Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 5 december 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 2009, s. 94).

3 Dom av den 20 april 2010 ( C‑265/08, EU:C:2010:205).

4 Dom av den 21 december 2011, ENEL Produzione ( C‑242/10, EU:C:2011:861) (angående el-sektorn), dom av den 10 september 2015, kommissionen/Polen ( C‑36/14, ej publicerad, EU:C:2015:570), och dom av den 7 september 2016, ANODE ( C‑121/15. EU:C:2016:637).

5 Dom av den 7 september 2016, ANODE ( C‑121/15, EU:C:2016:637), punkt 24 och där angiven rättspraxis. Se punkterna 77 och 78 i detta förslag till avgörande.

6 För en definition av gasol, se exempelvis Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1099/2008 av den 22 oktober 2008 om energistatistik (EUT L 304, 2008, s. 1, i nyligen ändrad lydelse genom kommissionens förordning (EU) nr 2017/2010 (EUT L 292, 2017, s. 3), Bilaga A, punkt 3.4.10. Det ska påpekas att domstolen fastställde egenskaperna hos gasol för dess klassificering i den kombinerade nomenklaturen i dom av den 26 maj 2016, Lavias propan gāze ( C‑286/15, EU:C:2016:363).

7 Gasol ska inte förväxlas med komprimerad naturgas (CNG) eller kondenserad naturgas (LNG), vilka är former av naturgas. För en definition av naturgas, se exempelvis förordning nr 1099/2008, fotnot 6, Bilaga A, punkt 3.2.1.

8 Gasol kan även exempelvis tillhandahållas i bulkform eller via rörledning. Dessa former av gasol är inte föremål för förevarande mål och kommer inte att beaktas vidare. Se, för en generell diskussion om gasol, exempelvis Robert J. Falkiner, Liquefied Petroleum Gas, i George E. Totten (red), Fuels and Lubricants Handbook: Technology, Properties, Performance and Testing (ASTM International 2003), s. 31–59; och vad särskilt gäller Spanien, A. Bello Pintado, The Spanish liquefied petroleum gas industry: Market forces, competition and government intervention, 11 Energy Sources, Part B: Economics, Planning, and Policy 2016, s. 198–204.

9 BOE nr 241, 8 oktober 1998, s. 33517.

10 BOE nr 236, av den 2 oktober 1999, s. 35442 (omgjord till lag genom Ley 18/2014, de 15 de octubre, de aprobación de medidas urgentes para el crecimiento, la competitividad y la eficiencia (Lag 18/2014 av den 15 oktober om godkännande av brådskande åtgärder för tillväxt, konkurrenskraft och effektivitet, BOE nr 252, 17 oktober 2014, s. 83921)).

11 BOE nr 163, 5 juli 2014, s. 52544.

12 Lagdekret 8/2014, undantagsbestämmelse, artikel 2 f och g.

13 Lagdekret 8/2014, artikel 57.

14 BOE nr 166, 13 juli 2017, s. 61346.

15 BOE nr 58, 9 mars 2015, s. 20850.

16 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 juni 2003 (EUT L 176, 2003, s. 57).

17 Sentencia del Tribunal Supremo, Sala 3a, de lo Contencioso-Administrativo de 19 de junio de 2012, ES:TS:2012:4248.

18 Orden ITC/2608/2009, de 28 de septiembre, por la que se modifica la Orden ITC/1858/2008, de 26 de junio, por la que se actualiza el sistema de determinación automática de precios máximos de venta, antes de impuestos, de los gases licuados del petróleo envasados (Beslut ITC/2608/2009 av den 28 september om ändring av systemet för automatiskt fastställande av maximalt försäljningspris, före skatt, för gasol på flaska, BOE No 236, 30 September 2009, s. 82309).

19 Den spanska regeringen har i sitt yttrande påpekat att den spanska lagstiftaren inte utvidgade tillämpningsområdet för direktiv 2009/73 när det införlivades med spansk rätt.

20 Protokoll som fogats till FEU och FEUF (EUT C 202, 2016, s. 307).

21 Den spanska regeringen har, i sitt yttrande, påpekat att dessa omständigheter för det första avser den höga koncentration av företag på marknaden, för det andra att marknaden är på tillbakagång och för det tredje att marknaden har en social karaktär som i huvudsak rör konsumenter med begränsade medel som i en stor del av Spanien inte har någon möjlighet att välja leverantör.

22 Om inte annat följer av omständigheterna när aktören inte har flaskor på mellan 8 och 20 kilo med en tomvikt på över 9 kilogram tillgängliga: se punkterna 13 och 19 i detta förslag till avgörande.

23 Se, exempelvis, dom av den 14 januari 2010, Plus Warenhandelsgesellschaft ( C‑304/08, EU:C:2010:12, punkterna 21–34), och dom av den 3 juni 2010, Caja de Ahorros y Monte de Piedad de Madrid ( C‑484/08, EU:C:2010:309, punkterna 17–23).

24 Se, exempelvis, dom av den 21 oktober 2010, Padawan ( C‑467/08, EU:C:2010:620, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

25 Domstolen har inte heller tidigare beretts tillfälle att fastställa skillnaden mellan gasol och naturgas i andra sammanhang. Se, exempelvis, dom av den 7 augusti 2018, Saras Energía ( C‑561/16, EU:C:2018:633, punkterna 21 och 38–42). Se även kommissionens artonde rapport om kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning (2000), KOM (2001) 309 slutlig av den 16 juli 2001, punkt 2.12.3, sidorna 101–102. Kommissionen väckte fördragsbrottstalan mot Spanien för att ha åsidosatt det mervärdesskattedirektiv som då var i kraft, för att ha tillämpat den minskade skattesatsen på leveranser av gasol på flaska enligt det mervärdesskattedirektiv som vid den tiden var tillämpligt och inte på naturgas. Denna talan drogs emellertid tillbaka genom domstolens ordförandes beslut av den 7 juni 2002, kommissionen/Spanien ( C‑143/01, ej publicerat, EU:C:2002:357).

26 Se dom av den 7 september 2016, ANODE ( C‑121/15, EU:C:2016:637, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

27 Min kursivering. Se även direktiv 2009/73, skälen 26 och 41

28 Se, exempelvis, Commission Communication to the Council, Aspects of external measures by the Community in the energy sector, KOM (1979) 23 slutlig, av den 6 februari 1979, s. 10.

29 Se, exempelvis, Updating of the Commission Communication to the Council concerning ’Community action in the natural gas supply sector (KOM (1980) 295 slutlig, 2 juni 1980), KOM (1980) 731slutlig, av den 21 november 1980, s. 7.

30 Se, exempelvis, generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande Federutility m.fl. ( C‑265/08, EU:C:2009:640, punktera 27–29) och generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande ANODE ( C‑121/15, EU:C:2016:248, punkt 4).

31 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/30/EG av den 22 juni 1998 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas (EGT L 204, 1998, s. 1). Se skäl 4 i detta direktiv för tidigare bestämmelser som antagits på området.

32 Se, exempelvis, direktiv 2009/73, skälen 4 och 5, 54–58 och 60. Se även kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/55/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas, KOM (2007) 529 slutlig av den 19 september 2007, motivering, sidorna 2–4.

33 Se ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 96/92/EG och 98/30/EG om gemensamma regler för de inre marknaderna för el och naturgas (som presenterades av kommissionen enligt artikel 250.2 EG), COM (2002) 304 final av den 7 juni 2002, s. 4. Se även rådets gemensamma ståndpunkt EG nr 6/2003, av den 3 februari 2003 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets … om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG (EUT C 50 E, 2003, s. 36), s. 58 (ändring 118).

34 Se även direktiv 2003/55, skäl 24.

35 Formuleringen på ett icke-diskriminerande sätt lades till i artikel 1.2 i direktiv 2009/73 (se punkterna 6 och 60 i detta förslag till avgörande).

36 Kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2009/73/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas COM (2017) 660 final, av den 8 november 2017.

37 Europaparlamentets rapport av den 11 april 2018 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2009/73/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas, (A8-0143/2018), s. 7 och 8 (ändring 6 och ändringarna 4 och 5 med tillhörande skäl).

38 Se, exempelvis, Yttrande av den 1 juli 2015 från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Energilagring: en faktor för integration och energitrygghet (EUT C 383, 2015, s. 19), punkterna 4.3 och 4.4.

39 Förordning nr 1099/2008, fotnot 6, Bilaga A, punkt 3, Bilaga B, punkterna 2 och 4, Bilaga C, punkterna 3 och 4, Bilaga D, punkterna 1 och 3.

40 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 oktober 2014 (EUT L 307, 2014, s. 1) artikel 2.1.

41 Se, exempelvis, generaladvokaten Saggios förslag till avgörande K.V.S. International ( C‑301/98, EU:C:2000:52, punkt 50) och generaladvokaten Cruz-Villalóns förslag till avgörande i Tyskland/rådet ( C‑399/12, EU:C:2014:289, punkt 103 och där angiven rättspraxis).

42 Dom av den 4 juni 2015 ( C‑5/14, EU:C:2015:354).

43 C‑31/17, EU:C:2018:92, punkt 64.

44 Rådets direktiv av den 27 oktober 2003 (EUT L 283, 2003, s. 51).

45 Se dom av den 4 juni 2015, Kernkraftwerke Lippe-Ems ( C‑5/14, EU:C:2015:354, punkterna 47 och 48 samt 50–53).

46 Även om domen Federutility avsåg tolkningen av direktiv 2003/55, fann domstolen att dess tolkning är giltig avseende direktiv 2009/73. Se dom av den 7 september 2016, ANODE ( C‑121/15, EU:C:2016:637, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

47 I artikel 3.2 i direktiv 2009/73 föreskrivs följande: Medlemsstaterna får med beaktande fullt ut av tillämpliga bestämmelser i fördraget, särskilt artikel [106] i detta, för att tillgodose det allmänna ekonomiska intresset ålägga företag som bedriver verksamhet inom gassektorn att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, vilka kan avse tillförlitlighet, inbegripet försörjningstrygghet, leveransernas regelbundenhet, kvalitet och pris samt miljöskydd, inbegripet energieffektivitet, energi från förnybara energikällor och klimatskydd. Dessa skyldigheter ska vara klart definierade, transparenta, icke-diskriminerande och kontrollerbara samt garantera att naturgasföretag i [unionen] kan nå ut till nationella konsumenter på lika villkor. …

48 Se dom av den 7 september 2016, ANODE ( C‑121/15, EU:C:2016:637, punkterna 27 och 36 och där angiven rättspraxis).

49 Se dom av den 7 september 2016, ANODE ( C‑121/15, EU:C:2016:637, punkterna 53–55, 60, 64, 66 och 67 och där angiven rättspraxis).

50 Se, exempelvis, dom av den 20 april 2010, Federutility m.fl. ( C‑265/08, EU:C:2010:205, punkterna 18–24 och 32), generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande Federutility m.fl. ( C‑265/08, EU:C:2009:640, punkterna 41–48), och generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande ANODE ( C‑121/15, EU:C:2016:248, punkterna 1 och 53–55).

51 C‑5/14, EU:C:2015:51, punkterna 45–48.

52 För en nyligen upprättad översikt av proportionalitetsprincipens funktioner inom unionsrätten, se exempelvis Takis Tridimas, The Principle of Proportionality, i Robert Schütze och Takis Tridimas (eds), Oxford Principles of European Union Law – 1 The European Union Legal Order (OUP 2018) sidorna 243–264.

53 Se, exempelvis, dom av den 30 januari 2018, X och Visser ( C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2018:44, punkterna 55 och 56 och där angiven rättspraxis).

54 Se, exempelvis, dom av den 8 december 2011, Banco Bilbao Vizcaya Argentaria ( C‑157/10, EU:C:2011:813, punkt 19), och dom av den 28 februari 2013, Petersen ( C‑544/11, EU:C:2011:124, punkt 24).

55 För en diskussion angående detta begrepp, se generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande Federutility m.fl. ( C‑265/08, EU:C:2009:640, punkterna 53–55). För en bredare diskussion om tjänster med allmänt intresse efter Lissabonfördragets regelverk, se, exempelvis, Caroline Wehlander, Services of General Economic Interest as a Constitutional Concept of EU Law (Asser Press 2016), s. 67–111.

56 När det gäller artikel 36 i stadgan, som har rubriken Tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, anger denna artikel följande: Unionen ska för att främja social och territoriell sammanhållning i unionen erkänna och respektera den tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som föreskrivs i nationell lagstiftning och praxis i enlighet med fördragen. I förklaringarna avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 27) anges att denna artikel överensstämmer fullt ut med artikel 14 [FEUF] och [inte] skapar … någon ny rättighet. I artikeln fastslås endast principen att unionen måste respektera den tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som föreskrivs i nationella bestämmelser när dessa bestämmelser är förenliga med unionslagstiftningen. Min kursivering.

57 Se, i detta hänseende, artikel 1 i protokoll nr 26.

58 I artikel 14 FEUF anges följande: Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 93, 106 och 107 i det här fördraget och med beaktande av den betydelse som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har för unionens gemensamma värderingar och den roll som dessa tjänster spelar när det gäller att främja social och territoriell sammanhållning, ska unionen och medlemsstaterna, var och en inom ramen för sina respektive befogenheter och inom fördragens tillämpningsområde, sörja för att sådana tjänster utförs på grundval av principer och villkor, särskilt ekonomiska och finansiella, som gör det möjligt för dem att fullgöra sina uppgifter. Europaparlamentet och rådet ska genom förordningar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet fastställa dessa principer och villkor, utan att det påverkar medlemsstaternas befogenheter att i överensstämmelse med fördragen tillhandahålla, beställa och finansiera sådana tjänster.

59 Dom av den 7 september 2016, ANODE ( C‑121/15, EU:C:2016:637, punkt 41).

60 I artikel 106.2 anges följande: Företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som har karaktären av fiskala monopol ska vara underkastade reglerna i fördragen, särskilt konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats dem fullgörs. Utvecklingen av handeln får inte påverkas i en omfattning som strider mot unionens intresse.

61 Dom av den 7 september 2016, ANODE ( C‑121/15, EU:C:2016:637, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

62 Dom av den 7 september 2016, ANODE ( C‑121/15, EU:C:2016:637, punkt 44 och där angiven rättspraxis). Se även dom av den 20 december 2017, Comunidad Autónoma del País Vasco m.fl./kommissionen ( C‑66/16 P–C‑69/16 P, EU:C:2017:999, punkt 69).

63 Den spanska regeringen har i sitt yttrande angett att förekomsten av ett eventuellt statligt stöd inte har ifrågasatts, och att de företag som har skyldighet att utföra den aktuella allmännyttiga tjänsten har inga särskilda eller exklusiva rättigheter i den mening som avses i artikel 106 FEUF.

64 Se, exempelvis, dom av den 8 mars 2017, Viasat Broadcasting UK/kommission (C‑660/15 P, EU:2017:178, punkterna 29–31) och generaladvokaten Wathelets förslag till avgörande Comunidad Autónoma del País Vasco mfl./kommissionen ( C‑66/16 P C‑70/16 P och C‑81/16 P, EU:C:2017:654, punkt 92 och där angiven rättspraxis). Det framgår av fast rättspraxis att det ankommer på den medlemsstat som åberopar artikel 106.2 FEUF att visa att samtliga villkor för att tillämpa denna bestämmelse är uppfyllda: se, exempelvis, dom av den 29 april 2010, kommissionen/Tyskland (C‑160/08, EU:2010:230, punkt 126 och där angiven rättspraxis).

65 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 2006, s. 36).

66 Det kan exempelvis, såsom den spanska regeringen har påpekat, kort konstateras att enligt domstolens praxis om fri rörlighet för varor utgör inte ett maximalt pris som är tillämpligt utan åtskillnad på inhemska och importerade produkter i sig någon åtgärd som har verkan som motsvarar en kvantitativ restriktion i den mening som avses i artikel 34 FEUF, men det kan anses ha en sådan verkan när det fastställs på en sådan nivå så att försäljningen av importerade produkter blir, om inte omöjlig, svårare än försäljningen av inhemska produkter, särskilt när det fastställs till en så låg nivå att aktörer som önskar importera varan i fråga till den aktuella medlemsstaten endast kan göra detta med förlust. Se, exempelvis, dom av den 26 februari 1976, Tasca ( 65/75, EU:C:1976:30, punkt 13); förslag till avgörande av generaladvokaten Poiares Maduro i Vodafone m.fl. ( C‑58/08, EU:C:2009:596, punkt 17 och där angiven rättspraxis). Som den spanska regeringen påpekade i samband med hemleveransskyldigheten, förtjänar även en eventuell tillämpning av praxis från Keck och Mithouard [dom av den 24 november 1993, Keck och Mithouard, C‑267/91 och C‑268/91, EU:C:1993:905] om försäljningsarrangemang en analys. För ytterligare diskussion, se, exempelvis, Catherine Barnard, The Substantive Law of the EU: The Four Freedoms, femte upplagan, (OUP 2016), s. 87–88.

67 Se, exempelvis, dom av den 16 juli 1998, Dumon och Froment ( C‑235/95, EU:C:1998:365, punkt 26 och där angiven rättspraxis).