Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 19 december 2018

1 Originalspråk: franska.

2 För tydlighetens skull kommer jag i detta förslag till avgörande att hänvisa till bestämmelserna i EUF-fördraget, medan EG-fördraget var det fördrag som var i kraft under den omtvistade perioden mellan åren 2002–2008.

3 Dom av den 22 mars 1977, Iannelli & Volpi ( 74/76, EU:C:1977:51), nedan kallad domen Iannelli.

4 Dom av den 23 april 2002, Nygård ( C‑234/99, EU:C:2002:244).

5 Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, 1999, s. 1).

6 Det är den enda versionen av lagen om bolagsskatt som har omnämnts av den hänskjutande domstolen, vilken inte har preciserat lydelsen i de lagändringar som kan ha skett under den omtvistade perioden mellan åren 2002–2008.

7 Artikel 10.1 i lagen om utdelningsskatt har ändrats ett flertal gånger under den period som är relevant för de faktiska omständigheterna i det nationella målet. Dessa ändringar är inte relevanta i målet vid den nationella domstolen.

8 Dom av den 15 november 2013, nr 12/01866, NL:HR:2013:1128, BNB 2014/20.

9 Kommissionens beslut om stödordning SA.25338, C(2013) 2372 final (E3/2008, f.d. CP 115/2004 och CP 120/2006).

10 Kommissionen antog, enligt artikel 18 i förordning nr 659/1999, ett beslut med förslag till lämpliga åtgärder för att avskaffa det undantag från bolagsskatt som beviljas offentliga organ så att offentliga företag som deltar i ekonomisk verksamhet ska omfattas av samma regler för bolagsbeskattning som privata företag.

11 Se punkterna 22–24 i detta förslag till avgörande.

12 Kommissionens beslut (EU) 2016/634 av den 21 januari 2016 om stödåtgärd SA.25338 (2014/C) (f.d. E3/2008 och f.d. CP115/2004) genomförd av Nederländerna – Befrielse från bolagsskatt för offentliga företag (EUT L 113, s. 148). I nämnda beslut fann kommissionen att den nederländska lagstiftaren, trots den lagstiftningsreform som Nederländerna vidtog år 2015 och trots att befrielsen från bolagsskatt som de flesta nederländska offentliga företag beviljades enligt lagen om bolagsskatt avskaffades från och med den 1 januari 2016, likväl hade behållit befrielsen från bolagsskatt för vissa hamnar, vilket utgjorde ett statligt stöd som var oförenligt med unionsmarknaden.

13 Kommissionen har påpekat att lagen om utdelningsskatt ersatte ett beslut om utdelningsskatt som daterar sig från år 1941 och att enligt parlamentshandlingarna syftade lagen om utdelningsskatt endast till att göra en teknisk översyn av detta beslut. Både den övre gränsen för vad som kan återbetalas och kretsen av personer som drar fördel av denna åtgärd har dock därefter ändrats ett flertal gånger. Enligt kommissionen ska det följaktligen bedömas huruvida dessa ändringar har omvandlat denna befintliga stödordning till en ny stödordning.

14 Se dom av den 21 december 2016, Vervloet m.fl. ( C‑76/15, EU:C:2016:975, punkterna 56 och 57), dom av den 27 juni 2017, Congregación de Escuelas Pías Provincia Betania ( C‑74/16, EU:C:2017:496, punkterna 24 och 25), och dom av den 7 mars 2018, flightright m.fl. ( C‑274/16, C‑447/16 och C‑448/16, EU:C:2018:160, punkt 46).

15 Se dom av den 27 juni 2017, Congregación de Escuelas Pías Provincia Betania ( C‑74/16, EU:C:2017:496, punkt 26), dom av den 9 november 2017, Ispas ( C‑298/16, EU:C:2017:843, punkt 22), och dom av den 20 december 2017, Asociación Profesional Elite Taxi ( C‑434/15, EU:C:2017:981, punkt 24).

16 Se dom av den 11 december 2014, Azienda sanitaria locale n. 5 Spezzino m.fl. ( C‑113/13, EU:C:2014:2440, punkt 48), dom av den 28 januari 2016, CASTA m.fl. ( C‑50/14, EU:C:2016:56, punkt 48), dom av den 27 oktober 2016, Audace m.fl. ( C‑114/15, EU:C:2016:813, punkt 38), och dom av den 8 december 2016, Undis Servizi ( C‑553/15, EU:C:2016:935, punkt 25).

17 Se, bland annat, dom av den 8 november 2001, Adria-Wien Pipeline och Wietersdorfer & Peggauer Zementwerke ( C‑143/99, EU:C:2001:598, punkt 29).

18 Se, bland annat, dom av den 18 juli 2013, P ( C‑6/12, EU:C:2013:525, punkt 41).

19 Se punkt 37 i detta förslag till avgörande.

20 Se avsnitt IV.C.3.a i detta förslag till avgörande.

21 Jag vill dock påpeka att den nederländska regeringen har ifrågasatt denna bedömning av den hänskjutande domstolen. Nämnda regering anser nämligen att A-Fonds, på grund av sin bankverksamhet (se, i det avseendet, punkt 15 i detta förslag till avgörande), ska jämföras med offentligrättsliga företag som är skyldiga att betala bolagsskatt, såsom andra banker som ägs av myndigheter. Enligt den nederländska regeringen leder denna jämförelse till slutsatsen att A-Fonds och de andra banker som ägs av myndigheter behandlas på ett identiskt sätt, eftersom ingen av dessa har rätt till återbetalning av utdelningsskatten.

22 Dom av den 22 mars 1977, Iannelli & Volpi ( 74/76, EU:C:1977:51).

23 Dom av den 23 april 2002, Nygård ( C‑234/99, EU:C:2002:244).

24 Se dom av den 21 november 1991, Fédération nationale du commerce extérieur des produits alimentaires och Syndicat national des négociants et transformateurs de saumon ( C‑354/90, EU:C:1991:440, punkt 8), dom av den 5 oktober 2006, Transalpine Ölleitung in Österreich ( C‑368/04, EU:C:2006:644, punkt 37), och dom av den 21 november 2013, Deutsche Lufthansa ( C‑284/12, EU:C:2013:755, punkt 27).

25 Se dom av den 21 november 1991, Fédération nationale du commerce extérieur des produits alimentaires och Syndicat national des négociants et transformateurs de saumon ( C‑354/90, EU:C:1991:440, punkterna 9–13), dom av den 5 oktober 2006, Transalpine Ölleitung in Österreich ( C‑368/04, EU:C:2006:644, punkterna 36–38), och dom av den 21 november 2013, Deutsche Lufthansa ( C‑284/12, EU:C:2013:755, punkterna 27–29).

26 Se dom av den 21 november 1991, Fédération nationale du commerce extérieur des produits alimentaires och Syndicat national des négociants et transformateurs de saumon ( C‑354/90, EU:C:1991:440, punkt 14), dom av den 16 december 1992, Lornoy m.fl. ( C‑17/91, EU:C:1992:514, punkt 30), dom av den 8 november 2001, Adria-Wien Pipeline och Wietersdorfer & Peggauer Zementwerke ( C‑143/99, EU:C:2001:598, punkterna 26–29), dom av den 18 juli 2007, Lucchini ( C‑119/05, EU:C:2007:434, punkterna 50 och 51), och dom av den 18 juli 2013, P ( C‑6/12, EU:C:2013:525, punkt 38).

27 Dom av den 15 juni 1993, Matra/kommissionen ( C‑225/91, EU:C:1993:239, punkt 41).

28 Dom av den 15 juni 1993, Matra/kommissionen ( C‑225/91, EU:C:1993:239, punkt 42).

29 Se, exempelvis, dom av den 8 november 2001, Adria-Wien Pipeline och Wietersdorfer & Peggauer Zementwerke ( C‑143/99, EU:C:2001:598, punkterna 27 och 29).

30 Se, exempelvis, dom av den 18 juli 2007, Lucchini ( C‑119/05, EU:C:2007:434, punkt 61).

31 Dom av den 22 mars 1977, Iannelli & Volpi ( 74/76, EU:C:1977:51).

32 F.d. artikel 30 EEG. För tydlighetens skull hänvisar jag endast till artiklarna i EUF-fördraget nedan i detta förslag till avgörande.

33 Dom av den 22 mars 1977, Iannelli & Volpi ( 74/76, EU:C:1977:51, punkterna 10–14).

34 Dom av den 22 mars 1977, Iannelli & Volpi ( 74/76, EU:C:1977:51, punkt 14). Sedan den domen har domstolen på nytt tagit ställning till konkurrensförhållandena mellan artiklarna 34 FEUF och 107 FEUF, i samband med en talan om fördragsbrott, bland annat i dom av den 7 maj 1985, kommissionen/Frankrike ( 18/84, EU:C:1985:175, punkt 13), dom av den 5 juni 1986, kommissionen/Italien ( 103/84, EU:C:1986:229, punkt 19), och dom av den 20 mars 1990, Du Pont de Nemours Italiana ( C‑21/88, EU:C:1990:121, punkterna 19–21). Dessa domar kunde skapa osäkerhet om räckvidden av domen Iannelli, genom att domstolen inte gjorde någon åtskillnad mellan närmare bestämmelser om ett stöd som är oupplösligen förbundna med stödets mål och närmare bestämmelser som inte är oupplösligen förbundna med detta. På den punkten bekräftades dock domen Iannelli senare genom dom av den 23 april 2002, Nygård ( C‑234/99, EU:C:2002:244).

35 Dom av den 23 april 2002, Nygård ( C‑234/99, EU:C:2002:244).

36 F.d. artikel 95 EG.

37 Dom av den 23 april 2002, Nygård ( C‑234/99, EU:C:2002:244, punkt 55).

38 Dom av den 23 april 2002, Nygård ( C‑234/99, EU:C:2002:244, punkt 56).

39 Dom av den 22 mars 1977, Iannelli & Volpi ( 74/76, EU:C:1977:51).

40 Dom av den 23 april 2002, Nygård ( C‑234/99, EU:C:2002:244, punkterna 57 och 58). För detta ändamål konstaterade domstolen att även om det ankommer på kommissionen att pröva huruvida ett stödsystem är förenligt med unionsmarknaden, eftersom denna prövning innebär ekonomiska och sociala bedömningar, är det obestridligt att det, vad gäller bedömningen av fördelningen av intäkterna av en skatteliknande nationell avgift, är den nationella domstolen som har bäst möjligheter att ta fram nödvändiga uppgifter och göra de bedömningar som krävs i detta hänseende på grundval av uppgifter som normalt sett borde framgå av bokföring och andra handlingar som avser förvaltningen av de organ som uppbär avgiften och som beviljar subventioner eller andra förmåner (se punkt 61 i domen).

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 april 2002, Nygård ( C‑234/99, EU:C:2002:244, punkt 62).

42 Vidare vill jag påpeka att den motsatta ståndpunkten leder till en särskild situation, såsom i målet vid den nationella domstolen, där ett beslut att bifalla ansökan som grundar sig på artikel 63 FEUF får till följd att kretsen av personer som drar fördel av en stödordning utvidgas. Enligt unionens bestämmelser om statligt stöd kan inte företag hävda att de har rätt att erhålla statligt stöd. Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Kotnik m.fl. ( C‑526/14, EU:C:2016:102, punkt 79). Med andra ord kan inte en medlemsstat anses vara skyldig att bevilja statligt stöd till ett företag, eftersom beslutet att bevilja stöd är ett politiskt val av nationella lagstiftande och administrativa organ. Om unionsrätten ändå, enligt andra bestämmelser såsom artikel 63 FEUF, kunde tvinga de nationella domstolarna att fatta beslut som till följd av deras verkningar leder till en utvidgning av stödordningens tillämpningsområde, i strid med lagstiftarens avsikt, anser jag att det skulle leda till en paradoxal situation.

43 Se punkt 36 i detta förslag till avgörande.

44 Se punkt 49 i detta förslag till avgörande.

45 Se, bland annat, dom av den 27 mars 1980, Denkavit italiana ( 61/79, EU:C:1980:100, punkt 31).

46 Jag noterar för övrigt att anmälan av de nya stöden ska göras med den anmälningsformulär som finns i bilaga I del I i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget. Även fast denna anmälan enligt artikel 3.1 i förordningen ska översändas till kommissionen genom den berörda medlemsstatens ständige representant, vill jag påpeka att de upplysningar som ska lämnas i anmälningsformuläret i bilaga I del I i förordningen är information som de nationella domstolarna inte nödvändigtvis kan tillhandahålla.

47 Dom av den 26 oktober 2016, DEI och kommissionen/Alouminion tis Ellados ( C‑590/14 P, EU:C:2016:797, punkterna 59 och 108).

48 Se, i det avseendet, bland annat dom av den 26 oktober 2016, DEI och kommissionen/Alouminion tis Ellados ( C‑590/14 P, EU:C:2016:797, punkterna 59, 60 och 103–108).

49 Se punkt 50 i detta förslag till avgörande.

50 Se, bland annat, dom av den 18 december 2007, A ( C‑101/05, EU:C:2007:804, punkt 27).

51 Se, bland annat, dom av den 16 april 2015, Trapeza Eurobank Ergasias ( C‑690/13, EU:C:2015:235, punkt 53).

52 Se dom av den 27 oktober 2005, Distribution Casino France m.fl. ( C‑266/04–C‑270/04, C‑276/04 och C‑321/04–C‑325/04, EU:C:2005:657, punkt 30) och dom av den 8 december 2001, Residex Capital IV ( C‑275/10, EU:C:2011:814, punkt 28).

53 Se, bland annat, dom av den 21 november 1991, Fédération nationale du commerce extérieur des produits alimentaires och Syndicat national des négociants et transformateurs de saumon ( C‑354/90, EU:C:1991:440, punkterna 16 och 17), dom av den 21 oktober 2003, van Calster m.fl. ( C‑261/01 och C‑262/01, EU:C:2003:571, punkt 63), dom av den 5 oktober 2006, Transalpine Ölleitung in Österreich ( C‑368/04, EU:C:2006:644, punkt 41), och dom av den 12 februari 2008, CELF och ministre de la Culture et de la Communication ( C‑199/06, EU:C:2008:79, punkt 40).

54 Se, bland annat, dom av den 5 oktober 2006, Transalpine Ölleitung in Österreich ( C‑368/04, EU:C:2006:644, punkt 49).

55 Se, bland annat, dom av den 5 oktober 2006, Transalpine Ölleitung in Österreich ( C‑368/04, EU:C:2006:644, punkt 50).

56 Dom av den 12 februari 2008, CELF och ministre de la Culture et de la Communication ( C‑199/06, EU:C:2008:79, punkt 38).

57 Se även, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Finanzamt Linz ( C‑66/14, EU:C:2015:242, punkterna 27–30). Jag noterar att EU-domstolen inte har uttalat sig direkt i denna fråga, eftersom den i det aktuella målet avvisade den första tolkningsfrågan.