Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 30 april 2024
1 Originalspråk: engelska.
2 Se artikel 2 c i Fifas stadgar.
3 Se artikel 2 d i Fifas stadgar.
4 Se artikel 24.1 i Fifas stadgar.
5 Se artikel 24.2 i Fifas stadgar.
6 Se artikel 24.3 i Fifas stadgar.
7 Se artikel 14.1 d i Fifas stadgar.
8 Se artikel 20.1 i Fifas stadgar.
9 FIFPro, FIFPro Europe och UNFP är sammanslutningar eller fackförbund som representerar professionella fotbollsspelare på internationell, europeisk och fransk nivå. Dessa sammanslutningar ansökte om att få intervenera frivilligt i det nationella målet sedan den nationella domstolen beslutat att hänskjuta målet till EU-domstolen. Den hänskjutande domstolen har angett för EU-domstolen att de tre sökandesammanslutningarna är att betrakta som parter i målet enligt de nationella domstolsordningar som gäller för dem. De kan således delta i skriftliga och muntliga förhandlingen vid EU-domstolen.
10 Eftersom de faktiska omständigheterna i detta mål inte är rent interna för en medlemsstat finns det därför ingen anledning att undersöka undantagen i domen av den 15 november 2016, Ullens de Schooten ( C‑268/15, EU:C:2016:874, punkt 50).
11 Se dom av den 21 december 2023, European Superleague Company ( C‑333/21, EU:C:2023:1011), och dom av den 21 december 2023, Royal Antwerp Football Club ( C‑680/21, EU:C:2023:1010) (nedan kallad domen Royal Antwerp Football Club). Samma dag meddelade domstolen dessutom en dom där den hade prövat regler som införts av ett internationellt sportförbund inom skridskosport: se dom av den 21 december 2023, International Skating Union/kommissionen ( C‑124/21 P, EU:C:2023:1012).
12 Jag kommer till exempel att ta många rättsliga frågor för givna, såsom omständigheten att regler som har antagits av enheter som Fifa och URBSFA, vilka enligt sina respektive stadgar är privaträttsliga sammanslutningar med ansvar för att organisera fotboll på internationell, europeisk och nationell nivå, omfattas av unionsrätten.
13 Jag skulle i förbigående vilja nämna att det är ett relativt nytt fenomen att domstolen använder både konkurrensregler och regler för den inre marknaden parallellt. Sedan domstolen i Bosman-domen hade konstaterat att bestämmelserna i fråga var i strid med artikel 45 FEUF tillämpade den processekonomi och konstaterade att det inte fanns skäl att uttala sig om tolkningen av det som nu är artiklarna 101 och 102 FEUF. Se dom av den 15 december 1995, Bosman ( C‑415/93, EU:C:1995:463, punkt 138). Jag skulle också vilja nämna att generaladvokatens förslag till avgörande i det målet gällde både konkurrensregler och regler för den inre marknaden, se förslaget till avgörande av generaladvokat Lenz i målet Bosman ( C‑415/93, EU:C:1995:293).
14 För mer omfattande information, se Müller-Graff, P.-C., Die Verfassungsziele der Europäischen Union, punkterna 128–136, i Dauses, M.A., Handbuch des EU‑Wirtschaftsrechts, volym I, EL 59, C.H. Beck, München, 2023.
15 Denna bekräftelse i fråga om primärrätten (där protokollen utgör en integrerad del, se artikel 51 FEU) var nödvändig med tanke på att den tidigare artikel 3.1 g EG (enligt vilken gemenskapens verksamhet innefattar en ordning som säkerställer att konkurrensen inom den inre marknaden inte snedvrids) inte längre återspeglades i artiklarna 3–6 FEU, som i och med Lissabonfördragets ikraftträdande i sak har ersatt artikel 3.1 EG.
16 Se, bland annat, dom av den 12 december 1974, Walrave och Koch ( 36/74, EU:C:1974:140, punkt 17).
17 Med stöd av artikel 4.3 FEU ansåg därför EU-domstolen att medlemsstaterna inte kunde behålla lagstiftning som tillåter att ett företag åsidosätter unionens konkurrenslagstiftning eftersom sådan lagstiftning skulle förta konkurrenslagstiftningens verkan. Se dom av den 1 oktober 1987, van Vlaamse Reisbureaus ( 311/85, EU:C:1987:418, punkt 10).
18 I detta mål hade jag äran att skriva förslaget till avgörande, vad gäller artikel 45 FEUF, och kunde glädjande nog konstatera att domstolen i stort sett följde mitt förslag.
19 Se domen Royal Antwerp Football Club (punkterna 101–111).
20 Dom av den 19 februari 2002 ( C‑309/99, EU:C:2002:98).
21 Se domen Royal Antwerp Football Club (punkt 115). Se även dom av den 21 december 2023, European Superleague Company ( C-333/21, EU:C:2023:1011, punkt 186), och dom av den 21 december 2023, International Skating Union ( C-124/21 P, EU:C:2023:1012, punkt 113).
22 Se domen Royal Antwerp Football Club (punkt 136 och där angiven rättspraxis). Se också dom av den 27 januari 2000, Graf ( C‑190/98, EU:C:2000:49, punkt 18), och dom av den 10 oktober 2019, Krah ( C‑703/17, EU:C:2019:850, punkt 40).
23 Se, analogt, domen Royal Antwerp Football Club (punkt 81).
24 Se, analogt, domen Royal Antwerp Football Club (punkt 83).
25 Det här undantaget avser tre av domstolens domar som meddelades samma dag och gäller obligatorisk anslutning till tjänstepensionsordningar. I målet Albany ifrågasatte ett nederländskt företag varför alla arbetstagare inom en viss bransch obligatoriskt anslöts till en kompletterande pensionsordning och hävdade att ett sådant krav begränsade konkurrensen och stred mot nuvarande artikel 101 FEUF eftersom företag inte kunde erbjuda alternativa pensioner för att attrahera anställda. I sin dom av den 21 september 1999, Albany ( C‑67/96, EU:C:1999:430, punkt 59 och följande punkter), slog domstolen fast att [k]ollektivavtal som har slutits mellan de organisationer som företräder arbetsgivarna respektive arbetstagarna [visserligen har] en viss inneboende konkurrensbegränsande inverkan, men att sådana avtal inte ska anses omfattas av artikel [101.1 FEUF] i fördraget, på grund av deras beskaffenhet och syfte. Se även dom av den 21 september 1999, Brentjens’ ( C‑115/97–C‑117/97, EU:C:1999:434, punkt 56 och följande punkter), och dom av den 21 september 1999, Drijvende Bokken ( C‑219/97, EU:C:1999:437, punkt 46 och följande punkter).
26 Eller, alternativt, åtminstone deras resultat.
27 Den italienska regeringen tar inte ställning i denna fråga.
28 Se domen Royal Antwerp Football Club (punkt 86 och där angiven rättspraxis).
29 Det vill säga i sig själv, se dom av den 11 september 2014, CB/kommissionen ( C‑67/13 P, EU:C:2014:2204, punkt 57).
30 Se domen Royal Antwerp Football Club (punkt 92 och där angiven rättspraxis).
31 Även om jag naturligtvis är medveten om att det i slutänden är upp till den hänskjutande domstolen att fastställa huruvida de omtvistade bestämmelserna genom sin natur uppvisar en tillräcklig grad av skadlighet för konkurrensen för att kunna anses ha ett konkurrensbegränsande syfte anser jag att domstolen, på grundval av information som är tillgänglig för den, kan vägleda den hänskjutande domstolen vid denna tidpunkt.
32 Se domen Royal Antwerp Football Club (punkt 107).
33 Jag kan helt ställa mig bakom detta begrepp, som FIFPro använder i sina skriftliga yttranden.
34 Jag kan däremot ansluta mig till kommissionens, obestridligen icke-bindande, soft law-uttalande i dess Riktlinjer för tillämpning av unionens konkurrensrätt på kollektivavtal som rör arbetsvillkoren för egenföretagare utan anställda, meddelande från kommissionen (EUT C 374, 2002, s. 2), där det konstateras att i en situation där de professionella idrottsklubbarna i en medlemsstat sinsemellan kommer överens om att inte rekrytera idrottare från varandra under giltighetstiden för respektive idrottsklubb, strider avtalet sannolikt mot artikel 101 FEUF genom syfte, eftersom det begränsar konkurrensen mellan idrottsklubbarna när det gäller att rekrytera de bästa idrottarna på marknaden.
35 Vad gäller de fyra kumulativa krav som ska uppfyllas i detta sammanhang, se, för närmare detaljer, dom av den 21 december 2023, European Superleague Company ( C-333/21, EU:C:2023:1011, punkterna 189–200).
36 Dom av den 19 februari 2002 ( C‑309/99, EU:C:2002:98).
37 Se domen Royal Antwerp Football Club (punkt 113 och följande punkter).
38 Allmän ordning, säkerhet och hälsa.
39 Domstolen har genom åren använt sig av olika formuleringar för att beskriva skäl av icke-ekonomisk art som motiveringsgrunder, vilka har utvecklats (och fortsätter att utvecklas) i rättspraxis. Se Martucci, F., Droit du marché intérieur de l’Union européenne, Presses Universitaires de France, Paris, 2021, punkt 261. För enkelhetens skull kommer jag i detta förslag att genomgående använda mig av formuleringen tvingande hänsyn till allmänintresset.
40 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 15 december 1995, Bosman ( C‑415/93, EU:C:1995:463, punkt 104), dom av den 16 mars 2010, Olympique Lyonnais ( C‑325/08, EU:C:2010:143, punkt 38), och dom av den 10 oktober 2019, Krah ( C‑703/17, EU:C:2019:850, punkt 55).
41 Det följer av fast rättspraxis att sådana syften inte kan utgöra tvingande skäl av allmänintresse som kan motivera en inskränkning i en grundläggande frihet som garanteras i fördraget: se, exempelvis, dom av den 8 juni 2023, Prestige and Limousine ( C‑50/21, EU:C:2023:448, punkt 70 och där angiven rättspraxis).
42 Se dom av den 15 december 1995, Bosman ( C‑415/93, EU:C:1995:463, punkt 106).
43 Se, för ett liknande resonemang, Weatherill, S., Is Sport ’Special’?, EU Law Live, 23.01.2024, https://eulawlive.com/competition-corner/op-ed-is-sport-special-by-stephen-weatherill/.
44 Artikel 17.1 och 17.2 i RSTP.
45 Artikel 17.4 i RSTP.
46 Artikel 8.2.7 och artikel 8.2.4 b i bilaga 3 till RSTP.
47 Jag skulle vilja upprepa min ståndpunkt att jag inte ser något skäl att frångå normal rättspraxis och ge Fifa ett mer omfattande utrymme för eget skön än vad som normalt hade varit fallet. För närmare information, se mitt förslag till avgörande i målet Royal Antwerp Football Club ( C‑680/21, EU:C:2023:188, punkterna 74–78).
48 Jag konstaterar i det här sammanhanget att enligt artikel 17.1 i RSTP omfattar de kriterier som ska beaktas när ersättningen beräknas bland annat den lön och andra förmåner som spelaren har rätt till enligt det nuvarande kontraktet och/eller det nya kontraktet, den återstående löptiden för det nuvarande kontraktet upp till högst fem år, de kostnader och utgifter som den tidigare klubben har ådragit sig eller betalat (avskrivna över kontraktsperioden) om uppsägningen sker under en skyddad period.
49 Vilket förefaller ha varit situationen i förevarande fall.
50 Se artikel 8.2.7 andra meningen i bilaga 3 till RSTP.
51 Se mitt förslag till avgörande i målet Royal Antwerp Football Club ( C‑680/21, EU:C:2023:188, punkt 54). Det rör sig sålunda här om en negativ integrering, där en enhet försöker begränsa en grundläggande rättighet för att främja en annan politik som den anser är överordnad.
52 Dom av den 12 december 1974 ( 36/74, EU:C:1974:140, punkt 17).
53 Vad gäller samspelet mellan artikel 45 FEUF och artikel 15 i stadgan delas denna ståndpunkt av Kühling, J., Drechsler, S., i Pechstein, M., Nowak, C., Häde, U., (red.), Frankfurter Kommentar zu EUV, GRC und AEUV, andra utgåvan., volym I, Mohr Siebeck, Tübingen, 2023, artikel 15 i stadgan, punkt 5.
54 Dom av den 26 februari 2013 ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 20).
55 Se dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 20).
56 Se dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 21). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2016, AGET Iraklis ( C‑201/15, EU:C:2016:972, punkt 62), dom av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätt till jordbruksmark) ( C‑235/17, EU:C:2019:432, punkt 63), och dom av den 6 oktober 2021, ECOTEX BULGARIA ( C‑544/19, EU:C:2021:803, punkt 85).
57 Se dom av den 18 juni 1991, ERT ( C‑260/89, EU:C:1991:254, punkt 43).
58 Dom av den 30 april 2014, Pfleger m.fl. ( C‑390/12, EU:C:2014:281, punkt 35).
59 Denna ståndpunkt delas dessutom av den rådande doktrinen: se, exempelvis, Kliesch, J., Der Status des Profifußballers im Europäischen Recht, Nomos, Baden-Baden, 2017, s. 151–159.
60 Se förslag till avgörande i de förenade målen SEGRO och Horváth ( C‑52/16 och C‑113/16, EU:C:2017:410, punkt 142).
61 Se dom av den 6 mars 2018, SEGRO och Horváth ( C‑52/16 och C‑113/16, EU:C:2018:157, punkt 127 och följande punkter), och dom av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätt till jordbruksmark) ( C‑235/17, EU:C:2019:432, punkt 54 och följande punkter).
62 Det bör för fullständighetens skull framhållas – vilket också redan framgår av bestämmelsens lydelse – att artikel 15.2 i stadgan i sig inte har något normativt innehåll och i slutänden är redundant, eftersom artikeln till väsentlig del avspeglar de grundläggande friheterna i artiklarna 45, 49 och 56 FEUF. Detta bekräftas av förklaringarna avseende artikel 15 i stadgan (EUT C 303, 2007, s. 17). Se, för ett liknande resonemang, även Kühling, J., Drechsler, St., i Pechstein, M., Nowak, C., Häde, U., (red.), Frankfurter Kommentar zu EUV, GRC und AEUV, se ovan, artikel 15 i stadgan, punkt 11, och Streinz, R., i Streinz, R. (red.), EUV/AEUV Kommentar, C.H. Beck, Munich, tredje utgåvan, 2018, artikel 15 i stadgan, punkt 14. Även domstolen har konsekvent vidhållit att tolkningen av artikel 15.2 i stadgan motsvarar tolkningen av artiklarna 45 och 49 FEUF, se dom av den 4 juli 2013, Gardella ( C‑233/12, EU:C:2013:449, punkt 39), dom av den 7 april 2016, ONEm och M. ( C‑284/15, EU:C:2016:220, punkt 33), och dom av den 8 juli 2021, Lietuvos Respublikos sveikatos apsaugos ministerija ( C‑166/20, EU:C:2021:554, punkt 32).
63 Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Lenz i målet Bosman ( C‑415/93, EU:C:1995:293, punkt 203), där artikel 45 FEUF beskrivs som en grundläggande rättighet som enligt fördraget tillkommer varje enskild arbetstagare i [unionen].
64 Se beträffande denna fråga Mantouvalou, V. och Frantziou, E. i Peers, S., Hervey, T., Kenner, J. och Ward, A., (red.), The EU Charter of Fundamental Rights: A Commentary, andra utgåvan., C.H. Beck, Hart, Nomos, 2021, artikel 15, punkt 15.04.
65 Detta utesluter inte att det kan förekomma fall då artikel 15 i stadgan har ett normativt innehåll oberoende av innehållet i artikel 45 FEUF. Detta är dock inte fallet i en a situation som i förevarande fall, där åtgärden så uppenbart begränsar den fria rörligheten.
66 Se även, för ett liknande resonemang, Jarass, H.D., Charta der Grundrechte der Europäischen Union, fjärde utgåvan, C.H.Beck, München, 2021, artikel 15 punkt 8.
67 Se även, för ett liknande resonemang, Kliesch, J., Der Status des Profifußballers im Europäischen Recht, Nomos, Baden-Baden, 2017, s. 279.
68 Vad gäller detta krav, se Europadomstolen, Sunday Times mot Förenade kungariket, CE:ECHR:1979:0426JUD000653874, punkt 49.