Svenskt medborgarskap slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

SVGHSKt

/

medborgarskap

slutbetänkande av

1997 års medborgarskapskommitté

Rcøç-

Öcc, 2501

W:

Statensoffentliga utredningar

WW

1999:34

w Kulturdepartementet A

Svenskt

medborgarskap

slutbetänkande års medborgarskapskommitté

av 1/997

Stockholm 1999

SOU och ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt.

Ds som För remissutsändningar av SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie svarar Fakta Info Direkt på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice

Box 6430, 113 82 Stockholm

Tel: 08-587 671 00, Fax: 08-587 671 71

E-post order@faktainfo.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - som Broschyren kan beställas hos:

Information Rosenbad

Regeringskansliet

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 42 95

Telefon: 08-405 47 29

ISBN 91-7610-948-8

Stockholm ISSN 0375250X Elanders Gotab, 1999

Till statsrådet Ulrica

Messing

Regeringen beslutade den 16 januari 1997 att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att se över lagen 1950:382 om svenskt

medborgarskap samt att utreda vissa speciella frågeställningar som rör medborgarskapslagstiftningen. I uppdraget har även ingått att överväga

åtgärder som kan stärka medborgarskapets status. Genom tilläggsdirektiv den 17 juni 1998 har kommittén vidare getts i uppdrag att förutsättningslöst utreda frågan om dubbelt medborgarskap.

Till ordförande i kommittén förordnades den 14 februari 1997 oppositionsrådet Britt Olauson s. Som övriga ledamöter förordnades den 20 mars 1997 jur.lic. Stig Alexandersson m, riksdagsledamöterna Axel Andersson s, Nalin Pekgul s och Agneta Brendt s, numera riksdagsledamoten Johnny Gylling kd, riksdagsledamoten Håkan Holmberg fp, numera riksdagsledamoten Kenneth Johansson c, riksdagsledamöterna Anita Jönsson s, Sonia Karlsson s och Kenneth Kvist v, socionomen Lena Olsson mp samt riksdagsledamoten Ingibjörg Sigurdsdöttir s.

Håkan Holmberg och Lena Olsson entledigades den 1 december 1997 och ersattes då av f.d. statsrådet Karin Ahrland fp och junkand. Bodil Ceballos mp.

Att som sakkunniga delta i kommitténs arbete förordnades den 20 mars 1997 departementsråden Ursula Grundell och Gunnar Hermanson. Som experter förordnades samtidigt utlänningsnämndsrådet Kurt Björk, kanslirådet Henrik Jerrnsten, avdelningsdirektören Bo Lundberg och avdelningschefen Birgitta Ombrant. Därutöver har hovrättsassessom Anders Norin varit expert den l oktober 1997-16 november 1998.

Som sekreterare kommittén har hovrättsassessom Lennart Strinäs tjänstgjort fr.o.m. den 10 mars 1997. Under tiden den 20 april-26 juni och den 23 november-31 december 1998 har även hovrättsassessom Katarina Persson varit sekreterare.

Kommittén, som antagit namnet 1997 års medborgarskapskommitté, har i november 1997 överlämnat delbetänkandet Medborgarskap och identitet SOU 1997: 162.

Kommittén överlämnar härmed sitt slutbetänkande Svenskt medborgarskap SOU 1999:34.

Karin Ahrland har avgett reservation. Särskilda yttranden har av-

Karin Ahrland, Stig Alexandersson och Bodil Ceballos. getts av

Utredningsuppdraget är härmed slutfört. Stockholm i mars 1999 Britt Olauson Karin Ahrland Stig Alexandersson Axel Andersson Nalin Pekgul Agneta Brendt Bodil Ceballos Johnny Gylling Kenneth Johansson Anita Jönsson Sonia Karlsson Kenneth Kvist Ingibjörg Sigurdsdáttir

/Lennart Strinäs

Katarina Persson

Sammanfattning 9

Sammanfattning

Uppdraget

1997 års medborgarskapskommitté har haft i uppdrag att se över lagen 1950:382 svenskt medborgarskap MedbL samt att utreda vissa

om speciella frågeställningar rör medborgarskapslagstiftningen. I

som uppdraget har även ingått att överväga åtgärder som kan stärka medborgarskapets status. Slutligen har kommittén genom tilläggsdirektiv getts i uppdrag att förutsättningslöst utreda frågan om dubbelt medborgarskap.

Bakgrund

MedbL trädde i kraft den 1januari 1951. Den tillkom således under en tid som i flera avseenden skiljer sig markant från dagens förhållanden. För det första kan konstateras att det sedan dess skett en utveckling som innebär att utlänningar med hemvist i Sverige i stor utsträckning kommit att jämställas med svenska medborgare. Denna utveckling har sin viktigaste förklaring i att den s.k. domicilprincipen kommit att tillämpas på alltfler områden, vilket innebär att besättningen fått ökad betydelse för en persons rättigheter och skyldigheter i samhället. Medborgarskapet kan i motsvarande mån sägas ha minskat i betydelse.

Det är vidare så att samhället sedan tidpunkten för MedbL:s tillkomst har intemationaliserats på ett sätt som knappast var möjligt att förutse då. Det moderna samhället inrymmer internationella kontakter i väldigt hög utsträckning vilket bl.a. medfört att det blivit allt vanligare att svenska medborgare arbetar och bor utomlands. Likaså förekommer internationellt studieutbyte på ett helt annat sätt än tidigare. Familjebildningar mellan svenska medborgare och utländska medborgare är en annan naturlig följd av intemationaliseringen.

Även invandringen till Sverige har genomgått stora förändringar sedan MedbL:s tillkomst. Antalet utländska medborgare som bodde i Sverige år 1950 uppgick till drygt 123 500. Motsvarande siffra för år 1997 var omkring 522 000. Som ytterligare jämförelse kan nämnas att det år 1950 farms cirka 200 000 personer i Sverige som var födda utomlands. År antalet omkring 954 000 vilket med andra ord

1997 var innebär att än tionde person som i dag bor i Sverige är född

mer var utomlands.

10 Sammanfattning SOU 1999134

Den omfattande invandringen har naturligtvis också medfört att antalet ansökningar svenskt medborgarskap ökat kraftigt. Numera

om handlägger Invandrarverket cirka 35 000 medborgarskapsärenden per ar.

Samtidigt invandringen till Sverige ökat i omfattning har det

som skett betydande utflyttning från Sverige. År 1997 utvandrade t.ex.

en drygt 23 200 svenska medborgare medan cirka 11 400 återinvandrade hit. Nettoutflyttningen svenska medborgare det året uppgick således

av till ungefär ll 800 Sett över en längre tidsperiod, åren 1960-

personer. 1997, uppgick nettoutflyttningen svenska medborgare till omkring

av 135 600 personer.

MedbL har fram till tillsättandet av 1997 års medborgarskapskommitté inte varit föremål för någon mer genomgripande översyn. Lagen är därför i behov av en modernisering och anpassning till de nya förhållanden som i dag råder.

I det följ ande ges en sammanfattning av kommitténs förslag.

Dubbelt medborgarskap

Den svenska medborgarskapslagstiñningen bygger sedan gammalt på att dubbelt medborgarskap i princip bör undvikas. Den ovan beskrivna samhällsutvecklingen har emellertid medfört att människor i allt högre utsträckning känner verklig och djup anknytning till mer än ett land. I takt därmed har önskemålen om att vara medborgare i mer än ett land blivit allt fler.

Bland de praktiska fördelar följer dubbelt medborgarskap

som av märks en möjlighet att utan särskilt tillstånd kunna bosätta sig och arbeta i vart och medborgarskapsländema. Ytterligare fördel

ett av en är att det enkelt, t.ex. utan att behöva bry sig om eventuella visumregler, går att besöka ursprungslandet.

De allra viktigaste fördelarna för den enskilde ligger kanske dock på det känslomässiga planet, något som gäller för såväl utlandssvenskar som för invandrare i Sverige. Många upplever det som ett svårt steg att avsäga sig sitt tidigare medborgarskap med allt vad det innefattar i form av identitet, traditioner, kulturarv m.m. För dem kan förlust

en av medborgarskapet medföra en känsla av att de tappar sitt ursprung och förlorar något sin identitet. Det kan också uppfattas ett skiljande

av som från de anhöriga i hemlandet. Att innehavet av dubbla medborgarskap för dessa människor upplevs angeläget är lätt att förstå, i synnerhet

som om det finns planer på att i ett senare skede eventuellt återvända till ursprungslandet. I förlängningen kan även den trygghet som det

1999:34 Sammanfattning l l SOU

innebär ha det gamla medborgarskapet kvar, bidra till ökad att en trivsel och snabbare integrering i det nya samhället. Kommittén har i sitt arbete kunnat konstatera att de motiv som ligger till grund för enskildas önskemål att inneha dubbelt medborgarskap är många och beaktansvärda. Samtidigt är det emellertid så att ett utökat tillåtande dubbla medborgarskap också innebär att fler av människor kommer att beröras den problematik som utgör grunden av för den nuvarande huvudprincipen i fråga om dubbelt medborgarskap. Kommittén har därför gjort samlad bedömning av för- respektive en nackdelar med dubbelt medborgarskap. De skäl ligger till grund för den nuvarande svenska hållningen i som fråga dubbelt medborgarskap har tradition varit hänförliga till i om av huvudsak rösträtten och valbarheten i flera länder, möjligheterna att ge konsulärt bistånd, skyldigheten att fullgöra värnplikt samt säkerhets-

frågor. Den dubbla rösträtten många, med hänvisning till principen anses av en individ, röst, det största hindret mot tillåtande av dubbelt en vara medborgarskap. Vad gäller möjligheterna att lämna konsulärt bistånd har problematiken sin grund i att en stat inte äger rätt att intervenera hos stat för någon sina medborgare som är medborgare en annan av också i den staten. Frågeställningarna rör värnplikten hänger som med att skyldigheten att fullgöra värnplikt för ett land i princip samman alltid grundar sig på innehav landets medborgarskap. Därmed finns av det också latent risk för med dubbelt medborgarskap en att en person ställs inför kravet att fullgöra värnplikt i båda sina medborgarskapsstater. Det argument slutligen är hänförligt till säkerhetsaspekter som går ut på att innehav än ett medborgarskap kan leda till dubbla av mer lojaliteter och lojalitetskonflikter, något skulle kunna medföra som säkerhetsrisker. Kommittén har gjort genomgång av de fyra områdena en noggrann och kan utifrån det konstatera att den problematik som i dessa avseenden kan uppkomma till följd dubbelt medborgarskap är av förhållandevis begränsad. I fråga skyldigheten att fullgöra värnplikt har framkommit att om problem visserligen kan tänkas uppkomma beträffande medborgare i vissa att det i praktiken inte är särskilt vanligt förestater, men kommande. Även beträffande möjligheterna diplomatiskt skydd att ge är problematiken begränsad omfattning. Till det kommer att den av enskilde inom dessa områden kan undvika problematiken genom att låta bli att till landet i fråga eller att avsäga sig det ena resa genom medborgarskapet. Vad gäller säkerhetsaspekter har kommitténs genomgång visat att de farhågor, i olika sammanhang framförts om att dubbelt medborgarsom

12 Sammanfattning

skap skulle medföra säkerhetsrisker, har varit överdrivna. Det är visserligen så att dubbla lojaliteter och lojalitetskontlikter under vissa förhållanden kan medföra säkerhetsrisker. Enligt kommitténs uppfattning får det emellertid klarlagt att det dubbla medborgar-

anses vara skapet i detta avseende synnerligen underordnad betydelse.

är av

Kommittén att den dubbla rösträtten i och för sig bör betraktas

anser

oönskad konsekvens dubbelt medborgarskap. Samtidigt som en av visar emellertid erfarenheten att det är få människor som verkligen utnyttjar sin dubbla rösträtt. Denna omständighet saknar inte betydelse

bedömer vilken verkan möjligheten att rösta dubbelt skall ha när man på hela frågan dubbelt medborgarskap.

om

I fråga människors valdeltagande finns det ytterligare en

om

måste beaktas i detta sammanhang. Ökad dimension som acceptans av dubbla medborgarskap skulle med säkerhet medföra att ett större antal människor ansöker svenskt medborgarskap eftersom de då slipper

om att avstå från sitt ursprungliga medborgarskap. Detta skulle på grund av att rösträtten vid val till riksdagen är knuten till medborgarskapet också innebära att större andel av befolkningen ges möjlighet att delta i

en den svenska demokratiska beslutsprocessen på riksnivå, något som enligt kommitténs uppfattning är positivt för såväl den enskilde som för det svenska samhället. För den enskildes del kan en sådan delaktighet befrämja integrationen genom ökad samhörighet med det svenska samhället och större möjligheter att aktivt delta i det politiska

genom livet. Fördelar motsvarande slag uppkommer självfallet också för de

av utlandssvenskar som har medborgarskap även i det land som de bor

Utöver de fyra grundområdena dubbel rösträtt finns det vid

- etc. överväganden kring att eventuellt tillåta dubbelt medborgarskap ytterligare några aspekter som bör beaktas. En av dessa är att det redan i dag finns omkring 300 000 personer i Sverige som har dubbelt medborgarskap. Att antalet kunnat bli så pass högt beror på att gällande lagstiftning och praxis redan i dag i förhållandevis många situationer medger undantag från huvudregeln att dubbelt medborgarskap bör

om undvikas. Det stora antalet personer med dubbelt medborgarskap innebär att man rimligen redan i dagsläget får betrakta principen om undvikande dubbelt medborgarskap som i betydande grad modi-

av fierad.

Trots omkring 300 000 i Sverige bosatta dubbelmedborgare har det inte framkommit några tecken på eller rapporter att dessa dubbla

om medborgarskap skulle ha gett upphov till några mer påtagliga problem. De svenska erfarenheterna i detta avseende ligger väl i linje med vad som framkommit i kommitténs internationella undersökning. Gemensamt för de länder tillåter dubbla medborgarskap är att de i sina

som

Sammanfattning 13

till kommittén inte gett uttryck för att denna hållning skulle ha svar skapat några problem av betydelse.

Den internationella trenden är för övrigt att dubbelt medborgarskap tillåts i allt större utsträckning. Inte något av de länder som ingår i kommitténs undersökning redovisar planer på att minska möjligheterna till dubbelt medborgarskap utan förekommande strömningar rör sig i stället andra hållet. Schweiz och Italien accepterar t.ex. dubbelt medborgarskap sedan år 1992. Ett annat uttryck för den internationella utvecklingen är 1997 års europeiska konvention om medborgarskap,

Sverige undertecknat men ännu inte ratificerat. 1997 års konvensom tion är neutral i fråga dubbelt medborgarskap till skillnad från 1963

om års europeiska konvention begränsning fall av flerfaldigt med-

om av borgarskap m.m.

Mot bakgrund av den genomgång som kommittén gjort framstår det som klart att de nackdelar som följer av dubbelt medborgarskap är relativt begränsade. Vid en sammantagen bedömning finner kommittén att de enskildas intresse att få inneha dubbelt medborgarskap väger

av tyngre än de nackdelar som är förknippade med sådant innehav. Kommittén föreslår därför att Sverige överger den rådande principen och i stället accepterar dubbelt medborgarskap fullt ut fr.o.m. att den nya medborgarskapslagen träder i kraft, något som beräknas kunna ske den 1juli 2001.

Kommitténs förslag i fråga om dubbelt medborgarskap förutsätter att Sverige säger upp 1963 års europeiska konvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap m.m. En annan konsekvens av förslaget är att 7 § i den nu gällande medborgarskapslagen bl.a.

- som innebär att svenskt medborgarskap förloras av den som förvärvar utländskt medborgarskap efter ansökan eller uttryckligt samtycke- inte får någon motsvarighet i förslaget till ny medborgarskapslag.

Vidare föreslår kommittén i övergångsbestämmelsema till den nya lagen förlorat sitt svenska medborgarskap till följd av

att en person som bestämmelserna i 1950 års lag, men som skulle haft det kvar om den nya lagen varit gällande vid tidpunkten för förlusten, skall kunna få tillbaka svenskt medborgarskap. Detta föreslås ske genom att han eller hon skriftligen hos Invandrarverket före den l juli 2003 anmäler önskemål om det.

14 Sammanfattning

efter svensk, ogift far

Medborgarskap

Ett barn förvärvar alltid svenskt medborgarskap vid födelsen om modern svensk medborgare. Är emellertid endast fadern svensk är medborgare, krävs för att barnet vid födelsen skall få faderns medborgarskap denne är gift med barnets Om fadern är avliden att mor. vid barnets födelse gäller i stället att fadern vid sin död skall ha varit svensk medborgare och gift med barnets mor. Bland konsekvenserna av den nuvarande regleringen märks att ett barn, även om det föds i Sverige och har svensk far, kan bli statslöst. Det kan ske om fadern är svensk medborgare inte gift med barnets utländska mor. Barnet men blir i dessa fall statslöst modern är statslös eller om lagstiftningen i om hennes hemland inte barn rätt till medborgarskap efter modem. ger Som angetts i föregående avsnitt har Sverige undertecknat 1997 års europeiska konvention medborgarskap. Enligt artikel 6 punkt 1 a om gäller bl.a. att varje konventionsstat i sin nationella lagstiftning skall föreskriva att barn åtminstone ena förälder är medborgare i - vars vid födelsen automatiskt skall förvärva statens medborgarskap. staten - I fråga utomlands födda bam artikeln möjlighet att föreskriva om ger undantag. Enligt kommitténs uppfattning är det angeläget att bestämmelserna i MedbL underlättar för barn att få svenskt medborgarskap efter fadern även denne inte är gift med barnets mor. Vidare är det önskvärt om med största möjliga jämställdhet mellan män och kvinnor i fråga om möjligheten att överföra medborgarskap på bam. Kommittén föreslår att ett barn med svensk far alltid skall förvärva svenskt medborgarskap vid födelsen om barnet föds i Sverige. Detta bör gälla även fadern är avliden vid sin död var svensk om men medborgare. I fråga barn föds utomlands och som har svensk, ogift far om som - föreslår kommittén att det införs en möjlighet till förvärv av svenskt medborgarskap anmälan. Ett barn som föds under dessa genom omständigheter, far alltsedan barnets födelse är svensk medoch vars borgare, kan enligt förslaget förvärva svenskt medborgarskap genom att fadern skriftligen anmäler önskemål det innan barnet fyllt arton år. om Har barnet fyllt tolv år krävs enligt huvudregeln att barnet samtycker. Att ett barn på detta sätt förvärvar faderns medborgarskap genom anmälan kan i vissa fall komma att leda till förlust av det medborgarbarnet förvärvat efter modem. Om så är fallet krävs moderns skap som samtycke under förutsättning att hon är ensam vårdnadshavare eller har del i vårdnaden om barnet.

Sammanfattning 15

Svenskt medborgarskap genom adoption

under tolv år adopteras svenska De flesta utländska barn som av i dag svenskt medborgarskap med automa-

adoptivföräldrar förvärvar

MedbL. Detta gäller dock inte i de fall då ett tik i enlighet med 1 a § har automatisk giltighet i Sverige till följd av

utländskt adoptionsbeslut

1971:796 internationella rättsförhållanbestämmelserna i lagen om så fallet är barnet i stället hänvisat till att den rörande adoption. När är

naturalisation." ansöka om

adoptivbarn i fråga medborgarskap så långt

Kommittén anser att om likställda med andra barn. Kommittén föreslår därför möjligt skall vara utorrmordiskt adoptionsbeslut som gäller i Sverige grund att även ett automatiskt förvärv svenskt medborgarskap för lag skall medföra av av adopterar är svensk med-

adoptivbamet om någon av personerna som

borgare och barnet inte har fyllt tolv år.

Statslösa barn

Sverige förvärvar inte alltid ett medborgarskap vid Ett barn som föds i barn föds i Sverige statslöst båda födelsen. Således blir t.ex. ett som om

statslösa. Detsamma gäller två föräldrar som föräldrarna är om medborgarskap länder tillämpar ordning visserligen har men vars en

innebär födelse landets territorium är avgörande för om man som att får barn i Sverige. Som angetts i skall få det landets medborgarskap avsnitt kan vidare barn föds i Sverige under vissa föregående ett som förutsättningar bli statslöst även barnet har svensk far. om en antalet Statslösa bam i Sverige, dvs. personer som inte Det totala år, den 31 december 1997 till 4 243. Av dessa barn fyllt arton uppgick

3 883 också födda i Sverige. var Undvikande statslöshet är viktig utgångspunkt för svensk av en

och på medborgarskapsområdet. Detta kommer till

lagstiftning praxis

statslös regel kan naturaliseras uttryck bl.a. genom att en person som års hemvist i stället för efter fem år, är det normala. efter fyra som undvika statslöshet är vidare inskriven i flera av de Principen om att konventioner Sverige åtagit sig att följa. I artikel 7

internationella som

barnkonvention föreskrivs t.ex. att varje barn skall ha punkt 1 i FN:s förvärva medborgarskap. 1997 års europeiska konvention om rätt att ett medborgarskap konkret och föreskriver att om ett barn som är än mer konventionsstat inte förvärvar medborgarskap vid födelsen, så föds i en kunna förvärvas senast vid den tidpunkt då barnet

skall medborgarskap

sedan fem år har hemvist i staten.

Sverige saknar i dag bestämmelser är direkt inriktade på att som underlätta förvärv svenskt medborgarskap för barn föds här av som såsom statslösa. Detta innebär i sin tur att det förekommer att i Sverige födda statslösa barn måste vänta tills de fyllt arton år för kunna bli att svenska medborgare trots att de kanske bott här under hela sin uppväxt. Enligt kommitténs uppfattning är den rådande ordningen inte förenlig

med Barnkonventionens artikel 7 och de motiv ligger till grund för om denna. Inte heller kommer den nuvarande ordningen förenlig att vara med 1997 års europeiska konvention när den träder i kraft i förhållande till Sverige.

Redan Sveriges nuvarande och kommande internationella åtaganden motiverar alltså en ändring i aktuellt avseende. Dessa åtaganden nu betingas i sin tur av vilket därmed också är huvudskälet till - att en ändring bör genomföras det självklara i i största möjliga - att man utsträckning tillskapar garantier för att människor skall slippa att växa upp under den otrygghet och det utanförskap det innebär inte som att vara accepterad såsom medborgare i någon stat. Därtill kommer att en ändring till förmån för de statslösa barnen helt allmänt utgör mycket ett viktigt led i utvecklandet och stärkandet den svenska lagstiftningens av princip undvikande statslöshet. om av Sammanfattningsvis finner kommittén det vara mycket angeläget att det i MedbL införs bestämmelser direkta syfte är underlätta vars att förvärv av svenskt medborgarskap för barn föds här såsom som statslösa. Barnkonventionen medger att barn på sådant sätt kan förvärva och

tillerkännas rättigheter skilda från föräldrarnas rättigheter.

Det tydligaste sättet att leva upp till strävan att undvika statslöshetsådan den kommit till uttryck i vår lagstiftning och i våra internationella åtaganden att barnen svenskt medborgarskap redan vid - vore ge födelsen. En viktig aspekt i sammanhanget är emellertid att ett automatiskt medborgarskapsförvärv inte alltid är förenligt med föräldrarnas vilja. Det inträffar nämligen att barn föds i Sverige såsom statslösa trots att föräldrarna har medborgarskap i någon I vissa stat. fall kan barnet i sådan situation förvärva i föräld-

en medborgarskap

rarnas medborgarskapsland genom ett enkelt anmälningsförfarande. Man får utgå från att del föräldrar under sådana förhållanden en föredrar att barnet har medborgarskap i land de själva och samma som inte därutöver har även svenskt medborgarskap.

Kommittén föreslår därför i stället att ett statslöst barn föds i som Sverige skall kunna förvärva svenskt medborgarskap anmälan genom till Statens invandrarverk. Därmed undgår risken för barn man att ett påförs ett medborgarskap i strid med föräldrarnas vilja.

Sammanfattning 17

fött i Sverige bör krävas att barnet har Utöver att barnet är och hemvist i Sverige. Kommittén föreslår

permanent uppehållstillstånd

anmälan i dessa fall skall göras innan barnet har fyllt fem år. att barn föds i Sverige. Frågan är då hur Det hittills sagda avser som bör på de statslösa barn som

man i medborgarskapshänseende se

eñer sin födelse. Å sidan kan visserligen kommer till Sverige ena faktum barnets födelse äger i Sverige bör vara av hävdas att det att rum betydelse i detta sammanhang och att de barn som inte föds

avgörande

liksom i dag bör få vänta till arton års ålder för att kunna här därför anmälan. Å andra sidan kan förvärva svenskt medborgarskap genom

sådan ordning medför att skillnaden mellan t.ex. ett konstateras att en föds såsom statslöst i Sverige och ett statslöst barn som barn som några veckors ålder blir väldigt stor. Det i Sverige kommer hit vid kan tämligen omgående efter sin födelse förvärva svenskt födda barnet medan det andra barnet för det fall inte föräldrarna

medborgarskap -

naturalisation dessförinnan- normalt får vänta till arton års ansöker om

ålder innan det kan bli svensk medborgare.

ligger till grund för förslaget såvitt i Sverige De skäl som avser födda statslösa bam gäller i hög utsträckning även de statslösa barn

under sin uppväxt flyttar till Sverige. En så stor skillnad som i det som exemplet är enligt kommitténs uppfattning därför inte angivna önskvärd och bör undvikas. Således bör bestämmelser tillskapas nya

även för den aktuella kategorin. nu bedömning och med särskilt beaktande av Vid en sammantagen angelägna i undvika längre tids statslöshet för barn finner det att statslösa barn kommer till Sverige bör kunna kommittén att som förvärva svenskt medborgarskap under förutsättning att de har

uppehållstillstånd i Sverige samt dessutom hemvist här permanent sedan fem år. Med sådan ordning visar Sverige att barnen är en välkomna hit och vi räknar med att de skall starma här, något som att kan bidra till att barnen snabbare finner sig väl till rätta i Sverige. även anmälan avseende förvärv i denna ordning bör enligt kommitténs En innan barnet har fyllt arton år. I praktiken innebär det

uppfattning göras

barn måste komma till Sverige före tretton års ålder för att att ett

omfattas av förvärvsmöjligheten.

kommittén föreslår att anmälan skall göras senast vid arton års Att ålder hänger med att förslaget har till främsta syfte att samman underlätta förvärvet svenskt medborgarskap för just bam. Samtidigt av emellertid denna ordning att barnet för sitt förvärv svenskt innebär av medborgarskap är beroende att föräldrarna medverkar till förvärvet av anmälan för barnets räkning. Normalt sett torde genom att upprätta en detta inte leda till några problem. Det kan emellertid inte uteslutas att

det i några fall kan så att föräldrar kanske på grund av att de vara -

själva fått avslag på sin ansökan om svenskt medborgarskap avstår från att medverka till att deras barn får svenskt medborgarskap trots att barnen vill det och trots att de i och för sig uppfyller de formella förutsättningarna för det. Det bör därför öppnas möjlighet även upp en för myndiga personer att under viss tid efter uppnådd myndighetsålder förvärva svenskt medborgarskap ett anmälningsförfarande. genom Kommittén finner det skäligt att de myndiga här berörs personer som ges tid sig fram till tjugo års ålder att inge anmälan. Vidare bör hemvistkravet i dessa fall utsträckas till sju år vilket- i likhet med vad som gäller i de fall då anmälan måste göras före arton års ålder innebär att utlänningen måste ha kommit till Sverige före års tretton ålder för att omfattas av förvärvsmöjligheten. De båda sista förvärvsaltemativen dvs. anmälan - vid senast arton respektive tjugo års ålder bör stå öppna även för fötts - personer som såsom statslösa i Sverige men som av någon anledning inte förvärvat svenskt medborgarskap anmälan innan de fyllt fem år. genom

Barn med enbart utländskt

medborgarskap

Ett barn som vid födelsen i Sverige förvärvar enbart något lands annat medborgarskap är inte samma sätt de statslösa barnen föremål som för beskydd i olika internationella konventioner medborgarskapsområdet. Den naturliga förklaringen till det står finna i den att att förstnämnda gruppen av barn erhåller i vart fall något medborgarskap vid födelsen och att deras ställning i medborgarskapshänseende därför är mindre utsatt än de statslösa barnens. Under senare år har i den offentliga debatten väckt frågan man om man inte borde underlätta för barn med utländskt medborgarskap att förvärva svenskt medborgarskap. Fördelen med att erbjuda även dessa barn svenskt medborgarskap är främst att en sådan ordning helt allmänt förbättrar villkoren för barnens integration i det svenska samhället. Barnen föds här i landet och kommer i många fall också att tillbringa hela sin uppväxt här och resten av sina liv här. Genom att underlätta villkoren för förvärv svenskt av medborgarskap visar det svenska samhället att vi räknar med barnen att hör hit och att betraktar dem såsom fullt ut tillhöriga den svenska

samhällsgemenskapen. Därmed ökar också förutsättningarna för att

barnen under sin uppväxt kommer att känna lojalitet och samhörighet med Sverige, något är betydelse inte bara för de enskilda som av barnen utan även för samhället i stort. När barnet nått bit i en upp skolåldem kan det svenska medborgarskapet i många fall vidare bidra till att barnet lättare upplever sig i mängden i

som en skolgemenskapen.

Sammanfattning 19

svenskt medborgarskap i dessa

En möjlighet till förvärv av också möjligt för de berörda familjerna att ta hänsyn situationer gör det önskemål i fråga om medborgar-

till de olika familjemedlemmarnas

utländsk familj med tonårsbam där föräldrarna skap. T.ex. kan en ursprungsland barnen har för avsikt att att återvända till sitt men avser välja låta barnen förvärva svenskt leva sina liv i Sverige att medan föräldrarna avstår från det. Möjligheten att medborgarskap till undvika familjekonflikter i de fall så kan självfallet bidra att agera barnen har olika önskemål i fråga medborgardå föräldrarna och om bidra till att minska eventuell bitterhet skap. Vidare kan möjligheten föräldrar fått avslag på sin ansökan svenskt hos barn över att deras om och även barnen själva därmed tills vidare är medborgarskap att

förhindrade från att bli svenska medborgare.

finner det angeläget att det öppnas upp en möjlighet Kommittén vara svenskt medborgarskap även för denna av barn så för förvärv av grupp med obligatorisk verkan skall behöva bundna av det att de inte vara i medborgarskapsfrågan föräldrarna gör för egen

ställningstagande som

Än angeläget är det med möjlighet för de barn vars del. mer en avslag på sin ansökan svenskt medborgarskap. Det föräldrar fått om saknas i dessa fall helt skäl till att föräldrarnas oförmåga att uppfylla

de föreskrivna villkoren med automatik skall komma även något av

barnen till nackdel. Kommittén finner det rimligt att barn föds i Sverige- och vara som vid födelsen förvärvar enbart utländskt medborgarskap ges som till förvärv svenskt medborgarskap anmälan under

möjlighet av genom

förutsättning de har permanent uppehållstillstånd i Sverige samt att hemvist här sedan fem år. Krav på längre tids hemvist skulle dessutom kommitténs uppfattning innebära att skillnaden i förvärvsvillkor enligt statslösa barn och barn med utländskt medborgarskap blev mellan Till detta kan läggas att fem år är lika med den tid efter omotiverat stor.

vilken dessa barn normalt kan bli svenska medborgare såsom biperson-

med föräldrarnas förvärv svenskt medborgarskap efter er i samband av

ansökan. för underlätta förvärvet medborgarskap för i Sverige Motiven att av hög grad även de barn under sin uppväxt flyttar födda barn gäller i som Sverige. Kommittén att det beträffande de utländska barn, till anser relativt tidigt skede sin uppväxt kommer till Sverige, som under ett av skäl uppställa krav på längre tids hemvist än fem är. De inte finns att därför omfattas förvärvsvillkor gäller för de barnen bör av samma som föds i Sverige och vid födelsen f°ar enbart utländskt barn som som

medborgarskap.

Anmälan bör i dessa fall göras innan barnet har fyllt arton år. De

därmed kommer att omfattas bestämmelsen är de som barn som av

20 Sammanfattning SOU 1999134

kommer till Sverige före tretton års ålder. Har barnet fyllt tolv år vid tidpunkten för anmälan, bör enligt huvudregeln krävas att barnet samtycker. Förvärv av svenskt medborgarskap i de angivna situationerna nu förutsätter föräldrarnas medverkan eftersom anmälan skall göras senast vid arton års ålder. Det bör därför, i likhet med vad föreslagits som beträffande statslösa införas möjlighet för myndiga personer, en personer att fram till tjugo års ålder förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan. Vidare bör villkoret avseende hemvisttid utsträckas till sju år vilket gör utländsk medborgare således också i dessa fall att en måste komma till Sverige före tretton års ålder för att omfattas av möjligheten till förenklat förvärv.

Möjlighet att återfå svenskt medborgarskap

4 § MedbL gör det möjligt för förlorat sitt svenska en person, som medborgarskap, att under vissa förutsättningar återfå svenskt medborgarskap genom ett anmälningsförfarande. De gällande förutsättnu ningarna för att återfå svenskt medborgarskap är att sökanden

blivit svensk medborgare vid födelsen, oavbrutet haft sitt hemvist i Sverige intill arton års ålder, samt dessutom har hemvist här sedan två år. -

För att en utländsk medborgare skall kunna återfå svenskt medborgarskap gäller vidare att han eller hon måste styrka att det utländska medborgarskapet därigenom förloras. Kommittén föreslår att det fortsättningsvis skall möjligt vara att återfå svenskt medborgarskap för den hañ hemvist i Sverige under som sammanlagt tio år före arton års ålder och dessutom vid tidpunkten som för ansökan har hemvist här sedan två år. Som en konsekvens kommitténs förslag i fråga dubbelt av om medborgarskap bör det fortsättningsvis inte krävas att sökanden för att återfå svenskt medborgarskap styrker att han eller hon därigenom förlorar sitt utländska medborgarskap. Kommittén föreslår vidare att möjligheten att återfå svenskt medborgarskap, till skillnad från vad som i dag är fallet, skall stå öppen även för den har förvärvat sitt som svenska medborgarskap på annat sätt än födelsen. genom

Sammanfattning 21

Villkorad naturalisation

huvudregeln vid förvärv svenskt medborgarskap efter I dag är av ansökan sökanden inte tillåts ha kvar sitt utländska medborgarskap. att inte förloras automatiskt vid

Om det utländska medborgarskapet

svenska, kan det villkor för svenskt medborgarskap förvärv av det som sökanden inom viss tid visar att han eller hon erhållit föreskrivas att befrielse från det utländska medborgarskapet. Av de medgivande till nationaliteter förekom i ärenden svenskt medungefär 150 som om 1998, uppställde Invandrarverket villkor befrielse

borgarskap år om

beträffande cirka 50. Syftet med sådan villkorad naturalisation är att

undvika dubbla medborgarskap.

Kommittén föreslår konsekvens av förslaget om att - som en medborgarskap bör tillåtas att systemet med Villkorad dubbelt naturalisation slopas. villkorat medborgarskap underlättar för den Utöver att slopandet av enskilde den effekten att myndigheternas hantering av kan även noteras underlättas. De de tillämpande

medborgarskapsärenden resurser som

i dag lägger på frågor hänger med myndigheterna ner som samman

villkorat medborgarskap är nämligen inte obetydliga.

till för landet

Dispensgrunden gagn

Enligt 6 § MedbL är det i dag möjligt att bevilja dispens från något av villkoren för naturalisation bl.a. det är till för Sverige att om gagn sökanden blir svensk medborgare. Kommittén att frågan huruvida person skall beviljas anser om en svenskt medborgarskap inte bör avhängig Sverige som land vara av om kan ha någon nytta att personen beviljas svenskt medborgarskap. av Prövningen bör i stället fokuserad på sökandens personliga vara förhållanden. Kommittén föreslår därför att dispensgrunden till gagn

för landet slopas. Beträffande övriga dispensgrunder bl.a. att det med hänsyn till sökandens förhållanden finns särskilda skäl för ett svenskt medborgar-

skap föreslås inte någon ändring. -

22 Sammanfattning SOU 1999334

Säkerhetsärenden

Ett av de villkor för förvärv av svenskt medborgarskap uppställs i

som 6 § MedbL är att sökanden fört och kan förväntas komma att föra

en hederlig vandel. Som ett led i prövningen av om detta villkor är uppfyllt begär Invandrarverket i naturalisationsärenden där sökanden fyllt femton år ett s.k. kontrollbesked hos Säkerhetspolisen. Syñet med denna begäran är att utröna om det finns några hinder säkerhets-

av mässig karaktär mot att bevilja svenskt medborgarskap.

I de fall då ett medborgarskapsärende visar sig innefatta någon

säkerhetsaspekt har Statens invandrarverk och Utlämringsnämnden

getts möjlighet att under vissa förutsättningar överlämna ärendet till regeringen för avgörande. För att ett överlämnande skall få ske på säkerhetsmässiga grunder krävs att ärendet bedöms ha betydelse för rikets säkerhet eller annars för allmän säkerhet. Då ett överlämnande sker prövar regeringen ärendet första instans och det finns inte

som någon möjlighet att överklaga regeringens beslut. Däremot är sökanden oförhindrad att återkomma med ansökan. Vidare har regeringen

en ny möjlighet att under vissa förutsättningar ompröva sitt eget beslut utan att det föreligger en ny ansökan. Slutligen är även resningsinstitutet tillämpligt beträffande dessa beslut.

Vid överväganden rörande handläggningen såkerhetsärenden

av måste man beakta artikel 12 i 1997 års europeiska konvention

om medborgarskap. I denna artikel föreskrivs bl.a. att varje konventionsstat skall tillse att ett beslut förvärv medborgarskap skall kunna

om av underkastas administrativ eller judiciell omprövning i enlighet med statens nationella lagstiftning. Av konventionens förklarande text framgår att artikel 12 inte utesluter nationella regler innebär att

som vissa ärenden prövas regeringen, dock sägs att även dessa beslut

av mäste kunna bli föremål för administrativ eller judiciell omprövning.

Som angetts är en person som regeringen fått avslag på sin

av ansökan om svenskt medborgarskap inte helt betagen möjligheten att få beslutet omprövat. Bortsett från de i praktiken mycket sällsynta resningsfallen görs emellertid omprövningen alltid regeringen själv

av och det är enligt kommitténs uppfattning därför tveksamt dagens

om ordning kan sägas fullt ut uppfylla syftet med konventionens föreskrift om omprövning i administrativ eller judiciell ordning. Med hänsyn till det sammantaget med det faktum att det helt allmänt ärotillfreds-

ställande att möjlighet till överklagande saknas- finner kommittén

att en ändrad ordning bör införas.

Kommittén föreslår att såkerhetsärenden enligt MedbL skall avgöras av Invandrarverket i första instans och att verkets beslut i dessa ärenden

Sammanfattning 23

till regeringen. Även Rikspolisstyrelsen bör skall kunna överklagas ges rätt att överklaga ett sådant beslut. regeringen bör överinstans för denna av ärenden har Att vara grupp sin huvudsakliga grund i att det är regeringen som har det yttersta för rikets säkerhet och för den allmänna säkerheten. Det ansvaret saknar i sammanhanget inte heller betydelse att man inom Regerings-

kansliet besitter mått expertktmskap inom de skilda områden ett stort av kan aktualiseras vid avgörande säkerhetsärenden. som av

för att stärka medborgarskapets status

Åtgärder

saknas i princip allmän och lättillgänglig information svenskt Det om såvitt de formella kraven uppställs för

medborgarskap utom avser som

medborgarskap enligt MedbL. Kunskaperna hos såväl i förvärv av Sverige bosatta utlänningar hos svenska medborgare om vad ett som svenskt medborgarskap innebär är bristfälliga. Kommittén att medborgarskapets status kan stärkas genom anser informationsinsatser syftar till att sprida kunskap medborgarsom om skapets innebörd. Sådan information bör rikta sig till svenska

medborgare samt till utländska medborgare och statslösa. Det är vidare, bakgrund de törvärvsvillkor föreslås för barn och bl.a. mot av nya som ungdomar, mycket viktigt att informationen når även dessa grupper. Det övergripande ansvaret för allmän information om medborgarskapet bör enligt kommitténs uppfattning åvila Integrationsverket.

Kommittén föreslår att det överlåts på verket att bevaka att ändamåls-

enlig information utarbetas och att den sprids på lämpligt sätt. Ett annat sätt att stärka det svenska medborgarskapets status är åtgärder markerar medborgarskapsförvärvet. Det är därför genom som viktigt formerna för erhållande svenskt medborgarskap förbättras att av och görs välkomnande för nya medborgare. mer Kommittén att det bör hållas särskilda ceremonier för nya anser medborgare och det bör ankomma på kommunerna att svara för att Kommittén föreslår att allmänna rekommendationer arrangemangen. avseende ceremonier för svenska medborgare utformas i samråd nya mellan Integrationsverket och Svenska kommunförbundet. Kommittén framhåller att kunskaper i svenska språket är av största

vikt för alla är permanent bosatta i landet. Det är också en av som grundförutsättningama för fungerande integrationsprocess. Kommiten tén emellertid krav på språkkunskaper inte bör knytas till anser att medborgarskapet. Frågor berör sådana kunskaper är uppgift för som en utbildningsväsendet och de åtgärder behövs bör sättas in långt som tidigare än då frågan naturalisation aktualiseras. om

24 Sammanfattning

Avgifter i samband med förvärv av svenskt

medborgarskap

Enligt kommitténs uppfattning utgör förvärvet svenskt medborgar-

av skap ett viktigt led i integrationsprocessen. Det är därför viktigt att avgifterna för ansökan och anmälan inte ligger på nivåer är så

som höga att de i sig avhåller människor från eller försvårar för dem att

förvärva svenskt medborgarskap. Det kan vidare ifrågasättas huruvida avgift över huvud taget bör tas ut när det handlar om barns förvärv av svenskt medborgarskap.

Kommittén föreslår att regeringen ser över systemet med avgifter i samband med förvärv svenskt medborgarskap. Översynen bör

av vara generell och således avse samtliga typer av förvärv.

Frågan om ratificering av 1997 års europeiska konvention om medborgarskap

1997 års konvention bärs upp av grundvärderingar och principer bl.a.

att statslöshet skall undvikas vilka Sverige i alla delar kan ställa sig

bakom. Kommittén har i sitt arbete med medborgarskapslag

en ny följ driktigt också hela tiden varit uppmärksam på och beaktat innehållet i konventionen. Enligt kommitténs uppfattning råder det inte någon som helst tvekan om att samtliga bestämmelser i förslaget till

ny medborgarskapslag står i överensstämmelse med konventionen.

Kommittén föreslår att Sverige som i november 1997 under-

tecknat konventionen även ratiñcerar konventionen och att detta görs

utan förbehåll. Detta bör i tiden kunna ske parallellt med ikraft-

trädandet av den nya medborgarskapslagen.

1999:34 F ötfattningsförslag 25

SOU

Författningsförslag

Förslag till Lag om svenskt medborgarskap

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § I denna lag finns bestämmelser förvärv och förlust av svenskt om medborgarskap. Lagen innehåller också bestämmelser vilka om myndigheter beslutar i medborgarskapsärenden och om rätten att som överklaga beslut i sådana ärenden.

2 § Den har fyllt arton år får själv göra ansökan eller anmälan enligt som denna lag utan hinder att lagen i det land där han eller hon är av medborgare föreskriver högre myndighetsålder än arton år. en

3 § Vad föreskrivs i lagen om krav på permanent uppehållstillstånd som gäller inte för den är medborgare i Danmark, Finland, Norge eller som Island.

Förvärv av svenskt medborgarskap

Förvärv svenskt medborgarskap vid födelsen av

4 § Ett barn förvärvar svenskt medborgarskap vid födelsen om modern är svensk medborgare, fadern är svensk medborgare och barnet föds i Sverige, fadern är svensk medborgare och gift med barnets mor, fadern är avliden var svensk medborgare vid sin död och barnet men föds i Sverige, eller fadern är avliden svensk medborgare vid sin död och gift men var med barnets mor.

26 Författningsförslag

Ett hittebarn anträffas här i landet anses såsom svensk

som medborgare till dess något annat framkommer.

Förvärv svenskt medborgarskap adoption

av genom 5 § Ett barn inte har fyllt tolv år och som adopteras av en svensk

som medborgare blir vid adoptionen svensk medborgare om

barnet adopteras i Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge, eller

barnet adopteras ett utländskt adoptionsbeslut som gäller i

genom Sverige enligt lagen 1971:796 om internationella rättsförhållanden rörande adoption eller enligt lagen 1997:191 med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner.

Förvärv svenskt medborgarskap genom föräldrars äktenskap

av 6 § Om en svensk man ingår äktenskap med en utländsk kvinna blir ett före äktenskapet fött barn till makarna, som inte har förvärvat svenskt medborgarskap enligt 4 svensk medborgare om barnet är ogifc och inte har fyllt arton är.

Förvärv av svenskt medborgarskap genom anmälan

7 § Om ett barn, som har fötts utomlands, inte har förvärvat svenskt medborgarskap enligt 4 eller 6 § men barnets far sedan tidpunkten för barnets födelse är svensk medborgare, förvärvar barnet svenskt medborgarskap genom att fadern skriftligen anmäler önskemål om det innan barnet fyllt arton år.

Om barnet har fyllt tolv år och har utländskt medborgarskap krävs att barnet samtycker. Sådant samtycke krävs dock inte om barnet är varaktigt förhindrat att lämna samtycke på grund av psykisk störning eller något annat liknande förhållande.

Kan barnets förvärv av svenskt medborgarskap medföra förlust av det medborgarskap som barnet har förvärvat efter modern, krävs moderns samtycke om hon är ensam vårdnadshavare eller har del i vårdnaden om barnet. Står barnet under vårdnad av särskilt förordnad

Författningsförslag 27

förmyndare eller liknande krävs under förutsättning i stället samma samtycke från den eller dem på sådant sätt anförtrotts vårdnaden som om barnet.

8 § Ett barn föds i Sverige och vid födelsen inte får något som som medborgarskap, förvärvar svenskt medborgarskap om barnet har permanent uppehållstillstånd och hemvist här i landet, barnet fortfarande saknar medborgarskap, samt föräldrarna eller, vid vårdnad, den föräldrarna som har ensam av vårdnaden barnet skriftligen innan barnet fyllt fem år anmäler att om barnet skall förvärva svenskt medborgarskap.

9 § Ett utländskt barn förvärvar svenskt medborgarskap barnet har om

permanent uppehållstillstånd i Sverige,

hemvist här i landet sedan fem år, samt föräldrarna eller, vid vårdnad, den av föräldrarna som har ensam vårdnaden barnet skriftligen innan barnet fyllt arton år anmäler att om barnet skall förvärva svenskt medborgarskap. Om barnet har fyllt tolv år och har utländskt medborgarskap krävs för förvärv svenskt medborgarskap att barnet samtycker. Sådant av samtycke krävs dock inte barnet är varaktigt förhindrat att lämna om samtycke på grund psykisk störning eller något annat liknande av förhållande.

10§ En utlänning har fyllt arton men inte tjugo år förvärvar svenskt som medborgarskap skriftlig anmälan om han eller hon har genom permanent uppehållstillstånd i Sverige, och hemvist här i landet sedan sju år.

11§ Den förlorat sitt svenska medborgarskap återfår detta genom som skriftlig anmälan han eller hon om fore arton års ålder haft hemvist här i landet under sammanlagt tio år, har permanent uppehållstillstånd i Sverige, och sedan två år har hemvist här i landet.

28 Författningsförslag

12 § Om utlänning blir svensk medborgare enligt 10 eller ll

en medför detta svenskt medborgarskap även för hans eller hennes ogifta barn har hemvist här i landet och inte fyllt arton år om utlänningen

som

har vårdnaden barnet, eller

ensam om 2. har vårdnaden gemensamt med den andre föräldern och denne är svensk medborgare.

Blir föräldrarna till ett ogiñ barn har hemvist här i riket och inte

som fyllt arton år samtidigt svenska medborgare enligt 10 eller ll medför detta svenskt medborgarskap även för barnet om detta står under bådas vårdnad.

13§

skall hos Statens invandrarverk. Är Anmälan enligt 7-11 göras utlänningen medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge skall anmälan dock göras hos länsstyrelsen i det län där han eller hon är folkbokförd.

Den myndighet till vilken anmälan görs skall meddela beslut huruvida anmälan medfört förvärv av svenskt medborgarskap eller ej. Detsamma gäller vid anmälan enligt 20 eller 21

Ansökan svenskt medborgarskap naturalisation

om 14§ En utlänning kan på ansökan beviljas svenskt medborgarskap om han eller hon

styrkt sin identitet, fyllt arton år, har permanent uppehållstillstånd i Sverige,

4. har hemvist här i landet sedan

två år i fråga dansk, finländsk, isländsk eller norsk medborgare, a om b fyra år i fråga om den som är ofrivilligt statslös eller att bedöma som flykting i enlighet med 5 kap. 2 § utlänningslagen 00O0:00, eller c fem år i fråga om övriga utlänningar, samt

fört och kan förväntas komma att föra en hederlig vandel.

15 § Även kravet på styrkt identitet enligt 14 § l inte kan uppfyllas får

om svenskt medborgarskap beviljas, om sökanden sedan minst åtta år har hemvist här i landet och gör sannolikt att den identitet han eller hon uppger är riktig.

Även villkoren enligt 14 § 2-5 inte är uppfyllda får svenskt om

medborgarskap beviljas om

sökanden tidigare har varit svensk medborgare eller är gift med en svensk medborgare, eller med hänsyn till sökandens personliga förhållanden finns det armars särskilda skäl för ett svenskt medborgarskap.

l6§ Ansökan svenskt medborgarskap skall göras hos Statens om invandrarverk. I ett beslut svenskt medborgarskap efter ansökan skall det om bestämmas även sökandens ogifta barn under arton år skall om förvärva svenskt medborgarskap.

Upphörande av svenskt medborgarskap

Förlust av svenskt medborgarskap

17§ En svensk medborgare som är född utomlands, aldrig haft hemvist i Sverige, och inte heller uppehållit sig här under förhållanden som tyder på samhörighet med landet, förlorar sitt svenska medborgarskap när han eller hon fyller tjugotre år. På ansökan gjorts dessförinnan får dock Statens invandrarverk som medge att medborgarskapet bibehålls. När någon enligt första stycket förlorar svenskt medborgarskap, medför detta förlust sådant medborgarskap även för hans eller av hennes barn, förvärvat medborgarskapet till följd att föräldern som av varit svensk medborgare. Förlust av medborgarskapet för barnet inträder dock inte den andra föräldern har kvar sitt svenska om medborgarskap och barnet härleder sitt svenska medborgarskap även från honom eller henne. Förlust svenskt medborgarskap enligt första eller andra stycket av inträder inte förlusten skulle leda till kommer att sakna om att personen medborgarskap.

30 Författningsförslag

Befrielse från svenskt medborgarskap l8§ Statens invandrarverk får på ansökan befria den är eller önskar bli

som utländsk medborgare från hans eller hennes svenska medborgarskap. Befrielse får inte vägras den som har sitt hemvist utomlands. Den som har hemvist i Sverige får vägras befrielse endast om det föreligger särskilda skäl.

Är sökanden inte redan utländsk medborgare skall villkor för

som befrielsen från svenskt medborgarskap föreskrivas att han eller hon inom viss tid förvärvar medborgarskap i annat land.

Medborgarskapsrättsliga avtal mellan de nordiska länderna

19§ Regeringen får, efter avtal med Danmark, Finland, Island eller Norge, meddela föreskrifter tillämpning av en eller flera av bestämmel-

om

i 20 och 21 §§. Med avtalsstat i dessa bestämmelser den serna avses eller de stater med vilka Sverige har ingått sådant avtal.

20§ En medborgare i avtalsstat som

förvärvat medborgarskapet på annat sätt än efter ansökan, fyllt arton år, har hemvist här i landet sedan fem år, och under denna tid inte dömts till fängelse,

förvärvar svenskt medborgarskap genom att hos länsstyrelsen i det län där han eller hon är folkbokförd skriftligen anmäla önskemål om det. Vid sådant förvärv av medborgarskap tillämpas såvitt avser utlänningens ogifta barn bestämmelsen i 12

21§ Den har förlorat sitt svenska medborgarskap och därefter oavbrutet

som varit medborgare i avtalsstat, återfår svenskt medborgarskap genom att, efter det han eller hon tagit hemvist här i landet, hos länsstyrelsen i det län där han eller hon är folkbokförd skriftligen anmäla önskemål om det. Vid sådant förvärv av medborgarskap tillämpas såvitt avser utlänningens ogifta barn bestämmelsen i 12

Författningsförslag 31

Överklagande m.m.

22§ Statens invandrarverk får efter ansökan meddela förklaring att någon är svensk medborgare. Härvid får dock inte prövas fråga som avses i 13

23§ Statens invandrarverks beslut enligt denna lag får överklagas till utlärmingsdomstol. Detsamma gäller beslut länsstyrelse.

av en

Invandrarverkets beslut enligt första stycket överklagas dock till regeringen om det rör ett säkerhetsärende. Ett sådant beslut får överklagas även av Rikspolisstyrelsen.

Säkerhetsärenden är ärenden där Rikspolisstyrelsen hos Invandrarverket av skäl som rör rikets säkerhet eller allmän säkerhet har förordat att ansökan avslås.

I ett säkerhetsärende gäller förvärvet av svenskt medborgarskap frän och med den dag då beslutet har vunnit laga krañ.

24§ En utlänningsdomstols dom eller beslut f°ar överklagas till Utlänningsöverdomstolen. Prövningstillstånd krävs vid sådant överklagande.

Bestämmelser om utlänningsdomstolar och Utlänningsöverdomstolen finns i 12 kap. utlänningslagen 00O0:0O.

Övriga bestämmelser

25§ I fråga adoptivbarn gäller bestämmelserna i denna lag barns

om om förvärv eller förlust svenskt medborgarskap med anledning att

av av barnets adoptivfar eller adoptivmor förvärvar sådant medborgarskap endast

om barnet adopterats i Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge,

om barnet adopterats ett utländskt adoptionsbeslut gäller

genom som i Sverige enligt lagen 1971:796 internationella förhållanden

om rörande adoption eller enligt lagen 1997:191 med anledning

av Sveriges tillträde till Haagkonventionen skydd barn och

om av samarbete vid internationella adoptioner, eller

om en far eller mor adopterat sitt eget barn.

32 F öüattningsförslag

26§ En socialnänmd skall begäran av regeringen, Utlänningsöverdomstolen, utlänningsdomstol, Statens invandrarverk eller

en Rikspolisstyrelsen lämna ut uppgifter en utlännings personliga

om förhållanden, uppgifterna behövs i ett ärende om svenskt

om medborgarskap.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001, då lagen 1950:382 om svenskt medborgarskap skall upphöra att gälla.

Ett barn är fött i Sverige den 1 juli 1983 eller senare och som

som skulle ha blivit svensk medborgare om 7 § i den nya lagen varit gällande vid tidpunkten för födelsen, förvärvar svenskt medborgarskap

om a barnet inte har fyllt arton år, b fadern fortfarande är svensk medborgare, och

fadern skriftligen före den 1 juli 2003 hos Statens invandrarverk

c

anmäler önskemål svenskt medborgarskap för barnet.

om

Har barnet fyllt tolv år krävs att barnet samtycker. Sådant samtycke krävs dock inte barnet är varaktigt förhindrat att lämna samtycke

om grund psykisk störning eller något annat liknande förhållande.

av

Kan barnets förvärv svenskt medborgarskap medföra förlust av

av det medborgarskap barnet har förvärvat efter modern, krävs

som moderns samtycke hon vårdnadshavare eller har del i

om är ensam vårdnaden barnet. Står barnet under vårdnad av särskilt förordnad

om förmyndare eller liknande krävs under samma förutsättning i stället samtycke från den eller dem som sådant sätt anförtrotts vårdnaden om barnet.

Ett adoptivbarn som är fött den l juli 1983 eller senare och som skulle ha blivit svensk medborgare 5 § i den nya lagen varit

om gällande vid tidpunkten för adoptionsbeslutet, förvärvar svenskt medborgarskap om a adoptionen beslutats den 1 juli 1992 eller senare, b barnet inte har fyllt arton år, och c den eller de har vårdnaden om barnet skriftligen hos

personer som Statens invandrarverk före den l juli 2003 anmäler önskemål om svenskt medborgarskap för barnet.

Har adoptivbamet fyllt tolv år krävs att adoptivbamet samtycker. Sådant samtycke krävs dock inte om adoptivbamet är varaktigt förhindrat att lämna det på grund psykisk störning eller något annat

av liknande förhållande.

F örfattningsförslag 33

4. En person som förlorat sitt svenska medborgarskap enligt 1950 års lag, men som skulle haft det kvar om den nya lagen varit gällande vid tidpunkten för förlusten, återfår svenskt medborgarskap han eller

om hon skriftligen hos Statens invandrarverk före den l juli 2003 anmäler önskemål om det.

Har personen vid tidpunkten för anmälan inte uppnått myndig ålder, görs anmälan i stället av föräldrarna eller, vid ensam vårdnad, den av föräldrarna som har vårdnaden om barnet.

I de fall det ankommer på föräldrarna eller någon av dessa att in

ge anmälan skall barnet lämna sitt samtycke om barnet har fyllt tolv år. Sådant samtycke krävs dock inte om barnet är varaktigt förhindrat att länma det på grund psykisk störning eller något annat liknande

av förhållande.

Äldre föreskrifter skall tillämpas i fråga ärenden enligt 9 §

om som a i 1950 års lag har överlämnats till regeringen före ikraftträdandet

av den nya lagen. Detsamma gäller i fråga om anmälningsärenden enligt 3 § i 1950 års lag som har getts in före ikraftträdandet den lagen

av nya om tillämpning av 1950 års lag är förmånligare för den enskilde än vad tillämpning av den nya lagen skulle vara.

DEL A

BAK GR UND

Utredningsuppdraget och dess genomförande 37

1 och dess

Utredningsuppdraget genomförande

Uppdraget

Kommitténs direktiv dir. 1997:5 av regeringen den 16

beslutades

januari 1997. Efter framställning från kommittén beslutade regeringen den 17 juni 1998 vidare om tilläggsdirektiv dir 1998:50. Kommitténs båda direktiv återges i sin helhet som bilagor till betänkandet.

Kommittén har i november 1997 överlämnat delbetänkandet Medborgarskap och identitet SOU 1997:162, som behandlar frågeställningar som hänger samman med kravet på styrkt identitet vid ansökan om svenskt medborgarskap.

Kommitténs uppgift i nu aktuella delar har varit att se över lagen 1950:382 om svenskt medborgarskap samt att utreda vissa speciella frågeställningar som rör medborgarskapslagstiftningen. I uppgiñen har även ingått att överväga åtgärder som kan stärka medborgarskapets status. Slutligen har kommittén genom tilläggsdirektiven getts iuppdrag att förutsättningslöst utreda frågan dubbelt medborgarskap.

om

Genomförande av uppdraget

Kommittén, som påbörjade arbetet med slutbetänkandet i december 1997, har under arbetets gång haft upprepade och ingående kontakter med Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden för att inhämta kunskap om gällande praxis på medborgarskapsområdet.

Kommittén har vidare inhämtat kunskap om vad i ett 20-tal

som andra länder bl.a. de nordiska gäller i fråga naturalisations-

- - om villkor, syn på dubbelt medborgarskap m.m. Detta har skett

genom Utrikesdepartementets försorg i sin tur anlitat de svenska

som beskickningama i respektive land.

Kommittén har vid sex sammankomster med sammanlagt ett 20-tal invandrar- och frivilligorganisationer tagit del av organisationemas synpunkter på olika frågor hänger med kommitténs

som samman uppdrag. Kommittén har vidare sammanträffat med Föreningen svenskar i världen, framför allt tagit frågan dubbelt

som upp om medborgarskap. Föreningen har till kommittén även överlämnat ett skriftligt att dubbelt medborgarskap bör ti1låtas.Upp-

namnupprop om ropet omfattar några hundratal nanmunderskrifter från utlandssvenskar.

Rikspolisstyrelsen/Säkerhetspolisen har vid två sammanträffanden

med kommittén redogjort dels för sin på hanteringen av s.k. syn säkerhetsärenden, dels för sin uppfattning i fråga säkerhetsmässiga om aspekter på dubbelt medborgarskap. Kommittén har vidare haft ett sammanträde med Försvarsmakten för att ta del synpunkter på olika av frågor hänger med dubbelt medborgarskap. Slutligen har som samman kommittén också träffat Utrikesdepartementet för att ta del av erfarenheter den problematik i vissa fall kan uppstå till följd av att en av som stat inte äger rätt att intervenera hos stat för någon av sina en annan medborgare som är medborgare också i den staten. För att kunna beräkna antalet i Sverige med dubbelt personer medborgarskap har kommittén inhämtat ett omfattande statistisktmaterial från Statistiska centralbyrån. Materialet bl.a. antalet naturaliavser serade svenskar fördelade på ursprungsland samt antalet i Sverige födda barn föräldrar har utländsk anknytning genom att vara födda vars i utlandet eller vara utländska medborgare. I anslutning till kommitténs diskussioner rörande åtgärder som kan stärka medborgarskapets har professorn Åke Daun etnologi och status docenten Mátyás Szabö etnologi redovisat resultatet sina av forskningsarbeten medborgarskapsfrågor för kommittén. om Det finns på medborgarskapsrättens område en långvarig tradition nordiskt samarbete. Kommittén har därför vid två tillfällen i av - Stockholm i maj 1998 och i Köpenhamn i januari 1999 deltagit i nordiska samrådsmöten avseende medborgarskap. Vid dessa möten har kommittén lämnat rapporter om sitt arbete. Parallellt med kommitténs arbete har det bedrivits arbete inom Kommittén instans- och processordning i utlänningsärenden om ny NIPU, överlämnade sitt slutbetänkande Ökad rättssäkerhet i som asylärenden SOU 1999:16 den 25 februari 1999. 1997 års medborgarskapskommitté har samrått med NIPU samt i relevanta delar även tagit del av NIPU:s förslag. I sammanhanget bör även framhållas att många privatpersoner under utredningstiden har hört sig till kommittén med synpunkter på av olika delar av kommitténs uppdrag. Utifrån det således inhämtade bakgrundsmaterialet har kommittén vid ett antal sammanträden fört diskussioner om vilka bestämmelser fortsättningsvis bör gälla på medborgarskapsrättens område och som hur ett förslag till medborgarskapslag bör utformas. ny

Den nuvarande ordningen 39

2 Den nuvarande

ordningen

l Inledning

Enligt folkrätten bestämmer varje stat själv genom sin lagstiftning vilka personer som skall räknas som dess medborgare. Någon form av naturlig samhörighet mellan individen och staten, t.ex. att personen är född där eller har föräldrar som är medborgare i den staten, måste dock föreligga. Ett förvärv av medborgarskap utan någon som helst sådan anknytning till landet är inte folkrättsligt tillåtet.

Reglerna om förvärv och förlust av svenskt medborgarskap finns i lagen 1950:382 om svenskt medborgarskap MedbL, trädde i

som kraft den l januari 1951. MedbL som tillkom efter samråd mellan

- Danmark, Norge och Sverige har sedan sitt ikraftträdande genomgått

flera detaljförändringar, den har hittills inte varit föremål för

men någon mer genomgripande översyn.

MedbL bygger på härstamningsprincipen, innebär att

som föräldrarnas medborgarskap är avgörande för vilket medborgarskap ett barn skall få vid födelsen. Denna princip tillämpas även våra

av nordiska grannländer samt av de flesta staterna i Europa i övrigt. Andra länder t.ex. USA och flertalet de sydamerikanska har i stället

av territorialyrørinczpen som huvudregel, vilket innebär att medborgarskap i första hand förvärvas på grund födelse inom statens territorium.

av

Beträffande tillämpningen av härstamnings- respektive territorialprincipen kan sägas att de ofta kombineras med varandra på sådant sätt att ett lands lagstiftning visserligen i huvudsak bygger på den

ena principen, men att det också finns inslag av bestämmelser är

som hänförliga till den motsatta principen.

Ytterligare viktiga grundläggande principer präglar MedbL är

som en strävan att undvika dubbelt medborgarskap och statslöshet.

I fråga om MedbL:s tre grundprinciper uttalas i kommitténs direktiv att den svenska medborgarskapslagstiñningen även fortsättningsvis bör bygga på härstamningsprincipen. Vidare framhålls att undvikande

av statslöshet är en viktig utgångspunkt och att kommittén bör överväga om ytterligare åtgärder kan vidtas för att underlätta för statslösa personer att bli svenska medborgare. Vad slutligen gäller dubbelt medborgarskap har kommittén tilläggsdirektiv den 17 juni 1998

genom getts mandat att förutsättningslöst utreda i vilken utsträckning som det bör vara tillåtet.

nuvarande ordningen 40 Den

Kommitténs huvuduppgift är att genomföra en allmän översyn av MedbL. Utöver den allmänna översynen skall kommittén utreda vissa speciella frågeställningar direkt eller indirekt berör denna som lagstiftning. Det är därför vikt att inledningsvis göra en genomgång av MedbL:s bestämmelser och tillämpningen dem. I anslutning till av av några bestämmelserna lämnas dessutom redogörelse för av en förhållandena i ett antal andra länder.

Varje paragrafgenomgång inleds med återgivande paragrafen i

av dess nuvarande lydelse.

2.2 1 §

medborgarskapslagen

Barn förvärvar svenskt medborgarskap vid födelsen, om l modern är svensk medborgare, 2 fadern är svensk medborgare och gift med barnets moder, 3 fadern år avliden vid sin död svensk medborgare och gift men var med barnets moder. Hittebarn anträffas här i riket såsom svensk medborgare som anses intill dess annat utrönes.

Paragrafen villkoren för att ett barn skall förvärva svenskt anger medborgarskap vid födelsen. Bestämmelserna gäller oberoende av om barnet föds i Sverige eller utomlands. De påverkas inte heller av om barnet samtidigt med det svenska medborgarskapet också erhåller medborgarskap i något annat land. Som framgår punkt l får ett barn alltid svenskt medborgarskap av vid födelsen, modern är svensk medborgare. Så har varit fallet om sedan den l juli 1979 då bestämmelsen trädde i kraft. Fram till dess gällde att ett barn för det fall modern vid tidpunkten för barnets födelse gift med fadern fick svenskt medborgarskap efter modern var endast under förutsättning att barnet inte erhöll något medborgarskap efter fadern föräldrarna inte var gifta med varandra fick däremot

om

barnet svenskt medborgarskap modern var svensk medborgare. om Det hade vid tidpunkten för lagändringen sedan lång tid tillbaka

framställts krav på att i medborgarskapshänseende jämställa kvinnan

med i äktenskapet. Bl.a. uttalades i det betänkande som mannen föregick 1950 års lag, Nya medborgarskapslagar för Danmark, Norge och Sverige SOU 1949:45, att följdriktig tillämpning av principen en könens lika rättighet skulle leda till att bam i äktenskap alltid om förvärvade svenskt medborgarskap modern svensk medborgare. om var Att ändringen likväl kom att dröja till år 1979 berodde framför allt på

Den nuvarande ordningen 41

farhågor om att antalet dubbla medborgarskap skulle öka kraftigt. Detta eftersom många länder fram till dess hade tillämpat ordning

en som innebar att endast faderns medborgarskap överfördes på barnet vid födelsen.

Punkterna 2 och 3 knyter an till faderskapspresumtionen l kap. 1 § föräldrabalken FB. Innebörden av denna presumtion är att om modern är gift då barnet föds, så skall mannen i äktenskapet anses som barnets far. Detsamma gäller om modern är änka och barnet föds inom sådan tid efter mannens död att det kan vara avlat dessförinnan. Hävs emellertid sedermera faderskapet i enlighet med FB:s regler härom, är den rådande uppfattningen att detta får retroaktiv verkan i medborgarskapsfrågan och barnet anses då aldrig ha förvärvat svenskt medborgarskap i enlighet med punkten 2 eller

Parförhållanden mellan personer från olika länder har med tiden blivit mycket vanliga. Det bör i sammanhanget därför framhållas att frågor om äktenskap och faderskap i sådana förhållanden kan att

vara bedöma enligt utländsk rätt på grund den svenska internationella

av familjerätten. Bland konsekvenserna härav märks att utländska familjerättsliga avgöranden kan äga giltighet även i Sverige. Författningar av intresse i detta sammanhang är bl.a. lagen l904:26 om vissa internationella förhållanden rörande äktenskap och förmynderskap och lagen 1973:943 om erkännande vissa

av äktenskapsskillnader och hemskillnader. Inomnordiska frågor om äktenskap regleras i KF 1931:429 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap. I fråga om internationella faderskapsfrågor återfinns de svenska bestämmelserna i lagen 1985:367 om internationella faderskapsfrågor samt i lagen 1979: 1001 om erkännande nordiska faderskapsavgöranden.

av

Enligt paragrafens andra stycke, som är begränsad betydelse i

av praktiken, skall hittebam som anträffas här i riket såsom svensk

anses medborgare intill dess annat utrönes. Hittebam är ett folkrättsligt begrepp som avser ett mycket ungt barn, i princip ett spädbarn,

som anträffas övergivet och har okända föräldrar. Kravet på att

som föräldrarna skall okända inte uppfyllt förälder är

vara anses vara om en känd men inte kan identifieras.

Av den i bestämmelsen valda formuleringen "anses såsom" framgår att det handlar om en presumtion och bestämmelsen innebär därför inte att barnet de facto förvärvar svenskt medborgarskap. Presumtionen gäller även om barnet påträffas under sådana omständigheter, t.ex. vid en flyktingförläggning, som tyder på att barnet har utländska föräldrar.

För brytande av presumtionen är det tillräckligt att det utreds att barnet inte är svensk medborgare. Det finns i sammanhanget således inte något krav på att barnets verkliga medborgarskap klarläggs. Vid

42 Den nuvarande ordningen

brytande presumtionen blir medborgarskapsfrågan att bedöma

av utifrån övriga bestämmelser i MedbL.

2.3 l §

a medborgarskapslagen

Ett barn inte fyllt tolv år och adopteras av svensk medborgare som som blir vid adoptionen svensk medborgare om barnet adopteras i Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge,

l

eller 2 barnet adopteras ett utländskt adoptionsbeslut som godkänts genom i Sverige enligt lagen 1971:796 internationella rättsförhållanden om rörande adoption eller gäller här i landet enligt lagen 1997:191 som med anledning Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av av barn och samarbete vid internationella adoptioner.

Utvecklingen avseende adoptivbarns rättsliga ställning i Sverige kännetecknas att deras position fortlöpande stärkts samt att de av rättsliga banden mellan adoptivbarnen och de biologiska föräldrarna avbrutits. Sedan den 1 januari 1972 gäller således som huvudregel 4 kap. 8 § FB att adoptivbarn vid tillämpning bestämmelse i lag - av eller författning tillägger släktskap eller svågerlag rättslig annan som betydelse skall adoptantens barn och inte som barn till sina - anses som biologiska föräldrar. Vid införandet 4 kap. 8 § FB år 1972 ansågs emellertid tiden inte av

att i medborgarskapshänseende fullt ut jämställa adopterade

mogen barn med biologiska. Skälen för det var dels att man ansåg att en ändring MedbL inte borde göras utan föregående samråd med de av andra nordiska länderna, dels sådan förändring skulle leda till ett att en ökat antal dubbla medborgarskap. De anförda skälen kom dock med tiden att förlora i styrka. Således innebar 1979 års ändring l § MedbL jfr. avsnitt 2.2 att dubbla av medborgarskap för barn fortsättningsvis accepterades i svensk rätt. Vidare ändrade Danmark år 1986 sin adoptions- och medborgarskapslag i aktuellt hänseende. I Sverige genomfördes ändringen den nu l juli 1992 då förevarande paragraf trädde i kraft. Paragrafen anger uttömmande de situationer i vilka ett barn med automatik förvärvar svenskt medborgarskap genom adoption. För förvärv svenskt medborgarskap i denna ordning krävs av inledningsvis att den adopterar är svensk medborgare. Är det två som adopterar är det tillräckligt att en av dem är svensk personer som medborgare. Ytterligare grundförutsättning är att barnet inte har fyllt en

Den nuvarande ordningen 43

tolv år. Denna åldersgräns skall ses mot bakgrund av 4 kap. 5 § FB, föreskriver att den har fyllt tolv år i princip inte får adopteras som som samtycke. Även i fråga att få ett nytt medborgarskap utan eget om ansåg att barnets inställning borde klarläggas vilket ledde till att man det automatiska förvärvet svenskt medborgarskap vid adoption av av barn inte gäller över den ålder där barnet uppnått tillräcklig mognad för att kunna ha uppfattning i frågan. Har barnet fyllt tolv år en egen avgörs frågan svenskt medborgarskap i stället efter ansökan om om naturalisation. Utöver nämnda grundförutsättningar gäller enligt punkten l som enda villkor för förvärv svenskt medborgarskap att barnet adopteras av i något de nordiska länderna. Punkten 2 utomnordiska av avser adoptionsbeslut och för att ett sådant skall medföra svenskt medborgarskap gäller att beslutet antingen skall ha

godkänts i Sverige enligt lagen 1971:796 om internationella rättsförhållanden rörande adoption, eller att det gäller här i landet enligt lagen 1997:191 med anledning av - Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av bam och samarbete vid internationella adoptioner.

I punkten första ledet, uppställs således villkor att det utländska som adoptionsbeslutet skall ha godkänts i Sverige enligt lagen 1971:796 om internationella råttsförhållanden rörande adoption. Behörig att pröva en fråga om sådant godkännande är Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor NIA och dess beslut kan överklagas hos regeringen. Från NlAzs behörighet undantas emellertid sådana adoptioner som enligt internationella rättsförhällanden rörande adoption 3 § i lagen om automatiskt gäller i Sverige. I nämnda paragraf föreskrivs att- förutsatt att den adopteras inte är svensk medborgare eller har hemvist här i som landet ett utländskt beslut om adoption automatiskt blir giltigt i - Sverige adoptanten var medborgare eller hade hemvist i den om främmande när beslutet meddelades. Även således staten om adoptionen till följd denna paragraf automatiskt blir giltig här, är av detta inte tillräckligt för att svenskt medborgarskap skall erhållas. Eftersom NIA i ett sådant fall dessutom saknar behörighet att godkänna beslutet, är adoptivbarnet i stället hänvisad till att ansöka om naturalisation. Som skäl för denna ordning angavs i propositionen om svenskt medborgarskap för adoptivbarn, m.m. 1991/92:90, s. 12 att det i dessa fall ofta behövs en utredning om gällande rätt i det främmande landet innan det står klart om en adoption med verkan i Sverige föreligger.

44 Den nuvarande ordningen

Att NIA skall godkänna utomlands meddelade adoptioner- där den adopteras är svensk medborgare eller har hemvist här i landetsom motiverades i propositionen med förslag till lag internationella om rättsförhållanden rörande adoption l97l:ll3 32 enligt m.m. s. följande:

Svenska medborgare och med hemvist i Sverige har ett berättigat personer intresse här beredas ett rättsskydd i överensstämmelse med de av att grundläggande värderingarna i vår rättsordning. Av särskild betydelse är, också utredningen har framhållit, att ett erkännande här av ett som utländskt adoptionsbeslut beträffande minderårig medför att adoptanten en blir vårdnadshavare och därmed kan bestämma barnets vistelseort. Eftersom det inte kan uteslutas att en utländsk adoption i ett eller flera hänseenden framstår olämplig från svensk synpunkt, kan ett som erkännande adoptionen i fall då barnet är svensk medborgare eller har av hemvist här leda till uppenbart stötande resultat. På nu anförda skäl biträder jag utredningens förslag att giltigheten av ett utländskt beslut om adoption den som är svensk medborgare eller har hemvist här i Sverige av görs beroende av särskild prövning i det enskilda fallet."

I punkten andra ledet, anges som villkor för förvärv av svenskt medborgarskap att adoptionen gäller i vårt land enligt lagen 1997: 191 med anledning Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Denna bestämmelse iMedbL trädde i kraft den l juli 1997. Ändamålet med Haagkonventionen är bl.a. att upprätta garantier för att säkerställa att internationella adoptioner sker med beaktande av barnets bästa och med respekt för barnets grundläggande rättigheter såsom dessa erkänns i internationell rätt artikel l a. Av konventionens innehåll i övrigt skall här endast kortfattat beröras några av artiklarna. Artiklarna 4 och 5 genom en beskrivning av respektive stats anger åligganden de villkor gäller för adoptioner enligt konventionen. I - som enlighet med artikel 4 gäller att ursprungsstaten innan en adoption får genomföras bl.a. skall ha fastställt att adoptionen är till barnets bästa och att samtycken lämnats i vederbörlig ordning. I artikel 5 uppställs de förutsättningar skall uppfyllda från mottagarlandets sida för som vara adoption skall få ske. Mottagarlandet skall bl.a. ha fastställt att de att en tilltänkta adoptivföräldrarna är lämpliga och att de erhållit den rådgivning som kan vara nödvändig. Artiklarna 23-27 handlar erkännande och verkan av adoptioner om meddelade i fördragsslutande stat. Enligt artikel 23 punkten l gäller en att adoption har genomförts i enlighet med vad som föreskrivs i en som konventionen skall erkännas i de övriga fördragsslutande staterna

Den nuvarande ordningen 45

omedelbart på grund av lag. Att adoptionen verkligen genomförts på föreskrivet sätt skall styrkas genom intyg av behörig myndighet i den stat där adoptionen har ägt behörig centralmyndighet i Sverige är

rum NIA. Enligt artikel 24 kan en fördragsslutande stat vägra att erkänna

adoption endast adoptionen med hänsyn tagen till barnets bästa en om är uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen i den staten.

I fråga Haagkonventionen skall avslutningsvis nämnas artikel 39

om i vilken föreskrivs att konventionen inte inverkar på något internationellt instrument som de fördragsslutande staterna är parter Det bör därvid noteras att det mellan de nordiska länderna finns en konvention från år 1931 som innehåller internationellt privaträttsliga bestämmelser äktenskap, adoption och förmynderskap. Konven-

om tionen ligger i sin tur till grund för förordningen 1931:429 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap. Följden av artikel 39 i Haagkonventionen blir således att de nordiska adoptioner som faller in under den nordiska konventionen inte påverkas av Haagkonventionens reglering även om de båda berörda nordiska staterna också skulle ha tillträtt Haagkonventionen.

Däremot kommer regleringen i lagen 1971:796 om internationella rättsförhållanden rörande adoption, som inte grundar sig på någon internationell överenskommelse, att i förhållande till övriga konventionsstater få ge vika för Haagkonventionen i de avseenden som denna innehåller särskilda bestämmelser. Framför allt gäller det Haagkonventionens regler om erkännande av utländska adoptionsbeslut som kommer att ersätta bestämmelserna om erkännande i 1971 års lag. Exempel på det motsatta dvs. när den svenska lagen i stället

kompletterar konventionen är i fråga om adoptionens rättsverkningar

vilka inte reglerats på ett uttömmande sätt i Haagkonventionen. Den svenska lagens 4 § kan således, om det visar sig att detta lagrum i fråga om rättsverkningar innebär ett starkare skydd för barnet än det skydd som föreskrivs i artikel 26 i konventionen, anses vara tillämplig som en komplettering till konventionen.

Förvärv av svenskt medborgarskap i enlighet med den nu aktuella paragrafen anses ske vid tidpunkten för adoptionsbeslutet och således inte när detta vinner laga kraft. Att beslutet vunnit laga kraft är däremot en nödvändig förutsättning för att konstatera att förvärv av svenskt medborgarskap skett.

Enligt 4 kap. 7 § FB upphör, såvitt angår adoptivbamets ställning till adoptanten och dennes släktingar, all verkan av adoptionen om adoptivbamet adopteras av annan än adoptantens make eller adoptanten ingår äktenskap med adoptivbamet. Att rättsverkan av adoptionen på detta sätt upphör, inverkar inte på det medborgarskap förvärvats

som

46 Den nuvarande ordningen

adoptionsbeslutet. Annorlunda förhåller det sig om genom adoptionsbeslutet eller godkännandet visar sig vara ogiltigt; då anses något svenskt medborgarskap aldrig ha uppkommit.

2.4 2 §

medborgarskapslagen

Ingår svensk med utländsk kvinna, blir före äktenskapet

man äktenskap

fött barn till makarna svensk medborgare, det är ogift och fyllt om aderton år.

Paragrafen reglerar villkoren för erhållande av svenskt medborgarskap legitimation. Paragrafens ordalydelse har inte ändrats sedan genom tillkomsten av MedbL. Ett barn till svensk far och utländsk blir, om inte en en mor föräldrarna är gifta med varandra vid barnets födelse, inte svensk medborgare enligt l§ MedbL. Gifter sig emellertid den svenske därefter med den utländska kvinnan, blir deras barn svensk mannen medborgare med tillämpning av förevarande paragraf. Faderns medborgarskap vid tidpunkten för barnets födelse saknar betydelse i detta sammanhang. Det avgörande är i stället fadern var om svensk medborgare vid tidpunkten för äktenskapets ingående. Paragrafen är därför tillämplig även när fadern erhållit sitt svenska medborgarskap efter barnets födelse men utan att barnet omfattats av förvärvet. Bestämmelserna faderskapspresumtion gäller inte för ogifta i FB om föräldrar utan i aktuella fall skall faderskapet fastställas antingen nu bekräftelse eller dom. Bekräftelse faderskap sker skriftligen genom av och vidare skall bekräftelsen godkännas av socialnämnden. Skall faderskapet i stället fastställas dom gäller att domstolen skall genom förklara man vara far, om det är utrett att han haft samlag med en barnets under den tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn mor till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet avlats av honom. Legitimationsförvärv gäller från tidpunkten från föräldrarnas giftermål. I de fall då faderskapet vid denna tidpunkt ännu inte fastställts, är konstaterandet att barnet blivit svensk medborgare av beroende framtida faderskapsfastställelse. När denna blivit gjord av en dock barnet ha blivit svensk medborgare med verkan från anses tidpunkten för giftermålet.

Den nuvarande ordningen 47

2.5 2 §

a medborgarskapslagen

Har barn förvärvat svenskt medborgarskap enligt l eller 2 § men är barnets fader sedan tiden för barnets födelse svensk medborgare och har han slutligt avgörande svensk domstol eller genom ett genom av avtal godkänts socialnämnden fått vårdnaden om barnet ensam som av eller gemensamt med barnets moder eller fått vårdnaden gemensamt med barnets moder registrering hos skattemyndighet, förvärvar genom barnet svenskt medborgarskap att fadern eller, vid gemensam genom vårdnad, föräldrarna hos den myndighet anges i ll § första stycket som skriftligen anmäler sin önskan detta innan barnet fyllt aderton år. om Har barnet fyllt femton år, fordras barnets samtycke.

Denna bestämmelse, i sin ursprungliga lydelse trädde i kraft den l som juli 1979, uttryck för ambitionen att öka jämställdheten mellan är ett föräldrar i fråga rätten att överföra svenskt medborgarskap till barn. om Fullt ut har denna princip dock fått genomslag och skälet till det är ansett att samhörigheten mellan far och hans barn utom att man en äktenskap kan variera i sådan utsträckning att själva faderskapet inte ensamt kan motivera att barnet får faderns medborgarskap prop. 1978/79:72 54. Ytterligare ett skäl för denna ståndpunkt är att FB:s s. bestämmelser legal faderskapspresumtion endast är tillämpliga då om modern är gift med barnets far eller sedan kort tid är änka efter honom. Faderskapfastställelsen sker i andra fall efter barnets födelse. Redan av det skälet skulle det uttalades i prop. s. 55 möta stora - samma praktiska svårigheter att i dessa fall barnet retroaktiv rätt från ge födelsen till faderns medborgarskap. När de i paragrafen angivna förutsättningarna i fråga vårdnad är om uppfyllda, antas samhörighet mellan fadern och barnet föreligga i tillräcklig grad för att fadern skall kunna överföra sitt medborgarskap på barnet. Som tillkommande förutsättning gäller att fadern alltsedan barnets födelse skall ha varit svensk medborgare. Att ett vårdnadsavgörande åberopas måste vara svenskt hänger som

med dels att utländska vårdnadsavgöranden inte gäller i

samman Sverige lagstöd, dels strävan efter att endast vårdnadsbeslut utan en står i överensstämmelse med barnets bästa skall beaktas i som sammanhanget prop. 1978/79:72 56-57. Denna ordning kan leda s. till vissa problem i praktiken eftersom utländska vårdnadsavgöranden i ganska stor utsträckning gäller i Sverige till följd av numera regleringen i lagen l989:l4 erkännande utländska om av vårdnadsavgöranden En konsekvens härav är att man f°ar utgå m.m. från att svensk domstol skulle avvisa faders ansökan om ensam en en

48 Den nuvarande ordningen

vårdnad om ett sådant förordnade redan hade fastställts genom utländsk dom med giltighet i Sverige. I en sådan situation skulle det således inte finnas någon möjlighet för barnet att erhålla svenskt medborgarskap med tillämpning av denna paragraf.

Bestämmelsen om att man alternativt kan åberopa ett

av socialnämnden godkänt vårdnadsavtal trädde i kraft den l april 1998 och var en ren konsekvensändring till följd ändringar i FB. I detta

av sammanhang skall bara nämnas att ändringarna i FB syftar till att underlätta för samförståndslösningar i fråga om vårdnad och umgänge samt att bana väg för ökad användning av gemensam vårdnad.

I paragrafen anges slutligen som alternativ att fadern fått vårdnaden gemensamt med barnets mor genom registrering hos skattemyndighet. Enligt 6 kap. 4 § andra stycket FB kan ogifta föräldrar få gemensam vårdnad genom registrering hos Skattemyndigheten efter anmälan

av dem båda l till socialnämnden i samband med att nämnden skall godkänna

en

faderskapsbekräñelse, eller 2 till Skattemyndigheten under förutsättning att förordnande

om

vårdnaden inte har meddelats tidigare och att föräldrarna och barnet

är svenska medborgare.

Att endast punkten l kommer i fråga som alternativ i samband med anmälan om svenskt medborgarskap för barn följer att punkten 2

av förutsätter att barnet redan vid registreringstidpunkten är svensk medborgare.

Har barnet fyllt femton år krävs att det samtycker till anmälan. Detta motiveras i propositionen, 1978/79:72 57, att det rimligt att

s. av anses barn som uppnått denna ålder inte mot sin vilja skall bli svensk medborgare och som en följd därav eventuellt förlora sitt utländska

medborgarskap.

Förvärv av svenskt medborgarskap i enlighet med denna paragraf anses ske fr.o.m. den dag då anmälan kom in till den beslutande myndigheten.

2.6 3 §

medborgarskapslagen

Utlänning, som oavbrutet haft sitt hemvist i riket från det han fyllt sexton år och dessutom tidigare halt sitt hemvist här under sammanlagt minst fem år, förvärvar svenskt medborgarskap att, efter det han

genom fyllt tjuguett år men innan han fyllt tjugutre år, hos den myndighet

som anges i ll § första stycket skriftligen anmäla sin önskan att bliva

Den nuvarande ordningen 49

medborgare. Den icke är medborgare i någon stat eller svensk som styrker, han skulle förlora sitt utländska medborgarskap genom att att svenskt medborgarskap, må dock göra sådan anmälan redan förvärva fyllt aderton år, han vid tiden för anmälan har sitt hemvist i då han om fem år och dessutom tidigare haft sitt hemvist här under riket sedan sammanlagt minst fem år. i krig, äger vad i första stycket är stadgat icke Då riket är tillämpning å den är medborgare i fientlig stat eller som där ägt som medborgarskap förlorat det utan att förvärva medborgarskap i men annan stat.

reglerar vad gäller i fråga om förvärv av

Paragrafen som

medborgarskap långvarig hemvist i Sverige s.k. increscens. genom Bestämmelsen bygger på uppfattningen att utländska bam som vuxit och gått i skola här i landet därigenom har knutits så starkt till upp Sverige de bör ha rätt bli svenska medborgare de så önskar. att att om tillämpning paragrafen krävs uppfyllande samtliga villkor För av av i något av följ ande alternativ.

A 1 Sökanden skall ha fyllt tjugoett inte tjugotre år, och men oavbrutet ha haft sitt hemvist i Sverige från det han eller hon fyllt 2 sexton år, v 3 han eller hon skall vidare dessförinnan ha haft sitt hemvist i antingen Sverige, Danmark, Finland eller Norge under sammanlagt

minst fem år.

B Sökanden skall ha fyllt arton inte tjugoett år och sakna l men medborgarskap eller styrka att det utländska medborgarskapet förloras vid förvärv svenskt medborgarskap, av eller hon skall vid tiden för anmälan ha haft sitt hemvist i 2 han Sverige sedan fem år, 3 han eller hon skall vidare dessförinnan ha haft sitt hemvist i antingen Sverige, Danmark, Finland eller Norge under sammanlagt

minst fem år.

I den aktuella paragrafen används begreppet "hemvist" för första nu gången i MedbL. Det återkommer därefter i flera av lagens paragrafersåväl i samband med förvärv medborgarskap naturalisation av genom vid vissa förvärv anmälan och sammantaget kan som genom konstateras att innebörden och tolkningen av hemvistbegreppet är av stor betydelse för tillämpningen MedbL. av

50 Den nuvarande ordningen

Det grundläggande skälet till att krav uppställs i fråga om hemvist är att en person bör ha kunskaper om och vara integrerad i det svenska samhället innan medborgarskap beviljas. Till det kommer att kravet naturligtvis också har betydelse för möjligheten att bedöma en utlännings lämplighet att bli svensk medborgare, något som dock är relevant endast när det handlar om naturalisation eftersom myndigheterna i sådana ärenden företar diskretionär lämplighets-

en prövning. I anmälningsfallen har sökanden däremot en ovillkorlig rätt att förvärva svenskt medborgarskap för det fall han eller hon uppfyller de i respektive paragraf uppställda villkoren.

Hemvistbegreppet är inte helt okomplicerat och prövningen det

av kan ibland innefatta svåra överväganden. En närmare redovisning

av begreppets tillämpning beräkning av tid i den

- m.m. - ges framställning som följer i anslutning till 6§ MedbL. I förevarande sammanhang redogörs därför endast för den innebörd tennen

som hemvist anses ha när det förekommer i MedbL.

Med hemvist avses den ort där en person är bosatt på ett faktiskt och varaktigt sätt. Det avgörande är således inte är folkbokförd. Är

var man en person skriven i Sverige, men likväl bor i utlandet, han eller

anses hon därför inte ha sitt hemvist här i landet. En

annan sak är att begreppet hemvist inte i och för sig utesluter har hemvist i

att en person flera länder.

Av stor betydelse vid bedömningen någon har hemvist i

av om Sverige är personens avsikt. För att hemvist skall föreligga måste

anses det hos i fråga finnas avsikt att varaktigt stanna kvar i

personen en Sverige det s.k subjektiva rekvisitet. Det behöver inte fråga

vara om att stanna här för alltid, men det får inte heller handla tillfälliga

om vistelser för exempelvis semester, studier eller besök hos släktingar. Av vikt vid prövningen det subjektiva rekvisitet är utlänningen

av om ansökt om uppehållstillstånd för bosättning i Sverige. Om så är fallet får han eller hon normalt anses ha visat sin avsikt att stanna i landet.

Det ingår inte något tidsvillkor i själva hemvistbegreppet. En utlänning kan alltså ha hemvist i Sverige redan från tidpunkten för ankomsten hit. Å andra sidan behöver den omständigheten vistelsen

att här är långvarig inte med nödvändighet innebära i fråga

att personen anses ha hemvist i Sverige.

Hemvistbegreppet förutsätter vidare att vistelsen i Sverige är legal. Den som vistas här utan att söka erforderligt tillstånd och i stället håller sig undan kan således inte ha hemvist här. Inte heller

anses anses en utlänning, som vistas här sedan han eller hon ett lagakraftvunnet

genom beslut avvisats eller utvisats landet, ha hemvist i Sverige.

ur

Att en utlänning vistas i Sverige under falsk identitet utesluter däremot inte att han eller hon likväl kan ha hemvist här. En sak

annan

Den nuvarande ordningen 51

enligt praxis inte får tillgodoräkna sig sådan tid som är att man hemvisttid i ett naturalisationsärende. fråga hemvistbegreppets innebörd skall avslutningsvis noteras I om sig dels med begreppet "hemvist i Sverige, dels sitt att MedbL rör det villkor uppställs att person skall ha hemvist i Sverige. När som en hemvist i Sverige sedan viss tid finns det inget som hindrar att haft samtidigt haft hemvist även i något annat land. Sitt hemvist personen däremot sådana fall där har hemvist såväl i Sverige utesluter personen land. Det räcker alltså inte heller att det huvudsakliga som i annat hemvistet är i Sverige. Det begrepp används i 3 § MedbL är sitt hemvist. Att en som svenskt medborgarskap i denna ordning delvis utlänning vid förvärv av hañ sitt hemvist i Danmark, Finland eller Norge beror på att kan ha Sverige i enlighet med lO § MedbL såvitt avser tillämpningen av

a -

- MedbL ingått avtal med dessa länder att hemvist i 3 § om fördragsslutande likställs med hemvist i Sverige i den mån stat infallit före års ålder och tidigare än fem år före hemvisttiden sexton

anmälan. fråga den nedre åldersgränsen för A-alternativet, dvs. tjugoett I om år, uttalades i förarbetena till 1950 års lag prop. 1950:217 s. 30 att

det fanns skäl talade för att åldersgränsen sattes vid arton år som eftersom det skulle medföra fördelar i vämpliktshänseende och i vissa

ha för vederbörandes möjligheter till yrkesval och

fall även betydelse

utbildning. Samtidigt konstaterades emellertid att regleringen i

åtskilliga länder sådan att respektive lands medborgarskap inte var förlorades förvärv utländskt medborgarskap på grund av genom av anmälan gjord före tjugoett års ålder. Med hänsyn till vikten av att

antalet dubbla medborgarskap begränsades i största möjliga

utsträckning föreslogs därför huvudregel att anmälan skulle få som göras först efter fyllda tjugoett år. Vad avsåg den övre åldersgränsen uttalades prop. 31 att det s. ansågs orimligt att under det i paragrafen angivna en person - som åldersintervallet kunde ha förvärvat svenskt medborgarskap men som utnyttja möjligheten- skulle ha tillfälle att kanske många år valt att inte bli svensk medborgare ensidig handling. senare genom en Är sökanden 18-21 år åligger det honom eller henne själv att styrka

utländska medborgarskapet förloras vid förvärv svenskt att det av Det finns därvid inget hindrar att det utländska

medborgarskap. som

beslutet befrielse är villkorat på sådant sätt att det anger att om befrias från sitt medborgarskap under förutsättning att han personen eller hon erhåller svenskt medborgarskap. Det är vidare relativt vanligt

utländskt medborgarskap förloras automatiskt vid förvärv av att ett medborgarskap i Sverige, i de fallen krävs det inte av utlärmingen att

52 Den nuvarande ordningen

han eller hon företer bevisning om innehållet i den andra statens lagstiftning.

Vid fyllda tjugoett år gäller inte längre något krav på samtidig förlust av det utländska medborgarskapet. I förarbetena, SOU 1949:45 s. 51 motiverades detta med att det inte ansågs rimligt att

en främmande stat skulle kunna hindra i Sverige född och

en uppvuxen myndig person från att bli svensk medborgare.

Andra stycket innebär att- då riket är i krig första stycket inte är

tillämpligt på den som medborgare i fientlig stat eller där haft

som medborgarskap men förlorat det utan att förvärva medborgarskap i annan stat. Bestämmelsen har sin förklaring i att regleringen i Danmark och Norge under andra världskriget medförde del medborgare i

att en fientlig stat blev danska eller norska medborgare.

Tillägget avseende statslösa gjordes eftersom ville

personer man hindra ett kringgående bestämmelsen att den fientliga staten

av genom fråntog sina i Sverige bosatta medborgare deras medborgarskap prop. 1950:217 s. 33.

2.7 4 §

medborgarskapslagen

Har någon, som vid födelsen blivit svensk medborgare och oavbrutet haft sitt hemvist här i riket intill aderton års ålder, förlorat sitt svenska medborgarskap, återvinner han, om han sedan två år har hemvist i riket, medborgarskapet genom att hos den myndighet som anges i ll § första stycket skriftligen anmäla sin önskan härom. Den är utländsk

som medborgare återvinner dock icke svenskt medborgarskap, med mindre han styrker, att han därigenom skulle förlora det utländska medborgarskapet.

Paragrafen gör det möjligt för blivit svensk medborgare

en person, som vid födelsen men som senare förlorat detta medborgarskap, att under

vissa förutsättningar återfå svenskt medborgarskap ett

genom anmälningsförfarande. Sökanden undgår därigenom den prövning

som regelmässigt sker i ärenden naturalisation.

om

Möjligheten till återvinning står således endast öppen för den

som förvärvat sitt svenska medborgarskap födelsen. Vidare fordras

genom att sökanden oavbrutet haft sitt hemvist här i landet från födelsen till arton års ålder, något som i förarbetena SOU 1949:45 55

s. motiverades med från återvinningsmöjligheten ville utesluta

att man tidigare svenska medborgare saknar verklig anknytning till

som Sverige. Skälen för det tillkommande kravet på hemvist i Sverige sedan

Den nuvarande ordningen 53

sökanden inte skall ha möjlighet att förvärva svenskt två år var att han eller hon har hañ tillfälle att åter bli medborgarskap förrän med landets förhållanden samt att myndigheterna skall ha förtrogen sällsynta undantagsfall utvisning eller möjlighet att i - genom landet- hindra inte är önskvärda här från förpassning ur personer som att återvinna svenskt medborgarskap. Såvitt paragrafens villkor i fråga hemvist bör noteras att avser om hemvist här i riket används i fråga hemvistet fram uttrycket sitt om ålder medan det beträffande tvåårskravet föreskrivs till arton års i riket. Skillnaden är att sitt hemvist här i riket innebär att hemvist haft enbart hemvist och att det skall ha varit i personen skall ha ett "hemvist i riket" innebär däremot att det inte finns Sverige. Begreppet har hemvist både i Sverige och något hinder mot att personen

utomlands. utländsk medborgare måste styrka att han eller hon Den som är återvinningen det svenska medborgarskapet förlorar det genom av Syftet med det är undvika uppkomsten dubbla utländska. att av medborgarskap. Vid tillämpningen denna paragraf jämställs med hemvist i av Sverige i enlighet med 10 a§ medborgarskapslagen hemvist i - - Danmark, Norge eller Finland intill tolv års ålder. Personer förlorat sitt svenska medborgarskap har även som möjlighet återfå svenskt medborgarskap naturalisation varvid att genom från hemvistvillkoret normalt beviljas. En förutvarande svensk dispens medborgare, varit bosatt i Sverige intill ålder, kan som regel som vuxen återfå sitt svenska medborgarskap omedelbart eller kort tid efter till Sverige. Även tidigare svensk medborgare återkomsten en som aldrig eller endast under kortare tid barn haft sitt hemvist en som - kan erhålla dispens. I dessa fall krävs dock något längre här en hemvisttid i Sverige, normalt två år.

2.8 5 §

medborgarskapslagen

Blir utländsk svensk medborgare enligt 3 eller 4 medför detta man svenskt medborgarskap jämväl för hans ogifta bam har hemvist som här i riket och fyllt aderton år, han har vårdnaden om om ensam barnet eller har vårdnaden gemensamt med barnets moder och modern

är svensk medborgare. Vad i första stycket är stadgat att barn förvärvar medborgarskap om tillsammans med fadern skall äga motsvarande tillämpning på

förhållandet mellan barn och modem.

54 Den nuvarande ordningen

Blir fader och moder till ogift bam som har hemvist här i riket och

fyllt aderton år samtidigt svenska medborgare enligt 3 eller 4 medför detta svenskt medborgarskap jämväl för barnet, barnet står

om under bådas vårdnad.

Paragrafen, som erhöll sin nuvarande lydelse den l januari 1977, reglerar under vilka förutsättningar ett ogift barn får svenskt medborgarskap genom att barnets far och/eller förvärvar svenskt

mor medborgarskap efter anmälan enligt 3 eller 4 § MedbL. Paragrafen är dock tillämplig även när svenskt medborgarskap förvärvas enligt 7 a § sista stycket samt enligt 10 § b och c MedbL.

Grundförutsättningarna för att ett barn biperson till sina

som föräldrar eller till någon dem skall kunna förvärva svenskt

- av -

medborgarskap är att barnet

inte har fyllt arton är, -

ärogift, -

har hemvist i Sverige vid tidpunkten för huvudpersonens förvärv - av svenskt medborgarskap.

Paragrafen uppställer vidare vissa förutsättningar i fråga den

om rättsliga vårdnaden om barnet. Dessa regler innebär bl.a. att ett barnsom står under gemensam vårdnad av utländska föräldrar inte blir

svensk medborgare biperson endast den föräldrarna

som om ene av förvärvar svenskt medborgarskap anmälan. Dock kan sådant

genom ett

barn under vissa förutsättningar få svenskt medborgarskap

genom naturalisation.

Till skillnad från vad gäller enligt 2 § uppställs i förevarande

som a paragraf inte något krav på att vårdnadsavgörandet skall svenskt.

vara Utländska vårdnadsavgöranden gäller i Sverige skall således

som beaktas vid tillämpning paragrafen.

av

Är förutsättningarna enligt paragrafen uppfyllda

sker förvärvet av medborgarskap automatiskt och det är således inte möjligt att undanta ett barn från förvärvet. Finns någon anledning sådana önskemål kan

av föräldern i stället välja att ansöka naturalisation.

om

För det fall en person förvärvar svenskt medborgarskap i

- som egenskap av biperson enligt 5 § själv har barn, detta barn ha

- anses förvärvat svenskt medborgarskap vid tidpunkt sin förälder.

samma som

Den nuvarande ordningen 55

2.9 6 §

medborgarskapslagen

Utlänning kan på ansökan tas till svensk medborgare upp

naturaliseras om han

l styrkt sin identitet, 2 fyllt arton år, 3 sedan fem år eller, i fråga dansk, finländsk, isländsk eller norsk om medborgare, sedan två år har hemvist här i landet, samt 4 fört och kan förväntas komma att föra hederlig vandel. en Även villkoren enligt första stycket 2-4 inte är uppfyllda kan om naturalisation beviljas, det är till för landet att sökanden blir svensk medborgare, l om gagn 2 sökanden tidigare har varit svensk medborgare eller år gift med om en svensk medborgare, eller 3 det med hänsyn till sökandens förhållanden finns om annars särskilda skäl för ett svenskt medborgarskap. Även kravet på styrkt identitet enligt första stycket l inte kan om uppfyllas får naturalisation beviljas, sökanden sedan minst åtta år om har hemvist här i landet och gör sannolikt att den identitet han uppger är riktig. Frågor naturalisation prövas Statens invandrarverk. om av Regeringen avgör dock naturalisation skall beviljas på grund av att om det är till gagn för landet. sökande med utländskt medborgarskap inte förlorar det i och Om en med sin naturalisation utan det för sådan verkan krävs ett en medgivande den utländska statens regering eller någon annan av myndighet, kan det villkor för naturalisation att sökanden som anges inför Statens invandrarverk inom viss tid styrker att ett sådant

medgivande lämnats.

I ett beslut naturalisation skall det bestämmas huruvida om naturalisationen skall omfatta även sökandens ogifta barn under arton

ar.

Paragrafen reglerar villkoren för erhållande svenskt medborgarskap av naturalisation. Med naturalisation avses att en utlänning genom genom ett särskilt beslut upptas till stats medborgare. Paragrafen fick sin en nuvarande lydelse den l januari 1999 då det i praxis sedan lång tid etablerade kravet på styrkt identitet fördes in i lagtexten. Vidare infördes vilket nyhet jämfört med tidigare en möjlighet till - var en dispens från detta krav. Sett över åren har lagstiftning och praxis avseende naturalisationsvillkoren genomgått vissa förändringar. Således har t.ex. kravet på att

56 Den nuvarande ordningen

sökanden skall kunna försörja sig tagits bort. Vidare har hemvistkravet sänkts etappvis och i början av 1980-talet slopades det obligatoriska intyget avseende kunskaper i svenska språket för en närmare redovisning av vad som tidigare gällde i fråga om språkkunskaper hänvisas till avsnitt 17.3.

De villkor som uppställs för naturalisation är hänförliga till tidpunkten för beslutet i medborgarskapsärendet. Det skall dock framhållas att det inte är någon absolut rättighet att

genom naturalisation erhålla svenskt medborgarskap utan de beslutande myndigheterna har s.k. fri prövningsrätt. Detta följer för övrigt indirekt redan av paragrafens formulering "kan på ansökan tas upp till svensk medborgare". Härvidlag föreligger en viktig skillnad mot vad

som gäller vid förvärv av svenskt medborgarskap efter anmälan; i dessa fall har anmälaren en absolut rätt att bli svensk medborgare under förutsättning att han eller hon uppfyller de i respektive paragraf angivna villkoren.

2.9.1 Kravet på styrkt identitet

Som angetts finns det från den l januari 1999 möjlighet att erhålla dispens från kravet på styrkt identitet. Huvudregeln är dock fortfarande att man skall kunna styrka sin identitet vid ansökan svenskt

om

medborgarskap.

Kravet på styrkt identitet hänger samman med bl.a. att ett beslut om svenskt medborgarskap i princip inte kan betraktas som en nullitet verkningslöst även om det meddelats på grundval falska uppgifter

av om identiteten. Det är vidare så att 2 kap. 7 § andra stycket regeringsformen omöjliggör återkallelse av ett beslut om svenskt medborgarskap även om det har tillkommit under sådana omständigheter.

I det följande lämnas en sammanfattande redovisning hur kravet

av på styrkt identitet tillämpas i praktiken. För en mer ingående redovisning hänvisas till kommitténs delbetänkande Medborgarskap och identitet SOU 1997: 162.

Vid en ansökan om naturalisation ankommer det på sökanden att styrka de uppgifter som lämnas i identitetshänseende. Sökanden skall styrka namn, ålder och normalt även vilket medborgarskap han eller hon har. Det kan emellertid ibland svårt att fastställa

vara medborgarskap på grund av omständigheter som sökanden inte råder över, t.ex. oklara hemlandsbestämmelser medborgarskap. Detta

om utgör då, under förutsättning att identiteten i övrigt är fastställd, inte något hinder för naturalisation.

Den nuvarande ordningen 57

Det skall vid naturalisationstillfállet inte råda någon tvekan beträffande sökandens identitet. Utgångspunkten vid den prövning som görs är att sökanden för att ha styrkt sin identitet på ett godtag- - anses bart sätt skall kunna förete ett hemlandspass i original alternativt en fotoförsedd identitetshandling i original utfärdad av behörig myndighet i hemlandet, allt under förutsättning att handlingens äkthet inte sätts i fråga. Det råder fri bevisvärdering och som riktmärke gäller att handlingarna skall tillförlitliga och utfärdade på ett ur identitetsvara synpunkt tillfredsställande sått. Av detta följer bl.a. att en handling inte alltför enkel beskaffenhet. får vara av En följd den fria bevisvärderingen är också att det om än i av undantagsfall förekommer att ha styrkt sin identitet - en person anses trots att han eller hon inte kunnat visa upp någon handling som i sig är tillräcklig för att uppfylla beviskravet. För att detta skall kunna bli aktuellt krävs regelmässigt att det i ärendet, utöver den eller de handlingar åberopas, föreligger ytterligare omständigheter som ger som ett starkt och otvetydigt stöd för den av sökanden uppgivna identiteten. Den införda dispensmöjligheten innebär att person som inte en kan styrka sin identitet likväl kan beviljas svenskt medborgarskap efter viss tid han eller hon gör sannolikt att den uppgivna identiteten om är riktig. Sökanden skall trovärdig beträffande både uppgifterna vara identiteten och anledningen till att identiteten inte kan styrkas. om I fråga sannolikhetsbedömningen anförde Socialförsäkringsom utskottet i betänkandet Medborgarskap och identitet l998/99:SfU3 s. 9 att omständighet bör väga tungt är om sökanden vidhållit en som uppgifter sin identitet under hela vistelsen i Sverige. Talar i samma om ett sådant fall inga omständigheter emot den uppgivna identiteten, bör det inte uppställas krav på att uppgiftema stöds av annan skriftlig utredning. I de fall då sökande har ändrat sina identitetsuppgifter har en det, alltjämt enligt utskottet, betydelse om ändringen skett efter påpekande någon myndighet eller om de nya uppgifterna lämnats på av eget initiativ. Har sökanden själv del i att identiteten inte kan styrkas kan detta komma att utgöra ett försvårande moment i den trovärdighetsbedömning skall göras vid dispensprövningen. som Att möjligheten till dispens är förenad med ett krav på förlängd hemvisttid åtta år har sin grund i bl.a. att det anses medföra större - möjligheter att bedöma trovärdigheten av de uppgifter sökanden lämnar samt även utgör ett incitament för honom eller henne att få fram erforderliga handlingar.

58 Den nuvarande ordningen

2.9.2 Åldersvillkoret

Ett villkoren för självständig naturalisation är att sökanden fyllt

av arton år. Dispens från åldersvillkoret kan ges i bl.a. följande fall.

Ett utländskt bam under arton år som adopterats av svensk medborgare beviljas normalt dispens från åldersvillkoret under förutsättning att adoptionen är gällande i Sverige. Dessa dispenser har dock minskat i omfattning efter införandet av l a § MedbL som innebär att barn under tolv år adopteras svensk medborgare numera i de

som av flesta fall automatiskt blir svensk medborgare genom adoptionen.

Det förekommer vidare att dispens meddelas då någon av barnets biologiska föräldrar är svensk medborgare och antingen ensam eller

gemensamt med den andre föräldern har vårdnaden om barnet. Det

handlar främst när någon föräldrarna förvärvat svenskt

om av medborgarskap efter barnets födelse utan att barnet samtidigt blivit svensk medborgare.

I undantagsfall har dispens från åldersvillkoret meddelats även om inte någon av barnets rättsliga vårdnadshavare år svensk medborgare. Sådana dispenser har normalt avsett bam som varit medborgare i annat nordiskt land och som under lång tid vistats i Sverige som fosterbam hos svenska föräldrar.

2.9.3 Hemvistvillkoret

I enlighet med första stycket, tredje punkten, kan en utlänning naturaliseras om han eller hon sedan fem år eller i fråga om

medborgare i annat nordiskt land sedan två år har hemvist här i

landet.

Hemvistbegreppets innebörd vid tillämpning av MedbL har redovisats under avsnitt 2.6. Som angetts där är det grundläggande skälet till krav på viss hemvisttid är att en person bör ha kunskaper om och integrerad i det svenska samhället för att få svenskt

vara medborgarskap. I naturalisationsärenden, där det sker en diskretionär lämplighetsprövning, har kravet vidare betydelse för möjligheten att bedöma en utlännings lämplighet att bli svensk medborgare.

2.9.3.1 Det nuvarande femårskravet

Kravet på fem års hemvist vid naturalisation av utomnordisk medborgare har gällt sedan mitten av 1970-talet då det genomfördes en sänkning från sju till fem år prop. l975/76:l36, SFS 1976:469. Det

Den nuvarande ordningen 59

avgörande skälet för sänkningen att förutsättningarna för var utlänningamas möjligheter att växa in i svenska förhållanden hade ändrats. En rad åtgärder för att förbättra invandrarnas förutsättningar för integration hade således genomförts under de närmast förflutna åren, bl.a. lagenlig möjlighet till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning. Invandrarna ansågs genom bl.a. dessa åtgärder ha fått möjlighet att snabbare än förr inlemmas i det svenska samhället och det kunde enligt propositionen därför sättas i fråga om den i lagen föreskrivna kvalifikationstiden fortfarande var motiverad. I propositionen underströks också att kravet på hemvisttidens längd i princip inte borde sättas högre än vad behövdes för att utlänningar som i allmänhet skulle hinna inlemmas i det svenska samhället. Under riksmötet 1994/95 hade riksdagen att ta ställning till tre motioner rörande hemvistkravet vid naturalisation. I motion 1994/95:Sf20 Gullan Lindblad m.fl. m anfördes således att tiden av för erhållande svenskt medborgarskap borde utsträckas från fem år av till år. I motion l994/95:Sf630, yrkande av Marianne sex Samuelsson m.fl. mp och i motion l994/95:Sf636, yrkande 16, av Yvonne Ruwaida m.fl. mp begärdes däremot tillkännagivanden om att alla flyktingar borde kunna erhålla svenskt medborgarskap efter tre åri Sverige. Socialförsäkringsutskottet behandlade motionerna i betänkandet Ändringar i utlänningslagen l994/95:SfU 16. Utskottet konstaterade därvid att motioner beträffande en sänkning av det lagstadgade hemvistkravet tidigare hade avslagits av riksdagen. Utskottet hänvisade till sitt tidigare betänkande l99l/92:SfU4 i vilket uttalat att kravet man på hemvisttidens längd inte bör sättas högre än vad som erfarenhetsmässigt behövs för att utlänningar i allmänhet skall hinna inlemmas i det svenska samhället. Utskottets bedömning 1991/92 blev dock med beaktande även möjligheterna att erhålla dispens från - av hemvistkravet att sänkning av hemvisttiden till tre år inte borde - en ske. I det aktuella betänkandet, 1994/95:SfU 16, fann utskottet inte nu anledning att frångå sin tidigare uppfattning. Vidare förklarade man sig dela den uppfattning regeringen gett uttryck för i prop. som 1994/951179 ändringar i utlänningslagen, nämligen att inte heller om någon förlängning kvalifikationstiden för medborgarskap borde av genomföras för närvarande.

2.9.3.2 Tidpunkter från vilka hemvisttiden beräknas

Utgångspunkten för hemvisttidens beräknande beror på förhållandena i det enskilda fallet. Har utlänningen redan vid inresan i Sverige haft

60 Den nuvarande ordningen SOU 1999234

uppehållstillstånd för bosättning, räknas hemvisttiden från inresedagen. Även beträffande medborgare i våra nordiska grarmländer, vilka inte behöver uppehållstillstånd för att vistas här, tillämpas denna ordning.

I de fall då utlänning vid ankomsten till Sverige inte haft

en uppehållstillstånd för bosättning räknas hemvisttiden i stället från tidpunkten för utlänningens ansökan sådant, självfallet dock under

om den givna förutsättningen att ansökningen senare bifalls.

Beträffande utlänningar som för att beviljas uppehållstillstånd åberopar anknytning genom äktenskap eller samboförhållande tillämpas s.k. uppskjuten invandrarstatus. Detta innebär att personen under inledande tvåårsperiod beviljas tidsbegränsade uppehålls-

en tillstånd för att anknytningen skall prövas. En person tillhörande denna kategori får dock, han eller hon senare beviljas permanent

om uppehållstillstånd, vid beräkningen av hemvisttid tillgodoräkna sig även den tid han eller hon vistats i Sverige med tidsbegränsade uppehållstillstånd.

I övrigt i princip den som uppehåller sig i Sverige med

anses tidsbegränsade uppehållstillstånd vara här tillfälligt. Med andra ord får ändamålet med vistelsen anses vara ett annat än att för framtiden bosätta sig i Sverige och en person som vistas här med tidsbegränsat uppehållstillstånd är därför inte accepterad som invandrare här. Han eller hon förväntas normalt inte heller verka för sin integrering i det svenska samhället på samma sätt som en invandrare som är permanent bosatt här. Det sagda får sammantaget till följd att som vistas i

personer Sverige med stöd av tidsbegränsade uppehållstillstånd inte anses ha hemvist i Sverige och att den vistelsetid som hänför sig till sådana uppehållstillstånd normalt inte kan tillgodoräknas som hemvisttid.

Om en person under pågående korttidstillstånd byter vistelsestatus till permanent uppehållstillstånd får han eller hon i princip räkna hemvisttid från tidpunkten för ansökan om uppehållstillstånd för bosättning. Har utlänningen före statusbytet haft många tidsbegränsade uppehållstillstånd kan utlänningen dock under förutsättning att han

eller hon inte varit här i egenskap av gäststuderande dispensvägen få

tillgodoräkna sig viss del av tiden. Av betydelse i ett sådant fall är om det av de bakomliggande förhållandena framgår att syftet varit att varaktigt vistas i Sverige.

Utlänningsnämnden avgjorde den 13 november 1997 för första gången ett ärende, UN 95/ 12382, avseende tillämpningen av hemvistvillkoret i 6 § MedbL för en person som beviljats uppehållstillstånd med stöd av EES-avtalet. Beslutet innebär att ett uppehållstillstånd grundat på EES-reglerna i princip inte kan ligga till grund för beräkningen av hemvisttid i ett naturalisationsärende. Uppehållstillstånd enligt EES-avtalet skall i dessa sammanhang i stället

Den nuvarande ordningen 61

likställas med uppehållstillstånd för tillfällig vistelse, t.ex. besök, studier eller tidsbegränsade arbeten. Principen bör enligt

Utlänningsnämnden dock inte upprätthållas undantagslöst. Avsteg bör

göras då utlänning ansökt om permanent uppehållstillstånd

en som beviljats uppehållstillstånd enligt EES-reglema trots att förutsättningarna för erhållande permanent uppehållstillstånd i och för sig

av varit uppfyllda. I dessa fall bör utlänningen enligt Utlännings-nämnden få räkna hemvisttid från tidpunkten för ansökan.

Huvudregeln är att sökanden i ett naturalisationsärende endast får tillgodoräkna sig den tid han eller hon vistats här med styrkt identitet. Om den vid ankomsten angivna identiteten sedermera styrks, räknas emellertid hemvisttiden från det sökanden ansökte tillstånd att

om bosätta sig i Sverige.

Det förekommer ibland att en utlänning under vistelsen i Sverige lämnar uppgifter sin identitet. I dessa fall får utlänningen i

nya om medborgarskapsärendet normalt räkna hemvisttid först från den dag den identiteten kan anses ha styrkts. Har sökanden fått

nya främlingspass eller resedokument utfärdat i den nya identiteten- utan att denna då varit styrkt räknas dock som regel, under förutsättning

att den identiteten senare styrks, hemvisttiden redan från

nya tidpunkten för anmälan av den nya identiteten till Invandrarverket.

En förutsättning för att oriktiga uppgifter om identiteten skall komma sökanden till nackdel vid beräkning av hemvisttid är vidare att han eller hon medvetet lämnat de oriktiga uppgiñema. Har sökanden handlat i god tro, vilket i några ärenden ansetts vara fallet, kan bedömningen bli en axman. Så har t.ex. skett när sökanden vid ankomsten till Sverige fått sin födelsetid felaktigt antecknat på grund av misstag vid tolkningen. Det finns i praxis även exempel på personer som omedvetet lämnat oriktiga uppgifter på grund av att deras föräldrar i samband med födelseregistreringen i hemlandet lämnat oriktiga uppgifter om födelsedatum.

I Sverige bosatta utlänningar som utvisats landet av domstol på

ur grund av brott får i princip inte tillgodoräkna sig vistelsetid i riket förrän utvisningsbeslutet har upphävts regeringen eller annars

av förfallit. Från det sagda gäller dock två undantag. Det första avser personer som har fått anstånd med verkställigheten av ett utvisningsbeslut. En sådan person får visserligen inte tillgodoräkna sig anståndstiden som hemvisttid, dock medges viss dispens från hemvistvillkoret. I praxis innebär detta fått anstånd

att en person som med verkställigheten, dessutom har lång tidigare vistelse här,

och som kan tas upp till svensk medborgare sedan tre år gått från det att beslutet om utvisning upphävdes. Det andra undantaget innebär att den, som har fått tillstånd att utan hinder av utvisningsbeslutet vistas i riket, får räkna

Den nuvarande ordningen SOU 1999234

hemvist i riket från dagen för första tillståndet. Utvisningsbeslutet måste dock ha upphävts minst ett år före beslutet om naturalisation.

2.9.3.3 Avbrott i hemvistet och beräkning vistelsetid i sådana av fall

Hemvistkravet i 6§ MedbL i princip oavbruten hemvisttid avser en före naturalisationstidpunkten. I enlighet med rådande praxis fordras det regel att utlänningen vistats i Sverige utan andra avbrott än som tillfälliga och kortvariga utlandsvistelser. Har emellertid utlandsvistelsen varit viss art eller haft ett särskilt syfte är man i praxis mer av benägen att medge undantag från hemvistvillkoret. Hemvist i Sverige avbryts antingen genom att man tar hemvist i utlandet utan att ha kvar det svenska hemvistet eller genom att man ger det svenska hemvistet utan att ta hemvist i något annat land. Vid upp prövningen ett hemvist avbrutits är- i likhet med vad som gäller av om vid bedömningen ett hemvist faktiskt föreligger personens av om avsikt avgörande betydelse. Om t.ex. person, som rest ut från av en Sverige, skaffar fast bostad eller ingår ett varaktigt anställningsavtal i utlandet får han eller hon normalt ha tagit hemvist där. Likaså får anses hemvistet i princip avbrutet för den utreser från Sverige och anses som i samband därmed till folkbokföringen anmäler utflyttning från landet; detta får gälla även det visar sig att han eller hon anses om senare återkommer hit efter kortare tid. Sedvanliga semesterresor, kortare släktbesök och andra liknande besök i utlandet bryter däremot inte hemvistet. De påverkar inte heller beräkningen av hemvisttiden. Ibland kan det inträffa att en utlandsvistelse blir längre än planerad på grund omständigheter den enskilde inte råder över, t.ex. med av som anledning sjukdom eller vägrat utresetillstånd. I ett sådant fall anses av i princip den ofrivilliga förlängningen av utlandsvistelsen medföra att hemvistet i Sverige är brutet och vistelsen utomlands får därför inte tillgodoräknas vid beräkningen hemvisttid i Sverige. Har emellertid av det ursprungliga syftet med utlandsresan varit icke hemvistbrytande av karaktär exempelvis semesterresa eller släktbesök kan den som - råkat ut för den ofrivilliga förlängningen vid beräkningen av hemvisttid dispensvägen även få medta all den vistelsetid i Sverige som är hänförlig till tiden före utlandsresan. Även i andra fall då hemvistet avbryts på grund av en utlandsvistelse regel dispens vid beräkningen hemvisttid om ges som av det omständigheterna framgår att sökanden haft för avsikt att av återvända till Sverige. I del sådana fall får sökanden som regel en

Den nuvarande ordningen 63

tillgodoräkna sig hela den tidigare vistelsetiden som kvaliñkationstid, något som gäller t.ex. a den som vistats i sitt hemland endast för att fullgöra värnplikt, b den som för vidareutbildning inom sitt yrke varit hänvisad till

utbildning utomlands, c den som hañ studiegång i utlandet och behållit sin anknytning till

Sverige i form av t.ex. bostad eller familj, eller d den som för kortare tid vistats i hemlandet i privata angelägenheter

såsom för vård av sjuk anhörig eller dylikt.

I andra fall än de nu nämnda och särskilt när utlandsvistelsen har

uppgått till två år eller kan sökanden få tillgodoräkna sig högst

mer hälften av den tidigare vistelsetiden när han eller hon ansöker om svenskt medborgarskap. Därvid gäller också normalt att sökanden efter återkomsten skall ha haft hemvist i Sverige i minst två år.

Även den emigrerat från Sverige, och sedan återvänt hit, kan i

som viss utsträckning få tillgodoräkna sig tidigare vistelsetid under förutsättning att han eller hon vistats mycket länge i Sverige och att avbrottet varit förhållandevis kort.

2.9.3.4 Dispenssituationer vid tillämpning av hemvistvillkoret

De villkor i fråga om hemvist i 6§ MedbL är två år för

som anges personer som är medborgare i något av våra nordiska grannländer och fem år för övriga. Medborgare i Danmark, Finland, Norge eller Island kan, med hänsyn till det redan låga kravet på -hemvisttid, i princip inte beviljas dispens från det föreskrivna kravet. Beträffande övriga utländska medborgare gäller emellertid att kravet på fem år inte är absolut utan det finns möjlighet att i ett antal situationer erhålla svenskt medborgarskap efter kortare tid än så. I det följande ges en översiktlig redovisning av den praxis som Invandrarverket och Utlänningsnämnden för närvarande tillämpar i fråga utomnordiska med-

om borgare.

A Ett års dispens

l Flyktingar 2 Statslösa 3 villkorsfall dvs. personer som i enlighet med 6§ fjärde stycket

MedbL erhåller beslut villkorad naturalisation.

om

ordningen 64 Den nuvarande

Praxisen i fråga flyktingar och statslösa har sin grund i Kommentar: om Sverige internationella överenskommelser åtagit sig att bl.a. att genom behandla dessa särskilt förmånligt i medborgarskapsgrupper hänseende. Skälet till dispens i samband med s.k. villkorsbeslut att ges ofta lång tid för enskilda att erhålla befrielse från det är att det tar utländska medborgarskapet.

B Två års dispens

giñ eller sambo med svensk medborgare sedan två år. Den som är en

Kommentar: Praxisen omfattar även homosexuella samboförhållanden. Vid äktenskap/samboförhållande med naturaliserad svensk är det en en den naturaliserade svensken har varit svensk

grundförutsättning att

medborgare under minst två år. Till det kommer att myndigheterna gör materiell bedömning vilket i praktiken oña leder till att det i dessa en fall krävs något längre vistelsetid i Sverige.

C Tre-fem års dispens

En förutvarande svensk medborgare varit bosatt i Sverige intill - som ålder kan återfå sitt svenska medborgarskap omedelbart eller vuxen till Sverige. Även tidigare svensk kort tid efter återkomsten en medborgare aldrig, eller endast under kort tid barn, haft sitt som en som hemvist här kan erhålla dispens. I dessa fall krävs dock något längre en hemvisttid i Sverige, normalt tvâ år.

D Hemvisttid i Sverige krävs över huvud taget

1 Ett barn kan normalt båda eller någon föräldrarna är svensk om av medborgare och dessutom har del i vårdnaden barnet- naturaliseras om självständigt utan något krav på hemvisttid barnet är under femton år. om Har barnet inte hemvist i Sverige krävs dock i princip att det är bosatt

utanför sin medborgarskapsstat. För barn mellan femton och arton år krävs regel års hemvist i Sverige. Motsvarande villkor gäller för som tre adoptivbarn under förutsättning att adoptionen är gällande i Sverige

de situationer då adoptionen inte lett till automatiskt förvärv av

avser

svenskt medborgarskap i enlighet med l a§ MedbL.

2 En utlänning är gift eller sambo med svensk medborgare och som en bor utomlands kan dispenseras från hemvistkravet under förutsättning äktenskapet har varat i minst tio år och att det i övrigt finns en stark att anknytning till Sverige eller ett starkt behov svenskt medborgarskap. av Sökanden får inte heller bosatt i det land där han eller hon är vara medborgare.

Den nuvarande ordningen 65

3 Fullständig dispens från hemvistvillkoret kan även bli aktuell för

personer som, på grund av att de inte känt till innehållet i 8§ MedbL jfr.

avsnitt 2.12, låtit bli att före tjugotvå års ålder ansöka bibehållande

om

av svenskt medborgarskap. I de fallen medges, under förutsättning att

sökanden uppfyller övriga naturalisationsvillkor, normalt dispens från

hemvistvillkoret om ansökan om naturalisation ges in kort tid efter

preskriptionstidpunkten. 4 Slutligen har det i några fall också förekommit att utomlands bosatta

personer återfâtt sina svenska medborgarskap efter det att de genom

förvärv av utländskt medborgarskap förlorat sina svenska. Som regel har

det i dessa fall handlat om personer som på grund av bristfällig information från svensk beskickning trott att förvärvet det utländska

av medborgarskapet inte skulle medföra förlust av det svenska.

E Övriga hemvistdispenser

l Dispens från hemvistkravet kan i varierande utsträckning till

ges

personer som a arbetar på svenskt fartyg, b arbetar vid svenskt företag utomlands, eller c tjänstgör i den svenska biståndsverksamheten utomlands. 2 Idrottare på internationell elitnivå har i några fall medgetts dispens från

hemvistvillkoret i viss utsträckning. Storleken på dispensen har i dessa

fall varierat. 3 Det har i mycket sällsynta fall även förekommit att vetenskapsmän,

forskare m.m. beviljats dispens från hemvistvillkoret.

2.9.4 Vandelsvillkoret

I första stycket, punkten anges som villkor för naturalisation att sökanden fört och kan förväntas komma att föra hederlig vandel.

en

Frågorna om vandel har setts över relativt nyligen. I betänkandet Vandelns betydelse i medborgarskapsärenden, SOU 1994:33

m.m. föreslogs dels att prövningen tydligare skulle inriktas på bedömning

en av hur sökanden kunde komma att uppföra sig i framtiden, dels att

en skärpning skulle ske avseende de tider som skall ha förflutit innan

en utlänning begått brott kan tas till svensk medborgare s.k.

som upp karenstider. Utredningens förslag ledde fram till att Vandelsvillkoret den l juli 1995 fick sin nuvarande lydelse.

nuvarande ordningen 66 Den

I fråga karenstider vid brott gäller från tidpunkt följande om samma riktlinjer. Penningböter Individuell prövning av karenstiden - Dagsböter 30- l år efter brottets begående - Dagsböter 60- 2 år efter brottets begående - Dagsböter 100- 3 år efter brottets begående -

Fängelse l mån- 4 år efter brottets begående -

Fängelse 4 mån- 5 år efter brottets begående -

Fängelse 8 mån- 6 år efter brottets begående - Fängelse l år- 7 år efter brottets begående -

Fängelse 2 år- 8 år eñer verkställt straff - Fängelse 4 år- 9 år efter verkställt straff - Fängelse 6 år- lO år eller efter verkställt straff mer - Villkorlig dom l år från det att den lagstadgade prövotiden om 2 år gått till ända, dvs. tidigast 3 år från

lagakrafcvunnen dom

skyddstillsyn l år från det att den lagstadgade prövotiden om 3 år gått till ända, dvs. tidigast 4 år från den dag påföljden började verkställas.

I förarbetena betonades att karenstidema endast är riktpunkter för en bedömning villkoret ett skötsamt och hederligt levnadssätt av om om kan uppfyllt. En individuell prövning måste således alltid anses vara göras. I propositionen, 1994/95:17 59, anfördes som exempel på när s. gränserna kan underskridas att det är fråga brott beträffande vilka om återfallsrisken generellt sett måste bedömas mycket låg, t.ex. vid som vissa oaktsamhetsbrott. Som exempel på det motsatta- dvs. då det kan finnas skäl överskrida karenstiden då någon under att - angavs vistelsen i Sverige vid upprepade tillfällen dömts för brott och särskilt då det i brottsbilden ingår mycket grova brott. Ibland förekommer det att sökande är dömd för något brott av en en utländsk domstol. Även sådana domar kan beaktas varvid påföljden dock inte alltid är avgörande för karenstiden. En förutsättning för att den utländska domen över huvud taget skall beaktas är vidare att den

Den nuvarande ordningen 67

gärning som avses med domen är straffbar även i Sverige. I sammanhanget skall också nämnas att utländska domar inte alltid kommer till Utlänningsnämndens och Invandrarverkets kännedom eftersom sådana domar inte framgår av det svenska rikspolisregistret.

I några fall har ansökningar om naturalisation avslagits på grund av att sökanden inte på ett tillfredsställande sätt kunnat redogöra för på vilket sätt han försörjer sig. Normalt har det i dessa fall funnits anledning att anta att sökanden försörjer sig på ett för samhället oacceptabelt sätt, t.ex. genom brott.

Av betydelse ur vandelsaspekten är också i vilken omfattning sökanden infriat honom eller henne ålagd underhållsskyldighet och uppfyllt sina förpliktelser mot det allmänna. Avgörande för denna bedömning är sökandens vilja att fullgöra sin betalningsskyldighet och det ankommer på sökanden själv att visa att han eller hon gjort vad som rimligen kan begäras eller att fönnåga saknats. Det förekommer även att enskilda skulder beaktas vid denna prövning.

Paragrafen möjliggör att dispens lämnas även från vandelsvillkoret. Sådana dispenser beviljas emellertid, vilket överensstämmer med intentionerna i förarbetena till 1950 års lag, mer restriktivt än dispenser från övriga naturalisationsvillkor. Vanligast förekommande dispensgrund är att sökanden vistats i Sverige under mycket längre tid än den hemvisttid som lagen föreskriver. De dispenser som lämnats i dessa fall har när sökanden gjort sig skyldig till brott avsett till halva

upp karenstiden.

2.9.5 Villkorad naturalisation

Internationellt sett är det förhållandevis vanligt med lagstiñningar som innebär att det egna landets medborgarskap förloras automatiskt vid frivilligt förvärv av medborgarskap i något annat land. Det förekommer emellertid också att det för medborgarskapets upphörande krävs ett medgivande av ursprungslandets regering eller någon myndig-

annan het. I de senare fallen kan det, i enlighet med vad föreskrivs i 6 §

som fjärde stycket MedbL, som villkor för naturalisation att sökanden

anges inför Invandrarverket inom viss tid styrker att sådant medgivande lämnats.

Av paragrafens ordalydelse "kan det som villkor för naturalisation

anges" framgår att det för Invandrarverket är möjligt att avstå från

villkoret om sådan befrielse. Likaså kan ett tidigare uppställt villkor efterges.

68 Den nuvarande ordningen

i vilka villkorsbefrielse enligt rådande praxis normalt De situationer kan aktualiseras är då: lagstiftningen i utlänningens hemland inte erkänner naturalisation

a

grund för befrielse från medborgarskap villkor meddelas ej. som ansöker naturalisation. Att dispens meddelas i dessa b en flykting om situationer beror på att det inte rimligt att flyktingar skall anses kontakta representanter för regimen i hemlandet för att behöva begära befrielse från medborgarskapet villkor meddelas ej. utlänning fått avslag på sin ansökan befrielse från det c en om utländska medborgarskapet meddelat villkor efterges. utlänningen kommer från något land regelmässigt avslår eller d som besvara befrielseansökningar, antingen beträffande låter bli att samtliga landets medborgare eller begränsat till vissa grupper, t.ex. omyndiga villkor meddelas ej. utlänning inte inom rimlig tid fått något på sin ansökan om e en svar befrielse. Dock skall utlänningen i dessa fall styrka vad som gjorts

för att få och de svenska myndigheternas utgångspunkt är att

svar han eller hon skall ha gjort vad rimligen kan begäras meddelat som villkor efterges. det andra landet höga avgifter för ansökan befrielse. f tar ut en om För närvarande gäller generellt att dispens från befrielse medges om kr eller Även kostnaderna kostnaderna uppgår till 6 000 mer. om inte uppgår till 6 000 kr kan emellertid dispens ges om det med hänsyn till den enskildes personliga förhållanden finns skäl för det. villkor meddelas eller meddelat villkor efterges. det andra landet kräver att utlänningen skall ersätta vissa kostnader

g

inte är direkt hänförliga till ansökningen om befrielse, t.ex. som kostnader staten haft för sökandens studier. Såvitt avser denna som storleken det återkrävda beloppet betydelse, det finns grund är av av dock inte någon fast beloppsgräns utan det görs en prövning i varje enskilt fall villkor meddelas eller meddelat villkor efterges. h utlänningen har uppnått hög ålder. Således behöver personer som har fyllt sjuttiofem år normalt inte ansöka befrielse från sitt om andra medborgarskap villkor meddelas ej. det föreligger ett starkt behov att snabbt få svenskt i av medborgarskap och sökanden kan visa att han eller hon har lämnat in fullständig ansökan befrielse från sitt andra en om medborgarskap. Exempel härpå är utländska medborgare som varit i behov att snabbt erhålla svenskt medborgarskap för att kunna av arbeta inom för svensk biståndsverksamhet villkor meddelas ramen ej.

Den nuvarande ordningen 69

I fråga om den under e angivna befrielsesituationen dvs. att

utlänningen inte inom rimlig tid fått något svar på sin ansökan om befrielse trots att han eller hon gjort vad som rimligen kan begärasgäller att sökanden skall styrka vad gjorts för att få I enlighet

som svar. med rådande praxis gäller att den som anför detta skäl i princip medelst intyg eller på annat tillförlitligt sätt skall styrka att han eller hon lämnat in en fullständig ansökan om befrielse. Vidare skall den tvååriga villkorstiden normalt ha gått till ända och man måste ha ansökt om befrielse i nära anslutning till villkorsbeslutet.

Ett sätt att styrka att fullständig befrielseansökan getts in är genom intyg från det aktuella landets beskickning. Det kan dock förklarliga

av skäl vara förenat med svårigheter att få ett sådant intyg utfärdat av t.ex. en beskickning som regelmässigt låter bli att besvara befrielseansökningar. En möjlighet som då står till buds för den enskilde är att i medborgarskapsärendet visa upp kopior på fullständiga ansökningshandlingar samt bevis på att ansökan lämnats in för postbefordran. Kan sökanden förete denna bevisning och ansökan dessutom gjorts i nära

anslutning till villkorsbeslutet är det normalt tillräckligt för att

ansökan om medborgarskap skall beviljas. Det skall dock framhållas att det sker en prövning i varje enskilt fall och att myndigheterna även är oförhindrade att förlänga villkorstiden. I praktiken kan så ske när myndigheterna bedömer att det inte är uteslutet att sökanden i

ett senare skede kommer att erhålla den sökta befrielsen.

Det har även förekommit att sökanden inte lyckas få ut de

ens ansökningshandlingar som krävs för att han eller hon skall kunna lämna in en ansökan om befrielse. I dessa fall krävs för dispens inledningsvis att sökanden påbörjat försöken att få ut ansökningshandlingar i nära anslutning till villkorsbeslutet. Det krävs vidare ett visst mått

av aktivitet av sökanden under villkorsperioden; det är t.ex. inte tillräckligt att tämligen omgående efter villkorsbeslutet beställa ansökningshandlingar och att därefter helt passivt avvakta fram till

svar dess den tvååriga villkorsperioden löpt ut. Även i dessa situationer åligger det sökanden att styrka att han eller hon vidtagit de åtgärder som krävs för dispens, något som kan ske kopior på den

genom kommunikation förevarit.

som

Bland skäl som i praxis inte godtagits dispensgrundande märks

som att bibehållande det utländska medborgarskapet är nödvändigt för att

av behålla arvsrätten eller för att äga fast egendom. Inte heller är det tillräckligt att sökanden önskar behålla sitt tidigare medborgarskap för att eventuellt vid en senare tidpunkt återvända till sitt ursprungliga hemland.

l praxis fastställs regelmässigt den tid, inom vilken sökanden skall styrka befrielsen från det utländska medborgarskapet, till två år från

nuvarande ordningen 70 Den

dagen för villkorsbeslutet. Som redan berörts finns det emellertid inte något formellt hinder mot att myndigheterna ytterligare förlänger

villkorstiden. Uppfyller sökanden villkoret i rätt tid blir han eller hon svensk medborgare även det t.ex. skulle så att personen i fråga under om vara villkorstiden gjort sig skyldig till brottslighet. Denna ordning grov hänger med att prövningen naturalisationsvillkoren är samman av om uppfyllda görs i samband med att det villkorliga beslutet meddelas. Det löfte det villkorade beslutet kan sägas innebära är därefter som bindande under den tvåårsperiod villkoret gäller. som Systemet med villkorat medborgarskap utgjorde fram till mars 1998 problem för många de iranska medborgare ansökte om ett stort av som svenskt medborgarskap. Till belysande härav kan nämnas att Invandrarverket under år 1997 såvitt avsåg iranska medborgare meddelade 968 beslut med villkor samt att det under året endast var 3 iranier visade att de befriats från sitt iranska medborgarskap. som Problemen för de iranska medborgarna i detta avseende ledde till att Invandrarverket under hösten 1996 till regeringen överlämnade två ärenden rörande tillämpningen villkorskravet för iranier. Innebörden av regeringens beslut i dessa ärenden, vilka meddelades den 26 februari av 1998, är att det med verkan från beslutsdatum tills vidare inte skall uppställas något villkor på att iranska medborgare skall befria sig från sitt iranska medborgarskap för att kunna bli svenska medborgare. Regeringen hänvisade i besluten till de uppgifter som framkommit i ärendena möjligheterna att bli befriad från iranskt medborgarskap om och till det faktum att endast ett fåtal sökande under de senaste åren blivit befriade från iranskt medborgarskap.

2.9.6 Beslutande myndigheter

Av fjärde stycket framgår att frågor naturalisation prövas av Statens om invandrarverk. Detta gäller dock naturalisation skall beviljas på om grund att det är till för landet, i så fall är regeringen förstaav gagn och enda instans. Som skäl for denna ordning uttalades i prop. - 1991/92:30 28 att det principiella skäl borde ankomma på s. av regeringen att enda instans pröva om någon bör beviljas svenskt som medborgarskap därför att det är till gagn för landet.

Den nuvarande ordningen 71

2.9.7 Sökandens barn

I sista stycket föreskrivs att det i ett beslut naturalisation skall

om bestämmas naturalisationen skall omfatta även sökandens ogifta

om barn under arton år. Till skillnad från vad som är fallet vid anmälan kan således ett naturalisationsbeslut inte med automatik medföra förvärv av svenskt medborgarskap för sökandens bam.

I förarbetena till 1950 års lag, SOU 1949:45 s. 61, anförs att avgörande för om naturalisation i det enskilda fallet skall omfatta även sökandens barn bör deras faktiska samhörighet med sökanden. De

vara krav praxis uppställer i detta avseende är som regel att barnet är bosatt hos sökanden eller i vart fall i Sverige. Vidare är det normalt

en förutsättning att sökanden har del i den rättsliga vårdnaden om barnet. Står barnet under gemensam vårdnad av båda föräldrarna, krävs vidare den andre vårdnadshavarens samtycke.

Enligt stadgandets ordalydelse omfattar naturalisationsvillkoren hemvist och hederlig vandel inte barn bipersoner till

som en naturalisationssökande. I praxis tillmäts emellertid ett barns vandel eller hemvisttid i Sverige viss betydelse vid prövningen barnet skall

av om erhålla svenskt medborgarskap på detta sätt.

Vidare kan eftersom barnet inte är sökande barnets

- att anse som förvärv av svenskt medborgarskap tillsammans med föräldern inte göras beroende av ett villkor om att barnet först skall befrias från ett tidigare medborgarskap. Däremot kan det förhållandet, att barnet kan förlora det tidigare medborgarskapet endast tillsammans med denandre föräldern, medföra att barnet på grund risken för uppkomst

av av dubbelt medborgarskap inte tillåts förvärva svenskt medborgarskap tillsammans med naturalisationssökanden.

2.9.8 Utländska förhållanden

Kommittén har undersökt vilka villkor för naturalisation gäller i ett

som antal andra länder. Innan dessa utländska förhållanden redovisas skall konstateras vilket framgår den lämnade redovisningen 6 §

- av nyss av MedbL att den svenska praxisen i fråga dispenser från

- om naturalisationsvillkoren är tämligen omfattande och inte helt lätt att överblicka. Motsvarande situation får antas råda i flertalet andra länder. Det ligger emellertid i sakens natur att vid förfrågan

man en om internationella förhållanden normalt i första hand får upplysning de

om grundläggande villkoren medan i fråga dispenspraxis

svaren om m.m. däremot inte är helt uttömmande. Den följande redovisningen bör läsas med detta i åtanke.

nuvarande ordningen 72 Den

Några de tillfrågade länderna har redovisat villkoren för även av andra medborgarskapsförvärv än genom naturalisation. När så typer av skett har också de villkoren tagits med i redovisningen.

2.9.8.1 Norden

Danmark

Villkoren för ansökan tas till dansk medborgare finns att genom upp samlade i Justitsministeriets cirkulaere dansk infödsret ved om naturalisation 132 af den 3 oktober 1997. Cirkuläret trädde i kraft

nr

den l november 1997 och innehåller de riktlinjer för beviljande av danskt medborgarskap naturalisation som är fastlagda genom genom den praxis skapats av Folketingets medborgarskapsutskott. som I cirkuläret fastslås inledningsvis att naturalisation kan beviljas har hemvist i Danmark och som i övrigt uppfyller personer som cirkulärets riktlinjer i fråga hemvisttid, ålder, vandel, skuldfrihet till om det allmänna samt språkfärdigheter. Det är vidare en förutsättning att sökanden är införstådd med att göra avkall sitt tidigare medborgarskap. De i cirkuläret angivna grundvillkoren kan sammanfattas enligt följande. Hemvist: För medborgare i övriga nordiska länder gäller att de lagligen och oavbrutet skall ha haft hemvist i Danmark sedan minst två år. För övriga utlänningar gäller sju år. Personer som är erkända som flyktingar i enlighet med 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning och därmed jämställda personer kan dock - naturaliseras efter års oavbruten hemvist i Danmark. sex Hemvisttiden räknas från det att sökanden beviljats permanent uppehållstillstånd. Har sökandens hemvist i Danmark avbrutits av vistelse utomlands, kan naturalisation meddelas endast sökandens om sammanlagda hemvisttid i Danmark uppgår till minst de i föregående stycke angivna tiderna och vidare kan utgå från att sökanden har man för avsikt att stanna kvar i Danmark. Det är dessutom en förutsättning

att l hemvistavbrotten sammanlagt har uppgått till högst ett år, eller 2 hemvistavbrotten har uppgått till högst två år och uteslutande beror på utbildning, fullgörande värnplikt i den stat som sökanden av hittills varit medborgare i eller besök hos närstående familj på grund allvarlig sjukdom hos någon i familjen. av

Den nuvarande ordningen 73

Såvitt avser längre hemvistavbrott än de angivna hänvisas i cirkuläret till att justitsministeriet kan länma närmare information om möjligheterna till naturalisation.

Beträffande barn som föds i Danmark utan att vid födelsen förvärva något medborgarskap, uppställs inte något krav på hemvistets varaktighet. För naturalisation av ett statslöst barn som fötts i Danmark är det således tillräckligt att barnet har hemvist i landet.

Vandel: Den som står under åtal för något brott kan inte naturaliseras utan utgången av åtalet måste först avvaktas.

En sökande som är straffad kan inte naturaliseras före utgången

av en viss karenstid. Längden på denna tid beror på lagöverträdelsen samt på sanktionens art och längd. Som exempel kan nämnas att ett ovillkorligt fängelsestraff på högst tre månader utgör hinder för naturalisation i fem år från straffets avtjänande. Är sökanden straffad flera gånger för likartad kriminalitet, förlängs karenstiden med tre är för varje gång.

Skuldfrihet till det allmänna: Huvudregeln är att den som är i skuld till det alhnärma inte kan naturaliseras. Från detta gäller dock ett antal undantag. T.ex. kan den som är återbetalningsskyldig i enlighet med biståndslagen naturaliseras om det för skulden har avtalats

en avbetalningsplan och sökanden också har följt denna i minst ett år. Likaså kan t.ex. den som tätt skatteskuld eftergiven naturaliseras

en om skattemyndighetens beslut grundar sig på någon omständighet inte

som kan läggas sökanden till last, t.ex. sjukdom, arbetslöshet eller påbörjad utbildning.

Språkkunskaper: Sökanden skall utan bruk varken omskrivningar

av eller annat språk och med den accent är naturlig obesvärat

- som kunna delta i ett allmänt samtal på danska. Värderingen sökandens

av språkkunskaper görs av den polis som tillsammans med sökanden går igenom de upplysningar sökanden lämnat i sin ansökan

som om naturalisation.

Finland

Enligt 4 § i den finska medborgarskapslagen får utlänning på

en ansökan upptas till finsk medborgare han eller hon

om 1 fyllt arton år, 2 under de senaste fem åren haft och fortfarande har sitt egentliga bo

och hemvist i Finland, 3 fört hederlig vandel, samt

en 4 hans eller hennes samt eventuell familjs utkomst kan tryggad.

anses

ordningen 74 Den nuvarande

Undantag från något eller några villkoren f°ar göras om sökanden av tidigare har varit finsk medborgare, han eller hon är gift med en om finsk medborgare eller det finns särskilda skäl. Om om annars sökanden är nordisk medborgare får undantag beviljas även om det inte

föreligger några särskilda skäl.

Enligt 1 § medborgarskapsförordningen skall till medborgarskaps-

fogas utredning sökandens kunskaper i svenska eller ansökan en om finska. Det krav uppställs är att sökanden skall ha sådana som kunskaper i något dessa språk att han eller hon klarar sig i olika av situationer i vardagslivet. I praktiken styrks kunskaperna med ett intyg

utfärdats av språklärare. som De beslutande myndigheterna kan medge undantag från kravet språkkunskaper när det gäller äldre Likaså kan undantag personer. medges sökanden t.ex. med ett läkarintyg styrker att han eller hon om inte kan lära sig finska eller svenska. Det har hittills aldrig förekommit

någon fått avslag på sin ansökan finskt medborgarskap på grund att om

av bristande språkkunskaper.

Som villkor för naturalisation får vidare föreskrivas att sökanden

befriar sig från sitt tidigare medborgarskap. De redovisade villkoren gäller även för flyktingar och statslösa.

Island

Genom lagändring den l oktober 1998 överflyttades beslutsfattandet en i flertalet naturalisationsärenden från Althinget till justitieministem.

Althinget har emellertid i enlighet med grundlagens§ 66 fortfarande möjlighet att bevilja naturalisation lag och i dessa fall är det genom Althinget i varje enskilt ärende fastställer vilka villkor skall som som gälla. I de fall då justitieministern beslutar naturalisation gäller i om enlighet med 5 a§ loven islandsk statsborgerret följande. om Justitieministern kan efter att ha inhämtat yttrande från utlärmings- myndigheten och från polismyndigheten i sökandens hemort bevilja isländskt medborgarskap ansökan getts in sökanden personligen om av eller, sökanden inte har fyllt arton år, den som har om av föräldramyndigheten. För bifall till ansökan krävs att sökanden uppfyller nedanstående villkor i fråga hemvist, vandel och om försörjning.

Den nuvarande ordningen 75

A Hemvisrvillkor

l Sökanden skall ha bott på Island i sju år eller i fråga om

medborgare i något annat nordiskt land fyra år.

- 2 Sökande som är gift eller har ingått registrerat partnerskap med en isländsk medborgare, skall ha bott på Island i tre år från äktenskapets ingående eller partnerskapets registrering; dock skall den isländska maken/partnern ha varit isländsk medborgare i minst fem år. i 3 Sökande som lever i registrerat samboförhållande med en isländsk medborgare skall ha bott på Island fem år från sarnboförhållandets registrering; dock skall den isländske medborgaren ha haft isländskt medborgarskap i minst fem år. 4 Sökande, vars ena förälder är isländsk medborgare, skall ha bott på Island i två år under förutsättning att den av föräldrarna som är isländsk medborgare har varit det i minst fem år. 5 Sökande som tidigare varit isländsk medborgare, men som förvärvat utländskt medborgarskap, skall ha bott på Island i ett år. 6 En flykting, som uppfyller villkoren i den internationella konventionen om flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951, skall ha bott på Island i minst fem år med flyktingstatus. 7 Dessa regler förutsätter att boendet är fast och att uppehållet på Island är stadigvarande. Det är dock tillåtet att frångå hemvistvillkoret om sökandens uppehåll på Island har varit avbrutet upp till ett år på grund av tidsbegränsat arbete eller särskilda orsaker, t.ex. en nära släktings sjukdom. Vidare tillåts avbrott på högst tre år på grund av utbildning i utlandet. Den tid sökanden

som har bott och uppehållit sig på Island, skall dock minst utgöra lika lång tid som han eller hon måste uppfylla i enlighet med vad

som anges under punkterna 1-6.

B. Övriga villkor

1 Sökanden skall genom yttrande från två trovärdiga personer styrka att han eller hon är arbetsduglig och har gott rykte på hemorten. 2 Sökanden skall såvitt kan bedömas utifrån de uppgifter

- som framgår av ansökningen klara av att försörja sig på Island. Han

eller hon får vidare inte ha mottagit bistånd från kommunen till sin försörjning under de två senaste åren. 3 Sökanden får inte vara straffad med häkte eller fängelse eller ha något pågående rättsligt ärende mot sig där han eller hon är misstänkt eller åtalad för en straffbar handling.

nuvarande ordningen 76 Den

Justitieministem kan vidare isländskt medborgarskap till ett barn ge är fött på Island och bevisligen inte har förvärvat något annat som som medborgarskap vid födelsen. Barnet får inte heller ha förvärvat utländskt medborgarskap vid tidpunkt eller ha rätt till det när en senare ansökan medborgarskap in. En sådan ansökan kan göras om ges tidigast då barnet fyller tre år eftersom det för förvärv av isländskt medborgarskap i denna ordning krävs att barnet har bott och stadigvarande uppehållit sig på Island minst tre år från födelsen.

Norge

Villkoren för förvärv norskt medborgarskap genom ansökan framgår av 6§ loven norsk riksborgarrett. För att kunna beviljas norskt av om medborgarskap skall sökanden

l ha fyllt arton år, 2 ha varit fast bosatt i Norge de senaste sju åren, 3 ha klanderfri vandel och inte ha någon väsentlig skuld på grund av underhållsskyldighet för bam.

Det uppställs inte några krav på språkkunskaper. I särskilda fall går det att göra undantag från de angivna kraven. Således frångås t.ex. IS-årskravet när barn medtas i föräldrarnas ansökan norskt medborgarskap. Från hemvistkravet kan undantag om göras för bl.a. tidigare norska medborgare och för nordiska medborgare. Även utlänning är giñ med norsk medborgare en som en kan erhålla viss dispens från hemvistkravet. För statslösa reduceras hemvistkravet till fem år. Det är personer dock förutsättning att statslösheten är ofrivillig, dvs. att personen en inte enkel handling kan få tillbaka ett tidigare genom en medborgarskap. För flyktingar finns det däremot inte några särskilda bestämmelser. Det kan emellertid bli aktuellt med individuell bedömning där man en prövar det föreligger särskilda skäl att medge undantag från om huvudregeln.

2.9.8.2 Övriga Europa

Belgien

För naturalisation upptas till belgisk medborgare krävs att att genom sökanden fyllt arton år och att han eller hon har haft hemvist i Belgien i

Den nuvarande ordningen 77

fem år alternativt har haft verklig samhörighet med Belgien under minst fem år.

Det uppställs inte några krav på språkkunskaper. Parlamentet kan emellertid beakta språkkunskaper som ett tecken på fullständig integration.

Såvitt avser flyktingar och statslösa reduceras hemvistvillkoret till tre år.

Bosnien-Hercegovina

Villkoren för naturalisation i Bosnien-Hercegovina är att sökanden l fyllt arton år, 2 har bott minst åtta år i landet, 3 har kunskaper i något av de språk som talas i Bosnien-Hercegovina, 4 inte har utvisats, 5 inte har dömts till längre fängelsestraff än tre år för brott begånget

de närmaste åtta åren före ingivandet av ansökan, 6 automatiskt förlorar alternativt avsäger sig det tidigare

medborgarskapet såvitt inte annat bestämts genom bilateralt avtal

dispens kan ges om förlust eller avsägelse av det andra landets

medborgarskap inte är möjligt.

Återvändande emigranter samt emigranters barn i första eller andra

generationen som återvänder kan förvärva medborgarskap utan krav

på vistelsetid eller avsägelse tidigare medborgarskap. Även för

av makar till emigranter finns det särskilda bestämmelser.

Termen statslös förekommer i lagen endast i konstitutionens stadgande om förbud mot förlust av medborgarskap i Bosnien- Hercegovina för det fall den som berörs därigenom skulle bli statslös.

Estland

För att bli estnisk medborgare krävs att sökanden a är minst femton år gammal, b haft permanent uppehållstillstånd i minst fem år, c har kunskaper i det estniska språket sökanden genomgår

kunskapstest,

d har kunskaper om den estniska konstitutionen sökanden genomgår

kunskapstest, e uppbär laglig inkomst, f är lojal mot den estniska staten, samt

nuvarande ordningen SOU 1999234 78 Den

g svär ed lojalitet mot den estniska konstitutionen. en om

Villkoren är desamma för flyktingar och statslösa.

Förbundsrepubliken Jugoslavien

En utlänning erhållit permanent uppehållstillstånd iFörbundssom republiken Jugoslavien kan förvärva landets medborgarskap om han eller hon l fyllt år för den är gift med jugoslavisk medborgare arton som en gäller inte något åldersvillkor, 2 har befriats från sitt utländska medborgarskap eller styrker att befrielse kommer att ske vid förvärv av jugoslaviskt medborgarskap, 3 är anställd på hemorten eller har andra medel att försörja sig och sin familj, 4 inte har blivit straffad i Förbundsrepubliken Jugoslavien med en dom på fängelse för ett brott gör honom eller henne olämplig som att förvärva jugoslaviskt medborgarskap, samt 5 utifrån sökandens vandel kan förvänta sig att han eller hon man kommer lojal jugoslavisk medborgare att vara en

Det förekommer ibland utländsk stat inte godtar befrielse från att en dess medborgarskap eller för detta föreskriver sådana villkor som sökanden inte kan fullfölja utan att det orsakar betydande olägenheter för honom eller henne. Vid sådant förhållande skall villkoret under 2 uppfyllt sökanden inger skriftlig förklaring att han eller anses om en om hon avsäger sig det utländska medborgarskapet i samband med förvärvet medborgarskap i Förbundsrepubliken Jugoslavien. av Det finns inte några särskilda naturalisationsvillkor för flyktingar eller statslösa personer.

Italien

Villkoren för naturalisation regleras i två olika paragrafer i den italienska medborgarskapslagen. Artikel 5 är gifta avser personer som med italiensk medborgare och artikel 9 avser övriga personer. en Make/maka till italiensk medborgare kan efter sex månaders hemvist i Italien ansöka italienskt medborgarskap. Vid bosättning om utomlands måste äktenskapet ha varat minst tre år. Till ansökan skall fogas födelseattest, vigselbevis, intyg om familjesammansättning samt

Den nuvarande ordningen 79

straffregister från hemlandet och från övriga länder som utdrag ur hemvist Om det utdraget framgår att brottsutredning sökanden haft av ansökan inte slutbehandlas förrän slutgiltig dom fortfarande pågår, kan Om sökanden är dömd för grövre brott utgör detta har avkunnats.

hinder mot medborgarskapsförvärvet.

ansökan naturalisation enligt artikel 9- dvs. Grundvillkoret för om inte är gifta med italiensk medborgare är att för personer som en varit bosatt i tio år i Italien. I ett flertal fall nedsätts sökanden skall ha

dock kravet på bosättningstid:

utlänning far, eller far-/morföräldrar har l tre år för vars mor italienskt medborgarskap vid födelsen. Tre år gäller även förvärvat är född i Italien och haft legalt hemvist i för en utlänning som som landet de senaste tre åren före ansökan. utlänning vid myndig ålder adopteras italiensk 2 fem år för som av medborgare, utlänning under minst fem år innehaft statlig 3 fem år för som italiensk tjänst även utomlands, 4 fyra år för EU-medborgare, 5 fem år för statslös eller flykting.

Till ansökan naturalisation enligt artikel 9 skall fogas födelseattest, om samt utdrag straffregister från

intyg om familjesammansättning ur

hemlandet och tidigare bosättningsland. tillämpningsbestämmelsema framgår att med hemvist avser Av man effektiv bosättning att sökanden skall uppfylla de krav som samt föreskrivs i lagen utlänningars inresa och uppehälle i landet dvs. om

innehav giltig passhandling, försörjningsmöjlighet m.m.. Vare sig i

av

eller i tillämpningsbestämmelserna finns det något krav på

lagen kunskaper i italienska.

Kroatien

bli kroatisk medborgare naturalisation krävs att sökanden För att genom l fyllt arton år, 2 har bott fem år i Kroatien, samt 3 kan tala och skriva kroatiska.

Samma villkor gäller för flyktingar och statslösa.

80 Den nuvarande ordningen

Polen

För att bli naturaliserad polsk medborgare krävs vistats fem år

att man legalt i Polen. Ansökan ställs tills presidenten som också fattar beslutet. Utöver hemvistkravet uppställs inte några särskilda villkor i form

av t.ex. språkkunskaper eller annat.

Enligt praxis kan utländska medborgare som varit gifta med polska medborgare i minst tre år ansöka om polskt medborgarskap. Man måste dock ha uppehållstillstånd i Polen vid tidpunkten för ansökan.

Reglerna för statslösa och flyktingar är i princip desamma. När det gäller statslösa är det dock landshövdingen och inte presidenten

som beslutar om polskt medborgarskap. Detta leder till viss skillnad i

en praktiken eftersom det tar ungefär månad att få ett beslut från

en landshövdingen medan ett beslut från presidenten nonnalt erhålls efter omkring ett år.

Schweiz

De schweiziska villkoren för naturalisation är att sökanden l har hemvist i Schweiz sedan en viss minstatid varierar mellan

som

sex och tolv år, 2 har integrerats i det schweiziska samhället, 3 tar hänsyn till den gällande rättsordningen, samt 4 inte utgör någon säkerhetsrisk.

Som ett led i kravet på integration gäller att sökanden måste förstå språket på hemorten och även kunna göra sig förstådd i den utsträckning som behövs i det vardagliga livet. Härvid beaktas personens utbildningsnivå och ålder. Språkkunskaperna bedöms i ett samtal som sökanden får föra med ledamöterna i lokal nämnd.

en

Det uppställs inte några krav på språkkunskaper på sökande är

som äldre än 60 år. Kravet kan vidare sättas lägre när hel familj ansöker

en om naturalisation och det förhåller sig så att någon

av familjemedlemmar-na i praktiken regel hemarbetande

- som en mor

inte kan kommunicera på det lokala språket.

För flyktingar och statslösa gäller för närvarande fördelaktigare bestämmelser endast såvitt kravet på integration. Det pågår dock

avser ett lagstiftningsarbete syftar till att underlätta naturalisation

som av statslösa bam.

Den nuvarande ordningen 81

Spanien

Villkoren för naturalisation regleras i artikel 22 i civillagen. I artikeln det- beroende på omständigheterna i det enskilda falletföreskrivs att krävs hemvist i Spanien i tio, fem, två eller ett år. I underavdelning 4 nämnda artikel bl.a. att den berörde måste i sin ansökan till anges belägg för uppförande och tillräcklig integrering i det kunna ge gott samhället. Det sagda innefattar bl.a. elementära kunskaper i

spanska

det spanska språket. Såvitt fått asyl krävs endast fem års legal avser personer som vistelse i Spanien.

Storbritannien

De krav i Storbritannien uppställs för naturalisation är att som sökanden l fyllt arton år och inte lider sinnesförvirring, av 2 har god karaktär, 3 har tillräckliga kunskaper i det engelska språket alternativt Walesiska eller skotska/gaelic. Undantag kan medges då det på grund sökandens ålder eller psykiska tillstånd framstår som av oskäligt att begära att han eller hon skall uppfylla kravet. 4 ha sitt hemvist alternativt sitt huvudsakliga hemvist i avser att Storbritannien. Undantag härifrån kan medges t.ex. om sökanden arbetar utomlands för ett brittiskägt företag.

Dessutom skall sökanden uppfylla följande hemvistvillkor.

sökanden befann sig i Storbritannien vid början av den femårsperiod

l

slutar den dag då ansökan naturalisation ges in, och som om 2 han eller hon har under denna femårsperiod inte varit utanför Storbritannien än 450 dagar, och mer 3 under de senaste tolv månaderna femårsperioden inte varit av utanför Storbritannien mer än 90 dagar, och 4 sökandens vistelse i Storbritannien har inte under de tolv senaste månaderna varit tidsbegränsad art till följd regleringen i av av

immigrationslagama, och

5 han eller hon har inte någon gång under femårsperioden befunnit sig i Storbritannien i strid med immigrationslagarna.

I princip alla sökande undantagna är endast vissa sökande som har statlig tjänst måste fria från restriktioner till följd immigravara av tionslagarna och uppfylla det under l angivna hemvistvillkoret.

82 Den nuvarande ordningen

Däremot får the Home Secretary göra undantag från övriga hemvistvillkor om det föreligger särskilda skäl.

För en sökande som är gift med en brittisk medborgare gäller vissa särskilda villkor. Den huvudsakliga skillnaden är att grundkravet i fråga om hemvist är tre år i stället för fem år.

Villkoren är desamma för flyktingar och statslösa.

Tjeckiska Republiken

Villkoren för förvärv av tjeckiskt medborgarskap framgår 7 § lagen

av 40/ 1993 om förvärv och förlust tjeckiskt medborgarskap. I enlighet

av med detta lagrum kan Inrikesministeriet tjeckiskt medborgarskap till

ge personer som l har permanent och kontinuerligt uppehåll i Tjeckien sedan minst

fem år, 2 bevisar avsägelse av sitt utländska medborgarskap eller automatisk

förlust sitt utländska medborgarskap vid förvärv det tjeckiska

av av

gäller för flyktingar, 3 under de senaste fem åren inte har dömts för uppsåtligt brott, samt 4 har kunskaper i det tjeckiska språket.

I enlighet med samma lags ll § har Inrikesministeriet möjlighet att under vissa förutsättningar bevilja dispens från något de fastställda

av kraven.

Ansökan om tjeckiskt medborgarskap måste i enlighet med Inrikesministeriets krav kompletteras med uttalande utlämnings-

av polisen samt av den kommunala myndigheten i sökandens permanenta vistelseort.

Turkiet

De turkiska villkoren för naturalisation är att sökanden 1 har hemvist i Turkiet sedan fem år, 2 kan försörja sig, 3 inte har någon allvarlig sjukdom, samt 4 kan tala turkiska på acceptabel nivå.

en

Det gäller inte några särskilda villkor för flyktingar eller statslösa.

Den nuvarande ordningen 83

Tyskland

regleras möjligheterna till naturalisation i två olika lagar,

I Tyskland nämligen utlänningslagen Ausländergesetz och medborgarskapslagen

Reichs- und Staatsangehörigkeitsgesetz.

utlänning rätt till tyskt medborgarskap i två Utlänningslagen ger en olika situationer. Den är han eller hon ena om tyskt medborgarskap efter fyllda sexton år men innan l ansöker om han eller hon fyllt tjugotre år, 2 sedan åtta år lagligen vistas i Tyskland, 3 gått år i skola i Tyskland minst fyra år i allmän skola, sex varav

4 innehar uppehållstillstånd,

5 inte är dömd för allvarligare brott, fara för demokrati eller säkerhet i Tyskland eller begår 6 inte utgör en terrorhandlingar, samt 7 sig eller förlorar sitt tidigare medborgarskap undantag kan avsäger medges i vissa fall.

andra alternativet utlänning rätt till medborgarskap Det som ger en enligt utlänningslagen är han eller hon om l sedan femton år lagligen vistas i Tyskland,

2 innehar uppehållstillstånd,

3 inte för sin och familjens försörjning är beroende av social- eller arbetslöshetshjälp, 4 inte är dömd för allvarligare brott, 5 inte utgör fara för demokrati eller säkerhet i Tyskland eller begår en terrorhandlingar, samt 6 avsäger sig eller förlorar sitt tidigare medborgarskap undantag kan medges i vissa fall.

Enligt regleringen i medborgarskapslagen kan en utlänning förvärva tyskt medborgarskap han eller hon om l bor i Tyskland, 2 förfogar bostad, över en egen 3 kan försörja sig och sina anhöriga utan att beroende av socialvara eller arbetslöshetshjälp, samt 4 inte utgör fara för demokrati eller säkerhet. en

Vid avgörandet enligt medborgarskapslagen beaktar de beslutande myndigheterna att utlänningen l permanent bor i Tyskland, 2 besitter tillräckliga tyska språkkunskaper, 3 har grundläggande kunskaper det tyska samhället, om

84 Den nuvarande ordningen

4 bor i Tyskland sedan tio år för asylberättigade och statslösa sju år,

samt 5 avstår från sitt tidigare medborgarskap.

I fråga om språkkunskaper gäller att sökanden skall behärska det tyska språket muntligen och skriftligen i den utsträckning kan krävas

som mot bakgrund den sociala situation han eller hon lever Även

av som kraven på kunskaper om det tyska samhället ställs i relation till sökandens sociala situation.

Äldre kan beviljas dispens från de nämnda

personer nu kunskapskiaven. Likaså kan dispens aktualiseras när hel familj står i

en begrepp att ansöka om naturalisation och någon av familjemedlemmarna inte uppfyller de krav normalt gäller.

som

Ukraina

Ukrainas självständighetsförklaring ägde den 24 augusti 1991. Alla

rum som då var permanent bosatta i landet tilldelades automatiskt ukrainskt

medborgarskap.

I övrigt kan ukrainskt medborgarskap erhållas efter ansökan

om sökanden 1 varit permanent och lagligen bosatt i Ukraina de närmast föregående

fem åren, 2 har kunskap om samt följer Ukrainas konstitution och andra lagar, 3 avstår sitt utländska medborgarskap, 4 har tillfredsställande kunskaper i ukrainska språket, och

5 lagligen kan försörja sig.

Ukrainas president har möjlighet att medge undantag från villkoren för personer som anses ha gjort den ukrainska staten stora förtjänsten

Vissa kriminella handlingar kan ligga till grund för att neka

en person ukrainskt medborgarskap.

Barn som föds statslösa föräldrar erhåller automatiskt ukrainskt

av

medborgarskap vid födelsen.

Ungern

Villkoren för att bli ungersk medborgare är har bott åtta år i

att man landet, är ostraffad samt har bostad och ordnade ekonomiska förhållanden. Vidare gäller att beviljande medborgarskap till

av personen i fråga inte får skada landets intressen.

Den nuvarande ordningen 85

ansöker ungerskt medborgarskap får dessutom avlägga Den som om styrka sina kunskaper i landets historia, statsskick och ett prov för att samhällsförhållanden. Provet, genomförs på ungerska, har en som

svårighetsgrad motsvarar sista året i grundskolan.

som fall beträffande flyktingar kan gynnsammare regler I vissa t.ex. - antalet år sökanden skall ha bott i Ungern. I tillämpas i fråga om som det räcka med vistelse på tre år för make och/eller dessa fall kan en barn till ungersk medborgare. För etniska ungrare från gränsområdena med år. Även förlorat sitt kan det i vissa fall räcka ett personer som ungerska medborgarskap på grund de tidigare bilaterala avtalen med av socialistländema kan relativt snabbt återfå det ungerska medborgar-

skapet. För flyktingar och statslösa saknar familjeanknytning i Ungern som tillämpas tidsgränsen åtta år. bli ungersk medborgare är omfattande procedur som avslutas Att en med godkännande landets president. Därefter avläggs en ett av medborgarskapsed ceremoni hos den lokale borgmästaren. Eden vid en antingen enskilt eller tillsammans med andra personer på avläggs Varje år blir omkring lO 000 personer ungerska medsamma ort. borgare.

2.9.8.3 Övriga världen

Australien

En utländsk medborgare med permanent uppehållstillstånd i Australien kan på ansökan beviljas australiensiskt medborgarskap om han eller

hon l fyllt arton år, 2 har haft hemvist i Australien sammanlagt två år under den senaste femårsperioden åren under den senaste tvåårsperioden, varav ett av 3 förstår innebörden att ansöka om australiensiskt medborgarskap, av 4 har kunskaper i engelska, 5 förstår vilka rättigheter och skyldigheter ett australiensiskt som

medborgarskap medför,

6 fört och kan förväntas komma att föra hederlig vandel, en 7 förväntas fortsätta bo i Australien, samt

8 avlägger medborgarskapslöfte vid medborgarskapsceremonin.

Medborgarskapslöftet har följande lydelse:

86 Den nuvarande ordningen

From this time forward, under God, I pledge my loyalty to Australia and

its people, whose democratic beliefs I share, whose rights and liberties I

respect, and whose laws I will uphold and obey."

För det fall sökanden så önskar kan orden under God utelämnas vid avläggande av löftet.

Det finns inte några särskilda villkor för flyktingar och statslösa personer.

Chile

Det Chilenska medborgarskapet regleras i grundlagens tredje kapitel. I artikel lO föreskrivs att chilenskt medborgarskap kan förvärvas på något av följande sätt.

Jus soli: genom födelse på chilensk mark. Detta gäller dock inte barn till utlänningar befinner sig i Chile på sin regerings uppdrag

som och inte heller barn till utlänningar på De således

genomresa. undantagna barnen har emellertid rätt att förvärva chilenskt medborgarskap då de fyllt arton år under förutsättning att de samtidigt avsäger sig eventuella övriga medborgarskap.

Jus sanguinis: ett barn föds i utlandet- och far eller

som vars mor är chilensk medborgare får chilenskt medborgarskap någon de

- om av Chilenska föräldrarna befinner sig i utlandet på uppdrag den

av Chilenska regeringen. I dessa fall räknas barnen födda på chilenskt

som tenitorium.

Ett barn som föds utomlands och har chilensk far eller

- som morblir chilensk medborgare efter minst ett års bosättning i Chile. Det behöver inte ett år i följd utan det är tillåtet att räkna olika

vara samman perioder bosättning på chilenskt territorium.

av

De Chilenska villkoren för naturalisation är att sökanden a har bott i landet minst fem år i följd, b inte har någon vandelsanmärkning, dvs. inte har blivit dömd för

något brott som ger mer än tre års fängelse, C uttryckligen avsäger sig sitt tidigare medborgarskap.

Det uppställs inte några krav på språkkunskaper. Det finns inte heller några särskilda naturalisationsvillkor såvitt flyktingar eller

avser statslösa.

Den nuvarande ordningen 87

Iran

Villkoren för förvärv iranskt medborgarskap kan sammanfattas av enligt följande. En utländsk kvinna, ingår äktenskap med en iransk som medborgare, förvärvar automatiskt iranskt medborgarskap. Ett äktenskap ingåtts utanför Iran måste dock registreras vid iransk som utlandsmyndighet för att bli giltigt. Ett barn föds i Iran förvärvar iranskt medborgarskap vid som födelsen fadern är iransk medborgare. Detsamma gäller om om föräldrarna är okända eller någon barnets utländska föräldrar om av själv är född i Iran. Ett barn föds utanför Iran och vars föräldrar som är gifta förvärvar iranskt medborgarskap vid födelsen om fadern är iransk medborgare. Ett barn har ogift och saknar far eller farfar kan som mor som - innan det fyller arton år naturaliseras endast efter regeringskabinettets

särskilda godkännande.

Naturalisationsvillkoren för flyktingar och statslösa innebär att de skall ha fyllt arton år och bott fem år i Iran. Vidare f°ar de inte ha gjort sig skyldiga till desertering och inte heller ha begått allvarligare ickepolitisk brottslighet.

Kanada

De kanadensiska villkoren för naturalisation är att sökanden a har fyllt arton år, b har anlänt till Kanada med föreskrivet tillstånd samt vid tidpunkten

för ansökan medborgarskap innehar giltigt uppehållstillstånd,

om har bott minst de närmast föregående fyra åren i Kanada, c tre av har kunskaper "adequate knowledge " i något av Kanadas två

d

officiella språk, har adekvata kunskaper Kanada och de skyldigheter och e om om rättigheter ett kanadensiskt medborgarskap medför, som f inte är föremål för utvisningsbeslut, samt inte har befunnits säkerhetsrisk. g vara en

Det finns inte några särskilda villkor för flyktingar eller statslösa

personer.

88 Den nuvarande ordningen

2.9.8.4 Sammanfattning

I det föregående har redovisats naturalisationsvillkoren i tjugotre andra länder. Utifrån redovisningen kan såvitt hemvistkravet avser noteras att elva av länderna i likhet med Sverige huvudregel föreskriver - - som fem års hemvist krav för naturalisation. Av dessa elva länder är det som emellertid i sin tur bara ett, Belgien, på motsvarande sätt som som Sverige tillämpar lindrigare villkor för flyktingar och statslösa

personer. I Sverige gäller att ett tillhör någon dessa en person som av grupper skall ha haft hemvist här i fyra år för att kunna naturaliseras. I Belgien räcker det med tre års hemvist.

De länder som inte tillämpar fem år huvudregel föreskriver som normalt att sökanden skall ha vistats i landet längre än så. Som exempel kan nämnas våra nordiska grannländer Danmark, Island och Norge, vilka samtliga tillämpar sju år huvudregel. Bland de länder som som således uppställer krav på än fem år hemvist är det också vanligare mer med särskilda villkor for flyktingar och/eller statslösa Utöver personer. nämnda nordiska grannländer kan exempel på det som nänmas Tyskland, som föreskriver tio års hemvist huvudregel där som men flyktingar och statslösa kan naturaliseras efter sju år.

Det firms emellertid även några enstaka länder tillämpar kortare som hemvistkrav än fem år. Av dessa länder är det Australien har som lindrigast villkor. Där är det tillräckligt att sökanden bott i landet

sammanlagt två år under den senaste femårsperioden ett åren varav av under den senaste tvåårsperioden.

I fråga om hemvistkrav bör slutligen noteras att Italien har särskilda bestämmelser för EU-medborgare. Huvudregeln är att sökanden skall ha varit bosatt tio år i Italien, EU-medborgare kan naturaliseras men en redan efter fyra år. Detta skall ställas i relation till Italien

att tillämpar

krav på fem års hemvist för flyktingar och statslösa personer. Vad gäller krav på språkkunskaper kan konstateras att femton de av tjugotre länderna uppställer sådana krav: Danmark, Finland, Bosnien- Hercegovina, Kroatien, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Tjeckiska

Republiken, Turkiet, Tyskland, Ungern, Australien, Estland, Kanada och Ukraina. Följande åtta länder saknar däremot bestämmelser sökanden om att skall ha kunskaper i landets språk: Island, Norge, Belgien, Förbunds-

republiken Jugoslavien, Italien, Polen, Chile och Iran.

Sex av de femton länder tillämpar krav på språkkunskaper som föreskriver dessutom att sökanden skall ha kunskaper på något sätt som knyter till samhällsförhållandena i landet: Tyskland, Ungern, an Australien, Estland, Kanada och Ukraina.

Den nuvarande ordningen 89

2.10 7 §

medborgarskapslagen

Svenskt medborgarskap förloras av l den som förvärvar utländskt medborgarskap efter ansökan eller uttryckligt samtycke; 2 den som förvärvar utländskt medborgarskap genom att inträda i allmän tjänst i annan stat; 3 ogift barn under aderton år, som blir utländsk medborgare genom att utländskt medborgarskap, på sätt avses ovan i paragrafen, förvärvas av föräldrarna, om de hava vårdnaden om barnet, eller av endera, om han antingen ensam har vårdnaden eller har vårdnaden tillsammans med den andre och denne icke är svensk medborgare.

Paragrafen reglerar vad som gäller i fråga om automatisk förlust av svenskt medborgarskap genom förvärv av utländskt medborgarskap. Syftet med bestämmelsen är att undvika dubbla medborgarskap.

Hemvistet är utan betydelse vid tillämpning av denna paragraf. Även den kvar i Sverige förlorar således under de i

som stannar

paragrafen angivna förutsättningarna sitt svenska medborgarskap.

- Avgörande är i stället det sätt på vilket det utländska medborgarskapet har förvärvats och den grundläggande förutsättningen för förlust det

av svenska medborgarskapet är att personen i fråga önskat förvärva ett utländskt medborgarskap. Därigenom har man velat skydda svenska medborgare mot att ofrivilligt förlora det svenska medborgarskapet.

I punkten l föreskrivs att svenskt medborgarskap förloras av den som förvärvar utländskt medborgarskap efter ansökan eller uttryckligt samtycke. Enligt vad Regeringsrätten uttalat i yttrandet RÅ 1982 1:36,

avsåg en ansökan om medborgarskapsförklaring enligt ll § som

MedbL, bör punkten l "tillämpas så att det för förlust av svenskt medborgarskap enligt bestämmelsen krävs att vederbörande antingen ansökt om utländskt medborgarskap, dvs. avgivit en på erhållande av utländskt medborgarskap direkt inriktad ansökan, eller på annat sätt positivt manifesterat sin önskan att bli utländsk medborgare".

Som ytterligare förutsättning för förlust av svenskt medborgarskap i denna ordning gäller att den ansökan som getts in eller det samtycke som lämnats skall ha inverkat på förvärvet av det utländska medborgarskapet. Ett samtycke som lämnats efter förvärvet av det utländska medborgarskapet alternativt inte är förutsättning för

- som en detsamma inverkar därför inte på det svenska medborgarskapet. Som

exempel på när ett samtycke till förvärv saknar betydelse kan nämnas då utländskt medborgarskap förvärvas automatiskt genom giftermål.

90 Den nuvarande ordningen

Enligt punkten 2 förloras svenskt medborgarskap vidare den av som förvärvar utländskt medborgarskap att inträda i allmän tjänst i genom annan stat. Något krav på samtycke till förvärvet det utländska av medborgarskapet föreskrivs inte i denna punkt vilket i SOU 1949:45 s. 64 motiverades med att det den söker anställning i främmande av som stat skäligen kan begäras att han eller hon underrättar sig vilka om konsekvenser detta medför. Lagstiftning innebär att tjänstesom en anställning medför automatiskt förvärv stats medborgarskap är av en emellertid mycket ovanlig, t.ex. har inte något de länder numera av som omfattas av kommitténs undersökning sådana bestämmelser. Punkten 3 reglerar under vilka förutsättningar ett ogift barn under arton år förlorar svenskt medborgarskap att barnets föräldrar genom eller någon dessa förvärvar utländskt medborgarskap. Grundav förutsättningen är att huvudpersonens förvärv utländskt av medborgarskap skall ha skett på sådant sätt att denne enligt punkten l eller 2 samtidigt förlorar sitt svenska medborgarskap. Vidare krävs att barnet förvärvat samma utländska medborgarskap biperson. som Har föräldrarna vårdnad barnet uppställs vidare gemensam om kravet att det utländska medborgarskapet förvärvas samtidigt båda av föräldrarna. För att barnet enligt detta stadgande skall förlora det svenska medborgarskapet samtidigt med förälder krävs antingen att en denne ensam har vårdnaden eller har vårdnaden tillsammans med den andre föräldern och att denne är utländsk medborgare eller statslös.

2.11 7 §

a medborgarskapslagen

Bestämmelserna i andra och tredje styckena tillämpas i fråga stat om med vilken Sverige har ingått avtal detta. om Svensk medborgare, som genom fadern eller modern från födelsen förvärvat medborgarskap även i fördragsslutande stat, förlorar det svenska medborgarskapet då han uppnår i avtalet angiven ålder, en som får understiga nitton och överstiga tjugutvå år, han sedan minst om fem år har sitt hemvist i den andra staten. I fall som avses i andra stycket tillämpas reglerna i 8 § andra stycket, annat i avtalet. om anges Den som enligt andra stycket förlorat svenskt medborgarskap och därefter oavbrutet varit medborgare i fördragsslutande där stat som anges, återvinner svenskt medborgarskap att, efter det han tagit genom hemvist här i riket, hos den myndighet i ll § första stycket som anges skriftligen anmäla sin önskan detta. Vid sådant förvärv om av medborgarskap skall reglerna i 4 § sista meningen och 5 § tillämpas.

Den nuvarande ordningen 91

Paragrafen trädde i kraft den l juli 1979 eller med andra 0rd samtidigt som den ändring av l § MedbL som innebar att barn till svensk mor alltid erhåller svenskt medborgarskap vid födelsen. Ändringen l §

av skulle komma att medföra ett ökat antal dubbla medborgarskap och avsikten med att samtidigt införa 7 a§ att möjliggöra ett

var avvecklande av det ena medborgarskapet när barnet uppnått

vuxen ålder.

Som framgår av ordalydelsen förutsätter bestämmelsen för sin tillämpning att ett bilateralt avtal ingåtts med den andra staten. Skälet för det är att tillämpningen paragrafen ansågs behöva förses med

av särskilda garantier eftersom automatisk förlust av svenskt medborgarskap för en person, som har anknytning till Sverige

genom födelse eller hemvist, innebär ett betydande avsteg från MedbL:s grundläggande principer.

Enligt uttalanden i den proposition som föregick ändringen

- 1978/79:72 s. 12 borde denna typ avtal i första hand de

- av avse nordiska länderna, såvitt gäller andra stater ansågs att det eventuella behovet överenskommelser borde avvaktas. Överenskommelser

av av detta slag avsågs nämligen komma till stånd endast när det är påkallat av att ett större antal barn blir medborgare både i Sverige och i den andra staten.

Något avtal av den aktuella arten har vid tidpunkten för skrivandet av detta betänkande, februari 1999, ännu inte ingåtts. Paragrafen har således aldrig varit aktuell för tillämpning.

2.12 8 §

medborgarskapslagen

Svensk medborgare, som är född utom riket samt aldrig här haft hemvist och heller uppehållit sig här under förhållanden tyda på

som samhörighet med Sverige och inte förlorar sitt svenska

som medborgarskap enligt 7 a§ andra stycket, förlorar sitt svenska medborgarskap, när han fyller tjugutvå år. På dessförinnan gjord ansökan må dock statens invandrarverk medgiva att medborgarskapet bibehålles.

När någon enligt första stycket förlorar svenskt medborgarskap, medför detta förlust av sådant medborgarskap även för hans barn, som förvärvat medborgarskapet till följd av att han varit svensk medborgare, om icke förlusten skulle leda till att barnet kommer att sakna medborgarskap.

92 Den nuvarande ordningen

Paragrafen reglerar vad som gäller i fråga förlust svenskt

om av medborgarskap på grund av s.k. preskription. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att barn till utlandssvenskar följd att

- som en av Sverige tillämpar härstamningsprincipen får behålla sitt svenska

medborgarskap i generation efter generation trots att samhörigheten med Sverige gått förlorad.

Paragrafen äger endast tillämpning beträffande är

personer som födda utomlands. En är född i Sverige riskerar alltså aldrig

person som att förlora sitt svenska medborgarskap preskription. Likaså är

genom preskription utesluten för en utomlands född svensk medborgare

om denne någon gång före tjugotvå års ålder haft hemvist i Sverige. Detta gäller oavsett om personen samtidigt haft hemvist i stat och det

annan spelar inte heller någon roll hemvistet här varit kort eller ägt

om rum när personen var mycket ung.

Preskription kan inte heller drabba i utlandet född svensk

en medborgare som före 22 års ålder har vistats här i landet under förhållanden som tyder på samhörighet med Sverige. Det kan i dessa fall handla vistelser i Sverige för t.ex. vämpliktstjänstgöring eller

om för skolgång. Dessutom oberoende syftet, längre tids

anses, av en vistelse i landet normalt tillräckligt för att preskription det

vara av svenska medborgarskapet skall undvikas.

Vid bedömningen vistelse i Sverige påvisar tillräcklig

av om en samhörighet med landet kan även andra omständigheter än de är

som direkt hänförliga till vistelsen tas i beaktande. Exempel på sådana omständigheter kan vara att personen i fråga har kunskaper i svenska språket eller har upprätthållit kontakt med Sverige, t.ex.

genom brevväxling med släktingar.

Åldersgränsen tjugotvå år har sin förklaring i att det vid tillkomsten av MedbL i ett flertal länder saknades möjlighet att naturaliseras före tjugoett års ålder. Genom tjugotvåårsgränsen tillförsälcrades således personer med hemvist i sådan stat möjlighet att ansöka

en om naturalisation i den staten utan att för någon tid bli statslös.

Föreligger förutsättningar för förlust svenskt medborgarskap

av inträder förlusten med automatik vid 22 års ålder för det fall inte Statens invandrarverk på dessförinnan gjord ansökan medger att det svenska medborgarskapet behålls. Normalt beviljas ansökningar från sökande som tillhör den första generationen svenskar fötts

av som utanför Sverige. Även tillhöriga

personer senare generationer kan få behålla sitt svenska medborgarskap det finns någon påvisbar

om anknytning till Sverige.

Ett beslut om bibehållande kan aldrig tillföra någon svenskt medborgarskap. Har Statens invandrarverk eller Utlänningsnämnden således beviljat ansökan bibehållande trots att sökanden vid

en om -

Den nuvarande ordningen 93

beslutstillfället inte svensk medborgare så har han eller hon inte

var heller förvärvat svenskt medborgarskap det på felaktiga grunder

genom fattade beslutet.

Enligt andra stycket medför preskription av förälders medborgarskap även förlust av medborgarskapet för dennes barn under förutsättning att barnet har förvärvat det svenska medborgarskapet

genom föräldern. I detta sammanhang bör uppmärksammas att ett barn- i de fall föräldrarna är gifta med varandra vid barnets födelse och dessutom svenska medborgare anses ha förvärvat svenskt medborgarskap såväl

genom modern som fadern, l § första stycket punkterna 1 och 2 MedbL. Detta innebär att ett sådant barn inte förlorar sitt svenska medborgarskap i samband med att endast den ene förälderns svenska medborgarskap preskxiberas i enlighet med 8 § första stycket.

Av andra stycket framgår vidare att ett barn aldrig kan förlora sitt svenska medborgarskap i denna ordning om barnet därigenom skulle bli statslöst. Denna bestämmelse infördes den l juli 1969 följd

som en av Sveriges anslutning till 1961 års FN-konvention om begränsning av statslöshet.

Av lO § a MedbL följer att 8 § inte tillämpas på den som under sammanlagt minst sju år haft hemvist i Danmark, Norge eller Finland. Denna bestämmelse infördes den l juli 1969 och motiverades av att det redan sedan tidigare var så att hemvist i ett annat nordiskt land hade betydelse för möjligheterna att bli svensk medborgare. I konsekvens därmed ansågs att sådant hemvist borde ha betydelse även för undvikande av förlust av svenskt medborgarskap.

12. 1 Utländska förhållanden

Kommittén har beträffande vissa andra länder undersökt om deras lagstiftning innehåller bestämmelser om preskription och vilka villkor som i så fall gäller.

Tretton av de tjugotvå länder som besvarat kommitténs enkät saknar bestämmelser preskription. Åtta länderna har sådana

om av bestämmelser medan ett land Turkiet har bestämmelser som

- påminner om och bärs upp av samma grundtankar som regler om preskription. Skillnaden är att förlusten av det turkiska medborgarskapet inte sker automatiskt utan genom ett särskilt beslut av ministerstyrelsen.

De länder som helt saknar bestämmelser om preskription räknas upp i sammanfattningen. I det följande redovisas villkoren i övriga länder.

94 Den nuvarande ordningen

12.2 Norden

Danmark

Den är född utomlands och aldrig har bott i Danmark eller

som uppehållit sig där under förhållanden tyder på samhörighet med

som landet förlorar sitt danska medborgarskap vid 22 års ålder. Justitie-

ministem, eller den justitieministern bemyndigas, kan dock

som av efter ansökan in före denna tidpunkt tillåta att

som ges medborgarskapet behålls.

Förlorar någon sitt medborgarskap enligt denna paragraf, förlorar även eventuella barn det danska medborgarskapet under förutsättning att de har förvärvat det efter föräldern i fråga. Barnen förlorar dock inte sitt danska medborgarskap de därigenom skulle bli statslösa.

om

Finland

I enlighet med 8 b § medborgarskapslagen förlorar en finsk medborgare sitt finska medborgarskap vid 22 års ålder om han eller hon 1 aldrig haft sitt egentliga bo och hemvist i Finland, 2 inte har uppehållit sig i Finland under sådana omständigheter som

tyder på samhörighet med landet, 3 även är medborgare i främmande stat.

En finsk medborgare som riskerar att förlora sitt medborgarskap enligt dessa bestämmelser kan ansöka om att få bibehålla det. En sådan ansökan skall göras innan sökanden fyllt tjugotvå år.

Då någon förlorar sitt finska medborgarskap genom preskription förlorar samtidigt eventuella barn sitt finska medborgarskap

personens om barnet har förvärvat medborgarskapet genom föräldern i fråga. Detta gäller dock inte om barnet därigenom skulle bli statslöst.

Island

En isländsk medborgare som är född utomlands och som aldrig har bott på Island eller uppehållit sig där under förhållanden som tyder på

samhörighet med landet förlorar sitt isländska medborgarskap vid

fyllda tjugotvå är. Det isländska medborgarskapet förloras dock inte om personen därigenom skulle bli statslös. Vidare kan Islands president, på ansökan som ges in innan personen fyller tjugotvå år, medge att det isländska medborgarskapet bibehålls.

Den nuvarande ordningen 95

När någon blir av med sitt isländska medborgarskap genom preskription, förlorar också personens barn det isländska medborgarskapet under förutsättning att barnet förvärvat det efter föräldern i fråga. Detta gäller dock inte om barnet därmed skulle bli statslöst.

Norge

En norsk medborgare, som är född utomlands, måste före tjugotvå års ålder ansöka om bibehållande av medborgarskapet han eller hon

om under uppväxten inte varit bosatt i Norge eller annat sätt har tillräcklig anknytning till landet.

Bestämmelsens nuvarande lydelse innebär att en norsk medborgare kan riskera att bli statslös om han eller hon inte före tjugotvå års ålder ansöker om bibehållande. I Norge planeras en lagändring för att komma till rätta med detta förhållande och för att lagtexten skall stå i överensstämmelse med 1997 års europeiska konvention medborgar-

om skap. Dock skall framhållas att dessa situationer hittills har lösts i praxis sådant sätt att statslöshet undvikits.

2.l2.3

Övriga Europa

Belgien

En utomlands bosatt belgisk medborgare, som aldrig har bott i Belgien före arton års ålder, måste innan han eller hon fyller tjugoåtta år avge en förklaring om att han eller hon önskar behålla sitt belgiska medborgarskap. I annat fall upphör det belgiska medborgarskapet.

Schweiz

En i utlandet född och bosatt dubbelmedborgare förlorar vid tjugotvå års ålder det schweiziska medborgarskapet de schweiziska

om myndigheterna inte dessförinnan har underrättats om personens födelse och existens. Den som sådant sätt förlorat det schweiziska medborgarskapet har möjlighet att återfå det fram till trettiotvå års ålder under förutsättning att han eller hon har upprätthållit relationerna med Schweiz.

96 Den nuvarande ordningen SOU 1999234

Spanien

I enlighet med artikel 24 i civillagen gäller att en myndig person- som innehar dubbla medborgarskap förlorar sitt spanska medborgarskap han eller hon har sitt huvudsakliga hemvist utomlands och enbart om använder sig utländskt medborgarskap, som förvärvats innan av blev myndig. Förlusten inträffar tre år efter uppnådd personen myndighetsålder.

Turkiet

En turkisk medborgare kan beslut av ministerstyrelsen förlora genom sitt turkiska medborgarskap om han eller hon l oavbrutet har varit borta från Turkiet i sju år, och 2 inte upprätthåller några kontakter med turkiska myndigheter som ett tecken på hans eller hennes vilja att behålla det turkiska medborgarskapet.

Ukraina

En ukrainsk medborgare bor utomlands förlorar normalt sitt som ukrainska medborgarskap om han eller hon inte har registrerat sig hos den lokala diplomatiska beskickningen på sju år. Medborgarskapet förloras dock inte det finns godtagbara skäl till att registrering inte om skett. Som godtagbara skäl räknas i detta sammanhang följande: Avsaknad ukrainsk delegation eller beskickning i det andra landet, av varaktig sjukdom, ñendskap mellan länderna samt andra omständigheter som är hänförliga till force majeure.

12.4 Sammanfattning

De åtta länder som redovisat bestämmelser om preskription är således: Danmark, Finland, Island, Norge, Belgien, Schweiz, Spanien och Ukraina. Därtill kommer Turkiet som har preskriptionsliknande bestämmelser. Följande tretton länder saknar däremot bestämmelser om preskription: Bosnien-Hercegovina, Förbundsrepubliken Jugoslavien, Italien, Kroatien, Polen, Storbritannien, Tjeckien, Tyskland, Ungern, Australien, Chile, Estland och Iran.

Den nuvarande ordningen 97

Sammanfattningsvis kan konstateras att av de åtta länder har

som bestämmelser om preskription, så utgörs hälften våra nordiska

av grannländer. De nordiska ländernas bestämmelser preskription

om företer stora likheter med varandra, något självfallet har sin

som förklaring i det nordiska samarbetet på området. En väsentlig skillnad är dock att de danska, norska och svenska bestämmelserna är i behov av ändring för att stå i överensstämmelse med 1997 års Europeiska konvention om medborgarskap. Vad åsyftas är att den nuvarande

som regleringen i dessa tre länder till skillnad från vad är fallet i

- som Finland och på Island inte utesluter statslöshet följd att

- som en av myndiga personers medborgarskap preskriberas.

Jämför vidare de nordiska ländernas bestämmelser med

man villkoren i övriga länder kan bl.a. den skillnaden noteras att det i Norden krävs en ansökan från den enskilde medan det i övriga ländert.ex. Belgien och Schweiz regel är tillräckligt att den enskilde

- som avger någon form av ensidig förklaring eller underrättelse.

Frågan är då hur det kommer sig att så många länder helt

pass saknar bestämmelser om preskription. Sannolikt har det åtminstone till viss del sin förklaring i att det är relativt vanligt förekommande att länder har bestämmelser trots att landet tillämpar

som, härstamningsprincipen, irmebär att ett barn som föds utomlands inte med automatik förvärvar landets medborgarskap utan att det för sådant förvärv krävs någon fonn anmälan eller registrering. Effekten

av av sådana bestämmelser dvs. att det för att en utomlands bosatt familj

skall kunna föra hemlandets medborgarskap vidare generation efter generation krävs någon form av aktiv åtgärd från familjens sida- kan sägas vara snarlik den som följer av preskriptionsbestämmelser.

2.13 9 §

medborgarskapslagen

Statens invandrarverk må på ansökan befria den är eller önskar

som bliva utländsk medborgare från hans svenska medborgarskap. Befrielse får vägras den som har sitt hemvist utom riket.

Är sökanden redan utländsk medborgare, skall villkor för

som befrielsen från svenskt medborgarskap föreskrivas, att han inom viss tid förvärvar medborgarskap i annan stat.

Paragrafen innehåller bestämmelser om befrielse från svenskt

medborgarskap efter ansökan, s.k. denationalisering.

Som tidigare redogjorts för gäller enligt 7 § första punkten MedbL att en svensk medborgare förlorar sitt svenska medborgarskap när han

98 Den nuvarande ordningen

eller hon förvärvar ett utländskt medborgarskap efter ansökan eller uttryckligt samtycke. Vidare gäller enligt paragrafs andra punkt

samma att svenskt medborgarskap förloras av den förvärvar utländskt

som medborgarskap genom att inträda i allmän tjänst i stat. I dessa

annan fall sker förlusten det svenska medborgarskapet med automatik och

av någon ansökan om befrielse blir därför inte aktuell.

Den nu aktuella paragrafen är i stället avsedd för situationer när någon förvärvat utländskt medborgarskap på annat sätt t.ex. vid

födelsen eller i samband med giftermål och därvid samtidigt förvärvat

svenskt medborgarskap alternativt behållit ett sedan tidigare förvärvat svenskt medborgarskap. Likaså är paragrafen tillämplig utländsk

när en medborgare förvärvat svenskt medborgarskap och samtidigt tillåtits behålla det utländska medborgarskapet.

Paragrafens andra stycke innebär emellertid att bestämmelsen

utöver de nämnda situationerna är tillämplig även då någon står i

begrepp att förvärva utländskt medborgarskap genom ansökan eller uttryckligt samtycke. Möjligheten att redan i det skedet ansöka

om befrielse har sin främsta betydelse i förhållande till de stater

vars rättsordningar som villkor för naturalisation föreskriver att sökanden genom ett särskilt beslut kan Visa att han eller hon kommer att förlora sitt dittillsvarande medborgarskap vid naturalisationen.

I de fall då sökanden vid ansökningstillfället enbart är svensk medborgare gäller att Invandrarverket eller Utlänningsnämnden

som villkor för befrielsen skall föreskriva att han eller hon inom viss tid förvärvar medborgarskap i annan stat. Villkorstiden bestäms vanligen till ett är räknat från beslutsdatum. Ett icke uppfyllt villkor får till följd att medgivandet om befrielse förfaller då den angivna tiden löpt ut. Vid sådant förhållande anses sökanden ha behållit sitt svenska medborgarskap hela tiden.

Uppfylls däremot villkoret, förlorar sökanden det svenska medborgarskapet i och med förvärvet av det utländska. Det krävs således inte någon anmälan till svenska myndigheter eller att dessa på annat sätt underrättas. Det saknar vidare betydelse på vilket sätt det utländska medborgarskapet förvärvats.

Föreskriften i första stycket om att befrielse inte får vägras den

som har sitt hemvist utomlands infördes år 1979 och följd ett

var en av tillägg till 1963 års Europeiska konvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap m.m. Svensk praxis går emellertid längre än vad konventionen kräver och i princip bifalls alltid-

således även om sökanden har hemvist i Sverige ansökningar befrielse från

- om svenskt medborgarskap under förutsättning att sökanden innehar även annat medborgarskap.

Den nuvarande ordningen 99

Beslut om befrielse från svenskt medborgarskap enligt denna paragraf gäller enbart sökanden personligen och eventuella barn omfattas således inte. För att även dessa skall befrias från sina svenska medborgarskap krävs att behörig ställföreträdare upprättar särskild

en ansökan.

2.14 9 §

a medborgarskapslagen

Statens invandrarverk eller utlänningsnämnden fär överlämna ett ärende som avses i 6 8 § första stycket eller 9 § till regeringen,

om

ärendet bedöms ha betydelse för rikets säkerhet eller för

annars allmän säkerhet eller för rikets förhållande till främmande makt eller mellanfolklig organisation,

det bedöms vara av särskild vikt för ledning tillämpningen

av av denna lag att ärendet prövas regeringen, eller

av

syrmerliga skäl talar för regeringens prövning.

annars

Har invandrarverket överlämnat ett ärende i fall i första

som avses stycket 2 eller skall regeringen, hinder inte möter på grund att

om av ärendet är synnerligen brådskande, höra utlärmingsnämnden innan den avgör ärendet. Regeringen får överlämna ett sådant ärende till nämnden för avgörande.

Genom denna paragraf ges Utlänningsnämnden och Invandrarverket möjlighet att till regeringen överlämna ansökningar rör

som naturalisation, bibehållande av svenskt medborgarskap och befrielse från svenskt medborgarskap.

I samtliga naturalisationsärenden där sökanden fyllt 15 år görs

- en kontroll hos Säkerhetspolisen innan ärendet avgörs och säkerhetsfrågor enligt punkten l aktualiseras oftast uppgiñer

genom som just Säkerhetspolisen bidragit med. Vad gäller "säkerhetsärenden" uttalades i propositionen om en särskild nämnd för utlänningsärenden 1991/92:30 s. 29 att överlämnande med hänsyn till den betydelse

säkerhetsaspekterna har i naturalisationsärenden så gott

- som undantagslöst bör ske när det i ett ärende framkommit uppgifter

som tyder på att ärendet kan röra rikets säkerhet eller allmän säkerhet och omständigheterna inte är sådana att det står klart att ansökningen skall avslås oberoende av dessa aspekter.

Punkten 2 har tillkommit för att regeringen skall få tillfälle att utöva en viss styrning av praxis. Avsikten enligt propositionen är att det

- som regel skall gälla ärenden i vilka det uppkommit fråga att

om genomföra en sådan ändring av praxis får särskild räckvidd och

som

100 Den nuvarande ordningen

betydelse, exempelvis för bedömning av ett stort antal ärenden i framtiden

Synnerliga skäl enligt punkten 3 kan vara t.ex. att ärendet är av mycket speciellt slag och kan förväntas leda till stor internationell uppmärksamhet trots att ärendet inte berör Sveriges förhållande till annan stat eller till någon mellanfolklig organisation.

I paragrafens sista stycke ges en möjlighet för regeringen att- sedan den från Invandrarverket mottagit ett ärende som är hänförligt till första stycket punkten 2 eller 3 i sin tur överlämna ärendet till Utlännings-

nämnden för avgörande. Under alla förhållanden skall regeringen,

om inte hinder möter på grund av att ärendet är synnerligen brådskande, höra Utlänningsnämnden innan den avgör ärendet.

2.15 10 §

medborgarskapslagen

Regeringen äger, efter avtal med Danmark, Finland, Island eller Norge, förordna om tillämpning av en eller flera av bestämmelserna under ac här nedan. Med fördragsslutande stat avses i dessa bestämmelser den eller de stater, med vilka Sverige ingått avtal om tillämpning

av bestämmelsen i fråga.

a I fråga om anmälan enligt 3 § likställes hemvist i fördragsslutande stat med hemvist i riket i den mån hemvisttiden infallit före sexton års ålder och tidigare än fem år före anmälan.

Såvitt angår 4 § likställes hemvist intill tolv års ålder i fördragsslutande stat med hemvist i riket.

Bestämmelsen i 8 § första stycket äger tillämpning på den som under sammanlagt minst sju år haft hemvist i fördragsslutande stat.

b Medborgare i fördragsslutande stat som

1 förvärvat medborgarskapet på annat sätt än genom naturalisation; 2 fyllt aderton år; 3 sedan fem år har hemvist här i riket; samt 4 icke under denna tid dömts till fängelse, förvärvar svenskt medborgarskap genom att hos länsstyrelsen i det län där han är folkbokförd skriftligen anmäla sin önskan härom. Vid sådant förvärv av medborgarskap skall vad i 5§ stadgas äga motsvarande

tillämpning.

c Den som förlorat svenskt medborgarskap och därefter oavbrutet varit medborgare i fördragsslutande stat, återvinner svenskt medborgarskap genom att, efter det han tagit hemvist här i riket, hos länsstyrelsen i det län där han är folkbokförd skriftligen anmäla sin önskan härom. Vid sådant förvärv av medborgarskap skall vad i 5 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Den nuvarande ordningen 101

Paragrafen innehåller vissa särbestämmelser som skall kunna tillämpas i inomnordiska förhållanden. Bestämmelsen är ett uttryck för att man i frågor som rör medborgarskap bör kunna ta hänsyn till den samhörighet som råder mellan de nordiska länderna.

För bestämmelsens tillämplighet krävs att regeringen träffat avtal med det andra nordiska landet. Dylika avtal har hittills träffats med Danmark, Finland och Norge. Även Island kommer emellertid under år 1999 att inträda avtalspart. Av 10 § MedbK framgår att av Sverige

som ingångna avtal avser samtliga bestämmelser under 10 a-c § MedbL.

Stadgandet under a likställer vid anmälan enligt 3 eller 4§

- MedbL hemvist intill viss ålder i fördragsslutande stat med hemvist i

- Sverige. Beträffande 3 § MedbL uppställs dessutom som krav att hemvisttiden infallit tidigare än fem år före anmälan. Slutligen gäller enligt a-stadgandet att preskription enligt 8§ första stycket MedbL inte inträder i fråga svensk medborgare som under sammanlagt

om minst sju år haft hemvist i fördragsslutande stat.

Stadgandet under b ger medborgare i fördragsslutande stat möjlighet att förvärva svenskt medborgarskap genom en särskild anmälan. En av förutsättningarna härför är att medborgarskapet förvärvats annat sätt än genom naturalisation och i detta sammanhang skall bara erinras om att förvärv av medborgarskap som

skett till följd av att någon av föräldrarna naturaliserats betraktas som

förvärv genom naturalisation.

Anmälan enligt 10§ b är en ensidig viljeförklaring som ger en ovillkorlig rätt till svenskt medborgarskap. Det har därför ansetts naturligt att i dessa situationer kräva längre hemvisttid än vad som föreskrivs vid naturalisation.

Slutligen under c möjlighet för medborgare i fördragsslutande

ges stat att återvinna svenskt medborgarskap. I motsats till vad som gäller vid återvinning av svenskt medborgarskap enligt 4 § MedbL krävs inte någon viss hemvisttid i Sverige och inte heller att det tidigare svenska medborgarskapet har förvärvats vid födelsen.

I 10 § b och c görs en hänvisning till 5 § MedbL. Betydelsen härav är att även barn till den som förvärvar svenskt medborgarskap enligt

- 10 § b eller c får svenskt medborgarskap förutsatt att det är ogift,

har hemvist i Sverige och är under arton år. Vidare krävs att föräldern har ensam vårdnad om barnet eller gemensamt med den andre föräldern, som i så fall också skall vara svensk medborgare.

102 Den nuvarande ordningen

2.16 ll §

medborgarskapslagen

Anmälan enligt 2 a, 4 eller 7 a § skall göras hos statens invandrarverk. Är utlänningen medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge skall anmälan dock göras hos länsstyrelsen i det län där han är folkbokförd. Det åligger den myndighet till vilken anmälningen sålunda eller enligt 10 § görs att meddela beslut huruvida på grund

av anmälan svenskt medborgarskap förvärvats eller

Utlänningsnämnden får efter ansökan meddela förklaring att någon är svensk medborgare. Härvid får dock inte prövas fråga i

som avses första stycket.

I första stycket regleras hos vilka myndigheter anmälan enligt 2 4 och 7 a skall göras och vilken myndighet skall fatta beslut i

som sådana ärenden.

Det kan av olika anledningar råda osäkerhet i fråga

om en person har svenskt medborgarskap eller För dessa situationer öppnas

en möjlighet i paragrafens andra stycke enligt vilket Utlänningsnämnden efter ansökan får meddela förklaring att någon är svensk medborgare. En sådan förklaring är bindande för alla. Motsvarande beslut att

om en person saknar svenskt medborgarskap kan däremot inte erhållas.

Frågan huruvida någon förvärvat svenskt medborgarskap

genom anmälan inte kan prövas i ett förklaringsärende. Detta beror på att ett lagakraftvunnet beslut i anmälningsärenden innebär att det med bindande verkan för alla avgjorts huruvida anmälan medfört svenskt

medborgarskap eller inte.

Ansökan om förklaring kan göras endast den beslutet rör

av som eller av dennes ställföreträdare. Myndigheter har således inte denna möjlighet utan är i stället hänvisade till att självständigt pröva frågan om den är av betydelse i ett ärende som myndigheten handlägger.

2.17 12 §

medborgarskapslagen

Statens invandrarverks beslut enligt denna lag får överklagas till Utlänningsnämnden utom i fall i andra stycket.

som avses

Beslut av en länsstyrelse, Statens invandrarverk eller Utlänningsnämnden enligt 1 l § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Utlärmingsnämndens beslut får inte överklagas i andra fall

än som avses i andra stycket.

Bestämmelser om Utlänningsnämnden finns i 7 kap. 3§ andra stycket utlänningslagen 1989:529.

Den nuvarande ordningen 103

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

I första stycket föreskrivs som huvudregel att Statens invandrarverks beslut enligt MedbL överklagas till Utlänningsnänmden. I andra stycket görs emellertid undantag för Invandrarverkets beslut avseende anmälningsärenden enligt ll vilka beslut i stället överklagas till länsrätt. Det sistnämnda gäller även länsstyrelsens beslut i anmälningsärenden samt beslut av Utlänningsnämnden i förklaringsärenden enligt 11 § andra stycket.

Tredje stycket infördes den l juli 1995 i syfte att tydligt klargöra att Utlänningsnämnden är slutinstans för samtliga medborgarskapsärenden

inte förklaringar i enlighet med ll § andra stycket MedbL. som avser

Det lagrum i utlänningslagen, 7 kap. 3 som hänvisas till i fjärde stycket föreskriver bl.a. att Utlänningsnämndens ordförande och dennes ersättare skall vara jurister samt ha erfarenhet av tjänstgöring som domare eller annan likvärdig erfarenhet.

Enligt sista stycket krävs prövningstillstånd vid överklagande av länsrättens beslut till kammarrätten. Reglerna om prövningstillstånd finns i 34 a§ förvaltningsprocesslagen 1971:291 och innebär att kammarrätten meddelar sådant om

det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt,

anledning förekommer till ändring i det slut vartill den lägre

instansen kommit eller det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.

Om prövningstillstånd inte meddelas så innebär det att länsrättens beslut står fast.

2.18 13 §

medborgarskapslagen

Den som fyllt aderton år äger utan hinder av att han står under annans vårdnad själv göra ansökan eller anmälan enligt denna lag.

Anmälan får ej, utom i fall som avses i 2 a göras genom fönnyndare eller vårdnadshavare.

Vid tidpunkten för MedbL:s ikraftträdande var myndighetsåldem i Sverige, och i många andra länder, tjugoett år. Den aktuella

nu bestämmelsen infördes för att ge personer som fyllt arton år självständighet i medborgarskapshänseende. Stadgandets betydelse har

104 Den nuvarande ordningen

emellertid av förklarliga skäl minskat i takt med att myndighetsåldern i många länder, däribland Sverige, sänkts till arton år.

Bestämmelsen är dock självfallet alltjämt tillämplig i förhållande till medborgare i de länder fortfarande tillämpar högre

som en myndighetsålder än arton år. I dessa fall kan en utlänning fyllt

- som arton år men som enligt hemlandets lag alltjämt är omyndig eller

av annat skäl står under någon annans vårdnad själv göra anmälan

- en eller ansökan enligt MedbL. Trots det kan emellertid bestämmelsen i vissa fall bli verkningslös på grund innehållet i den andra statens lag.

av Vad som åsyftas är de situationer då de svenska myndigheterna i samband med förvärvet svenskt medborgarskap kräver befrielse från

av det tidigare medborgarskapet och sådan befrielse enligt den andra statens lag fordrar vårdnadshavarens samtycke. I de fallen går syftet med den svenska bestämmelsen förlorat eftersom förvärvet svenskt

av medborgarskap likväl förutsätter samtycke från sökandens vårdnadshavare.

I förarbetena till MedbL berördes även den tänkbara situationen att en utländsk medborgare enligt sin hemlandslag vinner rättslig handlingsförmåga innan han eller hon fyllt arton år. I enlighet med vad som anfördes i propositionen 1950:217 s. 26 måste, med hänsyn till att MedbL inte innehåller någon föreskrift för ett sådant fall, frågan huruvida den personen skall kunna handla självständigt i ett svenskt naturalisationsärende bedömas efter vad i allmänhet gäller enligt

som svensk internationell familjerätt.

I paragrafens andra stycke klargörs att anmälan svenskt

om medborgarskap enligt huvudregeln endast kan göras personligen. Undantag har gjorts för anmälan enligt 2 a § när förälder i

som avser en egenskap av vårdnadshavare gör anmälan svenskt medborgarskap

om för sitt barn. Har barnet fyllt femton år krävs dock att det samtycker.

Innebörden av stadgandet i andra stycket är att en person

- som visserligen har uppnått myndig ålder inte är kapabel att företa

men som rättshandlingar inte kan bli svensk medborgare genom anmälan

- av ställföreträdare dvs. god man eller förvaltare utsedd enligt bestämmelserna i ll kap. 4 § respektive 7 § FB. Vidare saknas möjlighet att göra anmälan ombud. Alternativet står till

genom som buds för dessa personer är i stället att ställföreträdaren upprättar

en ansökan om svenskt medborgarskap.

Undantaget såvitt avser personer som saknar rättslig handlingsförmåga har inte särskilt motiverats i förarbetena till 1950 års lag. Stadgandet tillkom sedan Lagrådet uttalat att det fanns behov att

av förtydliga den av regeringen föreslagna paragrafen. Lagrådet anförde bl.a. följande prop. 1950:217 93:

s.

Den nuvarande ordningen 105

Beträffande frågan vem som skall behörig att göra ansökan eller

vara

anmälan enligt lagen lärer den olikhet mellan ansökan och anmälan vara

åsyftad, att ansökan skall kunna göras jämväl förmyndare eller

av annan

legal ställföreträdare, anmälan däremot endast personligen. Utvägen att

eñer anmälan förvärva eller återvinna svenskt medborgarskap skall således

stå öppen för den som på grund av sin sinnesbeskaffenhet kan

företaga sådan rättshandling. Till förebyggande av feltolkning synes därför

böra uttryckligen stadgas att anmälan må göras förmyndare eller

av

vårdnadshavare."

2.19 13 §

a medborgarskapslagen

I fråga adoptivbarn gäller bestämmelserna i denna lag barns

om om förvärv eller förlust svenskt medborgarskap med anledning att

av av barnets adoptivfar eller adoptivmor förvärvar eller förlorar sådant

medborgarskap endast

l om barnet adopterats i Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge, 2 om barnet adopterats ett utländskt adoptionsbeslut

genom som godkänts i Sverige enligt lagen 1971:796 internationella

om rättsförhållanden rörande adoption eller gäller här i landet enligt

som lagen 1997:191 med anledning Sveriges tillträde till

av Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, eller 3 om en far eller adopterat sitt eget barn.

en mor

Paragrafen reglerar vad som gäller i fråga om adoptivbarns förvärv eller förlust av svenskt medborgarskap biperson i samband med

som en förälders förvärv eller förlust svenskt medborgarskap.

av

Enligt första punkten gäller som enda förutsättning för att paragrafen skall vara tillämplig att barnet adopterats i något de

av nordiska länderna. Punkten 2 utomnordiska adoptioner och i

avser punktens första led uppställs som villkor att barnet adopterats

genom ett beslut som godkänts i Sverige enligt lagen 1971:796

om internationella rättsförhållanden rörande adoption. Beträffande

vad som gäller i fråga om sådana godkärmanden hänvisas avsnitt 2.3.

I punkten andra ledet, anges vidare att paragrafen är tillämplig

om adoptionen gäller här i landet enligt lagen 1997: 191 med anledning

av Sveriges tillträde till Haagkonventionen skydd barn och

om av samarbete vid internationella adoptioner. Detta andra led trädde i kraft den l juli 1997 och är i likhet med vad gäller beträffande

- som

106 Den nuvarande ordningen

motsvarande ändring i l a § en följd Sveriges tillträde till

- av konventionen. För en översiktlig redovisning konventionens innehåll

av hänvisas till avsnitt 2.3.

Slutligen anges i punkten 3 att paragrafen är tillämplig far

om en eller mor adopterat sitt eget bam.

Innebörden av paragrafen är att ett adoptivbarn kan förvärva svenskt medborgarskap som biperson i följande fall.

när adoptivföräldem blir svensk medborgare anmälan - genom om

svenskt medborgarskap 5 § MedbL,

när adoptivföräldem blir svensk medborgare naturalisation - genom

6 § sista stycket MedbL.

Under motsvarande förutsättningar kan förlust svenskt medborgar-

av skap ske:

när adoptivföräldem förlorar svenskt medborgarskap att - genom

förvärva utländskt medborgarskap 7 § 3 MedbL

p

när adoptivföräldem förlorar svenskt medborgarskap - genom

preskription 8 § andra stycket MedbL.

2.20 14 §

medborgarskapslagen

Närmare bestämmelser angående ansökan enligt 6 § och den utredning, som erfordras för prövningen av sådan ansökan, ävensom de föreskrifter, eljest finnas erforderliga för denna lags tillämpning,

som meddelas av regeringen.

De i paragrafen åsyftade bestämmelserna och föreskrifterna återfinns i medborgarskapskungörelsen MedbK, 1969:235, som trädde i kraft den l juli 1969 och som för närvarande innehåller elva paragrafer.

I fråga MedbK:s innehåll skall här endast omnärnnas att det i 3 §

om föreskrivs att utredningen i ärenden om naturalisation skall

avse sökandens personliga förhållanden samt frågan i vilken omfattning personen fullgjort honom eller henne ålagd underhållsskyldighet och uppfyllt sina förpliktelser mot det allmänna.

2.21 14 §

a medborgarskapslagen

Socialnämnden skall på begäran av regeringen, utlänningsnämnden, statens invandrarverk eller en polismyndighet lämna ut uppgiñer om en

Den nuvarande ordningen 107

utlännings personliga förhållanden, om uppgifterna behövs i ett ärende om svenskt medborgarskap.

I sekretesslagen 1980:100 regleras vad gäller i fråga

som om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet och förbud att lämna ut

om allmänna handlingar. I lagen definieras sekretess som ett förbud att röja uppgift, vare sig det sker muntligen eller genom att allmän handling lämnas ut eller det sker på annat sätt.

Enligt 7 kap. 4§ sekretesslagen gäller huvudregel sekretess

som inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen begränsas dock i viss mån av andra bestämmelser i sekretesslagen. Således föreskrivs t.ex. i l kap. 5 § att sekretess inte utgör hinder mot att uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. Vidare gäller sekretess till skydd för enskild inte heller

utom i vissa undantagsfall- i förhållande till den enskilde själv och kan i övrigt helt eller delvis efterges denne. Av betydelse i

av sammanhanget är också 14 kap. l § sekretesslagen föreskriver att

som sekretess inte hindrar att uppgift lämnas till myndighet,

annan om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning.

Den nu aktuella paragrafen i MedbL trädde i kraft den l juli 1982 och tar sikte på den sist nämnda bestämmelsen i sekretesslagen. Tillämpning av dessa båda lagrum leder till att utredande och beslutande myndigheter i medborgarskapsärenden- under förutsättning att behov föreligger har tillgång till uppgifter hos socialnämnden utan

att en prövning enligt sekretesslagens övriga bestämmelser behöver ske.

I propositionen som föregick denna paragraf, 198l/82:l86, underströk departementschefen att det är viktigt i ärenden

att man om uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap får tillgång till all information som är betydelse för ärendenas prövning. Med hänsyn

av till arten av de ärenden som det är fråga om behövde man enligt departementschefen inte hysa några betänkligheter mot att i nu

aktuella fall införa bestämmelser om uppgiftsskyldighet för socialnämnderna.

Möjligheten att i ett medborgarskapsärende begära in uppgifter från socialnämnden utnyttjas i praktiken endast i undantagsfall. I förekommande fall handlar det normalt om uppgifter behövs för att

som bringa klarhet i på vilket sätt sökanden försörjer sig. Det kan även, vilket dock är mycket sällsynt, röra sig om uppgifter som knyter an till sökandens levnadssätt.

Medborgarskapets betydelse 109

3 Medborgarskapets betydelse

3.1 Kartläggningen

I direktiven att kommittén skall utreda och överväga behovet av anges åtgärder kan vidtas för att stärka medborgarskapets status som ett som led i integrationsprocessen. Som utgångspunkt bör enligt direktiven en kartläggning göras vad ett svenskt medborgarskap innebär i olika en av avseenden. Medborgarskapet har betydelse i många olika avseenden. Det är inte möjligt att genomföra fullständig kartläggning inom ramen för en utredningen. Kommittén har valt att belysa dels medborgarskapets rättsliga betydelse, dels i någon mån den informella betydelsen. Kommitténs överväganden i frågan hur man kan stärka om medborgarskapets status redovisas i avsnitt 17.

3.2 Medborgarskapets rättsliga betydelse

3.2.1 Inledning

Med begreppet medborgarskap i rättslig mening det formella avses förhållandet mellan individ och en stat i fråga om rättigheter och en skyldigheter. Medborgarskapet kan rättslig kvalitet, till sägas vara en vilken lagstiftningen knyter vissa rättsverkningar. Medborgarskapsbegreppet har både formell och en materiell sida. Den formella sidan en berör frågan vilka förutsättningar skall uppfyllda för att en som vara skall medborgare i en stat. Ur folkrättslig synvinkel person anses vara är det exklusiv rättighet för varje stat att avgöra vad som skall en krävas för att räknas medborgare i staten. Den materiella sidan som handlar medborgarskapets reella innebörd. Denna framgår normalt om inte medborgarskapslagstiñningen utan f°ar sökas i den materiella av lagstiftningen. För att lagstiftning innebär olikartad behandling av utländska som och svenska medborgare skall accepteras krävs starka skäl. Diskrimineringsutredningen, bl.a. hade i uppdrag att fästa som regeringens uppmärksamhet på bestämmelser som innebar olikartad behandling, lade år 1994 fram ett delbetänkande om utlänningars rättsliga ställning Ds A 1984:6. Utredningen fann att det farms

110 Medborgarskapets betydelse... SOU 1999134

särbestämmelser på åtskilliga områden men att dessa olikheter ibland berodde på sådana omständigheter att särbehandling måste accepteras. De motiv som över huvud taget kunde anses godtagbara i detta avseende hänsyn till rikets självständighet och oberoende,

var förhållandet till främmande stat eller mellanfolklig organisation samt hänsyn till betydelsefulla allmänna eller enskilda ekonomiska intressen. Skillnader kunde även accepteras beträffande tjänster där innehavaren måste fatta beslut rörande enskildas rättsliga ställning eller som innebar myndighetsutövning. Om ett eller flera motiv förelåg, fick tyngden av dem i det speciella fallet avgöra om särbehandling verkligen var nödvändig. Regeringen anslöt sig i huvudsak till utredningens bedömningar och föreslog lagändringar prop. 1985/86:7 som innebar att kravet på svenskt medborgarskap skulle tas bort för vissa tjänster och uppdrag, bl.a. för revisorer i vissa juridiska personer, mäklare, Överförmyndare samt för ledamöter i överförmyndamämnd och övervakningsnämnd. Riksdagen godtog regeringens förslag våren 1986.

Den grupp av befolkningen som inte är svenska medborgare är inte homogen i fråga om rättslig ställning. Genom konventioner har vissa länders medborgare fått en starkare ställning än andra. Medborgare i nordiska länder har sedan läng tid tillbaka i ett flertal avseenden jämställts med svenska medborgare. Så är även fallet beträffande medborgare i länder inom EU.

Av artikel 6.1 i Romfördraget följer en likabehandlingsprincip, även kallad icke-diskrimineringsprincipen. Denna princip innebär ett förbud mot varje form av diskriminering, direkt eller indirekt, på grund av nationalitet inom Romfördragets tillämpningsområde. Detta grundläggande förbud kompletteras av mer precist utformade diskrimineringsförbud olika områden, t.ex. vid anställning

av arbetstagare och etablering av näringsverksamhet i andra medlemsländer. Fysiska och juridiska skall behandlas på

personer samma sätt som medborgare i ett annat land inom EU. Detta betraktas som ett fundament för den gemensamma marknaden, byggd på principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens. Diskrimineringsförbudet har dock undantag där särbehandling på grund av nationalitet under vissa förutsättningar är tillåten. Ett sådant område är rätten till anställning och att bosätta sig i ett annat medlemsland.

Nedan följer en översikt över några områden där lagstiftningen i Sverige gör skillnad mellan svenska medborgare och utlänningar. Översikten bygger på de genomgångar gjorts i tidigare

som utredningsarbete, bl.a. av Diskrimineringsutredningen Ds A 1984:6, Medborgarskapskommittén Ds A 1986:6, Kommunaldemokratiska kommittén Ds C 1983:4 och Rösträttskommittén SOU 1984:11 samt

Medborgarskapets betydelse lll

hundratal författningar. Översikten denna kommittés genomgång av ett gör inte anspråk på heltäckande. att vara Problematiken med dubbla medborgarskap tas inte upp i detta sammanhang utan behandlas under avsnitt

3.2.2 fri- och

Grundläggande rättigheter

Bestämmelser grundläggande fri- och rättigheter finns i 2 kap. om regeringsformen. Vid tillkomsten 1974 års regeringsform avstod av lagstiñaren från att låta grundlagen innehålla någon bestämmelse om utlänningars fn- och rättigheter. Skälet bakom detta ställningstagande rättighetsskydd skulle få full effekt endast om utlänningen var att ett hade ovillkorlig rätt att uppehålla sig i landet och bereda sin utkomst en här, vilket inte fallet. Flera bestämmelser dock så generellt var var utformade att de även omfattade andra än svenska medborgare, t.ex. förbuden mot dödsstraff, retroaktiv lagstiftning och tillfälliga domstolar samt rätten till domstolsprövning vid frihetsberövande i samband med brott. Rätten att vidta fackliga åtgärder är ytterligare ett exempel. År 1976 förstärktes grundlagsskyddet vad gäller fn- och rättigheter dels komplettering och precisering rättighetskatalogen, genom en av dels införandet 2 kap. 20 § nuvarande 2 kap. 22 §. Enligt denna av bestämmelses första stycke utlärming här i riket i stor utsträckning är en likställd med svensk medborgare i fråga om fri- och rättigheter. Av andra stycket framgår att vissa fri- och rättigheter kan inskränkas i lag när det gäller utlänningar. Fri- och rättighetsreglerna kan delas in i tre grupper; de som endast gäller svenska medborgare, de gäller både svenska medborgare som och utlänningar och sådana där utlänningar och svenska medborgare i och för sig är likställda, där rättighetsskyddet kan inskränkas för men utlänningar.

Fri- och rättigheter enligt regeringsformen endast är garanterade som svenska medborgare

förbud mot åsiktsregistrering,

förbud mot landsförvisning och hinder att resa in i riket, friheten att förflytta sig inom riket och att lämna detta, skydd mot förlust medborgarskapet. av

l 12 Medborgarskapets betydelse... SOU l999z34

Fri- och rättigheter där svenska medborgare och utlänningar är

likställda

skydd mot tvång att delta i sammankomster för opinionsbildning -

eller i demonstrationer eller andra meningsyttringar eller att tillhöra

trossamfund eller andra sammanslutningar, skydd mot dödsstraff, kroppsstraff och tortyr samt mot medicinsk

-

påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden,

personlig integritet vid automatisk databehandling,

-

rätt till domstolsprövning av frihetsberövande med anledning av -

brott eller misstanke om brott,

skydd mot retroaktiv brottspåtöljd eller annan retroaktiv rättsverkan -

brott samt mot retroaktiv skatt eller statlig avgiñ,

av

skydd mot inrättande domstol i vissa fall, - av

skydd mot missgynnande på grund av ras, hudfárg eller etnisk grund -

eller på grund av kön,

rätt till fackliga stridsåtgärder, -

skydd mot expropriation eller annat sådant förfogande. -

Fri- och rättigheter där svenska medborgare och utlänningar är

likställda, där det i lag är möjligt att meddela andra bestämmelser

men för utlänningar

yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, -

föreningsfrihet och religionsfrihet,

skydd mot tvång att ge till känna åskådning,

-

skydd mot kroppsligt ingrepp även i andra fall än vad gäller -

dödsstraff, kroppsstraff, tortyr och medicinskt ingripande, mot

kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot

intrång i förtrolig meddelelse,

skydd mot frihetsberövande, -

rätt till domstolsprövning frihetsberövande av annan anledning - av

än brott eller misstanke om brott,

offentlighet vid domstolsförhandling, -

skydd mot ingrepp på grund av åskådning, -

författares, konstnärers och fotografers rätt till sina verk, -

rätt att driva näring eller att utöva yrke. -

Föreskrifter i lag inskränker fri- och rättigheter enbart for

som utlänningar finns huvudsakligen i utlänningslagstiftningen. Som

exempel kan nämnas utlänning kan bli utfrågad om sin politiska

att en uppfattning vid prövningen av en asylansökan. Inskränkningar i rätten

Medborgarskapets betydelse 113

näring och utöva yrke finns, framgår närmare nedan, att driva som inom den offentliga sektorn, bl.a. inom rättsväsendet.

Tryck- och yttrandefrihet

Beträffande tryckfriheten och motsvarande frihet att uttrycka sig i ljudradio, television hänvisar regeringsformen till vad som är m.m.

föreskrivet i tryckfrihetsförordningen TF och yttrandegrundlagen

YGL. Tryckfriheten innebär rätt att yttra sig i tryckt skriñ. Vidare en till författare och utgivare lämna meddelande för har envar rätt att offentliggörande i tidningar och andra skrifter. Förhandsgranskning av tryckt skrift är förbjuden, och det allmänna får inte utan stöd av TF på innehållet i tryckt skrift hindra dess tryckning, utgivning eller grund av spridning. Enligt 2 kap. l § TF har varje svensk medborgare rätt att ta del av allmänna handlingar. Inskränkningar i denna rätt får endast ske om det är påkallat vissa närmare angivna förhållanden, t.ex. för rikets av säkerhet, till skydd för statens, myndigheters behöriga ekonomiska intressen eller hänsyn till enskildas personliga förhållanden. De av rättigheter omfattas tryckfriheten tillkommer uttryckligen som av endast svenska medborgare. Av 14 kap. 5 § andra stycket TF följer emellertid att utlänningar vid tillämpningen förordningen är likställda med svenska medborgare, av inte följer TF eller lag. Det förekommer få sådana om annat av materiella särregleringar. Ett sådant är kravet i 12 kap. 5 § TF att en juryman i tryckfrihetsmål skall svensk medborgare. När det gäller vara handlingsoffentligheten har möjligheten till särreglering för utländska medborgare utnyttjats i kartsekretessförordningen 1975:372, vilka bestämmelser finns i generell form i lagen 1993:1742 om nu mer landskapsinformation. Vidare föreskrivs i 2 kap. l § 1 st lagen 1991:1559 med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgmndlagens område undantag från kravet i TF att endast svenska medborgare får ägare och utgivare periodisk tidskrift. vara av Sådan rätt tillkommer även utlänningar har hemvist i Sverige och som sedan den 1 januari 1999 utlänningar med medborgarskap i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. En utlännings rättsliga ställning enligt TF är generellt sett svagare än den tillkommer svensk medborgare i och med att utlänningens som en rätt inte är grundlagsskyddad och således kan inskränkas i vanlig lag. YGL infördes år 1991 och tillförsäkrar svenska medborgare en grundlagsskyddad rätt att uttrycka sig offentligen bl.a. film, genom ljudradio och television. I likhet med vad gäller enligt TF likställs som

114 Medborgarskapets betydelse... SOU 1999234

enligt ll kap. l § YGL utlänningar med svenska medborgare. En särreglering är att endast svenska medborgare kan vara juryman i radioansvarighetsmål.

3.2.3 mot

Skyddet landsförvisning m.m.

Ett grundläggande moment i medborgarskapet är den absoluta rätten för en svensk medborgare att vistas i Sverige.

I tilläggsprotokoll nr. 4 av den 16 september 1963 till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna stadgas i artikel 3 l-2 att ingen må tvingas att lämna den stat eller förhindras att resa in i den stat vari han är medborgare. Europakonventionen gäller som svensk lag sedan den l januari 1995.

Av föregående avsnitt framgår att även regeringsformen innehåller en liknande bestämmelse. Enligt 2 kap. 7§ första stycket regeringsformen får en svensk medborgare således inte landsförvisas eller hindras att in i landet. Bestämmelsen hör till de fri- och

resa rättighetsregler som är absoluta, dvs. de går inte att inskränka i lag. Något motsvarande grundlagsfást förbud finns av naturliga skäl inte beträffande utlänningar.

I förarbetena till 1954 års utlänningslag anförs bl.a. följande prop. 1954:41 s. 59.

En ovillkorlig rätt att vistas i riket och att här vinna sin utkomst

tillkommer endast svensk medborgare. Utlänning kan icke, vare sig enligt

svensk lag eller internationellt erkända rättsregler, göra anspråk på att i

dessa hänseenden vara likställd med svensk medborgare. ligger alltså

en principiell skillnad mellan medborgarskap och utlännings rättsställning,

en skillnad som icke kan avlägsnas utan att dessa begrepp får en ändrad

innebörd. Å andra sidan bör det finnas legal reglering utlärmings

en av möjligheter att uppehålla sig här i riket, varigenom det stadgas rättsliga garantier mot godtycklig behandling och i största möjliga utsträckning

ges

en tryggad ställning också för utlänning. Det är utlänningslagstiftningens uppgift att skapa ett sådant rättsskyddf

Den principiella utgångspunkten är densamma i 1989 års utlänningslag. Genom den förändrade på invandrarnas roll i Sverige, Sveriges

synen anslutning till olika konventioner, EES-avtalet och medlemskapet i EU har dock stora grupper icke svenska medborgare fått i praktiken

en mer eller mindre absolut rätt att vistas i landet.

Medborgarskapets betydelse 115

Utlämning

Enligt § lagen 1957:668 utlämning för brott får svensk l om en medborgare inte utlämnas till ett annat land på grund av brott. Utlänningar får utlämnas, dock under förutsättning att vissa närmare angivna villkor är uppfyllda. För brottet måste i Sverige vara stadgat fängelse än ett år. Vidare f°ar utlämning inte ske om det är fråga om mer politiskt brott, eller utlänningen på grund sin härstanming, ett om av religiösa, politiska uppfattning eller liknande förhållanden riskerar förföljelse i sitt hemland. Vid utlämning skall svenska staten ställa en olika villkor, bl.a. att den utlämnade inte får dömas till döden. upp Vid tillkomsten 1957 års lag förutsattes att särskilda regler skulle av gälla när det gäller utlämning till nordiska länder. Sådana bestämmelser finns i lagen 1959:254 utlämning for brott till Danmark, Finland, om Island och Norge. Enligt dess 2 § får svensk medborgare utlämnas en till dessa länder bl.a. i fråga vistats minst två år i den stat om personen till vilken utlämning skall ske eller att det för brottet är stadgat fängelse i minst fyra år i Sverige. För politiskt brott får endast utländska medborgare utvisas till de nordiska länderna. Det krävs dock att gärningen är straffbelagd även i Sverige. Enligt vissa bestämmelser i brottsbalkens 2 kap. har medborgarskapet viss betydelse för tillämpligheten svensk lag på brott en av begängna utomlands.

3.2.4 Rösträtt och valbarhet

Rösträtt och valbarhet vid riksdagsval

Rösträtt vid val till riksdagen har svenska medborgare som uppnått 18 års ålder på valdagen och är bosatta i landet. Detta framgår av 3 som kap. 2 § regeringsformen och l kap. 2 § vallagen 1997:157. Svenska medborgare är bosatta utomlands har rösträtt vid riksdagsval om som de någon gång varit folkbokförda i landet. Valbar till riksdagen är den som har rösträtt. Vid folkomröstning har, enligt 5 § lagen 1979:369 om folkomröstning, den rösträtt har rösträtt vid riksdagsval. Vid som folkomröstningen kärnkrañens framtida roll i den framtida 1980 om energiförsörjningen dock även utländska medborgare som varit var folkbokförda i Sverige den l november 1976, 1977 och 1978, berättigade att delta i valet.

116 Medborgarskapets betydelse...

Rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet

Rösträtt vid val till Europaparlamentet har medborgare i länder som ingår i den Europeiska unionen. Valbar till Europaparlamentet är den som har rösträtt.

Rösträtt och valbarhet vid kommunalval

Före år 1976 hade endast svenska medborgare rätt att rösta och vara valbara i kommunala val. Genom 1976 års rösträttsreform prop. 1975/76:23, bet. l996/97:KU16, rskr. 1996/972177 utvidgades dock rösträtten och valbarheten i val till kommun-, landstings- och kyrkofullmäktige till att omfatta även icke svenska medborgare som varit folkbokförda i en kommun den l november de tre åren närmast före valåret den s.k. treårsregeln. Syftet bakom reformen bl.a. att

var öka invandrarnas direkta politiska inflytande på det kommunala området. Med treårsregeln skulle dock skapas rimliga garantier för att välj aren hade vissa inte alltför obetydliga kunskaper i svenska språket, kände till och hade förståelse för svenska förhållanden och hade ett naturligt intresse inte bara för de alldeles aktuella förhållandena i kommunen utan också för de långsiktiga kommunala

mer angelägenhetema.

Genom Maastrichtfördraget infördes i Romfördraget bestämmelser om ett unionsmedborgarskap för alla medlemsstaters medborgare. Unionsmedborgarskapet har som syfte att underlätta unionsmedborgares integration i värdlandet. Genom Amsterdamfördraget har förtydligats att grunden för unionsmedborgarskapet är det nationella

medborgarskapet.

I art. 8.lb i Romfördraget finns en bestämmelse rösträtt och

om valbarhet vid kommunala val för unionsmedborgare bor i ett land

som inom den Europeiska unionen, i vilket de inte är medborgare. Närmare bestämmelser i frågan finns i rådets direktiv 94/80/EG den 19

av december 1994. Syftet med artikel lb är, enligt direktivets ingress, att säkerställa att alla unionsmedborgare, oavsett om de är medborgare i det medlemsland de är bosatta kan utöva sin rösträtt och valbara

vara vid kommunala val i den staten på lika villkor. Regeln är ett exempel på tillämpningen av principen om jämlikhet mellan och lika behandling av en medlemsstats medborgare och medborgare i andra medlemsstater.

Direktivet genomfördes i svensk rätt genom en ändring i vallagen som trädde i kraft den l juni 1997 prop. 1996/97:70, bet. l996/97:KU16, rskr. 1996/97: 177. Ändringen innebär att medborgare i någon av Europeiska unionens medlemsstater, är folkbokförda i

som

Medborgarskapets betydelse 117

och övriga krav, har rätt att rösta och är valbara vid

Sverige uppfyller

val till kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige. Samtidigt ändrades vallagen på så sätt regler skall gälla även för att samma medborgare i Island och Norge. När det gäller övriga i Sverige bosatta gjorde regeringen, med riksdagens instämmande, den personer bedömningen att treårsregeln skulle ligga fast, dock med den ändringen fristen skall räknas från valdagen och inte den l november året före att valet.

Rösträtt och valbarhet vid Sametinget

Sametinget, består 31 ledamöter, har uppgift att verka för som av som levande samisk kultur. Dess verksamhet regleras bl.a. i en sametingslagen 1992:1433. Av dess 2 kap. 2§ framgår att endast svenska medborgare är valbara ledamöter. Däremot har även som utländska medborgare rösträtt under förutsättningar som gäller samma vid kommunala val.

Rösträtt och valbarhet alltjämt levande fråga - en

År 1983 tillkallades parlamentarisk kommitté, 1983 års en rösträttskommitté, för att bl.a. överväga rösträtten för invandrare om inte är svenska medborgare skulle kunna utvidgas till att gälla som också vid riksdagsval. Kommitténs majoritet föreslog att nordiska medborgare skulle få rösträtt i riksdagsval eñer att ha varit folkbokförda i Sverige i tre år samt att Sverige internationellt skulle verka för ett godtagande av boenderösträttens princip, dvs. att boendet inte medborgarskapet - skall avgöra har rösträtt i parlamentsval. En ledamot föreslog vem som att alla utländska medborgare uppfyllde kraven för kommunal som rösträtt skulle ha rösträtt även vid riksdagsval. Tre ledamöter ansåg att kravet på svenskt medborgarskap krav för deltagande i riksdagsval som skulle ligga fast. Kommitténs arbete ledde inte till någon ändrad

lagstiftning. Frågan rösträtt och valbarhet för andra än svenska medborgare om är i hög grad levande. I riksdagen aktualiseras problematiken så gott årligen, i första hand motioner från företrädare för som genom vänsterpartiet och miljöpartiet, t.ex. motionerna 1996/97:A434 och l996/97:K604. Konstitutionsutskottet behandlade nämnda motioner i betänkandet Ny vallag 1996/97:KUl6 och anförde sammanfattningsvis att utskottet inte kunde ställa sig bakom krav som syftar till att bryta

118 Medborgarskapets betydelse...

sambandet mellan svenskt medborgarskap och rösträtt i riksdagsval. Utskottet hänvisade till denna kommittés uppdrag att lägga fram förslag som ytterligare underlättar för invandrare att erhålla svenskt medborgarskap.

Beträffande regleringen av kommunal rösträtt och valbarhet för unionsmedborgare som är bosatta i Sverige jämfört med övriga i Sverige bosatta invandrare, anförde utskottet att det inte delade den i motionerna framförda uppfattningen att alla invandrare, oavsett om de var medborgare i ett EU-Iand eller ej, skulle likabehandlas.

Liknande motioner lades fram i anledning av propositionen Sverige, framtiden och mångfalden från invandrarpolitik till integrationspolitik

prop. 1996/97:16, t.ex. motionen l997/98:SfJ 10. Socialförsäkringsutskottet l996/97:Sf06 vidhöll sin tidigare inställning i frågan om rösträtt och valbarhet för unionsmedborgare jämfört med övriga invandrare.

3.2.5 Bistånd till svenska vid vistelse

medborgare

utomlands

Ur folkrättslig synvinkel är medborgarskapet av stor betydelse därför att den är en förutsättning för en stats befogenhet att inom andra statens områden och gentemot andra är medborgare i

stater ge personer som staten diplomatisk skydd jus protectionis och stöd i andra former. I stort sett alla stater anser sig vara förpliktade att medge främmande makter rätt att ingripa på diplomatisk väg för att tillvarata sina medborgares intressen i vistelsestaten.

En stat tillåts som regel att intervenera endast till förmån för

egna medborgare. Ibland innehåller dock främmande länders rätt bestämmelser enligt vilka skydd skall lämnas också andra än medborgare. Sverige har anslutit sig till de två Wienkonventionema

om diplomatiska respektive konsulära förbindelser. Enligt dessa ingår det i de diplomatiska beskickningarnas respektive konsulatens uppgifter att tillvarata den sändande statens respektive dess medborgares intressen.

Den rättsliga regleringen av det diplomatiska skyddet finns för Sveriges del bl.a. i förordningen 1992:247 med instruktion för

utrikesrepresentationen IFUR. Enligt 12 § IFUR skall beskickningar

och konsulat ta tillvara svenska medborgares rätt och bästa. Detta innebär inte enbart skyldighet att ingripa efter ansökan från den

en en enskilde. Utlandsmyndigheten är även skyldig att ingripa på eget initiativ.

Enligt lagen 1973:137 om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet kan svenska medborgare råkat i nöd

m.m. som

eller svårighet i utlandet erhålla dels tillfälligt ekonomiskt annan bistånd beskickning eller konsulat, dels varaktigt ekonomiskt av bistånd. En svensk medborgare är bosatt i Sverige och som har som anhållits, häktats eller på annat sätt berövats friheten genom beslut av domstol eller någon myndighet i utlandet är berättigad att erhålla annan ekonomiskt stöd i den utsträckning som behövs för att han skall beredas ett tillfredsställande rättsskydd. Om det föreligger särskilda skäl kan bistånd lämnas även till en svensk medborgare som inte är bosatt i Sverige. Flyktingar och statslösa personer som är bosatta i Sverige är enligt 13 § IFUR likställda med svenska medborgare, om inte särskilda skäl föranleder annat. Bistånd kan även undantagsvis ges till utländska medborgare som är bosatta i Sverige, inte är flyktingar eller statslösa. Situationer men som främst åsyftas är då det skulle te sig klart oskäligt att inte medge som den enskilde ekonomiskt stöd. Beträffande medborgare i EUpersonen länder skall dock beskickningar och konsulat bistå medborgare i medlemsländerna enligt vad närmare har överenskommits mellan som länderna. Så är fallet även när det gäller medborgare i Norge och Island. Detta detaljregleras i Utrikesdepartementets föreskrifter om bistånd åt medborgare i medlemsländerna i Europeiska unionen UF 1996:6. Biståndet till EU-medborgare är begränsat till vissa områden, t.ex. vid dödsfall och allvarliga olyckshändelser.

3.2.6 samt offentliga tjänster och Statsledningen uppdrag

Enligt 5 kap. 2§ regeringsformen måste statschefen svensk vara medborgare. Det saknar betydelse huruvida medborgarskapet förvärvats vid födseln eller genom naturalisation. Statsråd får enligt 6 kap 9 § l st regeringsformen endast den vara varit svensk medborgare sedan minst 10 år. Kravet på svenskt som medborgarskap under viss tid har främst motiverats med faran för påtryckningar i spänt läge prop. 1973:90 s. 283. Enligt 1809 års regeringsform krävdes huvudregel svenskt som medborgarskap för att vara behörig till statlig tjänst. I 1974 års regeringsform tillämpas den omvända principen. En utlänning är i princip likställd med svenska medborgare i fråga om innehav och utövande tjänst eller uppdrag hos stat eller kommun. Enligt ll kap. av 9§ tredje stycket regeringsformen är följande uppdrag och tjänster uttryckligen undantagna från huvudregeln

120 Medborgarskapets betydelse... SOU 1999234

domartjänst -

ämbete som lyder omedelbart under regeringen -

tjänst eller uppdrag såsom chef för myndighet som lyder omedelbart -

under riksdagen eller regeringen eller såsom ledamot av sådan

myndighet eller dess styrelse tjänst i regeringskansliet närmast under statsråd

-

tjänst svenskt sändebud - som

tjänst eller uppdrag tillsätts genom val av riksdagen. - som

Utöver de i grundlagen direkt utpekade undantagen f°ar krav på svenskt medborgarskap för tjänster och uppdrag hos staten eller kommun endast uppställas i lag eller enligt förutsättningar som anges i lag. I 5 och 6 §§ lagen 1994:260 om offentlig anställning LOA ges ytterligare bestämmelser härom. Först hänvisas till vad som är föreskrivet i regeringsformen eller annan lag. Därefter görs undantag för militära tjänster och tjänst som åklagare och polisman. I övrigt ges regeringen befogenhet att föreskriva, eller för särskilt fall besluta, att vissa änstekategorier skall förbehållas svenska medborgare nämligen,

anställning inom regeringskansliet eller utrikesförvaltningen -

statlig anställning som kan vara förenad med myndighetsutövning -

eller handläggning frågor som rör förhållandet till andra stater

av

eller till mellanfolkliga organisationer

statlig anställning som kan medföra kärmedom om förhållanden som -

är av betydelse för landets säkerhet eller för andra viktiga, allmänna

eller enskilda ekonomiska intressen.

Beträffande statliga tjänster och uppdrag finns undantagsbestämmelser med krav på svenskt medborgarskap i ett antal författningar, främst rörande tjänster inom rättsväsendet, men även inom andra områden. När det gäller kommunala tjänster och uppdrag förekommer inte längre några sådana undantag. Ett sådant fanns tidigare beträffande Överförmyndare. Detta avskaffades dock den l januari 1985. Istället krävs att en Överförmyndare har rösträtt vid val till kommunfullmäktige, vilket innebär att även utlärmingar som vistats i landet i tre år kan komma ifråga som Överförmyndare. Sak samma gäller medborgarvittnen, ett uppdrag som tidigare varit förbehållet svenska medborgare.

Rättsväsendet

Av 4 kap. l § rättegångsbalken framgår att lagfaren domare skall vara svensk medborgare. Krav på svenskt medborgarskap förekommer

Medborgarskapets betydelse 121

också i andra författningar har utfärdats med stöd av som bemyndigandet i regeringsformen och LOA. Exempel på sådana är

olika domstols- och myndighetsinstruktioner.

Krav på svenskt medborgarskap föreligger beträffande bl.a. följande

tjänster och förtroendeuppdrag inom rättsväsendet.

ordinarie domare i allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol nämndeman i allmän domstol och förvaltningsdomstol -

juryman i tryckfrihetsmål och radioansvarighetsmål

tekniskt sakkunnig ledamot i vissa patentmål, i fastighetsdomstol lagfaren ledamot Arbetsdomstolen, Marknadsdomstolen, Patent- - av besvärsrätten, vattendomstol, fastighetsdomstol samt hyres- och

arrendenämnd

ekonomisk expert i mål enligt konkurrenslagen l993:20 ekonomisk expert i Marknadsdomstolen, i vattendomstol och i vattenöverdomstol vattenrättsråd

sakkunnig ledamot i sjöförklaringsmål

- . dispaschör, biträdande dispaschör regeringen utsedd person som

- av

fungerar som domare i första instans vid tvist mellan

försäkringsgivare och försäkringstagare på grund av avtal om

sjöförsäkring

särskild ledamot i dispaschmål mål angående klander mot s.k. dispasch

icke lagfama ledamöter av Arbetsdomstolen och Marknads- domstolen t.ex. företrädare för viss bransch, facklig organisation

eller arbetsgivarorganisation

ledamot av Rättshj älpsnärnnden god man i fastighetsbildningsmâl notarie i tingsrätt och länsrätt tingsfiskal, adjungerad ledamot och assessor i hovrätt och kammarrätt

kanslichef i Högsta domstolen, Regeringsrätten, hovrätt och kammarrätt

revisionssekreterare i Högsta domstolen och regeringsrätts- sekreterare i Regeringsrätten

auditör befattningshavare, ofta ordinarie eller icke ordinarie domare, som biträder bestraffningsberättigade militära chefer vid

handläggning av disciplinmål

åklagare och åklagaraspirant generaldirektör och avdelningschef vid Ekobrottsmyndigheten kanslichef och byråchef hos Riksåklagaren polisman, dvs. länspolismästare, bitr. länspolismästare, polis- mästare, polisöverintendent, polisintendent, polissekreterare, polis-

122 Medborgarskapets betydelse...

chefsaspirant, kommissarie, inspektör, polisassistent, polisaspirant,

överdirektör vid rikspolisstyrelsen, avdelningschef och byråchef vid

Rikspolisstyrelsen

rektor vid Polishögskolan länskronodirektör, chefskronofogde, kronofogde, kronokommis- sarie och kronofogdeassistent

ordförande, vice ordförande och ledamot i övervakningsnämnd ordförande och ledamot av kriminalvårdsnämnd -

vid arrendesyn enligt 9 kap. jordabalken - syneman

Några tjänster och uppdrag utanför rättsväsendet

statssekreterare expeditions- och rättschef inom departement - Riksdagens ombudsmän chef för statlig myndighet direkt under regeringen vissa ledamöter i styrelser för statliga myndigheter direkt under regeringen

landshövding och ledamot i länsstyrelse länsöverdirektör, länsrâd, byråcheñ enhetschef, länsveterinär, länsantikvarie, länsassessor och 1:e länsnotarie vid länsstyrelse

ordförande i inskrivningsnämnd ordförande och ledamot i riksvärderingsnämnd och lokal värderingsnämnd enligt förfogandelagen 1978:262

ordförande och ledamot i oljekrisnämnden enligt oljekrislagen - 1975:197

ordförande, ledamot, planeringschef, enhetschef och anställd vid internationella sekretariatet i Styrelsen för teknisk utveckling

ordförande och ledamot i polisstyrelse ordförande och ledamot inskrivningsnämnd vid Totalförsvarets - av pliktverk

direktör för Statens Biografbyrå distriktschef vid Elsäkerhetsverket huvudsekreterare i riksdagsutskott riksdagsdirektör kammarsekreterare i riksdagen anställda inom utrikesförvaltningen militär personal, inklusive deltagare inom frivillig verksamhet -

Medborgarskapets betydelse 123

Krigsläge

Föreligger krig, krigsfara eller utomordentliga förhållanden på grund av krig eller krigsfara, får regeringen, med stöd 12 kap. 4§ av utlänningslagen meddela särskilda föreskrifter beträffande utlänningars rätt att ha anställning eller offentligt förtroendeuppdrag i landet. En sådan bestämmelse måste dock, för att inte upphöra att gälla, underställas riksdagen inom viss tid och godkännas.

Säkerhetsskydd och personalkontroll

I lagen 1996:627 om säkerhetsskydd behandlas frågor om säkerhetsskydd och personalkontroll. Enligt lagen skall vissa anställningar skyddsklassas enligt en tregradig skala 1-3 beroende på och i vilken omfattning den anställde får del av uppgifter som om omfattas sekretess och som, i olika dignitetsgrader, är av betydelse av för rikets säkerhet. Beslut säkerhetsklassning fattas av riksdagen, om om det är fråga om en myndighet under riksdagen, och i övrigt av regeringen. Regeringen kan delegera beslutsbehörigheten till respektive myndighet, vilket har skett i stor omfattning. Av 29 § följer att tjänst vid staten, en kommun eller ett landsting en är säkerhetsklassad endast får innehas av den som är svensk som medborgare. I enskilda fall får regeringen dock medge undantag från kravet på svenskt medborgarskap.

EG-rätten och kravet på svenskt medborgarskap för vissa tjänster

Enligt art. 48.1 i Romfördraget skall fri rörlighet för arbetstagare säkerställas inom gemenskapen. Rätten till fri rörlighet innebär ett förbud mot all diskriminering på grund av nationalitet mellan medlemsstaterna i fråga om anställning, lön och andra anställningsvillkor. Förbudet mot diskriminering gäller också sociala och skattemässiga förmåner, rätten att delta i omskolnings- och utbildningsprogram, fackligt medlemskap m.m. Principen innebär således ett slopande av särregler om krav på visst medborgarskap för anställning. Enligt art. 48.4 gäller principen om arbetskraftens fria rörlighet dock inte för den offentliga sektorn. Undantaget gäller endast älva anställningen. När en person väl är anställd gäller inte undantaget och diskriminering får inte ske på grund den anställdes av

medborgarskap i annat land.

EG-domstolen har i ett antal avgöranden behandlat innebörden av detta undantag och därvid konstaterat att, även om medlemsstaterna har

124 Medborgarskapets betydelse...

berättigat intresse att förbehålla vissa anställningar inom den ett av offentliga sektorn för sina medborgare, är denna rätt inte absolut. egna I fallet Commission Belgium mål 149/79, Commission v Belgium v 1980 ECR 3881 uttalade domstolen att undantaget i punkt 4 endast gäller anställningar står i direkt förbindelse med den offentliga som förvaltningens särskilda verksamhet, nämligen den del av verksamheten utövande offentlig myndighet eller ett som avser av för att värna statens eller andra offentliga myndigheters ansvar om allmänna intressen. Sådana anställningar förutsätter nämligen, enligt domstolen, att arbetstagaren känner särskild solidaritet med staten. en Däremot omfattar undantaget inte anställningar som, oavsett att de finns inom den offentliga sektorn, inte innebär ett deltagande i

uppgifter hör till det egentliga myndighetsutövningsområdet den

som egentliga administrationen. Det räcker inte att tjänsten innefattar myndighetsutövning. Myndighetsutövningen skall dessutom vara av sådan natur att den handlar skyddet statens allmänna intressen. om av Mot denna bakgrund konstaterade domstolen att Belgien inte kunde ställa krav på belgiskt medborgarskap för tjänster som bl.a. upp jämvägsstationsarbetare, konduktör, banarbetare, renhållningsarbetare vid järnvägen eller snickare och elektriker vid kommunala institutioner. Däremot godtogs ett krav på belgiskt medborgarskap för att få arbeta som kommunal nattvakt. I fallet Commission France Mål 307/84 Commission v France v 1986 ECR 1725 fann domstolen att Frankrike gjort sig skyldig till fördragsbrott att ställa ett krav på franskt medborgarskap genom upp för anställning sjuksköterska vid ett allmänt sjukhus. som År 1988 utfärdade kommissionen ett meddelande 88/C72/02 där preciserar sin ståndpunkt i fråga krav på medborgarskap för man om vissa tjänster. I detta meddelande förklarar kommissionen att undantaget i art. 48.1 endast gäller speciella anställningar hos staten och andra offentliga t.ex. inom försvarsmakten, polisen, organ, rättsväsendet, skatteväsendet och den diplomatiska kåren. Undantaget sägs även gälla anställningar i regeringskansli, länsstyrelse, lokal myndighet, riksbank och andra offentliga där arbetsuppgifterna organ, innefattar utövning offentlig myndighet, som beredning och av verkställighet rättsliga handlingar. Av meddelandet framgår vidare av att kommissionen att medlemsländerna bör öppna även den anser offentliga sektorn för medborgare i andra medlemsländer inom följ ande sektorer.

offentliga ansvarar för administrationen av kommersiell - organ som samhällsservice t.ex. post, tele, transport offentlig hälso- och sjukvård -

Medborgarskapets betydelse 125

det allmänna undervisnings- och skolväsendet -

offentlig icke militär forskning -

Vid tillkomsten lagen 1994:260 offentlig anställning var frågan

av om

krav på svenskt medborgarskap för vissa anställningar föremål för om överväganden, bl.a. mot bakgrund icke-diskrimineringsförbudet i

av art. 48. LOA-kommittén gjorde den bedömningen att de svenska bestämmelserna krav på svenskt medborgarskap för vissa

om anställningar låg väl inom ramen för de verksamhetsområden på vilka undantaget i art. 48 ansetts tillämplig SOU 1992:60 s. 109. Regeringen delade kommitténs uppfattning och konstaterade, med riksdagens godkärmande, att det saknades anledning att ändra regleringen de grundläggande behörighetsvillkoren för offentlig

av tjänst prop. 1993/94:65.

3.2.7 Totalförsvarsplikt m.m.

Enligt l kap. l § lagen 1994:1809 om totalförsvarsplikt är totalförsvaret angelägenhet för hela befolkningen. Totalförsvarsplikten

en gäller således alla som är bosatta i landet, oavsett medborgarskap, mellan 16 och 70 års ålder. Totalförsvarsplikten omfattar värnplikt, civilplikt eller allmän änsteplikt. Skyldigheten att fullgöra värnplikt är begränsad till män som år svenska medborgare mellan 19 och 47 års ålder. I skyldigheten att fullgöra värnplikt ingår även att inställa sig och medverka vid mönstring samt att delta i grundutbildning, beredskapstjänstgöring, repetitionsövningar och krigstjänst. Särskilda regler finns för den som är medborgare i två länder.

Tillträde till militärt Skyddsområde

I lagen 1990:217 om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. finns bestämmelser om åtgärder till skydd mot bl.a. sabotage, terrorism och spioneri. En anläggning som behöver skyddas mot sådana hot eller där farlig försvarsverksamhet bedrivs, får enligt 3§ förklaras som skyddsobjekt. Ett sådant objekt omfattas nonnalt av tillträdesförbud, eller, om det är tillräckligt, av förbud mot fotografering och liknande verksamhet. Om reglerna om skyddsobjekt inte räcker för att skydda objektet, kan beslutas att ett område skall vara militärt skyddsområde. Sak samma gäller fartyg.

Inom militära skyddsområden har utlänningar, dvs personer utan svenskt medborgarskap, tidigare inte fått uppehålla sig utan särskilt

126 Medborgarskapets betydelse...

tillstånd. Den l april 1991 ändrades dock lagen på så sätt att förbudet för utlänningar att vistas i militära skyddsområden inskränktes till att endast gälla då det råder förhöjd beredskap eller när regeringen med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap har beslutat om generellt tillträdesförbud för utlänningar. Regeringen anförde som skäl för ändringen den förändrade hotbilden mot Sveriges säkerhet.

3.2.8 Näringsverksamhet m.m.

Sedan lång tid tillbaka har det ansetts vara ett viktigt allmänt intresse att förhindra ett alltför starkt utländskt inflytande över Sveriges näringsliv och naturtillgångar. Bestämmelser näringstillstånd m.m. fanns

om tidigare bl.a. i lagen 1968:555 om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket och förordningen 1968:556 om näringstillstånd. Enligt dessa bestämmelser krävdes näringstillstånd för utländska medborgare, som inte var medborgare i ett nordiskt land, för att få driva näringsverksamhet i Sverige. Utländska företag fick bedriva verksamhet i Sverige endast efter tillstånd.

I och med den allmänna internationaliseringen av näringslivet, EESavtalet och Sveriges anslutning till EU har saken kommit i ett annat läge och nödvändiggjort en annan syn. Förbudet mot diskriminering på grund nationalitet beträffande etablering i ett medlemsland är

av grundläggande inom EU. Diskriminering på grund av nationalitet får endast ske i vissa undantagsfall. Ett sådant undantag är etablering av verksamheter är förenade med utövandet av offentlig makt.

som Diskriminering får även ske om det grundas på hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa. Motsvarande gäller inom tjänsteområdet. Även utanför EU, inom OECD, har utvecklingen under de

t.ex. senaste årtiondena gått mot avreglering regelsystemen vad gäller

en av begränsningar av utländsk näringsverksamhet.

Mot denna bakgrund har flertalet av inskränkningarna för utländska fysiska och juridiska personer att bedriva näring i Sverige avskaffats. Likställdhet mellan svenska medborgare och utländska medborgare är

grundprincipen även inom detta område. Ett uttryck för detta är numera stadgandet i 2 kap. 20§ regeringsforrnen enligt vilken bestämmelse inskränkningar i rätten att utöva näringsverksamhet endast får ha som syfte att skydda allmänna intressen och aldrig att gynna vissa personer eller företag.

Medborgarskapets betydelse 127

Advokatverksamhet

m.m. Behörighetskrav for att få uppträda och verka som advokat finns i 8 kap. rättegångsbalken. Bland kraven för inträde i Sveriges advokatsamfund ingår att sökanden är medborgare i och har hemvist i Sverige eller i stat inom Europeiska ekonomiska

en annan samarbetsområdet EES. Bestämmelsen tillkom år 1991 som ett led i anpassningen svensk lagstiftning till det s.k. EES-avtalet. I avtalet

av ingår ett EG-direktiv advokatdirektivet förbjuder nationella krav

som på medborgarskap och hemvist. Tidigare krävdes medborgarskap i något nordiskt land för att kunna bli antagen som ledamot i Sveriges advokatsamfund. Även kravet på svenskt medborgarskap i 12 kap. 2 § rättegångsbalken för att få rättegångsombud ändrades på

agera som motsvarande sätt.

Börsverksamhet

Medlem av Stockholms fondbörs får endast svenska medborgare vara. Detta framgår av 5 § Kungl. Maj :ts börsordning 1969:546 för Stockholms fondbörs. Sak samma gäller för börsombud.

F lottning m.m.

Ledamot av styrelse för flottningsföretag måste vara svensk medborgare. Detta framgår av lagen 1919:426 om flottning i allmän flottled. Vidare krävs, enligt kungörelsen 1910: 72 s. l angående grunder för förvaltningen af vissa Kronan tillhöriga vattenfall, regeringens tillstånd för att överlåta vattenfallsrätt till en utländsk medborgare eller juridiska personer med utländskt inflytande.

3.2.9 Social trygghet m.m.

Fram till mitten av 1900-talet var de sociala förmånema i Sverige i princip förbehållna svenska medborgare. Ett undantag var fattighj Efter hand har dock genomgripande förändring skett i riktning mot

en en ökad likställdhet mellan svenska medborgare och utlärmingar. Detta har i stor utsträckning att göra med det under 1950-talet inledda konventionsarbetet inom Europa för att främja principen om likställdhet i fråga om rätten till sociala förmåner. Därtill har kommit EES-avtalet och Sveriges anslutning till EU.

128 Medborgarskapets betydelse...

Enligt artikel 7.1 i Romfördraget får inte medlemsländerna missgynna något annat medlemslands medborgare vad gäller sociala och skattemässiga förmåner. Sociala förmåner är således ett område där medborgarskapet i princip saknar betydelse. Avgörande är i

numera stället hemvisten. Ett uttryck för detta är 1 kap. 3 § lagen l962:8l om allmän försäkring. Där stadgas att dels svenska medborgare, dels

utan svenska medborgare vistas i Sverige, är personer som att vara försäkrade enligt lagen.

I något avseende finns dock en viss skillnad på så sätt att likställdheten uppkommer först efter viss kvalifikationstid. Detta

en gäller bl.a. barnbidrag och underhållsstöd. Folkpension är ett annat sådant exempel. Först efter månaders vistelse i landet har en

sex utländsk medborgare rätt till del av folkpension.

3.2. 10 Övriga rättsområden

Förvärv fast egendom och företag i Sverige

av Enligt lagen 1982:618 om utländska förvärv av fast egendom fick en utländsk medborgare inte förvärva svensk egendom i Sverige utan tillstånd av länsstyrelse. Lagen upphävdes, som ett led i Sveriges anpassning till regelverket inom EG, den 31 december 1992. För att behålla viss kontroll över förvärv av fastigheter för fritidsändamâl infördes i stället lagen 1992:1368 om tillstånd till vissa förvärv av fast egendom. Enligt denna krävs tillstånd, förutom vid vissa typer av fång, vid förvärv av fritidsfastigheter, om förvärvaren har sin hemvist utanför Sverige. Medborgarskapet har därvid inte någon betydelse.

I lagen 1982:617 om utländska förvärv av företag i Sverige m.m. fanns tidigare begränsningar vad gäller bl.a. utländska medborgares rätt att förvärva aktier i svenska aktiebolag, andelar i svenska handelsbolag eller rörelser som drivs i Sverige. Lagen upphävdes, av samma skäl

lagen utländska förvärv av fast egendom, den 1januari 1992. som om

Partnerskap och könsbyte

Partnerskap enligt lagen 1994:1117 om registrerat partnerskap får endast ingås parterna är svensk medborgare med hemvist i

om en av Sverige. Könsbyte, dvs. fastställelse att en person tillhör det andra könet, får endast ske beträffande den som är svensk medborgare. Detta framgår av 3 § lagen 1972:119 om fastställande av könstillhörighet i vissa fall.

Medborgarskapets betydelse 129

32.11 Några avslutande synpunkter

Det är önskvärt att lagstiftning innebär att gör skillnad mellan som man svenska medborgare och här bosatta utlänningar, begränsas till de fall där det alltjämt finns starka skäl för olikartad behandling. Vid en genomgången den lagstiftning som idag gör sådan åtskillnad, av framstår del författningarna som mindre tidsenliga. en av Diskrimineringsombudsmannen DO har i detta sammanhang framfört att det kan ifrågasättas det finns tillräckliga skäl att om upprätthålla kravet på svenskt medborgarskap i den omfattning som sker för närvarande. DO har härvid anfört följande. Svenskt medborgarskap uppställs t.ex. krav för ett större antal statliga som tjänster. I synnerhet gäller detta rättsväsendet. Kravet på svenskt medborgarskap uppställs t.o.m. för notarietjänstgöring för många som jurister är det första praktiska arbetet efter juristexamen. Kravet på svenskt medborgarskap leder till del utlänningar avstår från att att en studera juridik innan de har blivit svenska medborgare och för många kan kravet vara avgörande för yrkesvalet. Nämnda frågeställningar kommer att ses över och övervägas av en utredning. Regeringen har nämligen i januari 1999 beslutat om kommittédirektiv till Utredningen om medborgarskapskrav i lagstiftningen. Den särskilde utredaren har i uppdrag att kartlägga i vilka sammanhang det i lagar och andra författningar ställs krav på svenskt medborgarskap eller andra krav relaterade till medborgarskap, analysera dels de argument med vilka förekommande krav tidigare motiverats, dels vad olika krav relaterade till medborgarskap i praktiken innebär, såväl för den enskilde som inte är svensk medborgare som för samhället i stort, pröva relevansen av befintliga krav samt vid behov föreslå författningsändringar eller andra åtgärder, särskilt analysera skälen för och emot att i lagar och andra författningar i olika avseenden göra skillnad mellan å ena sidan medborgare i andra medlemsstater i EU, å andra sidan utlänningar i övrigt.

I direktiven anges att den ledande principen i arbetet skall vara att lika rättigheter och skyldigheter oavsett medborgarskap i största möjliga utsträckning skall gälla för landets invånare. Utredningen skall vara klar senast den l maj 2000. Det bör slutligen nämnas att det vid sidan av de formella kraven på svenskt medborgarskap även finns informella sådana. Det förekommer t.ex. att arbetsgivare utvidgar kraven på svenskt medborgarskap även

130 Medborgarskapets betydelse...

till andra anställningar och uppdrag. DO har haft anledning att ingripai

del fall. Regeringen har i propositionen Ny lag om åtgärder met en etnisk diskriminering i arbetslivet prop. 1997/98:l77 lämnat förslag till lag åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet son

en ny om bl.a. skall motverka förekomsten av sådana krav.

3.3 Medborgarskapets informella betydelse

Inledning

Det framstår som naturligt att den som är född och uppvuxen i Sverige har uppfattning betydelsen av ett svenskt medborgarskap och at

en om den som har förvärvat medborgarskap genom naturalisation delvis hzr en annan uppfattning. Det ligger också i sakens natur att de utlänningar

överväger att söka svenskt medborgarskap har uppfattning som en on dess betydelse som gradvis kan komma att förändras efter naturalisationen. Uppfattningen om vad ett medborgarskap innebär stämmer inte alltid överens med dess reella betydelse. Innebörden är den enskilde varierar dessutom från person till person. Med beaktande av ömsesidigheten i integrationsprocessen finns det skäl att belysa betydelsen av ett svenskt medborgarskap ur medborgarskapsbytares, naturaliserade medborgares och infödda medborgares perspektiv. Frågan hur infödda svenska medborgare ser på naturaliserade personers medborgarskap är också av intresse i sammanhanget. Det finns skäl at även beakta medborgarskapet statens perspektiv.

ur

Kunskaperna om vad medborgarskapet faktiskt betyder frr människor är mycket begränsade. Såvitt framkommit har det inte skett någon kartläggning av infödda svenskars syn medborgarskapet. Naturaliserade medborgares syn på medborgarskapet har inte heller varit föremål för någon mer omfattande undersökning. Medborgarskapsbytarens perspektiv har, om än i begränsad omfattning, belysts av Mátyás Szabö se nedan. Det saknas kunskaper om hur ungdoma", som är uppvuxna i Sverige och har utländska föräldrar, ser medborgarskapet.

Tidigare utredningar på medborgarskapsområdet har inte nämnare berört frågan. Såsom redan påtalats finns det inte heller utrymme att genomföra en fullständig kartläggning av medborgarskapets inforrr1el.a betydelse inom ramen för denna utredning. Sammanfattningsvis kan konstateras att det finns ett betydande glapp i kunnande vad gäller medborgarskapets informella betydelse.

Kommittén har sammanträffat med ett 20-tal invandrar- och frivilligorganisationer. En allmän synpunkt som framfördes var att

Medborgarskapets betydelse 131

medborgarskapet ansågs underlätta integrationen. Det ger identitet, självkänsla och solidaritet med Sverige. Ett svenskt medborgarskap utgör ett viktigt medel för att komma tillrätta med ungdomars utanförskap. Det bidrar till att de känner delaktighet och gör det lättare för dem att säga "mitt land, vår skärgård" och liknande. Det påpekades vidare att medborgarskapet har stor symbolik i vad gäller att vara en svensk. Medborgarskapet har också betydelse för känslan av att man är respekterad. Känner sig respekterad bidrar detta till skaffar man att man sig utbildning, söker arbete etc. Tidigare förutsattes att man levde och verkade i ett och land. Verkligheten har emellertid förändrats. samma Utvecklingen går mot att människor i allt större utsträckning är knutna till två länder t.ex. boende och arbete. genom Docenten i etnologi, Mátyás Szabö och professorn Åke Daun har hållit föredrag inför kommittén om bl.a. medborgarskapets betydelse. I det följande lämnas först redogörelse för Mátyás Szabös och en därefter Åke Dauns synpunkter i ämnet.

Medborgarskapets betydelse medborgarskapsbytarens perspektiv ur Mátyás Szabö har studerat faktorer ligger bakom ett som medborgarskapsbyte och den betydelse ett sådant har för invandrarens identitet och integration i det samhället Vägen mot medborgarnya skap, Bokförlaget Arena, 1997. Undersökningen behandlar i huvudsak de senaste tre årtiondena 1965-1995 och omfattar endast den utlandsfödda första invandrargenerationens förhållande till medborgarskap. Vidare begränsas undersökningen främst till fyra turkar, chilenare och grupper - ungrare, iranier som invandrade till Sverige i vuxen ålder över 18 år under - 1950- till 1980-talet. Den huvudsakliga källan till undersökningen är i olika arkiv befintliga akter i medborgarskapsärenden. Mátyás Szabö har även intervjuat medborgarsökande och andra personer. Undersökningen visar att det är en väldigt stor händelse för den enskilde att byta medborgarskap. Det är själva bytet som upplevs som svårt och allra svårast är att avsäga sig sitt tidigare medborgarskap. Mátyás Szabö har i sin undersökning pekat på att det finns stora skillnader mellan hur invandrare med eller utan svenskt medborgarskap uppfattar saken. Det finns en djupt rotad föreställning hos många av dem invandrat att det svenska medborgarskapet inom olika som om områden avsevärt förbättrar deras livschanser. Själva föreställningen är mycket viktig. För det första medför den positiv värdering av det en svenska medborgarskapet och verkar därigenom stimulerande på naturalisationen. Denna inställning till landets medborgarskap medför

132 Medborgarskapets betydelse...

samtidigt självsäkerhet att föra sin talan i olika sammanhang och ger

en

trygghet hjälper att lättare bära vardagens svårigheter. en som en

De flesta naturaliserade hade enligt Mátyás Szabö förväntat sig någonting det svenska medborgarskapet huvudsakligen inom

av följande områden.

Säkerhet i tillvaron vilket det svenska medborgarskapet garanterar -

alla. Detta är viktigast för flyktingar i synnerhet i oroliga tider och

för människor från krisområden.

Många medborgarskapssökande har stark tro på att deras - en

konkurrensläge förbättras genom medborgarskapsbyte. Detta gäller

främst på arbets- och bostadsmarknaden och inom utbildningen.

Det är allmänt förekommande föreställning svensk - en att man som

medborgare inte blir utsatt för diskriminering. Man blir accepterad inom samhällslivet och därmed underlättas

- mer

relationerna till myndigheter och umgänget med vanligt folk.

Mátyás Szabö har i sin undersökning ställt frågan om de naturaliserade medborgarnas förväntningar har infriats och därvid besvarat frågan enligt följande. "På det hela taget kan anta, även om det inte finns

man något mätbart, att det förhåller sig så. Ett starkt stöd för detta antagande är främst det att inom denna undersökning ytterst få personer har ångrat sitt medborgarskapsbyte men många har beklagat att de inte har blivit svensk medborgare tidigare."

Mátyás Szabö har vidare konstaterat att medborgarskapet består av ett komplex av faktorer. Det är därför inte lätt att reda ut vad som påverkar människorna vid medborgarskapsbyte. Motiven att söka svenskt medborgarskap växlar avsevärt mellan olika grupper. De flesta motiven stöd för att medborgarskapet är integrationsbefrämjande.

ger Naturalisationen får därmed viktiga konsekvenser för både samhället och den sökande.

Det vanligaste hindret för medborgarskapsbyte, enligt Mátyás Szabö, har sin förankring i att vissa personer sätter likhetstecken mellan medborgarskap och nationalitet. Därför berör beslutet i medborgarskapsfrågor ofta vederbörande starkt känslomässigt, i synnerhet som huvudregeln enligt svensk rätt är att man vid naturalisation måste avsäga sig det tidigare medborgarskapet. Identiteten är den allra viktigaste faktorn av alla samspelande faktorer i samband med medborgarskapsbytet.

Exempel på andra omständigheter som ofta har betydelse för ett medborgarskapsbyte redovisas i det följande. Av framställningen framgår i viss mån vilken betydelse medborgarskapsbytaren tillmäter ett svenskt medborgarskap.

Medborgarskapets betydelse 133

Behovet tillhörighet. Kvinnor är pådrivande för ett - av mer medborgarskapsbyte än män. När det gäller olika åldersgrupper finns däremot inte något tydligt mönster. Utlänningens framtidsplaner, nämligen om han har för avsikt att stanna kvar i Sverige eller att återvända till sitt hemland. Avsikten att stanna leder till att den enskilde intar positiv attityd till ett en mer medborgarskapsbyte. Kontakterna med hemlandet. Invandrare som har stadiga kontakter med sitt hemland är mindre benägna att byta medborgarskap jämfört med de har etablerat sociala nätverk bland svenskar. som Omtanken barnens framtid. skolgången utgör t.ex. en viktig - om drivkraft för en del familjer att söka svenskt medborgarskap. Rätten att rösta i riksdagsval är en viktig faktor i enskilda fall. För flertalet invandrare som söker medborgarskap är rätten att rösta dock inte avgörande betydelse. Det förefaller i stället som om av ambitionen att rösta förstärks först efter naturalisationen och ökar kontinuerligt med vistelsens längd. De ökade möjligheterna att resa med svenskt är den främsta - pass motivationen för många invandrare att byta medborgarskap. Vistelsens längd är inte helt avgörande men viktig för framväxten av lojalitet och för känslan av tillhörighet. Skyldigheten att fullgöra allmän värnplikt kan hos en del ungdomar vara en pådrivande faktor för medborgarskapsbyte. Behovet skydd och trygghet kan i enskilda fall vara drivfjäder för - av medborgarskapsbyte.

I undersökningen anges sammanfattningsvis fyra faktorer som är av särskild betydelse i sammanhanget, nämligen vilka bevekelsegrunder utlänningama haft för att komma till Sverige, hur de har mottagits när de kom till Sverige, framtidsplanerna och slutligen integrationsgraden. Mátyás Szabö har pekat på att människorna i de naturaliserade medborgarnas omgivning inte känner till medborgarskapsbytet. Bytet får därför inte någon omedelbar effekt såvitt gäller samhällets acceptans av de nya medborgarna. Han har beskrivit effekterna av medborgarskapsbytet enligt följande. medborgarna får bättre De nya chanser på arbetsmarknaden. Aktiviteten i föreningslivet ökar. Den enskilde känner större säkerhet och trygghet i sin tillvaro med ett svenskt medborgarskap än utan. Redan de mentala förväntningarna och föreställningen om ökad trygghet och säkerhet påverkar den enskildes uppträdande, vilket i sin tur leder till att han lättare accepteras av sin omgivning. Hans konkurrensläge kommer härigenom att förbättras ytterligare.

134 Medborgarskapets betydelse...

Mátyás Szabö har vidare framhållit medborgarskapets betydelse för barn med utländsk bakgrund. Medborgarskapet har betydelse för barnens planerande och tänkande. Det bidrar till att barnen känner

egna sig sina kamrater. Avslutningsvis har Mátyás Szabö anfört att

som medborgarskapet enligt hans uppfattning är ett mycket effektivt medel vid integrationen.

Betydelsen av ett svenskt medborgarskap ur naturaliserade respektive infödda medborgares perspektiv

Åke Daun, är professor i etnologi vid Stockholms universitet, har i

som sin bok Svensk mentalitet 3:e upplagan, Rabén Prisma, 1998 b1.a. ställt frågan: är svensk Enligt Åke Daun har infödda svenskar

vem en snäv föreställning om vem som är svensk. Den folkliga innebörden är oberoende av om personen i fråga är svensk medborgare och avviker således från den formella innebörden. Den folkliga betydelsen förutsätter underförstått blodsband. Med svensk menas härvid en person som är född av svenska föräldrar och som inte utseendemässigt avviker nämnvärt från vad man förväntar sig. Vidare krävs svenska föroch efternamn eller sådana utländska namn som har vunnit insteg i språket. Det anses självklart att vederbörande talar svenska utan brytning. Av det sagda följer att en naturaliserad medborgare inte uppfattas som svensk av infödda svenskar enbart på grund av sitt svenska medborgarskap.

Åke Daun har i nämnda bok även framhållit många

att som invandrat till Sverige i ålder, och bott länge i Sverige och

vuxen som dessutom är svenska medborgare, faktiskt inte heller själva ser sig

som "svenskar". För många är fortfarande identiteten som t.ex. dansk, kurd eller armenier den grundläggande nationella identiteten. Härutöver finns det stor variationsbredd. Somliga är beredda att kalla sig svenskar, men huvudsakligen till följd medborgarskapet. Andra

av tillägger gärna "jag är också svensk", "jag är både och" eller "jag är internationell". En paradox i sammanhanget Åke Daun pekar på, är

som att trots denna ofrånkomliga bundenhet till ursprunget önskar få invandrade svenskar jämt och ständigt bli påminda sin personliga

om bakgrund.

Åke Daun har beskrivit den nationella identiteten såsom

en upplevelse av samhörighet. För att en person skall känna samhörighet måste två förutsättningar vara uppfyllda. Dels krävs det att han kan tala samma språk som övrig befolkning i landet, dels att han har kunskaper om det nya landet och är förtrogen med vad som pågår i landet. Han

Medborgarskapets betydelse 135

kan uppleva samhörighet med det nya landet trots att han behåller sin ursprungliga identitet.

Några avslutande synpunkter

Kunskaperna om medborgarskapets informella betydelse är mycket begränsade. Det bör framhållas att Mátyás Szabös undersökning endast omfattar invandrare från fyra länder. Vidare omfattar undersökningen endast de invandrat fram till l980-talet. Det återstår att ta reda på

som om resultatet är överförbart till invandrare som kommit från andra länder än de undersökta och under senare år.

Någon omfattande undersökning naturaliserade och infödda

mer om svenska medborgares på medborgarskapet saknas. Åke Dauns

syn synpunkter i ämnet belyser endast några aspekter i sammanhanget.

Kommittén anser att det är av intresse att kunskaperna om vad ett svenskt medborgarskap betyder för olika grupper i samhället vidgas. Det skulle t.ex. vara värdefullt att öka kunskaperna om unga människors syn på medborgarskapet.

4 Dubbelt en

medborgarskap genomgång av svenska och

utländska förhållanden

4.1

Inledning

Den svenska medborgarskapslagstiftningen bygger sedan lång tid

tillbaka på vissa grundläggande principer. En dessa är att dubbelt

av medborgarskap som regel bör undvikas. Denna princip har dock inte kunnat upprätthållas på det sätt ursprungligen tänkt, tvärtom

som var finns det i dag i Sverige ett relativt stort antal människor innehar

som dubbla medborgarskap. Antalet ökar dessutom hela tiden. Att principen delvis har luckrats upp beror bl.a. på att allt fler den

personer genom ökade flyktinginvandringen har kommit att omfattas den praxis

av som innebär att Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden vid naturalisation inte kräver befrielse från det utländska medborgarskapet. En annan viktig förklaring till det ökande antalet dubbla medborgarskap är att det blivit vanligare att barn- följd att

som en av de föds av gifta föräldrar med olika medborgarskap förvärvar dubbelt

-

medborgarskap vid födelsen.

En följd av den rådande grundprincipen är att flera

av bestämmelserna i MedbL har till syfte just att begränsa uppkomsten

av dubbla medborgarskap. Enligt 6 § fjärde stycket MedbL gäller t.ex. att det som villkor för naturalisation får föreskrivas att sökanden inom viss tid styrker att han eller hon genom naturalisationen kommer att förlora sitt tidigare medborgarskap. Ett annat viktigt uttryck för den rådande grundprincipen återfinns i 7 § MedbL enligt vilket lagrum svenskt medborgarskap förloras av bl.a. den som förvärvar utländskt medborgarskap efter ansökan eller uttryckligt samtycke.

Kommittén har genom tilläggsdirektiv den 17 juni 1998 getts i uppdrag att förutsättningslöst utreda frågan dubbelt medborgarskap.

om Kommittén skall analysera konsekvenserna av dubbelt medborgarskap, såväl ur statens som den enskildes synvinkel, vid invandring respektive utvandring. Analysen skall särskilt beröra problematiken kring rösträtt och valbarhet i flera länder samt säkerhetsfrågor, frågor fullgörande

om av totalförsvarsplikt och om konsulärt bistånd. Kommittén skall vidare analysera och överväga konsekvenserna ett generellt frångående

av av den nu gällande principen att undvika dubbelt medborgarskap och

om föreslå de författningsändringar och andra åtgärder kan bli följden

som

av dessa överväganden. Slutligen skall kommittén också göra

en bedömning av förslagens ekonomiska konsekvenser för såväl staten som kommunsektom.

I detta avsnitt sker en belysning av ett antal olika frågeställningar som är av betydelse för överväganden kring huruvida dubbelt medborgarskap bör tillåtas eller

4.2 Situationer i vilka dubbelt

medborgarskap uppkommer enligt den nuvarande ordningen

Trots att den svenska medborgarskapslagstiftningens ambition är att undvika dubbla medborgarskap finns det i dag, redan berörts, ett

som betydande antal människor i Sverige innehar dubbla

som medborgarskap. Orsaken till det är inte bara skillnader i olika länders nationella regler om hur ett medborgarskap förvärvas. Det förhåller sig även på det viset att svensk lagstiftning och praxis trots den huvudsakliga inriktningen godtar uppkomst respektive innehav

av dubbelt medborgarskap i vissa situationer. I det följande görs

en genomgång av vilka dessa situationer

4.2.1 Vid födelsen

a Ett barn med svensk far och utländsk vilka är gifta med

mor -

varandra får vid födelsen dubbelt medborgarskap under

-

förutsättning att rättsordningen i kvinnans hemland barnet rätt

ger

till moderns medborgarskap. Motsvarande gäller vid äktenskap

mellan utländsk man och svensk kvinna för det fall lagstiftningen i

mannens hemland föreskriver att barnet i sådan situation

en

förvärvar medborgarskap efter fadern. b Ett barn med svensk mor och utländsk far vilka inte är gifta med

varandra får vid födelsen dubbelt medborgarskap lagstift-

- om ningen i faderns hemland ger ett sådant barn rätt till faderns

medborgarskap.

c Ett barn som vid födelsen erhåller moderns eller faderns svenska

medborgarskap i enlighet med MedbL:s bestämmelser får dubbelt medborgarskap om barnet föds i ett land som tillämpar territorialprincipen.

4.2.2 Genom

adoption

Ett barn som inte fyllt tolv år och adopteras svensk medborgare

som av blir vid adoptionen svensk medborgare adoptionen uppfyller vissa i

om l a § MedbL angivna förutsättningar. Vid förvärv svenskt

av medborgarskap genom adoption uppställs inte något krav på förlust

av det tidigare medborgarskapet. Dubbelt medborgarskap uppstår således för det fall inte rättsordningen i adoptivbamets hemland föreskriver förlust av det landets medborgarskap vid adoption.

4.2.3 Genom

legitimation

2 § MedbL reglerar vad som gäller i fråga förvärv svenskt

om av medborgarskap genom s.k. legitimation. Enligt bestämmelsen gäller att om en svensk man ingår äktenskap med en utländsk kvinna, så blir före äktenskapet fött bam till makarna svensk medborgare under förutsättning att barnet är ogift och inte fyllt arton år. I sådan

en situation kan således dubbelt medborgarskap uppstå barnet före

om legitimationstörvärvet erhållit utländskt medborgarskap efter modem.

4.2.4 Genom anmälan

a I enlighet med 2 a § MedbL kan ett barn innan det fyllt arton år-

-

under vissa förutsättningar förvärva svenskt medborgarskap genom

anmälan och vid ett sådant förvärv uppställs inte något krav på

förlust av det tidigare medborgarskapet. Förutsättningarna för

förvärv enligt denna paragraf är att fadern sedan tiden för barnets

födelse varit svensk medborgare och att han i enlighet med

föräldrabalkens regler har vårdnaden barnet ensamt eller

om

gemensamt med barnets mor. Har barnet fyllt femton år krävs att

barnet samtycker. b I 3 § MedbL regleras vad som gäller i fråga om förvärv av svenskt

medborgarskap genom långvarig hemvist i Sverige s.k. increscens. En utlänning som uppfyller de i paragrafen angivna

förutsättningarna i fråga om hemvist kan erhålla svenskt

medborgarskap genom att innan han eller hon fyllt tjugotre år

anmäla sin önskan om det. För de personer gör anmälan då de

som är mellan tjugoett och tjugotre år finns det inte något krav på förlust av det tidigare medborgarskapet.

140 Dubbelt medborgarskap

4.2.5 Genom naturalisation

Enligt 6 § fjärde stycket MedbL får villkor för naturalisation

som föreskrivas att sökanden inom viss tid, nonnalt två år, skall Visa att han eller hon medgetts befrielse från sitt andra medborgarskap s.k. Villkorlig naturalisation. Syftet med bestämmelsen är att undvika

dubbla medborgarskap.

I de fall då sökanden erhållit befrielse från sitt tidigare medborgarskap liksom när det utländska medborgarskapet till följd

- av den utländska statens medborgarskapslagstiftning förloras automatiskt på grund av det svenska beslutet naturalisation uppkommer det

om vid naturalisation inte dubbla medborgarskap. De beslutande myndigheterna har emellertid rätt att avstå från villkoret och när så sker uppkommer dubbelt medborgarskap i samband med förvärvet det

av svenska medborgarskapet. För redovisning de situationer i vilka

en av villkorsbefrielse enligt rådande praxis kan aktualiseras hänvisas till avsnitt 2.9.5.

4.2.6 Genom förvärv utländskt

av medborgarskap

I 7 § MedbL regleras vad gäller i fråga automatisk förlust

som om av svenskt medborgarskap vid förvärv utländskt medborgarskap.

av Sammanfattningsvis innebär bestämmelserna myndig

att en person som frivilligt förvärvar ett utländskt medborgarskap därmed också förlorar

sitt svenska medborgarskap.

Om en svensk medborgare däremot i enlighet med lagstiftningen i ett annat land erhåller det landets medborgarskap med automatik, t.ex. i samband med giftermål, så påverkas inte det svenska medborgarskapet. Det bör dock framhållas att lagstiftning det angivna slaget i dag är

av mycket ovanlig.

För att ett bam skall förlora sitt svenska medborgarskap i samband med förvärv utländskt medborgarskap till följd förälders frivilliga

av av förvärv sådant gäller följande. Förlust inträder alltid båda

av om föräldrarna förvärvar utländskt medborgarskap och de dessutom har vårdnaden barnet. Är det endast den föräldern

om ene som förvärvar utländskt medborgarskap förlorar barnet sitt svenska medborgarskap om föräldern i fråga antingen har vårdnaden barnet eller har

ensam om vårdnaden tillsammans med den andre föräldern och denne inte är svensk medborgare. I Övriga fall behåller barnet sitt svenska medborgarskap vilket således leder till innehav dubbla

av medborgarskap.

Dubbelt medborgarskap 141

v - en,...

4.2.7 Efter att få behålla det svenska

medgivande medborgarskapet

I enlighet med 8 § MedbL inträder normalt förlust av svenskt medborgarskap vid tjugotvå års ålder för svensk medborgare som är

född utomlands, -

aldrig har hañ hemvist i Sverige, och -

inte heller uppehållit sig här under förhållanden som tyder på -

samhörighet med Sverige.

Förlust av det svenska medborgarskapet kan i dessa fall undvikas genom att Statens invandrarverk på ansökan, som getts in innan sökanden fyllt tjugotvå år, medger att medborgarskapet behålls. För det fall en sådan ansökan beviljas och sökanden vid tidpunkten för

ansökan innehar även utländskt medborgarskap fortgår således

innehavet av dubbla medborgarskap.

Sammanfattning

Den gjorda genomgången visar att gällande lagstiftning och praxis i förhållandevis många situationer tillåter undantag från huvudregeln

om att dubbelt medborgarskap bör undvikas. Undantagen innefattar sammantagna situationer då det dubbla medborgarskapet uppkommit

vid födelsen, -

genom adoption, legitimation, anmälan eller naturalisation, -

genom förvärv av utländskt medborgarskap, eller -

etter medgivande att få behålla det svenska medborgarskapet. -

4.3 Konsekvenser av dubbelt

medborgarskap

I avsnitt 3.2 har lämnats en redogörelse för medborgarskapets rättsliga betydelse. Av redogörelsen framgår att utlänningar med hemvist i Sverige i stor utsträckning kommit att jämställas med svenska medborgare, men att vissa rättigheter och förmåner- t.ex. rösträtt vid val till riksdagen fortfarande är exklusivt knutna till det svenska

medborgarskapet.

Innehav av dubbelt medborgarskap kan i sin tur medföra vissa särskilda konsekvenser i huvudsak rättslig art. De områden som

av framför allt berörs och som framhålls i tilläggsdirektiven- är rösträtt

-

- en...

och valbarhet i flera länder, möjligheterna konsulärt bistånd,

att ge skyldigheten att fullgöra totalförsvarsplikt samt säkerhetsfrågor. I det följande görs en genomgång de olika aspekter dubbelt

av som medborgarskap aktualiserar inom de nämnda områdena.

4.3.1 Rösträtten och valbarheten

Rösträtt vid val till den svenska riksdagen tillkommer endast svenska medborgare. Den svenska regleringen i detta avseende vad

motsvarar som gäller i de flesta andra stater, med andra ord knyts rösträtten vid val till ett lands parlament normalt till innehav landets

av medborgarskap. Detta innebär att rösträtt vid än ett lands

mer parlamentsval är de konsekvenser kan följa dubbelt

en av som av medborgarskap. Så är dock inte alltid fallet eftersom vissa länder för rösträtt kräver att man är eller har varit bosatt i landet.

Den dubbla rösträtten är det kanske vanligast förekommande argumentet mot dubbelt medborgarskap. Särskilt brukar därvid framhållas att dubbel rösträtt strider mot den demokratiska grundprincipen en individ, röst. Ursprungligen avsåg denna

en princip ett och samma val, men den har med tiden kommit att användas som argument även mot rösträtt i mer än stat.

en

Å andra sidan kan konstateras ökad

att en acceptans av dubbla medborgarskap skulle leda till att ett större antal människor ansöker

om svenskt medborgarskap eftersom de då slipper avstå från sitt ursprungliga medborgarskap. Detta skulle på grund att rösträtten vid

av val till riksdagen är knuten till medborgarskapet i sin tur innebära att ett större antal invandrare får möjlighet att delta i den svenska demokratiska beslutsprocessen på riksnivå.

Med hänsyn till den komplexitet således innefattas i sambandet

som mellan dubbelt medborgarskap och rösträttsfrågor, finns det anledning att i detta avsnitt även något belysa vad i tidigare

som lagstiftningssammanhang anförts om rösträtt för invandrare och för utlandssvenskar. Inledningsvis lämnas dock kort redogörelse för

en gällande regler rösträtt.

om

4.3. l Gällande bestämmelser rösträtt

om

Bestämmelserna rösträtt vid val till riksdagen finns i

om regeringsformen RF. I 3 kap. 2 § RF föreskrivs att sådan rösträtt tillkommer svensk medborgare är eller någon gång har varit bosatt

som

Dubbelt medborgarskap 143

i riket. Den som inte har uppnått arton års ålder senast på valdagen saknar rösträtt.

Svenskt medborgarskap och arton års ålder är således inte tillräckliga förutsättningar för rösträtt utan till det kommer att man skall vara eller någon gång ha varit bosatt i Sverige. Just bestämmelsen om bosättning har för övrigt varit föremål för ändringar vid några tillfällen under de senaste decennierna. Rätten för svenska medborgare som inte är bosatta här i landet att över huvud taget rösta vid val till riksdagen infördes år 1967 och omfattade då utlandssvenskar någon gång

som under senaste fem åren varit folkbokförda här. År 1976 vidgades rösträtten till att omfatta dem som varit folkbokförda här någon gång under de senaste sju åren. Året därpå infördes de nuvarande reglerna som alltså innebär att det saknar betydelse när bosättningen här- och därmed folkbokföringen har ägt rum.

-

De fram till år 1977 gällande tidsgränserna i fråga folkbokföring

om vid val till riksdagen hade sin grund i ett synsätt enligt vilket det var sådana utlandssvenskar som kunde väntas återvända hem till Sverige inom en relativt nära framtid och som därmed på ett mera påtagligt

sätt berördes av de beslut som den svenska riksdagen fattade som

hade ett berättigat intresse av att få delta i svenska riksdagsval.

Förslaget om att avskaffa tidsgränsen lades fram i propositionen 1976/77:75 om ändring i vallagen 1972:620 avseende utlandssvenskarnas rösträtt. Konstitutionsutskottet behandlade förslaget i betänkandet 1976/77:31 och anförde därvid bl.a. följande s. 3:

I den nu framlagda propositionen föreslås att tidsgränsen avskaffas.

Departementschefen framhåller bl.a. att i en tid som i hög grad präglas av

internationellt samarbete och ökad rörlighet över gränserna framstår det

som självklart att svenska medborgare som i skilda sammanhang verkar

utomlands och som i stor utsträckning tillvaratar svenska intressen skall

tillerkännas samma rätt som övriga svenska medborgare att rösta i

riksdagsval i Sverige. Ytterst rör det sig om en medborgerlig rättighet av

grundläggande demokratisk betydelse.

Utskottet ansluter sig till dessa uttalanden och tillstyrker propositionens förslag att den nuvarande tidsgränsen slopas.

Rösträtt vid val till kommun- respektive landstingsfullmäktige regleras i kommunallagen 1991:900. I 4 kap. 2 § kommunallagen föreskrivs att rösträtt vid val av ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige tillkommer den som är folkbokförd i kommunen, senast på valdagen fyller 18 år och

är medborgare i Sverige eller i någon annan av Europeiska unionens medlemsstater unionsmedborgare,

144 Dubbelt medborgarskap - en,...

är medborgare i Island eller Norge, eller för det fall de är andra utlänningar, har varit folkbokförda i Sverige tre år i följd före valdagen.

Rösträtt vid val till landstingsfullmäktige tillkommer i enlighet med

4 kap. 3 § kommunallagen den är röstberättigad vid val till

som

kommunfullmäktige i en kommun inom landstinget.

Rösträtt vid folkomröstningar tillkommer i enlighet med folkomröstningslagen 1979:369 den som är röstberättigad vid riksdagsval. Genom lagen 198027 folkomröstning i kämkraftsom frågan tillerkändes dock utländska medborgare bosatta i Sverige rösträtt

i 1980 års folkomröstning under förutsättningar i de

samma som kommunala valen. Av den gjorda redovisningen framgår indirekt att Sverige i likhet med många andra länder saknar rösträttslagstiftning är - en som inriktad särskilt på med dubbelt medborgarskap. personer

4.3.1.2 1983 års rösträttskommitté

1983 års rösträttskommitté hade till huvuduppgift att överväga om rösträtten för invandrare inte är svenska medborgare kunde som utvidgas till att gälla också vid riksdagsvalen. I kommitténs uppdrag ingick vidare att undersöka de eventuella problem är förbundna som med att invandrare inte är svenska medborgare skulle få rösta både som i riksdagsval i Sverige och i val till hemlandets parlament dvs. samma problematik uppstår vid dubbelt medborgarskap. Kommittén som skulle överväga om det farms skäl att motverka sådan dubbelröstning. En arman viktig uppgift för kommittén att över var se bestämmelserna om utlandssvenskamas rösträtt. Vid tidpunkten för kommittédirektiven dir. 1983:06 gällde- liksom i dag att det - var tillräckligt att någon gång varit folkbokförd i Sverige. Inriktningen man på denna del av uppdraget formulerades i direktiven enligt följande.

"En utgångspunkt för övervägandena bör att rösträtt vid riksdagsvalen vara bör tillkomma bara sådana utlandssvenskar har någon väsentlig som anknytning till Sverige utöver medborgarskapet. Enligt min mening är det inte tillräckligt att en svensk medborgare någon gång under sin levnad har varit kyrkobokförd här i landet. Det är inte rimligt att svenska medborgare som lämnar Sverige för att definitivt bosätta sig i ett annat land skall ha kvar sin rösträtt vid svenska val. Däremot bör svenskar vistas som utomlands under en begränsad tid, t.ex. för studier eller för anställning hos svenska företag i utlandet eller hos internationella organisationer, inte för den skull förlora sin rösträtt."

Dubbelt medborgarskap 145

Kommitténs överväganden redovisades i betänkandet Rösträtt och medborgarskap l984:ll. I detta anförde kommittén bl.a. att det i praktiken är svårt att rösta i mer än en stat och att frågan om dubbel rösträtt därför är en fråga av mer teoretisk än praktisk natur. svårigheterna med att utnyttja dubbel rösträtt angavs kunna bestå i att rösträtten i vissa länder måste fullgöras i landet och att röstandet därmed kan förutsätta långa resor och stora kostnader. I andra fall kan det vara så att det krävs att medborgarna är bosatta i landet för att de skall få utöva sin rösträtt. Kommittén konstaterade också att Valdeltagandet i ursprungsländerna är lågt även när det är möjligt att rösta i Sverige. Som trolig förklaring härtill angavs att de röstberättigade i många fall upphört att följa politiken i sitt gamla hemland på ett sådant sätt att man anser sig kunna rösta vid valen. Med understrykande återigen av att frågan om dubbel rösträtt i huvudsak är av teoretisk art, fastslog kommittén att man inte kommer i från det faktum att möjligheten att rösta dubbelt i debatten framställs som felaktig och orättvis; demokratins princip en person en röst gäller visserligen ett och samma val, men den åberopas också mot rösträtt i två stater.

1983 års rösträttskommitté diskuterade i betänkandet också vissa metoder för hur man skulle kunna undvika rösträtt i mer än ett land. En av de skisserade lösningarna var att låta invandrare välja mellan att rösta i sina ursprungsländer eller i Sverige. Rent praktiskt skulle det kunna gå till så att valmyndigheterna sände ut ett kort till dem som var berättigade att utöva dubbel rösträtt och att de fick infinna sig inför någon valnärnnd och där skriva under en försäkran om att endast rösta i Sverige. Kommittén ville emellertid av flera skäl inte förorda en sådan metod. Den skulle medföra en begränsning av de rättigheter som är knutna till ursprungslandets medborgarskap och det vore enligt kommittén knappast lämpligt eller möjligt för Sverige att göra en sådan begränsning. En sådan förklaring kunde för övrigt inte heller vara bindande. Metoden skulle också avslutade kommittén vara

n omständlig och innebära betydande besvär för de röstberättigade och myndigheterna.

Enligt 1983 års rösträttskommittés bedömning torde det- liksom det varit omöjligt att förhindra dubbelt medborgarskap vara omöjligt att

för Sveriges del helt undvika den dubbla rösträtten. Önskade

man upprätthålla principen att en person endast skall kunna rösta i ett land fanns det enligt kommittén knappast någon annan väg att än genom internationella överenskommelser. Men samtidigt skulle man då få acceptera att personer under en övergångsperiod hade rösträtt i två länder och kanske också kunde utöva den under vissa förhållanden. I

146 Dubbelt medborgarskap - en,...

praktiken torde det enligt kommittén dock inte röra sig något större om problem.

I kommitténs betänkande föreslog majoriteten att nordiska medborgare skulle rösträtt i svenska riksdagsval under ges samma förutsättningar som gällde i de kommunala valen, dvs. att de varit

folkbokförda i landet den l november de tre åren närmast före valåret.

De skäl som låg till grund för att nordiska medborgare borde få rösträtt ansågs visserligen gälla för alla invandrargrupper, det fanns men uttalade kommittén anledning att gå varsamt fram och genomföra reformen i etapper. Kommitténs förslag mötte emellertid stark kritik vid

remissbehandlingen och det bedömdes inte heller komma att få tillräckligt brett parlamentariskt stöd i riksdagen. Förslaget fördes därför inte vidare.

Kommitténs majoritet ansåg också att skall rösta i det land personer där de bor oavsett i vilket land de är medborgare. På så sätt skulle dubbel rösträtt undvikas och även svenska medborgare är fast som bosatta utomlands skulle rösträtt i boendelandets parlament.

Regeringen borde därför enligt kommittén internationellt verka för att alla som är fast bosatta i ett land får rösträtt till detta lands parlament efter viss tid. en Såvitt avser utlandssvenskamas rösträtt föreslog kommitténs

majoritet att svenska medborgare varit folkbokförda i Sverige som någon gång under de senast förflutna tio kalenderåren före ett riksdagsval skulle ha rösträtt i valet. Inte heller detta förslag resulterade i någon ändrad lagstiftning.

Det ingick i kommitténs uppdrag även att överväga det fanns om behov av att införa någon spärregel för att förhindra att en person som sitter i den svenska riksdagen samtidigt är ledamot parlamentet av i ett annat land. Kommittén anförde att det är svårt att föreställa sig att något parti skulle nominera växlar mellan två parlament och en person som att det är lika svårt att tänka sig att någon skulle kunna tjänstgöra i två

parlament samtidigt. I praktiken torde detta omöjlig situation vara en och det hade inte heller förekommit i praktiken. Mot den angivna bakgrunden ansåg kommittén inte att det fanns något behov av att införa en särskild regel för att förhindra uppkomsten sådan av en situation.

-

4.3.1.3 1985 års medborgarskapskommitté

1985 års medborgarskapskommitté hade i uppdrag att utreda i vilken mån man skulle kunna öka möjligheterna för medborgare i andra stater att samtidigt vara medborgare i Sverige. I kommitténs uppdrag ingick vidare att undersöka frågan om utökad rätt för svenska medborgare att behålla sitt medborgarskap vid förvärv av utländskt medborgarskap. Om kommittén fann övertygande skäl föreligga för att tillåta dubbla medborgarskap i större omfattning än dittills, skulle den föreslå åtgärder för att möjliggöra en sådan utveckling.

I kommittédirektiven dir. 1985: l l anförde föredragande statsrådet i fråga den dubbla rösträtten bl.a. följande.

om Det har också i olika sammanhang gjorts gällande att det inte är önskvärt att en person kan rösta i två olika stater samtidigt. Olika undersökningar exempelvis vid i Sverige anordnad röstning för här bosatta röstberättigade

finska medborgare i finska riksdagsval har emellertid visat att intresset för

att delta i riksdagsval i ett land där man inte är bosatt är mycket lågt.

Dubbla medborgarskap skulle därför enligt min uppfattning förmodligen

inte vålla några reella problem även om man anser att dubbel rösträtt bör

förhindras."

1985 års medborgarskapskommitté redovisade sina överväganden i betänkandet Dubbelt medborgarskap DsA 1986:6. Kommittén konstaterade i likhet med 1983 års rösträttskommitté- att det kunde

vara svårt att utöva rösträtten i hemlandet. Skälen härför var att det i vissa länder krävdes att medborgaren var bosatt i landet för att få utöva sin rösträtt. Andra länder fordrade att rösträtten fullgjordes i landet, varför resor och kostnader var en förutsättning för valdeltagande.

Kommittén framhöll att frågan om dubbel rösträtt var principiellt viktig, något som inte påverkades av att det enligt kommitténs bedömning torde ytterst personer med dubbla medborgarskap

vara som utnyttjade sin rätt att rösta i mer än ett land. Kommittén förklarade sig för egen del vara helt enig om att möjligheten att rösta i två länder var en icke önskvärd konsekvens av det dubbla medborgarskapet.

Kommittén övergick därefter till att diskutera olika metoder att förhindra dubbelröstning. Inledningsvis övervägdes möjligheten att ingå konventioner eller träffa bilaterala avtal med andra länder. Sådana avtal skulle innebära att en person med dubbelt medborgarskap endast fick utnyttja sina medborgerliga rättigheter, däribland rösträtten och valbarheten, medborgarskapsländema. Enligt kommittén torde

i ett av det vara på detta vis som Sverige kunde finna en väg ur dilemmat med den dubbla rösträtten. Samtidigt framhölls att en sådan lösning skulle komma att bli tidskrävande. Den skulle inte heller alltid vara en möjlig

- en,...

utväg eftersom det finns många länder för vilka sådan lösning inte

en skulle te sig önskvärd. Med beaktande det sagda ansåg kommittén

av att någon annan metod att förhindra dubbelröstning borde övervägas.

En sådan metod kunde enligt kommittén eventuellt att låta den

vara som söker svenskt medborgarskap, och Önskar behålla sitt tidigare, avge en försäkran att efter förvärvet svenskt medborgarskap inte

om av utöva sin rösträtt i det andra medborgarskapslandet. En sådan försäkran skulle framhöll kommittén naturligtvis begränsad till den tid då

- - vara personen i fråga är fast bosatt i Sverige.

Enligt kommittén kunde emellertid flera invändningar

göras mot en sådan ordning. Fanns det inte någon påföljd bestämd för överträdelse av försäkran, saknade den i praktiken bindande verkan. Det torde också vara svårt att kontrollera att en försäkran efterlevdes, något under

som alla förhållanden krävde medverkan från det andra berörda landet.

Kommittén konstaterade vidare att rösträtten i flertalet länder tillhör grundstenama i de till medborgarskapet knutna rättigheterna och att den inte kan sägas föremål för individens dispositionsrätt på sådant sätt

vara att han eller hon kan avsäga sig den. Att vid sådant förhållande avkräva ett annat lands medborgare försäkran att avstå från att rösta i

en om landet torde enligt kommittén inte förenligt med folkrättsliga

vara

grundregler som non-interventionsprincipen och suveränitetsprincipen.

Med andra ord skulle ett sådant förfarande kunna uppfattas

som en inblandning i det andra landets inre angelägenheter och

som en kränkning av principen att varje land är allenarådande inom sitt territorium. Kommittén ville därför inte heller förorda sådan lösning.

en

Kommittén berörde även möjligheten till valbarhet till två länders parlament. Enligt kommittén fick denna möjlighet förmodas

vara av mer teoretisk art eftersom praktiska krav på bosättning och utövandet av uppdraget borde lägga hinder i vägen för sådan oönskad

en konsekvens av dubbelt medborgarskap. Det framhöll kommittén-

var inte ens troligt att den är bosatt i ett land och parlamentsledamot

som där skulle nomineras till detta även i ett annat land där han eller hon också är medborgare.

Dubbelt medborgarskap en... 149

-

4.3.1.4 Regeringens proposition l990/91:195 om aktiv flykting-

och immigrationspolitik m.m.

Rubricerade proposition överlämnades av regeringen till riksdagen i maj 1991. Propositionen återkallades visserligen efter regeringsskiftet samma år, men det är med hänsyn till de klara ställningstaganden som

i propositionen görs i fråga om dubbla medborgarskap och dubbel rösträtt likväl av intresse att redovisa delar av innehållet här.

-

Regeringens avsikt med de överväganden och förslag som lämnades i propositionen var att föreslå riktlinjer för flykting- och immigrationspolitiken samt att redovisa regeringens syn i några invandrarpolitiska principfrågor. Övervägandena i nu aktuell del byggde bl.a. på det material som redovisades i betänkandet Dubbelt medborgarskap DsA 1986:6.

Såvitt avser den dubbla rösträtten konstaterades att det inte var klarlagt i vilken utsträckning rösträtten i hemlandet utnyttjades, men att så mycket var känt att i Sverige bosatta finska medborgares deltagande i hemlandets parlamentsval uppgick till 15 procent. Det kunde enligt regeringen på goda grunder antas att motsvarande tal för andra invandrargrupper var lägre, oftast väsentligt lägre. Frågan kunde därför sägas vara av mer principiell än praktisk art. Av bl.a. detta skäl ansågs det knappast vara försvarbart att lösa problemet genom bilaterala avtal om hur dubbelröstning skall förhindras. Sådana avtal skulle kräva omfattande och tidsödande internationellt förhandlingsarbete. Regeringen avvisade även den i tidigare sammanhang diskuterade metoden med försäkran från den enskilde. En sådan lösning ansågs praktiskt ogenomförbar och dessutom sannolikt stridande mot folkrättsliga regler. Mot den angivna bakgrunden borde framhöll

departementschefen möjligheten till dubbelröstning kunna accepteras

som en konsekvens av dubbla medborgarskap.

Vad gäller möjligheten till valbarhet till två länders parlament förklarade sig departementschefen dela 1985 års medborgarskapskommittés uppfattning att frågan måste vara av mer teoretisk art. Praktiska krav på bosättning och utövande av uppdraget ansågs lägga hinder i vägen för en sådan oönskad konsekvens av dubbelt medborgarskap.

Regeringen sammanfattade sitt förslag i nu aktuella delar enligt följande s. 4 i prop.:

150 Dubbelt medborgarskap

Möjligheterna för invandrare att delta i den politiska beslutsprocessen bör

förbättras. Under förutsättning att nuvarande samband mellan rösträtt i

av

riksdagsval och medborgarskap bibehålls, är det rimligt att i ökad

utsträckning acceptera dubbla medborgarskap. Den traditionella principen i

svensk lagstiftning mot flerfaldiga medborgarskap bör inte upprätthållas.

En parlamentarisk kommitté bör tillsättas. En nordisk samordning bör ske.

Sverige bör internationellt verka för på dubbla medborgarskap

att synen

förändras och för en förändring gällande Europarådskonvention i

av

enlighet härmed.

För tydlighetens skull här vad inledningsvis sades,

upprepas som nämligen att den redovisade propositionen återkallades efter

nu regeringsskiftet är 1991.

4.3.2 att konsulärt bistånd

Möjligheterna ge

Ur folkrättslig synpunkt är medborgarskapet grundläggande

av betydelse eftersom det utgör förutsättning för stats befogenhet

en en att inom andra staters territorium och i förhållande till andra

stater ge en person diplomatiskt skydd och stöd i andra former. Denna rätt för främmande makter att ingripa på diplomatisk väg för tillvarata sina

att medborgares intressen i vistelsestaten godtas i stort sett alla

av stater, en annan sak är att enighet inte alltid råder om rättighetens närmare innebörd.

I den av Sverige tillträdda Haagkonventionen den 12 april 1930 för lösande vissa konflikter mellan medborgarskapslagar SÖ 1937:9

av regleras vad som gäller i fråga möjligheterna att diplomatiskt

om ge skydd då en person har dubbelt medborgarskap. I konventionens artikel 4 föreskrivs att en stat inte äger rätt att intervenera hos stat för

en annan någon av sina medborgare är medborgare också i den andra

som staten.

Artikel 4 i Haagkonventionen dock inte hindra diplomatiska

anses underhandskontakter så länge dessa accepteras den andra

av staten. Bestämmelsen anses inte heller utesluta ett ingripande i de situationer då detta kan anses påkallat humanitära skäl. Möjligheterna att i

som av dessa fall lämna konsulärt bistånd är dock i mångt och mycket till

upp vistelsestatens goda vilja och uppenbart är därför att dubbelt medborgarskap kan vara till nackdel för den enskilde i detta avseende.

Det ingår i de diplomatiska beskickningarnas respektive konsulatens uppgifter att ta tillvara den sändande statens och dess medborgares intressen. Detta framgår de två Wienkonventionerna

av om diplomatiska respektive konsulära förbindelser till vilka Sverige har anslutit sig.

Dubbelt medborgarskap 151

Den rättsliga regleringen det diplomatiska skyddet finns för

av Sveriges del bl.a. i förordningen 1992:247 med instruktion för utrikesrepresentationen IFUR. I 12 § IFUR föreskrivs inledningsvis att beskickningar och konsulat skall ta till vara svenska medborgares rätt och bästa. Detta innebär inte enbart en skyldighet att ingripa efter ansökan från den enskilde utan utlandsmyndigheten är även skyldig att ingripa på eget initiativ. Paragrafen innehåller vidare hänvisning

en om att bestämmelser ekonomiskt bistånd till svenska medborgare

om som råkat i nöd eller annan svårighet i utlandet finns i lagen 1973: 137

om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet

m.m. Avslutningsvis fastslås i 12 § IFUR att beskickningar och konsulat även i övrigt i skälig omfattning skall lämna svenska medborgare och svenska juridiska personer hjälp och bistånd vid behov samt bevaka och skydda deras intressen.

Som nyss angavs hänvisar 12 § IFUR till lagen 1973:137

om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet Enligt

m.m. denna lags l § första stycke gäller att svensk medborgare, råkat i

som nöd eller i annan svårighet i utlandet, kan erhålla tillfälligt ekonomiskt bistånd av beskickning eller konsulat. Enligt andra stycket i

samma paragraf gäller vidare att svensk medborgare är bosatt i utlandet-

som och som på grund av ålder, sjukdom eller omständighet är

annan ur stånd att försörja sig kan erhålla varaktigt ekonomiskt bistånd

- av Utrikesdepartementet UD. Bistånd i dessa former benämns allmänt ekonomiskt bistånd och huvudregeln är att det skall återbetalas till

staten.

Enligt 4 § samma lag gäller att svensk medborgare som är bosatt i Sverige och som anhållits, häktats eller berövats friheten

- armars genom beslut av domstol eller annan myndighet i utlandet är

berättigad att erhålla ekonomiskt bistånd i den utsträckning behövs

som för att han eller hon skall beredas ett tillfredsställande rättsskydd. Motsvarande bistånd utgår under vissa förutsättningar även till här i landet bosatt svensk medborgare som, utan att berövad friheten,

vara utomlands lagförs för brott eller är föremål för förfarande

som avser avlägsnande från den främmande staten, omhändertagande för vård eller annat frihetsberövande. Föreligger särskilda skäl, kan de

nu nämnda formerna bistånd lämnas även till svensk medborgare

av som inte är bosatt i Sverige. Om den som erhållit bistånd döms för brottet, skall han eller hon normalt återbetala vad mottagits.

som

Enligt 4 a § lagen 1973:137 om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare har en i Sverige bosatt svensk medborgare, i utlandet

som blivit utsatt för våldsbrott, vidare rätt att få ekonomiskt bistånd i anslutning till brottet om det behövs för att han eller hon skall kunna ta

-

till vara sin rätt. Återbetalningsskyldighet föreligger endast om det finns särskilda skäl.

De nu redovisade formerna av bistånd utgår således till svenska medborgare. Dock kan med hänsyn till de särskilda regler gäller i

som fall dubbelt medborgarskap svensk medborgare med

av en medborgarskap i även en annan stat normalt inte påräkna sådant

bistånd under vistelse i det andra landet.

Kommittén sammanträffade i september 1998 med företrädare för UD för att diskutera vilka konsekvenser i praktiken som ett eventuellt väsentligt utökat antal dubbla medborgarskap skulle kunna tänkas få för Sveriges möjligheter att lämna konsulärt bistånd. Från UD:s sida underströks bl.a. det faktum att det i praktiken går klar skiljelinje

en mellan å ena sidan de personer med dubbla medborgarskap vid

som tidpunkten för hjälpbehovet befinner sig sitt andra medborgarskapsland och å andra sidan de uppehåller sig i något annat land.

som Beträffande de som vistas i sitt andra medborgarskapsland gäller att UD:s möjligheter att lämna konsulärt bistånd både i praktiken och teorin är avsevärt mer begränsade. Det handlar då i huvudsak

om underhandskontakter.

En typsituation där UD i sin verksamhet har att göra med dubbelt medborgarskap är i samband med egenmäktighet med barn,

dvs. i nu aktuella fall då en förälder utan laglig rätt fört eller låtit föra sitt barn från Sverige och håller barnet undangömt från den andre föräldern. Dessa bam har ofta svenskt medborgarskap efter den ena föräldern och utländskt medborgarskap genom den andra. I praktiken handlar problemen i huvudsak om när barnet förts till något land inte

som omfattas av 1980 års Haagkonvention de civila aspekterna på

om internationella bortföranden av bam. Enligt denna konvention gäller nämligen att barn i dessa situationer skall återföras till det land varifrån det bortförts.

Ett stort problem är att lagstiftningen i flera de länder är

av som aktuella i detta sammanhang och som alltså inte är anslutna till

- Haagkonventionen tillerkänner pappan föräldramyndigheten

- om barnen. Detta, sammantaget med att svenska vårdnadsavgöranden normalt inte äger giltighet i de aktuella länderna, kan innebära att bortförandet av barnen till det andra landet inte betraktas något

som brott Även förfarandet emellertid skulle betrakta

om vara att som ett brott också enligt den utländska rättsordningen, förhåller det sig likväl på det viset att många länder inte lämnar ut sina

egna medborgare för brott begångna i andra länder. De svenska myndigheternas möjligheter att agera för att nå lösning i enlighet

en med svensk lagstiftning kan därför ofta sägas stå och falla med den goda viljan hos den eller de har den faktiska kontrollen över

som

barnet, något för övrigt i princip gäller oavsett barnet har

som om dubbelt medborgarskap eller enbart svenskt.

Antalet nya fall av från Sverige bortförda barn uppgår till 15-20

per år. Förhoppningsvis kommer antalet framöver dock att reduceras i takt med att allt fler länder ratificerar 1980 års Haagkonvention, inte

som bara ger en möjlighet att utan även förväntas ha preventiv

agera som en verkan i så måtto att den just med hänsyn till staters konkreta

möjlighet att avhåller föräldrar från att verkställa eventuella

agera planer på att föra bort sina barn. För tydlighetens skull bör avslutningsvis framhållas att det självfallet även förekommer att svenska föräldrar utan laglig rätt för sina barn till Sverige.

En situation då dubbelt medborgarskap kan till för den

vara men enskilde är då en person frihetsberövas utomlands. Den normala

skyldigheten att underrätta medborgarskapslandet om ett frihets-

berövande gäller nämligen inte i de fall har medborgarskap i

en person två länder och han eller hon berövas friheten i det dessa. Under

ena av sådana omständigheter finns det således inte någon formell rätt för

ens svenska myndigheter att få reda på svensk medborgare gripits

att en utomlands. De åtgärder som svenska myndigheter normalt

annars vidtar när en svensk frihetsberövas utomlands är att besöka honom eller henne samt att tillse att offentlig försvarare förordnas.

För det fall en dubbelrnedborgare frihetsberövas i tredje land, sker normalt underrättelse till det land utställt de passhandlingar eller

som motsvarande som personen i fråga använt vid inresan i landet.

Sammanfattningsvis kan sägas att det merarbete UD i dag har

som på grund av förekomsten av dubbla medborgarskap är förhållandevis begränsat vilket hänger med de reducerade möjligheter

samman Sverige har att intervenera för svenska medborgare i stat där

en annan de också är medborgare. Man torde dock få utgå från utökning

att en av antalet dubbla medborgarskap skulle medföra motsvarande ökning

en av förekommande problem med lärnnande konsulärt bistånd. Detta

av är dock problem som i första hand drabbar de enskilda. För UD:s del skulle det närmast innebära merarbete i form fler underhands-

av kontakter med andra stater, ökade kontakter från anhöriga samt fler snabbutredningar om medborgarskapsstatus m.m.

4.3.3 att

Skyldigheten fullgöra värnplikt

Av kommitténs direktiv framgår att analysen i fråga dubbelt

om medborgarskap särskilt skall beröra bl.a. frågor fullgörande

om av totalförsvarsplikt. Detta hänger samman med att skyldigheten att fullgöra värnplikt för ett land i princip alltid grundar sig innehav

av

154 Dubbelt medborgarskap en,...

-

landets medborgarskap. Därmed finns det också en latent risk för att en person med dubbelt medborgarskap ställs inför kravet att fullgöra värnplikt i båda sina medborgarskapsstater. Att så normalt inte sker i praktiken beror på att flertalet stater är den uppfattningen att

av värnplikt skall fullgöras endast i en stat även om personen i fråga har dubbelt medborgarskap, något kommit till uttryck bl.a. iinter-

som nationella konventioner.

4.3.3.1 Internationella överenskommelser

Frågeställningar som hänger samman med dubbelt medborgarskap och fullgörande av värnplikt regleras dels i 1963 års Europeiska konvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall av dubbelt medborgarskap, dels i 1997 års europeiska konvention om medborgarskap vilken dock ännu inte trätt i kraft.

Sammanfattningsvis innebär regleringen i 1963 års konvention

liksom bestämmelserna i den nya konventionen när den träder i krañatt den som är medborgare i mer än en konventionsstat inte riskerar att bli ålagd att göra militärtjänst i än dessa stater. Grundtanken

mer en av är att dubbelmedborgaren skall fullgöra värnplikten i den stat där han har sitt varaktiga hemvist. Han har dock under vissa förutsättningar möjlighet att före 19 års ålder välja att i stället fullgöra militärtjänsten i den andra medborgarskapsstaten.

Det är inte heller ovanligt att stater ingår bilaterala avtal eller särskilda överenskommelser för att lösa de härmed sammanhängande frågorna. För Sveriges del gäller följande överenskommelser.

Konvention år 1933 med Amerikas Förenta Stater angående -

värnplikt för med dubbelt medborgarskap SÖ 1935:2.

personer Överenskommelse år 1956 förhållandet mellan värnplikt och

- om

medborgarskap i Sverige, Danmark och Norge SÖ 1956:7 jämte protokoll år 1968 angående Finlands anslutning SÖ 1968:9. Militärtjänstgöringsöverenskommelsen år 1959 med Argentina SÖ

-

1959:7.

Gemensamt för dessa överenskommelser är att de syftar till att den som är medborgare i mer än en avtalsslutande stat inte skall behöva fullgöra värnplikt i mer än en av dem.

4.3.3.2 Den svenska totalförsvarsplikten

Lagen om totalförsvarsplikt LOT trädde i kraft den l juli 1995 och ersatte då bl.a. vämpliktslagen 1941:967 och lagen 1966:413

om vapenfri tjänst. LOT innehåller bestämmelser tjänstgörings-

om skyldigheten i Sveriges totalförsvar. Sådan tjänstgöringsskyldighet fullgörs som värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt.

I l kap. 2 § LOT föreskrivs att totalförsvarsplikten gäller för varje svensk medborgare från början av det kalenderår när han eller hon fyller sexton år till slutet det kalenderår när han eller hon fyller

av sjuttio är. Denna plikt gäller oavsett i världen i fråga är

var personen bosatt.

Totalförsvarsplikten gäller under motsvarande tid också för alla som utan att vara svenska medborgare är bosatta i Sverige. En

person anses vara bosatt i Sverige om han eller hon stadigvarande vistas här. Avgörande för denna fråga är den faktiska bosättningen och den är

som bosatt i Sverige är därför totalförsvarspliktig även han eller hon inte

om är folkbokförd här.

Skyldigheten att fullgöra värnplikt omfattar i enlighet med l kap. 5 § LOT däremot endast män är svenska medborgare och gäller från

som början det kalenderår när den totalförsvarspliktige fyller nitton år till

av slutet av det kalenderår när han fyller fyrtiosju år. I enlighet med lagen 1994:1810 möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller

om civilplikt med längre grundutbildning gäller dock att även kvinna

en under vissa förutsättningar kan skyldig att fullgöra värnplikten.

vara

I 2 kap. 2 § LOT föreskrivs att varje svensk är

man som totalförsvarspliktig är skyldig att genomgå mönstring, om det inte är uppenbart att han saknar förmåga att fullgöra värnplikt och civilplikt. Skyldigheten inträder det kalenderår när den totalförsvarspliktige fyller arton år. För den förvärvar svenskt medborgarskap än så,

som senare inträder skyldigheten från och med den dag när han blir svensk medborgare. Om det inte finns särskilda skäl, är ingen skyldig att genomgå mönstring efter det kalenderår när han fyller tjugofyra år. Särskilda skäl kan t.ex. vara att någon medvetet hållit sig undan och därför inte har kunnat nås med kallelse tidigare.

en

Bestämmelsen i 2 kap. 2 § LOT innebär även att den har

som förvärvat sitt svenska medborgarskap efter utgången det kalenderår

av när han fyller 24 år som regel inte skall kallas till mönstring. I propositionen, 1994/95:6 163, anförs dock att mönstring kan bli

s. aktuell i mycket sällsynta undantagsfall, t.ex. då har alldeles

personen särskilda kvalifikationer för att utbilda sig till befattning kräver

en som mönstring.

-

I enlighet med 4 kap. 2 § LOT är den som skrivits in för värnpliktoch inte har kallats in till grundutbildningen före utgången det

av kalenderår när han fyller tjugofyra år skyldig att fullgöra

grundutbildningen endast om det finns särskilda skäl. Med särskilda skäl avses t.ex. att någon hållit sig undan från mönstringen och därför inte mönstrats i tillräckligt god tid för att kunna inkallas före utgången av det kalenderår då han fyller 24 år. Åldersgränsen motiveras av att de totalförsvarspliktiga i regel efter 24 års ålder kan förväntas ha skaffat sig sådana levnadsomständigheter att dessa skulle försvåra ett fullgörande av utbildningen.

Under normala förhållanden upphör således skyldigheten att fullgöra värnplikt om den totalförsvarspliktige inte har kallats in till grundutbildning före utgången av det kalenderår då han fyller 24 år. Detta innebär med hänsyn till att det i praktiken bara är personer som

är bosatta i Sverige som inkallas att de värnpliktiga som vistats

utomlands till efter utgången av detta kalenderår i princip är befriade från värnplikten. Sak samma gäller de personer som förvärvar svenskt medborgarskap efter utgången av det kalenderår då de fyller tjugofyra år.

I 4 kap. 3 § LOT föreskrivs att svensk medborgare är

en - som medborgare även i en annan stat än Sverige inte är skyldig att

fullgöra en längre grundutbildning än 60 dagar om han har fullgjort en motsvarande utbildning i den andra staten. Detsamma gäller om personen i fråga, innan han fyllt nitton år, väljer att fullgöra vämpliktsutbildning i den andra staten och det står klart att så kommer att ske. I en sådan situation uppställs vidare som krav att utbildningen i den andra staten till sin längd och effektivitet skall vara minst likvärdig den som krävs av honom i Sverige.

4 kap. 3 § LOT är ett uttryck för Sveriges åtaganden i enlighet med 1963 års konvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap.

om Av en bestämmelse i konventionens artikel 6 följer att en totalförsvarspliktig med flerfaldigt medborgarskap, innan han uppnår nitton års ålder har rätt att välja att fullgöra sina militära förpliktelser i en annan stat som han också är medborgare Dock skall tjänstgöringen med avseende på längd och effektivitet vara åtminstone likvärdig med den som han annars skulle ha genomgått i det andra landet.

Den totalförsvarspliktiges valrätt i enlighet med 4 kap. 3 § LOT är inte begränsad till de västeuropeiska länder som är bundna av 1963 års konvention. Även den totalförsvarspliktige uppfyller krav i

om samma förhållande till en annan stat och på motsvarande sätt väljer att fullgöra militärtjänstgöring för den staten, är han alltså inte skyldig att göra värnplikt i Sverige.

Dubbelt medborgarskap 157

Skyldighet att i Sverige fullgöra värnplikt föreligger självfallet inte

heller om en totalförsvarspliktig med dubbelt medborgarskap har

fullgjort den militära tjänstgöringen i den andra staten innan han påbörjar tjänstgöringen i Sverige.

4.3.3.3 Sammanfattning

Genom 1963 års konvention samt de Sverige med vissa stater

av träffade särskilda överenskommelserna har konsekvenserna dubbelt

av medborgarskap på värnpliktsområdet reglerats i förhållande till ett antal länder. Problemet begränsar sig därmed i praktiken till är

personer som medborgare i Sverige och i stat som varken har tillträtt konventionen eller träffat särskild överenskommelse med Sverige.

I de fall då en person tillhörig den angivna kategorin har

nyss fullgjort militärtjänst i sitt andra medborgarskapsland, kan han i enlighet med 4 kap. 3 § LOT befrias från värnplikt här. Är förhållandet det motsatta dvs. att han först gjort värnplikt i Sverige och därefter

rest till sitt andra hemland kan det såvitt vissa länder däremot

- avser inte uteslutas att han komma att tvingas göra militärtjänst även där, något som självfallet också kan leda till att män eñer fullgjord värnplikt i Sverige avstår från att besöka sina hemländer.

Den nu berörda problematiken torde dock i praktiken

vara av förhållandevis begränsad omfattning. Pliktverket har t.ex. uppgett

att man i stort inte upplever några problem i detta avseende.

Säkerhetsaspekter

Kommitténs analys frågan dubbelt medborgarskap skall enligt

av om direktiven särskilt beröra bl.a. säkerhetsfrågor. Den bakomliggande orsaken härtill är att det i olika sammanhang hävdats att dubbla medborgarskap kan leda till dubbla lojaliteter och lojalitetskonflikter, något som skulle kunna medföra säkerhetsrisker. Mot detta har å andra sidan anförts att det är de emotionella banden med ett land- vistelsetid i landet, familjeförhållanden där etc. är det väsentliga och att

- som medborgarskapet därför inte har någon avgörande betydelse.

158 Dubbelt medborgarskap

4.3.4.1 1985 års medborgarskapskommitté

1985 års medborgarskapskommittén hade som tidigare angetts till uppgift bl.a. att överväga om det fanns skäl att öka tillåtligheten av dubbla medborgarskap. Såvitt avsåg de säkerhetsmässiga aspekterna på en eventuellt ändrad ordning inhämtade Medborgarskapskommittén yttranden från Överbefälhavaren ÖB och Rikspolisstyrelsen RPS. De av ÖB till kommittén framförda Synpunkterna kan sammanfattas enligt följande. En person som av fri vilja vill behålla medborgarskap i ett annat land när han eller hon blir svensk medborgare kan ha sådana lojaliteter och bindningar att tillträde till tjänster och förtroendeposter i vårt land inte bör medges. Det kan ifrågasättas lagstiftningen inte bör ändras så att statliga - om myndigheter vid anställning för vissa känsliga befattningar får ta hänsyn till innehav av dubbelt medborgarskap. I krig är det inte självklart att en person med dubbelt medborgarskap kommer att behandlas som krigsfånge av det andra hemlandet, utan han kan komma att betraktas som desertör. Möjligheten att hindra främmande underrättelseverksamhet i t.ex. militära skyddsområden minskar genom förekomsten av dubbelt medborgarskap. Problem har förekommit med militärpersonal med invandrarbakgrund. Dels genom att yrkesofficerare utsatts för försök till värvning för spioneri vid besök i det andra land de har anknytning till, dels genom att personal i FN-förband kommit i loj alitetskonflikt när de varit verksamma i ett sådant land. Sverige har med vissa andra stater ingått avtal om teknologiskt utbyte. I dessa avtal åtar sig Sverige att garantera att här i landet berörda personer uppfyller nödvändiga säkerhetskrav. Det är tveksamt om Sverige, på grund av kontrollsvårigheter, kan lämna garantier för personer med dubbelt medborgarskap.

RPS:s inställning redovisades i betänkandet enligt följande 88.

"Erfarenheten visar att det ofta finns ett samband mellan medborgarskapet och lojaliteten till ett land. Dubbla medborgarskap kan därför medföra dubbla lojaliteter, och detta kan ha betydelse för säkerhetsfrågor. Utländska underrättelsetjänster inriktar sig på de band till ett annat land som kan finnas för att värva personer för sina syften. Kanske bör en åtskillnad göras mellan den som kunnat avsäga sig sitt utländska medborgarskap och bli svensk medborgare, men avstått från detta, och den som haft svårigheter att bli med sitt ursprungliga medborgarskap. Är det fråga

av om personer som

-

hittills av ekonomiska skäl avstått från att bli svenska medborgare finns definitivt anledning att vara uppmärksam på risken att ekonomiska motiv

kan leda dessa personer till att låta sig utnyttjas i positioner de kan efter

att ha blivit svenska medborgare, efter eventuella utökade möjligheter till detta.

1985 års medborgarskapskommitté fann sammanfattningsvis

det vara svårt att dra några bestämda slutsatser beträffande följderna av dubbelt medborgarskap från säkerhetssynpunkt. Kommittén ansåg det dock vara klart att det förhållandet att en person känner lojalitet mot två stater kan medföra komplikationer. Däremot torde det enligt kommitténs bedömning inte vara visat att innehavet av ett eller flera medborgarskap skulle ha en avgörande betydelse därvidlag. Mer sannolikt ansågs vara att det är de emotionella banden med ett annat land eller det faktiska beroendet av det, t.ex. anhörigas vistelse där, som är avgörande. Kommittén ansåg därför inte att säkerhetsaspekterna i sig medförde att man bör inta en restriktiv hållning till frågan

om dubbelt medborgarskap.

4.3.4.2 Regeringens proposition 1990/91 : 195 om aktiv flykting-

och immigrationspolitik

Som angetts under avsnitt 4.3.1.4 återkallades rubricerade proposition efter regeringsskiftet år l99l. Det har emellertid likväl sitt intresse att här kortfattat redovisa vad i propositionen anfördes de

som om säkerhetsmässiga aspekterna på dubbelt medborgarskap.

I propositionen konstaterade föredragande statsrådet inledningsvis att det var svårt att dra några bestämda slutsatser beträffande följderna av dubbelt medborgarskap från säkerhetssynpunkt, att så mycket

men var klart att det förhållandet att en person känner lojalitet mot två stater kan medföra komplikationer. Det framhölls vidare att eventuella säkerhetsrisker torde ligga latenta och aktualiseras först vid krig eller krigsfara. Att innehavet av ett eller flera medborgarskap skulle ha

en avgörande betydelse ansågs dock inte på något sätt vara självklart.

4.3.4.3 Rikspolisstyrelsens/Säkerhetspolisens uppfattning

I september 1998 sammanträffade kommittén med Rikspolisstyrelsen/ Säkerhetspolisen RPS/SÄPO för att diskutera de eventuella säkerhetsmässiga konsekvenserna av ett väsentligt större antal dubbla medborgarskap. Från RPS/SÄPO anfördes i huvudsak följande.

-

Enligt RPS/SÄPO:s uppfattning är medborgarskap

en persons av underordnad betydelse när det gäller risken för att han eller hon skall bedriva spionage mot svenska intressen. Drivkrafterna för sådan verksamhet är i stället andra som t.ex. pengar eller stor besvikelse över något, t.ex. en utebliven befordran någon tycker sig förtjänat. Det

som finns också exempel på att behovet av spänning i sig varit tillräckligt för att personer skall låta sig rekryteras till underrättelseverksamhet. Vidare kan det vara så att den främmande underrättelsetjänsten väljer att söka upp en person som har någon form relation till det vän/ande

av landet. Har t.ex. en person sin familj i det andra landet kan detta förhållande utnyttjas av landets underrättelsetjänst på olika sätt. Det kan handla om att det ställs i utsikt att underlätta kontakter eller återförening med de anhöriga, men det har också förekommit olika former sanktioner mot de anhöriga.

av

Med beaktande det sagda har RPS/SÄPO inte några principiella

av invändningar mot att dubbelt medborgarskap tillåts i fler situationer än vad som i dag är fallet. Man känner för övrigt inte heller till något konkret fall där dubbelt medborgarskap spelat roll i samband med brott mot rikets säkerhet.

Enligt RPS/SÄPO skulle tillåtande dubbelt medborgarskap i vissa

av situationer i själva verket kunna tänkas till fördel

vara ur säkerhetssynpunkt. Det skulle då handla om personer framställt

som önskemål till ursprungslandet om att få bli befriade från det landets medborgarskap, en befrielse i dag enligt huvudregeln är

som en förutsättning for att personen skall beviljas svenskt medborgarskap. Om lagen ändras så att befrielsen inte längre kommer att behövas, innebär detta även att den utländska staten mister ett potentiellt påtryckningsmedel eftersom löfte om befrielse inte längre kommer att kunna användas i syfte att få att utföra vissa tjänster landet i

personer fråga.

4.3.4.4 Försvarsmaktens uppfattning

Kommittén sammanträffade i september 1998 även med Försvarsmakten FM för att diskutera vilka konsekvenser ett eventuellt väsentligt ökat antal dubbla medborgarskap skulle kunna få inom deras verksamhetsområde. För att få ett brett underlag inför sitt ställningstagande hade FM före mötet gått ut med omfattande internremiss till

en sina närstående myndigheter. I det följande sammanfattning

ges en av de synpunkter som vid sammankomsten framfördes från FM.

FM anser att dubbelt medborgarskap inom deras verksamhetsområde har betydelse främst i tre olika avseenden, nämligen i fråga

om

-

l säkerhetsaspekter, 2 signaleffekter de signaler i olika riktningar blir effekten att

som av

samhället accepterar dubbla medborgarskap, samt 3 folkrättsliga aspekter.

1 fråga om säkerhetsaspekter dvs. främst huruvida innehavet

- av dubbelt medborgarskap hos vissa kan kan komma att öka

personer benägenheten att medverka i brottslighet riktad mot statliga intressenmenar FM att detta ytterst år en fråga om den enskilde medborgarens lojalitet mot staten. Enligt FM:s bedömning år lojaliteten inte väsentligen beroende av om en person är enbart svensk medborgare eller om han/hon därutöver även har något annat medborgarskap. Erfarenheten visar att det som regel i stället är andra faktorer- t.ex. tvång eller ekonomisk belöning som har verklig betydelse för att

- en person skall medverka i brottslighet av det nu aktuella slaget.

säkerhetsaspekterna kommer även in i samband med den internationella verksamhet som bedrivs av FM, t.ex. inom för

ramen utlandsstyrkorna eller vid olika uppdrag som observatör. Det är inte otänkbart att en svensk befattningshavare med dubbla medborgarskap skulle kunna förorsaka dubier hos någon utländsk part i fråga

om befattningshavarens lojalitet och opartiskhet, något som i sin tur skulle kunna äventyra hans eller hennes säkerhet. FM har vilket bör

framhållas självfallet inte bara ett för att den internationella

- ansvar uppgiften utförs på ett korrekt och förtroendeingivande sätt utan även ett ansvar för personalens säkerhet.

Såvitt avser säkerhetsaspekterna har Försvarets materielverk vidare anfört att problem kan uppkomma inom för de avtal

ramen om teknologiskt utbyte som Sverige har ingått med vissa andra stater. Dessa samarbetsavtal innehåller regelmässigt föreskrifter om att den med avtalet avsedda informationen inte får delges utländska medborgare. Med andra ord får sådan information inte heller till

ges en person som utöver svenskt medborgarskap har medborgarskap även i något annat land, vilket under olyckliga omständigheter skulle kunna leda till att Sverige går miste om viktig teknologisk information.

Beträffande säkerhetsaspekterna gör emellertid FM även med

beaktande av de framförda Synpunkterna sammantaget den bedöm-

ningen att ett väsentligt Ökat antal dubbla medborgarskap skulle få förhållandevis ringa effekter.

Vad därefter gäller signaleffekterna bör dessa enligt FM delas in i tre kategorier, nämligen dels signaler sprids inom landet, dels

som sådana som sprids utanför landet samt slutligen signaler som utgår från den enskilde.

- en...

Nationellt i Sverige skulle en liberal syn på dubbla medborgarskap kunna medföra negativ, generell påverkan på det allmärma

en säkerhetsmedvetandet. Vad är att delar allmänheten och

som avses av andra skulle kunna dra den slutsatsen att samhället inte så allvarligt

ser på säkerhetsfrågor eftersom man i så hög grad tillåter dubbla medborgarskap. Personer med dubbla medborgarskap skulle kanske också komma att anställas på känsliga befattningar i större utsträckning. Detta kan komma att göra intressanta såsom

personerna rekryteringsobjekt till olovlig underrättelseverksamhet eller

annan kriminell verksamhet. Därmed inte sagt att det dubbla medborgarskapet i sig skulle ha någon direkt betydelse för benägenhet att

personernas låta sig rekryteras, däremot skulle andra lockmedel t.ex. löften

- om stora ekonomiska ersättningar kunna ha avgörande betydelse.

- en

Med externa signaler avser FM bl.a. när den svenska försvarsmakten arbetar intemationellt. Det finns i de sammanhangen

en risk för att Sveriges utländska samarbetspartners till följd svensk

av en befattningshavares dubbla medborgarskap låter bli att delge honom eller henne viss information på detta finns säkerhetsmässig

även en aspekt enligt ovan. Ett betydande antal befattningshavare i den svenska försvarsmakten med dubbla medborgarskap skulle i förlängningen vidare kunna leda till internationellt misstror det

att man svenska säkerhetsmedvetandet, något som vore mycket olyckligt.

I diskussionen om FM:s internationella arbete skall för tydlighetens skull framhållas att det naturligtvis ibland kan så att med

vara en person en viss konstellation dubbla medborgarskap kan användas för

av tjänstgöring på vissa håll i världen, men inte på andra.

Med signaler från den enskilde innehavaren dubbelt

av medborgarskap t.ex. att någon att göra värnplikten önskar

avses genom visa sin lojalitet mot det svenska samhället. Detta är något FM

som som ser positivt på såväl för egen del som för personens möjligheter att integreras i det svenska samhället.

De bestämmelser som sammantagna betecknas folkrätt i krig

som tar inte hänsyn till förekomsten av dubbla medborgarskap. Det finns därför ur folkrättslig aspekt risk för att med dubbelt

en en person medborgarskap under krig eller väpnad konflikt får sämre behandling än övriga. Huruvida så även de facto kommer att bli fallet går inte att uttala sig om i förväg. Här skall dock tas upp två frågeställningar för att något belysa problematiken.

Enligt konventionen i Haag den 18 oktober 1907 angående lagar och bruk i lantkrig IV Haagkonventionen, artikel 23:2, är det uttryckligen förbjudet att tvinga motpartens medborgare att delta i operationer riktade mot det landet. Vad gäller- för det fall artikeln skulle bli

egna aktuell att tillämpa på någon svensk utlandsstyrka eventuella

-

Dubbelt medborgarskap 163

befattningshavare som utöver det svenska medborgarskapet har medborgarskap även i den stat som operationerna skall riktas mot

En annan fråga rör tillämpningen av konventionen i Haag den 18 oktober 1907 angående neutrala makters och rättigheter och

personers förpliktelser under ett lantkrig V Haagkonventionen. Vilka möjligheter har t.ex. en svensk FN-observatör med dubbelt medborgarskap att hävda sin neutralitet

FM gör, med beaktande av samtliga berörda aspekter,

ovan sammanfattningsvis följande bedömning. En väsentlig ökning

av antalet dubbla medborgarskap riskerar upphov till vissa problem.

att ge Det bör därför, i synnerhet med hänsyn till signaleffektema,

inte vara möjligt för en person med dubbelt medborgarskap att få anställning som officer, reservofñcer eller i utlandsstyrkoma. Det bör inte heller vara möjligt för personer med dubbelt medborgarskap att erhålla civil anställning inom FM.

Däremot utgör dubbelt medborgarskap enligt FM:s uppfattning inte något hinder för vämpliktstjänstgöring, deltagande i hemvärnsförband eller i frivilliga försvarsorganisationer. heller bör dubbelt medborgarskap utgöra hinder mot krigsplacering, dock att vissa krigsbefattningar bör vara undantagna.

4.4 Synen dubbelt i

på medborgarskap

1963 års och 1997 års

Europarådskonventioner

Det finns på medborgarskapsrättens område två konventioner vilka tillkommit inom ramen för det arbete som bedrivs av Europarådet. Den första av dessa är 1963 års europeiska konvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall

av flerfaldigt medborgarskap. 1963 års konvention, som ratificerades

av Sverige år 1968, hade till huvudsakligt syñe att reducera antalet fall

av dubbla medborgarskap. Denna målsättning har emellertid inte kunnat infrias utan tvärtom har antalet personer i Europa med dubbelt medborgarskap ständigt ökat.

I 1963 års konvention, artikel föreskrivs

att en vuxen person som är medborgare i någon av konventionsstatema och som fri vilja

av förvärvar medborgarskap i en annan sådan stat- genom naturalisation, anmälan eller återtagande skall förlora sitt tidigare medborgarskap.

- Regeln gäller både myndiga och omyndiga. För omyndiga är den dock inte ovillkorlig utan förutsätter dels att omyndiga enligt lagen i medborgarskapslandet kan förlora medborgarskapet under angivna

164 Dubbelt medborgarskap

betingelser, dels att den omyndige vid förvärvet det

av nya medborgarskapet ägt rättslig handlingstönnåga eller varit lagligen företrädd.

I konventionens artikel l föreskrivs vidare att omyndiga- inte

som är eller har varit gifta skall förlora sitt tidigare medborgarskap de

- om blir medborgare i konventionsstat till följd att deras föräldrar

annan av förvärvar medborgarskap där naturalisation, option eller

genom återvinning. Är det bara den föräldern förlorar sitt tidigare

ene som medborgarskap, bestämmer lagen i den stat där den omyndige är medborgare huruvida han eller hon skall följa föräldern imedborgarskapsrättsligt hänseende.

Utöver Sverige har följande länder ratificerat 1963 års konvention: Östenike, Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Irland, Italien,

Luxemburg, Nederländerna, Norge, Spanien och Storbritannien.

Som inledningsvis konstaterats har det sedan tillkomsten 1963

av års konvention skett en ständig ökning antalet i Europa

av personer med dubbelt medborgarskap. En stor grupp av dessa utgörs barn

av som vid födelsen fått dubbla medborgarskap på grund att deras

av föräldrar har olika medborgarskap. Denna utveckling är följd att

en av ett flertal länder med tiden ändrat sin nationella lagstiftning så att det numera råder större jämställdhet mellan föräldrarna i fråga rätten att

om överföra medborgarskap på sina barn, något står helt i

som överensstämmelse med en rekommendation som Europarådet utfärdade år 1977. I rekommendationen förutsattes vidare att berörda stater genom konventioner eller bilaterala avtal skulle kunna

enas om principer varigenom barn som innehade flerfaldiga medborgarskap skulle kunna avsäga sig alternativt tvingas avsäga sig alla utom ett

- av medborgarskapen vid uppnådd myndig ålder. En möjlighet att för svenskt vidkommande ingå de förutsätta avtalen finns inskriven i 7 §

a MedbL, något sådant avtal har dock ännu inte ingåtts.

Vid sitt möte i november 1987 tog Europarådets kommitté för juridiskt samarbete, CDCJ, upp frågan om granskning 1963 års

av konvention. Från vissa staters sida, bl.a. Sverige, hade framställts önskemål om att skulle öppna möjlighet att i särskilda fall

man en behålla sitt tidigare medborgarskap vid förvärv ett nytt. Bakgrunden

av till propåema var det förhållandet att 1963 års konvention tillkom före de stora immigrationsvågoma i Europa först arbetskraft och

av senare dessas familjemedlemmar. Den omfattande immigrationen ledde till stora utländska befolkningsgrupper i betydande utsträckning valde

som att inte nationaliseras eftersom de samtidigt tvingades sitt

uppge tidigare medborgarskap och därigenom en del sin identitet och sitt

av kulturella CDCJ:s beslut vid novembermötet 1987 blev att ett

arv.

Dubbelt medborgarskap 165

komplettare underlag skulle inhämtas för att kunna bedöma det

om fanns behov ändringar och i så fall vilka.

av

De under år 1987 framförda önskemålen ledde fram till att Europarådet i mars 1988 beslutade att tillsätta en kommitté

- Europarådets expertkommitté angående dubbla medborgarskap med

uppdrag att omarbeta konventionen så att den i vissa hänseenden blev mindre strikt. Kommitténs mandat gick ut på att överväga möjligheten för make att behålla sitt dittillsvarande medborgarskap vid förvärv

av den andre makens medborgarskap samt att undersöka förutsättningarna för att låta invandrare i andra generationen behålla sitt gamla medborgarskap vid naturalisation m.m. Kommitténs arbete ledde också fram till förslag om förändringar konventionen i dessa två frågor.

av Ändringarna gav konventionsstaterna rätt att i sin nationella lagstiftning föreskriva att sökanden i de nämnda situationerna har rätt att behålla sitt tidigare medborgarskap. I protokollet Strasbourg den 2 februari 1993 hänvisade Europarådet till det stora antalet migranter är

som permanent bosatta i medlemsländerna och till att deras integration skulle underlättas av möjligheten till dubbelt medborgarskap. Protokollet har ratificerats vissa stater Frankrike, Italien och

av Nederländerna medan andra, bl.a. Sverige, har avstått från ratificering Council of Europe, European Treaty Series 149.

Under slutfasen av arbetet med de nyss redovisade ändringarna väcktes inom Europarådet frågan att utarbeta helt konvention

om en ny som utan att ange om enkla eller dubbla medborgarskap bör

- vara huvudregeln reglerar olika frågor i samband med medborgarskap. Att

frågan om en ny konvention initierades berodde på att ett antal länder ansåg att principen om undvikande dubbla medborgarskap inte

av längre överensstämde med deras nationella inställning. Sedan den juridiska styrgruppen i Europarådet godkänt att expertkommittén tog sig an uppgiften, tillsattes en arbetsgrupp för att utarbeta ett konventionsförslag.

Arbetet med ett nytt konventionsförslag resulterade i att Europarådets ministerkommitté i maj 1997 konvention om

antog en ny medborgarskap som -till skillnad från 1963 års konvention- är neutral i fråga om dubbelt medborgarskap och överlämnar till konventionsstaterna att själva bestämma i vilken utsträckning dubbelt medborgarskap skall tillåtas. Således uttalas i den konventionens preambel att

nya medlemsstaterna i Europarådet och övriga signatärstater beaktar att stater har olika inställning till flerfaldigt medborgarskap och erkänner att det står varje stat fritt att i sin nationella lagstiftning bestämma vilken verkan en medborgares förvärv eller innehav ett annat

av medborgarskap skall ha. Vidare uttalas att det föreligger enighet att

om det är önskvärt att finna tillfredsställande lösningar på verkan

av

166 Dubbelt medborgarskap

- en...

flerfaldigt medborgarskap, särskilt i fråga de rättigheter och

om skyldigheter som tillkommer berörda personer.

I sammanhanget bör även den skillnaden mellan konventionema nämnas att 1963 års konvention är helt fokuserad på frågor hänger

som samman med dubbelt medborgarskap medan 1997 års konvention behandlar samtliga aspekter medborgarskap.

Konventionen från år 1997 inverkar inte på tillämpningen av 1963 års Europarådskonvention mellan de konventionsstater är bundna

som av båda konventionema artikel 26, punkt i 1997 års konvention.

Utöver Sverige har fjorton länder undertecknat den

nya konventionen: Österrike, Bulgarien, Danmark, Finland, Grekland, Ungern, Island, Italien, Nederländerna, Norge, Portugal, Ryssland, Slovakien och Makedonien. Konventionen har för närvarande februari 1999 ratiñcerats endast Slovakien och Österrike.

av

4.4. l

Sammanfattning

Det huvudsakliga syftet med 1963 års konvention att reducera

var antalet fall av dubbla medborgarskap. Utöver att denna målsättning inte kunnat infrias, kan konstateras att konventionen med tiden ändrats på sådant sätt att den avvisande hållningen till dubbla medborgarskap modifierats i inte oväsentlig grad. Ändringama år 1993 således

gav konventionsstatema rätt att i den lagstiftningen föreskriva rätt

egna en för sökanden att i två olika situationer- nämligen vid makes förvärv

av andra makens medborgarskap samt vid medborgarskapsförvärv

av invandrare i andra generationen behålla sitt tidigare medborgarskap.

- Av betydelse i sammanhanget är även Europarådets rekommendation år 1979 om att konventionsstatema i sina respektive lagstiftningar skulle verka for jämställdhet mellan föräldrar i fråga rätten att överföra

om medborgarskap på sina bam. Denna rekommendation får ha

anses inneburit att Europarådet såvitt avser barn uttalat sig för tillåtligheten av dubbelt medborgarskap. Till den beskrivna utvecklingen skall läggas 1997 års konvention som alltså ställer sig helt neutral till vilken hållning konventionsstatema intar i fråga om dubbelt medborgarskap.

Sett i ett europeiskt perspektiv kan med beaktande av det sagda sammanfattningsvis konstateras att den kategoriskt avvisande inställningen till dubbelt medborgarskap med åren har fått vika.

ge

Dubbelt medborgarskap 167

4.5 1979 års l §

ändring av MedbL angående svenskt medborgarskap efter

modern

I enlighet med l § MedbL gäller att ett barn alltid förvärvar svenskt medborgarskap vid födelsen modern är svensk medborgare. Så har

om emellertid inte alltid varit fallet utan fram till den l juli 1979 det i

var huvudsak faderns medborgarskap styrande för barnet

som var om skulle erhålla svenskt medborgarskap.

Fram till halvårsskiftet 1979 innebar regleringen i MedbL- för bam vars föräldrar var gifta med varandra eller där äktenskapet mellan föräldrarna hade upplösts faderns död följande. Ett sådant

genom barn förvärvade svenskt medborgarskap vid födelsen, om fadern

var svensk medborgare. Om fadern saknade svenskt medborgarskap var moderns svenska medborgarskap däremot inte tillräcklig

en förutsättning för att barnet skulle få svenskt vid födelsen. För detta krävdes dessutom att barnet vid födelsen inte heller förvärvade något utländskt medborgarskap fadern.

genom

Då barnets föräldrar inte var gifta med varandra eller äktenskapet

upplösts genom äktenskapsskillnad fick barnet svenskt medborgar-

skap vid födelsen, om modern var svensk medborgare.

Den fram till år 1979 gällande ordningen ifrågasattes redan vid MedbL:s tillkomst. Det konstaterades således att regleringen stod i strid med kravet på jämställdhet mellan föräldrarna, detta argument fick

men vika för önskemålet att förhindra uppkomsten dubbla

av medborgarskap. Utgången blev densamma vid behandlingen i Nordiska rådet år 1970 av ett medlemsförslag som syftade till att jämställa föräldrarna i fråga om rätten att överföra medborgarskap till barnen. Nordiska rådets juridiska utskott uttalade att förslaget skulle komma att medföra dubbla medborgarskap för bam. Utskottet framhöll vidare att det dittills hade varit en väsentlig och grundläggande princip i nordisk medborgarskapslagstiftning att försöka undvika dubbla medborgarskap. Dessutom stod förslaget anförde utskottet i motsättning till de

- strävanden som låg bakom 1963 års Europakonvention. Det utredningsuppdrag som föranleddes av medlemsförslaget begränsades därför till att avse möjligheten att ta större hänsyn till principen

om barnets intresse vid fastställande av medborgarskapet. De tillkallade sakkunniga föreslog i sitt betänkande att detta skedde

genom en liberaliserad naturalisationspraxis Nordisk utredningsserie 1976:9.

1979 års ändring av l § MedbL innebar ett stärkande kvinnans

av ställning i medborgarskapsrättsligt hänseende. Eftersom det för lagstiftaren var uppenbart att ändringen skulle komma att leda till ett

/

168 Dubbelt medborgarskap

- en...

väsentligt ökat antal dubbla medborgarskap för barn, kan ändringen också sägas ha inneburit det svenska regelsystemets godtagande

av dubbla medborgarskap för denna grupp. De principiella

resonemang som fördes under lagstiftningsarbetet är därmed i stora delar intresse

av även vid diskussioner kring dubbelt medborgarskap för Det

vuxna. finns således anledning att närmare belysa de överväganden låg till

som grund för lagändringen år 1979.

4.5.1 till 1979 års samt dess

Bakgrunden lagändring

förarbeten

Som angetts ifrågasattes redan vid tillkomsten av MedbL den bristande jämställdheten mellan föräldrar i fråga om rätten att överföra svenskt medborgarskap på sina bam. I takt med fortskridandet av det svenska jämställdhetsarbetet på andra områden växte sig de kritiska synpunkterna med tiden allt starkare.

Diskussionerna fördes inte enbart det nationella planet utan även på det på det mellanfolkliga. Det viktigaste uttrycket härför den i

var maj 1977 av Europarådets ministerkommitté antagna rekommendationen till medlemsstaterna Resolution 77/13 att införa

om bestämmelser om skulle innebära att barn- föräldrar är gifta med

vars varandra men har olika nationalitet fick båda föräldrarnas

medborgarskap vid födelsen. Alternativt förordades att barnet

genom ett förenklat naturalisationsförfarande skulle även den förälders medborgarskap som barnet inte fick vid födelsen. Vidare föreslogs i Europarådets resolution ett förfarande för avveckling ett

av av medborgarskapen när barnet nått ålder.

vuxen

Det var mot den angivna bakgrunden regeringen initierade

som arbetet med departementspromemorian Förvärv svenskt

av medborgarskap genom modern DsA 1978:2. En promemoria i

som allt väsentligt korn att ligga till grund för de ändringar

som senare gjordes.

I departementspromemorian konstaterades den avvisande hållningen till de dubbla medborgarskapen hade sin grund i att de ansetts medföra åtskilliga besvärligheter, t.ex. i skydds-, värnplikts- eller beskattningsavseende. Enligt promemorian föreföll det emellertid den

som om uppfattningen ofta hade accepterats eller mindre självklar utan

som mer att man företagit någon egentlig analys. Man konstaterade även att inställningen till de dubbla medborgarskapen efter hand kravet

som på jämställdhet mellan föräldrarna i fråga rätten att barnen sitt

om ge medborgarskap hade kommit att dominera i någon mån hade

törskjutits, i vart fall såvitt gällde dubbelt medborgarskap hos barn.

Man hade funnit att nackdelarna överdrivits. I promemorian hänvisades också till 1977 års Europarådsresolutions motiv i vilka angående barn i

äktenskap angavs att dubbelt eller flerfaldigt medborgarskap

visserligen kan ge upphov till vissa svårigheter, att detta

men huvudsakligen gäller när i fråga är och har särskilda

personen vuxen skyldigheter gentemot de stater i vilka han eller hon är medborgare. Däremot fanns det enligt motiven ingen anledning att anta att någon större nackdel skulle bli följden av att ett barn samtidigt har båda

föräldrarnas medborgarskap.

Efter en diskussion kring för- respektive nackdelar med dubbelt

medborgarskap gjordes i departementspromemorian följande bedömning 50:

"Den nu företagna granskningen ger anledning till bl.a. följande slutsatser.

Principen att dubbla medborgarskap bör förhindras har ytterst sin grund i

ordningssynpunkter. Genom att allt fler barn i äktenskap landets

stater ger

medborgarskap genom modern, undanrycks, oberoende de ändringar vi

av

genomför, efterhand möjligheterna att hindra uppkomsten dubbla

av

medborgarskap. Under alla förhållanden måste ordningssynpunkter

underordnas andra, sakligt befogade krav på ändring

av

medborgarskapsbestämmelsema. Det gäller önskemålet att barn med stark

anknytning till vårt land skall svenskt medborgarskap. Det gäller också

kravet på att föräldrarna skall ställas lika i fråga rätten att överföra

om medborgarskap på sina barn. De nackdelar som en sådan utveckling medför är i hög grad begränsade och kan i viss utsträckning undvikas genom överenskommelser med andra stater."

Den angivna ståndpunkten framhölls vidare i promemorian,

var, emellertid inte liktydig med att man utan vidare borde acceptera att den som fått dubbelt medborgarskap vid födelsen skulle behålla båda nationalitetema efter uppnådd vuxen ålder. Det fanns mot bakgrund

av den inställning till förekomsten av dubbla medborgarskap

som kommit till uttryck i såväl riksdagsdebatten i vårt land på det

som nordiska och europeiska planet- anledning att undersöka möjligheterna att i någon utsträckning få till stånd avveckling det

en av ena medborgarskapet när innehavaren hade blivit vuxen.

Den ordning för avveckling av dubbla medborgarskap

som föreslogs i promemorian innebar en möjlighet att sluta avtal med andra stater. Grundtanken var att den som vid födelsen fick både svenskt och utländskt medborgarskap efter uppnådd ålder endast skulle

vuxen behålla medborgarskapet i den staterna där han eller hon sedan

av längre tid etablerat sig. Överenskommelser avsågs komma till stånd mellan Sverige och främmande stat endast när detta påkallades med

170 Dubbelt medborgarskap en...,

-

hänsyn till att ett större antal barn blev medborgare både i Sverige och i den andra staten. Det förutsattes att avtal i första hand skulle övervägas mellan de nordiska länderna och att man i fråga om andra stater borde vänta och se om det uppkom något behov av överenskommelser. Som tidigare anförts kan det i efterhand konstateras att något avtal det

av skisserade slaget varken har ingåtts med någon nordisk eller annan stat.

Flertalet remissinstanser yttrade sig över departements-

som promemorian ansåg att nackdelarna med uppkomsten av dubbla medborgarskap var begränsade och borde tillmätas underordnad

en betydelse i jämförelse med att barnet fick moderns svenska medborgarskap. Statens invandrarverk erinrade att verket tidigare

om varit negativt inställt till en refonn av detta slag med hänsyn till uppkomsten av dubbla medborgarskap. Verket underströk emellertid att argumentet att man och kvinna bör vara likställda i medborgarskapshänseende i sig självt vägde tungt. Härtill kom

fortsatte verket att under senare tid i olika länder hade genomförts

sådana ändringar i medborgarskapslagstiftningen att gift fått

mor samma rätt som fadern att överföra medborgarskap till sina bam. Oavsett vad Sverige beslutade skulle alltså i framtiden ett stort antal dubbla medborgarskap komma att uppkomma. Mot den bakgrunden fann Invandrarverket tiden för att ändra den svenska

vara mogen medborgarskapslagen så att barn vars föräldrar gifta med varandra

var alltid fick svenskt medborgarskap vid födelsen fadern eller modern

om var svensk medborgare.

Regeringens förslag till den nu aktuella lagändringen lades fram i propositionen 1978/7972 om ändring i lagen 1950:382 svenskt

om medborgarskap. Utöver att barn till svensk kvinna alltid skulle bli svensk medborgare vid födelsen innebar förslaget bl.a. att en svensk man som är far till utländskt barn och inte är gift med barnets

- som mor under vissa förutsättningar skulle kunna överföra svenskt

medborgarskap till barnet ett anmälningsförfarande.

genom

4.6 om dubbelt

Riksdagsdebatten medborgarskap

Riksdagen har som regel varje år att ta ställning till ett antal motioner som på olika sätt berör medborgarskapsfrågor. Här följer en kort presentation av några av de motioner som avgetts under 1990-talet och som innehåller yrkanden avseende tillåtligheten av dubbelt medborgarskap.

Dubbelt medborgarskap 171

I motion l989/90:Sf637 yrkade Håkan Holmberg fp att riksdagen hos regeringen skulle begära översyn de regler styrde frågan

en av som om dubbelt medborgarskap. Motionären ansåg att naturaliserad

en svensk medborgare som återvänder till sitt tidigare hemland, och åter blir medborgare i detta, borde möjlighet att behålla sitt svenska

ges medborgarskap.

Motionen behandlades Socialförsäkringsutskottet i betänkandet

av Svenskt medborgarskap l990/9l:SfU3. Utskottet hänvisade till att betänkandet Dubbelt medborgarskap DsA 1986:6 var under beredning inom regeringskansliet och att någon ytterligare utredning i fråga dubbelt medborgarskap därför inte påkallad.

om var

I motion 1991/92:Sf608 återkom Håkan Holmberg fp med ett yrkande av samma innebörd som i den förra motionen. I motionen anfördes att dubbelt medborgarskap kunde motiverat t.ex. då

vara personer som kommit till Sverige såsom politiska flyktingar

senare återvänder till sina ursprungsländer för att delta i demokratisk

en återuppbyggnad. Som ytterligare exempel anfördes då utländska medborgares barn bott större delen sitt liv i Sverige får

- som av svårigheter med studier, yrkesval eller politiskt arbete på grund det

av utländska medborgarskapet.

I motion l99l/92:Sf62l yrkade Maj-Lis Lööw mil. att riksdagen

s

som sin mening skulle ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att l möjligheterna måste förbättras för de invandrare som inte var

svenska medborgare att delta i den demokratiska beslutsprocessen i

det svenska samhället att i ökad utsträckning i stället

genom

acceptera dubbla medborgarskap, 2 en parlamentariskt sammansatt kommitté borde utreda hithörande

frågor varvid en nordisk samordning borde ske, 3 Sverige internationellt borde verka för att synen på dubbla

medborgarskap förändrades, 4 en uppmjukning av praxis i s.k. naturalisationsärenden omgående

borde komma till stånd.

I denna motion framhölls bl.a. vikten att invandrarna delaktighet

av ges i det politiska livet. Ett sätt att göra det möjligt för invandrare att få fullständig rösträtt var enligt motionärerna att i större utsträckning än vad som dittills varit fallet acceptera dubbla medborgarskap. Motionärerna påpekade i sammanhanget också att redan de dåvarande reglerna ledde till ett stort antal fall av dubbla medborgarskap.

De båda nu redovisade motionerna behandlades Socialförsäk-

av ringsutskottet i betänkandet Svenskt medborgarskap m.m. l991/92:SfU 12. I detta hänvisade utskottet till att Sverige anslutit sig

172 Dubbelt medborgarskap

- en...,

till 1963 års Europarådskonvention begränsning fall

om av av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall

av flerfaldigt medborgarskap. Utskottet förklarade sig vidare ha erfarit att en expertkommitté inom Europarådet hade utarbetat ett utkast till ett andra tilläggsprotokoll till 1963 års konvention. I utkastet föreslogs vidgade möjligheter till dubbelt medborgarskap

bl.a. för personer som fötts i eller före arton års ålder flyttat till det land

som vars medborgarskap de sedan förvärvar samt för frivilligt

personer som förvärvade sin makes medborgarskap. Protokollet kunde förväntas bli presenterat för Europarådets medlemsstater under hösten 1992. I avvaktan på denna presentation borde enligt utskottets mening inte något riksdagsinitiativ tas till svenska eller nordiska särlösningar på området. Utskottet avstyrkte därför bifall till motionerna Sf608 och Sf621.

I motion l996/97:SfJ622 anförde Peter Weibull Bemström m.fl. m att man inte kunde se några skäl att förhindra dubbelt medborgarskap. Motionärerna hänvisade till att tendensen i de flesta länder både i Europa och i andra delar av världen är att lätta på reglerna för dubbelt medborgarskap. Vidare anfördes bl.a. att medborgarskapet är en del av en persons identitet och att ett beslut avstående det

om av svenska medborgarskapet ter sig stötande för dem har t.ex.

som föräldrar eller barn i Sverige.

Lennart Daléus m.fl. c begärde i motion 1998/99:Sf608 ett tillkännagivande om att lagstiftningen bör förändras i riktning mot

en tillåtande syn på dubbla medborgarskap. För detta talar enligt motionärerna bl.a. den ökande internationaliseringen och medborgarskapets betydelse för identifikationen med det land

man lever

Slutligen pläderade Birger Schlaug m.fl. mp i motion l998/99:Sf626 för ett tillkännagivande att principen och reglerna

om om att inte tillåta dubbelt medborgarskap bör ses över. Motionärerna anser bl.a. att det skulle vara lättare för många invandrare att ta steget mot ett svenskt medborgarskap de inte tvingades säga sitt

om upp

tidigare medborgarskap.

De tre sist redovisade motionerna har avstyrkts

av

Socialförsäkringsutskottet under hänvisning till att denna kommittés

arbete och överväganden bör avvaktas.

4.7 Antalet i med dubbelt

personer Sverige

medborgarskap

Kommittén har undersökt omfattningen dubbelt medborgarskap i

av dag. Denna uppgift är inte helt enkel eftersom inte de

man av personregister som finns i Sverige kan utläsa om en person har fler än ett medborgarskap. En person med t.ex. svenskt och iranskt medborgarskap registreras således enbart som svensk medborgare. Tillvägagångssättet är i stället att utifrån ett omfattande statistiskt

underlag göra bedömningar och uppskattningar av hur många

som sammanlagt kan antas ha dubbelt medborgarskap.

Det statistiska underlag som ligger till grund för beräkningarna har inhämtats från Statistiska centralbyrån

och avser

antalet naturaliserade svenskar fördelade på ursprungsland, -

antalet i Sverige födda barn föräldrar har utländsk anknytning - vars

genom att vara födda i utlandet eller vara utländska medborgare, samt antalet utrikes födda svenska medborgare.

-

Bedömningarna av det statistiska underlaget och beräkningarna

av antalet dubbelmedborgare har skett med medverkan expertis från

av Invandrarverket.

Beräkningar av antalet personer i Sverige med dubbla medborgarskap har gjorts vid två tidigare tillfällen. 1985 års medborgarskapskommitté uppskattade antalet till drygt 100 000. Några år

senare anförde regeringen i den sedermera återkallade propositionen Aktiv flykting- och immigrationspolitik, 1990/91:l95, att antalet i Sverige boende personer med dubbla eller flerfaldiga medborgarskap vid den aktuella tidpunkten inte torde överstiga 150 000. Som huvudskäl till den antagna ökningen angav regeringen att allt fler den

personer genom ökade asylinvandringen hade kommit att omfattas av den praxis

som innebär att de svenska myndigheterna inte kräver befrielse från det utländska medborgarskapet.

I det följande redovisas resultatet av denna kommittés beräkningar. Siffrorna avser antalet i Sverige boende med dubbelt

personer medborgarskap per den 31 december 1997. Före respektive siffra

anges vilket ursprungsområde

den avser.

1 Dubbelt medborgarskap naturalisation/anmälan

genom

Norden: 3 500

-

Ovriga Europa: 82 000 -

Afrika: 12 000

-

Nordamerika: 1 500

Sydamerika: 16 000

Asien: 82 000

Totalt: 197 000

2 Dubbelt medborgarskap genom födelse i Sverige gifta föräldrar

av

varav minst en är född utomlands eller utländsk medborgare

Norden: 28 000

- .

Ovriga världen: 72 000 -

Totalt: 100 000 -

3 Dubbelt medborgarskap genom födelse i Sverige år 1979-1997

av

ogift svensk är född i utlandet och då kan antas ha

mor som

förvärvat även utländskt medborgarskap, vilket överförs också på

barnet

Den 1 december 1997 fanns i Sverige 30 508 personer som ingick i denna grupp. Av dessa kan omkring 2 000 antas ha förvärvat dubbelt medborgarskap vid födelsen i Sverige.

4 Dubbelt medborgarskap genom födelse i utlandet Den 31 december 1997 fanns i Sverige 18 197 i åldern 0-19

personer år som uppges vara födda i utlandet som svenska medborgare. Cirka 7 000 av de utrikes födda svenska medborgarna kan antas ha förvärvat även utländskt medborgarskap vid födelsen att födelselandets

genom lagar ger dem sådan rätt. Hur många barn kan ha erhållit utländskt

som medborgarskap på annat sätt är inte möjligt att uppskatta.

5 Totala antalet dubbla medborgarskap: En summering av de under l-4 redovisade antalen dubbelmedborgare ger 306 000. Den framtagna siffran bygger på uppskattningar och viss avrundning bör därför ske. Med beaktande därav gör kommittén den bedömningen att det i Sverige finns omkring 300 000 med

personer

dubbelt medborgarskap.

Ökningen i jämförelse med tidigare beräkningar ligger inom ramen för vad man kan förvänta sig. Liksom tidigare kan stor del

en av ökningen förklaras med den ökade flyktinginvandringen sammantaget med det faktum att flyktingar i enlighet med rådande praxis inte behöver befria sig från sitt utländska medborgarskap i samband med förvärv av svenskt. En viktig förklaring är det sedan den senaste

annan beräkningen fötts ett relativt stort antal barn som vid födelsen erhållit dubbelt medborgarskap.

-

4.8 Utländska förhållanden

Kommittén har inhämtat uppgifter om hur man i vissa andra länder ser på dubbelt medborgarskap och de därmed sammanhängande frågeställningarna. l det följ ande redovisning förhållandena i de länder ges en av varit föremål för kommitténs undersökning. som

4.8. l Norden

Danmark

I Danmark gäller huvudregel att innehav av dubbelt som medborgarskap inte är tillåtet. Vid naturalisation uppställs därför som krav att sökanden avsäger sig sitt utländska medborgarskap för det fall sådan förlust inte inträder automatiskt till följd av lagstiftningen i det andra landet. Vidare uppställs inte något krav på befrielse för flyktingar eller för beträffande vilka man utifrån vad som för danska personer myndigheter är känt lagstiftning eller praxis i det andra om medborgarskapslandet betraktar det uteslutet att befrielse skall - som kunna erhållas. För rösträtt vid val till Folketinget krävs att man fyllt arton är, har danskt medborgarskap samt hemvist i Danmark. I vissa fall anses man dock ha hemvist i Danmark trots att man bor utomlands, detta gäller bl.a. arbetar utomlands för den danska staten eller för personer som någon dansk hjälporganisation. Personer med dubbelt medborgarskap har rösträtt under förutsättningar som övriga danska samma medborgare. Värnplikten i Danmark omfattar varje dansk man. Den som är medborgare även i ett annat land kan dock undantas från värnplikten till följd internationella överenskommelser t.ex. den Danmark av - av tillträdda Europarådskonventionen från år 1963 eller bilaterala avtal med andra länder. Vidare kan har fullgjort värnplikt i personer, som något annat land, helt eller delvis frikallas från den danska värnplikten

genom beslut av vämpliktsmyndigheten.

Det finns inte några aktuella fall där dubbelt medborgarskap medfört begränsningar i de danska myndigheternas möjligheter att ge diplomatiskt skydd till dansk medborgare vistas i ett annat land en som där han eller hon också är medborgare. När en situation av det aktuella slaget uppkommer är de danska myndigheterna återhållsamma i sitt agerande gentemot myndigheterna i det andra landet. Det har aldrig förekommit att dubbelt medborgarskap spelat någon roll vid brott mot rikets säkerhet.

- en...

Finland

Den finska medborgarskapslagstiftningen bygger på grundprincipen att dubbelt medborgarskap bör undvikas. De viktigaste bestämmelserna finns i 4 och 8 medborgarskapslagen 40l/ 1968. Av 4 § 3 mom. framgår att det villkor för medborgarskapets förvärvande får som föreskrivas att sökanden befrias från utländskt medborgarskap vid äventyr att beslutet förfaller. Av 8 § följer att det finska annars medborgarskapet förloras automatiskt den förvärvar utländskt av som medborgarskap genom ansökan eller anmälan. Detsamma gäller genom den förvärvar utländskt medborgarskap sedan han eller hon som frivilligt gett sitt uttryckliga samtycke till det eller att inträda i genom främmande stats tjänst. I statliga val i Finland dvs. riksdagsval och presidentval- är varje finsk medborgare senast på valdagen fyller 18 år röstberättigad som oberoende han eller hon bor i Finland eller utomlands. Under tiden om för förhandsröstningen kan röstberättigade rösta utomlands personer eller i Finland, medan det under valdagen är möjligt endast inom det egna röstningsområdet i Finland. Skall utomlands bosatt finländare en rösta på valdagen krävs således att han eller hon då befinner sig i Finland. Det finns beträffande rösträtten inte några särbestämmelser för personer som har dubbla medborgarskap. Bestämmelser fullgörande vämpliktstjänst för den har om av som

dubbelt medborgarskap finns i vämpliktslagen 452/ 1950 och i

förordningen angående tillämpning av vämpliktslagen 63/ 1951. Finland har dessutom träffat avtal fullgörande vämpliktstjänst om av med USA och Argentina. Likaså finns det nordisk överenskommelse en på området. Finland har däremot inte anslutit sig till Europarådets konvention av

år 1963 om begränsning fall flerfaldigt medborgarskap och

av av om militära förpliktelser i fall flerfaldigt medborgarskap. Dock kan av konstateras att tillämpningen vämpliktslagen och den till lagen av hörande förordningen leder till i stort sett resultat samma som om Europakonventionen hade tillämpats. Enligt 45 § 3 vämpliktslagen kan utländsk medborgare mom. en som har antagits till finsk medborgare och i den främmande - som staten under fredstid har fullgjort sin tjänstgöringsplikt Värnpliktig som eller en del den på ansökan helt eller delvis befrias från av beväringstj änst under fredstid. Dock förutsätts för befrielse att personen i fråga har tjänstgjort minst månader. De angivna förutsättningarna sex för befrielse gäller även i fall dubbelt medborgarskap. av Om särskilda skäl föreligger kan vidare befrielse från beväringstjänst under fredstid beviljas finsk medborgare har som

-

medborgarskap även i någon annan stat om hans egentliga bo och hemvist inte är i Finland och om han inte har någon faktisk anknytning till Finland. En sådan befrielse förutsätter att personen i fråga styrker att han har familjeband och andra personliga band som faktiskt förenar honom med något annat land än Finland. Antalet sådana ansökningar uppgår till cirka 200 per år och av dessa godkänns omkring 90 %. I förekommande fall beror avslagen normalt på att personen är bosatt i Finland.

En vämpliktig har dubbelt medborgarskap har om han så

som önskar rätt att fullgöra sin vämpliktstjänst i Finland. Så sker i några tiotal fall årligen.

Vad därefter gäller frågor om diplomatiskt skydd kan i historiskt perspektiv konstateras att rätten till skydd har växlat mycket för personer med dubbla medborgarskap. Bl.a. av denna anledning har man genom internationella överenskommelser försökt lösa de problem som följer av dubbelt medborgarskap.

Frågan huruvida egentliga krav på skydd får framställas hos en stat som personen i fråga är medborgare i har i allmänhet besvarats med ett nej. Detta har man baserat på doktrinen om avsaknad av ansvar för krav mot personer med dubbla medborgarskap. Denna princip har tidigare även bekräftats av Internationella domstolen.

Numera är situationen dock År 1955 antog Internationella

en annan. domstolen en princip om att det är personens aktiva och betydande medborgarskap som är avgörande Nottebohm-fallet. Denna princip har även bekräftats i USA-Iran-tribunalens beslut år 1984 där man ansåg att personernas dominerande och effektiva medborgarskap var avgörande.

Med stöd av denna princip kan i fall av dubbelt medborgarskap ett krav på skydd under vissa förutsättningar framställas av den ena medborgarskapsstaten även då personen i fråga vistas i sin andra medborgarskapsstat. Men i praktiken bestrids ofta rätten att göra en sådan framställning. En stats rätt att ge skydd när en person är medborgare även i vistelselandet avgörs då i sista hand genom skiljeförfarande eller dom.

Inom finsk utrikesförvaltning har fall av dubbelt medborgarskap främst gällt utgivande konsulärt skydd. I bamkidnappningsfall och i

av fråga om familjerättsliga uppgifter inom utrikesförvaltningen har det under de senaste åren allt oftare hänt att någon av de inblandade parterna varit medborgare även i den stat som man ville ha skydd I praktiken innebär detta att de reella möjligheterna att lämna skydd är mycket små. Särskilt svårt är det i sådana islamiska länder där en medborgare enligt landet lag inte kan avstå från sitt medborgarskap eller endast genom en mycket komplicerad procedur kan göra så.

178 Dubbelt medborgarskap

- en...

Likaså uppkommer påtagliga problem i de fall då äktenskap ett automatiskt har gett medborgarskap i stat inte erkänner dubbelt en som medborgarskap. I de nu nämnda typfallen har det visat sig att den finska utrikesförvaltningens faktiska möjligheter konsulärt skydd att ge till finska medborgare med dubbelt medborgarskap är synnerligen begränsade. I andra familje- och bamkidnappningsfall har problem i större utsträckning inte förekommit. I värnpliktsärenden är problematiken dock frekvent. mer Det finns i Finland inte några erfarenheter innehav dubbelt av att av medborgarskap skulle ha utnyttjats vid värvning till av en person olovlig underrättelseverksamhet för sitt tidigare hemlands Å

räkning.

andra sidan framhålls att dubbelt medborgarskap kan fördröja eller försvåra integrering i det hemlandet. I fall en persons nya värsta kan därför en lojalitetskonflikt uppstå och den kan i sin utgöra god tur en

grund för underrättelsetjänsternas värvningssyften.

Island

I den isländska medborgarskapslagen uppställs inte något krav på att en utlänning som förvärvar isländskt medborgarskap skall befria sig från det utländska medborgarskapet. En isländsk medborgare förvärvar som utländskt medborgarskap efter ansökan eller uttryckligt samtycke, förlorar däremot sitt isländska medborgarskap. En isländsk medborgare är bosatt utomlands kvarstår i det s.k. som valregistret åtta år efter utflyttningen från Island. Därefter finns det en möjlighet att fortlöpande anmäla att även fortsättningsvis önskar man vara upptagen i registret, varje sådan anmälan gäller i fyra år. Så länge en person är isländsk medborgare och vart fjärde år anmäler sig till valregistret kvarstår också rösträtten till Althinget och i presidentvalet. Rösträttsreglerna knyter helt och hållet till det isländska an medborgarskapet och ett eventuellt innehav ytterligare något av medborgarskap saknar därför betydelse. På Island förekommer inte militärtjänst och de frågeställningar som dubbelt medborgarskap kan upphov till i detta avseende är därför ge inte aktuella. Man känner på Island inte till något fall där dubbelt medborgarskap haft betydelse vid brott mot rikets säkerhet.

-

Norge

Norsk medborgarskapsrätt bygger på grundprincipen att var och en bör inneha endast ett medborgarskap. Denna syn gäller i förhållande till alla stater och Norge har således inte ingått några avtal med enskilda länder om undantag från grundprincipen.

Principen ett medborgarskap hindrar emellertid inte att Norge

om accepterar dubbla medborgarskap då detta uppstår automatiskt på grund

lag eller då det är omöjligt för en person att bli av med sitt tidigare av medborgarskap. I de fall då den utländska rättsordningen kräver en aktiv handling för befrielse från medborgarskapet, uppställs det inte heller såvitt avser personer som beviljats asyl i Norge något krav på att de skall befria sig.

Den vanligaste situationen då dubbelt medborgarskap uppstår på grund lag är då ett barn föds av gifta föräldrar varav bara den ene är

av norsk medborgare. Får barnet automatiskt också den utländska modems/fadems medborgarskap, accepteras barnets dubbla medborgarskap av norsk rätt. Dubbelt medborgarskap accepteras också då t.ex. en kvinna automatiskt får medborgarskap i ett annat land genom att ingå äktenskap med en man från det landet.

En norsk medborgare bosatt utomlands har rösträtt vid valet till Stortinget såvitt han eller hon någon gång varit registrerad i det norska folkregistret bosatt i riket. Samma villkor gäller för den som har

som även annat medborgarskap än norskt.

Norge har ratificerat 1963 års Europarådskonvention vilken bl.a. reglerar frågor om militärtjänst i förhållande till övriga konventionsstater. Såvitt avser personer med dubbla medborgarskap där det

ä utländska medborgarskapet innehas i ett land som inte är anslutet till 1963 års konvention är utgångspunkten att den som uppehåller sig i Norge är Värnpliktig.

Det förs ingen statistik över tillfällen då dubbelt medborgarskap medför problem i samband med lämnande av konsulärt bistånd. Problemställningen är emellertid känd.

Det finns i Norge ingen erfarenhet av att dubbelt medborgarskap skulle ha spelat någon roll vid brott mot rikets säkerhet. Däremot kan dubbelt medborgarskap vägas in som en omständighet i den bedömning

görs när det gäller anställning till någon säkerhetsklassad tjänst. som

180 Dubbelt medborgarskap - en...,

Övriga Europa

Belgien

En belgisk medborgare förvärvar utländskt medborgarskap som förlorar automatiskt sitt belgiska medborgarskap. Uppkomst och

innehav av dubbelt medborgarskap accepteras bara för personer vars föräldrar har olika medborgarskap.

Belgiska medborgare är bosatta utomlands har i dag inte som rösträtt vid val till parlamentet. Det föreligger dock långt ett framskridet lagförslag dem sådan rätt. Enligt förslaget skall som ger personer med dubbelt medborgarskap få rösta under samma förutsättningar som personer med enbart belgiskt medborgarskap.

Värnpliktstjänstgöring förekommer inte längre i Belgien och de

därmed förknippade frågeställningarna är därför inte aktuella.

Dubbelt medborgarskap kan leda till begränsningar såvitt

avser möjligheten att diplomatiskt skydd. Således föreskrivs i 1930 års ge Haagkonvention, artikel att stat inte äger rätt att intervenera hos en en annan stat för någon av sina medborgare är medborgare också i som den staten. I sådan situation får intervention möjlig endast en anses vara om den uppbärs av rent humanitära skäl.

Dubbelt medborgarskap har i Belgien aldrig gett upphov till problem i säkerhetsavseende.

Bosnien-Hercegovina

Bosnien-Hercegovina, som tidigare utgjorde delrepublik i en Socialistiska Federativa Republiken Jugoslavien, fick internationellt

erkännande våren 1992 under namnet Republiken Bosnien- Hercegovina. Det krig därefter utvecklades resulterade i det s.k. som Daytonavtalet under hösten 1995. Som del uppgörelsen ströks en av ordet Republik från landets alltså blev blott Bosniennanm som Hercegovina utan specifikation statsskick. Daytonuppgörelsen om fastställer också att Bosnien-Hercegovina består två entiteter, av nämligen den muslimsk-kroatiskt dominerade Federationen Bosnien-

Hercegovina och den serbdominerade Republiken Srpska båda med

långtgående autonomi.

Genom Daytonavtalet inrättades vidare funktion Hög en som Representant för samordning implementeringen avtalets civila av av delar. Under år 1997 medverkade OHR Höge Representantens

kontor

till att i samarbete med nationella myndigheter utarbeta lag en om medborgarskap. Denna lag trädde i kraft den l januari 1998 och avsågs bli tillämpad fr.o.m. den l 1998. Detta har dock försenats mars genom

Dubbelt medborgarskap en,... 181

-

att lagen till stor del förutsätts implementeras genom lagstiftning m.m. på entitetsnivå. Entitetema har således att införliva den nya statliga medborgarskapslagen i sin lagstiftning samt se till att de delar av lagen, som faller inom entitetemas kompetensområde, tillämpas.

Medborgarskapsfrågorna är av strategiskt intresse i Bosnien- Hercegovina på grund av befolkningssammansättningen och det historiska och politiska sammanhanget. Det är därför ingen tillfällighet att medborgarskapslagen var den första lag som dekreterades av den Höge Representanten i enlighet med hans mandat att vid behov i stället för parlamentet promulgera lagstiftning för Bosnien-Hercegovina.

I f.d. Jugoslavien var samtliga landets medborgare samtidigt medborgare i någon de ingående sex delrepublikema. Detta har sin

av motsvarighet även i Bosnien-Hercegovina där landets medborgarskap förutsätter att man är medborgare i någon av de båda ingående entiteterna. Frågan om hur det slutligen kommer att bli vad gäller Bosnien-Hercegovinas medborgarskap kan i dag inte med säkerhet besvaras, eftersom särskilda bilaterala avtal om medborgarskap förväntas komma att ingås mellan å ena sidan Bosnien-Hercegovina och å andra sidan Kroatien respektive Förbundsrepubliken Jugoslavien. I dag är t.ex. en hög andel av den kroatiska befolkningsgruppen i Bosnien-Hercegovina samtidigt medborgare i Kroatien, där de har rösträtt och representation i parlamentet.

I framtiden räknar man med att medborgarna i enlighet med lagen individuellt måste ta ställning till om man vill ha sitt medborgarskap i Bosnien-Hercegovina eller om man hellre vill vara medborgare i något av de båda andra länderna. Detta har främst en praktisk betydelse vad gäller rösträtt samt värnpliktsförhållanden, men är samtidigt helt avgörande för Bosnien-Hercegovinas överlevnadskraft. I medborgarskapslagen stipuleras att detta ställningstagande måste vara klart inom högst fem år.

Syftet med det hittills anförda har varit att teckna bakgrunden till Bosnien-Hercegovinas nya medborgarskapslag. I det följande övergås till bestämmelsemas innehåll.

En förutsättning för att en medborgare i Bosnien-Hercegovina skall få ha dubbelt medborgarskap är att Bosnien-Hercegovina träffat ett särskilt avtal med den andra stat som berörs. I övrigt gäller att lagen i princip inte accepterar dubbelt medborgarskap. Således förloras t.ex. medborgarskap i Bosnien-Hercegovina i samband med frivilligt förvärv av något annat medborgarskap.

En person som genom naturalisation blir medborgare i Bosnien- Hercegovina måste avsäga sig sitt tidigare medborgarskap. Undantag kan medges för hemvändande emigranter samt i de fall där det kan vara

- en,...

till nytta för Bosnien-Hercegovina i fråga blir medborgare att personen ilandet. En särskild paragraf behandlar de innan lagen trädde i personer som kraft frivilligt förvärvade annat medborgarskap. Dessa skallpersoner såvida inte något annat bestämts bilaterala avtal- inom genom en femårsperiod avsäga sig det andra medborgarskapet för att kunna

bibehålla medborgarskapet i Bosnien-Hercegovina. Bestämmelsen är

främst avsedd att reglera medborgarskapsförhållandena för bosnienkroater och bosnienserber, vilka ofta har även annat medborgarskap.

En bosnisk-hercegovinsk medborgare är bosatt utomlands får

som rösta i hemlandets parlamentsval. Däremot får med dubbelt en person

medborgarskap rösta i Bosnien-Hercegovina endast under förutsättning

att han eller hon också bor där.

Frågor om militärtjänstgöring faller inom entitetemas kompetens. Lagen i Federationen Bosnien-Hercegovina

säger att en person - som genom naturalisation har blivit medborgare i Federationen och har som

fullgjort militärtjänstgöring i sitt tidigare land skall skrivas in i

arméns reservstyrka. Lagen i Republika Srpska medger att samma person fiikallas.

Bosnien-Hercegovina saknar ännu tillräckliga erfarenheter för att

besvara frågor hänger med det dubbla

som samman medborgarskapets

inverkan på möjligheterna att diplomatiskt skydd på ge samt

säkerhetsaspekter.

Estland

Den principiella grundsynen i Estland är att estniska medborgare inte samtidigt bör vara medborgare i något annat land. Principen gäller i förhållande till alla länder. Dock de flydde under anses ester som och efter andra världskriget inte ha förlorat sitt estniska

medborgarskap

även om de ansökt och fått medborgarskap i något annat land.

En estnisk medborgare fötts efter den medborgarskaps-

som nya lagens ikraftträdande den l april 1995 och vid födelsen fått både - som estniskt och utländskt medborgarskap måste avsäga sig - ett av medborgarskapen inom tre år efter det han eller hon fyllt arton år. En estnisk medborgare bosatt utanför Estland får rösta i landets parlamentsval. Det finns inte några särskilda bestämmelser för personer

med dubbla medborgarskap.

Estland är inte anslutet till 1963 års konvention begränsning om av fall av flerfaldigt medborgarskap och militära förpliktelser i fall om av

flerfaldigt medborgarskap. Generellt gäller att estniska medborgare

bosatta i Estland också fullgör värnplikt De estniska

medborgare

som fullgjort tolv månaders militärtjänstgöring eller i något annat

mer land slipper dock fullgöra värnpliktstjänstgöring i Estland.

Såvitt avser möjligheterna att ge diplomatiskt skydd upplevs dubbelt medborgarskap inte som något problem det estniska utrikes-

av ministeriet. Det finns inte heller några erfarenheter att dubbelt

av medborgarskap skulle ha spelat någon roll vid brott mot rikets säkerhet.

Frankrike

Fransk medborgarskapsrätt godkänner trots att Frankrike är anslutet

till 1963 års Europarådskonvention principen flera medborgar-

- om skap. Innehav eller förvärv av franskt medborgarskap definieras oberoende de utländska reglerna medborgarskap. Det uppställs

av om således inte som villkor att varje medborgarskapssökande avstår från sitt ursprungliga medborgarskap. Automatisk förlust medborgarskap

av gäller endast i de fall då det föreskrivs i en internationell konvention.

Förbundsrepubliken Jugoslavien

I Förbundsrepubliken Jugoslavien är grundprincipen att man bör inneha endast ett medborgarskap. Principen upprätthålls emellertid inte undantagslöst. T.ex. kan före detta jugoslavisk medborgare vid

en återförvärv av jugoslaviskt medborgarskap tillåtas att inneha dubbelt medborgarskap om han eller hon inte kan befria sig från det andra medborgarskapet.

En medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien bor

som utomlands får rösta i hemlandets parlamentsval endast utlands-

om vistelsen är temporär. Det finns vad gäller rösträtten inte några särskilda bestämmelser för personer med dubbelt medborgarskap.

Förbundsrepubliken Jugoslavien har inte tillträtt 1963 års Europeiska konvention om begränsning fall dubbelt medborgar-

av av skap och om militära förpliktelser i fall flerfaldigt medborgarskap.

av En medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien har

- som medborgarskap även i Sverige behöver dock inte göra militärtjänst i

- Förbundsrepubliken Jugoslavien han kan Visa att denna har

om fullgjorts i Sverige.

Dubbelt medborgarskap inte upphov till några direkta

anses ge problem såvitt möjligheterna att lämna konsulärt bistånd.

avser

Det finns inget känt fall då dubbelt medborgarskap skulle ha haft betydelse vid brott mot rikets säkerhet.

Italien

Italien fick en ny medborgarskapslag år 1992. En de stora

av ändringarna i förhållande till tidigare är att det italienska medborgarskapet enligt huvudregeln inte längre förloras vid förvärv annat

av medborgarskap. Bestämmelsen härom finns i lagens artikel ll har

som

följande lydelse:

"Medborgare som innehar, förvärvar eller âtervinner utländskt

medborgarskap bibehåller det italienska medborgarskapet, kan bli

men

befriad från detta om han eller hon tar hemvist i utlandet."

Artikeln kan emellertid inte tillämpas i förhållande till alla länder eftersom Italien har ratificerat 1963 års Europarådskonvention. Förvärv av medborgarskap i en annan konventionsstat medför därför förlust

av det italienska medborgarskapet. Förlustregeln gäller dock inte i vissa fall gentemot Frankrike bl.a. vid makes förvärv andra makens

av medborgarskap eftersom Frankrike liksom Italien har ratificerat 1993 års protokoll ändring konventionen.

om av

Det uppställs inte något krav på befrielse från det tidigare

medborgarskapet vid förvärv av italienskt medborgarskap

genom naturalisation.

Sammanfattningsvis kan således konstateras att Italien accepterar dubbelt medborgarskap utom i de fall då till följd 1963 års

man av Europarådskonvention är bundet av en annan hållning.

En italiensk medborgare har förvärvat medborgarskap i ett

som annat land även konventionsland och i samband med det förlorat sitt italienska medborgarskap, återvinner- han eller hon väljer att flytta

om tillbaka till Italien automatiskt det italienska medborgarskapet

- efter ett års hemvist i Italien. En italiensk medborgare har förvärvat

som svenskt medborgarskap, och som efter återflyttning till Italien återvinner det italienska medborgarskapet, kommer således att ha dubbelt medborgarskap eftersom förlust det svenska medborgar-

av skapet inte inträder vid automatiskt förvärv utländskt

av

medborgarskap.

En italiensk medborgare som är bosatt utomlands f°ar rösta i landets parlamentsval. Det finns dock inte någon möjlighet att rösta utomlands vid ambassader eller dylikt utan rösten måste lämnas in i den senaste hemkommunen i Italien. En med dubbelt medborgarskap får

person rösta i parlamentsvalet under förutsättningar övriga med-

samma som borgare.

En italiensk medborgare som är bosatt i Italien- och även är

som medborgare i ett icke konventionsland är tvungen att fullgöra

-

militärtjänst i Italien.

Dubbelt medborgarskap 185

Vid det italienska utrikesministeriet att förekomsten

uppger man av dubbla medborgarskap inte upplevs något problem i samband med

som lämnande konsulärt bistånd.

av

Kroatien

Den kroatiska medborgarskapslagen tillåter dubbelt medborgarskap

generellt. Detta förhållande gäller gentemot samtliga länder.

En kroatisk medborgare har rösträtt i Kroatien även han eller

om hon är bosatt i ett annat land. Det finns såvitt rösträtten inte några

avser särbestämmelser för personer med dubbla medborgarskap.

Huruvida en i utlandet bosatt kroatisk medborgare innehar

- som även annat medborgarskap skall fullgöra sin värnplikt i Kroatien

prövas av berörd utlandsmyndighet. De kroatiska myndigheterna rekommenderar därför alla med dubbelt medborgarskap att uppsöka

en kroatisk ambassad så att frågan kan prövas. Ambassadens utredning tar fasta på om personen i fråga varit stadigvarande bosatt i ett annat land och där fullgjort eller kommer att fullgöra sin värnplikt. Vid sådant förhållande befrias han från värnplikten i Kroatien. Görs ingen utredning vämpliktstjänstgöring kan emellertid även innehavare

om av dubbelt medborgarskap riskera att bli inkallade i Kroatien eller att vid besök där bli beordrade Vämpliktstjänstgöring.

Möjligheten till dubbelt medborgarskap för kroatiska medborgare har hittills inte lett till något brott mot rikets säkerhet. I sammanhanget skall framhållas att individuella prövningar görs vid t.ex. anställning i statlig tjänst.

Polen

Polen saknar bestämmelser om automatförlust det polska

av medborgarskapet vid förvärv medborgarskap i något annat land.

av Huvudregeln är således att en polack även denne förvärvar

- om utländskt medborgarskap behåller sitt polska medborgarskap och att

han eller hon betraktas polsk medborgare i alla sammanhang. Det

som sagda gäller i förhållande till alla länder och Polen är alltså inte bundet av några konventioner på området.

En polsk medborgare kan dock bli med sitt polska

av medborgarskap efter ansökan, vilket gör att Statens invandrarverk normalt uppställer villkor befrielse då polack ansöker

om en om naturalisation i Sverige. Det finns inte något krav på att är

man medborgare i en annan stat för att ska kunna befrias från det

man

l86 Dubbelt medborgarskap en...

-

polska medborgarskapet och i teorin kan man därför bli statslös, något som i praktiken dock inte lär inträffa.

En polsk medborgare som är bosatt utomlands har rätt att delta i det polska parlamentsvalet. Däremot hindrar den polska vallagen

dem som är bosatta utomlands från att delta i presidentvalets andra omgång. Det finns inga särskilda restriktioner vad gäller rösträtten för dem

som innehar dubbelt medborgarskap.

Beträffande militärtjänsten gäller som huvudregel att man måste fullgöra den i Polen även om man har dubbelt medborgarskap. Det är i själva verket ett brott att fullgöra militärtjänst i det andra landet. Dock skall framhållas att det finns en möjlighet att ansöka om befrielse från den polska militärtjänsten. I likhet med vad gäller i många andra

som länder blir man inte heller inkallad om man är för gammal. I Polen skall man ha påbörjat militärtjänsten innan fyller 28 år.

man

Innehav av dubbelt medborgarskap utesluter möjligheten att

ge en person diplomatiskt skydd i det andra land där han eller hon också är medborgare.

Det finns i Polen inte någon erfarenhet att dubbelt medborgar-

av skap skulle ha spelat någon roll vid brott mot rikets säkerhet.

Schweiz

En översyn av den schweiziska medborgarskapslagen i början 1990-

av talet ledde till vissa ändringar som trädde i kraft år 1992. Sedan dess gäller att Schweiz fullt ut accepterar dubbla medborgarskap.

En schweizisk medborgare som bor utomlands får delta i samtliga allmänna val och omröstningar i Schweiz. Detsamma gäller

de som utöver det schweiziska medborgarskapet har medborgarskap även i någon annan stat.

En person med dubbelt medborgarskap som är bosatt i Schweiz behandlas i vämpliktshänseende på sätt den med endast

samma som schweiziskt medborgarskap. Har personen redan fullgjort sin värnplikt i utlandet, blir han inte inkallad till militärtjänst.

Dubbelt medborgarskap medför ibland inte kan erbjuda

att man diplomatiskt skydd då personen befinner sig i den andra medborgarskapsstaten. Den schweiziska erfarenheten är emellertid att sådana problem är sällsynta. Som regel kan träffa någon form

man av överenskommelse med det andra landet.

I Schweiz anser man inte att dubbla medborgarskap leder till några problem såvitt lojalitetskonflikter.

avser

Dubbelt medborgarskap 187

Spanien

Spanien har ingått avtal tillåtande dubbelt medborgarskap med

om av följande länder: Chile, Peru, Paraguay, Nicaragua, Guatemala, Bolivia, Ecuador, Costa Rica, Honduras, Dominikanska republiken, Argentina och Colombia. Avtalen, vilka är träffade vid olika tidpunkter mellan åren 195 8-1979, syftar till att undvika att en spanjor- som på grund

av sin arbetssituation förvärvat utländskt medborgarskap skall få sina

band med Spanien avklippta.

I enlighet med ändring år 1990 artikel 24 i civillagen har

en av vidare tillåtligheten av dubbla medborgarskap utvidgats till att omfatta samtliga latinamerikanska länder samt Andorra, Filippinerna, Ekvatorialguinea och Portugal.

En spansk medborgare som bor utomlands kan rösta i det spanska parlamentsvalet han eller hon är inskriven spansk medborgare i

om som konsulatets matrikel eller i CERA lista upprättas spanska

som av ambassader/konsulat och vilka spanska medborgare är

som anger som bosatta i respektive land. Personer med dubbelt medborgarskap får rösta i det spanska parlamentsvalet under förutsättningar

samma som personer med enbart spanskt medborgarskap.

Militärtjänst utförs endast i den stat där är bosatt.

man

Om en spansk medborgare som bor utomlands har medborgarskap även i vistelselandet, kan han eller hon inte påräkna spanskt konsulärt skydd. För det krävs att i fråga enbart innehar spanskt

personen medborgarskap.

Det finns enligt spanska utrikesministeriet inte något tyder på

som att innehav av dubbelt medborgarskap skulle ha spelat någon roll i samband med brott mot rikets säkerhet.

Storbritannien

I Storbritannien tillåts dubbelt medborgarskap. Det krävs inte i samband med förvärv av brittiskt medborgarskap att sökanden

ger upp sitt utländska medborgarskap. Ett förvärv utländskt medborgarskap

av medför inte heller automatisk förlust av det brittiska medborgarskapet.

188 Dubbelt medborgarskap SOU 1999334

Tjeckiska Republiken

Tjeckiska Republiken är i förhållande till bl.a. Mongoliet och före detta Sovjetunionen bundet bilaterala avtal syftar till att förhindra av som uppkomst dubbla medborgarskap. Dessa avtal reglerar även bl.a. av medborgarskap för barn föräldrar har medborgarskap i någon av vars de avtalsslutande staterna. Även de nationella rättsreglerna förvärv och förlust tjeckiskt om av medborgarskap syftar till-att undvika uppkomst och innehav av dubbelt medborgarskap. Den nationella lagstiftningen kan dock inte i alla situationer förhindra förekomsten dubbelt medborgarskap. Sådant av kan uppstå t.ex. för barn förälder är tjeckisk medborgare och vars ena den andra är utländsk medborgare. l ett sådant fall får barnet alltid tjeckiskt medborgarskap vid födelsen och- beroende på rättsordningen i den andra förälderns medborgarskapsland eventuellt även ett utländskt medborgarskap efter denne. Vidare kunde t.o.m. år 1992 dubbelt medborgarskap uppkomma om en tjeckisk medborgare förvärvade utländskt medborgarskap och i samband därmed inte blev befriad från sitt tjeckiska medborgarskap. Det bör i sammanhanget framhållas att de exempel angetts inte är uttömmande utan det som finns ytterligare situationer i vilka den tjeckiska rättsordningen accepterar dubbelt medborgarskap. En tjeckisk medborgare som är permanent bosatt utanför landet kan rösta i parlamentsvalet för det fall han eller hon på valdagen befinner sig i Tjeckiska Republiken. Det är således inte möjligt att rösta vid tjeckiska diplomatiska beskickningar utomlands. Om tjeckisk medborgare har även ett annat medborgarskap är det en tjeckiska medborgarskap som är avgörande. En person med personens dubbelt medborgarskap kan därför rösta i landets parlamentsval på villkor övriga tjeckiska medborgare. samma som Tjeckiska Republiken har inte ratifrcerat 1963 års konvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall flerfaldigt medborgarskap. Inrikesministeriet av förbereder emellertid för närvarande anslutning till 1997 års konvention medborgarskap, vilken i kapitel VII också reglerar militära om förpliktelser i fall av dubbelt eller flerfaldigt medborgarskap. Diplomatiskt skydd tjeckiska beskickningar till alla tjeckiska ges av medborgare oberoende av deras eventuella andra medborgarskap. Det finns inte något för den offentliga administrationen känt fall där dubbelt medborgarskap skulle ha spelat roll i samband med brott mot rikets säkerhet.

-

Tyskland

Tyskland har liksom Sverige ratificerat 1963 års Europarådskonvention. Det finns vidare många likheter mellan den tyska och den svenska medborgarskapslagstiftningen, t.ex. tillämpar även Tyskland härstamningsprincipen.

I Tyskland är reglerna om dubbelt medborgarskap föremål för intensiv debatt. Bakgrunden är den stora grupp turkiska invånare, som trots lång tids vistelse i Tyskland ofta väljer att inte söka tyskt medborgarskap utan hellre behåller sitt turkiska medborgarskap. I debatten framhåller förespråkama för en reform av medborgarskapslagen att möjligheterna att ha både tyskt och turkiskt medborgarskap skulle förbättra förutsättningarna för integration av de i Tyskland boende turkiska medborgarna.

Det socialdemokratiska partiet SPD och de gröna, som bildade koalitionsregering i september 1998, har lagt fram förslag på medborgarskapsområdet sammantagna innebär att det i större

som utsträckning än hittills skall vara möjligt för den som förvärvar tyskt medborgarskap att behålla sitt utländska medborgarskap. Bland förslagen märks att ett barn föds i Tyskland skall kunna förvärva

som tyskt medborgarskap vid födelsen om minst en av föräldrarna är född i Tyskland eller kom till Tyskland före fjorton års ålder samt innehar uppehållstillstånd.

Regeringens ambition är att lagförslagen skall träda i kraft under sommaren 1999. Fram till dess att eventuella ändringar är genomförda gäller dock följande.

Den principiella grundsynen är att dubbelt medborgarskap bör undvikas. Lagen föreskriver som huvudregel att den som ansöker om tyskt medborgarskap skall avsäga sig alla tidigare medborgarskap. Undantag kan göras om en utlänning inte alls, eller enbart med stora svårigheter, kan avsäga sig sitt tidigare medborgarskap. Synen att dubbelt medborgarskap bör undvikas gäller i förhållande till alla länder, således även de som i motsats till Tyskland inte är anslutna till 1963 års Europarådskonvention begränsning fall flerfaldigt

om av av medborgarskap, m.m.

En tysk medborgare är bosatt utanför landet får rösta i

som parlamentsvalet under förutsättning att han eller hon vid något tillfälle har bott minst tre månader i Tyskland. För bor i ett land

en person som som inte är medlem i Europarådet tillkommer som förutsättning att tremånadersperioden skall ha infallit under de 25 senaste åren. Det finns såvitt avser rösträtten inte några särskilda bestämmelser för personer med dubbelt medborgarskap.

190 Dubbelt medborgarskap - en...

I fråga fullgörande värnplikt gäller som redan nämnts att om av Tyskland har biträtt 1963 års Europarädskonvention som reglerar dessa frågor mellan konventionsstaterna. Till komplettering av konventionen i detta avseende har Tyskland vidare ingått överenskommelser med Danmark, Italien och Spanien. Slutligen har Tyskland för lösande av frågeställningar ingått bilaterala avtal med Argentina, samma Dominikanska republiken och Grekland. I förhållande till länder med vilka Tyskland inte har ingått några särskilda överenskommelser gäller att en person med dubbelt medborgarskap behandlas denne enbart hade tyskt medborgarskap. som om Om stadigvarande uppehåller sig i Tyskland är han därför personen även skyldig att göra värnplikt där. De begränsade möjligheterna att ge diplomatiskt skydd till personer med dubbelt medborgarskap upplevs inte som något stort problem i praktiken. Det förekommer dock att en person med dubbelt medborgarskap fängslas i det andra land där han eller hon också är medborgare, vilket naturligtvis innebär att tyska myndigheter inte kan ställa några krav enligt Wienkonventionen. Om i stället fängslas i tredje personen land betraktas medborgarskapen där lika starka, varför som möjligheterna att erbjuda skydd inte påverkas av det dubbla medborgarskapet. Man känner på inrikesministeriet inte till att förekomsten av dubbla medborgarskap vid något tillfälle skulle ha utnyttjats av främmande underrättelsetjänster. Det är menar snarare andra bevekelse- - man grunder får person att arbeta för ett annat lands underrättelsesom en tjänst.

Ungern

Ungern tillåter dubbelt medborgarskap. Den ungerska traditionen i detta avseende kan sägas ha historiska rötter. Med hänsyn till den ekonomiska och politiska utvecklingen under slutet av 1800-talet ville nämligen lagstiftaren skapa garantier för att banden inte skars av med dem i samband med gränsändringar kom att hamna utanför som Ungern. Huvudprincipen frångicks dock i viss mån under 1960- och 70-talen då Ungern ingick flera bilaterala avtal med de dåvarande socialistiska länderna i syfte att avskaffa möjligheten till dubbelt medborgarskap. Dessa avtal har emellertid nu sagts upp. Den ungerska grundsynen innebär bl.a. att en ungersk medborgare aktivt söker och får nytt medborgarskap därmed inte förlorar det som

-

ungerska medborgarskapet. Det finns för närvarande inte några planer på att ändra lagstiftningen i detta avseende.

En viktig regel i den ungerska medborgarskapslagen är att om en ungersk medborgare även har ett utländskt medborgarskap, så tar man i Ungern inte hänsyn till detta. Personen i fråga behandlas av de ungerska myndigheterna som enbart ungersk medborgare, något som gör att det i princip inte är möjligt för utländska ambassader att bistå en sådan person i Ungern.

En ungersk medborgare bosatt utanför landet får inte rösta i ungerska parlamentsval. En med dubbelt medborgarskap, varav

person det ena är ungerskt, får om han eller hon är bosatt i Ungern rösta i landets parlarnentsval på samma sätt som landets övriga medborgare.

Ungern är inte anslutet till 1963 års konvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap. Om en ungersk medborgare som har

medborgarskap även i ett annat land fullgjort sin militärtjänst idet

landet, kräver inte Ungern att militärtjänst skall fullgöras även i Ungern.

Innehav av dubbelt medborgarskap kan under vissa förutsättningar begränsa möjligheterna att ge diplomatiskt skydd. Detta upplevs dock inte som något större problem i förhållande till länder med västerländsk lagstiftning.

Man är i Ungern medveten om risken för att dubbelt medborgarskap kan medföra dubbla lojaliteter, men anser det inte vara något större problem när det inte handlar om anställning inom statsförvaltningen. Samtliga tjänstemän inom statsförvaltningen genomgår en säkerhetsprövning före eventuell anställning. Man kan inte erinra sig något fall av brott mot rikets säkerhet där dubbelt medborgarskap skulle ha inverkat.

4.8.3 Världen

Övriga

Chile

En förutsättning för att Chile skall godta dubbelt medborgarskap är att det har ingåtts en särskild överenskommelse om det med någon annan stat. För närvarande finns det bara en sådan överenskommelse och den reglerar förhållandena mellan Chile och Spanien.

En chilensk medborgare som är bosatt utanför hemlandet får inte rösta i det chilenska parlamentsvalet. Det föreligger visserligen ett lagförslag i parlamentet angående rösträtt för utlandschilenama,

men den allmänna bedömningen år att förslaget knappast kommer att gå

-

igenom under pågående parlamentsperiod. Personer med dubbelt medborgarskap får rösta under samma förutsättningar som landets övriga medborgare.

I fråga om värnplikten gäller precis som på andra områden

eftersom Chile inte erkänner några andra dubbla medborgarskap än spansk-chilenska att man anser att det i Chile i princip bara finns ett

medborgarskap och att den chilenske medborgaren bör följa den chilenska lagstiftningen.

Vad gäller möjligheterna att ge diplomatiskt skydd till en dubbelmedborgare har man i Chile märkt en tendens till att alltfler problem uppstår i familjerättsliga ärenden rörande minderåriga med dubbla nationaliteter.

Innehav av dubbelt medborgarskap har inte i modern tid spelat någon roll i samband med brott mot rikets säkerhet.

Iran

Den iranska lagstiftningen godkänner inte institutet dubbelt medborgarskap. I artikel 989 i Civil Code föreskrivs således att man måste säga upp sitt iranska medborgarskap för att kunna bli medborgare i ett annat land. I samma lag anges vidare vissa villkor

som måste vara uppfyllda för att en ansökan befrielse från

om medborgarskapet skall accepteras, t.ex. måste sökanden ha fyllt 25 år och fullgjort militärtjänsten. Vidare kan t.ex. iransk kvinna är

en som gift med en iransk inte självständigt få befrielse från sitt iranska

man

medborgarskap.

En iransk medborgare bosatt utanför landet får rösta i det iranska parlamentsvalet under förutsättning att han eller hon kan uppvisa godtagbara dokument till styrkande identiteten.

av

Eftersom dubbelt medborgarskap över huvud taget inte godkänns, är de därmed sammanhängande frågeställningarna gällande Värnpliktstjänstgöring m.m. inte aktuella i Iran.

Kanada

Kanada som i dag har drygt 30 miljoner invånare är ett de länder

- - av som tar emot flest invandrare. På senare år har mellan 200 000 och 350 000 människor varje år kommit till landet. Mångmiljonstäder

som Toronto och Vancouver är i mycket hög grad präglade

av befolkningens mångfacetterade ursprung och karaktär. Omkring hälften

Dubbelt medborgarskap 193

Torontos 4,5 miljoner invånare är födda utanför Kanada. En snabbt av ökande andel kommer från andra Världsdelar än Europa. Invandringen till Kanada är endast i mindre utsträckning förknippad med människors flykt och behov av asyl eller skydd. Det är i stället främst aktiv rekrytering eller selektion de personer bland en av många sökande vilka ha mest att tillföra det kanadensiska anses samhället eller bäst förutsättningar att klara sig väl i Kanada. Kanadas federala regerings grundläggande policy på invandringsområdet bygger på begreppet multiculturalism. Man accepterar och slår vakt den mångfald som skapas av den omfattande om invandringen. Man bejakar viss integration, men begär inte att de en nyanlända invandrarna senare medborgarna skall assimileras. - - I Kanada accepteras dubbelt medborgarskap i förhållande till alla länder. Detta gäller alltsedan den nuvarande medborgarskapslagen trädde i kraft år 1977. Inga undantag förekommer och inte heller ingås några särskilda avtal med enskilda länder. Beträffande rösträtten gäller att kanadensiska medborgare bosatta utanför Kanada får rösta i val till landets parlament, dvs. det federala parlamentet i Ottawa Kanada har även tio provinsparlament, om de uppfyller följande kriterier: arton års ålder, mindre än fem års sammanhängande utlandsvistelse, samt har intention att flytta tillbaka till Kanada. - en

Man får alltså inte rösta man varit bosatt utomlands i mer än fem år om sedan den senaste vistelsen i Kanada eller om man inte har för avsikt att någon gång flytta tillbaka. Undantagna från femårsregeln är bl.a. statsanställda och personer anställda i internationell organisation i vilken Kanada är medlem. Det spelar i rösträttshänseende inte någon roll om en person är enbart kanadensisk medborgare eller innehavare av multipla medborgarskap. Kanada har en yrkesarmé och ingen värnplikt. Endast kanadensiska medborgare kan anställas i den reguljära försvarsmakten. Innehav av ytterligare ett eller flera medborgarskap utgör inget hinder för anställning. Till reservstyrkorna kan även personer utan kanadensiskt medborgarskap men med uppehållstillstånd s.k. landed immigrants söka sig. Företräde dock till kanadensiska medborgare. ges Det kanadensiska utrikesministeriet kommer i kontakt med frågor dubbelt medborgarskap främst när det gäller möjligheterna för om diplomater med dubbelt medborgarskap att tjänstgöra i det andra land de utöver Kanada är medborgare Somliga länder tillåter detta, som

194 Dubbelt medborgarskap

medan andra inte gör det. Kanadas utrikesministerium undviker därför vanligen att placera någon diplomat i hans eller hennes andra hemland. De mest komplicerade frågorna tenderar att handla om lokalt anställd personal med dubbelt medborgarskap dvs. personal som

anställs kanadensisk ambassad och som utöver kanadensiskt

av en medborgarskap har medborgarskap även i det land där de skall tjänstgöra.

Om en ambassad i Ottawa anmäler en ny diplomat som har dubbelt medborgarskap varav det ena kanadensiskt så kommer denne inte

- att accepteras av Kanadas ministerium. Personen i fråga får välja mellan att avstå från placering i Kanada och att avsäga sig sitt kanadensiska medborgarskap. Om en tilltänkt utländsk diplomat- som inte har kanadensiskt medborgarskap har make/maka eller barn som

har fler medborgarskap än kanadensiskt så tillåts diplomaten däremot att tillträda sin tjänst. De kanadensiska familjemedlemmama kommer i det fallet dock inte att åtnjuta sedvanliga diplomatiska privilegier.

På det kanadensiska medborgarskaps- och invandringsministeriet anser man att argumentet att dubbla medborgarskap skapar dubbla eller splittrade lojaliteter är svagt. Man tar i stället fasta på vad

man ser som en internationell trend innebärande ökad förståelse för och acceptans

av dubbla medborgarskap.

Turkiet

Den turkiska medborgarskapslagstiftningen godtar dubbelt medborgarskap i förhållande till alla stater som är officiellt erkända av Turkiet.

Man håller inom den turkiska statsförvaltningen på med förberedelser för att göra det möjligt för turkiska medborgare är

som bosatta utomlands att rösta i parlamentsvalet. Det är emellertid ännu inte klart vilka formella krav som skall uppställas för rösträtt i dessa fall, inte heller är det klart hur röstningen rent praktiskt skall gå till. Man kommer under arbetets gång även att överväga vad skall gälla

som för personer med dubbelt medborgarskap.

Förestående värnplikt utgör inte längre något hinder för turkiska medborgare att befria sig från det turkiska medborgarskapet i samband med förvärv av medborgarskap i något annat land.

Begränsningarna i fråga om möjligheterna att ge diplomatiskt skydd till en person med dubbelt medborgarskap är kända och accepterade

av de turkiska myndigheterna.

Frågan huruvida en person utgör en säkerhetsrisk eller kan inte begränsas till personens eventuella innehav av dubbla medborgarskap utan måste ses i ett vidare perspektiv.

Dubbelt medborgarskap 195

4.8.4 Sammanfattning

Bland de tjugotvå länder omfattas av den nu gjorda redovisningen

som är fördelningen mellan länder är för respektive emot dubbla

som medborgarskap relativt jämn, nämligen nio för och elva emot. Det finns inga påvisbara nämnare för länderna i respektive grupp. I

gemensamma båda finns Sverige närstående länder såvitt avser samhälls-

grupperna skick m.m. För: Frankrike, Italien, Kroatien, Polen, Schweiz, Storbritannien, Ungern, Kanada och Turkiet.

Emot: Danmark, Finland, Norge, Belgien, Bosnien-Hercegovina, Förbundsrepubliken Jugoslavien, Tjeckiska Republiken, Tyskland, Chile, Estland och Iran.

Därutöver finns det två länder som tillämpar bestämmelserna om dubbelt medborgarskap på sådant sätt att det är svårt att entydigt säga

landet är för eller emot dubbla medborgarskap. Detta gäller Island om

å sidan inte uppställer något krav på att en utlänning som som ena förvärvar isländskt medborgarskap skall befria sig från det utländska medborgarskapet. Å andra sidan gäller isländsk medborgare med

att en automatik förlorar sitt isländska medborgarskap om han eller hon efter ansökan eller uttryckligt samtycke förvärvar utländskt medborgarskap.

Det andra landet inte låter sig inplaceras i någon kategori för

som eller emot är Spanien, visserligen har ratificerat 1963 års

som konvention i förhållande till hela Sydamerika och några

men som ytterligare länder accepterar dubbelt medborgarskap.

Såvitt bestämmelser om rösträtt kan konstateras att det är

avser mycket sällsynt med restriktioner i rösträtten för personer med dubbelt medborgarskap. Endast Bosnien-Hercegovina redovisar sådana restriktioner; bosnisk-hercegovinsk medborgare som är bosatt

en utomlands får således rösta i landets parlamentsval, medan däremot en person med dubbelt medborgarskap får rösta i Bosnien-Hercegovina endast under förutsättning att han eller hon också bor där. Frånvaron av särbestämmelser i övrigt fär rimligen tolkas som ett i princip generellt accepterande av dubbel rösträtt som en följd av dubbelt medborgarskap.

Däremot är det något vanligare att det för rösträtt krävs att man är bosatt i landet, något som dock drabbar den utomlands boende oavsett om han eller hon har ett eller flera medborgarskap. Bestämmelser av detta slag finns i Belgien, Ungern, Chile och Turkiet. Vidare gäller i Förbundsrepubliken Jugoslavien att en utomlands bosatt medborgare får rösta i hemlandets parlamentsval endast om utlandsvistelsen är

-

temporär. I sammanhanget bör noteras att det i tre av de nämnda länderna Belgien, Chile och Turkiet- föreligger förslag, alternativt

pågår arbete med förslag, som skall göra det möjligt för utlandsmedborgarna att rösta.

Det förekommer även bestämmelser om att rösträtten måste utövas i det aktuella landet. Detta gäller i t.ex. Italien och Tjeckiska Republiken. Det kan naturligtvis i sådana fall bli förenat med ganska stora kostnader att få utöva sin rösträtt. En omständighet som för många människor i praktiken kan innebära att de är formellt inte reellt

- men röstberättigade.

I fråga om värnplikten är det allmänna intrycket att även

man såvitt avser de länder som inte är anslutna till 1963 års konventionsom regel beaktar den enskildes situation och således inte uppställer som krav att han skall göra värnplikt i än ett land. Det finns

mer emellertid även länder intar restriktiv hållning i detta

som en mer avseende. I t.ex. Polen gäller som huvudregel att dubbelmedborgare

en måste fullgöra värnplikten i Polen. Det finns dock en möjlighet att ansöka om befrielse från den polska militärtjänsten. Ett annat exempel är Iran som över huvud taget inte godkänner dubbelt medborgarskap vilket i sin tur får antas leda till att inte heller beaktar att iransk

man en medborgare fullgjort värnplikt i något annat land.

Vad gäller det dubbla medborgarskapets betydelse för möjligheterna att ge diplomatisk skydd, formulerades kommitténs fråga till de olika länderna enligt följande: Hur påtagligt och frekvent upplevs detta problem i praktiken av landets utrikesförvaltning

Flera länder konstaterar kort att problematiken är känd, andra säger att begränsningarna inte utgör något direkt problem i praktiken. Från schweiziskt håll t.ex. att problem denna karaktär är

uppger man av sällsynta och att det i förekommande fall regel går att träffa någon

som form av överenskommelse med det andra landet.

Det finns emellertid också länder konkret redogör för sina

som mer erfarenheter på detta område. Finland redovisar t.ex. att det i barnkidnappningsfall under de senaste åren allt oftare hänt att någon

av de involverade finska medborgarna varit medborgare även i den stat som man velat ha skydd något i praktiken innebär att de reella

som möjligheterna att lämna skydd är mycket små. Likaså rapporterar Chile att man märkt en tendens till att alltfler problem uppstår i familjerättsliga ärenden rörande minderåriga med dubbla medborgarskap.

Utifrån hur kommittén formulerade sin fråga får den allmänna uppfattningen dock att det visserligen finns problematik i

anses vara en detta avseende, att den till sina praktiska återverkningar ändå är

men förhållandevis begränsad.

-

Vad slutligen gäller säkerhetsaspekterna kan konstateras att inte något land sig ha erfarenhet att innehavet av dubbelt

uppger av medborgarskap spelat någon roll i samband med brott mot rikets säkerhet. Några länder understryker dock det faktum att anställning av

på känsliga befattningar regehnässigt föregås av säkerhetspersoner bedömningar, varvid självfallet ett eventuellt dubbelt medborgarskap kan vägas in omständighet i den sammantagna bedömning som

som en skall göras.

Uppenbart får emellertid anses vara att de säkerhetsmässiga aspekterna på dubbelt medborgarskap internationellt inte upplevs som något direkt problem. På det kanadensiska medborgarskaps- och invandringsministeriet t.ex. att argumentet att dubbla

anser man medborgarskap skapar dubbla eller splittrade lojaliteter är svagt. Från tysk sida framhålls att det snarare är andra bevekelsegrunder än ett dubbelt medborgarskap som får en person att börja arbeta för ett annat lands underrättelsetjänst.

DEL B

Ö

VER VÄGANDEN OCH FÖRSLA G

Dubbelt medborgarskap 201

5 Dubbelt

medborgarskap

5.1

Inledning

Den svenska medborgarskapslagstiftningen bygger sedan gammalt på

att dubbelt medborgarskap i princip bör undvikas. De skäl som ligger till grund för denna hållning har av tradition varit hänförliga till i huvudsak rösträtten och valbarheten i flera länder, möjligheterna att ge konsulärt bistånd, skyldigheten att fullgöra värnplikt samt säkerhetsfrågor.

Man har vidare i olika sammanhang anfört att det ligger i varje stats berättigade intresse att landets medborgare inte samtidigt är medborgare i en annan stat samt att det ur ren ordningssynpunkt är fördelaktigt med ett system som bara tillåter medborgarskap i en stat. Detta skulle t.ex. undanröja behovet av överenskommelser mellan olika stater för reglering av en persons medborgarrättsliga skyldigheter gentemot de olika staterna.

Den i Sverige rådande grundprincipen i fråga om dubbelt medborgarskap har av förklarliga skäl i många delar varit helt avgörande för utformningen av MedbL. Flera av lagens bestämmelser har således till syfte att just begränsa uppkomsten av dubbla medborgarskap. Enligt 6 § femte stycket MedbL gäller t.ex. att det som villkor för naturalisation får föreskrivas att sökanden inom viss tid styrker att han eller hon fått medgivande om befrielse från sitt tidigare medborgarskap. Ett annat viktigt uttryck för den gällande principen återfinns i 7 § MedbL enligt vilket lagrum svenskt medborgarskap förloras av bl.a. den som förvärvar utländskt medborgarskap efter ansökan eller uttryckligt samtycke.

Mot bakgrund av det sagda kan konstateras att ett eventuellt övergivande av den nuvarande svenska ståndpunkten i fråga om dubbelt medborgarskap skulle leda till ingripande ändringar i den svenska lagstiftningen. Utformningen av kommitténs förslag till

ny medborgarskapslag måste därför föregås av att kommittén tar ställning till den principiella frågan om dubbelt medborgarskap.

202 Dubbelt medborgarskap

5.2 Allmänna

utgångspunkter

Vår gällande MedbL är från år 1950 och den tillkom således under

nu

tid i flera avseenden skiljer sig markant från dagens en som förhållanden. För det första kan konstateras att det sedan dess skett en utveckling innebär att utlänningar med hemvist i Sverige i stor

som utsträckning kommit att jämställas med svenska medborgare. Denna utveckling har sin viktigaste förklaring i att den s.k. domicilprincipen kommit att tillämpas på alltfler områden, vilket innebär att besättningen fått ökad betydelse för en persons samhälleliga rättigheter och skyldigheter. Medborgarskapet kan i motsvarande omfattning sägas ha minskat i betydelse.

Det är vidare så att samhället sedan tidpunkten för MedbL:s tillkomst har intemationaliserats på ett sätt som knappast var möjligt att förutse då. Det moderna samhället inrymmer internationella kontakter i väldigt hög utsträckning vilket bl.a. medfört att det blivit allt vanligare att svenska medborgare arbetar och bor utomlands. Likaså förekommer internationellt studieutbyte på ett helt annat sätt än tidigare. Därtill kommer att den omfattande invandringen till Sverige lett till att vi numera lever i ett i alla avseenden mångkulturellt samhälle. Familjebildningar mellan svenska medborgare och utländska medborgare är en annan naturlig följd av internationaliseringen.

Den nu beskrivna utvecklingen har också medfört att människor i allt högre utsträckning kärmer verklig och djup anknytning till mer än ett land. I takt därmed har önskemålen om att få vara medborgare i mer än ett land blivit allt fler.

Kommittén har i sitt arbete följdriktigt också kunnat konstatera att frågan om dubbelt medborgarskap engagerar väldigt många människor. Således har det t.ex. vid kommitténs sammanträffanden med invandrarorganisationer framförts i princip samstämmiga åsikter om att dubbelt medborgarskap fortsättningsvis bör accepteras i svensk rätt. Likaså har kommittén genom skriftliga upprop och brev från utlandssvenskar kunnat notera att det hos ett stort antal av dessa finns önskemål om att kunna förvärva medborgarskap i vistelselandet utan att för den sakens skull förlora det svenska medborgarskapet.

Bland de praktiska fördelar som följer av dubbelt medborgarskap märks en möjlighet att utan särskilt tillstånd kunna bosätta sig och arbeta i vart och ett av medborgarskapsländema. Ytterligare en fördel är att det enkelt, t.ex. utan att behöva bry sig om eventuella visurnregler, går att besöka ursprungslandet. Det är självfallet även så att tillåtande av att behålla det gamla medborgarskapet i olika avseenden underlättar för de människor som har tankar på att förr eller senare återvända till ursprungslandet

Dubbelt medborgarskap 203

Sett strikt den enskildes synpunkt medför dubbelt medborgarskap ur vidare regel den fördelen att innehavaren har möjlighet att delta i som parlamentsvalet i båda de länder där han eller hon är medborgare. Dubbelmedborgaren har därmed möjlighet att påverka den demokratiska utvecklingen två länder. Visserligen kan man anta att denna möjlighet endast utnyttjas ett mindretal, obestridligt är dock av att det för följer och är intresserade av utvecklingen i personer som båda sina medborgarskapsländer självfallet är av stor betydelse att sin röst kunna påverka utvecklingen i dem båda. genom De allra viktigaste fördelarna för den enskilde ligger kanske dock på det känslomässiga planet. Många upplever det som ett svårt steg att avsäga sig sitt tidigare medborgarskap med allt vad det innefattar i form identitet, traditioner, kulturarv För dem kan en förlust av av m.m. medborgarskapet medföra känsla att de tappar sitt ursprung och en av förlorar något sin identitet. Det kan också uppfattas som ett skilj ande av från de anhöriga i hemlandet. Att innehavet av dubbla medborgarskap för dessa människor upplevs som angeläget är lätt att förstå, i synnerhet det finns planer på att i ett senare skede eventuellt återvända till om ursprungslandet. I förlängningen kan även den trygghet som det innebär att ha det gamla medborgarskapet kvar, bidra till ökad trivsel och snabbare integrering i det nya samhället. en Önskemålen från enskilda att få inneha dubbla medborgarskap om är således många. Inom kommittén råder det enighet att de skäl som om ligger till grund för önskemålen i och för sig är beaktansvärda. Samtidigt är det emellertid så att ett utökat tillåtande av dubbla medborgarskap också innebär att fler människor kommer att beröras av den problematik utgör grunden för den nuvarande huvudprincipen som i fråga dubbelt medborgarskap. Vad det handlar om i slutänden är om därför att göra en samlad bedömning av för- respektive nackdelar med dubbelt medborgarskap. Kommitténs utgångspunkt vid den bedömning som således skall göras kan formuleras enligt följande. Den nuvarande ordningen bör med hänsyn till de beaktansvärda skäl som ligger till grund för ett stort antal människors önskemål att inneha dubbelt medborgarskap bestå endast konkreta och betydande nackdelar kan påvisas med en om ordning i större utsträckning än i dag tillåter dubbla medborgarsom skap.

204 Dubbelt medborgarskap SOU 1999134

5.3 Rösträtten och Valbarheten

Den dubbla rösträtten många med hänvisning till principen

anses av en individ, en röst vara det största hindret mot tillåtande av dubbelt

medborgarskap.

Nämnda princip är ursprungligen avfattad med åtanke på ett och samma val. Det är enligt kommitténs uppfattning också i den situationen som principen gör sig gällande med störst styrka. Frågan är vilken tyngd principen bör tillmätas när det som i nu aktuellt sammanhang handlar om valdeltagande i olika länder.

Genom den internationalisering som ägt rum under senare decennier har det- som redan berörts blivit allt vanligare att människor känner

djup samhörighet med mer än ett land och i många fall även innehar dubbelt medborgarskap. Denna ökade internationalisering skulle kunna sägas vara ägnad att i viss mån Öka acceptansen av att ett antal människor röstar i parlamentsvalet i mer än ett land.

Å andra sidan innebär en röst i ett parlamentsval att man bl.a. ger sitt stöd för en viss inriktning av det aktuella landets försvars-, utrikesoch säkerhetspolitik. Ur principiell synpunkt anser kommittén det vara rimligt och önskvärt att den enskilde är med och påverkar inriktningen av nämnda politikområden endast i ett land. Kommittén anser därför att den dubbla rösträtten bör betraktas som en oönskad konsekvens

av dubbelt medborgarskap.

I tidigare utrednings- och lagstiftningssammanhang har man diskuterat och avvisat två olika metoder för att undvika dubbel-

- röstande. Den ena lösningen är att dubbelmedborgaren skulle

avge en försäkran om att utöva sin rösträtt i endast det landet. Metoden har

ena förkastats såsom bl.a. sannolikt stridande mot folkrättsliga regler. Därtill kommer att rösträtten rimligen inte kan sägas föremål för

vara individens dispositionsrätt på det sättet att han eller hon kan avtala bort den. Den andra metoden som diskuterats är ingående av bilaterala avtal. Mot denna har anförts att genomförandet skulle kräva omfattande och tidsödande internationellt förhandlingsarbete.

Kommittén ställer sig bakom de bedömningar som gjorts i tidigare sammanhang och menar således att lösningar av den angivna typen inte är något realistiskt alternativ. Beträffande alternativet att ingå bilaterala avtal kan dessutom tilläggas att dylika avtalsinviter från svensk sidamed hänsyn till att det av kommitténs undersökning framgått att det internationellt är mycket sällsynt med restriktioner i rösträtten för personer med dubbelt medborgarskap sannolikt inte skulle mötas med

någon större entusiasm från berörda stater.

Det enda land i kommitténs undersökning som redovisat särbestämmelser i nu aktuellt avseende är Bosnien-Hercegovina. Den i

Dubbelt medborgarskap 205

Bosnien-Hercegovina gällande ordningen skulle överfört på svenska förhållanden innebära att dubbelmedborgare, till skillnad från en övriga, får rösta i riksdagsvalet endast under förutsättning att han eller hon är bosatt i Sverige. Mot sådan lösning finns det emellertid enligt en kommitténs uppfattning anledning att hysa betänkligheter av såväl principiell praktisk art. För det första skulle en dylik ordning i som huvudsak drabba utlandssvenskar med dubbelt medborgarskap. Detta eftersom de i Sverige boende dubbelmedborgarna med hänsyn till att restriktioner i rösträtten för dubbelmedborgare internationellt sett förekommer endast i undantagsfall- regel skulle kunna utöva sin som rösträtt även i den andra medborgarskapsstaten. Man kan vidare fråga sig hur ordning det nu diskuterade slaget skulle fungera rent en av praktiskt i fråga t.ex. kontrollen av om en utlandssvensk är om dubbelmedborgare eller Som bekant framgår detta i dag inte av några register. Med beaktande av det sagda finner kommittén att inte heller en lösning innebär att endast i Sverige bosatta dubbelmedborgare får som rösta i riksdagsvalet är någon framkomlig väg för att begränsa möjligheten att rösta dubbelt. Det hittills anförda innebär sammanfattningsvis att kommitténs uppfattning är att dubbel rösträtt är en oönskad konsekvens av dubbelt medborgarskap inte går att undvika. Av betydelse för vilken som inverkan detta skall ha på hela frågan om dubbelt medborgarskap är självfallet i vilken utsträckning man kan förvänta sig att möjligheten att rösta dubbelt också utnyttjas. Dubbel rösträtt vid parlamentsval förutsätter medborgarskap i två länder, vilket i sin tur kräver att det finns någon form av reell samhörighet mellan personen och de båda länderna. Detta är den formella delen. För att rösträtten skall komma till användning krävs därutöver att den röstberättigade har ett intresse och engagemang för utvecklingen i båda länderna. Det finns ingen statistik som utvisar i vilken omfattning som dubbel rösträtt utnyttjas. I tidigare utrednings- och lagstiftningsarbete har man emellertid dragit den slutsatsen att så sker i endast begränsad omfattning. Denna slutsats överensstämmer med vad förevarande kommitté erfarit i sina kontakter med i Sverige boende dubbelmedborgare. Den motsägs inte heller av det faktum att vi i Sverige kan notera ett över tiden minskat valdeltagande i såväl riksdagsvalet som i de kommunala valen. Även denna kommitté gör sammanfattningsvis den bedömningen att det är förhållandevis få människor verkligen utnyttjar sin dubbla som rösträtt, något som självfallet också i praktiken begränsar de negativa

206 Dubbelt medborgarskap

verkningarna av att det är tillåtet. Frågan om dubbel rösträtt kan därför sägas vara av i huvudsak principiell art.

Dubbelt medborgarskap leder även till dubbel valbarhet. Kommittén uppfattar detta med hänsyn till krav på närvaro, väljarkontakter m.m.-

som en enbart teoretisk fråga vilken i princip saknar betydelse i sammanhanget.

5.4 att konsulärt bistånd

Möjligheterna ge

Problematiken i fråga om möjligheterna att ge konsulärt bistånd har sin grund i att en stat inte äger rätt att intervenera hos en annan stat för någon av sina medborgare som är medborgare också i den andra staten artikel 4 i 1930 års Haagkonvention.

Det sagda innebär emellertid inte att en stat helt är betagen möjligheterna att hjälpa en av landets medborgare som befinner sig i något annat land där han eller hon också är medborgare. För det första anses diplomatiska underhandskontakter vara tillåtna så länge dessa accepteras av den andra staten. För det andra utesluter konventionsbestämmelsen inte heller ett ingripande i de situationer då detta kan anses vara påkallat av humanitära skäl.

Möjligheterna för stat att i aktuella situationer för sina

en nu agera medborgare är emellertid i realiteten till stor del beroende av den andra statens goda vilja. Uppenbart är därför också att dubbelmedborgaren i dessa fall befinner sig i en mer utsatt position än vad med

personer enbart ett medborgarskap gör. Detta är en negativ effekt det dubbla

av medborgarskapet.

Vid kommitténs Sammanträffande med UD framkom att det merarbete som UD i dag har på grund av förekomsten dubbla

av medborgarskap är förhållandevis begränsat. Sett UD:s synpunkt kan

ur man utgå från att en utökning av antalet dubbla medborgarskap skulle medföra motsvarande ökning av deras nuvarande relativt begränsade merarbete. Vad det främst handlar om är merarbete i form fler

av underhandskontakter med andra stater, ökade kontakter med anhöriga samt fler snabbutredningar angående medborgarskapsstatus

m.m.

För den enskilde som drabbas är självfallet problemställningen

av

och allvarligare Även således de svenska myndigen annan art. om heterna med hjälp av underhandskontalcter försöker hjälpa

personen, finns det en risk att han eller hon blir utan svensk hjälp i form t.ex.

av ekonomiskt bistånd för att kunna beredas ett tillfredsställande rättsskydd.

Den som beviljas svenskt medborgarskap och även tillåts

- som behålla sitt gamla medborgarskap uppmärksammas på den konsuläm

-

Dubbelt medborgarskap 207

problematiken i bilaga Statens invandrarverk bifogar till en som beslutet. Denna har följande lydelse:

"UPPLYSNINGAR OM DUBBELT MEDBORGARSKAP

Enligt lagen i Ert tidigare hemland är Ni fortfarande medborgare där, trots Ni har blivit svensk medborgare. Detta innebär att Ni fortfarande har att nu rättigheter och skyldigheter i Ert tidigare hemland. Svenska myndigheter har därför mycket små möjligheter att länma konsulärt bistånd eller i övrigt hjälpa Er Ni besöker Ert tidigare om hemland och myndigheterna där någon orsak skulle vilja hålla Er kvar. av En sådan orsak kan att Ni måste göra militärtjänst Om Ni däremot vara befriats från Ert tidigare medborgarskap kommer Ni att helt omfattas av svenska rättsregler. Ert tidigare hemlands ambassad i Sverige kan länma upplysningar om vilka möjligheter Ni har att bli beñiad från Ert tidigare medborgarskap. Önskar Ni ytterligare upplysningar, kan Ni ringa till Invandrarverkets medborgarskapsenhet telefon .."

förvärvar svenskt medborgarskap efter ansökan eller anmälan Den som är således informerad den möjliga problematiken och han eller hon om därmed själv över risken att hamna i situation det nu aktuella styr en av slaget. Finns det sådan risk vilket den enskilde oñast bör vara en medveten eller i vart fall kunna informera sig om- kan han eller om hon låta bli till landet i fråga och därmed undgå problem. att resa Företas likväl så är det i vart fall med medvetande om att de resan svenska myndigheternas möjligheter att bistå vid vistelse i det andra

landet är mycket begränsade.

Av betydelse i sammanhanget är även hur internationellt ser på man dessa frågor. Kommittén har därför i sin undersökning avseende förhållandena i olika länder även frågat i vilken omfattning som dubbelt medborgarskap upphov till problem i konsulärt hänseende. ger Visserligen kan det sägas ligga i sakens natur att det är förenat med svårigheter att få korrekt bild hur underhandsdiplomatin fungerar en av och med vilket resultat. Det är dock svårt att tolka svaren på annat sätt än att de praktiska återverkningama av denna problematik är förhållandevis begränsade, något ligger väl i linje med vad som som framkommit vid kommitténs Sammanträffande med UD.

5.5 Skyldigheten att fullgöra värnplikt

Frågor hänger med dubbelt medborgarskap och som samman fullgörande värnplikt regleras i 1963 års europeiska konvention om av

208 Dubbelt medborgarskap

begränsning av fall av dubbelt medborgarskap och militära

om förpliktelser i fall dubbelt medborgarskap. Sverige har på området

av vidare träffat särskilda överenskommelser med övriga nordiska länder samt med USA och Argentina. Frågorna regleras även i 1997 års Europarådskonvention, som dock ännu inte trätt i kraft.

Gemensamt för 1963 års konvention och de särskilda överenskommelsema liksom för 1997 års konvention är att de syftar till att

- den som är medborgare i än avtalsslutande stat inte skall behöva

mer en göra värnplikt i än dem. Eventuella problem är därmed i

mer en av praktiken begränsade till personer som är medborgare i Sverige och i ett land som varken har tillträtt 1963 års konvention eller träffat särskild överenskommelse med Sverige. Som regel uppstår dock inte heller i dessa situationer något problem vilket beror på att flertalet stater generellt intar den ståndpunkten att värnplikt i princip endast skall fullgöras i en stat även i fråga har dubbelt

om personen medborgarskap.

För svenskt vidkommande framgår således 4 kap. 3 § lagen

av

1994:1809 om totalförsvarsplikt att dubbelmedborgare- även

en om personens andra medborgarskapsstat inte är ansluten till 1963 års Europarådskonvention kan befrias från värnplikt här han har

- om fullgjort militärtjänst i sitt andra hemland.

I det motsatta fallet, dvs. att någon först gjort värnplikt i Sverige och därefter rest till sitt andra hemland, kan det däremot såvitt vissa

avser länder inte uteslutas att han kan komma att tvingas göra militärtjänst även där. Pliktverket har dock uppgett att i sin verksamhet i

man stort sett inte stött på några problem i detta avseende. Detta- sammantaget med den ståndpunkt i frågan som flertalet länder intar och efter

agerar får tas till intäkt för att problemen i praktiken inte är särskilt Till

stora. viss del kan detta dock antas ha sin förklaring i att män efter fullgjord värnplikt i Sverige avstår från att besöka sina hemländer för det fall de riskerar att åläggas vämpliktstjänstgöring även där.

Med hänsyn till Sveriges inställning i fråga fullgörande

om av värnplikt för dubbelmedborgare, såsom den framgår vår lagstiftning

av och av våra konventionsåtaganden, är risken för att åläggas dubbel vämpliktstjänstgöring en ur svensk synvinkel uppenbart oönskad konsekvens dubbelt medborgarskap. I den mån problem före-

av kommer eller dyker framöver är det därför rimligt Sverige

- upp - att agerar med skyndsamhet för att få till stånd överenskommelse med

en staten eller staterna i fråga.

Avslutningsvis bör framhållas att svensk medborgare har

en som

medborgarskap även i stat i vilken riskerar åläggas dubbel

en man att vämpliktstjänstgöring själv råder över problematiken på det sättet att

han kan undvika risken att låta bli att till sitt andra

genom resa

1999:34 Dubbelt medborgarskap 209 SOU

medborgarskapsland. I detta avseende föreligger principiell likhet

en med problematiken i fråga möjligheterna att lämna konsulärt om bistånd.

5.6 Säkerhetsaspekter m.m.

Ett förekommande argument mot dubbelt medborgarskap är att innehav än medborgarskap kan leda till dubbla lojaliteter och av mer ett lojalitetskonflikter, något skulle kunna medföra säkerhetsrisker. som Mot detta har å andra sidan hävdats att det är de känslomässiga banden med ett land vistelsetid i landet, familjeförhållanden där etc.- som är det väsentliga och att medborgarskapet i sig därför inte har någon avgörande betydelse. Som framgått den tidigare redovisningen har kommittén av

sammanträffat med Rikspolisstyrelsen/Säkerhetspolisen RPS/SÄPO

och Försvarsmakten FM för att ta del deras syn på vilka av säkerhetsmässiga konsekvenser ett eventuellt ökat tillåtande av dubbelt medborgarskap skulle kunna få. RPS/SÄPO:s uppfattning är att medborgarskap är en persons av underordnad betydelse när det gäller risken för att han eller hon skall medverka i brottslighet riktad mot svenska intressen. Drivkraftema för sådan verksamhet är i stället andra, t.ex. pengar. Det kan även vara så att främmande underrättelsetjänster väljer att söka upp och utöva påtryckningar mot har någon form av relation till det en person som landet. har RPS/SÄPO inte några principiella värvande Sammantaget invändningar mot att dubbelt medborgarskap tillåts i fler situationer än vad i dag är fallet. Man känner inte heller till något konkret fall där som dubbelt medborgarskap spelat roll i samband med brott mot rikets säkerhet. FM:s uppfattning vad gäller medborgarskapets betydelse i detta avseende i med RPS/SÄPO:s. FM således överensstämmer stort uppger att lojaliteten inte är väsentligen beroende av om en person är enbart svensk medborgare eller han/hon därutöver har medborgarskap om även i någon stat. Som regel är det i stället andra faktorer- t.ex. annan eller tvång verklig betydelse i sammanhanget. pengar - som är av Såvitt säkerhetsaspekterna har FM vidare anfört att det inom avser den internationella verksamheten inte är otänkbart att en svensk befattningshavare med dubbla medborgarskap skulle kunna förorsaka dubier hos någon utländsk part i fråga befattningshavarens lojalitet om och opartiskhet, något skulle kunna äventyra hans eller hennes som säkerhet. Vidare kan enligt FM problem tänkas kunna uppkomma inom för de avtal teknologiskt utbyte Sverige har ingått med ramen om som

210 Dubbelt medborgarskap

vissa andra stater. Dessa samarbetsavtal innehåller nämligen regelmässigt föreskrifter om att den med avtalet avsedda informationen inte får delges utländska medborgare vilket inbegriper även dubbelmedborgare. FM gör emellertid även med beaktande det sagda - av nyss sammantaget den bedömningen att ett ökat antal dubbla medborgarskap skulle få förhållandevis ringa säkerhetsmässiga effekter. Till RPS/SÄPO:s och FM:s bedömningar skall läggas det faktum att inte något av de länder tillfrågats i kommitténs undersökning som uppger sig ha erfarenhet av att innehavet av dubbelt medborgarskap spelat någon roll i samband med brott mot rikets säkerhet. Även i övrigt visar resultatet av undersökningen tydligt att de säkerhets-mässiga aspekterna på dubbelt medborgarskap internationellt inte upplevs som något direkt problem. Enligt kommitténs uppfattning är den enda rimliga slutsatsen vad av som nu anförts att de farhågor som i olika sammanhang framförts om att dubbla medborgarskap skulle medföra säkerhetsrisker har varit överdrivna. Som RPS/SÄPO och FM anfört visar i stället all erfarenhet att det är andra faktorer än ett eventuellt dubbelt medborgarskap är som avgörande för skall ägna sig brottslig verksamhet om en person av det diskuterade slaget. nu Vad gäller de aspekter FM framfört i fråga den som om internationella verksamheten och de teknologiska avtalen, om menar kommittén att detta bör gå att lösa att FM under åberopande genom av säkerhetsmässiga aspekter, t.ex. värnandet den enskildes säkerhet, om undviker att förordna personal med dubbelt medborgarskap till sådana uppdrag där just innehavet dubbla medborgarskap enligt FM:s av bedömning skulle kunna utgöra grund för problem i något avseende. Kommittén vill för tydlighetens skull understryka att detta inte på något sätt skall uppfattas att med dubbelt medborgarskap som en person generellt bör ha sämre möjligheter än andra att förordnas till personer vissa tjänster utan vad det handlar år att lämplighets- och om en säkerhetsbedömning i dessa mycket speciella fall ibland kan tänkas mynna ut i uppfattningen att en person på grund det utländska av medborgarskap, som han eller hon innehar utöver det svenska, inte bör användas för ett visst uppdrag. Det bör i sammanhanget även framhållas att det självfallet kan så att befattningshavare med vara en en viss konstellation dubbla medborgarskap kan användas på vissa av håll i världen, men inte på andra. FM framhöll vid sammanträffandet med kommittén vidare att ett fritt tillåtande dubbla medborgarskap skulle kunna medföra av en negativ, generell påverkan på det allmänna säkerhetsmedvetandet i Sverige. Härmed att delar allmänheten och andra skulle kunna avses av

Dubbelt medborgarskap 211

dra den slutsatsen att samhället inte så allvarligt på säkerhetsfrågor ser eftersom i så hög grad tillåter dubbla medborgarskap. Ett man betydande antal befattningshavare i den svenska försvarsmakten med dubbla medborgarskap skulle enligt FM i förlängningen vidare kunna leda till ett internationellt misstroende mot det svenska säkerhets-

medvetandet. Enligt kommitténs uppfattning är risken för ett nationellt och internationellt misstroende mot det svenska säkerhetsmedvetandet beroende dels de skäl ligger till grund för en eventuellt ändrad av som svensk hållning i frågan, dels hur vanligt det är att andra länder av pass tillåter dubbelt medborgarskap. I fråga om den förstnämnda aspekten skall här bara konstateras förutsättning för att kommittén skall att en föreslå ändrad ordning är att det finns välgrundade skäl för ett en sådant förslag. Vad gäller den andra aspekten kan noteras att nio av de tjugotvå länder tillfrågats i kommitténs undersökning accepterar som innehav dubbelt medborgarskap. Den internationella trenden innebär av dessutom att allt fler länder går mot en dylik ordning. Dessa omständigheter talar starkt ändrad svensk inställning i fråga emot att en dubbelt medborgarskap i sig skulle kunna leda till internationellt om misstroende. FM har även tagit vissa frågor som rör folkrätten i krig. Det upp gäller bl.a. osäkerheten kring vilka möjligheter en svensk FNobservatör med dubbelt medborgarskap har att hävda sin neutralitet. En fråga rör tillämpningen det folkrättsliga förbudet att tvinga annan av motpartens medborgare att delta i operationer riktade mot det egna landet. Det finns för det fall den ifrågavarande artikeln skulle bli aktuell att tillämpa på någon svensk utlandsstyrka tveksamheter beträffande vad gäller för eventuella befattningshavare som har som medborgarskap även i den operationerna skall riktas mot. stat som Som FM angett är rättsläget inom folkrätten i krig såvitt avser dubbla medborgare i vissa avseenden oklart och några entydiga uttalanden hur tillämpningen kommer att gestalta sig i ett eventuellt om krigsläge låter sig därför inte göras. Kommittén vill emellertid knyta an till vad sagts möjligheten för FM att undvika eventuella som ovan om problem att med hänvisning till säkerhetsmässiga aspekter avstå genom från att förordna personal med dubbelt medborgarskap till sådana uppdrag där det dubbla medborgarskapet i sig kan skapa olägenheter i något avseende. Uppenbart är t.ex. att det i en svensk utlandsstyrka inte bör ingå någon befattningshavare utöver sitt svenska medborgarsom skap har medborgarskap även i någon av de stater som konflikten berör.

2 l 2 Dubbelt medborgarskap

5.7 Kommitténs

förslag

Kommittén föreslår

att den nuvarande principen att förhindra uppkomst av dubbelt -

medborgarskap överges och att dubbelt medborgarskap accepteras fullt ut, att 1963 års europeiska konvention sägs upp, och

-

att Sverige tar initiativ till nordiska överläggningar i syfte - att om

möjligt nå en gemensam nordisk ståndpunkt.

Den i avsnitt 5.3-6 gjorda genomgången de fyra områden

avser som brukar framhållas vid argumentering mot tillåtande dubbelt

av medborgarskap och som också omnämns särskilt i kommittédirektiven. Utifrån den gjorda genomgången kan sammanfattningsvis konstateras att den problematik som inom dessa områden kan uppkomma till följd av dubbelt medborgarskap till sin omfattning är förhållandevis begränsad.

I fråga om skyldigheten att fullgöra värnplikt har således framkommit att problem visserligen kan tänkas uppkomma beträffande medborgare i vissa stater, att det i praktiken inte är särskilt vanligt

men förekommande. Även beträffande möjligheterna

att ge diplomatiskt skydd är problematiken begränsad omfattning. En sak är att

av annan problematiken inom nämnda områden självfallet kan upplevas

som mycket kännbar och påtaglig för de trots allt råkar ut för

personer som olägenheter. Denna omständighet bör emellertid inte- med hänsyn dels till det relativa fåtal det rör sig dels till att den enskilde

personer om, kan undvika problematiken genom att låta bli att till landet i fråga

resa eller genom att avsäga sig det medborgarskapet i sig

ena - vara tillräcklig för att behålla den nuvarande ordningen.

I fråga om säkerhetsaspekter har kommittén anfört att de farhågor, som i olika sammanhang framförts om att dubbelt medborgarskap skulle medföra säkerhetsrisker, har varit överdrivna. Det är visserligen så att dubbla lojaliteter och lojalitetskonflikter under vissa förhållanden kan medföra säkerhetsrisker. Enligt kommitténs uppfattning får det emellertid anses vara klarlagt att det dubbla medborgarskapet i detta avseende har en synnerligen underordnad betydelse.

I avsnittet rörande rösträtt har kommittén uttalat att den dubbla rösträtten bör betraktas oönskad konsekvens dubbelt

som en av medborgarskap. Samtidigt har emellertid konstaterats att det allt att

av döma är få människor verkligen utnyttjar sin dubbla rösträtt.

som Denna omständighet saknar inte betydelse när bedömer vilken

man

Dubbelt medborgarskap 213

möjligheten rösta dubbelt skall ha på hela frågan om dubbelt verkan att medborgarskap. sammanhanget bör också erinras att det internationellt är I om sällsynt med restriktioner i rösträtten för med dubbelt mycket personer medborgarskap. I kommitténs undersökning är det endast ett land som sådana innebärande att dubbelmedborgare till skillnad redovisar en från övriga får rösta i landets parlamentsval endast under förutsättning han eller hon också är bosatt Frånvaron av att särbestämmelser i övrigt får rimligen tolkas ett i princip generellt som accepterande dubbel rösträtt konsekvens dubbelt av som en av medborgarskap. I fråga människors valdeltagande finns det ytterligare en om i detta sammanhang. Ökad acceptans dimension som måste beaktas av dubbla medborgarskap skulle med säkerhet medföra att ett större antal

människor ansöker svenskt medborgarskap eftersom de då slipper om avstå från sitt ursprungliga medborgarskap. Detta skulle på grund av att rösträtten vid val till riksdagen är knuten till medborgarskapet också att innebära att större andel befolkningen ges möjlighet att delta i en av den svenska demokratiska beslutsprocessen på riksnivå, något som enligt kommitténs uppfattning är positivt för såväl den enskilde för som det svenska samhället. För den enskildes del kan sådan delaktighet en befrämja integrationen ökad känsla samhörighet med det genom en av svenska samhället och större möjligheter att aktivt delta i det genom politiska livet. Att de fyra redovisade områdena uttryckligen omnämns i nu direktiven och dessutom har behandlats ingående kommittén beror av nämnts på att det är inom dessa skälen mot att tillåta dubbelt som som medborgarskap i huvudsak finns att hämta. I fråga om övriga rätts-

områden framför allt skatte-, familje- och socialförsäkringsrätten- konstaterade redan 1985 års medborgarskapskommitté att domicilprincipen dvs. hemvist är avgörande i sammanhanget att personens fått sådant genomslag i lagstiftningen att det såvitt avsåg dessa områden i och för sig inte fanns några betänkligheter mot en ordning skulle medföra fler dubbla medborgarskap. Utvecklingen har som sedan 1985 års medborgarskapskommitté sitt betänkande fortsatt avgav riktning och i den mån det skett förändringar i lagstiftningen i samma inom nämnda rättsområden har de således inneburit att domicilnu principen vuxit sig ännu starkare. Som framgått den tidigare redovisningen intar folkrätten i krig av något särställning eftersom rättsläget för dubbla medborgare i av en vissa avseenden är oklart. Så länge klarläggande bestämmelser saknas på detta område är det dock kommitténs uppfattning att problematiken

bör kunna undvikas att Försvarsmakten FM efter företagen genom

2l4 Dubbelt medborgarskap

lämplighets- och säkerhetsbedömning avstår från att förordna

en person med dubbelt medborgarskap till ett uppdrag där man bedömer att det finns en risk för att den aktuella konstellationen dubbla

av medborgarskap kan leda till folkrättsliga komplikationer, något

som t.ex. skulle kunna innebära risker för den enskildes säkerhet.

En situation av annat slag där dubbelt medborgarskap i och för sig skulle kunna tänkas skapa problem är då Sverige begär med

en person dubbelt medborgarskap varav det ena svenskt utlämnad till Sverige

på grund av brott. Riktas begäran mot den andra stat är

som personen medborgare i så finns det risk för att begäran avslås eftersom lagstiftningen i många länder är sådan att inte lämnar ut sina

man egna medborgare för lagföring i något annat land. Den skisserade situationen är emellertid i praktiken mycket ovanlig och svenskt rättsväsende har såvitt känt hittills aldrig råkat ut för ett avslag på sådana grunder. Det är i sammanhanget vidare viktigt att understryka att ett vägrat utlämnande inte med nödvändighet är liktydigt med i fråga undgår

att personen rättegång. I många fall kan nämligen vistelsestaten överta lagföringen för det aktuella brottet.

Vid den sammantagna bedömning skall göras i fråga

som om dubbelt medborgarskap finns det ytterligare några aspekter bör

som beaktas. En av dessa är att det redan i dag finns omkring 300 000 personer i Sverige med dubbelt medborgarskap. Att antalet kunnat bli så pass högt beror på att gällande lagstiftning och praxis redan i dag i förhållandevis många situationer medger undantag från huvudregeln om att dubbelt medborgarskap bör undvikas. Det stora antalet

personer med dubbelt medborgarskap och mångfalden undantag från

av huvudregeln innebär att rimligen redan i dagsläget får betrakta

man principen om undvikande av dubbelt medborgarskap i betydande

som grad modifierad.

Ett annat exempel på uppluckringen principen hänger

av samman med 1979 års ändring l § MedbL, innebar att ett barn alltid

av som förvärvar svenskt medborgarskap vid födelsen modem är svensk.

om Lagändringen förväntades innebära ett ökat antal dubbla medborgarskap för barn och det tillskapades därför samtidigt möjlighet att ingå

en avtal med andra stater för att avveckla det medborgarskapet vid

ena uppnådd myndig ålder. Något sådant avtal har emellertid ännu inte ingåtts vilket får den självklara konsekvensen att dessa barn regel

som behåller det dubbla medborgarskapet in i ålder. I praktiken kan

vuxen därför frånvaron dylika avtal sägas utgöra ett led i ökad

av en acceptans av dubbla medborgarskap även för

vuxna.

Trots att det således redan i dag finns omkring 300 000 i

personer Sverige har det inte framkommit några tecken på eller rapporter att

om dessa dubbla medborgarskap skulle ha gett upphov till några

mer

Dubbelt medborgarskap 215

påtagliga problem. Med hänsyn till det höga antalet måste man enligt kommittén utgå från att eventuella problem av annat än obetydlig art skulle ha visat sig vid det här laget. Att så inte skett får således tas till ytterligare intäkt för problematikens begränsade omfattning. De svenska erfarenheterna i detta avseende ligger väl i linje med vad framkommit i kommitténs internationella undersökning. De som länder tillåter dubbla medborgarskap har i sina svar till kommittén som således inte gett uttryck för att denna hållning i sig skulle ha skapat några problem av betydelse. Den internationella trenden får för övrigt sägas innebära att dubbelt medborgarskap tillåts i allt större utsträckning. Inte något av de länder ingår i kommitténs undersökning redovisar planer på att minska som möjligheterna till dubbelt medborgarskap utan förekommande strömningar rör sig i stället andra hållet. Schweiz och Italien accepterar t.ex. dubbelt medborgarskap sedan år 1992. I Tyskland- där tradition alltid varit starka motståndare till dubbelt man av medborgarskap pågår för närvarande en intensiv politisk förändrings- debatt i frågan. Ett annat uttryck för den internationella utvecklingen är 1997 års Europarådskonvention, som till skillnad från 1963 års Europarådskonvention är neutral i frågan. Kommittén har i avsnitt 5.2 anfört att den nuvarande ordningen i fråga dubbelt medborgarskap med hänsyn till de beaktansvärda om skäl ligger till grund för ett stort antal människors önskemål att som inneha dubbelt medborgarskap bör bestå endast om konkreta och betydande nackdelar kan påvisas med en ordning som i större utsträckning än i dag tillåter dubbla medborgarskap. Mot bakgrund av den genomgång som nu gjorts framstår det som klart att de nackdelar som följer av dubbelt medborgarskapet är relativt begränsade. Vid en sammantagen bedömning finner kommittén att de enskildas intresse av att få inneha dubbelt medborgarskap väger tyngre än de nackdelar som är förknippade med sådant innehav. Kommittén föreslår därför att Sverige överger den rådande principen och i stället accepterar dubbelt medborgarskap fullt ut. Kommittén har för att kunna beräkna de antalsmässiga konsekvenserna av förslaget tagit fram statistik som utvisar antalet per den 31 december 1997 i Sverige boende utländska medborgare med fördelning på medborgarskapsland som uppfyller de lnemvistkrav som gäller för förvärv av svenskt medborgarskap. Analysen av detta material visar att det finns omkring 120 000 människor i Sverige som uppfyller hemvistkraven och som vid eventuellt förvärv av svenskt medborgarskap skulle kunna få behålla sitt gamla medborgarskap om detta vore tillåtet enligt svensk lagstiftning. Det ligger i sakens natur att det är vanskligt att göra uppskattningar av hur många av dessa 120 000

2 l 6 Dubbelt medborgarskap

som i realiteten skulle ansöka om svenskt medborgarskap för det fall de tilläts att samtidigt behålla sitt gamla medborgarskap. Kommittén gör emellertid efter diskussioner med expertis från Invandrarverket den bedömningen att det skulle kunna handla om cirka 50 % eller med andra 0rd omkring 60 000 personer.

Därtill kommer de utlandssvenskar som vid en ändrad lagstiftning kan förväntas vilja förvärva medborgarskap i sina vistelsestater. Det finns inte någon samlad statistik över antalet i utlandet bosatta svenska medborgare och beträffande denna grupp är det därför svårare att göra antalsmässiga uppskattningar. Vad som kan konstateras är att nettoutflyttningen av svenska medborgare till utlandet dvs. antalet

utflyttade minskade med antalet återflyttade under åren 1960-1997

uppgick till omkring 135 600. Statistiken säger emellertid ingenting

om vad som hänt med efter utflyttningen från Sverige. Det

personerna finns i gruppen självfallet personer som blivit utländska medborgare och i samband med det förlorat sitt svenska medborgarskap. Hänsyn måste också tas till att utlandssvenskama fött bam i många fall

som förvärvat svenskt medborgarskap. Vidare måste beaktas att ett visst antal avlidit. Det sagda visar att endast grova uppskattningar kan göras i detta avseende. Kommittén uppskattar att en ändrad ordning i fråga om dubbelt medborgarskap skulle leda till att några tiotusental i utlandet bosatta svenska medborgare förvärvar även utländskt medborgarskap.

Försvarsmakten FM har till kommittén framfört väsentlig

att en ökning av antalet dubbla medborgarskap riskerar att upphov till

ge vissa problem och att det därför inte bör möjligt för med

vara personer dubbelt medborgarskap att anställning som officer, reservoffrcer eller i utlandsstyrkorna. Det bör enligt FM inte heller möjligt för

vara personer med dubbelt medborgarskap att erhålla civil anställning inom FM.

Restriktioner av det slag FM föreslår finns inte i dag och det

som finns enligt kommitténs uppfattning inte heller anledning att införa sådana bestämmelser även Sverige tillåter dubbelt medborgarskap

om fullt ut. Kommitténs förslag bygger på att de negativa verkningarna

av dubbelt medborgarskap är begränsade och det skulle då te sig märkligt att införa generella särbestämmelser i aktuellt avseende, bestämmel-

nu ser som man hittills varit utan trots att det redan i dag i vårt land finns omkring 300 000 dubbelmedborgare. Det sagda hindrar självfallet dock inte att man vid den allmänna lämplighets- och säkerhetsbedömning som föregår en anställning inom försvaret väger in det dubbla medborgarskapet som en av flera omständigheter.

Frågan om dubbelt medborgarskap är inte enbart nationell. För det första måste hänsyn tas till det faktum att Sverige anslutit sig till 1963

Dubbelt medborgarskap 217

års europeiska konvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och militära förpliktelser i fall av flerfaldigt

om medborgarskap. Enligt konventionen gäller bl.a. att en myndig medborgare i fördragsslutande stat inte får tillåtas att behålla sitt tidigare medborgarskap när han eller hon eñer ansökan får medborgarskap i fördragsslutande stat. Med andra ord förutsätter

annan

svensk omsvängning i fråga om inställningen till dubbelt en medborgarskap att Sverige frånträder åtminstone delar 1963 års

av konvention.

Vidare måste beaktas den långvariga tradition av samråd mellan de nordiska länderna är utmärkande för medborgarskapsrätten. Denna

som tradition f°ar innebära bl.a. att Sverige inte utan föregående

anses samråd med övriga nordiska stater bör ändra hållning i fråga om dubbelt medborgarskap. Sverige bör därför ta initiativ till nordiska överläggningar vilka bör syfta till att om möjligt nå fram till en gemensam nordisk ståndpunkt i frågan.

Medborgarskap efter svensk, ogifi far 219

6 efter svensk, ogift

Medborgarskap

far

1 Inledning

Ett barn förvärvar alltid svenskt medborgarskap vid födelsen om modern är svensk medborgare. Är emellertid endast fadern svensk medborgare, krävs för att barnet vid födelsen skall fä faderns medborgarskap att denne är giñ med barnets mor. Om fadern är avliden vid barnets födelse gäller i stället att fadern vid sin död skall ha varit svensk medborgare och giñ med barnets mor. Det kan således inträffa att ett barn, även om det föds i Sverige och har en far med svenskt medborgarskap, inte förvärvar något eget medborgarskap.

Av det sagda framgår att det inte råder jämställdhet mellan könen i fråga om rätten att överföra medborgarskap på barn. Till skillnad från äldre medborgarskapslagar, som också var ojämlika i vissa avseenden, är det i dag kvinnan som har förmånligast ställning. Frågan är bl.a.

mot bakgrund av det under senare år alltmer intensifierade jämställdhetsarbetet i Sverige, om denna ordning är önskvärd eller något bör

om göras för att eliminera, eller i vart fall jämna ut, skillnaderna.

6.2 1997 års konvention om

europeiska medborgarskap

Frågan om föräldrars rätt att överföra medborgarskap på sina barn innefattas i artikel 6 punkt l i rubricerade konvention, har

a som följande lydelse:

"Varje konventionsstat skall i sin nationella lagstiftning föreskriva att

medborgarskap i staten skall förvärvas ex lege av följande personer:

a Barn till föräldrar varav den ena vid barnets födelse är medborgare i

den konventionsstaten med förbehåll för de undantag som kan finnas i

dess nationella lagstiftning beträffande barn födda i utlandet. Med

avseende på barn vars föräldraskap bestäms genom erkärmande,

domstolsbeslut eller liknande förfarande får konventionsstat

en

föreskriva att barnet skall förvärva medborgarskap i den staten i

enlighet med det förfarande som bestäms statens nationella

av

lagstiftning."

220 Medborgarskap svensk, ogift far

efter

I artikeln inledningsvis att de barn som omfattas av

anges bestämmelsen enligt huvudregeln skall förvärva medborgarskap ex lege, vilket översatt från latin betyder "på grund av lagen". Termen betecknar att påföljd eller verkan i aktuellt sammanhang

en - nu således ett medborgarskap inträder omedelbart på grund av ett

-

lagstadgande.

I konventionens förklarande text anges att artikeln innebär att varje konventionsstat i sin nationella lagstiftning skall föreskriva att barn,

åtminstone förälder är medborgare i staten, automatiskt skall vars ena förvärva statens medborgarskap, dock med möjlighet att göra undantag för barn föds utomlands. I de fall då föräldraskapet fastställs

som

erkännande, domstolsutslag eller på annat liknande sätt, får en genom konventionsstat föreskriva att medborgarskapet förvärvas i enlighet med det förfarande som bestäms i statens nationella lagstiftning.

Den legala faderskapspresumtionen i föräldrabalken FB som

enligt huvudregeln innebär att mannen i ett äktenskap med automatik skall far till de barn som föds av hustrun gäller endast då

anses vara föräldrarna är gifta med varandra och då barnet alltså enligt redan i dag gällande regler förvärvar svenskt medborgarskap vid födelsen. I övriga fall, dvs. då föräldrarna inte är gifta med varandra, fastställs faderskapet genom bekräftelse eller dom och det är enligt konventionen därför möjligt för Sverige att föreskriva att medborgarskapet skall förvärvas i enlighet med det förfarande som bestäms i vår lagstiftning.

Konventionen medger att undantag görs beträffande barn som föds utomlands. För det fall så görs gäller emellertid enligt artikel 6 punkt 4 b att man på annat sätt skall underlätta förvärv av medborgarskap för dessa barn. Som exempel på underlättande åtgärder anges i konventionens förklarande text sänkning av kravet på hemvisttid, mindre stränga språkkrav, förenklad procedur samt lägre avgifter.

6.3 Utländska förhållanden

I det följande lämnas en redovisning för vad som gäller i vissa andra länder i fråga om förvärv av medborgarskap efter far.

6.3.1 Norden

Danmark

Ett barn får vid födelsen danskt medborgarskap efter fadern om denne är gift med barnets mor eller om fadern är avliden vid sin död var

- -

Medborgarskap efter svensk, ogift far 221

gift med barnets Är fadern ogift gäller tillkommande

mor. som förutsättning att födelsen måste äga rum i Danmark för att barnet skall bli dansk medborgare vid födelsen.

Bestämmelsen förvärv medborgarskap efter dansk, ogift far

om av är ny. Den trädde i kraft den l februari 1999.

Finland

Villkoret för att ett bam vid födelsen skall få finskt medborgarskap eñer fadern är att denne är gift med modem. Ett bam kan vidare få finskt medborgarskap efter sin far genom ett anmälningsförfarande. De förutsättningar som då skall vara uppfyllda är att fadern var finsk medborgare vid barnets födelse och att barnet är bosatt i Finland samt är under arton år och ogift. Därutöver krävs att fadern har vårdnaden om barnet ensam eller gemensamt med barnets mor.

Det förs i Finland diskussioner om att öka jämställdheten mellan föräldrar i fråga om rätten att överföra medborgarskap på sina barn.

Island

Ett barn får vid födelsen isländskt medborgarskap efter fadern

om denne är gift med modern. Vidare gäller sedan den l oktober 1998

för det fall en utländsk, ogift kvinna föder ett barn på Island- att barnet får isländskt medborgarskap under förutsättning är

att en man som isländsk medborgare är far till barnet i enlighet med regleringen i den isländska barnlagen.

Föder en utländsk, ogift kvinna ett barn i utlandet och är fadern isländsk medborgare, kan denne innan barnet fyllt arton år inge önskemål till justitsministeriet att barnet skall erhålla isländskt

om medborgarskap. Om fadern inför ministeriet företer dokument rörande barnet och faderskapet och dokumenten bedöms tillräckliga

- som erhåller barnet isländskt medborgarskap bekräftelse

genom av ministeriet.

Norge

För att ett barn vid födelsen skall få norskt medborgarskap efter fadern krävs att denne är norsk medborgare och gift med barnets Om

mor. fadern var avliden vid barnets födelse, gäller att han skall ha varit norsk medborgare och gift med barnets mor då han dog.

222 Medborgarskap efter svensk, ogift far

Enligt norsk praxis kan vidare norskt medborgarskap förvärvas

naturalisation sökande under 18 år, som har en ogift, genom av en norsk far. Det är därvid förutsättning att fadern har helt eller delvist

en föräldraansvar och att han bor tillsammans med barnet. Vidare krävs att barnet är bosatt i Norge och att det föreligger samtycke från föräldrarna. Såvitt barn kom till Norge före tolv års ålder

avser som ställs inga krav på hemvist. För bam mellan tolv och arton år gäller med åldern stigande krav på hemvisttid.

I Norge har under hösten 1998 lagts fram ett förslag till lagändring

rör förvärv medborgarskap efter norsk, ogift far prop. som av 1998/99:7. Förslaget, beräknas träda i kraft under år 1999,

som innebär att ett ogift barn under 18 år med norsk far får norskt medborgarskap efter anmälan om

fadern norsk medborgare vid barnets födelse,

var fadern har erkänt faderskapet eller faderskapet har blivit fastställt genom dom och modern, hon har del i vårdnaden, har lämnat sitt samtycke.

om

Har barnet fyllt tolv år tillkommer som förutsättning att barnet skall lämna sitt samtycke till anmälan.

Enligt förslaget krävs inget samtycke från modern om fadern ensam har vårdnaden. Har emellertid föräldrarna vårdnad eller har

gemensam modern ensam vårdnaden, skall anmälan göras av båda. Det ställs inte några krav på att fadern har del i vårdnaden eller att han bor tillsammans med barnet.

6.3.2 Europa

Övriga

Frankrike

Ett barn förvärvar franskt medborgarskap om någon av föräldrarna är fransk medborgare. Det måste finnas ett offentligt erkännande av moder- eller faderskapet.

Nederländerna

Ett barn förvärvar nederländskt medborgarskap efter fadern om denne har erkänt faderskapet och inte är gift med någon annan än barnets mor. Dock föreligger ett lagändringsförslag som går ut på att det som ytterligare förutsättning skall krävas att fadern har haft omsorg och uppfostran över barnet i minst tre år.

Medborgarskap efter svensk, ogzft far 223

Schweiz

Huvudregeln är att ett bam får schweiziskt medborgarskap vid födelsen föräldrarna är gifta och någon av dem är schweizisk medborgare. om Är föräldrarna inte gifta med varandra, får barnet däremot schweiziskt medborgarskap endast modern är schweizisk medborgare. Är om fadern schweizisk medborgare och modern utländsk, får barnet vidare schweiziskt medborgarskap om föräldrarna gifter sig. Ett barn kan också, dock inte vid födelsen utan efter ansökan, få schweiziskt medborgarskap efter ogift far och i en sådan situation tillämpas något lindrigare villkor än vad som normalt gäller.

Storbritannien

Ett bam får vid födelsen brittiskt medborgarskap efter fadern om denne är gift med modern. I Storbritannien gäller att faderns medborgarskap saknar betydelse så länge föräldrarna inte är gifta med varandra.

Tyskland

Ett barn får tyskt medborgarskap vid födelsen om någon av föräldrarna är tysk medborgare. För det fall föräldrarna är ogifta och endast fadern är tysk medborgare, måste faderskapet fastställas genom ett faderskapsbevis för att barnets rätt till tyskt medborgarskap skall kunna göras gällande.

6.4 Kommitténs

förslag

Kommittén föreslår att ett barn med svensk far alltid skall förvärva svenskt medborgarskap vid födelsen om barnet föds i Sverige. Ett barn som föds utomlands och som har svensk far bör enligt kommittén under vissa förutsättningar kunna förvärva svenskt medborgarskap genom ett anmälningsförfarande.

För att ett barn skall förvärva svenskt medborgarskap efter ogift far gäller enligt den nuvarande regleringen i 2 a § MedbL följande förutsättningar:

224 Medborgarskap efter svensk, ogift far

att barnets far sedan tiden för barnets födelse är svensk medborgare, -

att fadern i enlighet med FB:s regler har vårdnaden om barnet -

ensam eller gemensamt med barnets mor.

Föreligger de angivna förutsättningarna förvärvar barnet svenskt medborgarskap genom att fadern eller, vid gemensam vårdnad, fariern och modern skriftligen anmäler sin önskan om det innan barnet fyllt arton år. Har barnet fyllt femton år krävs dessutom att barnet samtycker till förvärvet.

Artikel 6 punkt l a i den nya europeiska konventionen om medborgarskap bör enligt kommitténs uppfattning ses som ett uttryck för en strävan att i nu aktuellt avseende åstadkomma en så stor jämställdhet som möjligt mellan kvinnor och män samt mellan barn födda av gifta respektive ogifta föräldrar. Den strävan som konventionen i detta avseende ger uttryck för stämmer väl överens med vad som är önskvärt ur ett svenskt perspektiv. Således finner kommittén det angeläget att bestämmelserna i MedbL underlättar för barn att få svenskt medborgarskap efter fadern även om denne inte är gift ned barnets mor. Vidare är det önskvärt med största möjliga jämställdhet mellan kvinnor och män i fråga om möjligheten att överföra medborgarskap på bam.

Frågan är då hur ändringen av nuvarande 2 a § bör utformas. Som angetts i avsnitt 2.5 infördes paragrafen i syfte att öka jämställdheten mellan föräldrar. Att man vid införandet år 1979 valde att inte gå fullt ut motiverades av i huvudsak två skäl. För det första ansåg att

man samhörigheten mellan en far och hans barn fött utom äktenskap kan variera i sådan utsträckning att själva faderskapet inte ensamt kunde motivera att barnet får faderns medborgarskap. För det andra framhölls att FB:s bestämmelser om legal faderskapspresumtion endast är tillämpliga då modern är gift med barnets far eller sedan kort tid är änka efter honom. Det skulle därför, sades vidare, möta stora praktiska svårigheter att i dessa fall ge barnet retroaktiv rätt från födelsen till faderns medborgarskap.

Såvitt avser de nu aktuella barnen, dvs. barn med ogift svensk far, medger Europarådskonventionen att förvärvet sker i enlighet med det förfarande som bestäms av vår nationella lagstiftning, något dock

som tar sikte på processuella och inte materiella villkor. Exempel ett förvärvsvillkor uppenbart är tillåtet att föreskriva är att faderskapet

som fastställts genom erkännande eller dom. Sannolikt strider det inte heller mot Europarådskonventionen att som krav uppställa att fadern skall ha del i vårdnaden om barnet.

Vad gäller ett eventuellt krav på att fadern skall ha del i vårdnaden om barnet kan inledningsvis konstateras att något motsvarande villkor

,i

Medborgarskap efter svensk, ogzft far 225

gäller för det fall barnet förvärvar medborgarskap efter modem. Visserligen kan hävdas att det erfarenhetsmässigt är mindre vanligt att

är utan del i vårdnaden sina barn än att far är det, men en mor om en denna omständighet är enligt kommitténs uppfattning inte tillräcklig i sig för att såvitt fäder uppställa ett krav på del i vårdnaden. Ett

avser sådant villkor skulle vidare innebära negativ särbehandling av fäder

en och därmed stämma dåligt överens med den syn på föräldraskap

innebärande bl.a. lika föräldraansvar för och pappor som i

mammor dag råder i det svenska samhället. Slutligen kan konstateras att lika villkor för kvinnor och män i detta avseende är den principiellt mest tilltalande lösningen i fråga om att skapa en lagstiftning som lever upp till de jämställdhetssyften som ligger bakom tillkomsten av artikel 6 punkt l a i Europarådskonventionen. Kommittén finner således vid en samlad bedömning att del i vårdnaden inte bör uppställas som krav för att ett barn skall erhålla svenskt medborgarskap efter ogift far. I sammanhanget kan för övrigt konstateras att det finns en positiv bieffekt av den föreslagna ordningen. Vad som åsyftas är eliminerandet av den i avsnitt 2.5 berörda problematiken att utländska vårdnadsavgöranden, även om de i Övrigt är giltiga i Sverige, saknar rättsverkan vid tillämpning av 2 a § MedbL i dess nuvarande lydelse.

Kommitténs nyss gjorda ställningstagande gör det möjligt att överväga en ordning som skulle innebära att bam med ogiñ, svensk far förvärvar svenskt medborgarskap vid födelsen. I detta skulle dock ligga att konstaterandet av att barnet blivit svensk medborgare är beroende av en framtida faderskapsfastställelse. När denna sedermera föreligger, vilket i normalfallet inte behöver ta särskilt många veckor, skulle dock barnet anses ha blivit svensk medborgare med verkan från födelsen. Lösningar av detta slag, som är de ur jämställdhetshänseende mest tilltalande, har i tidigare sammanhang avvisats med motiveringen att det skulle möta stora praktiska svårigheter att i dessa fall ge barnet retroaktiv rätt från födelsen till faderns medborgarskap. Vad dessa stora praktiska svårigheter består i har emellertid aldrig preciserats och kommittén ställer sig något tveksam till argumentets tyngd. Kommittén kan för sin del inte se att en sådan ordning skulle leda till några praktiska problem av nämnvärd betydelse varken för de berörda familjerna eller för samhället. För övrigt kan nämnas att en motvarande ordning redan tillämpas vid legitimationsförvärv enligt 2 § MedbL. Ett sådant medborgarskapsförvärv gäller nämligen från tidpunkten för föräldrarnas giftermål och i de fall då faderskapet vid denna tidpunkt ännu inte fastställts, är konstaterandet av att barnet blivit svensk medborgare beroende av en framtida faderskapsfastställelse. När denna sedan föreligger anses emellertid barnet ha blivit svensk medborgare med verkan från tidpunkten för giftermålet,

226 Medborgarskap efter svensk, ogift far

något som såvitt känt för kommittén inte lett till några praktiska problem. Med beaktande det sagda finns det enligt kommitténs

av uppfattning inte skäl att göra tidpunkten för medborgarskapsförvärvet beroende av om förvärvet sker från modern eller fadern.

Kommittén har i sin undersökning avseende medborgarskapsrättsliga förhållanden i andra länder tagit reda på huruvida en ordning av det nu diskuterade slaget skulle kunna inverka negativt på barnets möjligheter att förvärva medborgarskap även efter sin utländska mor. Inte något av de tjugotre länder som besvarat enkäten har angett att så skulle vara fallet, något som ligger väl i linje med den rådande internationella trenden att låta bam få medborgarskap efter båda sina föräldrar.

Med beaktande av det sagda finner kommittén sammanfattningsvis att ett barn som föds i Sverige och som har svensk far alltid bör förvärva svenskt medborgarskap vid födelsen. Detta bör gälla även om fadern är avliden men vid sin död var svensk medborgare.

Huruvida den föreslagna ordningen bör komma även utomlands födda barn till godo är mer tveksamt. Ett skäl som i viss mån talar emot att de utomlands födda barnen skall förvärva svenskt medborgarskap automatiskt vid födelsen är att de barnen- till skillnad från de i Sverige födda normalt sett inte kommer att växa i Sverige. Sett isolerat

- upp för sig är detta argument dock inte av avgörande betydelse eftersom den egentliga grunden för medborgarskapsförvärv i dessa fall inte är inväxande i det svenska samhället utan i stället att fadern är svensk medborgare. Skulle man emellertid ge även utomlands födda barn svenskt medborgarskap vid födelsen finns det enligt kommittén risk för vissa mindre önskvärda konsekvenser. Således kan man t.ex. ifrågasätta det rimliga i att ett barn som föds utomlands skall förvärva svenskt medborgarskap om modern och fadern endast haft ett tillfälligt förhållande och fadern kanske aldrig kommer att träffa barnet och barnet inte heller vid något tillfälle kommer att besöka Sverige. Det torde också vara så att det i vissa av dessa fall kan vara svårt eller ta lång tid att få faderskapet fastställt. Det sagda leder enligt kommitténs uppfattning till att regleringen i fråga om utomlands födda barn bör utformas på annat sätt än vad som gäller i fråga om i Sverige födda barn, något som också är tillåtet enligt Europarådskonventionen.

Utformningen av bestämmelser för utomlands födda barn bör ske med beaktande av det faktum att förvärvet av svenskt medborgarskap i dessa fall har sin huvudsakliga grund i att fadern är svensk medborgare. Det finns därför inte anledning att göra villkoren restriktiva än vad

mer som behövs för att undgå mindre önskvärda konsekvenser. För att undvika förvärv av svenskt medborgarskap för de barn som bor utomlands och som över huvud taget inte har någon kontakt med sin

Medborgarskap efter svensk, ogzft far 227

svenske far, bör blotta tillämpningen av ett anmälningsförfarande vara tillräckligt. Ett anmälningsförfarande kräver en aktiv åtgärd från faderns sida och därmed utesluts överförande av svenskt medborgarskap från fader som varken har någon som helst kontakt med eller intresse för sina bam.

Ett lagakraftvunnet beslut i ett anmälningsärende innebär att det med bindande verkan för alla avgjorts huruvida anmälan medfört svenskt medborgarskap eller inte. Det måste därför föreligga en giltig faderskapsfastställelse vid tidpunkten för anmälan, något som det ankommer på fadern att styrka. För det fall föräldrarna vid anmälningstidpunkten inte tagit hemvist i Sverige är giltigheten av faderskapsfaststållelsen att bedöma utifrån regleringen i lagen 1985:367 om internationella faderskapsfrågor.

Ett anmälningsförfarande medför risk för i och för sig oönskad

en konsekvens, vilken måste beaktas i sammanhanget. Ett anmälningsförfarande innebär nämligen att barnet- om än genom föräldrarna eller någon av dessa frivilligt förvärvar svenskt medborgarskap. Det kan

därmed enligt vissa länders rättsordningar finnas en risk för att barnet förlorar det från modern förvärvade medborgarskapet. En sådan konsekvens är allmänt sett olycklig och i synnerhet det förhåller sig

om så, vilket ofta får antas vara fallet i de nu aktuella situationema, att barnet växer upp i moderns hemland. Det är därför angeläget att moderns samtycke föreligger i de fall då förvärvet av svenskt medborgarskap kan leda till förlust av det utländska. I de flesta fall torde det inte vara några problem för de svenska myndigheterna att avgöra om förvärvet av det svenska medborgarskapet kan komma att påverka innehavet av det utländska medborgarskapet. Skulle det emellertid råda någon som helst tvekan i detta avseende bör självfallet moderns samtycke infordras även i dessa fall. Vad sagts bör

som nu dock gälla endast om modern är ensam vårdnadshavare eller har del i vårdnaden om barnet enligt lagen i det land barnet har hemvist

som Det nu anförda bör äga motsvarande tillämpning för det fall barnet i stället står under vårdnad särskilt förordnad förmyndare eller

av liknande.

Enligt 2 a § MedbL i dess nuvarande lydelse gäller att barnet skall lämna sitt samtycke om det fyllt femton år. I förarbetena motiverades bestämmelsen av rimligheten i att barn som uppnått denna ålder inte mot sin vilja skall bli svensk medborgare och som en följd därav eventuellt förlora sitt utländska medborgarskap. Den gällande

nu åldersgränsen har emellertid ifrågasätts i olika sammanhang och bl.a. föreslog Åldersgränsutredningen i rapporten Bevakad övergång SOU 1996: l l l en sänkning av gränsen till tolv år.

228 Medborgarskap efter svensk, ogij far

För sänkning åldersgränsen i 2 § MedbL talar bl.a. att

en av a bestämmelser i svensk rått om ungas vetorätt i mål och ärenden som rör deras person som regel gäller från tolv års ålder. Således föreskrivs t.ex. i 4 kap. 5 § FB att den som har fyllt tolv år i princip inte får adopteras utan eget samtycke. Vidare gäller enligt 21 kap. 5 § FB att verkställighet av mål om vårdnad och umgänge i princip inte får ske mot barnets vilja det fyllt tolv år. Ytterligare ett exempel är

om Föreskriften i 48 § namnlagen 1982:670 om att anmälan om namnändring m.m. avseende ett barn som fyllt tolv år i princip inte får göras utan barnets samtycke.

Det saknas enligt kommitténs uppfattning skäl att bibehålla skillnaden mellan å ena sidan åldersgränsen i nuvarande 2 a § MedbL och å andra sidan angivna åldersgränser i FB och namnlagen. Det kan också konstateras att en sänkning åldersgränsen allmänt sett innebär ett

av stärkande av barnets rätt i medborgarskapsärenden, något som har ett värde i sig.

Inte någon av de exempliñerade åldersbestämmelsema i FB och namnlagen är absolut utan alla lämnar en öppning för undantagsfall. Enligt namnlagen krävs t.ex. inte barnets samtycke barnet är

om varaktigt förhindrat att lämna sådant på grund av en psykisk störning eller något annat liknande förhållande. Det finns skäl att införa

en motsvarande bestämmelse i MedbL.

Svenskt medborgarskap genom adoption 229

7 Svenskt

medborgarskap genom adoption

l Inledning

De flesta utländska barn under tolv år adopteras svenska

som av adoptivföräldrar förvärvar svenskt medborgarskap med automatik i enlighet med regleringen i nuvarande l a § MedbL. Som framgått av redovisningen under avsnitt 2.3 gäller detta dock inte i de fall då ett utländskt adoptionsbeslut har automatisk giltighet i Sverige till följd av bestämmelserna i lagen 1971:796 om internationella rättsförhällanden rörande adoption. När så är fallet är barnet i stället hänvisat till att ansöka naturalisation, en ordning som varit föremål för debatt

om under senare år.

7.2 Adoptioner som gäller i Sverige på grund av lag

I oktober 1995 väckte Ombudsmannen mot etnisk diskriminering DO i en skrivelse till Justitie- och Arbetsmarknadsdepartementen en fråga

rör det faktum att Statens nämnd för internationella adoptionssom frågor NIA saknar behörighet att godkänna ett utländskt adoptionsbeslut gäller i Sverige på grund av lag. Omständigheterna i det

som enskilda fall som DO hänvisade till är följande.

LL är svensk medborgare och bosatt i USA. Han är giñ med en amerikanska och tillsammans har de en tioårig son och en femårig adoptivdotter, KL. Sonen har såväl svenskt som amerikanskt medborgarskap medan KL, är född i USA, har enbart amerikanskt

som medborgarskap. Om KL i stället fötts i äktenskapet hade hon i enlighet med 1 § 2 MedbL förvärvat svenskt medborgarskap vid födelsen.

KL ansökte hos Statens Invandrarverk om svenskt medborgarskap, men fick avslag under hänvisning till att hon inte uppfyllde hemvistvillkoret i 6 § MedbL och att det inte heller fanns skäl att göra undantag från detta villkor. KL:s ärende överklagades till Utlänningsnämnden, i sitt beslut anförde att det för att KL skall kunna erhålla

som automatiskt förvärv av svenskt medborgarskap i formellt hänseende krävs att det amerikanska adoptionsbeslutet godkänns av NIA. I likhet med Invandrarverket fann inte heller Utlänningsnämnden skäl att ge dispens från hemvistvillkoret.

230 Svenskt medborgarskap adoption

genom

DO avslutade sin skrivelse med att konstatera att det för att KL skall få svenskt medborgarskap automatiskt krävs att NIA godkänner adoptionen men att NIA saknar möjlighet att göra det eftersom adoptionen redan gäller i Sverige på grund av lag. Mot den bakgrunden ansåg DO att en lagändring borde övervägas.

Justitiedepartementet anförde i sin svarsskrivelse att Förmynderskapsutredningens betänkande, i vilket bl.a. medborgarskapsfrågor avseende adoptivbarn behandlades, fortfarande var föremål för beredning och att det ännu var för tidigt att yttra sig om inriktningen på ett kommande förslag när det gäller frågan om svenskt medborgarskap för adoptivbarn.

Avslutningsvis kan noteras att Förmynderskapsutredningens förslag inte har lett till någon ändring i den av DO förordade riktningen.

7.3 Skrivelse från

Adoptionscentrum

Adoptionscentrum som är den största auktoriserade adoptions-

organisationen i Sverige har i en skrivelse till kommittén tagit upp en

fråga som rör den situationen att i Sverige bosatta utländska medborgare adopterar ett barn som inte har svenskt medborgarskap. Adoptionscentrum anför följande:

dag får nästan alla adoptivbarn från utlandet automatiskt svenskt

medborgarskap i och med adoptionen. Denna ordning fungerar väl.

Det automatiska medborgarskapet gäller dock inte för barn vars

adoptivföräldrar är utländska medborgare.

Utredningen har i uppgift att föreslå hur barn som föds i Sverige av

utländska medborgare ska kunna erbjudas svenskt medborgarskap. Vi

hemställer att utredningen samtidigt undersöker hur barn som adopteras

från utlandet av utländska medborgare bosatta i Sverige ska kunna få

svenskt medborgarskap.

Om utländska medborgare bosatta i Sverige adopterar ett barn från sitt

eget ursprungsland, så är det oftast rimligt att barnet behåller sitt

ursprungliga medborgarskap. Men om t.ex. ett engelskt par adopterar barn

från Korea eller Vietnam, så kan det barnet inte få engelskt

medborgarskap, eftersom makarna inte är bosatta i Storbritannien. Det kan

inte få svenskt medborgarskap förrän efter flera år, eftersom föräldrarna inte är svenska medborgare.

Eftersom svensk lag tillåter att utländska medborgare adopterar från ett

tredje land när de bor här, så borde svensk lag också göra det möjligt för

barnet att få svenskt medborgarskap åtminstone i de fall barnet inte kan

-

få adoptivföräldrarnas medborgarskap."

Svenskt medborgarskap adoption 231 genom

7.4 Kommitténs förslag

Kommittén att adoptivbarn i fråga medborgarskap så långt anser om möjligt skall likställda med andra barn. Kommittén föreslår därför vara att ett utomnordiskt adoptionsbeslut gäller i Sverige på grund av som lag skall medföra automatiskt förvärv svenskt medborgarskap för av adoptivbamet någon personerna som adopterar är svensk medom av borgare och barnet inte har fyllt tolv år.

I 4 kap. 8 § föräldrabalken FB föreskrivs att ett adoptivbarn vid tillämpning bestämmelse i lag eller annan författning som tillägger av släktskap eller svågerlag rättslig betydelse- skall anses som adoptantbam och inte barn till sina biologiska föräldrar. Har make ens som adopterat andre makens bam eller adoptivbarn, skall dock barnet anses makarnas gemensamma. Undantag från det sagda gäller endast om som annat är särskilt föreskrivet eller följer av rättsförhållandets natur. Grundtanken bakom 4 kap. 8 § FB är att adoptivbarn i rättsligt hänseende så långt möjligt skall vara likställda med biologiska bam. Detta kan med andra ord sägas innebära att rättsliga skillnader mellan å sidan biologiska bam och å andra sidan adoptivbarn bör finnas ena endast då det av någon anledning är sakligt motiverat. Införandet l a § MedbL år 1992 var självfallet ett viktigt led i av stärkandet av adoptivbarnens rättsliga ställning i Sverige. Som bl.a. DO påpekat innebär emellertid den nuvarande regleringen den skillnaden utomnordisk adoption med automatisk giltighet i Sverige inte att en medför rätt till medborgarskapsförvärv i denna ordning medan en utomnordisk adoption för att äga giltighet i Sverige måste - som godkännas NIA däremot gör det. Frågan är om det år sakligt av motiverat att även fortsättningsvis upprätthålla denna skillnad. Den aktuella frågeställningen berördes redan i förarbetena till nu l a§ MedbL. I propositionen 1991/92:90 s. 12 anförde departementschefen att han för del ville skilja mellan ett adoptionsbeslut som egen meddelats eller godkänts i Sverige eller i de övriga nordiska länderna och ett annat adoptionsbeslut som i och för sig kan visa sig giltigt här. När det gäller beslut av det senare slaget, fortsatte departementschefen, behövs det ofta utredning gällande rätt i det främmande landet en om innan det står klart om en adoption med verkan i Sverige föreligger. Frågeställningen aktualiserades även i den proposition, 1996/9791, som föregick Sveriges ratiñcering av Haagkonventionen. Iförfattningskommentaren till ändringarna i 1 a och 13 a MedbL anfördes följande:

232 Svenskt medborgarskap genom adoption

"Ändringarna i paragrafema är följdändringar på grund tillträdet till

av

Haagkonventionen.

Lagrådet föreslår i sitt yttrande att ordet "godkänts" byts ut mct

"gäller". Bakgrunden till förslaget är att vissa utländska adoptionsbeslut

enligt 3 § lagen 1971:796 om internationella rättsförhållanden rörande

adoption gäller i Sverige efter särskilt godkännande medan andra enligt

samma paragraf skall gälla utan särskilt godkärmande.

Enligt förarbetena till ifrågavarande paragrafer ville man skilja mellan

ett adoptionsbeslut som meddelats eller godkänts i Sverige eller i de övriga

nordiska länderna och ett annat adoptionsbeslut som är giltigt här utan

särskilt godkännande prop. l99l/92:9O s. 12.

Mycket talar för Lagrådets förslag, särskilt med beaktande av att Visa andra utländska adoptionsbeslut som enligt Haagkonventionen skall gällai

Sverige utan särskilt godkännande kommer att omfattas av

bestämmelsema.

Enligt regeringens mening saknas det dock nu underlag för att göra den

ändringen som Lagrådet föreslår. Regeringen har nyligen beslutat om

direktiv för en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att

se

över lagen om svenskt medborgarskap dir. 1997:5. Frågan om en

i enlighet med Lagrådets förslag bör kunna övervägas i det

sammanhanget."

Den ordning som således för närvarande råder får inledningsvis den konsekvensen att de nu aktuella adoptivbarnen inte med automatik förvärvar svenskt medborgarskap. Regleringen innebär emellertid i flera fall dessutom att adoptivbarnet i praktiken är utestängt från möjligheten att över huvud taget erhålla svenskt medborgarskap, något som hänger samman med att de nu aktuella familjerna ofta bor utomlands och att adoptivbarnet därmed saknar möjlighet att uppfylla det hemvistkrav som krävs för naturalisation är adoptivbarnet under femton är och bosatt utanför sin medborgarskapsstat, uppställs dock inte något krav på hemvisttid i Sverige. För det fall en familj- som bosatt i adoptivbarnets medborgarskapsstat även har egenfödda bam

kan situationen således bli den att dessa barn och föräldrarna har svenskt medborgarskap medan adoptivbarnet inte har det. Det är enligt kommitténs uppfattning angeläget möjligt undvika uppkomsten

att om av sådana splittringar i medborgarskapsbilden inom en familj.

Som framgått av den gjorda redovisningen är det skäl som angetts till att de nu aktuella adoptionerna inte med automatik medför förvärv av svenskt medborgarskap att det i dessa fall ofta behövs utredning

en om gällande rätt i det främmande landet innan det står klart

om en adoption med verkan i Sverige föreligger. Kommittén att

menar problematiken i detta avseende inte bör överdrivas utan som regel bör

Svenskt medborgarskap adoption 233

genom l

kunna utgå från att de svenska utlandsmyndigheterna- som är de man myndigheter hos vilka frågor slag främst kommer att

av detta

aktualiseras eftersom adoptivbarnens svenska passansökningar som regel lämnas in där relativt enkelt och snabbt kan ta fram den

utredning behövs. I den mån frågorna i stället blir föremål för

som bedömning hos i Sverige belägna myndigheter, kan dessa självfallet vända sig till aktuell svensk utlandsbeskickning för att få hjälp med den utredning som anses behövlig.

Det kan naturligtvis inte uteslutas att det i några enstaka fall kommer så att utredningen inte är helt lättillgänglig och därför

att vara drar ut något på tiden. Dessa undantagssituationer bör emellertid enligt kommitténs uppfattning inte hindra att en ändring genomförs.

En ändrad ordning kan i sällsynta undantagsfall vidare tänkas innebära att en utomlands bosatt adoptivfamilj felaktigt tror att en i Sverige giltig adoption föreligger och därmed även det oriktigt

- utgår från att adoptivbarnet har svenskt medborgarskap. Detta är självfallet inte någon önskvärd konsekvens. Även adoptivfamiljema bör emellertid kunna vända sig till sin svenska utlandsbeskickning för få klarhet i frågan. Med beaktande härav samt att olägenheter av detta

slag kan förväntas bli mycket sällsynta bör inte heller risken för

missförstånd i detta avseende i sig vara tillräcklig för att den nuvarande ordningen skall få bestå.

Till det sagda kommer att en ändrad ordning också kan sägas vara

naturlig. Härmed avses att det får anses rimligt att en adoptionmer som med automatik gäller i Sverige på grund av lag i medborgar-

skapshänseende tilläggs lika stor betydelse som de adoptioner vilka först måste godkännas av NIA.

Med hänvisning till det anförda finner kommittén övervägande skäl tala för att en ändring av det nu diskuterade slaget bör genomföras. Som en följd därav undanröjs den problematik som påtalats av DO, likaså överensstämmer kommitténs förslag med vad Lagrådet förordade i samband med beredningen av regeringens proposition 1996/97:91 om

internationella adoptionsfrägor.

Det finns inte någon statistik som utvisar antalet utomnordiska adoptionsbeslut där någon av adoptivföräldrarna är svensk medborgare. Sannolikt rör det sig dock om ett förhållandevis begränsat antal vilket i sin tur gör att antalet barn som i praktiken berörs av den föreslagna ändringen är relativt få. För dessa bam och deras familjer är ändringen dock av stor betydelse och kommittén finner den även vara principiellt viktig.

Adoptionscentrum har i den ovan redovisade skrivelsen väckt en annan fråga som rör adoptioner. Frågeställningen rör den situationen att i Sverige bosatta utländska medborgare adopterar ett utländskt barn.

234 Svenskt medborgarskap adoption

genom

Som anförts är huvudregeln i svensk rätt att adoptivbarn skall anses som adoptantens barn och inte som barn till sina biologiska föräldrar. I linje härmed föreslår kommittén i avsnitten 8.8 och 9.7 att vad som där anförs lättnader i förvärvsvillkoren för utländska barn skall omfatta

om även adoptivbarn. Detta innebär med andra 0rd att adoptivbarn i nu aktuellt hänseende kommer att vara fullt ut likställda med andra barn. Enligt kommitténs uppfattning föreligger inte skäl att införa ytterligare lättnader i förvärvsvillkoren för adoptivbarn

Statslösa barn 235

8 Statslösa barn

1 Inledning

Bland konsekvenserna att Sverige tillämpar härstamningsprincipen

av märks att barn föds i Sverige inte alltid förvärvar ett

som medborgarskap vid födelsen. Således blir t.ex. ett barn föds i

som Sverige statslöst båda föräldrarna är statslösa. Detsamma gäller om

om två föräldrar visserligen har medborgarskap men vars respektive

- som land renodlat tillämpar territorialprincipen får barn i Sverige.

- Statslöshet kan även uppkomma när föräldrarna är svensk

en av medborgare, nämligen i de fall då fadern är svensk medborgare men inte gift med barnets utländska Barnet blir i dessa fall statslöst om

mor. modern är statslös eller om lagstiftningen i hennes hemland inte ger barn rätt till medborgarskap efter modern.

Det totala antalet statslösa barn i Sverige dvs. personer som inte

fyllt arton år uppgick den 31 december 1997 till 4 243 varav

- per 3 883 också är födda i Sverige. Fördelningen på olika åldrar såg ut enligt följande.

Ålder 0-3 4-6 7-9 10-12 13-15 16-17 0-17

Antal 1640 988 861 414 231 109 4243

Varav föddai 1638 961 783 319 136 46 3883

Sverige

Det totala antalet statslösa i Sverige den 31 december

personer per 1997 uppgick till 6 139, vilket med andra ord innebär att nästan 70 % av dessa var under arton år.

236 Statslösa barn SOU 1999134

8.2 FN:s konvention om barnets

rättigheter

Barnkonventionen

Barnkonventionen, vilken ratificerats av Sverige utan förbehåll, trädde i kraft den 2 september 1990. Konventionen innebar för första att man gången formulerade barnets rättigheter på ett samlat sätt i ett internationellt bindande avtal. Med barn avses i konventionen varje människa under arton år, om barnet inte blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller för barnet i fråga myndighetsålder. om Konventionens artikel 7 är av särskilt intresse i detta sammanhang eftersom den handlar om bl.a. barns rätt till medborgarskap. Artikeln har följande lydelse:

l. Barnet skall registreras omedelbart efter födelsen och skall ha rätt från födelsen till ett nanm, rätt att förvärva ett medborgarskap och, så långt det är möjligt, rätt att få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem. Konventionsstatema skall säkerställa genomförandet dessa av rättigheter i enlighet med sin nationella lagstiftning och sina åtaganden enligt tillämpliga internationella instrument på detta område, särskilt i de fall då barnet annars skulle vara statslöst.

I den proposition som föregick ratiñceringen Barnkonventionen, av prop. 1989/902107, övervägdes innebörden av artikel 7 punkt I propositionen gjordes den bedömningen att artikeln vid - en sammantagen tolkning med andra internationella konventioner som Sverige anslutit sig till på detta område- inte ett statslöst bam ger en ovillkorlig rätt från födelsen till ett medborgarskap i det land barnet föds i utan rätten får villkoras genom nationell lag. Svensk rätt torde därför sades vidare inte komma i konflikt med artikelns stadganden. - - De andra internationella konventioner regeringen åsyftade i som sina överväganden är den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt 1961 års konvention om begränsning av statslöshet. I förstnämnda konventions artikel 24 punkt 3 anges att varje barn har rätt att förvärva ett medborgarskap. I den andra konventionens artikel l föreskrivs att fördragsslutande stat skall bevilja person som är född på dess territorium medborgarskap om denne annars skulle bli statslös. För medborgarskapet får staten föreskriva villkor att medborgarskap skall förvärvas jämlikt lag vid om sådan ålder och under sådana villkor i nationell lag. som anges Beviljandet av medborgarskap skall ske antingen automatiskt eller efter ansökan. Enligt det sistnämnda alternativet får för bifall till ansökanförutom sådana villkor som rör sökandens ålder och hemvist- inte

Statslösa barn 237

ställas andra villkor än att sökanden alltid varit statslös och att han upp eller hon inte har begått brott mot rikets säkerhet eller annat brott av sådan svårighetsgrad föranledande frihetsstraff i fem år eller mera.

8.3 Bamkommittén

Efter Sveriges ratificering Barnkonventionen uppkom inom olika av rättsområden frågan huruvida svensk praxis förenlig med var konventionens bestämmelser. Mot bl.a. denna bakgrund fick Bamkommittén år 1996 i uppdrag att göra bred översyn av hur en svensk lagstiftning och praxis förhöll sig till bestämmelserna i konventionen. Barnkommitténs överväganden såvitt avser medborgarskapslagstiftningen redovisades i huvudbetänkandet Barnets bästa i främsta rummet SOU 1997: l 16. Barnkommitténs slutsats i fråga lagstiftningen på om medborgarskapsområdet att det bör införas en möjlighet för var statslösa barn att efter några års vistelse i Sverige ansöka om svenskt medborgarskap för del. Kommittén motiverade sitt ställningsegen tagande enligt följande s. 224 i betänkandet:

"Det är en viktig uppgift för varje konventionsstat att tillse att barn inte saknar medborgarskap. Detta kan åstadkommas genom såväl inhemska regler som internationellt samarbete. Det relativt stora antalet statslösa bam finns här i landet tyder på att den nuvarande ordningen inte är som tillfredsställande. Denna ordning innebär att statslösa barn kan komma att från sin födelse och under hela sin uppväxt sakna svenskt medborgarskap inte föräldrarna ansöker om och beviljas sådant. Enligt vår mening är om den beskrivna situationen inte förenlig med bestämmelsen i artikel 7 och dess syfte. Även artikel 7 inte kräver att svensk medborgarskapslagstiftning om varje barn som föds i Sverige, en rätt till svenskt medborgarskap från ger födelsen, bör det enligt vår mening finnas en möjlighet för statslösa bam att efter några års vistelse i Sverige ansöka om svenskt medborgarskap för del. Utan att föregripa den översyn av medborgarskapslagen som egen pågår vill vi markera vikten av att frågan om att ge statslösa barn ett medborgarskap snarast får en godtagbar lösning. Med hänvisning till Barnkonventionens på att bam kan förvärva och tillerkännas rättigheter syn skilda från föräldrarnas rättigheter anser vi att en lösning med ett sådant innehåll bör övervägas.

238 Statslösa barn

8.4 1997 års konvention om

europeiska medborgarskap

Rubricerade konvention, som ännu inte trätt i kraft, undertecknades av Sverige den 6 november 1997. Till skillnad från 1963 års europeiska konvention om begränsning av fall av dubbelt medborgarskap m.m. behandlar den nya konventionen i princip samtliga huvudaspekter på medborgarskapsfrågor.

En av konventionens grundprinciper är att statslöshet så långt möjligt skall undvikas, något som slås fast redan i konventionens ingress. Såvitt avser bam föreskrivs vidare i artikel 6 punkt 2 att varje konventionsstat i sin nationella lagstiftning skall föreskriva att medborgarskap skall förvärvas av barn som föds inom dess territorium och som vid födelsen inte förvärvar något annat medborgarskap. Sådant medborgarskap skall beviljas antingen a automatiskt vid födelsen, b därefter, för barn som förblivit statslösa, efter ansökan av eller för

barnet i fråga till behörig myndighet i den ordning föreskrivs i

som

konventionsstatens nationella lagstiftning. En sådan ansökan får

göras beroende av legal och varaktig hemvist i konventionsstaten

under en tid av högst fem år omedelbart innan ansökan gjordes.

8.5 nordiska länders och

Övriga lagstiftning

praxis området

på

Danmark

Ett statslöst barn som är fött i Danmark statslösa föräldrar och

- av som bor i Danmark kan naturaliseras självständigt trots att barnet inte fyllt

arton år och trots att övriga ordinarie förutsättningar för naturalisation inte heller föreligger. Detsamma gäller oavsett föräldrarnas medborgarskapsrättsliga förhållanden om barnet de facto-

anses vara statslöst.

Utöver att barnet är statslöst och bor respektive är fött i Danmark gäller som enda förutsättning för naturalisation att minst barnets

en av föräldrar har permanent uppehållstillstånd i Danmark. För det fall föräldrarna endast har tillfälligt uppehållstillstånd gäller att ansökningen om naturalisation skall föreläggas Folketingets medborgarskapsutskott. Hittills har det emellertid inte varit aktuellt för utskottet att ta ställning till någon sådan ansökan.

Statslösa barn 239

Möjligheten till självständig naturalisation för statslösa barn som är födda i Danmark har funnits sedan år 1992, då den infördes till följd av Danmarks ratificering FN:s barnkonvention. Det finns för av närvarande inte några planer på att ändra lagstiftningen så att dessa barn i stället skulle förvärva danskt medborgarskap vid födelsen.

Finland

Enligt l § fjärde punkten medborgarskapslagen förvärvar ett l mom. barn finskt medborgarskap barnet föds i Finland och vid födelsen om inte förvärvar medborgarskap i någon annan stat. Huruvida föräldrarna, eller någon dem, har uppehållstillstånd i Finland saknar i detta av sammanhang betydelse. Det har i Finland förts vissa diskussioner att ändra lagstiftningen om i detta avseende eftersom det visat sig att det automatiska förvärvet av finskt medborgarskap för dessa barn inte alltid varit i överensstämmelse med föräldrarnas vilja.

Island

Island har inte några lagregler underlättar förvärv av isländskt som medborgarskap för barn som föds där såsom statslösa. Skulle en sådan situation inträffa vilket såvitt känt ännu inte varit fallet gäller emellertid att det är Althinget som har att ta ställning till en eventuell ansökan om medborgarskap för barnet.

Norge

Ett barn föds i Norge, och som vid födelsen inte förvärvar något som medborgarskap, kan ges norskt medborgarskap efter ansökan. Förutsättningarna för ett sådant förvärv är att föräldrarna har beviljats permanent uppehållstillstånd, eller uppfyller villkoren för sådant tillstånd, och att barnet har bott i Norge hela tiden sedan födelsen. Vidare uppställs det villkor för naturalisation i dessa fall att barnet som inte ett enkelt förfarande kan få medborgarskap efter en av genom föräldrarna, t.ex. efter ansökan eller att inge anmälan till genom myndigheterna i det aktuella landet. Det finns inte något krav på hemvisttid utan ansökan kan in när helst efter födelsen. ges som

240 Statslösa barn

8.6 Behovet av en ändrad

ordning

Undvikande av statslöshet är viktig utgångspunkt för svensk

en lagstiftning och praxis på medborgarskapsområdet. Detta kommer till uttryck bl.a. genom att statslös regel kan naturaliseras

en person som efter fyra års hemvist i Sverige i stället för efter fem år, är det

som normala.

Principen om att undvika statslöshet är vidare inskriven i flera de

av internationella konventioner Sverige åtagit sig att följa. I artikel 7

som punkt 1 i Barnkonventionen föreskrivs t.ex. att varje bam skall ha rätt att förvärva ett medborgarskap. 1997 års Europarådskonventionen, vilken dock ännu inte trätt i kraft, är än konkret och föreskriver att

mer om ett barn som föds i en konventionsstat inte förvärvar medborgarskap vid födelsen, så skall medborgarskap kunna förvärvas senast vid den tidpunkt då barnet sedan fem år har hemvist i staten.

Som angetts ovan är en av konsekvenserna att Sverige tillämpar

av härstamningsprincipen att det förekommer att barn föds här såsom statslösa. De möjligheter ett sådant barn har att i ett skede

som senare förvärva svenskt medborgarskap är enligt i dag gällande regler följande:

a Genom legitimation varvid förutsättningarna är att barnet skall ha

en

svensk far som ingår äktenskap med barnets utländska innan

mor

barnet fyllt arton år. Barnet skall vidare ogift 2 § MedbL.

vara b Genom anmälan enligt 2 a § MedbL. Förutsättningarna enligt denna

paragraf är att fadern sedan tiden för barnets födelse skall ha varit svensk medborgare och att han enligt föräldrabalkens regler har vårdnaden om barnet eller gemensamt med barnets Vid

ensam mor. sådant förhållande kan barnet innan det fyllt arton år förvärva svenskt medborgarskap ett anmålningsförfarande. Har barnet

genom fyllt femton år krävs att det samtycker.

c Såsom biperson i samband med att någon föräldrarna

av

naturaliseras 6 § MedbL. d Genom anmälan enligt 3 § MedbL varvid förutsättningarna

är att

personen i fråga vid tidpunkten för anmälan har fyllt arton år. Han eller hon skall vidare ha sitt hemvist här i riket sedan fem år och dessutom tidigare haft sitt hemvist här under sammanlagt minst fem år. Under vissa förutsättningar, 5 § MedbL, kan ett statslöst barn vidare erhålla svenskt medborgarskap föräldrarna eller någon

om av dem förvärvar svenskt medborgarskap i enlighet med bestämmelserna i den nyss redovisade 3

e Genom självständig naturalisation vilket förutsätter att sökanden

fyllt arton år 6 § MedbL.

Statslösa barn 241

Gemensamt för samtliga alternativ innebär att barnet förvärvar som svenskt medborgarskap före arton års ålder är att dessa är beroende av minst föräldrarna har eller förvärvar svenskt medborgarskap. I att en av övrigt är barnet hänvisat till att, efter arton år fyllda, antingen göra anmälan enligt 3 § MedbL eller ansöka naturalisation enligt 6 § om MedbL. Sverige saknar således i dag bestämmelser är direkt inriktade som på underlätta förvärv svenskt medborgarskap för barn som föds att av här såsom statslösa. Detta innebär i sin tur att det förekommer att i Sverige födda statslösa barn måste vänta tills de fyllt arton år för att kunna bli svenska medborgare trots att de kanske har bott här under hela sin uppväxt. Enligt kommitténs uppfattning är den rådande ordningen inte förenlig med Barnkonventionens artikel 7 och de motiv ligger till grund för denna. Inte heller kommer den nuvarande som ordningen att förenlig med vad som i detta avseende föreskrivs i vara

den nya Europarådskonventionen.

Redan Sveriges nuvarande och kommande internationella åtaganden motiverar alltså ändring i aktuellt avseende. Dessa åtaganden en nu betingas i sin vilket därmed också är huvudskälet till att en tur av ändring bör genomföras det självklara i i största möjliga - att man utsträckning tillskapar garantier för att märmiskor skall slippa att växa under den otrygghet och det utanförskap det innebär att inte upp som accepterad såsom medborgare i någon stat. Därtill kommer att en vara ändring till förmån för de statslösa barnen helt allmänt utgör ett mycket viktigt led i utvecklandet och stärkandet av den svenska lagstiftningens princip om undvikande av statslöshet. Sammanfattningsvis finner kommittén det vara mycket angeläget att det i MedbL införs bestämmelser direkta syfte är att underlätta vars förvärv svenskt medborgarskap för barn föds här såsom av som statslösa. Som framgått den tidigare redovisningen medger av Barnkonventionen att bam kan förvärva och tillerkännas rättigheter skilda från föräldrarnas rättigheter.

8.7 Alternativa lösningar

Underlättandet förvärv svenskt medborgarskap för bam föds av av som här såsom statslösa kan ske på olika sätt. I det följande anges huvuddragen i tre tänkbara alternativ. Vidare redogörs för några av de för- respektive nackdelar är förknippade med de olika alternativen. som

242 Statslösa barn SOU 1999134

a Förvärv av svenskt medborgarskap vid födelsen: Att dessa bam

ge medborgarskap automatiskt vid födelsen är de båda alternativ-

ett av och det mest långtgående i den Europarådskonven-

- som anges nya tionen.

Såväl den svenska lagstiftningen som samtliga av Sverige tillträdda internationella konventioner på medborgarskapsområdet präglas

av en strävan att undvika statslöshet. Det tydligaste sättet att fullt ut leva

upp till denna strävan är att ge barnen svenskt medborgarskap redan vid födelsen. Barnet skulle då undgå att någon tid sitt liv utan

ens av vara medborgarskap. Det råder inte heller någon tvekan att det sett

om ur berörda familjers synpunkt i många fall skulle ha ett värde, såväl symboliskt som reellt, att barnen redan från födelsen accepteras

som fullt ut tillhöriga det svenska samhället.

En viktig aspekt i sammanhanget är emellertid att ett automatiskt medborgarskapsförvärv inte med nödvändighet behöver vara förenligt med föräldrarnas vilja. Som framgått den tidigare redovisningen

av inträffar det nämligen att bam föds såsom statslösa i Sverige trots

att föräldrarna har medborgarskap i någon stat. I vissa fall kan barnet i

en sådan situation förvärva medborgarskap i föräldrarnas medborgarskapsland genom ett enkelt amnälningsförfarande. Man får utgå från

att en del föräldrar under sådana förhållanden föredrar att barnet har medborgarskap i samma land de själva och inte därutöver har även

som svenskt medborgarskap.

Ett system med medborgarskap automatiskt vid födelsen innebär vidare en risk för praktiska olägenheter i ett avseende, hänger

som samman med den prövning nyfödda barns medborgarskapsstatus

av som görs i folkbokföringshänseende. Denna prövning på intet

- som

sätt är medborgarskapsrättsligt bindande utförs skattemyndig-

- av heterna runt i Sverige och normalt sett leder den inte till några

om problem. Ibland är emellertid frågan ett barns eventuella statslöshet

om inte helt lätt att avgöra och det har också förekommit, än inte

om särskilt oña, att Invandrarverket vid sin handläggning

av

medborgarskapsärenden kunnat notera att den i folkbokföringsregistret

intagna uppgiften om statslöshet varit oriktig.

Det kan i vissa fall dröja flera år innan någon svensk

annan myndighet än Skattemyndigheten har anledning att ta ställning till medborgarskapsfrågan. Att vid en sådan tidpunkt erhålla besked att

om svenskt medborgarskap aldrig förelegat kan förklarliga skäl

av vara obehagligt och omskakande för barnet och dess familj, vilka under barnets hela levnadstid levt i den fulla förvissningen att barnet varit

om svensk medborgare. Det är enligt kommitténs uppfattning angeläget att undvika uppkomsten sådana situationer.

av

Statslösa barn 243

Förvärv svenskt medborgarskap ett ansöknings- eller b av genom anmälningsförfarande kort tid efter födelsen: Det andra alternativet i Europarådskonventionen är att bevilja statslösa barn som anges medborgarskap efter ansökan. Såvitt detta alternativ medger avser konventionen att det villkor för förvärv medborgarskap får som av föreskrivas att barnet haft lagenlig hemvist i landet under en tid av högst fem år omedelbart innan ansökan gjordes. Så länge villkoret avseende hemvisttid inte överskrider fem år är det således upp till varje konventionsstat att bestämma tidsgränsen. Det är också till varje stat att avgöra huruvida medborgarskapet upp skall förvärvas efter ett ansöknings- eller ett anmälningsförfarande. För svenskt vidkommande avgörs denna fråga lämpligen utifrån vilka villkor skall gälla för förvärvet. Kommittén återkommer därför till som denna fråga. En fördel med att tillämpa ett ansöknings- eller anmälningsförfarande är att undgår risken för att ett barn påförs ett man medborgarskap i strid med föräldrarnas vilja. En fördel är att annan eliminerar de i föregående avsnitt beskrivna nackdelarna som man följer att de i folkbokföringsregistret införda uppgifterna om ett av barns medborgarskapsstatus inte är medborgarskapsrättsligt bindande. Vid ett ansöknings- eller anmälningsförfarande skulle frågan om barnets eventuella statslöshet komma under Invandrarverkets bedömning och därmed bli ordentligt utredd. Samtliga Invandrarverkets beslut i medborgarskapsärenden fattas på någon av de två medborgarskapsenhetema i Norrköping och av helt naturliga skäl är kompetensen att fastställa medborgarskapsstatus högre där än vad den är på landets olika skattemyndigheter. Lagakrañvunna beslut i ansöknings- och anmälningsärenden innebär vidare, vilket är det i sammanhanget allra viktigaste, att det med bindande verkan för alla avgjorts huruvida den aktuella ansökan/anmälan medfört svenskt medborgarskap eller inte. Beträffande alternativet att tilldela barnen svenskt medborgarskap automatiskt vid födelsen angavs att det skulle ha ett värde, såväl symboliskt reellt, att barnen redan från födelsen accepteras som som fullt ut tillhöriga det svenska samhället. Enligt kommitténs uppfattning förringas detta värde inte särskilt påtagligt om man i stället väljer förevarande alternativ, eftersom valet framför allt skulle motiveras av strävan att tillgodose föräldraviljan samt att så tidigt som möjligt en bringa fullständig klarhet i frågan huruvida barnet verkligen förvärvat svenskt medborgarskap.

244 Statslösa barn

c Förvärv av svenskt medborgarskap ett ansöknings- eller

genom anmälningsförfarande efter fem års hemvist i Sverige: En lösning

av detta slag skulle innebära att föräldrarna då barnet uppfyllt villkoret

att ha haft hemvist i Sverige sedan fem år skriftligen på barnets

vägnar får ansöka om svenskt medborgarskap alternativt anmäla barnets önskan att bli svensk medborgare. Enligt Europarådskonventionen är detta förfaringssätt förbehållet bam, vilket med andra ord innebär att det är tillåtet att föreskriva att ansökan/anmälan måste ges in innan barnet fyllt arton år.

Konventionens stadgande i denna del innebär vidare att ett barn, som föds i Sverige såsom statslöst men som kort tid därefter flyttar härifrån, likväl skall kunna bli svensk medborgare enligt denna ordning om han eller hon i ett senare skede flyttar tillbaka till Sverige och före arton års ålder har hunnit bo här under oavbruten tid fem år.

en av

Vad som under b anförts i fråga om allmänna fördelar med ett ansöknings- eller anmälningsförfarande i jämförelse med automatiska förvärv är självfallet tillämpligt beträffande även förevarande alternativ.

En modell av detta slag innebär således att barnet kan förbli statslöst under de fem första åren av sitt liv. Sveriges internationella åtaganden utgör dock inte i sig något hinder sådan ordning. Krav på fem

mot en års hemvist är således uttryckligen tillåtet enligt 1997 års Europarädskonvention och får förenligt även med

anses Barnkonventionen.

8.8 Kommitténs

förslag

Kommittén föreslår att a ett statslöst barn som föds i Sverige skall kunna förvärva svenskt

medborgarskap genom anmälan om barnet har permanent uppehållstillstånd och hemvist i Sverige. En sådan anmälan skall göras innan barnet fyllt fem år.

b ett statslöst barn som kommer till Sverige skall kunna förvärva

svensk medborgarskap genom anmälan barnet har permanent

om

uppehållstillstånd i Sverige samt dessutom hemvist här sedan fem

år. En sådan anmälan skall göras innan barnet fyllt arton år. c en utlänning vid sin ankomst till Sverige är statslös skall kunna

som

förvärva svenskt medborgarskap anmälan han eller hon

genom om

har permanent uppehållstillstånd i Sverige samt dessutom hemvist

här sedan sju år. En sådan anmälan skall göras innan utlänningen

fyllt tjugo år.

Statslösa barn 245

Alternativen och står öppna även för som fötts såsom b c personer statslösa i Sverige inte förvärvat svenskt medborgarskap i men som enlighet med a-altemativet.

Att underlätta förvärv svenskt medborgarskap för statslösa barn är av enligt kommitténs uppfattning de mest angelägna uppgifterna i en av arbetet med medborgarskapslag. Frågan är vilket de skisserade en ny av alternativen som bör väljas. Kommittén har i det tidigare anfört att det tydligaste sättet att leva till våra internationella åtaganden undvikande statslöshet för upp om av barn barnen svenskt medborgarskap redan vid födelsen. vore att ge sådan ordning följer emellertid vissa uppenbara nackdelar. Den Med en viktigaste är att ett automatiskt förvärv vid födelsen inte alltid är i

allra

överensstämmelse med föräldrarnas önskemål. För det fall föräldrarna har medborgarskap i någon stat vill de kanske att även barnet får det landets medborgarskap och inte därutöver svenskt medborgarskap. Erfarenheter motsvarande slag har i Finland lett till att diskussioner av har förts att ändra den nuvarande ordningen med automatiskt om förvärv finskt medborgarskap för barn som föds där utan att få något av annat medborgarskap. Ytterligare nackdel berörts under avsnitt 8.7 är att folkboken som föringsmyndigheternas bedömning nyfödda barns medborgarskapsav status inte är bindande. Det skulle därför kunna inträffa att familjer fram till dess att någon svensk myndighet än folkbokföringsannan myndigheten har att ta ställning till medborgarskapsfrågan- vilket kan dröja flera år lever i den felaktiga tron att familjens barn har svenskt medborgarskap. Enligt kommitténs uppfattning är de berörda nackdelarna av nu sådan tyngd att de utesluter ordning med automatiskt förvärv vid en födelsen. Kommittén vill i sammanhanget särskilt framhålla vikten av att föräldraviljan tillgodoses när det gäller frågan om vilket medborgarskap ett barn skall ha. I valet mellan b- och c-alternativet fäster kommittén särskild vikt vid det angelägna i att barn föds i Sverige inte skall behöva vara som statslösa för längre tid än nödvändigt. Fem år av statslöshet framstår onödigt lång tid och enligt kommitténs uppfattning bör svenskt som en medborgarskap i stället erbjudas barnen i nära anslutning till födelsen. Därmed uppnås också den viktiga fördelen att berörda familjer ges tydliga signaler att barnen redan tidigt betraktas som fullt ut om tillhöriga det svenska samhället. Utöver födelse i Sverige och hemvist här bör det enligt kommitténs uppfattning även uppställas krav i fråga om typ av uppehållstillstånd. I

246 Statslösa barn

detta avseende kan konstateras att det går en viktig skiljelinje mellan å ena sidan permanenta uppehållstillstånd och å andra sidan tidsbegränsade uppehållstillstånd. Endast den som beviljats permanent uppehållstillstånd är att betrakta som invandrare i Sverige och har i princip en rätt att stanna här permanent. All övrig vistelse i Sverige

som grundar sig på någon typ av tillstånd inklusive EES-grundade

uppehållstillstånd är tillfällig.

-

Den beskrivna skiljelinjen bör vara avgörande även för frågan

om vilken typ av uppehållstillstånd som skall krävas för att ett barn skall omfattas av de regler som underlättar förvärv svenskt medborgar-

av skap. I fråga om tillfälliga vistelser råder normalt presumtion för att

en utlänningen inom relativt kort tid skall lämna Sverige och det är då också rimligt att det medborgarskapsrättsliga huvudansvaret inte åvilar Sverige. Kommittén förordar därför att permanent uppehållstillstånd

skall vara en förutsättning för medborgarskapsförvärv i denna ordning.

Som framgått ovan tillämpas i Norge ordning innebär att det

en som för förvärv norskt medborgarskap i de aktuella situationerna

av nu vidare krävs att barnet inte genom ett enkelt förfarande kan få medborgarskap efter föräldrarna, t.ex. efter ansökan eller

en av genom att inge en anmälan till myndigheterna i det aktuella landet. Enligt kommitténs uppfattning bör något motsvarande villkor inte uppställas i den svenska bestämmelsen. Med hänsyn till kravet på permanent uppehållstillstånd råder en presumtion för att även barnet skall stanna i och växa upp i Sverige. Vid sådant förhållande det enligt

vore kommitténs uppfattning föga ändamålsenligt att kräva att barnets familj vidtar aktiva åtgärder för att barnet skall förvärva medborgarskap i något annat land än Sverige.

De villkor som kommittén föreslår är således att det statslösa barnet är fött i Sverige och dessutom har permanent uppehållstillstånd och hemvist här. Villkoren är den karaktären att de lämpar sig väl för ett

av anmälningsförfarande och det saknas därför anledning att föreskriva att förvärvet skall ske efter ansökan. Möjligheten till anmälan bör

eftersom syftet med bestämmelsen är just att underlätta förvärv

av svenskt medborgarskap för statslösa barn föds i Sverige inte stå

som öppen hur länge som helst. Kommittén föreslår att anmälan i dessa fall skall göras innan barnet har fyllt fem år.

Det hittills sagda avser barn föds i Sverige. Frågan är då hur

som man i medborgarskapshänseende bör på de statslösa barn

se som kommer till Sverige efter sin födelse. Å sidan kan visserligen

ena hävdas att det faktum att barnets födelse äger i Sverige bör

rum vara av avgörande betydelse i detta sammanhang och att de barn inte föds i

som Sverige därför liksom i dag bör få vänta till arton års ålder för att kunna förvärva svenskt medborgarskap anmälan Å andra sidan kan

genom

Statslösa barn 247

konstateras sådan ordning medför att skillnaden mellan t.ex. ett att en barn föds såsom statslöst i Sverige och ett statslöst barn som som kommer hit vid några veckors ålder blir väldigt stor. Det i Sverige födda barnet kan tämligen omgående efter sin födelse förvärva svenskt medborgarskap medan det andra barnet för det fall inte föräldrarna ansöker naturalisation dessförinnan- normalt får vänta till arton års om ålder innan det kan bli svensk medborgare. De skäl ligger till grund för förslaget såvitt avser i Sverige som födda barn gäller i hög utsträckning även de statslösa barn som under sin uppväxt flyttar till Sverige. En så stor skillnad som i det angivna exemplet är enligt kommitténs uppfattning därför inte önskvärd och bör undvikas. Således bör bestämmelser tillskapas även för den nu nya aktuella kategorin. Vid sammantagen bedömning och med särskilt beaktande av en det angelägna i att undvika längre tids statslöshet för barn finner kommittén att statslösa barn, innefattande även de statslösa adoptivbarn vilka inte förvärvar svenskt medborgarskap i annan ordning, som kommer till Sverige bör kunna förvärva svenskt medborgarskap under förutsättning att de har permanent uppehållstillstånd i Sverige samt av dessutom hemvist här sedan fem år. Med sådan ordning visar en Sverige att barnen är välkomna hit och att vi räknar med att de skall stanna här. Därmed ökar förutsättningarna för att barnen relativt kort efter sin ankomst till Sverige kommer att känna samhörighet och lojalitet med vårt land, något även kan bidra till att barnen som snabbare finner sig väl till rätta i Sverige. En anmälan avseende förvärv av svenskt medborgarskap i denna ordning bör enligt kommittén göras innan barnet fyllt arton år. Detta innebär med andra ord i praktiken att ett barn måste komma till Sverige före tretton års ålder för att omfattas av denna förvärvsmöj lighet. I de aktuella situationerna saknar barnet undantagslöst nu medborgarskap vid tidpunkten för anmälan och barnet riskerar därmed inte att förlora något annat medborgarskap i samband med förvärvet av det svenska. Kommittén kan inte finna några bärande skäl till varför ett barn skulle tillåtas förbli statslöst i strid med föräldrarnas vilja. Det saknas därför anledning villkor för förvärvet föreskriva att ett att som barn skall sitt samtycke om det fyllt tolv år. ge Att kommittén föreslår att anmälan skall göras vid senast arton års ålder hänger med att förslaget har till främsta syfte att samman underlätta förvärv svenskt medborgarskap för just bam. Samtidigt av innebär emellertid denna ordning att barnet för sitt förvärv av svenskt medborgarskap är beroende att föräldrarna eller, vid ensam vårdnad, av den föräldrarna har vårdnaden barnet medverkar till förav som om värvet att upprätta anmälan för barnets räkning. Normalt sett genom en

248 Statslösa barn SOU 1999134

torde detta inte leda till några problem. Det kan emellertid inte uteslutas att det i några fall kan så att föräldrar- kanske på grund av att de

vara själva fått avslag på sin ansökan om svenskt medborgarskap avstår

från att medverka till att deras barn får svenskt medborgarskap trots att barnen vill det och trots att de i och för sig uppfyller de formella förutsättningarna. Det bör därför öppnas möjlighet även för

upp en myndiga personer att under viss tid efter uppnådd myndighetsålder förvärva svenskt medborgarskap genom ett anmälningsförfarande. Kommittén finner det skäligt att de myndiga personer som här berörs

tid på sig fram till tjugo års ålder att inge anmälan. Vidare bör ges hemvistkravet i dessa fall utsträckas till sju år vilket- i likhet med vad

gäller i de fall då anmälan måste göras före arton års ålder- i som praktiken innebär att utlänningen måste ha kommit till Sverige före tretton års ålder.

De båda sista förvärvsaltemativen dvs. anmälan vid senast arton

respektive tjugo års ålder bör stå öppna även för personer som fötts

såsom statslösa i Sverige men som inte förvärvat svenskt medborgarskap genom anmälan innan de fyllt fem år.

Iden

Bland de villkor för naturalisation som föreskrivs i 6 § MedbL märks att sökanden skall ha styrkt sin identitet. Härmed avses att sökanden skall ha styrkt namn, ålder och normalt även vilket medborgarskap han eller hon har. Det kan emellertid ibland vara svårt att fastställa medborgarskap på grund omständigheter sökanden inte råder

av som över, t.ex. oklara hemlandsbestämmelser om medborgarskap. Detta utgör då, under förutsättning att identiteten i övrigt är fastställd, inte något hinder för naturalisation.

Som framgått av redovisningen under avsnitt 2.9.1 finns det från den l januari 1999 en möjlighet att erhålla dispens från kravet på styrkt identitet i ärenden om naturalisation. Dispensmöjligheten innebär att

en person som inte kan styrka sin identitet- likväl kan beviljas svenskt

medborgarskap efter åtta års hemvist i Sverige om han eller hon gör sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig.

Frågan är då om man bör uppställa krav på styrkt identitet även i de nu aktuella anmälningsärendena. Kommittén vill härvid inledningsvis understryka att ett barn som föds i Sverige, och som här tilldelas personuppgifter, bör anses ha styrkt identitet även det skulle så

om vara att det i något avseende råder oklarhet i fråga om föräldrarnas identitet. Skulle det råda sådan oklarhet beträffande föräldrarnas medborgarskap att det inte går att fastställa huruvida barnet är statslöst eller inte, bör

Statslösa barn 249

detta enligt kommitténs uppfattning inte drabba barnet utan barnet bör även i sådan situation omfattas av den föreslagna bestämmelsen en avseende statslösa barn som föds i Sverige. Det sagda leder till att eventuell identitetsproblematik i de nu aktuella fallen är begränsad till de statslösa barn kommer till som Sverige någon gång under sin uppväxt, närmare bestämt före tretton års ålder. Man kan utgå från att vissa av dessa barn av de svenska myndigheterna inte kommer att bedömas ha styrkta identiteter. Eftersom ett barns identitet normalt härleds från föräldrarna handlar det i realiteten bam föräldrar inte kan styrka sin identitet, något om vars är förhållandevis vanligt i fråga flyktingar och personer från som om länder utan fungerande statlig administration. Vad gäller flyktingar kan det t.ex. röra sig som lämnat sitt hemland under så om personer dramatiska och brådskande former att de inte hunnit få med sig sina identitetshandlingar alternativt förlorat dem under flykten. I fråga om från länder utan fungerande statlig administration personer personer för övrigt inte sällan lämnar sitt hemland under flyktliknande som omständigheter består problemet i att pass- och identitetshandlingar utfärdade i deras hemland ofta underkänns av de svenska myndigheterna vid medborgarskapsprövningen. Som angetts finns det i naturalisationsärenden numera en möjlighet att i fall oklar identitet likväl bevilja svenskt medborgarskap av dispensvägen. En av förutsättningarna för det är att sökanden gör sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig. I fråga om sannolikhets-

bedömningen anförde Socialförsäkringsutskottet i betänkandet

Medborgarskap och identitet l989/99:SfU3 s. 9 att en omständighet som bör väga tungt är om sökanden vidhållit samma uppgifter om sin identitet under hela vistelsen i Sverige. Talar i ett sådant fall inga omständigheter emot den uppgivna identiteten, bör det inte uppställas krav på att uppgifterna stöds av annan skriftlig utredning. I de fall då en sökande har ändrat sina identitetsuppgifter har det- alltjämt enligt utskottet betydelse om ändringen skett efter påpekande av någon myndighet eller om de nya uppgifterna lämnats på eget initiativ. Har sökande själv del i att identiteten inte kan styrkas kan detta utgöra ett försvårande moment i den trovärdighetsbedömning som skall göras vid dispensprövningen. Det säger sig självt att den beskrivna bedömningen primärt riktar nu in sig på uppgifter från de vuxna personerna i en familj och att prövningen av huruvida barnens uppgivna identitet är sannolik därmed normalt är helt avhängig den bedömning som görs i fråga om föräldrarna. I ärenden om naturalisation kan detta- som en konsekvens av att personer under arton år i princip enbart naturaliseras som bipersoner innebära att barn drabbas av föräldrarnas ändrade eller -

250 Statslösa barn SOU 1999234

otillräckliga uppgifter på sådant sätt att inte heller barnen beviljas svenskt medborgarskap trots att det föreskrivna villkoret hemvisttid

om i och för sig är uppfyllt.

I de anmälningsärenden diskuteras är det enbart barn eller

som nu i vart fall kommit hit som barn- som är de personer som

personer som

med beslutet. Frågan dessa barns identitet behöver inte på avses om

sätt i naturalisationsärenden omedelbart kopplad till samma som vara huruvida föräldrarna förmått styrka sin identitet eller Kommittén ser det principiell synpunkt tvärtom önskvärt att barnens förvärv av

ur som svenskt medborgarskap inte skall försenas på grund av t.ex. att föräldrarna lämnat oriktiga uppgifter sin identitet vid ankomsten till

om Sverige.

Uppenbart är att betydelsen att identitet år styrkt gör

av en persons sig gällande med större tyngd hos en vuxen person än hos ett litet barn. I de aktuella ärendena kommer det att handla om personer som

nu anländer till Sverige före tretton års ålder och som därefter haft hemvist här i minst fem år. Personerna år vid sin ankomst således bam i relativt

vandelssynpunkt saknar deras tidigare leverne därför i låg ålder och ur princip intresse. Till det kommer att dessa unga personer beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige i en viss identitet, vilken också ligger till grund för folkbokföringen. Normalt har barnen därefter levt i denna identitet under minst fem år i Sverige medverkat i

förskoleverksamhet, gått i skola m.m. De har utvecklats och fostrats här och de är i vårt land över huvud taget inte kända eller registrerade under något annat namn än det som finns angivet i det permanenta uppehållstillståndet.

Med beaktande det nu sagda kan kommittén inte se några

av avgörande hinder mot att låta de nu aktuella barnen medborgarskap i den identitet i vilken de är folkbokförda i Sverige. Kommittén föreslår därför med beaktande av att alternativet är att låta föräldrarnas

oförmåga att styrka sin identitet komma även barnen till last i form av försenade medborgarskapsförvärv att det som villkor för förvärv av

svenskt medborgarskap aktuell ordning inte bör uppställas krav på

i nu styrkt identitet. Detta bör gälla även för det fall den vid amnälningstidpunlcten folkbokförda identiteten för barnet inte är densamma som uppgetts vid ankomsten till Sverige. Inte heller den omständigheten att föräldrarna under vistelsen i Sverige ändrar sina och barnens identitetsuppgifter bör således drabba barnen på sådant sätt att dessas förvärv svenskt medborgarskap fördröjs.

av

Statslösa barn 251

Kravet på viss hemvisttid

Som framgått föreslår kommittén inte något krav på att de statslösa barn föds i Sverige skall ha vistats här någon viss minstatid för att

som kunna beviljas svenskt medborgarskap. Vad gäller statslösa bam som kommer till Sverige föreslås däremot krav på fem respektive sju års hemvist beroende på om anmälan görs före eller efter det att personen i fråga fyllt arton år. I det följande anges några. allmänna utgångspunkter

enligt kommitténs uppfattning bör vara vägledande vid beräkning som av de föreslagna hemvisttidema.

Kommittén har i avsnitt 2.9.3.2 redogjort för praxis i naturalisationsärenden såvitt avser tidpunkter från vilka hemvisttiden beräknas. Av redogörelsen framgår bl.a. att hemvisttiden för en utlänning, som inte är nordisk medborgare, räknas från inresedagen om han eller hon redan vid inresan i Sverige haft uppehållstillstånd för bosättning. I de fall då uppehållstillstånd för bosättning saknas vid ankomsten till Sverige, räknas hemvisttiden i stället från tidpunkten för utlänningens ansökan om sådant, självfallet dock under givna förutsättningen att ansökningen senare bifalls. Det sagda bör liksom den

praxis som i övrigt redovisas i avsnitt 2.9.3.2 tillämpas även i sam-

band med förvärv av medborgarskap i den nu aktuella ordningen.

Vad i övrigt gäller beräkningen av hemvisttidema i nu aktuella fall konstaterar kommittén att anmälningsförfarandet- som det här är fråga om inte rymmer några dispensmöj ligheter och det kan därför aldrig

bli fråga om att underskrida kraven på fem respektive sju års hemvist. Detta är emellertid inte liktydigt med att utlänningen måste ha varit innanför Sveriges gränser de senaste fem respektive sju åren. Sedvanliga semesterresor, kortare släktbesök och andra liknande besök i utlandet inte bryter hemvistet. De påverkar inte heller beräkningen av hemvisttiden.

Utlandsvistelser av annat slag bör bedömas mot den bakgrunden att

normalt ha sitt hemvist på den ort där han eller hon är en person anses boende med avsikt att kvarstanna. Hemvist på en viss ort anses alltså föreligga om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses vara stadigvarande. Om en person lämnar Sverige bör enligt kommitténs uppfattning i princip två rekvisit vara uppfyllda för att personens hemvist i Sverige skall anses vara brutet. För det första skall personen ha ändrat sin vanliga vistelseort så att han eller hon normalt vistas i det nya landet. Vidare skall personen utifrån objektivt konstaterbara omständigheter- såsom familj, bostad, anställning etc. kunna anses ha för avsikt att stanna i

det nya landet tills vidare eller under mycket lång tid.

252 Statslösa barn

Det anförda leder enligt kommitténs uppfattning till att följande typer utlandsvistelse normalt inte bör anses innebära att en person

av bryter sitt hemvist i Sverige: a under något år vistats i hemlandet i privata angelägenheter

den som såsom för vård av sjuk anhörig eller dylikt,

b den som under något år vistats utomlands som au pair eller

utbytesstudent, c den vistats i sitt hemland endast för att göra värnplikt,

som d den under något eller några år studerat i utlandet,

som e den som under något eller några år arbetat utomlands, f den för vidareutbildning inom sitt yrke under något eller några

som

år varit hänvisad till utbildning utomlands.

För tydlighetens skull bör framhållas att utlandsvistelser av det nu exemplifierade slaget- även om de således normalt inte bör anses bryta hemvistet inte får medråknas i den tid som krävs för att utlänningen

skall vara berättigad till svenskt medborgarskap. Effekten av att hemvistet i dessa fall regel inte anses brutet är i stället att

som utlänningen efter återkomsten till Sverige inte behöver börja om från noll vid beräkningen av hemvisttid utan han eller hon får medräkna även den hemvisttid som är hänförlig till tiden före utlandsvistelsen.

Av förklarliga skäl går det inte att ange några exakta tidsgränser för när utlandsvistelser av det nu angivna slaget skall anses ha brutit hemvistet. Kommittén vill emellertid som sin principiella mening uttala att den rådande samhällsutvecklingen innebärande allt fler internatio-

nella kontakter i form av studieutbyte, utlandsarbeten, biståndsarbete etc. bör beaktas i praxis på sådant sätt att de tillämpande myndig-

heterna helt allmänt intar en generös hållning till utlandsvistelser av detta slag.

Vad som anförts i detta avsnitt bör enligt kommitténs uppfattning i tillämpliga delar gälla även i naturalisationsärenden.

Övrigt

Nya bestämmelser om förvärv av svenskt medborgarskap för statslösa barn innebär att det i Sverige uppkommer en ny typ av medborgarskapskonstellationer i familjer, nämligen familjer där barnet har svenskt medborgarskap medan föräldrarna är utländska medborgare eller statslösa. Den föreslagna ordningen kan därmed komma att medföra vissa konsekvenser för det fall det i en sådan situation skulle bli aktuellt att utvisa någon av barnets föräldrar. Frågan om utvisning kan i praktiken uppkomma antingen om någon av föräldrarnas

Statslösa barn 253

uppehållstillstånd löper ut eller återkallas eller om någon av dem gör sig skyldig till brott.

Enligt 2 kap. 9 § UtlL får ett uppehållstillstånd återkallas om utlänningen medvetet har lämnat oriktiga uppgifter som varit av betydelse för att få tillståndet eller medvetet förtigit omständigheter av sådan betydelse. Vid bedömningen av om ett uppehållstillstånd bör återkallas skall i de fall som här kan bli aktuella- dvs. då utlänningen har rest in i Sverige hänsyn tas till utlänningens anknytning till det

svenska samhället och till om andra humanitära skäl talar mot att tillståndet återkallas. Därvid skall, alltjämt enligt samma lagrum, särskilt beaktas utlärmingens levnadsomständigheter och familjeförhållanden samt hur länge utlänningen har vistats i Sverige. Om utlänningen har vistats här mer än fyra år med uppehållstillstånd, får beslut om återkallelse fattas endast om det finns synnerliga skäl. Paragrafen har haft sin nuvarande lydelse sedan den l februari 1998 och i den proposition som föregick ändringen, 1997/98:36, anförs bl.a. följande om den sammanvägning av samtliga omständigheter som skall göras i ett ärende om återkallelse av uppehållstillstånd s. 21:

"De fall där återkallelse kan komma i fråga kan vara av vitt skilda slag. Det

är inte möjligt eller lämpligt att i detalj söka förutse de omständigheter som

kan förekomma. Uttryckt med andra 0rd är det ofrånkomligt att en närmare precisering av de olika omständigheter som kan ha betydelse vid

sammanvägningen och vilken tyngd de skall ha kommer att utvecklas i

praxis.

Ett exempel på en faktor som väger tungt vid en sådan sammanvägning är dock om utlänningen har familj i Sverige som är svenska medborgare eller vars uppehållstillstånd inte är föremål för återkallelse. En annan tungt vägande omständighet är om barn som fått anknytning till Sverige berörs. Det bör åter igen betonas att dessa två exempel inte utgör uttömmande

en

beskrivning av vilka faktorer som skall anses tungt vägande vid den

sammanvägning som måste göras."

I propositionen görs vidare jämförelser med vad gäller vid

som utvisning på grund brott. Även i sådan situation gäller

av en att domstolen när den överväger utlänning skall utvisas skall ta

- om en hänsyn till utlänningens anknytning till det svenska samhället. Vidare skall, precis som då fråga är om återkallelse uppehållstillstånd,

av särskilt beaktas utlänningens levnadsomständigheter och familjeförhållanden samt hur länge utlänningen har vistats i Sverige. En utlänning som har vistats i Sverige med permanent uppehållstillstånd i minst fyra år när åtal väcks, eller som då varit bosatt i Sverige sedan minst fem år, får utvisas endast det finns synnerliga skäl. För

om

254 Statslösa barn

flyktingar gäller särskilda regler innebärande att flyktingar åtnjuter större skydd mot utvisning ån vad övriga utlänningar gör.

Av det sagda framgår att myndigheterna i varje mål där återkallelse

uppehållstillstånd eller utvisning aktualiseras skall göra en av sammanvägning samtliga föreliggande omständigheter. Därtill

av kommer att omständigheterna i olika mål kan variera i det oändliga. Detta innebär förklarliga skäl att försiktighet måste iakttas vad gäller

av generella slutsatser i fråga hur förvärv svenskt medborgarskap

om av för statslösa barn skulle påverka möjligheten att utvisa någon av barnets föräldrar. Så mycket kan emellertid sägas att det i Vissa situationer kommer att bli svårare att utvisa någon föräldrarna.

av Enligt kommitténs bedömning kommer det emellertid i praktiken att handla ett mycket ringa antal fall och det år därför uppenbart att

om nackdelen med denna effekt vida övervägs av de fördelar som står att vinna för de statslösa barnen när dessas medborgarskapsrättsliga ställning stärks.

Barn med enbart utländskt medborgarskap 255

9 Barn med enbart utländskt

medborgarskap

l Inledning

Ett barn som vid födelsen förvärvar enbart något annat lands medborgarskap än födelselandets är inte samma sätt som de statslösa barnen föremål för beskydd i olika internationella konventioner på medborgarskapsområdet. Den naturliga förklaringen till det står att finna i att den förstnämnda gruppen av barn erhåller i vart fall något medborgarskap vid födelsen och att deras ställning i medborgarskapshänseende därför är mindre utsatt än de statslösa barnens.

Att ett barn vid födelsen i Sverige förvärvar endast utländskt medborgarskap kan enligt den nuvarande ordningen inträffa t.ex. när utländska par får bam efter sin ankomst hit. Vidare omfattas den situationen att ett barn som föds i Sverige har en svensk far och en utländsk mor, vilka inte är gifta med varandra. För att barnet i det sistnämnda exemplet skall förvärva utländskt medborgarskap är det dock en tillkommande förutsättning att lagstiftningen i moderns medborgarskapsstat föreskriver att moderns medborgarskap i sådan

en situation överförs på barnet.

Ett barn som föds under de nu angivna omständigheterna förvärvar således inte svenskt medborgarskap automatiskt vid födelsen. Är fadern svensk finns det dock vissa bestämmelser i MedbL som underlättar även för barnet att bli svensk medborgare. Således gäller enligt 2 § MedbL att en svensk man ingår äktenskap med utländsk kvinna, så

om blir före äktenskapet fött barn till makarna svensk medborgare under förutsättning att barnet är ogift och inte har fyllt arton år. Vidare gäller enligt 2 a § MedbL att om fadern är svensk medborgare sedan tiden för barnets födelse och dessutom har del i vårdnaden om barnet i enlighet med FB:s regler, så kan barnet förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan innan det fyllt arton år. Utöver dessa båda paragrafer finns det emellertid inte några bestämmelser som är direkt inriktade att underlätta förvärvet av svenskt medborgarskap för den aktuella

nu gruppen av barn. För det fall inte minst en av föräldrarna har eller förvärvar svenskt medborgarskap är således även dessa barn på

samma sätt som de statslösa barnen hänvisade till att efter fyllda arton år antingen göra anmälan enligt 3 § MedbL eller ansöka om naturalisation enligt 6 § MedbL

256 Barn med enbart utländskt medborgarskap

Under senare år har man i den offentliga debatten väckt frågan om

inte borde underlätta för den här aktuella gruppen av barn att man erhålla svenskt medborgarskap.

9.2 1996/97:Sf 608

Riksdagsmotionen

Nalin Baksi m.fl. ingav i oktober 1996 motion till riksdagen i

s en vilken föreslås att alla barn som föds i Sverige och har en förälder

med permanent uppehållstillstånd skall erbjudas svenskt medborgar-

skap vid födelsen. Motionen åberopas särskilt i kommitténs direktiv och återges därför här i sin helhet.

Att växa i två kulturer kan vara både berikande och förvirrande. Det

upp kan de flesta bam med invandrade föräldrar bekräfta. De som är födda i Sverige kan aldrig helt förstå sina föräldrars kultur. Deras vardag består av svensk barnomsorg, svenska skolor, svensk fritidsverksamhet, svenska städer och svensk natur. Samtidigt finns det för de flesta delar av den svenska kulturen som är obegriplig eftersom föräldrarna inte kan sätta sina barn in i den. I stället får de berikande inblickar i någon främmande kultur. Föräldrarna har ofta förväntningar om att barnen ska ha större förståelse för det gamla hemlandets kultur än vad som är möjligt när man aldrig har bott Detta skapar konflikter i familjerna och ger barnen identitetsproblem och skuldkänslor.

Barn som föds i Sverige och vars föräldrar har utländskt medborgarskap får i dag automatiskt föräldrarnas medborgarskap. Med det signalerar samhället till barn som är födda i Sverige att de inte riktigt hör hit, att vi inte räknar med att de ska stanna här. Vi förstärker det budskapet många får av sina föräldrar; att de inte har någon rätt att knyta an till det här landet, att de egentligen borde känna större samhörighet med något annat land. Barn som är födda av invandrade föräldrar borde få känna det som ett privilegium att ha tillgång till två kulturer och aldrig behöva riskera att känna sig avvisade av bägge.

Därför föreslår jag att alla barn som föds i Sverige och har en förälder med permanent uppehållstillstånd ska erbjudas svenskt medborgarskap vid födseln.

Motionen behandlades av Socialförsäkringsutskottet i betänkandet Svenskt medborgarskap l996/97:SfU 14. Utskottet avstyrkte bifall till motionen under åberopande av att denna kommittés arbete och överväganden bör avvaktas.

Barn med enbart utländskt medborgarskap 257

9.3 1997 års konvention om

europeiska medborgarskap

Som inledningsvis angetts saknar de nu aktuella barnen motsvarighet till det beskydd de statslösa barnen åtnjuter i olika internationella som konventioner. I artikel 6 punkt 4 e i den nya Europarådskonventionen föreskrivs dock att varje konventionsstat i sin nationella lagstiftning skall underlätta förvärv av medborgarskap i staten för personer som är födda inom statens territorium samt har legal och varaktig hemvist där. I konventionens förklarande text anges några exempel på åtgärder underlättar förvärv medborgarskap: sänkning av kravet på som av hemvisttid, mindre stränga språkkrav, förenklad procedur samt lägre avgifter. I fråga just artikel 6 punkt 4 e sägs vidare att den främst om täcker ansökningar från andra och tredje generationens invandrare. Man framhåller vidare att invandrare tillhörande dessa generationer integreras lättare i det landet eftersom de tillbringar all, eller nya åtminstone delar av, sin uppväxt där. De bör därför också lättare kunna förvärva den statens medborgarskap. Sverige har utöver möjligheterna till legitimationsförvärv enligt - 2 § MedbL och förvärv genom anmälan enligt 2 a § MedbL visserligen inga regler som är direkt inriktade på att underlätta förvärvet av svenskt medborgarskap för barn som föds i Sverige och som då förvärvar enbart utländskt medborgarskap. Bestämmelserna om förvärv genom anmälan i 3 § MedbL kommer emellertid även dessa barn till godo. Enligt detta lagrum förvärvar en utlänning som oavbrutet haft sitt hemvist i Sverige från fyllda sexton år och dessutom tidigare haft sitt hemvist här under sammanlagt minst fem år- svenskt medborgarskap att inge anmälan efter tjugoett men före tjugotre genom år fyllda. Är sökanden statslös, alternativt styrker förvärv svenskt att av medborgarskap skulle medföra förlust det utländska medborgarav skapet, får anmälan göras redan vid arton års ålder under förutsättning att han eller hon vid tiden för anmälan har sitt hemvist här i riket sedan fem år och dessutom tidigare haft sitt hemvist här under sammanlagt minst fem år. I Sverige uppväxta utländska barn har således under förutsättning av att de i 3 § MedbL angivna förutsättningarna är uppfyllda en absolut rätt att vid arton eller tjugoett års ålder erhålla svenskt medborgarskap. Förvärvet sker genom anmälan, som är ett förenklat och billigt förfarande, och till skillnad från vad som är fallet vid naturalisation uppställs det utöver kravet på hemvisttid inte några villkor i fråga skötsamhet. Med beaktande härav kan den slutsatsen om

258 Barn med enbart utländskt medborgarskap

dras att svensk lagstiftning i nu aktuellt hänseende inte står i strid med regleringen i den Europarådskonventionen.

nya

9.4 Deltagande i Skolresor

Bland konsekvenserna att ett barn som bor i Sverige saknar svenskt

av medborgarskap märks att det i vissa fall kan uppstå problem när barnet vill göra utlandsresa. Denna konsekvens kan vara särskilt kännbar

en när det handlar skolresa, eftersom barnet då på ett mycket

om en påtagligt sätt får uppleva att andra villkor gäller för just honom eller henne än för övriga i klassen.

Såvitt skolresor inom EU- respektive EES-länder är emellertid

avser denna problematik numera löst. EU:s medlemsländer har nämligen under år 1997 enats vissa förenklingar vid skolresor för elever som

om inte är medborgare men fast bosatta i något EU-land. Förenkling-

- ama betyder att sådana elever inte behöver vare sig pass eller visering vid inresa i EU-land. Överenskommelsen gäller även de länder

ett annat som är anslutna till EES-avtalet.

Invandrarverket har för detta ändamål utarbetat blanketten Förteckning över deltagare i Skolresor inom EU. Om en elev, som inte är medborgare i något EU- eller EES-land, saknar eget pass skall blanketten förses med fotografi på den eleven. Blanketten skall undertecknas av Invandrarverket och fungerar sedan också som pass. Invandrarverket intygar att eleven på nytt har rätt att resa in i Sverige. Blanketten och en redogörelse för syftet med resan skall medföras på resan och visas upp för gränskontrollen vid inresa i något annat EUeller EES-land.

För närvarande är följande länder medlemmar i EU: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Österrike. l sammanhanget bör vidare erinras att Norge, dit

om många svenska skolresor går, är anslutet till EES-avtalet.

9.5 andra länders och

Några lagstiftning

området

praxis på

Danmark

Danmark har inte några bestämmelser som är direkt inriktade på att underlätta förvärv danskt medborgarskap for den aktuella gruppen

av av barn.

Barn med enbart utländskt medborgarskap 259

Det finns dock, precis som Sverige, en möjlighet till förvärv av medborgarskap anmälan vid fyllda arton respektive tjugoett år.

genom Bestämmelserna motsvarar till sitt innehåll helt vad som gäller vid förvärv av svenskt medborgarskap i enlighet med 3 § MedbL.

I Danmark är huvudregeln att ett barn följer föräldrarna i medborgarskapshänseende. För det fall en förälder får avslag på sin ansökan danskt medborgarskap, har barnet dock en möjlighet att

om naturaliseras självständigt.

Finland

Även Finland har möjlighet till förvärv finskt medborgarskap

en av genom anmälan vid arton respektive tjugoett års ålder. Bestämmelsen överensstämmer till sitt innehåll helt med vad som gäller i Danmark och Sverige.

I övrigt finns det inte några uttryckliga bestämmelser som underlättar för utländska barn att förvärva finskt medborgarskap. Inte heller görs det i praxis några undantag i den riktningen.

Island

Ett bam som föds på Island av utländska föräldrar får inte isländskt medborgarskap vid födelsen. För att få isländskt medborgarskap måste barnet, i likhet med andra utlänningar, ansöka om det. Utländska barn som bott på Island till arton års ålder kan dock förvärva isländskt medborgarskap genom ett förenklat förfarande i enlighet med artikel 3 i den isländska medborgarskapslagen.

Det finns för närvarande inte några planer på att ändra lagen i syfte att generellt underlätta för dessa bam att erhålla isländskt medborgarskap. Dock kan konstateras att de flesta i denna grupp är barn med en utländsk mor och en isländsk far, som inte är gifta med varandra. Gruppen har därför minskat i antal sedan de nya bestämmelserna om förvärv av medborgarskap efter isländsk far trädde i kraft den l oktober 1998 se avsnitt 6.3.1.

Norge

Ett barn som föds i Norge av utländska föräldrar förvärvar inte norskt medborgarskap vid födelsen. Däremot finns i Norge en möjlighet till förvärv av medborgarskap genom anmälan vid arton respektive tjugoett

260 Barn med enbart utländskt medborgarskap

års ålder, varvid förutsättningarna helt motsvarar vad som gäller i Danmark, Finland och Sverige.

Frankrike

Det rör sig här om tillämpningen av den mycket gamla franska principen om "markrätt. a Ett bam som föds i Frankrike av utländska föräldrar, varav någon är

född i Frankrike, tilldelas automatiskt franskt medborgarskap vid

födelsen s.k. dubbel markrätt. Det saknar därvid betydelse om

föräldrarna är gifta med varandra. b Ett bam som föds i Frankrike av utländska föräldrar, varav ingen är

född i Frankrike, kan bli fransk medborgare genom att uttrycka sin

vilja härtill, något som måste ske efter det barnet fyllt l6 år men

innan han eller hon fyllt 21 år.

I Frankrike bereder man för närvarande ett lagförslag som innebär en ändring av vad som angetts under b. Genomförs förslaget kan dessa barn förvärva franskt medborgarskap redan vid tretton års ålder under förutsättning av hemvist i Frankrike under fem år räknat bakåt från tidpunkten för viljeyttringen.

Nederländerna

Ett barn som föds i Nederländerna av utländska föräldrar får inte nederländskt medborgarskap vid födelsen. Den första generationen utländska medborgare som föds i Nederländerna har rätt att välja nederländskt medborgarskap option under förutsättning av uppnådd myndig ålder samt hemvist i landet alltsedan födelsen. Den andra generationen, dvs. bam födda i Nederländerna av utländska föräldrar som också är födda där, får däremot nederländskt medborgarskap automatiskt vid födelsen.

Schweiz

Det finns inte någon federal, enhetlig bestämmelse för att underlätta naturalisation av barn som fötts i Schweiz av utländska föräldrar. I några kantoner vilka sammanlagt handlägger omkring det

50 % av totala antalet naturalisationsansökningar avseende barn har emellertid underåriga, vilka tillhör andra generationens invandrare, rätt att

Barn med enbart utländskt medborgarskap 261

naturaliseras under förutsättning att de fyllt sexton år och har haft hemvist i Schweiz i sex år.

9.6 Behovet av en ändrad

ordning

I direktiven anges att kommittén- såvitt avser barn som föds i Sverige av utländska föräldrar vilka har permanent uppehållstillstånd skall

analysera för- och nackdelar med olika alternativ till reglering som under vissa förutsättningar skulle erbjuda möjlighet till svenskt medborgarskap. Analysen bör, sägs vidare, omfatta olika lösningar som skulle underlätta för sådana bam att bli svenska medborgare. Kommittén skall i sina överväganden beakta de grundläggande principer som gäller för den svenska medborgarskapslagstiftningen.

Det vanligaste är att barn tillhörande den nu aktuella gruppen förvärvar svenskt medborgarskap såsom bipersoner när deras föräldrar naturaliseras. Detta kan som regel ske när föräldrarna haft hemvist i Sverige sedan fem år och i normalfallet finns det således möjlighet

en för dessa barn att erhålla svenskt medborgarskap senast vid omkring fem års ålder. Frågan är om denna möjlighet är tillräcklig eller om det finns skäl att införa bestämmelser som ytterligare underlättar för dessa barn att erhålla svenskt medborgarskap.

De bam som främst skulle komma i fråga för tillämpning

av en eventuell ny bestämmelse är dels barn vars föräldrar väljer att inte ansöka om svenskt medborgarskap trots att de i och för sig uppfyller förutsättningarna för det, dels bam föräldrar fått avslag på sin

vars ansökan om naturalisation. Att föräldrar väljer att inte ansöka om svenskt medborgarskap kan ha många olika orsaker. Det kan t.ex. vara så att det finns planer på att i ett senare skede av livet eventuellt återvända till det tidigare hemlandet. Ett annat skäl kan vara att samhörigheten med och känslan för ursprungslandet rent allmänt är så stark att man inte är beredd att ge upp det landets medborgarskap för att i stället bli svensk medborgare. Ett avslag på ansökan svenskt

en om medborgarskap kan i sin tur bero på t.ex. vandelsanmärkningar.

Viljan att hålla ihop familjen i medborgarskapshänseende kan vara stark och föräldrarnas ställningstagande att inte ansöka om svenskt medborgarskap kan därför självfallet även innefatta ett önskemål om att inte heller deras barn bör förvärva svenskt medborgarskap. Antalet familjer som, kan tänka sig att söka svenskt medborgarskap separat för barnen, ökar dock sannolikt om barnet tillåts att jämsides med det svenska medborgarskapet ha kvar sitt födelsemedborgarskap. Föräldrar som t.ex. planerar att framöver ensamma återvända till det tidigare hemlandet skulle med en sådan ordning i vissa fall fönnodligen ställa

262 Barn med enbart utländskt medborgarskap

sig positiva till att endast barnet förvärvar svenskt medborgarskap.

mer Även det är så föräldrarna att stanna i Sverige, leder den

om att avser

kommittén föreslagna ordningen med tillåtande dubbelt av av medborgarskap sannolikt till att fler kommer att uppleva det positivt att barnet är medborgare såväl i föräldrarnas medborgarskapsstat som i Sverige.

För föräldrar fått avslag på sin ansökan har valet av avsaknad

som

svenskt medborgarskap inte varit frivilligt, något som närmast talar av för att föräldrar i sådan situation oftare skulle vara benägna att

en ansöka svenskt medborgarskap separat för barnen. Å andra sidan

om kan naturligtvis besvikelsen över det egna avslaget i vissa fall leda till att föräldrarna inte heller vill att deras barn skall bli svenska medborgare.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det inte är alla föräldrar som skulle välja att utnyttja eventuell möjlighet för deras bam att erhålla

en svenskt medborgarskap under förmånligare villkor än vad som annars gäller. Kommittén kan också utifrån sina diskussioner med ett 25-tal invandrar- och frivilligorganisationer konstatera att uppfattningama om i vilken utsträckning sådan möjlighet skulle utnyttjas går starkt isär.

en Några har t.o.m. betraktat det som uteslutet att deras medlemmar skulle låta barnet bli svensk medborgare om de inte själva hade möjlighet att bli det samtidigt. Gemensamt för den stora majoriteten av organisationer är dock att man anser att det vore positivt om möjligheten införs.

Fördelarna med att erbjuda de nu aktuella barnen svenskt medborgarskap är främst att en sådan ordning helt allmänt förbättrar villkoren för det enskilda barnets integration i det svenska samhället. Barnen föds här i landet och kommer i många fall också att tillbringa hela sin uppväxt och resten av sitt liv här. Genom att underlätta villkoren för förvärv av svenskt medborgarskap visar det svenska samhället att vi räknar med att barnen hör hit och att vi betraktar dem såsom fullt ut är tillhöriga den svenska sarnhällsgemenskapen. Därmed ökar också förutsättningarna för att barnen under sin uppväxt kommer att uppleva lojalitet och samhörighet med Sverige, något som är av stor betydelse inte bara för de enskilda barnen utan även för samhället i stort. När barnet nått en bit upp i skolåldern kan det svenska medborgarskapet i många fall vidare bidra till att barnet lättare upplever sig som en i mängden i skolgemenskapen och därmed även trivs bättre.

En möjlighet till förvärv i dessa situationer gör det också möjligt för de berörda familjerna att ta hänsyn till de olika familjemedlemmarnas egna önskemål i fråga om medborgarskap. T.ex. kan en utländsk familj med tonårsbarn där föräldrarna avser att återvända till sitt

-

Barn med enbart utländskt medborgarskap 263

ursprungsland medan barnen har för avsikt att leva sina liv i Sverigevälja att låta barnen förvärva svenskt medborgarskap medan föräldrarna avstår från det. Möjligheten att agera så kan självfallet bidra till att undvika familjekonflikter i de fall då föräldrarna och barnen har olika önskemål i fråga medborgarskap. Vidare kan möjligheten om bidra till att minska eventuell bitterhet hos barn över att deras föräldrar fått avslag på sin ansökan svenskt medborgarskap och att även om barnen själva därmed tills vidare är förhindrade från att bli svenska medborgare. Med beaktande det sagda finner kommittén det vara angeläget att av det öppnas möjlighet för förvärv av svenskt medborgarskap upp en även för denna bam så att de inte med obligatorisk verkan grupp av skall behöva bundna av det ställningstagande i medborgarvara skapsfrågan föräldrarna gör för del. Än angeläget är det som egen mer med möjlighet till svenskt medborgarskap för de barn vars föräldrar en fått avslag på sin ansökan om naturalisation. Det saknas i dessa fall helt skäl till att föräldrarnas oförmåga att uppfylla något av naturalisationsvillkoren med automatik skall komma även barnen till nackdel.

9.7 Kommitténs

förslag

Kommittén föreslår att a ett barn med utländskt medborgarskap skall kunna förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan om barnet har permanent uppehållstillstånd i Sverige samt dessutom hemvist här sedan fem år. En sådan anmälan skall göras innan barnet fyllt arton år. b med utländskt medborgarskap skall kunna förvärva en person svenskt medborgarskap genom anmälan om han eller hon har permanent uppehållstillstånd i Sverige samt dessutom hemvist här sedan sju år. En sådan anmälan skall göras innan den utländske medborgaren fyllt tjugo år.

Kommittén har i avsnitt 8.8 beträffande de statslösa barnen anfört att det är viktigt att föräldraviljan respekteras och att något förvärv av medborgarskap utan dessas medverkan därför inte bör komma i fråga. Familjerna bör således ha självbestämmanderätt i en så pass viktig fråga innehav av medborgarskap. som Det sagda gäller naturligtvis även de nu aktuella familjerna och redan av detta skäl utesluts således en reglering som innebär automatiskt förvärv av medborgarskap vid födelsen. En sådan ordning skulle för övrigt också innebära att tenitorialprincipens inträde i den

264 Barn med enbart utländskt medborgarskap

svenska lagstiftningen vore så påtagligt att man inte längre skulle kunna betrakta härstanmingsprincipen såsom grundläggande. Detta

i sin tur inte förenligt med kommitténs direktiv i vilka anges att vore den svenska medborgarskapslagstiñningen även fortsättningsvis bör bygga på härstamningsprincipen.

De nämnda nackdelarna elimineras genom att man liksom beträffande de statslösa barnen i stället tillämpar ett anmälningsförfarande. Kommittén är emellertid beträffande de nu aktuella barnen inte beredd att förorda en ordning med möjlighet till förvärv av medborgarskap redan kort tid efter födelsen. Det faktum att barnen vid födelsen förvärvar i vart fall något lands medborgarskap gör nämligen deras ställning i medborgarskapsrättsligt hänseende avsevärt mindre utsatt än vad som är fallet i fråga om de statslösa barnen. Det finns enligt kommitténs uppfattning därför inte heller skäl att föreslå lika långtgående lättnader i förvärvsvillkoren för de nu aktuella barnen som gjorts beträffande statslösa barn. Med beaktande härav finner kommittén att de två tänkbara alternativ som bör kunna komma i fråga för i Sverige födda barn med enbart utländskt medborgarskap år förvärv av svenskt medborgarskap genom ett anmälningsförfarande efter fem alternativt tolv års hemvist i Sverige.

Det första alternativet, dvs. förvärv efter fem års hemvist i Sverige, skulle innebära att barnet vid förvärvstidpunkten hunnit växa in i det svenska samhället och därmed i normalfallet även ha uppnått hög

en grad av samhörighet med Sverige. Vidare får barnets familj, genom att fortfarande ha hemvist i Sverige, regel ha visat avsikt att

som anses en varaktigt vilja stanna i Sverige. Tidsgränsen enligt detta alternativ innebär dessutom att barnet kan förvärva svenskt medborgarskap innan det börjar skolan, något som sett ur barnets perspektiv kan vara av stor betydelse. Det är självfallet så att den tidpunkt vid vilken ett barn på allvar börjar fundera över sin identitet och sitt ursprung varierar från barn till barn. Sannolikt infinner sig dessa funderingar hos de flesta barn tidigast efter något eller några års skolgång och det är kanske först då som det svenska medborgarskapet får sin verkliga betydelse vad gäller fördelar integrationssynpunkt. Tidpunkten för när dessa

ur funderingar tar sin början varierar emellertid som sagt från barn till barn och någon fast åldersgräns som är väl avvägd för alla går därför inte att finna. Det kan dock finnas skäl att lägga tidsgränsen med sådan marginal att man generellt minimerar risken för att funderingama kring den egna identiteten och ursprunget infinner sig innan det blivit

ens möjligt att förvärva svenskt medborgarskap.

Beträffande det andra alternativet dvs. förvärv efter tolv års

hemvist i Sverige gör sig vad som ovan sagts barnets samhörighet

- om med Sverige och familjens avsikt att varaktigt vilja stanna i Sverige

Barn med enbart utländskt medborgarskap 265

visserligen gällande i än högre grad. En sådan ordning skulle också innebära att barnets samtycke alltid vore en förutsättning för förvärv av svenskt medborgarskap. Å andra sidan har barnet efter tolv års hemvist i Sverige hunnit gå flera år i skolan och normalt även kommit relativt långt i sin personliga utveckling och mognad. Detta kan i sin tur innebära ökad risk för att barnet upplever avsaknaden av svenskt

en medborgarskap som något påtagligt negativt.

Kommittén finner vid en sammantagen bedömning det vara rimligt att barn föds i Sverige och som vid födelsen förvärvar enbart

som utländskt medborgarskap möjlighet till förvärv av svenskt

- ges medborgarskap genom anmälan under förutsättning att de har permanent uppehållstillstånd i Sverige samt dessutom hemvist här sedan fem är. Krav på tolv års hemvist skulle enligt kommittén innebära att skillnaden i förvärvsvillkor mellan statslösa barn och barn med utländskt medborgarskap blev omotiverat stor. Till detta kan läggas att fem år är lika med den tid efter vilken dessa barn normalt kan bli svenska medborgare såsom bipersoner i samband med föräldrarnas naturalisation.

Övervägandena hittills har avsett barn som föds i Sverige. I likhet med vad kommittén anfört beträffande statslösa barn är det emellertid uppenbarligen så att motiven för att underlätta förvärvet av medborgarskap för i Sverige födda bam i hög grad gäller även de barn

under sin uppväxt flyttar till Sverige. Enligt kommitténs som uppfattning finns det beträffande de utländska barn, som under ett relativt tidigt skede av sin uppväxt kommer till Sverige, inte skäl att uppställa krav på längre tids hemvist än fem år. De barnen bör därför omfattas av samma förvärvsvillkor som gäller för de barn som föds i Sverige och som vid födelsen förvärvar enbart utländskt medborgarskap. Möjligheten till förvärv i denna ordning bör vidare stå öppen även för de utländska adoptivbarn som inte förvärvar svenskt medborgarskap i annan ordning.

En anmälan avseende förvärv av svenskt medborgarskap i nu aktuella fall bör enligt kommitténs uppfattning göras innan barnet fyllt arton år. De barn som därmed kommer att omfattas av bestämmelsen är de som kommer till Sverige före tretton års ålder.

Har barnet vid tidpunkten för anmälan fyllt tolv år bör som krav för förvärvet vidare gälla att barnet samtycker. Kravet på samtycke bör dock inte upprätthållas om barnet är varaktigt förhindrat att lämna sådant på grund av psykisk störning eller på grund av något annat liknande förhållande.

I Övervägandena rörande förvärv av svenskt medborgarskap för statslösa barn har konstaterats att den nya ordningen i vissa fall kan få konsekvenser i fråga om möjligheterna att utvisa någon av barnets

266 Barn med enbart utländskt medborgarskap

föräldrar. Beträffande kommitténs förslag såvitt avser barn med enbart utländskt medborgarskap dvs. krav på fem års hemvist torde kunna

- konstateras att förslagets inverkningar på möjligheterna att utvisa någon barnets föräldrar torde vara synnerligen begränsade med

av hänsyn till den starka anknytning till Sverige som ett barn med så lång vistelsetid här normalt anses ha fått.

Förvärv av svenskt medborgarskap i de nu angivna situationema förutsätter eftersom anmälan skall göras senast vid arton års ålder-

att barnets föräldrar eller, vid vårdnad, den av föräldrarna som

ensam har vårdnaden barnet medverkar att upprätta anmälan för

om genom en barnets räkning. Motsvarande gäller för de statslösa barn som önskar förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan och i det sammanhanget har kommittén anfört att det inte kan uteslutas att det in några fall kan vara så att föräldrar t.ex. för att de själva fått avslag på sin

ansökan svenskt medborgarskap avstår från att medverka till att

om deras barn får svenskt medborgarskap trots att barnen vill det och trots att förutsättningarna i och för sig är uppfyllda. Det sagda gäller naturligtvis även i de nu aktuella fallen. Möjligen är det dessutom så att situationen blir något vanligare vad gäller dessa barn eftersom föräldrarna som regel inte är statslösa utan innehar något utländskt medborgarskap. Vad som avses är att det förekommer att man inom en familj har olika uppfattningar om vilket lands medborgarskap som barnen bör ha. Dessa skilda uppfattningar innebär i förekommande fall normalt att föräldrarna anser att barnen skall ha samma medborgarskap som de själva, medan barnen anser sig höra hemma mer i det nya landet och därför vill ha även, eller kanske enbart, det landets medborgarskap.

Det bör därför även i dessa fall införas en möjlighet för myndiga personer att fram till tjugo års ålder förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan. Vidare bör villkoret avseende hemvisttid utsträckas till sju år vilket gör att en utländsk medborgare således också i dessa fall måste komma till Sverige före tretton års ålder för att omfattas av möjligheten till förenklat förvärv.

Vad gäller identitetsfrågor och beräkning av hemvisttid i de här aktuella fallen hänvisar kommittén till avsnitt 8.8. Det som i dessa avseenden där anförts beträffande statslösa personer bör fullt ut vara tillämpligt även i de fall då den som önskar förvärva svenskt medborgarskap innehar ett utländskt medborgarskap. Till vad som sägs där vill kommittén i fråga om beräkningen hemvisttid lägga följande

av vad avser uppehållstillstånd grundade på EES-reglema. Kommittén instämmer i den ståndpunkt som Utlänningsnämnden intagit genom sitt beslut den 13 november 1997 i ärende UN 95/ 12382, nämligen att ett sådant tillstånd i princip inte bör kunna ligga till grund för beräkning av hemvisttid i ett medborgarskapsärende. Mot bakgrund av att det här

Barn med enbart utländskt medborgarskap 267

handlar kommer från länder med vilka Sverige ingått om personer som union alternativt ha ett nära samarbete med, vill kommittén som sin uppfattning framhålla EES-medborgare får sitt EESatt en - som omvandlat till permanent uppehållstillstånd bör få tillstånd sig även den tid han eller hon vistats här med EES-

tillgodoräkna som

tillstånd. En sådan praxis inte unik i sitt slag utan skulle motsvara vore vad som redan i dag gäller vid s.k. uppskjuten invandringsprövning. svenskt medborgarskap i den ordning föreslås i Förvärv av som detta avsnitt kan i vissa fall innebära att sökanden till följd av i den där han eller hon har medborgarskap sedan

lagstiftningen stat

tidigare med automatik förlorar sitt andra medborgarskap. Det är därför största vikt att alla att utnyttja anmälningsav som avser möjligheten informeras denna möjliga konsekvens, så att de kan om förvissa sig vad gäller enligt den andra statens rättsordning och om som utifrån det noggrant överväga frågan förvärv av svenskt om medborgarskap. Upplysningar i detta avseende utformas lämpligen av

Invandrarverket.

Övrigt

De förslag kommittén lägger fram i fråga förvärv av svenskt som om medborgarskap anmälan för statslösa personer och personer genom med enbart utländskt medborgarskap innebär sammantagna att hela tillämpningsområdet för nuvarande 3 § MedbL försvinner. 3 § MedbL

får följaktligen inte någon motsvarighet i kommitténs förslag till ny

medborgarskapslag och det finns därför anledning att i detta sammanhang ta vad i dag föreskrivs i paragrafens andra stycke om upp som undantag för det fall Sverige skulle befinna sig i krig. Paragrafen år då

inte tillämplig på medborgare i fientlig stat eller på personer som haft medborgarskap där förlorat det utan att förvärva medborgarskap i men något annat land. Undantaget formulerades år 1950 och var en följd av regleringen i Danmark och Norge under andra världskriget lett till att del medborgare i fientlig stat förvärvade danskt eller norskt att en medborgarskap. Uppfattningen att lojaliteten mot ett land i mångt och mycket sitter i

medborgarskapet har kommittén utvecklat i avsnittet rörande - som dubbelt medborgarskap med åren fått ge vika. Till detta kan läggas att det för närvarande inte finns något helst tecken på att Sverige inom som överskådlig framtid kommer att dras in i väpnade konflikter. Det finns

enligt kommitténs uppfattning därför inte något skäl att införa någon

motsvarande undantagsbestämmelse i de paragraferna avseende

nya

268 Barn med enbart utländskt medborgarskap

anmälningsförvärv för statslösa barn respektive barn med enbart

utländskt medborgarskap.

av

10 Återvinning av svenskt

medborgarskap

10.1 Inledning

I 4 § MedbL finns bestämmelser återvinning svenskt medborgarom av skap. Förutsättningarna för återvinning är att sökanden blivit svensk medborgare vid födelsen, oavbrutet haft sitt hemvist i Sverige intill arton års ålder, samt dessutom har hemvist här sedan två år. -

För att utländsk medborgare skall kunna återvinna svenskt medborgarskap gäller vidare att han eller hon måste styrka att det utländska medborgarskapet därigenom förloras. Kommittén finner det motiverat att förutvarande svenska vara medborgare har möjlighet att återfå svenskt medborgarskap genom ett förenklat förfarande. Den aktuella bestämmelsen bör därför få en nu motsvarighet i förslaget till medborgarskapslag. Frågan är om de ny nuvarande villkoren för återvinning kan väl awägda eller anses vara det finns anledning att ändra dem. om

10.2 Kommitténs förslag

Kommittén föreslår att återvinning av svenskt medborgarskap fortsättningsvis skall möjligt för den som hañ hemvist i Sverige vara under sammanlagt tio år före arton års ålder och som dessutom vid tidpunkten för ansökan har hemvist här sedan två år. Som konsekvens kommitténs förslag i fråga om dubbelt en av medborgarskap bör det fortsättningsvis inte krävas att sökanden i samband med återvinningen befriar sig från sitt utländska medborgarskap. Kommittén föreslår vidare att möjligheten till återvinning till skillnad från vad i dag är fallet skall stå öppen även för den som som har förvärvat sitt svenska medborgarskap på annat sätt än genom födelsen.

Svenskt medborgarskap kan enligt den nu gällande ordningen förloras med automatik dels i enlighet med bestämmelserna i 7 § MedbL, dels

270 Återvinning svenskt medborgarskap

av

på grund av föreskriften i 8 § MedbL om preskription. Statens invandrarverk får vidare på ansökan befria den som är eller önskar bli utländsk medborgare från hans eller hennes svenska medborgarskap 9§ MedbL. Det utan jämförelse vanligaste fallet är att svenskt medborgarskap förloras till följd av föreskriften i 7§ l MedbL, som innebär att förlust inträder när någon förvärvar utländskt medborgarskap efter ansökan eller uttryckligt samtycke. Detta får återverkningar även på återvinningsförfarandet i så måtto att flertalet av de som i dag ansöker om återvinning har förlorat sitt svenska medborgarskap till följd av regleringen i 7 § MedbL.

Kommittén har i avsnitt 5.7 föreslagit att dubbelt medborgarskap skall accepteras i svensk rätt fr.o.m. ikraftträdandet av en ny medborgarskapslag. En av förslagets följdkonsekvenser är att 7 § MedbL inte föreslås få någon motsvarighet i den nya lagen. Med andra ord kommer den största andelen av de som i dag ansöker

om återvinning i framtiden inte att behöva använda sig det eftersom de

av inte mister sitt svenska medborgarskap vid förvärvet det utländska.

av Det bör dock i sammanhanget framhållas att det redan i dag är mycket sällsynt med ansökningar om återvinning år 1997 fick Invandrar-

verket in fyra stycken och paragrafens minskade tillämpningsområde

i angivet avseende saknar därför i praktiken betydelse vad gäller antalet ärenden.

Kommitténs förslag i fråga om dubbelt medborgarskap innebär emellertid också att förslaget till ny återvinningsparagraf inte innehåller någon föreskrift att sökanden i samband med återvinning svenskt

om av medborgarskap måste frånträda sitt utländska medborgar-skap. Denna ändring kan å sin sida antas leda till viss ökning antalet

en av återvinningsärenden. Enligt kommitténs bedömning kommer det dock att handla om en förhållandevis marginell ökning.

Grunden för den nuvarande föreskriften oavbrutet hemvist intill

om arton års ålder är att man från återvinningsmöjligheten velat utesluta tidigare svenska medborgare saknar verklig anknytning till

som Sverige. Kommittén instämmer i denna grundtanke och således,

menar särskilt med beaktande att det handlar förvärv svenskt

av om av medborgarskap genom ett förenklat förfarande, att det är rimligt att möjligheten till återvinning är förbehållen dem som har stark

en förankring till Sverige bakåt i tiden.

Det sagda är emellertid inte liktydigt med att de nuvarande villkoren oförändrat bör flyttas över till en ny återvinningsparagraf. Enligt kommitténs uppfattning är det nuvarande kravet på oavbrutet hemvist intill arton års ålder även med beaktande det skäl ligger till

- av som grund för föreskriften onödigt restriktivt. Sådan verklig anknytning

till Sverige utgör grunderna för återvinning får nämligen

som en av

Återvinning svenskt medborgarskap 271 av

regel ha uppkommit i ett skede som ligger avsevärt tidigare som anses än efter stipulerade arton års boende i Sverige. Kommittén finner nu vid bedömning att det- för att i detta sammanhang en sammantagen tillräcklig anknytning till Sverige skall ha uppkommit- bör vara anses tillräckligt sökanden haft hemvist i Sverige under sammanlagt tio år att före arton års ålder. I fråga paragrafens andra hemvistkrav, dvs. hemvist i Sverige om sedan två år, konstaterar kommittén att det i dessa fall som regel

handlar som vistats utanför Sverige under relativt långa om personer tidsperioder. Det är då också rimligt villkor för återvinning att man som uppställer sökanden etter sin återkomst till Sverige vistats här under att så lång tid att han eller hon på nytt blivit insatt i våra pass samhällsförhållanden. Kommittén finner två år vara en i sammanhanget väl avvägd tidsperiod och föreslår således inte någon ändring i detta

avseende. Återvinning svenskt medborgarskap förutsätter enligt den av nuvarande ordningen att sökanden blivit svensk medborgare vid

födelsen. Detta innebär med andra ord att den som förvärvat svenskt medborgarskap t.ex. naturalisation eller anmälan inte kan genom ansöka återvinning. Enligt kommitténs uppfattning saknas det skäl om att fortsättningsvis på sådant sätt begränsa möjligheten till återvinning. Möjligheten bör därför stå öppen även för den förvärvat sitt som svenska medborgarskap på annat sätt än genom födelsen.

Förvärv biperson i anmälningsärenden 273 som

1 l Förvärv som biperson i anmälningsärenden

1 1.1 Inledning

5 § MedbL reglerar under vilka förutsättningar ett ogiñ barn får svenskt medborgarskap att barnets far och/eller förvärvar svenskt genom mor medborgarskap efter anmälan enligt 3 eller 4 § MedbL.

11.2 Kommitténs förslag

Kommittén föreslår att den nuvarande ordningen i fråga om barns förvärv svenskt medborgarskap bipersoner i anmälningsav som ärenden skall bestå.

Den nuvarande ordningen innebär bl.a. att ett barn- vars båda föräldrar är utländska medborgare och har vårdnad om barnet- inte gemensam blir svensk medborgare biperson om endast den ene av föräldrarna som förvärvar svenskt medborgarskap i enlighet med 3 eller 4§ MedbL. Vid sådant förhållande kan emellertid barnet i stället ansöka om naturalisation. Att natuialisationsförfarandet tillämpas i dessa situationer innebär bl.a. att inte bara den rättsliga vårdnaden utan även den faktiska vårdnaden kan vägas in vid prövningen barnet skall beviljas av om svenskt medborgarskap. I förarbetena till den senaste ändringen av 5 § MedbL, 1975/76: 136 26, anfördes att, vid naturalisation i dessa prop. s. fall, avgörande betydelse bör tillmätas önskemålen hos den av vårdnadshavarna även faktiskt handhar vårdnaden. Departementssom chefen framhöll dock att den omständigheten att domstol förordnat vårdnad efter skilsmässa eller i de fall då föräldrarna om gemensam inte är gifta inte utan vidare bör medföra att samtycke från den andra föräldern skall krävas för naturalisation barnet; prövning får ske i av en varje särskilt fall, varvid den andre förälderns intresse för barnet och aktiva deltagande i vårdnaden spelar in. Att föräldrar har vårdnad sina barn behöver inte vara gemensam om liktydigt med att båda är delaktiga i frågor som rör barnets omvårdnad, trygghet och fostran. Tvärtom kan det så att någon föräldrarna, vara av trots vårdnad i och för sig föreligger, endast träffar att gemensam

274 Förvärv biperson ianmälningsärenden

som

barnet sporadiskt eller kanske t.o.m. helt saknar kontakt med det. För det fall en sådan situation föreligger och föräldern i fråga förvärvar svenskt medborgarskap genom anmälan, är det enligt kommitténs uppfattning rimligt att barnet inte med automatik förvärvar svenskt medborgarskap. Ett förvärv i de situationema skulle nämligen i vissa fall kunna strida mot såväl barnets som den faktiske vårdnadshavarens vilja och det är dessutom inte ens säkert att den förälder som förvärvar svenskt medborgarskap önskar att förvärvet även omfattar hans eller hennes bam. De varierande situationer det i dessa fall är fråga

som om lämpar sig i stället bättre för ett naturalisationsförfarande och den möjlighet till diskretionär prövning inom det.

som ryms

Kommittén delar således den uppfattning som kommer till uttryck i förarbetena till 5 § och anser därför att paragrafen inte bör ändras i sak.

Svenskt medborgarskap efter ansökan naturalisation 275

12 Svenskt medborgarskap efter

ansökan

naturalisation

12.1 Inledning

De grundvillkor för naturalisation i dag finns inskrivna i 6 § som MedbL är att sökanden l styrkt sin identitet, 2 fyllt arton år, 3 sedan fem år eller, i fråga medborgare i annat nordiskt land, om sedan två år har hemvist här i landet, samt 4 fört och kan förväntas komma att föra hederlig vandel. en

Kommittén har i sitt förslag till naturalisationsparagraf, 14 bland ny villkoren dessutom skrivit in att sökanden skall ha permanent uppehållstillstånd i Sverige. Vidare har kommittén i fråga om hemvistkravet föreslagit att det lagtexten skall framgå att detta är fyra år för av den är ofrivilligt statslös eller att bedöma som flykting i enlighet som med 5 kap. 2 § i det förslag till ny utlänningslag 0O00:O0 som Kommittén instans- och processordning i utlänningsärenden om ny NIPU lagt fram. Nämnda ändringar i naturalisationsparagrafen utgör emellertid inte några nyheter i sak utan har tillkommit för att lagtexten tydligare skall avspegla rådande praxis. I fråga kravet på styrkt identitet kan konstateras att detta har om behandlats utförligt kommittén i delbetänkandet Medborgarskap och av identitet SOU 1997: 162. Kommitténs förslag ledde fram till att kravet på styrkt identitet, liksom möjligheten till dispens från det, fördes in i lagtexten den 1 januari 1999. Det finns i detta sammanhang därför inte någon anledning att ytterligare behandla kravet på att sökanden i ett naturalisation skall kunna styrka sin identitet. ärende om Inte heller finner kommittén skäl att föreslå några ändringar i fråga de i paragrafen föreskrivna ålders- och hemvistvillkoren. Beträffanom de tillämpningen det sistnämnda villkoret vill kommittén dock även av på denna plats understryka att vad anförts i avsnitten 8.8 och 9.7 i som tillämpliga delar föreslås gälla även naturalisationsärenden. Vandelsvillkoret har setts över relativt nyligen. I betänkandet Vandelns betydelse i medborgarskapsärenden, SOU 1994:33 m.m. föreslogs dels att prövningen tydligare skulle inriktas på en bedömning hur sökanden kunde komma att uppföra sig i framtiden, dels att en av skärpning skulle ske avseende de tider som skall ha förflutit innan en

utlänning som begått brott kan tas upp till svensk medborgare s.k. karenstider. Utredningens förslag ledde fram till att vandelsvillkoret den 1 juli 1995 fick sin nuvarande lydelse.

Enligt kommitténs uppfattning tillämpas vandelsvillkoret ett ändamålsenligt sätt och likaså får de gällande karenstidema

anses vara väl avvägda. Det finns därför inte heller i fråga om vandelsvillkoret skäl att föreslå någon ändring. Kommittén vill emellertid understryka vikten av att de tillämpande myndigheterna även fortsättningsvis företar en ingående och omsorgsfull prövning i denna del eftersom ett beslut om svenskt medborgarskap aldrig kan återkallas.

Det sagda innebär sammanfattningsvis att grundvillkoren för naturalisation enligt kommitténs uppfattning inte bör ändras i sak. Dessa behandlas därför inte ytterligare i detta sammanhang. Kommittén tar i det följande i stället upp dispensgrunden till för landet och

gagn tillämpningen av systemet med villkorat medborgarskap.

12.2 till för landet,

Dispensgrunden gagn

m.m.

Enligt 6 § MedbL är det möjligt att bevilja dispens från något

av villkoren för naturalisation bl.a. om det är till gagn för Sverige att sökanden blir svensk medborgare. Kommittén föreslår att denna möjlighet till dispens slopas.

Beträffande övriga dispensgrunder bl.a. att det med hänsyn till

sökandens förhållanden finns särskilda skäl för ett svenskt medborgarskap föreslås inte någon ändring.

-

6 § MedbL inrymmer i dag dispensmöjligheter avseende samtliga fyra grundvillkor för naturalisation. Från kravet styrkt identitet kan således dispens medges om sökanden sedan minst åtta år har hemvist här i landet och gör sannolikt att den identitet han eller hon är

uppger riktig.

Beträffande de tre övriga grundvillkoren dvs. ålder, hemvist och

vandel gäller att dispens kan beviljas

- 1 om det är till gagn för landet att sökanden blir svensk medborgare, 2 om sökanden tidigare har varit svensk medborgare eller är gift med

en svensk medborgare, eller 3 om det annars med hänsyn till sökandens förhållanden finns

särskilda skäl för ett svenskt medborgarskap.

Svenskt medborgarskap ansökan naturalisation 277 SOU 1999: 34 efter

Utmärkande för dispensgrunden till för landet" är att den ytterst gagn sällan kommer till användning samt att det i förekommande fall är regeringen har att pröva den är tillämplig. Senast som om dispensgrunden tillämpades i regeringens beslut den ll juni 1986 i var besvärsärende U 7204/85. Sökanden hade vid tidpunkten för beslutet hemvist i Sverige sedan 2,5 år och dessförinnan hade han vistats här ca

sedan år 1980 med tidsbegränsade uppehållstillstånd som gäst-

studerande. Omständigheterna i ärendet sådana att svenskt var medborgarskap förutsättning för att skulle kunna var en mannen tillträda ett postdoktoralt stipendium för vidareutbildning inom bioteknik. Mannen hade vidare stipendienämnden bedömts ha av uppenbara vetenskapliga kvalifikationer. Regeringen ansåg med hänvisning till vad blivit upplyst skicklighet som som om mannens forskare det till för Sverige att han beviljades svenskt - vara gagn medborgarskap. Redan det faktum att det förflutit mer än tio år sedan dispensgrunden till för landet tillärnpades, talar med viss tyngd gagn för att dispensgrunden bör tas bort. Därtill kommer att kommittén rent principiellt att frågan huruvida skall beviljas anser om en person svenskt medborgarskap inte bör vara avhängig av om Sverige som land kan ha någon nytta att beviljas svenskt medborgarskap. av personen Prövningen ansökan om medborgarskap bör i stället vara av en fokuserad på sökandens personliga förhållanden. Med beaktande av det sagda sammantaget med att dispensgrunden till gagn för landet framstår otidsenlig föreslår kommittén att denna numera som dispensgrund tas bort. Enligt kommitténs uppfattning behöver borttagandet den aktuella av dispensgrunden emellertid inte med nödvändighet innebära att en åberopar motsvarande omständigheter i 1986 års fall, person, som som är betagen möjligheten att erhålla dispens vid sin ansökan om svenskt medborgarskap. Är t.ex. det svenska medborgarskapet förutsättning en för att sökanden skall kunna fortsätta med vetenskapliga studier eller forskning inom sitt sakområde, kommittén inte något hinder mot att ser i fråga beviljas viss dispens med tillämpning av dispenspersonen grunden om det med hänsyn till sökandens förhållanden finns annars särskilda skäl för ett svenskt medborgarskap. Några närmare riktlinjer för när så skall kunna ske bör rimligen inte uppställas i förväg utan om, och i så fall i vilken mån, dispens bör beviljas f°ar bedömas från fall till fall de tillämpande myndigheterna. av Den praxis innebär att idrottare på internationell elitnivå i några som fall har medgetts dispens från hemvistvillkoret i viss utsträckning kan sägas förete vissa principiella likheter med den, än sällsynta, praxis om är resultatet dispensgrunden till gagn för landet. Antalet som av

278 Svenskt medborgarskap efter ansökan naturalisation

idrottsutövare som sedan mitten av 1980-talet har förvärvat svenskt medborgarskap med varierande grad av dispens från hemvistvillkoret uppgår till sju, samtliga medaljkandidater vid OS eller VM. Den dispensgmnd tillämpats i dessa fall är att det med hänsyn till

som sökandens förhållanden funnits särskilda skäl för svenskt medborgarskap.

Kommittén har inte närmare granskat omständigheterna i de sju nämnda ärendena. I linje med vad som anförts beträffande dispensgrunden till gagn för landet vill emellertid kommittén som sin principiella mening uttala att det faktum- ansöker

att en person som om svenskt medborgarskap bedöms ha möjlighet att ta medalj i VM eller OS inte i sig bör vara tillräckligt för att han eller hon skall

beviljas dispens från något av villkoren för naturalisation. Det avgörande för om dispens skall beviljas bör i stället

vara om idrottsutövaren kan åberopa dispensgrundande skäl som är hänförliga till hans eller hennes personliga förhållanden, t.ex. att det svenska medborgarskapet av någon anledning är förutsättning för att

en sökanden skall kunna fortsätta utöva sin idrott på elitnivå. Även beträffande dessa fall gäller att några närmare kriterier för dispens inte bör anges i förväg utan de tillämpande myndigheternas prövning av om dispensförutsättningar föreligger får göras utifrån omständigheterna i varje enskilt ärende.

12.3 Villkorad naturalisation

Kommittén föreslår som en konsekvens av förslaget att dubbelt

- om medborgarskap bör tillåtas att systemet med Villkorad naturalisation

slopas.

I dag är huvudregeln vid förvärv av svenskt medborgarskap

genom naturalisation att sökanden inte tillåts ha kvar sitt utländska medborgarskap. Om det utländska medborgarskapet inte förloras automatiskt vid förvärv av det svenska, kan det villkor för svenskt

som medborgarskap föreskrivas att sökanden inom viss tid visar att han eller hon erhållit medgivande till befrielse från det utländska medborgarskapet. Av de ungefär 150 nationaliteter förekom i ärenden

som om svenskt medborgarskap år 1998, uppställde Invandrarverket villkor

om befrielse beträffande cirka 50. Syftet med sådan Villkorad naturalisation är att undvika dubbla medborgarskap.

I kommitténs direktiv särskilt att kommittén skall analysera

anges systemet med villkorat medborgarskap och vid behov föreslå

en

Svenskt medborgarskap efter ansökan naturalisation 279

ändring reglerna. Att systemet med villkorat medborgarskap av omnämns särskilt i direktiven har sin huvudsakliga grund i att detta under år utgjort ett stort problem för många av de iranska senare medborgare ansökt svenskt medborgarskap. Således som om meddelade t.ex. Invandrarverket under år 1997 såvitt avsåg iranska medborgare 968 beslut med villkor medan det under samma år endast tre iranier visade att de befriats från sitt iranska var som medborgarskap. Som framgått redovisningen under avsnitt 2.9.6 ledde problemen av för de iranska medborgarna i detta avseende till att Invandrarverket under hösten 1996 till regeringen överlämnade två ärenden rörande tillämpningen villkorskravet för iranier. Regeringen meddelade sina av beslut den 26 februari 1998 eller med andra ord efter det att direktiven till denna kommitté antagits. Innebörden regeringens båda beslut är av att det med verkan från beslutsdatum tills vidare inte skall uppställas något villkor att iranska medborgare skall befria sig från sitt iranska om medborgarskap för att kunna bli svenska medborgare. Regeringen hänvisade i besluten till de uppgifter som framkommit i ärendena om möjligheterna att bli befriad från iranskt medborgarskap och till det faktum att endast ett fåtal sökande under de senaste åren blivit befriade från iranskt medborgarskap. Regeringens beslut är mycket stor betydelse för hela problemaav tiken kring villkorat medborgarskap eftersom generella tillämpningsproblem i fråga befrielse från medborgarskap under senare år om framför allt förelegat beträffande just iranska medborgare. Med andra ord så är stora delar de tillämpningsproblem som systemet med villav korat medborgarskap orsakat fram till mars 1998 numera eliminerade. Till det kommer att denna kommitté, som en konsekvens av förslaget att dubbelt medborgarskap bör tillåtas, föreslår att systemet med om villkorat medborgarskap skall slopas fr.0.m. ikraftträdandet av en ny medborgarskapslag, beräknas kunna ske den l juli 2001. något som Utöver att slopandet villkorat medborgarskap underlättar för den av enskilde kan även noteras den effekten att myndigheternas hantering av medborgarskapsärenden underlättas. som de tillämpande De resurser myndigheterna i dag lägger ner på frågor och bedömningar som hänger med villkorat medborgarskap är nämligen inte obetydliga. samman Sammantaget kan konstateras att frågeställningarna rörande villkorat medborgarskap i dag helt annorlunda ut än vad som var fallet ser då kommitténs direktiv formulerades; de generella tillämpningsproblemen är i princip borta och dessutom föreslår kommittén att systemet helt skall slopas. Kommittén ser mot denna bakgrund ingen anledning att ytterligare behandla frågan.

280 Svenskt medborgarskap efter ansökan naturalisation

Avslutningsvis skall endast noteras att frågan om villkorat medborgarskap även berörs i den nya Europarådskonventionen om medborgarskap. I artikel 16 föreskrivs således att en konventionsstat inte skall göra avstående från eller förlust av annat medborgarskap till ett villkor för förvärv av medborgarskapi staten i de fall avstående eller förlust inte är möjligt eller skäligen kan krävas. I konventionens förklarande text anges vidare att bestämmelsen syftar till att tillförsäkra att en person inte skall vara förhindrad från att erhålla ett lands medborgarskap på grund av att det inte är möjligt eller är svårt för personen att erhålla befrielse från ett annat lands medborgarskap.

Enligt kommitténs bedömning torde det inte råda någon som helst tvekan om att redan den ordning som i dag tillämpas i Sverige är förenlig med vad som således föreskrivs i Europarådskonventionen.

Behörighet att inge ansökan och anmälan 281

13 att ansökan och

Behörighet inge

anmälan

13 Inledning

I enlighet med 13 § första stycket MedbL gäller att den som fyllt arton år själv får göra ansökan eller anmälan enligt MedbL även om det skulle förhålla sig så att han eller hon står under annans vårdnad. Bestämmelsen infördes för att ge personer som fyllt arton år självständighet i medborgarskapshänseende. Stadgandets betydelse har dock minskat i takt med att myndighetsâldem i många länder, bl.a. Sverige, sänkts till arton år.

Av 13 § andra stycket MedbL framgår vidare att anmälan, bortsett från i fall i 2 § MedbL, inte får göras genom förmyndare

som anges a ellervårdnadshavare. Innebörden av denna föreskrift är att en person

-

visserligen har uppnått myndig ålder men som inte är kapabel att som företa rättshandlingar inte kan bli svensk medborgare genom anmälan

-

ställföreträdare dvs. god eller förvaltare utsedd enligt av man bestämmelserna i 11 kap. 4§ respektive 7§ FB. Vidare saknas möjlighet att göra anmälan ombud. Alternativet som står till

genom buds för dessa personer är i stället att ställföreträdaren upprättar en ansökan om naturalisation.

13.2 Kommitténs förslag

Kommittén föreslår att den som har fyllt arton år även fortsättningsvis själv får göra ansökan eller anmälan enligt medborgarskapslagen utan hinder att lagen i det land där han eller hon är medborgare

av föreskriver högre myndighetsålder än arton år. Däremot bör de

en nuvarande begränsningarna i fråga om ställföreträdares rätt att inge anmälan utgå.

Som angetts är tillämpningsområdet för paragrafens första stycke

sedan myndighetsåldern i många länder sänkts till arton årnumera -

begränsat än vad fallet vid MedbL:s tillkomst. Frågan är mer som var närmast föreskrifcen med tiden förlorat så mycket i betydelse att

om den inte bör få någon motsvarighet i förslaget till ny medborgarskapslag.

282 Behörighet att inge ansökan och anmälan

Kommittén har tagit del av internt arbetsmaterial från Invandrarverket vilket utvisar myndighetsåldem i 99 länder. Den korta redovisning av materialet som nu följer bör läsas med den reservationen att det i vissa fall kan förekomma att Invandrarverket, beträffande nationaliteter som är mindre frekventa i medborgarskapssammanhang, får uppgift ändrad myndighetsålder först sedan ändringen varit i

om kraft ett tag. Det kan med andra 0rd inte helt uteslutas att det bland de nedan uppräknade länderna finns något enstaka land som relativt nyligen har genomfört en ändring av myndighetsåldem.

Av de 99 redovisade länderna tillämpar nedan angivna 29 länder en

i samtliga fall högre myndighetsålder än arton år. Det klart annan - vanligaste bland dessa länder är att medborgarna blir myndiga vid tjugoett års ålder, i de fall myndighetsåldern är en annan anges denna inom parentes:

Algeriet, Bangladesh, Bolivia, Brasilien, Cypern, Egypten, Elfenbenskusten, El Salvador, Gambia, Kenya, Republiken Korea 20 år, Kuwait, Liberia, Libyen, Malaysia, Marocko, Nigeria, Pakistan, Qatar, Senegal, Singapore, Sri Lanka, Sudan, Sydafrika, Thailand 20 år, Tunisien 20 år, Uganda, Uruguay och Österrike 19 år.

Det skall tilläggas att myndighetsåldern i USA varierar från delstat till delstat. Kommittén har inga detaljuppgifter från de olika delstatema men rimligt är att utgå från att det finns delstater som tillämpar högre myndighetsålder än arton år.

Den 3l december 1997 bodde det sammanlagt cirka 522 000 utländska medborgare i Sverige. Av dessa kom omkring 24 000 personer från länder i vilka myndighetsåldem är högre än arton år här bortses från USA.

Enligt kommitténs uppfattning är det principiellt viktigt

att personer som fyllt arton är äger självständighet i frågor som hänger samman med svenskt medborgarskap. Den gjorda genomgången visar vidare att, även om den internationella trenden visserligen är sådan att allt fler länder sänker myndighetsåldern till arton år, det antal människor

som skulle beröras av att stadgandet togs bort inte är obetyd1igt.Bestämmelsen bör därför få en motsvarighet i förslaget till medborgarskapslag.

ny

Stadgandet i andra stycket att anmälan enligt huvudregeln inte

om får göras vårdnadshavare eller ställföreträdare har inte motiverats

av särskilt i förarbetena till 1950 års lag. Kommittén kan för sin del inte finna några godtagbara skäl till att de berörda när

nu grupperna förutsättningar för anmälan i och för sig föreligger skall

- vara hänvisade till att ge in ansökan naturalisation i stället för anmälan.

om Andra stycket bör därför helt utgå.

Preskription svenskt medborgarskap 283

av

14 av svenskt

Preskription medborgarskap

14.1

Inledning

I 8 § MedbL finns bestämmelser preskription av svenskt

om medborgarskap. Innebörden av dessa är att en svensk medborgare som är född utomlands och aldrig haft hemvist här och inte heller

- som uppehållit sig här under förhållanden tyder på samhörighet med

som landet förlorar sitt svenska medborgarskap när han eller hon fyller

tjugotvå år. På dessförinnan gjord ansökan får dock Invandrarverket medge att medborgarskapet bibehålls.

14.2 Kommitténs

förslag

Kommittén föreslår att preskription fortsättningsvis skall inträda vid tjugotre års ålder samt att det inte i något fall skall kunna leda till statslöshet.

Bestämmelsen om preskription av svenskt medborgarskap har till syfte att förhindra att barn till utlandssvenskar får behålla sitt svenska medborgarskap i flera generationer trots att samhörigheten med Sverige gått förlorad. Frånvaron av en sådan bestämmelse skulle med andra 0rd kunna innebära att svenska familjer som flyttat utomlands överför det svenska medborgarskapet på sina barn generation efter generation trots att familjerna kanske sedan lång tid upphört att intressera sig för svenska förhållanden och trots att det kanske inte heller finns någon som helst intention att återuppta kontakten med Sverige eller att ens besöka landet.

Ett svenskt medborgarskap bör enligt kommitténs uppfattning grunda sig på någon form av samhörighet med Sverige, som inte ligger alltför långt tillbaka i tiden. Situationer av det nyss beskrivna slaget bör därför undvikas och kommittén anser således att bestämmelse

en om preskription av svenskt medborgarskap bör finnas med även i ett förslag till ny medborgarskapslag.

Paragrafens nuvarande lydelse innebär att det såvitt avser vuxna personer inte finns något hinder mot att preskription av svenskt medborgarskap leder till statslöshet. Det är enligt kommitténs

284 Preskription svenskt medborgarskap

av

uppfattning mycket angeläget att undanröja den risk för statslöshet som således föreligger i dessa situationer. Därtill kommer som berörts

under avsnitt 2.l2.4 att paragrafen inte heller är förenlig med 1997

års europeiska konvention medborgarskap. Enligt artikel 7 punkten

om 3 i konventionen får nämligen förlust av medborgarskap leda till statslöshet endast medborgarskapet förvärvats genom bedrägligt

om förfarande, lämnande uppgifter eller undanhällande av

av osanna relevanta sakförhållanden. I förslaget till paragraf bör därför även

ny beträffande personer föreskrivas att förlust av medborgarskapet

vuxna inte inträder om det skulle leda till att personen kommer att sakna medborgarskap.

Preskription inträder i dag då den person som berörs fyller tjugotvå år. Denna åldersgräns har sin grund i att det vid MedbL:s tillkomst i ett flertal länder saknades möjlighet till självständig naturalisation före tjugoett års ålder. Tjugotvåårsgränsen innebar således att personer med hemvist i sådan stat hade möjlighet att ansöka om medborgarskap i

en den staten utan att ens för en kortare period inträda i statslöshet.

Utifrån vad som är känt för kommittén torde utvecklingen i dag ha gått dithän att i princip alla stater tillåter självständig naturalisation för personer som fyllt arton år. Därmed saknas det skäl att även fortsättningsvis låta tjugoettårsgränsen vara utgångspunkten för överväganden kring vid vilken ålder preskription bör ske. Likaså är genom kommitténs förslag den tidigare grunden för bestämmandet av tjugotvåårsgränsen dvs. att berörda personer inte skulle riskera att för

någon tid bli statslösa överspelad eftersom preskription fortsätt-

ningsvis aldrig skall kunna leda till statslöshet.

Man bör således vid bestämmandet av den nya preskriptionstidpunkten utgå från att i princip samtliga stater accepterar att personer som fyllt arton år ansöker om självständig naturalisation. Tidpunkten för preskription bör i sin tur fastställas med beaktande att den

av enskilde skall ges god tid på sig att ansöka om naturalisation i vistelsestaten samt dessutom såsom myndig hinna överväga frågan

om han eller hon skall ansöka om bibehållande av det svenska medborgarskapet. Med beaktande härav föreslår kommittén att preskription skall inträda först vid tjugotre års ålder.

En effekt av att preskription enligt kommitténs förslag aldrig får leda till statslöshet är att svenska medborgare tillhöriga den nu aktuella gruppen kan låta bli att före tjugotre års ålder ansöka om naturalisation i sitt hemvistland och på så sätt undvika preskription det svenska

av medborgarskapet. Enligt kommitténs uppfattning bör denna konsekvens i förekommande fall accepteras eftersom en i utlandet född svensk medborgares underlåtenhet att före tjugotre års ålder ansöka om

Preskription svenskt medborgarskap 285

av

medborgarskap i vistelsestaten regel får antas vara betingad av en

som stark känslomässig samhörighet med Sverige.

Befrielseåån svenskt medborgarskap efter ansökan 287

15 Befrielse från svenskt

efter ansökan

medborgarskap

l l Inledning

vill bli befriad från sitt svenska medborgarskap kan i enlighet Den som med 9 § MedbL ansöka om det hos Invandrarverket. Befrielse f°ar inte vägras den har sitt hemvist utom riket. För det fall sökanden

som saknar utländskt medborgarskap, skall Invandrarverket som villkor för befrielsen från svenskt medborgarskap föreskriva att han eller hon inom viss tid förvärvar medborgarskap i något annat land.

15.2 Kommitténs

förslag

Kommittén föreslår att det i den nya lagen införs föreskrift om att

en befrielse från svenskt medborgarskap i de fall då sökanden har hemvist i Sverige får vägras endast om det föreligger särskilda skäl. Därigenom uppnås sarnstämmighet mellan lagtext och rådande praxis.

Kommittén har i avsnitt 5.7 föreslagit att principen om undvikande av dubbelt medborgarskap bör överges. En följd därav är att kommitténs förslag till ny medborgarskapslag inte innehåller någon motsvarighet till den nu gällande lagens bestämmelse om automatisk förlust av svenskt medborgarskap vid förvärv av utländskt medborgarskap i vissa fall 7 § MedbL. Detta får sannolikt även konsekvenser för i vilken omfattning som en bestämmelse om befrielse från svenskt medborgarskap genom ansökan fortsättningsvis kommer att tillämpas. De som efter frivilligt förvärv av utländskt medborgarskap inte längre önskar behålla det svenska medborgarskapet blir framöver till skillnad

från vad som gäller i dag hänvisade till att ansöka om befrielse. En

viss antalsmässig ökning av antalet befrielseansökningar torde därför vara att vänta.

I paragrafens nuvarande lydelse föreskrivs att befrielse inte får vägras den som har sitt hemvist utom riket. Svensk praxis är emellertid generösare än så och innehav av dubbelt medborgarskap utgör i princip alltid tillräckligt skäl för bifall till en befrielseansökan. Denna ståndpunkt har sin självklara grund i att det i normalfallet helt saknas

/0

288 från svenskt medborgarskap efter ansökan

Befiielse

skäl att förvägra någon befrielse från svenskt medborgarskap om

i fråga innehar medborgarskap även i någon annan stat. personen

Den praxis således tillämpas bör enligt kommitténs uppfattning

som komma till uttryck direkt i lagtexten, något som kan ske genom en föreskrift att befrielse i de fall då sökanden har hemvist i Sverige

om får vägras endast det föreligger särskilda skäl. Med särskilda skäl

om

i detta sammanhang att sökanden genom att avsäga sig sitt avses svenska medborgarskap skulle uppnå otillbörliga fördelar gentemot det svenska samhället, t.ex. då sökanden är misstänkt för brottslighet här i landet och avsägandet skulle försvåra eller omöjliggöra ett utlämnande hit. Ett annat exempel kan vara då sökanden under pågående vämpliktstjänstgöring ansöker om befrielse från sitt svenska medborgarskap, beviljandet befrielse i ett sådant fall skulle nämligen

av med omedelbar verkan innebära att personen i fråga inte längre omfattas skyldigheten att fullgöra värnplikt här.

av

Den gjorda exempliñeringen är inte avsedd att vara uttömmande

nu utan det får ankomma på de tillämpande myndigheterna att i varje enskilt fall pröva om det föreligger sådana omständigheter som kan sägas utgöra särskilda skäl för att vägra någon med hemvist i Sverige befrielse från det svenska medborgarskapet.

1999:34 Säkerhetsärenden 289 SOU

16 Såkerhetsärenden

l l Inledning

Ett de villkor för naturalisation uppställs i 6§ MedbL är att av som sökanden fört och kan förväntas komma att föra hederlig vandel. en Som led i prövningen detta villkor är uppfyllt begär ett av om Invandrarverket i naturalisationsärenden där sökanden fyllt femton år

kontrollbesked hos Säkerhetspolisen SÄPO. Syftet med denna

ett s.k. begäran är att utröna det finns några hinder av säkerhetsmässig om karaktär mot att bevilja svenskt medborgarskap. I de fall då ett medborgarskapsärende visar sig innefatta någon säkerhetsaspekt har Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden 9 § MedbL getts möjlighet att under vissa förutsättningar genom a överlämna ärendet till regeringen för avgörande. För att ett överlämnande skall få ske på säkerhetsmässiga grunder krävs att ärendet bedöms ha betydelse för rikets säkerhet eller annars för allmän säkerhet. Då ett överlämnande sker prövar regeringen ärendet som första instans och det finns inte någon möjlighet att överklaga regeringens beslut. Däremot är sökanden oförhindrad att återkomma med ansökan. Vidare har regeringen möjlighet att under vissa en ny förutsättningar ompröva sitt eget beslut utan att det föreligger någon ny ansökan. Slutligen är även resningsinstitutet tillämpligt beträffande dessa beslut. Kommittén skall enligt direktiven analysera frågan om och i vilken mån dessa medborgarskapsärenden verkligen behöver prövas av regeringen samt överväga de i stället kan prövas Invandrarom av verket, Utlänningsnämnden, domstol eller någon annan myndighet. En utgångspunkt bör, alltjämt enligt direktiven, att regeringens vara prövning ärenden i första instans skall undvikas. Som ett viktigt skäl av för att söka efter andra lösningar att det saknas möjlighet att anges överklaga regeringens beslut.

16.2 SÄPO:s roll vid hanteringen av

medborgarskapsärenden

Vid handläggningen ansökan medborgarskap gör man på av en om Invandrarverket inledande bedömning förutsättningarna för en av om naturalisation är uppfyllda. Finns det klar avslagsgrund, t.ex. att en

290 Säkerhetsärenden

sökanden inte uppfyller hemvistvillkoret, avslås ansökan SÄPO

utan att kontaktas. Förefaller emellertid förutsättningarna för naturalisation vara uppfyllda, och sökanden dessutom fyllt femton år, begär Invandrarverket inledningsvis nämnts kontrollbesked hos SÄPO.

som ett Tillsammans med denna begäran erhåller SÄPO personuppgifter avseende sökanden samt uppgift om vilket medborgarskap han eller hon har. SÄPO gör sedan slagning i sina register och vid

en en eventuell s.k. träff rekvirerar man tillstånds- och medborgarskapsakten från Invandrarverket, varefter SÄPO utreder ärendets säkerhetsmässiga

aspekter. Handläggningstiden hos SÄPO varierar, normalt det

men tar 3-4 månader för dem att utreda de säkerhetsmässiga förutsättningarna för att någon skall kunna beviljas svenskt medborgarskap.

SÄPO:s utredningar i medborgarskapsärenden, innefattar bl.a.

som förhör med sökanden, är framför allt inriktade på att ta fram uppgifter om den internationella hotbilden och hotbilden i Sverige samt om sökandens bakgrund. Vidare görs bedömning sökandens

en av trovärdighet.

Den fråga som analysen av det framtagna materialet skall på

ge svar är huruvida personen i fråga utgör en säkerhetsmässig risk eller Vid jakande underrättas Invandrarverket SÄPO avstyrker bifall

svar om att till den aktuella ansökningen. När Invandrarverket erhållit sådan

en underrättelse överlämnas ärendet regelmässigt till regeringen, varpå SÄPO i yttrande till regeringen utförligt motiverar sitt

ett mer ställningstagande. Vad det i praktiken kan handla är att SÄPO

om misstänker en sökande för samröre med någon terroristorganisation. Det kan också vara så att de misstankar som riktas mot sökanden i stället avser utövande av underrättelseverksamhet eller kontakter med någon utländsk underrättelsetj änst.

Det förekommer ibland att man inom Regeringskansliet att

anser den information som ges i yttrandet inte är tillräcklig för att regeringen skall kunna fatta beslut i ärendet. I dessa fall har SÄPO regel

som antingen ingett ett kompletterande yttrande eller lämnat ytterligare information vid en muntlig föredragning. Kompletteringar nämnda

av slag kan också förekomma när det vid tidpunkten för regeringens ställningstagande förflutit viss tid sedan yttrandet skrevs.

Under år 1996 avstyrkte SÄPO bifall till 40 ansökningar

ca om svenskt medborgarskap, motsvarande siffra för år 1997 18. Antalet

var säkerhetsärenden år 1996 var av olika anledningar ovanligt högt och på SÄPO bedömer det framöver kommer ligga ungefär på 1997

man att att års nivå.

Säkerhetsärenden 291

16.3 Regleringen i utlänningslagen 1989:529

Säkerhetsaspekter aktualiseras av förklarliga skäl inte bara i medborgarskapsärenden utan även i ärenden om uppehållstillstånd. Problematiken härvidlag är i hög grad likartad den som gör sig gällande i medborgarskapsärenden och det har därför sitt intresse att något belysa regleringen i utlänningslagen UtlL och de skäl ligger till som grund för denna. Enligt 7 kap. 11 § 2 UtlL, som fick sin nuvarande lydelse den l januari 1997, får Invandrarverket eller Utlänningsnänmden överlämna ett ärende till regeringen för avgörande om ärendet bedöms ha sådan betydelse för rikets säkerhet eller annars för allmän säkerhet eller för rikets förhållande till främmande makt eller mellanfolklig organisation att regeringen bör pröva ärendet. Av förarbetena till denna bestämmelse, 1996/97:25, framgår prop. att säkerhetsärenden som kännetecknas av att ansökan under alla förhållanden skall avslås, därför att de skäl som åberopats är otillräckliga för att bevilja tillstånd, inte får överlämnas till regeringen. Frågan de åberopade skälens bärighet måste alltså prövas fullt ut av om myndigheterna även om säkerhetsskäl åberopas. Når myndigheterna däremot gör bedömningen att skäl för uppehållstillstånd finns men att säkerhetsskäl kan tala emot att bevilja tillstånd, bör ärendena enligt vad sägs i propositionen överlämnas till regeringen för avgörande. som I det redovisade lagstiñningsärendet fördes även en diskussion nu huruvida över huvud taget skulle ha kvar överlämnandeom man möjligheten. Att så borde fallet motiverades i propositionen vara 174 enligt följande:

"Trots de tämligen starka argument som talar för en lösning som innebär att regeringen befrias från all befattning med enskilda ärenden är det svårt att bortse från att vissa ställningstaganden i ärenden om uppehållstillstånd är av så uttalat politiskt slag att det knappast är rimligt att något annat än regeringen tar ställning. Om den svenska ordningen enbart gällde organ tillämpligheten ett renodlat rättsligt flyktingbegrepp byggt på av flyktingkonventionens krav skulle det inte finnas någon anledning för regeringen att befatta sig med enskilda ärenden. Detta är dock inte fallet. Det går därför inte att komma till någon arman slutsats än att det är bäst med en ordning som tillåter att regeringen i begränsad omfattning kan ge vägledning beslut i enskilda ärenden. Även vissa säkerhetsärenden genom och vissa ärenden som har utrikespolitisk betydelse bör höra till de ärendekategorier som framdeles bör kunna överlämnas."

292 Säkerhetsärenden SOU 1999334

16.4 Kommittén om instans- och

ny

processordning i utlänningsärenden

NIPU

NIPU, direktiv beslutades den 30 januari 1997, har hañ till

vars uppdrag bl.a. att utreda om det mot bakgrund av Sveriges internationella förpliktelser finns behov av att ändra den gällande ordningen med regeringen som första och enda beslutsinstans i ärenden enligt lagen om särskild utlänningskontroll. Av direktiven framgår att kommittén i denna del sitt arbete haft att särskilt beakta att de oña

av känsliga säkerhets- och utrikespolitiska överväganden som kan bli aktuella i dessa ärenden tillgodoses i beslutsfattandet.

I fråga om Sveriges internationella åtaganden framhålls i NIPU:s direktiv att konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna Europakonventionen innehåller bestämmelser bl.a. till skydd mot godtyckliga avvisningar och utvisningar utlänningar och att det i konventionens artikel 13

av stadgas att personen i fråga skall ha en effektiv möjlighet att föra talan mot ett beslut varigenom en rättighet enligt konventionen kränks. En liknande reglering finns i Förenta nationernas konvention om medborgerliga och politiska rättigheter.

NIPU presenterade sitt slutbetänkande Ökad rättssäkerhet i asylärenden SOU 1999:16 den 25 februari 1999. NIPU föreslår bl.a. att Utlänningsnämnden skall avvecklas och att Invandrarverkets beslut i utlännings- och medborgarskapsärenden normalt i stället skall kunna överklagas till en utlänningsdomstol. I fråga om säkerhetsärenden enligt UtlL innebär NIPU:s förslag sammanfattningsvis följande.

Efter att ha gjort en genomgång av Sveriges internationella åtaganden på det aktuella området drar NIPU den slutsatsen att detför att Sverige skall kunna anses uppfylla vad vi åtagit oss genom internationella förpliktelser är nödvändigt med en ordning där

säkerhetsärenden enligt UtlL kan prövas i två instanser. Enligt NIPU bör därför Invandrarverket avgöra alla säkerhetsärenden i första instans. NIPU i sammanhanget SÄPO tidigare har intagit

noterar att en reserverad hållning när det gällt att lämna de tillämpande myndigheterna en närmare redogörelse för skälen till att en ansökan om uppehållstillstånd avstyrks. Dock har- sägs vidare enligt uppgift från

såväl Invandrarverket SÄPO förhållandet i det avseendet

som numera ändrats.

Invandrarverkets beslut skall enligt förslaget kunna överklagas till regeringen av den som beslutet går emot, dvs. utlänningen eller Rikspolisstyrelsen. NIPU föreslår vidare att det i princip blir

Säkerhetsärenden 293

obligatoriskt för regeringen att inhämta yttrande från Högsta domstolen innan regeringen beslutar avvisning eller utvisning. Domstolens

om yttrande skall bindande för regeringen om domstolen finner att det

vara föreligger hinder mot verkställighet enligt 8 kap. 1 § UtlL. Sådant hinder föreligger om det finns skälig anledning att tro att utlänningen vid utvisning till ett visst land skulle vara i fara att där straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller inte vara skyddad mot att sändas vidare till ett land där han eller hon skulle vara i sådan fara. Sådant hinder föreligger vidare om det skulle strida mot humanitetens krav att verkställa en utvisning.

Högsta domstolen skall även yttra sig över övriga omständigheter i ärendet. I dessa avseenden blir yttrandet endast rådgivande. Om utlänningen omfattas av EES-avtalet, blir dock yttrandet bindande för regeringen i så måtto att utvisning inte kan ske om domstolen avstyrker denna åtgärd.

Som skäl till att överprövningen skall göras av regeringen anför NIPU att de ställningstaganden som skall göras i såkerhetsärenden ter sig som ett naturligt utflöde av regeringens yttersta ansvar för rikets säkerhet och den allmänna säkerheten. Det framhålls vidare att känsliga utrikespolitiska bedömningar kan behöva göras och att regeringen inom regeringskansliet har större tillgång än domstolar till expertkunskap inom vitt skilda områden för att kunna bereda ett säkerhetsärende.

Att yttrande från Högsta domstolen föreslås hänger samman med bl.a. artikel 9 punkten l i EG-direktivet 64/22l/EEG om samordning av särskilda åtgärder som gäller utlänningars rörlighet och bosättning. Denna artikel anses ha den innebörden att- när som enligt NIPU:s förslag det rättsmedel som den nationella staten tillhandahåller inte är överprövning i domstol- den beslutande myndigheten innan den fattar sitt beslut måste hämta in yttrande från en behörig myndighet i landet, hos vilken utlänningen har möjlighet att lägga fram sin sak och få tillgång till juridisk hjälp eller juridiskt ombud enligt landets

egna lagstiftning.

294 Säkerhetsärenden

16.5 Kommitténs förslag

Kommittén föreslår att säkerhetsärenden enligt MedbL skall avgöras av Invandrarverket i första instans och att beslut i dessa ärenden

verkets

skall kunna överklagas till regeringen. Aven Rikspolisstyrelsen bör överklaga ett sådant beslut. I ett säkerhetsärende bör förvärvet av svenskt medborgarskap anses gälla från och med den dag då beslutet har vunnit laga kraft.

Det finns, redan berörts, ett antal skäl som med tyngd talar mot att

som bibehålla den nuvarande ordningen enligt vilken regeringen som första instans prövar vissa medborgarskapsärenden. För det första finns det inom alla rättsområden en allmän strävan efter att avlasta regeringen prövningen av förvaltningsärenden, något som gäller i än högre grad när det som nu handlar om att regeringen prövar ärendet som första instans. Ett annat viktigt skäl är att det saknas möjlighet att överklaga regeringens beslut.

Av särskild betydelse i sammanhanget är vidare artikel 12 1997 års Europarådskonvention i vilken föreskrivs bl.a. att varje konventionsstat skall tillse att ett beslut om förvärv av medborgarskap skall kunna underkastas administrativ eller judiciell omprövning i enlighet med statens nationella lagstiftning. Av konventionens förklarande text framgår att artikel l2 inte utesluter nationella regler som innebär att vissa ärenden prövas av t.ex. regeringen, dock sägs att också dessa beslut måste kunna bli föremål för administrativ eller judiciell omprövning.

Frågan är om den nuvarande ordningen med regeringen som första och enda instans för säkerhetsärenden kommer förenlig med

att vara 1997 års Europarådskonvention när denna träder i kraft i förhållande till Sverige. Inledningsvis kan därvid konstateras att den som fått avslag på sin ansökan om medborgarskap är oförhindrad återkomma med en ny ansökan, något som kan göras hur många gånger som helst. Varje ny ansökan skall prövas förutsättningslöst av det beslutande organet, dvs. i nu aktuella fall regeringen, vilket således innebär att regeringen har att företa en förnyad prövning av omständigheterna i ärendet.

Regeringen har också möjlighet att under vissa förutsättningar genom s.k. omprövning ändra sina egna beslut utan att det föreligger någon ny ansökan. I nu aktuellt hänseende innebär omprövningsinstitutet att regeringen om den finner att ett avslagsbeslut är

uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning har möjlighet att ändra beslutet om det kan ske

snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för någon enskild

Säkerhetsärenden 295

part. Regeringens omprövning, sker med analog tillämpning av 27 som § förvaltningslagen l986:223, FL, företas i förekommande fall normalt på initiativ parten inget hindrar att regeringen på eget av men initiativ vidtar en sådan åtgärd. I sammanhanget bör också framhållas att det extraordinära rättsmedlet resning är tillämpligt även beträffande regeringens beslut i ärenden medborgarskap. Omprövningen beslutet görs i sådana om av fall av Regeringsrätten. Den regeringen fått avslag på sin ansökan om svenskt som av medborgarskap är således inte helt betagen möjligheten att få beslutet omprövat. Bortsett från de i praktiken mycket sällsynta resningsfallen görs emellertid omprövningen alltid regeringen- som således också av fattat det ursprungliga beslutet och det är enligt kommitténs uppfattning därför tveksamt den nuvarande ordningen fullt ut kan om sägas uppfylla syftet med Europarådskonventionens föreskrift om omprövning i administrativ eller judiciell ordning. Även Sverige i om fråga medborgarskapsärenden för närvarande inte på samma klara om beträffande utlänningsärenden är internationellt förpliktat att sätt som tillskapa ordning med tvåinstansprövning av säkerhetsärenden, en finner kommittén att ett svenskt tillträde till 1997 års Europarådskonvention sammantaget med det faktum att det helt allmänt är otillfredsställande att möjlighet till överklagande saknas- är tillräckligt för att konstatera att ändrad ordning om möjligt bör införas. En en sådan ordning kan antingen innebära att det införs en möjlighet att överklaga regeringens beslut eller att något annat organ än regeringen anförtros prövningen i första instans.

Lagen 1988:205 rättsprövning vissa förvaltningsbeslut om av

rättsprövningslagen

Den lösning teoretiskt sett skulle ligga närmast till hands i fråga som att införa möjlighet att överklaga regeringens beslut i om en medborgarskapsärenden är att tillåta överklagande i enlighet med regleringen i rättsprövningslagen. Detta skulle i praktiken innebära att Regeringsrätten på ansökan av enskild part hade att pröva om regeringens beslut strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. En sådan ordning skulle kräva ändring rättsprövningsen av lagen eftersom det i lagens 2§ 2 uttryckligen föreskrivs att den inte gäller beslut om svenskt medborgarskap. I den proposition föregick införandet av rättsprövningslagen som prop. 1987/88:69 19 anfördes att den nya möjligheten till s. domstolsprövning borde ta sikte på det förhållandet att prövningen i en

296 Säkerhetsärenden

del typer ärenden gäller myndighetsutövning mot enskilda, och

av som för vilka regeringen eller någon förvaltningsmyndighet är högsta instans, har viktiga inslag av rättslig bedömning även

om intresseavvägningar och andra skönsmässiga överväganden skall dominera prövningen. Överprövningen hos domstolen, sades vidare, borde inriktas på frågor om rättsenlighet. På s. 22 i propositionen motiverades varför vissa typer beslut

av undantogs från lagens tillämpningsområde:

"Andra typer av beslut som av särskilda skäl bör undantas är beslut

om svenskt medborgarskap, beslut i dispens- och uppbördsfrågor enligt olika författningar på skatteområdet, beslut enligt lagen 1974:922

om kreditpolitiska medel, beslut i frågor allmän likviditetsindragning eller

om allmän prisreglering, beslut enligt lagen 1982:513 om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m., beslut enligt lagen 1983:1034 kontroll över

om tillverkningen av krigsmateriel, m.m. samt beslut om införsel, utförsel m.m. enligt lagen l984:3 om kämteknisk verksamhet. Också många

av dessa beslut har en betydande frekvens. En del dem har också inslag

av av sådana utrikes- och säkerhetspolitiska bedömningar domstol inte

som en lämpligen bör göra. Det gäller framför allt krigsmaterielärendena."

Utifrån vad som nu redovisats från propositionen kan inledningsvis konstateras att eventuell överprövning regeringens beslut i

en av ett säkerhetsärende knappast skulle uppfylla den grundläggande förutsättningen att Överprövningen enligt rättsprövningslagen

bör vara inriktad på frågor rättsenlighet. Tvärtom handlar avgörandet

om av säkerhetsärenden i synnerligen hög grad intresseavvägningar

om rena och andra skönsmässiga bedömningar. Att låta även medborgarskapsärenden omfattas bestämmelserna i rättsprövningslagen skulle

av därför strida mot den grundläggande tanken bakom denna, slutsats

en som också stöds av att medborgarskapsärendena övervägdes särskilt vid tillkomsten av lagen och då inte ansågs den karaktären

vara av att de borde ingå i dess tillämpningsområde. Med beaktande det sagda bör det enligt kommitténs uppfattning

av inte komma i fråga att ändra rättsprövningslagen för att nå lösning

en på den nu aktuella problematiken. Enligt kommitténs bedömning finns det med hänsyn till säkerhetsärendenas särpräglade natur inte heller i övrigt någon ändamålsenlig lösning för att möjliggöra överprövning

en av regeringens beslut.

Säkerhetsärenden 297

Ny första instans för säkerhetsärenden

Kommittén har i det föregående avvisat alternativet att införa en möjlighet överklaga regeringens beslut. Det alternativ därmed att som återstår för att åstadkomma ändrad ordning är att flytta prövningen en säkerhetsärenden i första instans från regeringen till någon av myndighet. NIPU har beträffande säkerhetsärenden enligt UtlL föreslagit att dessa skall prövas Invandrarverket i första instans och att verkets av beslut skall kunna överklagas till regeringen. Det får ha ett värde anses i sig instansordningen är densamma i ärenden enligt MedbL som om enligt UtlL. 1997 års medborgarskapskommitté prövar därför först om det är lämpligt och möjligt med ordning som skulle innebära att en Invandrarverket prövar även säkerhetsärenden enligt MedbL som första instans. Inledningsvis kan konstateras att säkerhetsaspektema i ett ärende uppehållstillstånd samhällets synvinkel i normalfallet typiskt om sett ur sett är större betydelse än i ett medborgarskapsärende. I den av förstnämnda typen ärende handlar det nämligen om huruvida av utlänningen i fråga skall erhålla tillstånd att över huvud taget resa in i eller vistas i Sverige medan person som ansöker om svenskt en medborgarskap regel redan har vistats och verkat här under ett som antal år. Detta förhållande får närmast anses tala för att hanteringen av säkerhetsärenden enligt MedbL inte behöver omgärdas av andra regler än vad behövligt för ärenden enligt UtlL. som ansetts vara Det är SÄPO förser den beslutande myndigheten oavsett som vilken detta är med den information som är hänförlig till säkerhets- aspekter. SÄPO har också kompetens bedöma vilka eventuella att säkerhetsmässiga olägenheter en ändrad ordning skulle kunna medföra. Det är självfallet därför vikt att ta del SÄPO:s uppfattning i av stor av frågan. SÄPO har i underhandskontakter med kommittén förklarat att inte har någon erinran mot att säkerhetsärenden enligt MedbL man prövas Invandrarverket som första instans. Beträffande ärenden av enligt UtlL har SÄPO lämnat motsvarande besked till NIPU och NIPU har i sammanhanget även konstaterat SÄPO under tid blivit att senare positiva till att i ärenden om uppehållstillstånd delge mer Invandrarverket information rörande säkerhetsfrågor. Det saknas skäl till varför den ökade öppenheten inte skulle omfatta även säkerhetsärenden enligt MedbL och följdriktigt har en liknande utveckling kunnat noteras beträffande dem. Med hänvisning till det sagda gör kommittén den bedömningen att Invandrarverket även beträffande säkerhetsärenden enligt MedbL bör kunna överta funktionen första instans. Vidare bör verkets beslut som

298 Säkerhetsärenden

kunna överklagas till regeringen, något som även Rikspolisstyrelsen bör

rätt att göra. Att regeringen bör vara överinstans för denna grupp av ärenden har sin huvudsakliga grund i att det är regeringen som har det yttersta ansvaret för rikets säkerhet och för den allmänna säkerheten. Det saknar i sammanhanget inte heller betydelse inom Regerings-

att man kansliet besitter ett stort mått av expertkunskap inom de skilda områden som kan aktualiseras vid avgörande av säkerhetsärenden.

I ett säkerhetsärende bör förvärvet av svenskt medborgarskap anses gälla från och med den dag då beslutet har vunnit laga lctañ.

För handläggningen av säkerhetsärenden vid Invandrarverket kommer, liksom för övriga medborgarskapsärenden, förvaltningslagen l986:223, FL att gälla. Enligt huvudregeln i 16 § FL gäller

att en sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del av det som tillförts ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild. Enligt 17 § FL gäller vidare som huvudregel att ett ärende inte får avgöras utan att den som är sökande, klagande eller part har underrättats

annan om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon än honom

annan själv och han har fått tillfälle att yttra sig över den, om ärendet

avser myndighetsutövning mot någon enskild. Rätten att ta del uppgifter

av enligt 16 § FL samt underrättelseskyldigheten enligt 17 § FL begränsas dock av 14 kap. 5 § sekretesslagen 1980:100, har följande

som lydelse:

Sekretess hindrar inte att sökande, klagande eller part i mål eller

annan

ärende hos domstol eller annan myndighet tar del av handling eller annat

material i målet eller ärendet. Handling eller annat material får dock inte

lämnas ut, i den mån det av intresse till allmänt eller enskilt intresse är

av

syrmerlig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. I sådant fall

skall myndigheten på annat sätt lämna parten upplysning vad materialet

om

innehåller, i den mån det behövs för att han skall kunna ta till sin rätt

vara

och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse sekretessen skall

som

skydda.

Sekretess hindrar aldrig att part i mål eller ärende tar del dom eller

av

beslut i målet eller ärendet. Inte heller

innebär sekretess begränsning i parts

rätt enligt rättegångsbalken att fä del av alla omständigheter läggs till

som

grund för avgörande av mål eller ärende.

Första och andra styckena tillämpas inte, om avvikande bestämmelser

har meddelats i lag."

MedbL innehåller inte några avvikande bestämmelser det slag

av som omnämns i paragrafens tredje stycke. Vad som föreskrivs i sekretess-

lagen och FL gäller därför för handläggningen medborgarskaps-

av ärenden.

1999:34 Säkerhetsärenden 299 SOU

SÄPO har vid Sammanträffande med kommittén framhållit det ett angelägna i att säkerhetsärenden handläggs av en liten skara personer eftersom handläggningen omgärdas mycket höga krav på sekretess. av Kommittén delar SÄPO:s uppfattning och utgår från att hanteringen av säkerhetsärenden vid Invandrarverket organiseras på sådant sätt att

dessa krav tillgodoses. Som konsekvens kommitténs förslag upphör Invandrarverkets en av möjlighet att lämna över ett säkerhetsärende direkt till regeringen. En konsekvens är att det blir olika överinstanser till Invandrarverket annan beroende på ärendet bedöms ett säkerhetsärende eller inte. Det om vara ankommer för närvarande på handläggande myndighet - Invandrarverket respektive Utlänningsnämnden att bedöma om ett ärende bör överlämnas till regeringen med hänvisning till ärendets säkerhet eller för allmän säkerhet. Även betydelse för rikets annars fortsättningsvis blir det angelägenhet för Invandrarverket att göra en denna bedömning att det är verket som skall ge anvisning om genom hur dess beslut får överklagas. Denna bedömning bör dock vara avhängig huruvida SÄPO i yttrande till verket avstyrkt bifall till en ansökan svenskt medborgarskap under åberopande av om säkerhetsskäl. Har SÄPO gjort sådant ställningstagande får ärendet ett ett säkerhetsärende och regeringen överinstans. Kommittén anses vara finner i likhet med vad NIPU föreslagit beträffade ärenden enligt - UtlL att regeringen bör överinstans i ett sådant medborgarskapsvara ärende även Invandrarverket avslagit ansökningen av andra skäl än om sådana hänför sig till Rikspolisstyrelsens avstyrkande. Det bör som dock understrykas att Invandrarverket, även om det vid granskningen ett. ärende visar sig att något grundvillkoren för naturalisation inte av av är uppfyllt, alltid har att pröva också de skäl av säkerhetsmässig art åberopas av Rikspolisstyrelsen. som NIPU berör i sina överväganden vidare den situationen att ett ärende vid handläggningen hos Invandrarverket har behandlats som ett vanligt ärende utan säkerhetsaspekter, att sådana visar sig finnas under men den tid ärendet handläggs i domstolarna. NIPU bedömer att en som sådan situation kan antas bli mycket ovanlig, men anför att Invandrarverket i förekommande fall hos domstolen bör begära återförvisning ärendet till verket för att de nya omständigheterna av skall kunna bedömas i första instans. Enligt 1997 års medborgarskapskommitté finns det anledning att anta att den skisserade situationen blir ovanlig i medborgarskapsärenden. Om den skulle inträffa bör än mer emellertid Invandrarverket även i dessa fall begära återförvisning av ärendet till verket for det fall inte domstolen på eget initiativ beslutat

om återförvisning.

300 Säkerhetsärenden

Förhållandet kan i något fall tänkas bli det motsatta, dvs. att ett ärende hos Invandrarverket har bedömts vara ett säkerhetsärende medan regeringen vid sin handläggning gör den bedömningen att det inte föreligger några egentliga säkerhetsaspekter. En sådan situation får enligt kommitténs uppfattning naturligast sin lösning att

genom regeringen överlämnar ärendet till Invandrarverket för ny behandling, en möjlighet som får anses följa av de allmänna grundprincipema för förhållandet mellan regeringen och förvaltningsmyndighetema.

Som framgått av den tidigare redovisningen föreslår NIPU att det skall vara obligatoriskt för regeringen att inhämta yttrande fån Högsta domstolen innan regeringen beslutar om avvisning eller utvisning. Enligt förslaget bör yttrandet särskilt avse om det finns hinder mot verkställighet enligt UtlL. Sådant hinder föreligger t.ex. enligt 8 kap. l § UtlL undantagslöst om det finns skälig anledning att tro att utlänningen vid utvisning till ett visst land där skulle i fara att

vara straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller

annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller inte vara skyddad mot att sändas vidare till ett land där han eller hon skulle vara i sådan fara.

Frågor om verkställighetshinder enligt UtlL aktualiseras över huvud taget inte i medborgarskapsärenden. Vidare har Sverige medborgarskapsrättens område inte ingått någon internationell förpliktelse

vars uppfyllande kräver att regeringen före avgörandet ett medborgar-

av skapsärende inhämtar yttrande från någon myndighet. Det sagda

annan leder enligt kommitténs uppfattning till att det i fråga säkerhets-

om ärenden enligt MedbL saknas skäl att föreskriva att regeringen före sitt beslut skall inhämta yttrande från Högsta domstolen.

Övriga ärenden enligt 9 § MedbL

a

De hittills gjorda övervägandena har rört säkerhetsärenden. Enligt 9 §

a l MedbL får emellertid ett ärende överlämnas till regeringen

även om det bedöms ha betydelse för rikets förhållande till främmande makt eller mellanfolklig organisation. Enligt punkten 2 i lagrum

samma gäller vidare att överlämnande får ske det bedöms särskild

om vara av vikt för ledning tillämpningen MedbL att ärendet prövas

av av av regeringen. Slutligen gäller enligt punkten 3 att ett ärende får överlämnas synnerliga skäl talar för regeringens prövning.

om annars Synnerliga skäl kan t.ex. att ärendet är mycket speciellt slag

vara av och kan förväntas leda till stor internationell uppmärksamhet

trots att det inte berör Sveriges förhållande till eller till någon

annan stat

mellanfolklig organisation.

Säkerhetsärenden 301

Punkten 2 har tillkommit för att regeringen skall få tillfälle att utöva en viss styrning av praxis. Som en konsekvens av att NIPU föreslagit att Invandrarverkets beslut i medborgarskapsärenden fortsättningsvis skall överklagas till en utlänningsdomstol har NIPU även föreslagit att regeringen inte längre skall få behålla sin praxisbildande funktion enligt punkten 2.

Kvar i den nuvarande överlämnandeparagrafen finns därmed den del av punkten l som inte rör säkerhetsärenden samt punkten Frågan är om dessa ärendegrupper är tillräckliga för att motivera bibehållandet av överlämnandemöjligheten till regeringen.

Inledningsvis skall framhållas att ärenden tillhöriga de nämnda kategorierna är extremt sällsynta, något som i sig talar för att det inte är motiverat att behålla överlämnandemöjligheten. Därtill kommer föreskriften i 10 kap. 8 § regeringsformen som innebär att utrikesministern skall hållas underrättad när en fråga som är av betydelse för förhållandet till främmande stat eller till mellanfolklig organisation uppkommer hos annan statlig myndighet. Underrättelse skall således ske när frågan uppkommer vilket innebär att det inte är tillräckligt att myndigheterna underrättar utrikesministern om sitt beslut utan underrättelsen skall ske redan under handläggningen av ärendet. Därmed är regeringen tillförsäkrad insyn i ärenden av nu diskuterad art även om avgörandet av dem anförtros Invandrarverket.

Med hänvisning till det sagda föreslår kommittén att möjligheten att överlämna ärenden enligt MedbL till regeringen helt tas bort. De sist diskuterade ärendena dvs. ärenden hänförliga till den del av punkten

som inte rör säkerhetsärenden samt ärenden enligt punkten 3 bör

prövas av Invandrarverket i första instans och kunna överklagas till utlänningsdomstol. Det bör även noteras att vad som således föreslås motsvarar vad NIPU föreslagit beträffande utlänningsärenden.

Åtgärder för att stärka medborgarskapets status 303

17 för att stärka

Åtgärder

medborgarskapets status

17.1

Inledning

Kommittén skall enligt direktiven utreda och överväga behovet

av åtgärder som kan vidtas for att stärka medborgarskapets status som ett led i integrationsprocessen. I direktiven anges särskilt att ömsesidigheten i integrationsprocessen skall beaktas i sammanhanget.

Som bakgrund till direktiven anförde regeringen att det finns skäl att överväga åtgärder som kan stärka medborgarskapets status, både bland nuvarande svenska medborgare och blivande svenska medborgare. Regeringen tillade att en invandrare som blir svensk medborgare måste kunna känna att han eller hon därmed betraktas som svensk och accepteras fullt ut av det svenska samhället. Särskilda ceremonier vid erhållandet av medborgarskap är enligt regeringen ett sätt att visa att medborgarskapet innebär en rätt att på ett fullvärdigt sätt delta i samhällets intressegemenskap.

I direktiven anges vidare att kommittén i samband med utredningen i fråga om olika åtgärder som kan stärka medborgarskapets status även skall överväga om krav på kunskaper i det svenska språket eller det

om svenska samhället bör ställas upp för beviljande av medborgarskap.

Inledningsvis konstaterar kommittén att begreppet medborgarskapets status kan definieras på olika sätt. Mot bakgrund av vad som anges i direktiven finner kommittén att begreppet i detta sammanhang närmast är synonymt med medborgarskapets betydelse. I vart fall får det anses vara medborgarskapets betydelse som ger dess status. Av särskilt intresse är medborgarskapets betydelse för integrationsprocessen. En allmän utgångspunkt är att medborgarskapet utgör ett viktigt led i denna process. Genom att stärka medborgarskapets status betydelse främjas integrationsprocessen.

Medborgarskapets betydelse i olika avseenden har behandlats i avsnitt tre. Framställningen utgör en utgångspunkt för kommitténs förslag till åtgärder för att stärka medborgarskapets status, vilka redovisas i det följande. Som bakgrund till kommitténs förslag belyses dock först regeringens integrationspolitik och integrationsprocessen.

304 Åtgärder för att stärka medborgarskapets status

17.2 och

Medborgarskapet integrationsprocessen

Invandrarpolitiken

I anledning regeringens proposition med riktlinjer för

av utlänningspolitiken prop. 1968: 142 lade riksdagen, i samband

med att invandringen för första gången reglerades i Sverige, år 1968 fast

ett övergripande jämlikhetsrnål för utlärmingspolitiken. Detta mål innebar en strävan mot att lika rättigheter och skyldigheter skulle gälla för utlänningar och för svenska medborgare. Invandrare skulle ha möjlighet att leva på standardnivå den inhemska

samma som befolkningen. Målet om jämlikhet skulle i huvudsak förverkligas

genom en generell välfärdspolitik.

År 1975 antog riksdagen riktlinjer för invandrar-

och minoritetspolitiken prop. 1975:26, InUl975:6, rskr. 1975:160. Till grund för regeringens proposition låg bl.a. Invandrarutredningens slutbetänkande Invandrarna och minoritetema SOU 1974:69. Utredningen formulerade de övergripande målen för framtida

en invandrar- och minoritetspolitik med utgångspunkt i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan. Föredragande statsrådet konstaterade att det återstod få skillnader mellan utländska och svenska medborgares rättsliga ställning och uttalade att strävan också i fortsättningen borde att avlägsna återstående skillnader i

vara lagstiftningen. Riksdagens beslut innebar ett klart avståndstagande från en assirnilationspolitik. Invandrares kulturella och språkliga bakgrund skulle inte bara erkännas, den skulle också främjas.

Från år 1972 har den utomnordiska arbetskraftinvandringen praktiskt taget upphört, samtidigt flyktinginvandringen och

som anhörighetsinvandringen har ökat. Antalet utrikes födda den l

var januari 1997 ca 944 000 vilket är ll procent befolkningen. Av

av utrikes födda är 5 ll 000 eller 54 procent svenska medborgare.

ca

Arbetslösheten har blivit ett allt svårare hinder för människor att skaffa sig jämbördiga levnadsvillkor. Den krympande arbetsmarknaden inom den offentliga sektorn och traditionellt kvinnliga arbeten har drabbat invandrade kvinnor särskilt hårt. Bland dem har invandrat

som det senaste decenniet finns många aldrig har kommit in på

som arbetsmarknaden. Detta gäller i synnerhet dem flyttade till Sverige

som när de var äldre och som har kort skolgång från hemlandet. Under tidigare perioder med god sysselsättning fick många arbete trots bristande kunskaper i svenska språket, strukturomvandlingar och

men rationaliseringar har slagit ut stora från arbetsmarknaden. För

grupper

Åtgärder för att stärka medborgarskapets status 305

dem som är uppväxta i invandrartäta och utsatta bostadsområden kan det vara svårt att tillägna sig ett fullgott svenskt språk. Genom att invandrarpolitiken i så stor utsträckning kom att rikta sig till invandrare som grupp och därmed ställde invandrarskapet och den invandrades kulturella och etniska bakgrund i centrum, bidrog den till att invandrarskap förknippats med annorlundaskap. Invandrarpolitiken, tillsammans med den särskilda administration som byggts upp för att genomföra den, kom på ett olyckligt sätt förstärka en uppdelning av befolkningen i ett vi och ett "dom" och medverkade därigenom till uppkomsten av det utanförskap som många invandrare och deras barn upplever i det svenska samhället.

Integrationspolitiken

I december 1997 beslutade riksdagen, i anledning av regeringens proposition Sverige, framtiden och mångfalden från invandrarpolitik

till integrationspolitik prop. 1997/98:16, bet. SfTJl997/98:St06, rskr. l997/98:68 mål och inriktningar för en framtida integrationspolitik. Regeringen konstaterade i propositionen att integration är ett begrepp som getts ett antal olika innebörder. När begreppet används i sammanhang som rör samhällets etniska och kulturella mångfald bör det enligt regeringen i första hand avse processer på individuell och samhällelig nivå. Regeringen tillade följande.

Som process handlar integration om hur skilda delar kan förenas i en större helhet. Den som lämnar sitt hemland måste alltid skaffa sig ett förhållningssätt till det nya landet och dess innevånare, men strategiema kan skifta. För den som är i minoritet kan strategin lätt bli att skydda den egna kulturen eller livsstilen mot majoriteten. Integration måste därför handla om möjligheterna att ingå i en större helhet utan att behöva göra våld på sin kulturella och etniska identitet. En anpassning måste emellertid alltid ske i mötet mellan märmiskor.

Integrationsprocesserna är ömsesidiga i den bemärkelsen att alla är delaktiga och medansvariga i dem och alla måste bidra. Integration är inte endast en fråga om och för invandrare. I ett samhälle med etnisk och kulturell mångfald bör människorna komplettera varandra och ömsesidigt bidra med sin kompetens och livserfarenhet för att den potential som finns i mångfalden skall ñigöras och komma till användning. segregation, självvald eller påtvingad, är därför lika lite önskvärd som påtvingad assimilation.

Av propositionen framgår att samhällets etniska och kulturella mångfald, vari även innefattas språklig och religiös mångfald, bör tas

306 Åtgärder för att stärka medborgarskapets

status

som utgångspunkt för den generella politikens utformning och genomförande på alla samhällsnivåer. Politik riktar sig specifikt som till invandrare som grupp bör begränsas till insatser och åtgärder som kan behövas under den första tiden i Sverige. Regeringen anförde bl.a. följande.

Att begränsa säråtgärder riktar sig till invandrare till den som som grupp första tiden i Sverige och verka för att den generella politiken utvecklas så

att den i större utsträckning tar sin utgångspunkt i mångfalden, bidrar till

att bryta upp gränsen mellan svenskar och invandrare. Det också ger människor möjlighet att själva välja identitet och framträda som självständiga individer, med egna resurser och med förmåga att ta ansvar för sitt eget liv.

Målet med integrationspolitiken skall lika rättigheter och vara möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund, en samhällsgemenskap med samhällets mångfald grund och som en samhällsutveckling som kännetecknas ömsesidig respekt och av tolerans och alla oavsett bakgrund skall delaktiga i och som vara medansvariga för. Med lika rättigheter och möjligheter följer också lika skyldigheter. Det integrationspolitiska arbetet skall särskilt inriktas på

att ge stöd till individers försörjning och delaktighet i samhället, egen värna grundläggande demokratiska värden och verka för kvinnors och mäns lika rättigheter och möjligheter att förebygga och motverka

diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.

Regeringen anförde i detta sammanhang att det svenska språket är

av stor betydelse som kommunikationsmedel och förbindelselänk mellan människor. För att kunna tillgodogöra sig sina rättigheter,

fullgöra sina skyldigheter och likvärdig och medansvarig i

vara samhället behöver alla kunskaper i svenska språket. Med kunskaper i

svenska ökar bl.a. förutsättningarna för arbete och deltagande i samhällslivet. Enligt regeringens bedömning är kunskaper i svenska

språket av stor betydelse för hur integrationen utvecklar sig både för den enskilda individen och samhället i stort. Därför är det önskvärt att alla som är permanent bosatta i Sverige i någon utsträckning kan förstå

och tala svenska. Att betona det svenska språkets betydelse står enligt

regeringen inte i konflikt med respekten för dem har ett annat som modersmål än svenska.

För att den generella politiken skall präglas den mångfald av som finns i samhället, bör enligt propositionen alla med och utforma vara den och ta ansvar för den. Detta kan ske först mångfalden om återspeglas i samhällets institutioner och de demokratiska besluts-

Åtgärder för att stärka medborgarskapets status 307

Regeringen konstaterade att särskilda insatser bör vidtas processerna. för att stimulera invandrares delaktighet i samhällsutvecklingen.

Såsom redan framgått har det varit en strävan i svensk politik att den som fått permanent uppehållstillstånd och är folkbokförd i landet i princip skall ha samma rättigheter och skyldigheter svenska

som medborgare. Genom att sociala och andra rättigheter utvidgats till utländska medborgare, har medborgarskapet minskat i betydelse. Skillnaderna i formella rättigheter mellan svenska och utländska medborgare är få. Det finns dock fortfarande avgörande skillnader. Dessa hänför sig huvudsakligen till den politiska delaktigheten, skyddet mot landsförvisning samt möjligheten att inneha offentliga uppdrag och tjänster se avsnitt 3.2.

17.3 Krav i svenska

på kunskaper språket och i samhällskunskap

17.3.l

Frågans tidigare behandling

Krav på kunskaper i svenska språket återfinns varken i den nuvarande eller i tidigare medborgarskapslagar. I propositionen som föregick 1924 års lag -1924:137 s. 57 uttalades dock att man ansåg sig kunna utgå

från att sökandens kunskaper i svenska språket beaktades utan särskild reglering. I förarbetena till 1950 års lag, prop. 1950:217 s. 43, uttalades vidare att sökandens kunskaper i svenska språket borde tillmätas stor betydelse vid naturalisationsprövningen.

Enligt kungörelsen 1950:217 med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av medborgarskapslagen- vilken trädde i kraft samtidigt som 1950 års lag skulle en ansökan om naturalisation innehålla

uppgifter i de hänseenden som angavs i ett vid kungörelsen fogat ansökningsformulär. I detta föreskrevs bl.a. att sökanden skulle styrka sina kunskaper i svenska språket och att detta skulle ske genom ett intyg vilket som det uttrycktes i formuläret- borde utfärdat

- vara av lärare, präst eller annan kompetent person. Av intyget skulle framgå att sökanden kunde tala, läsa och skriva svenska, några närmare föreskrifter om på vilken nivå kunskaperna skulle ligga fanns dock inte. Undantagna från kravet var förutvarande svenska medborgare samt danska och norska medborgare. Inte heller behövdes något språkintyg för en kvinna som var gift med en svensk medborgare.

I prop. 1968:158 uttalades att det vid prövningen av en naturalisationsansökan även fortsättningsvis skulle beaktas sökanden

om

status

behärskade svenska språket. Propositionen innehöll dessutom en redogörelse för den vid tidpunkten rådande praxisen på området s. 85:

Ofta bortses från bristande kunskaper i detta hänseende. Så brukar t.ex. vara fallet med en utlärming som flyttar in i landet vid ålder, mogen om han har anknytningar till släktingar här och hans arbete är beroende yngre av kunskaper i svenska språket. Inte heller brukar det krävas någon större kimskap i svenska språket utländsk familj med goda vitsord, när i av familjen ingår bam i eller strax under skolåldem. En sådan familj torde nämligen förhållandevis snart lära sig det svenska språket.

I praxis fortsatte emellertid uppluckringen språkkravet och det av obligatoriska språkintyget avskaffades i början l980-talet. Därefter av har sökandens språkkunskaper i praktiken kommit helt sakna att betydelse. Att språkkunskaper saknar betydelse vid prövning numera av ansökningar om medborgarskap betyder dock inte att frågan avförts från den politiska dagordningen. Tvärtom har motioner avseende krav på kunskaper i svenska språket under år med regelbundenhet senare

varit föremål för riksdagens bedömning.

I motion 1989/90:Sf622 begärde Göthe Knutson m ett tillkärmagivande om att det som huvudregel borde kunna ställas krav på att svenska medborgare skall kunna hjälpligt förstå och kunna göra sig förstådda på svenska språket. Om särskilda skäl föreligger, t.ex. avseende äldre invandrare har tagits hit sina barn eller som av barnbarn, borde dispens kunna meddelas. Socialförsäkringsutskottet behandlade motionen i betänkandet Svenskt medborgarskap l990/91:SfIJ3. Utskottet avstyrkte bifall till

motionen med följande motivering 3 f.:

"Riksdagen har under en följd av år och senast på förslag utskottet i av betänkande l989/90:SHJ2 avslagit motsvarande motion. Utskottet har en därvid framhållit att det är utomordentligt viktigt för den enskilde invandraren att ha kunskaper i svenska språket och på alla sätt bör att man underlätta för invandrarna att få sådana kunskaper. Utskottet har också framhållit att barn som invandrar hit ofta snabbt lär sig svenska, medan föräldrarna, och då särskilt de hemarbetande kvinnorna, kanske aldrig gör det. Personer som invandrar vid hög ålder kan kanske ha stor svårighet att lära sig svenska. Mot denna bakgrund det enligt utskottets mening var varken rimligt eller möjligt att ställa krav på kLmskaper i svenska språket som en förutsättning för rätt till svenskt medborgarskap."

Det nu återgivna uttalandet kan sägas uttryck för ge Socialförsäkringsutskottets grunduppfattning i frågan. Utskottet har

Åtgärder för att stärka medborgarskapets status 309

nämligen även i flera senare betänkanden under 1990-talet hållit fast vid denna argumentet-ing.

17.3.2 Krav i utländsk rätt

på språkkunskaper m.m.

Krav på kunskaper i det inhemska språket eller i ett av flera officiella språk uppställs som villkor för naturalisation i ett antal länder. I vissa länder krävs dessutom kunskaper anknyter till samhälls-

som förhållandena i landet. Kommittén har undersökt i vad mån 25 länder uppställer ifrågavarande krav för naturalisation. I det följande redovisas vilka krav som uppställs i respektive land.

Norden

Danmark

Sökanden skall utan bruk av varken omskrivningar eller annat språk

och med accent som är naturlig obesvärat kunna delta i ett allmänt

samtal på danska. Värderingen sökandens språkkunskaper görs

av av den polis som tillsammans med sökanden går igenom de upplysningar som sökanden lämnat i sin ansökan om naturalisation.

Finland

Sökanden skall ha sådana kunskaper i finska eller svenska att han eller hon klarar sig i olika situationer i vardagslivet. I praktiken styrks kunskaperna med intyg som utfärdats språklärare. De beslutande

av en myndigheterna får medge undantag från kravet på språkkunskaper när det gäller äldre personer. Likaså kan undantag medges sökanden

om t.ex. med ett läkarintyg styrker att han eller hon inte kan lära sig finska eller svenska. Det har hittills aldrig förekommit att någon fått avslag på ansökan om finskt medborgarskap på grund bristande

av språkkunskaper.

Island och Norge

Det uppställs inte några krav på språkkunskaper eller på kunskaper som rör samhällsförhållandena i landet.

310 Åtgärder för att stärka medborgarskapets status

Övriga Europa

Bosnien-Hercegovina

Sökanden skall ha kunskaper i något de språk talas i landet.

av som

Estland

Sökanden skall ha kunskaper i det estniska språket och kunskaper

om den estniska konstitutionen. Kunskaperna mäts vid särskild test.

en

Frankrike

Sökanden skall ha tillräckliga kunskaper i det franska språket för att klara sig i det vardagliga livet. Kunskapsnivån ställs i relation till sökandens sociala situation. Språkkunskaperna fastställs vid ett enkelt samtal. Det finns möjlighet till dispens för f.d. soldater från länder eller territorier som stått under fransk överhöghet.

Kroatien

Sökanden skall kunna tala och skriva kroatiska.

Nederländerna

Sökanden skall ha tillräckliga kunskaper i det inhemska språket. Det finns möjlighet till dispens i särskilda fall.

Schweiz

Sökanden måste förstå språket på hemorten och även kunna göra sig förstådd i den utsträckning behövs i det vardagliga livet. Härvid

som beaktas utbildningsnivå och ålder. Språkkunskaperna

personens bedöms i ett samtal sökanden får föra med ledamöterna i lokal

som en nämnd.

Det uppställes inte några krav på språkkunskaper på sökande är

som äldre än 60 år. Kravet kan vidare sättas lägre när hel familj ansöker

en om naturalisation och det förhåller sig så att någon familje-

av medlemmarna i praktiken som regel hemarbetande inte kan

- en morkommunicera på det lokala språket.

Åtgärder för att stärka medborgarskapets status 31 l

Spanien

Som villkor för naturalisation krävs bl.a. att den berörde måste i sin ansökan kunna ge belägg för gott uppförande och tillräcklig integrering i det spanska samhället. Det sagda innefattar bl.a. elementära kunskaper i det spanska språket.

Storbritannien

Sökanden skall ha tillräckliga kunskaper i det engelska språket alternativt Walesiska eller skotska/gaelic. Undantag kan medges då det på grund av sökandens ålder eller psykiska tillstånd framstår

som oskäligt att begära att han eller hon skall uppfylla kravet.

Ueckiska Republiken

Sökanden skall ha kunskaper i det tjeckiska språket. Inrikesministeriet har dock möjlighet att under vissa förutsättningar bevilja dispens från kravet på språkkunskaper.

Turkiet

Sökanden skall kunna tala turkiska på acceptabel nivå.

en

Tyskland

Sökanden skall behärska det tyska språket muntligt och skriftligt i den utsträckning som kan krävas mot bakgrund av den sociala situation som han eller hon lever Vidare skall sökanden ha grundläggande kunskaper det tyska samhället. Även detta krav ställs i relation till

om sökandens sociala situation.

Äldre kan beviljas dispens från nämnda kunskapskrav.

personer Likaså kan dispens aktualiseras när en familj står i begrepp att ansöka om naturalisation och någon av familjemedlemmama inte uppfyller de krav som normalt gäller.

Ungern

Den som ansöker om medborgarskap skall ha kunskaper i det ungerska språket. Sökanden skall avlägga ett prov för att styrka sina kunskaper i

312 Åtgärder för att stärka medborgarskapets status

landets historia, statsskick och samhällskunskap. Provet, som genomförs på ungerska, har svårighetsgrad motsvarar sista året en som i grundskolan.

Ukraina

Sökanden skall ha tillfredsställande kunskaper i ukrainska språket. Vidare krävs att sökanden har kunskap Ukrainas konstitution och om andra lagar. Ukrainas president har möjlighet att medge undantag från villkoren för personer ha gjort den ukrainska staten som anses stora förtjänsten

Chile och Iran

Det uppställs inte några krav på språkkunskaper eller på kunskaper som rör samhällsförhållandena i landet.

Belgien, Förbundsrepubliken Jugoslavien, Italien och Polen

Det uppställs inte några krav på språkkunskaper eller på kunskaper som rör samhällsförhållandena i respektive land. I Belgien kan parlamentet dock beakta språkkunskaper ett tecken fullständig integration. som

Övriga världen

Australien

Sökanden skall ha kunskaper i engelska och förstå vilka rättigheter och skyldigheter som ett australiskt medborgarskap medför.

Kanada

Sökanden skall ha tillräckliga kunskaper i något Kanadas två av officiella språk. Vidare skall sökanden ha adekvata kunskaper om Kanada och om de skyldigheter och rättigheter ett kanadensiskt som medborgarskap medför.

Åtgärder för att stärka medborgarskapets status 313

Sammanfattning

Sjutton de tjugofem redovisade länderna uppställer krav på

av språkkunskaper: Danmark, Finland, Bosnien-Hercegovina, Estland, Frankrike, Kroatien, Nederländerna, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Tjeckiska Republiken, Turkiet, Tyskland, Ukraina, Ungern, Australien och Kanada.

Följande länder uppställer dessutom krav på att sökanden skall

sex ha kunskaper på något sätt knyter an till samhällstörhållandena i

som landet: Estland, Tyskland, Ukraina, Ungern, Australien och Kanada.

17.3.3 Kommitténs förslag

Kunskaper i svenska språket är största vikt för alla som är

av permanent bosatta i landet. Det är också en av grundförutsättningarna

fungerande integrationsprocess. Förutsättningarna för utlänningför en

att lära sig svenska varierar emellertid i hög utsträckning och detta ar ofta av skäl som den enskilde inte råder över.

Kommittén främst på grund rättviseskäl, att krav på

anser, av språkkunskaper och kunskaper om det svenska samhället inte bör knytas till medborgarskapet. Frågor berör sådana kunskaper och

som undervisning är en uppgift för utbildningsväsendet och erforderliga åtgärder bör vidtas långt tidigare än då frågan om naturalisation aktualiseras.

Kommittén vill inledningsvis framhålla den utomordentligt stora betydelse som kunskaper i svenska språket har för alla som är permanent bosatta i Sverige. Att kunna tala och förstå svenska underlättar på ett avgörande sätt den enskildes möjligheter att integreras i det svenska samhället. Förmågan att kommunicera banar väg för respekt och förståelse individer emellan samt begränsar risken för missförstånd. Det är också ett oemotsägligt faktum att kunskaper i svenska språket är mycket viktiga för att den enskilde skall kunna känna till och förstå sina rättigheter respektive skyldigheter i det svenska samhället. Språket skapar vidare förutsättningar för att inhämta kunskaper och information om det svenska samhället, något som ytterligare ökar möjligheterna till deltagande och inflytande i samhällslivet. Utvecklingen på arbetsmarknaden, bl.a. övergången från varu- till tjänsteproduktion, har medfört skärpta krav på en väl fungerande kommunikation. Med kunskaper i svenska ökar förutsättningarna för att erhålla arbete avsevärt. Det finns en uppenbar

314 Åtgärder för att stärka medborgarskapets status

risk att det motsatta förhållandet, dvs. dåliga kunskaper i svenska, kan leda till utanförskap och isolering, känslor underlägsenhet och i

av värsta fall social, ekonomisk och emotionell utslagning.

Det svenska språket är oumbärligt för barn och ungdomar är

som bosatta i Sverige. Utan språkkunskaper är deras möjligheter att hävda sig i skolan och i det svenska samhället små. För föräldrarna är det i sin tur viktigt att kunna ta del i barnens skolgång och förstå och ha insyn i den värld utanför hemmet barnen växer Utan kunskaper i

som upp svenska kan det emellertid svårt för dem att axla sin roll

vara som

uppfostrare.

Kunskaper i svenska språket är enligt kommitténs uppfattning

en av grundförutsättningarna för en fungerande integrationsprocess. Ett harmoniskt och välorganiserat mångkulturellt samhälle kan inte bli verklighet utan språket som kommunikationsmedel. Med hänsyn till språkets centrala betydelse finns det starka skäl att på olika sätt motivera och underlätta för invandrare att förbättra sina kunskaper i svenska.

Frågan är då om det finns skäl för att villkor för förvärv

som av medborgarskap naturalisation uppställa krav på kunskaper i

genom svenska språket. En sådan ordning skulle rimligen närmast motiveras av att kunskaper i svenska språket är så viktiga för integrationen sett

ur såväl den enskildes som samhällets synpunkt att det är skäligt att

kräva att var och en som vill bli svensk medborgare också till att

ser inhämta vissa kunskaper i det svenska språket.

Socialförsäkringsutskottet har under 1990-talet vid sin behandling av riksdagsmotioner i ämnet anfört att förutsättningarna för att lära sig svenska varierar i stor utsträckning och att därför inte bör

man uppställa något sådant krav. Barn invandrar hit lår sig ofta snabbt

som svenska medan föräldrarna, framför allt de hemarbetande kvinnorna, kanske aldrig gör det. Utskottet har vidare pekat

på att personer som invandrar vid hög ålder ibland kan ha stor svårighet att lära sig svenska.

Vad Socialförsäkringsutskottet således gett uttryck för vid ett flertal tillfällen får närmast betraktas som en rättviseaspekt, nämligen att kravet skulle kunna slå orättvist i så måtto att vissa generellt

grupper har svårare att uppfylla det än andra. Således skulle t.ex. kvinnor

som valt att arbeta i hemmet, och därigenom i många fall kanske inte haft särskilt mycket kontakt med svenskar och det svenska språket,

som en följd av sitt hemarbete ha svårare att erhålla svenskt medborgarskap än sina respektive män trots att de kommit till Sverige vid

samma tidpunkt. Det finns alltså beträffande sådana familjer risk för att ett

en krav på svenskkunskaper i vissa fall skulle medföra att

mannen beviljades svenskt medborgarskap inte kvinnan, konsekvens

men en

status

som enligt kommitténs uppfattning såväl besynnerlig

vore som olycklig.

Det är vid resonemang kring människors olika förutsättningar att lära sig svenska också viktigt att komma i håg att invandringen sedan

tidpunkten för MedbL:s tillkomst genomgått kraftiga förändringar i flera viktiga avseenden. För det första kan konstateras vid den

att tidpunkten fick de flesta utlänningar kom till Sverige arbete de

som om så önskade, något ofta även innebar att de i umgänget på

som arbetsplatsen fick möjlighet att på ett naturligt sätt lära sig svenska. I

dag ser bilden helt annorlunda ut eftersom läget på arbetsmarknaden är mindre gynnsamt.

Låg utbildningsnivå eller ingen utbildning alls samt avsaknad

av kunskaper i svenska språket utgör förklarliga skäl ytterst bräcklig

av en grund att stå på när det gäller att söka och få arbete på svår

en arbetsmarknad. Invandrare med kort skolgång och bristfälliga kunskaper i svenska har följaktligen mycket svårt få

att ett stadigvarande arbete. Därmed förloras möjligheten till naturligt

umgänge med svenskar på arbetsplatsen och således även möjlighet

en till värdefull träning i svenska språket. Bor dessutom i ett

man invandrartätt bostadsområde, kan det i praktiken så

vara att umgängeskretsen i huvudsak består landsmän och att

av egna kontakterna med svenskar och det svenska språket är marginella.

Att en invandrare som lever under de nu angivna omständigheterna har sämre förutsättningar att lära sig svenska än den invandrare erhållit

som arbete och dessutom bor i ett område med många svenskar, kan och

var en förstå.

Låg utbildningsnivå och därmed sammanhängande ringa eller obefintlig studievana försvårar människors möjligheter att tillgodogöra sig utbildning. Invandrare med kort utbildning eller ingen utbildning

alls skulle därför ha svårare än andra att uppfylla ett eventuellt krav på svenskkunskaper, något som ytterligare skulle försvåra möjligheterna

till integration för dessa redan utsatta människor. Andra skäl till problem med att tillgodogöra sig svenskundervisningen kan att

vara man kommit hit som flykting och inom sig bär på upplevelser sådant

av slag att det är svårt att uppbringa den koncentration undervis-

som ningen kräver.

Om krav på språkkunskaper uppställs finns det visserligen möjlighet att, i likhet med flera andra länder, även införa regler dispens. T.ex.

om är det självklart att kravet inte skall upprätthållas för människor på

som grund av handikapp saknar möjlighet att tillgodogöra sig kunskaper

om det svenska språket. Mycket talar också för att bör undanta

man personer som i hög ålder invandrar till Sverige. Det finns emellertid

en rad oftast samverkande faktorer hänför sig till den enskilde

som

316 Åtgärder för att stärka medborgarskapets status

individen, vilka kan svåra att beakta inom för ett

vara ramen dispensförfarande. Det föreligger därmed en uppenbar risk för att ett språkkrav slår orättvist mot dem som har sämst förutsättningar att uppfylla kravet.

Frågeställningar som uppkommer om språkkrav införs är vidare vilken kunskapsnivå skall gälla och hur denna skall dokumenteras.

som Den tidigare ordningen bestående i intyg från pastor, lärare eller

annan kompetent person om att sökanden kunde tala, läsa och skriva svenska uppfyller knappast de rättvise- och rättssäkerhetskrav i

- man dag måste ställa på hanteringen medborgarskapsärenden. Bland de

av alternativa förslag på kunskapsnivå som förekommer i debatten märks kunskaper motsvarande godkänd sfi-nivå samt kunskaper motsvarande godkänd grundskolenivå. Ytterligare ett alternativ att låta

vore sökanden genomgå ett skriftligt Det är emellertid förenat med

prov. betydande svårigheter att skapa en rättvis och praktiskt genomförbar ordning för dokumentation av den enskildes kunskaper i svenska språket.

Kommittén har vid sina sammanträffanden med ett 20-tal invandraroch frivilligorganisationer ingående diskuterat frågan krav

om språkkunskaper som villkor för naturalisation. Det kan utifrån dessa diskussioner konstateras att organisationerna är helt eniga språkets

om stora betydelse för integrationen. Samtidigt finns det överväldigande

en majoritet mot att språkkunskaperna skall ha någon som helst betydelse vid prövningen av en ansökan om medborgarskap. Den allmänna uppfattningen kan sägas vara att frågor som rör kunskaper och undervisning i svenska språket skall vara en sak för utbildningsväsendet och att det därför saknas skäl till reglering därom i medborgarskapslagstiftningen. Organisationerna framhåller även generellt att det är ytterst sällan som någon inte vill lära sig svenska utan att bristande svenskkunskaper i förekommande fall som regel i stället beror på de sociala förhållanden under vilka lever, t.ex. i ett

man invandrartätt bostadsområde utan naturliga kontakter med svenskar. Några har uttryckt en oro för att krav på språkkunskaper av vissa skulle uppfattas som en elitisering av medborgarskapet. Slutligen har någon gett uttryck för att blotta förekomsten av ett sådant krav skulle kunna utgöra grund för misstanke om att det tillskapats hinder för att bli

som svensk medborgare. Man har därvid gjort jämförelsen med ibland förekommande misstankar om att det inträffar att arbetsgivare

av främlingsfientliga skäl uppställer obefogade krav på kunskaper i svenska språket för en anställning.

Som framgått av det sagda kan förutsättningarna för att lära sig svenska i hög utsträckning variera från invandrare till invandrare och detta av skäl som den enskilde invandraren inte råder över. Detta leder

Åtgärder för att stärka medborgarskapets 317

status

enligt kommitténs uppfattning till att det rättviseskäl inte är rimligt

av att uppställa krav på att den önskar bli svensk medborgare skall ha

som en viss grad av svenskkunskaper. Samhällets utgångspunkt bör i stället vara att alla invandrare av egen fri vilja gör det bästa utifrån sina respektive förutsättningar för att förvärva kunskaper i svenska språket. Det bör härvid särskilt betonas att varje invandrare har

ett eget ansvar för att han eller hon inhämtar kunskaper i det svenska språket. Statens ansvar i detta sammanhang är främst att erbjuda fullgod undervisning. Det viktigaste måste därför att inom för sñ-undervisningen

vara ramen

uppmuntra och skapa förutsättningar för folk att lära sig svenska.

Kommittén konstaterar också att kursplanen för sñ är föremål för översyn. I propositionen Sverige, framtiden och mångfalden från

invandrarpolitik till integrationspolitik 1997/98: 16 anförde regeringen att introduktionen för invandrare med hänsyn till skillnaderna mellan

olika individer vad gäller t.ex. ålder, kön och utbildningsbakgrund

borde läggas så att olika individers behov kan tillgodoses. Det

upp föreslogs att Skolverket borde få i uppdrag att överväga behovet

av en översyn av kursplanen för svenskundervisning för invandrare.

Regeringen uppdrog därefter i regleringsbrev för budgetåret 1998 avseende anslag till barnomsorg, skola och vuxenutbildning åt Skolverket att redovisa behovet förändringar i kursplanen med

av

utgångspunkt från behovet av individualisering sñ-

en av undervisningen så att den i högre grad till varje individs

anpassas

förutsättningar och behov.

Skolverket redovisade uppdraget i promemoria den 8 juni

en av 1998 Dnr 98: 1426 och anförde bl.a.:

" Skolverket menar att kursplanen för svenska för invandrare den

som ser

ut i dag möjliggör individualisering undervisningen. Dock föranleder

av

det förslag om en uppdelning kursen i två delar, Skolverket lägger

av som

fram, behov av mindre förändringar i kursplanen och betygskriteriema.

Skolverket menar att alla kursplaner rör svenska andra språk

som som

bör föras samman till helhet, tydligt visar stegen i utbildningen i

en som

svenska som andra språk i form av en baskurs och fem följande kurser.

Baskursen är en inledande kurs i svenska andra språk för

som

invandrarelever som saknar kunskaper i att läsa och skriva. Betyg skall

ges

efter varje kurs utom baskursen. Om inte eleven når målen för kursen kan

eleven få ett intyg på vilka mål har uppnåtts."

som

Enligt förslaget skall den nuvarande sfi-utbildningen delas i två kurser med betygssättning båda. Kurserna skall komma efter baskursen.

av Frågan om förändringar i kursplanen för sñ bereds för närvarande inom regeringskansliet.

3 8l Åtgärder för att stärka medborgarskapets status

En individualisering av sfi-undervisningen, oavsett det kan ske

om inom ramen för gällande kursplan, bör enligt kommitténs uppfattning ytterligare öka förutsättningarna för att det svenska språket

av människor som invandrar hit upplevs möjlighet och inte- vilket

som en kunde blivit fallet om språkkunskaper gjordes till ett naturalisationsvillkor ett hinder.

- som

Kommittén har även prövat frågan om det för naturalisation bör krävas att sökanden bifogar ett intyg på genomgången sfi-utbildning. Kommittén har funnit flera hinder mot en sådan ordning. Alla medborgarskapssökande har t.ex. inte rätt till sñ-utbildning. Det finns inte heller någon garanti för att den formella rätten till undervisning i svenska också kan utnyttjas i praktiken.

Vad som sålunda anförts utgör enligt kommitténs uppfattning tillräckliga skäl för att krav på svenskkunskaper inte bör införas i den nya medborgarskapslagen. Därutöver kan det ifrågasättas

om införandet av språkkrav vid naturalisation skulle bidra till att höja medborgarskapets status. Sådana krav skulle kunna leda till att det tar längre tid för en del att kvalificera sig för att bli svensk medborgare. Som framförts ovan skulle det även kunna utestänga vissa från att någonsin bli svenska medborgare. Kommittén medborgarskapet

ser

väg till samhörighet och ett led i integrationsprocessen. Ökade som en kvaliñkationskrav skulle snarast motsatt effekt, nämligen att samhörigheten totalt sett minskade i landet. Slutligen bör framhållas att behovet av att kunna kommunicera på svenska är så viktigt för alla

som är permanent bosatta i Sverige att det kan ifrågasättas om distinktionen bör gå mellan att svensk respektive utländsk medborgare.

vara Kommitténs ställningstagande i fråga om språkkunskaper leder

av förklarliga skäl till att kommittén inte heller anser att krav på kunskaper om det svenska samhället bör uppställas som villkor för naturalisation. Kommittén vill dock i sammanhanget framhålla att information om det svenska samhället samt om lag och rätt är viktig del i gällande

en kursplan för samhällskunskapen inom sfi.

17.4 Information om svenskt

medborgarskap

l7.4.l Informationen i dag

Regeringens förslag till integrationspolitiska mål grundar

sig på att var och på sitt område tar för att politik och åtgärder omfattar

en ansvar hela befolkningen prop. l997/98zl6 s. 33. Det innebär att de som har invandrat och andra med utländsk bakgrund bör nås

av samma

status

information alla andra. För att samhällsinformationen

som skall nå alla i befolkningen oavsett härkomst och etnisk bakgrund bör

den enligt regeringen ta sin utgångspunkt i samhällets mångfald och utformas efter mottagarnas skilda förutsättningar och behov.

Regeringen

framhöll att statliga och kommunala myndigheter

har ett stort ansvar för detta och att de inom ramen för sina ordinarie uppgifter bör sträva efter. att nå alla samhällsmedborgare med relevant information.

Regeringen tillade att det utöver den generella samhällsinformationen behövs särskilda informationsinsatser för tillgodose nyanlända

att invandrares behov samhällsinformation.

av

I juli 1994 inleddes femårig försöksverksamhet med medborgar-

en kontor prop. 1993/94:l87, bet.l993/94:KU39, rskr.

1993/94:392.

Sveriges kommuner har inom för försöksverksamheten

ramen befogenhet att sluta samverkansavtal med statliga myndigheter m.fl.

om att utföra vissa förvaltningsuppgifter myndigheterna.

Medborgarkontoren bör enligt regeringen kunna spela viktig roll för

en att nå ut med samhällsinformation till olika och öka

grupper delaktigheten i samhället. De kan också bli plats där informations-

en teknik kan göras tillgänglig för medborgarna prop. 1997/98: 16 34.

s.

Information som lämnas Statens invandrarverk

av

Invandrarverket har ansvaret för medborgarskapsärenden. Verket

ansvarar därmed för att utlänningar fär erforderlig information de

om bestämmelser gäller för svenskt medborgarskap enligt MedbL.

som

Invandrarverket är i dag den enda myndighet ut skriftlig

som ger information svenskt medborgarskap till allmänheten. Informationen

om består dels av en broschyr med titeln Svenskt medborgarskap, vilken

innehåller en översikt av gällande bestämmelser inom området, dels

av en mer detaljerad informations- och anvisningsbroschyr verket

som bifogar till ansökningsblankettema. Den förstnämnda broschyren är

främst avsedd information till andra målgrupper än

som medborgarskapssökande, t.ex. intresserad allmänhet. En nackdel är att den inte är kostnadsfri.

Materialet är i princip tillgängligt enbart Invandrarverket.

genom Det kan erhållas vid personliga besök på verkets lokala prövnings-

enheter eller via telefonbeställning medborgarskapsenheten,

genom distributionsenheten eller de lokala enheterna. Enligt Invandrarverket

behöver den personal lämnar ut materialet ha viss kompetens.

som Vidare krävs att medborgarskapsenheten har kontroll över aktualiteten i

det material som sprids och vid behov snabbt kan uppdatera detta.

II

320 Åtgärder för att stärka medborgarskapets status

Invandrarverket ger även ut s.k. medborgarskapsblad som berör olika delfrågor inom medborgarskapsrätten, t.ex. om naturalisation eller anmälan. Avsikten är att dessa skall finnas på platser där de är lättillgängliga för utlänningar, t.ex. på medborgarkontor.

Ett försöksprojekt inom Invandrarverket har vidare lett fram till att verkets informationsmaterial och vissa blanketter finns tillgängliga via internet. Dessa intemetsidor har i första hand vidareinformatörer

som målgrupp, t.ex. medborgarkontor, invandrarbyråer, vuxenutbildning, bibliotek etc. Verkets vision inför framtiden är att informationen på internet skall ha tre målgrupper: de sökande, vidareinformatörer och allmänt intresserade. Inom verket finns även planer på att utveckla inforrnationsinsatserna mot intresseorganisationer, t.ex. invandrarföreningar och frivilligorganisationer.

Samverkan med medborgarkontoren där sådana finns är ett område som prioriteras från Invandrarverkets sida. Medborgarkontoren inom Solna och Skärholmen fungerar redan i dag i mindre omfattning

som vidareförmedlare av blanketter.

Personer vid Invandrarverket som har direktkontakt med sökandena har påtalat för verket att sökandena ofta frågar efter och känner behov av information om innebörden av ett svenskt medborgarskap, bl.a. i fråga om de fördelar man erhåller som medborgare men även de åtaganden som följer med medborgarskapet. Några övergripande diskussioner om informationsinsatser i nämnda avseende har enligt uppgift från verket ännu inte förts.

Från Invandrarverket har upplysts att verket anser sig ha kvar det totala ansvaret för information i medborgarskapsfrågor till såväl medborgarskapssökande som till allmänheten i övrigt, trots inrättandet av ett nytt verk, Integrationsverket se nedan. Invandrarverket avser att utveckla olika samarbetsformer med Integrationsverket.

Integrationsverkets verksamhetsområde

Integrationsverket är en ny myndighet med för att

ansvar integrationspolitiska mål och synsätt får genomslag på olika samhällsområden samt för att aktivt stimulera integrationsprocessen i samhället. Myndigheten skall bl.a. verka för att nyanlända invandrare f°ar den information som de behöver om det svenska samhället och att befolkningen får information om nya invandrargrupper som bosätter sig i landet. Detta bör i första hand ske genom att myndigheten verkar för att andra tar ansvar för att producera och sprida den erforderliga informationen prop. 1997/98:16 s. 99 106. Integrationsverket

påbörjade sin verksamhet den l juni 1998.

Åtgärder för att stärka medborgarskapets 321

status

Ansvaret för handläggningen medborgarskapsfrågor åvilar

av alltjämt Invandrarverket. Medborgarskapsfrågorna ligger emellertid också inom Integrationsverkets intresseområde. Integrationsverket skall verka parallellt med Invandrarverket och komplettera detta. Enligt kommitténs uppfattning berör frågorna rörande medborgarskap och den svenska medborgarskapslagen i lika hög grad Integrationsverket

som Invandrarverket. Det har t.o.m. diskuterats inte medborgarskaps-

om frågoma i framtiden skulle kunna handläggas Integrationsverket

av med tanke på det nära sambandet mellan medborgarskap och integration.

Kommittén har sammanträffat med representanter för Integrationsverket, bland andra verkets generaldirektör. Vid sammanträdet framfördes från verkets sida bl.a. följande. Integrationsverket är ett verk för hela befolkningen. Verket vänder sig inte enbart till

personer med utländsk bakgrund, t.ex. medborgarskapssökande, utan till alla som är bosatta i Sverige. Alla åtgärder utgör ett led i integrationen,

som oavsett om det rör medborgarskap eller något annat, ligger inom verkets intressesfár. Verket har ett allmänt bevakningsansvar med syfte att underlätta integrationen. Ansvar för enskilda handläggningsåtgärder faller däremot utanför verkets ansvarsområde. Allmän information

om t.ex. det svenska medborgarskapet, kan utgöra ett led i främjandet

av integrationsprocessen. Det finns således inte något hinder mot att kommittén föreslår att det överlåts på verket att utforma de närmare riktlinjerna såvitt gäller erforderlig information svenskt

om medborgarskap. Verket kan i sin tur överlåta på någon att

annan producera och sprida informationen. Verkets arbete i förhållande till kommunerna utgör en viktig del verkets verksamhet.

av

17.4.2 Kommitténs

förslag

Kommittén att medborgarskapets status kan stärkas och

anser integrationen främjas genom informationsinsatser syftar till att

som sprida kunskap om medborgarskapets innebörd. Sådan information bör rikta sig såväl till svenska medborgare till utländska medborgare

som och statslösa. Det är vidare bl.a. mot bakgrund de förvärvs-

- av nya villkor som föreslås för bam och ungdomar mycket viktigt att

informationen når även dessa grupper.

Det övergripande ansvaret för allmän information medborgar-

om skapet bör enligt kommitténs uppfattning åvila Integrationsverket. Kommittén föreslår att det överlåts på verket att bevaka att ändamålsenlig information utarbetas och att den sprids på lämpligt sätt.

322 Åtgärder för att stärka medborgarskapets status

Behovet av information och dess betydelse för integrationsprocessen

En fråga uppkommer i sammanhanget är kan stärka

som om man medborgarskapets ökade eller andra informationsinsatser.

status genom Det kan gälla information som riktas till utlänningar som kan komma ifråga för svenskt medborgarskap. En annan målgrupp kan

vara naturaliserade svenska medborgare. Slutligen finns det målgrupp

en som inte bör förbises i sammanhanget, nämligen infödda svenska

medborgare.

-

Vid kommitténs Sammanträffande med ett 20-tal invandrar- och fiivilligorganisationer har det framhållits att många människor inte vet vad medborgarskapet innebär och att det därför är viktigt att informera om betydelsen härav. Det har understrukits att även infödda svenska medborgare har bristande kunskaper om medborgarskapets innebörd. Framförallt är det viktigt att sprida kunskaper om vilka rättigheter och skyldigheter som följer av ett medborgarskap. Det har också efterlysts en större aktivitet från svensk sida i förhållande till de utlänningar

som överväger ett bli svenska medborgare, t.ex. att informera

genom om fördelarna med ett svenskt medborgarskap. En sådan aktivitet skulle kunna öka känslan hos den enskilde av att känna sig välkommen till det svenska samhället. Det har vidare framhållits att det finns behov av en djupare ideologisk diskussion kring medborgarskapet.

Den information som Invandrarverket tillhandahåller i dag berör främst frågor som hör till den formella medborgarskapslagstiftningen, dvs. de krav som uppställes för ett förvärv av svenskt medborgarskap. I denna del framstår informationen i och för sig fullt tillräcklig.

som Under utredningen har framkommit att kunskaperna vad ett svenskt

om medborgarskap innebär är bristfälliga. Detta gäller för såväl medborgarskapssökande som de personer som är svenska medborgare, genom naturalisation eller från födelsen. Informationsmaterial, t.ex. broschyrer, som på ett lättfattligt sätt förklarar innebörden av medborgarskapet saknas helt. Enligt kommitténs bedömning kan ökade informationsinsatser från samhällets sida på ett betydande sätt bidra till att stärka medborgarskapets status. Information om medborgarskap utgör vidare en mycket viktig del av integrationsprocessen.

Information till i Sverige bosatta utlänningar

Fråga har uppkommit bl.a. genom motionen 1996/97:Sf63l om samhället genom någon form av informationsinsats kan bemöta de utlänningar som överväger att ansöka om svenskt medborgarskap på ett mera välkomnande sätt. Socialförsäkringsutskottet som behandlade

-

Åtgärder för att stärka medborgarskapets 323

status

motionen i betänkandet Svenskt medborgarskap 14

l996/97:SfU

hänvisade till denna kommittés arbete. Vidare har fråga väckts

om presumtiva medborgarskapssökande bör erhålla automatisk

en underrättelse rätten att söka medborgarskap motion

om se

1994/95 :Sf62 l och Socialförsäkringsutskottets betänkande

1994/95:SfUl6.

Kommittén anser att det är angeläget att samhället når ut till alla utlänningar är bosatta i landet med information det svenska

som om medborgarskapet. Det bör uppmärksammas att barn föds i Sverige,

som men som inte förvärvar svenskt medborgarskap vid födelsen, enligt kommitténs förslag kommer att vidgade möjligheter erhålla

att svenskt medborgarskap. Likaså föreslår kommittén förmånligare

förvärvsvillkor än i dag för de utländska barn kommer till Sverige

som före l8 års ålder. Ungdomar hör till dessa kategorier bör

som informeras om medborgarskapet t.ex skolans försorg och inte

genom enbart information till föräldrarna. Information det svenska

genom om medborgarskapet bör även spridas till invandrarorganisationema för

vidareförmedling till dess medlemmar.

Informationen bör utformas på sådant sätt att den innefattar

ett seriöst välkomnande från samhällets sida de utlänningar

av som överväger att ansöka om svenskt medborgarskap eller in anmälan

ge härom. När det gäller ansökan naturalisation finns det dock ingen

om ovillkorlig rätt för utlänningar att förvärva svenskt medborgarskap. Beslutet föregås diskretionär prövning. Av informationen till

av en sökanden bör framgå att i Sverige bosatta utlänningar är välkomna

att ansöka om svenskt medborgarskap, att det därmed inte är liktydigt

men att alla ansökningar kommer att bifallas. För att få svenskt medborgarskap genom naturalisation måste den enskilde alltjämt uppfylla vissa villkor. Vikten ett svenskt medborgarskap bör

av betonas. För att undvika missuppfattningar bör informationen

vara generellt utformad och således inte riktad till särskilt utvalda

personer.

Tanken som framförts att information bör skickas ut automatiskt

om till alla som kvalificerar sig för ett svensk medborgarskap är enligt kommitténs mening intressant. Ett sådant förfarande ligger i linje med

önskemålet om ett bättre och välkomnande bemötande

mer av presumtiva medborgarskapssökande.

Förfarandet skulle emellertid innebära praktiska svårigheter och

även därmed förenade kostnader. Det skulle bl.a. krävas preliminär

en bedömning av utlänningens möjligheter att förvärva svenskt

medborgarskap för att avgöra vilka bör få del

personer som av informationen. Någon egentlig förhandsbedömning kan det dock inte

bli fråga om. En bedömning kravet på hemvist uppfyllt

av om synes borde tillräckligt för att informationen skall skickas Som

vara ut.

324 Åtgärder för att stärka medborgarskapets status

framhållits ovan kan emellertid sådana informationsâtgärder leda till missuppfattningar om rätten att förvärva svenskt medborgarskap hos den enskilde. För det fall Integrationsverket skulle finna lämplig

en lösning på de praktiska svårigheterna, kommittén att det

anser vore önskvärt att ett förfarande med automatisk underrättelse införes. Det är härvid av vikt att informationen når ut till alla kan komma ifråga

som för förvärv av svenskt medborgarskap, dvs även de grupper kan

som förvärva medborgarskap genom anmälan.

Information till naturaliserade och infödda svenska medborgare

Såsom tidigare anförts är kunskapema om innebörden ett svenskt

av medborgarskap bristfälliga även bland de är svenska

personer som medborgare, antingen genom naturalisation eller från födelsen. Det är

viktigt att kunskaper om det svenska medborgarskapet sprids till alla

medborgare. Redan det faktum att medborgarskapet uppmärksammas och vikten härav betonas, kan bidra till att stärka medborgarskapets status.

När det gäller informationen till infödda svenska medborgare bör ytterligare en aspekt beaktas. Föreställningen hos infödda svenskar

om vem som är svensk är snäv. Alla svenska medborgare uppfattas exempelvis inte som svenskar. Det är viktigt för integrationen att infödda medborgare görs uppmärksamma på att många människor

som de i dagligt tal kallar för invandrare är svenska medborgare och att medborgarskapet innebär att de har samma rättigheter och skyldigheter som den infödda befolkningen.

Integrationsverkets ansvar för informationen svenskt medborgar-

om skap

Kommittén anser sammanfattningsvis att integrationen kan främjas genom informationsinsatser syftar till att sprida kunskap

som om medborgarskapets innebörd. Informationen bör nå ut till alla i

grupper samhället och den bör generellt utformad.

vara

Det övergripande ansvaret för allmän information om det svenska medborgarskapet bör, bl.a. mot bakgrund de upplysningar

av som inhämtats från Integrationsverket, enligt kommitténs uppfattning

anses åvila verket. Kommittén saknar tillräckligt underlag för att lämna några synpunkter ifråga om informationens närmare innehåll och utformning, samt hur och i vilket skede informationen bör nå ut till målgruppema.

/

Åtgärder för att stärka medborgarskapets 325

status

Kommittén föreslår att det överlåts på Integrationsverket att bevaka

att ändamålsenlig information utarbetas och att den sprids på lämpligt sätt.

17.5 Fonnema för erhållande

av svenskt

medborgarskap

l7.5.l Särskilda ceremonier vid erhållandet

av

svenskt medborgarskap

Ett sätt att stärka medborgarskapets status kan att markera

vara medborgarskapsförvärvet. Välkomnandet medborgare till det

av nya svenska samhället bör ske under värdiga former. Det är viktigt

att nya medborgare känner att de är del den svenska gemenskapen och

en av att känslan av samhörighet förstärks.

Motioner avseende anordnande högtidligheter vid erhållande

av av svenskt medborgarskap har med jämna mellanrum varit föremål för

riksdagens bedömning. Socialförsäkringsutskottet har inte tillstyrkt

bifall till någon av dessa motioner. Se t.ex. motionen 1993/l994:Sf624 som behandlades Socialförsäkringsutskottet i betänkandet Vissa

av

utlärmings- och medborgarskapsfrågor 1994/95 SfU 2 .

:

Vid kommitténs kontakter med invandrar- och frivilligorganisationer har framkommit att det råder i huvudsak positiv inställning till

en att det anordnas särskilda ceremonier för svenska medborgare.

nya Ceremonier utgör markering från det svenska samhällets sida. De

en medför att den medborgaren kommer in i samhället på

nye ett mer handfast och korrekt sätt. Det har påpekats att det är ett starkt känsloladdat beslut både att få och lämna medborgarskap. Vidare har framhållits att anordnandet ceremonier bör ske på frivillig väg,

av men att det kan vara lämpligt med generella rekommendationer. Nya medborgare bör få personlig inbjudan till ceremonin. Det bör dock

en klart framgå inbjudan att deltagandet är frivilligt.

av

Flera kommuner i landet har redan i dag infört särskilda ceremonier för nya medborgare i syfte att förgylla och manifestera förvärvet

av

svenskt medborgarskap.

Kommittén har varit i kontakt med 14 kommuner för att närmare få belyst hur kommunerna anordnar sina ceremonier och vilka erfarenheter de har Av tillfrågade kommuner

av arrangemangen. var det nio kommuner anordnade ceremonier för svenska

som nya medborgare, nämligen Stockholm, Norrköping, Lund, Malmö,

326 Åtgärder för att stärka medborgarskapets status

Jönköping, Kalmar, Eskilstuna, Kristianstad och Botkyrka. I några kommuner, bl.a. Göteborg, har frågan ceremonier väckts ännu

om men inte lett till några arrangemang. Andra kommuner som kommittén kontaktat har inte ens övervägt frågan.

Lunds kommun var, enligt uppgift från kommunen, först i landet med att anordna en särskild ceremoni för svenska medborgare.

nya Ceremonin hölls den 6 juni år 1990. Övriga kommuner har anordnat ceremonier sedan första hälften l990-talet. Den första ceremonin i

av Kalmar kommun hölls dock först år 1997.

Kommunerna anordnar som regel en ceremoni per år och förlägger arrangemanget till Sveriges nationaldag den 6 juni. En kommun har dock valt ett längre intervall om ett och ett halvt år. Det förekommer också att ceremonier hålls vid andra tidpunkter.

Det har framhållits att nationaldagen är lämplig dag för

en anordnandet av ceremonier. I flera kommuner äger ceremonin före

rum det allmänna nationaldagsfirandet. Ceremonin avslutas då med att de nya medborgarna inbjuds att delta i firandet av nationaldagen. En

annan variant är att nya medborgare inbjuds att delta i det allmänna nationaldagsñrandet och att firandet avslutas med särskild ceremoni

en för de nya medborgarna. En de tillfrågade kommunerna har valt att

av bjuda in medborgare till det allmänna nationaldagsñrandet utan att

nya någon särskild ceremoni hålles. De medborgarna uppmärksammas

nya i stället genom att kommunfullmäktiges ordförande under särskild

en punkt i det allmänna programmet vänder sig till de nya medborgarna och hälsar dem välkomna.

Det har påpekats att en fördel med att ceremonier anordnas i anslutning till nationaldagen är att samhället har en bättre möjlighet att göra svenskarna uppmärksamma på att de människor deltar i

som ceremoniema inte är utlänningar för all framtid utan svenska medborgare. Vidare kommer de nya medborgarna in i ett stort nationellt sammanhang. Det främsta argumentet från de kommuner som har valt en annan tidpunkt för ceremoniema är att det händer så mycket annat på nationaldagen. Det finns då en risk för att arrangemanget inte får tillräcklig uppmärksamhet och att deltagarantalet blir lägre än det armars skulle ha blivit.

När det gäller sättet for inbjudan har de flesta kommunerna valt att skicka en särskild inbjudan till de blivit svenska

personer som medborgare under en viss period. Inbjudan skickas i flertalet fall endast ut till nya medborgare som fyllt 18 är. Några kommuner begränsar, främst av utrymmesskäl, inbjudan till den nye medborgaren personligen. I andra kommuner omfattar inbjudan även någon familjemedlem. Det finns också kommuner som låter inbjudan omfatta en vidare familjekrets. Några kommuner har valt att enbart sätta in

en

Åtgärder för att stärka medborgarskapets status 327

inbjudan till ceremonin i dagspressen. För deltagande i ceremonin krävs i de flesta fall att den medborgaren anmäler sitt intresse till

nye hemkommunen.

Uppgifterna om vem som har blivit svensk medborgare under

en viss period har tidigare inhämtats från bl.a. de lokala skattemyndighetema. Det har framkommit att vissa kommuner valt att annonsera i dagspressen p.g.a. att de inte har fått tillgång till erforderliga uppgifter. Det finns därför skäl att peka på möjligheten att inhämta upplysningar om nya medborgare från Riksskatteverket.

Själva ceremonin har i huvudsak innehåll i de tillfrågade

samma kommunerna. Ceremonin hålls i de flesta fall i lokal

en som understryker att det är ett högtidligt tillfälle, t.ex i stadshuset. Ett genomgående inslag är att kommunfullmäktiges ordförande håller tal till de nya medborgarna. Därefter brukar kommunerna bjuda på någon form av underhållning, ofta med anknytning till svenska traditioner. Några kommuner informerar den kommunens historia eller

om egna liknande. Vidare sjunger man den svenska nationalsången. Under ceremonin brukar kommunerna erbjuda viss förtäring.

I anslutning till ceremonin delar flera kommuner ut sk. medborgarskapsbevis alternativt minnes- eller hedersdiplom till

de nya medborgarna. Andra gåvor förekommer också. Det har från vissa kommuner påpekats att medborgare erhåller bevis

nya om medborgarskapet i annan ordning och att kommunernas bevis eller diplom saknar reell betydelse.

Kommunernas erfarenheter från tidigare ceremonier är enbart positiva. Tillställningarna har blivit mycket uppskattade deltagarna.

av Det har framkommit att majoriteten av deltagarna upplevt ceremonierna som ett högtidligt tillfälle där en för dem mycket viktig händelse uppmärksammats. Dagspressen har som regel bevakat ceremonierna och skildrat dessa på ett positivt sätt.

Intresset av att delta i ceremonierna är förhållandevis stort. I några kommuner har man noterat ett gradvis stigande intresse hos de

nya medborgarna. Kommunernas uppgifter om antalet deltagare inkluderar i flera fall även anhöriga har varit med under ceremonierna. Det är

som därför inte möjligt att dra några säkra slutsatser hur många

om av kommunernas nya medborgare kommer till ceremonierna. En

som mycket grov uppskattning pekar på att det kan röra sig i genomsnitt

om en tredjedel av de nya medborgarna. Variationer mellan kommunerna förekommer. I en kommun kom endast femtedel de

en av nya medborgarna till ceremonin.

328 Åtgärder för att stärka medborgarskapets status

17 .5.2 Kommitténs

förslag

Åtgärder som markerar medborgarskapsförvärvet kan stärka det

svenska medborgarskapets status. Det är därför viktigt att formerna för erhållandet av svenskt medborgarskap förbättras och görs

mer välkomnande för medborgare.

nya

Kommittén anser att det bör hållas särskilda ceremonier för

nya medborgare och att det bör ankomma på kommunerna för

att svara arrangemangen. Kommittén föreslår att allmänna rekommendationer avseende ceremonier för nya svenska medborgare utformas i samråd mellan Integrationsverket och Svenska kommunförbundet.

Det är angeläget att förvärv av svenskt medborgarskap manifesteras på något sätt. Anordnande av särskilda ceremonier för svenska

nya

medborgare är enligt kommitténs uppfattning ett lämpligt sätt att

markera vikten av medborgarskapet. Genom ceremonin framhävs det faktum att medborgarskapet innebär rätt att på ett fullvärdigt sätt

en delta i samhällets intressegemenskap. Vidare är det betydelsefullt att de nya medborgarna hälsas välkomna till det svenska samhället under värdiga former.

Att byta medborgarskap är ett mycket stort steg för många utlänningar. Förvärvet av svenskt medborgarskap är i de flesta fall ett betydelsefullt ögonblick för den enskilde. En ceremoni kan bidra till att den medborgaren känner att han eller hon betraktas svensk

nye som och respekteras av omgivningen. Känslan att accepteras fullt ut

av av samhället kan också förstärkas ceremoni. Slutligen kan

genom en ceremonin bidra till att förstärka den enskildes känsla samhörighet

av med Sverige och svenskarna. Upplever de medborgarna att de är

nya en del av den svenska gemenskapen är detta ett mycket viktigt steg i

integrationsprocessen.

Med beaktande härav och mot bakgrund den information

av som inhämtats från kommunerna, kommittén att det bör anordnas

anser någon form av ceremoni för svenska medborgare i anslutning till

nya förvärvet. Frågan är under vilka former detta lämpligen bör ske. Eftersom kommunerna redan i dag i inte alltför obetydlig utsträckning anordnar ceremonier framstår det lämpligast att denna ordning

som bibehålls även i framtiden.

En bärande tanke bakom ceremonierna är att de utgör ett lämpligt och angeläget tillfälle för Sverige att hälsa nya medborgare välkomna såsom svenskar fullt ut i alla bemärkelser. Det ligger det i sakens natur att ett välkomnande skall ske på frivillig basis. Kommittén utgår från att kommunerna kommer att följa rekommendation att anordna

en

status

ceremonier, såvida det inte i enskilda fall finns hinder mot ett sådant arrangemang. Kostnaderna torde i normalfallet inte så höga att

vara kommunerna på grund härav avstår från att anordna ceremonier. Mot bakgrund av det sagda finns inte skäl att lagstiftning ålägga

genom kommunerna skyldighet att anordna ceremonier.

en

Vid kommitténs kontakter med ett antal kommuner framkom

att några av dem inte ens hade övervägt de skulle anordna ceremonier

om för nya svenska medborgare i kommunen. Vidare råder det viss osäkerhet det praktiska arrangemanget. Det är angeläget frågan

om att väcks i alla kommuner i Sverige och att det utfärdas allmänna rekommendationer till ledning för hur ceremonierna lämpligen bör anordnas.

Vid kommitténs Sammanträffande med Integrationsverket betonades vikten av verkets arbete i förhållande till kommunerna avsnitt

se

l7.4.l. Verket framförde att det är viktigt att människor invandrat

som från andra länder får ett bra mottagande kommunerna. Enligt verkets

av uppfattning finns det inte något hinder mot att kommittén föreslår att det överlämnas verket att utforma närmare rekommendationer

om ceremonier för nya medborgare.

Kommittén anser att det bör överlåtas Integrationsverket att informera kommunerna skälen till att ceremonier bör hållas i

om samt samråd med Svenska kommunförbundet verka för att det utfärdas allmänna rekommendationer hur ceremonierna lämpligen bör

om anordnas.

Vid utformningen av de allmänna rekommendationerna är det viktigt att kommunernas synpunkter beaktas. Svenska kommunförbundet komrrer härvid att ha central roll. Kommittén avstår från

en att i detalj ange hur de allmänna rekommendationerna bör utformas. Mot bakgrund av vad upplysts hur ceremonier i dag

som om arrangeras finns dock anledning att från kommitténs sida framföra några allmänna synpunkter.

Eftersom de: är själva förvärvet medborgarskapet skall

av som uppmärksammas, bör tidsrymden mellan förvärvet och ceremonin inte vara alltför lång. Anordnande årlig ceremoni framstår ett

av en som lämpligt tidsintervall. Kommittén anser att Sveriges nationaldag är

en lämplig dag för anordnande av en särskild ceremoni.

Med hänsyn till syftet med ceremonierna bör de medborgarna

nya erhålla en personlig inbjudan.

Kommittén ser inte något principiellt hinder mot att kommunerna även i fortsättningen delar ut medborgarskapsbevis/diplom till de

nya medborgarna. Det är dock viktigt att beviset/diplomet utformas på sådant sätt att det klart framgår att det är minnesgåva utan juridisk

en innebörd.

330 Åtgärder för att stärka medborgarskapets status

Som alternativ till den kollektiva ceremonien kan ha

man en individuell ceremoni.

Slutligen bör det uppmärksammas att kommunerna i dag själv får inhämta information har blivit medborgare under viss

om vem som en period och att informationen tillhandahålls bl.a. Riksskatteverket

av mot ersättning. Som ett led i strävan att förmå så många kommuner som möjligt att anordna ceremonier, finns det skäl att överväga

om en ordning där kommunerna genom t.ex. Riksskatteverkets försorg, automatiskt och kostnadsfritt underrättas medborgare i

om nya respektive kommun bör införas.

17.6 Sammanfattande i

överväganden anslutning till frågan om medborgarskapets status ett

-

helhetsperspektiv

Under flera decennier har den dominerande politiska inriktningen varit att underlätta förvärv svenskt medborgarskap. Härigenom har

av förutsättningarna för en större samhörighet i landet ökat. Möjligheten att bli svensk medborgare är enligt kommitténs uppfattning mycket

en viktig del i integrationsprocessen. I betänkandet har kommittén lagt fram flera förslag underlättar för utlänningar att förvärva svenskt

som medborgarskap. Särskild vikt har lagts vid bam och ungdomars möjligheter att bli svenska medborgare samt vid frågan dubbelt

om

medborgarskap.

Kommittén föreslår således att statslösa barn föds i Sverige

som skall kunna förvärva svenskt medborgarskap anmälan så snart

genom de erhållit permanent uppehållstillstånd här. I fråga de barn

om som föds i Sverige, och vid födelsen endast förvärvar utländskt

som medborgarskap, föreslår kommittén att det skall införas en möjlighet till förvärv svenskt medborgarskap anmälan efter fem års

av genom hemvist här. Detsamma gäller utländska barn kommer till Sverige

som före tretton års ålder.

Vad gäller dubbelt medborgarskap föreslår kommittén att det fr.o.m. ikraftträdandet den medborgarskapslagen skall tillåtet att

av nya vara inneha mer än ett medborgarskap. Detta får till följd bl.a. att den

som ansöker om svenskt medborgarskap inte behöver befria sig från sitt utländska medborgarskap. Inte heller inträder automatisk förlust det

av svenska medborgarskapet när en svensk medborgare förvärvar medborgarskap i något annat land.

Åtgärder för att stärka medborgarskapets status 331

En följd av att medborgarskapsförvärvet underlättas är att större

en andel av befolkningen i Sverige får rösträtt jämte valbarhet vid val till riksdagen och EU-parlamentet samt vid folkomröstning. Fler med utländsk bakgrund ges därmed rätt att aktiva san1hä1lsmedborgare

vara med möjlighet att delta i och bidra till de beslut som gemensamt tas

av och om samhället. En fullständig jämställdhet i demokratiskt hänseende är ett viktigt led i integrationen.

Integrationsprocessen kan även främjas genom olika åtgärder som stärker medborgarskapets status. Kommittén konstaterade inledningsvis avsnitt 17.1 att medborgarskapets status i detta sammanhang närmast är synonymt med medborgarskapets betydelse, samt att det i vart fall får anses vara medborgarskapets betydelse dess status.

som ger Kommittén har övervägt om det för naturalisation bör uppställas krav på kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället, om information beträffande bl.a. innebörden av svenskt medborgarskap kan bidra till att stärka medborgarskapets status och slutligen hur formerna för erhållandet av svenskt medborgarskap kan förbättras.

Kunskaper i svenska språket är av största vikt för alla som är permanent bosatta i landet. Det är också en av grundförutsättningama för en fungerande integrationsprocess. Det finns starka skäl att med alla medel verka för att så många som möjligt lär sig språket. Erforderliga åtgärder bör emellertid vidtas långt tidigare än då förvärv

av medborgarskap aktualiseras. Kommittén anser inte att krav på språkkunskaper och kunskaper om det svenska samhället bör knytas till medborgarskapet. Frågor som berör sådana kunskaper och undervisning är enligt kommitténs uppfattning en uppgift för utbildningsväsendet. Förutom de rättviseskäl som kommittén framfört mot ökade kvalifikationskrav, bör även beaktas att krav på kunskaper i svenska språket i förlängningen skulle leda till att samhörigheten totalt sett minskade i landet.

Såväl i Sverige bosatta utlänningar som svenska medborgare har bristfälliga kunskaper om vad ett svenskt medborgarskap innebär i olika avseenden. Det saknas i princip allmän och lättillgänglig information om svenskt medborgarskap, utom såvitt gäller de fonnella kraven som uppställes för medborgarskap enligt MedbL. Information om medborgarskapet och dess betydelse kan bidra till att stärka medborgarskapets status. Genom informationen lyñs medborgarskapsfrågorna fram till allmän debatt. Kunskapen om att medborgarskapet innebär en rätt att på ett fullvärdigt sätt delta i samhällets intressegemenskap kan påverka infödda medborgares syn på naturaliserade medborgare. Informationen kan också fylla en funktion som ett välkomnande från samhällets sida till utländska medborgare att söka svenskt medborgarskap. Infonnationen om medborgarskap utgör

332 Åtgärder för att stärka medborgarskapets

status

en mycket viktig del av integrationsprocessen och huvudansvaret härför åvilar Integrationsverket.

Ett annat sätt att stärka medborgarskapets status är markera

att

medborgarskapsförvärvet. Det är viktigt att formerna för erhållandet

av svenskt medborgarskap förbättras och görs välkomnande för

mer nya medborgare. Kommittén anser att det bör hållas särskilda ceremonier för nya medborgare och att det bör ankomma på kommunerna

att svara för Allmänna rekommendationer bör utformas

anangemangen. i samråd mellan Integrationsverket och Svenska kommunförbundet.

Genom ceremonierna framhålls det faktum att de medborgarna är

nya en del av den svenska gemenskapen. För den enskilde kan

ceremonierna bl.a. bidra till att förstärka känslan samhörighet, vilket

av utgör ett viktigt steg i dennes integration.

Övriga frågor 333

18 Övriga frågor

18.1 Utfärdande av

nya

tillämpningsföreskrifter

Kommittén utgår från att även den nya medborgarskapslagen skall kompletteras av en kungörelse i vilken ges föreskrifter rörande lagens tillämpning. Enligt kommitténs bedömning behövs det inte något särskilt bemyndigande i lag för att regeringen skall kunna utfärda sådana föreskriñer.

Regeringen har i 14 § MedbL bemyndigats att meddela nämnare bestämmelser angående ansökningar om naturalisation och den utredning som behövs för prövningen av sådana ansökningar. Bemyndigandet omfattar även de föreskrifter som i övrigt anses erforderliga för MedbL:s tillämpning. Regeringen har låtit föra in åsyftade bestämmelser och föreskrifter i medborgarskapskungörelsen MedbK, 1969:235, som trädde i kraft den 1juli 1969.

Kommittén utgår från att även den nya medborgarskapslagen skall kompletteras av en kungörelse i vilken ges föreskrifter rörande lagens tillämpning. Kommittén förutsätter vidare att den nya kungörelsen kommer att innehålla bestämmelser rörande i princip samma frågor som MedbK i dag reglerar. Frågan är om regeringens rätt att utfärda sådana föreskrifter över huvud taget kräver ett särskilt bemyndigande i lag.

Av intresse i sammanhanget är att även 10 § MedbL innehåller ett bemyndigande till regeringen. Där ges regeringen rätt att efter avtal med Danmark, Finland, Island eller Norge förordna om tillämpning av en eller flera av de bestämmelser som anges under a-c i samma paragraf. Detta bemyndigande återspeglas i 10 § MedbK vari föreskrivs att 10 § a-c MedbL äger tillämpning i förhållande Danmark, Finland och Norge.

Enligt kommitténs bedömning är 10 § MedbK den enda av kungörelsens bestämmelser som förutsätter ett bemyndigande till regeringen i lag. Ett mot 10 § MedbK svarande bemyndigande återfinns som nyss angetts alltså redan i 10 § MedbL.

Övriga bestämmelser i MedbK är däremot att betrakta som s.k. verkställighetsföreskrifter och sådana har regeringen en direkt på Regeringsformen grundad rätt att besluta om 8 kap. 13 § RF. Det

334 Övriga frågor

sagda leder innebär med andra ord att 14 § MedbL inte tjänar numera något eget syfte. Paragrafen bör därför inte få någon motsvarighet i

förslaget till ny medborgarskapslag.

18.2 i samband med förvärv

Avgifter av svenskt medborgarskap

Kommittén föreslår att regeringen över systemet med avgifter i ser samband med förvärv svenskt medborgarskap. Oversynen bör av vara generell och således samtliga typer förvärv. avse av

9 a § MedbK innehåller föreskrifter avgifter för prövning om av anmälan och ansökan enligt MedbL. För närvarande gäller följande avgifter.

l Förvärv av svenskt medborgarskap efter anmälan 2 3 och 4 §§ a, 175 kr 2 Förvärv av svenskt medborgarskap efter ansökan 6 § a för utlänning under 15 år som är adopterad svensk medborgare av 175 kr b för övriga l 500 kr

3 Förvärv av svenskt medborgarskap efter anmälan 7 § 175 kr a 4 Förvärv svenskt medborgarskap efter anmälan 10 § b och av c 475 kr

Avgifterna tas ut även sökanden får avslag på sin ansökan eller om anmälan. Befriade från avgiftsskyldigheten är dock statslösa fått som flyktingförklaring eller resedokument utfärdade svensk myndighet. av Frågan om avgifter i medborgarskapsärenden berörs även i 1997 års europeiska konvention medborgarskap. I artikel 13 punkten l om föreskrivs således att varje konventionsstat skall tillse att avgifterna för förvärv, bibehållande, förlust, återvinning och bekräftelse medborav garskap i den staten är skäliga. Enligt kommitténs uppfattning utgör förvärvet svenskt av medborgarskap ett viktigt led i integrationsprocessen. Det är därför viktigt att avgifterna för ansökan och anmälan inte ligger på nivåer som är så höga att de i sig avhåller människor från- eller beträffande några kanske t.o.m. gör det i praktiken omöjligt att förvärva svenskt -

medborgarskap.

Den nuvarande avgiften för ansökan naturalisation, l 500 kr, om kan knappast sägas direkt stridande mot vad föreskrivs i vara som

Övriga frågor 335

Europarådskonventionen om att avgifter skall vara skäliga. Avgiften är emellertid så pass hög att den för många människor kan utgöra ett problem. Detta rimmar illa med medborgarskapets stora betydelse för integrationsprocessen och med det faktum att beslutet om medborgarskap ytterst symboliserar ett välkomnande till den svenska samhällsgemenskapen i alla dess delar. Kommittén föreslår därför att regeringen undersöker förutsättningarna för att avsevärt sänka avgiften.

En sänkning av avgiften för naturalisation skulle dessutom kunna få den effekten att belastningen på överinstanserna minskar. Vad som avses är att den som t.ex. får avslag av Invandrarverket på sin ansökan om naturalisation på grund av att hemvistkravet inte är uppfyllt, i dag ofta väljer att överklaga beslutet och således invänta kravets uppfyllande under ärendets handläggning i Utlänningsnämnden. Därigenom slipper personen att betala ytterligare en ansökningsavgift om l 500 kr. Skulle det genomföras en rejäl sänkning av avgiften är det rimligt att anta att fler väljer att återkomma med ansökan i stället

en ny för att överklaga det första beslutet. Eftersom samhällets kostnader för hanteringen av medborgarskapsärenden är lägst i första instans, skulle det kunna innebära en minskning av den totala resursåtgången på medborgarskapsområdet.

Regeringens översyn bör även omfatta övriga typer av förvärv. Det kan enligt kommitténs uppfattning t.ex. ifrågasättas huruvida avgift över huvud taget bör tas ut när det handlar om barns förvärv av svenskt medborgarskap.

I sammanhanget kan nämnas att statskassan under år 1998 tillfördes totalt 42 285 605 kr avseende avgifter för vid Invandrarverket handlagda medborgarskapsärenden. I summan ingår en mindre del som är hänförlig till anmälningsärenden.

I riksdagsmotion l996/97:Sf6l6 pläderade Carl Fredrik Graf för

m

att ansökan svenskt medborgarskap för adoptivbarn mellan tolv och

om arton år bör göras avgiftsfri. Med beaktande av att kommittén föreslår en generell översyn av avgifcssystemet, avstår kommittén från att särskilt behandla denna fråga.

18.3 Konsekvenser av kommitténs

förslag

Kommitténs förslag bedöms inte medföra några samhällsekonomiska konsekvenser. Förslaget bedöms ha positiv betydelse för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.

336 Övrigafrågor

För det fall förslagen i ett betänkande påverkar kostnaderna eller intäkterna för staten, kommuner, landsting, företag eller andra enskilda,

skall i enlighet med 14 § kommittéförordningen

- 1998:1474 en

beräkning av dessa konsekvenser redovisas i betänkandet. Om

förslagen innebär samhällsekonomiska konsekvenser i övrigt, skall

dessa redovisas. I de fall kommittés förslag medför kostnadsen

ökningar och intäktsminskningar för staten, kommuner eller landsting,

gäller att kommittén skall föreslå finansiering. en 1997 års medborgarskapskommitté föreslår bl.a. barn och att ungdomar lättare skall kunna förvärva svenskt

medborgarskap genom

anmälan. Bortsett från statslösa bam föds i Sverige föreslås som emellertid krav på fem års hemvisttid vilket- med hänsyn till kravet på

hemvisttid vid naturalisation innebär att barnens förvärv normalt inte kan ske tidigare än vid den tidpunkt även föräldrarna kan som bli svenska medborgare. Mot bl.a. denna bakgrund bedömer kommittén att den ordningen inte kommer att medföra ökad

nya en invandring till

Sverige.

Vid ett resonemang kring eventuella kostnadskonsekvenser bör det

vidare erinras om att permanent uppehållstillstånd i princip alltid är en

nödvändig förutsättning för förvärv svenskt medborgarskap. Den

av som beviljats permanent uppehållstillstånd är betrakta att som invandrare i Sverige och har i princip rätt här en att stanna permanent, något som gäller oavsett i fråga blir svensk medborgare om personen eller Det faktum att förvärvsvillkoren för vissa underlättas grupper kan därmed inte i sig antas leda till att fler väljer i personer att stanna Sverige än vad skulle ha varit fallet de nuvarande reglerna som om bibehölls.

Kommittén har föreslagit att den medborgarskapslagen skall nya träda i kraft den l juli 2001. Med verkan fr.o.m. detta datum föreslås

vidare vissa Övergångsbestämmelser innebär bl.a. den som att som förlorat sitt svenska medborgarskap till följd regleringen i 1950 års av lag skulle haft det kvar den lagen varit gällande - men som om nya vid tidpunkten för förlusten återfår svenskt medborgarskap han eller - om hon före den l juli 2003 anmäler önskemål det. Övergångsom bestämmelser föreslås även i fråga barn fötts i Sverige och om som som har svensk far samt beträffande barn adopterats som genom ett utomnordiskt adoptionsbeslut med automatisk giltighet i Sverige. Övergångsbestämmelsema,särskilt möjligheten att återfå svenskt

medborgarskap, kommer sannolikt att leda till relativt stor en ärendeanhopning hos Invandrarverket. Problemet är emellertid av övergående art och kommittén därför inte någon anledning till ser att Invandrarverket skall tilldelas extra i anledning

resurser av förslaget.

Beroende av hur stor ärendemängden blir får dock självfallet man

Övriga frågor 337

under övergångsperiod vara beredd att acceptera en viss fördröjning en

av handläggningstidema.

I övrigt kan konstateras att kommitténs förslag i vissa avseenden kommer att underlätta hanteringen av medborgarskapsärenden. Således innebär t.ex. förslagen om förvärv av svenskt medborgarskap för föds i Sverige eller kommer hit före tretton års ålder personer som som att fler personer än vad som i dag är fallet kommer att kunna bli svenska medborgare genom ett förenklat anmälningsförfarande. Därmed kommer det även att ske en viss minskning av antalet ärenden naturalisation. En och mycket viktig förenkling är att om annan - systemet med villkorat medborgarskap försvinner. De resurser som de tillämpande myndigheterna i dag lägger på frågor och bedömningar ner som hänger samman med villkorat medborgarskap är inte obetydliga. Sammantaget kan således den bedömningen göras att kommitténs förslag på sikt kommer att innebära en förenkling för de tillämpande myndigheterna, något som bör kunna leda till minskade handläggningstider. Med beaktande av det hittills sagda gör kommittén sammanfattningsvis den bedömningen att de förslag som läggs fram inte kommer att medföra några sådana ekonomiska konsekvenser som avses i 14 § kommittéförordningen. 15 § kommittéförordningen innehåller vissa ytterligare bestämmelredovisning av ett förslags följder. Om förslagen i ett ser om betänkande har betydelse för den kommunala självstyrelsen, skall konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet. Detsamma gäller när ett förslag har betydelse för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för sysselsättning och offentlig service i olika delar landet, för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga av eller villkor i övrigt i förhållande till större företags, för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen. De integrationspolitiska målen är formulerade i regeringens proposition Sverige, framtiden och mångfalden från invandrarpolitik till integrationspolitik prop. l997/98:l6. I propositionen anges att målet med integrationspolitiken skall vara lika rättigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund, en samhällsgemenskap med samhällets mångfald grund och samhällssom en utveckling kännetecknas av ömsesidig respekt och tolerans och som som alla oavsett bakgrund skall vara delaktiga i och medansvariga för.

Med lika rättigheter och möjligheter följer också lika skyldigheter. Det integrationspolitiska arbetet skall alltjämt enligt propositionen

- särskilt inriktas på att stöd till individers egen försörjning och ge delaktighet i samhället, värna grundläggande demokratiska värden och

338 Övrigafrågor

verka för kvinnors och mäns lika rättigheter och möjligheter att

förebygga och motverka diskriminering, främlingsfientlighet och

rasism. Kommitténs uppfattning är att medborgarskapet utgör viktigt led ett i integrationsprocessen. Genom att i olika avseenden underlätta förvärvet svenskt medborgarskap utgör kommitténs därför

av förslag

en viktig del i strävandena efter att förverkliga de integrationspolitiska målen. Att förenkla förväwsvillkoren för t.ex. barn föds i Sverige som eller som kommer hit under sin uppväxt innebär det svenska att samhället visar att vi räknar med att barnen hör hit och vi betraktar att dem som fullt ut tillhöriga den svenska samhällsgemenskapen. Därmed ökar också förutsättningarna för att barnen under sin uppväxt kommer att uppleva samhörighet med Sverige, något är betydelse som av stor för såväl barnen som det svenska samhället. När barnet nått bit i en upp skolåldem kan det svenska medborgarskapet i många fall vidare bidra till att barnet lättare upplever sig i mängden i

som en skolgemenskapen

och därmed även trivs bättre. Allt detta skapar goda förutsättningar för integration och minskar samtidigt risken för utanförskap. Vad gäller konsekvenser för jämställdheten bör erinras det om av kommitténs förslag innebär att ett barn föds i Sverige skall som som förvärva svenskt medborgarskap vid födelsen barnet om har svensk, ogift far. Förslaget innebär ökad jämställdhet för män vad gäller rätten att överföra svenskt medborgarskap på sina barn. I fråga om de övriga områden räknas i 15 § kommittésom upp förordningen bedöms kommitténs förslag inte ha några egentliga konsekvenser.

18.4 1997 års

Frågan om ratificering av europeiska konvention om medborgarskap

Kommittén föreslår att Sverige utan förbehåll ratificerar 1997 års europeiska konvention medborgarskap. om

Rubricerade konvention, intagen bilaga 3 till betänkandet, har som ännu inte trätt i kraft utan så sker den första dagen i den månad som följer efter utgången tid tre månader räknat från av en av den dag då tre medlemsstater i Europarådet har uttryckt sitt samtycke till att vara bundna av konventionen. Hittills har två Slovakien och stater - Österrike uttryckt sådant samtycke. -

Övriga frågor 339

I förhållande till de stater ratiñcerar konventionen efter dess

som ikraftträdande gäller att konventionen träder i kraft den första dagen i den månad följer efter utgången tid av tre månader räknat

som av en från dagen för undertecknandet eller den dag då ratif1kations-,

godtagande- eller godkännandeinstrumentet deponerades.

1997 års konvention bärs upp av grundvärderingar och principer

bl.a. att statslöshet skall undvikas Sverige i alla delar kan ställa

- som sig bakom. Kommittén har i sitt arbete med en ny medborgarskapslag följdriktigt också hela tiden varit uppmärksam på och beaktat innehållet i konventionen. Enligt kommitténs uppfattning råder det inte någon

helst tvekan att samtliga bestämmelser i förslaget till ny som om medborgarskapslag står i överensstämmelse med konventionen.

Med beaktande det sagda föreslår kommittén att Sverige- som i

av november 1997 undertecknat konventionen även ratiñcerar konven-

tionen och att det görs utan förbehåll. Detta bör i tiden kunna ske parallellt med ikrañzträdandet av den nya medborgarskapslagen

Fötfattningskommentar 341

19 Författningskommentar

Förslaget till Lag om svenskt medborgarskap

1 §

Paragrafen information vilka frågor som regleras i lagen.

ger om

2 §

Genom denna paragraf ges den som har fyllt arton år rätt att själv göra ansökan eller anmälan enligt medborgarskapslagen även om det förhåller sig så att lagen i det land där han eller hon är medborgare föreskriver en högre myndighetsålder än arton år. Personer som fyllt arton år och anledning än icke uppnådd myndighets-

- som av annan ålder saknar rätt att själv företa rättshandlingar- omfattas däremot inte av bestämmelsen.

I motsvarande paragraf i 1950 års lag finns föreskrift om att

en anmälan enligt huvudregeln inte får göras genom ställföreträdare. Denna begränsning i rätten att göra anmälan gäller inte längre.

Av allmänna rättsgrundsatser på familjerättens område följer vidare att även särskilt förordnade vårdnadshavare när det i en paragraf

föreskrivs att anmälan skall göras av båda eller någon av föräldrarna,

dessa inte har del i den rättsliga vårdnaden om barnet är men behöriga att göra anmälan.

3§

I de paragrafer längre fram i lagen som rör förvärv av svenskt medborgarskap, föreskrivs genomgående villkor att sökanden skall

som ha permanent uppehållstillstånd i Sverige. Medborgare i övriga nordiska länder behöver emellertid inte uppehållstillstånd för att vistas här och kravet avser därför inte dem, vilket klarläggs i denna paragraf.

342 Färfattningskommentar

4§

Paragrafen anger i vilka fall ett barn förvärvar svenskt som medborgarskap vid födelsen. Nytt är att sådant förvärv sker fadern om är svensk medborgare och barnet föds i Sverige. Detsamma gäller om fadern är avliden svensk medborgare vid sin död och barnet men var föds i Sverige. Beträffande motiven till dessa ändringar hänvisas till avsnitt 6.4. Den gjorda ändringen i andra stycket avseende hittebarn är av enbart språklig art.

5§

Regleringen i 1950 års lag har inneburit att de flesta utländska barn under tolv år som adopterats av svenska föräldrar har förvärvat svenskt medborgarskap med automatik. Detta har emellertid inte gällt i de fall då det rört sig ett utomnordiskt adoptionsbeslut är giltigt om som i Sverige redan till följd bestämmelserna i lagen 1971:796 av om internationella rättsförhållanden rörande adoption. Förevarande paragraf innebär att även de sistnämnda gruppen av adoptivbarn förvärvar svenskt medborgarskap adoptionen. genom I fråga skälen för ändringen hänvisas till avsnitt 7.3. om

6§

Denna paragraf motsvarar till sitt innehåll helt 2 § i 1950 års lag. Gjorda ändringar är således enbart språklig art. av

7§

Paragrafen är ny och reglerar vad gäller i fråga förvärv som om av svenskt medborgarskap för ett barn föds utomlands och har som som svensk, ogift far. Förslaget har motiverats i avsnitt 6.4. Barnet förvärvar i dessa fall svenskt medborgarskap genom att fadern förutsatt att denne är svensk medborgare sedan tidpunkten för barnets födelse skriftligen anmäler önskemål det innan barnet - om fyllt tolv år. Om barnet har fyllt tolv år och har utländskt medborgarskap, krävs att barnet samtycker. Kravet på samtycke bortfaller dock om barnet är varaktigt förhindrat att lämna sådant på grund av psykisk störning eller något annat liknande förhållande. Att ett bam på detta sätt förvärvar svenskt medborgarskap kan i vissa fall komma att leda till förlust det medborgarskap barnet av som förvärvat efter modem. Om så är fallet krävs moderns samtycke under

Författningskommentar 343

förutsättning att hon är ensam vårdnadshavare eller har del i vårdnaden om barnet. Står barnet under vårdnad av särskilt förordnad vårdnadshavare eller liknande krävs under samma förutsättning i stället dennes samtycke.

8§

Bestämmelsen är ny. Den avser barn som föds i Sverige och som vid födelsen inte får något medborgarskap. Förslaget har motiverats utförligt i avsnitt 8.8. l dessa fall krävs för förvärv av svenskt medborgarskap att barnet har permanent uppehållstillstånd och hemvist här i landet. Vid sådant förhållande kan barnet, förutsatt att statslösheten består, förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan. Anmälan måste göras innan barnet fyllt fem år. Det uppställs inte något krav på att barnet skall ha haft hemvist i Sverige alltsedan födelsen, dock måste barnet alltid vid tidpunkten för anmälan uppfylla villkoren i fråga om permanent uppehållstillstånd och hemvist. Det uppställs vid förvärv av svenskt medborgarskap i denna ordning inte något krav på styrkt identitet, något gäller även för förvärv som enligt 9 och 10 §§.

9§

Även denna bestämmelse är och förvärv svenskt ny avser av medborgarskap för barn. Den omfattar dels barn som föds i Sverige och som vid födelsen får enbart utländskt medborgarskap, dels statslösa barn och barn med enbart utländskt medborgarskap som kommer till Sverige före tretton års ålder. För förvärv i denna ordning krävs att barnet har permanent uppehållstillstånd i Sverige samt dessutom hemvist här sedan fem år. Vad gäller frågor som hänger samman med hemvisttidens beräkning hänvisas till vad som anförts i avsnitten 8.8 och 9.7.

10§

8 och 9 §§, som båda avser förvärv av svenskt medborgarskap för barn, kräver för sin tillämpning i princip medverkan av barnets föräldrar eller, då vårdnaden inte är den förälder som har gemensam, av vårdnaden om barnet. Vid förvärv enligt 10 § skall anmälan göras efter det att utlänningen fyllt arton år innan han eller hon fyllt tjugo år. Därmed är den som men

vill förvärva svenskt medborgarskap och uppfyller villkoren enligt

denna paragraf- inte beroende att föräldrarna upprättar anmälan.

av en

Hemvistvillkoren i 9 och 10 korresponderar med varandra på sådant sätt att det i båda fallen i praktiken krävs

att utlänningen

kommer till Sverige före tretton års ålder för han eller hon skall

att kunna förvärva svenskt medborgarskap enligt någon dessa §§.

av

Hemvisttiden beräknas på sätt enligt 9

samma som

11§

Paragrafen gör det möjligt för förlorat sitt svenska

en person, som

medborgarskap, att under vissa förutsättningar återfå svenskt medborgarskap genom ett anmälningsförfarande.

I jämförelse med motsvarande paragraf i 1950 års lag föreligger vissa sakliga skillnader. Det är således enligt förevarande paragraf tillräckligt att sökanden före arton års ålder haft hemvist här i landet under sammanlagt tio år. Som konsekvens dubbelt

en av att medborgarskap föreslås bli tillåtet, uppställs vidare inte något krav på att sökanden för att återfå svenskt medborgarskap skall styrka han

att eller hon därigenom förlorar sitt utländska medborgarskap. Slutligen gäller enligt den nya bestämmelsen att möjligheten att återfå svenskt medborgarskap, i motsats till vad tidigare varit fallet, skall stå

som öppen även för den som har förvärvat sitt svenska medborgarskap på annat sätt än genom födelsen.

12§

Paragrafen innehåller bestämmelser förvärv svenskt

om av

medborgarskap som biperson i anmälningsärenden. Paragrafen mot-

svarar till sitt innehåll helt regleringen i 5 § i 1950 års lag, sak

en annan är att det sakliga innehållet i de anmälningsparagrafer till vilka hänvisas har ändrats.

l3§

I paragrafens första stycke anvisning hos vilken myndighet

ges om som anmälan enligt 7-11 §§ skall göras.

Av andra stycket framgår att den myndighet till vilken anmälan görs skall meddela beslut huruvida anmälan medfört förvärv svenskt

av medborgarskap eller Detta gäller även vid anmälan enligt 20 eller 21

F önüttningskommentar 345

14§

Paragrafen reglerar förutsättningarna för svenskt medborgarskap efter ansökan naturalisation. Nytt i förhållande till motsvarande paragraf i 1950 års lag är att det bland villkoren anges att sökanden skall ha permanent uppehållstillstånd i Sverige. Ny är även Föreskriften om hemvistkravet är fyra år för den som är ofrivilligt statslös eller att bedöma som flykting i enlighet med 5 kap. 2 § i det förslag till ny utlänningslag O0O0:00 som Kommittén om instans- och processordning i utlänningsärenden ny NIPU lagt fram. Dessa nya föreskrifter i naturalisationsparagrafen utgör dock inte någon ändring i sak utan har tillkommit för att den praxis som tillämpas skall framgå av lagtexten. I fråga om hemvisttidens beräkning i ärenden om naturalisation hänvisas till vad som anförts i avsnitt 8.8 och 9.7. Föreskriften om villkorat medborgarskap är borttagen som en direkt konsekvens av föreslaget om att dubbelt medborgarskap skall tillåtas.

15§

Dispensgrunderna har samlats i en egen paragraf. Möjligheten att ge dispens på grund av att det är till gagn för landet att sökanden blir svensk medborgare har tagits bort. Skälen för det har redovisats i avsnitt 12.2. Såvitt avser möjligheterna till dispens enligt andra stycket görs en hänvisning till 14 § 2-5. Därmed klarläggs att även villkoret avseende permanent uppehållstillstånd omfattas av dessa dispensgrunder.

l6§

Av första stycket framgår att ansökan om svenskt medborgarskap skall göras hos Statens invandrarverk. I andra stycket föreskrivs att Statens invandrarverk vid bifall till en ansökan svenskt medborgarskap skall bestämma huruvida även om sökandens ogifta barn under arton år skall förvärva svenskt medborgarskap. En motsvarande föreskrift finns i 1950 års lag.

17§

Paragrafen innehåller bestämmelser om förlust av svenskt medborgarskap på grund av långvarig vistelse utomlands. Syftet är att undvika att barn till utlandssvenskar får behålla sitt svenska medborgarskap i

346 Fötfattningskommentar

generation efter generation trots att samhörigheten med Sverige gått förlorad. Nytt i förhållande till motsvarande paragraf i 1950 års lag är att förlust av svenskt medborgarskap enligt förevarande paragraf inträder vid 23 års ålder samt att förlust aldrig kan inträda den berörs om som därigenom skulle bli statslös.

1s§

Paragrafen reglerar vad gäller i fråga befrielse från svenskt som om medborgarskap efter ansökan. Ny i förhållande till motsvarande bestämmelse i 1950 års lag är föreskriften om att befrielse i de fall då sökanden har hemvist i Sverige får vägras endast om det föreligger särskilda skäl. Tillägget utgör inte någon nyhet i sak utan har gjorts för den praxis tillämpas skall som framgå av lagtexten.

19-21§§

Dessa bestämmelser avser medborgarskapsrättsliga avtal mellan de nordiska länderna. Bestämmelserna är ett uttryck för den långvariga tradition av samarbete mellan de nordiska länderna finns på som medborgarskapsrättens område. 19-21 §§ i den nya lagen motsvarar till sitt innehåll helt lO § b och c i 1950 års lag. Däremot finns i den nya lagen inte någon motsvarighet till 10 § a. Att motsvarighet till 10 § a saknas beror på att denna hänvisar till bestämmelser i 1950 års lag 4 och 8 i väsentliga delar - - som

ändrats genom förslaget till medborgarskapslag. Överenskommel-

ny serna mellan de nordiska länderna avseende 4 och 8 har sin grund i att det hittills rått stor överensstämmelse mellan de nordiska bestämmelserna inom dessa områden. Ändringarna i den svenska lagen påkallar emellertid behov av nya nordiska överläggningar i fråga om vilka överenskommelser framöver skall gälla i just dessa som hänseenden. Kommittén att överläggningama inte bör föregripas anser och avstår därför från att lämna förslag till bestämmelse skulle en som motsvara lO § ai 1950 års lag.

22 §

Kommittén om ny instans- och processordning i utlänningsärenden NIPU föreslår i slutbetänkandet Ökad rättssäkerhet i asylärenden SOU 1999:16 bl.a. att Utlänningsnämnden avvecklas och beslut i att

F örfattningskommentar 347

förklaringsärenden i stället skall meddelas av Invandrarverket. Innehållet i förevarande paragraf är således en följd av NIPU:s förslag.

Frågan huruvida någon blivit svensk medborgare genom anmälan får inte prövas i ett förklaringsärende. Detta hänger samman med att anmälningsärenden med bindande verkan prövas av den myndighet som har att handlägga ärendet.

Det finns däremot inte något hinder mot att i ett förklaringsärende pröva frågan om någon förvärvat svenskt medborgarskap som biperson i ett anmälningsärende.

23 och 24

NIPU:s förslag innebär att instansordningen i medborgarskapsärenden ändras på sådant sätt att utlänningsdomstolama blir ny överinstans. En utlänningsdomstols avgörande får vidare överklagas till Utlänningsöverdomstolen. För att Utlänningsöverdomstolen skall pröva den överklagade domen eller beslutet krävs dock prövningstillstånd.

I nu nämnda delar är innehållet i 23 och 24 en följd av NIPU:s förslag.

Nytt i 23 § är även att s.k. säkerhetsärenden skall prövas av Invandrarverket i första instans och att verkets beslut i sådana ärenden skall kunna överklagas till regeringen. Även Rikspolisstyrelsen

har rätt att överklaga Invandrarverkets beslut i ett säkerhetsärende. Beträffande skälen för den ändrade ordningen i fråga om säkerhetsärenden hänvisas till avsnitt 16.5.

lett säkerhetsärende gäller förvärvet av svenskt medborgarskap från och med den dag då beslutet har vunnit laga kraft.

25§

Den ändring som gjorts är en ren konsekvens av den ändring som redovisats under 5

26§

Paragrafen motsvarar l4 a § i 1950 års lag. Som en konsekvens av NIPU:s förslag har Utlärmingsöverdomstolen och utlänningsdomstolarna ersatt Utlärmingsnämnden i uppräkningen av de myndigheter som under vissa förutsättningar har rätt att få ut uppgifter om en utlännings personliga förhållanden.

Vidare har en polismyndighet ersatts av Rikspolisstyrelsen. Detta beror på att utredningsansvaret i medborgarskapsärenden den l oktober 1997 övergick från polisen till Invandrarverket. Av landets polismyndigheter är det därmed endast Rikspolisstyrelsen som i ett ärende

om medborgarskap kan ha behov av uppgifter någons personliga

om förhållanden.

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Den nya lagen föreslås träda i kraft den l juli år 2001. Tidpunkten har föreslagits med beaktande av dels att frånträdande 1963 års

av europeiska konvention om begränsning fall flerfaldigt med-

av av borgarskap m.m. är en förutsättning för att den nya lagen skall kunna träda i kraft, dels att ikraftträdandet bör föregås samråd med övriga

av nordiska länder. Av betydelse i sammanhanget är också att NIPU

föreslagit att den ändrade instansordningen i medborgarskapsärenden

skall gälla fr.o.m. den l juli 2001.

Förslaget till medborgarskapslag innehåller två typer

nya av automatiskt förvärv av svenskt medborgarskap. Det rör sig barn

om som föds i Sverige och har svensk, ogift far 4 § samt

som om adoptivbarn under tolv år adopteras ett utomnordiskt

som genom adoptionsbeslut med automatisk giltighet i Sverige 5 §. Kommittén finner det rimligt att barn tillhöriga dessa kategorier viss retroaktiv

ges rätt att förvärva svenskt medborgarskap i enlighet med de

nya bestämmelserna. Retroaktiviteten föreslås barn varken innan

avse som den nya lagens ikraftträdande eller vid tidpunkten för anmälan enligt övergångsbestämmelserna har fyllt arton år. Beträffande adoptivbarnen tillkommer som förutsättning att adoptionen beslutats den l juli 1992 eller senare. Detta har sin förklaring i att grundbestämmelsen

om automatiskt förvärv svenskt medborgarskap adoption, l § i

av genom a 1950 års lag, infördes detta datum och avsåg adoptioner beslutats

som eller godkänts efter ikraftträdandet. Övergångsbestämmelserna

i nu aktuell del bör enligt kommitténs uppfattning inte sträcka sig längre tillbaka än så.

I punkten 4 föreslås att förlorat sitt svenska

en person som medborgarskap enligt 1950 års lag, skulle haft det kvar

men som om den nya lagen varit gällande vid tidpunkten för förlusten, skall kunna återfå svenskt medborgarskap anmälan hos Statens invandrar-

genom verk före den l juli 2003. Den lagens reglering i fråga dubbelt

nya om medborgarskap är inte särskilt inriktad på barn och det finns därför inte i denna övergångsbestämmelse skäl att föreskriva någon övre åldersgräns för när anmälan får göras.

Av punkten 5 framgår att äldre föreskrifter fortfarande skall tillämpas i fråga om ärenden enligt 9 § i 1950 års lag har

som a överlämnats till regeringen före ikraftträdandet den lagen.

av nya Detsamma gäller i fråga anmälningsärenden enligt 3 § i 1950 års

om lag som har getts in före ikraftträdandet den lagen

av nya om

Författningskommentar 349 tillämpning av 1950 års lag är förmånligare för den enskilde än vad den nya lagen skulle vara.

Reservation och särskilda yttranden 351

Reservation av ledamoten Karin Ahrland fp

Rättvisa och integration är två honnörsord i den svenska politiska debatten. Ingen vill ha ett orättvist samhälle. Även det emellanåt

om hörs missnöje med växande skara invandrare ställer sig klar

en en majoritet bakom vikten och värdet av integration. Men det må också erkännas att uppfattningen om vad är rättvist kan skifta.

som

Frågan blir då hur vi skall ta emot den invandrare önskar bli

som svensk medborgare och på rättvisa villkor bistå henne eller honom vid den nyvunna identiteten.

Kommittén har ingående diskuterat språkkunskapemas betydelse vid naturalisation. Som framgår av övervägandena i kap 17 råder total enighet om den utomordentligt stora betydelsen kunskaper i

som svenska språket har för alla som är permanent bosatta i Sverige. Jag avstår från att här citera alla de skäl därefter anförs vikten och

som om värdet i sig svenskkunskaper för den önskar ett värdigt liv i

av som Sverige. Jag är i den uppfattningen liksom i påståendet att kunskaper i svenska språket är enligt kommitténs uppfattning grundförutsätt-

en av ningarna för en fungerande integrationsprocess helt enig med majoriteten.

I motsats till majoriteten drar jag det åberopade resonemanget

av slutsatsen att den invandrare vill bli svensk medborgare och

som uppfyller övriga krav för naturalisation också enligt huvudregeln bör kunna tala och förstå vårt språk.

Majoriteten har som skäl mot ett krav på språkkunskaper hänvisat till "en rättviseaspekt och som exempel åberopat bl.a. hemarbetande invandrarhustrur och lågutbildade i invandrartäta områden. Motargumentet måste vara en fråga om hur dessa någonsin

personer skall kunna bli rättvist behandlade och delta i integrationsprocessen

om vi inte från deras nya hemlands sida gör allt vi förmår för att befrämja integrationen. Det gäller såväl att lära känna sitt hemland, vår

nya kultur samt rättigheter och skyldigheter här att kunna förklara sina

som egna lculturmönster för infödda svenska. En absolut förutsättning är att vi talar samma språk.

En av de viktigaste förmånema knutna till medborgarskapet är rösträtt vid val till riksdagen. Enligt min uppfattning borde

det vara självklart att den som vill delta i den politiska skall ha

processen

/2

352 Reservation och särskilda yttranden

möjlighet att förstå och gärna delta i debatten. Det är bara möjligt med språkkunskaper.

Några av de av majoriteten anförda skälen mot krav på språkkunskaper skulle nästan kunna tolkas som bristande tilltro till vissa invandrares förmåga. Enligt min uppfattning har den haft

som styrkan att ta sig till ett nytt främmande land så gott alltid visat

som prov på framåtanda och initiativ. De är människor vi bör ta väl på,

vara men då måste vi kunna kommunicera med dem på landets språk

Med hänvisning till att kravet på kunskaper i svenska språket har awisats av majoriteten har vi inte ingående diskuterat sig

vare om dispens skulle kunna ges eller vilken kunskapsnivå skulle kunna

som begäras. Jag vill här därför endast förklara att jag naturligtvis att

menar undantag från huvudregeln måste vara möjliga t.ex. för i hög

personer ålder, men även i vissa andra fall. I fråga kunskapsnivån krävs

om en längre diskussion. Jag kan bara hänvisa till vad redovisas

nu som om språkfrågan i de 17 av 24 länder som enligt vad kommittén erfarit kräver språkkunskaper som villkor för naturalisation.

Till sist vill jag som stöd för mitt ställningstagande påminna att

om båda de forskare som hållit föredrag inför kommittén understrukit vikten av att kräva kunskaper i svenska språket.

Reservation och särskilda yttranden 353

Särskilt av Karin Ahrland

yttrande fp

Jag har efter viss tvekan anslutit mig till förslaget att acceptera dubbelt medborgarskap. I denna kommittés arbete, liksom itidigares

har en viktig invändning emot dubbelt medborgarskap varit möjligheten till rösträtt och valbarhet i två länder. Jag kan emellertid efter vad

som påståtts under arbetet acceptera uppfattningen att det är förhållandevis få människor som utnyttjar den rätten. Jag har också tvekat därför att dubbelt medborgarskap knappast kan bidra till ökad integration,

snarare tvärtom.

Vad som de facto nu avgjort mitt ställningstagande är uppgiñen att vi redan i dag av olika anledningar har omkring 300 000 i

personer Sverige med dubbelt medborgarskap. Sannolikt finns det också utanför landet många svenskar med medborgarskap också i sitt andra hemland. Det finns därför enligt min mening inte skäl att behålla regel

en som uppenbarligen är så svår stundom omöjlig att kontrollera eller

- - som ger upphov till så många undantag.