Förslag till avgörande av generaladvokat Priit Pikamäe föredraget den 11 juli 2024

1 Originalspråk: franska.

2 Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet med titeln Återvinning av tillgångar och förverkande: Åtgärder för att se till att brott inte lönar sig (COM(2020) 217 final).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen (EUT L 127, 2014, s. 39). Denna rättsakt har just ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1260 av den 24 april 2024 om återvinning av tillgångar och förverkande (EUT L, 2024/1260), vilket trädde i kraft den 22 maj 2024.

4 Den 25 oktober 2018 togs frasen all bevisning tyder på att den egendom som kvarhållits eller tagits i beslag utgör egendom som har erhållits på ett olagligt sätt bort från artikel 626 punkt 2 i straffprocesslagen.

5 Rådets rambeslut av den 24 februari 2005 om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott (EUT L 68, 2005, s. 49). Även denna rättsakt har ersatts av direktiv 2024/1260.

6 Dom av den 24 februari 2022, Viva Telecom Bulgaria ( C‑257/20, EU:C:2022:125, punkt 123).

7 Beslut av den 18 april 2023, Vantage Logistics ( C‑200/22, EU:C:2023:337, punkt 27).

8 Dom av den 28 oktober 2021, Komisia za protivodeystvie na koruptsiyata i za otnemane na nezakonno pridobitoto imushtestvo ( C‑319/19, EU:C:2021:883, punkt 36).

9 Dom av den 19 mars 2020, Agro In 2001 ( C‑234/18, EU:C:2020:221, punkt 61), och dom av den 28 oktober 2021, Komisia za protivodeystvie na koruptsiyata i za otnemane na nezakonno pridobitoto imushtestvo ( C‑319/19, EU:C:2021:883, punkt 41).

10 Vad gäller begreppet förverkande ska det enbart hänvisas till definitionen i artikel 2 led 4 i direktiv 2014/42, eftersom detta direktiv, enligt artikel 14.1 däri, bland annat har ersatt de fyra första strecksatserna i artikel 1 i rambeslut 2005/212, däribland den strecksats som avser definitionen av detta begrepp (dom av den 10 november 2022, DELTA STROY 2003, C‑203/21, EU:C:2022:865, punkt 30).

11 Dom av den 9 mars 2023, Otdel Mitnichesko razsledvane i razuznavane ( C‑752/21, EU:C:2023:179, punkt 44).

12 Dom av den 19 mars 2020, Agro In 2001 ( C‑234/18, EU:C:2020:221, punkt 60), och dom av den 28 oktober 2021, Komisia za protivodeystvie na koruptsiyata i za otnemane na nezakonno pridobitoto imushtestvo ( C‑319/19, EU:C:2021:883, punkt 38).

13 Det ska preciseras att det förfarande för förverkande av egendom som erhållits på ett olagligt sätt som har genomförts i de nationella målen motsvarar det förfarande som föreskrivs i artikel 626.1 i straffprocesslagen, en situation som skiljer sig från den som avses i de två efterföljande punkterna i nämnda artikel, där det föreskrivs en möjlighet för utredaren eller åklagaren att inleda ett förfarande för förverkande när vederbörande avslutar ett straffrättsligt förfarande av andra skäl än att den berörda personen har avförts från utredningen.

14 Se punkt 13.1 i beslutet om hänskjutande i mål C‑767/22.

15 Enligt artikel 70.10 i Krimināllikums (strafflagen) utgör särskilt förverkande av egendom, som innebär en tvångsöverlåtelse till förmån för staten, utan ersättning, av egendom som erhållits på ett olagligt sätt eller som varit föremål för ett brott, eller egendom som förvärvats i samband med ett brott, inte en påföljd. Denna definition motsvarar begreppet förverkande i artikel 2 led 4 i direktiv 2014/42. Det framgår av ordalydelsen i denna bestämmelse att det i detta sammanhang saknar betydelse huruvida förverkandet utgör en påföljd i straffrätten eller ej. En åtgärd, såsom den aktuella, som medför slutgiltigt berövande av den beslagtagna egendomen beslutat av domstol i anledning av brott, omfattas av begreppet förverkande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 januari 2021, Okrazhna prokuratura – Haskovo och Apelativna prokuratura – Plovdiv, C‑393/19, EU:C:2021:8, punkterna 47 och 48).

16 Endast artikel 4.1 i direktiv 2014/42 har tolkats av EU-domstolen i dom av den 21 oktober 2021, Okrazhna prokuratura – Varna ( C‑845/19 och C‑863/19, EU:C:2021:864, punkterna 49–57), och dom av den 28 oktober 2021, Komisia za protivodeystvie na koruptsiyata i za otnemane na nezakonno pridobitoto imushtestvo ( C‑319/19, EU:C:2021:883, punkt 35).

17 Dom av den 19 september 2019, Gesamtverband Autoteile-Handel ( C‑527/18, EU:C:2019:762, punkt 30).

18 Jag hänvisar i det avseendet till lydelsen i skäl 15 i direktiv 2014/42, där det anges att [o]m förverkande på grundval av en slutlig fällande dom inte är möjligt, bör det ändå under vissa förhållanden vara möjligt att förverka hjälpmedel och vinning, åtminstone i fall där den misstänkta eller tilltalade personen är sjuk eller har avvikit (min markering). Likaså anges det i skäl 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1805 av den 14 november 2018 om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och beslut om förverkande (EUT L 303, 2018, s. 1) att minimireglerna i direktiv 2014/42 avser förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott, inbegripet i de fall där en misstänkt eller tilltalad person mot vilken straffrättsliga förfaranden redan har inletts i fråga om ett brott är sjuk eller har avvikit, utvidgat förverkande, och förverkande hos tredje man.

19 Artikel 4.2 möjliggör således förverkande för det fall det straffrättsliga förfarandet inte kan leda till en fällande dom på grund av att den misstänkte eller tilltalade inte har kunnat ställas inför rätta på grund av att personen är sjuk eller har avvikit, situationer som i de olika medlemsstaterna motsvarar situationerna med en fällande dom i förfaranden i den tilltalades utevaro som uttryckligen avses i artikel 4.1, vilket framhålls i skäl 15 i direktiv 2014/42. Det sistnämnda påpekandet väcker således frågan om fastställandet av ett lämpligt och ändamålsenligt tillämpningsområde för artikel 4.2 i detta direktiv.

20 Artikel 626.1 i straffprocesslagen.

21 I skäl 16 i direktivet anges att med sjukdom förstås oförmågan hos den misstänkta eller tilltalade personen att närvara vid det straffrättsliga förfarandet under en längre period, vilket hindrar att förfarandet genomförs under normala omständigheter.

22 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om frysning och förverkande av vinning av brott i Europeiska unionen, COM/2012/085 final – 2012/0036 (COD).

23 Kommissionens dokument Analysis of non-conviction based confiscation measures in the European Union, SWD (2019) 1050 final av den 12 april 2019, s. 4.

24 Dom av den 21 oktober 2021, Okrazhna prokuratura – Varna ( C‑845/19 och C‑863/19, EU:C:2021:864, punkt 75).

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 oktober 2021, Okrazhna prokuratura – Varna ( C‑845/19 och C‑863/19, EU:C:2021:864, punkterna 76 och 77), och dom av den 12 maj 2022, RR och JG (Frysning av egendom tillhörande tredje man) ( C‑505/20, EU:C:2022:376, punkt 34).

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 maj 2022, RR och JG (Frysning av egendom tillhörande tredje man) ( C‑505/20, EU:C:2022:376, punkterna 25–33). Frysning av egendom definieras i artikel 2 led 5 i direktiv 2014/42 som tillfälligt förbud mot överföring, förstöring, omvandling, avyttring eller flyttning av egendom, eller att man tillfälligt tar egendom i förvar eller tar kontroll över egendom. Vad beträffar de situationer då direktiv 2014/42 gör det möjligt att använda sig av frysning av egendom, föreskrivs det i artikel 7 i direktivet att medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att möjliggöra frysning av egendom för att möjliggöra ett eventuellt senare förverkande.

27 Den hänskjutande domstolen har, i besluten att begära förhandsavgörande, regelbundet åberopat rätten för den person som har en anknytning till egendomen.

28 Artikel 6 i direktiv 2014/42, som avser förverkande hos tredje man, uppmanar medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för att möjliggöra förverkandet av vinning, eller annan egendom, till ett värde som motsvarar vinningen, som överförts direkt eller indirekt av en misstänkt eller tilltalad till tredje man, eller som förvärvats av tredje man från en misstänkt eller tilltalad, åtminstone om denne tredje man hade kännedom om eller borde ha haft kännedom om att överföringens eller förvärvets syfte var att undvika förverkande.

29 Denna bestämmelse åsyftades uttryckligen i förslaget till direktiv COM/2012/085 final – 2012/0036 (COD) som inspirationskälla till artikel 5 i förslaget som avsåg förverkande utan föregående fällande dom. I det avseendet citerades även de åsikter som hade uttryckts av G8-ländernas Lyon–Rom-arbetsgrupp i en rapport vari det betonas att det, även om man i princip bör eftersträva förverkande efter föregående fällande dom, finns fall där åtal inte är möjligt på grund av att svaranden har avlidit eller flytt, på grund av brist på tillräcklig bevisning för att inleda ett straffrättsligt förfarande eller på grund av andra tekniska skäl. Slutligen omnämns det att införandet av bestämmelser om förverkande utan brottmålsdom också har fått stöd av rättstillämpare som mötts inom ramen för nätverket Camden Asset Recovery Inter-Agency Network (Camden) för de behöriga myndigheterna för återvinning av tillgångar och forumet för dialog mellan medlemsstaternas kontor för återvinning av tillgångar.

30 Med beslut om förverkande avses ett slutligt straff eller en sådan slutlig åtgärd som har beslutats av en domstol efter förfaranden på grund av ett brott, som innebär slutligt berövande av egendom från en fysisk eller juridisk person.

31 Se s. 5 i kommissionens dokument med titeln Analysis of non-conviction based confiscation measures in the European Union, SWD (2019) 1050 final av den 12 april 2019.

32 Ordalydelsen i artikel 15 i direktiv 2024/1260 är mer uttrycklig än i artikel 4.2 i direktiv 2014/42 i den meningen att uppräkningen av de aktuella omständigheterna uppenbart är uttömmande. En annan särskiljande faktor avser det faktum att denna typ av förverkande utan fällande dom är begränsad till situationen då ett straffrättsligt förfarande har inletts men inte kunde fortsätta på grund av en av dessa omständigheter, medan detta förfarande hade kunnat leda till en fällande dom om inte denna omständighet hade inträffat (jag noterar dock att lydelsen i skäl 31 i direktiv 2024/1260, vari definieras fallet då den berörda personen är sjuk, i detta avseende motsäger lydelsen i artikel 15 i direktivet).

33 I skäl 34 i förslaget till direktiv anges att medlemsstaterna bör kunna besluta om förverkande av oförklarad förmögenhet separat från straffrättsliga förfaranden rörande brottet, vilket motsvarar situationen i de nationella målen.

34 Dom av den 14 januari 2021, Okrazhna prokuratura – Haskovo och Apelativna prokuratura – Plovdiv ( C‑393/19, EU:C:2021:8, punkt 36).

35 Se sidan 5 i kommissionens dokument med titeln Analysis of non-conviction based confiscation measures in the European Union (SWD (2019) 1050 final av den 12 april 2019).

36 De beslag som gjorts av de behöriga lettiska myndigheter inom ramen för brottsutredningen avseende penningtvätt avser fast egendom och medel som placerats på konton hos banker i Lettland. De beslut om förverkande som avser denna egendom och dessa medel angår således inte direkt förordning 2018/1805 och frågan om ömsesidigt erkännande av dessa beslut.

37 Se skäl 3 i direktiv 2014/42 och i förordning 2018/1805 samt skäl 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1673 av den 23 oktober 2018 om bekämpande av penningtvätt genom straffrättsliga bestämmelser (EUT L 284, 2018, s. 22).

38 Dom av den 25 oktober 2007, Fortum Project Finance ( C‑240/06, EU:C:2007:636, punkt 36).

39 Se sidan 2 i kommissionens dokument med titeln Analysis of non-conviction based confiscation measures in the European Union (SWD (2019) 1050 final av den 12 april 2019).

40 I skäl 31 i direktiv 2014/42 anges att med tanke på den begränsning av rätten till egendom som beslutet om frysning innebär, bör sådana provisoriska åtgärder inte vidmakthållas längre än vad som är nödvändigt för att hålla egendomen tillgänglig för ett eventuellt senare förverkande.

41 Artikel 10.2 i direktiv 2014/42 ålägger medlemsstaterna att föreskriva en möjlighet att vid behov sälja eller överföra beslagtagen egendom.

42 I rapporten (COM(2020) 217 final) omnämns i huvudsak att detta krav införlivades på olika sätt genom de åtgärder som infördes i medlemsstaternas straffprocesslagar, bland annat vad beträffar att de personer som är inblandade i förfaranden för förverkande utan en fällande dom ska bistås av en advokat. Det anges även att beviskraven varierar mellan medlemsstaterna.

43 Dom av den 28 oktober 2021, Komisia za protivodeystvie na koruptsiyata i za otnemane na nezakonno pridobitoto imushtestvo ( C‑319/19, EU:C:2021:883, punkt 37).

44 Dom av den 12 juli 2012, SC Volksbank România ( C‑602/10, EU:C:2012:443, punkterna 86 och 87 samt där angiven rättspraxis).

45 Som finns tillgängligt på följande adress: https://titania.saeima.lv/LIVS12/SaeimaLIVS12.nsf/0/AB2871419A747C7FC2258011002DD2FA?OpenDocument.

46 Enligt den lettiska regeringens uppgifter har det alltid ansetts att det förfarande för förverkande utan föregående fällande dom som är i kraft i Lettland ingick i tillämpningsområdet för direktiv 2014/42.

47 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 januari 2003, BIAO ( C‑306/99, EU:C:2003:3, punkt 92), och dom av den 21 november 2019, Deutsche Post m.fl. ( C‑203/18 och C‑374/18, EU:C:2019:999, punkt 40).

48 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 9 september 2014, Parva Investitsionna Banka m.fl. ( C‑488/13, EU:C:2014:2191, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

49 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 142, 2012, s. 1).

50 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 9 mars 2016 om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden (EUT L 65, 2016, s. 1).

51 Dom av den 29 oktober 2015, Nagy ( C‑583/14, EU:C:2015:737, punkt 21).

52 Jag noterar för övrigt att den hänskjutande domstolen i begäran om förhandsavgörande avseende mål C‑767/22 anser att det finns anledning att beakta artikel 7 i direktiv 2012/13 som avser rätten att få tillgång till material som rör målet.

53 Dom av den 18 december 2014, Abdida ( C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkterna 32–37).

54 Från och med den 2 november 2021 har uppgiften misstänkt eller tilltalad tagits bort, en lagändring utan några konsekvenser, eftersom den omständigheten att det i den berörda nationella lagstiftningen inte används bestämningsord som misstänkt eller tilltalad saknar relevans för tillämpningen av direktiven 2012/13 och 2016/343 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 september 2023, Rayonna prokuratura Lovech, teritorialno otdelenie Lukovit (Kroppsvisitation), C‑209/22, EU:C:2023:634, punkterna 43 och 44).

55 Se, analogt, dom av den 7 september 2023, Rayonna prokuratura Lovech, teritorialno otdelenie Lukovit (Kroppsvisitation) ( C‑209/22, EU:C:2023:634, punkterna 38 och 43).

56 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 september 2019, Rayonna prokuratura Lom ( C‑467/18, EU:C:2019:765, punkt 37).

57 Se dom av den 19 september 2019, Rayonna prokuratura Lom ( C‑467/18, EU:C:2019:765), vars lösning kan relativisera punkt 70 i dom av den 16 december 2021, AB m.fl. (Återkallande av en amnesti) ( C‑203/20, EU:C:2021:1016), enligt vilken ett förfarande som inte syftar till att fastställa en persons straffrättsliga ansvar inte omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2012/13.

58 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 mars 2023, Dual Prod ( C‑412/21, EU:C:2023:234, punkterna 27–30).

59 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 mars 2023, Dual Prod ( C‑412/21, EU:C:2023:234, punkt 31).

60 Beträffande det beaktande av samtliga dessa omständigheter som gjorts av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen), se dom av den 9 februari 1995, Welch mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1995:0209JUD001744090, §§ 28, 30 och 33).

61 Exempelvis förverkades medel tillhörande Lireva Investments Limited med ett belopp på 1682356 amerikanska dollar (USD) och överfördes till den lettiska statsbudgeten (se punkt 14 i yttrandet från denna part i mål C‑161/23).

62 Se, analogt, dom av den 5 september 2019, AH m.fl. (Oskuldspresumtion) ( C‑377/18, EU:C:2019:670, punkt 40).

63 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 december 2014, Abdida ( C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkt 51), och dom av den 30 mars 2023, IP m.fl. (Fastställande av de faktiska omständigheterna i det nationella målet – II) ( C‑269/22, EU:C:2023:275, punkt 19).

64 Rätten till ett effektivt domstolsskydd och rätten till egendom utgör inte några absoluta rättigheter (se, dom av den 26 januari 2023, Ministerstvo na vatreshnite raboti (Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter), C‑205/21, EU:C:2023:49, punkt 89, respektive dom av den 14 januari 2021, Okrazhna prokuratura – Haskovo och Apelativna prokuratura – Plovdiv, C‑393/19, EU:C:2021:8, punkt 53).

65 Se, analogt, dom av den 14 januari 2021, Okrazhna prokuratura – Haskovo och Apelativna prokuratura – Plovdiv ( C‑393/19, EU:C:2021:8, punkt 53).

66 Dom av den 16 oktober 2019, Glencore Agriculture Hungary ( C‑189/18, EU:C:2019:861, punkterna 61 och 62).

67 Dom av den 16 maj 2017, Berlioz Investment Fund ( C‑682/15, EU:C:2017:373, punkt 97).

68 Dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392, punkterna 89, 90 och 93).

69 Se även skälen 33 och 34 i direktiv 2014/42.

70 Artikel 627.2 i straffprocesslagen.

71 De berörda personerna kan bistås eller företrädas av en advokat, vilket uppfyller kraven i artikel 8.7 i direktiv 2014/42.

72 Artikel 628 i straffprocesslagen. Det ska tilläggas att enligt artikel 629.2 och 629.4 i denna lag ska en förhandling hållas inom 10 dagar efter mottagandet av beslutet att inleda ett förfarande rörande olagligt erhållande av egendom, och under förhandlingen har de personer som är inblandade i förfarandet samma rätt att framställa invändningar eller yrkanden, lägga fram bevis, inge skriftliga yttranden till domstolen samt delta i prövningen av andra frågor som väckts under förfarandet.

73 Se, analogt, dom av den 22 september 2022, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság m.fl. ( C‑159/21, EU:C:2022:708, punkt 51).

74 Europadomstolen, 16 februari 2000, Rowe och Davis mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2000:0216JUD002890195, §§ 60 och 61), och Europadomstolen, 6 mars 2012, Leas mot Estland (CE:ECHR:2012:0306JUD005957708, § 81).

75 Europadomstolen, 13 februari 2001, Garcia Alva mot Tyskland (CE:ECHR:2001:0213JUD002354194, § 42)

76 Det framgår av de handlingar som har ingetts till EU-domstolen att reglerna för bevisning i det aktuella förfarandet för förverkande huvudsakligen finns i artiklarna 124.6, 125.3 och 126.3.1 i straffprocesslagen, varvid den andra bestämmelsen kan betecknas som en speciallag (lex specialis) som specifikt avser brottet penningtvätt. Dessa regler ska kombineras med andra bestämmelser i denna lag avseende genomförandet av det straffrättsliga förfarandet från det att egendomen har tagits i beslag till dess att ett eventuellt beslut om förverkande antas.

77 Att direktiv 2016/343 inte omnämns i direktiv 2014/42 beror enbart på att det antogs senare än det sistnämnda direktivet.

78 Dom av den 28 november 2019, Spetsializirana prokuratura ( C‑653/19 PPU, EU:C:2019:1024, punkt 33).

79 Det är riktigt att EU-domstolen i dom av den 19 september 2019, Rayonna prokuratura Lom ( C‑467/18, EU:C:2019:765), slog fast att ett förfarande som avsåg sluten psykiatrisk tvångsvård av en person omfattades av tillämpningsområdet för direktiv 2016/343 på grund av dess straffrättsliga syfte och att det ankom på åklagarmyndigheten, enligt artikel 6 i direktivet, att bära bevisbördan för att de villkor som tillåter att det beslutas om sådan vård är uppfyllda. Denna lösning tycks vara motiverad av det faktum att sådan vård utgör en frihetsberövande åtgärd för en person beträffande vilken det tidigare har fastställts att denna person, vid psykisk störning, hade gjort sig skyldig till brottsliga gärningar. En sådan situation förefaller inte vara helt jämförbar med den nu aktuella, det vill säga ett förfarande vars möjliga utgång är inriktad på den egendom som innehas av en person och som inte kan leda till frihetsberövande av denna person.

80 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 november 2022, DELTA STROY 2003 ( C‑203/21, EU:C:2022:865, punkt 51), dom av den 9 september 2021, Adler Real Estate m.fl. ( C‑546/18, EU:C:2021:711, punkterna 44 och 55), och dom av den 2 februari 2021, Consob ( C‑481/19, EU:C:2021:84, punkt 42).

81 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 september 2021, Adler Real Estate m.fl. ( C‑546/18, EU:C:2021:711, punkt 46), dom av den 5 december 2019, Centraal Justitieel Incassobureau (Erkännande och verkställande av bötesstraff) ( C‑671/18, EU:C:2019:1054, punkt 54), och dom av den 10 november 2022, DELTA STROY 2003 ( C‑203/21, EU:C:2022:865, punkterna 60 och 61).

82 Dom av den 2 februari 2021, Consob ( C‑481/19, EU:C:2021:84, punkterna 38–41), och Europadomstolen, 21 december 2000, Heaney och McGuinness mot Irland (CE:ECHR:2000:1221JUD003472097, § 47).

83 Enligt artikel 626.1 i straffprocesslagen får den behöriga myndigheten inleda ett förfarande rörande olagligt erhållande av egendom endast om all bevisning tyder på att den egendom som kvarhållits eller tagits i beslag har erhållits på ett olagligt sätt eller har samband med ett brott, och beslutet att inleda ett sådant förfarande ska, enligt artikel 627 i denna lag, innehålla information om de omständigheter som kan styrka sambandet mellan egendomen och brottet eller egendomens olagliga ursprung, samt det material som har avskilts från handlingarna i ett brottmål som är under utredning och som avser olagligt erhållande av egendom.

84 Se artiklarna 124.6 och 125.3 i straffprocesslagen.

85 Se artiklarna 125.3 och 126.3.1 i straffprocesslagen.

86 Denna frist på 45 dagar och att det ska hållas en förhandling inom en frist på tio dagar, vilken kan förlängas på begäran av de personer som har egendomen i sin besittning, motsäger enligt min mening påståendet av parterna i de nationella målen att förfarandet för förverkande inte ger dem möjlighet att lägga fram bevis för egendomens lagliga ursprung.

87 Som den lettiska regeringen har angett krävs det, för att egendom ska anses ha erhållits på ett olagligt sätt, att en rad sammantagna relevanta bevis under alla omständigheter ska samlas in av den brottsbeivrande myndigheten som styrker att egendomens ursprung mer sannolikt är brottsligt än lagligt. Av detta följer att det inte finns någon presumtion för att de skäl som åberopats av en nationell myndighet i beslutet att inleda ett förfarande rörande olagligt erhållande av egendom existerar, eller att de är välgrundade (se, analogt, dom av den 4 juni 2013, ZZ, C‑300/11, EU:C:2013:363, punkt 61).

88 Uttrycket delad bevisbörda är enligt min mening att föredra framför uttrycket omkastning av bevisbördan för att beteckna de aktuella nationella bevisreglerna. Denna aktiva roll för den person som har egendomen i sin besittning slås för övrigt klart fast i artikel 12.7 i Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, som unionen har anslutit sig till, där det föreskrivs att [k]onventionsstaterna kan överväga att kräva att en brottsling styrker att egendom som misstänks vara vinning av brott eller annan egendom som kan förklaras förverkad är förvärvad på lagligt sätt, i den utsträckning detta är förenligt med principerna i den nationella lagen och med arten av de rättsliga och andra förfaranden som kan gälla.

89 I artikel 126.3.1 i straffprocesslagen föreskrivs att om den berörda personen inte lämnar trovärdig information rörande egendomens lagliga ursprung inom den föreskrivna tiden, ska personen endast nekas möjlighet att få ersättning för den skada som uppstått till följd av de restriktioner som beslutats i det straffrättsliga förfarandet vad beträffar möjligheten att förfoga över egendomen. Vidare framgår det inte av besluten om hänskjutande att det i sig utgör ett brott att den som har egendomen i sin besittning vägrar att ge förklaringar till egendomens ursprung.

90 Efter ett nationellt förfarande som ledde till en fällande dom mot den tilltalade för penningtvätt och förverkande av belopp hänförliga till brottet, erinrade Europadomstolen, i dom av den 2 maj 2017, Zschuschen mot Belgien (CE:ECHR:2017:0502DEC00235720713), om att det inte var oförenligt med begreppet rättvis rättegång i brottmål att ålägga de sökande en skyldighet att ge trovärdiga förklaringar till sin ekonomiska situation. Enligt Europadomstolen förbjuder inte Europakonventionen att den omständigheten att den tilltalade avstår från att yttra sig beaktas för att slå fast att vederbörande är skyldig, såvida inte den fällande domen uteslutande eller huvudsakligen grundar sig på denna tystnad. Europadomstolen konstaterade att det var uppenbart att så inte var fallet i det aktuella målet, eftersom de nationella domstolarna på ett övertygande sätt hade visat att det förelåg en rad samstämmiga indicier för att slå fast att sökanden var skyldig och att sökandens vägran att ge förklaringar till pengarnas ursprung, trots att situationen krävde en förklaring från vederbörande, endast stärkte dessa indicier.

91 Dom av den 16 oktober 2019, Glencore Agriculture Hungary ( C‑189/18, EU:C:2019:861, punkt 31). Jag vill dessutom påpeka att den lettiska regeringen, i punkt 48 i sitt yttrande i mål C‑161/23, har angett att när en person påträffas med egendom som potentiellt sett har erhållits på ett olagligt sätt, betyder detta emellertid inte att den personen a priori har gjort sig skyldig till penningtvätt eller något annat brott. Med andra ord är det juridiskt sett möjligt att en person har egendom som potentiellt sett har erhållits på ett olagligt sätt i sin besittning, men att personen inte har begått något brott eller att brott inte kan fastställas.

92 Dom av den 5 september 2019, AH m.fl. (Oskuldspresumtion) ( C‑377/18, EU:C:2019:670, punkterna 36 och 37).

93 Se, analogt, dom av den 5 september 2019, AH m.fl. (Oskuldspresumtion) ( C‑377/18, EU:C:2019:670, punkt 43).

94 Europadomstolen angav, i dom av den 2 maj 2017, Zschuschen mot Belgien (CE:ECHR:2017:0502DEC00235720713, § 23), att det ska tas hänsyn till den betydelse som kampen mot penningtvätt har för medlemsstaterna vad gäller kapital som härrör från olaglig verksamhet, vilket kan användas för att finansiera brottslig verksamhet, särskilt i fråga om narkotikasmuggling eller internationell terrorism. Europadomstolen erinrade om att förverkande av egendom eller ekonomiska förmåner som härrör från ett brott eftersträvar ett mål av allmänintresse, eftersom det syftar till att förhindra en olaglig och samhällsfarlig användning av egendom vars lagliga ursprung inte har styrkts.

95 Den hänskjutande domstolen har påpekat att det nationella målet avser fem förfaranden där domstolen i första instans helt eller delvis avslog den brottsbeivrande myndighetens yrkande om att det skulle fastställas att den aktuella egendomen hade erhållits på ett olagligt sätt. Efter överklagande av denna myndighet, slog den regionala domstolen fast att egendomen hade erhållits på ett olagligt sätt och beslutade i ett slutligt avgörande att egendomen skulle förverkas.

96 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).

97 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 2008, s. 98).

98 Europaparlamentets och rådets förordning av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 2013, s. 31).

99 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 september 2018, Staatssecretaris van Veiligheid en justitie (Överklagandets suspensiva verkan) ( C‑180/17, EU:C:2018:775, punkt 30), dom av de 30 mars 2023, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Avbrytande av överföringsfristen i andra instans) ( C‑556/21, EU:C:2023:272, punkt 30), och dom av den 28 juli 2011, Samba Diouf ( C‑69/10, EU:C:2011:524, punkt 69).

100 Europadomstolen, 1 juli 1998, Kopczynski mot Polen (CE:ECHR:1998:0701DEC002886395).

101 Europadomstolen, 13 oktober 2009, Ferre Gisbert mot Spanien (CE:ECHR:2009:1013JUD003959005, § 39).