Domstolens dom (tredje avdelningen) den 15 maj 2025

I mål C‑782/23, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauens högsta förvaltningsdomstol) genom beslut av den 13 december 2023, som inkom till domstolen den 19 december 2023, i målet

DOMSTOLEN (tredje avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden C. Lycourgos samt domarna S. Rodin, N. Piçarra, O. Spineanu-Matei (referent) och N. Fenger, generaladvokat: M. Campos Sánchez-Bordona, justitiesekreterare: enhetschefen M. Aleksejev,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 6 november 2024,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Litauens regering, genom K. Dieninis, V. Kazlauskaitė-Švenčionienė och E. Kurelaitytė, samtliga i egenskap av ombud, Spaniens regering, genom A. Pérez-Zurita Gutiérrez och A. Torró Molés, båda i egenskap av ombud, Frankrikes regering, genom M. de Lisi och B. Travard, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom J. Jokubauskaitė och F. Moro, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 23 januari 2025 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionens tullkodex

Delegerad förordning 2015/2446

Genomförandeförordning 2015/2447

Direktiv 2006/112/EG

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Upptagande till sakprövning

Den första frågan

Den andra frågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 70 och 173.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1, och rättelse i EUT L 287, 2013, s. 90) (nedan kallad unionens tullkodex).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Tauritus UAB och Muitinės departamentas prie Lietuvos Respublikos finansų ministerijos (tullavdelningen vid Republiken Litauens finansministerium) (nedan kallad tullmyndigheten). Målet rör dröjsmålsränta som tullmyndigheten krävt att Tauritus UAB ska betala på ett tilläggsbelopp avseende mervärdesskatt vid import.

3 Unionens tullagstiftning består bland annat av unionens tullkodex, kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 av den 28 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex (EUT L 343, 2015, s. 1) och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 343, 2015, s. 558).

4 Enligt artikel 15.2 a i unionens tullkodex ska en person som inger en tulldeklaration ansvara för att de uppgifter som lämnas i deklarationen är riktiga och fullständiga.

5 I artikel 48 i tullkodexen, med rubriken Kontroll efter frigörande, föreskrivs att tullmyndigheterna får kontrollera att de uppgifter som lämnas i bland annat en tulldeklaration är riktiga och fullständiga samt att tullmyndigheterna får kontrollera deklarantens räkenskaper och annan bokföring som avser transaktionerna för varorna i fråga efter att ha frigjort dessa varor.

6 I artikel 70 i tullkodexen, med rubriken Fastställande av tullvärdet grundad på transaktionsvärde, föreskrivs följande:

7 I artiklarna 71 och 72 i tullkodexen regleras de justeringar som avses i artikel 70.1 i tullkodexen och som eventuellt ska göras för att fastställa tullvärdet på grundval av transaktionsvärdet, varvid det i dessa föreskrivs vilka delar som i förekommande fall ska läggas till det pris som faktiskt betalats eller ska betalas eller vilka delar som, tvärtom, inte ska inbegripas i tullvärdet.

8 I artikel 73 i unionens tullkodex, med rubriken Förenkling, föreskrivs följande:

9 I artikel 74 i tullkodexen, med rubriken Metoder som ska användas i andra hand för fastställande av tullvärde, föreskrivs följande:

10 I artikel 101 i tullkodexen, med rubriken Fastställande av import- eller exporttullbelopp, föreskrivs följande i punkterna 1 och 2:

11 I kapitel 2 i avdelning V i tullkodexen finns ett avsnitt 3, med rubriken Förenklade tulldeklarationer, som bland annat innehåller artiklarna 166 och 167 i tullkodexen. I artikel 166, med rubriken Förenklad deklaration, föreskrivs följande i punkt 1:

12 Artikel 167 i unionens tullkodex, med rubriken Kompletterande deklaration, har följande lydelse:

13 Artikel 172.2 i tullkodexen har följande lydelse:

14 I artikel 173 i tullkodexen, med rubriken Ändring av en tulldeklaration, föreskrivs följande:

15 I enlighet med artikel 286.1 och 286.3 i tullkodexen upphävde och ersatte denna kodex Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) (EUT L 145, 2008, s. 1).

16 Enligt artikel 288.2 i unionens tullkodex blev samtliga bestämmelser i denna tullkodex, vilka nämns i punkterna 4–14 ovan, tillämpliga från och med den 1 maj 2016.

17 Artikel 71 i delegerad förordning 2015/2446 har rubriken Förenkling och avser artikel 73 i unionens tullkodex. Punkt 1 i denna artikel har följande lydelse:

18 Artikel 128 i delegerad förordning 2015/2447 har rubriken Transaktionsvärde och avser artikel 70.1 i unionens tullkodex. Punkt 1 i denna artikel har följande lydelse:

19 I artikel 130 i denna genomförandeförordning, som har rubriken Rabatter och som avser artikel 70.1 och 70.2 i unionens tullkodex, föreskrivs följande:

20 Artikel 133 i genomförandeförordningen, som har rubriken Värdering av villkor och ersättningar och avser artikel 70.3 b i unionens tullkodex, har följande lydelse:

21 Artikel 144 i denna genomförandeförordning har rubriken Reservmetod och avser artikel 74.3 i unionens tullkodex. Punkt 1 i denna artikel har följande lydelse:

22 Artikel 85 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1), har följande lydelse:

23 Artikel 273 första stycket i direktivet har följande lydelse:

24 Tauritus importerade dieselbränsle och flygbränsle till Litauen från och med den 1 oktober 2015 till och med den 30 april 2017.

25 I avtalen som ingåtts med leverantörerna och i de proformafakturor som leverantörerna upprättade angavs ett preliminärt pris för köpet av dessa varor.

26 I dessa avtal angavs att detta preliminära pris senare skulle justeras i förhållande till genomsnittspriset av det berörda bränslet på marknaden under en viss period och till den genomsnittliga växelkursen under denna period. Det slutliga priset kunde vara högre eller lägre än det preliminära priset. Det slutliga priset fastställdes i tillägg till köpeavtalen och ledde till att slutgiltiga fakturor utfärdades.

27 I tulldeklarationerna för de importerade varorna angav Tauritus varornas preliminära pris som tullvärde och angav kod 6 vad gäller den metod som användes för att fastställa detta värde. Denna kod motsvarade ett tullvärde som fastställts på grundval av tillgängliga uppgifter i unionens tullområde, enligt den reservmetod (fall back) som föreskrivs i artikel 74.3 i unionens tullkodex.

28 När bolaget väl hade erhållit de slutliga fakturorna begärde det i allmänhet rättelse av värdet på varorna som angetts i tulldeklarationerna.

29 I samband med att Kauno teritorinė muitinė (den regionala tullmyndigheten i Kaunas, Litauen) (nedan kallad den regionala tullmyndigheten) genomförde en kontroll i efterhand den 26 maj 2017 framkom det emellertid att Tauritus mellan den 29 september 2016 och den 1 februari 2017 hade ingett tretton tulldeklarationer för vilka det inte vid ett senare tillfälle hade begärts att varornas tullvärde skulle rättas, trots att Tauritus mellan den 6 februari och den 15 mars 2017 hade erhållit slutgiltiga fakturor för de berörda varorna där ett slutligt pris angavs som var högre än det preliminära priset och således högre än det tullvärde som angavs i dessa deklarationer. Bolaget hade följaktligen inte betalat någon ytterligare mervärdesskatt vid importen av dessa varor. Den hänskjutande domstolen har emellertid preciserat att det inte finns några uppgifter i handlingarna i det nationella målet som tyder på att det fanns ett bedrägligt uppsåt i samband med dessa gärningar.

30 Med anledning av denna kontroll antog den regionala tullmyndigheten ett beslut i vilket den tillämpade den metod för att fastställa tullvärdet som grundar sig på transaktionsvärdet enligt artikel 70.1 i unionens tullkodex (nedan kallad transaktionsvärdesmetoden) och fastställde följaktligen, som tullvärde för de berörda varorna, det slutliga pris som angetts på de slutliga fakturorna. På grundval av detta krävde den regionala tullmyndigheten bland annat att Tauritus skulle betala ett tilläggsbelopp avseende mervärdesskatt vid import, jämte dröjsmålsränta från dagen för godtagandet av de aktuella tulldeklarationerna till och med den 14 september 2017, då kontrollrapporten upprättades.

31 Tauritus begärde omprövning av detta beslut vid tullmyndigheten och ingav ett överklagande till Mokestinių ginčų komisija prie Lietuvos Respublikos Vyriausybės (Skattetvistnämnden vid Republiken Litauens regering). Förfarandena i båda fallen avslogs, liksom överklagandet till behörig förvaltningsdomstol i första instans.

32 Förvaltningsdomstolens dom överklagades till Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauens högsta förvaltningsdomstol), som i dom av den 17 juni 2020 slog fast att den regionala tullmyndigheten felaktigt hade beräknat varornas tullvärde enligt transaktionsvärdesmetoden, med motiveringen att varornas slutgiltiga pris inte kunde ligga till grund för tulldeklarationen, eftersom det inte var känt när deklarationen ingavs. Målet återförvisades till tullmyndigheten för förnyad prövning.

33 Genom beslut av den 31 december 2020 fastställde tullmyndigheten den regionala tullmyndighetens beslut, med motiveringen att Tauritus var skyldigt att betala dröjsmålsränta på den ytterligare mervärdesskatt som skulle betalas vid import av de aktuella varorna. Tullmyndigheten ansåg bland annat att bolaget borde ha begärt en justering av tullvärdet i tulldeklarationerna på grundval av varornas slutliga pris och att den regionala tullmyndigheten, eftersom bolaget inte hade uppfyllt denna skyldighet innan kontrollen i efterhand inleddes, hade fog för att rätta de berörda tulldeklarationerna och kräva dröjsmålsränta från och med den dag då deklarationerna ingavs.

34 Tauritus överklagade detta beslut till behörig förvaltningsdomstol i första instans, som ogillade överklagandet. Tauritus ingav då på nytt ett överklagande till Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauens högsta förvaltningsdomstol), som är den hänskjutande domstolen.

35 Den hänskjutande domstolen anser att den litauiska tullmyndighetens praxis kräver att artikel 70 och artikel 173.3 i unionens tullkodex tolkas så, att den hänskjutande domstolen tillåts dels att fastställa storleken på den skuld avseende mervärdesskatt vid import som ska betalas, dels förfallodagen för denna skuld. Detta utgör omständigheter som den hänskjutande domstolen måste fastställa för att kunna avgöra huruvida det föreligger en skyldighet att betala dröjsmålsränta, vilket är den enda fråga som är omtvistad i det nationella målet.

36 För det första anser den hänskjutande domstolen att det följer av artikel 70 i unionens tullkodex och artikel 128.1 i genomförandeförordning 2015/2447 att tillämpningen av transaktionsvärdesmetoden kräver att det pris som faktiskt har betalats eller ska betalas är känt eller kan fastställas vid den tidpunkt då tulldeklarationen inges. Den hänskjutande domstolen har särskilt påpekat att artikel 70.3 b i tullkodexen utesluter en tillämpning av denna metod när försäljningen eller priset är beroende av något villkor eller någon ersättning som inte kan åsättas ett bestämt värde med avseende på de varor som ska värderas. I förevarande fall anser den hänskjutande domstolen att den senare justeringen av det preliminära priset är ett villkor för försäljningen vars inverkan på det slutliga priset inte har fastställts eller kunnat fastställas. Den hänskjutande domstolen har härav dragit slutsatsen att det var omöjligt att använda nämnda metod.

37 En tillämpning av transaktionsvärdesmetoden under sådana omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet skulle dessutom vara oförenligt med den skyldighet att lämna riktiga uppgifter som föreskrivs i artikel 15.2 a i unionens tullkodex. Att i en tulldeklaration ange ett pris som senare kommer att ändras skulle nämligen innebära att ett godtyckligt eller fiktivt tullvärde användes.

38 För det andra hyser den hänskjutande domstolen tvivel om huruvida artikel 173.3 i unionens tullkodex innebär en skyldighet att inge en ansökan om rättelse av en tulldeklaration för varor vars värde har fastställts med tillämpning av artikel 74 i tullkodexen på grundval av en preliminär försäljningsfaktura, när varornas slutliga pris väl blir känt.

39 Den hänskjutande domstolen har i detta avseende påpekat att importören, enligt artikel 173.2 i unionens tullkodex, när varorna väl har frigjorts, inte längre har rätt att ändra tulldeklarationen, med förbehåll för det undantag som föreskrivs i artikel 173.3 i tullkodexen rörande en rättelse för att göra det möjligt för deklaranten att uppfylla sina skyldigheter i fråga om hänförande av varorna till det berörda tullförfarandet.

40 I artikel 173.3 föreskrivs emellertid ett undantag, som ska tolkas restriktivt, vars tillämplighet under sådana omständigheter som dem i det nationella målet är tveksam, eftersom den omständigheten att deklaranten inte har tillämpat en metod för fastställande av tullvärdet som var omöjlig att tillämpa vid tidpunkten för ingivandet av tulldeklarationen inte utgör ett fel eller en felaktighet som måste rättas. Den hänskjutande domstolen anser att det i genomförandeförordning 2015/2447 inte föreskrivs någon möjlighet att rätta tulldeklarationen i ett fall där det pris som faktiskt ska betalas för de berörda varorna är en följd av ändringar i försäljningsavtalet efter det att tulldeklarationen har ingetts. Den hänskjutande domstolen har tvärtom påpekat att det enligt artikel 130.3 i genomförandeförordningen är förbjudet att beakta minskningar som följer av ändringar i avtalet efter det att tulldeklarationen har godtagits.

41 Mot denna bakgrund beslutade Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauens högsta förvaltningsdomstol) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

42 Domstolen påpekar inledningsvis att det nationella målet inte avser den ytterligare mervärdesskatt som den regionala tullmyndigheten har krävt, utan den dröjsmålsränta som tillämpats på detta belopp, vilket tycks vara det enda belopp som Tauritus har bestritt. De frågor som den hänskjutande domstolen har ställt avser emellertid uteslutande fastställandet av tullvärdet på importerade varor under sådana omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet och följaktligen huruvida kravet på ytterligare mervärdesskatt under sådana omständigheter är rättsenligt.

43 Domstolen erinrar om att det framgår av fast rättspraxis att det i ett förfarande enligt artikel 267 FEUF uteslutande ankommer på den nationella domstol vid vilken tvisten har anhängiggjorts och som har ansvaret för det rättsliga avgörandet att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till domstolen. EU-domstolen är följaktligen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som ställts avser tolkningen av unionsrätten (dom av den 21 april 1988, Pardini, 338/85, EU:C:1988:194, punkt 8, och dom av den 22 oktober 2024, Kolin Inology aat Turizm Sanayi ve Ticaret, C‑652/22, EU:C:2024:910, punkt 36).

44 EU-domstolen kan emellertid inte besvara en tolkningsfråga från en nationell domstol då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågeställningen är hypotetisk eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (dom av den 13 juli 2000, Idéal tourisme, C‑36/99, EU:C:2000:405, punkt 20, och dom av den 4 oktober 2024, Biohemp Concept, C‑793/22, EU:C:2024:837, punkt 27).

45 Så är emellertid inte fallet i förevarande mål. I synnerhet har den hänskjutande domstolen på ett tillräckligt tydligt sätt redogjort för de skäl som ligger till grund för dess frågor angående tolkningen av vissa bestämmelser i unionsrätten som den anser vara nödvändiga för att döma i saken. Det framstår inte som uppenbart att den begärda tolkningen saknar samband med det nationella målet eller att den berörda frågeställningen är hypotetisk.

46 Detta konstaterande påverkas inte av den omständigheten att målet vid den nationella domstolen endast tycks avse den ränta som tullmyndigheten kräver, eftersom mervärdesskattebeloppet i sig inte har bestritts.

47 Enligt artikel 273 i direktiv 2006/112 och artikel 325.1 FEUF ankommer på medlemsstaterna att vidta de lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder som krävs för att mervärdesskatt inom deras respektive territorier ska kunna uppbäras i sin helhet, vilka åtgärder inbegriper uppbörd av dröjsmålsränta, i den mån det bidrar till att bekämpa utebliven betalning av mervärdesskatt inom de föreskrivna fristerna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 oktober 2022, Direktor na Direktsia Obzhalvane i danachno-osiguritelna praktika, C‑1/21, EU:C:2022:788, punkt 92). Det framgår dock av ordalydelsen i nämnda artikel 273 att sådana åtgärder ska bidra till en riktig uppbörd av mervärdesskatten.

48 Den hänskjutande domstolen har ställt sina frågor om den metod som ska användas för att fastställa beskattningsunderlaget under sådana omständigheter som dem i det nationella målet just för att bland annat kunna slå fast det mervärdesskattebelopp som faktiskt ska betalas och förfallodagen för detta belopp. Dessa omständigheter är, såsom den hänskjutande domstolen har angett, avgörande för bedömningen av huruvida det krav på dröjsmålsränta som Tauritus har bestritt är rättsenligt.

49 Tolkningsfrågorna kan följaktligen tas upp till prövning.

50 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 70 i unionens tullkodex ska tolkas så, att när endast det preliminära priset på varor är känt vid den tidpunkt då de importeras till unionens tullområde och priset anges i en proformafaktura, samt det i försäljningsavtalet anges att det slutliga priset för varorna kommer att fastställas senare genom en slutlig faktura på grundval av vissa på förhand fastställda objektiva faktorer, vars värden parterna inte kan påverka och inte har kännedom om vid tidpunkten för godtagandet av tulldeklarationen, vilka inbegriper den genomsnittliga växelkursen för vissa valutor eller priset på vissa produkter under en viss period, ska tullvärdet på dessa varor då fastställas med tillämpning av den transaktionsvärdesmetod som föreskrivs i denna artikel.

51 Domstolen erinrar inledningsvis om att unionens bestämmelser om fastställande av tullvärdet syftar till att upprätta ett rättvist, enhetligt och neutralt system som utesluter användningen av godtyckliga eller fiktiva tullvärden. Tullvärdet ska således återspegla det verkliga ekonomiska värdet av en importerad vara och ska följaktligen ta hänsyn till alla komponenter i denna vara som har ett ekonomiskt värde (dom av den 9 juni 2022, Baltic Master, C‑599/20, EU:C:2022:457, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

52 Vidare framgår det av själva ordalydelsen i artiklarna 70 och 74 i unionens tullkodex dels att transaktionsvärdet för varor ska utgöra [g]rundvalen för [deras] tullvärde, dels att andra grunder för att fastställa detta värde ska utgöra metoder som ska användas i andra hand, vilka endast ska användas [o]m varors tullvärde inte kan fastställas enligt [nämnda] artikel 70.

53 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 36 i sitt förslag till avgörande innehåller artiklarna 70–74 i unionens tullkodex en uttrycklig hierarki mellan de olika metoder för att fastställa tullvärdet som föreskrivs i dessa artiklar, vilket innebär att det inte står en importör fritt att välja vilken metod som ska användas.

54 Tullvärdet på de importerade varorna ska således i första hand fastställas enligt transaktionsvärdesmetoden, eftersom denna metod antas vara den mest lämpliga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juni 2022, Baltic Master, C‑599/20, EU:C:2022:457, punkt 26 och där angiven rättspraxis), medan de metoder som anges i artikel 74 i unionens tullkodex ska betraktas som alternativa metoder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 december 2017, Hamamatsu Photonics Deutschland, C‑529/16, EU:C:2017:984, punkt 26 och där angiven rättspraxis). Detta gäller särskilt den reservmetod som anges i punkt 3 i artikel 74 i tullkodexen, vilken endast är tillämplig om tullvärdet inte kan fastställas vare sig med hjälp av transaktionsvärdesmetoden eller med hjälp av någon av de alternativa metoder som anges i punkt 2 i nämnda artikel.

55 I förevarande fall vill den hänskjutande domstolen få klarhet i vilka eventuella konsekvenser det får för metoden att fastställa varors tullvärde att endast ett preliminärt pris är känt vid tidpunkten för ingivandet av tulldeklarationen, varvid det slutliga priset ska bestämmas först senare, när värdena har fastställts såvitt avser de olika faktorer som parterna i försäljningen har kommit överens om att det slutliga priset ska vara beroende av.

56 Enligt artikel 70.1 i unionens tullkodex ska tullvärdet på importerade varor vara transaktionsvärdet, det vill säga det pris som faktiskt betalats eller ska betalas för varorna när de säljs för export till unionens tullområde, med förbehåll för eventuella justeringar som ska göras enligt artiklarna 71 och 72 i tullkodexen. Det framgår av artikel 70.2 i tullkodexen att detta pris inkluderar alla betalningar som gjorts eller ska göras som ett villkor för försäljningen av de importerade varorna.

57 Det framgår av handlingarna i målet att omvärderingen av det preliminära pris som angavs i proformafakturorna, såsom föreskrevs i de avtal som är aktuella i det nationella målet, syftade till att fastställa det slutliga priset för de importerade varorna. Varornas transaktionsvärde ska följaktligen anses vara detta slutliga pris. Den hänskjutande domstolen hyser emellertid tvivel om huruvida det är möjligt att tillämpa ett sådant transaktionsvärde för att fastställa tullvärdet på dessa varor med motiveringen att varornas slutliga pris inte var känt vid den tidpunkt då varorna importerades till unionens tullområde.

58 Det ska i detta hänseende understrykas att det i artikel 70.3 b i unionens tullkodex föreskrivs att transaktionsmetoden endast får användas under förutsättning att försäljningen eller priset inte är beroende av något villkor eller någon ersättning som inte kan åsättas ett bestämt värde med avseende på de varor som ska värderas.

59 Med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning framgår det av beslutet om hänskjutande att det slutliga försäljningspriset för de varor som är aktuella i det nationella målet kunde fastställas redan vid ingåendet av köpeavtalen för dessa varor, med hänsyn till avtalsvillkoren för att fastställa detta slutliga pris, såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 43 och 44 i sitt förslag till avgörande.

60 Omvärderingen av det preliminära priset på de importerade varorna, såsom den föreskrevs i de aktuella avtalen, berodde nämligen på objektiva faktorer som var förutbestämda och som avtalsparterna inte kunde påverka. Det framgår dessutom av handlingarna i målet att avtalsparterna var skyldiga att göra denna omvärdering.

61 Eftersom varornas slutliga pris i förevarande fall föreföll kunna fastställas vid den tidpunkt då varorna importerades till unionens tullområde, utgör inte enbart det förhållandet att priset inte var bestämt vid denna tidpunkt en tillräcklig omständighet för att utesluta att tullvärdet på dessa varor fastställs på grundval av varornas transaktionsvärde. Det framgår nämligen av själva ordalydelsen i artikel 70 i unionens tullkodex att detta transaktionsvärde inte bara kan motsvara det pris som faktiskt har betalats för varorna i fråga, utan även det pris som ska betalas för dessa varor.

62 Det framgår för övrigt av domen av den 19 november 2020, 5th AVENUE Products Trading ( C‑775/19, EU:C:2020:948, punkterna 8, 9, 43 och 47), att ett belopp som motsvarar en procentandel av varuimportörens årsomsättning inom ett visst område och som ska betalas till säljaren, utöver det pris som ursprungligen fakturerades, i utbyte mot en exklusiv distributionsrätt, ska ingå i varornas tullvärde, även om detta belopp fastställs först i efterhand.

63 Det ska vidare påpekas att det i artiklarna 166 och 167 i unionens tullkodex föreskrivs ett förenklat tulldeklarationsförfarande som gör det möjligt att beakta en avtalsenlig omvärdering av varornas transaktionsvärde som ska ske efter godtagandet av tulldeklarationen för varorna, vilket är fallet med den omvärdering som föreskrivs i de aktuella avtalen.

64 Enligt artikel 166.1 i tullkodexen får tullmyndigheterna nämligen godta att en person har varor hänförda till ett tullförfarande på grundval av en förenklad deklaration, i vilken en del av de uppgifter som krävs för tillämpningen av de bestämmelser som gäller för det tullförfarande för vilket varorna deklareras eller de styrkande handlingar som krävs för denna tillämpning får utelämnas. I artikel 167 i tullkodexen föreskrivs att deklaranten inom en viss tid ska inge en kompletterande deklaration som innehåller de uppgifter som krävs för det berörda tullförfarandet samt hålla de nödvändiga styrkande handlingarna tillgängliga för tullmyndigheterna.

65 Inom ramen för detta förfarande kan en förenklad deklaration inges, i vilken ett tullvärde anges som motsvarar det preliminära pris som anges på proformafakturan. Den förenklade deklarationen följs sedan av en kompletterande deklaration, i vilken ett tullvärde anges som motsvarar det slutliga pris som anges i den slutliga fakturan.

66 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 58 och 65–67 i sitt förslag till avgörande gör användningen av det förenklade tulldeklarationsförfarande som föreskrivs i artiklarna 166 och 167 i unionens tullkodex, under sådana omständigheter som dem i det nationella målet, det möjligt dels att deklarera ett tullvärde som, enligt transaktionsvärdesmetoden som ska användas i första hand, återspeglar de importerade varornas verkliga ekonomiska värde, det vill säga det pris som faktiskt betalats eller ska betalas för förvärvet av varorna, dels att uppfylla den skyldighet att lämna korrekta och fullständiga uppgifter som föreskrivs i artikel 15.2 a i tullkodexen, bland annat genom att omedelbart underrätta tullmyndigheterna om att de importerade varorna deklareras preliminärt till ett värde som inte motsvarar deras transaktionsvärde.

67 Det ska tilläggas att den förenkling vid fastställandet av tullvärdet som föreskrivs i artikel 73 i unionens tullkodex inte förefaller vara tillämplig under sådana omständigheter som dem i det nationella målet, vilket det emellertid ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra.

68 Enligt denna artikel får tullmyndigheterna visserligen tillåta att de belopp som ska ingå i tullvärdet i enlighet med artikel 70.2 i tullkodexen fastställs på grundval av särskilda kriterier, om dessa belopp inte kan mätas den dag då tulldeklarationen godtas.

69 Enligt artikel 71.1 i delegerad förordning 2015/2446 är beviljandet av detta tillstånd emellertid förenat med två villkor, nämligen dels att tillämpningen av det förenklade tulldeklarationsförfarande enligt artiklarna 166 och 167 i unionens tullkodex skulle medföra oproportionerligt höga administrativa kostnader, dels att det tullvärde som fastställs på grundval av sådana särskilda kriterier inte kommer att skilja sig avsevärt från det som fastställs i avsaknad av ett sådant tillstånd.

70 Oberoende av den omständigheten att tillämpningen av en sådan förenkling kräver ett förhandstillstånd, vilket omständigheterna i det nationella målet ger anledning att anta inte har begärts i förevarande fall, framgår det inte att tillämpningen av det förenklade tulldeklarationsförfarandet skulle ha inneburit en oproportionerlig administrativ kostnad för den importör som är i fråga i målet vid den nationella domstolen.

71 Av det ovan anförda följer följaktligen att de importerade varornas värde under sådana omständigheter ska fastställas på grundval av transaktionsvärdesmetoden, med tillämpning av det förenklade tulldeklarationsförfarande som föreskrivs i artiklarna 166 och 167 i unionens tullkodex.

72 Denna slutsats påverkas inte av domen av den 20 december 2017, Hamamatsu Photonics Deutschland ( C‑529/16, EU:C:2017:984). Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 45 i sitt förslag till avgörande kan domstolens överväganden i den domen nämligen inte överföras på omständigheterna i det nationella målet.

73 Det ska i detta hänseende påpekas att det mål som gav upphov till den domen rörde en justering av internpriser som överenskommits mellan bolag i samma koncern, på grundval av en fördelning i efterhand av återstående vinster mellan enheterna i koncernen, på grundval av kriterier som fastställts av moderbolaget.

74 I princip kan det verkliga ekonomiska värdet av en vara, vilket tullvärdet ska återspegla (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juni 2022, Baltic Master, C‑599/20, EU:C:2022:457, punkt 24 och där angiven rättspraxis), inte följa av en vinstfördelning i efterhand mellan parterna i försäljningen grundad på ett beslut som fattats av en av dessa parter.

75 Dessutom hänför sig domen av den 20 december 2017, Hamamatsu Photonics Deutschland ( C‑529/16, EU:C:2017:984), till ett annat rättsligt sammanhang än det som berörs i det nationella målet, eftersom nämnda dom särskilt rör tillämpningen av en bestämmelse, nämligen artikel 78.1 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1), avseende ett förfarande för ändring av tulldeklarationen som inte återfinns i unionens tullkodex.

76 Det ska slutligen preciseras att den omständigheten, som den hänskjutande domstolen har påpekat, att deklaranten har handlat utan bedrägligt uppsåt, saknar betydelse. Enligt artikel 15 i unionens tullkodex är nämligen varje person som är involverad i fullgörandet av tullformaliteter skyldig att lämna riktiga och fullständiga uppgifter i tulldeklarationen. Underlåtenhet att iaktta denna skyldighet utgör en [överträdelse] av tullagstiftningen i den mening som avses i artikel 42.1 i tullkodexen, eftersom detta begrepp inte enbart avser bedrägerier, utan omfattar varje bristande efterlevnad av tullagstiftningen, oavsett huruvida den bristande efterlevnaden har varit avsiktlig, begåtts av försumlighet eller helt i avsaknad av ett culpöst beteende (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 november 2023, J.P. Mali, C‑653/22, EU:C:2023:912, punkterna 28 och 29 samt där angiven rättspraxis).

77 Mot bakgrund av det ovanstående ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 70 i unionens tullkodex ska tolkas så, att när endast det preliminära priset på varor är känt vid den tidpunkt då de importeras till unionens tullområde och priset anges i en proformafaktura, samt det i försäljningsavtalet anges att det slutliga priset för varorna kommer att fastställas senare genom en slutlig faktura på grundval av vissa på förhand fastställda objektiva faktorer, vars värden parterna inte kan påverka och inte har kännedom om vid tidpunkten för godtagandet av tulldeklarationen, vilka inbegriper den genomsnittliga växelkursen för vissa valutor eller priset på vissa produkter under en viss period, då ska tullvärdet på dessa varor fastställas med tillämpning av den transaktionsvärdesmetod som föreskrivs i denna artikel, varvid det förenklade tulldeklarationsförfarande som föreskrivs i artiklarna 166 och 167 i unionens tullkodex i princip ska användas.

78 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 173.3 i unionens tullkodex ska tolkas så, att när tullvärdet på de varor som har sålts, såsom de aktuella varorna i det nationella målet, har deklarerats i enlighet med artikel 74.3 i tullkodexen på grundval av preliminära priser som anges i en ursprunglig faktura, ska deklaranten ansöka om tillstånd att rätta tulldeklarationen när det slutliga priset på dessa varor blir känt.

79 Eftersom det följer av svaret på den första frågan att varornas tullvärde, under sådana omständigheter som dem i det nationella målet, ska deklareras enligt artikel 70 i unionens tullkodex, saknas det anledning att besvara den andra frågan.

80 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: litauiska.