Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 27 april 2023

1 Originalspråk: franska.

2 C‑224/02, EU:C:2003:634, punkt 22.

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 2004, s. 77).

4 Offentliggjord i Monitorul Oficial al României, del 1, nr 719 av den 12 oktober 2011.

5 Monitorul Oficial al României, del I, nr 682 av den 29 juli 2005.

6 Klaganden i det nationella målet uppgav vid förhandlingen att han, utöver sin verksamhet som advokat, också undervisar vid ett franskt universitet.

7 Den rumänska regeringen underströk vid förhandlingen, som svar på en fråga från domstolen, att ett provisoriskt identitetskort inte innehåller de säkerhetsdetaljer som föreskrivs för identitetskort i den mening som avses i artikel 2 a och artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1157 av den 20 juni 2019 om säkrare identitetskort för unionsmedborgare och uppehållshandlingar som utfärdas till unionsmedborgare och deras familjemedlemmar när de utövar rätten till fri rörlighet (EUT L 188, 2019, s. 67).

8 Se artikel 6.1 f och g samt artikel 34.1 och 34.2 i lagen om fri rörlighet.

9 Se artikel 12.1 och 12.2 OUG nr 97/2005 samt artikel 61.1 i lagen om fri rörlighet.

10 Kommissionen har angett i sitt skriftliga yttrande att det föreskrivs i artikel 14.2 i OUG nr 97/2005 att det endast är rumänska medborgare med hemvist i Rumänien och som tillfälligt uppehåller sig utomlands som kan ansöka om ett identitetskort.

11 Se artikel 34.6 i lagen om fri rörlighet.

12 Se artikel 20.1 c OUG nr 97/2005. Det framgår av de handlingar som klaganden i det nationella målet har gett in enligt artikel 62.1 i domstolens rättegångsregler att det provisoriska identitetskortet innehåller uppgift om innehavarens tillfälliga bosättningsort i Rumänien.

13 Se, bland annat, dom av den 11 juli 2002, D'Hoop ( C‑224/98, EU:C:2002:432, punkt 27), och dom av den 9 juni 2022, Préfet du Gers och Institut national de la statistique et des études économiques ( C‑673/20, EU:C:2022:449, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

14 Dom av den 20 september 2001, Grzelczyk ( C‑184/99, EU:C:2001:458, punkt 31), och dom av den 1 augusti 2022, Familienkasse Niedersachsen-Bremen ( C‑411/20, EU:C:2022:602, punkt 28).

15 Dom av den 14 december 2021, Stolichna obshtina, rayon Pancharevo ( C‑490/20, EU:C:2021:1008, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

16 EUT C 303, 2007, s. 29.

17 Dom av den 21 juni 2022, Ligue des droits humains ( C‑817/19, EU:C:2022:491, punkt 275). Det finns även skäl att erinra om att det framgår av rättspraxis att en nationell bestämmelse som kan hindra personer från att utöva sin fria rörlighet endast kan anses motiverad om den är förenlig med de grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan och vars efterlevnad domstolen säkerställer. Såsom kommissionen mycket riktigt har påpekat strider därmed alla begränsningar av rättigheter enligt artikel 21.1 FEUF ofrånkomligen mot artikel 45.1 i stadgan, eftersom unionsmedborgarens rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium enligt stadgan återspeglar den rätt som ges genom artikel 21.1 FEUF, såsom jag erinrat om ovan. Se, bland annat, dom av den 18 juni 1991, ERT ( C‑260/89, EU:C:1991:254, punkt 43), dom av den 14 december 2021, Stolichna obshtina, rayon Pancharevo (C‑490/20, EU:C:2021:1008, punkt 58), dom av den 21 juni 2022, Ligue des droits humains ( C‑817/19, EU:C:2022:491, punkterna 275 och 281), och beslut av den 24 juni 2022, Rzecznik Praw Obywatelskich ( C‑2/21, EU:C:2022:502, punkt 46).

18 Se även fotnot 27 i detta förslag till avgörande.

19 Dom av den 14 december 2021, Stolichna obshtina, rayon Pancharevo ( C‑490/20, EU:C:2021:1008, punkt 43). I artikel 4.3 i direktiv 2004/38 anges att [m]edlemsstaterna … i enlighet med sina lagar för sina egna medborgares räkning [ska] utfärda och förnya ett identitetskort eller pass som anger deras medborgarskap.

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2021, A (Passage av gränser med fritidsbåt) ( C‑35/20, EU:C:2021:813, punkt 53).

21 Dom av den 25 juli 2008, Metock m.fl., ( C‑127/08, EU:C:2008:449, punkt 82), och dom av den 19 september 2013, Brey ( C‑140/12, EU:C:2013:565, punkt 71)

22 Dom av den 11 december 2007, Eind ( C‑291/05, EU:C:2007:771, punkt 43), dom av den 25 juli 2008, Metock m.fl. ( C‑127/08, EU:C:2008:449, punkt 84), dom av den 7 oktober 2010, Lassal ( C‑162/09, EU:C:2010:592, punkt 31), dom av den 18 december 2014, McCarthy m.fl. ( C‑202/13, EU:C:2014:2450, punkt 32), dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkt 39), och dom av den 11 april 2019, Tarola ( C‑483/17, EU:C:2019:309, punkt 38).

23 Se bland annat, för ett liknande resonemang, dom av den 26 oktober 2006, Tas-Hagen och Tas ( C‑192/05, EU:C:2006:676, punkt 22), dom av den 22 maj 2008, Nerkowska ( C‑499/06, EU:C:2008:300, punkt 24), och dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkterna 35–38). Se även dom av den 6 oktober 2021, A (Passage av gränser med fritidsbåt) ( C‑35/20, EU:C:2021:813, punkt 53).

24 Jag vill erinra om, och således instämma i kommissionens svar på en fråga som domstolen ställt under förhandlingen, att vad gäller rätten till fri rörlighet och vistelse är dessa två situationer jämförbara.

25 Europaparlamentets och rådets förordning av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 105, 2006, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning nr 610/2013 av den 26 juni 2013 (EUT L 182, 2013, s. 1).

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2021, A (Passage av gränser med fritidsbåt) ( C‑35/20, EU:C:2021:813, punkt 73).

27 Dom av den 8 juni 2017, Freitag ( C‑541/15, EU:C:2017:432, punkt 35 och där angiven rättspraxis), och dom av den 19 november 2020, ZW ( C‑454/19, EU:C:2020:947, punkt 30 och där angiven rättspraxis). Se för ett liknande resonemang, beträffande artikel 45.1 i stadgan, dom av den 21 juni 2022, Ligue des droits humains ( C‑817/19, EU:C:2022:491, punkt 277).

28 Se dom av den 29 april 2004, Pusa ( C‑224/02, EU:C:2004:273, punkt 19), dom av den 26 oktober 2006, Tas-Hagen och Tas ( C‑192/05, EU:C:2006:676, punkt 30), dom av den 22 maj 2008, Nerkowska ( C‑499/06, EU:C:2008:300, punkt 32), och dom av den 14 oktober 2010, van Delft m.fl. ( C‑345/09, EU:C:2010:610, punkt 97).

29 Se ovan punkterna 38 och 41

30 Förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet Pusa ( C‑224/02, EU:C:2003:634, punkt 21).

31 Dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

32 Dom av den 18 juli 2006, De Cuyper ( C‑406/04, EU:C:2006:491, punkt 42), dom av den 26 oktober 2006, Tas-Hagen och Tas ( C‑192/05, EU:C:2006:676, punkt 35), och dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl. ( C‑673/16, EU:C:2018:385, punkt 41).

33 Se, bland annat, dom av den 3 februari 1983, van Luipen ( 29/82, EU:C:1983:25, punkt 12), dom av den 26 januari 1999, Terhoeve ( C‑18/95, EU:C:1999:22, punkt 45), och dom av den 21 juli 2011, kommissionen/Portugal ( C‑518/09, ej publicerad, EU:C:2011:501, punkt 66).

34 Se ovan punkt 59 I artikel 3.8 i förordning 2019/1157 anges följande: Om det är nödvändigt och proportionellt i förhållande till det mål som ska uppnås får medlemsstaterna lägga till sådana detaljuppgifter och noteringar för användning inom landet som krävs i enlighet med nationell rätt. Minimisäkerhetsstandardernas effektivitet och identitetskortens gränsöverskridande kompatibilitet får inte minskas till följd av detta.