lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 19 september 2024

CELEX
62023CC0253
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: franska.

2 Se, beträffande samma företeelse, förslaget till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet CDC Hydrogen Peroxide ( C‑352/13, EU:C:2014:2443, punkt 29).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser (EUT L 349, 2014, s. 1).

4 BGBl. 2007 I, s. 2840.

5 BGBl. 2023 I, s. 1.

6 BGBl. I s. 1069.

7 Min kursivering.

8 Den hänskjutande domstolen har i detta hänseende hänvisat till EU-domstolens dom av den 20 september 2001, Courage och Crehan ( C‑453/99, EU:C:2001:465, punkt 26), dom av den 13 juli 2006, Manfredi m.fl. ( C‑295/04C‑298/04, EU:C:2006:461, punkterna 90 och 95), dom av den 12 december 2019, Otis Gesellschaft m.fl. ( C‑435/18, EU:C:2019:1069, punkt 22), och dom av den 6 oktober 2021, Sumal ( C‑882/19, EU:C:2021:800, punkt 33).

9 Se dom av den 17 juni 2021, M.I.C.M. ( C‑597/19, EU:C:2021:492, punkt 77), och mitt förslag till avgörande i samma mål (C‑597/19, EU:C:2020:1063, punkt 88).

10 Dom av den 18 mars 2010 ( C‑317/08C‑320/08, EU:C:2010:146, punkt 63).

11 Se, senast, dom av den 27 juni 2024, Peigli ( C‑41/23, EU:C:2024:554, punkt 32).

12 Se ovan punkt 16.

13 Rådets förordning av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).

14 Se 32b § punkt 1 första meningen GWB.

15 Se 32b § punkt 1 tredje meningen GWB.

16 Se 32b § punkt 1 andra meningen GWB.

17 Se 32b § punkt 2 GWB.

18 Se dom av den 29 juni 2010, kommissionen/Alrosa ( C‑441/07 P, EU:C:2010:377, punkt 48).

19 Se dom av den 29 juni 2010, kommissionen/Alrosa ( C‑441/07 P, EU:C:2010:377, punkt 40).

20 Se dom av den 23 november 2017, Gasorba m.fl. ( C‑547/16, EU:C:2017:891, punkt 29).

21 Se Rekommendationer till nationella domstolar om begäran om förhandsavgörande (EUT C 380, 2019, s. 1), punkt 18.

22 Se Wrbka, S., European Consumer Protection Law: Quo Vadis? Thoughts on the Compensatory Collective Redress Debate, i Wrbka, S., van Uytsel, S., och Siems, M. (dir.), Collective Actions. Enhancing access to Justice and Reconciling Multilayer Interests? Cambridge, Cambridge University Press, Cambridge, 2012, s. 43.

23 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juni 2023, International Protection Appeals Tribunal m.fl. (Attentat au Pakistan) ( C‑756/21, EU:C:2023:523, punkterna 37 och 38).

24 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 juni 2018, Altiner och Ravn ( C‑230/17, EU:C:2018:497, punkt 23).

25 Dom av den 22 juni 2022 ( C‑267/20, EU:C:2022:494).

26 Nationella bestämmelser genom vilka de processuella bestämmelserna i direktiv 2014/104 införlivas är således tillämpliga på talan som väcks efter dagen för införlivandet. Medlemsstaterna hade alltså ett visst utrymme för skönsmässig bedömning när de, vid införlivandet av detta direktiv, skulle fastställa huruvida de nationella bestämmelser som syftade till att införliva direktivets processuella bestämmelser även skulle vara tillämpliga på en skadeståndstalan som väcktes efter den 26 december 2014 men före utgången av fristen för införlivande av direktivet. Se dom av den 12 januari 2023, RegioJet ( C‑57/21, EU:C:2023:6, punkt 45).

27 Se dom av den 16 februari 2023, Tráficos Manuel Ferrer ( C‑312/21, EU:C:2023:99, punkt 33).

28 Såsom framgår av skäl 4 i direktiv 2014/104 är rätten till ersättning för skada till följd av överträdelser av unionens konkurrensrätt inskriven i unionsrätten. I skälen 11 och 12 i direktivet anges att denna rätt garanteras i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och att direktivet bekräftar unionens regelverk vad gäller rätten till ersättning för skada som orsakats av överträdelser av unionens konkurrensrätt, enligt unionsrätten.

29 Se dom av den 16 februari 2023, Tráficos Manuel Ferrer ( C‑312/21, EU:C:2023:99, punkt 35).

30 Se ovan punkt 78.

31 Till exempel hänvisas till dom av den 22 september 2022, Vicente (Förfarande rörande advokatarvode) ( C‑335/21, EU:C:2022:720, punkterna 54 och 75).

32 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:45, punkt 23) och i målet Otis Gesellschaft m.fl. ( C‑435/18, EU:C:2019:651, punkt 44) samt förslaget till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Skanska Industrial Solutions m.fl. ( C‑724/17, EU:C:2019:100, punkterna 40 och 41).

33 Se, analogt, dom av den 17 februari 2011, TeliaSonera Sverige ( C‑52/09, EU:C:2011:83, punkt 21).

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 2001, Courage och Crehan ( C‑453/99, EU:C:2001:465, punkt 27), och dom av den 6 november 2012, Otis m.fl. ( C‑199/11, EU:C:2012:684, punkt 42).

35 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 2001, Courage och Crehan ( C‑453/99, EU:C:2001:465, punkt 29).

36 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 juli 2016, VM Remonts m.fl. ( C‑542/14, EU:C:2016:578, punkt 21), och dom av den 14 mars 2019, Skanska Industrial Solutions m.fl. ( C‑724/17, EU:C:2019:204, punkterna 26–28).

37 Se rättspraxis som anges i fotnot 8.

38 I tysk rätt angavs följande i 33 § punkt 2 i Einführungsgesetz zum Bürgerlichen Gesetzbuch (lag om införande av civllagen), i dess lydelse efter ikraftträdandet, den 17 december 2009, av 1 § i Gesetz zur Anpassung der Vorschriften des Internationalen Privatrechts an die Verordnung (EG) Nr. 593/2008 (lag om anpassning av den internationella privaträtten till förordning [Rom I] av den 25 juni 2009 (BGBl. 2009 I, s. 1574): Den lag som reglerar den överförda fordran avgör huruvida den kan överföras, förhållandet mellan den nya fordringsägaren och gäldenären, villkoren för att göra gällande överföringen mot gäldenären och den befriande verkan av dess fullgörande. Min kursivering.

39 Se artikel 11:302 i principerna för europeisk avtalsrätt (Principles of European Contract Law) och artikel III:5:109 i utkastet till gemensam referensram (Draft Common Frame of Reference). Se även von Bar, Ch., Clive, E., Schulte-Nölke, H., m.fl. (red.), Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law. Draft Common Frame of Reference (DCFR), Outline Edition, Sellier European Law Publishers, Munchen, 2009, s. 260. Dessa bestämmelser i modellregleringen av den europeiska privaträtten hänför sig i huvudsak till fordringar och rättigheter som i princip inte kan överlåtas.

40 Se dom av den 4 oktober 1979, Ireks-Arkady/EEG ( 238/78, EU:C:1979:226, punkt 5), och dom av den 1 mars 1983, DEKA Getreideprodukte/EEG ( 250/78, EU:C:1983:49, punkt 15). Se även förslaget till avgörande av generaladvokaten Mancini i målet DEKA Getreideprodukte/EEG ( 250/78, EU:C:1983:5, punkt 6).

41 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

42 Se dom av den 29 februari 2024, Eventmedia Soluciones ( C‑11/23, EU:C:2024:194, punkt 43).

43 Se dom av den 29 februari 2024, Eventmedia Soluciones ( C‑11/23, EU:C:2024:194, punkt 44).

44 Se ovan punkt 37.

45 Hänvisningen i fråga besvarar alltså en liknande fråga som domstolen analyserade i domen av den 17 juni 2021, M.I.C.M. ( C‑597/19, EU:C:2021:492, punkt 77), avseende ett annat direktiv. I den domen fann domstolen att en förvärvare av rättigheter kunde göra gällande de åtgärder, förfaranden och sanktioner som föreskrevs i det aktuella direktivet.

46 Min kursivering.

47 Se ovan punkt 96.

48 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 25 november 2020 om grupptalan för att skydda konsumenters kollektiva intressen och om upphävande av direktiv 2009/22/EG (EUT L 409, 2020, s. 1).

49 Se artikel 3.5 i direktiv 2020/1828.

50 Se, för ett liknande resonemang, Rodger, B.J., Sousa Ferro, M., och Marcos, F., A Panacea for Competition Law Damages Actions in the EU? A Comparative View of the Implementation of the EU Antitrust Damages Directive in Sixteen Member States, Maastricht Journal of European and Comparative Law, 2019, vol. 26, nr 4, s. 502 och 503. Enligt artikel 2.1 i direktiv 2020/1828 avser det endast grupptalan som väcks med anledning av överträdelser som skadar eller kan skada konsumenternas kollektiva intressen. Direktivet avser dessutom endast överträdelser av de unionsrättsliga bestämmelser som anges i bilaga I till direktivet, där artikel 101 FEUF inte finns med.

51 Se ovan punkt 96.

52 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juni 2022, kommissionen/Spanien (Åsidosättande av unionsrätten från lagstiftarens sida) ( C‑278/20, EU:C:2022:503, punkt 33).

53 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 december 2010, DEB ( C‑279/09, EU:C:2010:811, punkt 40), i vilken domstolen påpekade att rätten till ett effektivt rättsmedel inför domstol, som föreskrivs i artikel 47 i stadgan, ingår i avdelning VI i stadgan, om rättvisa, där andra processuella principer är inskrivna.

54 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juli 2024, Volvo (Stämningsansökan riktad till huvudkontoret för svarandens dotterbolag) ( C‑632/22, EU:C:2024:601, punkt 54).

55 Se dom av den 20 februari 2024, X (Avsaknad av skäl för uppsägning) ( C‑715/20, EU:C:2024:139, punkt 78).

56 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2018, Profi Credit Polska ( C‑176/17, EU:C:2018:711, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

57 Se ovan punkt 40.

58 Se dom av den 20 september 2001, Courage och Crehan ( C‑453/99, EU:C:2001:465, punkt 29).

59 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 september 2020, Delfly ( C‑356/19, EU:C:2020:633, punkt 33), i vilken domstolen fann att bestämmelser om omräkning av euron till en nationell valuta omfattades av medlemsstaternas processuella autonomi och måste vara förenliga med principerna om likvärdighet och effektivitet.

60 Se ovan punkt 114.

61 Se ovan punkterna 68–70.

62 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2018, Profi Credit Polska ( C‑176/17, EU:C:2018:711, punkt 68).

63 Se ovan punkt 29.

64 Se dom av den 14 september 2016, Martínez Andrés och Castrejana López ( C‑184/15 och C‑197/15, EU:C:2016:680, punkt 63).

65 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 juni 2013, Agrokonsulting-04 ( C‑93/12, EU:C:2013:432, punkt 48).

66 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 september 2009, Fallimento Olimpiclub ( C‑2/08, EU:C:2009:506, punkt 28).

67 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 maj 2021, X (Véhicules-citernes GPL) ( C‑120/19, EU:C:2021:398, punkt 74 och där angiven rättspraxis).

68 Se ovan punkt 115.

69 Se, analogt, dom av den 4 oktober 2012, Byankov ( C‑249/11, EU:C:2012:608, punkt 78).

70 Se ovan punkt 29.

71 Se, beträffande det obligatoriska juridiska företrädandet och dess syften, förslaget till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet Lancôme/harmoniseringskontoret ( C‑408/08 P, EU:C:2009:634, punkt 48).

72 Se ovan punkt 89.

73 Se, senast, dom av den 11 juli 2024, Plamaro ( C‑196/23, EU:C:2024:596, punkt 42).

74 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 januari 2024, Em akaunt BG ( C‑438/22, EU:C:2024:71, punkt 37).

75 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2021, Sumal ( C‑882/19, EU:C:2021:800, punkterna 70–72).