Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 7 maj 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 EUT L 351, 2012, s. 1 (även kallad Bryssel I bis-förordningen).

3 Domstolen hänvisar bland annat till dom av den 6 oktober 2009, Asturcom Telecomunicaciones ( C‑40/08, EU:C:2009:615), dom av den 14 juni 2012, Banco Español de Crédito ( C‑618/10, EU:C:2012:349), dom av den 4 juni 2015, Faber ( C‑497/13, EU:C:2015:357), dom av den 18 februari 2016, Finanmadrid EFC ( C‑49/14, EU:C:2016:98), och dom av den 26 januari 2017, Banco Primus ( C‑421/14, EU:C:2017:60).

4 EUT L 143, 2004, s. 15.

5 Se skäl 26 i förordning nr 1215/2012.

6 Se, särskilt, domarna från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna av den 17 januari 1970, Delcourt mot Belgien (CE:ECHR:1970:0117JUD000268965, punkt 31), och av den 7 juni 2001, Kress mot Frankrike (CE:ECHR:2001:0607JUD003959498, punkt 41).

7 Se, på senare tid, särskilt dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portuguese ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkterna 41–44 och där angiven rättspraxis).

8 Dom av den 28 februari 2019, Gradbeništvo Korana ( C‑579/17, EU:C:2019:162, punkt 41).

9 Se dom av den 17 september 1997, Dorsch Consult ( C‑54/96, EU:C:1997:413, punkt 23) och, på senare tid, dom av den 17 juli 2014, Torresi ( C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:2088, punkt 17 och där angiven rättspraxis).

10 Se bland annat dom av den 17 juli 2014, Torresi ( C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:2088, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

11 Se exempelvis dom av den 19 oktober 1995, Job Centre ( C‑111/94, EU:C:1995:340, punkterna 11 och 12).

12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 januari 2013, Belov ( C‑394/11, EU:C:2013:48, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

13 Se punkterna 93–104 nedan i detta förslag till avgörande.

14 Se även skäl 32 i förordning nr 1215/2012.

15 Se dom av den 6 september 2012, Trade Agency ( C‑619/10, EU:C:2012:531, punkt 41), och förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i det målet (C‑619/10, EU:C:2012:247, punkt 38).

16 EGT L 12, 2001, s. 1.

17 Se artiklarna 53–55 i förordning nr 44/2001. Se även dom av den 6 september 2012, Trade Agency ( C‑619/10, EU:C:2012:531, punkt 36).

18 Se artikel 39 i förordning nr 1215/2012.

19 Se resonemanget i skäl 26 i förordning nr 1215/2012.

20 Se resonemanget i dom av den 28 februari 2019, Gradbeništvo Korana ( C‑579/17, EU:C:2019:162, punkt 37).

21 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Gradbeništvo Korana ( C‑579/17, EU:C:2018:863, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

22 Enligt artikel 54 i förordning nr 44/2001 behövde intyget utfärdas av domstolen eller den behöriga myndigheten i en medlemsstat där dom[en] har meddelats (min kursivering).

23 Se punkt 4.6.2.2 i standardformuläret i bilaga I till förordning nr 1215/2012. Se även artikel 42.2 i samma förordning.

24 Dom av den 6 september 2012, Trade Agency ( C‑619/10, EU:C:2012:531, punkt 41).

25 Min kursivering.

26 Se, särskilt, dom av den 16 mars 2006, Kapferer ( C‑234/04, EU:C:2006:178, punkt 20).

27 Se, särskilt, dom av den 17 december 2015, Imtech Marine Belgium ( C‑300/14, EU:C:2015:825, punkterna 46 och 47) och dom av den 16 juni 2016, Pebros Servizi ( C‑511/14, EU:C:2016:448, punkt 25).

28 EGT L 95, 1993, s. 29.

29 Se hänvisad rättspraxis i fotnot 3 ovan.

30 Se särskilt tionde och tjugofjärde skälet i direktiv 93/13.

31 Se, bland många andra, dom av den 26 oktober 2006, Mostaza Claro ( C‑168/05, EU:C:2006:675, punkt 24).

32 Se bland annat dom av den 14 juni 2012, Banco Español de Crédito ( C‑618/10, EU:C:2012:349, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

33 Min kursivering. Se även skäl 14 i förordning nr 1215/2012.

34 Exempelvis försäkringstagare, försäkrade, förmånstagare till försäkringsavtal, skadelidande, arbetstagare (för att enbart nämna de som hänvisas till i artikel 45.1 e i) i förordning nr 1215/2012).

35 Se, exempelvis, dom av den 26 januari 2017, Banco Primus ( C‑421/14, EU:C:2017:60, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

36 Se, särskilt, dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkterna 30–59).

37 Dom av den 28 februari 2019, Gradbeništvo Korana ( C‑579/17, EU:C:2019:162).

38 Gällande differentiering mellan intern delegering och extern delegering, se mitt förslag till avgörande i målet Pula Parking ( C‑551/15, EU:C:2016:825, punkterna 96–97).

39 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i de förenade målen Torresi ( C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:265, punkterna 72–73).

40 Se exempelvis dom av den 19 oktober 1995, Job Centre ( C‑111/94, EU:C:1995:340).

41 Se exempelvis dom av den 16 december 2008, Cartesio ( C‑210/06, EU:C:2008:723, punkterna 54–63).