Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek den 15 april 2021

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 2009, s. 55).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG - Uttalanden om verksamheter som rör nedläggning och avfallshantering (EUT L 176, 2003, s. 37).

4 I samband med skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster enligt direktiv 2009/72 avser begreppet sistahandselhandlare ett bolag som utsetts av en medlemsstat och som säkerställer kontinuiteten i leveranserna till rimliga tariffer (så kallade sistahandstariffer) för energikonsumenter (inklusive hushållskonsumenter). Se skäl 47 och artiklarna 3.3 och 37.6 i direktiv 2009/72.

5 Enligt artikel 6 i Real Decreto 897/2017 (kungligt lagdekret 897/2017) avspeglar detta pris en elsubvention på 25 procent på elmarknadspriset i Spanien för socialt utsatta konsumenter och en sänkning med 40 procent på samma marknad för allvarligt socialt utsatta konsumenter.

6 Domen STS 1425/2012 av den 7 februari 2012 (ECLI:ES:TS:2012:1425).

7 Liknande dekret finns för de följande åren, såsom beslut IET/2182/2015 (för år 2015) och beslut IET/1451/2016 (för år 2016).

8 Dom av den 20 april 2010, Federutility m.fl. ( C‑265/08, EU:C:2010:205).

9 Dom av den 7 september 2016, ANODE ( C‑121/15, EU:C:2016:637).

10 EDP España har anfört att denna praxis även återspeglas bland annat i dom av den 8 april 2019 (ECLI:ES:TC:2019:46), 54/2019 av den 6 maj 2019 (ECLI:ES:TC:2019:54), 58/2019 av den 6 maj 2019 (ECLI:ES:TC:2019:58), 59/2019 av den 6 maj 2019 (ECLI:ES:TC:2019:59), 67/2019 av den 20 maj 2019 (ECLI:ES:TC:2019:67), 71/2019 av den 20 maj 2019 (ECLI:ES:TC:2019:71), och 81/2019 av den 17 juni 2019 (ECLI:ES:TC:2019:81).

11 Dom av den 10 december 2018, Wightman m.fl. ( C‑621/18, EU:C:2018:999, punkt 27).

12 Dom av den 12 december 2019, Slovenské elektrárne ( C‑376/18, EU:C:2019:1068, punkt 24). I de tämligen begränsade fall då domstolen kan vägra att pröva en tolkningsfråga, se, exempelvis, dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkt 44).

13 Dom av den 16 juli 2020, Facebook Ireland och Schrems ( C‑311/18, EU:C:2020:559, punkt 73 och där angiven rättspraxis).

14 Se, i detta avseende, dom av den 11 mars 1980, Foglia ( 104/79, EU:C:1980:73, punkt 11), dom av den 16 december 1981, Foglia ( 244/80, EU:C:1981:302, punkterna 17 och 18), och dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny ( C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkt 53).

15 Dom av den 6 oktober 1982, CILFIT m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:335, punkterna 16–20).

16 För exempel på andra system än det i Spanien, se till exempel i Tyskland, Bundesverfassungsgericht, beslut av den 9 maj 2018 – 2 BvR 37/18, i Republiken Tjeckien Ústavní soud, 8 januari 2009, nr II. ÚS 1009/08, i Kroatien, Ustavni sud Republike Hrvatske, beslut nr U-III-2521/2015 av den 13 december 2016, i Slovakien, Ústavný súd, dom av den 18 april 2012, nr II. ÚS 140/2010, i Slovenien, Ustavno sodišče, beslut nr Up-1056/11 av den 21 november 2013, ECLI:SI:USRS:2013:Up.1056.11.

17 För en jämförande översyn se redan Solar, N., Vorlagepflichtverletzung mitgliedstaatlicher Gerichte und ihre Sanierung, Neuer Wissenschaftlicher Verlag, Wien, 2004. Mer nyligen se, till exempel, enskilda länderrapporter i Coutron, L. (dir.), L’obligation de renvoi préjudiciel: une obligation sanctionnée? Bruylant, Bruxelles, 2014, or the individual contributions in the special issue of 2015, 16 German Law Journal 6, i synnerhet Lacchi, C., Review by Constitutional Courts of the Obligation of National Courts of Last Instance to Refer a Preliminary Question to the Court of Justice of the EU, s. 1663.

18 Se, exempelvis, dom av den 16 december 2008, Cartesio ( C‑210/06, EU:C:2008:723, punkterna 94 och 95 och där angiven rättspraxis), dom av den 5 april 2016, PFE ( C‑689/13, EU:C:2016:199, punkt 32 och där angiven rättspraxis), och dom av den 4 december 2018, The Minister for Justice and Equality and Commissioner of the Garda Síochána ( C‑378/17, EU:C:2018:979, punkterna 35, 36 och 49 och där angiven rättspraxis).

19 Såsom bland annat återspeglas i dom av den 5 oktober 2010, Elchinov ( C‑173/09, EU:C:2010:581, punkt 27 och där angiven rättspraxis), och dom av den 15 januari 2013, Križan m.fl. ( C‑416/10, EU:C:2013:8, punkt 68 och där angiven rättspraxis).

20 Redan med början av dom av den 16 januari 1974, Rheinmühlen-Düsseldorf ( 166/73, EU:C:1974:3).

21 Se mer detaljerat mitt förslag till avgörande i målet Ministerul Public – Parchetul de pe lângă Înalta Curte de Casaţie şi Justiţie – Direcţia Naţională Anticorupţie m.fl. ( C‑357/19 och C‑547/19, EU:C:2021:170,, punkterna 235–243).

22 Se, analogt, dom av den 21 december 2016, Gutiérrez Naranjo m.fl. ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, EU:C:2016:980, punkt 65).

23 Dom av den 22 oktober 1987, Foto-Frost ( 314/85, EU:C:1987:452, punkt 15).

24 För ett kritiskt synsätt, se, exempelvis, förslag till avgörande av generaladvokaten Jacob i målet Wiener SI ( C‑338/95, EU:C:1997:352), förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet Gaston Schul Douane Expediteur ( C‑461/03, EU:C:2005:415), eller förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i de förenade målen X och van Dijk ( C‑72/14 och C‑197/14, EU:C:2015:319).

25 Dom av den 19 januari 2010, Kücükdeveci ( C‑555/07, EU:C:2010:21, punkterna 53 -55), dom av den 5 oktober 2010, Elchinov ( C‑173/09, EU:C:2010:581, punkt 28), och beslut av den 3 september 2020, Vikingo Fővállalkozó ( C‑610/19, EU:C:2020:673, punkt 75).

26 Se, redan, dom av den 9 mars 1978, Simmenthal ( 106/77, EU:C:1978:49, punkt 22). Se även, mer nyligen, till exempel dom av den 4 december 2018, The Minister for Justice and Equality and Commissioner of the Garda Síochána ( C‑378/17, EU:C:2018:979, punkterna 36 och 37 och där angiven rättspraxis).

27 Man skulle visserligen kunna antyda att en nationell författningsdomstol endast befattar sig med nationell konstitutionell rätt. Den tolkar således endast nationella konstitutionella bestämmelser och tolkar varken enbart nationell rätt eller, än mindre, enbart unionsrätt, vilka båda kan likställas med omständigheter. En sådan idé kan visserligen finna stöd i doktrinen, men rättspraxis visar ofta att denna fiktion är oförsvarbar. Inom ramen för en prövning av huruvida det föreligger en acte clair vid en domstol i sista instans i ett konkret fall, kan man endast beundra möjligheten att ompröva innehåll utan att någonsin befatta sig med och tolka det innehållet. Det är som Schrödingers dröm som slutligen går i uppfyllelse. Att vara i stånd att tydligt uttala sig om huruvida (CILFIT-)katten är död eller lever, utan att någonsin behöva öppna (unionsrätts-)lådan. .

28 Se, analogt, dom av den 4 november 1997, Parfums Christian Dior ( C‑337/95, EU:C:1997:517, punkterna 24–26), dom av den 4 juni 2002, Lyckeskog ( C‑99/00, EU:C:2002:329, punkterna 14 och 15), och dom av den 15 september 2005, Intermodal Transports ( C‑495/03, EU:C:2005:552, punkt 30).

29 Dom av den 30 april 2020, Оvergas Mrezhi och Balgarska gazova asotsiatsia ( C‑5/19, EU:C:2020:343, punkterna 55, 56, 69, och 88).

30 Dom av den 3 april 2014, CTP ( C‑516/12-C‑518/12, EU:C:2014:220, punkt 12). Jämför emellertid med förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet CTP ( C‑516/12, EU:C:2014:63, punkterna 36–38).

31 Dom av den 28 oktober 2010, kommissionen/Malta ( C‑508/08, EU:C:2010:643 punkt 6).

32 Dom av den 7 maj 2009, Antrop m.fl. ( C‑504/07, EU:C:2009:290, punkt 9),

33 Dom av den 21 december 2011, ENEL ( C‑242/10, EU:C:2011:861, punkterna 51–52, 55 och 81).

34 Se emellertid lydelsen av femte skälet i kungligt lagdekret 9/2013, som tycks beteckna finansieringen av den lagreglerade elsubventionen (sannolikt den obligatoriska avgiften) som en skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster.

35 Dom av den 19 december 2019 ( C‑523/18, EU:C:2019:1129).

36 Ibidem.

37 Ibidem.

38 Ibidem, punkt 22).

39 Ibidem, punkterna 28–29.

40 Ibidem, punkterna 33–34.

41 Se, i detta avseende, dom av den 20 april 2010, Federutility m.fl. ( C‑265/08, EU:C:2010:205, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

42 Dom av den 19 december 2019, Engie Cartagena ( C‑523/18, EU:C:2019:1129, punkt 42). Se även punkterna 45 och 48 i denna dom.

43 Ibidem, punkt 43.

44 Ibidem, punkt 45.

45 Ibidem, punkt 51

46 Ibidem, punkterna 40–45.

47 Ibidem, punkt 54.

48 Dom av den 30 april 2020, Оvergas Mrezhi och Balgarska gazova asotsiatsia ( C‑5/19, EU:C:2020:343, punkterna 55, 56 och 88).

49 Dom av den 7 november 2019, UNESA m.fl. ( C‑80/18-C‑83/18, EU:C:2019:934, punkt 56), dom av den 7 november 2019, UNESA m.fl. ( C‑105/18-C‑113/18, EU:C:2019:935, punkt 53), och dom av den 19 december 2019, Engie Cartagena ( C‑523/18, EU:C:2019:1129, punkt 50).

50 Se dom av den 18 januari 2017, IRCCS – Fondazione Santa Lucia ( C‑189/15, EU:C:2017:17, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

51 Dom av den 19 december 2019, Engie Cartagena ( C‑523/18, EU:C:2019:1129, punkt 32).

52 Se, i detta avseende, dom av den 14 januari 2016, kommissionen/Belgien ( C‑163/14, EU:C:2016:4, punkt 44).

53 Se dom av den 18 januari 2017, IRCCS – Fondazione Santa Lucia ( C‑189/15, EU:C:2017:17, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

54 Ibidem, punkt 34.

55 Ibidem, punkt 35 och där angiven rättspraxis.

56 På motsvarande sätt, dom av den 19 december 2019, Engie Cartagena ( C‑523/18, EU:C:2019:1129, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

57 Se, beträffande det mål som eftersträvas med direktiv 2009/72 med avseende på den inre marknaden för el, dom av den 19 december 2019, Engie Cartagena ( C‑523/18, EU:C:2019:1129, punkt 47).

58 Dom av den 19 december 2019, Engie Cartagena ( C‑523/18, EU:C:2019:1129, punkt 55).

59 Dom av den 12 december 2019, Slovenské elektrárne ( C‑376/18, EU:C:2019:1068, punkt 34).

60 Dom av den 19 december 2019, Engie Cartagena ( C‑523/18, EU:C:2019:1129, punkterna 52–53).

61 Se, i detta avseende, dom av den 19 december 2019, Engie Cartagena ( C‑523/18, EU:C:2019:1129, punkt 54).

62 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Hogan i målet Engie Cartagena ( C‑523/18, EU:C:2019:769, punkt 54). Min kursivering.

63 Dom av den 19 december 2019, Engie Cartagena ( C‑523/18, EU:C:2019:1129, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

64 Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet ANODE ( C‑121/15, EU:C:2016:248, punkt 82).

65 Se, i detta avseende, dom av den 30 april 2020, Оvergas Mrezhi och Balgarska gazova asotsiatsia ( C‑5/19, EU:C:2020:343, punkt 80).

66 Se, i detta avseende, dom av den 29 September 2016, Essent Belgium ( C‑492/14, EU:C:2016:732, punkterna 79–81 och där angiven rättspraxis).

67 Angående transitiviteten av sådana argument, se mitt förslag till avgörande i målet Hornbach-Baumarkt ( C‑382/16, EU:C:2017:974).

68 Dom av den 7 september 2016, ANODE ( C‑121/15, EU:C:2016:637, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

69 Dom av den 29 september 2016, Essent Belgium ( C‑492/14, EU:C:2016:732, punkt 81 och där angiven rättspraxis).

70 Se, i detta avseende, ibidem, punkt 97.

71 Se dom av den 7 september 2016, ANODE ( C‑121/15, EU:C:2016:637, punkt 71).

72 Se, analogt, dom av den 30 april 2020, Оvergas Mrezhi och Balgarska gazova asotsiatsia ( C‑5/19, EU:C:2020:343, punkt 57 och där angiven rättspraxis).

73 Ibidem, punkt 58 och där angiven rättspraxis.

74 Ibidem, punkt 60 och där angiven rättspraxis.

75 Dom av den 7 september 2016, ANODE ( C‑121/15, EU:C:2016:637, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

76 Se, analogt, dom av den 7 september 2016, ANODE ( C‑121/15, EU:C:2016:637, punkt 36).

77 Se, i detta avseende, dom av den 11 april 2019, Repsol Butano och DISA Gas ( C‑473/17 och C‑546/17, EU:C:2019:308, punkterna 55, 56 och 62 och där angiven rättspraxis).

78 Dom av den 19 december 2019, Engie Cartagena ( C‑523/18, EU:C:2019:1129, punkt 45).

79 Ibidem, punkt 51.

80 Dom av den 19 december 2019, Engie Cartagena ( C‑523/18, EU:C:2019:1129, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

81 Dom av den 20 april 2010, Federutility m.fl. ( C‑265/08, EU:C:2010:205, punkt 35).

82 Dom av den 20 april 2010, Federutility m.fl. ( C‑265/08, EU:C:2010:205, punkt 35). Se även dom av den 11 april 2019, Repsol Butano och DISA Gas ( C‑473/17 och C‑546/17, EU:C:2019:308, punkt 56).

83 Varvid det helt bortses från den tidsmässiga översynen och proportionaliteten av den lagreglerade elsubventionen, vilket på nytt kräver en helt annan typ av bedömning som innefattar olika aktörer och olika överväganden.

84 Dom av den 11 april 2019, Repsol Butano och DISA Gas ( C‑473/17 och C‑546/17, EU:C:2019:308, punkt 59 och där angiven rättspraxis).

85 I enlighet med protokoll (nr 26) om tjänster av allmänt intresse, vilket bifogats EU-fördraget. Se, i detta avseende, dom av den 7 september 2016, ANODE ( C‑121/15, EU:C:2016:637, punkterna 40–42).

86 Dom av den 19 december 2019, Engie Cartagena ( C‑523/18, EU:C:2019:1129, punkterna 35–36). Se även, i detta avseende, dom av den 20 april 2010, Federutility m.fl. ( C‑265/08, EU:C:2010:205, punkterna 28 och 29), och dom av den 21 december 2011, ENEL ( C‑242/10, EU:C:2011:861, punkt 50).

87 Dom av den 19 december 2019, Engie Cartagena ( C‑523/18, EU:C:2019:1129, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

88 Ibidem, punkt 48.

89 Se ovan, punkterna 44 och 48–49 i detta förslag till avgörande.

90 Såsom grönboken om tjänster i allmänhetens intresse (COM/2003/0270 final), Meddelande från kommissionen om tillämpningen av Europeiska unionens regler om statligt stöd på ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (EUT C 8, 2012, s. 4), meddelande från kommissionen – EU:s rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster (2011) (EUT C 8, 2012, s. 15), eller kommissionens beslut av den 20 december 2011 om tillämpningen av artikel 106.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (EUT L 7, 2012, s. 3).

91 Dom av den 12 februari 2008, BUPA m.fl./kommissionen ( T-289/03, EU:T:2008:29, punkt 214 och där angiven rättspraxis), dom av den 7 november 2012, CBI/kommissionen ( T-137/10, EU:T:2012:584, punkt 191), dom av den 16 juli 2014, Tyskland/kommissionen ( T-295/12, ej publicerad, EU:T:2014:675, punkt 87), och dom av den 16 juli 2014, Zweckverband Tierkörperbeseitigung/kommissionen ( T-309/12, ej publicerad, EU:T:2014:676, punkt 148).

92 Dom av den 24 juli 2003, Altmark Trans and Regierungspräsidium Magdeburg ( C‑280/00, EU:C:2003:415, punkt 95).

93 Se även artikel 9.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (EUT L 158, 2019, s. 125) som i stort sett innehåller samma ordalydelse.

94 Se artikel 6.2 i rådets förordning (EEG) nr 1191/69 av den 26 juni 1969 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar (EGT L 156, 1969, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 1 s. 64), som innehöll en sådan rätt till ersättning. Se dom av den 3 april 2014, CTP ( C‑516/12-C‑518/12, EU:C:2014:220, punkt 34).

95 Se, Europadomstolen, 22 september 1994 Hentrich mot Frankrike (ECLI:CE:ECHR:1994:0922JUD001361688, § 49 och där angiven rättspraxis), och av den 19 juni 2006 Hutten-Czapska mot Polen (ECLI:CE:ECHR:2006:0619JUD003501497, § 167 och där angiven rättspraxis). Se även, till exempel, Europadomstolen, 5 november 2002 Pincová och Pinc mot Republiken Tjeckien(ECLI:CE:ECHR:2002:1105JUD003654897, § 53).