Förslag till avgörande av generaladvokat Tamara Ćapeta föredraget den 14 september 2023

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1).

3 Müller, R. K., History of Doping and Doping Control, i Thieme, D. och Hemmersbach, P. (red.), Doping in Sports, vol. 195, Springer, 2010, s. 2 (där det anges att läkemedel och ämnen för att förbättra idrottares prestationer användes redan på 200-talet f.Kr.).

4 Se van der Sloot, B., Paun, M., Leenes, R., Athletes’Human Rights and the Fight Against Doping: A Study of the European Legal Framework, Springer, 2020, s. 14.

5 Internationella konventionen mot dopning inom idrotten, Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur, Paris, 2005.

6 Enligt en studie som gjordes år 2017 för Europeiska kommissionen, är WADC rättsligt bindande i vissa medlemsstater men inte i andra. Se kommissionen, Generaldirektoratet för utbildning, ungdom, idrott och kultur, McNally, P., Paun, M., Sloot, B., m.fl., Anti-doping & data protection: an evaluation of the anti-doping laws and practices in the EU Member States in light of the General Data Protection Regulation, Europeiska unionens publikationsbyrå, 2017, https://data.europa.eu/doi/10.2766/042641, s. 77 (nedan kallad 2017 års studie från kommissionen).

7 I Internationella friidrottsförbundets tävlingsregler från 2015 och dess antidopningsregler från 2017 avses med användning alla former av nyttjande, applicering, intagande, injektion eller förbrukning av ett förbjudet ämne eller en förbjuden metod.

8 Det finns två beslut från USK som är daterade den 21 december 2021. I det första beslutet fastställs ÖADR:s slutsatser i sak och förfarandet vilandeförklaras med avseende på den del som rör frågan om offentliggörande av klagandens namn, påföljd och överträdelse av antidopningsreglerna. Det andra beslutet är begäran om förhandsavgörande i förevarande mål.

9 Se 5 § stycke 6 och 4 ADBG.

10 Klaganden har påpekat att den tabellen finns tillgänglig på https://www.nada.at/de/recht/suspendierungen-sperren.

11 ÖADR inrättas som ett oberoende organ enligt 7 § ADBG.

12 23 § stycke 2 ADBG. NADA är part i det här aktuella förfarandet, eftersom det är det organ som gav in en begäran om utredning till ÖADR. Se 18 § ADBG.

13 8 § stycke 3 ADBG.

14 23 § stycke 3 ADBG.

15 23 § stycke 3 ADBG. USK:s arbetsordning finns på: https://www.schiedskommission.at/files/doc/Gesetze-Richtlinien-und-Bestimmungen/USK-Verfahrensordnung-2021.pdf (nedan kallad USK:s arbetsordning).

16 1 § stycke 3 i USK:s arbetsordning.

17 Se 8 § stycke 2 ADBG.

18 Detta föreskrivs även i 8 § stycke 3 ADBG.

19 8 § stycke 3 ADBG.

20 När det rör sig om deltagande i internationella tävlingar eller om utländska idrottare, får talan väckas direkt vid Internationale Sportsgerichtshof (Sportens skiljedomstol) (nedan kallad CAS). Se 23 § stycke 4 ADBG. Det undantaget tycks dock inte vara tillämpligt här.

21 Se 23 § stycke 1 och 4 och beslutet att begära förhandsavgörande punkt IV(3). I det sistnämnda anges det att Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike) har slagit fast att ÖADR:s beslut först ska ha överklagats till USK innan talan kan väckas vid allmän domstol i ett tvistemål som rör överträdelser av dopningsreglerna.

22 23 § stycke 1 ADBG.

23 I 23 § stycke 4 ADBG nämns emellertid bara uttryckligen att WADA, Internationella olympiska kommittén, Internationella paralympiska kommittén och det berörda internationella idrottsförbundet får överklaga ett beslut till CAS.

24 Dom av den 30 juni 1966 ( 61/65, EU:C:1966:39, s. 273).

25 Det har riktats kritik mot domstolen för att den inte har tillhandahållit någon uttömmande definition av begreppet domstol. Se exempelvis förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet De Coster ( C‑17/00, EU:C:2001:366, punkt 14) eller Broberg, M., och Fenger, N., Preliminary References to the European Court of Justice, 2 uppl., Oxford University Press, Oxford, 2014, s. 70. Andra anser (och jag instämmer med dem) att skillnaderna och den fortlöpande utvecklingen av institutionerna i EU:s medlemsstater, kräver flexibilitet när det gäller att avgöra huruvida en institution kan betecknas som en domstol. Se exempelvis förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i de förenade målen Torresi ( C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:265, punkt 27) samt Wahl, N., och Prete, L., The Gatekeepers of Article 267 TFEU: On Jurisdiction and Admissibility of References for Preliminary Rulings, Common Market Law Review, vol. 55(2), 2018, s. 511–548, på s. 522.

26 Se exempelvis dom av den 17 september 1997, Dorsch Consult ( C‑54/96, EU:C:1997:413, punkt 23). På senare tid, se dom av den 21 januari 2020, Banco de Santander ( C‑274/14, EU:C:2020:17, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

27 Se exempelvis dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 42 och följande punkter), dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586, punkt 54 och följande punkter), och dom av den 24 juni 2019, Kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet), C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 74 och följande punkter).

28 Dom av den 21 januari 2020 (C‑274/14, EU:C:2020:17, punkt 55, men se även hela oavhängighetsbedömningen i punkterna 51–77).

29 Dom av den 21 mars 2000, Gabalfrisa m.fl. ( C‑110/98–C‑147/98, EU:C:2000:145, punkt 39).

30 Se dom av den 6 oktober 2015, Consorci Sanitari del Maresme ( C‑203/14, EU:C:2015:664, punkt 18).

31 Se, till exempel, dom av den 12 juni 2014, Ascendi Beiras Litoral e Alta, Auto Estradas das Beiras Litoral e Alta ( C‑377/13, EU:C:2014:1754, punkt 26) (i vilken domstolen fann att trots den omständigheten att sammansättningen av ledamöter i [domstolen] inte är permanent och att den upplöses efter det att den tvist med avseende på vilken den har tillsatts har lösts, kan det emellertid ändå slås fast att [den], betraktad i sin helhet, … [har] stadigvarande karaktär).

32 Se, till exempel, dom av den 23 mars 1982, Nordsee ( 102/81, EU:C:1982:107, punkt 11), och dom av den 17 oktober 1989, Handels- og Kontorfunktionærernes Forbund i Danmark ( 109/88, EU:C:1989:383, punkt 7).

33 Se, till exempel, beslut av den 17 juli 2014, Emmeci ( C‑427/13, ej publicerat, EU:C:2014:2121, punkterna 25, 30 och 31) (i vilket domstolen fann att ett organ som avger rådgivande yttranden inte uppfyller kriteriet om jurisdiktion av tvingande art).

34 Se, till exempel, dom av den 6 oktober 2015, Consorci Sanitari del Maresme ( C‑203/14, EU:C:2015:664, punkt 24), och dom av den 26 januari 2023, Construct ( C‑403/21, EU:C:2023:47, punkt 41) (i vilken domstolen slog fast att en begäran om förhandsavgörande från ett organ, vars jurisdiktion motsvarade behöriga förvaltningsdomstolars jurisdiktion, kunde tas upp till prövning, och där klaganden enligt tillämplig lag kunde välja att vända sig till det hänskjutande organet).

35 Se dom av den 17 september 1997, Dorsch Consult ( C‑54/96, EU:C:1997:413, punkt 31), och dom av den 29 november 2001, De Coster ( C‑17/00, EU:C:2001:651, punkt 14) (i vilken domstolen betonade att kravet på ett kontradiktoriskt förfarande inte är absolut, utan att även ett förfarande som inte är av den karaktären kan innebära att organet uppfyller villkoret för en domstol enligt artikel 267 FEUF).

36 Se dom av den 17 september 1997, Dorsch Consult ( C‑54/96, EU:C:1997:413, punkt 31).

37 Se, till exempel, dom av den 16 juli 2020, Governo della Repubblica italiana (Italienska fredsdomares ställning) ( C‑658/18, EU:C:2020:572, punkt 63).

38 Det kravet är uppfyllt även om det finns ytterligare kriterier som ligger till grund för ett organs avgöranden. Se dom av den 27 april 1994, Almelo ( C‑393/92, EU:C:1994:171, punkt 23) (i vilken domstolen fann att en begäran om förhandsavgörande från ett organ, som utöver att tillämpa rättsregler bygger sin prövning på vad som är rätt och rimligt, kunde tas upp till prövning).

39 De förfaranderegler som organet tillämpar behöver inte vara fastställda i lag, utan de får antas av organet självt. Se, till exempel, dom av den 17 september 1997, Dorsch Consult ( C‑54/96, EU:C:1997:413, punkt 33) (i vilken domstolen ogillade invändningen att förfarandereglerna i fråga hade antagits av det hänskjutande organet självt, att de inte hade några verkningar gentemot utomstående och att de inte hade publicerats).

40 Se 23 § stycke 3 ADBG. Se även 11 § i USK:s arbetsordning.

41 Se 8 § i USK:s arbetsordning.

42 Enligt 23 § stycke 4 ADBG måste hela förfarandet avslutas inom sex månader.

43 Se, analogt, förslag till avgörande av generaladvokaten Darmon i målet Corbiau ( C‑24/92, ej publicerat, EU:C:1993:59, punkt 10).

44 Dom av den 11 juni 1987, X ( 14/86, EU:C:1987:275, punkt 7). Långt dessförinnan hade emellertid generaladvokaten Gand i sitt förslag till avgörande i målet Vaassen-Göbbels ( 61/65, EU:C:1966:25, sidan 281) ansett att oavhängighet är ett viktigt utmärkande drag hos begreppet domstol.

45 Likväl har vissa generaladvokater ansett att domstolens syn på frågan om det hänskjutande organets oavhängighet har varit alltför flexibel. Se exempelvis förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet De Coster ( C‑17/00, EU:C:2001:366, punkterna 19–28) (där han redogör för hur rättspraxis gradvis blivit mindre strikt när det gäller kravet på oberoende).

46 Se exempelvis Pech, L., och Scheppele, K.L., Illiberalism Within: Rule of Law Backsliding in the EU, Cambridge Yearbook of European Legal Studies, vol. 19, Cambridge University Press, 2017, s. 3–47; Priebus, S., The Commission’s Approach to Rule of Law Backsliding: Managing Instead of Enforcing Democratic Values?, Journal of Common Market Studies, vol. 60(6), University Association for Contemporary European Studies och John Wiley & Sons Ltd, 2022, s. 1684–1700.

47 För en översikt över de aktuella domarna, se Europaparlamentet, generaldirektoratet för unionens interna politik, Pech, L., The European Court of Justice’s jurisdiction over national judiciary-related measures, 2023. Tillgänglig på: https://democracyinstitute.ceu.edu/articles/european-parliament-publishes-study-laurent-pech.

48 Se, exempelvis, Broberg, M., Fenger, N., The European Court of Justice’s Transformation of its Approach towards Preliminary References from Member State Administrative Bodies, Cambridge Yearbook of European Legal Studies, vol. 24, Cambridge University Press, 2022, s. 2 och följande sidor.

49 Ett exempel på det sistnämnda är domen av den 19 september 2006, Wilson ( C‑506/04, EU:C:2006:587), i vilken domstolen närmare tog upp vad som avses med den yttre och inre aspekten av domstolars oberoende ställning. Domstolen gjorde detta med anledning av en begäran om förhandsavgörande som rörde frågan huruvida den nationella lagstiftningen uppfyllde kraven på oberoende enligt artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls (EGT L 77, 1998, s. 36), med andra ord den fria rörligheten för advokater. Enligt den bestämmelsen ska medlemsstaterna se till att ett beslut rörande registrering av en advokat ska kunna bli föremål för domstolsprövning.

50 Se, bland annat, dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkterna 34–38 och 42–43).

51 Domen av den 21 januari 2020, Banco de Santander ( C‑274/14, EU:C:2020:17, punkt 55 och följande punkter). Se även Broberg, M., Fenger, N., The European Court of Justice’s Transformation of its Approach towards Preliminary References from member State Administrative Bodies, Cambridge Yearbook of European Legal Studies, vol. 24, Cambridge University Press, 2022, s. 21 och följande sidor (där en genomgång görs av utvecklingen av begreppet oberoende enligt artikel 267 FEUF och spridningseffekterna från rättspraxis rörande artikel 19.1 FEU och artikel 47 i stadgan)

52 Se exempelvis Reyns, C., Saving judicial independence: a threat to the preliminary ruling mechanism?, European Constitutional Law Review, vol. 17(1), Cambridge University Press, 2021, s. 26–52.

53 Se, analogt, förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i de förenade målen Torresi ( C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:265, punkterna 46–54) och förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Pula Parking ( C‑551/15, EU:C:2016:825, punkterna 76–107).

54 I rättspraxis beskrivs ofta att den inre aspekten av oavhängigheten, eller opartiskheten, är viktig för att säkerställa att villkoren är lika för parterna. Se, till exempel, dom av den 19 september 2006, Wilson ( C‑506/04, EU:C:2006:587, punkt 52). Domaren behöver således inte ha något personligt intresse av tvistens utgång. Jag anser att oavhängighetens yttre aspekt, vilken kräver att domare inte utsätts för någon yttre påverkan, bidrar till samma mål att säkerställa att lika villkor gäller för båda parterna i en tvist. Påtryckningar utifrån medför också att utgången av tvisten inte är ett resultat av ett självständigt beslut av den som dömer, utan av att en utomstående aktör har påverkat denne, sannolikt till fördel för en av parterna.

55 Se, särskilt, dom av den 19 september 2006, Wilson ( C‑506/04, EU:C:2006:587, punkterna 49–52), och dom av den 21 januari 2020, Banco de Santander ( C‑274/14, EU:C:2020:17, punkterna 57–62).

56 Se, till exempel, dom av den 5 november 2019, kommissionen/Polen (Allmänna domstolars oavhängighet) ( C‑192/18, EU:C:2019:924, punkt 109 och där angiven rättspraxis).

57 Se dom av den 21 januari 2020, Banco de Santander ( C‑274/14, EU:C:2020:17, punkt 60 och där angiven rättspraxis), och dom av den 16 juli 2020, Governo della Repubblica italiana (Italienska fredsdomares ställning) ( C‑658/18, EU:C:2020:572, punkt 49).

58 Se dom av den 21 januari 2020, Banco de Santander ( C‑274/14, EU:C:2020:17, punkt 59 och där angiven rättspraxis), och dom av den 16 juli 2020, Governo della Repubblica italiana (Italienska fredsdomares ställning) ( C‑658/18, EU:C:2020:572, punkt 48).

59 8 § stycke 3 ADBG. Ledamöterna i ÖADR, som prövar dopningsärenden i första instans, utses däremot av NADA. Se 7 § stycke 3 ADBG.

60 Dom av den 21 januari 2020 ( C‑274/14, EU:C:2020:17, punkt 66).

61 Förslag till avgörande av generaladvokaten Hogan i målet Banco de Santander ( C‑274/14, EU:C:2019:802, punkt 38).

62 Se, analogt, dom av den 13 januari 2022, Ministertwo Sprawiedliwości ( C‑55/20, EU:C:2022:6, punkt 77), och dom av den 26 januari 2023, Construct ( C‑403/21, EU:C:2023:47) (i vilken domstolen fann att en befogenhet att avsätta ledamöter i en disciplinkommitté aldrig hade använts som ett kriterium som ska beaktas vid en bedömning av hur troligt det är att den befogenheten är ägnad att undergräva den yttre oavhängigheten för ett organ som begär ett förhandsavgörande).

63 Se, till exempel, dom av den 5 november 2019, kommissionen/Polen (Allmänna domstolars oavhängighet) ( C‑192/18, EU:C:2019:924, punkt 110 och där angiven rättspraxis).

64 Se, till exempel, dom av den 3 maj 2022, CityRail ( C‑453/20, EU:C:2022:341, punkterna 52 och 64–69 och där angiven rättspraxis) (vilken handlade om en förvaltningsmyndighet som genom att utöva sin befogenhet att på eget initiativ göra en prövning, kunde överklaga till sig själv och på så sätt pröva förvaltningsbeslut som fattats av det nationellt regleringsorgan för järnvägssektorn).

65 Se, analogt, dom av den 21 januari 2020, Banco de Santander ( C‑274/14, EU:C:2020:17, punkt 61 och följande punkter samt där angiven rättspraxis).

66 Se, till exempel, dom av den 31 maj 2005, Syfait m.fl. ( C‑53/03, EU:C:2005:333, punkterna 31–37), eller dom av den 30 maj 2002, Schmid ( C‑516/99, EU:C:2002:313, punkterna 34–38).

67 Dom av den 24 maj 2016 ( C‑396/14, EU:C:2016:347).

68 Dom av den 17 september 1997 ( C‑54/96, EU:C:1997:413, punkt 34).

69 Dom av den 17 september 1997 ( C‑54/96, EU:C:1997:413, punkt 35).

70 Se dom av den 21 januari 2020, Banco de Santander ( C‑274/14, EU:C:2020:17, punkterna 67 och 77).

71 Se, till exempel, dom av den 6 oktober 1981, Broekmeulen ( 246/80, EU:C:1981:218, punkt 9) (där organet i fråga var sammansatt av läkare), och dom av den 24 maj 2016, MT Højgaard och Züblin ( C‑396/14, EU:C:2016:347, punkterna 27–29) (där organet i fråga var sammansatt av lekmän och domare).

72 Se, till exempel, dom av den 24 maj 2016, MT Højgaard och Züblin ( C‑396/14, EU:C:2016:347, punkt 27), och dom av den 16 juli 2020, Governo della Repubblica italiana (Italienska fredsdomares ställning) ( C‑658/18, EU:C:2020:572, punkt 55).

73 Se i samband med detta även förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Ministerstwo Sprawiedliwości ( C‑55/20, EU:C:2021:500, punkterna 58 och 59).

74 Som framgår av handlingarna i det nationella målet är det registrerat med referensnummer W108 2250401–1/10Z, och det har vilandeförklarats av Bundesverwaltungsgericht (Federala förvaltningsdomstolen) i avvaktan på förfarandet i förevarande mål.

75 Dom av den 12 januari 2023, Nemzeti Adatvédelmi és Információszabadság Hatóság ( C‑132/21, EU:C:2023:2, punkt 57).

76 Denna slutsats har stöd i doktrinen, se Bresich, R.; Dopplinger, L.; Dörnhöfer, S.; Kunnert, G.; Riedl, E., Datenschutzgesetz – Kommentar (Linde Verlag, 2018), s. 201 och Schwamberger, S., i Jahnel, D. (red.), Jahrbuch 19 Datenschutzrecht (Neuer Wissenschaftlicher Verlag, 2019), s. 267 med hänvisningar till nationell rätt.

77 Se, analogt, beträffande Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/14/EG av den 26 februari 2001 om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (EGT L 75, 2001, s. 29) dom av den 9 november 2017, CTL Logistics ( C‑489/15, EU:C:2017:834, punkt 87), och dom av den 27 oktober 2022, DB Station & Service ( C‑721/20, EU:C:2022:832, punkterna 60, 80 och 81) (i vilken domstolen slog fast att tvister rörande järnvägsavgifter först måste prövas av det regleringsorgan som upprättats enligt direktiv 2001/14 innan talan kan väckas i domstol).

78 Artikel 2.1 i den allmänna dataskyddsförordningen.

79 Se, till exempel, dom av den 6 november 2003, Lindqvist ( C‑101/01, EU:C:2003:596, punkt 25), och dom av den 13 maj 2014, Google Spain och Google ( C‑131/12, EU:C:2014:317, punkt 26) (där domstolen fann att åtgärden att lägga ut personuppgifter på en webbplats ska anses utgöra behandling).

80 Den informationen kan användas för att identifiera klaganden som en person som har brutit mot reglerna, vilket innebär att det är uppenbart att den avser en identifierad eller identifierbar fysisk person, i den mening som avses i artikel 4.1 i den allmänna dataskyddsförordningen.

81 Se, till exempel, dom av den 6 november 2003, Lindqvist ( C‑101/01, EU:C:2003:596, punkt 26).

82 Förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet WK ( C‑33/22, EU:C:2023:397, punkt 78).

83 Beträffande vilken roll artikel 165 FEUF spelar, se förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Royal Antwerp Football Club ( C‑680/21, EU:C:2023:188, punkterna 48–55).

84 Se, beträffande detta, Weatherill, S., Saving Football from Itself: Why and How to Re-make EU Sports Law, Cambridge Yearbook of European Legal Studies, vol. 24, 2022, s. 8 och 9).

85 Dom av den 15 december 1995, Bosman ( C‑415/93, EU:C:1995:463, punkt 73 och följande punkter), dom av den 18 juli 2006, Meca-Medina och Majcen/kommissionen ( C‑519/04 P, EU:C:2006:492, punkt 22 och följande punkter), dom av den 1 juli 2008, MOTOE ( C‑49/07, EU:C:2008:376, punkterna 20–26), dom av den 16 mars 2010, Olympique Lyonnais ( C‑325/08, EU:C:2010:143, punkt 27 och följande punkter), och dom av den 13 juni 2019, TopFit och Biffi ( C‑22/18, EU:C:2019:497, punkt 27 och följande punkter), samt förslag till avgörande av generaladvokaten Rantos i målet International Skating Union/kommissionen ( C‑124/21 P, EU:C:2022:988, punkterna 36–43), förslag till avgörande av generaladvokaten Rantos i målet European Superleague Company ( C‑333/21, EU:C:2022:993, punkterna 39–42) och förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Royal Antwerp Football Club ( C‑680/21, EU:C:2023:188, punkterna 34–36).

86 Den relevanta delen av det skälet har följande lydelse: Personuppgifter om hälsa bör innefatta alla de uppgifter som hänför sig till en registrerad persons hälsotillstånd som ger information om den registrerades tidigare, nuvarande eller framtida fysiska eller psykiska hälsotillstånd. Detta inbegriper … uppgifter som härrör från tester eller undersökning av en kroppsdel eller kroppssubstans, däribland genetiska uppgifter och biologiska prov.

87 Se dom av den 6 november 2003 ( C‑101/01, EU:C:2003:596, punkt 50).

88 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 1995, s. 31) (dataskyddsdirektivet).

89 Det ursprungliga förslaget var ännu mer restriktivt än den slutliga versionen. Se, beträffande detta, Europeiska unionens råd, arbetsgruppen för dataskydd och informationsutbyte, General Data Protection Regulation – Revised draft of Chapters I and II (doc 6828/13, 26 februari 2013, s. 10) (som innehöll ett förslag till formulering som syftade till att kräva att hälsouppgifterna i fråga skulle innehålla information om en … enskild persons betydande hälsoproblem, behandlingar och känsliga tillstånd).

90 Se dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning) ( C‑439/19, EU:C:2021:504, punkt 85 och där angiven rättspraxis) (där domstolen slog fast att det rör sig om ett självständigt unionsrättsligt begrepp).

91 Dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning) ( C‑439/19, EU:C:2021:504, punkterna 77 och 78) (där domstolen fann att tillämpningen av artikel 10 i den allmänna dataskyddsförordningen, till skillnad från artikel 8.5 i direktiv 95/46, ska vara begränsad till enbart det straffrättsliga området).

92 Följaktligen är det i förevarande mål inte nödvändigt att avgöra huruvida klaganden dessutom blivit dömd till ansvar för brott.

93 Dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning) ( C‑439/19, EU:C:2021:504, punkt 87 och där angiven rättspraxis).

94 Dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning) ( C‑439/19, EU:C:2021:504, punkt 88 och där angiven rättspraxis) (där domstolen erinrade om att även när det gäller överträdelser som inte kvalificeras som straffrättsliga i nationell rätt, kan en sådan karaktär emellertid följa av överträdelsens art i sig och av strängheten i den sanktion som den kan föranleda).

95 Se dom av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning) ( C‑439/19, EU:C:2021:504, punkt 89) (där domstolen fann att en straffrättslig sanktion till sin natur är sådan att den inte bara inskränker sig till att kompensera för den skada som vållats).

96 På den punkten vill jag hävda att den här aktuella situationen överskrider den utgångspunkt som godtagits i både Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas (Europadomstolen) och CAS rättspraxis, nämligen att idrottsrelaterade disciplinära tvister generellt sett inte kan anses vara av straffrättslig karaktär. Se, för ett liknande resonemang, CAS, skiljedom av den 22 augusti 2011, Stichting Anti-Doping Autoriteit Nederland (NADO) & Koninklijke Nederlandsche Schaatsenrijders Bond (KNSB) v. W. (2010/A/2311 & 2312, punkt 33 (där det slogs fast att idrottsrelaterade tvister i allmänhet anses vara av civilrättslig karaktär såväl enligt schweizisk lag som enligt CAS praxis).

97 Den franska regeringen har hänvisat till Europadomstolens dom av den 6 november 2018, Ramos Nunes de Carvalho e Sá mot Portugal (ECLI:CE:ECHR:2018:1106JUD005539113, särskilt § 67 (en domares avstängning från sin tjänst under en sammanhängande period av 240 dagar) och § 127 (den avstängningen uppnår inte gränsen för vad som anses vara brott enligt artikel 6.1 i Europakonventionen).

98 Därmed inte sagt att schackklubben i Knin inte skulle vara en aktningsvärd institution. Tvärtom förhåller det sig enligt folktron så, att den medeltida kroatiska kungen Stjepan Držislav, som styrde över den första kroatiska staten från sin fästning i Knin, tillfångatogs i det området av den venetianske dogen Peter II Orseolo. För att återfå sin frihet spelade Držislav tre schackpartier mot den venatianske dogen och vann samtliga och fick i utbyte frihet, inte bara för sig själv utan för alla kroatiska städer utmed den adriatiska kusten. För att fira segern prydde Držislav sin vapensköld med det schackrutiga mönstret.

99 Se, analogt, Europadomstolens dom av den 2 oktober 2018 Mutu och Pechstein mot Schweiz (CE:ECHR:2018:1002JUD004057510 40575/10 67474/10, § 182) (där det slogs fast att en offentlig rättegång, i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen, var nödvändig på grund av att klagandens tvååriga dopningsavstängning gav upphov till en stigmatisering och kunde skada hennes yrkesmässiga aktning och anseende).

100 Se mitt förslag till avgörande i målet Norra Stockholm Bygg ( C‑268/21, EU:C:2022:755, punkt 81).

101 21 § stycke 3 ADBG.

102 23 § stycke 14 ADBG.

103 Se, analogt, dom av den 29 juli 2019, Fashion ID ( C‑40/17, EU:C:2019:629, punkt 67 och där angiven rättspraxis) (där domstolen klargjorde att begreppet personuppgiftsansvarig kan avse flera aktörer som deltar i behandlingen av personuppgifter).

104 I det här sammanhanget har EU-domstolen redan slagit fast att det kan finnas flera grunder för lagenlighet för en och samma behandling. Se, analogt, dom av den 9 mars 2017, Manni ( C‑398/15, EU:C:2017:197, punkt 42). Se även dom av den 1 augusti 2022, Vyriausioji tarnybinės etikos komisija ( C‑184/20, EU:C:2022:601, punkt 71), där domstolen slog fast att det är tillräckligt med en enda grund för lagenlighet enligt artikel 6 i den allmänna dataskyddsförordningen.

105 En bedömning av proportionaliteten är en nödvändig åtgärd som EU-domstolen måste vidta för att ta reda på om en begränsning av en grundläggande rättighet är motiverad (artikel 52.1 i stadgan). Vad beträffar den grundläggande rätten till skydd av personuppgifter, återges proportionalitetsprincipen i artikel 5.1 c (principen om uppgiftsminimering) och artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen.

106 Artikel 29-arbetsgruppen, Second opinion 4/2009 on the World Anti-Doping Agency (WADA) International Standard for the Protection of Privacy and Personal Information, on related provisions of the WADA Code and on other privacy issues in the context of the fight against doping in sport by WADA and (national) anti-doping organizations (WP 162, antaget den 6 april 2009, 0746/09/EN) (nedan kallat artikel 29-arbetsgruppens yttrande 4/2009).

107 Artikel 29-arbetsgruppens yttrande 4/2009, s. 17, punkt 3.6.2.

108 Domstolen har tidigare använt sig av den normen huruvida den alternativa åtgärden skulle vara lika effektiv när den bedömt om en åtgärd är nödvändig. Se, analogt, dom av den 1 augusti 2022, Vyriausioji tarnybinės etikos komisija ( C‑184/20, EU:C:2022:601, punkt 85 och där angiven rättspraxis).

109 Det går därför inte att automatiskt dra slutsatser från ett annat sammanhang, som liknade det som var i fråga i domen av den 22 juni 2021, Latvijas Republikas Saeima (Prickning) ( C‑439/19, EU:C:2021:504), rörande frågan om huruvida ett offentliggörande av information rörande förstagångsöverträdare är oproportionerligt (se punkt 115). I det målet ansåg EU-domstolen inte att ett offentliggörande av prickning av förare vid överträdelser av trafikregler var nödvändigt när det gällde förstagångsöverträdare. EU-domstolen avgjorde målet mot bakgrund av den motiveringen som var aktuell, vilken var att förbättra trafiksäkerheten (se punkt 107). Det kan förvisso förhålla sig så, att den som första gången bryter mot trafikreglerna inte utgör någon trafikfara. Däremot kan det anses nödvändigt att offentliggöra uppgifter om de som första gången bryter mot antidopningsreglerna, för att avhålla unga idrottare från att ens försöka att använda sig av förbjudna ämnen.

110 Artikel 29-arbetsgruppens yttrande 4/2009, s. 17, punkt 3.6.1.

111 I 1 § stycke 2 punkt 10 ADBG anges att det anses föreligga en separat överträdelse om en annan person hjälper eller försöker hjälpa en avstängd idrottare att kringgå sin avstängningsperiod.

112 Artikel 29-arbetsgruppens yttrande 4/2009, s. 17, punkt 3.6.2.

113 Europadomstolen, 9 mars 2023 (CE:ECHR:2023:0309JUD003634516).

114 Artikel 29-arbetsgruppens yttrande 4/2009, s. 17, punkt 3.6.2.