Förslag till avgörande av generaladvokat Gerard Hogan föredraget den 15 april 2021

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 190, 2002, s. 1.

3 EUT L 81, 2009, s. 24.

4 Stb. 2004, nr 195.

5 Stb. 2017, nr 82.

6 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 mars 2020, SF (Europeisk arresteringsorder – Garanti för återsändande till den verkställande staten) ( C‑314/18, EU:C:2020:191, punkt 42).

7 Se, för ett likande resonemang, dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 35), och dom av den 11 mars 2020, SF (Europeisk arresteringsorder – Garanti för återsändande till den verkställande staten) ( C‑314/18, EU:C:2020:191, punkt 35).

8 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 36), och dom av den 17 december 2020, Openbaar Ministerie (Den utfärdande rättsliga myndighetens oavhängighet) ( C‑354/20 PPU och C‑412/20 PPU, EU:C:2020:1033, punkt 35).

9 Se skälen 6 och 10 i rambeslut 2002/584. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkterna 39 och 40), och dom av den 11 mars 2020, SF (Europeisk arresteringsorder – Garanti för återsändande till den verkställande staten) ( C‑314/18, EU:C:2020:191, punkterna 37 och 38).

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 41), dom av den 11 mars 2020, SF (Europeisk arresteringsorder – Garanti för återsändande till den verkställande staten) ( C‑314/18, EU:C:2020:191 punkt 39), och dom av den 17 december 2020, Openbaar Ministerie (Den utfärdande rättsliga myndighetens oavhängighet) ( C‑354/20 PPU och C‑412/20 PPU, EU:C:2020:1033, punkt 37).

11 Se dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 42), och dom av den 11 mars 2020, SF (Europeisk arresteringsorder – Garanti för återsändande till den verkställande staten) ( C‑314/18, EU:C:2020:191, punkt 40).

12 Se artikel 1.3 i rambeslut 2002/584. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 10 augusti 2017, Tupikas ( C‑270/17 PPU, EU:C:2017:628, punkt 59).

13 Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 10 augusti 2017, Tupikas ( C‑270/17 PPU, EU:C:2017:628, punkt 63).

14 Förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Popławski ( C‑579/15, EU:C:2017:116, punkt 26).

15 Domstolen har bland annat uttalat följande: Om medlemsstaterna införlivar artikel 4 led 6 i rambeslut 2002/584 med sin nationella rätt… (dom av den 5 september 2012, Lopes Da Silva Jorge ( C‑42/11, EU:C:2012:517, punkt 50, min kursivering) eller … när en medlemsstat har valt att införliva [artikel 4 led 6 i rambeslut 2002/584] med sin nationella rätt… (dom av den 29 juni 2017, Popławski ( C‑579/15, EU:C:2017:503, punkt 21, min kursivering). Se även dom av den 13 december 2018, Sut ( C‑514/17, EU:C:2018:1016, punkt 33).

16 Se bland annat, i fråga om artikel 4 led 6 i rambeslut 2002/584, dom av den 29 juni 2017, Popławski ( C‑579/15, EU:C:2017:503, punkt 21), dom av den 13 december 2018, Sut ( C‑514/17, EU:C:2018:1016, punkt 33), och dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkterna 86 och 99); i fråga om artikel 4a i samma beslut, se dom av den 24 maj 2016, Dworzecki ( C‑108/16 PPU, EU:C:2016:346, punkt 50), dom av den 10 augusti 2017, Tupikas ( C‑270/17 PPU, EU:C:2017:628, punkt 96), och dom av den 17 december 2020, Generalstaatsanwaltschaft Hamburg ( C‑416/20 PPU, EU:C:2020:1042, punkt 51).

17 Dom av den 29 juni 2017, Popławski ( C‑579/15, EU:C:2017:503, punkt 21).

18 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Popławski ( C‑579/15, EU:C:2017:116, punkt 30).

19 Min kursivering.

20 Min kursivering.

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 december 2018, Sut ( C‑514/17, EU:C:2018:1016, punkt 33).

22 Se ovan punkt 34 och de hänvisningar som anges i fotnot 10.

23 Se, för ett liknande resonemang avseende artikel 4 led 6 i rambeslut 2002/584, förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Popławski ( C‑579/15, EU:C:2017:116, punkt 31).

24 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 mars 2020, SF (Europeisk arresteringsorder – Garanti för återsändande till den verkställande staten) ( C‑314/18, EU:C:2020:191, punkt 47).

25 Se, för ett liknande resonemang i fråga om artikel 4 led 6 i rambeslut 2002/584, dom av den 29 juni 2017, Popławski ( C‑579/15, EU:C:2017:503, punkt 23). Se även, för hävdande och tillämpning av principen att en utebliven lagföring av den eftersökta personen skulle strida mot det ändamål som eftersträvas genom rambeslut 2002/584, dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkterna 82 och 103).

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 augusti 2017, Tupikas ( C‑270/17 PPU, EU:C:2017:628, punkt 96), och dom av den 17 december 2020, Generalstaatsanwaltschaft Hamburg ( C‑416/20 PPU, EU:C:2020:1042, punkt 51). Se även, beträffande inverkan av ett fall där verkställighet får vägras på behovet av att de rättsliga myndigheterna ges ett utrymme för skönsmässig bedömning – i detta fall artikel 4 led 6 i rambeslut 2002/584 – dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkterna 86 och 99).

27 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet JR (Europeiska arresteringsorder – Dom från en EES-tredjestat) ( C‑488/19, EU:C:2020:738, punkt 34).

28 Se analogt, avseende begreppet samma gärning i artikel 3 led 2 i rambeslut 2002/584, dom av den 16 november 2010, Mantello ( C‑261/09, EU:C:2010:683, punkt 38).

29 EGT L 239, 2000, s. 19.

30 Dom av den 16 november 2010, Mantello ( C‑261/09, EU:C:2010:683, punkt 40).

31 Dom av den 16 november 2010, Mantello ( C‑261/09, EU:C:2010:683, punkt 39).

32 Dom av den 16 november 2010, Mantello ( C‑261/09, EU:C:2010:683, punkt 40).

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 november 2016, Özçelik ( C‑453/16 PPU, EU:C:2016:860, punkt 33).

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 mars 2018, Menci ( C‑524/15, EU:C:2018:197, punkterna 25, 34 och 35). I punkt 35 i denna dom hänvisade domstolen för övrigt till punkterna 39 och 40 i domen av den 16 november 2010, Mantello ( C‑261/09, EU:C:2010:683), angående tolkningen av artikel 3 led 2 i rambeslut 2002/584.

35 Dom av den 25 februari 2021, Slovak Telekom ( C‑857/19, EU:C:2021:139, punkt 39).

36 Se exempelvis dom av den 20 mars 2018, Menci ( C‑524/15, EU:C:2018:197).

37 Se mitt förslag till avgörande i målet LG och MH (Självtvätt) ( C‑790/19, EU:C:2021:15, punkterna 50 och 51).

38 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, 10 februari 2009, Zolotoukhine mot Ryssland, CE:ECHR:2009:0210JUD001493903, §§ 78–82 och, för en senare tillämpning, Europadomstolen, 19 december 2017, Ramda mot Frankrike, CE:ECHR:2017:1219JUD007847711.

39 Se artikel 14.7 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, vilken antogs av Förenta nationernas generalförsamling den 16 december 1966 och trädde i kraft den 23 mars 1976.

40 Se, för ett liknande resonemang, Rafaraci, T., The principle of non bis in idem in the jurisprudence of the European Court of Justice, i Le contrôle juridictionnel dans l’espace pénal européen, Éditions de l’Université de Bruxelles, Bryssel, 2009, s. 93–110, i synnerhet s. 93.

41 Se punkt 32 i detta förslag till avgörande och hänvisningarna i fotnot 8.

42 Se dom av den 11 februari 2003, Gözütok och Brügge ( C‑187/01 och C‑385/01, EU:C:2003:87, punkt 33), och dom av den 9 mars 2006, Van Esbroeck ( C‑436/04, EU:C:2006:165, punkt 30).

43 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juni 2006, Showa Denko/kommissionen ( C‑289/04 P, EU:C:2006:431, punkt 58).

44 Se, för ett liknande resonemang, artikel 58 i tillämpningskonventionen, där det anges att bestämmelserna i denna konvention inte [ska] utesluta tillämpning av mer vittgående nationella bestämmelser avseende principen ne bis in idem’ i samband med rättsliga avgöranden som meddelats i främmande stat.

45 Se, analogt, dom av den 10 augusti 2017, Tupikas ( C‑270/17 PPU, EU:C:2017:628, punkterna 59 och 63).

46 Det tycks i detta avseende framgå av X:s skriftliga och muntliga yttranden att det straffrättsliga förfarande som utmynnade i en fällande dom i Iran inte var någon skenrättegång. Det utdömda straffet tycks också, mot bakgrund av de förhållanden under frihetsberövandet som beskrivits av X, ha varit av en viss stränghet. För det fall att den hänskjutande domstolen kommer fram till att den europeiska arresteringsordern ska verkställas, kan dessa omständigheter tvivelsutan även beaktas av de tyska domstolarna.

47 Se punkt 39 i detta förslag till avgörande och hänvisningarna i fotnot 15.

48 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 mars 2006, Van Esbroeck ( C‑436/04, EU:C:2006:165, punkt 38), och dom av den 18 juli 2007, Kraaijenbrink ( C‑367/05, EU:C:2007:444, punkt 27).

49 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 mars 2020, SF (Europeisk arresteringsorder – Garanti för återsändande till den verkställande staten) ( C‑314/18, EU:C:2020:191, punkt 47).

50 Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 10 augusti 2017, Tupikas ( C‑270/17 PPU, EU:C:2017:628, punkt 63).

51 Spontant tänker jag på amnesti och nåd. Somliga betraktar även preskribering och villkorlig frigivning som benådningsåtgärder, men fler åtgärder kan inbegripas i begreppet (se, för ett liknande resonemang, Mathieu, B., och Verpeaux, M., Conclusions comparatives, i Ruiz Fabri, H., Della Morte, G., Lambert Abdelgawad, E., Martin-Chenut, K., La clémence saisie par le droit. Amnistie, prescription et grâce en droit international et comparé, Société de législation comparée, coll. de l’UMR de droit comparé de Paris, vol. 14, Paris, 2007, s. 311–318).

52 Om så bara på grund av en eventuell åtskillnad mellan, å ena sidan, benådningsåtgärder i strikt bemärkelse (executive clemency) – som är förbehållna den verkställande makten – och, å andra sidan, amnesti – som utgör en rättsakt (för ett liknande resonemang, i common law-systemen, Pascoe, D., och Manikis, M., Making sense of the victim’s role in clemency decision making, International Review of Victimology, vol. 26(I), 2020, s. 3–28, särskilt s. 4 och 5 samt s. 8 och 9). Se även, för en bekräftelse på avsaknaden av en gemensam definition, diskussionerna om begreppen nåd, amnesti och preskribering, Les institutions de clémence, regards de droit comparé, i Ruiz Fabri, H., Della Morte, G., Lambert Abdelgawad, E., Martin-Chenut, K., La clémence saisie par le droit, a.a., s. 275–309).

53 Dom av den 11 december 2008, Bourquain ( C‑297/07, EU:C:2008:708, punkt 48).

54 Förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet Agrana Zucker ( C‑33/08, EU:C:2009:99, punkt 37).

55 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Wathelet i målet Frankrike/parlamentet (Utövande av budgetbefogenhet) ( C‑73/17, EU:C:2018:386, punkt 25).

56 Se, för ett liknande resonemang, de domar som anges i fotnot 11 i detta förslag till avgörande.

57 Se, för ett liknande resonemang, de domar som anges i fotnot 10 i detta förslag till avgörande.

58 Se punkt 33 i detta förslag till avgörande.

59 Se, för ett liknande resonemang, Jegouzo, I., Le mandat d’arrêt européen, acte de naissance de l’Europe judiciaire pénale, i Cartier, M.-E., Le mandat d’arrêt européen, Bruylant, Bryssel, 2005, s. 33–45, i synnerhet s. 42; Bot, S., Le mandat d’arrêt européen, Larcier, nr 215, Bryssel, 2009.

60 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 96).

61 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 december 2020, Openbaar Ministerie (Den utfärdande rättsliga myndighetens oavhängighet) ( C‑354/20 PPU och C‑412/20 PPU, EU:C:2020:1033, punkt 38).

62 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 november 2016, Özçelik ( C‑453/16 PPU, EU:C:2016:860, punkt 32).

63 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande från generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet Bourquain ( C‑297/07, EU:C:2008:206, punkt 83).