Förslag till avgörande av generaladvokat Laila Medina föredraget den 12 december 2024

1 Originalspråk: engelska.

2 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

3 EGT L 95, 1993, s. 29.

4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190), även kallat direktivet om återhämtning och resolution av banker.

5 Den exakta tidsramen för ifrågavarande förehavanden anges inte i beslutet om hänskjutande. Det framgår dock av de handlingar som har ingetts till EU-domstolen att Getin Noble Bank först blev föremål för ett resolutionsbeslut och därefter för ett insolvensförfarande. Parterna bekräftade vid förhandlingen att ansökan om interimistiska åtgärder ingavs mellan de båda förfarandena.

6 Dz. U. nr 16, position 93.

7 Dz. U. från år 2020, position 1740.

8 Dz. U. nr 43, position 296.

9 Dz. U. från år 2021, position 1805.

10 Dz. U. från år 2016, position 996.

11 Dz. U. från år 2022, position 1520, konsoliderad text av den 9 juni 2022.

12 De aktuella villkoren påminner om villkoren i det avtal som prövades i domen i det mål som gav upphov till domen av den 3 oktober 2019, Dziubak ( C‑260/18, EU:C:2019:819).

13 Offentliggörande i enlighet med artikel 83.4 i direktiv 2014/59.

14 Beslut av den 20 februari 2024, Getin Noble Bank ( C‑34/23, EU:C:2024:203).

15 Ibidem, punkt 32.

16 Ibidem, punkt 33.

17 Den omformulerade frågan innefattar inte proportionalitetsprincipen, som inte tycks vara relevant för förevarande analys. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juni 2023, Getin Noble Bank (Uppskov med verkställigheten av ett låneavtal) ( C‑287/22, EU:C:2023:491), där det även hänvisades till effektivitet och proportionalitet.

18 Se dom av den 21 december 2016, Gutiérrez Naranjo m.fl. ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, EU:C:2016:980, punkterna 61 och 62).

19 Se, exempelvis, dom av den 14 juni 2012, Banco Español de Crédito ( C‑618/10, EU:C:2012:349), dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164), dom av den 30 april 2014, Kásler och Káslerné Rábai ( C‑26/13, EU:C:2014:282), dom av den 21 januari 2015, Unicaja Banco och Caixabank ( C‑482/13, C‑484/13, C‑485/13 och C‑487/13, EU:C:2015:21), och dom av den 26 mars 2019, Abanca Corporación Bancaria och Bankia ( C‑70/17 och C‑179/17, EU:C:2019:250).

20 Se, dom av den 22 september 2022, Vicente (Förfarande rörande advokatarvode) ( C‑335/21, EU:C:2022:720, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 september 2018, Profi Credit Polska ( C‑176/17, EU:C:2018:711, punkt 57 och där angiven rättspraxis).

22 Dom av den 22 april 2021, Profi Credit Slovakia ( C‑485/19, EU:C:2021:313, punkt 54 och där angiven rättspraxis, dom av den 10 juni 2021, BNP Paribas Personal Finance ( C‑776/19–C‑782/19, EU:C:2021:470, punkt 29).

23 Dom av den 15 januari 2013, Križan m.fl. ( C‑416/10, EU:C:2013:8, punkt 107), dom av den 14 maj 2020, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Dél-alföldi Regionális Igazgatóság ( C‑924/19 PPU och C‑925/19 PPU, EU:C:2020:367, punkt 297), med hänvisning till dom av den 19 juni 1990, Factortame m.fl. ( C‑213/89, EU:C:1990:257, punkt 21).

24 Dom av den 13 mars 2007, Unibet ( C‑432/05, EU:C:2007:163, punkt 77 och punkt 2 i domslutet).

25 C‑287/22, EU:C:2023:491.

26 EU-domstolen meddelade dom i det målet den 15 juni 2023, det vill säga efter den hänskjutande domstolens beslut att hänskjuta frågan för förhandsavgörande i förevarande mål den 26 oktober 2022.

27 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juni 2023, Getin Noble Bank (Uppskov med verkställigheten av ett låneavtal) ( C‑287/22, EU:C:2023:491, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

28 Ibidem, punkt 42 och där angiven rättspraxis.

29 Ibidem, punkt 43.

30 Ibidem, punkt 52.

31 Ibidem, punkt 55.

32 Se, analogt, dom av den 8 november 2022, Deutsche Umwelthilfe (Typgodkännande av motorfordon) ( C‑873/19, EU:C:2022:857), på miljörättsområdet, och dom av den 20 februari 2024, X (Avsaknad av skäl för uppsägning) ( C‑715/20, EU:C:2024:139), inom området för ramavtalet om visstidsarbete och principen om icke-diskriminering.

33 Dom av den 5 september 2024, Banco Santander (Bankresolution Banco Popular II) ( C‑775/22, C‑779/22 och C‑794/22, EU:C:2024:679, punkt 80 och där angiven rättspraxis).

34 Jag instämmer därvidlag i de argument som kärandena framförde vid förhandlingen att ställningen som borgenär följer av den återgång av avtalet som den nationella domstolens kommande avgörande skulle kunna medföra och följaktligen av effektiviteten i det skydd som garanteras genom direktiv 93/13.

35 Se skälen 5, 10, 31 och 48 i direktiv 2014/59, som ger stöd för tolkningen att det direktivet syftar till att säkerställa skydd och rättvis behandling av alla intressenter och samtidigt minimera behovet av offentligt finansiellt stöd.

36 Gortsos, C.V., Banking Resolution: The EU Framework Governing the Resolution of Credit Institutions, i Amtenbrink, F., Herrmann, C., och Repasi, R. (utg.), The EU Law of Economic and Monetary Union (New York, 2020, nätupplaga, Oxford Academic), https://doi.org/10.1093/oso/9780198793748.003.0046, hämtad den 7 november 2024.

37 De enda rättsakter som finns på det området i dag är Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (EUT L 141, 2015, s. 19), som framför allt avser frågor rörande den internationella privaträtten vid gränsöverskridande insolvensförfaranden, och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1023 av den 20 juni 2019 om ramverk för förebyggande rekonstruktion, om skuldavskrivning och näringsförbud och om åtgärder för att göra förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning effektivare samt om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 (Rekonstruktions- och insolvensdirektiv) (EUT L 172, 2019, s. 18), som rör förebyggande omstrukturering av bolag.

38 Det ska påpekas att vid förhandlingen vid EU-domstolen var parterna oense om huruvida det är tillåtet att bevilja interimistiska åtgärder enligt nationell rätt. Det framgår av parternas inlagor att en åtskillnad ska göras mellan beviljande av interimistiska åtgärder med avseende på tillgångar i en bank som är föremål för insolvensförfaranden, vilket förefaller vara förbjudet, och beviljande av interimistiska åtgärder med avseende på återbetalning av ett lån, vilket tycks vara tillåtet.

39 Relevansen av artikel 34.1 b i direktiv 2014/59 förklaras visserligen inte i begäran om förhandsavgörande, men det hänvisas till den artikeln i tolkningsfrågan. Jag kommer därför att beakta den bestämmelsen i min analys. Den slutsatsen kan nämligen dras att, eftersom det i den bestämmelsen anges i vilken ordning borgenärer ska bära förluster, hyser den hänskjutande domstolen tvivel om verkningarna av ett eventuellt avslag på den begäran som klagandena – som är konsumenter – har framställt enligt artikel 135.4 i lagen om Bankgarantifonden.

40 Se artikel 69.1 i direktiv 2014/59 och artikel 83.4 i det direktivet, enligt vilken resolutionsmyndigheten ska offentliggöra eller se till att en kopia av beslutet eller instrumentet som ligger till grund för en resolutionsåtgärd, eller en underrättelse som redogör för effekterna av en resolutionsåtgärd offentliggörs.

41 Se artikel 135.1 och 135.4 i lagen om Bankgarantifonden.

42 Principen om kompensation till aktieägare och borgenärer ska läsas mot bakgrund av skälen 50 och 51 i direktiv 2014/59. I synnerhet anges i skäl 50 i det direktivet att aktieägare och borgenärer bör skyddas genom att vid avvecklingen vara berättigade att för sina fordringar inte få ut lägre belopp, eller kompensation, än vad de hade fått ut om hela institutet hade avvecklats genom normala insolvensförfaranden.

43 Enligt artikel 73 led a i direktiv 2014/59 ska medlemsstaterna säkerställa att de borgenärer som fortfarande har fordringar på den insolventa banken får så mycket gottgörelse för sina fordringar som de skulle ha fått om institutet under resolution hade avvecklats under normala insolvensförfaranden i händelse av att delar av tillgångarna och skulderna har överförts till ett broinstitut. De berörda borgenärerna garanteras således kompensation för den förlust som de lider till följd av att potentiellt värdefulla tillgångar har överförts från insolvensboet. Enligt artiklarna 75 och 101.1 e i direktiv 2014/59 ska eventuella förluster betalas genom finansieringsarrangemangen för resolution. Finansieringsarrangemangen för resolution finansieras av de institut som står under resolutionsmyndigheternas tillsyn.

44 Se skäl 3 i direktiv 2014/59.

45 Se skäl 5 i direktiv 2014/59.

46 Se punkterna 72–74 ovan.

47 C‑410/20, EU:C:2022:351.

48 Se, analogt, generaladvokat Wahls ställningstagande i målet Sánchez Morcillo och Abril García ( C‑169/14, EU:C:2014:2110, punkt 53), där han ställde upp processuella rättsmedel som motsats till sakfrågor.

49 Dom av den 6 oktober 2015, Orizzonte Salute ( C‑61/14, EU:C:2015:655, punkt 46), och dom av den 21 december 2021, Randstad Italia ( C‑497/20, EU:C:2021:1037, punkt 58).

50 Se punkt 41 ovan.

51 Se, analogt, gällande direktiv 93/13, dom av den 22 april 2021, Profi Credit Slovakia ( C‑485/19, EU:C:2021:313, punkt 54 och där angiven rättspraxis). Se, även, mitt förslag till avgörande i målet Všeobecná úverová banka ( C‑598/21, EU:C:2023:22, punkt 97 och följande punkter).

52 Se punkt 41 och följande punkter ovan.

53 C‑410/20, EU:C:2022:351.

54 Det målet rör dessutom inte en skadeståndstalan mot ett institut under resolution eller en talan om ogiltigförklaring av ett avtal om aktieteckning, enligt nationell rätt. Det målet rör således inte ett beviljande av interimistiska åtgärder för att skjuta upp verkställigheten av ett avtal, vilket är en processuell åtgärd som syftar till att skydda en enskilds effektiva domstolsskydd.

55 Den hänskjutande domstolen har förklarat att [s]äkerheten avser en annan fordran än en penningfordran och som syftar till att ett avtal ska ogiltigförklaras och [att] en sådan fordran inte har några direkta förmögenhetsrättsliga verkningar för konkursgäldenären, samt att [e]n sådan säkerhet [inte] utgör … en säkerhet i konkursgäldenärens tillgångar i den mening som avses i artikel 146.3 i konkurslagen.

56 Se dom av den 5 september 2024, Novo Banco m.fl. ( C‑498/22–C‑500/22, EU:C:2024:686, punkt 24). När det gäller mål C‑500/22 påpekade EU-domstolen att den fordran som var aktuell i det nationella målet följde av ett köpeavtal som inte hade ingåtts med den resterande delen av enheten utan med den nya enheten, det vill säga Novo Banco, vilket avsåg en obligation som vid tidpunkten för avtalets ingående ingick i Novo Bancos förmögenhetsmassa.

57 Se, särskilt, punkterna 142 och 143 i den domen.

58 Dom av den 15 juni 2023, Getin Noble Bank (Uppskov med verkställigheten av ett låneavtal) ( C‑287/22, EU:C:2023:491, punkt 59).

59 Ibidem.

60 Ibidem.

61 Ibidem.