Förslag till avgörande av generaladvokat Anthony M. Collins föredraget den 13 oktober 2022

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 239, 2000, s. 19. Schengenkonventionen ingicks i syfte att säkerställa tillämpningen av Schengenavtalet mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, som undertecknades i Schengen den 14 juni 1985 (EGT L 239, 2000, s. 13; nedan kallat Schengenavtalet).

3 Se punkt 10 i förevarande förslag till avgörande.

4 EGT C 340, 1997, s. 93.

5 EGT L 176, 1999, s. 17. Detta beslut antogs med tillämpning av artikel 2.1 andra stycket i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom ramen för Europeiska unionen, där det bland annat föreskrivs att [Europeiska unionens] råd … i enlighet med berörda bestämmelser i fördragen [ska] fastställa den rättsliga grunden för samtliga de bestämmelser eller beslut som utgör Schengenregelverket.

6 Artikel 34 EU upphävdes genom Lissabonfördraget och artikel 31 EU ersattes med artiklarna 82, 83 och 85 FEUF.

7 EUT L 181, 2003, s. 27.

8 EUT L 77, 2016, s. 1.

9 EUT L 236, 2018, s. 1.

10 EUT L 303, 2018, s. 39.

11 EUT L 105, 2006, s. 1.

12 BGBl. 1980 II, s. 646. I beslutet om hänskjutande anges att detta avtal trädde i kraft den 30 juli 1980.

13 BGBl. 1988 II, s. 1087.

14 BGBl. 2007 II, s. 1618.

15 I beslutet om hänskjutande anges att de brott för vilka HF fanns upptagen i Bundeskriminalamts (den federala kriminalpolisen, Tyskland) nationella förteckning över eftersökta personer enligt tysk rätt rubriceras som deltagande i en brottslig sammanslutning, spionage och uppfångande av data och datorsabotage.

16 C‑505/19, EU:C:2021:376; nedan kallad domen i målet rött meddelande från Interpol. Se punkt 44 nedan.

17 Se artikel 2.1 i utlämningsavtalet mellan Tyskland och USA.

18 Se artikel 2.2 i utlämningsavtalet mellan Tyskland och USA.

19 BGBl. 1982 I, s. 2071.

20 Med avtalsslutande stat avses en stat som är part i Schengenavtalet.

21 C‑188/07, EU:C:2008:174, punkt 95.

22 Se punkt 6 i förevarande förslag till avgörande.

23 Dom i målet rött meddelande från Interpol (punkt 70 och där angiven rättspraxis).

24 Dom av den 22 mars 2022, Nordzucker m.fl. ( C‑151/20, EU:C:2022:203, punkt 62 och där angiven rättspraxis).

25 Det bör noteras att artikel 50 i stadgan använder ordet brott medan det i artikel 54 i Schengenkonventionen hänvisas till begreppet samma gärningar. I rättspraxis har detta sistnämnda begrepp tolkats så, att det endast avser frågan om förekomsten av gärningen, och att det omfattar en samling konkreta omständigheter, som är oupplösligt förbundna med varandra, oberoende av frågan hur gärningen ska kvalificeras rättsligt och det rättsliga intresse som skyddas (dom av den 16 november 2010, Mantello, C‑261/09, EU:C:2010:683, punkt 39 och där angiven rättspraxis). När det gäller ett och samma brott i den mening som avses i artikel 50 i stadgan är enligt fast rättspraxis på samma sätt det avgörande kriteriet för om det ska anses vara fråga om samma gärning huruvida de faktiska omständigheterna är desamma, varmed avses en samling konkreta omständigheter, som är oupplösligt förbundna med varandra och som lett till att den berörda personen slutligt frikänts eller dömts till ansvar (se bland annat dom av den 20 mars 2018, Menci, C‑524/15, EU:C:2018:197, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

26 Domen i målet rött meddelande från Interpol (punkterna 90, 94 och 95).

27 I denna bestämmelse föreskrivs att [u]nionen ska erbjuda sina medborgare ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser, där den fria rörligheten för personer garanteras samtidigt som lämpliga åtgärder vidtas avseende … förebyggande och bekämpande av brottslighet.

28 Det vill säga den första till och med den tredje fråga för förhandsavgörande som ställts av den hänskjutande domstolen i det mål som gav upphov till denna dom.

29 Domen i målet rött meddelande från Interpol (punkterna 71, 72, 85, 89, 91–93, 100, 102 och 106).

30 Dom av den 27 maj 2014, Spasic ( C‑129/14 PPU, EU:C:2014:586, punkterna 61– 63).

31 Se bland annat dom av den 11 februari 2003, Gözütok och Brügge ( C‑187/01 och C‑385/01, EU:C:2003:87, punkt 36, där ett av de mål som gav upphov till denna dom gällde en turkisk medborgare), och dom av den 28 september 2006, Gasparini m.fl. ( C‑467/04, EU:C:2006:610, punkterna 34–37).

32 I artikel 2 första stycket fjärde strecksatsen EU föreskrevs att unionen ska ha som mål att bevara och utveckla unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer garanteras samtidigt som lämpliga åtgärder vidtas avseende kontroller vid yttre gränser, asyl, invandring och förebyggande och bekämpande av brottslighet.

33 Dom av den 28 september 2006, Gasparini m.fl. ( C‑467/04, EU:C:2006:610, punkt 27).

34 Se bland annat dom av den 11 februari 2003, Gözütok och Brügge ( C‑187/01 och C‑385/01, EU:C:2003:87, punkt 38).

35 Dom av den 27 maj 2014, Spasic ( C‑129/14 PPU, EU:C:2014:586, punkt 77). Se, för ett liknande resonemang även punkt 79 i domen i målet rött meddelande från Interpol, vars innehåll återges i punkt 50 i förevarande förslag till avgörande.

36 Domen i målet rött meddelande från Interpol (punkt 80 och där angiven rättspraxis). Se även dom av den 11 februari 2003, Gözütok och Brügge ( C‑187/01 och C‑385/01, EU:C:2003:87, punkt 33) och dom av den 28 september 2006, Van Straaten ( C‑150/05, EU:C:2006:614, punkt 43).

37 Min kursivering.

38 Se punkt 5 i förevarande förslag till avgörande.

39 Se bland annat dom av den 20 mars 2018, Garlsson Real Estate m.fl. ( C‑537/16, EU:C:2018:193, punkt 26 och där angiven rättspraxis). Se även punkt 41 i förevarande förslag till avgörande.

40 I sitt skriftliga yttrande har sålunda Generalstaatsanwaltschaft München (allmänna åklagarmyndigheten i München) framfört att [den] berörda personen alltid kan framkalla att ett förfarande inleds mot denne själv genom att anmäla sig själv samt att om [vederbörande] dessutom gör obetydliga erkännanden kan detta medföra ett långvarigt uppskov utan påföljd, vilket man måste förvänta sig om annan bevisning inte befinner sig inom det område över vilket den myndighet som har i uppgift att företa utredning har ett inflytande och om den myndigheten inte på grundval av erkännandena inser brottets vidd.

41 Vilket, om så behövs, bekräftar att vi här befinner oss inom tillämpningsområdet för unionsrätten och att bland annat de grundläggande rättigheter som garanteras genom stadgan måste beaktas.

42 Dom av den 10 april 2018, Pisciotti ( C‑191/16, EU:C:2018:222, punkt 38).

43 C‑505/19, EU:C:2020:939, punkterna 78–80). Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 6 september 2016, Petruhhin ( C‑182/15, EU:C:2016:630, punkt 26) och domen i målet rött meddelande från Interpol (punkt 100).

44 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokat Bobek i domen i målet Bundesrepublik Deutschland (Rött meddelande från Interpol) ( C‑505/19, EU:C:2020:939, punkt 76).

45 Denna artikel har allmän räckvidd och gäller för alla internationella avtal som kan inverka på tillämpningen av fördraget, oberoende av avtalets syfte (dom av den 5 november 2002, kommissionen/Förenade kungariket, C‑466/98, EU:C:2002:624, punkt 23 och där angiven rättspraxis). Den är således tillämplig på utlämningsavtalet mellan Tyskland och USA.

46 Enligt rättspraxis syftar denna bestämmelse till att i överensstämmelse med folkrättsliga principer precisera att fördragets tillämpning inte påverkar den berörda medlemsstatens åtaganden att dels respektera tredjelands rättigheter enligt tidigare avtal, dels fullgöra motsvarande förpliktelser (dom av den 9 februari 2012, Luksan, C‑277/10, EU:C:2012:65, punkt 61 och där angiven rättspraxis). För att använda generaladvokat Jääskinens formulering i sitt förslag till avgörande i målet kommissionen/Slovakien löses [s]åledes … konflikten mellan två oförenliga förpliktelser till förmån för den först träffade överenskommelsen och kodifierar därmed den folkrättsliga principen att ett senare träffat fördrag som är oförenligt med ett tidigare inte kan påverka de rättigheter som en stat har när den enbart är part i det först träffade fördraget (C‑264/09, EU:C:2011:150, punkt 73).

47 Dom av den 3 september 2008 ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkt 304).

48 För att dessutom upprepa den formulering som generaladvokat Wahl använde i sitt förslag till avgörande i målet Powszechny Zakład Ubezpieczeń na Życie utgör principen ne bis in idem en av hörnstenarna i ett rättssystem som grundas på rättsstatsprincipen ( C‑617/17, EU:C:2018:976, punkt 18). Likaså har denna princip enligt rättspraxis förklarats vara en grundläggande princip i unionsrätten (se bland annat dom av den 25 februari 2021, Slovak Telekom, C‑857/19, EU:C:2021:139, punkt 40).

49 Dom av den 22 oktober 2020, Ferrari ( C‑720/18 och C‑721/18, EU:C:2020:854, punkt 68 och där angiven rättspraxis).

50 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 oktober 2020, Ferrari ( C‑720/18 och C‑721/18, EU:C:2020:854, punkt 69).