Förslag till avgörande av generaladvokat Giovanni Pitruzzella föredraget den 30 mars 2023

1 Originalspråk: italienska.

2 Rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, 1999, s. 43–48) (nedan kallat direktiv 1999/70).

3 Ramavtalet om visstidsarbete, som återfinns i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, 1999, s. 45–48).

4 Enligt artikel 30.4 i den polska lagen om arbetstagare ska arbetsgivaren ange skälen till uppsägningen enbart i fråga om avtal om tillsvidareanställning.

5 I och med att bestämmelserna i lagen om arbetstagare gör åtskillnad mellan tillsvidareanställda och visstidsanställda vad gäller skyldigheten att ange skälen till uppsägningen kunde den omständigheten att det inte ges någon motivering till den angripna uppsägningen inte anses vara diskriminerande.

6 Avtalet om visstidsanställning har i regel som socioekonomisk funktion att tillmötesgå tillfälliga behov såsom att genomföra ett företagsprojekt av rent tillfällig karaktär eller ersätta en annan arbetstagare på grund av sjukdom eller föräldraledighet.

7 Se dom av den 5 juni 2018, Grupo Norte Facility ( C‑574/16, EU:C:2018:390, punkt 41), och dom av den 25 juli 2018, Vernaza Ayovi ( C‑96/17, EU:C:2018:603, punkt 27).

8 Se dom av den 5 juni 2018, Grupo Norte Facility ( C‑574/16, EU:C:2018:390, punkterna 42, 44 och 45).

9 Se dom av den 5 juni 2018, Grupo Norte Facility ( C‑574/16, EU:C:2018:390, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

10 Se dom av den 17 april 1997, EARL de Kerlast ( C‑15/95, EU:C:1997:196, punkt 35), dom av den 13 april 2000, Karlsson m.fl. ( C‑292/97, EU:C:2000:202, punkt 39), dom av den 6 mars 2003, Niemann ( C‑14/01, EU:C:2003:128, punkt 49), dom av den 30 mars 2006, Spanien/rådet ( C‑87/03 och C‑100/03, EU:C:2006:207, punkt 48), dom av den 11 juli 2006, Franz Egenberger ( C‑313/04, EU:C:2006:454, punkt 33), dom av den 20 december 2017, Vega González ( C‑158/16, EU:C:2017:1014, punkt 42), dom av den 5 juni 2018, Grupo Norte Facility ( C‑574/16, EU:C:2018:390, punkt 46), och dom av den 5 juni 2018, Montero Mateos ( C‑677/16, EU:C:2018:393, punkt 49).

11 Dom av den 18 oktober 2012, Valenza ( C‑302/11–C‑305/11, EU:C:2012:646, punkt 40).

12 Av domstolens fasta praxis följer att för att bedöma huruvida de berörda personerna utför samma eller liknande arbete i den mening som avses i ramavtalet ska det, i enlighet med klausulerna 3.2 och 4.1 i avtalet, undersökas huruvida dessa personer – med hänsyn tagen till en rad omständigheter, såsom arbetets art, utbildningsvillkoren och arbetsvillkoren – kan anses befinna sig i en jämförbar situation; se beslut av den 18 maj 2022, Ministero dell’istruzione (Elektroniskt kort) (C‑450/21, ej publicerat, EU:C:2022:411, punkt 41).

13 Beslutet att begära förhandsavgörande, punkt 34.

14 Republiken Polens yttrande, punkt 31.

15 Protokollet från förhandlingen, s. 2, och skriftligt yttrande, punkt 23.

16 Republiken Polens yttrande, punkt 25.

17 Skriftligt yttrande, punkt 32, trots att kommissionen i sitt förslag till svar på tolkningsfrågorna drar slutsatsen att den nationella lagstiftningen inte är förenlig med unionsrätten.

18 Sådana omständigheter kan till exempel följa av att de arbetsuppgifter för vilkas utförande avtal om visstidsanställning har ingåtts är av ett särskilt slag och har vissa inneboende egenskaper eller, i förekommande fall, av en medlemsstats strävan efter att uppnå ett berättigat socialpolitiskt mål; se beslut av den 18 maj 2022, Ministero dell’istruzione (Elektroniskt kort) ( C‑450/21, ej publicerat, EU:C:2022:411, punkt 45), och beslut av den 22 mars 2018, Centeno Meléndez ( C‑315/17, ej publicerat, EU:C:2018:207, punkt 65).

19 Se beslut av den 22 mars 2018, Centeno Meléndez ( C‑315/17, ej publicerat, EU:C:2018:207, punkt 63).

20 Se kommissionens yttrande, punkt 24, där det preciseras följande: En skillnad i behandling av visstidsanställda i förhållande till tillsvidareanställda vad gäller anställningsvillkor kan nämligen inte motiveras av ett kriterium som på ett allmänt och abstrakt sätt är hänförligt till själva längden på anställningen. Om den omständigheten att en anställning är tillfällig i sig ansågs tillräcklig för att motivera en sådan skillnad i behandling, skulle syftena med direktiv 1999/70 och ramavtalet undergrävas. I stället för att förbättra visstidsarbetets kvalitet och främja likabehandling, vilket eftersträvas både genom direktiv 1999/70 och ramavtalet, skulle tillämpningen av ett sådant kriterium medföra att en situation som missgynnar visstidsanställda upprätthölls (se beslut av den 9 februari 2012, C‑556/11, Lorenzo Martínez, ej publicerat, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

21 Republiken Polens yttrande, punkt 10.

22 Se dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkterna 53, 54 och 57 och där angiven rättspraxis), och dom av den 18 januari 2022, Thelen Technopark Berlin ( C‑261/20, EU:C:2022:33, punkterna 25 och 26).

23 Se dom av den 15 januari 2014, Association de médiation sociale ( C‑176/12, EU:C:2014:2, punkt 38 och där angiven rättspraxis), och dom av den 4 juni 2015, Faber ( C‑497/13, EU:C:2015:357, punkt 33).

24 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 januari 2014, Association de médiation sociale ( C‑176/12, EU:C:2014:2, punkt 39 och där angiven rättspraxis), och dom av den 13 december 2018, Hein ( C‑385/17, EU:C:2018:1018, punkt 51).

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 59).

27 Se dom av den 9 november 1995, Francovich ( C‑479/93, EU:C:1995:372, punkt 11), dom av den 11 juli 2002, Marks & Spencer (C‑62/00, EU:C:2002:435, punkt 25), och dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 103).

28 Se dom av den 26 februari 1986, Marshall ( 152/84, EU:C:1986:84, punkt 48), dom av den 14 juli 1994, Faccini Dori ( C‑91/92, EU:C:1994:292, punkt 20), dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkterna 108 och 109), dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 42), dom av den 15 januari 2014, Association de médiation sociale ( C‑176/12, EU:C:2014:2, punkt 36), och dom av den 7 augusti 2018, Smith ( C‑122/17, EU:C:2018:631, punkt 43).

29 Se dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530), och särskilt dom av den 14 juli 1994, Faccini Dori ( C‑91/92, EU:C:1994:292), och dom av den 18 januari 2022, Thelen Technopark Berlin ( C‑261/20, EU:C:2022:33, punkterna 31–33).

30 Se dom av den 15 april 2008, Impact ( C‑268/06, EU:C:2008:223, punkt 68).

31 Se dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257), dom av den 6 november 2018, Max-Planck-Gesellschaft zur Förderung der Wissenschaften ( C‑684/16, EU:C:2018:874), dom av den 22 januari 2019, Cresco Investigation ( C‑193/17, EU:C:2019:43), och dom av den 19 april 2016, DI ( C‑441/14, EU:C:2016:278).

32 Se de grunder som uttömmande uppräknas i artikel 1 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000, s. 16, och rättelse i EGT L 2, 2001, s. 42).

33 Se dom av den 16 februari 2022, Ungern/parlamentet och rådet ( C‑156/21, EU:C:2022:97, punkterna 136 och 232), och dom av den 16 februari 2022, Polen/parlamentet och rådet ( C‑157/21, EU:C:2022:98, punkterna 145 och 264).

34 Se dom av den 15 juli 2021, Tyskland/kommissionen ( C‑848/19 P, EU:C:2021:598, punkterna 43, 45 och 49).

35 Se dom av den 11 juli 2006, Chacón Navas ( C‑13/05, EU:C:2006:456, punkt 56), dom av den 17 juli 2008, Coleman ( C‑303/06, EU:C:2008:415, punkt 46), dom av den 7 juli 2011, Agafiţei m.fl. ( C‑310/10, EU:C:2011:467), och dom av den 9 mars 2017, Milkova ( C‑406/15, EU:C:2017:1989).

36 Europadomstolen, 12 maj 2015, Identoba m.fl. mot Georgien (ansökan nr 73235/12), § 96.

37 Europadomstolen, 26 februari 2002, Fretté mot Frankrike (ansökan nr 36515/97), § 32.

38 Europadomstolen, 30 april 2009, Glor mot Schweiz (ansökan nr 13444/04), och 22 mars 2016, Guberina mot Kroatien (ansökan nr 23682/13).

39 Europadomstolen, 10 juni 2010, Schwizgebel mot Schweiz (ansökan nr 25762/07).

40 Se dom av den 13 juni 2017, Florescu m.fl. ( C‑258/14, EU:C:2017:448, punkt 63).

41 Se dom av den 25 juli 2018, Vernaza Ayovi ( C‑96/17, EU:C:2018:603, punkt 20).

42 Se dom av den 15 januari 2014, Association de médiation sociale ( C‑176/12, EU:C:2014:2, punkterna 45 och 49).

43 Se dom av den 6 november 2018, Max-Planck-Gesellschaft zur Förderung der Wissenschaften ( C‑684/16, EU:C:2018:874, punkt 79).

44 Se dom av den 16 september 2010, Chatzi ( C‑149/10, EU:C:2010:534, punkterna 68 och 71).

45 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Bartsch ( C‑427/06, EU:C:2008:297, punkt 44).

46 Enligt artikel 30 i stadgan har varje arbetstagare rätt till skydd mot uppsägning utan saklig grund, i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis.

47 Se dom av den 15 januari 2014, Association de médiation sociale ( C‑176/12, EU:C:2014:2, punkt 42).

48 Se dom av den 15 januari 2014, Association de médiation sociale ( C‑176/12, EU:C:2014:2, punkt 47).

49 Se dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkterna 75–77).

50 Se dom av den 1 augusti 2022, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Avslag på framställan om övertagande av ett egyptiskt ensamkommande barn) ( C‑19/21, EU:C:2022:605, punkt 50).

51 Se förslag till avgörande av den 7 april 2022, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Avslag på framställan om övertagande av ett egyptiskt ensamkommande barn) ( C‑19/21, EU:C:2022:279, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

52 Se dom av den 19 april 2016, DI ( C‑441/14, EU:C:2016:278), dom av den 6 november 2018, Bauer och Willmeroth ( C‑569/16 och C‑570/16, EU:C:2018:871), och dom av den 22 januari 2019, Cresco Investigation ( C‑193/17, EU:C:2019:43).

53 Se dom av den 6 oktober 2020, État luxembourgeois (Rätt att överklaga en begäran om upplysningar i skattefrågor) ( C‑245/19 och C‑246/19, EU:C:2020:795, punkt 60).