Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 31 maj 2018

1 Originalspråk: franska.

2 Se Statistik om digitala ekonomin och samhället – hushåll och privatpersoner, Uppgifter från februari 2017 , tillgänglig på följande internetadress: http://ec.europa.eu/eurostat. Se även http://appsso.eurostat.ec.europa.eu/nui/show.do?dataset=isoc_ec_ibuy&lang=sv.

3 En internetbaserad plattform fyller enbart funktionen att ge säljare med ställning som tredje man (näringsidkare eller enskilda) tillgång till webbplatsen för att där erbjuda sina varor (nya eller begagnade) eller tjänster.

4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (nedan kallat direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 2005, s. 22).

5 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (nedan kallat direktivet om konsumenträttigheter) (EUT L 304, 2011, s. 64).

6 Det var fråga om följande produkter: ny läsplatta med upplysbar skärm, tre nya eller begagnade telefoner av den senaste tekniken, en trådlös laddningsstation för telefoner, en bil och turkiskt kakel.

7 Det bör noteras att den hänskjutande domstolen i sitt beslut inte har preciserat vilka bestämmelser i detta direktiv som den anser vara tillämpliga.

8 Se, senast, dom av den 7 september 2017, Neto de Sousa ( C‑506/16, EU:C:2017:642, punkt 23), och dom av 26 oktober 2017, Aqua Pro ( C‑407/16, EU:C:2017:817, punkt 26).

9 Det ska i detta avseende erinras om att det, enligt EU-domstolens fasta praxis, följer av såväl kravet på en enhetlig tillämpning av unionsrätten som av likhetsprincipen att ordalydelsen i en unionsrättslig bestämmelse som inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för fastställandet av bestämmelsens innebörd och tillämpningsområde, i regel ska ges en självständig och enhetlig tolkning inom hela unionen, med beaktande av det sammanhang i vilket bestämmelsen förekommer och det mål som eftersträvas med den aktuella lagstiftningen. Se bland annat dom av den 3 oktober 2013, Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs ( C‑59/12, EU:C:2013:634, punkt 25).

10 Vad särskilt gäller näringsidkarens ombud hänvisas i direktivet om otillbörliga affärsmetoder i artikel 2 b till den som handlar i näringsidkarens namn eller för dennes räkning medan det i direktivet om konsumenträttigheter i artikel 2 led 2 hänvisas till varje person som agerar i dennes namn eller för dennes räkning. Det bör i detta avseende påpekas att denna fråga inte uppkommer inom ramen för direktivet om konsumenträttigheter, eftersom direktivet gäller för avtal som i princip redan har slutits mellan näringsidkaren och konsumenten (köpeavtal, tjänsteavtal, distansavtal eller avtal utanför fasta affärslokaler). Härav följer att frågan om kvalificering av ett ombud som handlar i en näringsidkares namn eller för näringsidkares räkning inte längre kan uppkomma.

11 Se dom av den 25 april 2002, kommissionen/Frankrike ( C‑52/00, EU:C:2002:252, punkt 16), och dom av den 14 juli 2005, Lagardère Active Broadcast ( C‑192/04, EU:C:2005:475, punkt 46).

12 I artikel 2 c i direktivet om otillbörliga affärsmetoder definieras en produkt som alla typer av varor och tjänster, även fast egendom, rättigheter och skyldigheter.

13 Direktivet om otillbörliga affärsmetoder grundar sig på artikel 95 EEG, nu artikel 114 FEUF.

14 Innehållet i artiklarna 1 i dessa två direktiv är nästan identiskt. Utom skillnaderna vad avser de områden som avses med deras respektive tillämpningsområde föreskrivs i direktivet om otillbörliga affärsmetoder att syftet med detta direktiv är att bidra till att den inre marknaden fungerar korrekt och att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå …, medan det i direktivet om konsumenträttigheter föreskrivs att syftet med detta direktiv är att åstadkomma ett konsumentskydd på hög nivå och därigenom bidra till att den inre marknaden fungerar korrekt … (min kursivering).

15 Det bör påpekas att det i den franska versionen av direktivet om otillbörliga affärsmetoder används två olika begrepp när det hänvisas till den typ av harmonisering som ska uppnås, nämligen harmonisation complète och harmonisation totale (skälen 14 och 15). Så är även fallet med den italienska versionen i vilken uttrycken armonizzazione completa och piena armonizzazione används i direktivet. I andra språkversioner av direktivet används emellertid ett enda begrepp bland annat i den tyska språkversionen (vollständige Angleichung), den engelska (full harmonisation), den polska (pełna harmonizacja) och den spanska språkversionen (plena armonización). Vissa författare har betraktat dessa två typer av harmonisering (fullständig och total) som synonymer, medan andra anser att det ska göras en åtskillnad mellan dem. En fullständig harmonisering av nationella bestämmelser ska enligt sistnämnda avse det materiella tillämpningsområdet för direktiven medan total eller maximal harmonisering skulle hänföra sig till graden av medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning när de införlivar direktiv i sin nationella lagstiftning. Se bland annat för en sådan åtskillnad González Vaqué, L., La directive 2005/29/CE relative aux pratiques commerciales déloyales: entre l’objectif d’une harmonisation totale et l’approche d’une harmonisation complète, Revue de droit de l’Union européenne, 4/2005, sidorna 785–802, Rochfeld, J., Les ambiguïtés des directives d’harmonisation totale. La nouvelle répartition des compétences communautaire et interne. À propos de l’arrêt de la CJCE du 4 juin 2009, Dalloz, 2009, nr 30, s. 2047, och Verdure, C., L’harmonisation des pratiques commerciales déloyales dans le cadre de la directive 2005/29/CE sur les pratiques commerciales déloyales: premier bilan jurisprudentiel, Cahiers de droit européen, –-4, 2010, sidorna 311–336. Se däremot Stuyck, J., Terryn, E., och Van Dyck, T., Confidence through fairness? The new directive on unfair business-to-consumer commercial practices in the internal market, Common Market Law Review, 2006, nr 43, sidorna 107–152, i synnerhet s. 115. Jag anser att denna åtskillnad saknar relevans för förevarande mål.

16 Enligt vissa författare, rör det sig i direktiv som föreskriver fullständig eller uttömmande harmonisering nödvändigtvis om en total eller maximal harmonisering, men total harmonisering innebär inte de facto en fullständig eller uttömmande harmonisering. Se bland annat rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (EGT L 210, 1985, s. 29). Se i detta avseende dom av den 4 juni 2009, Moteurs Leroy Somer ( C‑285/08, EU:C:2009:351, punkt 25) … [direktiv 85/374] syftar visserligen … till att uppnå en fullständig harmonisering av medlemsstaternas lagar och andra författningar i de frågor som regleras i direktivet. Det framgår emellertid av artonde skälet i direktivet att detta däremot inte syftar till att utöver dessa frågor uppnå en uttömmande harmonisering på området för skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister. (Min kursivering.) Se även Rochfeld, J. ovan, s 2047, punkt 11, och Verdure, ovan. s. 326.

17 I doktrin betraktas en fullständig harmonisering genom detta direktiv som en framgång eftersom de bestämmelser enligt vilka nationell lagstiftning om affärsmetoder som inte har harmoniserats ska bibehållas är av undantagskaraktär och (av övergångskaraktär) och tillämpningen av dessa är underkastad stränga villkor, se González Vaqué, L., ovan s. 802.

18 Se artikel 1 och skälen 11, 12 och 23 i direktivet om otillbörliga affärsmetoder. Se även dom av den 3 oktober 2013, Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs ( C‑59/12, EU:C:2013:634, punkt 34), och dom av den 9 november 2010, Mediaprint Zeitungs- und Zeitschriftenverlag ( C‑540/08, EU:C:2010:660, punkt 27). Se även mitt förslag till avgörande i de förenade målen Abcur ( C‑544/13 och C‑545/13, EU:C:2015:136, punkt 59).

19 Se generaladvokaten Trstenjaks förslag till avgörande i de förenade målen VTB-VAB och Galatea ( C‑261/07 och C‑299/07, EU:C:2008:581, punkt 48 där följande anges: Detta mål ska enligt skäl 5 i direktivet uppnås genom en harmonisering av lagstiftningen om tillbörliga affärsmetoder i gemenskapens medlemsstater för att undanröja hinder på den inre marknaden. Dess regleringsändamål består följaktligen i en fullständig harmonisering av detta område på gemenskapsnivå. Se även Henning-Bodewig, F., Die Richtlinie 2005/29/EG über unlautere Geschäftspraktiken, Gewerblicher Rechtsschutz und Urheberrecht Internationaler Teil, 2005, volym 8/9, s. 629.

20 I bland annat artikel 3.5 i detta direktiv föreskrivs att [m]edlemsstaterna … under en period på sex år från och med den 12 juni 2007 [under vissa omständigheter ska] fortsätta att få tillämpa nationella bestämmelser, inom det område som tillnärmas genom detta direktiv, vilka är mer inskränkande eller mer föreskrivande än bestämmelserna i detta direktiv och vilka genomför direktiv som innehåller klausuler om minsta harmonisering. I punkt 6 i samma artikel föreskrivs ytterligare ett krav, nämligen att [m]edlemsstaterna omgående [ska] underrätta kommissionen om eventuella nationella bestämmelser som tillämpas med stöd av punkt 5.

21 Se dom av den 23 april 2009, VTB-VAB och Galatea ( C‑261/07 och C‑299/07, EU:C:2009:244, punkt 52). Se även dom av den 9 november 2010, Mediaprint Zeitungs- und Zeitschriftenverlag ( C‑540/08, EU:C:2010:660). Se generaladvokaten Trstenjaks förslag till avgörande i de förenade målen VTB-VAB och Galatea ( C‑261/07 och C‑299/07, EU:C:2008:581, punkt 74), där följande anges: … direktiv 2005/29 [syftar] till en fullständig harmonisering av medlemsländernas lagstiftning om otillbörliga affärsmetoder. Dessutom eftersträvas … inte endast en minimiharmonisering utan en maximal tillnärmning av den nationella lagstiftningen, som med vissa undantag förbjuder medlemsstaterna att fortsätta att tillämpa eller införa mer föreskrivande bestämmelser. Båda delarna framgår av en tolkning av såväl ingressen till direktivet som av dess allmänna bestämmelser.

22 Se artikel 1 i direktivet om konsumenträttigheter.

23 Enligt skälen 5 och 7 i direktivet om konsumenträttigheter kommer en fullständig harmonisering att bidra till en hög konsumentskyddsnivå och till att den inre marknaden fungerar bättre i förhållandet mellan näringsidkare och konsumenter och kommer att leda till betydligt större rättssäkerhet för både konsumenter och näringsidkare.

24 Se särskilt artikel 3.4 i direktivet om konsumenträttigheter.

25 Dom av den 3 oktober 2013, Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs ( C‑59/12, EU:C:2013:634, punkt 32). Se, även, generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs ( C‑59/12, EU:C:2013:450, punkt 39).

26 Dom av den 3 oktober 2013, Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs ( C‑59/12, EU:C:2013:634, punkt 33).

27 Dom av den 3 oktober 2013, Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs ( C‑59/12, EU:C:2013:634, punkt 35). Avseende syftet att säkerställa en hög gemensam konsumentskyddsnivå genom en fullständig harmonisering av bestämmelser om otillbörliga affärsmetoder, se även punkt 34 i denna dom och punkt 34 i förevarande förslag till avgörande.

28 Dom av den 3 oktober 2013, Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs ( C‑59/12, EU:C:2013:634, punkt 36).

29 C‑59/12, EU:C:2013:450, punkt 37: Begreppet näringsidkare ska … förstås som en fysisk eller juridisk person som i ett visst sammanhang – oavsett om det rör sig om en offentligrättslig eller privaträttslig juridisk person – handlar inom ramen för en affärsverksamhet.

30 Generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs ( C‑59/12, EU:C:2013:450, punkterna 41 och 42).

31 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs, C‑59/12, EU:C:2013:450, punkt 40).

32 Den omständigheten att försäljningen sker i vinstsyfte är en viktig faktor men kan inte i sig utgöra stöd för slutsatsen att en fysisk person är en näringsidkare. Värdet av vissa produkter kan komma att öka över tiden, vilket är fallet med smycken eller konstverk.

33 I princip räcker inte försäljningen av åtta produkter per år i sig för att kunna dra slutsatsen att det är fråga om yrkesmässig försäljning, medan försäljningen av åtta produkter per vecka under flera månader skulle kunna utgöra en indikation på att försäljningen omfattas av begreppet yrkesmässig. Upprepad försäljning av ett stort antal produkter av ett visst värde eller av samma typ skulle kunna anses omfattas av begreppet yrkesmässig. Antalet genomförda utvärderingar av köparna, i den mån den internetbaserade försäljningsplattformen föreskriver ett sådant system, kan beaktas för att bedöma försäljningsfrekvensen via internet.

34 Det är nödvändigt att särskilt undersöka huruvida säljaren äger ett företag som säljer varor eller tjänster som liknar dem som är föremål för försäljning till enskilda på webbplatsen i fråga. Detta är särskilt fallet när det gäller en urmakare som säljer sina varor såväl på en internetbaserad försäljningsplattform som i sitt urmakeri.

35 I Frankrike till exempel har skattemyndigheten utfärdat riktlinjer avseende systemet för beskattning av inkomster som härrör från internetbaserade försäljningsplattformar som fastställer ett antal kriterier för åtskillnad mellan enstaka och regelbundna transaktioner som omfattas av olika skattesystem. Se i synnerhet https://www.economie.gouv.fr/particuliers/vente-biens-declarer-revenus.

36 Se punkterna 43 och 44 i förevarande förslag till avgörande. I vissa fall kompenserar en näringsidkare en influensör för de inköp av näringsidkarens produkter som görs via influensörens webbplats. Begreppet influensör definieras som den som har ett stort inflytande över beslutsfattare eller opinionen. Se Robert illustrerad, utgåva 2018. För en närmare definition hänvisas till Wikipedia på franska som är en relevant källa på internet. En influensör är en person som är aktiv på sociala medier och som genom sin ställning och exponering i media kan påverka konsumtionsbeteenden. Influensörer anlitas av varumärken, företag för att förbättra deras kommunikation och inom ramen för reklamkampanjer. Influensörer arbetar huvudsakligen på sociala nätverk och påverkar många följare genom deras Instagramkonto eller YouTube-kanal. De agerar som mellanhänder mellan företag och deras potentiella kunder.

37 Så är bland annat fallet med en fysisk person som säljer olika varor från hemmet på en internetbaserad försäljningsplattform till ett pris som möjliggör för denne att göra vinst.

38 Se kommissionens riktlinjer avseende otillbörliga affärsmetoder som finns tillgängliga på följande webbplats: https://webgate.ec.europa.eu/ucp/public/index.cfm?event=public.guidance.show.

39 Den tyska regeringen har särskilt gjort gällande att tillhandahållandet i handeln av tjänster mot ersättning är en viktig omständighet som gör det möjligt att kvalificera en verksamhet som affärsverksamhet inte enbart inom ramen för den lagstiftning varigenom direktivet om otillbörliga affärsmetoder införlivas, utan även i allmänhet inom ramen för Handelsgesetzbuch (den tyska handelslagen).

40 Dom av den 23 april 2009, VTB-VAB et Galatea ( C‑261/07 och C‑299/07, EU:C:2009:244, punkt 49), dom av den 14 januari 2010, Plus Warenhandelsgesellschaft ( C‑304/08, EU:C:2010:12, punkt 36), dom av den 9 november 2010, Mediaprint Zeitungs- und Zeitschriftenverlag ( C‑540/08, EU:C:2010:660, punkt 17), och dom av den 19 september 2013, CHS Tour Services ( C‑435/11, EU:C:2013:574, punkt 27).

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 oktober 2013, RLvS ( C‑391/12, EU:C:2013:669, punkt 37).

42 Se punkt 46 i förevarande förslag till avgörande. Se, för ett liknande resonemang, när det gäller rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva: område 15, volym 12 s. 169), dom av den 26 oktober 2006, Mostaza Claro ( C‑168/05, EU:C:2006:675, punkt 28 och där angiven rättspraxis), och, beträffande rådets direktiv 87/102/EEG av den 22 december 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter (EGT L 42, 1987, s. 48; svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 202), dom av den 4 oktober 2007, Rampion och Godard ( C‑429/05, EU:C:2007:575, punkt 65) och, vad gäller Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier (EGT L 171, 1999, s. 12), dom av den 4 juni 2015, Faber, C‑497/13, EU:C:2015:357, punkt 42).