Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 11 januari 2024

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning av den 20 juni 2019 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster (EUT L 186, 2019, s. 57).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktivet om elektronisk handel) (EGT L 178, 2000, s. 1).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 2006, s. 36).

5 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 2015, s. 1).

6 Se skäl 21 i direktiv 2000/31, där det anges att detta [inte påverkar] gemenskapens framtida harmonisering när det gäller informationssamhällets tjänster eller den framtida lagstiftning som antas på nationell nivå i enlighet med gemenskapslagstiftningen.

7 Domstolen bortser naturligtvis inte heller från den socioekonomiska verkligheten, i synnerhet när den tolkar fördraget (se mitt förslag till avgörande i de förenade målen X och Visser, C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2017:397, punkterna 1–5). På ett harmoniserat område är det emellertid inte lika lätt att beakta denna verklighet i varje enskilt fall, och där det ännu nödvändigare att unionslagstiftaren ingriper.

8 Se, till exempel, Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF (EUT L 335, 2011, s. 1, och rättelse i EUT L 18, 2012, s. 7) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/784 av den 29 april 2021 om åtgärder mot spridning av terrorisminnehåll online (EUT L 172, 2021, s. 79).

9 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 av den 19 oktober 2022 om en inre marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (förordning om digitala tjänster) (EUT L 277, 2022, s. 1).

10 Se artikel 1.5 a i direktiv 2000/31.

11 Se dom av den 22 december 2022, Airbnb Ireland och Airbnb Payments UK ( C‑83/21, EU:C:2022:1018, punkt 38).

12 I den version som gällde innan direktiv 2015/1535 trädde i kraft definierades informationssamhällets tjänster i artikel 2 a i direktiv 2000/31 som tjänster i den mening som avses i artikel 1 första stycket led 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG [av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 204, 1998, s. 37), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998 (EGT L 217, 1998, s. 18) (nedan kallat direktiv 98/34)]. Sedan direktiv 2015/1535 trädde i kraft ska denna hänvisning förstås som en hänvisning till artikel 1.1 b i det direktivet.

13 Provvedimento presidenziale n. 14/21/PRES, recante Misura e modalità di versamento del contributo dovuto all’[Autorità per le Garanzie nelle Communicazioni (AGCOM)] per l’anno 2021 dai soggetti che operano nel settore dei servizi di intermediazione online e dei motori di ricerca online (presidentbeslut nr 14/21/PRES av den 5 november 2021 om storleken på och betalningsvillkoren för 2021 års avgift till tillsynsmyndigheten för kommunikationssektorn (AGCOM) vilken ska erläggas av personer som bedriver verksamhet på området för onlinebaserade förmedlingstjänster och sökmotorer) (GURI nr 304 av den 23 december 2021) (nedan kallat beslut nr 14/2021). Beslutet ratificerades av AGCOM genom Delibera n. 368/21/CONS (beslut nr 368/21/CONS).

14 Delibera n. 200/21/CONS – Modifiche alla delibera n. 666/08/CONS recante regolamento per la tenuta del [ROC] a seguito dell’entrata in vigore della legge 30 dicembre 2020, n. 178, recante Bilancio di previsione dello Stato per l’anno finanziario 2021 e bilancio pluriennale per il triennio 2021–2023 (beslut nr 200/21/CONS om ändring av beslut nr 666/08 till följd av ikraftträdandet av lag nr 178/2020) (nedan kallat beslut nr 200/2021).

15 Delibera n. 161/21/CONS. Modifiche alla delibera n. 397/13 (beslut nr 161/21/CONS om ändring av beslut nr 397/13) (nedan kallat beslut nr 161/2021).

16 Ordinarie tillägg till GURI nr 322 av den 30 december 2020.

17 Ordinarie tillägg till GURI nr 169 av den 25 augusti 1998.

18 Denna del av de tillämpliga bestämmelserna är relevant för de förenade målen C‑662/22 och C‑667/22, de förenade målen C‑664/22 och C‑666/22 samt, såvitt avser lag nr 178/2020, målen C‑663/22 och C‑665/22.

19 GURI nr 25 av den 31 januari 2009.

20 Se artiklarna 8 och 9 i bilaga A till beslut nr 666/2008.

21 Se bilaga B och artiklarna 10 och 11 i bilaga A till beslut nr 666/2008.

22 Se, beträffande relevansen av detta förbud för detta förslag till avgörande, fotnot 29.

23 Se bilaga A till beslut nr 666/2008, närmare bestämt artikel 8.5 och artikel 9.7.

24 Ordinarie tillägg till GURI nr 211 av den 29 december 2005.

25 Denna del av de tillämpliga bestämmelserna är relevant för de förenade målen C‑662/22 och C‑667/22.

26 Denna del av de tillämpliga bestämmelserna är relevant för målen C‑663/22 och C‑665/22.

27 Dom av den 11 december 2003 (C‑215/01, EU:C:2003:662).

28 Se punkt 58 ovan.

29 Den hänskjutande domstolen har konstaterat, såsom framgår av fråga 4 i de förenade målen C‑664/22 och C‑666/22, att bolag som är inskrivna i ROC inte får göra en vinst som överstiger ett visst belopp (se ovan punkt 21). Den italienska regeringen har bestritt detta konstaterande. Kommissionen har påpekat att detta förbud har gjorts gällande av EGVR i det nationella målet. Kommissionen har i likhet med den italienska regeringen angett att de tillämpliga nationella bestämmelserna inte längre innehåller något sådant förbud. Den hänskjutande domstolen har i vart fall inte angett varför den anser att detta förbud är oförenligt med unionsrätten och har inte heller uppmärksammat EU-domstolen på förbudet i de förenade målen C‑662/22 och C‑667/22, och dessutom behöver förbudet inte beaktas för att den hänskjutande domstolen ska kunna få ett ändamålsenligt svar på tolkningsfrågorna. Därför riktar jag in mig på den omständigheten att en inskrivning i ROC innebär att omfattande uppgifter om de aktuella leverantörernas struktur måste lämnas in.

30 Den hänskjutande domstolens hänvisning i tolkningsfrågorna i målen C‑664/22 och C‑666/22 till artikel 1.516 i lag nr 178/2020 tycks vara helt utan relevans. Denna bestämmelse, vars lydelse inte ens återges i respektive begäran om förhandsavgörande, tycks inte ha något samband med den hänskjutande domstolens frågor. I bestämmelsen anges nämligen att [b]estämmelserna ovan ska inte påverka tillämpningen av artikel 27.1-bis i konsumentlagen … Denna artikel avser emellertid behörigheten att vidta åtgärder mot otillbörliga affärsmetoder.

31 Se, för ett liknande resonemang, beträffande direktiv 2000/31 och artikel 56 FEUF, dom av den 27 april 2023, Viagogo ( C‑70/22, EU:C:2023:350, punkterna 25–31 och 33). Se, beträffande direktiv 2006/123, artikel 2.1, jämförd med skäl 36 tredje meningen i direktivet, där följande anges: Begreppet tjänsteleverantör bör däremot inte omfatta sådana filialer till bolag från tredjeländer i en medlemsstat, eftersom etableringsfriheten och den fria rörligheten för tjänster enligt artikel [56 FEUF] endast kan gälla för bolag som bildats i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat och som har sitt säte enligt bolagsordningen, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom [unionen].

32 Den första tolkningsfrågan i de förenade målen C‑662/22 och C‑667/22, den fjärde tolkningsfrågan i de förenade målen C‑664/22 och C‑666/22, de två tolkningsfrågorna i mål C‑663/22 samt den första och den andra tolkningsfrågan i mål C‑665/22.

33 Se den första, den tredje och den fjärde tolkningsfrågan i de förenade målen C‑662/22 och C‑667/22.

34 Se formuleringen av den första, fjärde och femte tolkningsfrågan i mål C‑665/22. I linje med detta antogs beslut nr 161/2021, vilket är i fråga i målen C‑663/22 och C‑665/22, genom vilket skyldigheten att översända IES utvidgades till onlinebaserade tjänsteleverantörer, i syfte att varje år samla in relevanta uppgifter och vidta åtgärder i syfte att säkerställa en adekvat och ändamålsenlig efterlevnad av [förordning 2019/1150] samt utövandet av de uppgifter som tilldelats [AGCOM] genom [lag nr 178/2020]. Se ovan punkt 55.

35 Se ovan punkt 77.

36 Se artikel 1.2 och skäl 9 i förordning 2019/1150.

37 Se dom av den 15 juni 2021, Facebook Ireland m.fl. ( C‑645/19, EU:C:2021:483, punkterna 109 och 110).

38 Se dom av den 12 april 2018, kommissionen/Danmark ( C‑541/16, EU:C:2018:251, punkterna 31–33).

39 Se dom av den 22 januari 2020, Ursa Major Services ( C‑814/18, EU:C:2020:27, punkt 35).

40 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 november 2021, Finanzamt Österreich (Barnbidrag till biståndsarbetare) ( C‑372/20, EU:C:2021:962, punkt 48).

41 Se dom av den 14 oktober 1999, Adidas ( C‑223/98, EU:C:1999:500, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

42 Se dom av den 12 april 2018, kommissionen/Danmark ( C‑541/16, EU:C:2018:251, punkterna 49–50). Se även, för ett liknande resonemang, beslut av den 16 januari 2014, Dél-Zempléni Nektár Leader Nonprofit ( C‑24/13, EU:C:2014:40, punkt 17 och där angiven rättspraxis).

43 Se skäl 6 i förordning 2019/1150.

44 Se artikel 1.1 och skälen 7 och 51 i förordning 2019/1150.

45 Se artikel 16 första meningen i förordning 2019/1150.

46 Se artikel 18.1 i förordning 2019/1150.

47 Se artikel 16 andra meningen i förordning 2019/1150.

48 Se artikel 16 fjärde meningen i förordning 2019/1150.

49 Se artikel 16 tredje meningen i förordning 2019/1150.

50 I skäl 46 i förordning 2019/1150 anges att [m]edlemsstaterna bör vara skyldiga att säkerställa adekvat och ändamålsenlig efterlevnad av denna förordning. Olika efterlevnadssystem finns redan i medlemsstaterna, och [medlemsstaterna] bör inte vara skyldiga att inrätta nya nationella efterlevnadsorgan. Medlemsstaterna bör kunna välja att anförtro uppgiften att se till att denna förordning efterlevs åt befintliga myndigheter, inbegripet domstolar. Denna förordning bör ej innebära en skyldighet för medlemsstaterna att sörja för efterlevnadsåtgärder ex officio eller att ålägga böter.

51 Se skäl 46 tredje och fjärde meningen i förordning 2019/1150.

52 Se artikel 14.9 i förordning 2019/1150.

53 Se artikel 14.5 i förordning 2019/1150.

54 Se artikel 14.1 i förordning 2019/1150, jämförd med skäl 45 i samma förordning.

55 Se skäl 45 första och andra meningen i förordning 2019/1150.

56 I artikel 14.2 i förordning 2019/1150 anges nämligen att [k]ommissionen ska uppmuntra medlemsstaterna att utbyta bästa praxis och information med andra medlemsstater på grundval av register över olagliga handlingar som har blivit föremål för förelägganden vid nationella domstolar, när sådana register har upprättats av relevanta offentliga organ eller myndigheter.

57 Se, för ett liknande resonemang, Franck, J.U, Individual Private Rights of Action under the Platform-to-Business Regulation, European Business Law Review, 2023, vol. 34, nr 4, s. 528.

58 För fullständighetens skull förs ett liknande resonemang vad gäller skyldigheten för de onlinebaserade tjänsteleverantörerna att skriva in sig i ett register och därmed lämna omfattande uppgifter om sin organisation, vilken skyldighet berörs i de andra mål som avses med detta förslag till avgörande.

59 Se artikel 1.5 i förordning 2019/1150.

60 Artikel 56 FEUF berörs i den fjärde tolkningsfrågan i de förenade målen C‑662/22 och C‑667/22, den andra tolkningsfrågan i de förenade målen C‑664/22 och C‑666/22 samt den femte tolkningsfrågan i mål C‑665/22.

61 I den fjärde tolkningsfrågan i de förenade målen C‑662/22 och C‑667/22 hänvisas visserligen bara till artikel 56 FEUF och till artikel 16 i direktiv 2006/123, utan att direktiv 2000/31 nämns. Några av tolkningsfrågorna i dessa mål avser emellertid det sistnämnda direktivet.

62 Detta förhållningssätt är förenligt med domstolens förhållningssätt mot bakgrund av artikel 56 FEUF (se dom av den 22 december 2022, Airbnb Ireland och Airbnb Payments UK, C‑83/21, EU:C:2022:1018, punkt 41) och artikel 3 i direktiv 2000/31 (se dom av den 1 oktober 2020, A (Reklam för och försäljning av läkemedel online), C‑649/18, EU:C:2020:764, punkt 46).

63 Så är fallet i målen C‑665/22 och C‑666/22 enligt den hänskjutande domstolens uppgifter.

64 Så är fallet i de förenade målen C‑662/22 och C‑667/22 samt i mål C‑664/22 enligt den hänskjutande domstolens uppgifter.

65 Se till exempel, vad beträffar leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster, dom av den 27 april 2022, Airbnb Ireland ( C‑674/20, EU:C:2022:303, punkt 31), och, vad beträffar tjänster som tillhandahålls av kommersiella sökmotorer på internet, dom av den 12 september 2019, VG Media ( C‑299/17, EU:C:2019:716, punkt 30).

66 Se artikel 2 h i direktiv 2000/31.

67 Se artikel 3.1 i direktiv 2000/31.

68 Se artikel 3.2 i direktiv 2000/31.

69 Se mitt förslag till avgörande i målet LEA ( C‑10/22, EU:C:2023:437, punkt 49).

70 Detta är vad AGCOM har gjort i mål C‑664/22. Se ovan punkt 42.

71 Se artikel 3.1 i direktiv 2000/31.

72 Se skäl 22 i direktiv 2000/31.

73 Se även, för ett liknande resonemang, Crabit, E., La directive sur le commerce électronique: le projet Méditerranée, Revue du droit de l’Union européenne, 2000, nr 4, s. 767.

74 Se skäl 21 andra meningen i direktiv 2000/31.

75 Se artikel 2 h ii i direktiv 2000/31.

76 Se mitt förslag till avgörande i målet LEA ( C‑10/22, EU:C:2023:437, punkterna 61, 63 och 64).

77 Rubriken till artikel 3 i direktiv 2000/31. Denna tvetydighet kommer till uttryck i den rättsliga grunden till direktivet, vilken rör såväl etableringsfriheten som friheten att tillhandahålla tjänster, och i skälen 1, 5 och 6 i direktivet.

78 Se artikel 2 h i andra strecksatsen i direktiv 2000/31.

79 Se, nyligen, dom av den 27 oktober 2022, Instituto do Cinema e do Audiovisual ( C‑411/21, EU:C:2022:836, punkt 29), angående en avgift avsedd att finansiera marknadsföring och spridning av filmverk och audiovisuella verk. Se även, när det gäller de skyldigheter på skatteområdet som är undantagna från tillämpningsområdet för direktiv 2000/31, dom av den 27 april 2022, Airbnb Ireland ( C‑674/20, EU:C:2022:303, punkt 42), och dom av den 22 december 2022, Airbnb Ireland och Airbnb Payments UK ( C‑83/21, EU:C:2022:1018, punkt 45).

80 Se ovan punkt 136.

81 Dom av den 25 oktober 2011 (C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685, punkt 66). Se även dom av den 15 mars 2012, G ( C‑292/10, EU:C:2012:142, punkt 70).

82 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685, punkterna 66 och 67).

83 Dom av den 19 december 2019 (C‑390/18, EU:C:2019:1112, punkt 71).

84 Dom av den 19 december 2019, Airbnb Ireland ( C‑390/18, EU:C:2019:1112, punkt 81).

85 Dom av den 19 december 2019, Airbnb Ireland ( C‑390/18, EU:C:2019:1112, punkt 82).

86 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2011 (C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685, punkt 66).

87 Dom av den 1 oktober 2020 (C‑649/18, EU:C:2020:764, punkterna 61 och 62).

88 Dom av den 25 oktober 2011 (C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685).

89 Dom av den 19 december 2019 (C‑390/18, EU:C:2019:1112, punkt 71).

90 Dom av den 1 oktober 2020 (C‑649/18, EU:C:2020:764).

91 Se punkt 7 i begäran om förhandsavgörande i detta mål, enligt vilken det är ostridigt att [det berörda] bolagen enligt lag har rätt att sälja läkemedel till allmänheten i Nederländerna där det är lagligen etablerat.

92 Se även, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i målet Google Ireland m.fl. ( C‑376/22, EU:C:2023:467, punkt 55).

93 Se dom av den 9 mars 2000, kommissionen/Italien ( C‑358/98, EU:C:2000:114, punkt 11).

94 Se dom av den 9 mars 2000, kommissionen/Italien ( C‑358/98, EU:C:2000:114, punkterna 13 och 14).

95 Se dom av den 11 december 2003, Schnitzer ( C‑215/01, EU:C:2003:662, punkterna 36 och 37).

96 Se dom av den 25 april 2013, Jyske Bank Gibraltar ( C‑212/11, EU:C:2013:270, punkt 59).

97 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 december 2019, Airbnb Ireland ( C‑390/18, EU:C:2019:1112, punkterna 83 och 99).

98 Se mitt förslag till avgörande i mål Airbnb Ireland ( C‑390/18, EU:C:2019:336, punkterna 134 och 135), i mål LEA ( C‑10/22, EU:C:2023:437, punkt 51), och i mål Google Ireland m.fl. ( C‑376/22, EU:C:2023:467, punkt 54).

99 Dom av den 9 november 2023 (C‑376/22, EU:C:2023:835, punkt 60).

100 Se ovan punkt 120.

101 Se artikel 1.2 och skäl 9 i förordning 2019/1150.

102 Se skäl 3 i förordning 2019/1150.

103 Se dom av den 1 oktober 2020, A (Reklam för och försäljning av läkemedel online) ( C‑649/18, EU:C:2020:764, punkt 64).

104 Se ovan punkt 190.

105 Se ovan punkterna 181 och 182.

106 Direktiv 2006/123 avses med den fjärde tolkningsfrågan i de förenade målen C‑662/22 och C‑667/22, den andra tolkningsfrågan i de förenade målen C‑664/22 och C‑666/22 samt med den femte tolkningsfrågan i mål C‑665/22.

107 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 december 2019, Airbnb Ireland ( C‑390/18, EU:C:2019:1112, punkterna 40–42). Se även mitt förslag till avgörande i målet Star Taxi App ( C‑62/19, EU:C:2020:692, punkt 90).

108 Se, beträffande direktiv 2000/31, dom av den 1 oktober 2020, A (Reklam för och försäljning av läkemedel online) ( C‑649/18, EU:C:2020:764, punkt 34), och, beträffande direktiv 2006/123, dom av den 16 juni 2015, Rina Services m.fl. ( C‑593/13, EU:C:2015:399, punkt 23 och följande punkter).

109 Se ovan punkt 125.

110 Dessa skyldigheter berörs nämligen i den första och den femte tolkningsfrågan i de förenade målen C‑662/22 och C‑667/22, den tredje tolkningsfrågan i de förenade målen C‑664/22 och C‑666/22 samt i den tredje och den sjätte tolkningsfrågan i mål C‑665/22.

111 Se ovan punkterna 181 och 182.

112 Se, beträffande direktiv 200/31 och direktiv 2015/1535, dom av den 19 december 2019, Airbnb Ireland ( C‑390/18, EU:C:2019:1112, punkt 100), respektive dom av den 3 december 2020, Star Taxi App ( C‑62/19, EU:C:2020:980, punkt 57).

113 Se ovan punkterna 181 och 182.

114 Dom av den 9 november 2023 (C‑376/22, EU:C:2023:835, punkt 37).

115 Se ovan punkt 219.

116 Se ovan punkt 214.

117 Se dom av den 3 december 2020, Star Taxi App ( C‑62/19, EU:C:2020:980, punkterna 61).

118 Artikel 1.1 e i direktiv 2015/1535 innehåller två ytterligare förtydliganden i detta avseende. En föreskrift ska för det första anses särskilt avse informationssamhällets tjänster om föreskriften enligt motiveringen och enligt texten i den normativa delen har till särskilt syfte och föremål att, i sin helhet eller i vissa bestämmelser, uttryckligen och riktat reglera sådana tjänster. För det andra ska en föreskrift inte anses särskilt avse informationssamhällets tjänster om föreskriften endast indirekt eller accessoriskt gäller sådana tjänster.

119 Se ovan punkt 134.

120 Domstolen har i detta avseende slagit fast, i dom av den 20 december 2017, Falbert m.fl. ( C‑255/16, EU:C:2017:983, punkterna 35 och 36), vilken meddelades enligt det direktiv som föregick direktiv 2015/1535, det vill säga direktiv 98/34, att en nationell regel som har till syfte och föremål att utsträcka tillämpningsområdet för en existerande regel till att även omfatta informationssamhällets tjänster ska betecknas som föreskrift för tjänster i direktivets mening.

121 Se, för ett liknande resonemang beträffande artikel 10.1 första strecksatsen i direktiv 98/34, i vilken föreskrevs ett liknande undantag, dom av den 8 september 2005, kommissionen/Portugal ( C‑500/03, ej publicerad, EU:C:2005:515, punkt 33).

122 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 september 2000, Unilever ( C‑443/98, EU:C:2000:496, punkt 29).