Förslag till avgörande av generaladvokat Giovanni Pitruzzella föredraget den 27 juni 2019

1 Originalspråk: franska.

2 Detta avtal finns i bilagan till rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS (EGT L 14, 1998, s. 9).

3 EUT L 204, 2006, s. 23.

4 Av beslutet om hänskjutande framgår att 109 § UG är tillämplig på de flesta österrikiska universitet, bland annat svaranden i målet vid den nationella domstolen.

5 Jag noterar att ombudet för Minoo Schuch-Ghannadan, som motsagts av MUW, under förhandlingen har gjort gällande att Minoo Schuch-Ghannadan inom de projekt inom ramen för vilka hon arbetade under sitt arbetsförhållande med MUW i själva verket endast var anställd som assistent.

6 Avtalet finns i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, 1999, s. 43).

7 Se, bland annat, dom av den 21 december 2011, Danske Svineproducenter ( C‑316/10, EU:C:2011:863, punkt 32), dom av den 15 oktober 2009, Hochtief och Linde-Kca-Dresden ( C‑138/08, EU:C:2009:627, punkt 21) och dom av den 9 december 1965, Singer ( 44/65, EU:C:1965:122, s. 1198).

8 Se, bland annat, dom av den 21 december 2011, Danske Svineproducenter ( C‑316/10, EU:C:2011:863, punkt 32).

9 Se, bland annat, dom av den 21 december 2011, Danske Svineproducenter ( C‑316/10, EU:C:2011:863, punkt 32), dom av den 15 oktober 2009, Hochtief och Linde-Kca-Dresden ( C‑138/08, EU:C:2009:627, punkt 21) och dom av den 9 december 1965, Singer ( 44/65, EU:C:1965:122, s. 1198).

10 Se dom av den 9 december 1965, Singer ( 44/65, EU:C:1965:122, s. 1199).

11 Dom av den 9 december 1965, Singer ( 44/65, EU:C:1965:122, s. 1199).

12 Se dom av den 21 december 2011, Danske Svineproducenter ( C‑316/10, EU:C:2011:863, punkt 33), dom av den 20 mars 1997, Phytheron International, C‑352/95, EU:C:1997:170, punkt 14 och dom av den 17 september 1998, Kainuun Liikenne och Pohjolan Liikenne ( C‑412/96, EU:C:1998:415, punkt 24).

13 Se, särskilt, dom av den 21 december 2011, Danske Svineproducenter ( C‑316/10, EU:C:2011:863, punkt 33) och dom av den 17 september 1998, Kainuun Liikenne och Pohjolan Liikenne ( C‑412/96, EU:C:1998:415, punkt 24).

14 Se, för en överblick över de beslut i vilken denna tendens i rättspraxis kommer till uttryck, förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Fonnship och Svenska Transportarbetareförbundet ( C‑83/13, EU:C:2014:201, punkt 17). För senare beslut se dom av den 1 februari 2017, Município de Palmela ( C‑144/16, EU:C:2017:76, punkt 20) och dom av den 28 april 2016, Oniors Bio ( C‑233/15, EU:C:2016:305, punkt 30). Såsom generaladvokaten Mengozzi anfört i ovannämnda förslag till avgörande finns det en viss spänning mellan nämnda riktning i rättspraxis och den rättspraxis som anges ovan i punkt 11 i förevarande förslag till avgörande, som kräver att de kriterier som skulle kunna användas för att urskilja ett mönster i nämnda beslut på detta område fastställs.

15 Se bland annat dom av den 1 februari 2017, Município de Palmela ( C‑144/16, EU:C:2017:76) och beslut av den 14 juli 2016, BASF ( C‑456/15, ej publicerat, EU:C:2016:567, punkt 15 och där angiven rättspraxis).

16 Se bland annat dom av den 12 december 1990, Hennen Olie ( C‑302/88, EU:C:1990:455, punkt 20, där domstolen mot bakgrund av de faktiska omständigheter och de argument som parterna åberopat under förfarandet, emellertid fann att det inte är nödvändigt att pröva den principiella fråga som kommissionen ställt) och dom av den 17 oktober 2013, Welte ( C‑181/12, EU:C:2013:662, punkterna 16 och 27, där domstolen tog upp frågan huruvida begränsningen av den fria rörligheten för kapital i den mening som avses i artikel 56.1 EG i målet vid den nationella domstolen kunde godtas enligt artikel 57.1 EG). Se även dom av den 3 juni 2010, Internetportal och Marketing ( C‑569/08, EU:C:2010:311, punkterna 27–30). I punkt 28 i den domen anförde domstolen att [t]rots att den hänskjutande domstolen inte har ställt en fråga om detta ankommer det på EU-domstolen, inom ramen för det genom artikel 267 FEUF inrättade samarbetet mellan de nationella domstolarna och EU-domstolen, i den mån som klagandebolagets resonemang inte saknar betydelse för utgången av tvisten vid den nationella domstolen, att ge denna domstol ett användbart svar, så att den kan avgöra det mål som är anhängigt vid den.

17 Se, bland annat, dom av den 29 april 2004, Weigel ( C‑387/01, EU:C:2004:256, punkt 44). Frågan om tillämpningen av rådets direktiv 83/183/EEG av den 28 mars 1983 om skattebefrielse på permanent införsel från en medlemsstat av personlig egendom (EGT L 105, 1983, s. 64; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 117) hade endast ställts av klagandena i det nationella målet och av kommissionen), dom av den 12 december 1990, SARPP, ( C‑241/89, EU:C:1990:459, punkt 8), dom av den 2 februari 1994, Verband Sozialer Wettbewerb, kallad Clinique, C‑315/92, EU:C:1994:34, punkt 7, och dom av den 4 mars 1999, Consorzio per la tutela del formaggio Gorgonzola, C‑87/97, EU:C:1999:115, punkt 16), dom av den 21 februari 2006, Ritter-Coulais ( C‑152/03, EU:C:2006:123, punkt 29: Tolkningsfrågor rörande etableringsfriheten och den fria rörligheten för kapital och prövning ex officio, genom information från kommissionen, av en fråga om fri rörlighet för arbetstagare), dom av den 25 januari 2007, Dyson ( C‑321/03, EU:C:2007:51, punkterna 24–26), dom av den 30 maj 2013, Worten ( C‑342/12, EU:C:2013:355, punkterna 30 och 31), och dom av den 12 december 2013, Hay ( C‑267/12, EU:C:2013:823, punkt 23: Den hänskjutande domstolen utgår från att det rör sig om indirekt diskriminering av sexuell läggning medan domstolen avgör om det rör sig om direkt diskriminering). Se, för en erinran om rättspraxis, förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Fonnship och Svenska Transportarbetareförbundet ( C‑83/13, EU:C:2014:201, punkt 17).

18 Se dom av den 14 oktober 2010, Fuß ( C‑243/09, EU:C:2010:609, punkt 40) och dom av den 12 januari 2010, Wolf ( C‑229/08, EU:C:2010:3, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

19 Se dom av den 29 april 2004, Weigel ( C‑387/01, EU:C:2004:256, punkterna 43 och 44).

20 Se dom av den 25 januari 2007, Dyson ( C‑321/03, EU:C:2007:51, punkterna 21–26).

21 Enligt punkt 2 i denna klausul har medlemsstaterna behörighet att fastställa under vilka förutsättningar visstidsanställningar ska betraktas som på varandra följande, och ska betraktas som tillsvidareanställningar.

22 Se, bland annat, dom av den 14 september 2016, Pérez López ( C‑16/15, EU:C:2016:679, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

23 Såsom framgår av artiklarna 6 och 8 i de allmänna övervägandena i ramavtalet om visstidsarbete.

24 Se, bland annat, dom av den 14 september 2016, Pérez López ( C‑16/15, EU:C:2016:679, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

25 Se, bland annat, dom av den 14 september 2016, Pérez López ( C‑16/15, EU:C:2016:679, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

26 Avseende tillämpligheten av ramavtalet om visstidsarbete inom forsknings- och universitetsutbildningen, se dom av den 13 mars 2014, Márquez Samohano ( C‑190/13, EU:C:2014:146), punkterna 38 och 39.

27 Se, bland annat, dom av den 14 september 2016, Pérez López ( C‑16/15, EU:C:2016:679, punkt 38) och dom av den 26 februari 2015, kommissionen/Luxemburg ( C‑238/14, EU:C:2015:128, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

28 Se, bland annat, dom av den 14 september 2016, Pérez López ( C‑16/15, EU:C:2016:679, punkarna 39 och 40 och där angiven rättspraxis).

29 I denna bestämmelse hänvisas till både ”projekt som finansieras genom medel från tredje part (Drittmitetelprojekten) och forskningsprojekt (Forschungsprojekten). Vid förhandlingen i domstolen klargjorde MUW att majoriteten av de österrikiska universitetens forskningsverksamhet finansieras av österrikiska universitet (cirka 75 procent vad gäller MUW).

30 I detta avseende ska det påpekas att MUW:s ombud och den österrikiska regeringens ombud vid förhandlingen i domstolen påpekade att 109 § punkt 2 UG endast ska tillämpas på arbetstagare som är anställda inom ramen för forskningsprojekt som finansieras genom medel från tredje part. När det gäller klaganden i målet vid den nationella domstolen verkar det som om hon endast har varit anställd inom ramen för projekt som finansieras med medel från tredje man, vilket det också ankommer på den hänskjutande domstolens att fastställa.

31 Jag noterar att klagandens ombud under förhandlingen i domstolen anförde ett liknande argument och betonade att klaganden var laboratorieassistent och att hon inom ramen för sin verksamhet hjälpte flera doktorander som var och en hade sina egna projekt. Dessutom hävdade klaganden i det nationella målet redan i början av förfarandet vid de österrikiska domstolarna att användningen av visstidsanställningar inte var motiverad i hennes fall, eftersom hon inte utförde något arbete inom ramen för projekt som sådana.

32 Jag vill dock påpeka att detta inte förefaller vara fallet vad gäller klaganden i det nationella målet, som, enligt vad som anges i beslutet om hänskjutande, varit anställd under hela den omtvistade perioden inom ramen för ett och samma projekt.

33 Se, bland annat, dom av den 14 september 2016, Pérez López ( C‑16/15, EU:C:2016:679, punkterna 49–51) och dom av den 13 mars 2014, Márquez Samohano ( C‑190/13, EU:C:2014:146, punkt 55).

34 Ombudet för MUW har enbart hänvisat till visstidsanställda som är anställda inom ramen för projekt som finansieras genom medel från tredje part.

35 Det förhållandet, om det antas vara fastställt att 109 § punkt 2 UG i den allmänna praxisen vid österrikiska universitet eller MUW endast används för unga forskare som behöver skaffa sig erfarenhet för att kunna gå vidare i sin akademiska karriär, ifrågasätter inte konstaterandet att denna bestämmelse i sin nuvarande utformning potentiellt har ett mycket bredare tillämpningsområde.

36 En period på cirka ett år har gått mellan den första och den andra serien av avtal, vilket förefaller utesluta att klagandens hela arbetsförhållande med MUW betraktas som på varandra följande visstidsanställningar. Det ankommer emellertid på den hänskjutande domstolen att uttala sig i denna fråga.

37 Domstolen drog en motsatt slutsats i domen av den 13 mars 2014, Márquez Samohano ( C‑190/13, EU:C:2014:146), rörande de spanska universitetens anställning av biträdande lektorer, i ett sammanhang där de relevanta bestämmelserna i den nationella lagstiftningen, såvitt avser det aktuella fallet, hade formulerats på ett mer exakt och differentierat sätt och konsekvenserna av deras tillämpning på instabiliteten av anställningsförhållandet för de berörda var mindre betungande. I denna dom fann domstolen att användningen av på varandra följande anställningsavtal motiverades av att det är nödvändigt att på deltid anlita specialister med allmänt erkända kvalifikationer som utövar sin yrkesverksamhet på andra områden än inom universitetsvärlden för att bedriva viss specifik undervisning (punkt 48). Domstolen framhöll även att de villkor på vilka på varandra följande visstidsanställningsavtal kunde användas inte försatte de berörda lektorerna i en utsatt situation (punkt 52).

38 Se, bland annat, beslut av den 21 september 2016, Popescu ( C‑614/15, EU:C:2016:726, punkt 61).

39 Vid en karriär som inleds vid 25 års ålder och slutar vid 65 års ålder.

40 Se, bland annat, dom av den 26 januari 2012, Kücük ( C‑586/10, EU:C:2012:39, punkt 39 och där angiven rättspraxis) och beslut av den 21 september 2016, Popescu ( C‑614/15, EU:C:2016:726, punkt 65 och där angiven rättspraxis).

41 Se dom av den 10 juni 2010, Bruno m.fl. ( C‑395/08 och C‑396/08, EU:C:2010:329, punkt 32).

42 Se, analogt, dom av den 10 juni 2010, Bruno m.fl. ( C‑395/08 och C‑396/08, EU:C:2010:329, punkt 33). Se även, avseende klausul 4 i ramavtalet om visstidsarbete, dom av den 12 december 2013, Carratù ( C‑361/12, EU:C:2013:830, punkterna 33–35).

43 Jag hänvisar i detta avseende till begreppet jämförbar heltidsarbetande i klausul 3.2 första stycket i ramavtalet om deltidsarbete.

44 Eventuellt inom ramen för projekt som finansieras med medel från universitetet, om – såsom ombudet för MUW anfört som svar på en fråga som ställts av domstolen vid förhandlingen – fasta tjänster för projekt som finansieras med medel från tredje part inte är tillgängliga.

45 Se också dom av den 2 oktober 1997, Kording ( C‑100/95, EU:C:1997:453, punkt 23).

46 Detta kan bland annat vara fallet om det, mot bakgrund av tillträdet till ett uttagningsprov eller för bedömningen av kandidaternas kvalifikationer, tas hänsyn till de arbetstimmar som utförts inom ramen för de forskningsprojekt som genomförs av universiteten.

47 För dessa arbetstagare tillämpas den maximala tidsgräns som föreskrivs för deltidsarbetare med användning av en fast formel för omräkning för att fastställa deltidsekvivalenten för perioder som arbetats på heltid: tolv månaders heltidsarbete motsvarar sexton månaders deltidsarbete med förhållandet 4:3 och tvärtom motsvarar tolv månader deltidsarbete nio månader heltidsarbete.

48 Se dom av den 13 januari 2004, Allonby ( C‑256/01, EU:C:2004:18, punkt 73) och dom av den 6 december 2007, Voß ( C‑300/06, EU:C:2007:757, punkt 40).

49 Av dessa statistiska uppgifter framgår att 79 procent kvinnor och 75 procent män som har ett anställningsavtal som ingåtts på grundval av 109 § punkt 2 UG arbetar deltid.

50 I artikel 19.1 i direktiv 2006/54 föreskrivs följande: Medlemsstaterna skall i enlighet med sina nationella rättssystem vidta nödvändiga åtgärder för att se till att svaranden är skyldig att bevisa att det inte föreligger något brott mot likabehandlingsprincipen när personer, som anser sig förfördelade på grund av att likabehandlingsprincipen inte har tillämpats på dem, inför domstol eller annan behörig myndighet lägger fram sådana fakta som ger anledning att anta att det har förekommit direkt eller indirekt diskriminering.

51 Se dom av den 19 oktober 2017, Otero Ramos ( C‑531/15, EU:C:2017:789, punkt 68) för ett liknande resonemang dom av den 21 juli 2011, Kelly, C‑104/10, EU:C:2011:506, punkt 29.

52 Se skäl 30 i direktiv 2006/54.

53 Se bland annat dom av den 13 januari 2004, Allonby ( C‑256/01, EU:C:2004:18, punkt 73), dom av den 6 december 2007, Voß ( C‑300/06, EU:C:2007:757, punkt 40) och dom av den 9 februari 1999, Seymour-Smith och Perez ( C‑167/97, EU:C:1999:60, punkt 59).

54 Betydelsen av den roll som antagandet av regler om bevisbördan har för en effektiv tillämpning av principen om likabehandling har dessutom understrukits i skäl 30 i direktiv 2006/54.

55 Se skäl 30 i direktiv 2006/54.

56 MUW har i det nationella målet endast överlämnat statistiska uppgifter till den hänskjutande domstolen avseende sina anställda, och påpekat att detta var de enda tillgängliga uppgifterna, och det var först vid förhandlingen som ombudet för MUW bekräftade att de statistiska uppgifterna om andra universitet hade publicerats och därför var lättillgängliga för alla.

57 Se skäl 30 i direktiv 2006/54.

58 Se bland annat dom av den 10 maj 2012, Santander Asset Management SGIIC m.fl. ( C‑338/11‑C‑347/11, EU:C:2012:286, punkt 58), dom av den 18 oktober 2012, Mednis ( C‑525/11, EU:C:2012:652, punkt 41), och dom av den 22 januari 2015, Balazs ( C‑401/13 och C‑432/13, EU:C:2015:26, punkt 49).

59 Se dom av den 22 januari 2015, Balazs ( C‑401/13 och C‑432/13, EU:C:2015:26, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

60 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 januari 2015, Balazs ( C‑401/13 och C‑432/13, EU:C:2015:26, punkt 51 och där angiven rättspraxis) och förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Paper Consult ( C‑101/16, EU:C:2017:413, punkt 81).