Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 25 juli 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 I det följande för enkelhetens skull kallad Europeiska unionen.

3 EU:T:2017:48.

4 Ej publicerad, EU:T:2011:667.

5 Förenade målen Europeiska unionen/Gascogne Sack Deutschland och Gascogne, samt Gascogne Sack Deutschland och Gascogne/Europeiska unionen, C‑138/17 P och C‑146/17 P, och förenade målen Europeiska unionen/ASPLA och Armando Álvarez, samt ASPLA och Armando Álvarez/Europeiska unionen, C‑174/17 P och C‑222/17 P.

6 De i fotnot 5 nämnda målen gäller också förfaranden som inleddes av andra företag som beslut C(2005) 4634 riktade sig till.

7 Dom av den 16 november 2011, Kendrion/kommissionen, ej publicerad, T‑54/06, EU:T:2011:667.

8 Dom av den 26 november 2013, Kendrion/kommissionen, C‑50/12 P, EU:C:2013:771.

9 Samma dom, punkt 102.

10 De två rättskipande organen (domstolen och tribunalen) kommer att kollektivt betecknas som EU-domstolarna.

11 Se också dom av den 17 juli 2008, Kommissionen/Cantina Sociale di Dolianova m.fl., C‑51/05 P, EU:C:2008:409, punkt 68 och där angiven rättspraxis.

12 Det är för det mesta fråga om personalmål eller mål om offentlig upphandling.

13 Denna bestämmelse lyder: Utom i de fall där Europeiska unionens domstol är behörig enligt fördragen ska tvister i vilka unionen är part inte på denna grund vara undantagna från de nationella domstolarnas behörighet (min kursivering).

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2002, Unión de Pequeños Agricultores/rådet, C‑50/00 P, EU:C:2002:462, punkt 45.

15 Se, särskilt, dom av den 26 november 2013, Kendrion/kommissionen, C‑50/12 P, EU:C:2013:771, punkt 95.

16 Se vidare mitt förslag till avgörande i Feralpi m.fl./kommissionen, C‑85/15 P, C‑86/15 P, C‑88/15 P och C‑89/15 P, EU:C:2016:940, punkt 74 och där angiven rättspraxis.

17 Se artiklarna 13.1 och 19.1 FEU.

18 Se beslut av den 6 januari 2015, Kendrion/Europeiska unionen, T‑479/14, ej publicerat, EU:T:2015:2, punkt 10.

19 Min kursivering.

20 EU-domstolen har genomgående ansett att artikel 47 i stadgan innefattar, som en del av rätten till effektiv domstolsprövning, principen om parternas likställdhet eller processuella likvärdighet. Se, bland annat, dom av den 30 juni 2016, Toma och Biroul Executorului Judecătoresc Horațiu-Vasile Cruduleci, C‑205/15, EU:C:2016:499, punkt 36 och där angiven rättspraxis.

21 Dom av den 1 juli 2008, Chronopost/UFEX m.fl., C‑341/06 P och C‑342/06 P, EU:C:2008:375, punkterna 46–48.

22 Samma dom, punkt 54 och där angiven rättspraxis.

23 Jämför generaladvokaten Bots förslag till avgörande i Der Grüne Punkt - Duales System Deutschland/kommissionen, C‑385/07 P, EU:C:2009:210, punkt 335 och där angiven rättspraxis från Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter (Europadomstolen).

24 Inte heller i tribunalens rättegångsregler finns någon sådan bestämmelse.

25 Man kan fråga sig om inte EU:s lagstiftare borde fylla detta tomrum. Det kan verkligen förefalla paradoxalt att Europeiska unionens domstol inte har några detaljregler om avträdande och jäv, medan den konsekvent har ansett sådana bestämmelser på nationell nivå vara ett nödvändigt villkor för att ett nationellt organ ska kunna anses som en domstol vid tillämpningen av artikel 267 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 oktober 2014, TDC, C‑222/13, EU:C:2014:2265, punkt 32 och där angiven rättspraxis). Den frågan är emellertid inte relevant i detta mål.

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses, C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 42.

27 Det kan inte uteslutas att underlåtenhet av en ledamot av domstolen att förklara sig jävig eller att avstå från deltagande trots en föreliggande intressekonflikt kan, när villkoren är uppfyllda, utgöra grund för ändring av domen enligt artikel 44 i stadgan för Europeiska unionens domstol.

28 Se, särskilt, dom av den 26 november 2013, Kendrion/kommissionen, C‑50/12 P, EU:C:2013:771, punkt 101.

29 Jämför generaladvokaten Bots förslag till avgörande i Der Grüne Punkt - Duales System Deutschland/kommissionen, C‑385/07 P, EU:C:2009:210, punkterna 330–332 och där angiven rättspraxis.

30 Se artiklarna 13.1 och 19.1 FEU.

31 Det är viktigt att notera att domstolens övriga ledamöter inte var inblandade i detta beslut, till skillnad mot vad Kendrion har antagit i sitt yttrande.

32 Se dom av den 21 april 2005, Holcim (Deutschland)/kommissionen, T‑28/03, EU:T:2005:139, punkt 123, och beslut av den 12 december 2007, Atlantic Container Line m.fl./kommissionen, T‑113/04, ej publicerat, EU:T:2007:377, punkt 38. Jag vill nämna att domstolen hittills inte haft tillfälle att bekräfta denna rättspraxis.

33 För ett liknande resonemang, se dom av den 4 oktober 1979, Dumortier m.fl./rådet, 64/76, 113/76, 167/78, 239/78, 27/79, 28/79 och 45/79, EU:C:1979:223, punkt 21. I fråga om nyare mål, se beslut av den 31 mars 2011, Mauerhofer/kommissionen, C‑433/10 P, ej publicerat, EU:C:2011:204, punkt 127 och där angiven rättspraxis.

34 Se beslut av den 31 mars 2011, Mauerhofer/kommissionen, C‑433/10 P, ej publicerat, EU:C:2011:204, punkt 127 och där angiven rättspraxis.

35 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Trabucchis förslag till avgörande i Compagnie continentale France/rådet, 169/73, EU:C:1974:32, punkt 4.

36 Se, exempelvis, dom av den 13 januari 2004, Thermenhotel Stoiser Franz m.fl./kommissionen, T‑158/99, EU:T:2004:2, dom av den 11 maj 2005, Saxonia Edelmetalle/kommissionen, T‑111/01 och T‑133/01, EU:T:2005:166, dom av den 19 oktober 2005, Freistaat Thüringen/kommissionen, T‑318/00, EU:T:2005:363, och dom av den 14 december 2005, Laboratoire du Bain/rådet och kommissionen, T-151/00, ej publicerad, EU:T:2005:450.

37 Se, bland annat, dom av den 11 december 2003, Marlines/kommissionen, T‑56/99, EU:T:2003:333, dom av den 8 juli 2004, Mannesmannröhren-Werke/kommissionen, T‑44/00, EU:T:2004:218, dom av den 14 december 2005, Honeywell/kommissionen, T‑209/01, EU:T:2005:455, och dom av den 15 mars 2006, BASF/kommissionen, T‑15/02, EU:T:2006:74.

38 Se, exempelvis, dom av den 18 mars 2010, Trubowest Handel och Makarov/rådet och kommissionen, C‑419/08 P, EU:C:2010:147, punkt 61. Denna princip är, som domstolen konsekvent framhållit, en allmän princip som är gemensam för medlemsstaternas rättsordningar. Se, för ett motsvarande synsätt, dom av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur och Factortame, C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkt 85 och där angiven rättspraxis.

39 Artikel 85 i kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 357, 2002, s. 1). Denna förordning, som var tillämplig vid den aktuella tiden, har nu ersatts av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 2012, s. 1).

40 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 februari 2015, kommissionen/IPK International, C‑336/13 P, EU:C:2015:83. Vad gäller typen av ränta samt det räntebelopp som ska återbetalas av kommissionen till ett företag som betalat böter för att efterkomma ett beslut som antogs enligt artikel 101 FEUF och som sedan ogiltigförklarades av EU-domstolarna, se mål T‑201/17, Printeos/kommissionen, som just nu är föremål för prövning.

41 Se, exempelvis, dom av den 12 maj 2016, Trioplast Industrier/kommissionen, T‑669/14, ej publicerad, EU:T:2016:285, punkt 103.

42 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 maj 1992, Mulder m.fl./rådet och kommissionen, C‑104/89 och C‑37/90, EU:C:1992:217, punkt 26 och följande punkter.

43 Punkt 77 i den överklagade domen.

44 Min kursivering.

45 Se, exempelvis, dom av den 17 december 1998, Embassy Limousines & Services/parlamentet, T‑203/96, EU:T:1998:302, punkt 89.

46 Se dom av den 27 januari 2000, Mulder m.fl./rådet och kommissionen, C‑104/89 och C‑37/90, EU:C:2000:38, punkt 59 och följande punkter.

47 Se, exempelvis, dom av den 3 februari 1994, Grifoni/kommissionen, C‑308/87, EU:C:1994:38, punkterna 36–38.

48 Dom av den 26 november 2013, Kendrion/kommissionen, C‑50/12 P, EU:C:2013:771, punkt 100.

49 Min kursivering.

50 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Capotortis förslag till avgörande i Ireks-Arkady/EEG, 238/78, EU:C:1979:203, s. 2983.

51 De två termerna används ofta utan åtskillnad.

52 Jämför dom av den 7 februari 1990, Culin/kommissionen, C‑343/87, EU:C:1990:49, punkterna 26–29.

53 Dom av den 14 juni 1979, V./kommissionen, 18/78, EU:C:1979:154, punkt 19.

54 Dom av den 10 maj 2006, Galileo International Technology m.fl./kommissionen, T‑279/03, EU:T:2006:121, punkt 63.

55 Se, bland annat, dom av den 11 juli 2007, Sison/rådet, T‑47/03, EU:T:2007:207, ej publicerad, punkt 241 och där angiven rättspraxis.

56 Se, bland annat, dom av den 9 juli 1981, Krecké/kommissionen, 59/80 och 129/80, EU:C:1981:170, punkt 74, och dom av den 9 juli 1987, Hochbaum och Rawes/kommissionen, 44/85, 77/85, 294/85 och 295/85, EU:C:1987:348, punkt 22.

57 Det kan vara värt att notera i detta sammanhang att även Europadomstolen i några fall har ansett att domar med förklaringar och symboliska skadestånd utgör skälig gottgörelse enligt artikel 41 i Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Se, bland annat, Europadomstolens dom av den 21 februari 1975, Golder mot Förenade kungariket, CE:ECHR:1975:0221JUD000445170, § 50, dom av den 23 november 1976, Engel m.fl. mot Nederländerna, CE:ECHR:1976:1123JUD000510071, §§ 10 och 11, dom av den 17 oktober 2002, Agga mot Grekland, CE:ECHR:2002:1017JUD005077699, §§ 65 och 66, och dom av den 30 november 2004, Vaney mot Frankrike, CE:ECHR:2004:1130JUD005394600, §§ 55–57.

58 Se, med vidare hänvisningar, Wilcox, V., A Company’s Right to Damages for Non-Pecuniary Loss, Cambridge University Press, Cambridge, 2016.

59 Dom av den 25 november 2014, Safa Nicu Sepahan/rådet, T‑384/11, EU:T:2014:986, fastställd i relevanta delar i dom av den 30 maj 2017, Safa Nicu Sepahan/rådet, C‑45/15 P, EU:C:2017:402.

60 Dom av den 17 december 1998, Embassy Limousines & Services/parlamentet, T‑203/96, EU:T:1998:302.

61 Dom av den 9 juli 1999, New Europe Consulting och Brown/kommissionen, T‑231/97, EU:T:1999:146, punkt 69.

62 Se, bland många domar, Europadomstolens dom av den 6 april 2000, Comingersoll SA mot Portugal, CE:ECHR:2000:0406JUD003538297, § 35.

63 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 juni 1976, Kampffmeyer m.fl./EEG, 56/74–60/74, EU:C:1976:78, punkt 6, och generaladvokaten Reischls förslag till avgörande i Milch-, Fett- und Eier-Kontor/rådet och kommissionen, 44/76, EU:C:1977:21, s. 413. Detta förefaller grundat på en princip som är gemensam för medlemsstaternas rättsordningar, se Van Gerven, W., (ed.), Tort Law, Hart Publishing, Oxford, 2000, s. 816–845.

64 Se dom av den 9 december 1965, Société anonyme des laminoirs, hauts fourneaux, forges, fonderies et usines de la Providence m.fl./Höga myndigheten, 29/63, 31/63, 36/63, 39/63–47/63, 50/63 och 51/63, EU:C:1965:120, s. 938, och dom av den 9 november 2006, Agraz m.fl./kommissionen, C‑243/05 P, EU:C:2006:708, punkt 42. Se även dom av den 28 april 2010, BST/kommissionen, T‑452/05, EU:T:2010:167, punkt 168.

65 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 januari 2000, Mulder m.fl./rådet och kommissionen, C‑104/89 och C‑37/90, EU:C:2000:38, punkt 79.

66 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 januari 2000, Mulder m.fl./rådet och kommissionen, C‑104/89 och C‑37/90, EU:C:2000:38, punkt 83.

67 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Lagranges förslag till avgörande i målet Société anonyme des laminoirs, hauts fourneaux, forges, fonderies et usines de la Providence, Laminoirs de la Providence m.fl./Höga myndigheten, förenade målen 29/63, 31/63, 36/63, 39/63 to 47/63, 50/63och 51/63, EU:C:1964:27, s. 943 och 944. Jämför också Toth, A.G., The Concepts of Damage and Causality as Elements of Non-contractual liability, i Heukels, T., McDonnell, A., The Action for Damages in Community Law, 1 uppl., Kluwer Law International, 1997, s. 185.

68 Till stöd för denna uppfattning, se analogt Europadomstolens dom av den 10 maj 2001, Z m.fl. mot Förenade kungariket, CE:ECHR:2001:0510JUD002939295, §§ 124 och 130.

69 Dom av den 19 december 2012, Heineken Nederland och Heineken/kommissionen, C‑452/11 P, ej publicerad, EU:C:2012:829.

70 Se dom av den 30 maj 2017, Safa Nicu Sepahan/rådet, C‑45/15 P, EU:C:2017:402, punkterna 50 och 51 och där angiven rättspraxis.

71 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 maj 2017, Safa Nicu Sepahan/rådet, C‑45/15 P, EU:C:2017:402, punkterna 52 och 53.

72 Dom av den 19 december 2012, Heineken Nederland och Heineken/kommissionen, C‑452/11 P, ej publicerad, EU:C:2012:829.

73 Dom av den 19 december 2012, Heineken Nederland och Heineken/kommissionen, C‑452/11 P, ej publicerad, EU:C:2012:829, punkterna 91–102.

74 Dom av den 17 december 1998, Baustahlgewebe/kommissionen, C‑185/95 P, EU:C:1998:608.

75 Se, särskilt, dom av den 26 november 2013, Kendrion/kommissionen, C‑50/12 P, EU:C:2013:771, punkterna 77–108.

76 Domstolen behandlade inte uttryckligen detta argument i domen, medan generaladvokaten uttryckligen avvisade det, se generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande i Kendrion/kommissionen, C‑50/12, EU:C:2013:350, punkterna 130–132.

77 Samma mål. Se även dom av den 1 juni 1994, Kommissionen/Brazzelli Lualdi m.fl., C‑136/92 P, EU:C:1994:211, punkt 66.

78 CEPEJ är en kommitté som upprättades år 2012 av Europarådets ministerkommitté.

79 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolens dom av den 27 februari 2018, Ruotolo mot Italien, CE:ECHR:1992:0227JUD001246086, § 17.

80 Se artiklarna 2, 8 och 35 i stadgan för Europeiska unionens domstol. Se även artikel 32 i domstolens rättegångsregler och artikel 21 i tribunalens rättegångsregler.

81 Se artikel 87 i tribunalens rättegångsregler.

82 Jämför generaladvokaten Geelhoeds förslag till avgörande i de förenade målen Sumitomo Metal Industries/kommissionen, C‑403/04 P och C‑405/04 P, EU:C:2006:546, punkt 158.

83 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolens dom av den 21 februari 1997, Guillemin mot Frankrike, CE:ECHR:1997:0221JUD001963292, § 43.

84 Dom av den 26 november 2013, Kendrion/kommissionen, C‑50/12 P, EU:C:2013:771, punkt 103.

85 Se, med omfattande hänvisningar till rättspraxis, Edel, F., The length of civil and criminal proceedings in the case-law of the European Court of Human Rights among many, 2 uppl., Council of Europe Publishing, 2007, s. 33–39.