Förslag till avgörande av generaladvokat Nicholas Emiliou föredraget den 8 mars 2022

1 Originalspråk: engelska.

2 Resolution av den 16 oktober 1981 (EGT C 287, 1981, s. 106).

3 Se, mer detaljerat och med ytterligare hänvisningar, van der Jeught, S., EU Language Law, Europa Law Publishing, 2015, sidorna 55–77.

4 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Italien/kommissionen ( C‑566/10 P, EU:C:2012:368, punkt 2).

5 Se, med hänvisningar till rättspraxis, förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet An tAire Talmhaíochta Bia agus Mara, Éire agus an tArd-Aighne ( C‑64/20, EU:C:2021:14, punkterna 74 och 79).

6 Min kursivering.

7 EUT L 376, 2006, s. 36.

8 Latvijas Vēstnesis, 1995, nr 179.

9 Latvijas Vēstnesis, 2018, nr 132.

10 Latvijas Vēstnesis, 1995, nr 164/165.

11 Latvijas Vēstnesis, 2018, nr 220.

12 Se, bland annat, nyligen avkunnad dom av den 25 juni 2020, Ministerio Fiscal (Tillgång till förfarandet för prövning av en ansökan om internationellt skydd) ( C‑36/20 PPU, EU:C:2020:495, punkt 48), och dom av den 9 september 2021, Toplofikatsia Sofia m.fl. ( C‑208/20 och C‑256/20, EU:C:2021:719, punkt 31).

13 Se, bland annat, dom av den 24 oktober 2013, Stoilov i Ko ( C‑180/12, EU:C:2013:693, punkterna 39–48), och dom av den 27 februari 2014, Pohotovosť ( C‑470/12, EU:C:2014:101, punkt 33).

14 Se, bland annat, dom av den 27 juni 2013, Di Donna ( C‑492/11, EU:C:2013:428, punkterna 27–32), och beslut av den 3 mars 2016, Euro Bank ( C‑537/15, ej publicerad, EU:C:2016:143, punkterna 34 och 35).

15 Se ovan, punkterna 16, 17 och 20 i detta förslag till avgörande.

16 Se, bland annat, dom av den 10 december 2018, Wightman m.fl. ( C‑621/18, EU:C:2018:999, punkterna 26 och 27 och där angiven rättspraxis).

17 Se ovan, punkt 20 i detta förslag till avgörande.

18 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 november 2009, Filipiak ( C‑314/08, EU:C:2009:719, punkterna 40–46), och dom av den 8 september 2010, Winner Wetten ( C‑409/06, EU:C:2010:503, punkterna 29–41).

19 Förslag till avgörande av generaladvokaten Tesauro i målet Decker ( C‑120/95 och C‑158/96, EU:C:1997:399, punkt 17).

20 Se, bland annat, dom av den 13 november 2003, Neri ( C‑153/02, EU:C:2003:614), dom av den 16 april 2013, Las ( C‑202/11, EU:C:2013:239), dom av den 21 juni 2016, New Valmar ( C‑15/15, EU:C:2016:464), och dom av den 11 juni 2020, KOB ( C‑206/19, EU:C:2020:463).

21 Se, till exempel, dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci ( C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873, punkt 105 och där angiven rättspraxis). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Kirschstein ( C‑393/17, EU:C:2018:918, punkterna 52–59).

22 Se, senast, dom av den 6 oktober 2020, kommissionen/Ungern (Högre utbildning) ( C‑66/18, EU:C:2020:792, punkterna 160–163 och där angiven rättspraxis).

23 Se särskilt skäl 6 i tjänstedirektivet. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 30 januari 2018, X och Visser ( C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2018:44, punkt 107).

24 Se, till exempel, dom av den 16 juni 2015, Rina Services m.fl. ( C‑593/13, EU:C:2015:399).

25 Se även punkt 45 ovan i detta förslag till avgörande.

26 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet kommissionen/Ungern (Högre utbildning) C‑66/18, EU:C:2020:172, punkt 165).

27 Min kursivering.

28 Se, allmänt, förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Čepelnik ( C‑33/17, EU:C:2018:311, punkterna 49–53). Se, särskilt beträffande utbildningstjänster, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet kommissionen/Ungern (Högre utbildning) C‑66/18, EU:C:2020:172, punkterna 165–169).

29 Se, analogt, dom av den 13 november 2018, Čepelnik ( C‑33/17, EU:C:2018:896, punkt 36).

30 Se, bland annat, dom av den 11 juni 2020, KOB ( C‑206/19, EU:C:2020:463, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

31 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 mars 2018, SEGRO och Horváth ( C‑52/16 och C‑113/16, EU:C:2018:157, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

32 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 januari 2020, Anton van Zantbeek ( C‑725/18, EU:C:2020:54, punkt 21).

33 Se dom av den 30 november 1995, Gebhard ( C‑55/94, EU:C:1995:411, punkt 27).

34 Se dom av den 2 februari 1989, Cowan ( 186/87, EU:C:1989:47, punkt 15), och dom av den 18 juni 2019, Österrike/Tyskland ( C‑591/17, EU:C:2019:504, punkt 138 och där angiven rättspraxis).

35 Se OECD, Education at a Glance 2021: OECD Indicators, OECD Publishing, Paris, 2021. Se även de uppgifter som har publicerats på OECD:s webbplats, https://data.oecd.org/students/international-student-mobility.htm (senaste åtkomst den 13 december 2021).

36 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i de förenade målen X och Visser ( C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2017:397, punkt 92).

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 december 2017, Global Starnet ( C‑322/16, EU:C:2017:985, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

38 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 februari 2014, Sokoll-Seebacher ( C‑367/12, EU:C:2014:68, punkt 22).

39 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Global Starnet ( C‑322/16, EU:C:2017:442, punkterna 59 och 60).

40 Se, bland annat, dom av den 6 oktober 2020, kommissionen/Ungern (Högre utbildning) ( C‑66/18, EU:C:2020:792, punkt 167 och där angiven rättspraxis).

41 Se, analogt, dom av den 5 oktober 2004, CaixaBank France ( C‑442/02, EU:C:2004:586, punkterna 12–14).

42 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2020, kommissionen/Ungern (Högre utbildning) ( C‑66/18, EU:C:2020:792, punkterna 178 och 179 och där angiven rättspraxis).

43 Se, för ett aktuellt exempel, dom av den 14 december 2021, Stolichna obshtina, rayon Pancharevo ( C‑490/20, EU:C:2021:1008, punkt 54).

44 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 maj 2011, Runevič-Vardyn och Wardyn ( C‑391/09, EU:C:2011:291 punkt 86), och dom av den 16 april 2013, Las ( C‑202/11, EU:C:2013:239, punkt 26).

45 Ibidem, punkt 87 respektive 27.

46 Ibidem, punkt 85 respektive 25.

47 Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i målet Ministrstvo za obrambo ( C‑742/19, EU:C:2021:77, punkterna 47 och 48). Se, till exempel, i doktrinen Di Federico, G., The Potential of Article 4(2) TEU in the Solution of Constitutional Clashes Based on Alleged Violations of National Identity and the Quest for Adequate (Judicial) Standards, European Public Law, 2019, s. 365.

48 Min kursivering.

49 Min kursivering. Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i målet Ministrstvo za obrambo ( C‑742/19, EU:C:2021:77, fotnot 114).

50 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet V.M.A. ( C‑490/20, EU:C:2021:296, punkterna 70–73).

51 Vilket också framgår av rubriken till artikel I-5, Förbindelserna mellan unionen och medlemsstaterna i utkastet till Fördrag om upprättande av en konstitution för Europa, vilket har gett inspiration till nuvarande artikel 4.2 FEU. Se allmänt, beträffande denna fråga, Bogdandy, A., och Schill, S., Overcoming absolute primacy: Respect for national identity under the Lisbon Treaty, Common Market Law Review, 2011, sidorna 1425–1427.

52 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet V.М.А. ( C‑490/20, EU:C:2021:296, punkt 73).

53 Se, bland annat, dom av den 12 maj 2011, Runevič-Vardyn och Wardyn ( C‑391/09, EU:C:2011:291 punkterna 83–93), och dom av den 21 juni 2016, New Valmar ( C‑15/15, EU:C:2016:464, punkterna 53–56).

54 Se, med ytterligare hänvisningar, Millet, F.X., Successfully Articulating National Constitutional Identity Claims: Strait Is the Gate and Narrow Is the Way, European Public Law, 2021, sidorna 592 och 593.

55 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 februari 2009, kommissionen/Italien ( C‑110/05, EU:C:2009:66, punkt 65). I detta sammanhang vill jag också påpeka att det enligt fast rättspraxis inte är absolut nödvändigt att en begränsande åtgärd som vidtagits av myndigheterna i en medlemsstat motsvaras av en uppfattning som delas av samtliga medlemsstater beträffande sättet att skydda den grundläggande rättigheten eller det [aktuella intresset], och att det förhållandet att en medlemsstat har valt ett annat skyddssystem än det som har antagits i en annan medlemsstat inte utesluter att bestämmelserna på området är nödvändiga och står i proportion till sitt syfte (se dom av den 22 december 2010, Sayn‑Wittgenstein, C‑208/09, EU:C:2010:806, punkt 91 och där angiven rättspraxis).

56 Se, till exempel, dom av den 2 juni 2016, Bogendorff von Wolffersdorff ( C‑438/14, EU:C:2016:401, punkt 78).

57 Se, till exempel, dom av den 4 juli 2000, Haim ( C‑424/97, EU:C:2000:357, punkt 58).

58 Jag anser inte att det är nödvändigt att hänvisa till något specifikt arbete inom detta område, eftersom en ganska snabb sökning på internet ger otaliga referenser från – såvitt en jurist kan bedöma – tillförlitliga källor.

59 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Las ( C‑202/11, EU:C:2012:456, punkterna 64 och 78).

60 Jag vill i detta avseende erinra om att enligt fast rättspraxis [kan] en nationell bestämmelse som kan hindra personer från att utöva sin fria rörlighet endast … anses motiverad om den är förenlig med de grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan (se, för ett aktuellt exempel, dom av den 14 december 2021, Stolichna obshtina, rayon Pancharevo ( C‑490/20, EU:C:2021:1008, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

61 I artikel 14.3 nämns föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa, filosofiska och pedagogiska övertygelse … enligt de nationella lagar som reglerar utövandet av dessa rättigheter (min kursivering). Jag anser att om föräldrar har en sådan rätt när det gäller barnens utbildning bör i ännu högre grad en student som inte längre är minderårig ha rätt att välja utbildning i överensstämmelse med sin pedagogiska övertygelse.

62 Se, bland annat, artikel 27 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (som antogs av FN:s generalförsamling den 16 december 1966 och trädde i kraft den 23 mars 1976).

63 Förslag till avgörande i målet Groener ( 379/87, EU:C:1989:197, s. 3982).