Konvergens och förändring samordning av lagstiftningen för medie- och telesektorerna : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

och Konvergens

förändring Samardning om lagstiftningen för

medie- och

teleseletorerna

7Sä<

BETÄNKANDE FRÅN KONVERGENSUTREDNINGEN

Ke; Ooc S0

/rim

l

Statens offentligautredningar

1999:5 5

Kulturdepartementet

Konvergens

och

förändring

Samordning av lagstiftningen

for medie- och telesektorema

slutbetänkande for

av Iommittén samordning av lagstiftning för radio, TV och

te1eve1%amhet

Stockholm 1999

SOU och ingår i 1999 årsnummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt.

Ds som För remissutsändningar av SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie svarar Fakta Info Direkt på uppdrag Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

av

Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice

Box 6430, 113 82 Stockholm

Tel: 08-587 671 00, Fax: 08-587 671 71

E-post 0rder@faktainf0.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr underlättar arbetet for den som skall svara på remiss. - som Broschyren kan beställas hos:

Information Rosenbad

Regeringskansliet

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 42 95

Telefon: 08-405 47 29

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-7610-982-8 Stockholm 1999 ISSN 0375-250X

fSOU 1999:55

Till statsrådet och chefen för

Kulturdepartementet

Regeringen bemyndigade den 3 juli 1997 chefen för Kulturdepartementet att ge en särskild utredare i uppdrag att utreda behovet av, förutsättningarna för samt konsekvenserna av en samordning av lagstiftningarna för ljudradio, television, övrig radiokommunikation och televerksamhet. Med stöd av bemyndigandet utsåg chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Ulvskog, samma dag undertecknad Leif Andersson till särskild utredare. Kommittén har antagit namnet Konvergensutredningen.

Som sakkunniga förordnades den 23 september 1997 departementssekreteraren Klas Elm, hovrättsassessom Lotta Gustavson, hovrättsassessom Håkan Hallstedt, numera kanslirådet Peter Holm, departementssekreteraren Alf Stenqvist samt hovrättsassessom Thomas Stiber Strömgren. Som experter förordnades samma dag direktören Curt Andersson, verksjuristen Eva Bengtsson, jur. kand. Martin Brinnen, tekn. dr. Anders Hedin, vik. programchefen Susanna Nilsson

samt professorn Yngve Sundblad.

Fr. o. m. den 1januari 1998 entledigades Elm från uppdraget som sakkunnig, och i stället utsågs kanslirådet Lars Marén till sakkunnig. Den 30 januari 1998 entledigades Sundblad från uppdraget. Som ny expert i kommittén utsågs konkurrenssakkunnige Mikael Ingemarsson fr.o.m. den 1 mars 1998. Fr.0.m. den ljanuari 1998 entledigades Stenqvist som sakkunnig, och i hans ställe utsågs departementssekreteraren Elm fr. o. m. den 1 februari 1998. Skälet till att Elm entledigades för att en månad senare åter förordnas sakkunnig att han flyt-

som var tade från Kulturdepartementet till Kommunikationsdepartementet och ersatte Stenqvist i Konvergensutredningen. Fr. o. m. den 20 november 1998 entledigades Gustavson, och i hennes ställe utsågs avdelningsdirektören Eva Lindström till ny sakkunnig.

Som huvudsekreterare anställdes jur. kand. Joachim Benno fr.o.m. den 18 augusti 1997. Jur.kand. Eva Fredrikson har biträtt kommittén som konsult fr.o.m. februari 1998 efter avtal med Advokatfirman Vinge KB. Hennes arbetsuppgifter har i första hand varit att kartlägga och beskriva relevanta EG-direktiv, följa arbetet inom EU samt redovisa arbetet med dessa frågor i några andra länder. I praktiken har hon tjänstgjort som biträdande sekreterare. Monica Berglund, Anneli

Giorgi, Berit Jigvall samt Jessica Karlsson har i olika skeden av utredningsarbetet som assistenter biträtt kommittén.

Jag får härmed överlämna betänkandet Konvergens och förändring Samordning lagstiftningen för medie- och telesek-

- av torema. Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i april 1999

Leif Andersson

Joachim Benno

f

,stqsissåi y, tam 3§oa:.w;:"‘

.;-t.ø.,z,eü;øilttg;Ä;.§..§l

.A t m5. 1 r .. t. :u: — .n...r,

rm2uw£ms:é. E ’

.4 I

N

i§}{t£f.£.;u;g,;i‘t.§g@fl.ii få

: ~‘ws,+. i ,kubmii :~ -

1‘i;g£s§i$1

ngtahä

S 33333338

~

Förkortningar och Ordförklaringar

Ord markerade med innebär att förklaringen är hämtad ur Svenska datatermgruppens ordlista version 14, 14 april 1999. Ordlistan i sin

helhet finns http://www.nada.kth.se/dataterm. Ordlistan kan även

erhållas från Tekniska nomenklaturcentralen eller Svenska språknämnden tel. 08-446 66 00 respektive 08-442 42 00.

ADSL Asymmetrical Digital Subscriber Line, teknik innebär att med hjälp särskild utrustsom man av ning ökar kapaciteten i telenät Amplitud Våghöjd API Application Programming Interface, programvabehövs för att skapa standardiserade ror som gränsytor i interaktiva tillämpningar Autorité de Régulisation des Télécommunica- ART tions, Frankrike Asynchronous Transfer Mode, kopplings- och ATM

multiplexeringsteknik

Brandvägg Skydd mot oönskad kommunikation mellan olika datornät, främst mot intrång BrB Brottsbalken Cache Tillfällig lagringsplats där datorn lägger viss information för att ha den snabbt tillgänglig Chatta Föra skriftlig dialog i realtid via Internet CD Compact Disc CDA Communications Decency Act, USA CEPT The European Conference of Postal and Telecommunications Administrations COM Commission, Europeiska gemenskapernas kommission CRTC Canadian Radio-television and Telecommunications Commission, Canada CSA Conseil Supérieur de l’Audiovisuel, Frankrike DAB Digital Audio Broadcasting, digital ljudradio Dir. Direktiv Direktansluten Om förbindelse möjliggör direkt interaksom tiv kommunikation med databas, ett program en

eller ett programsystem

8 Förkortningar och Ordförklaringar

Direkttjänst Datortjänst innebär att har direkt som man en interaktiv kommunikation med ett datasystem

Direktuppspelning I webbsammanhangr dataöverföring inne-

som bär att överföring och uppspelning ljud eller av rörliga bilder sker successivt, i stället för att spelas upp först när hela överföringen är klar DVB Digital Video Broadcasting DVD Digital Versatile Disc EEG Europeiska ekonomiska gemenskaperna EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EF TA European Free Trade Association EG Europeiska gemenskaperna EGT Europeiska gemenskapernas officiella tidning E-post Överföring meddelande med hjälp datorer av av där meddelandet kan läsas vid valfri tidpunkt EPG Elektroniska programguider, undersystem som lättar mottagarens val och inställning av program ERC European Radiocommunications Committee ERO European Radiocommunications Office EU Europeiska unionen FCC Federal Communications Commission, USA Fi Finansdepartementet FN Förenta nationerna FTP Protokoll för filöverföring GATS General Agreement Trade and Services on GHz Gigahertz Gränssnitt Kontaktyta mellan olika funktioner eller delar i ett system GSM Global System for Mobile Communications, mo-

bilkommunikationssystem av andra generationen

Hemsida Termen hemsida eng. home används idag

page

för flera helt olika begrepp: ingångssida, stansida, webbsida och webbplats Ingångssida Webbsida tjänar huvudingång till viss som som webbplats

IP Internet Protocol, kommunikationsprotokoll

som hanterar adressering och vägval för datapaket Internet Internet Det internationella datornät har den största som utbredningen och bygger TCP/IP, som en standard för datakommunikation Intemetleverantör Företag eller institution tillhandahållerlntersom nettjänster, t.ex. anslutningsmöjlighet, e-post-

Förkortningar och Ordförklaringar

funktion Intranät Internt datornät t.ex. inom en organisation som

utnyttjar samma teknik som Internet, men som

inte är åtkomligt från Internet. lRI Institutet for rättsinfonnatik ISDN Integrated Services Digital Network, digitalt

flertjänstnät IT Informationsteknik ITC International Telecommunications Convention ITC Independent Television Commission, Storbritan-

nien ITU Internationella teleunionen K Kommunikationsdepartementet Kap. Kapitel KOM Kommissionen Kommissionen Europeiska gemenskapernas kommission KRFS Kulturrådets författningssamling Ku Kulturdepartementet KU Konstitutionsutskottet Ladda ned Inom datakommunikationz kopiera data från en

dator till underordnad dator, oftast

en annan från till klient, för vidare användning

en server en eller bearbetning

MHz Megahertz MPEG Motion Picture Experts Group, grupp standar-

en

der används for att koda audiovisuell infor-

som

mation filmer, video och musik

som NTIA National Telecommunications Information Aut-

hority, USA Nutek Närings- och teknikutvecklingsverket NVOD Near Video Demand, beställ-TV

on OFTEL Office of Telecommunications, Storbritannien ONP Open Network Provision, tillhandahållande av

öppna nät Prop. proposition PTS Post- och telestyrelsen PTSFS Post- och telestyrelsens författningssamling PUL Personuppgiftslagen Pushteknik Klient-serverteknik innebär att servern sän-

som

der data utan att klienten har efterfrågat dessa; i

Intemetsammanhang även i vidare betydelsez

klient-serverteknik for serverutsändning utan

direkt klientstyming

10 Förkortningar och Ordförklaringar

RDS Radio Data System, system för datasändningar i anslutning till FM-ljudradio RF Regeringsformen RR Internationella radioreglementet RTVL Radio- och TV-lagen Rådet Europeiska unionens råd Set-top-box Avkodare dekoder behövs för att kunna ta som emot digitala TV-utsändningar med analog en TV-mottagare SOU Statens offentliga utredningar SR Sveriges Radio AB SVT Sveriges Television AB Sökmotor Program för indexering och sökning i stora av textmassor, t.ex. samtliga webbsidor Internet Söktjänst Inom Intemet: tjänst erbjuds som en webbplats och som är inriktad på att tillhandahålla sökmöjligheter i text webbsidor och i

meddelanden i diskussionsgrupper

TCP Transmission Control Protocol, protokoll som delar upp data i paket och garanterar felfri överföring

TF Tryckfrihetsförordningen

TL Telelagen TRIPS Agreement Trade-Related Aspects of Intelon lectual Property Rights, lncluding Trade Counterfeit Goods UMTS Universal Mobile Telecommunications Systems, system för tredje generationens mobiltelefoni

UR Sveriges Utbildningsradio AB

URL Upphovsrättslagen VDSL Very high bit rate Digital Subscriber Line, teknik som innebär att man med hjälp särskild utrustav ning ökar kapaciteten i telenät VOD Video Demand, beställ-T V on Webbadress En standardiserad och unik adress för dokument, benämns också url, universal resource locator inom www Webbläsare Datorprogram för hämtning och visning inav formation via www Webbplats En webbplats kan röra ett visst ämne, viss en organisations verksamhet eller ett visst företags varor och tjänster Webbsida Den mängd information webbplats en som

Förkortningar och Ordförklaringar ll

kan nå utan att behöva gå vidare via en länk; man motsvarar ofta så mycket kan skärmen

man se samtidigt eller genom att rulla bilden

Webbutsändning Utsändning webbsidor och liknande informa-

av

tion med pushteknik WIPO World Intellectual Property Organisation WRC World Radiocommunications Conference WTO World Trade Organisation www World Wide Web, funktion på Internet eller på

ett intranät medger att enkelt kan hämta

som man

sammanlänkad information i form text, bild

av

och ljud xDSL Digital Subscriber Line x är en generisk beteck-

ning För olika varianter, ADSL, teknik som

se

innebär att man med hjälp av särskild utrustning

ökar kapaciteten i telenät YGL Yttrandefrihetsgrundlagen

Sammanfattning

Uppdraget

Enligt direktiven skall jag utreda behovet samordning mellan lag-

av en stiftningen för radio-, TV- och televerksamhet samt bedöma om det i detta sammanhang behövs ytterligare lagstiftning för att säkerställa yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald och för att motverka skadliga konkurrensbegränsningar. Jag skall vidare förslag till hur det fort-

ge satta arbetet med konvergensfrågoma bör bedrivas.

Till grund för mina överväganden skall ligga en beskrivning av utvecklingen elektroniska informationstjänster. Mot denna bakgrund

av skall jag kartlägga och analysera i vilken mån nuvarande lagstiftning är tillämplig på elektroniska informationstjänster samt hur lagstiftningen påverkar utformningen, användningen och distributionen av dem. Jag har i detta sammanhang valt att tolka begreppet elektroniska informationstjänster i vid bemärkelse med fokus på utveckling och tillhandahållande tjänster och infrastruktur inom ramen för IT-, tele-, och

av medieverksamheter. Tjänster är förknippade med fysiska databä-

som

lämnas dock huvudsakligen utanför denna framställning. I direktirare

framhålls vidare att jag skall följa och beakta det pågående arbetet ven inom EU. Jag har därutöver funnit det värdefullt både för utredningsarbetet och för det fortsatta arbetet med konvergensfrågorna att särskilt redovisa hur dessa frågor behandlas i ett antal länder.

Konvergensfenomenet

Konvergens fenomen kan beskrivas olika sätt beroende vil-

som ket perspektiv diskuteras, och graden komplexitet varierar.

som av Grundläggande är de förutsättningar tekniska utvecklingen medför

som för konvergens sammansmältning infrastrukturer, tjänster och

av

Till detta kommer de marknadsrörelser som innebär att apparater. aktörer inom olika sektorer sig i eller flera angränsande

engagerar en sektorer. Utifrån Konvergensutredningens uppdrag är det relevant att beskriva konvergensens effekter i förhållande till nätkonvergens, tjänstekonvergens, apparatkonvergens och marknadskonvergens.

Nätkonvergens: Med nätkonvergens att olika och traditionellt

avses skilda infrastrukturer för distribution olika typer av tjänster kan

av

l4 Sammanfattning SOU l 999: 55

integreras och bära varandras tjänster. Framför allt handlar det å ena sidan infrastrukturer avsedda för privat kommunikation, t.ex. tele-

om nät och mobiltelenät, och, å andra sidan, om infrastrukturer avsedda för enkelriktad Förmedling av information till allmänheten, t.ex. marknät, kabelnät och satellitsystem avsedda för ljudradio och/eller television.

Tjänstekonvergens: Tjänstekonvergens innebär i olika avseenden en sammansmältning olika tjänstetyper. Det handlar i huvudsak dels om

av kommunikationstjänster som förmedlar information mellan användare t.ex. telefoni, fax, videokonferens och e-post, dels innehålls-

om tjänster där någon tillhandahåller/förmedlar ett visst innehåll för andra att ta del av t.ex. ljudradio och television, informationsdatabaser och webbplatser på Internet. Därutöver medför tjänstekonvergensen även att information som tidigare varit förbunden med ett visst medium numera tillhandahålls via alternativa medier t.ex. böcker CD,hyrvideokassetter som video-on-demand-tjänster samt dagstidningar och tidskrifter som elektroniska tjänster över World Wide Webb.

Apparatkonvergens: Med apparatkonvergens avses sammansmältningen mellan olika apparater som används för olika typer av tjänster. Det kan t.ex. handla telefoner och ljudradiomottagare som även kan

om användas som mottagare av text och rörliga bilder, TV-mottagare och mobiltelefoner kan användas för informationsbehandling likt dato-

som rer och datorer som kan fungera som TV-mottagare.

Marknadskonvergens: Konvergensen vad gäller nätverk, tjänster och apparater gör det både möjligt och intressant och i viss utsträckning nödvändigt för företag som tidigare varit verksamma inom en viss sektor att på olika sätt sig i eller flera angränsande sekto-

engagera en rer. Det kan t.ex. handla om teleföretag som genom att producera/tillhandahålla/förmedla innehållstjänster rör sig mediemarknaden, medieföretag som investerar i infrastruktur samt IT-företag som agerar på tele- och mediemarknaderna genom att erbjuda kommunikationsutrustning samt producera innehållstjänster. Till detta kommer nya företag som växer upp fristående från de traditionella sektorerna och tillhandahåller olika typer av multimedietjänster.

De rättsliga konsekvenserna av konvergensutvecklingen visar sig genom att det mot denna bakgrund blir allt svårare att skilja mellan de tidigare relativt klart avgränsade IT-, tele- och mediemarknaderna: en och tjänst kan t.ex. omfattas olika, eventuellt flera, regelverk

samma av beroende på vilket medium eller vilken kommunikationskanal som används för dess förmedling till mottagaren eller vilket sätt mottagaren tar del av tjänsten. Detta skall ses mot bakgrund av att regelverken för dessa sektorer är utformade med olika utgångspunkter, bakomliggande motiv och ansvariga myndigheter. Till detta kommer att den tekniska utvecklingen även medför nya typer av tjänster och

Sammanfattning 15

företeelser och nya möjligheter för att bedriva tele- och medieverksamhet, som kan vara svåra att på ett ändamålsenligt sätt inordna under gällande regelsystem. Detta förändrar inte enbart möjligheten för nuvarande regelverk att fylla sin uppgift utan påverkar också de Förutsättningar som gällande rätt är utformad mot bakgrund av.

EG-rätten

EG-rätten har en stor inverkan nationell rätt. Detta påverkar medlemsstatemas lagstiftningsarbete i huvudsak på två sätt. Dels måste medlemsstaterna aktivt vidta åtgärder för att genomföra de direktiv som EG utfärdar, dels måste medlemsstaterna avhålla sig från att lagstifta i strid med gällande EG-rätt.

På teleområdet är den EG-rättsliga regleringen ganska omfattande och detaljerad avreglering av telemarknaden och avseende harmonisering bl.a. av villkoren för tillgång till och användning av allmänt tillgängliga telenät och teletjänster. På medieområdet gäller bl.a. direktivet om TV utan gränser som reglerar den fria rörligheten av TV-sändningar och innehållet i sändningarna. Dessutom regleras tekniska frågor

TV-området genom direktivet om TV-standarder. När det gäller den EG-rättsliga regleringen av informationssamhället har en rad olika åtgärder vidtagits för att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning på området och för att främja utvecklingen av inforrnationssamhället. Det gäller bl.a. gemensamma tekniska standarder och föreskrifter, databaser, personuppgifter, villkorad tillgång, elektronisk handel och upphovsrätt.

Inom EU pågår ett omfattande arbete med att utarbeta riktlinjer för hur regleringen skall anpassas till konvergensutvecklingen. Kommissionen har sedan i december 1997 utfärdat en grönbok, ett arbetsdokument och ett meddelande om konvergens. I kommissionens meddelande anger den att den avser att fortsätta arbetet med konvergensfrågoma genom att utarbeta förslag till reformering av regleringen. När det gäller infrastrukturregleringen skall den få en mer horisontell utformning, dvs. samma regler skall gälla oavsett infrastruktur. Förslag

reglering innehållstjänster kommer antingen att innebära ändom av ringar i nuvarande reglering eller förslag till helt reglering. Dess-

ny utom planeras särskilda åtgärder både avseende regleringen för innehåll och infrastruktur. Kommissionen skall dessutom utfärda ett meddelande om den allmänna konsultationen angående grönboken om radiospektrum. Arbetet med konvergensfrågoma, tillsammans med den under år 1999 pågående översynen av telekommunikationsregleringen

16 Sammanfattning SOU l 999: 55

och arbetet med grönboken radiospektrum, förväntas leda till förom slag till ändringar den EG-rättsliga regleringen kommunikaav tionsområdet inom de närmaste två åren.

Förhållandena i andra länder

några

I betänkandet görs en översiktlig genomgång av hur konvergensfrågorna behandlas i tretton andra länder. Under varje land anges vilken lagstiftning som gäller på tele- respektive medieområdet, vilka myndigheter som är verksamma på områdena och vilka särskilda åtgärder som vidtagits med anledning av konvergensutvecklingen. Konvergensfrågorna uppmärksammas i alla de länder behandlas, än på som om olika sätt och i olika utsträckning. Vissa länder har antagit lagstiftning som olika sätt och i olika utsträckning är anpassad till en konvergensutveckling, t.ex. Danmark, Tyskland, Italien, Kanada, USA och Nya Zeeland. Utredningar pågår och har genomförts i Norge, Frankrike, Nederländerna, Storbritannien, Australien, Japan och Nya Zeeland. I Finland avvaktar myndigheterna att åtgärder skall vidtas på EUnivå innan några konkreta initiativ tas.

Svensk rätt och dess ur ett

tillämplighet konvergensperspektiv

Analaysen av svensk rätt omfattar 17 regelverk och visar att konvergensutvecklingen medför gränsdragnings- och tolkningsproblem. Den främsta orsaken till dessa problem är de sätt vilka telelagens respektive yttrandefrihetsgrundlagens YGL och radio- och TV-lagens tillämpningsområden är avgränsade, bl.a. i förhållande till varandra. De problem som uppstår kan sammanfattas i följande fyra perspektiv. För det första innebär konvergensutvecklingen tjänstetyp att samma och samma innehåll kan regleras på olika sätt beroende på vad vid som varje tillfälle förmedlas, vilket sätt förmedlingen sker, vilken mottagarutrustning som används samt i vissa avseenden beroende på vilket subjekt som tillhandahåller tjänsten. För det andra innebär konvergensutvecklingen att telelagen respektive YGL och radio- och TV-lagen kan både växelvis och samtivara digt tillämpliga inom ramen för samma tjänsteutbud och även inom vad som för mottagaren kan uppfattas och tjänst. Det innesom en samma bär samtidigt att en och samma verksamhet på motsvarande växelvisa och ibland samtidiga sätt kan styras flera regelverk, vart och ett av som

Sammanfattning 17

ställer krav hur verksamheten skall bedrivas och övervakas

som av olika myndigheter.

För det tredje innebär den beskrivna utvecklingen att det i förhållande till radiokommunikationslagen blir allt svårare att dra gräns

en mellan frekvensanvändning av betydelse för yttrande- och informationsfrihetema och annan frekvensanvändning. Detta måste vidare ses mot bakgrund av såväl den nationella frekvensfördelningsplanen som den frekvensfördelningsplan som följer av det till den internationella telekonventionen knutna radioreglementet, där det anges vilka frekvenser som är avsatta för olika slags radiotillämpningar.

För det fjärde råder i flera avseenden oklarhet om hur begrepp, definitioner och avgränsningar skall tolkas respektive tillämpas. Detta förstärker effekterna av de problem som beskrivs ovan. Dessa oklarheter gäller framför allt tillämpningen av YGL:s huvudregel om sänd- . ningar riktade till allmänheten, vad som enligt radio- och TV-lagenutgör ljudradio, television och sökbar text-TV samt telelagens avgränsning i förhållande till YGL och härav, indirekt, även i förhållande till radio- och TV-lagen. Detta påverkar inte bara gränsdragningen mellan telelagen och YGL respektive radio- och TV-lagen utan i flera avseenden även tillämpningen av andra regelverk. Utöver de oklarheter som gäller i nämnda avseenden medför konvergensutvecklingen även tillämpningsproblem i förhållande till annan särlagstiftning på medieområdet.

för radio, TV och

Samordning av lagstiftningen

i

televerksamhet

Mot bakgrund av de konsekvenser som konvergensutvecklingen medför vid tillämpningen av gällande rätt är min slutsats att det föreligger behov av samordning av den här aktuella lagstiftningen. Detta gäller framför allt relationen mellan, å sidan, telelagen och, å andra sidan,

ena YGL och radio- och TV-lagen. Därutöver måste hänsyn tas till de övriga tillämpningsproblem som konvergensutvecklingen medför.

Syftet med en samordning bör vara att avhjälpa dessa problem och att om möjligt utveckla en regelstruktur som på ett bättre sätt än i dag främjar utvecklingen och samtidigt utgör effektivt instrument

ett mer för att uppfylla de politiska målsättningar är aktuella i detta

som sammanhang. Mot bakgrund av de gränsdragningsproblem som konvergensutvecklingen medför bör en strävan vara att åstadkomma en så långtgående gemensam horisontell reglering av tele-, ljudradio- och TV-verksamheter som möjligt. Hänsyn måste härvid tas till de

18 Sammanfattning

begränsningar i möjligheten att lagstifta som i olika avseenden följer av överordnade regler och internationella förpliktelser. Det handlar här främst om de begränsningar som följer YGL samt Sveriges förplik-

av telser enligt EG-rätten och, i fråga om användningen av radiofrekvenser, den internationella telekonventionen och radioreglementet.

Min bedömning är att de bästa förutsättningarna för en horisontell reglering föreligger området för infrastruktur. I vissa avseende torde en sådan generell tillämpning dock förutsätta grundlagsändring. Förutsättningarna för en horisontell reglering av tjänster förefaller emellertid vara sämre. Detta gäller framför allt i förhållande till krav anmälan och tillstånd i samband med trådsändningar av ljudradio- och TV-program. Något bättre förutsättningar för en horisontell reglering av tjänster synes dock föreligga i förhållande till mobila teletjänster och trådlösa sändningar av ljudradio- och TV-program. Innehåll som särskilt regleringsområde saknar betydelse i förhållande till en samordning av telelagens och radio- och TV-lagens bestämmelser. Orsaken är att det ligger helt utanför de telepolitiska målen att reglera innehåll och att telelagen följaktligen saknar reglering som kan komma i konflikt med radio- och TV-lagens bestämmelser i detta avseende.

Frågan om konvergensutvecklingens påverkan på innehållsreglering och behovet av samordningsåtgärder måste istället främst relateras till enskilda regelverks tillämpningsområden. Det gäller framför alltYGL:s och radio- och TV-lagens tillämpningsområden, men även granskningslagen berörs. Förutsättningen för att råda bot på dessa problem är framför allt en översyn av rådande begreppsstrukturer och definitioner så att respektive tillämpningsområde överensstämmer med de ändamål som avses. Några reella förutsättningar för en samordning av den innehållsrelaterade medielagstiftningen radio- och TV-lagen, lagen

om ansvar för elektroniska anslagstavlor samt lagen om granskning av filmer och videogram föreligger inte enligt min mening.

Sammanfattning l9

Behov av ytterligare lagstiftningsåtgärder

Utöver att överväga behovet samordning lagstiftningen för

av en av tele- och mediesektorerna ligger det även i mitt uppdrag att, mot bakgrund av konvergensutvecklingen, överväga behovet ytterligare lag-

av stiftning för att säkerställa yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald samt för att motverka skadliga konkurrensbegränsningar. Det finns flera möjliga aspekter i detta sammanhang. De aspekter

att ta upp som jag finner skäl att behandla närmare här kan hänföras till frågor rörande kontroll över betydelsefulla resurser, ägarkoncentrationer och andra samverkansformer samt statens ansvar inom tele- och mediesektorerna.

Jag har inte funnit tillräckliga skäl för att inom ramen för den föreliggande utredningen föreslå konkreta lagstiftningsåtgärder, bl.a. med hänsyn till det pågående arbetet inom EU och den osäkerhet som präglar konvergensutvecklingens närmare riktning. Olika utredningar arbetar dessutom för närvarande med frågor som i flera avseenden är relevanta i detta sammanhang. Däremot bör den fortsatta utvecklingen de här aktuella områdena följas. Vad gäller tillgänglighet och

noga mångfald anser jag att det finns särskilda skäl att närmare utreda dels vilka krav konvergensutvecklingen ställer på utformningen, omfattningen och finansieringen av public service i framtiden och med vilka verkningsmedel detta skall åstadkommas det är min uppfattning att public service på medieområdet kommer att ha allt viktigare funk-

en tion i den digitala framtiden, dels i vilken utsträckning elektroniska medier kan omfattas av presstödet och vilka behov förändringar i

av presstödsförordningen detta kan medföra.

Utgångspunkter för det fortsatta arbetet

I det fortsatta arbetet med konvergensfrågorna måste särskild hänsyn tas till de begränsningar i möjligheten att lagstifta följer över-

som av ordnade regler och internationella förpliktelser. Det handlar här främst om de begränsningar som följer av YGL samt Sveriges förpliktelser enligt EG-rätten och, i fråga användningen radiofrekvenser, den

om av internationella telekonventionen och radioreglementet. l förhållande till EU gäller detta särskilt det intensiva arbete med konvergensfrågor

som ur olika perspektiv bedrivs inom kommissionen. Detta arbete har naturligtvis till yttersta syfte att lägga grund för behand-

en gemensam lingen av konvergensfrågorna inom hela unionen. Detta innebär att det fortsatta arbetet med konvergensfrågorna i Sverige i stor utsträckning måste relateras till en utveckling som vi inte själva fullt ut råder över men däremot har möjlighet att påverka.

20 Sammanfattning

Förslag till hur det fortsatta arbetet bör bedrivas

På grund komplexiteten i frågeställningarna och konvergensområ-

av dets gränsöverskridande karaktär anser jag det synnerlig vikt att det

av fortsatta arbetet med konvergensfrågorna samordnas. Utöver det arbete som sker inom ramen för pågående utredningar och de initiativ och åtgärder som mina slutsatser i övrigt kan föranleda inom for

ramen respektive departementsområde, föreslår jag därför att det fortsatta arbetet samordnas inom för departementsövergripande

ramen en beredning, eventuellt med parlamentariskt inslag. Beredningens uppgift bör utifrån ett övergripande perspektiv och rådande politiska målsättningar bl.a. att utarbeta underlag för val samordningsstrategi

vara av och genomförandeplan, där bl.a. arbetet inom pågående utredningar och inom EU beaktas.

Summary

The remit

My terms of reference require to investigate the need for coordi-

me nating the legislation applying to radio and television broadcasting and telecommunications and this context to consider whether further legislation needed order to safeguard freedom of expression, availability and diversity and to counteract harmful restraints trade. I

on

also which the ongoing work with reference to am to propose ways matters of should be conducted.

convergence

My deliberations to be based description of the develop-

are on a ment of electronic information services. Against this background I am to chart and analyse the extent to which the existing legislation applicable to electronic information services and the which the leg-

way islation affects their design, and distribution. In this connection I

use have chosen to interpret the expression electronic information services broad focusing the development and provision of

a sense, on services and infrastructure within the framework of IT, telecommunications and media activities. Services connected with physical data carriers, however, fall for the best part outside this account. further stated the terms of reference that I am to observe and take into consideration the work within the EU. In addition I have found

progress

beneficial, both for the of the inquiry and to continuing work

progress with reference to matters of to give a special account of

convergence, the treatment of these questions a number of countries.

The phenomenon

convergence

Convergence phenomenon be described various ways,

as a can depending the perspective which being discussed, and with

on varying degrees of complexity. The conditions which, the context of technical leading to the convergence of infrastructures,

progress, are services and apparatus fundamental. To this added the market

are are movements whereby agents different sectors are involving themselves with neighbouring sectors. In terms of my

one or more remit, relevant to describe the effects of convergence relation to

22 Summary

network convergence, convergence of services, apparatus convergence and market convergence.

Network convergence: Network convergence implies the possibility of different, traditionally separate infrastructures for the distribution of services of different kinds being integrated so as to carry each others services. Above all this concerns, one the one hand, infrastructures intended for private communication, such as telecommunications and mobile telephony networks, and on the other, infrastructures intended for one-way transmission of information to the general public, ter-

e.g. restrial networks, cable networks and satellite systems for sound radio and/or television broadcasting.

Service convergence: Service convergence means the amalgamation, various respects, of services of different kinds. Above all concerns communication services, conveying information between users e.g. telephony, fax, video conferencing and e—mail and, secondly, content services, which a provider supplies or procures a certain content for others to make of e.g. radio and television

use broadcasting, information databases and web sites on the Internet. In addition, service also implies information previously

convergence associated with a particular medium coming to be supplied through alternative media e.g. books on CD, rental video cassettes and videoon-demand, and newspapers and magazines and electronic services on the Web.

Apparatus convergence: Apparatus convergence refers to the amalgamation of different types of apparatus used for different types of service, as for example when telephones and radio receivers can also be used for receiving text and moving images, television receivers and mobile phones can be used for information processing, like computers, and computers themselves can serve as television receivers.

Market convergence: Convergence of networks, services and apparatus makes both possible and interesting and, to some extent, necessary for business enterprises formerly active a particular sector to involve themselves various ways one or more neighbouring sectors. This can, for example, mean telecommunications enterprises entering the media market by producing/supplying/purveying content services, media enterprises investing infrastructure, and IT enterprises acting the telecommunications and media markets by offering communications equipment and producing content services. T0 this are added new enterprises which grow up independently of the traditional sectors and provide multimedia services of various kinds.

The legal consequences of convergence are revealed by the increasing difficulty, against this background, of distinguishing between the IT, telecommunications and media markets which used to

SOU 1999: 55 Summary 23

be relatively clearly segregated: and the service for

one same can, example, come under different, possibly several, regulatory instruments, depending on the medium or channel of communication used for conveying to the recipient the which the

or on manner recipient obtains the service. This has to be viewed against the background of the regulatory instruments of these sectors being framed on different premisses, with different underlying motives and with different authorities charge. In addition, technical also

progress creating new types of services and phenomena and new possibilities of conducting telecommunications and media activities whose subjection to the existing regulatory systems may not be very practical or convenient. This not only changes the ability of the existing regulatory instruments to serve their purpose, also affects the basic preconditions and assumptions of existing law.

European Community law

European Community law has a great impact on national law. The legislative activities of Member States are principle affected two ways. For one thing, the Member States have to take active measures to give effect to the directives issued by the European Community institutions, and secondly, they must refrain from passing legislation which contrary to European Community law.

In the telecommunications sector, European Community law fairly comprehensive and detailed its de-regulation of the telecommunications market and with regard to harmonisation of, for example, conditions governing access to and use of publicly available telecommunications networks and services. In the broadcasting sector, for example, the Television without Frontiers directive regulates the free movement and content of television broadcasting services. In addition, technical issues the broadcasting under the directive

sector come on standards for the transmission of television signals. As regards the regulation of the information society by European Community law,

a number of different measures have been taken to harmonise the legislation of Member States this field and to promote the development of the information society. They include technical standards

and regulations, databases, data protection, conditional access, electronic commerce and copyright.

Within the EU, extensive work progress on guidelines for adjusting the legal framework to the progress of convergence. Since December 1997 the Commission has issued a Green Paper, a working document and a communication In its communication

on convergence.

24 Summary

the Commission states that intends to develop proposals for action on regulatory reform. Infrastructure regulation to be given a more horizontal approach, i.e. the same rules are to apply regardless of infrastructure. Proposals for the regulation of content services will mean either adjustments to existing regulations or the proposal of new regulations altogether. In addition, special planned with regard

measures are to the regulation of both content and infrastructure, and the Commission to issue a Communication on the general consultation concerning its radio spectrum Green Paper. Work on convergence issues, together with the review of telecommunications regulations progress during I999 and work with the radio spectrum Green Paper,

are expected to lead to proposals for amendments to European Community law on the communications sector within the next two

years.

Conditions in some other countries

The report contains general review of the treatment of

a convergence issues thirteen other countries. For each country an account given of the legislation applying to telecommunications and media respectively, of the authorities active in these fields and of particular measures taken response to convergence. Convergence issues are being observed all the countries dealt with, albeit different and to

ways differing extents. Certain countries have passed legislation which, various ways and to various degrees, adapted to a convergence development. This the case, for example, with Denmark, Germany, Italy, Canada, the USA and New Zealand. Government inquiries are progress or have been completed Norway, France, the Netherlands, the UK, Australia, Japan and New Zealand. In Finland the authorities are awaiting measures at EU level before taking any concrete initiatives.

Swedish law and its applicability in a convergence perspective

The analysis of Swedish law embraces 17 statutes and shows that convergence leading to problems of demarcation and interpretation. The root cause of these problems the ways which the respective fields of application of the Fundamental Law Freedom of Expression

on 1991:1469, the Radio and Television Act 1996:844 and the Telecommunications Act 1993:597, are limited, other things

among

Summary 25

relation to one another. The problems occurring can be summarised the following four perspectives.

Firstly, convergence means that the same type of service and the same content can be differently regulated, depending on what provided on each occasion, what manner provided as transmis-

a sion to the general public or by individual request, what receiving equipment used and, certain respects, the identity of the provider.

Secondly, convergence means that the Telecommunications Act, the Fundamental Law on Freedom of Expression and the Radio and Television Act can be both alternately and simultaneously applicable within the context of the same range of services, and also to what the recipient may perceive as one and the same service. This also means that one and the same activity can similarly, either alternately simultaneously, be

or governed by several regulatory structures, each with its own particular stipulations regarding the which the activity to be

manner conducted and each enforceable by different authorities.

Thirdly, the development described means that, relation to the Radio Communications Act 1993:599, becoming increasingly difficult to draw a line between frequency use of relevance to the freedoms of expression and information and other frequency This,

uses. furthennore, has to be viewed against the background of both the national frequency allocation plan and the frequency allocation plan which follows from the the Radio Regulations linked to the International Telecommunications Convention, laying down the frequencies reserved for radio applications of different kinds.

Fourthly, there uncertainty several respects regarding the way

which tenns, definitions and delimitations are to be interpreted and applied. This accentuates the effects of the problems described above. These uncertainties relate above all to the implementation of the main rule of the Fundamental Law on Freedom of Expression concerning transmissions intended for the general public, the definition of sound broadcasting, television and searchable text TV under the Radio and Television Act, and the delimitation of the Telecommunications Act relation to the Fundamental Law on Freedom of Expression and, indirectly, as a consequence, also relation to the Radio and Television Act. This affects not only the line of demarcation between the Telecommunications Act on the hand and the Fundamental Law

one on Freedom of Expression and the Radio and Television the other,

Act on but also, several respects, the application of other statutes. In addition to the uncertainties applying these respects, convergence also entails problems of application relation to other specialised legislation the media sector.

26 Summary

Co-ordination of legislation concerning radio

broadcasting, television and telecommunications

activities

In view of the of convergence for the application of ex-

consequences isting law, my conclusion that the legislation involved here need of co-ordination. This applies above all to the relation between the Telecommunications Act on the one hand and the Fundamental Law on Freedom of Expression and the Radio and Television Act on the other. In addition, consideration must be paid to the other problems of implementation which convergence entails.

The purpose of co—ordination should be to remedy these problems and, possible, to develop regulatory structure which, a better way

a than at present, will promote development and at the same time consti-

effective instrument for achieving the policy aims existing tute a more

this connection. In view of the problems of demarcation entailed by

aim should be to achieve as extensive a horizontal convergence, one regulation of telecommunications, sound broadcasting and television activities as possible. In doing so, consideration must be paid to the limitations imposed the scope for legislation various respects by

on overriding rules and international commitments. Above all these comprise the limitations entailed by the Fundamental Law on Freedom of Expression and Sweden’s obligations under the European Community

regards the use of radio frequencies, by the international law and, as Telecommunications Convention and the Radio Regulation.

belief that the best opportunities for horizontal regulation

my exist the infrastructure context. In certain respects, however, a general implementation of this kind will probably require an amendment of constitutional law. Opportunities for horizontal regulation of services, however, to be less good. This applies above all relation to

appear notification and permit requirements connected with cable transmissions of radio and television Opportunities for a horizon-

programmes. tal regulation of services appear, however, to be slightly better the

of mobile telephone services and wireless transmission of radio case and television Content special regulatory field of

programmes. as a no importance relation to a co—ordination of the provisions of the Telecommunications Act and the Radio and Television Act, the reason being that regulation of content comes completely outside the scope of telecommunications policy aims, so that the Telecommunications Act contains no provisions that are liable to come into conflict with the provisions ofthe Radio and Television Act this respect.

Summary 27

Instead the question of the impact of content convergence on regulation and the need for of co-ordination must above all be measures viewed relation to the application fields of individual regulatory instruments. This applies primarily to the application fields of the Fundamental Law on Freedom of Expression and the Radio and Television Act. The precondition for remedying these problems above all a review of prevailing conceptual structures and definitions, that each so field of application will agree with the referred to. purpose

The need for further legislative measures

In addition to considering the need for co-ordination of the legislation a applying to the telecommunications and media sectors, remit also my includes considering, against the background of the need convergence, for further legislation in order to safeguard freedom of expression, accessibility and diversity, and in order to counteract harmful trade restraints. There are several possible aspects to be considered this connection. Those which I find to consider closely here cause more can be referred to questions concerning control of important resources, ownership concentrations and other forms of co-operation, well as as governmental responsibilities the telecommunications and media

sectors. I have not found sufficient within the of the present cause, scope inquiry, to concrete legislative bearing mind, propose measures, among other things, the work within the EU and the now progress uncertainty which prevails concerning the exact direction to be more taken by convergence. In addition, various official bodies currently are investigating questions which are several relevant to this ways context. On the other hand, close watch should be kept further develoa on pments in these fields. With regard to availability and diversity, I feel there special for closer investigation, not only of the demands cause a made by convergence the design, and funding of public servion scope ce the digital future and the by which this to be achieved means my opinion that the importance of public service the media sector will increase, but also of the extent to which electronic media be can eligible for subsidies and the changes which this necessitate press may to the Statute of annual Press Subsidies 1990:524.

28 Summary

Points of departure for continued work

In further work with reference to convergence issues, special attention must be paid to the limitation proposed by overarching rules and international obligations the for legislation. Above all this con-

on scope

the limitations entailed by the Fundamental Law on Freedom of cerns Expression and Sweden’s obligations under European Community law and, regards the of radio frequencies, by the international Tele-

as use communications Convention and the Radio Regulation. In relation to the EU, this applies particularly to the intensive work of which conver-

issues, various perspectives, currently a subject within the gence are European Commission. The ultimate purpose of that work, of course, to establish platform for the treatment of convergence issues

a common throughout the Union. This that work Sweden with reference

means to issues will to great extent have to be related to devel-

convergence a opments which ourselves do not have full control but which,

over we

the other hand, position to influence. on we are a

Proposal for the conduct of ongoing work

Given the complexity of the issues and the cross-border nature of con-

I consider important indeed that continuing work on vergence, very

issues should be co-ordinated. ln addition to the work convergence which taking place under the aegis of current official investigations and the initiatives and which conclusions may otherwise

measures my occasion within the domain of each of the government departments concemed, I therefore that continued work be co-ordinated

propose within the framework of inter-ministerial advisory committee, pos-

an sibly with parliamentarian ingredient. The task of this advisory com-

a mittee, overarching perspective and with reference to current

an policy aims, should other things be supportive docu-

among to prepare mentation for choice of co-ordination strategy and implementation

a plan which consideration paid, other things, to the work of

among current Government Commissions and activities within the EU.

1 Kommitténs

arbete

1 1

Uppdraget

.

Enligt direktiven skall jag beskriva utvecklingen elektroniska inforav mationstjänster med syfte att identifiera såväl befintliga som nya sådana tjänster på kort respektive lång sikt kan antas få betydande som inverkan på samhället och därmed påverka bedömningen frågan av om samordning och eventuell harmonisering här aktuell lagstiftning. av Denna del av uppdraget har jag sökt att tillgodose beskrivgenom en ning i kap. 2 konvergensfenomenet och bilaga 2 om genom en rapport från Telia Research AB. Den tekniska utvecklingen går fort och det är därför inte min avsikt att bli alltför detaljerad, utan istället försöka fånga de centrala element präglar och förhoppningsvis förklarar som konvergensutvecklingen och dess drivkrafter. Jag vill också redan här framhålla hur jag definierar begreppet elektroniska informationstjänster, eftersom det inte finns någon entydig definition detta begrepp. av Jag har valt att tolka begreppet elektroniska informationstjänster i vid bemärkelse med inriktning på utveckling och tillhandahållande av tjänster och infrastruktur inom för IT-, tele-, och medieverksamramen heter. Dock lämnas sådana elektroniska informationstjänster som är förknippade med fysiska databärare huvudsakligen utanför denna framställning. Jag skall enligt direktiven kartlägga och analysera i vilken mån nuvarande lagstiftning är tillämplig på elektroniska informationstjänster samt hur lagstiftningen påverkar utformningen, användningen och distributionen dem. I ett antal kapitel analyserar jag tillämpligheten av av den gällande rätten elektroniska infomiationstjänster. Denna nu genomgång visar vilka lagkomplex, kan behöva över till följd som ses av den pågående, långt ifrån avslutade, konvergensutvecklingen. men Jag tar här utgångspunkt i gällande rätt och behandlar inte generella frågor om hur utvecklingen bör främjas t.ex. produktionsstöd, genom utarbetande av standarder och andra statliga investeringar i t.ex. infrastruktur. Jag utreder och identifierar dock de syften skall som uppnås genom gällande lagstiftning för att kunna hur dessa kan tillvarase tas i en konvergerad miljö utan att lagstiftningen på ett oönskat sätt

hindrar marknadsutvecklingen för elektroniska informationstjänster.

I direktiven framhålls att jag skall följa och beakta det pågående arbetet inom EU. Detta krav har jag tillgodosett utförlig genom en

2 19-0366Konvergens .. .

30 Kommitténs arbete

redovisning alla relevanta EG-direktiv samt ingående

av m.m. en beskrivning EG-kommissionens arbete med konvergensfrågorna.

av Jag har också varit angelägen att redovisa vilket sätt de olika

om EG-direktiven har omsatts i svensk lagstiftning. Jag har funnit det värdefullt både för utredningsarbetet och för det fortsatta arbetet med konvergensfrågorna i särskilt kapitel redovisa hur dessa frågor

att ett behandlas i antal länder. Dessa uppgifter bygger i stor utsträckning

ett

information lämnats tjänstemän berörda myndigheter i de

som av aktuella länderna.

En huvudpunkt i direktiven är att jag skall bedöma det behövs

om

samordning lagstiftningen för ljudradio, television, övrig radioen av kommunikation och televerksamhet samt utreda förutsättningarna för

och konsekvenserna sådan samordning. Det framhålls särskilt i

av en direktiven denna bedömning skall ske med utgångspunkt i att lag-

att stiftningen bör underlätta utvecklingen elektroniska informa-

av tionstjänster och tillvara medborgarnas, näringslivets och samhällets

ta olika behov med avseende sådana tjänster. Dessa frågor behandlar jag utförligt i kapitel under huvudrubriken Överväganden och för-

ett slag. Jag redovisar i det sammanhanget mina utgångspunkter för den analysen. Eftersom medborgarna, näringslivet och samhället i vissa

avseenden representerar heterogena än homogena intressegrup-

snarare

är de behov skall tas tillvara i viss utsträckning både sammanper som fallande och motstående såväl mellan inom respektive grupp. Min

som ambition i denna del övervägandena har varit att undersöka och visa

av förutsättningarna för också svårigheterna med att växla över från

men

vertikal till horisontell lagstiftning de berörda områdena. En en en horisontell reglering innebär exempelvis att reglerna skall vara neutrala i förhållande till distributionssättet. Detta är också den syn som präglar

EG-kommissionens arbete med konvergensfrågorna.

En uppgift enligt direktiven är att bedöma det behövs

annan om ytterligare lagstiftning för att säkerställa yttrandefrihet, tillgänglighet

och mångfald inom området för elektroniska informationstjänster samt för att motverka skadliga konkurrensbegränsningar. I förslagskapitlet redovisar jag några konkreta förslag till översyn eller ändringar i

av befintliga regelsystem.

I samband med överväganden och förslag behandlar jag inte kon-

konsekvenser på områdena för bl.a. elektronisk handel, vergensens upphovsrätt och personuppgifter, Dessa områden berörs förvisso av konvergensutvecklingen, jag tolkar uppdraget som att jag i första

men hand skall behandla konvergensutvecklingens konsekvenser för elek-

troniska informationstjänster i förhållande till samordning av lag-

en stiftningama för ljudradio-, televisions-, radiokommunikations- och

telesektorerna.

Kommitténs arbete 31

Slutligen lämnar jag, också här i enlighet med uppdraget i direktiven, förslag till hur det fortsatta arbetet med konvergensfrågorna bör bedrivas. Enligt direktiven skall jag beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:24 samt redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49. Jag har inte kunnat finna att de överväganden och förslag, jag som redovisar i betänkandet, har någon direkt effekt i relation till dessa direktiv men vill ändå göra några kommentarer. Jag föreslår inga nya offentliga åtaganden, som innebär ökade kostnader för stat och/eller kommun. De verksamheter, behandlas i betänkandet kan i och för som sig ha stor regionalpolitisk betydelse. Exempelvis torde konvergensutvecklingen liksom den underliggande snabba tekniska utvecklingen innebära att arbete på distans underlättas. Det går bra att sköta lång en rad arbetsuppgifter från hemmet eller ett annat arbetsställe, befinsom ner sig långt från den formella arbetsplatsen. Den moderna tekniken ger också alla, oavsett bostadsort, möjlighet att ta del information från av hela världen via Internet. Det är uppenbart att detta kan få stor betydelse för befolkningen i landets glesbygder. De forslag, jag i det som följande lägger fram om samordning lagstiftningen, bör ytterligare av kunna innebära för glesbygderna utveckling. en gynnsam Jag är medveten om att den s.k. IT-infrastrukturutredningen enligt sina direktiv dir. 1998:61 i år kommer att presentera sina försenare slag, som i hög grad berör de frågor tas i de särskilda direktisom upp ven till samtliga kommittéer och särskilda utredare. Sålunda skall den kommittén presentera förslag till hur staten i samverkan med näringslivet och teleoperatörerna skall kunna uppnå god regional och social täckning av en avancerad informations- och kommunikaitonsteknisk infrastruktur. Utredaren skall också särskilt identifiera de hinder som fortfarande finns när det gäller funktionshindrade och äldre personers tillgång till IT-infrastruktur är betydelse för deras möjligheter som av att leva ett självständigt liv. Han har också i uppgift att identifiera eventuella könsskillnader. Mina kontakter med IT-infrastrukturutredningen har övertygat mig om att de här aktuella frågorna kommer att belysas ingående i utredningens betänkande.

32 Kommitténs arbete

1 Samråd

Enligt mina direktiv bilaga 1 skall jag samråda med representanter för organisationer och företag inom berörda sektorer samt med berörda myndigheter, däribland IT-kommissionen SB 1995:01 och dess rättsliga observatorium. Dessutom skall jag enligt direktiven samråda med Rådet för mångfald inom massmedierna Ku 1995:01, Distansutbildningskommittén U 95:07, Rådet U 1990:03 mot skadliga våldsskildringar samt Konkurrensverket. Vidare skall jag följa och beakta den fortsatta beredningen Mediekommitténs betänkande

av Grundlagsskydd för medier SOU 1997:49.

nya

Jag har tillsammans med sekretariatet under utredningsarbetet samrått med samtliga i direktiven omnämnda kommittéer. Mångfaldsrådet upphörde i slutet 1997 och ersattes Mediekoncentrationskom-

av av mittén Ku 1997:07, och jag har haft överläggningar med företrädare for kommittén. Jag har dessutom överlagt med ytterligare några kommittéer, enligt sina direktiv skall samråda med Konvergensutred-

som ningen. Det gäller E-pliktutredningen U 1997:03, Utredningen om den framtida kommersiella lokalradion Ku 1997:08, Digital-TVkommittén Ku 1997:06, Lotterilagsutredningen Fi 1997:12 och ITinfrastrukturutredningen K 1998:07.

Genom de sakkunniga, knutits till kommittén, har jag under

som utredningsarbetet haft löpande kontakt med de departement, som närmast är berörda konvergensfrågor, dvs. Kultur- och Justitiedeparte-

av mentet samt Kommunikationsdepartementet och senare Näringsdepartementet. Genom de experter, förordnats till kommittén, har jag

som dessutom indirekt haft samråd med Närings- och teknikutvecklingsverket Nutek, Post- och telestyrelsen, Konsumentverket samt Radio- och TV-verket. Jag har varit överens med Konkurrensverket om att exper-

Ingemarssons medverkan i utredningsarbetet uppfyller direktivens ten krav på samråd med verket.

Kommittén har under arbetet haft 16 sammanträden med sakkunniga och experter. Vi har haft ambitionen att redovisa alla kända och rele-

förhållanden även under innevarande år. Av praktiska skäl har vi vanta dock inte, med vissa undantag, kunnat ta hänsyn till eventuella förändringar eller intressant information, kommit till vår kännedom

ny som

än den 1 april 1999. Vad gäller omvärldsbeskrivningen i kap. 4 senare har vi inte hunnit beakta eventuella förändringar, som inträffat senare

den 1 februari 1999. Uppgifterna bygger i huvudsak på information än från tjänstemän nationella myndigheter i respektive land.

Kommitténs arbete 33

1.3 Andra externa

kontakter

När utredningsarbetet började hösten 1997 sändes direktiven ut till ca etthundra myndigheter, företag och organisationer, enligt vår som bedömning arbetade med besläktade frågor. I följebrevet framhöll jag att min intention att arbeta öppet och med kontinuerlig dialog var en med berörda och intresserade parter. Mottagarna ombads att skriftligen lämna synpunkter på de problemställningar uppdraget omfattade. som Ungefär hälften av mottagarna svarade, och deras synpunkter har i flera fall beaktats i det fortsatta utredningsarbetet. Kommittén har också lagt hemsida med information upp en om uppdraget m.m. och med inbjudan synpunkter www.konvergensom

utredningen.org.

Tillsammans med sekretariatet- i något fall enbart sekretagenom riatet har jag haft överläggningar med bl. Ericsson, lndustriförbun- - a. det, Telia, Teracom, Tidningsutgivama, Sveriges Television, CELL

DTV, IT-företagen samt Kabel-TV-föreningen.

En väsentlig del av utredningsarbetet har bestått i att analysera EGdirektiv och andra policy-dokument från EG samt följa det pågående arbetet inom unionen. Inom EU bedrivs bl. ett omfattande arbete med a. konvergensfrågoma. Jag har självfallet tagit del av och med de sakkunniga och experterna ingående diskuterat EG-kommissionens grönbok om konvergens mellan telekommunikations-, medie- och informationstekniksektorerna, offentliggjordes i december 1997. Jag har som också tagit del av ett flertal remissyttrandena över grönboken samt EGkommissionens uppföljning grönboken i det arbetsdokument, av som utfärdades i juli 1998 och det meddelande, utfärdades i 1999. som mars Tillsammans med sekretariatet har jag deltagit i två konferenser som EG-kommissionen anordnat under år 1998, i Bryssel i april och i en en Wien i november, den anordnad i samarbete med EU:s dåvasenare rande ordförandeland Österrike. I anslutning till Bryssel-konferensen hade sekretariatet och jag också tillfälle att överlägga med företrädare för kommissionen och med författarna till grönboken och dessutom med delegater från några medlemsländerna. Vi har vidare deltagit i av en överläggning i Köpenhamn inom för nordiska ministerrådet, ramen där deltagare från samtliga fem nordiska länder under dag diskuteen rade konvergensfrågoma. Vi har vid två tillfällen haft ingående över-

läggningar med den norska konvergensutredningen, uppdrag är

vars mycket likartat Konvergensutredningens. Dessutom har sekretariatet haft löpande kontakter med den norska utredningen samt med personer i andra länder, som arbetar med konvergensfrågor. sekretariatet har deltagit i konferens i London under rubriken en Next Generation Regulation, i Stockholm med titeln Beyond Conen

34 Kommitténs arbete

ITS 98 10th European Television and Film Forum, i vergence samt Helsingfors, bl. behandlade reglering innehållsfrågor ur ett

som a. av konvergensperspektiv. sekretariatet har också varit företrätt två andra konferenser i Bryssel behandlat frågor av intresse för Kon-

som vergensutredningen.

1 Konsulter

Underlaget till kap. 2 Konvergensfenomentet bygger dels naturligtvis

den kunskap, varit representerad i kommittén, dels ett mate-

som rial framställts Mats Brunell AB samt dels en promemoria

som av från Telia Research AB. Utdrag den promemorian har efter

ur senare

språklig redigering och vissa smärre förändringar bifogats betänen kandet bilaga Vi har sökt att kvalitetssäkra materialet på olika

som sätt, bl.a. att låta ett antal företag och organisationer i branschen

genom lämna synpunkter.

sou 199955 35

2 Konvergensfenomenet

2.1 Vad är

konvergens

Konvergens som fenomen kan beskrivas på olika sätt beroende vilket perspektiv som diskuteras, och graden komplexitet varierar. av Gemensam utgångspunkt är de förutsättningar den tekniska som utvecklingen medför. Utvecklingen gör att gränserna mellan de tidigare relativt klart avgränsade IT-, tele- och mediesektorema blir allt mindre tydliga. Detta brukar också beskrivas att dessa sektorer konvergesom rar sammansmälter. I EG-kommissionens grönbok konvergens avsnitt 3.5.1

om se

definieras konvergens dels möjligheten att via olika nätplattforsom mar överföra i grunden samma typ tjänster, dels samav som manforandet olika utrustningar for konsumentbruk, telefon, av t.ex. television och persondator. I en rapport som KPMG Management Consulting utarbetat uppdrag av EG-kommissionen definieras konvergens en löpande som process som leder till att bristen överforingsresurser for information, kommunikation och underhållningsstjänter minskar med tiden

egen

översättning. Utifrån Konvergensutredningens uppdrag är det relevant närmare att beskriva konvergensens effekter följande fyra perspektiv: nätkonur vergens, tjänstekonvergens, apparatkonvergens och marknadskonver-

gens.

Nätkonvergens

Med nätkonvergens avses att olika och traditionellt skilda infrastrukturer för distribution olika typer tjänster kan integreras och bära av av varandras tjänster. Framför allt handlar det å sidan ena om infrastrukturer avsedda för privat kommunikation, telenät och t.ex. mobiltelenät, och, å andra sidan, infrastrukturer avsedda för enkelom riktad förmedling information till allmänheten, marknät, kabelav t.ex. nät och satellitsystem avsedda för ljudradio och/eller television. Nätkonvergensen visar sig möjligheten tillhandahålla telegenom att t.ex.

l KPMG Consulting, Public Policy Issues Arising fam Telecommunications and Audiovisual Convergence. Report for the European Commission, 1996.

36 Konvergensfenomenet

foni och Internetaccess kabel-TV-nät, filmer, TV-program och

genom andra multimediala tjänster över telenät samt olika typer av datatjänster via marknät och satellitsystem traditionellt används för radio och

som TV. Förutom dessa förändringar i existerande infrastrukturer för telekommunikation och utsändning ljudradio och television utvecklas

av t.ex. elnätet för att kunna överföra tal, data och olika Internettjänster.

Vad gäller Internet kan det beskrivas som ett nät av nät. Näten utgörs här bl.a. de nät samtidigt bygger upp de traditionella

av som infrastrukturer beskrivits Dessa nät integreras med stöd av

som ovan. lntemetprotokollet och framstår för användaren som ett nät: Internet. Internet framhålls ofta som ett centralt element ikonvergensutvecklingen vidare avsnitt 2.2 och 2.3.3.

se

2. 1 änstekonvergens

Det finns många sätt att karakterisera de tjänster som tillhandahålls och förmedlas olika infrastrukturer. Någon enhetlig begreppsbild-

genom ning inte föreligga. En starkt förenklad indelning kan göras mel-

synes lan kommunikationstjänster och innehållstjänster i det sistnämnda fallet refereras ofta även till informationstjänster.

Med kommunikationstjänster här tjänster förmedlar

avses som information mellan användare. Detta kan t.ex. handla telefoni, fax,

om videokonferens och e-post. Kommunikationen sker här ofta, men inte nödvändigtvis alltid, i realtid. E-post är exempel på en kommunikationstjänst inte sker i realtid.

som

Med innehållstjänster tjänster där någon tillhandahåller eller

avses förmedlar ett visst innehåll för andra att ta del av gratis eller mot betalning. Det kan t.ex. handla ljudradio och television, olika typer

om

informationsdatabaser och webbplatser Internet. lnnehållstjänster av förmedlas i huvudsak antingen utsändning till mottagarna eller

som en tillhandahålls individuell begäran.

Tjänstekonvergens innebär i olika avseenden en sammansmältning

dessa tjänstetyper, vilket gör att de blir svårare att särskilja från varav andra. Den beskrivna nätkonvergensen bidrar till detta genom

ovan möjligheterna att integrera och kombinera kommunikations- och innehållstjänster i ett och tjänsteutbud. Det ökade inslaget av inter-

samma aktivitet i traditionella innehållstjänster såsom ljudradio och television bidrar till detta. Att gränsdragningen mellan kommunikationstjänster och innehållstjänster blir allt svårare att upprätthålla följer även av att nya tjänster t.ex. chat och elektroniska anslagstavlor kan karak-

som teriseras både kommunikationsstjänser och innehållstjänster; de

som

Konvergensfenomenet 37

används för kommunikation mellan användarna men avsikten är samtidigt att denna kommunikation är öppen för andra att ta del av.

Därutöver medför tjänstekonvergensen även att information som tidigare varit förbunden med ett visst medium numera tillhandahålls via alternativa medier; t.ex. böcker CD, hyrvideokassetter som videoon-demand-tjänster dvs. film förmedlad individuell begäran över t.ex. telenät eller kabel-TV-nät samt dagstidningar och tidskrifter som elektroniska tjänster över World Wide Webb www Internet.

1 Apparatkonvergens

Med apparatkonvergens avses sammansmältningen mellan olika apparater som används för olika typer av tjänster. Det kan t.ex. handla om telefoner och ljudradiomottagare som även kan användas som motta-

text och rörliga bilder, TV-mottagare och mobiltelefoner som gare av kan användas för informationsbehandling likt datorer och datorer som kan fungera som TV-mottagare.

Ett för hushållen intressant utvecklingsscenario som i olika avseenden kan skönjas redan i dag är en separation av själva presentationsdelen skärmen i apparaterna från den informationsbehandlande delen, den s.k. centralenheten. Detta skulle kunna innebära en centralenhet som understödjer all typ av informationshantering såväl inom hushållet

i hushållets kontakter med omvärlden, hushållets som och som genom eget nätverk distribuerar informationen till presentationsenheter efter individuella önskemål och behov inom hushållet. Det skulle kunna handla hantering såväl telefoni, datakommunikation, radio och

om av TV, som den egna användningen av hemdatorn och stereon, hanteringen av elförbrukning, etc.

1 Marknadskonvergens

Såväl nätkonvergens som tjänste- och apparatkonvergens kan beskrivas

direkta effekter den tekniska utvecklingen vad gäller att hantera som av och kommunicera information. Marknadskonvergens kan däremot beskrivas uppstå följdeffekt den konvergens som sker vad

som en av gäller nätverk, tjänster och apparater. Konvergensen på dessa områdena gör det både möjligt, intressant och i viss utsträckning nödvändigt för företag som tidigare varit verksamma inom en viss sektor att på olika

sig i en eller flera angränsande sektorer. sätt engagera Det kan t.ex. handla om teleföretag som genom att producera/tillhandahålla/förmedla innehållstjänster rör sig mediemark-

3 8 Konvergensfenomenet

naden, medieföretag investerar i infrastruktur som tillåter interak-

som tivitet med möjlighet att tillhandahålla olika former av kommunikationstjänster integrerat med det traditionella utbudet av t.ex. radio och TV, samt IT-företag tele- och mediemarknaderna genom

som agerar att erbjuda tillämpningar och utrustning för kommunikation samt producera innehållstjänster. Dessa rörelser kan ta sig olika uttryck, t.ex.

uppköp, sammanslagningar och joint venture-bolag som går genom tvärs över data-, tele- och mediesektorerna. Till detta kommer nya företag växer fristående från de traditionella sektorerna och till-

som upp handahåller olika typer av multimedietjänster.

2.2 Utveckling och drivkrafter

Den primära drivkraften bakom konvergensen mellan tele-, medie- och lT-sektorema är den dynamiska utvecklingen informations- och

av kommunikationstekniken IT. Redan på 1950-talet kom de första praktiska tillämpningama med integrerade data- och telekommunikationssystem. Den nämnaren utnyttjandet elektri-

gemensamma var av citet för att representera och kommunicera information; teletekniken för indirekt kommunikation över avstånd och datatekniken för lagring, bearbetning och återfmnande av information.

Fram till mitten på 1970-talet datatekniken ett redskap uteslu-

var tande för större organisationer och samhällsinstitutioner. Orsaken var de höga kostnader och krav fysiskt utrymme var förbundna med

som användningen dåtidens informationssystem. Med utvecklingen av

av den digitala tekniken och mikroelektroniken under 1970- och 1980talen har emellertid denna struktur förändrats. Mer produktionseffektiva och mindre utrymmeskrävande tekniska lösningar banade väg för

och avancerade produkter och tjänster även mindre förenya mer som tag och hushåll kunde tillgodogöra sig. En IT-industri växte fram, och under 1980-talet blev konvergensen mellan data- och telesektorerna allt mer påtaglig.

Den fortsatta utvecklingen framför allt digital teknik, transmis-

av sionsteknik samt tekniker för kodning och kompression under 1990talet har vidare gjort det möjligt att hantera avancerade multimediala tillämpningar över infrastrukturer tidigare varit avgränsade för en

som viss tjänst. Digitaltekniken medför att information oavsett form

typ av text, ljud eller bild kan representeras på sätt binära tal vid

samma av bearbetning och fönnedling. Transmissionsteknik och tekniker för kodning och kompression används b1.a. för att öka effektiviteten i distributionssystemen vilket medför att allt större informationsmängder kan hanteras och kommuniceras med allt mindre kostnader och krav på nät-

Konvergensfenomenet 39

kapacitet. Utvecklingen har inte endast inneburit en ökad konvergens mellan data- och telemarknadema utan även att gränsen mellan dessa marknader och mediemarknaden blir allt mer otydlig. Det är nu t.ex. möjligt att sända TV- och radiotjänster över telenäten, tillhandahålla teletjänster och interaktiva datatjänster över kabel-TV-nät och att tillhandahålla dataprogram och datafiler via radiobaserade infrastrukturer såsom marknät och satellitsystem. Kort sagt, den tekniska utvecklingen har medfört att olika tjänster och kombinationer av dessa kan tillhandahållas genom olika infrastrukturer tidigare varit tekniskt avgrän-

som sade för en viss typ av tjänst.

Internet har här fungerat, och fungerar, som en starkt pådrivande och sammanbindande kraft av betydelse för konvergensutvecklingen. Med Internetprotokollet och gränssnittet www har man lyckats skapa gemensamma grundläggande standarder för att kommunicera text, ljud och bild, som kan användas för såväl traditionella telefoni-, data-, TV- och radiotjänster, som kombinationer därav. Tillsammans med förhållandevis låga prisbilder, användarvänliga gränssnitt och lätt tillgänglighet har Internetprotokollet och www se avsnitt 2.3.3 härigenom bidragit till en explosionsartad utveckling för global multimediekommunikation.

Utöver den tekniska utvecklingen finns andra starka drivkrafter bakom konvergensutvecklingen konvergensens tekniska förutsättningar beskrivs närmare i de följande avsnitten. Två dessa är

av som särskilt viktiga är de politiska och marknadsekonomiska drivkraftema.

När det gäller de politiska drivkrafterna, kan lagstiftaren, då konvergensutvecklingen förväntas medföra positiva effekter för samhället, finna skäl att mer eller mindre aktivt främja utvecklingen. Den kan t.ex. för användarna innebära sänkta priser genom ökad konkurrens och större valmöjligheter i samband med att företagen utvecklar typer

nya av produkter och tjänster. Konvergensutvecklingen kan även medverka till en ökad tillväxt och på så sätt leda till ökad sysselsättning. Den kan även medföra positiva effekter för glesbygden, eftersom avstånden får allt mindre betydelse, samt bereda bättre möjligheter för funktionshindrade att delta i samhället. Konvergensutvecklingen och utvecklingen av informationssamhället kan emellertid också medföra negativa effekter. Globaliseringen och den förändrade miljö inom vilken olika typer av transaktioner kan medföra olika problem vid tillämpningen

äger rum av gällande rätt. Det kan t.ex. handla att det för konsumenterna blir

om svårare att identifiera vem som tillhandahåller viss tjänst och vari-

en från detta sker vilket vidare kan leda till att konsumenten får svårare att hävda sina rättigheter i samband med olika typer av transaktioner. De negativa effekterna kan föranleda lagstiftaren att vidta åtgärder för att hindra viss utveckling eller driva utvecklingen i en särskild riktning.

40 Konvergensfenomenet

Exempel intressen som det kan finnas anledning för lagstiftaren att söka värna om är integritet, säkerhet och konsumentskydd.

De marknadsekonomiska drivkrafterna är avhängiga av två grundläggande förutsättningar, dels att företagen driver på t.ex. utvecklingen av nya produkter och tjänster, dels att dessa produkter och tjänster efterfrågas och accepteras användarna eller att det åtminstone finns

av ett potentiellt intresse för dem. Den tekniska utvecklingen, främst i form av digitaliseringen, gör det möjligt för företag som är verksamma inom de berörda branscherna att utveckla nya tjänster eller förmedla tjänster på nya sätt. Generellt sett kan det anses finnas en vilja hos företagen på marknaden att ta till vara bl.a. de effektiviseringsmöjligheter som uppstår i samband med digitaliseringen. Konvergensutvecklingen gör det även möjligt för företagen att expandera verksamheten till andra marknader än de traditionella. Denna vilja hos företagen är märkbar bl.a. genom de nya produkter som lanseras och det antal fusioner och allianser som planeras och genomförs inom och mellan de berörda sektorerna. Trots att det finns starka marknadsekonomiska drivkrafter bakom konvergensutvecklingen, är en förutsättning för att den skall realiseras att användarna accepterar produkterna och tjänsterna. Viktiga faktorer för att skapa en acceptans är att det finns ett mervärde för användarna, att produkter och tjänster är användarvänliga och att priserna för produkterna och tjänsterna ligger på en rimlig nivå.

2.3 Närmare om de tekniska

förutsättningarna

Det är framför allt tre centrala faktorer som utgör grunden för den tekniska utvecklingen mot konvergens. Den första, och kanske allra viktigaste, är utvecklingen av digital teknik. Digital teknik medför att all typ av information kan representeras på samma sätt som ettor och nollor oavsett om det handlar ljud, text eller bild, eller kombinationer

om därav. Den andra är utvecklingen av transmissionsteknik och tekniker för kodning och kompression av digital information, vilket leder till lägre transmissionskostnader och bättre kapacitetsutnyttjande i olika infrastrukturer samt att infrastrukturer som tidigare endast kunde förmedla enklare tjänster utvecklas till att kunna förmedla kapacitetskrävande multimediala tjänster. Den tredje faktorn rör vad som skulle kunna kallas för interoperabilitet och innebär bl.a. att infrastrukturer som tidigare varit åtskilda kan integreras i gemensamma distributionssystem. Det handlar här framför allt om utvecklingen av kommunika-

Konvergensfenomenet 41

tionsprotokoll och andra standarder. Internetutvecklingen har varit särskit betydelsefull i detta avseende.

2.3.1 Digital teknik

Överföring av information kan ske analogt eller digitalt. Vid t.ex. ett telefonsamtal varierar signalen vid analog sändning hela tiden med variationer i den information som sänds, dvs. med tonhöjd och annat hos den som talar. Vid en digital sändning däremot tas ett stort antal mätvärden s.k. samples med fastställda tidsintervall signalen. Dessa mätvärden omvandlas sedan till digitala signaler,

dvs. vad som kan beskrivas som en följd av ettor och nollor. Varje sådan etta eller nolla kallas en bit och signalen kan ses som en serie av sådana bitar. Man får en bitström. Mycket förenklat är alltså en analog signal en våg medan en digital signal är en ström av ettor och nollor. Fördelen med en digital signal är att den bl.a. är tåligare mot störningar och brus än en analog signal. Digitaliseringen kan t.ex. bidra till förbättrad kvalitet på ljudradio- och TV-sändningar. Vidare kan digital signal komprime-

en ras vilket gör dels att befintlig infrastrukturs kapacitet utnyttjas bättre, dels att abonnentema erbjuds avancerade tjänster se närmare

mer om komprimering i det följande avsnittet.

Av central betydelse för konvergensutvecklingen är att all typ

av infonnation, oavsett om det handlar ljud, text, stillbilder eller rör-

om liga bilder, kan representeras på samma sätt, dvs. digitalt och förmedlas som en bitström. Detta har utgjort en grundläggande förutsättning för att förmedla och kombinera olika typer information

av genom infrastrukturer som tidigare varit utvecklade och avgränsade för en viss typ av tjänster.

2.3.2 Tekniker för transmission, kodning och

kompression

Även olika typer information digitaliseringen kan

om av genom representeras på samma sätt som en bitström, en serie av ettor och nollor är det fortfarande så att olika typer av nät har olika förutsättningar att förmedla informationen. Den hastighet med vilken information kan överföras i ett nät mäts i enheten bit/s. Nätens kapacitet brukar diskuteras i bandbredd och man skiljer i huvudsak mellan tre typer:

42 Konvergensfenomenet

smalband: upp till 64 kbit/s lämpligt för t.ex. telefoni och telefax mellanband: från 64 kbit/s till 2 Mbit/s lämpligt för t.ex. videokon-

ferens och musiköverföringY

0 bredband: över 2 Mbit/s behövs för exempelvis video med

TV/filmkvalitet, högupplösningsbilder och multimedieapplikationer.

Den transporthastighet som tele-, data-, radio- och satellitnät har för närvarande är inte tillräcklig för att ett ekonomiskt sätt överföra vissa typer av information som ger upphov till väldigt långa bitströmmar. Genom att informationen kodas och komprimeras ökas kapaciteten i befintliga infrastrukturer avsevärt så att mängden transporterad information per Mbit data per sekund blir största möjliga. Här spelar framför allt MPEG—standardema’ en mycket viktig roll, men även andra tekniker med andra kodningsprinciper existerar, som t.ex. videostreaming.

Förutom denna kapacitetsökning finns också parallell förbättring

en av existerande infrastrukturer. Exempel på detta är ISDN och xDSLteknikers för att förbättra det fasta telefonnätets lokalaccessnät samt ATM° som används i många olika typer av nät och för många olika typer av information för framför allt företag.

Utvecklingen av dessa tekniker för transmission, kodning och kompression gör att tjänster som tidigare bara kunde levereras i avancerade och dyra bredbandsnät nu i allt högre grad kan överföras också i enklare nät. Sammanfattningsvis rör det sig alltså om en utveckling som gör att samma information tar relativt sett mindre plats i den kanal som den förmedlas genom. Detta beror två saker. För det första tar den överförda informationsmängden mindre kapacitet i anspråk genom att den digitaliseras, kodas och komprimeras. För det andra medför de förbättringar som görs att kanalens kapacitet ökar.

2 M står för mega miljoner och k står for kilo tusen. 3 MPEG är familj standarder för att koda audiovisuell information

en av som filmer, video och musik och står för Motion Picture Experts Group. Det finns en serie standarder MPEG-1 till MPEG-4 för att koda digital information. 4 Integrated Services Digital Network. 5Detta familj tekniker där DSL står för Digital Subscriber Line och

är en av x är en generisk beteckning för olika varianter. Några av dessa varianter är H som står för High bitrate, V för Very high bitrate och A för Asymmetrical. 6 Asynchronous Transfer Mode.

Konvergensfenomenet 43

2.3.3 Kommunikationsprotokoll och andra

standarder

Ett kommunikationsprotokoll kan sägas vara en uppsättning regler för kommunikationen mellan olika enheter i ett telekommunikationsnät eller ett digitalt distributionsnät for radio- och TV-program. Dessa regler gäller felövervakning, sekvenskontroll, start- och avslutningsprocedurer, adressering, kryptering m.m.7 Ett annat sätt att beskriva protokollet är att se det som ett gränssnitt mellan själva nättekniken telefonnätet, IP-nätet, ATM-nätet etc. och tjänsterna telefoni, videokonferens etc. och deras terminaler Ju fler nättekniker och/eller tjänster som kan utnyttja samma protokoll, desto större möjligheter till konvergens.

En viktig faktor bakom Internets genomslagskraft är, jämte utvecklandet av www, att de protokoll och andra tekniker som används har blivit de facto-standarder. Protokollen kallas Transmission Control Protocol/Internet Protocol TCP/IP. Internet stödjer, genom bl.a. utvecklandet av www som ett grafiskt gränssnitt överföring av text, ljud och bild samt video liksom interaktivitet och animeringar. Dessutom kan Internet stödja video- och ljudkonferens, telefoni och Överföring av radio- och TV-program Just sin öppenhet och genom sin möj-

genom lighet att stödja så många olika typer av tjänster är kanske Internet, jämsides med digitaliseringen, den viktigaste enskilda faktorn bakom konvergensutvecklingen.

Även inom mediebranschen har regler och standarder för digital television tagits fram av organisationen Digital Video Broadcasting Project. Organisationen arbetar med markbundna rundradionät, kabeloch satellit-TV-system för distribution av radio/TV-program och med åtkomst till Internet och multimedietjänster. Standardiseringen inom rundradio gör det möjligt för aktörer inom medierna att anta samma roll som aktörer inom IT/telebranschen dvs. Intemetoperatörens.

7 Nationalencyklopedin, 1993. 8Se t.ex. Datateknik, 17, 1997.

nr. 9Squire, Sanders Dempsey Analysys 1998 Adapting the EU Regulatory Framework to the Developing Multimedia Environment, a study for the European Commission Directorate General XIII.

44 Konvergensfenomenet

2.4 Den framtida

utvecklingen

Den framtida utvecklingen är inte lätt att förutspå, men det är ändå möjligt att dra vissa slutsatser utifrån vad som förnärvarande är känt. Det kan först konstateras att de tekniska förutsättningarna för en konvergens mellan IT-, tele- och mediesektorerna finns och att vi redan nu ser praktiska exempel på detta. Detta visar sig t.ex. genom att traditionellt olika och urskiljbara tjänstetyper, såsom tele-, data-, radio- och TV-tjänster kan integreras och förmedlas genom infrastrukturer som tidigare varit mer eller mindre tekniskt avgränsade för en viss typ av tjänst t.ex. digitala TV-tjänster, lP-telefoni, försök med Internet och telefoni över el- och kabel-TV-nät samt förmedling av rörliga bilder över telenät. Grundläggande förutsättningar för denna utveckling är som nämnts framför allt utvecklingen av digitalteknik, teknik för kodning och kompression samt gemensamma standarder som skapar interoperabilitet mellan olika distributionssystem och olika tjänster bl.a. Internetprotokollet.

Det finns inte några tecken på att denna utveckling kommer att avta. Vi kan således förvänta oss en fortsatt förbättring av distributionssystemens kapacitet och av interoperabiliteten dem emellan. Inte minst torde detta innebära dels ökad utbytbarhet mellan befintliga och nya distributionssystem, dels förbättrade möjligheter att med kommersiellt gångbar kvalitet förmedla bredbandstjänster genom infrastrukturer som i grunden är avsedda för smalbandstjänster t.ex. förmedling av rörliga bilder över telenäten.

Men även om utvecklingen kan förväntas fortsätta i den meningen att tjänster i allt större utsträckning kommer att kunna distribueras via en mängd olika kanaler är det osannolikt att ett system eller ett distributionssätt ensamt kommer att dominera hela marknaden. Inte heller förväntas utvecklingen leda till att endast en typ av apparat kommer att förekomma; utformningen av terminaler för individuell användning kommer att skilja sig från mottagare för t.ex. familjeanvändning. En annan sak är att flertalet av de olika apparaterna kommer att fungera som multiterminaler i den bemärkelsen att de är utformade dels för att kunna ta emot mer än en tjänstetyp, dels för kommunikation med omvärlden.

Det är vidare tydligt att det finns en vilja hos såväl marknadsaktörer som statsmakter att driva konvergensutvecklingen framåt. Statsmakternas vilja manifesteras genom olika åtgärder för att aktivt eller passivt främja utvecklingen. Regleringen av telemarknaden, EU:s initiativ på konvergensområdet, nationella satsningar marksänd digital-TV samt det föreliggande betänkandet är tydliga exempel på detta; det handlar här om initiativ som inte enbart går ut att hantera uppkomna problem

Konvergensfenomenet 45

till följd av den tekniska utvecklingen, utan även att med uttalade målsättningar främja och dra nytta av denna utveckling.

l förhållande till marknadsaktörema visar sig denna vilja inte minst genom praktiska exempel marknadskonvergens och genom investeringar i innovativ produktutveckling som präglas av de möjligheter som konvergensutvecklingen erbjuder. Hur långt marknadskonvergensen kommer att är dock mycket svårt att sia om. Det finns exempel på både lyckade och mindre lyckade marknadsrörelser i detta avseende och det råder vidare osäkerhet om vad som är kommersiellt gångbara produkter och lösningar. Framför allt det sistnämnda perspektivet framhävsiofta central faktor för hur långt konvergensutveck-

som en lingen kommer att gå. Marknadsaktörema kan inte förväntas utveckla eller fortsätta tillhandahålla produkter och tjänster som inte når upp till en ekonomiskt försvarbar efterfrågevolym.

Ett annat perspektiv att ta hänsyn till är hur informationssamhällets utveckling hanteras ett medborgarperspektiv. Det handlar t.ex. om

ur frågor rörande integritet, säkerhet och konsumentskydd med avseende på produkter, tjänster och innehåll. Ytterligare faktorer av central betydelse för den fortsatta utvecklingen ur ett användarperspektiv är frågor om geografisk tillgänglighet och tillgänglighet för funktionshindrade samt utvecklingen av olika prisbilder i relation till användarnas betalningsvilja.

Sverige måste bedömas ha goda grundläggande förutsättningar för en fortsatt stark konvergensutveckling, bl.a. vad gäller förutsättningarna att stimulera efterfrågan av de tjänster som det här är tal om. Sverige ligger jämförelsevis långt framme i utvecklingen när det gäller t.ex. antalet kabel-TV-anslutningar, antalet mobiltelefonabonnemang samt användning av datorer och Internet. Vidare bedöms tillgången till datorer och kommunikationsutrustning vara mycket god. Enligt gjorda uppskattningar hade cirka femtio procent av de svenska hushållen tillgång till dator i hemmet år 1998 mot ca fyrtio procent år 1997. Av dessa hade ca trettio procent tillgång till Internet mot ca sjutton procent år 1997.‘° Utöver denna förhållandevis höga Internetpenetration bland hushållen, används Internet i mycket stor omfattning i svenska företag. När det gäller kommunikationsvägar finns det 68 fasta telelinjer per 100 invånare och mobiltelefonpenetrationen

är en av de högsta i världen med en nivå på över femtio procent. En majoritet av de svenska hushållen har också antingen kabel-TV eller egen satellitmottagare.

‘OUppgifiema är hämtade från undersökning genomförd Nordicom vid

en av Göteborgs universitet Mediebarometem 1998.

46 Konvergensfenomenet SOU l 999255

Konvergensens effekter är tydligt märkbara i Sverige när det gäller utbudet av tjänster. Flera bolag tillhandahåller redan IP-telefoni eller planerar att göra så inom kort. Som redan berörts pågår olika förovan, sök där olika tekniker för bredbandsaccess med interaktiva inslag till hushållen är under utprovning. De digitala TV-sändningarna i marknätet har inletts under innevarande år 1999, samtidigt digitalisesom ringen av satellit- och kabel-TV-sändningar pågår parallellt. l båda fallen utarbetas lösningar med returkanaler för interaktiva tjänster, med möjlighet att integrera tillgång till Internet i tjänsteutbudet. Digital ljudradio DAB sänds sedan september 1995 med början i Stockholmsområdet och täckte i mars 1998 75% alla hushåll i Sverige. ca av Att dagspress och periodiska skrifter och TV- och radioföretag samt traditionella förlag har ambitiöst upplagd närvaro Internet är i dag en regel än undantag. Även telebolag Telia AB har börjat mer som t.ex. erbjuda innehåll i form samlingsplatser för information och av tjänster på Internet. Även det är svårt nämnare förutse utvecklingens riktning, om att hastighet och omfattning, måste tendenserna således ändå betraktas som förhållandevis tydliga: Den tekniska utvecklingen med förbättrade förutsättningar för konvergens infrastruktur, tjänster av och apparater fortsätter. Det förefaller vidare ligga i såväl marknadsaktörernas i som statsmakternas intresse att detta sker. Detta innebär i sin tur att det uppenbarligen finns starka krafter som kan förväntas verka aktivt för att också stimulera den efterfrågan behövs för marknadsutvecksom lingen.

2.5 De konsekvenserna

rättsliga

Gemensamt för de rättsliga frågeställningar följer den tekniska som av utvecklingen är teknikens förmåga dels att skapa förutsättningar för nya genomförande olika aktiviteter, dels att förändra den miljö inom vilav ken dessa aktiviteter äger Gränser mellan olika typer aktiviteter rum. av och företeelser blir otydliga samtidigt allt går snabbare och som geografiska avstånd förlorar sin betydelse. Den rättsliga effekten märks när dessa förändringar leder till att begrepp, kriterier och indelningsgrunder, som gällande rätt bygger på, förlorar sin relevans och lagstiftningen därmed sin förmåga att uppfylla sina ändamål. Konvergensen mellan data-, tele- och mediesektorema fungerar här som ett tydligt exempel på teknikens effekter i dessa avseenden. Den ger vidare exempel på att den tekniska utvecklingen inte endast ger upphov till enskilda rättsliga problemställningar utan även har fören måga att rubba grundläggande strukturer i rättssystemet. Detta visar sig

Konvergensfenomenet 47

att det från ett rättsligt perspektiv blir allt svårare att skilja melgenom lan de tidigare klart avgränsade IT-, tele- och mediesektorema: och

en

tjänst kan t.ex. omfattas olika, eventuellt flera, regelverk samma av beroende vilket medium eller vilken kommunikationskanal som används för dess fönnedling till mottagaren eller på vilket sätt mottaga-

tar del tjänsten genom att passivt ta emot eller aktivt söka och ren av begära tjänsten. Detta skall mot bakgrund av att regelverken för

ses dessa sektorer är utformade med olika utgångspunkter, bakomliggande motiv och ansvariga myndigheter:

Den oreglerade IT-sektorn utifrån närings- och konsumentpoli- 0 som

tiska incitament styrs den generella marknadsrättsliga lagstift-

av

ningen med myndighetsuppgifter för bl.a. Konkurrensverket och

Konsumentverket,

telesektom avmonopoliseras med syfte att få till stånd en fun- 0 som

gerande konkurrens för uppfyllandet särskilda telepolitiska mål-

av

sättningar inom för telelagstiftningen tillsynsmyndighet är

ramen Post- och telestyrelsen, även Konkurrensverket och Konsu-

men mentverket har myndighetsuppgifter av betydelse för televerksamhet, samt mediesektorn medielagstiftningen och bakomliggande

0 som styrs av

demokratiska och kulturpolitiska målsättningar och där staten

påtagit sig ett särskilt public service-ansvar på radio- och TV-

områdena myndighetsuppgifter på sistnämnda områden utövas bl.a.

regeringen, Radio- och TV-verket, Granskningsnämnden för

av radio och TV, Justitiekanslern och Konsumentombudsmannen.

Till detta kommer att den tekniska utvecklingen även medför nya typer

tjänster och företeelser och möjligheter för att bedriva tele- och av nya medieverksamhet, är svära att ett ändamålsenligt sätt inordna

som under gällande regelsystem.

Sammanfattningsvis påverkar konvergensutvecklingen inte enbart möjligheten att uppfylla ändamålen med nuvarande regelverk utan även de förutsättningar gällande rätt är utformad mot bakgrund av.

som

Internationell utblick

3 EG-Rätten

3.1 Allmän EG-rätt

3.1.1 Bakgrund

Det samarbete vi idag benämner den Europeiska unionen inleddes år 1951 fördraget upprättande den Europeiska Kol- och

genom att om av Stålgemenskapen undertecknades Frankrike, Tyskland, Italien, Bel-

av gien, Nederländerna och Luxemburg. Därefter, år 1957, inrättades den Europeiska ekonomiska gemenskapen att Romfördraget

genom betecknas sedan november 1993 EG-fördraget undertecknades. Ovan nämnda länder åtog sig att bilda tullunion, driva en

en gemensam

jordbrukspolitik och samarbeta i ekonomiska och politiska gemensam frågor. 1 samband med detta undertecknades även fördraget om upp-

rättandet Europeiska atomenergigemenskapen. Detta ursprungliga

av samarbete har utvidgats både avseende antalet medlemsstater, som idag är femton, och avseende samarbetets materiella omfattning.

Genom att Maastrichtfördraget undertecknades, bildades den Europeiska unionen år 1993. Det ekonomiska samarbetet fördjupades och samarbetet utvidgades till att även omfatta utrikes- och

en gemensam säkerhetspolitik och ett samarbete i rättsliga och inre angelägenheter. Unionsfördraget brukar liknas vid konstruktion av tre pelare. Den

en första pelaren de ekonomiska fördragen, den andra pela-

representerar

utrikes- och säkerhetspolitiken och den tredje ren den gemensamma pelaren samarbete i rättsliga och inre angelägenheter. Inom den Europeiska unionens ekonomiska del, dvs. den första pelaren, är samarbetet överstatligt och medlemsstaterna har till viss del avstått från sin suveränitet. Genom fördragen får gemenskapens institutioner vidsträckta befogenheter. Medlemsstaterna har bl.a. överlåtit normgivande makt

en till gemenskapen, och gemenskapsrätten utgör en egen rättsordning. Samarbetet inom pelare två och tre är däremot mellanstatligt, vilket innebär alla beslut rör dessa frågor måste fattas enhälligt.

att som

Hösten 1997 undertecknades Amsterdamfördraget. Fördraget är en översyn de gällande fördragen och medför bl.a. att den gemen-

av

utrikespolitiken effektiviseras förändrade beslutsregler samma genom och att institutionernas befogenheter utökas. Översynen innebär även att fördragen förenklas och konsolideras.

Gemenskapens institutioner är fem: kommissionen, rådet, Europa-

50 EG-Rátten

parlamentet, domstolen och revisionsrätten. l beslutproceduren har kommissionen initiativtagande roll och gemenskapens en representerar intressen. Kommissionen kontrollerar dessutom fördragen följs. att Rådet företräder medlemsstaternas ståndpunkter medan Europaparlamentet har en kontrollerande funktion. Domstolen avgör tvister bl.a. mellan institutionerna och mellan kommissionen och medlemsstaterna. Revisionsrätten granskar räkenskaperna över gemenskapens samtliga inkomster och utgifter.

3.1.2 EG:s rättskällor

Primärrätt

Gemenskapens primärrätt består de fördrag lägger grunden för av som hela samarbetet. Dessa fördrag är EG-fördraget tidigare Romfördraget, Parisfördraget och Euratomfördraget med tillhörande protokoll och bilagor. De grundläggande fördragen kompletteras de ändringar av som gjorts genom Fusionsfördraget från år 1965, Enhetsakten från år 1986, Maastrichtfördraget från år 1993 samt Amsterdamfördraget år 1997 som ännu trätt i kraft. Tillsammans fördragen de mål anger som skall uppnås med samarbetet. I fördragen bestäms även de formella för samarbetet, institutionernas sammansättning och ramama befogenheter samt regler för beslutsfattande. EG-fördraget är det mest övergripande fördraget och brukar betecknas ramfördraget. I EGsom fördragets första del, artiklarna 1 7c, EG-rättens grundläggande - anges principer samt gemenskapens målsättningar Den inledande artikeln medför att de fördragsslutande parterna mellan sig upprättar europeisk gemenskap. Gemenskapens grunden läggande målsättningar i artikel Syftet med fördraget anges är att upprätta en gemensam marknad och ekonomisk och monetär union en for att uppnå harmonisk och väl avvägd utveckling näringslivet en av inom gemenskapen helhet, hållbar och icke-inflatorisk tillväxt som en som tar hänsyn till miljön, hög grad ekonomisk konvergens, en av en hög nivå i fråga om sysselsättning och socialt skydd, höjning leven av nadsstandarden och livskvaliteten samt ekonomisk och social sammanhållning och solidaritet mellan medlemsstaterna. I artiklarna och 3a fastställs i detalj hur de mål i artikel 2 skall uppnås. mer som anges Detta skall ske bl.a. att upprätta handelspolitik, genom en gemensam en inre marknad som kännetecknas att hindren för fri rörlighet för av varor, personer, tjänster och kapital avskaffas mellan medlemsstaterna,

Om inget annat anges, avser artikelhänvisningar i avsnitt l EG-fördraget.

SOU l 999:55 EG-Rätten 51

politik transportområdet och en ordning som säkeren gemensam ställer att konkurrensen inom den inre marknaden inte snedvrids, främjande forskning och teknisk utveckling och bidrag till god

av utbildning samt till kulturens utveckling i medlemsstaterna.

Den s.k. subsidiaritetsprincipen slås fast i artikel 3b, andra stycket. Principen innebär att gemenskapen, den inte är behörig, skall

om ensam vidta åtgärder endast och i den mån som målen för den planerade

om åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan bättre kan uppnås på gemenskapsnivå. I artikel 3b, tredje stycket stadgas proportionalitetspricipen som innebär att gemenskapen inte skall vidta någon åtgärd går utöver vad är nödvändigt for att

som som uppnå målen i fördraget. Dessa två principer står i nära samband med varandra.

Artiklarna 4 4b ställer ramarna för inrättandet av gemenska-

— upp

institutioner, det europeiska centralbankssystemet samt den europens peiska investeringsbanken.

I artikel 5 stadfästs medlemsstaternas samarbetsförpliktelse. Den innebär att medlemsstaterna skall garantera ett regelrätt och effektivt genomförande de skyldigheter härrör från fördragen. Medlems-

av som staterna får inte heller på något sätt äventyra att fördragets mål uppnås. Vidare medför artikel 5 lojalitetsplikt i samarbetet mellan gemen-

en skapens institutioner och medlemsstater.

Artikel6 princip om icke-diskriminering på grund av

anger en nationalitet. Likabehandlingsprincipen återkommer fler ställen i fördraget och har även domstolens praxis utvecklats till att omfatta

genom mer än nationalitetsdiskriminering.

I artikel 7 fastställs regler om upprättandet av den gemensamma marknaden, vilket innebär att tullar och kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan skall avvecklas, att hinder för den fria rörligheten för tjänster och kapital avvecklas och att

personer,

regler skapas for att förhindra att konkurrensen snedgemensamma vrids.

Artiklarna 7a 7c innehåller bestämmelser upprättandet av den

- om inre marknaden. Genom enhetsakten skapades begreppet inre marknad, dvs. ett område utan inre gränser för den fria rörligheten mellan medlemsländema.

Sekundärrätt

Den nämnda primärrätten kompletteras av den s.k. sekundärrät-

ovan ten, dvs. gemenskapens institutioner utfärdar för att upp-

normer som fylla de mål sätts i fördraget. Enligt artikel 189 finns det inom

som upp

52 EG-Rätten

gemenskapen fyra olika typer av normer: 0 förordningar har allmän giltighet och till alla delar är direkt tillsom lämpliga bindande i medlemsstaten 0 direktiv som är bindande till det resultat skall uppnås, som men överlåter till varje medlemsstat att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet beslut som är till alla delar bindande for dem de är riktade till som rekommendationer och yttranden inte är bindande som

När det gäller valet rättsakt, skall institutionerna ta sin utgångspunkt av i de ovan nämnda subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Dessa ställer krav på gemenskapens institutioner att inte välja mer ingripande åtgärder än är nödvändigt för att uppnå de i fördraget som uppställda målen. I varje enskilt fall skall det således göras bedömen ning av vilken norm är mest ändamålsenlig och samtidigt minst som ingripande.

Allmänna rättsprinciper

Domstolen har genom sin praxis fastställt att allmänna rättsprinciper utgör en del av gemenskapsrätten. På detta sätt har principer härsom letts fördraget, principer hämtats från de mänskliga rättigheterna ur som och principer som är gemensamma for medlemsstaternas rättssystem integrerats med EG-rätten. Genom Maastrichtfordragets artikel F har unionen i de grundläggande fördragen ålagts att respektera de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema och såsom följer av medlemsstaternas konstitutionella gemensamma traditioner. Exempel dessa principer är legalitet, rättssäkerhet och

likabehandling.

Internationella avtal

Gemenskapen har enligt artikel 228 kompetens att ingå avtal med tredje land. Avtal som gemenskapen ingår med stöd denna bestämmelse av blir en del av gemenskapsrätten och bindande för medlemsstaterna.

EG-domstolens domar

EG-domstolen spelar en betydelsefull roll inom gemenskapen och har i stor utsträckning bidragit till utvecklingen gemenskapsrätten. EGav

EG-Rätten 53

domstolens domar utgör en integrerad del av gemenskapsrätten. Domstolens uppgifter anges i artikel 164, enligt vilken den skall säkerställa att lag och rätt följs vid tolkning och tillämpning av fördraget. Detta innebär att domstolen har rättsskapande roll och att den ansvarar för

en att institutionerna och medlemsstaterna agerar i enlighet med gemenskapens regler.

3.1.3 Förhållande till nationell rätt

Gemenskapsrätten beskrivs ofta som en sui generis, dvs. en rättsordning eget slag. Anledningen till detta är att den inte liknar nationella

av rättsordningar, inte heller är traditionell internationell rättsord-

men en ning. Medlemsstaterna har överlåtit delar sin norrngivande makt till

av gemenskapen, och gemenskapsrätten utgör en integrerad del av medlemsstatemas rättsordningar. För att gemenskapsrätten skall bli effektivt genomförd, krävs att medlemsstaterna samarbetar. De krav, som kan ställas på medlemsstaterna enligt ovan nämnda samarbetsförpliktelse i artikel har därför varit av stor betydelse för att ge gemenskapsrätten den genomslagskraft krävs för att uppnå de mål som

som anges i de grundläggande fördragen.

Sverige har genom lag 1994:1500 med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen och regeringsformen 10 kap. 5§ klargjort att beslutanderätt kan överlåtas till Europeiska gemenskaperna om de har ett fri- och rättighetsskydd som motsvarar det som ges i regeringsformen och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Gemenskapsrättens direkta tillämplighet

Direkt tillämplighet innebär att gemenskapsregler blir del av natio-

en nell rätt utan att medlemsstaten vidtar särskilda åtgärder för att inkorpo-

dem. Detta sker så snart reglerna trätt i kraft. En förordning är rera enligt artikel 189, andra stycket direkt tillämplig i medlemsstaterna och skapar alltså, utan mellanliggande nationella bestämmelser, rättigheter och skyldigheter för medlemsstaternas medborgare. Omvandling av förordningar till nationell rätt genom dualistiska förfaranden har t.o.m. förbjudits EG-domstolen. Vid omvandling finns risk för att EG-

av sammanhanget går förlorat och att nationell rätt misstag kan

annan av

företräde vid konflikt. I anslutning till förordningen kan, och ges en skall, medlemsstaterna stadga om tillämpningföreskrifter och annat som krävs för att förordningarna skall kunna tillämpas.

54 EG-Rälten

Gemenskapsrättens direkta effekt

EG-rättens direkta effekt innebär att en enskild, under vissa förutsättningar, kan göra gällande gemenskapsrättslig regel grundar räten som tigheter och skyldigheter inför inhemska domstolar och andra myndigheter. Vilka förutsättningar skall uppfyllda är avhängigt den som vara aktuella bestämmelsens art. När det gäller bestämmelser i de grundläggande fördragen, säger domstolen att de måste ovillkorliga, entydiga och fullständiga för vara att få direkt effekt. Uppfyller bestämmelsen dessa kriterier får den s.k. vertikal direkt effekt vilket innebär enskild kan göra den gällande att en gentemot staten. En fördragsbestämmelse kan, trots sin ofta generella karaktär, i vissa fall även göras gällande mellan enskilda, s.k. horisontell direkt effekt. Bestämmelser i andra rättskällor såsom förordningar, direktiv och allmänna rättsprinciper kan under vissa förutsättningar få direkt effekt. Den direkta effekten är särskilt viktigt för direktiv enligt vad som, som anförts ovan, vänder sig till medlemsstaterna och är bindande med avseende på det resultat skall uppnås. Vid medlemsstaternas brissom tande genomförande, får direktiv vertikal direkt effekt, det kan men däremot inte göras gällande mellan enskilda. Nationella domstolar och myndigheter är emellertid skyldiga att tolka nationell rätt i enlighet med direktivet, s.k. indirekt effekt.

Gemenskapsrättens företräde

En gemenskapsrättslig regel som har direkt tillämplighet eller direkt verkan har företräde framför nationell rätt stadgar annat än den som gemenskapsrättsliga bestämmelsen. Även denna princip om gemenskapsrättens företräde har fastställts domstolens praxis. Domgenom stolen har bestämt att det inte är möjligt för staterna att tillerkänna en ensidig, åtgärd, företräde före det rättsliga system de har senare som godtagit ömsesidigt. Domstolen har utvecklat denna princip och har även slagit fast att vid konflikt mellan varje slag bestämmelse i en av nationell rätt och någon form av gemenskapsrättslig regel med direkt effekt, så måste nationell domstol tillämpa den gemenskapsrättsliga regeln och sätta den nationella åt sidan. EG-rätten har en stor inverkan på nationell rätt. Detta påverkar medlemsstaternas lagstiftningsarbete i huvudsak två sätt. Dels måste medlemsstaterna aktivt vidta åtgärder för att genomföra de direktiv som EG utfärdar, dels måste medlemsstaterna avhålla sig från att lagstifta i strid med gällande EG-rätt.

EG-Rátten 55

3.2 av telesektorn

Reglering

3.2.1 Bakgrund

EG-fördraget saknar särskilda bestämmelser För gemenskapens kompetens telekommunikationsområdet. Kommissionen försökte tidigt vidta åtgärder för telepolitik, de inledande försöken

en gemensam men misslyckades eftersom det saknades en politisk vilja, till stor del grund av de statliga telemonopolen. Gemenskapens politik från 1970talet fram till mitten 1980-talet karaktäriserades främst av industripolitiska mål och utveckling nät. Under 1980-talet växte intresset För

av de ekonomiska aspekterna telekommunikation, som började att betraktas som en handelsvara. Uppluckringen av de nationella monopolen i kombination med den tekniska utvecklingen ledde till att frågan om en gemensam telepolitik behandlades på nytt. Den första gemensamma åtgärden telekommunikationsomrâdet vidtogs år 1984 då riktlinjer för utveckling telekommunikationsmarknaden utfärdades. I riktlin-

av jema angavs områden där åtgärder borde vidtas, bl.a. gemensamma standarder, gemensam forskning inom telekommunikationssektorn, utveckling av de minst utvecklade geografiska områdena, samt gemensam hållning på den internationella telemarknaden.

Enhetsakten som trädde i kraft år 1987 innehöll ett program För en gemensam inre marknad som utgjorde en rättslig grund för utvecklingen av en gemensam reglering på telekommunikationsområdet. Nästa steg rörande den övergripande telepolitiken togs år 1987 då kommissionen utfärdade en grönbok om utvecklingen av en gemensam marknad för telekommunikationstjänster och utrustning Grönboken var det första dokument där inte enbart industriella frågor, utan även regleringsfrågor behandlades, och den inledde en debatt om hur marknaden för telekommunikation skulle utvecklas. Grönboken resulterade i ett Förslag till handlingsplan som rådet sedermera antog Målen med telekommunikationspolitiken var att: 0 öppna marknaden för teleterminalutrustning för konkurrens 0 skapa ömsesidigt godkännande av typgodkännande av teleterminal-

utrustning 0 öppna marknaden för teletjänster För konkurrens

2 Mot dynamisk europeisk ekonomi: Grönbok utvecklingen en

en om av gemensam marknaden För telekommunikationstjänster och utrustning, KOM87 290 slutlig, 30.7.1987. 3Rådets resolution den 30 juni utvecklingen den

av 1988 om av gemensamma marknaden för teletjänster och teleutrustning fram till 1992, EGT nr C 257, 4.10.1988, s.

56 EG-Rätten

separera de reglerande myndigheterna från operatörerna etablera villkor för tillhandahållande öppna nät av fortsätta arbetet med att skapa europeiska standarder tillämpa gemenskapens konkurrensregler inom telekommunikationssektom

Det har utfärdats ytterligare grönböcker på telekommunikationsområdet, bl.a. om satellitkommunikation år 1990, mobil- och om personkommunikation år 1994 och om telekommunikationsinfrastruktur och kabeltelevisionsnät år 1994 och år 1995. Dessa grönböcker har lett till att avregleringen har utvidgats till att gälla de områden som behandlas i respektive grönbok. Den europeiska telekommunikationsregleringen är uppdelad på två huvudområden: liberalisering och harmonisering. Den sektorspecifika reglering som utfärdats på dessa två områden hör nära samman med tillämpningen av EG-rättens generella konkurrensregler. Avregleringen av telemarknaden har sin rättsliga grund i EG-fördragets artikel 90. Enligt denna artikel, som är fördragets konkurrensbestämmelser, en av får medlemsstaterna beträffande offentliga företag och företag de som beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter inte vidta eller bibehålla åtgärder som strider mot övriga regler i fördraget och då i synnerhet konkurrensreglema. I tredje stycket av denna artikel ges kommissionen befogenhet att utfärda direktiv för att säkerställa att detta efterlevs. Den rättsliga grunden för harmoniseringsåtgärdema finns i EG-fördragets artikel 100a som ger gemenskapen befogenheter att harmonisera medlemsstatemas lagar för att förverkliga upprättandet den inre marknaav den och få den att fungera. Dessa direktiv utfärdas av rådet och Europaparlamentet. Resultatet av arbetet som beskrivits är att den europeiska teleovan marknaden, med undantag för särskilda övergångsperioder i vissa medlemsstater4 avreglerad sedan 1 januari 1998 såtillvida medär att lemsstatema skall ha genomfört ett antal olika liberaliserings- och harmoniseringsåtgärder. I det följande redogörs översiktligt för dessa, för några andra initiativ på teleområdet och för konkurrensreglemas tilllämpning inom telesektom. I detta sammanhang kan nämnas att kommissionen, parallellt med att teleregleringen träder i kraft fullt ut i medlemsstaterna, har inlett en omfattande översyn av hela teleregleringen 99 review. Avsikten är bl.a. att undersöka om regleringen kan förenklas eller i delar avvecklas samt om ny reglering kan behövas, t.ex. i förhållande till IT-tillämp-

Luxemburg 1 juli 1998, Spanien 1 december 1998, Irland och Portugal l januari 2000 och Grekland 31 december 2000.

EG-Rätten 57

ningar. Planen är att eventuella förändringar skall kunna beslutas under år 2001. Resultaten av grönboksprocessema om konvergens och radiospektrum kommer att infogas i översynen se avsnitt 3.2.7 och 3.5.5.

Avregleringsdirektiven

Genom kommissionens teleterminaldirektiv maj 1988 avreglerades inledningsvis marknaderna för tillhandahållande av teletenninalutrustning. Därefter antog kommissionen det s.k. tjänstedirektivet juni 1990 som öppnar marknaderna för olika teletjänster för konkurrens. I anslutning till tjänstedirektivet har kommissionen sedermera antagit särskilda direktiv, som ändrar och kompletterar tjänstedirektivet. De aktuella direktiven avser satellitkommunikation oktober 1994, användning av kabel-TV-nät för tillhandahållande av andra teletjänster än taltelefoni oktober 1995 samt mobil- och personkommunikation januari 1996. Vidare har tjänstedirektivet anpassats till den nya konkurrenssituationen genom ett direktiv om full konkurrens mars 1996. Genom detta direktiv omfattas även taltelefoni och teleinfrastruktur av tjänstedirektivets regler.

T eleterminal utrustning

Direktivet 88/301/EEG om konkurrens marknaden för terminalutrustning, ålägger medlemsstaterna bl.a. att avskaffa exklusiva rättigheter avseende import, marknadsföring, anslutning, idriftsättande och underhåll av terminalutrustnings Medlemsstaterna är enligt direktivet dessutom skyldiga att tillse att endast sådan utrustning ärtypgod-

som känd marknadsförs eller används och att typgodkänd utrustning inte hindras från att säljas och användas inom medlemsstaten.

Med teletenninalutrustning förstås i direktivets mening utrustning som är direkt eller indirekt ansluten till ett jack i ett allmänt tillgängligt telenät för att sända, bearbeta eller ta emot information. Tenninalutrustning innefattar även jordstationsutrustning, dvs. utrustning kan

som användas för sändning eller mottagning av radiokommunikationssignaler som förmedlas via satellit eller andra rymdbaserade system.

Direktivet är genomfört i svensk rätt genom telelagen 1993:597, lagen 1992:1527 om teleterminalutrustning, förordningen 1993:614

5 Kommissionens direktiv 88/301/EEG av den 16 maj 1988 konkurrens på

om marknaderna för teleterminalutrustning, EGT nr L 131, 27.5.1988, s. 73, ändrat genom kommissionens direktiv 94/46/EG, EGT nr L 268, 19.10.1994, s. 15.

58 EG-Rátten

teleterminalutrustning, Post- och telestyrelsens föreskrifter 1996: 1 om

krav teletenninalutrustning samt kontroll och märkning av om om sådan utrustning och lagen 1993:599 om radiokommunikation.

Teletjänster

Direktivet 90/388/EEG konkurrens marknaden for teletjänster,

om det s.k. tjänstedirektivet, ålägger medlemsstaterna bl.a. att undanröja exklusiva rättigheter för tillhandahållande av teletjänster.° Direktivet omfattade inte ursprungligen taltelefoni, telex, mobil radiotelefoni, personsökning och satellittjänster. Direktivets omfattning har dock utvidgats successivt genom att ytterligare direktiv antagits se vidare nedan.

Medlemsstaterna får bibehålla krav på tillstånd för att tillhandahålla teletjänster. Ett tillståndsförfarande måste dock enligt direktivet vara objektivt, icke diskriminerande och möjlighet till insyn. Eventuella

ge avslag for tillstånd skall motiveras och det skall finnas möjligheter till överprövning. Direktivet ålägger också medlemsstaterna att tillse att de myndigheter som beviljar tillstånd, kontrollerar typgodkännande och specifikationer, tilldelar frekvenser samt övervakar användningsvillkor inte är desamma som de som tillhandahåller tjänsterna.

Teletjänster definieras i direktivet som tjänster vars tillhandahållande helt eller delvis består av sändning och fördelning av signaler i ett telenät med hjälp av telekommunikationsprocesser med undantag av rundradiosändning och television.

Direktivet är genomfört i svensk rätt genom telelagen, teleforordningen 1993:598 och förvaltningslagen 1986:223.

Satellitkommunikation

Det första ändringsdirektivet till tjänstedirektivet, det s.k. munikationsdirektivet 94/46/EG, utfärdades i oktober 1994.7 Direktivet ålägger medlemsstaterna att avskaffa bl.a. exklusiva rättigheter avseende tillhandahållande av satellittjänster och satellitutrustning.

Satellittjänster definieras i direktivet som de tjänster genom vilka satellitkommunikationstjänster eller satellitnättjänster tillhandahålls. Satellitnättjänster definieras som etablering och drift avjordstationsnät.

6Kommissionens direktiv 90/388/EEG den 28 juni 1990 om konkurrens på

av marknaderna för teletjänster, EGT nr L 192, 24.7.1990, s. 10. 7 Kommissionens direktiv 94/46/EG den 13 oktober 1994 om ändring av

av direktiv 88/301/EEG och direktiv 90/388/EEG särskilt med avseende på satellitkommunikation, EGT nr L 268, 19.10.1994, s. 15.

EG-Rätten 59

Dessa tjänster består i att från jordstationer upprätta radioförbindelse med rymdsegment upplänkar och att upprätta radioförbindelse mellan rymdsegmentet och jordstationer nedlänkar. Med satellitkommunikationstjänster menas de tjänster för vilkas tillhandahållande satellitnätstjänster helt eller delvis utnyttjas.

Direktivet är genomfört i svensk rätt genom telelagen, lagen om teleterminalutrustning, förordningen 1993:614 om teleterminalutrustning, Post- och telestyrelsens föreskrifter om krav teleterminalutrustning samt om kontroll och märkning av sådan utrustning och lagen om radiokommunikation.

Kabel-TV

Det andra ändringsdirektivet till tjänstedirektivet, det s.k. kabel-TVdirektivet 95/51/EG, utfärdades i oktober 1995.8 Direktivet ålägger medlemsstaterna att undanröja hinder för användning av kabeltelevisionsnät för distribution av telekommunikationstjänster. Medkabeltelevisionsnät avses enligt direktivet all kabelbaserad infrastruktur som godkänts av en medlemsstat för leverans eller distribution av radioeller TV-signaler till allmänheten.

Det finns i svensk rätt inte några begränsningar för användningen av kabeltelevisionsnät för distribution av telekommunikationstjänster som avses i direktivet.

I detta sammanhang bör även nämnas att kommissionen i december 1997, i samband med en översyn av kabel-TV-regleringen, presenterade ett förslag till direktiv som ålägger medlemsstatema att säkerställa att telenät och kabeltelevisionsnät som ägs av en enda operatör utgör skilda rättsliga enheter eftersom nuvarande krav om särredovisning inte tillräckligt effektivt

anses vara

8 Kommissionens direktiv 95/51/EG av den 18 oktober 1995 om ändring av direktiv 90/388/EEG med avseende på avskaffande av begränsningarna för användning av kabeltelevisionsnät för tillhandahållande av redan avreglerade teletjänster, EGT nr L 256, 26.10.1995, s. 49. 9 Förslag till kommissionens direktiv om ändring av direktiv 90/388/EEG för att säkerställa att telenät och kabeltelevisionsnät som ägs av en enda operatör utgör skilda rättsliga enheter, EGT nr C 71, 7.3.1998, s. 23.

3 19-0366Konvergens

. .,

60 EG-Rätten

Mobil- och personkommunikation

Det tredje ändringsdirektivet till tjänstedirektivet, det s.k. mobilkom-

utfärdades i januari 1996. Direktivet munikationsdirektivet 96/2/EG, ålägger medlemsstaterna bl.a. att avskaffa exklusiva rättigheter för tillhandahållande mobil- och personkommunikation. Direktivet inne-

av håller också bestämmelser avreglering mobila nätverk och rätt

om av till samtrafik för mobilleverantörer med det fasta telenätet och andra mobila nät.

Med mobil- och personkommunikationstjänster förstås tillhandahållande andra tjänster än satellittjänster, vilka helt eller delvis

av består i upprättandet radiokommunikation till mobil användare

av en och helt eller delvis utnyttjar mobil- och personkommu-

som nikationssystem.

Direktivet är genomfört i svensk rätt genom telelagen, förvaltningslagen, lagen radiokommunikation, Post- och telestyrelsens före-

om skrifter l994:4 tillstånd att tillhandahålla flygtelefoni i Sverige,

om Post- och telestyrelsens föreskrifter 1995:7 tillstånd att tillhanda-

om hålla personsökning enligt ERMES-standard och Post- och telestyrel-

föreskrifter l995:9 tillstånd att tillhandahålla mobila telesens om tjänster i 1800 MHz-bandet.

Taltelefoni och infrastruktur

Det fjärde ändringsdirektivet till tjänstedirektivet, direktivet 96/l9/EG

full konkurrens, utfärdades i 1996. Direktivet ålägger medom mars lemsstatema att avreglera alla telekommunikationstjänster inklusive taltelefoni och telekommunikationsinfrastruktur. Tjänster och nät skall

öppna för fri konkurrens från den 1 januari 1998. Infrastruktur för vara redan avreglerade teletjänster skall öppnas för fri konkurrens från den 1 juli 1996. Direktivet innehåller även regler om bl.a. tillståndsgivning, samtrafik och finansiering samhällsomfattande tjänster.

av

Taltelefoni definieras i direktivet det kommersiella tillhanda-

som hållandet till allmänheten direktöverföring och koppling av tal i

av realtid mellan det allmänt tillgängliga nätets anslutningspunkter som möjliggör för varje användare att använda utrustning ansluten till en

° Kommissionens direktiv 96/2/EG av den 16 januari 1996 om ändring av direktiv 90/3 88/EEG med avseende mobil- och personkommunikation, EGT nr L 20, 26.1.1996, s. 59. " Kommissionens direktiv 96/I9/EG av den 13 mars 1996 om ändring av direktiv 90/388/EEG med avseende genomförandet av full konkurrens marknaderna för teletjänster, EGT nr L 74, 22.3.1996, s. 13.

EG-Rätten 61

sådan nätanslutningspunkt for att kommunicera med en annan anslutningspunkt.

Direktivet är huvudsakligen genomfört i svensk rätt genom telelagen.

I detta sammanhang bör även noteras att kommissionen i januari 1998 tillkännagivande för tal lntemet. l sitt

antog ett om statusen över tillkännagivande uttalar kommissionen att lntemettelefoni inte kan betraktas som taltelefoni i tjänstedirektivets mening och attlntemettelefoni därför hör till de tjänster som avreglerats före taltelefonin. Enligt definitionen av taltelefoni i tjänstedirektivet skall: 0 kommunikationen vara föremål för ett kommersiellt tillhandahål-

lande tjänsten tillhandahållas allmänheten kommunikationen ske till och från allmänt tillgängliga kopplade näts nätanslutningspunkter

0 tjänsten innefatta direkt överföring och koppling tal i realtid

av

Kommissionen bedömer att Intemettelefoni inte tillhandahålls kommersiellt eftersom det i regel utgör underordnad del Internettjänst

en av en och inte marknadsförs som en alternativ form av taltelefonitjänst. Eftersom Intemettelefoni är tillgänglig för alla medborgare under

samma förutsättningar kan det dock anses tillhandahållet allmänheten. Tillträde till Internet t.ex. via förhyrda ledningar uppfyller inte kriteriet om nätanslutningspunkter eftersom de definieras genom abonnentnummer i den nationella telefonnummerplanen. Det fjärde rekvisitet anses inte heller vara uppfyllt då de tekniska förutsättningarna för överföring och koppling över lntemet inte tillåter att tjänsten håller den kvalitet som krävs för att talet skall anses ske i realtid. Kommissionen påpekar dock att dess bedömning kan komma att ändras på grund av tekniska framsteg och marknadens utveckling och att ställningstagandet kommer att ses över kontinuerligt.

3.2.3 Harmoniseringsdirektiven

Utöver avregleringsåtgärder, har teleområdet även vidtagits åtgärder för harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning. Det grundläggande harmoniseringsdirektivet är det s.k. ONP-ramdirektivet juni 1990 Open Networks Provisions som harmoniserar villkoren för tillgång till och användning av allmänt tillgängliga telenät och, såvitttillämp-

‘Z Status för tal över Internet enligt gemenskapslagstiftningen och särskilt i direktiv 90/388/EEG, EGT nr C 6 10.1.1998, s.

62 EG-Rärten

ligt, allmänna telekommunikationstjänster. Med ONP-ramdirektivet

grund har direktivet förhyrda förbindelser juni 1992 och som om ONP-taltelefonidirektivet december 1995, ersatt juni 1998 antagits. Vidare ligger ONP-ramdirektivet till grund för samtrafikdirektivet. Harmoniseringsåtgärderna avser även teleterminalutrustning.

Terminal utrustning

På området för harmonisering medlemsstaternas regler om teleter-

av minalutrustning har Europaparlamentet och rådet antagit ett direktiv 98/13/EG, för de tidigare direktiven området till ett

som samman direktiv. Direktivet innehåller bestämmelser s.k. väsentliga krav

om

kan ställas terminalutrustning för att den skall få marknadsfösom ras, säljas och användas inom gemenskapen. Med väsentliga krav avses användarsäkerhet, säkerhet för personal vid företag driver allmänt

som tillgängliga telenät, elektromagnetisk kompatibilitet, säkerhet för allmänt tillgängliga telenät, effektivt utnyttjande av radiofrekvensspektrumet, samverkan mellan utrustning och telenätet och samverkan mellan olika utrustningar. Direktivet uppställer även regler för procedurer för provning och kontroll av terminalutrustning. Med terminalutrustning förstås utrustning är avsedd att anslutas till det allmänt till-

som gängliga telenätets anslutningspunkter.

Direktivet är i huvudsak genomfört i svensk rätt genom lagen om teleterminalutrustning, lagen 1992:1512 om elektromagnetisk kompatibilitet, förordningen 1993:1067 om elektromagnetisk kompatibilitet, lagen 1992:1534 om CE-märkning, lagen 1992:1119 om teknisk kontroll, förordningen 1993:1065 om teknisk kontroll, förordningen om teleterminalutrustning och Post- och telestyrelsens föreskrifter om krav teleterminalutrustning samt om kontroll och märkning av sådan utrustning.

13Europaparlamentets och rådets direktiv 98/ 13/EG den 12 februari 1998

nr av om teletenninalutrustning och jordstationsutrustning för satellitkommunikation, inklusive ömsesidigt erkännande av utrustningamas överensstämmelse, EGT nr L 74, 12.3.1998, s. Detta direktiv är en kodifiering av rådets direktiv 91/263/EEG av den 29 april 1991 om tillnärrnning av medlemsstaternas lagstiftning om teleterminalutrustning och ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse, EGT nr L 128, 23.5.1991, s. 1 och rådets direktiv 93/68/EEG av den 29 oktober 1993 om tillägg till direktiv 91/263/EEG vad gäller jordstationsutrustning för satellitkommunikation EGT nr L 220, 30.8.1993, s.

EG-Rátten 63

Europaparlamentet och rådet har den 9 mars antagit ett nytt direktiv

teleutrustning nämnda direktiv. Syftet med det om som ersätter ovan nya direktivet är att inrätta marknad för terminalutrust-

en gemensam ning genom att anta ett Förenklat förfarande för godkännande teleut-

av rustningen i gemenskapen och medlemsstaternas ömsesidiga erkän-

om nande av utrustning som godkänts i en annan medlemsstat.

Tillhandahållande Öppna nät

av

Direktiv 90/387/EEG om upprättande av den inre marknaden för teletjänster genom tillhandahållande öppna nät ONP6 syftar bl.a. till

av att upprätta ett gemensamt telesystem och en gemensam infrastruktur för hela gemenskapsmarknaden och på så sätt verka för operatö-

att nya rer skall kunna ta sig på marknaden och att samtrafik mellan olika nätverk möjliggörs. Direktivet innehåller regler de villkor tele-

om som operatörer får ställa för tillhandahållande av öppna nät, ONP-villkor. Med denna typ av villkor främst villkor tekniska gränssnitt,

menas om användningsförhållanden och taxeprinciper. Villkoren skall enligt direktivet grundas på objektivitet, öppenhet och icke-diskriminering. Direktivet innehåller även bestämmelser om inrättandet av den s.k. ONP-kommittén och om upprättande av gemensamma tekniska standarder.

I oktober 1997 antogs ändringar till ONP-direktivet för direktivets anpassning till full konkurrens marknaden. ONP-villkoren utökas till att även omfatta tillgång till frekvenser och nummer/adresser/namn. Genom detta direktiv införs även bestämmelser om samhällsomfattande tjänster, dvs. ett antal tjänster av bestämd kvalitet som tillhandahålls alla användare till ett överkomligt pris. Dessutom betonas skillnaden mellan de nationella tillsynsmyndigheterna och de som tillhandahåller teletjänstema. Direktiven är genomförda i svensk telelagen

rätt genom och teleförordningen.

5 Europaparlamentets och rådets direktiv 99/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse EGT nr L 91, 7.4.1999, s.l0. 15Rådets direktiv 90/387/EEG av den 28 juni 1990 om upprättande av den inre marknaden för teletjänster genom att tillhandahålla öppna nät, EGT nr L 192, 24.7.1990, s. ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/51/EG, EGT nr L 295, 29. 10.97, s. 23. 7 Direktiv 97/51/EG av den 6 oktober 1997 om ändring av rådets direktiv 90/387/EEG och 92/44/EEG för anpassning till en konkurrensutsatt miljö telekommunikationsområdet, EGT nr L 295, 29.10.1997, s. 23.

64 EG-Rätten

F örhyrda förbindelser

Direktivet 92/44/EEGl8 förhyrda förbindelser syftar till harmo-

om att nisera villkoren för tillgång till och användning av förhyrda förbindelser samt att säkerställa tillgång till förhyrda förbindelser med samma tekniska egenskaper inom hela gemenskapen. Direktivet syftar också till att undanröja tekniska hinder för samtrafik mellan förhyrda förbindelser och det allmänna telenätet. Direktivet innehåller bestämmelser om offentliggörande av information om tekniska egenskaper, taxor, leverans- och användningsvillkor, licenskrav och tekniska krav terminalutrustning. Andra frågor som regleras i direktivet är ett gemensamt system för beställningar och debiteringsförfaranden, taxeprinciper och kostnadsredovisningssystem för teleoperatörer samt bestämmelser om förlikningsprocedurer för de fall tvister uppstår.

Förhyrda förbindelser definieras i direktivet den telestruktur

som

tillhandahålls i samband med upprättande, utveckling och drift av som det allmänt tillgängliga telenätet, som medger transparent överföringskapacitet mellan nätanslutningpunkter och som inte innefattar koppling på begäran kopplingsfunktioner användaren kan kon-

som trollera del tillhandahållandet av den förhyrda förbindelsen.

som en av

Även direktivet förhyrda förbindelser har ändrats i samband

om med den konkurrensutsatta marknaden. Bl.a. har definitionen

nya av förhyrda förbindelser ändrats till att avse de telesystem som medger en öppen och tydlig överföringskapacitet mellan nätanslutningspunkter

inte innefattar uppkoppling på begäran. Genom ändringarna och som betonas principen icke-diskriminering ytterligare. Samma villkor

om skall t.ex. gälla för såväl externa kunder kunder inom teleorgani-

som sationen.

Direktiven är genomförda i svensk rätt genom telelagen och de tillståndsvillkor som Post- och telestyrelsen meddelat med stöd av lagen.

8 Rådets direktiv 92/44/EEG den 5 juni 1992 om tillhandahållande av

av öppna nät för förhyrda förbindelser, EGT nr L 165, 19.6.1992, s. 27. 9 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/51/EG, not 16.

se

EG-Rätten 65

Taltelefoni

Det ursprungliga direktivet 95/62/EG om ONP området for taltelefonizo innehåller regler harmonisering reglerna för tillgång till

om av fasta telefoninät och telefonitjänster och användarnas tillgång till

om telefonitjänster. Direktivet ersattes i juli 1998 av direktivet 98/10/EG

ONP området for taltelefoni. Taltelefonidirektivet harmoniom rör sering av villkor for öppen och effektiv tillgång till och användning av fasta allmänt tillgängliga telefonitjänster öppna och konkurrensutsatta marknader i enlighet med principerna om tillhandahållande av öppna nät. Direktivet syftar till att säkerställa tillgången till fasta allmänt tillgängliga telefonitjänster av god kvalitet inom hela gemenskapen och att fastställa det utbud av tjänster som alla användare skall ha tillgång till, till överkomliga priser, inom ramen forsamhällsomfattande tjänster.

Direktivet innehåller bl.a. bestämmelser om villkor för tillgång till tjänster, finansieringssystem for samhällsomfattande tjänster, taxeprinciper, specificerade räkningar, nummerupplysningstjänster, telefonautomater, särskilda åtgärder för handikappade och användare med särskilda sociala behov samt nummerfrågor.

Regeringen har i prop. 1998/99:92 förelagt riksdagen förslag till ändringar i telelagen som genomför direktivet i svensk rätt. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1juli 1999.

Samtrafik

Samtrafikdirektivet 97/33/EG22 syftar till alla aktörer

att garantera marknaden rätt till samtrafik på rimliga villkor. Särskilda skyldigheter åläggs operatörer med betydande inflytande på marknaden som huvudregel operatörer med mer än 25% av marknaden att uppfylla alla rimliga önskemål om samtrafik. De priser tas ut för samtrafik skall

som

2° Europaparlamentets och rådets direktiv 95/62/EG av den 13 december 1995 om tillhandahållande av öppna nät ONP för taltelefoni, EGT nr L 321, 30.12.1995, s. Z Europaparlamentets och rådets direktiv 98/10/EG av den 26 februari 1998 om tillhandahållande av öppna nätverk ONP for taltelefoni och samhällsomfattande tjänster for telekommunikation i en konkurrensutsatt miljö, EGT

nr L 101, 1.4.1998, s. 24. 22Europaparlamentets och rådets direktiv 97/33/EG av den 30 juni 1997 om samtrafik inom telekommunikation i syfte att säkerställa samhällsomfattande tjänster och samverkan genom tillämpning av principerna om tillhandahållande av öppna nät, EGT nr L 199, 26.7.1997, s. 32.

66 EG-Rätten

kostnadsorienterade. l samband med detta anges principer för hur vara kostnader för samtrafik skall beräknas. Direktivet ålägger även de nationella regleringsmyndigheterna skyldigheter att i samband med samtrafikforhandlingar hjälpa till att medla mellan parterna och på begäran av part lösa eventuella tvister. Direktivet innehåller även bestämmelser samhällsomfattande tjänster samt om beräkning och

om fördelning av kostnader för dessa.

Samtrafikdirektivet har ändrats genom direktiv 98/61/EG avseende nummerfrågor. Enligt ändringsdirektivet skall nummerportabilitet

möjlig, dvs. det skall vara möjligt att behålla sitt telefonnummer vara vid byte av operatör. Vidare skall det vara möjligt att göra ett förval av operatör.

Utöver direktivet, har kommissionen utfärdat två rekommendationer

samtrafik avreglerad telekommunikationsmarknad. Den första om en rekommendationen avser prissättning vid samtrafik och anger som grund för beräkning samtrafikkostnader de uppskattade långsiktiga

av genomsnittliga marginalkostnadema. Den andra rekommendationen

redovisning samtrafikkostnader. avser av

Direktivet är genomfört i svensk rätt telelagen och teleför-

genom ordningen. i

3.2.4 Auktorisation och tillståndsgivning

Direktivet 97/13/EG om tillståndsgivning har till syfte att undanröja begränsningar av antalet allmänna auktorisationer och individuella tillstånd för att tillhandahålla teletjänster eller etablera eller driva telenät

det inte motiveras skäl i direktivet." Direktivet fastom av som anges ställer även de villkor som får förenas med en auktorisation och att villkor och beviljande skall följa vissa principer. Principema innebär bl.a. att villkor skall vara sakligt motiverade, icke-diskriminerande, proportionerliga och öppna. Direktivet innehåller likaså bestämmelser

ett samordnat förfarande för beviljande av tillstånd i flera medlemsom stater.

Om medlemsstaterna bestämmer att det skall krävas allmän auktorisation för att tillhandahålla teletjänster, direktivet vilka villkor

anger

23Europaparlamentets och rådets direktiv 98/61/EG av den 24 september 1998 om ändring av direktiv 97/33/EG med avseende nummerportabilitet mellan operatörer och förval av nätoperatörer, EGT nr L 268, 3.10.1998, s. 37. 24Europaparlamentets och rådets direktiv 97/13/EG den 10 april 1997 om

av gemensamma ramar för allmän auktorisation och individuella tillstånd på teletjänstområdet, EGT nr L 117, 7.5.1997, s. 15.

SOU l 999155 EG-Rätten 67

som kan förenas med den allmänna auktorisationen och att dessa skall offentliggöras. Förfarandet för en allmän auktorisation skall enligt direktivet så lite betungande som möjligt. Avgifter för auktorisa-

vara tioner måste begränsas till administrativa kostnader.

Individuella tillstånd får enligt direktivet utfärdas endast för att säkerställa effektiv användning av radiofrekvenser och nummer, användning allmän och privat mark och för att ställa krav tillhan-

av dahållande av bl.a. samhällsomfattande tjänster samt skyldigheter till samtrafik. Beviljande av individuella tillstånd skall ske efter öppna, icke-diskriminerande och genomblickbara förfaranden. Avgifter för individuella tillstånd måste begränsas till administrativa kostnader.

Direktivet är genomfört i svensk rätt genom telelagen och teleförordningen.

3.2.5 för teleområdet

Skydd personuppgifter på

Direktivet 97/66/EG skydd för personuppgifter vid tillhandahål-

om lande av allmänt tillgängliga teletjänster inom allmänt tillgängliga telenät kompletterar det allmänna direktivet skydd för personuppgif-

om ter.26 Direktivet syftar till harmonisera medlemsstaternas bestäm-

att melser på detta område samt att säkerställa den fria rörligheten av personuppgifter, teleutrustning och teletjänster inom gemenskapen.

Direktivet innehåller bestämmelser angående medlemsstaternas skyldigheter att säkra telehemligheter vid kommunikation t.ex. genom att utfärda förbud mot avlyssning. Direktivet innehåller även regler om begränsningar i den tid som tjänstetillhandahållare får behålla trafikoch faktureringsdata. Frågor presentation och skydd när det gäller

om identifiering samtal, omkoppling samtal, uppgifter i kataloger och

av av nummerupplysningstjänster samt samtal som kopplas automatiskt för direkt marknadsföring regleras också i direktivet.

Regeringen har i 1998/99:92 föreslagit vissa ändringar i tele-

prop. lagen för att genomföra direktivet i svensk rätt. Lagändringarna föreslås träda i kraft den l juli 1999.

25Europaparlaments och rådets direktiv 97/66/EG den 15 december 1997

av om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet, EGT nr L 24, 30.1.1998, s. 2° Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG den 24 oktober 1995

av om skydd för enskilda personer med avseende behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, EGT nr L 281, 23.11.1995, s. 31.

68 EG-Rätten

3.2.6 UMTS system för mobil och trådlös

-

telekommunikation

Europaparlamentet och rådet har fattat beslut samordnat införande

om av ett system för mobil och trådlös telekommunikation inom gemenskapen Universal Mobile Telecommunications Systems, UMTS.27 Med UMTS avses ett mobilkommunikationssystem av tredje generationen som kan tillhandahålla trådlösa multimedietjänster.

Beslutet innebär att det skapas harmoniserade bestämmelser i medlemsstatema för tillståndsgivning av UMTS. Medlemsstaterna åläggs att inrätta ett auktorisationsförfarande senast den l januari 2000 och införa UMTS-tjänstema senast den l januari 2002. Medlemsstaterna åläggs även bl.a. att uppmuntra organisationer som tillhandahåller UMTS-nät att förhandla om gränsöverskridande roamingavtal dvs. avtal gör det möjligt för abonnent att använda sin utrustning på

som en andra nät.

3.2.7 Grönboken

om radiospektrum

l december 1998 utfärdade kommissionen en grönbok om radiospektrumpolitiken i syfte att skapa en debatt om hur radiospektrumpolitiken inom EU skall utformas. Med anledning den tekniska utveck-

av lingen, bl.a. konvergensutvecklingen, globaliseringen av tjänster och aktörer och det ökande antalet kommersiella tillämpningar vilket leder till ökad konkurrens mellan kommersiella och icke-kommersiella

en tillämpningar, har radiospektrumet blivit en allt mer begränsad resurs av stor ekonomisk och politisk betydelse. Efterfrågan på frekvenser är dessutom mycket större än tillgången. Detta medför ett ökat behov av att se över radiofrekvenspolitiken.

Tillgång till radiospektrumet är nödvändig för flera verksamheter bl.a. telekommunikation, radio/TV-utsändning, transport trafikkontroll och navigering, forskning jordövervakning, radioastronomi, rymdforskning och allmänna tjänster polis, brandkår, försvar. Vissa av EU:s gemensamma politikområden vilar på tillgången till radiospektrum. Det varierar dock från område till område hur frekvensfrå-

27Europaparlamentets och rådets beslut om samordnat införande av ett system för mobil och trådlös telekommunikation UMTS av tredje generationen inom gemenskapen, EGT nr L 17, 22.1.1999, s. 2 Grönbok radiospektrumpolitiken med anknytning till Europeiska

om gemenskapernas politik inom telekom, rundradio, transporter och FoU, KOM 1998 596 slutlig, 9.12.1998.

EG-Rätten 69

behandlas. Inom telesektom har på EU-nivå åtgärder vidtagits för gorna att harmonisera tillgången till radiospektrum. Vidare har reglerna om tillhandahållande av tjänster harmoniserats genom gemenskapens bestämmelser tillståndsgivning. När det gäller radio/TV-utsändning,

om forskning och transport däremot, finns inga initiativ EU-nivå avseende tillgången till frekvenser.

l grönboken ställer kommissionen särskilda frågor rörande: strategisk planering radiofrekvensanvändning

av harmonisering av radiospektrumallokering radiospektrumtilldelning och tillståndsgivning radioutrustning och standarder den organisatoriska för samordning radiospektrum

ramen av

Det fortsatta arbetet med frekvensfrågoma inom EU kommer att bedri-

i samband med 1999 års översyn teleregleringen och arbetet vas av med konvergensfrågoma se avsnitt 3.2.1 och 3.5.5.

3.2.8 Konkurrensreglemas tillämpning på

teleområdet

Förutom de konkurrensfrämjande bestämmelser framgår av direk-

som tiven på teleområdet, gäller EG:s allmänna konkurrensregler teleområdet. Artikel 85 i EG-fordraget förbjuder samarbeten som märkbart begränsar konkurrensen. Artikel 86 i EG-fordraget förbjuder missbruk

dominerande ställning. För att artiklarna skall bli tillämpliga, skall av det aktuella förfarandet påverka handeln mellan medlemsstaterna. För attklargöra hur de allmänna konkurrensreglema tillämpas teleområdet har kommissionen utfärdat två dokument med riktlinjer 1991 och 1998

År 1991 utfärdade kommissionen riktlinjer for tillämpningen av de allmänna konkurrensreglema på teleområdet. Riktlinjerna innehåller allmän information kommissionens förhållningssätt avseende

om bedömning konkurrensrättsliga frågor på teleområdet för att tillämp-

av ningen regelverket skall bli förutsebart. Kommissionen går ige-

av mer

enligt vilka principer den relevanta geografiska respektive pronom duktmarknaden skall definieras. Vidare anger kommissionen vad som kan utgöra konkurrensbegränsningar med avseende på artikel 85 och vad kan utgöra missbruk av en dominerande ställning med avse-

som ende på artikel 86.

29 Guidelines the application of EEC competitition rules the

on telecommunications sector, EGT nr C 233, 6.9.1991, s.

70 EG-Rätten

År 1998 utfärdade kommissionen ett meddelande tillämpning av

om konkurrensreglema på tillträdesavtal inom telesektom. Tillkännagi-

vandet har tre syften:

att redogöra för principerna för tillträdesavtal med utgångspunkt i 0

EU:s konkurrenslagstiftning mot bakgrund av kommissionens beslut

finns på området för att skapa forutsebarhet på marknaden som att klargöra relationen mellan sektorspeciñka regler, i synnerhet

ONP-regler och konkurrensregler att förklara hur konkurrensreglema skall tillämpas i de konverge-

rande sektorerna, främst när det gäller dess tillämplighet på tillträde.

till nät för tillhandahållande av multimedietjänster

I tillkännagivandet kommissionen riktlinjer for hur den relevanta

ger marknaden skall definieras. Kommissionen framför bl.a. att det inom telesektom finns minst två relevanta produktmarknader, dels marknaden för tjänster till slutanvändare, dels marknaden för den infrastruktur

behövs för att tillhandahålla dessa tjänster. Den relevanta geograsom fiska marknaden för tillhandahållande teletjänster och tillträde till

av nätresurser är enligt kommissionen det område där de objektiva konkurrensvillkoren för leverantörerna är jämförbara.

Kommissionen går även igenom vilka principer skall ligga till

som grund for bedömning vad utgör dominerade ställning på en

av som en relevant marknad, vad utgör missbruk dominerade ställning,

som av vad som innebär en konkurrensbegränsning vid tillträdesavtal och hur frågan ett förfarande kan inverka på handeln mellan med-

om anses lemsstaterna.

3.3 Reglering av mediesektom

3.3.1 Bakgrund

EG-fördraget ger inte gemenskapen uttryckliga befogenheter att agera på medieområdet. Istället har medier betraktats som en nationell angelägenhet med särskilda kulturella, sociala och politiska intressen. Detta har lett till att gemenskapens åtgärder inom medieområdet har grundats på dess befogenheter på det ekonomiska området. Domstolen har fastställt att televisionsutsändningar faller under EG-fördragets tillämpningsområde och att gemenskapen följaktligen har kompetens att vidta

3° Tillkännagivande tillämpning konkurrensreglema tillträdesavtal

om av inom telesektom Konkurrensordningen, relevanta marknader och principer,

- EGT nr C 265, 22.8.1998, s.

EG-Rätten 71

åtgärder enligt EG-fördragets regler fri rörlighet för tjänster. EG:s

om mediepolitik reglerar därför främst de ekonomiska frågorna och syftar i huvudsak till att främja fri rörlighet televisionstjänster inom

en av gemenskapen. Det första konkreta initiativet till gemenskapens audiovisuella politik togs år 1984 då kommissionen utfärdade en grönbok om TV utan gränser. l grönboken sattes de ekonomiska aspekterna i centrum, och skapandet inre marknad for TV-sektorn förespråka-

av en des. Även tekniska frågor och standarder på TV-området

gemensamma omfattas bestämmelser gemenskapsnivå.

av

Genom Maastrichtfördraget utvidgades samarbetet inom EU även till kulturpolitiska frågor jfr artikel 128. I detta sammanhang bör även nämnas att det i Amsterdamfördragets protokoll C systemet för

om radio och TV i allmänhetens tjänst finns bestämmelser som tillåter medlemsstaterna att definiera, finansiera och organisera radio och

en TV i allmänhetens tjänst utan att det strida mot övriga bestäm-

anses

utfärdat resolution" där det slås melser i fördraget. Rådet har även en fast, med hänvisning till protokollet iAmsterdamfördraget, att bestämmelserna i EG-fördraget inte skall påverka medlemsstaternas behörighet att för finansieringen radio och TV i allmänhetens tjänst.

svara av Detta gäller bl.a. under förutsättning att finansieringen inte påverkar handelsvillkoren och konkurrensen inom gemenskapen i omfattning

en

kan strida mot det intresset. Programföretag som som gemensamma skall tillhandahålla radio och TV i allmänhetens tjänst skall enligt

en resolutionen även få utveckla och bredda verksamheten i den digitala tidsåldern och få erbjuda ett brett programutbud.

l oktober 1998 presenterade arbetsgrupp sammansatt bl.a. av

en representanter från kommissionen, industrin och reglerande myndigheter i medlemsländerna rapport med rekommendationer för

en

industrin i den digitala tidsåldem. utvecklingen av den audiovisuella När det gäller konvergensen mellan tele-, media, och IT-sektorema och regleringen sektorerna, framför att det kommer att finnas ett

av gruppen fortsatt behov specifik reglering för audiovisuellt innehåll grund

av

skillnaden mellan publik och privat kommunikation. Regelverket av skall främja innovation och konkurrenskraft och klart och konse-

vara kvent eftersom det är viktigt att tjänst inte regleras av två regel-

samma verk med olika målsättningar. Dessutom skall regelverket främja konkurrens, mångfald, öppet och icke-diskriminerande tillträde samt främja

3 Resolution från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet den 25 januari 1999 om radio och TV i allmänhetens

av tjänst, EGT nr C 30, 5.2.1999, s. 32The Digital Age European Audiovisual Policy, Report from the High Level Group on Audiovisual Policy, October 1998.

72 EG-Rätten

utvecklingen av digitala tjänster och smidig övergång till helt

en en digital miljö.

I det följande behandlas direktivet 89/552/EEG om TV utan gränser, direktivet 95/47/EG om TV-standarder och rekommendationen om skydd för minderåriga och den mänskliga värdigheten.

3.3.2 TV utan gränser

Rådets direktiv 89/552/EEG om TV utan gränser syftar till att garantera fri rörlighet av TV-sändningar och att harmonisera regler

om innehållet TV-sändningar inom gemenskapen. Direktivet är tillämpligt på TV-sändningar, dvs. den ursprungliga överföringen TV-pro-

av gram avsedda för mottagning av allmänheten, per tråd eller luf-

genom ten inklusive överföring via satellit, i okodad eller kodad form. Även överföring av program mellan företag för vidaresändning till allmänheten ingår i begreppet TV-sändning. Däremot innefattas inte kommunikationstjänster som efterfrågas individuellt såsom t.ex. telefax eller databaser.

Direktivet ålägger medlemsstaterna att säkerställa fri mottagning

av TV-sändningar från en annan medlemsstat och förbjuder medlemsstater att begränsa återutsändning inom sina territorier TV-sändningar från

av andra medlemsstater. Den fria rörligheten garanteras genom att det land från vilket sändningar sker skall kontrollera att sändningen står i överensstämmelse med reglerna i direktivet sändarlandsprincipen. I särskilda fall, om sändningen uppenbarligen, allvarligt och djupt överträder direktivets bestämmelser skydd för barn och ungdom

om artikel 22, kan emellertid en TV-sändning från en annan medlemsstat hindras.

Direktivet medför harmonisering av regler för TV-sändningarnas innehåll. Medlemsstaterna åläggs enligt direktivet att garantera

att en viss del av sändningarna skall bestå av europeiska program. Direktivet innehåller regler om hur stor andel av sändningstiden får bestå

som av reklam, hur reklamen får sändas samt restriktioner och förbud för sändning av viss reklam. Direktivet förbjuder även vissa

program som allvarligt kan skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos minderåriga, i synnerhet program som innehåller pornografi eller meningslöst våld. Dessutom skall medlemsstaterna säkerställa

att pro-

33Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, EGT nr L 298, 17.10.1989, s. 23.

EG-Rätten 73

inte innehåller något kan framkalla hat grundat ras, kön, gram som religion eller nationalitet. Slutligen finns även regler om genmäle som möjliggör for individer och juridiska att få upprättelse de personer om misskrediteras i en sändning. Direktivet TV utan gränser är ett minimidirektiv, inne-

om vilket

bär att medlemsstaterna får ha restriktiva regler än som anges i mer direktivet. Det ursprungliga direktivet TV utan gränser är ändrat genom om direktiv 97/36/EG34. Det direktivet medför inga förändringar nya av direktivets ursprungliga syfte, utan innehåller tillägg till och förtydligande de redan gällande reglerna. av Genom ändringsdirektivet införs definition av programforetag, en regler för bestämmande ansvarigt land enligt den s.k. sändarlandav sprincipen, regler allmänhetens tillgång till viktiga evenemang t.ex. om sportevenemang och regler om varningssignaler för program som bedöms kunna skada underåriga. Direktivet genomförs i svensk rätt genom radio- och TV-lag 1996:844, lagen 1978:763 med vissa bestämmelser om marknadsföring alkoholdrycker, tobakslagen 1993:581 och marknadsav föringslagen 1995:450.

3.3.3 TV-standarder

Tekniska frågor på TV-området regleras i direktiv 95/47/EG om tilllämpning standarder för sändning och televisionssignaler. Direktiav syftar till fastställa standard för TV-sändningar vet att en gemensam inom gemenskapen och främja utvecklingen av avancerade televisionstjänster, televisionstjänster för bredbildsformat, högupplösningstjänster och televisionstjänster använder digitala sändningssom system. Vidare ålägger direktivet medlemsstaterna att underlätta anslutningen tillbehör till TV-mottagare, bl.a. avkodare, genom fastav ställande standardiserat gränssnitt mellan TV-mottagaren och av ett avkodaren. Direktivet skall även skapa ett enhetligt regelverk för operatörer av

34Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997 om ändring rådets direktiv 89/552/EEG samordning av vissa bestämmelser av om fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet som sändningsverksamhet för television, EGT nr L 202, 30.7.1997, s. 60. av 35Europaparlamentets och rådets direktiv 95/47/EG av den 24 oktober 1995 nr tillämpning standarder for sändning av televisionssignaler, EGT nr L om av 281, 23.11.1995, s. 51.

74 EG-Rätten

digitala betal-TV-tjänster. Direktivet innehåller även bestämmelser om vilka sändningssystem som skall användas vid digital och inte helt digital utsändning av TV. Direktivet ställer krav utrustning for vissa TV-mottagare för att underlätta anslutning kringutrustning. Avseav ende villkorad tillgång till digitala televisionstjänster ställs krav konsumentuitrustning som kan avkoda program och att utövare tjänsav ter for villkorad tillgång skall erbjuda alla programforetag tjänster på lika, rimliga och icke-diskriminerande villkor. Räkenskaperna för tjänster för villkorad tillgång skall redovisas separat. Direktivet genomförs i svensk lag 1998:31 standarrätt genom om der för sändning av TV-signaler, förordningen 1998:32 standarder om för sändning av TV-signaler, förordning 1994:729 med instruktion för Radio- och TV-verket och Radio- och TV-verkets forskrifter 1998:1 om användning av vissa sändningsstandarder for sändning TV-sigav naler.

3.3.4 Skydd för och den

minderåriga mänskliga

värdigheten

Rådets rekommendation skydd for minderåriga och den mänskliga om värdigheten riktar sig till medlemsstaterna, till berörda branscher och parter samt till kommissionen. Medlemsstaterna rekommenderas att främja utvecklingen industav rin för audiovisuella tjänster och informationstjänster att främja genom frivilligt inrättande nationella systern för att skydda minderåriga och av den mänskliga värdigheten inom de audiovisuella tjänsterna och informationstjänstema och att inrätta nationella system med självgenom reglering, men även genom samarbete gemenskapsnivå eller andra åtgärder. De rekommenderas även att stimulera programföretag inom medlemsstaterna att frivillig grund bedriva forskning för att m.m. skydda minderåriga och informera tittarna. Berörda branscher och parter rekommenderas att samarbeta med myndigheter för att skapa strukturer representerar samtliga berörda som parter, att samarbeta vid utarbetande av uppforandekoder för skydd av minderåriga och den mänskliga värdigheten, att på frivillig grund utveckla och prova ut nya sätt att skydda minderåriga och informera

36 Rådets rekommendation av den 24 september 1998 om utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska industrin for audiovisuella tjänster och informationstjänster genom främjande nationella system för att uppnå av en jämförbar och effektiv skyddsnivå for minderåriga och for den mänskliga värdigheten, EGT nr L 270, 7.10.1998, s. 48.

EG-Rätten 75

tittarna samt att delta i regelbunden uppföljning och utvärdering av de initiativ som genomförs på nationell nivå.

Kommissionen att underlätta skapandet av nätverk mellan

uppmanas

på gemenskapsnivå, medlemsstater och berörda parter som organ omfattas rekommendationen, att främja samarbete mellan strukturer

av för bl.a. självreglering, att tillsammans med medlemsstaterna främja internationellt samarbete på området samt att tillsammans med behöriga nationella myndigheter utveckla metod för utvärdering de åtgär-

en av der vidtagits med anledning rekommendationen.

som av

Rådet för skadliga våldsskildringar Våldsskildringsrådet har

tilläggsdirektiv fått regeringens uppdrag att informera berörda genom branscher rekommendationens innehåll, följa branschernas själv-

om reglerande arbete med de frågor rekommendationen omfattar samt,

som

branscherna så önskar, fungera stöd och samtalspartner i fråom som

rör skydd barn och den mänskliga värdigheten gor som av dir. 1998:110. Våldsskildringsrådets rapporter till regeringen skall sedan användas underlag för jämförande utvärdering EU-

som en nivå nationella åtgärder på de områden som omfattas av rekommen-

av dationen.

3.4 av informationssamhället

Reglering

3.4. 1 Bakgrund

EG:s reglering på telekommunikations- och medieområdet komplette-

arbete med att främja utvecklingen informationssamhället. ras av av

konkreta arbetet med informationssamhället inom EU inleddes Det mer år 1993 utfärdandet vitbok tillväxt, konkurrenskraft

genom av en om och sysselsättning i vilken informationssamhällets betydelse för Europas utveckling betonades. I vitboken lades förslag om att det skulle tillsättas för att utarbeta konkreta förslag för införande av

en grupp informationssamhället. Gruppens arbete resulterade i den s.k. Bangemannrapporten visade på områden för utveckling och använd-

som ning informationsteknologi. Rapporten lade grunden till den första

av handlingsplanen för informationssamhället som kommissionen presen-

37 White Paper Growth, Competitiveness, and Employment The

on - Challenges and Ways Forward into the 21 Century, COM93 700 final, 5.12.93. 3‘ Europe and the Global Information Society, Recommendations to the European Council, 26.5.1994.

76 EG-Rätten

terade år 1994.39 I handlingsplanen konstaterades informaatt tionssamhället bäst kan främjas genom avregleringen av telekom— munikationsmarknaden och främjande privata investeringar. av Ytterligare en handlingsplan för informationssamhället presenterades år 1996.40 Den bygger på fyra huvudmål för utveckling inforav mationssamhället: 0 att förbättra villkoren för näringslivet genom att avreglera telekommunikationsmarknaden och genom att tillämpa principerna om den inre marknaden informationssamhället 0 att investera i framtiden, bl.a. genom att satsa utveckling av informationssamhället i skolorna 0 att sätta människan i centrum, både avseende arbetsmarknadsfrågor och frågor om grundläggande rättigheter som yttrandefrihet och integritet 0 att möta globaliseringen genom att arbeta för att skapa gemensamma regler för marknadstillträde, upphovsrätt, integritet, skadligt innehåll, beskattning, standarder m.m.

Kommissionen utfärdade år 1996 en grönbok om informationssamhället resulterade i debatt sociala och arbetsmarknadspolisom en om tiska frågor i informationssamhället. Därefter utfärdade kommissionen ett meddelande om informationssamhällets sociala och arbetsmarknadspolitiska dimension i vilket framförs de åtgärder som vidtagits och behöver vidtas samt målsättningarna med arbetet att integrera den sociala dimensionen i utvecklingen av riktlinjer för informationssamhället. Detta meddelande utgör en del av den handlingsplan som redogjorts för ovan och har tre huvudsyften: 0 att göra individer mer medvetna om de sociala följderna av informationssamhället 0 att integrera informationssamhället i de socialpolitiska riktlinjerna och åtgärderna 0 att fastställa särskilda åtgärder avsedda att maximera informationssamhällets bidrag till att främja sysselsättningen och integrationen.

3° Europe’s Way to the Information Society, An Action Plan, COM94 347 final, 19.7.1994. ° Europa i ledningen för det globala informationssamhället: Löpande åtgärdsplan, KOM96 607 slutlig, 27.1 1.1996. ‘ Europeiska kommissionens grönbok, Leva och arbeta i informationssamhället - Människan i centrum, KOM96 389 slutlig, 23.7.1996. "2 Europeiska kommissionens meddelande om informationssamhällets sociala och arbetsmarknadspolitiska dimension, KOM97 397 slutlig, 17.7.1997.

SOU 1999: 55 EG-Rätten 77

l syfte att öka konsumentskyddet har rådet utfärdat en resolution om

i informationssamhället. Rådet framför i resolutionen konsumenten bl.a. att det är nödvändigt att tillhandahålla samma skyddsnivå i fråga

teknik i fråga traditionella konsumenttransaktioner. om ny som om Rådet kommissionen att när det gäller informationssamhället

uppmanar granska gemenskapslagstiftningen för att identifiera kryphål, vidta åtgärder för att säkerställa att konsumenternas intressen beaktas fullt ut och vidta åtgärder för att säkerställa konsumenternas rättigheter till nationell rättskipning m.m.

I det följande behandlas ett urval de rättsakter som reglerar

av informationssamhället.

3.4.2 Tekniska standarder och föreskrifter

Direktiv 98/34/EG44 informationsförfarande för tekniska stan-

om ett darder och tekniska föreskrifter syftar till att undanröja handelshinder

orsakas brist enhetliga tekniska föreskrifter mellan medsom av lemsstaterna. Direktivet ålägger medlemsstaterna att informera kommissionen och europeiska och nationella standardiseringsorgan bl.a. om de nationella standardiseringsorganen beslutat att utarbeta eller ändra

standard att införa den i sina standardiseringsprogram. en genom

Direktivet har ändrats direktiv 98/48/EG45. Syftet med änd-

genom ringen är att direktivets regler skall vara tillämpliga även informationssamhällets tjänster och säkerställa öppenhet i de nationella regelverken för standardisering dessa tjänster. Informationssamhällets

av tjänster definieras i förslaget alla tjänster vanligtvis utförs mot

som som ersättning distans på elektronisk väg och individuell begäran av

tjänstemottagare. Ändringsdirektivet skall genomföras i nationell rätt en senast den 5 augusti 1999.

Direktivet genomförs i svensk rätt genom förordningen 1994:2029

tekniska regler och Kommerskollegiums föreskrifter 1995:5 om om tekniska regler.

4’ Rådets resolution konsumenten i informationssamhället.

om ‘4 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter, EGT L 204, 21.7.1998, 37. Direktivet upphäver rådets direktiv 83/l89/EEG av

nr s. den 28 1983 ett informationsförfarande beträffande tekniska

mars om standarder och föreskrifter, EGT nr L 109, 26.4.1983, s. 45Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998 om ändring direktiv 98/34/EG ett informationsförfarande beträffande

av om tekniska standarder och föreskrifter, EGT nr L 217, 5.8.1998, s. 18.

78 EG-Rätten

3.4.3 Databaser

Det s.k. databasdirektivet 96/9/EG46 syftar till skapa harmoniserat

att ett rättsligt skydd for databaser inom gemenskapen. I direktivets mening avses med en databas en samling av verk, data eller andra självständiga element sammanställts ett systematiskt och metodiskt sätt och

som som var för sig är tillgängliga genom elektroniska medier eller på något annat sätt. Huvudsyftet med direktivet är att upprätta ett skydd for digitala databaser, men även databaser som upprättats med annan teknik skyddas.

Direktivet ålägger medlemsstaterna att genom upphovsrätt skydda strukturen for databaser som har upprättas genom en intellektuell prestation. Upphovsrätten tillkommer den fysiska person eller den grupp av fysiska personer som skapat databasen. Upphovsmannen har ensamrätt till förfogande över databasen. Om det däremot inte krävts en intellektuell prestation for upprättandet av databasen, men sammanställningen är resultatet av en väsentlig investering, inträder enligt direktivet ett immateriellt skydd. Skyddet innebär bl.a. att upphovsmannens samtycke krävs för att använda utdrag eller återanvända innehållet i databasen.

Direktivet har genomförts i svensk rätt genom lagen 1960:729 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk och lagen 1980:612 om medling i vissa upphovsrättstvister.

3.4.4 Skydd personuppgifter

av Dataskyddsdirektivet 95/46/EG 47 syftar till skapa harmoniserade

att regler och hög skyddsnivå for personuppgifter inom EU och främja

en fri rörlighet av sådana uppgifter inom gemenskapen. Direktivet är ett minimidirektiv medlemsstaterna möjlighet att inom direktivets

som ger

närmare precisera villkor för när behandling personuppgifter ramar av får förekomma under förutsättning att dessa preciseringar inte hindrar den fria rörligheten av personuppgifter inom gemenskapen.

Direktivet är tillämpligt all behandling av personuppgifter oavsett form. Upprättande av ett register måste motiveras av särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Om tillstånd givits till behandling

"6 Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser, EGT nr L 77, 27.3.1996, s. 20. ‘7 Europaparlamentet och rådets direktiv 95/46/EG den 24 oktober 1995 om

av skydd for enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, EGT nr L 281, 23.1 l.l995, s. 31.

EG-Rätten 79

uppgifter för ett visst ändamål, får dessa uppgifter inte senare av användas för andra ändamål.

Enligt direktivet tillåts behandling personuppgifter bl.a. om:

av

den registrerade lämnat sitt samtycke

det är nödvändigt för att fullgöra ett avtal i vilket den registrerade är

part

det finns bestämmelser att behandling personuppgifter skall 0 om av

ske

det är nödvändigt för att skydda den registrerades intressen 0

det är nödvändigt för att utföra en arbetsuppgift av allmänt intresse

eller för myndighetsutövning

Det finns i direktivet bestämmelser om behandling av särskilt känsliga uppgifter rör t.ex. ras, politisk åskådning och religion.

som

Behandling personuppgifter måste anmälas till en tillsynsmyn-

av dighet. Denna tillsynsmyndighet skall oberoende och ha rätt att

vara undersöka och ingripa mot otillåten behandling av personuppgifter.

Direktivet genomförs i svensk rätt genom personuppgiftslagen 1998:204, brottsbalken 1962:700 och sekretesslagen 1980:100. Datainspektionen är tillsynsmyndighet.

3.4.5 Villkorad tillgång

Direktiv 98/84/EG villkorad tillgång syftar till att skapa skydd och

om garantier för betalning tjänster är föremål för Villkorad tillgång

av som t.ex. kryptering. Medlemsstaterna åläggs därför att vidta åtgär-

genom der mot olaglig utrustning obehörig tillgång till skyddade

som ger tjänster. Med olaglig utrustning avses utrustning eller programvara som utformats eller anpassats för att göra skyddad tjänst tillgänglig i

en tolkningsbar form utan tjänsteleverantörens godkännande. De tjänster

skyddas är radio- och TV-tjänster samt informationssamhällets som tjänster.

I direktivet åläggs medlemsstaterna bl.a. att förbjuda tillverkning, import, distribution, försäljning, uthyrning, och innehav eller installation, underhåll eller byte olaglig utrustning i kommersiellt syfte.

av Dessutom skall marknadsföring illegal utrustning förbjudas. Med-

av lemsstatema åläggs att införa sanktioner och möjligheter till rättelse, t.ex. att väcka skadeståndstalan vid brott mot de förbud som anges

48Europaparlamentets och rådets direktiv 98/84/EG av den 20 november 1998

det rättsliga skyddet för tjänster som bygger eller utgörs av Villkorad om tillgång, EGT nr L 320, 28.11.1998, s. 54.

80 EG-Rätten

ovan. Direktivet skall genomföras i nationell rätt senast den 28 maj 2000.

3.4.6 Säkrare användning Internet av

Beslut 276/l999/EG om en handlingsplan för säkrare användning av Internet syftar till att främja säkrare användning Internet och en av verka för en gynnsam utveckling av Internetbranschen. Åtgärder skall enligt handlingsplanen vidtas för att : 0 främja självreglering inom branschen och system för övervakning 0 verka för att branschen tillhandahåller filtreringsverktyg och klassificeringssystem som ger föräldrar och lärare möjlighet att välja ut lämpligt innehåll för barn öka medvetenheten om branschens tjänster bland användarna införa stödåtgärder såsom bedömning rättsliga konsekvenser av främja det internationella samarbetet området annat sätt främja en säkrare användning av Internet

Handlingsplanen skall genomföras under en fyraårsperiod, mellan den l januari 1999 och den 31 december 2002.

3.4.7 Elektroniska signaturer

Kommissionen utfärdade i juni 1998 ett förslag till direktiv elektroom niska signaturer. Direktivförslaget syftar till att främja elektronisk kommunikation och handel att skapa ett harmoniserat regelverk genom för elektroniska signaturer inom gemenskapen. Med en elektronisk signatur avses i förslaget signatur i digital form, fogad till, eller logiskt en knuten till uppgifter och används undertecknare för att som av en ange att undertecknaren godkänner innehållet i uppgifterna, och som uppfyller följande krav: a den är endast knuten till undertecknaren, b den kan identifiera undertecknaren, c den är skapad med medel som undertecknare kan kontrollera fullständigt, d den är kopplad till de uppgifter som den har avseende på, på ett sådant sätt att varje efterföl-

"9 Europaparlamentets och rådets beslut nr 276/ 1999/EG av den 25 januari 1999 om antagande av en flerårig handlingsplan på gemenskapsnivå för att främja en säkrare användning av Internet genom att bekämpa olagligt och skadligt innehåll på globala nät, EGT nr L 33, 6.2.1999, s. 5°Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om en gemensam ram for elektroniska signaturer, KOM 1998 297 slutlig, EGT nr C 325, 23.10.1998, s.

EG-Rätten 81

jande ändring av uppgifterna upptäcks.

Enligt förslaget förbjuds medlemsstaterna att kräva tillstånd för tillhandahållande certifieringstjänster och att hindra tillhandahållande

av

certifieringstjänster härrör från andra medlemsstater. Medlemsav som staterna skall vidare säkerställa juridiskt erkännande av elektroniska signaturer. Förslaget ålägger även medlemsstaterna att bl.a. införa bestämmelser de väsentliga krav skall gälla för elektroniska

om som signaturer och regler för för tjänstetillhandahållare CSP, Certi-

ansvar fication Service Provider.

Enligt förslaget skall direktivet genomföras i nationell rätt senast18 månader efter antagandet.

Under beslutsproceduren har föreslagits ändringar till direktivförslaget. Rådet förväntas anta s.k. gemensam ståndpunkt i april 1999.

en

3.4.8 i informationssamhället

Upphovsrätt

Kommissionen utfärdade i december 1997 ett förslag till direktiv om hannonisering vissa aspekter upphovsrätt och närstående rättig-

av av heter i informationssamhället. Direktivförslaget syftar till att främja samhandeln inom gemenskapen att förenkla och harmonisera

genom skyddet för upphovsrätt. Kommissionen har i direktivförslaget uppmärksammat fyra områden där åtgärder bör vidtas.

Mångfaldiganderätt. Medlemsstaterna skall säkerställa att upphovs- 0

män och närstående rättighetsinnehavare, dvs. utövande konstnärer,

fonogramproducenter, filmproducenter, radio/TV-företag, har

ensamrätt till direkt eller indirekt mångfaldigande sina verk, oav-

av

sett metod och form samt det sker helt eller delvis.

om

Överföring till allmänheten. Medlemsstaterna skall ge upphovs- 0

männen ensamrätt att godkänna och förbjuda all överföring till all-

mänheten deras verk oavsett distributionen sker på trådbun-

av om

den eller trådlös väg samt även allmänheten kan få tillgång till

om

verken tid och plats bestäms individuellt. Denna rätt kvarstår

som

även efter det att verket har gjorts tillgängligt för allmänheten.

Spridningsrätten. Medlemsstaterna skall säkerställa att upphovs- 0

männen får ensamrätt till sina verk vid varje form spridning till

av

allmänheten försäljning eller annat sätt. Denna rätt kon-

genom

inte inom gemenskapen inte rättighetsinnehavaren gjort

sumeras om

den första försäljningen eller någon annan fonn av överföring av

5 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om harmonisering av vissa aspekter upphovsrätt och närstående rättigheter i informations-

av samhället, KOM 97 628 slutlig, 10.12.1997.

82 EG-Rätten

äganderätten. 0 Skydd av tekniska åtgärder och information förvaltning rät-

om av

tigheter. Medlemsstaterna skall skydd mot verksamheter vilka

ge

har till syfte att kringgå tekniska åtgärder är utformade för att

som

skydda upphovsrätt eller närstående rättigheter. Vidare skall med-

lemsstaterna upprätta skydd mot den avlägsnar eller ändrar

som

elektronisk information om förvaltning av rättigheter eller den som

något sätt distribuerar ändrad information.

Enligt förslaget skall direktivet genomföras i nationell rätt senast den 30 juni 2000.

Under beslutsproceduren har föreslagits ändringar till direktivförslaget. Kommissionen förväntas utfärda ett reviderat direktivförslag i april 1999.

3.4.9 Elektronisk handel

Kommissionen utfärdade i november 1998 ett förslag till direktiv

om elektronisk handel. Direktivförslaget syftar till skapa enhetlig

att en rättslig ram för utvecklingen av den elektroniska handeln inom

gemenskapen och på så sätt säkerställa den fria rörligheten mellan medlemsstaterna för informationssamhällets tjänster. Informationssamhällets tjänster definieras i förslaget tjänster vanligtvis utförs mot

som som ersättning på distans, på elektronisk väg och individuell begäran

av en tjänstemottagare.

Genom direktivförslaget harmoniseras medlemsstaternas bestämmelser när det gäller den inre marknaden, tjänsteleverantörers etablering, marknadskommunikation, avtal på elektronisk väg, mellanhänders ansvar, etiska regler, förenklad lösning tvister, rättsliga medel samt

av samarbete mellan medlemsstaterna. Medlemsstaterna

åläggs bl.a. att se till att en tjänsteleverantör som tillhandahåller informationssamhällets tjänster och som är etablerad dess territorium, följer medlemsstatens bestämmelser på området. Medlemsstaterna får inte, med vissa undantag enligt regler på privaträttens område, begränsa den fria rörligheten för informationssamhällets tjänster härrör från medlems-

som en annan stat.

Medlemsstaterna åläggs även bl.a. att inte införa bestämmelser

om särskilt tillstånd för att tillhandahålla informationssamhällets tjänster,

52 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv vissa rättsliga

om aspekter den elektroniska handeln på den inre marknaden KOMl998 586 slutlig, EGT nr C 30, 5.2.1999, s.

EG-Rätten 83

att kräva av dem som tillhandahåller tjänsterna att tillhandahålla viss information och att inte införa lagstiftning som hindrar att avtal kan slutas elektronisk väg.

3.4.10 Kryptering

Kommissionen utfärdade i oktober 1997 ett meddelande angående digitala signaturer och kryptering. I maj 1998 utfärdade kommissionen ett förslag till direktiv om elektroniska signaturer se avsnitt 3.4.7 ovan, på området för kryptering har inget initiativ till lagstiftning

men tagits ännu. Genom meddelandet ville kommissionen skapa en debatt kring tillgång till krypterad information för brottsbekämpning, skydd för personuppgifter och behovet att effektivt kunna förmedla hemlig

av information. Regler tillgång till krypterad information bör enligt

om kommissionen begränsas till vad som är absolut nödvändigt. Fri rörlig-

het för krypteringsprodukter och krypteringstjänster måste också säk-

Kommissionen anger i meddelandet att en gemensam ram för ras. kryptografi inom gemenskapen bör inrättad till år 2000.

vara

3.5 Arbetet med konvergensfrågorna

3.5.1 Grönboken konvergens

om

Kommissionen utfärdade den 3 december 1997 en grönbok om konver-

mellan telekommunikations-, media och informationstekniksektogens rerna. Grönboken utarbetades samarbete främst mellan

genom ett kommissionens generaldirektorat X information, kommunikation, kultur och audiovisuella medier och kommissionens generaldirektorat XIII telekommunikation.

Syftet med grönboken debatt kring fenomenet kon-

är att starta en vergens och det eventuella behov av ny lagstiftning som konvergensen medför. Grönboken innehåller beskrivning och analys av konver-

en gensfenomenet, den tekniska bakgrunden till konvergens och

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, Om säkerhet och pålitlighet vid elektronisk kommunikation, Mot en europeisk ram för digitala signaturer och kryptering, KOM 97 503 slutlig. 5‘ Grönboken konvergens telekommunikation, media, och

om av informationsteknik och dess följder för lagstiftningen, en strategi för informationssarnhället, KOM97 623 slutlig, 3.12.1997.

84 EG-Rätten SOU l 999155

konvergensens effekter för berörda sektorer. Kommissionen definierar i grönboken även befintliga och potentiella hinder för konvergensutvecklingen. Därefter analyserar den inom vilka lagstiftningsområden

konvergensproblem uppstår och ställer frågor i relation till dem. som Slutligen redovisar kommissionen, till underlag för fortsatt diskussion, principer och alternativ för den fortsatta utvecklingen av lagstiftningen.

Konvergens definieras två sätt i grönbokem

möjligheten att via olika nätplattformar överföra i grunden samma 0

typ av tjänster

sammanförandet olika utrustningar för konsumentbruk, t.ex. 0 av

telefon, television och persondator

Kommissionen bedömer att konvergensen kommer att få effekter på tre plan: teknik, industri samt tjänster och marknader. l grönboken framför kommissionen att konvergensutvecklingen kan medföra positiva möjligheter för Europa, både socialt och ekonomiskt. Målsättningen är därför att skapa förutsättningar för fortsatt konvergensutveckling.

en Kommissionen dock att det är svårt att förutse konvergensut-

anser vecklingens omfattning och inriktning.

Befintliga och potentiella hinder för konvergensutveckl ingen

Kommissionen behandlar i grönboken de områden där den bedömer att det finns befintliga och potentiella hinder för konvergensutvecklingen och då i första hand de problem som är relaterade till befintlig lagstiftning. Sammanfattningsvis identifieras i grönboken följande befintliga och potentiella hinder för konvergens:

Olika regler för tillgång till användare ägande och användning av 0

nät gäller inom de olika sektorerna. Reglering innebär begränsningar i användning av infiastruktu-

0 som

ren finns i vissa av EU:s medlemsstater.

Priser för telekommunikationsyänster är alltför höga den euro- 0

peiska marknaden.

Konvergensen medför att tillgång till innehåll istället för tillgång till 0

nätkapacitet blir en flaskhals.

Programföretags minskande marknadsandelar grund av den 0

ökande konkurrensen radio/TV-marknaden kan leda till frag-

en

mentering av E U-marknaden.

Bristande immaterialrättsligt skydd kan leda till att innehållsprodu- 0

center avhåller sig från att sprida sina produkter via nya

55Grönboken, s.

EG-Rätten 85

formedlingssätt. 0 En osäkerhet angående lagstiftningen kan få till effekt att aktörer

avhåller sig från att investera i t.ex. nya tjänster. 0 Aktörer måste vara i kontakt med flera reglerande organ för att få

tillträde till marknaden. 0 Tillträde till marknaden och licensiering regleras olika i olika sekto-

rer. 0 Tillgången till nät, system med villkorad tillgång och innehåll regle-

ras olika i olika sektorer. o Fördelning av radiofrekvenser och andra resurser sker olika sätt

i de olika sektorerna, även de priser som tas ut varierar. 0 Reglering for hur mål ligger i allmänhetens intresse uppfylls

som

skiljer sig mellan de olika sektorema. v Allmänhetens förtroende för miljöer kan rubbas konsument-

nya om

skyddet inte är lika for likartad verksamhet i de olika sektorerna. 0 Brist på standarder för driftskompatibilitet och samtrafikförmåga

mellan konvergerande nät kan leda till att konvergensutvecklingen hindras.

Problem med lagstiftningen

Med utgångspunkt i ovan angivna hinder för konvergensutvecklingen, behandlar kommissionen översiktligt de lagstiftningsproblem som har uppstått och som kan komma att uppstå i samband med konvergens. Hindren beror dels osäkerhet inför tillämpningen av gällande rätt, dels att olika lagstiftning tillämpas på de sektorer som berörs av konvergensen. Kommissionen definierar sju huvudområden där lagstiftningen kan medföra att konvergensutvecklingen hindras eller där lagstiftningen måste ses över för att dess mål inte skall gå förlorade:

definitioner tillträde till marknaden och licensiering tillgång till nät, system med villkorad tillgång och innehåll tillgång till frekvensspektrum standarder prissättning enskilda konsumentintressen

Kommissionen utelämnar uttryckligen från sin analys ägande av medier, digitala signaturer, immateriella rättigheter och upphovsrätt eftersom dessa frågor behandlas inom ramen for andra åtgärder inom EU.

86 EG-Rätten

Definitioner

Den tekniska konvergensen medför att de tidigare klara gränserna mellan sektorerna suddas ut och att de kriterier dess definitioner

som bygger förändras eller blir irrelevanta. Kommissionen påpekar därför att en generell distinktion mellan telekommunikations- och radio/TV-sektorerna inte är hållbar i en framtida multimediemiljö och att de definitioner som distinktionen bygger måste ses över då den aktuella situationen leder till en osäkerhet inför vilket regelverk som är tillämpligt viss typ tjänst eller infrastruktur. Kommissionen

en av framför tre aspekter som bör ligga till grund för bedömningen av definitionerna. De skall vara hållbara mot bakgrund av den tekniska utvecklingen. De skall leda till att en tjänst omfattas av flera regelverk endast om det är motiverat. De skall inte leda till diskriminering genom att samma nät eller tjänster regleras olika sätt.

Det finns enligt kommissionen tre alternativa möjligheter att lösa de problem som är relaterade till definitioner. Ett alternativ är att fortsätta tillämpa befintliga definitioner och vid behov anpassa tillämpningen till de nya förutsättningarna. Ett andra alternativ är att skapa en kategori nya tjänster. Ett tredje alternativ är att anpassa definitionerna till de nya förutsättningarna. Dessa tre alternativ följer i princip de generella alternativ till utveckling av lagstiftningen som kommissionen föreslår se nedan.

Tillträde till marknaden och licensiering

Kommissionen i grönboken att marknadstillträde kan hindras

anger flera olika sätt bl.a. genom olika former av beviljande av monopol eller särskilda rättigheter till nät eller tjänster, begränsningar av vilka tjänster som får tillhandahållas via ett nät eller genom krav att vissa tjänster skall levereras.

De olika licensieringssystem som gäller inom och mellan sektorerna kan enligt kommissionen innebära ett hinder för konvergensut-vecklingen. Kommissionen menar att behovet av licensieringsför-faranden samt dess för- och nackdelar i en konvergerad miljö måste undersökas. Det kan bli aktuellt att skapa gemensamma principer för utfärdande av licenser för de konvergerande sektorerna inom gemenskapen. Kommissionen föreslår att följande principer bör ligga till grund för licensieringssystemen: 0 att utfärdande myndigheter är självständiga i förhållande till aktö-

rema 0 att förfaranden är öppna för insyn och icke-diskriminerande

EG-Rätten 87

o att myndigheterna håller tidsplaner för besluten och att besluten är

möjliga att överklaga 0 att avgifter står i proportion till de administrativa kostnaderna avser

frekvenser

Tillgång till nät, system med villkorad tillgång och innehåll

Kommissionen påpekar i grönboken att frågor om tillgång till nät och innehåll samt under vilka villkor tillgång ges, kommer att spela en central roll i en konvergerad miljö. Kommissionen uppmärksammar i grönboken att gällande EG-rätt innehåller skilda regler avseende tillgång till nät beroende på sektor och att detta kan komma att leda till en snedvriden konkurrens i en konvergerad miljö. Detta gäller t.ex. Internettillhandahållamas rättigheter till samtrafik och deras motsvarande skyldigheter. Kommissionen tar även upp frågan om det finns ett behov av att separera de lokala näten eller att separera infrastruktur från tillhandahållande av tjänster.

l grönboken uppmärksammar kommissionen att olika former av navigeringssystem såsom webbläsare och sökmotorer för Internet och elektroniska programguider kan skapa konkurrensproblem om aktörer nekas tillträde till dem. Även s.k. Application Programming

Interface

API, dvs. programvaror som behövs för att använda interaktiva tilllämpningar, kan komma att skapa konkurrensproblem om de inte är kompatibla och inte alla aktörer ges tillträde till dessa rimliga villkor. Navigeringssystem är endast föremål för tillämpning av de generella konkurrensreglerna.

Konvergensen kan medföra att det skapas fler distributionskanaler och att det skapas nya system för distribution. Detta kan leda till en ökad konkurrens på innehållsmarknaden. De avtal om exklusivitet i samband med distribution av innehåll som är vanliga idag kan komma att bli mindre viktiga. Kommissionen ställer frågan vilka behov detta kan komma att medföra.

Frekvenser

Digitaliseringen som ligger till grund för konvergensen medför en effektivare användning frekvenserna. Trots detta tror kommissionen

av att konvergensen kommer att få till följd en ökad efterfrågan frekvensutrymme och att frekvensspektrum även fortsättningsvis kommer att utgöra en begränsad resurs. Kommissionen menar i grönboken att de olikheter som idag råder mellan frekvenstilldelning och priser för fre-

88 EG-Rätten

kvenser mellan sektorerna kan leda till konkurrenssnedvridningar i en konvergerad miljö. Problemet till diskussion i grönboken och

tas upp olika alternativ till lösning föreslås, t.ex. auktionering av frekvenserna. I samband med frekvensproblemen diskuterar kommissionen även frå-

behovet samordning for övergång från analog gan om av en gemensam till digital teknik.

Standarder

Enligt kommissionen är det viktigt att uppnå internationell driftskompatibilitet mellan nät och tjänster när gränserna mellan de tidigare åtskilda sektorerna blir mindre tydliga och globaliseringen av marknaden ökar. Utarbetandet standarder spelar viktig roll för att uppnå

av en dessa syften. Detta arbete kan enligt kommissionen ske genom främjandet av s.k. workshopmekanismer.

Prissättning

Dagens regelsystem innehåller skillnader mellan de olika sektorerna vad prisregleringar. Kommissionen att det är viktigt att

avser anger undersöka i vilken mån olika reglers tillämpning inom de olika sekto-

kan medföra snedvridningar konkurrensen på en konvergerad rerna av marknad.

Enskilda konsumentintressen

Kommissionen i grönboken, utan att närmare utveckla frågorna,

anger även konsumentintressen bör få fortsatt skydd i konvergerad

som en miljö. Exempel områden enligt kommissionen bör uppmärk-

som

är integritetsfrågor, for innehåll och skydd för mindersammas ansvar åriga, yttrandefrihet i förhållande till ärekränkning, jurisdiktion och konsumentrepresentation.

Mål ligger i allmänhetens intresse

som

Kommissionen beaktar i grönboken konvergensens inverkan på områden ligger i allmänhetens intresse såsom samhällsomfattande

som tjänster och public service, innehållsrelaterade mål samt vissa övriga mål i allmänhetens intresse: skydd integritet och data, kryptering och

av digitala signaturer, kulturell mångfald och skydd av minderåriga samt

EG-Rätten 89

den allmänna ordningen. Kommissionen betonar inledningsvis att mål som ligger i allmänhetens intresse finns inom alla de sektorer som berörs av konvergens och att skyddet dessa intressen inte skall gå av förlorat i samband med konvergensutvecklingen. Lagstiftningen måste utformas så att målen kan uppnås även i fortsättningen. Konvergensen kan emellertid komma att påverka skall uppnå målen och hur vem som detta skall ske.

Principer för framtida lagstiftning

Kommissionen föreslår i grönboken fem olika principer för framtidens regleringspolitik: Regleringen bör begränsas till vad är strikt nödvändigt för att som uppnå tydligt fastställda mål. Enligt kommissionen medför de snabba förändringarna området att reglerande myndigheter bör undvika att överreglera att genom skapa nya regler eller utvidga befintliga regelverks tillämpning till oreglerade sektorer såvitt detta inte är motiverat. Framtida reglering bör tillgodose användarnas behov. Regelverket skall främja en förbättrad servicenivå, öka valmöjlighetema, sänka priserna, respektera konsumenternas rättigheter och allmänna offentliga intressen. Reglerande beslut bör styras av behovet ett tydligt och förutsägav bart ramverk. Regelverket bör tydligt och förutsebart så att företagen vågar vara investera. De frågor lämnas åt marknadsreglering skall enligt som kommissionen klart och tydligt liksom de områden där osäanges kerhet om reglering råder. 4. Fullt deltagande i konvergerad miljö bör säkerställas. en De regler som finns idag angående samhällsomfattande tjänster och radio och TV i allmänhetens tjänst skall ligga till grund för offentliga myndigheters arbete med att säkerställa att hela samhället kan delta i en konvergerad miljö. Oberoende och effektiva reglerande kommer att organ vara av central betydelse för en konvergerande miljö. Konvergensen medför en ökad konkurrens marknaden vilket medför ett behov av effektiva reglerande I synnerhet när staorgan. ten är delägare i aktörer på marknaden är det viktigt med självständiga reglerande organ.

90 EG-Rätten

Alternativ för utveckling av lagstiftningen

Till grund for den debatt kring konvergensen som kommissionen vill starta presenteras tre alternativ för utveckling av lagstiftningen: l Att bygga vidare nuvarande strukturer. Detta alternativ innebär att lagstiftningens vertikala struktur lämnas intakt, dvs. att särskilda regler gäller for bl.a. telekommunikations-, radio/TV- och IT-sektorerna. Anpassningen till de nya förutsättningarna kommer istället att ske från fall till fall genom en successiv förändring/utvidgning av reglerna till de nya situationerna. Dessa ändringar kommer främst att göras nationell nivå. För att bestämma hur olika verksamheter skall kategoriseras, kan tolkning ske av de befintliga bestämmelserna. Vissa områden kan behöva regleras på europeisk nivå för att undvika att alltför stora skillnader uppstår mellan reglerna i de olika länderna. Detta alternativ kommer att leda till att anpassningen av regelverken kommer att ske i samma takt som utvecklingen på marknaden och att inga omfattande förändringar av regelverket behöver genomföras inom den närmaste framtiden. Detta medför att regelverket blir förutsebart. Det förra alternativet innebär dock att de hinder for konvergens som finns i regelverken idag kvarstår och att det kan uppstå stora skillnader mellan tillämpliga regler i de olika medlemsstaterna. 2 Att utveckla separata regler för nya verksamheter, vid sidan av regleringen av telekommunikations- och radio/TV-sektorema. De nya tjänster som inte faller under ett visst regelverk idag tas åt sidan och antingen regleras separat i ett nytt regelsystem eller lämnas oreglerade. De tjänster som karaktäriserar konvergensen kommer att utgöra en ny tjänstekategori, vid sidan av de traditionella sektorerna. Regelverket anpassas automatiskt till att inte vara så beroende av det nät som används. Enligt kommissionen kan ett problem med detta alternativ att det är svårt att kategorisera

vara tjänsterna och att avgöra vilken tjänst som skall regleras separat och vilken tjänst som skall anses falla under traditionella definitioner. 3 Ett gradvis införande av en ny regleringsmodell som omfattar alla typer av befintliga och nya tjänster. Kommissionen anger detta det mest långtgående alternativet

som och att det innebär en grundläggande förändring av dagens regelverk. Ändringen innebär dock inte att all befintlig lagstiftning skall upphävas, utan snarare att den bättre anpassas till dagens situation. De nya reglerna skall främja flexibilitet, undanröja inkonsekvenser, undvika diskriminering inom och mellan sektorerna samt säkerställa att mål i allmänhetens intresse uppnås. Alternativet innebär att det skapas ett gemensamt system för såväl gamla som nya tjänster.

EG-Rätten 91

Kommissionen anser att detta alternativ kan framstå omfat-

som

tande, men påpekar att förändringar kan ske successivt och

begränsade områden, t.ex. nätdrift eller tillgång till nät.

3.5.2 Kommissionens arbetsdokument

om

konvergens

Kommissionen utfärdade i juli 1998 ett arbetsdokument konver-

om gens. Arbetsdokumentets första del innehåller sammanställning

en av de kommentarer inkommit till kommissionen under det offentliga

som samrådet för grönboken. De alternativ till utveckling lagstiftningen

av som kommissionen presenterade i grönboken fick stor uppmärksamhet i remissvaren. Alternativ l att bygga vidare nuvarande strukturer erhöll störst stöd både bland medlemsstaterna och andra berörda parter, vilket motiverades bl.a. med att alternativet skapar rättssäkerhet och så sätt främjar investeringar, samtidigt mål ligger i det all-

som som männas intresse får fortsatt skydd. I flera remissvaren belystes även

av att en anpassning av dagens regelstruktur är ändamålsenlig på kort sikt, men att en annan struktur i synnerhet för nät och infrastruktur kan

- bli aktuell på lång sikt. I samband härmed lades förslag att skapa

om en distinktion mellan nät och innehåll. Nät kan så sätt regleras avskilt från innehåll och innehållsregleringen efter tjänsters olika

anpassas karaktär. Alternativ 2 att utveckla separata regler för verksamhe-

nya ter, vid sidan av regleringen av telekommunikations- och radio/TVsektorerna fick endast begränsat stöd i remissvaren. Alternativ 3 ett gradvis införande av en ny regleringsmodell omfattar alla typer

som av befintliga och nya tjänster fick visst stöd i remissvaren,

men av synpunkterna framgick att införandet regleringsmodell bör ske

av en ny gradvis. Av en del framgick även att denna omfattande förändring

svar endast är gångbar för vissa delar regleringen och först när full-

av en ständig övergång till digitala radio- och TV-sändningar har skett.

I arbetsdokumentets andra del tar kommissionen tre områden

upp som fått stor uppmärksamhet i remissvaren till vidare samråd och ställer ytterligare frågor i anslutning till dem. Det första området är tillgång till nät och digitala portar i konvergerad miljö t.ex. set-top-boxar,

en API, elektroniska programguider och accessnätet. Kommissionen

5° Kommissionens arbetsdokument, Sammanfattning resultaten från det

av offentliga samrådsförfarandet i fråga om "Grönboken konvergens

om av telekommunikation, media och informationsteknik och dess följder för lagstiftningen", Områden där ytterligare överväganden krävs, SEK 98 1284, 29.7.1998.

4 19-0366Konvergens

. . .

92 EG-Rätten

efterlyser synpunkter på: 0 vilka är de avgörande tillträdesfrågorna

som

vilket behovet är sektorspecifik reglering som komplement till 0 av

allmän konkurrensrätt

vilken form sektorspecifik reglering som är lämplig och inom 0 av

vilken tidsram 0 vilken omfattning den sektorspecifika regleringen skall ha.

Det andra området är att skapa ett regelverk för investeringar, innovation och främjande europeisk innehållsproduktion samt distribution

av och tillgång till innehåll. Kommissionen efterlyser synpunkter : 0 utveckling och främjande av den europeiska audiovisuella inne-

hållsindustrin och dess produktion, distribution och tillgänglighet i

en digital miljö 0 i vilken omfattning och vilket sätt man vid utformning av regel-

verket skall beakta den investeringsnivå som krävs för att skapa

digitala plattformar, nät och tjänster.

Det tredje området är att säkerställa balanserad regleringsstrategi. I

en remissvaren har regleringens betydelse och dess mål uppmärksammats. Kommissionen efterlyser synpunkter på: 0 vilka principer som är mest lämpliga för en bra balans mellan mål i

allmänhetens intresse och främjandet av en öppen konkurrensutsatt

marknad och inom vilken tidsram dessa principer och åtgärder skall

införas 0 vilka kriterier som kan säkerställa att sektorspeciñk reglering är

proportionerlig

inom vilka områden självreglering kan bli aktuell för att uppnå 0

balans och vilka som skall delta i utformning och genomförande av

självreglerande mekanismer.

3.5.3 Europaparlamentets yttrande

Europaparlamentet antog den 22 oktober 1998 en resolution om kon-

innehåller förslag till och riktlinjer för det fortsatta arbetet vergens som med konvergensfrågoma. I resolutionen anger Europaparlamentet bl.a. att regelverket för infrastruktur skall vara avskilt från reglerna som rör det innehåll som transporteras över näten. Vidare kan enligt Euro-

57 Resolution A4—0328/98 om kommissionens grönbok om konvergens av telekommunikation, media och informationsteknik och dess följder för lagstiftningen, 22.10.1998.

EG-Rätten 93

paparlamentet viss sektorspecifik reglering alltjämt nödvändig för vara att uppnå vissa mål som inte kan uppnås endast genom tillämpning av generella konkurrensregler. Nya regler skall dock endast det antas om är nödvändigt för att skydda konsumenternas och allmänhetens intressen när industrins självreglering inte är tillräcklig. Europaparlamentet kommissionen att lägga fram förslag uppmanar till tydliga definitioner den verksamhet och de tjänster regleras av som för att undvika skillnader medlemsstaterna emellan. Kommissionen uppmanas även bl.a. att utfärda förslag till direktiv för att åtgärda de brister som finns i regleringen avseende konsumenträttigheter.

3.5.4 Svenska yttranden över grönboken

Den svenska regeringen formulerade i maj 1998 ett första yttrande över kommissionens grönbok om konvergens. l yttrandet regeringen anger att den vill invänta den svenska Konvergensutredningens slutsatser innan den tar slutlig ställning till de frågor väcks i grönboken. Yttsom randet innehåller därför redogörelse för gällande reglering och en en sammanfattning av de svenska remissvaren på grönboken. Regeringen poängterar att kommissionens tredje alternativ till reglering, dvs. den teknikneutrala, horisontella modellen för reglering distributionsledet av bör studeras närmare och att, det är viktigt att vid sådan anpassning en av lagstiftningen inte allmänna intressen åsidosätts eller attambitionsnivån för att upprätthålla samhälleliga skyddsintressen sänks. Bland de allmänna synpunkter kommit fram under remissen som nämns stora förhoppningar om att konvergensen skall komma att innebära en drivkraft för sysselsättning och tillväxt, ökade valmöjligheter för konsumenterna och en större kulturell mångfald. Vidare framförs att osäkerhet avseende lagstiftningen kan utgöra ett hinder mot konvergensutvecklingen. När det gäller utvecklingen lagstiftningen framförde flera av remissinstanser att generell konkurrensrättslig lagstiftning skall vara vägledande, medan andra påpekade att aktörers kontroll över teknik och infrastruktur påverkar etableringsmöjligheterna. En målsättning med lagstiftningen bör vara att skydda konsumenten, stimulera mångfald och utveckling samt att främja konkurrensen. Regleringen bör vara generell och övergripande. Flera instanser framför även att regelstrukturen bör vara teknikneutral samt oberoende plattformar och distriav butionssätt. Beträffande kommissionens tre alternativ till utveckling av lagstiftningen, ansåg de flesta svenska remissinstansema horiatt en sontell lagstiftning bör införas, dvs. separation reglerna för innehåll av från reglerna om infrastruktur. Andra att det är bättre att bygga anser

94 EG-Rätten

vidare på den nuvarande strukturen.

Den svenska regeringen utfärdade i november 1998 ett andra yttrande över grönboken om konvergens med anledning av de ytterligare frågor som kommissionen ställt i sitt arbetsdokument om konvergens. Även i detta yttrande hänvisar regeringen till Konvergensutredningens arbete och att den vill invänta utredningens slutsatser innan den tar slutlig ställning till frågorna om hur konvergensen bör påverka regleringen av de aktuella områdena. Regeringen framför dock allmänna kommentarer till kommissionens sammanfattning av resultaten från det offentliga samrådet.

Regeringen behandlar i yttrandet frågor om tillgång till distributionssystem, en fungerande konkurrens, sektorspecifika regler, tillgång till radiofrekvenser, en teknikoberoende reglering, olika samhällsintressen, öppna tekniska standarder, stöd till audiovisuella produktioner, ett gynnsamt investeringsklimat, balansen mellan konkurrensfrämjande och andra samhälleliga intressen, proportionell sektorspecifik reglering och områden lämpade för självreglering.

3.5.5 Kommissionens meddelande konvergens

om

Kommissionen utfärdade i mars 1999 ett meddelande om konvergens i vilket den redovisar riktlinjerna för det fortsatta arbetet med konvergensfrågoma. Kommissionen redogör i meddelandet även för resultatet av första och andra omgången av det offentliga samrådet samt för Europaparlamentets yttrande.

I kommissionens arbetsdokument uppmärksammades tre frågor se avsnitt 3.5.2. När det gäller den första frågan om tillgång till nät och digitala portar, varierade svaren från samrådet beroende vilken typ av verksamhet som parterna företräder, från att tillgång skall vara reglerat, till att det inte skall regleras överhuvudtaget. På lång sikt ansåg dock de flesta parterna att ingen reglering för tillgång skall finnas.

När det gäller den andra frågan om ett regelverk för investeringar, innovation och främjande av europeisk innehållsproduktion samt distribution och tillgång till innehåll framgick kommentarerna en prefe-

av rens för investeringsstöd framför bestämmelser om särskilda programkvoter. Andra faktorer som ansågs viktiga var ett förutsebart regelverk

58Communication to the European Parliament, the Council, The Economic and Social Committee and the Committee of the Regions, The Convergence of the Telecommunications, Media and Information Technology Sectors and the Implications for Regulation, Results of the Public Consultation on the Green Paper COM97 623, COM1999 108 final.

EG-Rätten 95

och utarbetande av gemensamma standarder. När det gäller den tredje frågan om införande av en balanserad regleringsstrategi framkom att det denna punkten inte finns några särskilda motsättningar mellan det allmännas och marknadens intressen. Självreglering ansågs vara lämplig avseende innehållsfrågor och utarbetande av standarder, däremot inte för att hantera marknadskrafmen terna. Kommissionen gör i meddelandet en sammanfattning av de viktigaste konklusionerna från de båda offentliga samrådena enligt nedan: 0 Regleringen skall värna om allmänhetens intresse och främja investeringar. 0 Regleringen skall vara öppen, klar och proportionell. Dessutom skall åtskillnad göras mellan regler för att värna det allmänna intresset, sektorspecifik reglering som kompletterar generella konkurrensregler och åtgärder som vidtas för att uppnå särskilda politiska mål. 0 Regleringen för transport skall skiljas från den för innehåll. Sambandet mellan dessa verksamheter måste emellertid uppmärksammas bl.a. med hänsyn till eventuella konkurrensproblem. All infrastruktur skall behandlas lika oberoende den tjänst transav som porteras och innehållsregleringen skall stå i överensstämmelse med tjänstemas särskilda karaktär. Nya tjänster skall omfattas av en ändamålsenlig reglering. 0 Radio och TV i allmänhetens tjänst måste regleras ett ändamålsenligt sätt i den nya miljön. Medlemsstatemas kompetens området skall respekteras. 0 Konkurrensreglerna skall tillämpas effektivt och den sektorspeciñka regleringen skall gradvis upphävas. 0 Åtgärder skall vidtas för att främja europeiskt innehåll.

Kommissionen avser att fortsätta arbetet med konvergensfrågoma genom att utarbeta förslag till reformering av regleringen. Ändringar av regleringen för infrastruktur och anslutna tjänster kommer att föreslås inom de närmaste två åren del den sedan tidigare planerade som en av översynen av kommunikationsregleringen. Förslag reglering om av innehållstjänster kommer antingen att innebära ändringar i nuvarande reglering eller förslag till helt ny reglering. Dessutom planeras särskilda åtgärder både avseende regleringen för innehåll och infrastruktur. När det gäller innehåll skall kommissionen tillse att medlemsstaterna genomför och tillämpar ändringsdirektivet till direktivet TV utan om gränser. Dessutom skall förslag och åtgärder vidtas för att främja produktion och distribution av europeiskt innehåll i den audiovisuella sektorn MEDIA III programmet. När det gäller infrastrukturrelaterade frågor skall kommissionen tillse att direktivet TV-standarder om

96 EG-Rätten

genomförs och tillämpas i medlemsstaterna. Direktivet skall även ses över för eventuella ändringar. Kommissionen skall dessutom utfärda ett meddelande den allmänna konsultationen angående grönboken om

om frekvenser.

Under våren 1999 rådet anta vissa slutsatser med anledning av

avser kommissionens arbete med grönboken konvergens. Rådet förutsät-

om ter att kommissionen beaktar dessa slutsatser när nya regler föreslås.

3.5.6 Kommentar

Den gällande EG-rätten medför problem i samband med konvergensutvecklingen vilket kommissionen har framfört bl.a. i grönboken om konvergens. I det följande görs vissa anmärkningar kring gällande EGrätt och dess tillämplighet vissa av de problemområden som kommissionen uppmärksammar i grönboken.

Definitioner

Ett de största problemen konvergensutvecklingen medför för

av som EG-rätten gäller definitionerna eftersom dagens definitioner skapar Förutsättningarna för att främst skilja telekommunikations- och medieområdena åt. Åtskillnaden grundar sig bl.a. distinktion mellan

en offentlig och privat kommunikalion. Telekommunikation betraktas generellt privat kommunikation sker från punkt till punkt, dvs.

som som mellan bestämda mottagare, medan radio/TV definieras offentlig

som kommunikation sker från punkt till flerpunkt, dvs. kom-

som munikationen är avsedd för mottagning av allmänheten. Konvergensen och Internets framväxt leder emellertid till att skillnaden mellan offentlig och privat kommunikation blir mindre tydlig.

Distinktionen mellan offentlig och privat kommunikation inom EGrätten återfinns i första hand i definitionen av TV-sändning i artikel l i direktivet 89/552/EEG TV utan gränser:

TV-sändning: den ursprungliga överföringen TV-program avsedda för

av

mottagning av allmänheten egen markering, per tråd eller genom luften

inklusive överföring via satellit, i okodad eller kodad form. Den innefattar

inte kommunikationstjänster som tillhandahåller data eller andra medde-

efterfrågas individuellt såsom telefax, databaser och andra lik-

landen som

nande tjänster.

Definitioner teletjänster inom teleregleringen innehåller istället mot-

av svarande negativa definition dvs. direktiven området omfattar inte

EG-Rätten 97

radio/TV-tjänster. Detta innebär att definitionen av TV-sändning, där skillnad görs mellan offentlig och privat kommunikation, indirekt fâr effekter även för definitionerna telekommunikationsområdet. Se t.ex. definitionen av teletjänster i artikel 2.3 iONP-direktivet 90/387 i dess lydelse efter ändringen genom direktiv 97/51/EG:

teletjänsterz tjänster vars tillhandahållande helt eller delvis består av sändning och dirigering av signaler i ett telenät med undantag för radio- och TV-tjänster egen markering.

Direktivet 97/13/EG om allmän auktorisation och individuella tillstånd tillämpar samma definition teletjänster som ONP-direktivet, och i

av artikel 1.2 anges att direktivet inte skall inverka tillämpning av:

...de särskilda bestämmelser som har antagits av medlemsstaterna i enlighet med gemenskapslagstiftning om distribution av audiovisuella program avsedda för allmänheten och innehållet i sådana program egen markering,

I detta sammanhang kan äveninämnas att begreppet television inte är definierat, varken i direktivet 89/552/EEG TV utan gränser, direktivet 95/47/EG om TV-standarder eller telekommunikationsdirektiven. Eftersom konvergensen medför att det är oklart vad som skall ingå i begreppet, kan detta komma att skapa tillämpningsproblem.

Inom EG:s telekommunikationsreglering tar definitionerna sin utgångspunkt i det nät som används för att förmedla en tjänst. Teletjänster definieras t.ex. i artikel 1 i tjänstedirektivet 90/388/EEG eller i artikel 1 i samtrafikdirektivet 97/33/EG som tjänster vars tillhandahål-

av Detta innebär att direktivens regler endast omfattar ett visst nät eller tjänster som förmedlas över detta nät. De definitioner som görs på grundval av det nät som används för förmedling, kan medföra att liknande tjänster regleras olika när konvergensen medför att näten blir substituerbara. I artikel 2 i samtrafikdirektivet 97/33/EG definieras telenät som de överföringssystem och, i förekommande fall, den kopplingsutrustning och andra resurser som möjliggör överföring av signaler mellan bestämda nätanslutningspunkter via tråd, via radio, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska media.

Att definitionerna görs avhängiga skillnaden mellan offentlig och

av privat kommunikation respektive över vilken typ av nät som en tjänst förmedlas är inte de enda kriterier förorsakar problem med gäll-

som

5° De svenska versionerna är inte identiska medan de engelska innehåller samma termer; transmission and routing.

98 EG-Rätten

ande definitioner i samband med konvergens. Ett annat exempel är definitionen taltelefoni enligt artikel l i tjänstedirektivet

av 90/388/EEG:

det kommersiella tillhandahållandet till allmänheten av direktöverföring

och koppling tal i realtid mellan det allmänt tillgängliga nätets anslut-

av

ningspunkter möjliggör för varje användare att använda utrustning

som

ansluten till sådan nätanslutningspunkt för att kommunicera med en

en

annan anslutningspunkt

I sitt tillkännagivande statusen för tal över Internet, slår kommis-

om sionen fast att Intemettelefoni, åtminstone i dagsläget, inte omfattas av definitionen taltelefoni i tjänstedirektivet 90/388/EEG. Kommissio-

av

motiverar sitt ställningstagande med att tal över Internet inte sker i nen realtid, inte tillhandahålls kommersiellt och inte sker till och från allmänt tillgängliga kopplade näts nätanslutningspunkter.

Tillträde till marknaden och licensiering

Skilda regler avseende tillträde till marknaden och licensiering mellan de olika sektorerna kan hindra konvergensutvecklingen och även leda till konkurrenssnedvridningar. Det finns inom EG-rätten inget absolut förbud mot begränsningar tillträde till marknaden. Enligt artikel 90 i

av EG-fördraget medges att särskilda och exklusiva rättigheter utfärdas under vissa förutsättningar, det kan motiveras av allmänt ekono-

om miskt intresse. Det är emellertid artikel 90 legat till grund för

som avregleringen av telemarknaden.

Det föreligger skillnader i reglering mellan telekommunikationsoch radio/TV-sektorema avseende tillträde till marknaden. Tillträde till telekommunikationsmarknaden har i många länder varit hindrat genom nationella monopol, den skall enligt EG-rätten vara avreglerad

men sedan den 1januari 1998. Marknadstillträde radio/TV-området är däremot inte reglerat gemenskapsnivå, utan detaljerade regler forekommer i regel på nationell nivå. Inom IT-sektom är marknadstillträde i huvudsak oreglerat.

EG-rättens regler licensiering inom telekommunikationssektom

om finns i artikel 3 i tjänstedirektivet 90/388/EEG och i direktivet 97/ 13/EG allmän auktorisation och individuella tillstånd. Genom

om dessa regler fastställs vilka villkor och förfaranden för auktorisation och tillståndsgivning medlemsstaterna får fastställa. Distribution

som

audiovisuella avsedda för allmänheten lämnas uttryckligen av program utanför dessa direktivs tillämpning, jfr artikel 1.2 i direktivet 97/13/EG

allmän auktorisation och individuella tillstånd. om

EG-Rätten 99

Licensiering inom radio/TV-sektom är inte reglerad inom EG-rätten. Reglerna i direktivet TV utan gränser 89/552/EEG kan emellertid i praktiken få viss effekt genom att underlätta tillträde till marknaden eftersom en medlemsstat inte får hindra vidaresändning från en annan medlemsstat. Direktivet harmoniserar även i viss mån de krav som ställs på programforetagen. Det finns dock inga harmoniserade licensieringsprocedurer eller licensieringsvillkor på EG-nivå.

Tillgång till nät, system med villkorad tillgång och innehåll

Idag är villkoren för tillgång till nät och innehåll eller system medvillkorad tillgång i huvudsak föremål för kommersiella avtal varvid tilllämpningen av EG-rättens konkurrensregler är viktig. Det finns emellertid viss sektorspeciflk reglering bl.a. rörande samtrafik och driftskompatibilitet inom telekommunikationsområdet samt rörande villkorad tillgång området for digital-TV.

Inom telekommunikationssektom kompletteras de generella konkurrensreglerna av särskilda regler som säkrar tillgång till nät. Detta garanteras främst genom regler om samtrafik. I artikel 4a i tjänstedirektivet 90/388/EEG fastställs medlemsstaternas grundläggande skyldigheter att tillse att teleoperatörer träffar avtal om samtrafik, medan de detaljerade reglerna återfinns i samtrafikdirektivet 97/33/EG. Medlemsstaterna åläggs genom samtrafikdirektivet bl.a. skyldighet att verka

en för att avtal om samtrafik träffas under rimliga, rättvisa och icke-diskriminerande villkor. Samtrafikskyldigheter gäller enligt artikel 4.1 i samtrafikdirektivet organisationer som fått tillstånd att tillhandahålla allmänt tillgängliga telenät och/eller allmänt tillgängliga teletjänster. Samtrafik behandlas även i kommissionens meddelande om tillämpningen av konkurrensreglema på tillträdesavtal inom telesektom och kommissionens rekommendationer om prissättning vid samtrafik och särredovisning och kostnadsredovisningssystem for samtrañkkostnader. Frågan har väckts om samtrañkbetämmelsema skall utökas till att gälla även kabel-TV-nät eftersom de inte omfattas av samtrafikdirektivets bestämmelser.

Tillgång till nät omfattas inte enbart av samtrafikregler, utan även av s.k. ONP-direktiv, där bestämmelser om driftskompatibilitet och regler om tillgång till nät fastställs. ONP-direktiven tillämpas endast allmänt tillgängliga telenät och allmänt tillgängliga teletjänster, jfr artikel 1.1 i ONP-direktivet 90/3 87/EEG eller det fasta allmänt tillgängliga telefonnätet och fasta allmänt tillgängligatelefonitjänster, jfr ONPdirektivet 98/1 O/EG om taltelefoni.

System med villkorad tillgång, dvs. olika former av tekniska lös-

100 E G-Rätten

ningar för att garantera operatörerna betalning för de tjänster de tillhandahåller t.ex. i form av prenumerationer eller avgifter, regleras inom EG-rätten i direktivet 98/84/EG om villkorad tillgång och i direktivet 95/47/EG om TV-standarder. Direktivet 95/47/EG innehåller regler om villkorad tillgång till digitala TV-tjänster och är tillämpligt oavsett om televisionssignaler förmedlas över kabel, via satellit eller ärmarksända, jfr artikel Direktivet medför att de tekniska tjänsterna skall tillhandahållas tjänsteleverentörema rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor. Direktivet 98/84/EG ålägger medlemsstaterna att införa reglering som hindrar tillverkning, försäljning m.m. i kommersiellt syfte av utrustning eller programvara som anpassats för att bereda någon tillgång till vissa tjänster utan leverantörernas godkännande. Detta direktiv innebär en horisontell reglering genom att rikta sig till alla former av system för villkorad tillgång.

Idag finns, utöver generell konkurrensrätt, ingen särskild reglering inom EG-rätten som täcker navigeringssystem såsom webbläsare, sökmotorer Internet och elektroniska programguider.

På avtal om upplåtelse av innehåll tillämpas generella konkurrensregler. Det finns i artikel 3a i ändringsdirektivet till direktivetTV utan gränser 97/36/EG även vissa regler om att allmänheten skall säkras tillgång till vissa program som bedöms vara av särskild vikt för samhället.

Frekvenser

Frekvenstilldelning sker på nationell nivå och koordineras internationell nivå inom Internationella teleunionens världsradiokommunikationskonferens World Radiocommunications Conference, WRC. EU har inga befogenheter att tilldela frekvenser eftersom området bedöms falla under subsidiaritetsprincipens tillämpning. Kommissionen vidtar emellertid främst på telekommunikationsområdet harmoniseringsåtgärder och samarbetar med europeiska post- och telesammanslutningen CEPT och dess kommittéer europeiska radiokommunikationskommittén European Radiocommunications Committee, ERC och dess permanenta kontor European Radiocommunications Oflice, ERO. I maj 1998 tog kommissionen initiativ till en gemensam frekvensplan inom EU inför WRC 1999.60 I syfte skapa debatt hur fre-

att en om

°° Communication from the Commission to the European Parliament and the Council, Radio frequency requirements for Community policies context of the World Radio Conference 1999 WRC -99, COM1998 298 final, 13.5.1998.

EG-Rätten 101

kvenspolitiken skall utformas i EU har kommissionen även utfärdat en grönbok om frekvenser se avsnitt 3.2.7 ovan.

Prissättning

Genienskapsrätten reglerar frågor om prissättning olika inom de sektorer som påverkas av konvergensen. Priserna inom telekommunikationssektorn är underställda regler om det slutliga användarpriset genom reglerna om att s.k. samhällsomfattande tjänster skall tillhandahållas till ett överkomligt pris enligt artikel 2 italtelefonidirektivet 98/l0/EG. Avseende vem som skall tillhandahålla dem och frågor om dess finansiering, även tjänstedirektivet 90/388/EEG och samtrañkdirektivet

se 97/33/EG. Taxor För fast telefoni, förhyrda förbindelser och samtrañk skall vara kostnadsorienterade om tjänsterna tillhandahålls av en operatör som har ett betydande inflytande på marknaden, jfr artikel 17 i taltelefonidirektivet, artikel 10 i ONP-direktivet 92/44/EEG om Förhyrda förbindelser och artikel 7 i samtrafikdirektivet samt de rekommendationer kommissionen utfärdat om prissättning av samtrafik

som och kostnadredovisning för samtrafikkostnader.

Radio och TV i allmänhetens tjänst regleras inte inom EG-rätten, utan nationell nivå. Vissa bestämmelser avseende innehåll i TVsändningar finns emellertid i direktivet utan gränser 89/552/EEG, och enligt Amsterdamfördragets protokoll C om systemet för radio och TV i allmänhetens tjänst tillåtes medlemsstaterna att definiera, finansiera och organisera en radio och TV i allmänhetens tjänst utan att det anses strida mot övriga bestämmelser i fördraget.

4 Förhållandena i andra länder

några

l Danmark

Lagstiftning

Den danska regleringen telekommunikationer är inte samlad i en lag,

av utan är uppdelad på flera separata lagar, bl.a. lov om konkurrenceforhold samtrafik i telesektoren, lov visse forhold på telekommuni-

og om kationsområdet och lov om oflentlig mobilkommunikation. Syftet med den danska telekommunikationsregleringen är att förse konsumenten med de bästa telekommunikationstjänstema till lägsta pris, vilket skall uppnås att garantera fri och effektiv konkurrens på telekommu-

genom nikationsmarknaden. Telekommunikationstjänster definieras som all överföring, utsändning eller mottagning tecken, signaler, skrift, bil-

av der och ljud eller alla former av meddelande genom tråd, radio, optik eller andra elektromagnetiska system

Radio/TV-verksamhet regleras i lov om radio- og fjernsynsvirksomhed från år 1994. Syftet med lagstiftningen är bl.a. att säkra mångfald i innehållsutbudet och på så sätt stärka medborgarnas förhållande till demokratin och att skydda minderåriga från skadligt innehåll. Lov om radio- fjernsynsvirksomhed reglerar främst tillträde till marknaden

og och innehållet i radio/TV-sändningama. Radio/TV-tjänster definieras som radiokommunikationstjänster vars sändningar är avsedda för direkt mottagning av allmänheten. Dessa tjänster kan innehålla ljudöverföring, televisionsöverföring eller annan typ av överföring. Gränsdragningen mellan telekommunikations- respektive radio/TVtjänster är oklar och föremål för diskussion i Danmark. Utgångspunkten är emellertid att radio/TV-tjänst är avsedd för mottagning av all-

en mänheten, vilket leder till att NVOD betraktas som en radio/TV-tjänst, medan VOD betraktas en telekommunikationstjänst.

som

I Danmark skyddas yttrandefriheten i den danska grundlagen. Skyddet för yttrandefriheten är inte bundet vid ett särskilt medium. Ansvaret för yttranden i massmedierna, dvs. periodiska skrifter, ljud- och bildprogram som sprids av Danmarks Radio, danska TV2 m.fl. och texter, bilder och ljudprogram som regelbundet sprids till offentligheten under

Denna och andra översättningar av lagtext, myndighetsbeteckningar m.m. i kapitlet om förhållandena i några andra länder är inte officiella översättningar.

104 F örhållandena i några andra länder

förutsättning att de har karaktär av nyhetsförmedling, regleras iMedieansvarsloven, som omfattar även nyare medier.

Danmark har antagit en ny reglering för frekvensallokering som skall skapa Förutsättningar för en dynamisk och förutseende frekvensadministration och säkra att de samlade frekvensresurserna, såvitt möjligt, hela tiden utnyttjas. Frekvensresurserna är i Danmark gratis och ges vid brist till dem bäst kunna tillhandahålla efter-

som anses en frågad tjänst. Vid bedömningen tas hänsyn till hur användarnas förväntningar kvalitet, låga priser m.m. bäst kan tillvaratas.

Myndigheter

Forskningsministeriet har huvudansvaret för telekommunikationsregleringen och handhar även regleringen av infrastruktur for radio/ TVutsändningar. Telestyrelsen hanterar administrativa frågor telekommunikationsområdet såsom tillstånds- och frekvensfrågor, övervakning, typgodkännade m.m.

Kulturministeriet reglerar frågor som rör tillträde till marknaden och innehåll på radio/TV-området. Kabel- och satellitstyrelsen tilldelar licenser för utsändning programtjänster via satellit eller kabel. Den

av lokala radio/TV-styrelsen tilldelar licenser for tillhandahållande av lokala radio/TV-tjänster. Frekvenstilldelning sker i samarbete med Telestyrelsen.

Konvergens

Konvergensfrågoma har i Danmark uppmärksammats bl.a. genom att Forskningsministeriet under sommaren 1998 inledde ett arbete med att utvärdera behovet av ändringar den gällande lagstiftningen med

av anledning av konvergensutvecklingen. Syftet med arbetet är att utarbeta en övergripande strategi för framtida reglering kommunikations- och

av medieområdet. En fråga som är betydelse för konvergensen

av som uppmärksammas särskilt är potentiella tekniska flaskhalsar t.ex. settop-boxar och elektroniska programguider. Under hösten 1998 tillsattes en kommission med namnet Det Digitale Danmark som skall vidareutveckla och mål för en IT-politisk strategi. I kommissio-

sätta upp nya nens uppdrag ingår även att behandla konvergensfrågor. Uppdraget skall vara avslutat vid årsskiftet 1999/2000.

Den danska regleringen for infrastruktur redan idag i stor

anses utsträckning vara anpassad till konvergensen eftersom all infrastruktur omfattas telekommunikationsreglering oavsett infrastrukturen

av om

SOU l999:55 Förhållandena i några andra länder 105

används för telekommunikations-, medie- eller IT-tjänster. Tele-kommunikationsregleringen gör t.ex. inte heller någon åtskillnad mellan fasta respektive mobila tjänster. De danska samtrañkreglerna är tilllämpliga alla former av kabelbaserad och trådlös teleinfrastruktur inklusive mobilnät, kabel-TV-nät och infrastruktur for radio/TVutsändning.

I sitt svar kommissionens grönbok anger de danska myndigheterna att regleringen av infrastruktur och marknadstillträde i en konvergerad miljö bör till sin karaktär vara horisontell. Detta kan ske genom att telekommunikationssektoms regler om tillhandahållande av öppna nät ONP och samtrafik utökas till att gälla alla typer nät. De

av danska myndigheterna anger att den nu gällande danska regleringen av infrastruktur i stor utsträckning redan är anpassad till konvergensutvecklingen. När det gäller t.ex. elektroniska programguider och set-topboxar, anser de att det kan finnas behov av sektorspecifik reglering som tar sin utgångspunkt i konkurrensrätten. Viktigt är även att sociala mål, som t.ex. public service och samhällsomfattande tjänster, får fortsatt skydd i en konvergerad miljö. De danska myndigheterna anger att de tre alternativ till framtida reglering som kommissionen presenterar i grönboken inte utesluter varandra, utan att det kommer att bli nödvändigt att använda alla alternativen.

4.2 Finland

Lagstiftning

Telekommunikationer regleras i den finska telemarknadslagen från år 1997. Syftet med lagen är att främja effektivitet telemarknaden så att utbudet av telekommunikation överensstämmer med användarnas behov, är tekniskt utvecklat, håller god kvalitet, är driftsäkert och tryggt samt tillhandahålls till förmånliga priser. Detta skall delvis uppnås genom att det råder konkurrens telemarknaden. Med teletjänster forstås i lagen en tjänst vars tillhandahållande helt eller delvis består av överföring av meddelanden eller sändning i telenät. Ett telenät definieras som ett överföringssystem som gör det möjligt att överföra meddelanden mellan bestämda anslutningspunkter via ledning, via radio, optiskt eller på något annat elektromagnetiskt sätt. I samband med definitionen kan det var värt att notera att telemarknadslagen inte gäller bl.a. användning radioanläggningar för rundradiosändning eller för

av annat än allmän televerksamhet.

Radio/TV-området regleras i lag televisions- och radi0-verk-

om samhet från år 1998. Lagen syftar till att främja televisions- och radio-

106 F örhållandena i några andra länder

verksamhet. Televisionsverksamhet definieras ursprunglig sänd-

som ning eller tillhandahållande ett televisionsprogramutbud avsett att tas

av

allmänheten, i kodad eller okodad form, över ledning eller med emot av hjälp radiovågor utbreder sig fritt, inklusive sändning över

av som satellit. Radioverksamhet definieras som ursprunglig sändning eller tillhandahållande av ett ljudradioprogramutbud avsett att tas emot av allmänheten, i kodad eller okodad form, över ledning eller med hjälp av radiovågor utbreder sig fritt, inklusive sändning över satellit.

som

Gränsdragningen mellan telekommunikationer och televisions- och radioverksamhet görs med utgångspunkt i att televisions- och radioverksamhet sändning eller tillhandahållande av ett televisions-

avser eller radioprogramutbud avsett att tas emot av allmänheten. Programutbud definieras på förhand utvald helhet av televisions- eller

som en radioprogram. Allmänheten definieras i lagen televisions- och

om radioverksamhet personkrets som inte är utvald på förhand och

som en

tar emot ett programutbud eller ett betydande antal på förhand som bestämda tar emot kommunikation. Detta innebär att t.ex.

personer som NVOD, inte VOD televisionsutsändning.

men är en

För att över skyddet yttrandefrihet tillsatte justitieministern en

se av yttrandefrihetskommission år 1995. Kommissionen överlämnade ett betänkande år 1997 och planerar att presentera ett förslag till en ny yttrandefrihetslagstiftning, skall ersätta den gällande tryckfrihetsla-

som

under våren/hösten 1999. En målsättningarna med förslaget är gen, av att lagstiftningen skall anpassas till den kommunikationstekniska utvecklingen. Bestämmelserna skall kunna tillämpas på alla former av massmedieverksamhet, oavsett upptagnings-, utgivnings- eller distributionsteknik.

Frekvenstilldelning på teleområdet görs enligt telemarknadslagen. Om koncession grund knapp tillgång radiofrekvenser endast

av kan beviljas del sökande, skall tillstånd ges till de sökande vars

en verksamhet bäst främjar lagens syften vilka angivits ovan. Frekvenser tilldelas Teleförvaltningscentralen. Enligt lagen televisions- och

av om radioverksamhet skall statsrådet regeringen fastställa plan för

en användningen de frekvenser har reserverats för televisions- och

av som radioverksamhet. Statsrådet skall i samband med detta beakta Yleisradio Oyzs public serviceåtaganden.

F örhållandena i några andra länder 107

Myndigheter

Trafikministeriet har huvudansvaret for telekommunikationsregleringen i Finland. Den finska Teleförvaltningscentralen genomför telekommunikationsreglering och kontrollerar dess tillämpning. Teleförvaltningscentralen tilldelar även bl.a. frekvenser och telefonnummer, administre-

standarder, radio- och FV-licenser samt i internationella rar agerar sammanhang.

Det finska trafikmirzisteriet har huvudansvaret för reglering och tilldelning licenser radio/TV-området. Även statsrådet, teleförvalt-

av ningscentralen, undervisningsministeriet, handels- och industriministeriet samt justitieministeriet arbetar med frågor rör radio- och TV-

som området. Det finns ingen tillsynsmyndighet för radio- och TV-verksamhet i Finland.

Konvergens

De finska myndigheterna har beslutat att invänta resultatet av de åtgärder vidtas inom EU innan de på nationell nivå utreder behovet av

som

den finska lagstiftningen till konvergensutvecklingen. att anpassa

I sitt kommissionens grönbok konvergens framför de

svar om finska myndigheterna att konvergensen sådan inte föranleder

som ytterligare lagstiftning och att eventuell ny lagstiftning skall vara väl motiverad. Allmän affärsrätt och konkurrensrätt kan i många fall vara tillräcklig. Generellt sett bör lagstiftningen utvecklas för att få en mer horisontell karaktär där åtskillnad görs mellan lagstiftning av innehåll och tjänster respektive infrastruktur. Konvergensen föranleder dock behov lagstiftning främst på innehållsområdet. Eftersom möjlig-

av ny heterna till spridning och tillgång till innehåll ökar tack vare konver-

ökar även spridningsmöjlighetema samt tillgången till olagligt gensen, och skadligt innehåll. De finska myndigheterna föreslår att ett gemensamt sammansatt telekommunikations-, datateknik- och

organ, av audiovisuella företag, operatörer och aktörer på marknaden för elektronisk masskommunikation, tillsätts för att hantera utvecklingen regle-

av ringen med anledning konvergens. Slutligen anser de finska myn-

av digheterna att det första kommissionens alternativ till utveckling av

av lagstiftningen är det bästa sättet att anpassa lagstiftningen till de nya förutsättningarna, att även alternativ tre kan bli aktuellt.

men

108 F örhållandena i några andra länder SOU 1999:5 5

4.3 Norge

Lagstiftning

Telekommunikation regleras i Norge iLov telekommunikasjon från

om år 1995. Den norska teleregleringen syftar bl.a. till att tillgodose det nationella behovet av telekommunikationer och främja effektiv användning av resurserna genom effektiv konkurrens och att undanröja begränsningar i marknadstillträde annat än om det råder frekvensbrist. Telekommunikation definieras som överföring av ljud, text, bilder eller annan data med hjälp av ljus, radiosignaler eller andra elektromagnetiska signaler i ett kommunikationssystem för överföring signaler.

av Telekommunikationsregleringen omfattar även överföring av radio/TVutsändningssignaler.

Radio/TV-sektom regleras i Lov kringkasting från år 1992.

om Radio/TV-regleringen innehåller bl.a. reglering om marknadstillträde, innehåll och vidaresändning. Radio/TV-utsändning definieras som utsändning av tal, musik, bilder och liknande med radiovågor eller över tråd, avsedd att tas emot direkt av allmänheten. Tele- och datatjänster omfattas inte av bestämmelserna i lov kringkasting.

om

Gränsdragningen mellan telekommunikation och radio/TV-utsändning är oklar och den norska konvergensutredningen nedan stude-

se

rar hur ändamålsenlig gränsdragning kan göras. Utgångspunkten för

en definitionen av radio/TV-utsändning är att sändningen skall vara avsedd att tas emot av allmänheten. Teleloven och kringkastingsloven gör ömsesidiga undantag från varandras tillämpningsområden.

Yttrandefriheten i Norge är i huvudsak grundlagsskyddad vad gäller tryckt skrift. Det finns emellertid även ett skydd för s.k. uppriktiga yttranden. Detta skydd omfattar alla former yttranden, dvs. även i radio

av och TV eller i elektroniska medier. Justis- politidepartementet till-

og satte år 1996 en yttrandefrihetskommission med uppdrag att över

se skyddet för yttrandefriheten i Norge och att överväga en utvidgning av grundlagsskyddet för yttrandefrihet till andra medier än tryckt skrift. Kommissionen skall avge sin rapport under år 1999.

Post- och teletilsynet fastställer en frekvensplan för televerksamhet och tilldelar frekvenser inom ramen för faktisk och planlagd användning av frekvenser. På radio- och TV-området krävs koncession från

en Kulturdepartementet för att få tillgång till frekvenser för att sända radio- och TV.

F örhållandena i några andra länder 109

Myndigheter

Samferdseldepartementet har huvudansvaret för regleringen telekommunikationsområdet. Det norska Post och Teletilsynet administrerar telekommunikationsregleringen.

Kulturdepartementet har huvudansvaret för regleringen radio/ TV-området samt beviljande av sändningstillstånd. Statens medieförvaltning är tillämpningsorgan när det gäller kringkastingsloven.

Konvergens

Den norska regeringen tillsatte i februari 1998 en utredning om kon-

Utredningen har i uppgift att studera vilka krav utveckvergens. som lingen konvergens teknik och infrastruktur ställer gällande

av av tele- och radio/TV-lagstiftning. Vidare skall den utreda de elektroniska informationstjänstemas utveckling och i vilken mån en oförändrad lagstiftning tele- och radio/TV-området påverkar denna utveckling. Med detta som utgångspunkt skall utredningen analysera behovet av ändringar regleringen på berörda områden och presentera förslag till

av ändringar av lagstiftningen samt bedöma förutsättningarna och konsekvenserna av föreslagna ändringar senast i juni 1999.

De norska myndigheterna har inom ramen för EFTA-samarbetet presenterat en kommentar till kommissionens grönbok om konvergens. I denna kommentar framförs att det på detta stadium, när konvergensutvecklingen fortfarande är osäker, är viktigt att studera konvergensens potentiella inverkan samhällets kulturella och ekonomiska mål. Debatten måste även fokuseras på tänkbara alternativ för regleringsutvecklingen. Angående de tre alternativ för utveckling av lagstiftningen, som kommissionen presenterar i grönboken, anger EFTAstaterna att modellerna kan vara ett bra diskussionsunderlag, men att de inte skall utesluta andra tänkbara möjligheter.

4.4 Frankrike

Lagstiftning

Telekommunikationer regleras i lagen om post- och tele-kommunikationer Code des Postes et Télécommunications från år 1990. Regleringen på telekommunikationsområdet syftar till att avreglera den franska telemarknaden i enlighet med EG-rätten. Telekommunikationer definieras som överföring eller mottagande av symboler, signaler, text,

110 Förhållandena i några andra länder

bilder, ljud eller infomiation, via tråd, optisk fiber, radio eller annan andra elektromagnetiska sätt. Publik kommunikation regleras i lagen pressfrihet Loi du 29 om juillet 1881 la liberté de presse och lagen kommunikationsfrisur om het Loi du 30 septembre 1986 la liberté de communication. Publik sur kommunikation definieras i den lagen all överföring till senare som allmänheten eller vissa delar allmänheten, över telekommunikaav tionsnät, av tecken, alla slags signaler, text, bilder, ljud eller meddelanden som inte utgör privat korrespondens. Privat korrespondens har av premiärministern definierats meddelanden uttryckligen är som som avsedda för mottagande av en eller flera bestämda och identifierbara antingen fysiska eller juridiska personer. Definitionen av publik korrespondens är extensiv, vilket innebär att inte endast radio och TV, utan även tjänster är tillgängliga t.ex. som Minitel eller Internet omfattas av definitionen. Definitionema publik av och privat korrespondens tar sin utgångspunkt i aktivitetens karaktär. Definitionerna har tillämpats under lång tid Miniteltjänster, där viss interaktivitet förekommer och förväntas således inte spel på sättas ur grund av konvergensen. Yttrandefriheten i audiovisuella medier regleras i lagen kommuom nikationsfrihet. Konvergensen förväntas inte förorsaka problem i samband med dess tillämpning eftersom definitionerna kommer att kunna tillämpas ändamålsenligt även framgent. Frekvenser för telekommunikationstjänster tilldelas tillsynsmynav digheten för telekommunikationer L’Autorite de Régulisation des Télécommunications, ART. ART har bl.a. till uppgift att till att se radiospektrumet hanteras på ett framsynt och effektivt sätt och att främja bättre användning av frekvenser. Frekvenser för marksänd TV tilldelas av rådet för audiovisuella frågor Le Conseil Supérieur de l ’Audiovisuel, CSA på grundval det innehåll kandidaterna föreav som slår.

Myndigheter

Ministeriet för ekonomi, finans och industri Le Ministêre de l ’Economie, des Finances et de l ’Industrie har huvudansvaret för regleringen av telekommunikation i Frankrike. ART administrerar och genomför telelagstiftningen, handlägger tillståndsförfarandet, tilldelar frekvenser, löser samtrafiktvister etc. Premiärministern och CSA har huvudansvaret för regleringen av radio- och TV-sektom. CSA övervakar bl.a. att kanalerna följer sina skyldigheter i samband med utsändning, investeringar och moral, utser

Förhållandena i några andra länder lll

direktörema för de allmänna TV-kanalerna, tilldelar frekvenser och värnar mångfalden. På regional nivå finns myndigheter som hand-

om lägger frågor om tillståndsgivning för audiovisuella nät.

Konvergens

Debatten kring konvergensfenomenet väcktes i Frankrike i samband med att kommissionen publicerade sin grönbok om konvergens. Det pågår arbete som är relaterat till konvergensen, men det finns t.ex. ingen särskild konvergensutredning.

Regeringen har under år 1998 föreslagit ändringar i lagen om kommunikationsfrihet. Ändringama innebär att regleringen till viss del

till konvergensen. Bl.a. harrnoniseras de regler är tillanpassas som lämpliga telenät respektive kabelnät och reglerna som är tillämpliga

kanaler utsända via satellit respektive kabel.

Regeringen har under år 1998 publicerat en handlingsplan för Frankrikes deltagande i informationssamhället. I dokumentet anges att inga omfattande förändringar av det franska regelverket är nödvändiga,

att vissa justeringar kan bli aktuella. Regeringen har givit i uppmen drag åt Le Conseil d Etat kommitté med uppgift att ge råd till regeringen och regeringsrätten att utforma förslag till reglering av personuppgifter, elektroniska transaktioner, upphovsrätt och skadligt innehåll samt förslag till anpassning av lagstiftningen till konvergensen. Le Conseil d Etat påpekar avseende anpassning av lagstiftningen till konvergens att konvergensen inte påverkar definitionerna och gränsdragningen mellan publik och privat korrespondens. Regleringen bör emellertid anpassas till den tekniska konvergensen, t.ex. bör liknande tjänster falla under samma regelverk. För de nya tjänster som utvecklas bör ett tillämpligt regelverk fastställas, t.ex. bör lntemettelefoni regleras enligt telekommunikationslagen när den håller samma kvalitet som traditionell telefoni.

Frankrike planerar inte att inrätta en gemensam myndighet för telekommunikations- respektive radio/TV-sektom. Däremot sker en specialisering inom de befintliga myndigheterna förinfrastrukturrelaterade respektive innehållsrelaterade frågor, vilket innebär en viss anpassning till konvergensen.

I sitt svar på grönboken anger de franska myndigheterna att lagstiftaren bör anpassa det nu gällande regelverket successivt för att skapa en åtskillnad mellan infrastruktur och innehåll. Infrastruktur kan framgent komma att regleras enligt kommissionens alternativ dvs. samma regler för alla former av infrastruktur. Innehåll kan emellertid inte regleras lika inom alla sektorer eftersom meddelandets karaktär varierar. I

l 12 F örhållandena i några andra länder

stället skall det ställas ett minimum av krav på all publik kommunikation, ett minimum av krav privat telekommunikation, och det skall finnas specifika regler for olika verksamheter.

4.5 Italien

Lagstiftning

Den övergripande italienska regleringen telekommunikations- och radio/TV-området återfinns i lag nr 294/97 från juli 1997. I denna lagen, som behandlas närmare under rubriken konvergens nedan, görs inte åtskillnad mellan telekommunikationer och radio/TV utan istället mellan infrastruktur och nät respektive tjänster och produkter. Utöver denna lag finns kompletterande lagstiftning och föreskrifter som bl.a. genomför EG-direktiven telekommunikations- och radio/TV-området. Myndigheter Det övergripande ansvaret för reglering telekommunikationsrespektive radio/TV-området har det italienska kommunikationsministeriet Ministero delle Comunicazioni. För administrationen teleav kommunikations- samt radio/TV- regleringen svarar kommunikationsmyndigheten Autoritá garanzie nelle comunicazioni per som inrättades lag 249/97 se nedan. genom nr.

Konvergens

Konvergensfrågorna har i Italien uppmärksammats i samband med utarbetande och antagande av den nya lagen nr 249/97 från juli 1997. Lagen reglerar hela kommunikationssektorn, dvs. såväl telekommunikationer, radio/TV-utsändningar multimedietjänster. För att möjsom liggöra flexibilitet vid teknisk utveckling och konvergensutveckling är lagen övergripande till sin karaktär och fastställer endast principerna för regelsystemet. Den lagen inrättar myndighet för nya en gemensam telekommunikations- samt radio/TV-sektorerna. I övrigt innehåller lagen bl.a. regler om genomförande avregleringen telekomav av munikationsmarknaden i enlighet med EG:s regler området, regler som möjliggör för företag att verksamma inom alla sektorer, regler vara för att underlätta marknadstillträde inom telekommunikationssektom, regler om public service, regler mediekoncentration, regler om om innehåll i utsändningar m.m. Lagen instiftar som nämnts ovan, den nya kommunikationsmyndigheten Autoritå per garanzie nelle comunicazioni, som är gemensam

F örhållandena i några andra länder 113

för telekommunikations- samt radio/TV-sektorema. Myndigheten

ordförande, två kommissioner en för infrastruktur och nät består av en och for tjänster och produkter och ett gemensamt råd. Varje kom-

en mission består fyra kommissionärer och en ordförande som är

av

för båda kommissionerna. Överordnat de två kommissiogemensam

finns ett gemensamt råd består ordföranden och kommisnerna som av sionärema.

Kommissionen för infrastruktur och nät har bl.a. i uppgift att upprätta förslag till frekvensallokering och att vidta åtgärder för att garantera säker användning av frekvenser. Den skall även fastställa stan-

en darder för avkodare i enlighet med EG-rätten. Beträffande sam-trafik och tillgång till nät har kommissionen befogenheter bl.a. att lösa tvister mellan operatörer. Vidare har den i uppgift att bestämma omfattningen

samhällsomfattande tjänster. av

Kommissionen för tjänster och produkter skall se till att de operatö-

tillhandahåller tjänster gör det i enlighet med gällande bestämrer som melser. Den skall utfärda direktiv med krav tjänstemas kvalitet. När det gäller innehåll skall kommissionen utfärda reglering avseende reklam och teleförsäljning och till att regleringen med syfte att

se skydda minderåriga och reglerna propaganda, marknadsföring och

om politisk information efterlevs. Den skall även föreslå former för koncessioner för radio- och TV-tjänster och övervaka att de efterföljs.

Rådet har bl.a. i uppgift att råd till regeringen vilka åtgärder

ge om

är lämpliga när det gäller teknikutveckling och att främja forsksom ning och studier på området för teknisk utveckling, kommunikation och multimedietjänster. Det skall vidare garantera tillgång till kommunikation och infrastruktur, bl.a. genom att utfärda särskild reglering på dessa områden. Rådet skall dessutom lägga förslag på reglering for koncessioner för radio- och TV-tjänster.

I lagen finns även materiella bestämmelser som reglerar förbud mot dominerade ställning på marknaden för radio- eller TV-utsändning, televisionsutsändningar, nät och teletjänster samt samtrafik, tillträdesfrågor och samhällsomfattande tjänster.

Det italienska kommunikationsministeriet kommer att fortsätta sitt arbete med anpassning regelverket till konvergens att utreda

av genom de problem uppstår i samband med konvergensutvecklingen. Detta

som arbete kommer i första hand att behandla konvergensens effekter för små och medelstora företag, för innehållsindustrin och för konsumentema.

l 14 Förhållandena i några andra länder

4.6 Nederländerna

Lagstiftning

Telekommunikationer regleras i telekommunikationslagen Telecommunicatiewet från år 1998. Lagen kompletterar avregleringen av den nederländska telemarknaden i enlighet med den EG-rättsliga regleringen området och syftar till att skapa regler för att garantera en sammanhängande infrastruktur och främja riktig konkurrens. Telekommunikationslagen reglerar även nätverk för utsändning av radio och TV. Telekommunikationer definieras i lagen som Överföring, utsändning och mottagning av signaler i alla former, via kabel, radiovågor, optiskt eller andra elektromagnetiska sätt.

Radio/TV regleras i medielagen Mediawet från år 1987. I samband med att lagen ändrades år 1997, avreglerades den nederländska mediesektorn. Genom den nya telekommunikationslagen infördes även vissa ändringar i medielagen. Radio/TV-utsändning definieras i förslaget till telelag som en elektronisk medietjänst som avser tillhandahållande och utsändning av televisions- respektive radioprogram. Med program avses en elektronisk produkt som består av bilder och ljud som är avsedd för utsändning och mottagning av allmänheten eller delar av den med undantag för datatjänster, tjänster som endast är tillgängliga efter individuell begäran och andra interaktiva tjänster. Medielagen kompletteras av ett mediebeslut från år 1987 Mediabesluit.

Utgångspunkten för gränsdragningen mellan telekommunikationer och radio- och TV-utsändning är att en tjänst för att betraktas som en radio- och TV-utsändning skall vara avsedd for mottagning av allmänheten. Från radio- och TV-utsändning undantas t.ex. uttryckligen tjänster som tillhandahålls individuell begäran och tjänster som är interaktiva.

Den nederländska grundlagen kan komma att behöva ändras på grund av konvergensutvecklingen eftersom dess bestämmelser inte är teknikneutrala. Artikel 13 i den nederländska grundlagen anger t.ex. att ett brev är konfidentiellt utom i de fall där undantag anges i lag eller praxis. Detsamma gäller för telefoni och telegrafi. I mars 1998 presenterades ett förslag till ändring av grundlagen som innebär att artikel 13 skall gälla även för kommunikationsformer. Även artikel 10 i den

nya nederländska grundlagen, som reglerar skydd för den personliga integriteten, kan komma att innebära problem i samband med den tekniska utvecklingen. För närvarande studeras frågan av en professor vid universitetet i Amsterdam i ett forskningsprojekt som förväntas pågå till september 1999.

F örhållandena i några andra länder 1 15

Ministeriet för transport, offentligt arbete och Vattenförsörjning Minesterie van Verkeer en Waterstaat har i uppgift att fastställa en frekvensplan och tilldela frekvenser. På radio/TV-området finns särskilda bestämmelser för frekvenstilldelning, t.ex. måste det finnas tillstånd för rikstäckande sändning. Om inga särskilda bestämmelser gäller, tilldelas tillstånd enligt principen first firs served, med kon-

come, kurrerande bud eller genom auktionering. Vilken procedur som skall användas bestäms av ministeriet för transport, offentligt arbete och Vattenförsörjning och ministeriet för utbildning, kultur och vetenskap Ministerie van Underwijs, Cultuur en Wetenschappen.

Myndigheter

Ministeriet för transport, offentligt arbete och Vattenförsörjning antar och genomför teleregleringen. Genom den nya telekommunikationslagen inrättas en tillsynsmyndighet för telekommunikationssektom Onafhankelijke Post en Telecommunicatie Autoriteit som skall utöva tillsyn över lagens efterlevnad, lösa samtrafiktvister

m.m.

Ministeriet för utbildning, kultur och vetenskap för regle-

ansvarar ringen allmän och privat radio/TV-utsändning. År 1997 instiftades

av den nederländska kommittén för medier Commissariaat de Me-

voor dia. Kommittén har ansvaret för att medielagen genomförs och efterföljs. Tillsynen är koncentrerad till frågor om utsändningstillstånd och innehâllsrelaterade frågor såsom reklam, programutbud

m.m.

Konvergens

Den nederländska regeringen meddelade i september 1998 att den skall utreda konvergensens konsekvenser för lagstiftningen, samhället och kulturen. En av de frågor som skall utredas är i vilken mån nuvarande lagar och regler måste anpassas till informationstjänster såsom

nya multimedia och Internet. Utredningen görs i ett samarbete mellan ministeriet för ekonomiska frågor Mineszerie Economische

van Zaken, ministeriet för utbildning, kultur och vetenskapgjustitieministeriet Ministerie van Justitie, ministeriet för inrikesfrågor Ministerie van Binnenlandse Zaken en Koninkrijksrelaties och ministeriet för transport, offentligt arbete och vattenförsörjning.

Den nederländska regeringen har genomfört studie lagstift-

en om ning för de elektroniska motorvägama. Studien innehåller analys

en av problemen med regleringen av de berörda områdena och den nederländska regeringens målsättning för reglering avseende informations-

l 16 F örhållandena i några andra länder

och kommunikationsmarknaderna. l studien dras bl.a. slutsatsen att gällande reglering i princip är tillämplig de elektroniska motorvägarna.

I sitt kommissionens grönbok konvergens skriver den

svar om nederländska regeringen att den föredrar kommissionens första alternativ till utveckling lagstiftningen. Det kan dock även i vissa fall vara

av aktuellt att tillämpa alternativ två t.ex. avseende den nederländska konstitutionen. Regeringen utesluter inte heller att det tredje alternativet kan bli aktuellt längre fram dvs. att en indelning görs mellan infrastruktur, förmedling data och innehåll. Regeringen anmärker att

av hänsyn måste tas till den nederländska konstitutionen med skydd för yttrandefrihet och respekt för integritet och konfidentiell kommunikation. Regeringen framför även att den att den nederländska regle-

anser ringen den nyligen antagna telekommunikationslagen och den

genom nyligen ändrade medielagen till viss del är anpassad till konvergensutvecklingen.

4.7 Storbritannien

Lagstiftning

Telekommunikationer regleras i den brittiska telekommunikationslagen Telecommunications Act från år 1984. Lagen innehåller ett system for allmänna och särskilda auktorisationer för tillhandahållande av telekommunikationstjänster. En telekommunikationstjänst definieras som:

tjänst består i överföring via telekommunikationssystem av 0 en som

tal, musik och andra ljud; visuella bilder; signaler för överföring mellan mellan saker things eller mellan personer och

personer,

saker i alla former, annat än i form ljud eller visuella bilder; eller

av

signaler tjänar till igångsättande eller kontroll av maskiner eller

som apparatur

en nummerupplysningstjänst

tjänst består i installation, underhåll, inställning, reparation, en som

ändring, flyttning, avlägsnande eller ersättning av apparatur som är

ansluten eller skall anslutas till ett telekommunikationssystem.

Radio/TV-verksamhet regleras i radio- och TV-lagarna Broadcasting Acts från år 1990 och år 1996. Radio/TV-utsändning definieras inte i lagstiftningen, televisionsprogramtjänst definieras som en tjänst

men

består i utsändning televisionsprogram för allmän mottagning i som av eller i alla områden i Storbritannien inklusive inrikes satellittjänster.

F örhållandena i några andra länder l 17

Gränsdragningen mellan telekommunikationer och radio/TVutsändning är inte helt klar bl.a. eftersom det inte finns en definition av begreppet radio/TV-utsändning. Med en televisionsprogramtjänst avses ett televisionsprogram som sänds ut för allmän mottagning. En gränsdragning för vad som avses med allmän mottagning i detta sammanhang görs mellan tjänster som sänds i marknätet eller via satellit och tjänster som sänds via kabel. Exempelvis VOD som sänds via satellit regleras av Independent Television Commission IT C till skillnad från VOD som sänds ut via kabel. Kommunikation som sker från punkt till punkt och har ett övervägande inslag privat korrespondens, t.ex.

av videokonferenser, betraktas inte heller televisonsprogramtjänst,

som en utan som telekommunikation. Text-TV inte bestå rörliga bilder

anses av och betraktas därför inte som en televisionsprogramtjänst. Gränsdragningsproblemen har aktualiserats i samband med att företaget British Interactive Broadcasting BIB skall lansera sina tjänster där traditionell radio/TV-utsändning blandas med interaktiva tjänster och privat korrespondens. Eftersom BIB avser att tillhandahålla tjänster via satellit har ITC beviljat licens och följaktligen även reglerat dessa tjänster.

Yttrandefriheten är inte skyddad i grundlag i Storbritannien. Istället anses det föreligga en presumtion för att yttrandefriheten skyddas om den inte är begränsad i lag. Det torde inte uppstå några särskilda tillämpningsproblem grund av konvergensutvecklingen.

Planering och administration av frekvensspektrumet sköts Radi-

av ocommunications Agency i enlighet med Wireless Telegraphy Act från år 1949 och år 1998. Sedan år 1998 tillåts prissättning spektrum i

av form av administrativa avgifter eller auktionering för att ekonomiska

ge incitament att utnyttja frekvenserna mer effektivt. Frekvenstilldelningen skall balansera behovet av kommersiell och icke-kommersiell användning och garantera tillgång till frekvenser för försvar, nationell säkerhet och räddningstjänster samt klara de förutsättningar

nya som teknisk utveckling och förändringar på marknaden medför.

På radio- och TV-området allokeras frekvenserna licensie-

genom ring. De licensierande myndigheterna skall garantera att ett brett utbud av tjänster är tillgängligt, att det råder konkurrens avseende tillhandahållande av tjänster samt att tjänster håller hög kvalitet och erbjuder ett utbud som tillgodoser olika intressen.

I 18 F örhållandena i några andra länder

Myndigheter

Handels- och industriminsteriet Department of Trade and Industry har huvudansvaret för regleringen telekommunikationsmarknaden.

av Den brittiska tillsynsmyndigheten teleområdet Office of Telecommunications OF TEL arbetar med administration och tillsyn av telekommunikationsregleringen.

Ministeriet for kultur, medier och sport Department of Culture, Media and Sports har huvudansvaret for radio/TV-regleringen. ITC reglerar kommersiella televisionstjänster främst genom licensieringsvillkor och regler programinnehåll, reklam och samt tek-

om sponsorer niskt utforande. Radiotjänster regleras särskild myndighet for

av en radioverksamhet Radio Authority. OFTEL har vissa befogenheter även inom radio- och TV-sektorn eftersom den beviljar licenser for utsändningssystem.

Konvergens

I Storbritannien infördes redan år 1991 till viss del konvergensan-

en passad reglering ändring den brittiska telekommunikations-

genom av lagen for att tillåta kabel-TV-bolag att tillhandahålla telekommunikationstjänster över sina nät. Syftet med ändringarna att ytterligare

var öka konkurrensen på telekommunikationsmarknaden, i synnerhet marknaden for infrastruktur. British Telecom förbjuds emellertid att tillhandahålla radio/TV-tjänster.

OFTEL uppmärksammade konvergensfenomenet år 1995 genom att utfärda ett konsultationsdokument "Beyond the Telephone, the Television and the PC". Dokumentet till diskussion olika reglerings-

tog upp frågor förväntades uppstå i samband med utvecklingen av nya

som tjänster, resulterade inte i några särskilda lagstiftningsåtgärder.

men

Underhuset House of Commons tillsatte år 1997 kommitté for

en att undersöka audiovisuell kommunikation och regleringen av radio/ TV. Kommittén presenterade sin rapport i maj 1998 och rekommenderar inrättandet ett gemensamt kommunikationsministerium, en

av

myndighet samt ett gemensamt regelverk för radio-, TV-, gemensam televerksamhet och infrastruktur. OFTEL har, kommitténs

som svar arbete, utfärdat ytterligare två dokument med temat "Beyond the Telephone, the Television and the PC I det andra dokumentet anges vissa mål med lagstiftningen. I det tredje dokumentet finns mer konkreta förslag till utveckling for lagstiftningen.

I juli 1998 publicerade ministeriet för kultur, medier och sport i samarbete med handels- och industriministeriet grönbok om konver-

en

Förhållandenai några andra länder 119

gens "Regulating Communications: Approaching Convergence in the Information Age. I grönboken analyseras den inverkan den digitala konvergensen kan väntas få för regelverken för radio/TV och telekommunikationer. Grönboken föremål för allmän konsultationsprovar en cess under hösten 1998 och kommer att resultera i eventuella förslag till ny eller ändrad lagstiftning under år 1999. I grönboken avråder ministeriema från att ett tidigt stadium radikalt ändra regleringen eller instifta myndighet för de konvergerande områdena efteren gemensam som det är svårt att förutse konvergensutvecklingen. Ministerierna anser istället att det är viktigt klara riktlinjer för gradvis att ge en anpassning av lagstiftningen. Konvergensen medför även myndigatt heterna kommer att tvungna att samarbeta i allt större utsträckning. vara En rapport som innehåller sammanställning remissvaren en av samt en diskussion kring övergången från analoga till digitala sändningar och en översyn över tillståndsgivning på telekommunikationsområdet publiceras i slutet april 1999. av Två mer konkreta åtgärder har vidtagits i Storbritannien områden som står i nära samband med konvergens. Regleringen villkorad av tillgång omfattar alla typer digitala tjänster, dvs. inte endast digitalav TV utan även digital radio, digital datautsändning, icke utsända informationstjänster och icke utsända interaktiva tjänster. Vidare har ITC utfärdat en uppförandekod för elektroniska programguider i vilken den uttalar hur den kan förväntas tillämpa konkurrensreglema på elektroniska programguider. För att hindra dominerande aktörer på marknaden att missbruka sin ställning, ITC bl.a. att aktörerna skall tillanger ge träde till sin elektroniska programguide på rättvisa, rimliga och ickediskriminerande villkor. l sitt svar på kommissionens grönbok de brittiska myndigheanger terna angående alternativen till fortsatt utveckling lagstiftningen av att det måste vara upp till de enskilda medlemsstaterna att välja inriktning för lagstiftningens utveckling eftersom de åtgärder behövs i hög som grad är beroende av regleringen och situationen på marknaden i det enskilda landet. En successiv utvecklingen lagstiftningen förespråav kas i stället för omvälvande förändringar. Följaktligen bör det existerande regelverket för att kunna hantera förändrade förutsättanpassas ningar och nya tjänster.

120 F Örhållandena i några andra länder

4.8 Tyskland

Lagstiftning

Telekommunikation regleras på federal nivå i den tyska telekommunikationslagen från år 1996 Telekommunikations-Gesetz. Telekommunikationstjänster definieras kommersiellt tillhandahållande av tele-

som kommunikationer inklusive överföringstrådar erbjudna till tredje man. Tjänsterna måste inte erbjudas till allmänheten.

Utsändning radio/TV regleras förbundsstatsnivå. För-

av bundsländerna har träffat övergripande överenskommelse om radio

en och TV år 1991 Rundfunkstaatsvertrag. l överenskommelsen definie-

radio/TV tillhandahållande och utsändning till allmänheten av ras som presentationer alla typer tal, ljud och bild elektroniska

av av genom svängningar utan förbindande tråd eller längs eller med hjälp av en ledare. Definitionen inbegriper även kodade och program som

program tillhandahålls betalning. Överenskommelsen kompletteras ytter-

mot av ligare mediereglering i de enskilda förbundsländerna. De frågor som

själva utsändningen ligger under federal kompetens, t.ex. tillrör ståndsgivning för infrastruktur. Även frekvenstillstånd tilldelas fede-

av rala myndigheter. De frågor rör användningen av frekvensema

som regleras emellertid i överenskommelsen och medieregleringen inom de

olika förbundsländerna.

Nya typer informations- och kommunikationstjänster

av teletjänster regleras åtskilt från den traditionella telekommunikations-

radio/TV-regleringen i den federala informations- och kommunisamt kationslagen från år 1997 teletjänstlagen Inf0rmati0ns- und Kommunikationsdienste-Gesetz. Med teletjänster förstås elektromagnetiska informations- och kommunikationstjänster tillhandahålls för indi-

som viduellt bruk över telenät, inklusive telebank,telemedicintjänster, individuella informationserbjudanden, sökmotorer för Internet, telespel och interaktiv telehandel. Se vidare nedan

Medietjänster, dvs. tjänster på lnternetområdet som riktar sig till

nya allmänheten och har ett huvudsakligt inslag radio/TV-utsändning ej

av interaktiva, exempelvis NVOD, nyheter online, teleshopping och elektronisk regleras i Överenskommelse mellan förbundslän-

press en

derna Mediendienste-Staatsvertrag. Se vidare nedan.

Gränsdragningen mellan telekommunikationstjänster och radio/TVtjänster görs att tjänster riktar sig till allmänheten betraktas

genom som

radio/TV-tjänster. Gränsdragningen mellan teletjänster och mediesom tjänster utgår i huvudsak från kriterium traditionella tele-

samma som kommunikations- och medietjänster, dvs. medietjänst riktar sig

att en till allmänheten.

SOU l 999:55 F örhållandena i några andra länder 121

Den generella rätten till yttrandefrihet regleras i artikel 5 i den tyska grundlagen enligt vilken och har rätt att fritt uttrycka och sprida var en sin uppfattning genom tal, skrift och bilder samt att fritt informera sig genom allmänt tillgängliga källor. Vidare är pressfriheten och friheten att rapportera genom radio eller rörliga bilder garanterad och censur inte tillåten. Bestämmelsen omfattar även medier, det finns nya men inget särskilt skydd for yttrandefrihet i medier. Konvergensen förnya väntas inte medföra ett behov att ändra grundlagen. Telekommunikationslagen från år 1996 reglerar frekvensemas användning på telekommunikationsområdet. Den nationella tillsynsmyndigheten kan upprätta plan för användning frekvenser. en av Frekvenser tilldelas administrativ avgift tillräckliga frekvenmot en om ser är tillgängliga enligt frekvenstabellen. Om det däremot är brist på frekvenser, tilldelas frekvensema efter ett allmänt anbudsförfarande där aspekter som effektivt utnyttjande frekvensema och konkurrensav neutralitet beaktas. Avseende televisionsutsändningar föreskriver överenskommelsen att Förbundsländema är ansvariga för tilldelning televisionstjänstliav censer för tillgängliga frekvenser. Tillsynsmyndigheten är ansvarig för frekvenstilldelning. Överenskommelsen och medielagarna föri bundsländema föreskriver vad frekvensema skall användas till.

Myndigheter

l Tyskland är gränsdragningen mellan telekommunikations- respektive radio/TV-tjänster stor betydelse inte enbart för tjänsterna regleras av att av olika regelverk, utan även eftersom telekommunikations- och teletjänster faller under federala myndigheters kompetens, medan radio/TV- samt medietjänster faller under förbundsländernas kompetens. Reglerande myndighet för telekommunikationer är det federala departementet för post och telekommunikation Bundesministerium für Bildung, W issenschaft, F orschung und Technologie. Vissa de regleav rande uppgifterna har överlåtits till tillsynsmyndigheten for telekommunikationer Regulierungsbehördefür Telekommunikation und Post. Tekniska frågor hanteras verket för och telekommunikationer. av post Förbundsländema har befogenhet att reglera radio/TV-sektom för frågor organisation och finansiering allmän radio/TV, licensieom av ring av privata TV-utsändare och reglering programinnehåll. Den av federala lagstiftaren har däremot för tilldelning och övervakning ansvar av frekvenser för radio/TV-utsändningar. Frågor rörande användning

l 22 F örhållandena i några andra länder

frekvenser regleras emellertid, angivits förbundslänav som ovan, av derna.

Konvergens

Som nämnts regleras former teletjänster och medietjänster

ovan, nya av

från traditionella telekommunikations- och radio/TV-tjänster i separat teletjänstlagen respektive medietjänstlagen. Båda lagarna antogs i augusti 1997 och är utformade ett likartat sätt. I det följande redogörs översiktligt för lagarnas innehåll.

Det finns inget krav i dessa lagar licensiering eller registrering för tillhandahållande tele- eller medietjänster. Avseende tjänstemas

av innehåll, ändrar teletjänstlagen de straffrättsliga bestämmelserna för att de skall kunna tillämpas även medier. Otillåtet innehåll i de nya

nya medierna är material till krig eller folkmord, förskönar

som uppmanar våld, är pornografiskt, eller påverkar minderåriga. Internettjänstetillhandahållare är endast ansvariga för information de har producerat

som själva. Tjänstetillhandahållare kan även vara skyldiga att ta bort illegalt material de är medvetna att det finns och det är tekniskt

om om om möjligt. Beträffande skydd för minderåriga, måste de tillhanda-

som håller tjänster beställning, till att det är möjligt att blockera inne-

se håll kan skadligt för minderåriga. Det finns även regler om

som vara dataskydd och integritetsskydd. För medietjänster tillämpas även vissa generella presslagar.

Teletjänstlagen och överenskommelsen om medietjänster ses över under år 1999. Då kommer bl.a. frågan hur gränsdragningen mellan

om teletjänster och medietjänster skall göras att studeras.

I sitt på grönboken anför den tyska regeringen att den ser posi-

svar tivt på konvergensen eftersom den bland annat medför förbättrade villkor för användarna och utsikter till arbetstillfällen. Den tyska rege-

nya ringen att de allmänna konkurrensreglema är tillräckliga för att

anser reglera konkurrensen på marknaden, att viss sektorspecifik regle-

men ring behövs på telekommunikations- och medieområdet. Efterhand som konkurrensen marknaden för telekommunikation stärks kan regleringen minska. De betonar att reglering bara skall tillgripas när det är nödvändigt. Beträffande kommissionens alternativ till utveckling av lagstiftningen har Tyskland använt det första alternativet när det gäller den straffrättsliga reglering för de tjänsterna. Det andra alternativet

nya har använts i de två lagarna för medier när det gäller ansvar för

nya innehåll. Den tyska regeringen inte att alternativ tre bör användas

anser för tillfället.

F örhållandena i några andra länder 123

4.9 Kanada

Lagstiftning

Telekommunikationer regleras i telekommunikationslagen Telecommunications Act från år 1993. Ett huvudsyftena med teleav kommunikationslagen är att främja konkurrensen på den kanadensiska telekommunikationsmarknaden. Med telekommunikation förstås i lagens mening utsändning, vidaresändning eller mottagning inforav mation via tråd, kabel, radio, optiskt eller annat elektromagnetiskt system eller via annat liknande tekniskt system. Lagen är inte tillämplig

radio/TV-utsändning.

Radio/TV-verksamhet regleras i radio- och TV-lagen Broadcasting Act från år 1991. Regleringen syftar bl.a. till att främja varieatt ett rande utbud radio och TV med hög kvalitet. Radio/TV-utsändning av definieras som alla typer utsändning i kodad eller okoav av program dad form, via radiovågor eller andra former telekommunikation för av mottagande av allmänheten radio- eller TV-apparatur, genom men omfattar inte någon sådan utsändning görs endast för utförande som eller visning på allmän plats. Program definieras ljud eller visuen som ella bilder eller en kombination ljud och visuella bilder är av som avsedd att informera, upplysa eller underhålla, inkluderar inte men visuella bilder, oavsett de kombineras med ljud eller inte, till om som övervägande del består av alfanumerisk skrift. Beträffande gränsdragningen mellan telekommunikation och radio/TV-tjänst, är det avgörande för tjänst klassas om en som en radio/TV-utsändning att det är en utsändning kan tas emot allsom av mänheten radio- eller TV-apparatur. Både NVOD och VOD genom betraktas radio/TV-tjänster. Även VOD beställs individuellt som om anses det alltså vara en tjänst är avsedd för mottagning allmänsom av heten. För att betraktas som en radio/TV-utsändning skall det även vara ett program. Från definitionen undantas visuella bilder av program som består till övervägande del alfanumerisk skrift. Detta innebär att av text-TV faller utanför definitionen radio/TV-utsändning. Gränsdragav ningen mellan telekommunikation och radio/TV-utsändning görs genom att radio/TV-utsändning uttryckligen undantas från telekommu-

nikationslagens tillämpningsområde.

Yttrandefrihet, inklusive tryckfrihet och yttranden andra genom former av kommunikationsmedier, skyddas i den kanadensiska Charter of Rights and Freedoms. Yttrandefriheten i de medierna skyddas nya inte särskilt och inga problem förväntas uppstå i samband med konvergensutvecklingen.

5 19-0366Konvergens . . .

124 F örhållandena i några andra länder

Frekvenser tilldelas i Kanada industriministeriet Industry

av Canada enligt radiolagen Radio Act. Frekvenstilldelningen sker efter

jämförande värdering. Den aktör bäst kan förväntas tillgodose en som förutbestämda intressen tilldelas frekvensen. En avgift utgår för att täcka administrativa kostnader.

Myndigheter

De kanadensiska ministerierna för kulturarv Canadian Heritage och industri Industry Canada gemensamt för regleringen på

ansvarar telekommunikations- samt radio/TV-området.

Den kanadensiska kommunikationsmyndigheten CRTC är gemen-

för både telekommunikations- och radio- och TV-sektom och sam

för genomförandet telekommunikations- samt radio/ TVansvarar av regleringen.

Konvergens

Konvergensfrågorna har uppmärksammats i Kanada sedan år 1994 då CRTC anmodades att undersöka konvergensfenomenet och att hålla allmänna konsultationer på området. Resultatet rapporterades i dokumentet Competition and Culture Canada s Information Highway:

on Managing the Challenges of Transition från år 1995. Därefter publicerade den kanadensiska regeringen under år 1996 handlingsplan fbr

en informationssamhället Building the Information Society: Moving Canada into the 213’ Century. Denna handlingsplan syftar till att vägleda CTRC i dess arbete med reglering området. I dokumentet anges att även tekniken möjliggör för teleoperatörer och radio/TV-företag

om

tillhandahålla i princip likartade tjänster, skall distinktionen emellan att telekommunikations- och radio/TV-tjänster kvarstå och tjänsterna skall regleras olika. Exempelvis teleoperatör tillhandahåller radio/TV-

om en tjänster, så skall dessa tjänster regleras enligt radio/TV-lagen, och om

kabeloperatör tillhandahåller teletjänster, så skall dessa regleras en enligt telekommunikationslagen.

Dokumentet behandlar tre områden infrastruktur, innehåll och kon-

och hur regleringen skall utvecklas dessa områden för att

kurrens

främja konkurrensen.

På infrastrukturområdet skall regleringen bl.a. medge att det finns 0

konkurrerande kommunikationstjänster. Kabelbolag som tillhanda-

håller teletjänster måste upplåta sina nät till andra operatörer på

sätt krävs teleoperatörer, de skall inte behöva

samma som av men

Förhållandena i några andra länder 125

tillhandahålla sina nät för att andra företag skall kunna sända radio och TV. 0 Innehållsreglering skall omfatta även typer tjänster, dvs. inte nya av endast traditionell radio/TV-utsändning. Vidare skall navigationssystem underlätta tillgång till kanadensiska och tillprogram vara gängliga franska. Även former utsändningstjänster skall nya av omfattas av industrins riktlinjer våld, reklam riktat till barn etc. om 0 Alla telekommunikationsoperatörer uppfyller de kanadensiska som kraven om ägande och kontroll skall kunna beviljas radio/TVen utsändningslicens. Bell Canada som tidigare inte tillåtits tillhandahålla radio/TV-tjänster, skall kunna beviljas sådan licens. nu en Annan konkurrensfrämjande reglering skall antas, t.ex. förbud mot

korssubventionering.

CTRC har successivt fattat beslut innebär att regleringen har som anpassats till konvergens. Radio och TV-lagen reglerar huvudsakligen innehåll, och telekommunikationslagen reglerar infrastruktur, även för radio/TV-utsändningar. Teleoperatörer tillåts ta sig marknaden för radio/TV-tjänster, och kabelbolag får ta sig på telemarknaden. I den mån licens behövs, skall den införskaffas, i övrigt finns inga hinmen der för radio-, TV- eller innehållstjänsters förmedling över telefonnätet eller förmedling av teletjänster över kabel-TV-nät. Det finns inget krav på att tjänsterna skall tillhandahållas i ett separat bolag. I juli 1998 utfärdade den kanadensiska kommunikationsmyndigheten Canadian Radio-television and Telecommunications Commission, CRTC ett dokument underlag för konsultation hur som en om nya medietjänster skall definieras och regleras. En sammanställning av konsultationen kommer att utarbetas under är 1999.

4.10 USA

Lagstiftning

Kommunikationer i vidare bemärkelse regleras i den amerikanska en

telekommunikationslagen Telecommunications Act från år 1996. Innehåll regleras särskilt i kommunikationsanständighetslagen

Communications Decency Act, CDA som ingår avsnitt V telesom av kommunikationslagen. Det allmänna syftet med telekommunikationslagen är att främja konkurrensen och minska regleringen för att säkra lägre priser och högre kvalitet på tjänsterna för telekommunikationskonsumenterna och stimulera snabb utveckling telekommunien av ny kationsteknik. Telekommunikationslagen är indelad i sju avsnitt: tele-

126 F örhållandena i några andra länder

kommunikationstjänster, utsändningstjänster, kabeltjänster, regleringsreform, obscenitet och våld CDA, betydelse för andra lagar och övriga bestämmelser.

TeIekommunikationstjänster definieras som tillhandahållande av telekommunikationer mot avgift direkt till allmänheten eller till sådana

användare att de blir tillgängliga för allmänheten, oberoende grupper av

använda Telekommunikationer definieras som överföring av resurser. mellan eller bland punkter bestäms av användaren, av information

som

användaren valt, utan ändring i den form eller det innehåll som som sänts eller mottagits. Med utsändningstjänst avses utsändning av radiokommunikationer avsedda för mottagning allmänheten, direkt eller

av

förmedling via återutsändningsstationer. Kabeltjänst definieras genom

envägsöverföring till abonnenter av videoprogram eller andra prosom gramtjänster och i förekommande fall, nödvändig interaktion från abonnentema för val eller användning sådana videoprogram eller

av andra programtjänster. Videoprogram definieras som program som tillhandahålls eller kan jämförbara med som tillhanda-

av anses program hålls ett TV-programföretag. Konvergensen medför problem vid

av gränsdragningen mellan dessa olika tjänster, särskilt när det gäller Internet, se nedan.

Den amerikanska konstitutionens första tillägg First Amendment skyddar yttrandefriheten bl.a. genom att yttrande- och tryckfriheten inte får inskränkas lag. Det finns emellertid sådana inskränkningar

genom för radio och TV där yttrandefriheten bl.a. begränsas genom ett förbud mot oanständigt språkbruk. Det görs här en skillnad mellan vanlig radio- och TV-utsändning når större publik och sändningar via

som en t.ex. kabel-TV där ett abonnemang krävs. Skyddet för yttrandefriheten i telefonsamtal är starkt och det finns endast begränsningar vad avser obscena telefonsamtal och telefonförsäljning.

l CDA finns regler för att komma till rätta med obscent och våldsamt innehåll förmedlas över telekommunikationsnät. Enligt CDA

som förbjuds förmedling obscena bilder och ord har till syfte att

av som ofreda, utnyttja, hota eller förfölja Även förmedling

en annan person.

anstötlig kommunikation till under 18 år är förbjuden. av personer Kabel-TV-operatörer åläggs t.ex. att koda och blockera vissa tjänster, och TV-apparater skall förses med särskild utrustning så att konsumenten kan stoppa vissa program. Det skall även utvecklas ett system för klassificering TV-program. Lagen är tillämplig medier

av nya och tjänster, t.ex. interaktiva datatjänster.

Frågan de begränsningar i yttrandefriheten CDA medför

om som står i strid med yttrandefrihetsbestämmelsema i det första tillägget har prövats i domstol. Den högsta domstolen i USA har beslutat att även Internet medium skall ha det högsta skyddet enligt konstitutionen.

som

Forhallandena i några andra länder 127

dvs. inte likställas med radio- och TV-utsändning där begränsningar i yttrandefriheten tillåts. Detta har fått till följd att vissa delar av CDA har ogiltigförklarats.

Myndigheter

Den amerikanska kommunikationsmyndigheten Federal Communications Commission, FCC reglerar mellanstatlig och internationell kommunikation via radio, TV, tråd, satellit och kabel. FCC har i uppgift att främja konkurrensen på kommunikationsmarknaden samt att främja mål som ligger i det allmännas intresse. FCC har även huvudansvaret för att tilldela frekvenser både för telekommunikation och radio/TVutsändning. FCC ansvarar direkt under kongressen. På telekommunikationsområdet delas kompetensen att reglera mellan federal nivå och staterna. Public Utility Commission utfärdar i varje enskild stat regler för genomförande av telekommunikationslagen.

Den nationella informationsmyndigheten för telekommunikation National Telecommunications Information Authority, NTIA är presidentens rådgivare for telekommunikations- och informationspolitik. Dessutom handläggs spektrumfrågor vid NTIA.

Konvergens

Ett av de huvudsakliga syftena bakom införandet år 1996 års tele-

av kommunikationslag att främja konvergensutvecklingen. Åtskillna-

var der inom lagstiftningen mellan olika former kommunikation ansågs

av inte längre motiverad. Genom att undanröja skillnaderna mellan de traditionella sektorerna skulle tillträde till marknaden förenklas och konkurrensen öka. En marknad utsatt for full konkurrens skulle leda till den eftersträvade utvecklingen marknaden.

av

Konvergensfrågor i USA fokuseras till stor del reglering av Internet. Det råder oenighet i USA om telekommunikationsregler är tillämpliga Internet. FCC utfärdade i mars 1997 ett arbetsdokument i frågan Digital Tornado." The Internet and Telecommunications Policy. Dokumentet behandlar utvecklingen av Internet och dess reglering. Sammanfattningsvis föreslås att de områden där reglering

av Internettjänster inte är lämplig skall identifieras och lämnas oreglerade och att Internetrelaterade verksamheter inte automatiskt skall

vara föremål för de traditionella tjänstemas regler. Även den reglering

som omfattar traditionella tjänster bör över för att bedöma den behö-

ses om ver ändras med anledning av uppkomsten av nya tjänster.

128 F ärhållandena i några andra länder

I september 1998 publicerade FCC ett dokument om tillhandahål-

lande Internet över kabel Internet Over Cable: Defining the Future

av in Terms of the Past. l dokumentet konstateras att tillhandahållande av Internet regleras olika beroende det sätt vilket Internet tillhandahålls. Dokumentet skall ligga till grund för debatt om hur regle-

en ringen bör utformas eller tillämpas för att undanröja dessa skillnader.

4.1 1 Australien

Lagstiftning

Reglering den australiensiska telekommunikationsmarknaden åter-

av finns i telekommunikationslagen Telecommunications Act från år

1997. Lagen införde fri konkurrens den australiensiska telemarkna-

den från den l juli 1997. Syftet med telekommunikationslagen är att tillhandahålla ett regelverk främjar användarnas intressen lång

som sikt och den australiensiska telekommunikationsindustrins konkurrenskraft. Telekommunikation definieras överföring av kommunika-

som tion via riktad och/eller icke riktad elektromagnetisk energi.

Innehåll i radio/TV-utsändningar regleras i radio- och TV-tjänstla-

Broadcasting Services Act från år 1992. Lagen syftar till att gen främja varierat, nyskapande och kvalitativt utbud innehåller

ett som

speglar bl.a. australiensisk identitet och kulturell mångprogram som fald. Lagen främjar även utvecklingen radio- och TV-industri

av en

mot publikens behov, respekterar samhällets värderingar som svarar och prioriterar skydd for minderåriga från skadligt innehåll. Radio/TVtjänst definieras i lagen tjänst levererar televisions- eller

som en som radioprogram till har utrustning anpassad för att ta emot

personer som tjänsten, oberoende förmedlingen sker via radiofrekvensspekt-

av om

kabel, optisk fiber, satellit eller annat sätt eller via en kombinarum, tion dessa förmedlingssätt, inkluderar inte: en tjänst inklusive

av men teletexttjänst inte tillhandahåller annat än data, eller annat än text

som med eller utan anslutna stillbilder, tjänst som gör program till-

en gängliga på individuell beställning punkt till punkt basis, inklusive uppringningstjänst eller tjänst, eller kategori tjänster, som minis-

en av

offentliggörande i Gazette, beslutat faller utanför definitiotern genom

Ett definieras materia huvudsakliga syfte är nen. program som en vars att underhålla, utbilda eller informera en publik eller reklam ellerspon-

sormaterial, oavsett det är kommersiell natur.

om av

Definitionen telekommunikationer är vid eftersom den täcker alla

av former riktad eller icke riktad elektromagnetisk energi. I definitio-

av

radio/TV-tjänster inte, vilket annars är vanligt förekomnen av anges

Förhållandenai några andra länder 129

mande, att det skall röra sig om en tjänst riktar sig till allmänheten. som Istället undantas t.ex. tjänster görs tillgängliga på individuell begäsom ran och text-TV-tjänster. För att klassas som en radio/TV-tjänst skall det dessutom röra sig om ett radio- eller TV-program. Det finns i definitionen även utrymme för att uttryckligen utesluta vissa typer av tjänster. Yttrandefriheten skyddas inte i den australiensiska konstitutionen. Däremot har den Högsta domstolen tillerkänt yttrandefriheten skydd i politiska frågor. Detta påverkas inte konvergensutvecklingen. av Grunderna för frekvenstilldelning är olika radio/TV respektive telekommunikationsområdet. Frekvenser for radio/TV tilldelas avgiftsfritt, medan frekvenser för telekommunikation auktioneras ut. Det finns även en tredje kategori s.k. data casting som varken betraktas som radio/TV-sändning eller telekommunikation. Frekvenser för data casting är avgiftsbelagda. För det fall frekvenser tilldelats för som radio/TV-verksamhet används för data casting åläggs tjänstetillhandahållaren en avgift motsvarande den tas ut för frekvenser avsedda som for data casting.

Myndigheter

Det australiensiska departementet för kommunikation och konst Department of Communications ana the Arts har huvudansvaret för reglering av telekommunikation och för reglering innehållet i av radio/TV-tjänster.

Kommunikationsmyndigheten Australian Communications Autho-

rity ansvarar bl.a. för reglering av telekommunikationer och tilldelning

av frekvenser. Konkurrensmyndigheten Australian Competition and

Consumer Commission ansvarar för att bevaka konkurrensen telemarknaden. Den australiensiska radio- och TV-myndigheten Australian Broadcasting Authority genomför och övervakar tillämp-

ningen av radio/TV-tjänstlagen.

Konvergens

Det australiensiska departementet för kommunikation och konst har inlett en omfattande översyn lagstiftningen på radio/TV och teleav kommunikationsområdet. En de frågor särskilt skall över är av som ses vilka effekter konvergensen har på lagstiftningen och vilka eventuella behov av anpassning lagstiftningen uppstår. I ett inledningsav som skede bedömer departementet att det endast blir aktuellt den att anpassa

l 3 0 F örhållandena i några andra länder SOU l 999:5 5

vertikala regelstrukturen till de förhållandena, att det längre

nya men fram kan bli aktuellt att göra omfattande samordning lag-

en mer av stiftningen. Utredningen förväntas avslutas under år 1999.

4.12 Nya Zeeland

Lagstiftning

Telekommunikationssektom regleras i telekommunikationslagen Telecommunications Act från år 1987. Syftet med telekommunikationsregleringen är att etablera och behålla effektiva marknader för telekommunikationsprodukter och telekommunikationstjänster. Detta skall uppnås att underlätta konkurrensinträde dessa markna-

genom der och att ställa krav på en effektiv konkurrens. Det finns

genom Nya Zeeland ingen sektorspecifik reglering för att ta sig marknaden för tillhandahållande telekommunikationsprodukter och tele-

av kommunikationstjänster. Istället spelar de generella konkurrensreglema en viktig roll. Telekommunikationslagen innehåller bl.a. bestämmelser rörande villkoren för konkurrens och ledningsrätt. Det finns emellertid vissa skyldigheter för Telecom Corporation of New Zealand Ltd att ingå avtal om samtrafik samt att publicera information om priser och villkor under vilka vissa tjänster tillhandahålls. Telekommunikation definieras i lagen som sätt att transportera, från en utrustning till en

alla former av tecken, signaler, impulser, text, bilder, instruktioannan,

information eller information något annat slag oavsett om det är ner, av till information för någon person som använder apparaten eller inte.

Den nyzeeländska radio- och TV-sektom avreglerades år 1988

lag upplöste det statliga monopolet Broadcasting Corgenom en som poration of New Zealand Restructuring Act. Syftet med lagstiftningen är att uppnå fyra mål: att öka konkurrens och flexibilitet i radio/TVindustrin för att konsumenten större valmöjlighet och uppnå

ge ekonomisk effektivitet; definiera de sociala målen och uppnå dem bästa sätt; att skilja den sociala politiken och de reglerande funktio-

från aktörerna samt att upprätthålla god programkvalitet. Med nerna en radio/TV-utsändning förstås i lagen alla former av utsändning av program i kodad eller okodad form, via radiovågor eller andra typer av telekommunikation för att tas emot av allmänheten via utrustning som är anpassad för mottagning utsändningen, men inkluderar inte

av utsändning av program på beställning av en särskild person för att tas emot endast den eller utsändning endast för uppvisning

av personen allmän plats.

Förhällandena i några andra länder 131

Frekvensspektrumet och dess användning regleras i radiokommunikationslagen Radiocommunications Act från år 1989. Syftet med lagen är att underlätta konkurrensinträde telekommunikations- och radio/TV-området och främja effektivitet ispektrumförvaltningen. Frekvenserna tilldelas genom anbudsförfarande. Handel med frekvenser underställs förvärvsreglema i konkurrenslagen Commerce Act. Detta skall leda till att frekvenserna utnyttjas på det sätt är mest ekonosom miskt lönsamt. Det finns inga särskilda bestämmelser vad frekvenom serna får användas till.

Myndigheter

Handelsministeriet Ministry of Commerce har huvudansvaret för reglering inom telekommunikationssektom och radio/TV-sektorn. Genom radio- och TV-lagen inrättades radio- och TV-kommisen sion New Zealand On Air, NZOA. NZOA har till uppgift att skildra och utveckla Nya Zeelands identitet och kultur, att där den finner det nödvändigt, utöka televisions- och radiotäckning till områden på Nya Zeeland där utsändning inte är ekonomiskt lönsam, att säkra att program som värnar om kvinnors, barns, funktionshindrades och minoriteters intressen finns tillgängliga samt att främja programarkivverksamhet.

Konvergens

Den nyzeeländska tele- respektive radio/TV-marknaden är förhållandevis lite särreglerad och den generella konkurrensregleringen tillämpas istället i stor utsträckning. Detta gör att konvergensutvecklingen förmodligen inte kommer att förorsaka så stora problem för den nyzeeländska lagstiftningen jämfört med många andra länders lagstiftning. Det nyzeeländska handelsministeriet har emellertid inlett utredning en av konvergensens inverkan på den gällande lagstiftningen. Arbetet kommer att fokuseras hur radio/TV-utsändning skall definieras och hur den tekniska utvecklingen påverkar myndigheternas roll och möjligheten att reglera verksamheten. Konvergensen kan komma att leda till att det behövs än mindre reglering än idag, samtidigt det kan som uppstå nya fenomen som behöver regleras särskilt med utgångspunkt i allmänna intressen. Arbetet förväntas klart under hösten 1999. vara

132 F örhållandena i några andra länder

4.13 Japan

Lagstiftning

Telekommunikationer regleras i den japanska telekommunikationsverksamhetslagen från år 1984. Telekommunikationsmarknaden avreglerades år 1985. Syftet med telekommunikationsverksamhetslagen är att garantera riktigt och fömuftigt bedrivande av telekommunikationsverksamhet för att säkra tillhandahållande av telekommunikationstjänster och skydda användarnas intressen och för att säkra en sund utveckling av telekommunikationer till förmån för folket för att därigenom främja den allmänna välfärden. Telekommunikationer definieras som utsändning, överföring eller mottagande av koder, ljud eller bilder via tråd, radio eller elektromagnetiska metoder.

Radio/TV regleras i den japanska radio/TV-lagen från år 1950 och kabel-TV-lagen från år 1972. Lagarna reglerar bl.a. tillträde till marknaden och innehåll. En TV-utsändning definieras som utsändning av radiokommunikation riktad direkt till allmänheten. Med kabel-TVutsändning avses utsändningar via kabeltelekommunikation avsedda att tas emot av allmänheten.

Gränsdragningen mellan telekommunikation och radio/TV- samt kabel-TV-verksamhet tar sin utgångspunkt i att radio/TV respektive kabel-TV avser sändningar som är riktade till allmänheten dvs. inte görs på individuell beställning.

Myndigheter

Det japanska ministeriet för post och telekommunikation ansvarar för reglering av telekommunikation och radio/TV.

Konvergens

År 1996 tillsatte ministeriet för post och telekommunikation i Japan

en expertgrupp för att undersöka konvergens och utveckling av telekommunikations- och radio/TV-verksamhet. Konvergens var endast en av många frågor som behandlades av expertgruppen och den behandlades därför inte i detalj. Gruppen lämnade sin rapport Diversified Inf0-c0mmunications Developments the Road to the Creation of the Cyber

on Society i maj 1998. En av slutsatserna i rapporten är att konvergensen skall ses som en del av en differentieringsprocess av infokommunikation och inte som att sektorerna smälter samman till en. Detta innebär att utvecklingen inte medför att sektorerna behöver täckas av en

F ärhållandena i några andra länder 133

gemensam reglering, utan att reglering och avreglering istället skall anpassas till varje fenomen. Konvergensen i rapporten ske på

anses fyra olika områden: tjänster, infrastruktur, marknad och terminaler. Även utvecklingen på dessa områden hänger till viss del,

om samman skiljer de sig och kan inte bli föremål för åtgärder.

samma

Om konvergens av telekommunikation och radio/TV-utsändning görs i rapporten följande särskilda anmärkningar: 0 I diskussionen som rör konvergens mellan telekommunikation och

radio/TV ingår en mängd, även dolda, frågor. Därför är det nödvändigt att klart definiera särskilda ämnen som behöver diskuteras ytterligare.

0 Konvergens mellan telekommunikation och radio/TV skall inte

betraktas som en process mot sammanslagning eller sammansmältning utan som en del av en process mot differentiering infokom-

av munikation.

0 Utvecklingen av lagstiftningen av tjänster följer konvergens,

som av

t.ex. elektronisk handel, skall inte diskuteras enbart utifrån tjänste-

tillhandahållarnas perspektiv, utan även ett användarperspektiv.

ur

Svensk rätt och dess

ur ett

tillämplighet

konvergensperspektiv

5 Yttrandefrihets grundlagen

5,1 och

Bakgrund syfte

Yttrandefriheten har tradition ett starkt och detaljerat grundlags-

av skydd i det svenska rättssystemet. Det allmänna skyddet för yttrandefriheten kommer till uttryck i regeringsformen RF, 1974:152. Här stadgas att varje medborgare gentemot det allmänna är tillförsäkrad frihet i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar

att samt uttrycka tankar, åsikter och känslor RF 2:1 första stycket 1. Yttrandefriheten får med hänsyn till vissa särskilt beaktansvärda intressen, såsom förebyggandet och beivrandet brott, begränsas genom lag.

av Förutsättningen är att begränsningen görs för att tillgodose ändamål

är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och att den inte går som längre än vad är nödvändigt for att uppnå dessa ändamål. Vid infö-

som randet begränsningar skall särskilt beaktas vikten vidaste möjliga

av av yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter RF 2: 12-13.

Utöver det allmänna skyddet för yttrandefriheten i RF särskilt

ges skydd för yttrandefriheten i vissa typer massmedier. Medan tryck-

av frihetsförordningen TF, 1949:105 yttranden kommer till

avser som uttryck tryckta skrifter, värnar yttrandefrihetsgrundlagen YGL,

genom 1991:1469 yttranden förmedlas genom vissa andra typer av

som medier såsom t.ex. ljudradio och television samt tekniska upptagningar filmer, videogram, ljudupptagningar etc. Huvudsyftet med såväl YGL

TF är att säkerställa friheten att yttra sig i massmedier som ett som medel för den fria âsiktsbildningen. l YGL kommer detta till uttryck

att yttrandefriheten har till ändamål att säkra ett fritt meningsutgenom byte, fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande

en YGL 1:1, andra stycket. Inga andra begränsningar av yttrandefriheten än vad medges i dessa grundlagar får införas beträffande de

som medier omfattas YGL 1:1 andra stycket; jfr TF 1:2 andra stycket

som och 1:3.

Det bör i detta sammanhang noteras att bestämmelser som enligt RF 2:13 tredje stycket är att betrakta ordningsföreskrifter inte anses

som utgöra begränsning yttrandefriheten och informationsfriheten,

en av varför medgivande enligt YGL eller TF inte behövs för denna typ av

136 Yttrandeflihetsgrundlagen SOU l999:55

normgivning. RF:s stadgande ordningsföreskrifter skall emellertid om tolkas restriktivt och en förutsättning för att ordnings-föreskrifter skall vara tillåtna är att de behandlar âsiktsriktningar lika och således inte tar hänsyn till yttrandets innehåll. YGL bygger på samma struktur och grundsatser som TF, vilket framför allt innebär att principerna etableringfrihet, censurförbud, om ensamansvar med meddelarskydd, särskild brottskatalog och särskild rättegångsordning är utgångspunkter för regleringen. I lagen 1991:1559 med föreskrifter tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden tillämpningslagen, ges särskilda regler för tillämpningen av de bestämmelser som upptas i TF respektive YGL. Det är framför allt skyddet för yttrandefriheten i de medier som omfattas av YGL som är av intresse i detta sammanhang. Den fortsatta behandlingen av grundlagsskyddet är därför fokuserad utformningen av YGL.

5.2 Tillämpningsområde

Grundlagsskyddet i YGL omfattar under vissa förutsättningar yttranden som förmedlas genom radioprogram och tekniska upptagningar YGL 1:1. Med radioprogram avses program i ljudradio och television samt innehållet i vissa andra sändningar ljud, bild eller text sker av som med hjälp elektromagnetiska vågor. Med tekniska upptagningar av avses upptagningar som innehåller text, bild eller ljud och som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel t.ex. filmer, videogram och ljudupptagningar. Den principiella skillnaden mellan radioprogram och tekniska upptagningar är således att radioprogram handlar yttranden förmedlas sändom som genom ningar med hjälp av elektromagnetiska vågor medan tekniska upptagningar handlar om yttranden knutna till fysiska databärare. Denna skillnad avspeglar sig också i utformningen de regler är förbundna av som med respektive medietyp. Gemensamt för radioprogram och tekniska upptagningar är att dessa under vissa förutsättningar skall jämställas med periodiska skrifter enligt den s.k. bilageregeln i TF 1:7, andra stycket YGL 1:11. Förut-

Vad som skall anses utgöra ordningsföreskrifter enligt RF 2:13 tredje stycket har behandlats bl.a. i samband med tillkomsten av lagen 1993:599 om radiokommunikation prop. l992/93:200, s. 169 ff; se även SOU 1975:75 Medborgerliga fri- och rättigheter, regeringsfonnen, samt SOU 1991:107 Lag om radiokommunikation m.m. och lagen 1998:31 om standarder för sändning av TV-signaler prop. 1997/98:34 s. 19-20 samt s. 72.

Yttrandefiihetsgrundlagen 137

sättningarna är att det är ägaren till en periodisk skrift som sprider eller låter sprida skriftens innehåll eller delar av detta i form av ett radioprogram eller en teknisk upptagning, att innehållet i skriften återges oförändrat och att det anges hur innehållet har disponerats.

5.2. 1 Radiopro

gram

Det är inte alla typer av radioprogram som omfattas av grundlagsskyddet. Enligt huvudregeln omfattas endast sändningar av radioprogram som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel YGL 1:6, första stycket. För att en sändning skall anses vara riktad till allmänheten skall den sändande utan särskild begäran från mottagaren rikta sändningen till helst som önskar ta emot

vem som den. Det är således den sändande som skall stå för den huvudsakliga aktiviteten; enligt förarbetena varken kan eller behöver mottagaren påverka sändningen mer än att slå av eller på den mottagande utrustningen och välja kanal för att ta del av det innehåll som sändningen är avsedd att förmedla Syftet är att avgränsa grundlagen till sådana medier används för masskommunikation, dvs. massmedier, i för-

som hållande till medier avsedda för individuell kommunikation. Avgränsningen har också ansetts vara en förutsättning för att i YGL kunna föreskriva motsvarande det gäller i det tryckfrihets-

ett ensamansvar som rättsliga systemet Ensamansvaret förutsätter att den ansvarige har en tillräcklig kontroll över innehållet i sändningen och att detta innehåll kan konstateras i efterhand. Man har därför avgränsat tillämpningsområdet mot sådan interaktiv kommunikation där mottagaren eget initiativ kan starta sändningarna. Denna tjänster kan dock omfattas

typ av av den s.k. databasregeln i YGL 1:9 se nedan.

Kravet på att sändningen skall vara avsedd att tas emot med tekniska hjälpmedel, innebär att t.ex. användning av högtalaranläggningar eller TV-monitorer på idrottsarenor och estrader faller utanför paragrafens tillämpningsområde

2Prop. 1986/87:151, 164-l65;jfr 1990/91:64, 109-110.

s. prop. s. 3Jfr 1990/91:64, 64-67; jfr 112 rörande tillämpningen l kap. 9 §

prop. s. s. av YGL databasregeln. 4Prop. 1990/91:64 109; 1986/87:151 164-165.

s. prop. s.

138 Yttrandefrihetsgrundlagen

5.2.2 Databasregeln

Även andra överföringar än sändningar är riktade till all-

typer av som mänheten kan emellertid, under vissa förutsättningar, omfattas av grundlagsskyddet. Enligt den s.k. databasregeln i YGL 1:9 skall de regler som gäller for radioprogram även tillämpas då vissa typer av massmediesubjekt tillhandahåller allmänheten upplysningarpå särskild begäran direkt ett register för automatisk databehandling. En förut-

ur sättning är dock att den mottagande inte kan ändra innehållet i registret, vilket har sin grund i den ovan nämnda principen om ensamansvar.

De typer av massmediesubjekt som avses är redaktioner för tryckta periodiska skrifter eller för radioprogram, företag för yrkesmässig framställning av tekniska upptagningar eller nyhetsbyråer i fortsättningen används termen traditionella massmedieföretag som samlingsbeteckning på de subjekt omfattas databasregeln. Syftet

som av med bestämmelsen är att göra det möjligt för dessa typer av massmedieföretag att i yttrandefrihetsrättsligt skyddade former erbjuda allmänheten informationsservice genom andra moderna medier än de som mera direkt liknar de traditionella ljudradio- och TV-sändningarna. Vid YGL:s tillkomst hänvisades bl.a. till videotex Ett mer dagsaktuellt exempel är det växande antalet webbplatser för dagspress och radiooch TV-bolag som finns tillgängliga via Internet.

5.2.3 Tekniska upptagningar

För tekniska upptagningar gäller enligt huvudregeln att YGL är tilllämplig sådana upptagningar sprids till allmänheten i Sverige

som genom att spelas upp, säljas eller tillhandahållas på annat sätt YGL 1:10, första stycket. Om upptagning framställts här endast ges

en som ut utomlands, omfattas den av YGL endast såvitt avser delar av meddelarskyddet YGL 10:2.

Sedan den 1 januari 1999 gäller vidare en ny presumtionsregel for bedömningen av grundlagens tillämplighet tekniska upptagningar YGL 1:10, andra stycket. Denna presumtionsregel innebär bl.a. att enstaka exemplar som framställs successivt genom kopiering av en eller flera förlagor utan att man kan tala om en samlad upplaga faller utanför YGL.°

5Prop. 1990/91264 112.

s. 6Prop. 1997/98:43 156.

s.

Yttrandefrihetsgrundlagen 139

5.2.4 Begränsningar i grundlagsskyddet

För sådana radioprogram och tekniska upptagningar som omfattas av YGL gäller vissa uttryckliga begränsningar i grundlagsskyddet. En del

dessa begränsningar för radioprogram och tekniska av är gemensamma upptagningar, medan andra endast den ena eller den andra medie-

avser fonnen. Utan heltäckande kan särskilt följande begränsningar

att vara nämnas.

Gemensamt för såväl radioprogram som tekniska upptagningar är att det i lag, utan hinder grundlagsskyddet, får meddelas föreskrifter i

av fråga upphovsmäns rättigheter, vissa kommersiella annonser, kre-

om ditupplysningsverksamhet samt tillvägagångssätt för anskaffande av uppgifter YGL 1:12, första stycket med hänvisning till TF 1:8-9. Det-

gäller skyldighet att bevara och tillhandahålla inspelningar samma om

sända radioprogram för granskning och att lämna dem till arkiv av YGL 3:6, respektive att bevara exemplar av tekniska upptagningar och tillhandahålla dem för granskning samt om skyldighet att bl.a. lämna exemplar sådana upptagningar till särskild myndighet YGL

av 3:9. Sedan den 1 januari 1999 gäller vidare för såväl radioprogram

tekniska upptagningar att grundlagsskyddet överhuvudtaget inte som omfattar skildring av barn i pornografisk bild YGL 1:13.

I förhållande till radioprogram gäller vissa särskilda begränsningar i etableringsfriheten. Det handlar dels möjligheten att i lag föreskriva

om vidaresändningsplikt för innehavare av trâdnät YGL 3:1, andra stycket, dels möjligheten att i lag föreskriva tillståndsplikt och vill-

om kor för vissa andra sändningar radioprogram tråd YGL

av än genom 3:2, första stycket. Dessa begränsningar presenteras närmare nedan i samband med genomgången av YGL:s regler rörande etableringsfrihet. Härutöver begränsas grundlagsskyddet i vissa avseenden vad gäller radioprogram som huvudsakligen är avsedda att tas emot utomlands, radioprogram sänds genom tråd men som inte är avsedda att tas

som emot någon större allmänhet YGL 1:6, tredje stycket, samtidiga

av vidaresändningar av program från utlandet, vissa satellitsändningar YGL 1:7 samt vissa direktsändningar YGL 1:8.

Det bör vidare noteras att utöver den begränsning av grundlagsskyddet som nämnts ovan och som gäller för såväl radioprogram som tekniska upptagningar i förhållande till vissa kommersiella annonser YGL 1:12, första stycket, gäller särskilt för radioprogram att YGL inte hindrar att det i lag meddelas föreskrifter om förbud i övrigt mot reklam eller om villkor för sådan reklam YGL 1:12, andra stycket. Detsamma gäller föreskrifter förbud mot och villkor för annan

om annonsering och sändning av program som helt eller delvis bekostas av annan än den som bedriver sändningsverksamheten.

140 Yttrandefiihetsgrundlagen

För tekniska upptagningar gäller i vissa avseenden särskilda begränsningar i grundlagsskyddet som märk väl inte gäller för radioprogram. Det handlar t.ex. om möjligheten att ställa krav granskning och godkännande av filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar av rörliga bilder som skall förevisas offentligt YGL 3:8; jfr YGL 1:3, andra stycket. Vidare bör nämnas att grundlagsskyddet i förhållande till tekniska upptagningar inte hindrar att det i lag meddelas bestämmelser om straff på olika områden. Det gäller bl.a. i förhållande till brotten otilllåten utlämning teknisk upptagning YGL 3:11, jfr av BrB 16:10 c, otillåtet förfarande med pomografisk bild YGL 3:12 första stycket jfr BrB 16:1 1 samt förledande ungdom YGL 3:12 av första stycket jfr BrB 16: 12. På dessa och vissa andra områden där grundlagsskyddet i YGL inte gäller eller är begränsat i förhållande till radioprogram och/eller tekniska upptagningar gäller dock det allmänna skydd för yttrande- och inforrnationsfrihetema som följer av RF 2:1 och 12-13.

5.3 Etableringsfrihet

Huvudprincipen enligt YGL är att det råder etableringsfrihet för sändningar av radioprogram genom tråd YGL 3:1, första stycket. Det innebär att det inte kan ställas krav på tillstånd för att bedriva sådan verksamhet. Däremothindrar inte etableringsfriheten enligt YGL att det i lag meddelas föreskrifter i fråga om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning s.k. vidaresändningsplikt eller must carry, eller vidare om ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas våldsframställningar, pomografiska bilder eller hets mot folkgrupp YGL andra stycket. Någon motsvarande etableringsfrihet den gäller för som som trådsändningar, har inte ansetts kunna föreskrivas för radiobaserade sändningar. Orsaken är den begränsade tillgången till radiofrekvensspektrum och att det därför krävs ett system säkerställer att det som befintliga utrymmet utnyttjas både effektivt och ändamålsenligt. Således föreskrivs att rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända YGL 3:2, första stycket. För att uppväga och motverka de eventuella negativa effekter för yttrandefriheten som denna begränsning av etableringsfriheten för radiobaserade sändningar kan innebära, föreskrivs att det allmänna skall eftersträva att radiofrekvensema tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet YGL 3:2, andra stycket. Medan

Yttrandefrihetsgrundlagen 141

bestämmelser om tillstånd för att sända vissa radioprogram återfinns i radio- och TV-lagen 1996:844, omfattar lagen om radiokommunikation 1993:599 bestämmelser om fördelning av frekvensutrymme samt om innehav och användning av den utrustning som används för sändningarna.

För såväl tråd- som radiobaserade sändningar gäller vidare att RF:s generella regler yttrandefrihet och informationsfrihet skall tillämpas

om vid sådana begränsningar som får vidtas i sändningsrätten enligt YGL YGL 3:3. Det innebär bl.a. att begränsningar endast får göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och

står i proportion till det ändmål som skall uppnås RF 2:1 och som 2:12-13. Frågor om rätt att sända radioprogram skall dessutom kunna prövas domstol eller nämnd sammansättning är bestämd i

av av en vars lag och vars ordförande är eller har varit ordinarie domare YGL 3:5, första stycket.

Etableringsfriheten för tekniska upptagningar omfattar framställning och spridande. Det får dock genom lag meddelas föreskrifter om granskning och godkännande av rörliga bilder i filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar som skall visas offentligt YGL 3:8, med hänvisning till YGL 1:3 andra stycket. Sådana bestämmelser återfinns i lagen 1990:886 om granskning och kontroll av filmer och videogram.

Avslutningsvis gäller, som tidigare framhållits, för såväl radiopro-

tekniska upptagningar att det genom lag får meddelas föregram som skrifter bl.a. skyldighet att spela respektive bevara och tillhanda-

om hålla pliktexemplar och referensband för granskning och arkivering YGL 3:6 och 3:9.

5.4 Yttrandefrihetsbrott, ensamansvar och

särskild rättegångsordning

Det framgår genomgången att YGL i vissa avseenden inte

av ovan hindrar att det i lag meddelas föreskrifter med avseende det innehåll

förmedlas de medier som omfattas av grundlagen. Det som genom gäller t.ex. upphovsmäns rättigheter och kommersiella annonser samt möjligheten att införa straff för vissa typer av gärningar relaterade till tekniska upptagningar. Skildring barn i pomografisk bild lämnas

av vidare helt utanför YGL:s tillämpningsområde. Således står det lagstiftaren fritt, dock med beaktande av det allmänna skyddet för yttrandeoch informationsfrihetema i RF, att reglera dessa områden bl.a. vad gäller kriminalisering.

142 Yttrandeflihetsgrundlagen

Härutöver kan under särskilda förutsättningar ansvar utdömas även för innehåll som i och för sig omfattas av grundlagen. Det handlar här om gärningar som anses utgöra missbruk av yttrandefriheten och som benämns yttrandefrihetsbrott. För att någon skall kunna dömas för yttrandefrihetsbrott fordras s.k. dubbel täckning. Med dubbel täckning menas att gärningen måste vara kriminaliserad såväl i grundlagen i som vanlig lag. Regleringen av yttrande-frihetsbrotten återfinns i YGL 5 kap. som i huvudsak hänvisar till motsvarande reglering tryckfriav hetsbrotten i TF 7 kap. Såväl yttrande- som tryckfrihetsbrotten kan delas i brottstyperna otillåtet yttrande t.ex. uppvigling, hets mot folkgrupp, olaga våldsskildring och förtal och otillåtet offentliggörande t.ex. rörande uppgifter betydelse för rikets säkerhet och åsiav dosättande av tystnadsplikt. Regleringen av yttrandefrihetsbrotten bygger vidare, likt TF, den grundläggande principen att endast en förhand utpekad person kan göras ansvarig för ett yttrandefrihetsbrott, det s.k. ensamansvaret. Ensamansvaret ligger den som enligt YGL fungerar som utgivare av ett radioprogram respektive en teknisk upptagning YGL 6 kap., jfr YGL 4:1. Om den som primärt pekas ut som utgivare av olika orsaker inte kan ställas till svars inträder subsidiärt för andra enligt den ansvar ansvarskedja som YGL föreskriver YGL 6:2. När det gäller vissa direktsända radioprogram får i lag föreskrivas att den framträder i som programmet skall ansvara för sina yttranden själv YGL 6:1, andra stycket. Handläggningen av yttrandefrihetsmål sker, likt tryckfrihetsmål TF 12 kap., enligt en särskild rättegångsordning med tillgång till jury YGL 9 kap.. Den som skall döma i yttrandefrihetsmål bör betänka att yttrandefriheten är en grundval i ett fritt samhällsskick, alltid uppmärksamma syftet mer än framställningssättet samt hellre fria än fälla vid tveksamhet YGL 1:5.

5.5 ur ett

Tillämplighet konvergensperspektiv

Vad som sägs i YGL om radioprogram gäller förutom program i ljudradio också program i television och innehållet i vissa andra sändningar av ljud, bild eller text sker med hjälp elektromagnetiska vågor som av YGL 1:1, tredje stycket. Enligt förarbetena är syftet med definitionen att grundlagen skall kunna tillämpas på alla kända varianter trådav och radiobaserade sändningar oberoende av om de förmedlar yttranden genom ljudradio, television, videotex, telefax eller i andra moderna

Yttrandefiihetsgrundlagen 143

tekniska format och oberoende digital teknik kommer till

av om användningl

Härav följer att YGL torde omfatta all förmedling information

av med hjälp elektromagnetiska vågor under förutsättning att förmed-

av lingen antingen utgörs av en sändning riktad till allmänheten och är avsedd att tas emot med tekniska hjälpmedel enligt huvudregeln i YGL 1:6, eller innebär att upplysningar tillhandahålls allmänheten på begä-

direkt ett register med upptagningar för automatisk databehandran ur ling enligt databasregeln i YGL 1:9 i fortsättningen refereras till huvudregeln respektive databasregeln. Databasregelns tillämplighet förutsätter även att det är ett traditionellt massmedieföretag som tillhandahåller tjänsten och att den mottagande inte kan ändra innehållet i registret begreppet traditionellt massmedieföretag används här som samlingsbeteckning för de särskilda subjekt som räknas upp i bestämmelsen, se avsnitt 5.2.2..

Det bjuder mindre problem att konstatera att traditionella utsändningar ljudradio- och televisionsprogram omfattas huvudregeln,

av av liksom sökbar text-TV där informationen uppdateras genom regelbundna utsändningar till allmänheten. Detsamma torde gälla den till ljudradion kopplade RDS-tjänsten Radio Data System. RDS-tjänsten kan liknas vid text-TV i det att tjänsten likt text-TV främst förmedlas

utsänd sidotjänst till huvudtjänst, i detta fall ett ljudradioprosom en en

Informationen visas i ett textfönster på radiomottagaren. Att gram. mottagarna framför allt i förhållande till sökbar text-TV kan uppleva tjänsten interaktiv val av olika sidor som efter utsänd-

som genom ningen lagras i TV-apparaten, saknar betydelse för bedömningen av YGL:s tillämplighet. Skälet är att denna form interaktivitet inte

av innebär att det är mottagaren startar sändningen av radioprogram-

som met.

Mer komplicerad blir analysen YGL:s tillämplighet på de nya

av tjänster och distributionssätt för förmedling av information som utvecklas. Det skulle föra för långt, och mot bakgrund av den tekniska utvecklingen förmodligen inte heller vara fruktbart, att i detta sammanhang sträva efter heltäckande analys grundlagens tillämplighet på

en av den mängd olika elektroniska inforrnationstjänster som nu finns eller

av kan tänkas bli tillgängliga. sådan grundläggande analys hänvisas

För en främst till Mediekommitténs betänkande Grundlagsskydd för nya medier SOU 1997:49. Jag nöjer mig därför med att i det följande ge vissa perspektiv området för digital-TV och Intemetområdet. De exempel bör, bl.a. med hänsyn till användningen av olika och

som ges integrerade infrastrukturer, tillräcklig vägledning om YGL:s till-

ge en

7Prop. 1990/91:64, 108.

s

144 Yttrandefrihetsg7undlagen

lämplighet utifrån ett konvergensperspektiv. Genomgången avser främst att åskådliggöra konsekvenser av att olika typer av tjänster till följd av konvergensutvecklingen kan förmedlas och tillhandahållas olika sätt i alternativa, i bland integrerade, distributionssystem. Det bör vidare påpekas att vad som i detta sammanhang redovisas om digital- TV i hög utsträckning även gäller i fråga om digitala ljudradiotjänster. Det kan emellertid redan här påpekas att många av de tjänster som tillhandahålls dessa system, särskilt i systemen för digitala TVgenom tjänster, kräver eller kommer att kräva en avkodare och/eller ett abonnemang för att tjänsten skall vara tillgänglig. Detta förhållande torde dock sakna betydelse för YGL:s tillämplighet. Så länge möjligheten att teckna abonnemang och köpa avkodare står öppen för envar, torde tjänsten vara att anse som riktad till, respektive tillhandahållen, allmänheten huvudregelns respektive databasregelns al1mänhets-rekvisit.8 Ett centralt tema när det gäller YGL:s tillämplighet i dessa avseenden rör det allt mer ökande inslaget av interaktivitet i de tjänster som förmedlas. Som framgår av tidigare avsnitt beror detta att graden av interaktivitet kan påverka om en tjänst omfattas av grundlagsskyddet eller inte; interaktiviteten används i olika avseenden som ett avgränsningskriterium vid tillämpningen såväl huvudregeln databasreav som geln. Det finns därför skäl att något närmare beröra huvudregelns och databasregelns tillämpning vad gäller graden interaktivitet innan av olika perspektiv digital-TV och olika typer Internettjänster. ges av

5.5. 1 Interaktivitet

Tillämpningen av huvudregeln förutsätter att det handlar om en sändning som är riktad till allmänheten. I detta krav ligger att det är den sändande som eget initiativ startar sändningen. Om det istället är mottagaren som det ena eller andra sättet startar sändningen är således huvudregeln inte tillämplig. Däremot är det tveksamt om huvudregelns tillämplighet påverkas av en interaktivitet där mottagaren har möjlighet att olika sätt påverka innehållet i en sändning, t.ex. i direktsändning eller genom att med hjälp av telefonen införa annonser i text-TV-sändningar En sådan begränsning följer inte av huvudregelns ordalydelse; sändningen kan riktas till allmänheten oavsett mottaom

8 SOU 1997:49 s. 174. 9 Mediekommittén kommer bl. a. till konklusionen att om en betalteletjänst används för att beställa en annons i text-TV, publiceras annonsen under det ansvar som gäller för radioprogram, SOU 1997:49 s. 178; se även Radiolagsutredningens betänkande, SOU 1994: 105, s. 238.

Yttrandefiihetsgrundlagen 145

garna samtidigt med sändningen eller i förväg kan påverka sändningens innehåll. Denna form interaktivitet sker med den ansvariges goda av minne och det är fortfarande denne kontrollerar och när sändsom om ningen till allmänheten skall ske jfr resonemanget i avsnitt om möjligheten att upprätthålla förutsättning för stiett ensamansvar som pulerande av grundlagsskydd. Dessa omständigheter talar i viss mån för att huvudregelns tillämplighet inte påverkas möjligheten att av påverka innehållet i sändningarna. Det motsatta gäller i Förhållande till databasregelns tillämplighet. Databasregeln omfattar, enkelt uttryckt, upplysningar tillhandasom hålls allmänheten begäran. I dessa fall är det således mottagaren som startar överföringen till sig själv; det handlar här ett slags individuom ell kommunikation och inte, i motsats till huvudregeln, samtidig om en utsändning till allmänheten. Däremot omfattas inte sådan tjänst en om mottagaren också har möjlighet att påverka innehållet. Om det finns en moderatorsfunktion som ger möjlighet att granska bidrag innan de förändrar innehållet i databasen torde detta emellertid tillräckligt för vara att databasregeln fortfarande skall tillämplig jfr nedan, avsnitt vara 5.5.3. Orsaken till den skillnad som här föreligga mellan huvudresynes gelns och databasregelns tillämpningsområden vad gäller graden av interaktivitet accepteras, framgår inte explicit YGL:s förarbesom av ten. Det är emellertid rimligt att anta att skillnaden delvis återspeglar de begränsade möjligheter till interaktivitet följde den då rådande som av tekniken. Någon större möjlighet att påverka innehållet i traditionella utsändningar av ljudradio- och televisionsprogram förelåg inte. I den grad detta trots allt möjligt, skedde sändningen ändå på initiativ var av den ansvarige för programmet härigenom förmodligen kunde som anses ha tillräcklig kontroll över sändningens innehåll för att principen om ensamansvar skulle kunna upprätthållas. Dessa möjligheter behövde därför inte problematiseras närmare. De medier som då betraktades det talas i förarbetena bl.a. som nya om videotex°, och deras förväntade utveckling, karakteriserades däremot framför allt av möjligheten för mottagarna att själva starta sändningarna på begäran. Den ansvarige för innehållet kunde i dessa fall inte anses ha en sådan kontroll över sändningen i fallet med de som traditionella utsändningarna ljudradio- och televisionsprogram. av Eftersom dessa medieformer emellertid ansågs betydelsefulla ett ur massmedieperspektiv, infördes databasregeln för att i viss utsträckning även låta dessa medieformer åtnjuta grundlagsskydd. Emellertid avgränsades bestämmelsens tillämplighet i förhållande till databaser där

O Prop. 1990/91:64 s. 58-59;jfr Prop. 1986/872151 s. 82-84 och 164-165.

146 Yttrandefrihetsgrundlagen

det är möjligt för mottagarna att påverka innehållet. Den ansvariges kontroll över innehållet genom att råda över sändningen som avgörande kriterium ersattes med detta synsätt av den ansvariges möjlighet att istället råda över innehållet.

5.5.2 Di

gital—TV

När det gäller digitala TV-sändningar medför digitaliseringen att det blir möjligt att tillhandahålla helt nya typer av tjänster antingen i samband med, eller fristående från de traditionella TV-programmen. Dessa sändningar tillhandahålls och kommer att tillhandahållas genom såväl trådbaserade och radiobaserade infrastrukturer som kombinationer därav. Främst handlar det här om trådsändningar i kabelnät respektive radiobaserade sändningar i marknät och via satellit.

Genom utvecklingen av xDSL-baserad teknik kan även telenätet komma att förmedla bl.a. digitala TV-sändningar. Det kan handla om en teleoperatör som tar emot digital-TV från marksändare eller satellit. Sändningama kan t.ex. tas emot med antenn i varje enskild telefonstation eller spridas från en central mottagningspunkt till varje telefonstation. Till dessa stationer är ett antal abonnenter anslutna som med en särskild mottagningsenhet kan ta del av dessa sändningar i form av vidaresändningar genom telenätet.

"Skenbar " och "verklig" interaktivitet

I olika grad kan de digitala TV-tjänsterna vara både skenbart och verkligt interaktiva, bl.a. beroende vilken av de ovan nämnda infrastrukturerna används för förmedlingen, till vilket jag åter-

som kommer nedan. Med skenbar interaktivitet avses en tjänst som mottagaren uppfattar som interaktiv, men någon egentlig återkoppling från mottagaren till den sändande sker inte. Detta sker emellertid vid verklig interaktivitet; genom en returkanal ges mottagaren möjlighet att kommunicera antingen med den som ansvarar för sändningen eller annan som bidrar till det innehåll i sändningen som mottagaren vill reagera på.

En skenbar interaktivitet uppnås principiellt samma sätt som i fallet med traditionell text-TV. All information mottagaren tar del

som av ingår i utsändningen som startas av den sändande. Till skillnad från analoga sändningar är det dock möjligt att i digitala sändningar sända en betydligt större mängd information som lagras och bearbetas i en mottagningsenhet, t.ex. en s.k. set-top-box. Detta sker ett sätt som ger användaren en klar känsla av interaktivitet. Jämfört med traditionell

Yttrandefiihetsgrundlagen 147

text-TV innebär den ökade mängden utrymme också att det inte endast är text och enkla bilder som kan sändas utan även multimediala tilllämpningar med ljud och rörliga bilder som dessutom kan integreras med det mer traditionella TV-utbudet. Interaktiviteten sker dock endast utifrån den information utsändningen lagras och uppdateras som genom i mottagningsenheten. Skenbar interaktivitet kan också omfatta situationer där mottagaren ges en möjlighet att välja mellan olika alternativ. Så är t.ex. fallet med s.k. near-video-on-demand-tjänster NVOD. Tjänsten bygger att digitaltekniken skapar förutsättningar för att sända fiera filmer eller program samtidigt i samma frekvensutrymme med viss tidsförskjutning. Mottagaren kan härigenom välja bland ett antal filmer presenterade i en meny, varefter denne kort därefter kan den valda filmen se eller programmet. Mottagaren upplever tjänsten interaktiv, som men det handlar i realiteten om en utsändning som startas av den sändande där den valda filmen endast utgör en av flera utsändningar av samma film som sänds ut oavsett någon väljer att dem eller inte därav om se beteckningen near-video-on-demand. Verklig interaktivitet uppnås främst att mottagningsenheten genom för de digitala TV-sändningarna är utrustad med en funktion gör som det möjligt för användaren att inte enbart passiv mottagare utan vara en även aktivt kommunicera med omvärlden. Kommunikation kan härigenom uppnås t.ex. med såväl den som sänder ut tjänsten med som annan som genom utsändningen vill komma i kontakt med mottagarna, t.ex. företag som marknadsför olika produkter och tjänster. Möjlighet till verklig interaktivitet kan användas flera sätt och framför allt integreras med den utsända tjänsten på ett sätt gör att som vad som rent tekniskt kan betraktas som fiera tjänster utsändningen som en sändning riktad till allmänheten och returkanalen bärare som av individuell kommunikation, för mottagaren framstår och som en samma tjänst. Detta torde också vara utgångspunkten för den tillsom handahåller tjänsten. Det kan t.ex. handla att mottagaren begär om information som går utöver vad tillhandahålls utsändsom genom ningen. Denne kopplas då automatiskt via returkanal, t.ex. telenätet en eller kabel-TV-nätet, till databas vilken information kan en ur mer erhållas. Det kan också handla att utföra banktransaktioner eller s.k. om elektronisk handel. När detta led i kommunikationen väl är upprättat, torde kommunikationen mellan parterna i de flesta fall fortsätta i retur kanalen; så länge kommunikationen är avsedd individuell finns att vara inget skäl, varken ekonomiskt eller integritets- eller säkerhetsmässigt, att låta den gå till den ursprunglige mottagaren del i utsändsom en en ning till allmänheten. Den kommunikation således etableras i detta som skede skiljer sig inte från situationen där mottagaren, i stället för att

l 48 Yttrandefrihetsgrundlagen

sitta framför TV-apparaten, kopplar upp sig med sin dator mot en databas, t.ex. Internet, för att utföra olika transaktioner. Till saken hör att den databas mottagaren kommunicerar med kan vara densamma i

som såväl den TV-initierade tjänsten som vid en direkt Internetuppkoppling över t.ex. telenätet.

Det kan emellertid också finnas situationer där mottagaren genom returkanalen möjlighet att bidra till innehållet i sändningarna t.ex.

ges

att skriftligen eller muntligen delta i pågående debatter eller genom

att bidra med rörliga bilder överförda från egenproducerade genom videoupptagningar, m.m.. Det kan också handla om att mottagaren själv startar sändning till sig själv. Ett exempel det sistnämnda är

en s.k. video-on-demand-tjänster VOD. Till skillnad från NVOD jfr ovan innebär VOD att mottagaren t.ex. väljer en långfilm ur en databas och sin beställning sätter igång uppspelningen långfilmen för

genom av sändning till sig själv.

Det kan sammanfattningsvis således konstateras att skenbart interaktiva tjänster varken innebär att mottagaren påverkar när sändningen startar eller innehållet i utsändningen. Interaktiviteten sker endast med information omfattas sändningen som startas av den sändande.

som av Det omvända gäller för verkligt interaktiva tjänster. Mottagarenkan här ges möjlighet dels att starta sändningar till sig själv på individuell basis, dels att påverka innehållet i såväl dessa sändningar som i sändningar riktade till allmänheten.

Huvudregelns och databasregelns tillämplighet

Som redan framgått tidigare är graden interaktivitet en avgörande

av faktor vad gäller YGL:s tillämplighet på de olika tjänster som tillhandahålls i samband med digitala TV-sändningar. Så länge det inte är mottagaren som startar sändningen torde sändningen omfattas av huvudregeln också övriga förutsättningar är uppfyllda. Det gäller

om såväl NVOD-tjänster andra tjänster, oavsett att dessa genom regel-

som bundna utsändningar eller lagring i mottagningsenheten kan framstå

interaktiva för mottagarna och oavsett om sändningen förmedlas som via radio eller tråd. Med det tidigare redovisade synsättet torde

genom det sakna betydelse om mottagarna på det ena eller andra sättet dessutom kan påverka innehållet i själva sändningen, t.ex. genom att kommunicera med databas som automatiskt uppdaterar den regelbundna

en utsändningen ett visst innehåll till allmänheten. Dessa åtgärder

av genomförs med den ansvariges goda minne och det är fortfarande denne kontrollerar och när sändningen till allmänheten skall

som om ske; det är också den ansvarige som genom det sätt på vilket verksam-

SOU l999:55 Yttrandefiihetsgrundlagen 149

heten är ordnad bestämmer att innehållet i utsändningen kan påverkas och i vilken grad innehållet skall kontrolleras innan det sänds ut. Huvudregeln omfattar då såväl skenbart som verkligt interaktiva tjänster så länge interaktiviteten inte innebär att mottagaren själv kan starta sändningen.

Huvudregeln är däremot inte tillämplig VOD- och liknande tjänster där mottagaren själv startar sändningen den information han

av eller hon vill ta del av. Detsamma gäller då mottagaren av en sändning som omfattas av huvudregeln sin aktivitet, medvetet eller

genom omedvetet, via en returkanal kopplas upp mot och erhåller information från t.ex. en databas på Internet. Det är i denna del kommu-

senare av nikationen inte längre frågan om en sändning riktad till allmänheten, utan om individuell kommunikation mellan användaren och t.ex. den aktuella databas ur vilken informationen tillhandahålls. Information som dels omfattas av utsändningen riktad till allmänheten och dels tillhandahålls individuellt från databasen, kan tillhandahållas växelvis utan att detta framgår närmare för användaren. Detta torde således innebära att även huvudregelns tillämplighet sätt kan skifta beroende

samma

mottagarens aktivitet.

De tjänster som på den ovan angivna grunden inte omfattas

av huvudregeln kan däremot omfattas databasregeln. Förutsättningarna

av är att databasen tillhandahålls av ett sådant massmedieföretag som avses i bestämmelsen och att det inte är möjligt för användaren att ändra i databasens innehåll. Om dessa förutsättningar inte uppfylls faller således tjänsten utanför grundlagsskyddet i YGL.

5 Internet

Internet kan beskrivas som en plattform för kommunikation och tillhandahållande olika typer tjänster, bl.a. multimedietjänster

av av www. Internet kan också integreras med andra tjänsteplattformar, t.ex. kabel-TV-nät och marknätet för förmedling digitala TV-tjänster

av se ovan.

Information som förmedlas på begäran databasregeln

- De flesta tjänsterna på Internet bygger i huvudsak på interaktivitet. Användaren tar inititativet genom att söka upp tjänsterna och formedlingen av information sker på dennes begäran. I förhållande till frågan om YGL:s tillämplighet olika former av internetbaserade tjänster handlar det i dessa avseenden således inte huvudregelns tillämplig-

om

150 Yttrandefrihetsgrundlagen

het eftersom sändningen startas mottagarna, utan i vilken

av om utsträckning databasregeln är tillämplig jfr dock nedan direktsänd-

om ningar. Som framgår avsnitt 5.2.2. förutsätter databasregeln att

av tjänsten tillhandahålls ett traditionellt massmedieföretag och att den

av mottagande inte kan ändra innehållet i registret. Det innebär bl.a. att s.k. elektroniska anslagstavlor, chat-tjänster, debattfora, etc. där delta-

själva kan påverka innehållet direkt utan någon kontrollmöjlighet garna

tillhandahåller tjänsten, generellt kan förväntas falla utanför den som för databasregelns tillämpningsområde. Om den som tillhandahåller tjänsten däremot har möjlighet att behandla inläggen genom en

en moderatorsfunktion innan de blir tillgängliga för allmänheten, torde databasregeln tillämplig övriga förutsättningar för dess till-

vara om lämplighet är uppfyllda. Genom moderatorsfunktionen har den som tillhandahåller tjänsten nämligen möjlighet att råda över det innehåll

blir tillgängligt i databasen, vilket kan jämföras med t.ex. hantesom ringen av insändarinlägg i dagstidningar.

Det kan förekomma att tjänster tillhandahålls på begäran endast

som i vissa delar användaren möjlighet att bidra med innehållet. Ett

ger exempel skulle kunna dagstidnings webbplats som utöver

vara en

och redaktionellt material tillhandahåller ett debattforum där annonser olika dagsaktuella frågor diskuteras. Som redan framgått torde databasregeln tillämplig det finns moderatorsfunktion som tillåter

vara om en

inläggen behandlas moderator innan de läggs ut hemsidan. att av en Om inläggen däremot blir direkt tillgängliga hemsidan så torde tjänsten i denna del falla utanför grundlagsskyddet. I vad mån detta påverkar grundlagsskyddet för tjänsten i sin helhet torde vidare avgöras

i vilken mån den del tjänsten faller utanför går att urskilja av av som från det övriga innehållet. Rättsläget måste i detta avseende emellertid bedömas som oklart.

Massutskick och Webbutsändningar huvudregeln

-

Även Internettjänster i de flesta fall baseras mottagarnas aktivitet

om finns det emellertid även Internettjänster baseras massdistribu-

som tionstekniker där det kan aktuellt att tillämpa huvudregeln om

vara sändningar är riktade till allmänheten. Mediekommittén konstate-

som rade i sitt betänkande Grundlagsskydd för medier att huvudregeln, i

nya likhet med vad sedan tidigare har gällt för massutskick med faxap-

som

kan tillämplig då e-post används för massutskick. parater, även vara En förutsättning är dock att mottagarkretsen är tillräckligt stor och obe-

SOU 1997:49 s. 170-172.

Yttrandefrihetsgrundlagen 151

stämd och utsändningen härigenom kan betraktas riktad till allsom mänheten. En sådan utsändning kan tekniskt sett åstadkommas t.ex. genom användningen av distributionslistor i princip kan innehålla som ett nästintill obegränsat antal mottagare. Motsvarande distributionssätt kan användas för tjänster www. Ofta refereras här till förmedling information webbutsändav genom ningar. Enligt Svenska datatermgruppens ordlista definieras webbutsändning som en utsändning webbsidor och liknande information av med pushteknik. Pushteknik definieras i sin klientservertur som en teknik som innebär att sänder data utan att klienten har servern efterfrågat dessa. Tekniken torde således kunna användas ett sätt som, i likhet med vad diskuterats massutskick med som ovan om epost, kan betraktas som en sändning riktad till allmänheten enligt huvudregeln. Även här förutsätts den tillhandahåller tjänsten att som har något underlag för att adressera sändningen till mottagarna. Att en distributionslista med individuella adresser används torde inte innebära ett avsteg från kravet på att sändningen skall riktad till allmänhevara ten så länge sändningen riktar sig till större krets och tjänsten, t.ex. en genom abonnemang, är öppen för envar. Det bör i detta sammanhang emellertid noteras att pushteknik i praktiken framför allt används ett sätt mottagarna möjlighet som ger att förhand göra individuella val vilken information de skall få av tillsänd. Detta kan medföra särskilda problem vid bedömningen av om en webbutsändning kan anses riktad till allmänheten eller den är om individualiserad på ett sätt som utesluter huvudregelns tillämplighet.

z Definitionen ges vidare följande kommentar: "Detta teknikområde är ganska nytt, och terminologin är fortfarande vacklande. Det sker vid traditionell som webbanvändning kan benämnas med eng. pull, dvs. webbläsaren "drar" aktivt till sig webbsidorna från webbservern. Eng. push betecknar motsatt teknik: en en server "trycker ut" information till en klient. Kanalliknelsen är analogi en med hur man upplever tv-mediet. l strikt teknisk mening handlar det naturligtvis inte om kanaler, men för användaren upplevs det så: väljer man mellan att ansluta till olika webbutsändares tjänster, som var och skickar ut en ett visst innehåll. Skillnaden mellan pushteknik och pullteknik är dock ofta inte så det stor som låter utsändningen begärs oftast klienten och användaren kan med - av klientprogrammet styra vilken typ av innehåll ska sändas. Ser i stället som man mer till funktionen, som kan liknas vid en prenumeration, skulle kunna man tala om webbprenumeration. Svenska datatenngruppens ordlista, version 14, den 12 april 1999; www.nada.kth.se/dataterm.

152 Yttrandefiihetsgrundlagen

Särskilt direktsändningar

om

Det finns skäl att närmare frågan YGL:s tillämplighet i för-

se om hållande till förmedlingen direktsändningar Internet. Det kan dels

av handla vidareförmedling t.ex. ljudradio- och TV-program som

om av samtidigt sänds traditionella infrastrukturer för dessa tjänster,

genom dels direktsändningar där Internet fungerar exklusivt medium.

om som Exempel det sistnämnda kan konsert som med relativt enkel

vara en digital utrustning görs tillgänglig begäran för direkt vidareförmed-

ling endast över Internet.

Mediekommittén gjorde bedömningen att direktsändningar av t.ex. ljudradio i realtid via Internet inte sker begäran enligt databasregeln utan faller under huvudregeln om den riktas till en vid krets som är öppen för envar. Motiveringen att när sändningen sker i realtid,

var dvs. utan tidsfördröjning och utan lagring av ljudfiler är det inte motta-

startar sändningen utan avsändaren. Det påpekades också garen som att sändningen vid dessa tillfällen pågår hela tiden till alla vill ta

som del den. Kommittén menade här sådan sändning inte skiljer sig

av att en från t.ex. direktsändning i kabel-TV-nät. Det förefaller inte som

en Kommittén gör någon åtskillnad mellan, å ena sidan, vidareförmedling

ljudradio samtidigt sänds via marknätet och, å andra sidan, av som direktsändningar där Internet fungerar som exklusivt medium.

Mot bakgrund de olika förmedlingssätt som Internet ger möjlig-

av het till finns det dock skäl att närmare på denna fråga. Det följer av

se genomgången att det i huvudsak finns två sätt att förmedla infor-

ovan mation på över Internet. Antingen kan informationen förmedlas genom att den tillhandahåller tjänsten startar sändningen till olika adres-

som sater jfr webbutsändning eller genom att den görs tillgänglig

ovan om via webbplats för dem kopplar upp sig mot denna. Båda dessa

en som förmedlingssätt kan också användas för att förmedla direktsändningar

Internet, oavsett det handlar vidare-förmedling eller situatio-

om om

där Internet används som exklusivt medium. ner

En intressant skillnad mellan nämnda förmedlingssätt är emellertid att medan det i förhållande till Webbutsändningar är den som tillhandahåller tjänsten startar direktsändningen, eller vidareförmedlingen

som

denna, till mottagarna, gäller delvis det motsatta då direktsändningen av förmedlas att göras tillgänglig via webbplats. 1 sistnämnda

genom en fall måste den vill ta del av sändningen koppla upp sig mot Inter-

som net, kontakta eventuellt först söka efter den webbplats där sändningen tillhandahålls och där göra ett val, att markera och klicka

t.ex. genom

3 Set.ex. Club Motors LIVE Cybercast http://www.moonfire.se/clubmotor/. ‘ SOU 1997:43 181.

s.

Yttrandefiihetsgrundlagen 153

en symbol. Genom åtgärden är det mottagaren som själv öppnar den förbindelse genom vilken förmedlingen direktsändningen sker igeav nom. Det är således också mottagaren startar förmedlingen till sig som själv, om än inte själva direktsändningen som finns tillgänglig på webbplatsen. Framför allt i förhållande till situationen där en direktsändning görs tillgänglig via en webbplats är det tveksamt i vilken utsträckning Mediekommitténs jämförelse med en kabel-TV-sändning kan användas. I realiteten sker i dessa fall nämligen inte utsändning över hela en Internet till vem som helst som önskar ta emot den. Det handlar inte ens om en utsändning till begränsad del Internet utan endast till dem en av som vid det aktuella tillfället begär att en sändning som förmedlar direktsändningen skall starta. En traditionell direktsändning i ettkabel- TV-nät sker däremot genom en utsändning i hela kabel-TV-nätet och baseras således inte särskild begäran de vill ta del en av som av sändningen. Frågan detta tillgängliggörande direktsändningar förär om av som medlas på begäran uppfyller kraven enligt huvudregeln på att sändningen skall riktad till allmänheten och härunder ske på initiativ vara av den som sänder. Som framgår av avsnitt 5.2.1. innebär detta enligt YGL:s förarbeten att den sändande utan särskild begäran från mottagaren riktar sändningen till vem som helst som önskar ta emot den; mottagaren skall varken kunna eller behöva vara aktiv än att slå mer av eller på den mottagande utrustningen för att ta del det innehåll av som sändningen är avsedd att förmedla. Det kan inte tas för givet att ett tillhandahållande direktsändav en ning sätt som beskrivits uppfyller dessa förutsättningar. Särovan skilt om man beaktar att mottagarens aktivitet när han eller hon vill ta del av direktsändningen inte skiljer sig från han eller hon några om minuter senare vill ta del den lagrade versionen den tidigare av av direktsändningen. Det torde nämligen inte råda något tvivel att den om lagrade versionen i detta fall faller utanför huvudregeln; sändningen startas här på begäran mottagaren. Mottagarens grad aktivitet är i av av dessa fall emellertid densamma oavsett om den information han tar del av är lagrad eller utgörs direktsändning är tillgänglig via av en som databasen. Emellertid så länge det inte är mottagaren startar själva som direktsändningen, är det fortfarande den ansvarige för direktsändningen, respektive vidareförmedlingen denna, avgör när direktav som sändningen skall starta respektive finnas tillgänglig för vidareförmedling på begäran. Direktsändningen pågår här hela tiden utan möjlighet för mottagaren att påverka när den skall börja eller sluta. Hur vidare-

5 Prop. 1986/87:15, 164-165;jfr 1990/91:64, 109-110. s. prop. s.

6 19-0366Konvergens . , ,

154 Yttrandefrihelsgrundlagen

förmedlingen sedan sker är annan fråga som inte nödvändigtvis

en behöver avgörande i fråga vad som är att betrakta som riktat

vara om till allmänheten enligt huvudregeln.

Mot denna bakgrund och Mediekommitténs resonemang finns det mycket talar för att direktsändningar omfattas av huvudregeln oav-

som sett de förmedlas Webbutsändningar eller genom att göras

om genom tillgängliga begäran via webbplats samt oavsett om det handlar

en

vidareförmedling av ljudradio- och TV-program som samtidigt om sänds traditionella infrastrukturer för dessa tjänster eller direkt-

genom sändningar där Internet fungerar som exklusivt medium. Utöver förutsättningen riktad till allmänheten torde det avgörandei stället

att vara

att det handlar sändning som sker i realtid dvs. utan tidsvara om en fördröjning och utan lagring filer, utan möjlighet för mottagaren att

av avgöra när den skall starta och att den pågår hela tiden till alla som vill ta del den. Även det finns flera omständigheter talar för

av om som denna tillämpning huvudregeln måste rättsläget emellertid bedömas

av

oklart. Däremot torde det råda mindre tvivel om att databasregeln som inte kan tillämpas i detta sammanhang eftersom det inte handlar om upplysningar som finns lagrade i ett register.

Den ovan förda diskussionen kan även relateras till förmedling av direktsändningar andra infrastrukturer än Internet. Det gäller

genom t.ex. i förhållande till direktsändningar förmedlas på begäran i

som telenät eller kabel-TV-nät se nedan, avsnitt 6.6.3 och 7.5.2.

5.5.4 Sammanfattning

Genomgången YGL:s tillämplighet ur ett konvergensperspektiv

av visar framför allt tre saker. För det första innebär konvergensutvecklingen att tjänstetyp och samma innehåll kan regleras på olika

samma sätt beroende vilket sätt förmedlingen sker som en utsändning till allmänheten eller på individuell begäran och, i vissa avseenden, beroende vilket subjekt tillhandahåller tjänsten databasregeln i

som YGL 1:9. Det kan t.ex. handla NVOD-tjänster och VOD-tjänster

om

omfattar filmer och program, men som på grund av att den som samma

utgör utsändning till allmänheten NVOD och den andra tillena en handahålls på begäran VOD kan omfattas av olika regler.

För det andra medför sammansmältningen av infrastrukturer och tjänster att sändningar som är riktade till allmänheten kan integreras och kombineras med tjänster där mottagarna själva startar överföringen och ibland även kan påverka innehållet i de tjänster som tillhandahålls. Detta torde eller mindre gälla oavsett vilken infrastruktur som

mer

Yttrandefrihetsgrundlagen 155

avses och exempel från digital-TV-området och Internetomrâdet i

ges de föregående avsnitten.

Effekten är att huvudregelns respektive databasregelns tillämplighet kan skifta inom ramen för ett och tjänsteutbud,t.o.m inom vad

samma som för mottagaren kan uppfattas och tjänst. För den

som en samma som bedriver verksamhet kan detta följaktligen innebära att olika ansvarsregler gäller växelvis för vad som för denne är avsett att tillhandahållas inom ramen för ett och samma tjänsteutbud, ibland och

en samma tjänst. Eftersom databasregelns tillämplighet dessutom förutsätter att det är ett traditionellt massmediesubjekt tillhandhåller

som tjänsten, kan detta även innebära att verksamheten växelvis helt faller utanför YGL och att valet av infrastruktur och sätt att tillhandahålla tjänsterna kan påverka vilka regler som gäller för verksamhetens bedrivande.

För det tredje råder viss oklarhet huvudregelns tillämpning vad

om gäller direktsändningar Internet. Det finns i och för sig omständigheter som talar för att huvudregeln skall tillämplig i dessa fall,

vara men rättsläget måste ändå bedömas som oklart. Det bör också noteras att om huvudregeln inte kan tillämpas i detta sammanhang, torde inte heller databasregeln vara tillämplig, vilket följer att det vid

av en direktsändning och vidareförmedling därav inte handlar upplys-

om ningar som finns lagrade i ett register.

6 Radio- och

TV-lagen

6.1 och

Bakgrund syfte

Radio- och TV-lagen 1996:844 trädde i kraft den 1 december 1996 och innebar, med undantag för lokalradiolagen som vid denna tidpunkt var föremål för en särskild utredning, att den tidigare relativt disparata radiolagstiftningen sammanfördes från sju lagar till De lagar

en. som ersattes genom radio- och TV-lagen var radiolagen, närradiolagen, lagen om rundradiosändningar finländska televisionsprogram, lagen

av om radiotidningar, lagen om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten, lagen kabelsändningar till allmänheten samt lagen

om om förbud i vissa fall mot rundradiosändningar öppna havet. Utredningen om den framtida kommersiella lokalradion har vidare föreslagit att reglerna om lokalradio inordnas i radio- och TV-lagen

Radio- och TV-lagen i fortsättningen används även RTVL utgör här ett särskilt regleringsområde inom en i övrigt förhållandevis oreglerad massmediesektor. Lagens syfte är att ta tillvara de särskilda behov av tillgänglighet och mångfald, som anses föreligga på ljudradio- och TV-omrâdet, samt att ställa vissa krav i samband med förmedling av visst innehåll genom dessa medier. Behovet av en särreglering har framför allt tre orsaker. För det första följer det att radiofrekvensut-

av rymmet är en begränsad och samtidigt betydelsefull resurs ur ett massmediepolitiskt perspektiv. Det har därför ansetts viktigt att utifrån massmediepolitiska överväganden kunna styra och prioritera användningen av vissa radiofrekvensområden. För det andra fyller ljudradion och televisionen en viktig funktion massmedier i allmänhetens

som tjänst public service. Detta har ansetts medföra behov att kunna

av ställa särskilda villkor på ljudradio- och TV-verksamheter som ges tillstånd att bedriva sändningar i det nämnda frekvensutrymmetf För det tredje har ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft ansetts medföra ett behov av särskilda innehållsregler utöver allmän lagstiftning, t.ex. vad gäller våldsskildringar och marknadsföring. Till skillnad från de två förstnämnda skälen för en särreglering, är det sistnämnda inte avgränsat till radiobaserade sändningar utan omfattar ljud-

1Lokal- och närradiokommittén; SOU 1996:176, Den lokala radion. 2 SOU 1999: 14, Den framtida kommersiella lokalradion. 3 SOU 1999:14, Den framtida kommersiella lokalradion.

Prop. 1995/96: 160 s. 76.

158 Radio- och T V-lagen

radio- och televisionssändningar oavsett vilken infrastruktur

genom dessa förmedlas.

Flera myndigheter är inblandade i lagens tillämpning. Regeringen och Radio- och TV-verket har att i tillämpliga fall meddela tillstånd för sändningar ljudradio- och televisionsprogram. Granskningsnämnden

av för radio och TV Granskningsnämnden, Justitiekanslern och Konsumentombudsmannen har i förhållande till programinnehåll och

ansvar programplacering. Radio- och TV-verket för tillsynen i övrigt.

svarar

6.2 Tillämpningsområde

Radio- och TV-lagen omfattar sändningar av ljudradio- och TV-pro-

härunder även sökbar text—TV-‘ är riktade till allmänheten gram som och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel RTVL 1:1. En sändning riktad till allmänheten endast den samtidigt och utan

anses om särskild begäran är tillgänglig för helst vill ta emot den.

vem som som Såväl marksändningar trådsändningar och satellitsändningar

som omfattas. Det saknar betydelse för lagens tillämplighet om sändningen är analog eller digital.

I vissa avseenden är emellertid lagens tillämpningsområde begrän-

Trådsändningar omfattas endast sändningen når fler än 100 sat. om bostäder RTVL 1:3, första stycket. Kabeloperatörers skyldighet att vidaresända vissa gäller dock redan för sändningar som når

program fler än tio bostäder RTVL 8:1. Lokalradiosändningar omfattas av lokalradiolagen avsnitt 9.1; redan nämnts har emellertid Utred-

se som ningen den framtida kommersiella lokalradion SOU 1999:14 före-

om slagit att reglerna lokalradio skall inordnas i radio- och TV-lagen.

om

Vidare gäller särskilda regler för TV-program och ljudradioprogram i förhållande till RTVL:s territoriella tillämplighet. Reglerna om TV-

följer RTVL 1:2 och är utformade i enlighet med EG:s TVprogram av direktiv. Bestämmelsen är relativt komplext utformad men innebär i huvudsak att lagen är tillämplig då den som sänder TV-program är etablerad i Sverige. Om så inte är fallet är lagen ändå tillämplig om den

sänder använder sig frekvens är upplåten i Sverige, en som av en som satellitkapacitet tillhör Sverige eller en satellitupplänk som är

som belägen i Sverige. Detta gäller dock inte någon annan EES-stat

om skall for sändningen enligt motsvarande kriterier. Om inget av

ansvara dessa kriterier är tillämpliga skall jurisdiktionsfrågan bedömas med hjälp bestämmelserna etablering i artikel 52 och följande i För-

av om draget upprättande Europeiska gemenskapen. Radio- och TV-

om av

5Prop. 1995/962160 s. 65.

Radio- och T V-lagen 159

lagen är dessutom tillämplig den efter att ha varit etablerad i som, Sverige, etablerar sig i EES-stat i syfte att kringgå svensk lagen annan stiftning när verksamheten huvudsakligen riktar sig till Sverige. Satellitsändningar ljudradioprogram kan tas emot i Sverige av som omfattas den bedriver sändningsverksamheten har sitt hemvist om som i Sverige eller sändningen till satellit sker från sändare här i landet en RTVL 1:4.

6.3 Tillstånd och

registrering

Tillståndsplikt gäller för sändningar ljudradio- eller TV-program av radiofrekvenser under 3 GHz RTVL 2:1. Tillståndsplikten skall ses mot bakgrund av ljudradions och televisionens funktion som massmedier i allmänhetens tjänst public service och behovet att utifrån av massmediepolitiska överväganden kunna styra och prioritera användningen inom det angivna radiofrekvensområdet I detta ligger bl.a. målsättningen att alla bor i Sverige skall ha tillgång till åtminstone som ett minimiantal ljudradio- och TV-program och att dessa sändningar av skall tillgodose olika behov med avseende på innehållet Undantag från tillståndskravet gäller for sändningar sökbar textav TV som sker från radiosändare som används för andra sändningar med stöd av tillstånd enligt radio- och TV-lagen eller lokalradiolagen. Tillstånd krävs inte heller för sändningar är särskilt anpassade för som syneller hörselskadade och som äger under högst fyra timmar rum om dygnet från en sådan radiosändare RTVL andra stycket. Regeringen och Radio- och TV-verket är tillståndsmyndigheter RTVL 2:2. Regeringen meddelar tillstånd för sändningar TV-proav gram, for sändningar av ljudradioprogram i hela landet eller till utlandet, for vissa ljudradioprogram i lokala sändningar inte uppfyller som kraven för närradio eller lokalradio samt för lokala digitala ljudradiosändningar. Radio- och TV-verket meddelar tillstånd för bl.a. närradio-

sändningar och lokalradiosändningar.

Sändningar med tillstånd regeringen får förenas med särskilda av villkor som innebär att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att vidsträckt yttrandefrihet och inforen mationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen RTVL 3:1. Därutöver kan ett sändningstillstånd förenas med villkor rörande vissa andra skyldigheter t.ex. geografisk täckningsgrad, tillgänglighet for syn- och hörselskadade, programinnehåll samt användande viss av

° Prop. 1995/962160 s 76 ff. 7 Jfr 1995/96: 160 71. prop. s.

160 Radio- och TV-lagen

sändningsteknik och vissa sändare. Tillståndsvillkor kan även avse förbud mot sändning reklam, annonser och sponsrade program samt

av mot att diskriminera annonsörer RTVL 3:2-3. Villkor får även innebära att ägarförhållandena och inflytandet i ett företag som erhåller tillstånd inte får förändras mer än i en begränsad omfattning RTVL 3:4. Ordningen med tillståndsvillkor har ersatt det system med avtal mellan staten och tillståndshavaren som tidigare gällde.

För Övriga sändningar, dvs. trådsändningar, satellitsändningar och andra radiobaserade sändningar över 3 GHz, utgår lagen från YGL:s princip etableringsfrihet. För dessa gäller däremot en registre-

om ringsplikt RTVL 2:3. Plikten gäller för den som bedriver sändningsverksamhet och för den för räkning bedriver sändnings-

som annans verksamhet över satellit eller upplåter satellitkapacitet s.k. satellitentreprenörer. Registreringsplikten gäller även för annan tillståndsbefriad sändningsverksamhet såsom sändningar av sökbar text-TV och sändningar är särskilt anpassade för eller hörselskadade

som syn- Huvudsyftet med registreringen är att det med avseende det innehåll

förmedlas skall kunna fastställas är ansvarig för verksom vem som samheten.

6.4 Regler om innehåll, reklam och annan

annonsering

Utöver de särskilda innehållsrelaterade villkor som får förenas med sändningstillstånd meddelande regeringen, innehåller radio- och TV-

av lagen även andra bestämmelser programmens innehåll, placering

om

Regleringen skall i detta avseende bl.a. mot bakgrund av Svem.m. ses riges förpliktelser att upprätthålla vissa minimistandarder för televisionssändningar enligt EG:s TV-direktiv. Det handlar bl.a. om att sändningarna skall ha viss andel europeiska begränsningar

en program, om och krav vad gäller program som innehåller våld och pornografi samt regler reklam och sponsring RTVL 6-7 kap.. Härutöver fastslås

om särskilt att den sänder med tillstånd regeringen skall till att

som av se programverksamheten helhet präglas av det demokratiska stats-

som skickets grundidéer och principen alla människors lika värde och

om den enskilda människans frihet och värdighet RTVL l.Vidare gäller särskilda innehållsregler för närradiosändningar RTVL 6:6-7.

På grund den särskilda karaktär präglar sökbar text-TV ges i

av som vissa avseenden särskilda tillämpningsregler för denna typ av sänd-

8 Jfr prop. 1995/96: 160 s. 75.

Radio- och T V-lagen 161

ningar. Det gäller för angivande av beteckning för sändningarna RTVL 6:9, sändning av särskild signatur i samband med annonser samt meddelande i samband med sponsrade program RTVL 7:1 och 8. Vidare skall reglerna om annonsandel av sändningstid och annonsplacering i relation till program inte tillämpas sökbar text-TV RTVL 7:5 och 7.

6.5 Vidaresändningsplikt

En särskild vidaresändningsplikt s.k. must carry gäller under vissa förutsättningar för den äger eller förfogar anläggning for

som över en trådsändning RTVL 8:1. Förutsättningarna är att anläggningen används för vidaresändningar TV-program till allmänheten och

av sändningarna når fler än tio bostäder. Plikten innebär en skyldighet att se till att de boende i fastigheter som är anslutna till anläggningen utan kostnad kan ta emot TV-sändningar som sker med tillstånd från regeringen och är avsedda att tas emot i området utan villkor om särskild betalning. Avgifter för service och underhåll själva nätet får dock utgå. Orsaken är att dessa hushåll i praktiken är hänvisade till det programutbud kabelföretaget sänder ut. Någon praktisk möjlighet för

som det enskilda hushållet att välja ett annat kabelföretag föreligger i princip inte och oftast har de heller inte möjlighet att ordna tillfredsställande mottagning egen hand. Syftet med bestämmelsen är därför att säkerställa att de som bor i en kabelansluten fastighet får tillgång till samma programutbud som de skulle haft om de inte hade bott i en sådan fastighet

Sändningsplikten omfattar högst tre TV-program som sänds av tillståndshavare vars verksamhet finansieras genom TV-avgiftsmedel och högst ett TV-program från en annan tillståndshavare. Skyldigheten gäller endast för sändningar där sändningstillståndet har förenats dels med krav opartiskhet och saklighet, dels med villkor om ett mångsidigt programutbud där det skall ingå nyheter. Program som sänds ut enbart med digital teknik, behöver endast sändas vidare om det också sänds andra program i anläggningen med sådan teknik. Vidaresändningen av programmet behöver då endast ske digitalt. Skyldigheten gäller inte för en anläggning där ett begränsat antal TV-program förs fram till abonnenterna ett kopplat telenät med hjälp av digital

genom teknik xDSL-baserad teknik. Syftet med detta undantag är att regleringen vidaresändningsplikt inte skall begränsa incitamenten för

av

9Prop. 1995/96:l60 125-126.

s.

l62 Radio- och T V-lagen

olika aktörer att utveckla teknik för överföring TV-program i nät

ny av av olika slag.°

Om sändningarna når fler än 100 bostäder skall dessutom ett särskilt bestämt utrymme tillhandahållas kostnadsfritt för sändningar av TV-

från ett eller flera Radio- och TV-verket utsedda lokala program av kabelsändarforetag RTVL 8:2 §.

6.6 ur ett

Tillämplighet konvergensperspektiv

Utvecklingen av den digitala sändningstekniken och möjligheten att integrera olika distributionstekniker och distributionssystem för förmedling ljudradio och television, i olika avseenden frågor av

av reser betydelse för RTVL:s tillämpningsområde. Framför allt handlar det om tre områden som det finns anledning att se närmare på.

Det första området rör frågan om vad som utgör ljudradio- och TVprogram i RTVL:s mening. Frågan följer av att en sändning, oavsett om den uppfyller kravet att vara riktad till allmänheten, endast omfattas

RTVL den samtidigt kan betraktas ljudradio- eller TVav om som en sändning. RTVL har således ett snävare tillämpningsområde än YGL

utöver ljudradio- och TV-sändningar även omfattar vissa liknande som överföringar med hjälp elektromagnetiska vågor de är riktade till

av om allmänheten eller omfattas av databasregeln; YGL 1:6 respektive 1:9. Som framgår nedan medför bl.a. införandet digital sändningsteknik

av

allt otydlig gränsdragning mellan vad å sidan kan kaen mer som ena rakteriseras sändningar av ljudradio och television och, å andra

som sidan, andra sändningar ljud, text, stillbilder och rörliga bilder som

av inte skall omfattas av RTVL:s bestämmelser.

Det andra området omfattar en närmare diskussion om tillämpningen av RTVL:s regler rörande sökbar text-TV. Behovet av att se närmare denna fråga följer av att särskilda regler gäller för tjänster

inte enbart uppfyller kravet att utgöra ljudradio eller television i som lagens mening, utan dessutom kan karakteriseras som sökbar text-TV.

Det tredje området rör kravet om att sändningen skall vara riktad till allmänheten och skall mot bakgrund det ökade inslag av interak-

ses av tivitet i ljudradio- och TV-tjänstema framför allt följer att sänd-

som av ningarna digitaliseras. Frågan behandlas relativt utförligt i samband med diskussionen om YGL:s tillämplighet ur ett konvergensperspektiv avsnitt 5.5.2 och 5.5.3. Det finns emellertid skäl att även se närmare

‘° Prop 1997/98: l 84 s. 66.

Radio- och TV-lagen 163

på vilka särskilda konsekvenser utvecklingen har för tillämpningen av RTVL i detta sammanhang.

6.6.1 Ljudradio och television

Vad som skall betraktas som ljudradio och television i lagens mening definieras inte i lagtexten. Viss vägledning följer emellertid Förar-

av betena till RTVL, Granskningsnämndens praxis samt tilldelningen av tillstånd för digitala TV-sändningar i marknätet.

F örarbetena till radio- och T V-lagen

l förarbetena till RTVL gjordes bedömningen att det inte fanns något behov av att särskilt definiera ljudradio och television i den nya lagen. Istället framhölls att vad som avses med dessa begrepp bör bestämmas utifrån det allmänna språkbruket och det behov som kan finnas av att reglera denna typ av verksamhet. Det uttalades vidare att med radio och television torde i det allmänna språkbruket förstås sändningar som ett obestämt antal personer samtidigt kan ta emot i en ljudradiomottagare respektive televisionsmottagare därav det i lagtexten uttryckliga kravet

att sändningen skall vara riktad till allmänheten och avsedd att tas emot med tekniska hjälpmedel; den teknik som däremot utnyttjas för sändningarna bör inte tillmätas någon avgörande vikt. Det har följaktligen inte någon betydelse för bedömningen av radio- och TV-lagens tillämplighet om sändningen är analog eller digital eller sker

genom telenät, kabelnät, marknät, via satellit eller genom någon annan infrastruktur. Däremot antyds att typen av apparat som används för mottagandet kan vara av betydelse för bedömningen det handlar

av om om ljudradio eller television enligt det allmänna språkbruket ljudradiomottagare respektive televisionsmottagare.

När det gäller programbegreppet följer det vidare förarbetena att

av allt innehåll i en ljudradio- eller televisionssändning omfattas, således även enkla meddelanden som t.ex. meddelanden tid, väderlek,

om nyheter eller dylikt. Utgångspunkten för att kunna skilja

ett program från ett annat är att vad programföretaget presenterar som ett program normalt bör kunna betraktas ett i lagens mening. I

som program

Prop. 1995/961160 s. 63. ‘ZProp. 1995/96:160 63.

s. 3 Prop. 1995/962160 68.

S.

Prop. 1995/961160 s. 67.

164 Radio- och TV-lagen

RTVL:s förarbeten hänvisas här till den diskussion som fördes i samband med att reklambestämmelserna i den dåvarande radiolagen infördes. Av dessa förarbeten framgår vidare att denna förståelse av programbegreppet ansågs stå i god samklang med allmänt språkbruk enligt vilket det med ett program fick anses förstås en avgränsad del av sändningstiden, vilken presenterades under en särskild rubrik och behandlade ett visst sätt sammanhållet tema.5 Eftersom

en programbegreppets främsta syfte torde vara att ge vägledning för tillämpning av reglerna om inplacering reklam är det emellertid tvek-

av m.m. samt vilken vägledning det kan ge i den mer övergripande frågan om vad som kan anses utgöra ljudradio och television i lagens mening. Tillämpningen av RTVL sökbar text-TV visar också att även sändningar av innehåll som inte dylikt sätt utgör en avgränsad del av sändningstiden kan omfattas. För denna typ av sändningar gäller särskilt anpassade regler se vidare tillämpningen begreppet

nedan om av sökbar text-TV.

Granskningsnämndens praxis

I ett ärende från 1998 hade Granskningsnämnden att ta ställning till vad som kunde utgöra ljudradio eller television enligt det allmänna språkbruket. Frågan gällde RTVL:s tillämplighet reklam förmedlades

som via radions RDS-tjänst Radio Data System.° Granskningsnämnden hänvisade här till lagens förarbeten och konstaterade att den information som erhålls genom RDS-tjänsten på ett textfönster som är kopplat till en radio i och för sig kan anses riktad till allmänheten, men att frågan var om informationen utgör ljudradio eller television. Enligt Granskningsnämndens mening kunde informationen knappast uppfattas som vad som enligt allmänt språkbruk anses som ljudradio. Snarare ansågs tjänsten förete vissa likheter med text-TV som faller under lagens tillämpningsområde, vilket skulle kunna motivera att lagen tilllämpades även RDS-tjänsten. Granskningsnämnden ansåg dock inte att det skulle falla sig naturligt att såsom televisionssändning i lagens mening uppfatta en tjänst som varken förmedlas via traditionell TV-

en apparat eller utgörs av rörliga bilder. Vidare noterades att om RDStjänsten betraktas som televisionssändning uppkommer frågor om bl.a. tillståndsplikt för sändningarna, skyldighet att bevara sändningarna, tillämpning av olika bestämmelser om reklam m.m. Mot denna bak-

5 Prop. 1990/912149 107.

s. 6 Beslut 1998-02-02, SB 46/98.

Radio- och T V-lagen 165

grund fann Granskningsnämnden att radio- och TV-lagen inte var tilllämplig tjänsten.

Det bör här noteras att Granskningsnämnden inte problematiserade frågan den tekniska utvecklingen eventuellt kunde medföra att ljud-

om radio i allmänt språkbruk numera även borde inkludera RDS-tjänsten. l stället synes Granskningsnämnden konstatera att det handlar om textmeddelanden, inte ljud, och att det således inte kan vara fråga om ljudradio enligt allmänt språkbruk, samt att det inte heller kan handla om en televisionssändning enligt allmänt språkbruk eftersom mottagarapparaten inte är traditionell TV-mottagare. Det fördes således inte heller

en någon diskussion i beslutet om betydelsen av att RDS-tjänsten ofta tillhandahålls integrerad del ljudradioutsändningen av bestämda

som en av programkanaler, eller att ett sådant text-fönster som innehållet i RDStjänsten presenteras i sedan tid tillbaka torde vara en naturligt integr-

en erad del i de flesta bilradioapparater.

Tillståndsgivningen för digitala TV-sändningar i marknätet

Regeringens tillståndsgivning för digitala TV-sändningar förefaller emellertid som ett exempel en mer dynamisk tolkning av RTVL:s tillämpningsområde. Utgångspunkten för införandet av digitala TVsändningar i marknätet utgörs av regeringens proposition till riksdagen om Digitala T V-sändningar digital-TV-propositionen.7 Av propositionen framgår att, utöver traditionella TV-program, kommer digitala TV-sändningar att kunna erbjuda såväl tjänster med tydlig koppling till ett visst TV-program t.ex. resuméer, bakgrundsinformation eller textning på olika språk tjänster utan denna koppling bl.a. interaktiv

som utbildning, försäljning, biljettbokning, banktransaktioner, elektroniska tidningar, bibliotekstjänster och tillgång till trafikinformation.‘ Mot denna bakgrund föreslog regeringen att kärnan i sändningsverksamheten skall digitala marksändningar TV, att även andra

vara av men tjänster än traditionella TV-program skall kunna förekomma t.ex. utbildningstjänster och teletjänster olika slag.° Det fastslås vidare

av att sändningarna skall bedrivas inom ramen för nuvarande lagstiftning för radio, television och televerksamhet, samt att tillstånd att bedriva TV-sändningar enligt RTVL skall lämnas av regeringen om en tjänst

7 Prop. 1996/97267. 18Prop. 1996/97:67 12.

S. 19Prop. 1996/97:67 28-29.

s.

166 Radio- och TV-lagen

utgör televerksamhet som kräver tillstånd enligt telelagen påpekas därutöver att sådant tillstånd lämnas av Post- och telestyrelsen.Z°

Med stöd av RTVL beviljade regeringen under 1998 tillstånd for digitala TV-sändningar i marknätet. Tillståndsbesluten ger inte någon direkt vägledning om vad som här med TV-program. Det kan

avses nämligen inte uteslutas att tillståndsplikten enbart baserar sig på de traditionella TV-program som samtliga tillståndshavare har uppgivit att de skall sända.

Det kan i detta sammanhang emellertid vara intressant att notera att en av tillståndshavama CELL ICD anger i ansökningshandlingarna att de s.k. tjänsteprogram man har tänkt att erbjuda skall interaktiva

vara och att TV-tittarens returinfonnation skickas via telefonnätet. Fördelningen mellan interaktiva och traditionella TV-program uppges vidare vara cirka 80/20 dvs. 80 % av programmen kommer i huvudsak att utgöras av vad som i ansökan betecknas som interaktiva tjänste-TVprogram medan 20 % av programmen kommer att utgöras av traditio-

TV-program.2

nella

Aven om tillståndsbesluten i sig inte ger någon närmare vägledning torde såväl den ovan refererade diskussionen i digital-TV-propositionen som de ansökningar som beviljats tillstånd innebära att det inte kan uteslutas att även andra tjänster än traditionella TV-program kan omfattas av begreppet television i RTVL under förutsättning att de förmedlas som sändningar riktade till allmänheten. Det bör i detta sammanhang dock hållas i minnet att teletjänster regleras av telelagen. De gränsdragningsproblem som härvid kan uppstå mellan telelagen och RTVL behandlas nedan i avsnitt 7.5.3.

Slutsats

Medan Granskningsnämndens beslut kan beskrivas som en förhållandevis restriktiv tillämpning där endast traditionell ljudradio omfattas av RTVL:s bestämmelser, framstår tillståndsgivningen för digitala TVsändningar som det motsatta, dvs. en mer dynamisk tillämpning av vad

2°Prop. 1996/97:67 28-29.

s. Z‘ Se särskilt regeringsbeslut ll, 1998-06-25, bilaga 1 avseende tillstånd for CELL ICD AB CELL att sända "televisionsprogram", samt CELL:s komplettering till ansökan i brev till radio- och TV-verket daterat 1998-02-19, dnr. 158/98. 22Se särskilt regeringsbeslut 11, 1998-06-25, bilaga 1 avseende tillstånd för CELL ICD AB CELL att sända televisionsprogram, samt CELL:s komplettering till ansökan i brev till radio- och TV-verket daterat 1998-02-19, dnr. 158/98.

Radio- och T V-lagen 167

kan omfattas RTVL. Vid denna jämförelse är det dock viktigt som av att vara medveten om den principiella skillnaden i dessa processer. Granskningsnämnden hade att fatta ett beslut som i sak skulle kunna

betungande för den tillhandahåller de aktuella tjänsterna och vara som följaktligen också innebära en begränsning av etableringsfriheten för dessa tjänster. Även YGL torde utrymme för begränsningar

om ge av etableringsfriheten i detta avseende, kan utgångspunkten för det restriktiva beslutet därför ha varit att inte genom praxis ge RTVL ett vidare tillämpningsområde än vad som här ansågs nödvändigt. Tillståndsgivningen för digitala TV-sändningar präglas däremot av en politisk vilja att skapa förutsättningar för nya typer av innehållstjänster och därmed ytterligare främja en ökad mångfald för allmänheten genom den marksända televisionen.

Oavsett de bakomliggande skälen kan dock konstateras att Granskningsnämndens beslut och tillståndsgivningen för digital-TV inte visar

entydig bild skall uppfattas ljudradio och television en av vad som som i RTVL:s mening. Mot bakgrund av förarbetena gäller osäkerheten framför allt vad som till en var tid skall uppfattas ligga i det allmänna språkbruket och hur detta skall konstateras vid tillämpningen av RTVL:s bestämmelser. Med digital ljudradio kommer än mer avancerade sidotjänster än endast RDS-tjänsten integrerade med de

att vara traditionella ljudradioprogrammen. Vidare kan de digitala ljudradiomottagarna med stor sannolikhet förväntas utvecklas till att vara utrustade med fönster inte enbart kan presentera text utan även rörliga

som bilder, möjligen även motta digitala TV-sändningar. Det kan även tänkas att hela frekvenser tilldelas för andra tjänster än traditionella ljudradioprogram, men som ändå är avsedda att främst mottas av apparater

också används för traditionell ljudradiomottagning. Motsvarande som utveckling gäller för televisionen, och gränsdragningen mellan såväl ljudradiomottagare och TV-mottagare som mellan dessa mottagare och annan apparatur t.ex. datorer och mobiltelefoner kan förväntas att bli allt svårare att upprätthålla.

Mot denna bakgrund är i och för sig Granskningsnämndens gränsdragning förhållandevis tydlig, medan det osäkert vad tillstånds-

är mer givningen för digitala TV-sändningar har för konsekvenser för RTVL:s tillämpningsområde. I ljuset av den beskrivna konvergensutvecklingen är det dock osäkert hur länge Granskningsnämndens gränsdragning kan upprätthållas. Det finns också redan nu tecken att rättsläget kan komma att förändras i detta avseende. Utredningen om den framtida kommersiella lokalradion föreslår i sitt betänkande att motsvarande regler gäller för sökbar text-TV även skall gälla för s.k. tilläggs-

som

168 Radio- och TV-lagen

tjänster i lokalradio. Med tilläggstjänster i betänkandet avses programverksamhet i lokalradio kompletterad med text eller bild. Som exempel en sådan tjänst bl.a. RDS-tjänsten. anges

6.6.2 Sökbar text-TV

Text-TV definieras inte i lagen beskrivs i förarbetena särskild men som textinformation som förmedlas med TV-signalen. Text-TV, som också kan omfatta enklare grafik, används huvudsakligen dels för programtextning eller annan textinformation under ett program, dels för att sända textade informationssidor fyller hela TV-rutan och kan som som fungera som en från TV-programmet fristående innehållstjänst. Sidorna kan här vara samlade i ämnesområden t.ex. nyheter, väder, sport, annonser etc. och TV-tittaren kan bläddra fram den information som önskas. Det är det sistnämnda användningsområdet brukar benämsom nas sökbar text-TV. För att sända de textade informationssidoma används som regel outnyttjat utrymme i TV-signalen, det s.k. bildsläckningsintervallet. I andra fall kan en hel kanal eller delar av en kanal tas i anspråk. Informationen hämtas från dator och förmedlas en genom en tråd- eller radiobaserad sändning. Informationssidoma sänds cykliskt och uppdateras kontinuerligt; när den sista sidan har sänts upprepas sändningen från början. För att kunna ta emot sådan sökbar text- TV som här beskrivits krävs att TV-mottagaren är utrustad med minnesenhet och avkodare. Vid mottagning sökbar text-TV lagras den av sida som tittaren har valt att i mottagarapparatens minne och se presenteras på bildskärmen så länge han eller hon önskar. Enligt RTVL gäller särskilda regler för sökbar text-TV. Det gäller bl.a. för annonsering, sponsringsmeddelanden och angivande av sändningsbeteckning. Motivet för att tillämpa särskilda regler i dessa sammanhang är att det i sökbar text-TV inte sätt i förhålsamma som lande till andra TV-program går att avgöra när börjar och ett program slutar. Därutöver görs vissa undantag från tillståndsplikten för sändningar av sökbar text-TV. Undantaget gäller för sändningar sker som från radiosändare används för andra sändningar med stöd tillsom av stånd enligt radio- och TV-lagen eller lokalradiolagen RTVL 2:1, andra stycket. Däremot föreligger registreringsplikt för de tillståndsbefriade sändningarna av sökbar text-TV. Skälet till att det inte behövs

23 SOU 1999:14, Den framtida kommersiella lokalradion, förslag till ny bestämmelse i RTVL; 5:20, s. 33. 24SOU 1999: 14, Den framtida kommersiella lokalradion, s. 185 ff. 25Prop. 1995/96: 160 72-73. s.

Radio- och T V-lagen 169

något tillstånd för dessa sändningar är enligt förarbetena att det inte finns något behov att styra frekvensanvändningen; sändningen av

av text-TV använder det outnyttjade bildsläckningsintervallet, vilket är ett utrymme som annars inte utnyttjas.

I samband med införandet digitala TV-sändningar är det relevant

av

närmare hur reglerna om sökbar text-TV skall tillämpas i föratt se hållande till de digitala TV-tjänster inte kan betecknas som tradi-

som tionella TV-program. Vid en jämförelse kan konstateras att dessa tjänster kan uppvisa såväl likheter skillnader med traditionell sök-

som bar text-TV. Det kan i båda fallen handla om en samtidig och regelbunden utsändning av information som uppdateras kontinuerligt. Till skillnad från den analoga text-TV-tjänsten kan emellertid de digitala tjänsterna omfatta inte enbart text och enkel grafik, utan även ljud och rörliga bilder i vad skulle kunna betecknas som kraftfulla multimedi-

som ala tjänster. De digitala tjänsterna kan således omfatta mer än endast textsidor och t.o.m. vara så avancerade att de i olika delar kan vara svåra för mottagaren att särskilja från mer traditionella TV-program. De kan dessutom integreras med de mer traditionella TV-programmen i bild ett sätt som kan göra det än svårare att urskilja vad som utgör ett traditionellt TV-program, programanknuten tjänst respektive en fri-

en stående tjänst. Detta förhållande behöver inte heller vara statiskt. En tjänst som medger beställning av resor kan utgöra en naturligt integrerad del vid sändningar ett visst reseprogram, men också utgöra en

av fristående tjänst när reseprogrammet inte sänds. Det kan vidare vara så att inslaget av, och därav förhållandet mellan, traditionella TV-program, programanknutna och fristående tjänster varierar inom den frekvens som är tilldelad för sändningarna.

Hur reglerna om sökbar text-TV skall tillämpas i detta sammanhang framgår inte av lagtexten eller förarbetena om införandet av digitala TV-sändningar. Frågan har särskild betydelse om man föreställer sig en programoperatör som inte avser att sända traditionella TV-program överhuvudtaget, utan enbart andra typer av digitala innehållstjänster. I den mån dessa tjänster generellt skall jämställas med sökbar text-TV, fordras följaktligen inte tillstånd för sändningar enligt RTVL om övriga förutsättningar för detta är uppfyllda jfr ovan. Detta skall bl.a. ses i ljuset det förhållandevis avancerade multimediala innehåll härunder

av med rörliga bilder här kan tillhandahållas jämfört med traditionell

som sökbar text-TV och där gränsen mot traditionella TV-program blir alltmer otydlig.

2°Prop. 1995/961160 73.

s.

170 Radio- och TV-lagen

6.6.3 Sändningar riktade till allmänheten

För att omfattas av RTVL skall sändningen utöver förmedlingen av ljudradio- och TV-program även vara riktad till allmänheten och avsedd att tas emot med tekniska hjälpmedel. Motsvarande krav återfinns i YGL:s huvudregel radioprogram YGL 1:6 och reglerna

om skall tolkas samma sätt. Innebörden i detta krav är att sändningen

riktad till allmänheten endast den samtidigt och utan särskild anses om begäran är tillgänglig för vem som helst som vill ta emot den. Om det istället är mottagaren startar sändningen det innehåll han eller

som av hon får del av, faller sändningen följaktligen utanför RTVL.

De tjänster kommer att tillhandahållas i samband med digitala

som ljudradio- och TV-sändningar kommer i olika utsträckning att omfatta inslag av såväl sändningar som är riktade till allmänheten som sändningar som sker på begäran, dvs. som startas av mottagaren. De konsekvenser som detta kan ha for den generella bedömningen av om en sändning är riktad till allmänheten eller inte diskuteras ingående i samband med genomgången YGL, vartill hänvisas avsnitt 5.5.2 och

av 5.5.3. Det finns emellertid skäl att ytterligare poängtera vissa av dessa aspekter i förhållande RTVL:s tillämpningsområde.

Det framgår av diskussionen i nämnda avsnitt om YGL att de digitala TV-tjänstema kan ha såväl skenbart som verkligt interaktiva inslag. Med skenbar interaktivitet avses här en tjänst som mottagaren uppfattar som interaktiv. Någon egentlig återkoppling från mottagaren till den sändande sker emellertid inte och det är inte heller mottagaren som initierar sändningen av det innehåll han eller hon tar del av. Denna form av interaktivitet påverkar således inte bedömningen av att sändningen är riktad till allmänheten. Verklig interaktivitet uppnås främst genom att mottagningsenheten för de digitala TV-sändningama är utrustad med en kommunikationsfunktion som gör det möjligt for användaren att inte enbart passiv mottagare utan även aktivt

vara en kommunicera med omvärlden. Kommunikation kan härigenom uppnås t.ex. med såväl den som sänder ut tjänsten som med annan som genom utsändningen vill komma i kontakt med mottagarna, t.ex. företag som marknadsför olika produkter och tjänster. Möjligheten till denna form av interaktivitet kan användas på ett sätt bl.a. innebär att motta-

som garna erhåller ytterligare information från databasen på individuell basis. Sändningen sker i dessa avseenden på begäran och kan därför inte betraktas som riktad till allmänheten.

Det intressanta ur RTVL:s perspektiv är att dessa olika typer av interaktivitet kan integrerade i vad for mottagaren framstår

vara som

27Prop. 1995/961160 s. 64.

Radio- och TV-lagen l7l

och tjänst. Detta torde också utgångspunkten för som en samma vara den tillhandahåller tjänsten. Det kan t.ex. handla om att mottagaren

som begär information går utöver vad tillhandahålls genom

som som utsändningen. Denne kopplas då automatiskt via en returkanal, t.ex. telenät, mobiltelenät eller kabel-TV-nät, till en databas ur vilken mer information kan erhållas. Det kan också handla om att utföra banktransaktioner, elektronisk handel eller att beställa en film videoon-demand. När detta led i kommunikationen väl är upprättat, torde kommunikationen mellan parterna i de flesta fall fortsätta i returkanalen; så länge kommunikationen är avsedd att individuell finns

vara vanligtvis inget skäl, varken ekonomiskt eller integritets- eller säkerhetsmässigt, att låta den till den ursprunglige mottagaren som en del i utsändning riktad till allmänheten. Den kommunikation som såle-

en des etableras i detta skede sker definitionsmässigt på ett sätt inne-

som bär att mottagaren erhåller informationen begäran och inte längre

sändning riktad till allmänheten. som en

Vad kan tillhandahållas, och för mottagaren framstå, som en

som och ljudradio- eller TV-tjänst kan följaktligen i realiteten bestå

samma

olika kommunikationselement torde medföra att RTVL endast av som växelvis är tillämplig beroende på mottagarens aktivitet sändningar dels riktade till allmänheten och dels begäran. Konsekvensen skulle således att de regler syfte bl.a. är att hantera dessa mediers

vara vars särskilda genomslagskraft med hänsyn till sändningamas innehåll, endast har begränsad tillämplighet i förhållande till det innehåll som mottagarna faktiskt upplever att de får del utsändningen.

av genom Tillståndshavare eller registreringspliktiga torde i dessa delar inte kunna fällas för brott mot tillståndsvillkoren eller RTVLzs generella innehållsregler. Granskningsnämnden kan således komma att behöva genomföra delvis tekniskt relaterade analyser hur ett visst innehåll

av har förmedlats vid viss tidpunkt, för att avgöra sitt mandat i förhål-

en lande till de ljudradio- och TV-tjänster som förmedlas. RTVL:s utformning torde således vidare ge utrymme för medvetna val av distributionsform för att påverka vilka innehållsregler som skall gälla för ett visst innehåll. Innehåll som p.g.a. tillståndsvillkor eller RTVL:s generella innehållsregler får förmedlas, torde således kunna göras tillgängligt integrerad del ljudradio- eller TV-tjänsten utan att

som en av strida mot RTVL eller de förutsättningar som gäller enligt tillståndet.

En fråga rör kravet på att sändningarna skall vara riktade

annan som till allmänheten rör möjligheten att med xDSL-baserad teknik förmedla rörliga bilder, t.ex. filmer och TV-program, över telenätet. Frågan berörs i samband med genomgången av YGL avsnitt 5.5.3, se även rörande telelagens tillämplighet nedan, avsnitt 7.5.3. I förhållande till RTVL är det här särskilt frågan om sådan vidareförmedling genom

I72 Radio- och TV-lagen

telenätet utgör registreringpliktig verksamhet för den tillhandahålsom ler tjänsten. Frågan är särskilt relevant eftersom vidareförmedlingen här sker på individuell begäran och därför inte isolerat sett torde uppfylla kravet att vara riktad till allmänheten. Detta kan bl.a. jämföras med traditionell vidareförmedling ljudradio- och TV-sändningar i kabelav nät där vidareförmedlingen sker som en samtidig utsändning till samtliga hushåll är anslutna. Även rättsläget här får bedömas som om som oklart finns det dock omständigheter som talar för att sådan vidareförmedling av direktsändningar vid tillämpningen YGL skall av anses som riktad till allmänheten oavsett om själva vidareförmedlingen sker på begäran. Ytterligare en aspekt är att dessa vidareförmedlade sändningar i såväl telenät kabel-TV-nät även, liknande sätt beskrivits som som ovan, kan integreras med tjänster som lagras och tillhandahålls begäran ur en databas t.ex. filmer och TV-program tillhandahålls som som VOD-tjänster. Det följer av genomgången ovan att tjänster som innebär att upplysningar tillhandahålls begäran inte är att betrakta som riktade till allmänheten och således faller utanför RTVL:s tillämpningsområde.

Sammanfattning

Konvergensutvecklingen medför en sammansmältning av infrastrukturer, tjänster och apparater. I förhållande till radio- och TV-lagens tillämpningsområde aktualiserar detta frågan vad utgör ljudraom som dio och television i lagens mening. Varken förarbetena, Granskningsnämndens praxis eller tillståndsgivningen för digitala TV-sändningar i marknätet ger emellertid någon närmare vägledning i detta avseende varför rättläget måste bedömas som oklart. Detsamma gäller för vad utgör sökbar text-TV i radio- och TVsom lagens mening. Enligt radio- och TV-lagen gäller särskilda regler för sökbar text-TV. Det handlar här om regler rörande annonsering, sponsringsmeddelanden och angivande sändningsbeteckning samt att av om sänd-ningar av sökbar text-TV under vissa förutsättningar är tillståndsbefriade. Frågan är hur dessa regler skall tillämpas framför allt i förhållande till sådana digitala TV-tjänster inte kan betecknas som som traditionella TV-program. Avslutningsvis medför konvergensutvecklingen vissa tillämpningsproblem vad gäller kravet på att sändningarna av ljudradio- och TVprogram skall vara riktade till allmänheten, vilket motsvaras vad av som framgår av genomgången av YGL avsnitt 5.5.2 och 5.5.3. De tjänster som kommer att tillhandahållas i samband med digitala ljudra-

Radio- och T V-lagen 173

dio- och TV-sändningar kommer i olika utsträckning att omfatta inslag av såväl sändningar som är riktade till allmänheten som sändningar som sker begäran, dvs. som startas av mottagaren. Vad som kan tillhandahållas, och för mottagaren framstå, som en och samma ljudradioeller TV-tjänst kan följaktligen i realiteten bestå av olika kommunikations-element som torde medföra att RTVL endast växelvis är tillämplig beroende på mottagarens aktivitet sändningar dels riktade till allmänheten och dels begäran. Konsekvensen skulle således vara att de regler vars syfte bl.a. är att hantera dessa mediers särskilda genomslagskraft med hänsyn till sändningarnas innehåll, endast har begränsad tillämplighet i förhållande till det innehåll som mottagarna faktiskt upplever att de får del av genom utsändningen.

7 Telelagen

7.1 och

Bakgrund syfte

Telelagen TL, 1993:597 trädde i kraft den l juli 1993. Samtidigt bolagiserades Televerket och bytte namn till Telia AB. Merparten av Televerkets myndighetsansvar överfördes till Telestyrelsen, nuvarande Post- och telestyrelsen PTS, därmed blev ansvarig myndighet för

som telelagstiftningen och dess efterlevnad. Härigenom separerades också regleringsansvaret från operationella verksamhetsintressen, vilket har utgjort ett viktigt led i den regleringsprocess som präglar telesektorerna inom såväl Sverige övriga medlemsstater i EU. Ett grundläggande

som syfte med den EG-rättsliga teleregleringen är att uppnå en fungerande konkurrens telemarknaden. Den är därför i huvudsak inriktad att bryta de såväl legala som faktiska monopol som tidigare styrt

upp medlemsstaternas telesektorer. Den svenska teleregleringen uppfyller de krav följer den EG-rättsliga regleringen på detta område.

som av

Syftet med telelagen är att ge staten förutsättningar att en öppen telemarknad styra och kontrollera verksamheten på telekommunikationsområdet så att de telepolitiska målen kan uppnås Det övergripande telepolitiska målet är att enskilda och myndigheter i landets olika delar skall ha tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. I detta ligger bl.a. att var och en skall få möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst till ett rimligt pris inom ett allmänt tillgängligt telenät, att alla skall få tillgång till teletjänster likvärdiga villkor, samt att telekommunikationerna skall vara uthålliga och tillgängliga under kriser och krig TL 2 första stycket. Enligt förarbetena innebär detta att telekommunikationerna skall bidra till regional balans, öppna och flexibla samt främja mångfald och valfrihet för

vara användarna, samt vidare bidra till ett effektivt resursutnyttjande i samhället Telekommunikationerna skall även i sig vara effektiva, vilket bl.a. innebär att de skall främja samverkan mellan operatörer och bidra till skapandet nya, kostnadseffektiva och högkvalitativa teletjänster.

av

Konkurrens används ett centralt medel för att uppnå dessa mål-

som sättningar TL 3 §, vilket också präglar delar av telelagens utformning. Här återfinns konkurrensfrämjande regler och regler för att motverka

Prop. 1992/93 s. ZProp. 1996/97 31.

s.

176 Telelagen

marknadsimperfektioner. Behovet av särskilt konkurrensfrämjande regler inom telesektom följer av behovet av att motverka och balansera den starkt dominerande ställning Telia har inom fiera områden som inom telesektom jfr syftet med den EG-rättsliga regleringen ovan om området. Telelagen innehåller därför i detta syfte bestämmelser som särskilt gäller teleoperatörer med ett betydande inflytande marknaden. Ambitionen är emellertid att generell konkurrenslagstiftning efterhand skall vara styrande även för telemarknaden

7.2 Tillämpningsområde

Telelagens tillämpningsområde bestäms av en relativt komplex begreppsstruktur med begrepp språkligt sett kan svåra att som vara skilja åt för den oinitierade. Dessa begrepp utgör dock underlag för avgränsningar såväl inom telelagens tillämpningsområde som i förhållande till annan lagstiftning. Telelagen är tillämplig på televerksamhet TL 1 §. Med televerksamhet avses förmedling av telemeddelanden, för egen eller annans räkningf via telenät eller tillhandahållande nätkapacitet. Medan av telemeddelande definieras ljud, text, bild, data eller information i som övrigt som förmedlas med hjälp av radio eller genom ljus eller elektromagnetiska svängningar utnyttjar särskilt anordnad ledare, definiesom ras telenät som en anläggning avsedd för förmedling av telemeddelanden. Med nätkapacitet avses överföringskapacitet i telenät eller del därav. Begreppet omfattar alla former överföringskapacitet: allt från av större sammanhängande system till enstaka förbindelser samt även rent fysiska ledningar utan elektronisk utrustning, s.k. svart fiber Telelagens reglering är framför allt inriktad på vissa typer tjänsav ter för vilka bl.a. reglerna om anmälningsplikt, tillståndsplikt och samtrafik i huvudsak är tillämpliga se närmare följande avsnitt. Utöver tillhandahållande nätkapacitet, berörs handlar det av som ovan, om teletjänster, telefonitjänster och mobila teletjänster. Med teletjänster avses förmedling av telemeddelanden för någon annan jfr innebörden av televerksamhet ovan. En särskild grupp av teletjänster utgörs av telefonitjänster. En telefonitjänst teletjänst som omfattar överföär en ring av tal och som medger överföring telefaxmeddelanden samt av datakommunikation via låghastighetsmodem. Med mobil teletjänst

3Prop. 1996/97 34. S. 4Prop. 1996/97 93. s. 5Prop. 1996/97 93. s.

Telelagen 177

avses teletjänst där abonnentanslutningen tillhandahålls via radio i en mobil nätanslutningspunkt.

Telelagen är emellertid inte tillämplig på all verksamhet som avser förmedling av telemeddelanden. Från lagens tillämpningsområde undantas utsändning till allmänheten av program i ljudradio eller annat som anges i YGL 1:1 tredje stycket första meningen TL l § tredje stycket. Det innebär således att program i ljudradio och television samt innehållet i vissa andra sändningar ljud, bild eller text sker med

av som hjälp av elektromagnetiska vågor, och som är riktade till allmänheten, inte utgör televerksamhet i telelagens mening. Det kan ifrågasättas om undantaget även omfattar sådan verksamhet som omfattas av databasregeln i YGL YGL 1:9. Orsaken är att förmedlingen i dessa fall sker på individuell begäran och inte som en utsändning till allmänheten. Det är vidare endast utsändningar till allmänheten som omtalas i förarbetena

Det är emellertid viktigt att komma ihåg att YGL:s tillämpningsområde bestäms av bestämmelserna i YGL. I den mån reglerna i YGL och telelagen kommer i konflikt med varandra har YGL, i egenskap av grundlag, företräde framför telelagen som är av längre rang. Vid sidan av YGL:s huvudregel om sändningar av radioprogram som är riktade till allmänheten YGL 1:6 måste därför även databasregeln YGL 1:9 beaktas vid tillämpningen av telelagen. Till skillnad från vad är

som fallet med utsändningar till allmänheten uttryckligen undantas från

som telelagens tillämpningsområde, torde det emellertid få avgöras från fall till fall i vilken utsträckning telelagens bestämmelser kan tillämpas grundlagsskyddad databasverksamhet.

7.3 Tillstånd och anmälan

Det är särskilt vissa grundläggande typer av televerksamhet som har ansetts motivera den särreglering dominerar telelagen. För

typ av som dessa typer av verksamheter stipuleras anmälningsplikt och i vissa fall tillståndsplikt. I båda fallen handlar det om tillhandahållande av vissa tjänster inom ett allmänt tillgängligt telenät TL 4 § och 5 §. Vad

a som utgör ett allmänt tillgängligt telenät definieras inte i lagen, men av förarbetena följer att det handlar ett nät står till allmänhe-

om som tens förfogande och att det skall vara öppet för en vid krets av användare att ansluta sig till nätet.7 Begreppet allmänheten behöver i denna bemärkelse inte avse alla och envar. Enligt förarbetena bör det vara

6Prop. 1992/93:200 81 ff.

s. 7Prop. 1992/93:200 91.

S.

178 Telelagen

tillräckligt att redan en visst sätt avgränsad användarkategori kan använda nätet för att det skall betraktas som allmänt tillgängligt.

De tjänster som omfattas anmälningsplikt är tillhandahållande av

av telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt, mobil teletjänst, nätkapacitet samt teletjänster som kräver nummertilldelning nummerplan förtele-

ur foni enligt TL 21 § TL 4 a §. l det sistnämnda fallet kan det handla om t.ex. betalteletjänster, dvs. tjänster som enkelt uttryckt innebär att någon ringer upp ett nummer och mot en särskild avgift får del av den information som tjänsten omfattar. För anmälningspliktig verksamhet gäller särskilda i lagen stipulerade skyldigheter. Det gäller bl.a. rörande hänsyn till funktionshindrade personers behov särskilda teletjänster

av och förmedling av nödsamtal till alarmerings- och räddningstjänst, totalförsvarets behov telekommunikationer under höjd beredskap,

av tillhandahållande av abonnentinformation, särskild redovisning av verksamheten, m.m. TL 17 a §. Närmare föreskrifter som preciserar dessa skyldigheter kan meddelas av PTS.

Förutom anmälan krävs tillstånd för verksamhet har omfatt-

som en ning som med avseende utbredningsområde, antalet användare eller annat jämförbart förhållande är betydande TL 5 §. Tillståndsplikten gäller tillhandahållande av telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt, mobil teletjänst och nätkapacitet, inom ett allmänt tillgängligt telenät. Till skillnad från anmälningsplikten gäller dock inte någon tillståndsplikt för teletjänster som kräver nummertilldelning ur nummerplan för telefoni enligt TL 21

1 förhållande till mobil teletjänst kan det vidare vara aktuellt att tilllämpa telelagens regler om särskilt inbjudningsförfarandetill ansökan om tillstånd TL 12 §. Bestämmelsen gäller när fråga uppkommer om att meddela tillstånd för tillhandahållandet mobila teletjänster

av nya inom ett allmänt tillgängligt telenät. Om det härvid kan antas att det frekvensutrymme som kan avsättas för verksamheten inte är tillräckligt för tillstånd åt alla vill driva sådan verksamhet, skall pröv-

att ge som ningen ske efter ett förfarande med allmän inbjudan till ansökan. Detsamma gäller när det frekvensutrymme som avsatts för en mobil teletjänst utökas eller på annat sätt medger att ytterligare tillstånd meddelas utan att pågående användning begränsas.

De skyldigheter som gäller för anmälningspliktig verksamhet enligt TL 17 a § gäller även för tillståndspliktig verksamhet. Därutöver kan särskilda skyldigheter följa av de villkor som kan förenas med tillståndet TL 13 §. Det kan ex. handla om krav på att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, publicera uppgifter om enskildas abonnemang i egen telekatalog, utan särskild ersättning upprätthålla telefonautomater för att tillgodose allmänhetens behov, m.m. PTS har lämnat förslag på utvidgning av möjligheterna att ställa villkor enligt TL 13 se vi-

Telelagen 179

dare nedan om Sense-ärendet under avsnitt 7.4. Med samhällsomfattande tjänster sådana tjänster skall tillhandahållas i princip

avses som alla användare oavsett de bor till ett rimligt pris. Som samhällsom-

var fattande tjänst räknas endast telefonitjänst dvs. överföring av tal, telefaxmeddelanden och datakommunikation via låghastighetsmodem mellan fasta nätanslutningspunkterf Tillståndsvillkoren skall gälla för en bestämd tid TL 14 §.

Anmälan respektive ansökan om tillstånd inges till PTS. En anmälan skall dock inte föranleda någon särskild prövning av verksamheten förhand och tillstånd skall som huvudregel beviljas om inte särskilda skäl talar mot detta. Efter att anmälan kommit utgör denna där-

en emot ett underlag för PTS att inom ramen för sin tillsynsverksamhet bl.a pröva verksamheten kräver tillstånd enligt TL 5 § och under-

om rätta företaget så är fallet. Vidare torde en verksamhet som angetts i

om

ansökan tillstånd enligt TL 5 § anmäld enligt TL en om även anses som 4 a varför en separat anmälan till följd av anmälningsplikten inte torde vara nödvändig." PTS skall efter ansökan meddela förhandsbesked om en verksamhet är tillståndpliktig eller inte TL 7 §.

Det följer genomgången att det finns televerksamhet som varken

av är anmälnings- eller tillståndspliktig. Här avses således andra teletjänster än telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt, mobil teletjänst, teletjänst som kräver tilldelning av kapacitet i nummerplan eller nätkapacitet se t.ex. avsnitt 7.5.4. Internet. Dessa tjänster omfattas, utöver

om de generella bestämmelserna, endast begränsade delar av telelagens

av regler. Det handlar t.ex. om att verksamhet som bedrivs i allmänt tillgängligt telenät skall uppfylla rimliga krav god funktion och teknisk säkerhet TL 15 §. När det gäller samtrafik, kan sådan skyldighet även gälla den som inom ett allmänt tillgängligt telenät tillhandahåller en teletjänst som inte är anmälningspliktig enligt TL 4 a Förutsättningen är dock att det görs i omfattning med avseende utbrednings-

en som område, antalet användare eller annat jämförbart förhållande är betydande TL 20§ första stycket. För denna samtrafik får dock marknadsmässiga villkor fastställas TL 20 § andra stycket. Telelagens samtrafikregler behandlas närmare i följande avsnitt.

Det bör avslutningsvis även påpekas att för sådan televerksamhet

omfattas telelagen och innebär användning av radiosändare som av som gäller även lagen radiokommunikation se nedan kap. 8.

om

8Prop. 1996/97:61 41 ff.

s. 9Prop. 1996/97261 55.

S. ° Prop. 1992/93:200 105.

s.

Prop. 1996/97:61 s. 94.

180 Telelagen

7.4 Samtrafik

Med samtrafik fysisk och logisk sammankoppling av telenät som

avses dels möjliggör att teletjänster tillhandahålls i telenäten fungerar

som mellan alla användares nätanslutningspunkter, dels ger användarna möjlighet att få tillgång till de tjänster tillhandahålls i näten

som TL l §. Samtrafik såväl fasta mobila nätanslutningspunk-

avser som ter.

Motiven för att stipulera särskilda regler om samtrafik skall ses mot bakgrund de telepolitiska målen och konkurrensens roll som medel

av for att uppnå dessa. Samtrafik utgör här grundläggande förutsättning

en för att uppnå ett effektivt telesystem öppen marknad. För att tele-

en kommunikationerna skall kunna betraktas effektiva måste abon-

som nentema kunna nå varandra, oavsett vilken operatör de är anslutna till och vilket allmänt tillgängligt nät denne utnyttjar. Till dess telemarknaden är anpassad till konkurrenssituation utan behov av särreglering,

en har det därför ansetts nödvändigt med särskilda regler samtrafik.

om

De grundläggande bestämmelserna samtrafik följer av TL 20

om Enligt huvudregeln gäller skyldighet att bedriva samtrafik för all

en verksamhet är anmälningspliktig enligt TL 4 a med undantag för

som tillhandahållande av nätkapacitet jfr TL 20 d se nedan. Därutöver gäller sådan skyldighet även för den som inom ett allmänt tillgängligt telenät tillhandahåller teletjänst än sådan som är anmälnings-

annan pliktig det görs i omfattning med avseende utbrednings-

om en som område, antalet användare eller annat jämförbart förhållande är betydande. Det sistnämnda i realiteten teletjänster som inte kräver

avser kapacitet i nummerplan för telefoni, t.ex. datakommunikationstjänster och tilläggstjänster t.ex. nummerpresentation.

Samtrafikskyldigheten innebär en skyldighet att förmedla telemeddelanden såväl till från nät. För att genomföra detta skall

som egna samtrafikavtal träffas vissa villkor. Det är t.ex. inte tillåtet att ställa

orimliga villkor för samtrafik eller att särbehandla vissa typer av upp samtal. Även för samtrafik är reglerade TL 20 § andra

taxorna stycket. När det gäller samtrafik avseende telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt, skall ersättningen rättvis och skälig med hänsyn

vara till kostnaderna för prestationen. Detsamma gäller för samtrañk avseende telefonitjänst till mobil nätanslutningspunkt i den mån den bedrivs

operatör har ett betydande inflytande på marknaden for samtraav som fik.

2 Jfr prop. 1996/97:61 s. 57. 3 Jfr prop. 1996/97:61 s. 98.

Telelagen 181

PTS får i enskilda fall medge undantag från skyldigheten att bedriva samtrafik om den begärda samtrafiken i beaktansvärd utsträckning skulle begränsa den samtrafikskyldiges verksamhet TL 20§ tredje stycket.

Ytterligare förpliktelser i samband med samtrafik gäller för dem som bedriver anmälningspliktig verksamhet och dessutom har betydande inflytande marknaden. Dessa skall t.ex. tillgodose varje rimlig begäran på samtrafik, publicera taxor och erbjuda likvärdiga villkor för alla TL 20 b §.

Om det finns synnerliga skäl får PTS vidare besluta att den som tillhandahåller anmälningspliktig teletjänst skall bedriva samtrafik med annan som utövar sådan verksamhet och därvid fastställa nödvändiga villkor för detta TL 20 c §. Förutsättningen är att ingripandet görs för att tillgodose ändamål av väsentligt allmänt intresse.

Särskilda regler gäller för tillhandahållande nätkapacitet som

av framgår ovan faller detta utanför huvudregeln i TL 20 § som endast avser teletjänster. Den tillhandahåller nätkapacitet inom ett all-

som mänt tillgängligt telenät är skyldig att på begäran, av annan till-

som handahåller sådan nätkapacitet, medverka till sammankoppling mellan dessa nät för att upprätta sammanhängande förbindelser i näten TL 20 d §.

Särskilt om "Sense-ärendet "

I ett nyligen avgjort samtrañkärende hade PTS att fatta beslut

om en begäran från Sense Communications AS Sense. Senses begäran avsåg rätten att få bedriva samtrafik med Telia enligt en form förutsätter

som tillträde till Telias nät. Samtrafiken skulle innebära att Telia upplåter sina nätanslutningspunkter i GSM-nätet för Senses mobilteleabonnenter, som därefter skulle kunna ringa och ta emot samtal via dessa nätanslutningspunkter utan att behöva teckna abonnentavtal med Telia.

PTS fann i sitt beslut att Telia inte behövde tillmötesgå Senses begäran. Enligt PTS kunde Senses begäran nämligen

inte anses avse samtrafik i telelagens mening. Orsaken är att rätten till samtrafik i detta sammanhang endast att acessnätsoperatören är skyldig att för-

avser medla den andre operatörens tjänster till och från acessnätsoperatörens egna abonnenter. Samtrafikbestämmelsema inte någon rätt för den

ger som tillhandahåller mobila teletjänster att få tillgångtillnätanslutningspunkter i annans nät för andra ändamål. I samband med beslutet gjorde dock PTS bedömningen att det skulle vara positivt för konkurrenssitua-

Beslut av den 25 februari 1999 PTS diarienummer 98-11267.

182 Telelagen

tionen på den svenska mobiltelemarknaden och positivt för konsumenterna affärsidéer det slag Sense presenterat kan förverkligas.

om av som

Mot denna bakgrund utarbetade PTS ett förslag om ändringar i telelagen har överlämnats till regeringen. Förslaget innebär bl.a. att

som vissa tillståndshavare tillståndsvillkor kan åläggas skyldighet att

genom tillhandahålla nätkapacitet i mobila telenät till andra begäran. Detta skall enligt förslaget ske på likvärdiga villkor. Rätten till ersättning för upplåtelse sådan nätkapacitet föreslås ske marknadsmässig grund.

av Avsikten med förslaget är att främja konkurrensen marknaden för mobila teletjänster. PTS föreslås vidare få möjlighet att medla eller på ansökan part besluta vad skall gälla om tvist uppkommer i

av som dessa frågor.

Vad föreslås är således inte ändring samtrafikbestämmel-

som en av

utan ändring i form ett tillägg i TL 13 § rörande ytterligare serna, en av villkor kan ställas i tillstånd för bedrivande av televerksamhet.

som Enligt PTS mening kräver nämligen ett ingrepp i reglerna om gränsen mellan samtrafik och tillhandahållande nätkapacitet en mer genom-

av gripande översyn telelagen. PTS ansåg det därför mer ända-

av som målsenligt att behålla bestämmelserna samtrafik i den utformning

om de har. PTS förslag har remissbehandlats och bereds för närvarande

nu i Regeringskansliet.

7.5 ur ett

Tillämplighet konvergensperspektiv

Telelagen är tillämplig televerksamhet. Som utgångspunkt omfattar televerksamhet definition all typ av informationsförmedling via

per telenät. Det gäller såväl analog digital, enkel- som dubbelriktad

som kommunikation vilken tråd-, fiber- eller radiobaserad

genom infrastruktur helst. Emellertid undantas uttryckligen sådan för-

som medling telemeddelanden med hänvisning till YGL utgör

av som utsändningar till allmänheten, t.ex. ljudradio och television, från telela-

tillämpningsområde. Det kan ifrågasättas om undantaget även gens omfattar sådan verksamhet omfattas databasregeln i YGL YGL

som av 1:9 eftersom det i dessa fall inte handlar utsändning till

om en allmänheten närmare avsnitt 7.2. I den mån reglerna i YGL

se ovan, och telelagen kommer i konflikt med varandra har YGL, i egenskap av grundlag, företräde framför telelagen. Det torde därför få avgöras från fall till fall i vilken utsträckning telelagens bestämmelser kan tillämpas

grundlagsskyddad databasverksamhet.

Telelagen 183

Om däremot även grundlagsskyddad databasverksamhet är undantagen från telelagens tillämpningsområde skall telelagens tillämplighet i förhållande till YGL överhuvudtaget inte prövas i detta avseende.

Bestämningen av telelagens tillämpningsområde i detta sammanhang har konsekvenser för vilka regler gäller för verksamhet

som som omfattar olika typer av on-demandtjänster. Det kan t.ex. handla om tillhandhållande av filmer och program ur en databas eller vidareförmedling av direktsändningar som förmedlas på begäran genom telenätet med stöd av xDSL-baserad teknik. Dessa frågor berörs närmare i avsnittet 7.5.2.

7.5.1 Gränsdragningen mellan individuell

kommunikation och till

utsändningar

allmänheten

Konvergensutvecklingen medför att teletjänster och utsändningar till allmänheten kan förmedlas såväl parallellt som integrerat

genom samma infrastrukturer. Till detta kommer att teletjänster i sig kan användas för att förmedla sådana utsändningar som undantas från telelagens tillämpningsområde. Ett enkelt exempel är då olika typer

av Internettjänster förmedlas över telenätet. Förmedlingen av Internettjänstema kan t.ex. ske inom ramen för en telefonitjänst dvs. tjänst

en bestående i överföring tal och medger bl.a. datakommunikation

av som via låghastighetsmodem. Att vissa Internettjänster beroende på förmedlingsteknik torde kunna betraktas grundlagsskyddade sänd-

som ningar riktade till allmänheten följer genomgången YGL t.ex.

av av massutskick av e-post, Webbutsändningar med pushteknik, vidareförmedling av direktsändningar m.m., jfr ovan, avsnitt 5.5.3. Exemplet visar således en grundlagsskyddad förmedling innehåll, förmedlad

av genom en traditionell teleinfrastruktur, baserad på en tjänst telefonitjänsten som omfattas telelagen. Därutöver används tele-

av nätet givetvis även för såväl traditionella telefonitjänster som innehållstjänster som inte omfattas av grundlagsskyddet. Omvänt medför konvergensutvecklingen att traditionella infrastrukturer för utsändningar till allmänheten, t.ex. kabel-TV-nät och marknätet, kan komma att bära teletjänster av olika slag.

Denna utveckling innebär att det kommer att bli allt svårare, i många avseenden i princip omöjligt, att förutse dels vad infrastruktur

en kommer att användas till för typ tjänst, vilket innehåll

av som förmedlas och hur detta sker, dels mellan vilka denna förmedlas och i

5 Jfr prop. 1996/97:67 s. 28-29.

184 Telelagen

vilken omfattning; de olika användningsformerna pågår hela tiden kontinuerligt och parallellt, ibland integrerat, mellan nätets olika användare.

Effekten blir att telelagen och YGL, ofta ett sätt som är omöjligt

förutse, är växelvis tillämpliga beroende vad vid varje tillatt som fälle förmedlas. I den mån förmedlingen av de grundlagsskyddade tjänsterna sker tråd kan det vidare inte uteslutas att tillämp-

genom ningen telelagen i vissa avseenden på motsvarande växelvisa sätt

av kan stå i strid med den grundlagsskyddade etableringsfrihet som gäller för trådsändningar enligt YGL. I de fall förmedlingen dessutom omfat-

ljudradio- och televisionsprogram torde även radio- och TV-lagen tar

tillämplig. Det kan t.ex. handla satellitsändningar av TV-provara om

vidarefömiedlas telenätet med stöd xDSL-baserad gram som genom av teknik under förutsättning att sådan vidarefönnedling av direktsändningar sker begäran kan riktad till allmänheten, jfr

som anses som följande avsnitt samt avsnitt 6.6.3. Eftersom framför allt infrastruktu-

för tele- och datakommunikation hanterar parallell förmedling av rer olika tjänster mellan olika användare kan dessa olika regelverk, utöver

växelvis tillämpliga, även samtidigt tillämpliga en och att vara vara samma verksamhet.

7.5.2 Särskilt xDSL-baserade tjänster

om

Ytterligare ett exempel på de aspekter telelagens tillämplighet som

av redovisas i föregående avsnitt rör möjligheten att med xDSL-baserad teknik förmedla multimediala tjänster över telenätet. Det kan t.ex. handla vidareförmedling TV-program sänds över satellit

om av som eller i marknätet eller tillhandhållande av filmer eller program som

om finns lagrade i databas, s.k. VOD-tjänster. Förmedlingen dessa

en av tjänster sker i båda fallen begäran av mottagaren.

Vidareförmedlingen TV-program begäran telenät kan

av genom jämföras med traditionell vidareförmedling av TV-sändningar ikabel- TV-nät. I båda fallen handlar det om vidarefönnedling av program som sänds i marknätet eller via satellit. Skillnaden är att medan själva vidareförrnedlingen i telenätet sker på begäran sker den traditionella vidareförmedlingen i kabel-TV-nät samtidig utsändning till samtliga

som en hushåll är anslutna. En grundläggande orsak till denna skillnad

som torde kunna hänföras till nätens ursprungliga syfte, karaktär och uppbyggnad. Telenätet är byggt för individuell och interaktiv kommunikation och det finns inget skäl att använda nätkapacitet för förmedling av tjänster till hushåll inte efterfrågar dem. Kabel-TV-nät är emeller-

som tid normalt uppbygda med tanke samtidig vidareförmedling rik-

en

Telelagen 185

tad till samtliga anslutna hushåll en sak är att det kan krävas annan abonnemang och avkodare för att ta del vissa sändningar. Det är av emellertid troligt att även den framtida vidareformedlingen ikabel-TVnät allt mer kommer att ske begäran. Orsaken är att dessa nät nu utvecklas för interaktiv kommunikation och tillhandahållande andra av tjänster vid sidan vidareförmedling TV-program. Möjligheterna av av till interaktivitet skapar möjligheter till effektivt kapacitetsutett mer nyttjande, där det inte längre finns skäl att alltid vidaresända alla TVprogram till samtliga som är anslutna till kabelnätet. När det gäller den rättsliga bedömningen telelagens tillämplighet av i detta sammanhang finns det flera frågetecken. Eftersom vidareförmedlingen av TV-programmen sker på begäran kan den isolerat sett inte betraktas som en utsändning till allmänheten med hänvisning som, till YGL, är undantagen från telelagens tillämpningsområde. Med denna utgångspunkt torde därför tillhandahållandet tjänsten att av vara betrakta televerksamhet. Emellertid följer det genomgången som av av YGL att direktsändningar vidarefönnedlas på begäran över Intersom net eventuellt kan vara att betrakta som riktade till allmänheten och därför omfattas av huvudregeln i YGL 1:6 avsnitt 5.5.3. Förutsättningen torde i så fall att det handlar sändning sker i realtid vara om en som dvs. utan tidsfördröjning utan möjlighet för mottagaren att avgöra när den skall starta och att den pågår hela tiden till alla vill ta del som av den. Vidareförmedlingen telenätet med stöd xDSL-baserad genom av teknik sker på principiellt sätt den beskrivna vidareförsamma som medlingen på Internet, bl.a. sker vidareförmedlingen i båda fallen begäran och mottagaren har inte möjlighet att påverka annat än starten

på själva vidareförmedlingen.

Under förutsättning att YGL omfattar vidareförmedling direktav sändningar begäran, finns det två möjliga tolkningar telelagens av tillämplighet. Antingen innebär YGL:s tillämplighet även att vidareförmedlingen undantas från telelagens tillämpningsområde; den betraktas som en utsändning till allmänheten enligt TL l § inte är som att betrakta som televerksamhet i telelagens mening även vidareom fönnedlingen i sig inte utgör en sådan utsändning eftersom den sker begäran. Det är emellertid viktigt att komma ihåg att tolkningen av undantagsregeln i telelagen inte är automatiskt bunden till hur YGL:s tillämpningsområde skall tolkas. En alternativ tolkning skulle därför kunna vara att behandla vidareförmedlingen isolerad tjänst. som en Eftersom vidareförmedlingen sker på begäran torde den därför inte anses som en utsändning till allmänheten enligt TL 1 Det skulle i sin tur innebära att så länge vidareförmedlingen sker begäran är telelagen tillämplig oavsett om förmedlingen sker telenät,kabel-TVgenom nät eller någon annan infrastruktur, t.ex. med mobil nätanslutnings-

7 19-0366Konvergens . . .

186 Telelagen

punkt. Det skulle härvid få prövas från fall till fall i vilken utsträckning

tillämpning telelagen är utesluten grund av YGL. Det är viken av tigt att här notera att tillämpning telelagen i detta avseende kan

en av godtas t.ex. det handlar bestämmelser är att betrakta som

om om som ordningsföreskrifter enligt RF 13 tredje stycket jfr avsnitt 5.1. Konklusionen måste emellertid bli att det är oklart hur telelagens tillämpningsområde skall tolkas i detta sammanhang.

När det gäller tillhandhållande av VOD-tjänster över telenät eller andra infrastrukturer beror telelagens tillämplighet även här hur undantaget för utsändningar till allmänheten skall tolkas. Till skillnad från den diskuterade vidareförmedlingen handlar det här för-

ovan om medling begäran filmer och finns lagrade i en data-

av program som bas, vilket kan omfattas databasregeln i YGL YGL 1:9. Det följer

av

genomgången i avsnitt 7.2 att undantagsregelns ordalydelse inte av torde omfatta sådan förmedling eftersom den sker begäran och inte

utsändning till allmänheten. Om undantagsregeln skall tolkas på som en detta sätt blir det även här tal att från fall till fall bedöma telelagens

om tillämplighet i förhållande till de gränser YGL sätter. Telelagens

som tillämpningsområde måste även i detta avseende emellertid bedömas som oklart.

Oavsett hur undantagsregeln i telelagen skall tolkas förutsätter dock tillämpningen databasregeln i YGL att tjänsten tillhandhålls av en

av redaktion för tryckt periodisk skrift eller för ett radioprogram, ett

en företag för yrkesmässig framställning tekniska upptagningar eller en

av nyhetsbyrå. Detta innebär att telelagen alltid torde vara tillämplig utan hinder databasregeln i YGL då teleoperatör, med xDSL-baserad

av en teknik, tillhandahåller t.ex. video-on-demand-tjänst. Orsaken är att

en teleoperatören förmodligen inte utgör ett sådant massmediesubjekt som omfattas databasregeln. Om däremot ett sådant massmediesubjekt

av

omfattas databasregeln tillhandahåller motsvarande tjänst i som av en den teleoperatörens nät, är det troligt att telelagen varken skall

samma tillämpas på den tjänst detta subjekt tillhandahåller eller teleope-

som ratörens förmedling tjänsten. Detta kan antingen följa av att

av databasregeln omfattas undantagsregeln i telelagen vilket det måste

av

råda oklarhet jfr eller att det skulle strida mot YGL anses om, ovan av att tillämpa telelagen i detta sammanhang.

7.5.3 Särskilt

om digital-TV

I samband med genomgången YGL respektive radio- och TV-lagen

av analyseras olika konsekvenser av införandet av digital-TV avsnitt 5.5.2 respektive 6.6.3. Det följer härav att tjänster tillhandhålls i

som

Telelagen 187

samband med digitala TV-sändningar kan utgöras av såväl sändningar som är riktade till allmänheten som sändningar som sker på individuell begäran. Telelagens tillämpningsområde framgår

är, som av genomgången ovan, med hänvisning till YGL avgränsat mot utsändningar till allmänheten. l övriga fall omfattas således tjänsten de regler

av som gäller för bedrivande av televerksamhet, härunder t.ex. reglerna

om anmälningsplikt, tillståndsplikt och samtrafik märk dock oklarhetcn om telelagens tillämpning i förhållande till tjänster som omfattas av databasregeln enligt YGL 1:9, bl.a. avsnitt 7.5.2. Även den fort-

se om satta diskussionen är inriktad sändningar i marknätet gäller vad

som här sägs i tillämpliga delar även för sändningar i andra infrastrukturer, t.ex. via satellit och genom kabel-TV-nät.

I förhållande till sändningar digital-TV i marknätet och deninter-

av aktivitet som uppnås genom en separat returkanal, t.ex. genom telenätet, torde utsändningen som huvudregel vara riktad till allmänheten och därför vara undantagen från telelagens tillämpningsområde. Den kommunikation som sker i returkanalen torde däremot i de flesta fall ske individuell basis och därför i tillämpliga delar omfattas telelagens

av bestämmelser. Det kan emellertid inte uteslutas att även utsändningen omfattar tjänster är individualiserade ett sätt gör att de inte

som som kan betraktas som riktade till allmänheten. Det kan t.ex. handla

om personsökartjänster eller andra tjänster där informationen är avsedd och krypteras för en eller ett begränsat antal individer som inte utgör

en allmänhet. I dessa delar torde utsändningen inte kunna betraktas

som riktad till allmänheten, varför telelagens regler skall tillämpas

om övriga förutsättningar för dess tillämplighet är uppfyllda.

I de fall utsändningen är individualiserad beskrivet sätt och omfattas telelagen är den också anmälningspliktig, eventuellt till-

av ståndspliktig, om den innebär att en teletjänst tillhandahålls till mobil nätanslutningspunkt inom ett allmänt tillgängligt telenät. Med mobil teletjänst teletjänst där abonnentanslutningen tillhandahålls via

avses radio i en mobil nätanslutningspunkt, dvs. att mottagaren inte är bunden till en fast anslutningspunkt utan kan ta emot tjänsten han än befin-

var ner sig i utsändningsområdet. Ett telenät definieras som en anläggning avsedd för förmedling av telemeddelanden TL 1 §. Vad utgör ett

som allmänt tillgängligt telenät definieras inte i lagen, förarbetena

men av följer att det handlar om ett nät som står till allmänhetens förfogande och att det skall vara öppet för vid krets användare att ansluta sig

en av till nätet. Det kan inte uteslutas utsändning i marknätet är

att en som individualiserade beskrivits uppfyller dessa kriterier

sätt som ovan och därför omfattas av anmälningsplikten i telelagen. Om verksamhe-

6 Prop. 1992/931200 s. 91.

l88 Telelagen

dessutom bedrivs i omfattning enligt telelagen kan anses ten en som

betydande är den också tillståndspliktig. vara

Om tjänsten är tillståndspliktig kan telelagens regler särskilt in-

om bjudningsförfarande till ansökan tillstånd aktualiseras TL 12 §.

om Bestämmelsen gäller när fråga uppkommer att meddela tillstånd för

om tillhandahållandet mobila teletjänster inom ett allmänt tillgäng-

av nya ligt telenät. Om det härvid kan antas att det frekvensutrymme som kan

avsättas för verksamheten inte är tillräckligt för att ge tillstånd åt alla

vill driva sådan verksamhet, skall prövningen ske efter ett förfasom rande med allmän inbjudan till ansökan. Detsamma gäller när det fre-

kvensutrymme avsatts för mobil teletjänst utökas eller annat

som en sätt medger att ytterligare tillstånd meddelas utan att pågående användning begränsas. Syftet med denna bestämmelse är att främja frekvenseffektivitet och att få till stånd rimliga konkurrensförutsättningar.7

Sedan införandet direktivet full konkurrens marknaderna för

av om teletjänster bör bestämmelsen även i ljuset av Sveriges för-

numera ses pliktelser enligt EG-rätten på teleområdet. Av direktivet följer att med-

lemsstaterna skall upphäva alla åtgärder beviljar exklusiva och

som speciella rättigheter att tillhandahålla teletjänster. Eftersom bristen på

frekvensutrymme i olika sammanhang nödvändig-gör tilldelning av exklusiva rättigheter, föreskrivs villkor för hur till-ståndsgivningen för tillgång till frekvensutrymme för teletjänster skall till, bl.a. ställs

krav konkurrensneutralitet i förfarandet.

Frågan är här hur bestämmelserna om särskilt inbjudningsförfarande till ansökan tillstånd enligt telelagen TL 12 § skall tillämpas då

om den tillhandhåller den aktuella tjänsten gör det inom ramen för

som verksamhet erhållit tillstånd för digitala TV-sändningar. Radio-

som och TV-lagen är inte tillämplig på sändningar som inte kan anses som riktade till allmänheten. Även telelagens och radio- och TV-lagens

om tillämpningsområden således i teorin kan avgränsas mot varandra, är

det risk för att den praktiska tillämpningen är problematisk. Detta

mer kommer bl.a. att det inte kan uteslutas att de tjänster som eventuellt

av omfattas telelagen i många fall tillhandahålls som en tekniskt integ-

av rerad del de utsändningar är att betrakta riktade till allmän-

av som som heten; teletjänsterna och ljudradio- och TV-programmen sammanflä-

tas vid multiplexeringen vilket kan göra det svårt att hantera dessa tjänster, och det frekvensutrymme används, separat i förhållande

som till telelagens och radio- och TV-lagens tillämpningsområden se även . avsnitt 8.5 vilka konsekvenser detta kan ha för tillämpningen av

om radiokommunikationslagen. Det kan inte heller uteslutas att den

tillämpningen telelagen i detta sammanhang kan komma i

praktiska av

7 Prop. 1992/93:200 s. 107.

Telelagen 189

konflikt med de tillstånd som redan givits med stöd av radio- och TVlagen. Å andra sidan kan det vid tillämpningen telelagen eventuellt

av argumenteras för att intresset av frekvenseffektivitet och att få till stånd rimliga konkurrensförutsättningar dvs. syftet med TL 12 jfr ovan redan är tillgodosett genom det inbjudningsförfarande rörande tillstånd till digitala TV-sändningar som genomförts.

Hur denna fråga skall lösas med stöd gällande rätt måste bedö-

av mas som oklart, men det följer av genomgången att det inte kan uteslutas att den verksamhet som bedrivs inom ett givet frekvensutrymme faller under såväl telelagen radio- och TV-lagen och därutöver

som radiokommunikationslagen jfr kap. 8. Om så är fallet måste således tre tillståndsplikter enligt olika lagar uppfyllas för att verksamheten skall kunna bedrivas lagenligt.

7.5.4 Särskilt Internet

om

Telelagens grundläggande bestämmelser om vad utgör televerk-

som samhet och teletjänster omfattar även Internet och förmedlingen av Internettjänster. Med undantag för tjänster är att betrakta

som som utsändningar till allmänheten i ljudradio eller annat

av program som anges i YGL 1:1 tredje stycket, är således telelagen tillämplig i den utsträckning som övriga förutsättningar enligt telelagen är uppfyllda. Härvid aktualiseras gränsdragnings- och tolkningsproblem

samma som redovisas i föregående avsnitt. Exempel på tjänster tillhandahålls

som över Internet är elektronisk post e-post, filöverföringar FTP, Newsoch webb-tjänster www.

Förmedlingen av Internettjänster utgör anmälningspliktig verksamhet om den innebär tillhandhållande inom ett allmänt tillgängligt telenät av telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt, mobil teletjänst eller annan teletjänst som kräver tilldelning av kapacitet nummerplan för

ur telefoni enligt TL 21 Därutöver gäller även reglerna rörande nätkapacitet, bl.a. anmälningsplikt, för Internet. Vad gällertillämp-ningen av anmälningsplikten på telefonitjänster till fast nätanslutnings-punkt har EG-kommissionen i ett tillkännagivande status beträffande tal över

om Internet enligt direktivet 90/388/EEG angivit att Internettelefoni kan betraktas som taltelefoni endast kommunikationen är föremål för ett

om kommersiellt erbjudande, tjänsten tillhandahålls allmänheten, kommunikationen sker till och från allmänt tillgängliga kopplade nätverks

3 Översikten bygger i huvudsak på PTS remissvar till regeringen rörande EGkommissionens grönbok om konvergens dnr 98-585 s. 8 ff.

190 Telelagen

nätanslutningspunkter i det fasta telenätet samt tjänsten innefattar direkt överföring och koppling tal i realtid.

av

Det sistnämnda kravet på koppling av tal i realtid har allmänt ansetts utesluta tal över Internet från vad täcks definitionen telefoni

som av av enligt nämnda direktiv. Detta beror att överföring av taltelefoni över Internet tekniskt sett inte sker i realtid, vilket har att göra med det överföringssätt används i paketformedlande datanät. Förbättrad teknik

som medför emellertid parterna kan uppfatta talöverföringen som om så

att

fallet. När så sker kan tjänsten fungera tillfredsställande och vore anses utgöra ett alternativ till traditionelltelefoni. Det torde enligt PTS vara realtid i denna mening med begränsningen i den ovan åter-

som avses givna definitionen EG-kommissionen. När det gäller definitionen

av

telefonitjänst i den svenska telelagen finns inte något uttryckligt krav av

att överföring tal tekniskt sett skall ske i realtid för att omfattas av

av begreppet. Enligt PTS bör telelagen tolkas utifrån hur abonnenten uppfattar tjänsten. Om denne uppfattar att kommunikationen sker i realtid torde således tjänsten anmälningspliktig enligt TL 4 a

vara

När direktanslutning till Internet tillhandahålls via radio i mobil

en nätanslutningspunkt är anmälningsplikten inte längre avgränsad till telefonitjänster utan omfattar alla typer av teletjänster. Härutöver föreligger ofta även tillståndsplikt för mobil teletjänst.

Beträffande nätkapacitet torde Internetoperatörer regel inte

som

tillhandahålla nätkapacitet utan istället en tjänst bestående i överanses föring telemeddelanden. Denna tjänst är inte anmälningspliktig om

av den består i endast överföring data och verksamheten inte kräver

av tilldelning kapacitet nummerplanen för telefoni. Dock bör obser-

av ur

Internet-operatör tillhandahåller nätkapacitet i ett allveras att en som mänt tillgängligt telenät, t.ex. för annan lnternetoperatör eller en

en slutkund, omfattas anmälningsplikt enligt telelagen.

av

Internetoperatörer bedriver televerksamhet som inte är anmäl-

som ningspliktig omfattas de regler gäller för övrig televerksamhet.

av som Det rör sig t.ex. bestämmelser god funktion och teknisk säker-

om om het, samtrafik, tystnadsplikt och tillsyn.

9 90/388/EEG. 2° PTS remissyttrande över EG-kommissionens grönbok om konvergensproblematiken dnr 98-585, s. 10.

Telelagen 191

7.5.5 Sammanfattning

l likhet med vad som gäller i förhållande tilIYGL:s och radio- och TVlagens tillämpningsområden medför konvergensutvecklingen både osäkerhet om telelagens tillämpningsområde och tillämpningsproblem i de fall detta område kan fastställas. I förhållande till telelagen märks detta framför allt genom att konvergcnsutvecklingen medför att det blir allt svårare att skilja mellan tjänster för individuell kommunikation och utsändningar till allmänheten. Sammansmältningen infrastrukturer

av och tjänster gör att dessa tjänster och utsändningar kan förmedlas samtidigt och ibland integrerat distributionssystem. Effekten

genom samma blir att telelagen, YGL och eventuellt radio- och TV-lagen är växelvis, ibland även samtidigt, tillämpliga beroende vad vid varje till-

som fälle förmedlas.

Ett särskilt problem i detta sammanhang rör frågan hur vidare-

om förmedling av direktsändningar som sker på begäran skall hanteras i förhållande till undantaget för utsändningar till allmänheten. Det kan t.ex. handla om vidareförmedling av satellitsändningar med stöd

av xDSL-baserad teknik genom telenätet. Eftersom vidareförrnedlingen sker på begäran kan den isolerat sett inte betraktas som en utsändning till allmänheten. Med denna utgångspunkt torde därför tillhandahållandet av tjänsten vara att betrakta televerksamhet. Emellertid följer

som det av genomgången YGL att direktsändningar vidareförmedlas

av som på begäran över Internet eventuellt kan att betrakta riktade till

vara som allmänheten och därför omfattas huvudregeln i YGL 1:6 avsnitt

av 5.5.3. Hur telelagen skall tillämpas i ljuset av YGL i detta avseende är oklart.

Ytterligare en osäkerhetsfaktor i detta sammanhang är frågan om avgränsningen av telelagens tillämpningsområde i förhållande till sådan verksamhet som omfattas YGL:s databasregel. Frågan kan t.ex. ha

av betydelse vid förmedling begäran filmer och finns

av program som lagrade i en databas s.k. VOD-tjänster. Sådana tjänster kan tillhandhållas med stöd av xDSL-baserad teknik i telenätet och även integreras med sådan vidareförmdling av direktsändningar som diskuteras ovan.

Vidare råder viss oklarhet om hur telelagens bestämmelser sär-

om skilt inbjudningsförfarande till ansökan tillstånd enligt telelagen

om TL 12 § skall tillämpas då tjänsten tillhandahålls inom för

ramen verksamhet som erhållit tillstånd enligt radio- och TV-lagen för digitala TV-sändningar i marknätet. Även telelagens och radio- och TV-

om lagens tillämpningsområden i teorin kan avgränsas mot varandra, är det risk för att den praktiska tillämpningen kan medföra vissa problem vad gäller möjligheten att separera individuell kommunikation från utsändningar till allmänheten samt följaktligen det frekvensutrymme

som

192 Telelagen SOU l 999:55

används i detta sammanhang. Hur denna fråga skall lösas med stöd av gällande rätt måste bedömas oklart, men det kan inte uteslutas att

som den verksamhet bedrivs inom ett givet frekvensutrymme i olika

som avseenden faller under såväl telelagen radio- och TV-lagen och

som därutöver även radiokommunikationslagen. Om så är fallet måste således tre tillståndsplikter enligt olika lagar uppfyllas för att verksamheten skall kunna bedrivas lagenligt.

Telelagens grundläggande bestämmelser vad som utgör tele-

om verksamhet och teletjänster omfattar även Internet och förmedlingen av Internettjänster. De gränsdragnings- och tolkningsproblem som påtalas

gäller även i detta sammanhang. Vad gäller frågan om lnternetteovan lefoni torde tjänsten att telefonitjänst, och bl.a. anmäl-

vara anse som ningspliktig, kommunikationen sker i realtid. PTS har i detta sam-

om manhang uttalat att telelagen bör tolkas utifrån hur abonnenten uppfat-

tar tjänsten.

8 om radiokommunikation

Lagen

8.1 och

Bakgrund syfte

Lagen 1993:599 radiokommunikation radiokommunikationsla-

om gen trädde i kraft den 1juli 1993. Behovet reglering på området

av en följer av den samhälleliga betydelse möjligheten till radiokommu-

som nikation tillmäts samt att tillgången radiofrekvenser är begränsad. Utgångspunkten för regleringen är att staten har det övergripande ansvaret för frekvensanvändningen, vilket också skall ses mot bakgrund av att radiovågornas utbredningsegenskaper gör att ett internationellt samarbete mellan världens stater är nödvändigt se avsnitt 8.4, nedan. Ansvarig myndighet är Post- och telestyrelsen vid tillämp-

som ningen av lagens bestämmelser särskilt har att beakta radiokommunikationens betydelse for yttrandefriheten och informationsfriheten l § tredje stycket. Lagens syfte är att mot denna bakgrund främja ett effektivt nyttjande av möjligheterna till radiokommunikation och andra användningar av radiovågor 1 § andra stycket.

8.2 Tillämpningsområde

Radiokommunikationslagen innehåller bestämmelser innehav och

om användning av radioanläggningar och om användning av radiovågor för kommunikation m.m. l §. Med radiokommunikation avses överföring, utsändning eller mottagning av tecken, signaler, skrift, bilder, ljud eller meddelande av varje slag med hjälp av radiovågor 2 §. Radiovågor är i lagen definierat som elektromagnetiska vågor med lägre frekvens än 3 000 GHz som utbreder sig utan särskilt anordnad ledare. Kommunikation med hjälp av elektromagnetiska vågor över denna frekvens faller således utanför lagens tillämpningsområde.

8.3 Tillstånd

Regleringen bygger på ett tillståndsförfarande. Tillstånd krävs bl.a. for att här i landet inneha eller använda radiosändare 3 §. Av lagen framgår efter vilka grunder tillstånd skall meddelas 9 §. Den grundläggande inriktningen skall enligt förarbetena att och

vara var en som

194 radiokommunikation Lagen om

sig ha behov radioanvändning skall beviljas tillstånd anser av Myndigheten har att på olika sätt verka för att tillstånd skall kunna beviljas. Avslag ansökan om radioanvändning kan lämnas endast om det i det särskilda fallet brister i någon de förutsättningar som anges

av i lagen 9 § första stycket 1-5. Av särskilt intresse i detta sammanhang är den förutsättning säger att tillstånd skall meddelas om det kan

som antas att användningen inte kommer att hindra sådan radiokommunikation är särskilt viktig med hänsyn till den fria åsiktsbildningen 9 §

som första stycket 3. Bestämmelsen skall ses mot bakgrund av den särskilda hänsyn skall tas till radiokommunikationens betydelse för

som yttrandefriheten och informationsfriheten vid lagens tillämpning 1 § tredje stycket. Övriga förutsättningar för beviljande av tillstånd handlar risk för skadlig påverkan andra radiobaserade sändningar,

om tekniska krav radioanläggningen, hänsyn till framtida frekvenstilldelningsbehov samt hänsyn till försvarets frekvensbehov.

I förhållande till sändningar som fordrar medgivande enligt annan lag, kan tillstånd för innehav och användning radiosändare för

av sådana utsändningar endast beviljas om sådant medgivande redan föreligger 9 § andra stycket. Det innebär t.ex. att tillstånd för radiobaserade sändningar ljudradio och television under 3 GHz samt mobila

av teletjänster, enligt radio- och TV-lagen respektive telelagen, måste föreligga innan tillstånd enligt radiokommunikationslagen kan beviljas. Det råder i dessa fall således en dubbel tillståndsplikt för de sändningar

skall förmedlas. Detta innebär i och för sig inte att det nödvändigtsom vis är subjekt som omfattas av det dubbla tillståndskravet. Den

samma

är tillståndspliktig enligt radiokommunikationslagen kan vara som

än den är tillståndspliktig enligt t.ex. radio- och TV-lagen annan som jfr Teracom har tillstånd enligt radiokommunikationslagen för det

som frekvensutrymme utnyttjas för de sändningar som SVT har till-

som stånd för enligt radio- och TV-lagen.

Särskilda regler gäller när det kan vara aktuellt att meddela tillstånd att inneha och använda radiosändare för nya eller väsentligt ändrade radioanvändningar och det kan antas att det frekvensutrymme som kan avsättas för verksamheten inte är tillräckligt för att ge tillstånd åt alla

vill driva sådan verksamhet. Vid sådana tillfällen skall prövningen som ske efter ett förfarande med allmän inbjudan till ansökan 9 a §. Det-

gäller när det frekvensutrymme avsatts för en viss radioansamma som vändning utökas eller annat sätt medger att ytterligare tillstånd meddelas. Detta gäller dock inte radioanvändning som avser utsändning till allmänheten program i ljudradio eller annat som anges i l kap. 1 §

av

Prop. 1992/932200 s. 193.

Lagen radiokommunikation 195

om

tredje stycket första meningen yttrandefrihetsgrundlagen, omfattas

av 12 § telelagen, eller är avsedd för privat bruk.

Från tillståndsplikten gäller vissa undantag 6-8 §§. Kravet på tillstånd gäller ex. inte försvarsmakten och inte heller statliga myndigheters innehav radiosändare. Post- och telestyrelsen kan i övrigt

av meddela föreskrifter om undantag från tillståndsplikten i vissa fall.

Tillståndsbeslutet skall gälla bestämd radioanvändning och kan, i

en den mån det behövs, förenas med villkor rörande t.ex. frekvens, antennens eller radiosändarens beskaffenhet, var antennen skall vara belägen och skyldighet att dela frekvensutrymme 1 l §.

8.4 Internationella och den

förpliktelser nationella frekvensfördelningsplanen

Regleringen i radiokommunikationslagen och dess tillämpning måste ses i ljuset av de internationella förpliktelser som Sverige är bundna

av

detta område. Dessa följer av den internationella telekonventionen ITC, vilken utgör grund för samarbetet inom den internationella teleunionen ITU. En bestämmelse särskild betydelse är artikel 44

av som ställer krav på medlemsstaterna när det gäller frekvenstilldelning. Bestämmelsen kompletteras av tillämpningsföreskrifter i det internationella radioreglementet RR. RR omfattar regler syftar till upprätt-

som hållande av ett effektivt tillvaratagande av spektrum internationell nivå. Vissa av dessa regler tar direkt sikte på användningen radio-

av frekvenser medan andra är inriktade de nationella myndigheternas skyldigheter.

En huvuddel i RR är den s.k. frekvensfördelningsplan återfinns

som i artikel Av denna plan, omfattar alla tekniskt användbara radio-

som frekvenser, framgår för vilket eller vilka slag av radioanvändning som frekvenser inom olika frekvensområden är bestämda. Sverige är härvid förpliktigat till att följa denna plan vid tilldelning frekvenser till sän-

av dare som kan åstadkomma menliga störningar i andra länders radiotrafik. Det får exempelvis inte förekomma att sändningar ljudradio eller

av television sker på frekvensband som enligt RR inte är upplåtna för sådan radioanvändning. Frekvensfördelningsplanen dock de

ger enskilda länderna utrymme att utnyttja vissa frekvensband för

annan användning än den primärt gäller enligt planen. Även i övrigt finns

som vissa möjligheter till nationella särlösningar eller mindre

av mer omfattande art. RR ger också möjlighet för enskilda stater att träffa överenskommelser om frekvensfördelningen mellan sig.

l96 radiokommunikation Lagen om

Även Sveriges förpliktelser enligt RR endast situationer då

om avser svenska sändare kan påverka andra länders radiotrafik, har RR:s frekvensfördelningsplan fått förhållandevis stor betydelse för utformningen vår nationella frekvensfördelningsplan PTSFS 1998:3.

av Orsaken är att radiovågor inom vissa frekvensområden har sådana egenskaper att de redan vid begränsade sändningseffekter får en betydande utbredning. I praktiken är det så att det knappast är möjligt att sända dessa frekvenser om påverkan andra länders radiotrafik skall kunna undvikas. Även inom andra frekvensområden, där utbredningen radiovågoma är begränsad, måste tillståndsgivningen för

av mer sändare i närhet landets gränser i många fall ske med beaktande av

av riskerna för att störa grannländemas radiotrafik. Detta leder till att också de sändare som är verksamma längre avstånd från gränserna i praktiken måste anpassade beträffande frekvensval m.m. till den

vara gränsnära radioanvändningen.

Den uppdelning i olika frekvensband som görs i den nationella frekvensplanen följer i huvudsak RR:s frekvensfördelningsplan och ger således anvisning om vilka frekvenser som är avsatta for olika slags radiotillämpningar.

8.5 ur ett

Tillämplighet konvergensperspektiv

Radiokommunikationslagen är tillämplig såväl tele- som ljudradiooch TV-verksamhet. Vid fördelningen radiofrekvenser skall emel-

av lertid bl.a. sådan användning av frekvensutrymmet som är av betydelse för yttrande- och informationsfriheterna prioriteras jfr 1 § tredje stycket och 9 § första stycket 3. Denna prioritering har tidigare inte medfört några särskilda problem. De områden som har störst betydelse för yttrande- och informationsfriheten har avsatts for ljudradio och television, och övriga frekvenser har avsatts för användning

annan däribland televerksamhet.

Genomgången YGL, telelagen och radio- och TV-lagen visar

av emellertid att konvergensutvecklingen förändrar den miljö inom vilken dessa avvägningar skall göras. Tillgängliga radiofrekvenser kommer att kunna utnyttjas effektivt och ett annat sätt än vad som var fallet

mer då ändamålen med gällande principer for frekvensfördelning utvecklades. Fler tjänster kan distribueras inom samma frekvensutrymme. Vidare utvecklas radiokommunikationssystem som vid varje tillfälle

sig efter frekvensbehov och tillgängliga frekvenser. Mer konanpassar kret skapar konvergensutvecklingen möjlighet att tillhandahålla telefo-

radiokommunikation 197

Lagen om

nitjänster, ljudradio- och TV-tjänster och andra multimedietjänster parallellt och/eller integrerat distributionskanal. Tele-

genom samma tjänster i sig själva förmodligen inte traditionellt är prioriterade

som tjänster kan vidare användas till att förmedla tillgång till massmedietjänster som kan bedömas vara av betydelse for yttrande- och informationsfriheten, såsom tillgång till Internet och andra innehållstjänster jfr UMTS.

Konvergensutvecklingen medför således att det blir allt svårare att dra gräns mellan frekvensanvändning betydelse för yttrande- och

en av informationsfrihetema och annan frekvensanvändning. Detta måste vidare ses mot bakgrund av såväl den nationella frekvensfördelningsplanen som RR:s frekvensfbrdelningsplan där det anges vilka frekvenser som är avsatta for olika slags radiotillämpningar

9 Annan medie- och telerelaterad

särlagstiftning

9.1 Lokalradiolagen

Lokalradiolagen 1993: 120 innehåller föreskrifter om lokalradio. Med lokalradio andra tillståndspliktiga lokala ljudradiosändningar än

avses sådana antingen kräver tillstånd regeringen eller som får ske

som av endast under begränsad tid enligt radio- och TV-lagen 2 kap. 2§

en fjärde stycket, eller är närradio l § med hänvisning till radio- och

som TV-lagen 5:1. Lagens syfte är att främja mångfald och lokal förankring att främja lokal produktion och motverka kedjebildningar

genom och lokal dominans redan existerande medieföretag. Lokalradion är

av reklamfmansierad.

För att sända lokalradio krävs tillstånd från Radio- och TV-verket. Ett tillstånd innebär rätt att bedriva sådana sändningar som kan tas emot med god hörbarhet inom det sändningsområde som anges i tillståndet 4 §. När det finns flera behöriga sökande till ett tillstånd skall Radiooch TV-verket kalla till auktion. Tillståndet ges sedan till den som vid auktionen förbinder sig att betala den högsta årliga avgiften till staten 12-13 §§. Tillståndsperioderna är åtta år och gäller till utgången av den tillståndsperiod under vilket det meddelats. Den första tillståndsperioden omfattar tiden från den 1 januari 1993 intill utgången av år 2 000. Om tillståndshavaren så begär skall tillstånden förlängas med ytterligare en tillståndsperiod 8 §.

I övrigt omfattar lagen bl.a. bestämmelser om programinnehåll, sändningsbeteckning, omfattning och utformning reklam och spons-

av ring samt återkallelse av tillstånd 22, 24-28 §§.

På grund att lokalradiolagens målsättningar bl.a. avseende mång-

av fald inte infriats identifierade konstitutionsutskottet ett behov av att se över regleringen lokalradioverksamhet. Det ansågs samtidigt nöd-

av vändigt att i avvaktan på reglering stoppa den utveckling som ansågs

ny leda åt fel håll. Därför infördes den s.k. stopplagenz som trädde i kraft i december 1995. Lagen innebär att Radio- och TV-verket inte skall

Konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU25 se även 1995/96:KUl6. 2 Lag 1995:1292 tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända

om lokalradio.

200 Annan medie- och telerelaterad särlagstzflning

meddela nya tillstånd att sända lokalradio. Lagen har förlängts och gäller nu fram till 1januari 2001.

Ny lagstiftning

Nyligen föreslog Utredningen den framtida kommersiella lokalraom dion ny lagstiftning för lokalradioverksamhet SOU 1999:14. Förslaget innebär att bestämmelserna lokalradio inordnas i radio- och TVom lagen. I huvudsak föreslås att samma reglering skall vara tillämplig för sändningar oavsett om analog eller digital utsändningsteknik används. För sändning av lokalradio krävs tillstånd. Till skillnad från lokalradiolagen kan dock tillståndshavare ha än ett tillstånd och det en mer föreslås inga begränsningar i ägarkretsen. För det fall inte alla de som ansöker om tillstånd kan få, skall ett urval ske. De kriterier utefter vilka bedömningen skall ske är ägarförhållanden och den mängd eget material den sökande planerar att sända. Ytterligare ett kriterium i bedömningen är sändningarnas format. Syftet med urvalskriterierna är att skapa ett medieutbud som präglas mångfald och reella yttrandemöjav ligheter. Utöver de innehållsregler i lag, Radio- och TVsom anges ges verket möjlighet att ställa villkor olika slag i samband med tillav ståndsgivningen. Lagen föreslås gälla även sändningar av s.k. tilläggstjänster som består av programverksamhet kompletterad text eller bild. De regler av som gäller för sökbar text-TV föreslås gälla även för s.k. sidotjänster. Detta medför att reglerna om bl.a. reklam och sponsring blir annorlunda för tilläggstjänster än traditionella ljudradioprogram. Lagen föreslås träda i kraft den 1januari 2001.

Tillämplighet ur ett konvergensperspektiv

De konvergensaspekter som uppstår i detta sammanhang är i huvudsak identiska med dem som redovisas i samband med genomgången av radio- och TV-lagen, vartill hänvisas avsnitt 6.6.

9.2 Lagen om

TV-avgift

Den 1 mars 1989 trädde lagen 1989:41 om TV-avgift i kraft och ersatte samtidigt den tidigare gällande lagen 1978:478 avgift för om innehav av televisionsmottagare. Den lagen innebar bl.a. att TVnya avgiften blev enhetlig för färg-TV-apparater och svartvita mottagare

Annan medie- och telerelaterad särlagstiftning 201

samt att TV-avgiften skulle betalas till Radiotjänst i Kiruna AB ett av Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB gemensamt ägt bolag.

Bakgrunden till regleringen är att Sverige sedan lång tid tillbaka har

radio- och TV-verksamhet står i allmänhetens tjänst, s.k. en som en public serviceverksamhet. Public servicebegreppets innebörd kan sammanfattas i 0rd som opartiskhet, saklighet, integritet, mångfald, kvalitet och tillgänglighet oavsett boendeort. För att den svenskapublic serviceverksamheten skall kunna fylla denna funktion har det bl.a. ansetts nödvändigt att verksamheten inte skall beroende av bidrag

vara från utomstående med den osäkerhet i ekonomiskt avseende och den risk för direkt eller indirekt påverkan programutformningen som detta kan medföra Verksamheten finansieras därför med mottagaravgifter.

Enligt huvudregeln skall alla innehar en TV-mottagare betala

som TV-avgift l §. Vad med TV-mottagare definieras inte i

som avses lagtexten, det följer av förarbetena att en TV-mottagare tekniskt

men kan beskrivas anordning för mottagning sådana tråd- och

som en av radiobaserade sändningar som förmedlar rörliga bilder, samt att det centrala elementet i denna anordning avgiftssynpunkt är själva mot-

ur tagardelen, i synnerhet kanalväljarenf Det föreskrivs vidare vissa undantag från avgiftsskyldigheten, bl.a. skall avgift inte utgå för sådana TV-mottagare på grund sin konstruktion inte kan användas för

som av att ta emot markbundna sändningar 4 §.

Tillämplighet ur ett konvergensperspektiv

Konvergensutvecklingen vad gäller apparater och infrastrukturer kan medföra tillämpningsproblem i förhållande till vad som utgör en sådan TV-mottagare medför avgiftsplikt i lagens mening. Utvecklingen

som leder till att andra än traditionella TV-mottagare kan fungera som en anordning för mottagning sådana tråd- och radiobaserade sändningar

av som förmedlar rörliga bilder, samtidigt som de fyller andra funktioner t.ex. för mobiltelefoni, databehandling och datakommunikation. I detta perspektiv kan TV-mottagningen vara en bisak och den mottagardel medger mottagningen kan dessutom vara löstagbar och univer-

som sellt utfonnad, dvs. inte utfonnad för att endast kunna ta emot sändningar ljudradio eller television i marknätet, utan även t.ex. multi-

av

3Prop. 1988/89:18, s. 40. 4Prop. 1988/89:18, S.43-44.

202 Annan medie- och telerelaterad särlagstiftning

medial mobilkommunikation inom för UMTS-baserade sändramen ningar. Vidare kan den fortsatta utvecklingen alternativa infrastrukturer av för marksändningarna förstärka de oklarheter redan i dag torde som råda vad gäller möjligheten att i samband med olika vidaresändningar och satellitsändningar ta emot de avgiftsfmansierade kanalerna utan att mottagaren skall anses till sin konstruktion sådan att den kan ta vara emot markbundna sändningar. Utöver de nämnda distributionsformema kan det inte utslutas att det t.ex. kan komma att handla förmedling om begäran via såväl fasta som mobila telenät med stöd xDSL-baseav rad teknik, Internet eller UMTS. Dessa omständigheter kan leda till att avgiftspliktens tillämpningsområde får en omfattning, såväl större apparater mindre som alternativa distributionssätt, som inte motsvarar syftet med regle-

ringen.

9.3 om standarder för

Lagen sändning av TV-signaler

Syftet med lagen 1998:31 om standarder för sändning TV-signaler av är att genomföra EG-direktivet tillämpning standarder för sändom av ning TV-signalers Syftet med direktivet är att underlätta införandet av av nya avancerade TV-tjänster och skall bl.a. mot bakgrund ses av utvecklingen och införandet digital-TV. Ett viktigt medel för att av åstadkomma detta har ansetts vara att ställa krav på stangemensamma darder. Ansvarig myndighet för lagens efterlevnad är Radio- och TVverket. Lagen omfattar följaktligen bestämmelser möjligheten att om uppställa krav användning standarder för vissa typer sändningar av av av TV-program till allmänheten 3 § och att TV-mottagare skall utrustas ett visst sätt för att få saluföras eller hyras ut på marknaden 4 §. Kravet på användande vissa standarder gäller oavsett av om sändningen distribueras tråd, via satellit eller från sändare genom markytanf Utrustningskravet i 4 § är avsett att möjliggöra enkel anslutning kringutrustning, särskilt extra avkodare eller digitala av mottagare.7 Vidare uppställs krav på utrustning och tjänster för

5 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/47/EG den 24 oktober 1995 av om tillämpning av standarder för sändning av televisionssignaler. 6 Prop. 1997/98:34, s 26. 7 Prop. 1997/98:34, s 27-28.

Annan medie- och telerelaterad särlagstifining 203

s.k.villkorad tillgång till digitala TV-tjänster samt vissa bestämmelser

konkurrensrättsliga aspekter i detta avseende 5-10 §§. om

Tillämplighet ur ett konvergensperspektiv

Ur konvergensperspektiv där olika tjänster, infrastrukturer och

ett mottagarutrustning för såväl individuell kommunikation

mass- som sammansmälter är det relevant att närmare definitionen av lagens

se tillämpningsområde. Enligt 2 § omfattar lagens bestämmelser TVtjänster sänds i bredbildsformat, har hög upplösning eller använder

som digitala sändningssystem. Möjligheten att föreskriva vissa utrustningskrav enligt 4 § gäller för TV-mottagare. Lagen ger inte någon närmare definition vad med TV-tjänster, digitala sändningssystem

av som avses eller TV-mottagare. Utifrån ordalydelsen är det således ingenting som hindrar att detta även kan omfatta audiovisuella tjänster förmedlade digitalt över Internet via ett bredbandigt telenät eller som en sidotjänst i ett kabel-TV-nät. En mottagare sådana tjänster kan vara såväl en

av dator traditionell TV försedd med set-top-box. En dator kan

som en också utrustad för att på samma sätt kunna ta emot t.ex. digitalt

vara vidaresända traditionella TV-program genom ett kabel-TV-nät.

Dessa oklarheter och de eventuella tillämpningssvårigheter som avsaknaden närmare definitioner lagens tillämpningsområde kan

av av föranleda påpekades olika remissinstanser i remissbehandlingen av

av

den departementspromemoria föregick lagförslaget. I proposi-

som tionen hänvisas till föreliggande utredning och att bl.a. konvergensproblematiken inte innebär att Sverige kan undandra sig skyldigheten att genomföra direktivet Det framhålls vidare att vad som avses med TV-tjänster är avancerade TV-tjänster såsom bredbilds-TV, högupplösnings-TV och digital TV samt att alla sänder digitala TV-tjänster

som till publik är skyldiga att använda sändningssystem som har standardiserats ett erkänt europeiskt standardiseringsorgan. Eftersom

av denna skyldighet gäller oavsett det rör sig kabeldistribution,

om om satellitsändning eller markbunden sändning kan fråga uppkomma om vissa andra distributionsvägar, existerande eller framtida, omfattas av direktivets och den föreslagna lagens tillämpningsområde. Det uttalas vidare:

8Ds 1997:21, Genomförande EGs direktiv för TV-standarder.

av 9Prop. 1997/98:34, s 23.

204 Annan medie- och telerelaterad sdrlagstiftning SOU 1999255

Som framhållits i föregående avsnitt sker i dag snabb utveckling en av teknik som bl.a. möjliggör distribution andra tjänster än konventionell av telefoni och data via befintliga telenät. Ett sätt att använda nuvarande kopparkablar för olika sändningar är att utnyttja kabelns hela bandbredd... Tänkbara system som då kan vara aktuella för TV-överföring är ADSL Asymmetric Digital Subscriber Line och VDSL Very high bit-rate Digital Subscriber Line. Regeringen vill här erinra att direktivets om tillämpningsområde i nu aktuellt avseende begränsas till TV-sändningar. Hur detta begrepp definieras blir därför den avgörande faktorn i sammanhanget. Att sedan framtida distributionsvägar kan komma att placeras i kategorierna kabeldistribution, satellitsändning eller markbunden sändning blir i viss mån sekundärt. I föregående avsnitt har konvergensproblematiken berörts liksom de utredningsåtgärder som regeringen nyligen vidtagit området. Det är därför varken möjligt eller ens lämpligt att, utöver de i dag klara fallen, nu ta klar ställning till vilka framtida sändningssätt som kan komma att omfattas av direktivets och lagens bestämmelser. Vad som nu sagts äger i motsvarande mån bäring på frågan om direktivet skall tilllämpas beträffande TV-tjänster förmedlade i Intemetmiljö.°

Det råder således en viss oklarhet rörande vad utgör TV-tjänster som och TV-mottagare i direktivets och lagens mening. Det torde dock vara klart att lagtexten i sin nuvarande utformning inte utesluter att även andra än traditionella TV-tjänster och TV-mottagare kan omfattas.

9.4 och

Lagen om granskning av filmer videogram

Syftet med lagen 1990:886 granskning filmer och videogram om av granskningslagen är att motverka skadliga effekter förmedling av av rörliga bilder i medier som anses ha särskild betydelse för påverkan en på individ och samhälle. Granskningslagen ställer därför krav på upp förhandsgranskning av framställningar i filmer och videogram som skall visas vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning l §. I vissa sammanhang görs emellertid undantag från granskningsplikten. Det gäller bl.a. filmer och videogram sänds i ett TV-program som som omfattas av YGL 2 § 1. Statens biografbyrå Biografbyrån är granskningsmyndighet och skall utföra granskningen enligt de bedömningsgrunder och de anvisningar vad gäller fastställande åldersgränav ser, som anges i lagen. De bedömningsgrunder innebär att som anges

0 Prop. 1997/98:34, s 25.

Annan medie- och telerelaterad mrlagstiflning 205

Biografbyrån inte får godkänna film eller ett videogram eller en del en därav händelserna skildras ett sådant sätt och i sådana sammanom hang framställningen kan verka förråande 4 § eller medföra psyatt kisk skada för barn under 15 år 5 §. Vid bedömningen skall särskilt beaktas framställningen innehåller närgångna eller utdragna skildom ringar våld mot människor eller djur, skildrar sexuellt våld av grovt eller tvång eller skildrar barn i pomografiska sammanhang.

Tillämplighet ur ett konvergensperspektiv

bakgrund den tekniska utvecklingen aktualiseras framför allt Mot av två frågeställningar i förhållande till granskningsplikten enligt l Den första frågan gäller vad omfattas begreppen film och som av videogram. Den andra frågan gäller lagens tillämplighet är beroom

ende uppspelningsutrustningen filmprojektom respektive

av om videobandspelaren befinner sig på plats visningen eller samma som omfattar visningar där innehållet förmedlas distans till om den även platsen för visningen. Det kan i praktiken t.ex. handla att förmedla om filmer till biografföreställningar från central plats istället för att disten ribuera fysiska filmkopior till varje enskild biograf. När det gäller den första frågan tyder granskningslagens struktur, dess förarbeten och relation till tidigare lagstiftning på området, att det framställningen i filmer och videogram fysiska objekt som är som omfattas granskningsplikten. Detta skulle innebära att det inte av föreligger någon granskningsplikt då andra fysiska databärare skall användas för visning vid allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar. Det kan t.ex. handla visning av framställningar som är om lagrade kompaktskivor i DVD-fonnat eller i en databas en hårddisk, dvs. medier redan i viss utsträckning används som alternativa som fysiska databärare till filmer och videogram. Effekten skulle således olika regler gäller för olika fysiska databärare, och detta oavsett vara att de olika databärarna har innehåll och är avsedda att använom samma das vid tillfällen dvs. vid allmänna sammankomster eller samma typ av offentliga tillställningar. Rättsläget får emellertid bedömas oklart. som När det gäller den andra frågan, dvs. om granskningsplikten även omfattar situationer då framställningen i film eller ett videogram en förmedlas distans till platsen för visningen, kan det först konstateras lagen inte ställer något krav hur framställningen i en film att upp eller videogram skall förmedlas vid de visningar som avses. Det ett

" 1989/90:70 51, 53-54, biografförordningen 1988:675 och Se t.ex. prop. s. videovåldslagen 1981:485.

206 Annan medie- och telerelaterad särlagstiftning

väsentliga i detta avseende är att själva visningen sker på sätt som beskrivs i paragrafen dvs. vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning. Frågan är emellertid vilka eventuella begränsningar av granskningspliktens omfattning som kan följa YGL:s skydd för vissa av sändningar av radioprogram. För att omfattas grundlagsskyddet skall av sändningen vara riktad till allmänheten och avsedd att tas emot vara med tekniska hjälpmedel YGL 1:6. Det är inte omöjligt att en sändning till allmän sammankomst eller offentlig tillställning en en isolerat sett skulle kunna uppfylla kravet riktad till allmänatt vara heten även själva sändningen inte har vidare geografisk täckning om en än just platsen för visningen. En förutsättning torde dock att allvara mänheten har tillgång till sammankomsten respektive tillställningen. Däremot är det tveksamt kravet på att sändningen skall avsedd om vara att tas emot med tekniska hjälpmedel uppfylls vid dessa tillfällen. Kravet förutsätter att sändningen skall avsedd att tas emot och vara av var en med egna tekniska hjälpmedel, vilket således torde utesluta sändningar som när mottagarna att visas visningsgenom en gemensam anläggning, t.ex. en storbildsskänn. Om sändningen trots allt skulle uppfylla dessa krav och omfattas av YGL:s skydd, torde tillämpning granskningsplikten strida mot det en av absoluta förbud mot förhandsgranskning gäller för radioprogram som enligt yttrandefrihetsgrundlagen. Enligt grundlagstexten får det inte förekomma att något skall framföras i ett radioprogram eller som en teknisk upptagning först måste granskas YGL 1:3 1:a stycket. Undantag görs dock för förhandsgranskning rörliga bilder i filmer, av videogram eller andra tekniska upptagningar skall visas offentligt. som

9.5 om av dokument

Lagen pliktexemplar

Syftet med lagen 1993:1392 pliktexemplar dokument om av pliktexemplarslagen är att bevara och tillhandahålla yttringar av svenskt liv, svenskt samhälle och svensk kultur för forskning och studier. Utöver vad omfattas leveransplikten reglerar lagen frågor som av om vem som skall leverera pliktexemplar, till detta skall göras vem samt när och i vilken form leverans skall ske. Leveransplikten omfattar vad som i lagen betecknas som dokument. Med dokument föremål lagrar information för avses som läsning, avlyssning eller visning 2 §. Dokumenten skall fysiskt vara

Z Jfr prop.1990/9l:64 s. 109-110 och prop. 1986/87:l5l s. 164-165. 13Prop. 1993/94:10, S. 17.

Annan medie- och telerelaterad .särlagstiftning 207

avskiljbara och kunna förflyttas. De dokument som omfattas delas in i olika dokumentslag till vilka olika regler är knutna. De olika dokumentslagen är skrifter 5-ll §§, film och videogram 12-13 §§, fonogram och vissa dokument för elektronisk återgivning 14-15 §§, kombinerat material 16-17 §§ samt vissa inspelningar av ljudradiooch televisionsprogram 18 §. Skrifter omfattar dels skrift i l kap. 5 § TF 5 § samt som avses skrift utgör dokument för elektronisk återgivning och skrift i som av mikroform 10 §. Med dokument för elektronisk återgivning avses dokument i fixerad form lagrar text, ljud eller bild och vars ett som innehåll endast kan återges med elektroniskt hjälpmedel 2 §. Som framgår omfattar även 14 § vissa dokument för elektronisk återovan givning. Skillnaden mellan 10 § och 14 § är att den förstnämnda paragrafen endast dokument lagrar text eller fast bild eller båda, avser som medan det utmärkande för de dokument behandlas i 14 § är att de som lagrar text, ljud, fasta och rörliga bilder i olika kombinationer utan att videogram eller fonogram. De kan alltså i vissa fall vara att vara betrakta som multimedier. Med kombinerat material material som består av en eller avses flera skrifter tillsammans med eller flera filmer, videogram, fonoen eller dokument för elektronisk återgivning som lagrar annat än gram enbart text och fast bild. Det rör sig således kombination av om en dokument alla för sig är leveranspliktiga. De särskilda reglerna som var för kombinerat material motiveras intresset att hålla samman av av dokument förutsätts bli nyttjade tillsammans. som Vad gäller ljudradio- och televisionsprogram skall pliktexemplar lämnas sådan inspelning skall göras enligt 5 kap. 3 § lagen av som 1991:1559 med föreskrifter tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Härunder gäller att pliktexemplar skall lämnas varje sändning av ljudradio- och televisionsprogram som av svenskt programföretag får sända med stöd tillstånd enligt 2 kap. 2 § av första stycket radio- och TV-lagen se avsnitt 6.3. Av andra ljudradiooch televisionsprogram skall ett pliktexemplar lämnas av varje sändning ägt under högst fyra på förhand bestämda veckor om som rum året. Olika regler gäller för är skyldig att lämna pliktexemplar i vem som förhållande till de olika dokumentslagen. För filmer och dokument för elektronisk återgivning är det den har gjort filmerna och dokusom menten tillgängliga för allmänheten är leveranspliktig 20 §. som

4 Prop. 1993/94:10, 17. s. 5 Prop. 1993/94:10, 42. s. lö Prop. 1993/94:10, 43. S.

208 Annan medie- och telerelaterad särlagstiftning

Pliktexemplar av filmer och videogram har granskats Statens som av biografbyrå men inte godkänts skall dock lämnas den har begärt av som granskningen hos byrån. När det gäller ljudradio- och televisionsprogram skall pliktexemplar lämnas av den enligt lagen med föresom skrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden skall ombesörja att programmet spelas 23 §. Pliktexemplar av skrift eller kombinerat material skall i antal som anges närmare i lagtexten lämnas till Kungliga biblioteket och Lunds universitetsbibliotek samt i vissa fall även till Stockholms, Uppsala, Linköpings, Göteborgs och Umeå universitetsbibliotek 24 §. Pliktexemplar av film, av annat dokument för elektronisk återgivning än sådant som avses i 10 § eller upptagning ljudradio- och televisionsav av program skall lämnas till Arkivet för ljud och bild 25 §.

Föreslagna ändringar

l augusti 1998 presenterade E-pliktutredningen sitt betänkande med förslag till ändringar av bl.a. lagen pliktexemplar dokument. om av Anledningen till att lagen ses över är att den idag endast omfattar sådana elektroniska dokument finns i fixerad form och kan som som köpas, lånas osv. Den information görs tillgänglig via on-lineförsom bindelse eller utgör underlag för tryckt material faller däremot utanför pliktexemplarslagens tillämpningsområde. Syftet med ändringarna är att det inte skall uppstå luckor i det framtida kulturarvet när det gäller dokument som publiceras on-line. De föreslagna ändringarna innebär bl.a. att sammanställningar i digital form, har gjorts tillgängliga för allmänheten i landet över som datanät och som rör svenska förhållanden, skall på anmodan lämnas i två pliktexemplar om det inte i anmodan medges att sammanställningen överförs på elektronisk väg 18 a §. Lämnande pliktexemplar eller av överföring på elektronisk sammanställning i digital form åligger väg av den som låtit göra sammanställningen tillgänglig för allmänheten här i landet 23 §. Förslaget även möjlighet att kräva att ett lösena ger en ord utlämnas som behövs för tillgång till elektronisk information som görs tillgänglig för allmänheten här i landet över datanät och rör som svenska förhållanden 33 a §.

Annan medie- och telerelalerad särlagstiftning 209

Tillämplighet ur ett konvergensperspektiv

Det följer redan av definitionerna i 2 § att med dokument avses ett föremål och att med dokument för elektronisk återgivning avses ett dokument med informationen lagrad i fixerad form. Det framgår vidare av förarbetena att det handlar dokument som är fysiskt avskiljbara

om och kan förflyttas. Därmed utesluts t.ex. on-lineförmedling från databaser så vida tjänsten inte kan betraktas som ett ljudradio- eller televisionsprogram och som med hänvisning till 5 kap. 3 § lag 1991:1559 med föreskrifter tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden skall referensbandas och då omfattas av leveransplikt enligt 18 §." On-lineförmedling omfattas emellertid av Epliktutredningens förslag 18 a

Det följer av genomgången av radio- och TV-lagen att bl.a. införandet av digitala TV-tjänster medför att det råder viss oklarhet om vad som skall ljudradio- och TV-program iradio- och TV-lagens

anses som mening avsnitt 6.6.1. Det gäller dels de nya tjänster som förmedlas tillsammans med traditionella TV-program, dels frågan om radio- och TV-lagens avgränsning mot annan förmedling av multimedia som inte skall omfattas av lagens bestämmelser. Hur denna fråga bedöms får konsekvenser även för tillämpningen av pliktexemplarslagen.

9.6 om ansvar för elektroniska

Lagen

anslagstavlor

Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor utgör en straffrättslig särreglering på IT-området. Lagens syfte skall ses mot bakgrund av önskemålet att hindra spridningen av oönskad information och svårigheterna att spåra avsändare av straffbara meddelanden i de sammanhang som regleringen avser. l förarbetena pekas särskilt att elektroniska anslagstavlor medger att meddelanden med straffbart innehåll kan spridas till ett stort antal personer och utöva inflytande över speciellt barn och ungdomar som i hög grad använder sig av dessa tjänster. Vidare pekas att det har visat sig finnas en brist kontroll över de elektroniska anslagstavloma som kan utnyttjas för brottsliga ändamål, varför det finns behov av en reglering för att bygga upp ett rättsmedvetande för hanteringen av dessa tjänster. Mot denna bakgrund är lagens syfte tjänsterna acceptabel struktur och framför allt

att ge en

7 Prop. 1993/94:10, 17.

s. 18Prop. 1993/94: 10, 20, 44-45.

S. 19Prop. 1997/98:15

S.

210 Annan medie- och telerelaterad särlagstiftning

klart fastställa tillhandahållarens för förekomsten vissa medansvar av delanden i tjänsten. Som framgår av rubriken gäller lagen för s.k. elektroniska anslagstavlor. Med elektronisk anslagstavla tjänst för elektronisk avses en förmedling meddelanden i form text, ljud, bild eller information i av av övrigt l §. Det saknar betydelse den tillhandahåller tjänsten om som betecknar den elektronisk anslagstavla eller inte. Avgörande för som en lagens tillämplighet är istället tjänsten möjlighet för användare om ger att sända egna och ta del av andras meddelanden. En tillämpning som syftar till annat än att användarna skall kunna kommunicera är således inte sådan tjänst omfattas lagen, t.ex. webbplats en som av en som enbart tillhandahåller information. Inte heller meddelanden som förmedlas manuellt med hjälp tekniska hjälpmedel är att betrakta av som elektronisk förmedling meddelanden i lagens mening. Följaktliav gen omfattas t.ex. inte kommunikation med hjälp telefaxapparater av eller traditionella teletjänster, såsom t.ex. gruppsamtal, regleringen. av Från lagens tillämpningsområde undantas enligt 2 § uttryckligen: 1 tillhandahållande endast av nät eller andra förbindelser för överföring av meddelanden eller andra anordningar krävs för att kunna ta i av som anspråk ett nät eller annan förbindelse, 2 förmedling meddelanden av inom en myndighet eller mellan myndigheter eller inom ett företag eller en koncern, 3 tjänster skyddas tryckfrihetsförordningen eller som av yttrandefrihetsgrundlagen, eller 4 meddelanden är avsedda bara som för en viss mottagare eller bestämd krets mottagare elektronisk en av post. För de tjänster som omfattas stipulerar lagen informationsplikt en 3 §, en uppsiktsplikt 4 § samt en skyldighet att ta bort eller förhindra vidare spridning vissa meddelanden 5 § för den tillhandahåller av som en elektronisk anslagstavla. Informationsplikten innebär skyldighet en för den tillhandahåller tjänsten att lämna information till och som var en som ansluter sig till tjänsten om sin identitet och i vilken utsträckning inkomna meddelanden blir tillgängliga för andra användare. Uppsiktsplikten innebär en skyldighet för den tillhandahåller som en elektronisk anslagstavla att ha en sådan uppsikt över tjänsten skäsom ligen kan krävas med hänsyn till omfattningen och inriktningen av verksamheten. Uppsiktsplikten skall relateras till den skyldighet enligt 5 § som innebär att den tillhandahåller elektronisk anslagstavla som en i vissa fall skall ta bort inkomna meddelanden från tjänsten eller på annat sätt förhindra vidare spridning meddelandet. En sådan skylav dighet föreligger 1 meddelandets innehåll uppenbart är sådant . om som

2° Prop. I997/98:15 s. 2 Prop. 1997/98:15 s.

Annan medie- och telerelaterad sdrlagstifining 21 1

i brottsbalkens bestämmelser uppvigling BrB 16:5, hets mot avses om folkgrupp BrB 16:8, barnpornografibrott BrB 16:10 a respektive olaga våldsskildring BrB 16: 10 eller 2 det är uppenbart att använda-

har gjort intrång i upphovsrätt eller i rättighet som skyddas genom ren föreskrift i 5 kap. upphovsrättslagen att sända meddelandet.

genom För att kunna fullgöra denna skyldighet har den som tillhandahåller tjänsten rätt att ta del av meddelanden som förekommer i tjänsten. Bestämmelserna i 5 § gäller också den som tillhandahållarens uppdrag har uppsikt över tjänsten.

Den uppsåtligen eller oaktsamhet bryter mot informations-

som av plikten i 3 § döms till böter 6 §. För den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot skyldigheten enligt 5 § stipuleras böter eller fängelse från sex månader upp till högst två år beroende brottets grovhet 7 §. Straff för brott mot 5 § skall emellertid inte utdömas om det för gärningen kan dömas till ansvar enligt brottsbalken eller upphovsrättslagen 7 § andra stycket. Datorer och annan utrustning som använts vid brott mot lagen kan i vissa fall förverkas 8 §.

Tillämplighet ur ett konvergensperspektiv

Lagen har givits en teknikneutral utformning med syfte att inte göra någon åtskillnad mellan särskilda tillämpningar eller tekniska lösningar. l förarbetena framhålls särskilt att definitionen av elektronisk anslagstavla innefattar alla tjänster där någon inrättar möjlighet for

en användare att sända egna och ta del av andras meddelanden, varför det vidare konstateras att den tekniska lösningen som tillhandahållaren valt for tjänsten därför i princip inte har någon betydelse.

Lagens tillämpningsområde är emellertid avgränsat bl.a. mot tjänster som skyddas av YGL. Av genomgången av YGL följer att i den mån en elektronisk anslagstavla har en moderatorsfunktion torde tjänsten omfattas av grundlagsskyddet genom databasregeln YGL l:9; moderatorsfunktionen innebär nämligen att den som ansvarar för tjänsten dvs. utgivaren i förhållande till grundlagsskyddade tjänster fortfarande kan ha en kontroll och möjlighet att råda över innehållet

anses

ett sätt överensstämmer med principen om ensamansvar för

som grundlagsskyddade medier avsnitt 5.5.3. Databasregeln omfattar uppgifter tillhandahålls allmänheten på begäran ur ett register för

som automatisk databehandling. Förutsättningen är att mottagaren inte kan ändra i innehållet samt att tjänsten tillhandahålls av ett i lagtexten närmare definierat traditionellt massmedieföretag.

22Jfr prop. 1997/98:15 s.

2 l 2 Annan medie- och telerelaterad sdrlagstiftning

l samband med införandet av digitala TV-tjänster kan det förekomma att innehållet på elektroniska anslagstavlor distribueras som en sändning riktad till allmänheten, särskilt vid distribution via sändningar i marknätet. För att lämna egna inlägg använder mottagaren en returkanal, t.ex. telenätet, för att kommunicera med den databas som automatiskt uppdaterar utsändningarna till allmänheten. Utsändningen till allmänheten torde omfattas av YGL:s huvudregel om sändningar riktade till allmänheten, bl.a. eftersom sändningen i sådant fall startas den

av sändande och inte begäran av mottagaren 1:6. I motsats till vad som gäller enligt databasregeln är det i dessa fall inte säkert om det har någon betydelse för huvudregelns tillämplighet om den elektroniska anslagstavlan har en moderatorsfunktion eller inte jfr avsnitt 5.5.1. Om huvudregeln i YGL är tillämplig är lagen för elektro-

om ansvar niska anslagstavlor inte tillämplig. Det bör här poängteras att exakt samma innehåll, från samma databas, kan samtidigt utsändningen

som vara tillgänglig begäran över Internet och då omfattas av andra regler i enlighet med vad som diskuterats ovan. Detsamma gäller vid sändningar i kabel-TV-nät som, i större grad än vad som gäller för sändningar i marknätet, kan förväntas omfatta tjänster tillhanda-

som hålls på begäran vid sidan utsändningar är riktade till allmän-

av som heten.

9.7 Presstödsförordningen

Syftet med presstödet är att främja allsidig nyhetsförmedling och

en opinionsbildning genom att värna mångfalden på dagstidningsmarknaden. För att åstadkomma detta är presstödet avsett att främja konkurrens mellan dagstidningar och förekomsten monopolbrytande,

av kompletterande dagstidningar, i båda fallen framför allt den regionala marknaden, samt vidare att stödja bred spridning dagstid-

en av ningar. Presstödsnämnden är ansvarig myndighet för att förverkliga dessa syften genom fördelning av presstödet. Regler hur presstödet

om skall fördelas återfinns i presstödsförordningen 1990:524 samt Presstödsnämndens föreskrifter om presstöd KRFS 1997/13, i det följande omnämnda som förordningen respektive föreskrifterna.

Presstödet omfattar två stödformer, driftsstöd och distributionsstöd, och delas under vissa förutsättningar ut till vad som i förordningen betecknas som dagstidningar. En dagstidning definieras i detta

sammanhang som en allmän nyhetstidning eller publikation dagspres-

av skaraktär med reguljär nyhetsförmedling eller opinionsbildning 1 §.

23Jfr prop. 1996/97:3 s. 165-167.

Annan medie- och telerelaterad sárlagstzftning 213

Den skall normalt komma ut med minst ett nummer per vecka och ha ett innehåll i huvudsak är skrivet på svenska samt i huvudsak dist-

som ribueras inom landet. Den skall vidare komma ut under ett eget namn och dess redaktionella innehåll skall utgöra minst 51 % av dess

egna totala redaktionella innehåll. Beroende på utgivningsfrekvens gör förordningen skillnad mellan högfrekventa, medelfrekventa och lågfrekventa dagstidningar. Utanför dagstidningsbegreppet faller vissa tidningar redaktionella innehåll till övervägande del är inriktat

vars avgränsade intresseområden eller delar samhället såsom näringsliv

av och affärsverksamhet, konsumentpolitik, miljöfrågor, idrott, friluftsliv eller frågor med anknytning till kyrkoliv och religion.

För att få driftsstöd uppställs särskilt specificerade krav för hög- och medelfrekventa respektive lågfrekventa dagstidningar 2:1 och 2:3. Dessa krav gäller bl.a. abonnemang, abonnemangspris, omfattning av redaktionellt innehåll lågfrekventa dagstidningar samt täckningsgrad

utgivningsorten. Av kravet på täckningsgrad högst 40 % respektive 25 % för lågfrekventa tidningar följer att driftsstödet i huvudsak endast

till dagstidningar som är andratidningar sin utgivningsort. ges Distributionsstödet utgår under vissa förutsättningar generellt sett till alla dagstidningar deltar i organiserad samdistribution 4:1 och

som 4:2.

Tillámplighet ur ett konvergensperspektiv

Även presstödet är utformat med avseende på papperstidningen är

om inte distributionssättet avgörande för presstödsförordningens tillämplighet; förordningen utesluter inte att elektroniska tidningar kan betraktas dagstidningar och således erhålla presstöd om övriga

som krav för detta är uppfyllda. Av 2:11 a följer vidare att driftsstödet till elektroniskt distribuerade dagstidningar får jämkas om det är skäligt med hänsyn till kostnaderna för produktion och distribution. Att elektroniska tidningar inte kan bli föremål för distributionsstöd följer implicit av distributionsstödets utformning.

När det gäller dagstidningsbegreppets omfattning föreslog 1994 års pressutredning SOU 1995:37 att begreppet skulle avgränsas på ett sätt

bl.a. skulle innebära att endast papperstidningar skulle kunna bli som föremål för presstöd och därmed inte elektroniska tidningar och faxtidningar. Pressutredningens motiv för denna avgränsning framgår inte helt klart av betänkandet men förefaller följa dels av det generella behovet att klargöra dagstidningsbegreppets innebörd samt dels

av utredningens strävanden efter en enhetlig begreppsstruktur mellan presstödsreglema och dåvarande regler reducerad mervärdesskatt

om

214 Annan medie- och telerelaterad séirlagstiftning

för dagstidningar. I sina överväganden avseende hanteringen av dagstidningar och mervärdesskatt pekar utredningen här på de gränsdragningssvårigheter som kan uppstå när dagstidningarnas databastjänster skall särskiljas från andra betalda databastjänster med liknande information belastas med mervärdesskatt.

som

Regeringen instämde i att vissa förtydliganden av dagstidningsbegreppet behövde göras, men ville inte att det skulle göras ett sätt som uteslöt andra tidningar än papperstidningar. Som skäl anfördes att statliga stöd inte bör vara utformade så att de hämmar användningen av elektronisk informationsteknik Regeringen menade vidare att det även fortsättningsvis fick ankomma Presstödsnämnden att avgöra vilka tidningar som är dagstidningar oavsett om de utkommer i pappersform eller

Även elektroniska tidningar således inte utesluts från presstöds-

om förordningens tillämpningsområden, torde emellertid utformningen av dagstidningsbegreppet och de särskilda krav som skall vara uppfyllda för erhållande av presstöd kunna medföra vissa tillämpningssvårigheter. När det gäller de grundläggande förutsättningarna för att betraktas som en dagstidning, kan tillämpningssvårigheter t.ex. uppstå i förhållande till kravet på redaktionellt innehåll som mäts i spaltmeter. Mätningen i spaltmeter bygger förhållanden som gäller för papperstidningar men är svårt att överföra till mätningen av det redaktionella innehållet i elektroniska tidningar, vilket bl.a. beror på att de sistnämnda skiljer sig från papperstidningen vad gäller utformning, härunder bl.a. sammansättning och avgränsning.

Vid kvaliñcering av presstöd kan vidare de förutsättningar som gäller i förhållande till att täckningsgraden inte får överstiga viss

en marknadsandel föranleda tillämpningsproblem. Med täckningsgrad avses här en tidnings genomsnittliga procentuella spridning bland hushållen utgivningsorten. Som utgivningsort normalt den kom-

anses mun där tidningens huvudredaktion är belägen 1:6. Dessa förhållanden kan vara svåra att tillämpa i förhållande till elektroniska dagstidningar eftersom utgivningen i realiteten inte nödvändigtvis är geografiskt bunden till en viss ort. Det följer emellertid av definitionen i 1:6 att Presstödsnämnden får bestämma att en tidnings täckningsgrad skall beräknas för en del av utgivningsorten eller för ett annat område än utgivningsorten, om det med hänsyn till verksamhetens inriktning är uppenbart att utgivningsorten inte är tidningens egentliga spridningsområde. Presstödsnämnden har således ett visst utrymme att ta hänsyn

24 SOU 1995:37 Vårt dagliga blad stöd till svensk dagspress s. 172, 176

och 199. 25Prop. 1996/97:3 170.

S.

Annan medie- och telerelaterad särlagstiftning 215

till den elektroniska dagstidningens särskilda egenskaper i detta avseende.

9.8 Lagen om teleterminalutrustning

Lagen skall ses i ljuset av arbetet inom EG att harmonisera och avreglera telemarknaden, härunder närmast genom det s.k. teletenninaldirektivet. Direktivets syfte är att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning om teleterminalutrustning samt upprätta regler om ömsesidigt erkännande av sådan utrustning. Med genomförandet av terminaldirektivets regler i svensk rätt möjliggörs att enhetliga krav, främst tekniska, teleterminalutrustning kan upprätthållas i syfte att i det allmännas intresse kunna säkerställa en god funktion i ett svenskt och europeiskt telesystem. Ansvarig myndighet är Post- och telestyrelsen.

Lagen omfattar teleterminalutrustning som går att ansluta till ett allmänt tillgängligt telenät för att sända, bearbeta eller ta emot information l §.2" Anslutningen kan ske med tråd, radio, optiska eller andra elektromagnetiska system. Exempel på utrustning som omfattas är telefonapparater, telefaxutrustning, telefonsvarare, modem, televäxlar, trådlösa telefoner och mobiltelefoner. Primärt avses utrustning som i sig är avsedd att anslutas direkt eller indirekt till ett allmänt tillgängligt telenät, men även utrustning som inte är avsedd för detta men som går att ansluta omfattas i viss utsträckning av lagens bestämmelser.

För sådan teleterminalutrustning som omfattas av lagen och är avsedd att anslutas till ett allmänt tillgängligt telenät gäller att den måste uppfylla särskilda krav för att få anslutas 2-3 §§. Motsvarande gäller även för att överhuvudtaget få släppa ut sådan utrustning marknaden 3 §. De krav som avses är relaterade till teknisk utformning, tillverkning, märkning, kontroll, nätanslutning och användning i övrigt. För teleterminalutrustning går att ansluta till ett allmänt

som tillgängligt telenät, men som inte är avsedd för detta, gäller att den får

26Europaparlamentets och rådets direktiv 98/ 13/EG om teleterminalutrustning och jordstationsutrustning för satellitkommunikation, inklusive ömsesidigt erkännande av utrustningamas överensstämmelse som ersätter rådets direktiv 91/263/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tenninalsutrustning och ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse senast ändrat genom rådets direktiv 93/97/EEG. 27Prop. 1992/93:72, 10.

s. 28Se även PTS föreskrifter om krav på teleterminalutrustning samt om kontroll och märkning av sådan utrustning PTSFS 1996:1.

216 Annan medie- och telerelateraa särlagstiftning

släppas ut på marknaden endast om den uppfyller vissa krav märkning och produktinformation 4 §.

De krav som skall vara uppfyllda framgår närmare av Post- och telestyrelsen föreskrifter om krav på teleterminalutrustning samt om kontroll och märkning av sådan utrustning PTSFS 1996:1, vilka även omfattar regler om märkning och typgodkännande.

Tillämplighet ur ett konvergensperspektiv

På samma sätt som i förhållande till TV-avgiftslagen avsnitt 9.2 och lagen om standarder för sändning av TV-signaler avsnitt 9.3 kan konvergensutvecklingen vad gäller apparater och infrastrukturer resa vissa frågeställningar i förhållande till lagen teleterminalutrustning.

om Apparatkonvergensen kan i olika utsträckning förväntas leda till

en sammansmältning mellan utrustning för privat och publik kommunikation, dvs. för traditionella telefonitjänster och t.ex. mottagning av sådana tråd- och radiobaserade sändningar som omfattas av YGL, ett konkret exempel är den digitala set-top-boxen som används dels för att ta emot digital-TV-sändningar, dels för att kommunicera retur-

genom kanalen t.ex. telenätet. I detta avseende kan således lagen om teleterminalutrustning och lagen om standarder för sändning av TV-signaler ha överlappande tillämpningsområden. Vidare får det inte utan stöd i YGL förekomma att myndigheter och andra allmänna organ på grund av innehållet i radioprogram och tekniska upptagningar förbjuder eller hindrar innehav eller användning av sådana tekniska hjälpmedel som behövs för att kunna ta emot radioprogram eller för att kunna uppfatta innehållet i tekniska upptagningar YGL 1:3 tredje stycket. Teleterminalutrustningslagens bestämmelser är emellertid inte relaterade till det innehåll som kan komma att förmedlas. De torde dessutom vara att betrakta som ordningsföreskrifter enligt RF 13 tredje stycket och därför inte anses utgöra en begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten jfr avsnitt 5.1.

10 Allmän

lagstiftning

1 1 Brottsbalken

Brottsbalken 1962:700 omfattar ett antal straffstadganden utifrån

som olika skyddsintressen och under vissa förutsättningar stipulerar straff för förmedling av information med visst innehåll. Det handlar t.ex. om brotten förtal, uppvigling, hets mot folkgrupp, bampornografibrott, olaga våldsskildring, otillåtet förfarande med pomografisk bild och förledande av ungdom. Den grundläggande innebörden dessa

av bestämmelser följer:

är som

Förtal: Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning BrB 5:1 första stycket.

Uppvigling: Den som muntligen inför menighet eller folksamling, i skrift som sprides eller utlämnas för spridning eller i annat meddelande till allmänheten eller eljest söker förleda till brottslig gär-

uppmanar ning, svikande av medborgerlig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet BrB 16:5 första stycket.

Hets mot folkgrupp: Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på hudfärg, nationellt

ras, eller etniskt ursprung eller trosbekännelse BrB 16:8.

Barnpornografibrottz Den som skildrar barn i pomografisk bild eller sprider, överlåter, upplåter, förevisar eller på annat sätt gör sådan

en bild av barn tillgänglig för någon annan BrB 16:10 a första stycket l och märk att stadgandet även omfattar andra bestämmelser än de som tas upp här.

Olaga våldsskildring: Den som i bild skildrar sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden eller bilderna sprids eller sprider

som en sådan skildring. Detsamma gäller den i rörliga bilder närgånget

som eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att bilderna sprids eller som sprider sådan skildring BrB 16:10 b

en första stycket.

Otillåtet förfarande med pornografisk bild: Den som eller vid allmän plats skyltning eller annat liknande förfarande förevisar

genom pomografisk bild sätt som är ägnat att väcka allmän anstöt. Detsamma gäller den som med posten sänder eller annat sätt tillställer någon pomografisk bild utan föregående beställning BrB 6:1 l.

8 19-0366Konvergens

. . .

2 l 8 Allmän lagstiftning

Förledande ungdom: bland barn eller ungdom sprider

av Den som

skrift, bild eller teknisk upptagning som genom sitt innehåll kan en verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran Brb 16:12.

Gemensamt för dessa bestämmelser är att det är innehållet och/eller dess förmedling är det centrala i straffstadgandet. Härutöver finns

som även andra stadganden i olika avseenden kan beröra kommunika-

som tion och informationsspridning. De skiljer sig dock från de ovan nämnda bestämmelserna i det att det inte är innehållet och/eller dess förmedling är det centrala. Det handlar här brott där kommuni-

som om kationen endast utgör ett led, ett element, i den brottsliga handlingen: t.ex. bedrägeri BrB 9:1, häleri BrB 9:6 och koppleri BrB 6:8. Denna typ straffstadganden i vissa fall kan ha en mer indirekt

av som betydelse för tillhandahållande och användning av olika typer av tjänster behandlas inte vidare i detta sammanhang.

Tillämplighet ett konvergensperspektiv

ur

Det har inte funnits anledning att inom för den föreliggande

ramen utredningen närmare analysera tillämpligheten av dessa bestämmelser i förhållande till olika kommunikationsformer. Ur ett konvergensperspektiv är det emellertid intressant att notera att tillämpningen som utgångspunkt inte beroende hur innehållet förmedlas till mot-

synes av tagaren, dvs. denne är aktiv eller passiv utsändning eller tillgäng-

om liggörande. Det kan emellertid inte uteslutas att detta kan ha betydelse för när brottet skall fullbordat i det enskilda fallet, t.ex. om

anses som ett visst innehåll kan spritt det endast ärtillgängliggjort en

anses om databas.

Hur innehållet förmedlas har emellertid betydelse för om brottet är att betrakta som ett yttrandefrihetsbrott eller inte. Om brottet begås

ett grundlagsskyddat medium gäller YGL:s särskilda regler om genom

och särskild rättegångsordning samt kravet på dubbel ensamansvar täckning för straffbarhet. Med dubbel täckning menas att gämingen måste kriminaliserad såväl i grundlagen som i vanlig lag för att

vara utgöra ett yttrandefrihetsbrott. Om så inte är fallet är gämingen inte straffbar innehållet förmedlas i ett grundlagsskyddat medium.

om Emellertid har vissa öppningar gjorts i YGL, så att grundlagens skydd inte hindrar att straff föreskrivs i vanlig lag för vissa typer av gärningar. Följaktligen är dessa gärningar inte att betrakta som yttrandefrihetsbrott med krav dubbel täckning. Det gäller t.ex. bampomografibrottet undantas helt från grundlagskyddet YGL 1:13. Frå-

som

YGL:s tillämplighet olika kommunikationsformer har sålegan om

Allmän lagstiftning 219

des stor betydelse även för tillämpningen brottsbalkens bestämmel-

av ser. YGL:s tillämplighet ur ett konvergensperspektiv analyseras i avsnitt 5.5, vartill hänvisas.

För de fall där gärningen inte förövas i ett grundlagsskyddat medium och således inte omfattas principen ensamansvar, kan

av om ansvar för de brott som behandlas ovan även följa bestämmelserna

av om medverkan till brott i BrB 23:4. Bestämmelsen är generellt tillämplig i sin utformning och omfattar alla som främjat en gärning med råd eller dåd, även de som inte själva uppfyller de i den aktuella brottsbeskrivningen uppställda förutsättningarna för straffbarhet. Varje medverkande skall dock bedömas utifrån det uppsåt eller den oaktsamhet i förhållande till huvudbrottet ligger honom till last. Medverkande-

som ansvaret kan ha betydelse för dem som inte omfattas av gärningsbeskrivningen till huvudbrottet, men som annat sätt är förbundna med förmedlingen av det straffbara innehållet, t.ex. en systemoperatör eller andra som olika sätt bidrar till förmedlingen den elektroniska

av informationstjänsten i fråga.

10.2 Konkurrenslagen

Den nuvarande konkurrenslagen 1993:20 trädde i kraft den 1 juli 1993 och har i huvudsak utformats med EG-rättens konkurrensregler som förebild. Lagens syfte är att undanröja och motverka hinder för

en effektiv konkurrens i fråga produktion och handel med

om av varor, tjänster och andra nyttigheter l §. Konkurrensverket är ansvarig myndighet för lagens efterlevnad och skall verka för effektiv kon-

en kurrens till nytta för konsumenterna.

Konkurrenslagen innehåller två generella förbud, ett mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag 6 § och ett mot missbruk av dominerande ställning 19 §. Begreppet företag skall tolkas vidsträckt och omfattar varje fysisk eller juridisk person som driver verksamhet ekonomisk eller kommersiell Även statliga och kom-

av natur. munala myndigheter omfattas så länge det inte är fråga om myndighetsutövning. Verksamheten behöver inte heller drivas i vinstsyfte för att omfattas av regleringen.

Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete innebär att samarbete mellan företag inte är tillåtet syftet eller resultatet är att kon-

om kurrensen hindras, begränsas eller snedvrids på ett märkbart sätt eller om det ger ett sådant resultat. Exempel på olagliga samarbeten är prissamarbete och marknadsuppdelning. Konkurrensverket har möjlighet

Prop. 1992/93156 s. 66.

220 Allmän lagstiftning

att bevilja undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete. Förutsättningarna är att det aktuella samarbetet kan förväntas ha sådana positiva effekter att de överväger de negativa konkurrensbegränsande verkningarna. Undantag kan göras under förutsättning att l avtalet är produktions-, distributions- eller utvecklingsfrämjande, 2 konsumenterna tillförsäkras skälig del vinsten, 3 konkurrensbe-

en av gränsningen inte är ingripande än vad som är nödvändigt och att 4

mer konkurrensbegränsningen inte ger företagen möjlighet att sätta konkur-

spel för väsentlig del av nyttigheterna i fråga 8 §. rensen ur en Undantag kan endast beviljas efter det att avtalet om samarbetet anmälts till Konkurrensverket och gäller bara under viss tid varefter det måste omprövas 9-11§§. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan vidare verkställighetsföreskrifter med-

genom dela s.k. gruppundantag för grupper av avtal som uppfyller de ovan nämnda förutsättningarna enligt 8 § 17 §.

Förbudet mot missbruk dominerande ställning riktar sig i princip

av mot vissa åtgärder vidtas företag med dominerande ställning.

som av Det kan t.ex. fråga diskriminering eller underprissättning för

vara om att slå ut konkurrent. Det går inte att få undantag från förbu-

en svagare det mot missbruk dominerande ställning. Däremot är det generellt

av möjligt för ett företag är osäkert vissa metoder eller avtal

som om strider mot något förbuden i konkurrenslagen att begära ett icke-in-

av gripandebesked 20 §. För de berörda företagen innebär ett sådant besked att ett visst agerande kan fortsätta utan risk för ingripanden från Konkurrensverket.

Konkurrenslagen innehåller även regler kontroll av företagsför-

om värv. Företagsköp bedöms väsentligen hämma en effektiv konkur-

som

kan förbjudas 34 §. Företagsförvärv skall anmälas till Konkurrens rensverket de berörda företagen tillsammans har en omsättning som

om överstiger fyra miljarder kronor och det förvärvade företagets årsomsättning uppgår till minst 100 miljoner kronor 37 §.

Avtal strider mot förbudet i 6§ är ogiltiga 7 §. Konkur-

som rensverkets beslut gällande undantag, icke-ingripandebesked samt ålägganden kan överklagas hos Marknadsdomstolen. För frågor om konkurrensskadeavgift och företagsförvärv gäller två domstolsinstan-

Stockholms tingsrätt i första hand och Marknadsdomstolen som ser; slutlig instans.

Allmän lagstiftning 221

Tillämplighet ur ett konvergensperspektiv

Konkurrenslagen är generellt utformad och gör inte någon åtskillnad mellan olika typer av tjänster, hur de förmedlas eller de företag som tillhandahåller dem. Lagens tillämplighet ur ett konvergensperspektiv måste dock bl.a. relateras till frågan om i vilken utsträckning åtgärder enligt konkurrenslagen är förenliga med TF och YGL. Det gäller såväl reglerna om förbud mot konkurrensbegränsande samarbete 6 § som reglerna om missbruk av dominerande ställning 19 §. Diskussionerna har emellertid i detta avseende framför allt handlat om möjligheterna för Konkurrensverket att ingripa mot företagsförvärv som bedöms väsentligen kunna hämma en effektiv konkurrens 34 §.

Eftersom etableringsfriheten grundläggande princip för de

är en medieformer som TF och YGL omfattar, är frågan om ett ingripande mot företagsförvärv enligt konkurrenslagen skulle stå i strid med grundlagen då ingripandet riktar sig mot verksamheter som omfattas av grundlagsskyddet. YGL ger visserligen utrymme för att inskränka etableringsfriheten vad gäller andra sändningar än genom tråd, dvs. radiobaserade sändningar, men endast genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända. Några uttryckliga möjligheter att genom lag begränsa tryck- och yttrandefriheten inom ramen för en konkurrensrättslig reglering varken i TF eller YGL.

ges

Det ligger utanför mitt uppdrag att analysera denna fråga närmare. Frågan har emellertid ingående analyserats inom ramen för Mediekoncentrationskommitténs arbete. I sitt nyligen avlämnade betänkande Yttrandefliheten och konkurrensen SOU 1999:30 lägger kommittén betydelsefulla förslag i detta avseende. Bland annat föreslås ändringar i TF och YGL som innebär att den nuvarande osäkerheten om konkurrenslagens tillämplighet på medieområdet undanröjs. Därutöver föreslås en särskild mediekoncentrationslag. Lagförslaget avser kontrollen av företagsförvärv och andra koncentrationer som rör de mest opinionsbildande medierna, dagstidningar såväl i pappersutgåva som i elektronisk form, radio och TV. Kommittén framhåller i detta sammanhang att den tekniska utvecklingen och kommande överväganden i s.k. konvergensfrågor kan komma att göra det nödvändigt att utvidga tillämpningsområdet till nya verksamheter. Vidare föreslås konkurrenslagen bli kompletterad med en särskild regel som, när den tillämpas på medieområdet, beaktar de grundläggande intressena av att säkerställa yttrandefriheten. Syftet med kommitténs förslag är att slå vakt om mångfalden i svenska medier och motverka sådan ägar- och maktkoncentration inom massmedierna som kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning.

222 Allmän lagstiftning

I nuläget kan emellertid konstateras att konkurrenslagens tillämplighet måste mot bakgrund grundlagsregleringen, vilket ur ett kon-

ses av vergensperspektiv kan medföra att olika företag som tillhandahåller

typ tjänst omfattas olika regler. Det kan t.ex. handla om samma av av databasregeln i YGL 1:9 endast omfattar vissa traditionella mass-

som medieföretag avsnitt 5.2.2. Marknadskonvergensen kan vidare komplicera bedömningen ytterligare. Om konkurrenslagen kan tillämpas

verksamheter omfattas grundlagsskyddet är frågan vad som

som av gäller när det rör sig blandade verksamheter eller då en verksamhet

om

åtnjuter grundlagsskydd t.ex. utvidgas till områden som omfatsom tas grundlagsskyddet. Det kan i sistnämnda fall handla t.ex. om en

av utvidgning hämmar konkurrensen inom bransch där verksam-

som en heterna typiskt inte åtnjuter grundlagsskydd och där således konkurrenslagen torde tillämplig fullt ut.

vara

10.3 Marknadsföringslagen

Den nuvarande marknadsföringslagen 1995:450 trädde i kraft den l januari 1996 och ersatte den tidigare marknadsföringslagen 1975:1418 från år 1975. Syftet med den nya lagstiftningen, vilket i huvudsak överensstämmer med den tidigare, är att främja konsumenternas och näringsidkarnas intressen i samband med näringsidkares marknadsföring tjänster och andra nyttigheter och att mot-

av varor, verka marknadsföring är otillbörlig mot konsumenter och

som näringsidkare Lagen tillgodoser således inte bara konsumenternas intressen, utan även näringsidkarnas intresse av att konkurrensen inte bedrivs med ohederliga metoder

Marknadsföringslagen tillämpas då näringsidkare marknadsför eller själva efterfrågar produkter i sin näringsverksamhet 2 §. Med marknadsföring reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är

avses ägnade att främja avsättningen och tillgången till tjänster, fast

av varor, egendom, arbetstillfällen och andra nyttigheter 3 §.

2Prop. 1994/95:123, 38.

s. 3 Svensson, C. A., mfl: Praktisk marknadsrätt Stockholm: Norstedts Juridik AB, 1996, sjätte upplagan, s. 43.

SOU 1999: 55 Allmän lagstiftning 223

Det följer vidare bl.a. av Marknadsdomstolens praxis att marknadsföringslagen är tillämplig när marknadsföringen är inriktad på svensk publik och den svenska marknaden Således kan marknadsföringslagen under dessa förutsättningar även tillämpas marknadsföringsåtgärder som har sitt ursprung utomlands. Omvänt faller sådan marknadsföring som inte har någon anknytning till den svenska marknaden utanför lagens tillämpningsområde

Utöver marknadsföringslagens tillämplighet all marknadsföring som är riktad till den svenska marknaden, skall lagen även tillämpas på marknadsföring som riktar sig till andra marknader än den svenska i de fall marknadsföringen förekommer i satellitsändningar och programföretaget är etablerat i Sverige 2 § andra stycket som hänvisar till sådana satellitsändningar omfattas radio- och TV-lagen. Regeln skall

som av ses mot bakgrund av Sveriges förpliktelser enligt EG:s direktiv TV utan gränser som fastslår att varje medlemsstat skall säkerställa att alla TV-sändningar som sänds av programföretag inom dess jurisdiktion överensstämmer med den nationella lagstiftningen art. 2.

Marknadsföringslagens materiella regelsystem omfattar en generalklausul som uppställer allmänna krav markandsföringen 4 § samt nio bestämmelser som innehåller mer preciserade förbud och krav i förhållande till vissa särskilt beskrivna marknadsföringsåtgärder 5- 13 §§. De allmänna kraven innebär att marknadsföringen skall stämma överens med god marknadsföringssed och även i övrigt vara tillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. Vidare skall näringsidkaren i samband med marknadsföringen lämna sådan information som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt. En överträdelse av dessa krav kan medföra förbud mot att fortsätta med marknadsföringen eller ett åläggande att lämna information I4§ respektive 15 §. Förbudet kan förenas med vite 19 §.

Mot bakgrund av de allmänna krav som följer 4§

av ges, som nämnts, mer preciserade förbud och krav i förhållande till vissa särskilt beskrivna marknadsföringsåtgärder. Bestämmelserna omfattar regler om reklamidentifiering, vilseledande reklam, vilseledande förpackningsstorlekar, vilseledande efterbildningar, konkursutförsäljningar, utförsäljningar, realisationer, obeställda produkter och förrnånserbju-

Se t.ex. MD 1989:6. Se också förarbetena till den gamla marknadsföringslagen, prop. 1970:57 s. 93. Det finns inget som tyder på att införandet av den nuvarande marknadsföringslagen innebär någon förändring i detta avseende, se Lindberg, A. och Westman, D.: Praktisk IT-rätt Stockholm: Nordstedts Juridik AB, 1997, s. 51-52. 5 Lindberg, A.: "Vilka regler gäller för marknadsföring Internet" i Dagens IT, 8 april 1997, s 14.

224 Allmän lagstiftning

danden 5-13 §§. Härutöver finns regel om förbud mot otjänliga

en produkter 17 §. överträdelse dessa regler kan leda till såväl för-

av bud/åläggande vid vite som åläggande att betala marknadsstömingsavgift samt skadestånd åläggande att betala marknadsstörningsavgift och skadestånd gäller dock 17 §.

Konsumentverket övervakar lagens efterlevnad. Konsumentombudsmannen för talan inför domstol om tillgripande av sanktioner till följd av brott mot marknadsföringslagens bestämmelser och kan i fall

inte är större vikt själv meddela förbuds- och informationsföresom av lägganden.

Tillämplighet ett konvergensperspektiv

ur Som utgångspunkt är marknadsföringslagen generellt tillämplig oavsett vilket medium som används för marknadsföringen. Till skillnad från vad som är fallet i många andra sammanhang påverkar grundlagsregleringen i princip inte marknadsföringslagens generella tillämplighet i detta avseende. Orsaken är att det faller utanför grundlagens syfte att skydda näringsidkares ekonomiska intressen. Grundlagsskyddet anses därför inte omfatta framställningar som är av rent kommersiell natur. Gränsdragningsproblem kan givetvis uppstå när det i det konkreta fallet gäller att avgöra vad som är kommersiell och icke-kommersiell information. Avgörande vid denna gränsdragning är dock budskapets syfte och innehåll, inte dess form. Således påverkas inte marknadsföringslagens tillämplighet av hur budskapet förmedlas till mottagarna.

Tillämpningen av marknadsföringslagen kan i vissa avseenden relateras till radio- och TV-lagens tillämpningsområde, bl.a. vad gäller satellitsändningar som är riktade till utlandet men där programföretaget är etablerat i Sverige 2 § andra stycket, se ovan. De konsekvenser

konvergensutvecklingen har för tillämpningen av radio- och TVsom lagen se avsnitt 6.6 kan i vissa fall således även ha konsekvenser för tillämpningen av marknadsföringslagen.

10.4 Personuppgiftslagen

Personuppgiftslagen 1998:204 trädde i kraft den 24 oktober 1998. Personuppgiftslagen PUL ersätter den tidigare datalagen från 1973 och genomför EG:s dataskyddsdirektiv 95/489. Syftet med PUL är att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter. Detta syfte skall dock ses mot bakgrund

nämnda direktivs syfte att genom harmonisering av nationella av

Allmän lagstiftning 225

bestämmelser undanröja hinder för ett fritt flöde av personuppgifter mellan medlemsstaterna.

PUL är tillämplig på helt eller delvis automatiserad behandling av personuppgifter, också på manuell behandling uppgifterna

men om ingår eller är avsedda att ingå en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga for sökning 5 §. Med personuppgift avses all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en levande fysisk person 3 §. Med behandling menas alla åtgärder som har att göra med personuppgifter, t.ex. insamling, registrering, lagring och sammanställning. PUL tillämpas emellertid inte på rent privat behandling av personuppgifter 6 §. Bestämmelserna i PUL skall inte heller tillämpas om de skulle strida mot grundlagsbestämmelsema om tryck- och yttrandefrihet eller inskränka offentlighetsprincipen 7- 8 §§. Även behandling personuppgifter i samband med joumalis-

av tisk, konstnärlig eller litterär verksamhet 7 § är undantagen bestämmelserna i PUL.

PUL gäller för personuppgiftsansvariga som är etablerade i Sverige och när en personuppgiftsansvarig från ett tredje land dvs. en stat utanför EES använder sig av utrustning som finns i Sverige 4 §. Med personuppgiftsansvarig avses den som ensam eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen med och medlen för behandlingen 3 §.

I lagen ställs vissa grundläggande krav på behandlingen av personuppgifter 9 §. Behandling av personuppgifter får endast ske om den är laglig. All behandling av personuppgifter skall vara korrekt och i enlighet med god sed och får endast ske för ett ändamål som är förenligt med det syfte for vilket uppgifterna samlades in. Personuppgifter får bara samlas för ett särskilt, uttryckligen angivet och berättigat ändamål. Uppgifter skall vidare vara adekvata, relevanta och inte vara fler än nödvändigt. Dessutom måste uppgifterna vara riktiga och aktuella samt får inte bevaras under längre tid än nödvändigt.

Om de ovan nämnda grundläggande kraven är uppfyllda, får personuppgifter ändå bara behandlas om den registrerade har lämnat sitt samtycke till behandlingen. Med samtycke avses en frivillig, särskild och otvetydig viljeyttring genom vilken den registrerade godtagit behandlingen personuppgifter. Den registrerade måste före sam-

av tycket, få information för att kunna bedöma för- eller nackdelarna med behandlingen och sina rättigheter enligt PUL. Att samtycket skall vara särskilt, betyder att det bara gäller för den särskilda behandling och för det ändamål som det avser. Det finns emellertid vissa situationer i vilka behandling personuppgifter är tillåten även utan samtycke 10 §:

av om behandlingen är nödvändig för att fullgöra ett avtal med den registrerade, den personuppgiftsansvarige skall fullgöra rättslig skyl-

om en dighet, om vitala intressen för den registrerade skall kunna skyddas, om

226 Allmän lagstiftning

en arbetsuppgift av allmänt intresse skall kunna utföras eller vid myndighetsutövning eller om ett ändamål som rör ett berättigat intresse hos den personuppgiftsansvarige eller hos en sådan tredje man till vilken personuppgifterna lämnas ut skall kunna tillgodoses 10 §. Det sistnämnda gäller detta intresse väger tyngre än den registrerades

om intresse av skydd mot kränkning av den personliga integriteten.

Det finns i lagen ett generellt förbud mot behandling av s.k. känsliga personuppgifter 13 §. Med känsliga personuppgifter avses personuppgifter avslöjar eller etniskt ursprung, politiska åsikter,

som ras religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller hälsa och sexualliv. Känsliga personuppgifter får emellertid behandlas under vissa förutsättningar som anges i 16-19 §§.

Personuppgifter får enligt huvudregeln inte överföras till ett tredje land dvs. ett land utanför EES; 34 §. I vissa undantagsfall, t.ex. om den registrerade lämnat sitt samtycke till överföringen, är dock sådan överföring tillåten.

Det åligger den personuppgiftsansvarige att lämna viss information till den registrerade, 23-27 §§. När personuppgifter samlas in, antingen från personen själv eller från någon annan källa, skall den registrerade bl.a. informeras om den personuppgiftsansvariges identitet, ändamålet med behandlingen samt få all nödvändig information för att kunna ta tillvara sina rättigheter i samband med behandlingen. Information behöver dock inte lämnas om sådant som den registrerade redan känner till eller om det finns bestämmelser om detta i någon annan lag. Den personuppgiftsansvarige är också skyldig att en gång per år gratis lämna besked om personuppgifter till var och en som ansöker om det. På begäran den registrerade skall den personuppgiftsansvarige sna-

av rast rätta, blockera eller utplåna personuppgifter som behandlats i strid med PUL 28 §.

All behandling personuppgifter är helt eller delvis automati-

av som serad måste anmälas till Datainspektionen av den personuppgiftsansvarige innan behandlingen påbörjas 36 §. Om ett s.k. personuppgiftsombud utses behöver behandlingen emellertid inte anmälas 37 §. Ett personuppgiftsombud är den fysiska person som, efter förordnande

den personuppgiftsansvarige, självständigt skall till att den persoav se nuppgiftsansvarige behandlar personuppgifterna ett lagligt och korrekt sätt 3 §. Ombudet skall också bl.a. föra ett register över de behandlingar som utförs av den personuppgiftsansvarige.

Andra uttryckliga undantag från anmälningsskyldigheten är t.ex. behandling personuppgifter sker efter samtycke från den regist-

av som rerade, behandling som görs i löpande text eller behandling som avser registrerade som har sådan anknytning till den personuppgiftsansvarige

Allmän lagstiftning 227

som följer av medlemskap, anställning eller kundförhållande eller liknande under vissa förutsättningar.

Tillámplighet ett konvergensperspektiv

ur

PUL är teknikneutralt utformad och gör i sig inte någon åtskillnad mellan olika distributionssätt av personupplysningar. Däremot medför undantaget i förhållande till bl.a. YGL att de oklarheter konver-

som gensutvecklingen medför i detta avseende även får betydelse för tilllämpningen PUL jfr avsnitt 5.5.

av

1 0.5

Upphovsrättslagen

Upphovsrättens föremål och innehåll

Syftet med upphovsrättslagen URL är att skydda rätten till litterära och konstnärliga verk, dvs. skönlitterära eller beskrivande framställningar i tal och skrift, datorprogram, musikaliska och sceniska verk, ñlmverk, fotografiska verk och annan bildkonst, byggnadskonst och brukskonst samt verk som kommit till uttryck annat sätt l §. För att ett alster skall skyddas enligt URL krävs att det uppnår en viss nivå

av självständighet och originalitet, s.k. verkshöjd. URL skyddar även rätten till prestationer av bl.a. utövande konstnärer, producenter av fonogram, film- och videogramproducenter samt radio/TV-företag, s.k. närstående rättigheter.

Upphovsrätten består i huvudsak av två s.k. ensamrättigheter: ekonomiska och ideella rättigheter De grundläggande ekonomiska rättigheterna är rätten till mångfaldigande och rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten. De ideella rättigheterna är rätten att bli namngiven, rätten att motsätta sig ändring av verket och att verket görs tillgängligt för allmänheten i form eller ett sätt är kränkande för

en som upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende. De ideella rättigheterna tillkommer alltid upphovsmannen, medan de ekonomiska rättigheterna kan överlåtas. En överlåtelse av ett enskilt exemplar innebär dock inte att upphovsrätten överlåts. Det finns även ett generellt förbud att ändra i ett verk även om upphovsrätten har överlåtits, inte annat

om har avtalats.

Som huvudregel gäller upphovsrätten till ett verk i sjuttio år efter det år då upphovsmannen avled. När det gäller verk som offentliggjorts

° Olsson, Copyright, Svensk och internationell upphovsrätt 80ff.

1998, s.

228 Allmän lagstiftning

utan att upphovsmannen har angivits, gäller upphovsrätten i stället sjuttio år efter det år då verket offentliggjordes. Upphovsman är den som skapat verket.

Inskränkningar i upphovsrätten

Upphovsrättslagen innehåller bestämmelser om inskränkningar i upphovsrätten 2 kap.. Inskränkningarna omfattar endast de ekonomiska rättigheterna eftersom de ideella rättigheterna inte får begränsas. Inskränkningarna omfattar bl. a. rätten att framställa enstaka exemplar av offentliggjorda verk för enskilt bruk 12 §. Denna inskränkning gäller dock inte rätten att framställa enstaka exemplar för enskilt bruk i digital form av sammanställningar i digital form.

Särskilda regler om inskränkningar föreskrivs vidare bl.a. rörande framställning, spridning och visning exemplar samt offentliga

av om framföranden i olika sammanhang 13-21 §§, bl.a. får upptagningar göras av verk som sänds ut i ljudradio eller television om avtalslicens gäller enligt 26 i § 13 se nedan. Vidare gäller särskilda regler bl.a. för offentliga debatter, allmänna handlingar m.m. 26-26 b §§, information om dagshändelser genom ljudradio och television m.m. 25 §, datorprogram m.m. 26 g §.

Utöver dessa inskränkningar som i vissa avseenden, vilket delvis redan framgått, kan ha betydelse för sändningar i ljudradion och telelvision, gäller även särskilda bestämmelser om inskränkningar i upphovsrätten till förmån för ljudradio och televisionsverksamhet 26 d- 26 f§§. Enligt 26 d får de radio- och televisionsföretag

som regeringen bestämmer dvs. i dagsläget Sveriges Radio och Sveriges Television’ sända utgivna litterära och musikaliska verk samt offentliggjorda konstverk, om avtalslicens gäller enligt 26 i Detta medför

en möjlighet för radio- och televisionsföretagen att träffa avtal om en utsändningsrätt med en organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän. Vid utsändning över satellit gäller avtalslicensen endast om sändarföretaget samtidigt verkställer utsändning genom en marksändare. En avtalslicens enligt 26 i § innebär att avtal ingås mellan en part och en organisation som företräder ett flertal rättighetsinnehavare. Avtalslicensen ger parten rätt att utnyttja verk av det slag som avses med avtalet, trots att verkens upphovsmän inte företräds av organisationen.

Ett radio- eller televisionsföretag som har rätt att sända ut ett verk får vidare ta upp det anordning så att det kan återges. Detta får

en

7 Olsson, aa s. 192.

Allmän lagstiftning 229

dock endast ske för att använda det vid utsändningar om det sker

egna

fåtal gånger under begränsad tid, för att säkerställa bevisning ett en eller for statlig myndighet skall kunna utöva tillsyn över utsänd-

att en ningsverksamheten, 26 e §.

Av 26 f § framgår vidare att och en har rätt att till allmänheten

var trådlöst eller kabel återutsända verk ingår i en trådlös ljud-

genom som radio- eller televisionsutsändning avtalslicens gäller. Detta gäller

om dock inte verk det radio- eller televisionsföretag som ursprungli-

som

sänder ut tjänsterna innehar rättigheterna att vidaresända. gen

Övriga bestämmelser

När det gäller vissa upphovsrätten närstående rättigheter ger bestämmelserna i URL vissa rättigheter för bl.a. utövande konstnärer, framställare ljud- eller bildupptagning, radio- och televisionsföretag och

av fotografer. Vid ljudradio- och TV-utsändning eller vid ett annat offentligt framförande har framställaren och de utövande konstnärerna rätt till ersättning 47 §. Detta gäller även trådlös utsändning vidare-

när en sänds till allmänheten trådlöst eller kabel. Paragrafen gäller

genom dock inte ljudfilm. När det gäller radio- och televisionsföretag så hind-

URL 48 § upptagning ljudradio- eller televisionsutsändning rar av en på anordning så att den kan återges. Dessutom hindras återutsänd-

en ning eller återgivning for allmänheten på platser där allmänheten har tillträde mot avgift, inte ljudradio- eller televisionsföretaget har

om givit sitt samtycke.

Enligt 52 a§ har den kabel vill vidaresända verk som

som genom ingår i trådlös ljudradio- eller televisionsutsändning och begär, men

en inte på önskade villkor får avtal detta, rätt att på begäran få för-

om handling med den organisation respektive det företag som verkställer utsändningarna.

Tillämplighet ett konvergensperspektiv

ur

Användningen medie- och kommunikationsformer väcker

av nya många upphovsrättsliga frågor och problemställningar som behöver analyseras närmare. Det gäller inte minst frågor rörande exemplarframställan, offentliggörande och upphovsrättslig kränkning skall

när en

ha skett. Det ligger emellertid utanför mitt uppdrag att gå näranses

dessa problemställningar. Av särskilt intresse i detta sammanmare hang är emellertid de särskilda regler gäller i förhållande till ljud-

som radio och television och bedrivande av sådan verksamhet. De problem

230 Allmän lagstifining

med att avgränsa dessa begrepp och verksamheter konvergensut-

som vecklingen medför analyseras framför allt i samband med

genomgången av YGL avsnitt 5.5, radio- och TV-lagen avsnitt 6.6 och telelagen avsnitt 7.5, vartill hänvisas.

och förslag

överväganden

11 av för

Samordning lagstiftningen

TV och televerksamhet

radio,

1 1.1 för

Utgångspunkter bedömningen

Bedömningen vilka samordningsåtgärder kan nödvändiga

av som vara mot bakgrund av konvergensutvecklingen skall enligt utredningsdirektiven ha som utgångspunkt att lagstiftningen bör underlätta utvecklingen elektroniska informationstjänsterl och ta tillvara medborgar-

av nas, näringslivets och samhällets olika behov med avseende på sådana tjänster. Redan i denna utgångspunkt avspeglar sig den komplexitet som präglar de frågeställningar som måste konfronteras vid bedömningen behovet samordning, samt hur långt en sådan kan och

av av en bör gå.

De olika behov skall beaktas är i vissa avseenden sammanfal-

som lande i andra avseenden varandra motstående, vilket påverkar de

men krav ställs på lagstiftningens utformning. I de fall olika intressen

som står mot varandra måste ändamålsenlig balans mellan dessa intres-

en sen eftersträvas. Vad som i en sådan situation är ändamålsenligt är emellertid inte givet utan påverkas olika politiska uppfattningar,

av rådande värderingar, vilka intressen förespråkas och de förutsätt-

som ningar som i övrigt skapar den miljö inom vilken denna avvägning skall äga såsom t.ex. den tekniska utvecklingen och det internationella

rum, perspektivet. Det bör vidare understrykas att en ändamålsenlig balans inte innebär att det måste råda jämvikt mellan olika intressen. En avvägning kan ändamålsenlig för att uppfylla ett särskilt syfte oav-

vara sett om detta innebär en prioritering av ett intresse framför ett annat.

Gemensamt för medborgarna, näringslivet och samhället, oavsett vilka intressen och behov dessa representerar, är grundläggande krav på lagstiftningens utfomining, såsom t.ex. att den är motiverad, tydlig och förutsebar. Regleringar bör endast tillgripas för att uppnå ett tydligt syfte och de bör inte gå längre än nödvändigt för att detta syfte skall

Som följer avsnitt 1.1 har jag valt att tolka begreppet elektroniska

av infonnationstjänster i vid bemärkelse med inriktning på utveckling och tillhandahållande tjänster och infrastruktur inom ramen för IT-, tele- och

av medieverksamheter dock lämnas sådana elektroniska informationstjänster som är förknippade med fysiska databärare huvudsakligen utanför denna framställning.

232 Samordning lagstiftningen för radio av

tillgodoses. När det gäller utgångspunkten att lagstiftningen skall underlätta utvecklingen elektroniska informationstjänster framgår av det av IT-propositionen prop. 1995/96:125 att kommunikationspolitiken skall inriktas på att främja en god IT-användning att säkergenom ställa att infrastrukturen utvecklas till väl fungerande allmänna plattformar för att stödja produktion, konsumtion, rekreation och m.m. utveckling av nya tjänster. Målet är att skapa flexibilitet och frihet i

tillämpningama.

Den dominerande uppfattningen inom såväl IT- som telesektom är att dessa målsättningar primärt förverkligas genom en återhållsam lagstiftning som skapar förutsättningar för en effektiv konkurrens och inte mer än nödvändigt hämmar eller ett samhällsekonomiskt oönskat sätt påverkar investeringsbedömningar och strategival. Den dynamiska marknadsutveckling som har skett och fortfarande sker inom den mer eller mindre oreglerade IT-sektom har i flera avseenden även haft inflytande på utvecklingen inom telesektom. En bidragande orsak till detta är den konvergens mellan dessa sektorer framför allt tog fart som under 1980-talet. I motsats till den eller mindre oreglerade ITmer sektom präglas lagstiftningen inom teleområdet den omställning av som sker från en situation med statliga monopolföretag till önskad en situation med effektiv konkurrens mellan olika operatörer. Därför är lagstiftningen på detta område särskilt inriktad på att reglera de dominerande företagens agerande. Även näringslivets, medborgarnas och samhällets behov i olika om utsträckning kan tillfredsställas genom en effektiv konkurrens, är det samtidigt klart att enbart konkurrensmedlet inte tillräckligt för att anses möta dessa behov fullt ut i alla avseenden. Därför återfinns i olika utsträckning särreglering inom tele- och mediesektorema rör fråsom gor om t.ex. kvalitet, säkerhet, interoperabilitet, kompatibilitet, tillgänglighet och pris. Motsvarande gäller för behovet av mångfald. En effektiv konkurrens kan generellt förväntas kunna bidra med bredd i antal aktörer och en tjänster, vilket i stor utsträckning torde kunna tillfredsställa såväl näringslivets som medborgarnas och samhällets behov vad kanav som ske skulle kunna betecknas kvantitativ mångfald. Detta främjar som en i sin tur variation och behov vad gäller t.ex. prestanda, kvalitet och prisbild. I viss utsträckning kan detta även förväntas bidra till kvalien tativ mångfald vad gäller bredd och djup i det innehåll förmedlas som genom tjänsterna. Konkurrensmedlet har emellertid inte ansetts tillräckligt för att tillfredsställa framför allt medborgarnas behov inneav hållsrelaterad mångfald. Den begränsade tillgången på attraktiva radiofrekvenser har motiverat möjligheten att ställa krav på ett mångsidigt programbutbud. Det samma gäller i förhållande till medborgarnas,

Samordning lagstiftningen för radio 233 av

näringslivets och samhällets behov geografisk tillgänglighet samt av tillgänglighet for funktionshindrade. Särskilda regler återfinns därför i framför allt tele- och medielagstiftningen med syfte att tillfredsställa behov vad gäller geografisk täckning, bredd och djup i innehåll och för att säkerställa funktionshindrades tillgång till olika tjänster. Utöver vad diskuteras har framför allt medborgarna särsom ovan skilda behov bl.a. manifesteras konsument- och integritetssom genom skyddslagstiftning. Särskilt framträdande i förhållande till mediesektom är reglering med avseende på innehåll, t.ex. rörande våldsskildringar t.ex. radio- och TV-lagen och brottsbalken och förbud mot reklam riktad mot barn radio- och TV-lagen. Reglering med avseende

integritetsskydd återfinns bl.a. i personuppgiftslagen. Utöver sådan

reglering på olika sätt begränsar och ställer krav det innehåll som förmedlas eller hur information behandlas, har de grundlagsskyddsom ade yttrande- och infonnationsfrihetema stor betydelse för medborgaroch näringslivets behov med avseende möjligheten att bl.a. nas sprida och inhämta information. Inte sällan handlar det här om att hitta ändamålsenlig balans mellan behovet yttrande- och informationsen av frihet och de behov begränsande lagstiftning, t.ex. i form av inneav hållsreglering och integritetsskydd, på olika sätt gör sig gällande. som Syftet med gällande reglering IT-, tele- och mediesektorema är av sammanfattningsvis att olika sätt ta tillvara och balansera de olika behov diskuteras Regleringen av såväl IT- som telesektom som ovan. präglas tanken att i möjligaste mån underlätta utvecklingen av olika av tjänster och produkter återhållsam lagstiftning som ger genom en utrymme åt marknadskraftema att verka inom ramen för generell konkurrenslagstiftning. Inom telesektom framhävs konkurrensen som ett centralt medel för att uppnå de telepolitiska målsättningarna TL 3 §. Inom mediesektom finns ingen motsvarande användning av konkurrensmedlet särskilt styrinstrument; utgångspunkten är istället den som grundlagsskyddade etableringsfrihet som följer av TF och YGL. Det är också oklart i vilken utsträckning den allmänna konkurrenslagstiftninkan tillämpas i fråga grundlagsskyddad verksamhet Det är gen om vidare tydligt att regleringen mediesektom omfattar politiska av överväganden i högre grad än inom IT- och telesektorema präglas som behov inte tillgodoses enbart att marknadskraftema av som genom lämnas fritt spelrum. Det är framför allt mot denna bakgrund bedömningen av behosom vet och förutsättningarna för en samordning måste göras. Den av

grundläggande frågan är hur konvergensutvecklingen påverkar den

2 Se SOU 1999:30 Yttrandefriheten och konkurrensen. Betänkande av Massmediekoncentrationskommittén, t.ex. s. 214 ff.

234 Samordning av lagstzfmingen för radio

gällande regelstrukturens förmåga att uppfylla sina syften och därutöver i vilken utsträckning regelstrukturen kan utvecklas för att mer effektivt uppfylla de olika behov skall tillgodoses.

som

11.2 Behovet

av samordning

1 1.2.1 Problem med gällande lagstiftning

Konvergensutvecklingen medför i olika avseenden en sammansmältning av infrastrukturer, tjänster och apparater. Detta medför bl.a. att olika typer av tjänster kan förmedlas, kombineras och integreras dels genom olika infrastrukturer som tidigare varit avgränsade för en viss typ av tjänst, dels inom ramen för ett och samma tjänsteutbud, t.o.m. inom vad som för mottagaren kan uppfattas som en och samma tjänst. Till detta kommer att en och samma tjänstetyp kan tillhandahållas både som en utsändning till allmänheten eller på individuell begäran, bl.a. beroende på vilken infrastruktur som skall användas för dess förmedling. De rättsliga konsekvenserna av denna utveckling analyseras i kap. 5 10. Analysen visar att de rättsliga konsekvenserna kan relateras till

framför allt följande fyra problemperspektiv, som i viss utsträckning också berör varandra. Den främsta orsaken till de problem här

som redovisas är de sätt på vilka telelagens respektive YGL:s och radio- och TV-lagens tillämpningsområden är avgränsade, bl.a. i förhållande till varandra.

För det första innebär konvergensutvecklingen att samma tjänstetyp och samma innehåll kan regleras på olika sätt beroende vad vid

som varje tillfälle förmedlas, vilket sätt förmedlingen sker som

en utsändning till allmänheten eller individuell begäran, vilken mottagarutrustning som används samt i vissa avseenden beroende på vilket subjekt som tillhandahåller tjänsten databasregeln i YGL 1:9. Det kan t.ex. handla om NVOD-tjänster och VOD-tjänster som omfattar samma filmer och program, men som grund av att den utgör utsänd-

ena en ning till allmänheten NVOD och den andra tillhandahålls på begäran VOD kan omfattas av olika regler. Detta bör ses mot bakgrund av att varken syftet med tjänsten, dess innehåll eller hur användaren uppfattar den nödvändigtvis påverkas av nämnda faktorer. Effekten är att vissa tekniska lösningar särbehandlas i förhållande till andra, vilket bl.a. kan innebära att val av distributionssystem riskerar att styras lagstift-

av ningens utformning snarare än av hänsyn till kostnader och kvalitet. Detta kan i sin tur ha snedvridande effekter som hämmar utvecklingen av nya tjänster, produkter och infrastrukturella lösningar.

Samordningav lagstifiningen för radio 235

För det andra innebär konvergensutvecklingen att telelagen respektive YGL och radio- och TV-lagen kan växelvis tillämpliga och vara även samtidigt tillämpliga inom för tjänsteutbud och ramen samma även inom vad för mottagaren kan uppfattas som en och samma som tjänst. Detta kan förväntas göra det svårt att uppnå ändamålsenlig en tillämpning dessa regelverk i praktiken. Det innebär samtidigt att en av verksamhet motsvarande växelvisa och ibland samtidiga och samma sätt kan styras flera regelverk vart och ett ställer krav hur av som verksamheten skall bedrivas och övervakas olika myndigheter. som av För det tredje innebär den beskrivna utvecklingen att det i förhållande till radiokommunikationslagen blir allt svårare att dra en gräns

mellan frekvensanvändning betydelse för yttrande- och informaav tionsfrihetema och frekvensanvändning. Detta måste vidare ses annan mot bakgrund såväl den nationella frekvensfördelningsplanen som av RR:s frekvensfordelningsplan, där det vilka frekvenser som är anges avsatta för olika slags radiotillämpningar. För det fjärde föreligger i flera avseenden oklarhet om hur rådande begrepp, definitioner och avgränsningar skall tolkas respektive tilläm-

vilket bl.a. förstärker effekterna inom de tre ovan nämnda propas, blemområdena. Dessa oklarheter gäller framför allt tillämpningen av YGL:s huvudregel sändningar riktade till allmänheten, vad som om enligt radio- och TV-lagen utgör ljudradio, television och sökbar texttelelagens avgränsning i förhållande till YGL och härav, indi- TV samt rekt, även i förhållande till radio- och TV-lagen. Detta påverkar inte bara gränsdragningen mellan telelagen och YGL respektive radio- och TV-lagen i flera avseenden även tillämpningen andra regelverk. utan av Avgränsningen YGL:s tillämpningsområde har konsekvenser för av tillämpningen t.ex. lagen pliktexemplar dokument, lagen om av om av granskning filmer och videogram, lagen för elektroniska av om ansvar anslagstavlor, brottsbalken, konkurrenslagen och personuppgiftslagen. Avgränsningen radio- och TV-lagens tillämpningsområde har i sin av tur konsekvenser för tillämpningen t.ex. lagen om pliktexemplar av av dokument, lagen granskning filmer och videogram, marknadsföom av

ringslagen och upphovsrättslagen.

Utöver de oklarheter gäller i nämnda avseenden måste rättssom läget även bedömas oklart vad gäller tolkningen av följande som begrepp: TV-tjänst enligt lagen standarder för sändning av TVom signaler, TV-mottagare enligt nämnda lag och lagen TV-avgift, om film och videogram enligt lagen granskning och kontroll av om filmer och videogram samt t.ex. spaltmeter och täckningsgrad

utgivningsort enligt presstödsförordningen.

236 Samordning lagstiftningen för radio av

1 1.2.2 Slutsats

Konvergensutvecklingen medför gränsdragnings- och tolkningsproblem vid tillämpningen av gällande rätt. Dessa problem skapar bl.a. osäkerhet om vilka regler gäller för bedrivande tele- respektive som av ljudradio- och TV-verksamhet. Problemen kan framför allt hänföras till de begrepp, definitioner och avgränsningar präglar utformningen som av YGL, radio- och TV-lagen och telelagen. Mot denna bakgrund gör jag bedömningen att konvergensutvecklingen negativt påverkar den aktuella lagstiftningens och regelstrukturens förmåga att uppfylla sina syften. Även endast fåtal om ett tillämpningsproblem ännu har visat sig i praktiken visar analysen av gällande rätt att lagstiftningens nuvarande utformning med stor sannolikhet kommer att ha oönskade konsekvenser för såväl utvecklingen av nya tjänster, produkter och infrastrukturella lösningar möjligheten som att ett effektivt sätt uppfylla de tele- och mediepolitiska målsättningarna. Min slutsats är således att det föreligger behov samordning av av den ovan nämnda lagstiftningen. Detta behov framför allt relatioavser nen mellan, å ena sidan, telelagen och, å andra sidan, YGL och radiooch TV-lagen. Därutöver måste hänsyn tas till de övriga tillämpningsproblem som konvergensutvecklingen medför, vilket bl.a. gäller den påverkan som YGL och radio- och TV-lagen har vid tillämpningen av annan lagstiftning. Med samordning jag alla åtgärder för att motverka de problem avser som identifierats i detta sammanhang, oavsett det sker inom om ramen för nuvarande vertikala regelstruktur eller förändring genom en av denna. Med vertikal regelstruktur i detta sammanhang att olika avses regler gäller för bedrivande tele- respektive ljudradio- och TV-verkav samhet, t.ex. vad gäller marknadstillträde. En vertikal regelstruktur bygger i detta sammanhang följaktligen på möjligheten att upprätthålla en ändamålsenlig regulativ gränsdragning mellan de verksamheter som berörs. En vertikal regelstruktur kan vidare i relation till tänkt ses en horisontell regelstruktur där bestämmelser styr dessa gemensamma verksamheter.

11.3 med en

Syftet samordning

Det är uppenbart att den tekniska utvecklingen mot konvergens varken kan eller bör stoppas av lagstiftningen. Tvärtom är det viktigt att konvergensutvecklingen inte behandlas som ett hot eller ignoreras, utan snarare underlättas lagstiftning är ändamålsenlig för de genom en som

Samordning lagstiftningen för radio 237

syften och de behov skall tas tillvara. Denna utgångspunkt följer som direktiven för mitt utredningsarbete. även av Som nämnts i det föregående kan konvergensen få till följd att en verksamhet kan komma att omfattas flera regelverk, som i olyckliga av fall kan svåra förena och så sätt hämma önskvärd vara att en utveckling. Konvergensen kan också leda till att valet av teknisk lösvissa regler skall tillämpas eller ej, något kan medning avgör om som föra viktiga målsättningar inte kan uppfyllas och att utvecklingen att snedvrids ovidkommande faktorer. av Syftet med samordning bör vara att avhjälpa de gränsdragnings en och tolkningsproblem påvisats vid tillämpningen av gällande rätt som och möjligt utveckla regelstruktur ett bättre sätt än i att om en som dag främjar utvecklingen och samtidigt utgör effektivt instruett mer uppfylla de politiska målsättningar är aktuella i detta ment för att som sammanhang. Eftersom förekomsten regler i sig kan utgöra en av belastning för utvecklingen, bör strävan i sammanhanget vara att en förenkla och minimera regelstrukturen. Detta framför allt för att und-

vika oklarheter, underlätta marknadstillträde och skapa förutsättningar

för effektiv myndighetstillsyn. Följande allmänna utgångsen mer punkter utan särskild rangordning bör därför gälla för en anpassning

regelverk och regelstruktur till konvergensutvecklingen: av Regleringen skall främja konkurrens och motverka marknadsmiss- 0

lyckanden, skadliga konkurrensbegränsningar.

t ex Regleringen skall tillfredsställa de behov och politiska målsättningar 0 inte kan uppfyllas med konkurrens verkningsmedel det som som kan handla t.ex. mångfald, tillgänglighet och konsumentskydd om med avseende innehåll . Regleringen skall inte långtgående än nödvändigt för att 0 vara mer tillfredsställa dessa behov och politiska målsättningar. Regleringen skall i möjligaste mån konkurrensneutral. vara Regleringen skall i möjligaste mån oberoende av teknik. vara Regleringen skall tydlig och förutsägbar, bl.a. vad gäller reglevara ringens ändamål.

238 Samordning av lagstiftningen för radio

11.4 Olika för att

tillvägagångssätt uppfylla

syftet med en samordning

Det finns olika sätt att komma till rätta med de problem konversom gensutvecklingen medför vid tillämpningen gällande rätt. De av problem som påvisas i detta betänkande kan i stor utsträckning härledas till svårigheterna att upprätthålla de vertikala regelstrukturer gäller för som bedrivande av tele- respektive ljudradio- och TV-verksamhet. Som delvis framgår ovan innebär vertikal regelstruktur i detta sammanhang en att olika regler gäller för bedrivande av dessa verksamheter avsnitt 11.2.2. Övergången till en mer horisontell regelstruktur skulle i sin tur innebära att dessa verksamheter styrs av gemensamma bestämmelser, vilket i stor utsträckning skulle motverka de gränsdragningsproblem som konvergensutvecklingen medför. I EG-kommissionens grönbok konvergens presenteras tre om grundläggande alternativ som underlag för diskussion hur lagen om stiftningen kan utvecklas för att möta de rättsliga problem konversom gensutvecklingen kan medföra avsnitt 3.5.1. Något anpassade efter svenska förhållanden handlar det om följande alternativ: 0 Alternativ 1: Den vertikala regleringen består och anpassas i mån av behov; olika regler gäller för bl.a. televerksamhet respektive radio- och TV-verksamhet. Norrnala tolkningsprinciper används från fall till fall för att lösa frågor om var vissa verksamheter skall insorteras. 0 Alternativ 2: Separata regler utvecklas vid sidan av befintliga bestämmelser för telekommunikations- och radio/TV-sektorema. Detta innebär i princip att ett eller flera regelverk med eller nya en flera nya tjänstekategorier skapas vid sidan telelagen och radioav och TV-lagen för de tjänster som överskrider de traditionella gränserna eller faller utanför nuvarande definitioner jfr lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor. 0 Alternativ 3: En ny regleringsmodell som omfattar alla typer av befintliga och nya tjänster införs gradvis. Det är det mest långtgående alternativet, men innebär inte nödvändigtvis skapande av en helt ny uppsättning lagar, utan snarare att man undersöker hur de befintliga bestämmelserna kan för att främja flexibilitet, anpassas hur inkonsekvenser kan undanröjas, hur man undviker diskriminering inom och mellan sektorerna och kan fortsätta säkerställa att mål i allmänhetens intresse uppnås. Istället för att avse bara vissa tjänster som i alternativ 2 skapas detta alternativ ett ramverk genom som omfattar alla sektorer.

av

Som framgår beror de rättsliga problem som konvergensutveck-

ovan lingen medför i stor utsträckning på svårigheterna att skilja mellan individuell och massmedia kommunikation i olika former. Mer konkret handlar det att skilja mellan grundlagsskyddad verksamhet bl.a.

om ljudradio- och TV-verksamhet, annan medieverksamhet och televerksamhet. Den förväntade utvecklingen av distributionsystem och tjänster kommer inte att göra dessa gränsdragningar lättare. Det innebär i och för sig inte att de är omöjliga att åstadkomma, men frågan är i vilken utsträckning det är möjligt att åstadkomma gränsdragningar som är tydliga, ändamålsenliga och håller över tiden. Det är därför min

som uppfattning att man i möjligaste mån skall undvika sådana gränsdragningar och sträva efter en enhetlig lagstiftning för framför allt tele- och radio- och TV-verksamhet, men också för annan medieverksamhet i den mån regleringsbehov anses föreligga.

Mot denna bakgrund och i förhållande till de olika regleringsalternativ som redovisas ovan torde en strävan från alternativ l mot alternativ 3 vara den samordningsstrategi som bäst uppfyller de syften som enligt föregående avsnitt bör gälla för en samordning. Det innebär samtidigt att alternativ 2 dvs. införande av ny reglering för nya tjänstekategorier i möjligaste mån bör undvikas. Alternativ 2 innebär nämligen i praktiken att de problem som redan identifierats med den gällande vertikala regelstrukturen förstärks genom införandet av ytterligare ett eller flera vertikala regelverk. Strävan bör således vara att åstadkomma en så långtgående horisontell reglering av tele-, ljudradio- och TVverksamheter som möjligt med beaktande av de olika behov som skall tas tillvara i dessa sammanhang. Det kan emellertid långt ifrån uteslutas, vilket följer av den följande genomgången, att det kan finnas särskilda behov som motiverar både en fortsatt och ny vertikal reglering

vissa områden. Detta gäller särskilt regleringen innehåll, där vi

av redan i dag har en särreglering av vad som skulle kunna betecknas som nya tjänster lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor; se vidare avsnitt 9.6.

De tre regleringsalternativ som redovisas ovan utesluter således inte varandra utan kan i olika grader integreras och även utgöra olika led i en övergångsprocess från en vertikal till en mer horisontell regelstruktur. I vilken utsträckning det är möjligt att införa en horisontell reglering bestäms de förutsättningar som föreligger för en sådan över-

av gång, vilket i realiteten kan resultera i en kombination av samtliga regleringsalternativ där i möjligaste mån försöker undvika ytter-

men man ligare särreglering.

240 Samordning av lagstiftningen för radio

l 1.5 Överordnade och internationella

regler

förpliktelser

Vid en samordning de regelverk berörs konvergensutveckav som av lingen måste hänsyn tas till de begränsningar i möjligheten att lagstifta som i olika avseenden följer överordnade regler och internationella av förpliktelser. I svensk rätt följer sådana begränsningar grundlagsav regleringen i RF, TF och YGL. Därutöver begränsas möjligheten att lagstifta av den EG- rättsliga regleringen och andra internationella av förpliktelser Sverige är bundet Vad gäller det sistnämnda är som av. Sveriges förpliktelser enligt den internationella telekonventionen och det till konventionen fogade radioreglementet särskilt intresse. av

l l 1

Grundlagsregleringen

.

Det följer av avsnitt 11.2 att flera de problem konvergensutav som vecklingen medför kan relateras till utformningen YGL:s tillämpav ningsområde. Vidare är det inte utan grundlagsändring möjligt att genomföra samordningsåtgärder innebär ökad reglering grundsom av lagsskyddad medieverksamhet inte TF och YGL explicit om ger utrymme för detta. Det kan fallet vid samordning telet.ex. vara en av lagen och radio- och TV-lagen i bestämmelser på olika gemensamma områden. Detta följer av att inga andra begränsningar yttrandefriheav ten än vad som medges i dessa grundlagar får införas beträffande de medier som omfattas YGL 1:1 andra stycket; jfr TF 1:2 andra stycket och 1:3. I den mån det är aktuellt att genomföra grundlagsändring för att en komma till rätta med dessa problem, skall detta ske i särskild ordning. Det följer av RF 8:15 att ändringar i grundlag förutsätter två riksdaav gen likalydande beslut med riksdagsval emellan. Vidare skall enligt huvudregeln minst nio månader förflyta mellan den tidpunkt då ärendet första gången anmäldes i riksdagens kammare och valet. Detta innebär att en grundlagsändring tidigast kan träda i kraft den l januari 2003.

Utredningen mediegrundlagarna om

Regeringen beslutade vid regeringssammanträde den 4 februari 1999 att tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att närmare analysera bl.a. behovet av och förutsättningarna för en mer teknikoberoende grundlagsreglering yttrandefriheten. Kommittén av skall enligt direktiven dir. 1999:8 föreslå de grundlagsändringar och

Samordning lagstiftningen för radio 241

av

andra lagändringar den finner motiverade och redovisa sitt upp-

som drag senast den 31 december 2000. Kommittén skall vidare beakta de överväganden och slutsatser redovisas i föreliggande betänkande.

som

1 1.5.2 EG-rätten

EG-rätten har stor inverkan medlemsstaternas nationella rätt. Detta påverkar Sveriges lagstiftningsarbete i huvudsak på två sätt. Sverige måste dels aktivt vidta åtgärder for att genomföra de direktiv som EG utfärdar, dels avhålla sig från att lagstifta i strid med gällande EG-rätt. I kap. 3 görs översiktlig genomgång av de EG-direktiv som gäller

en tele- och medieområdet och för informationssamhället samt hur dessa rättsakter har genomförts i svensk rätt.

Utöver nämnda rättsakter och andra aktiviteter arbetar EG-kommissionen intensivt med konvergensfrågoma. Kommissionen har sedan i december 1997 utfärdat grönbok, ett arbetsdokument och ett med-

en delande till bl.a. Ministerrådet och EU-parlamentet om konvergens. I detta meddelande pekar kommissionen ut hur arbetet med konvergensfrågoma kommer att fortsättas. Förslag till reformer när det gäller regleringen infrastruktur och anknutna tjänster kommer att läggs fram i

av samband med den pågående översynen telekommunikationsregle-

av ringen nedan. Även förslag reglering innehållstjänster

se om av kommer att läggas fram, antingen att ändra nuvarande regler

genom eller att införa nya förslag. Kommissionen nämner också åtgär-

genom der för att till att ändringsdirektivet om TV utan gränser och

se direktivet TV-standarder genomförs i medlemsstaterna. Det sist-

om nämnda direktivet skall också över for eventuella ändringar. Även

ses ett kommande förslag till åtgärder for att främja produktion och distribution europeiska audiovisuella verk Media 111 samt en redovis-

av ning remissbehandlingen av grönboken om radiospektrum nämns i

av sammanhanget remisstiden gick ut den 15 april 1999.

Som berörts har kommissionen vidare inlett omfattande

ovan en översyn hela teleregleringen 99 review. Avsikten är bl.a. att under-

av söka om regleringen kan förenklas eller i delar avvecklas samt om ny reglering kan behövas, t.ex. i förhållande till IT-tillämpningar. Planen är att eventuella förändringar skall kunna beslutas under år 2001. Resultaten grönboksprocesserna om konvergens och radiospektrum

av kommer att infogas i översynen se avsnitt 3.2.1.

Sammanfattningsvis kan konstateras att enskilda medlemsstaters möjligheter att samordna den nationella lagstiftningen inom tele- och medieområdena i hög grad är beroende av hur den EG-rättsliga regleringen utvecklas. Bl.a. är det sätt på vilket de aktuella direktiven defini-

242 Samordningav lagstiftningen för radio SOU l999:55

olika verksamheter och omfattningen de krav som skall uppfyllerar av as av medlemsstaterna av stor betydelse.

l 1.5.3 Internationella telekonventionen och

radioreglementet

Utöver medlemskapet i EU ingår Sverige i flera internationella organisationer och samarbeten. Sverige har i dessa sammanhang ratificerat olika konventioner i olika avseenden berör tele- och medie-

m.m. som sektorerna. Ett mycket viktigt samarbete i detta sammanhang är det

sker inom för internationella teleunionens ITU verksamsom ramen het. Samarbetet i ITU grundar sig den internationella telekonventionen ITC. En bestämmelse särskild betydelse är arti-

av kel 44 som ställer krav medlemsstaterna när det gäller frekvenstilldelning. ITC kompletteras tillämpningsföreskrifter bl.a. i det inter-

av nationella radioreglementet RR.

En huvuddel i RR är den s.k. frekvensfördelningsplan som återfinns i artikel Även Sveriges förpliktelser enligt RR endast situa-

om avser tioner då svenska sändare kan påverka andra länders radiotrafik, har RR:s frekvensfördelningsplan fått förhållandevis stor betydelse för utformningen av vår nationella frekvensfördelningsplan. De eventuella åtgärder konvergensutvecklingen föranleder på radiofrekvensom-

som rådet måste, utöver det arbete som sker inom EU, således i högsta grad relateras till Sveriges förpliktelser enligt RR i detta sammanhang jfr avsnitt 8.4.

1 1.5.4 Andra internationella förpliktelser

Utöver de internationella förpliktelser som Sverige är bundet av och som redogörs för i föregående avsnitt finns det även andra som bör nämnas i detta sammanhang. Det gäller bl.a. de förpliktelser som Sverige har rörande mänskliga rättigheter, härunder bl.a. avseende medborgarnas yttrande- och informationsfriheter. Dessa förpliktelser följer av FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna jfr art. 19 och den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna jfr art. 10. Sistnämnda konvention har gjorts till del av svensk rätt genom lag

3 Lagen 1994:1219 den europeiska konventionen angående skydd för de

om mänskliga rättigheterna.

SOU 1999155 Samordning lagstiftningen för radio 243 av

Vidare har, inom för Världshandelsorganisationen World ramen Trade Organisation, WTO, gjorts överenskommelsen om handel en med tjänster General Agreement Trade and Services, GATS under on Uruguay-rundan 1993. Som komplement till GATS antogs i februari 1997 bilaga med överenskommelse att medge marknadstillen en om träde för grundläggande telekommunikationstjänster. Eftersom den svenska telemarknaden redan är öppen innebär det inte några särskilda åtaganden for svensk del. Genom GATS har inte gjorts några åtaganden när det gäller audiovisuella tjänster. En intressant fråga i detta sammanhang är vilka effekter konvergensutvecklingen kommer att få för dessa överenskommelser då gränsdragningen mellan olika typer av tjänster blir allt mindre tydlig. Inom WTO finns även ett avtal upphovsrättens område, Agreement Trade-Related Aspects of Intellecon tual Property Rights, Including Trade in Counterfeit Goods, TRIPS. Dessutom har Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten World Intellectual Property Organisation, WIPO år 1996 utarbetat två fördrag, ett upphovsrätt och ett om framföranden och om fonoom gram.

11.6 av och radio- och

Samordning telelagen TV-lagen

l 1.6.1 Generella förutsättningar

l detta och följande avsnitt diskuteras förutsättningarna för att med utgångspunkt i nuvarande reglering i telelagen och radio- och TV-lagen åstadkomma horisontell regelstruktur för de här berörda verken mer samheterna. Med horisontell regelstruktur som framgår ovan, att avses, verksamheterna styrs av gemensamma bestämmelser och att aktörerna således inte behöver förhålla sig till flera regelverk och myndigheter för att bedriva sin verksamhet jfr avsnitt 11.2.2; risken för gränsdragnings- och tolkningsproblem minskar och marknadstillträde och tillsyn underlättas. I sin mest renodlade form innebär detta att verksamheterna styrs helt allmän lagstiftning, såsom t.ex. generell konkurrens-, av marknads- och konsumenträttslig lagstiftning, utan särskilda krav för bedrivande viss verksamhet. Medan IT-sektom i huvudsak av en typ av styrs allmän lagstiftning, är såväl tele- som radio- och TV-verksamav het föremål för vertikal särreglering. Det grundläggande motivet för särregleringen de sistnämnda sektorerna är att det hittills bedömts av nödvändigt med särskilda regleringsinstrument, dvs. telelagen respek-

244 Samordning lagstiftningen för radio

av

tive radio- och TV-lagen, för att uppfylla de politiska målsättningar

gäller för dessa sektorer. som

Så länge behovet särreglering kvarstår är det således fråga om i

av vilken utsträckning det är möjligt och i övrigt önskvärt att åstadkomma

reglering de här berörda verksamheterna. Den grunden gemensam av läggande förutsättningen för en sådan reglering är att gemensamma bestämmelser kan användas för att uppfylla de målsättningar som gäller för såväl tele- radio- och TV-området, eller att dessa målsättningar

som i varje fall inte står i ett motsatsförhållande till varandra. Som framgår av avsnitt l 1.5 måste härutöver hänsyn tas till de begränsningar i möjligheten att lagstifta följer av framför allt YGL och EG-rätten. Vad

som gäller YGL kan samordningsåtgärder innebär begränsande

som en reglering grundlagsskyddad medieverksamhet endast åstadkommas

av

YGL explicit utrymme för eller andra skäl inte hindrar detta. om ger av I annat fall fordras grundlagsändring vilket endast bör vidtas om det föreligger starka skäl för detta. Sveriges förpliktelser som medlemsstat i EU innebär bl.a. att Sverige måste avhålla sig från att lagstifta i strid med gällande EG-rätt.

I den utsträckning det p.g.a. divergerande målsättningar, grundlagsregleringen eller EG-rätten inte är möjligt att åstadkomma en horisontell särreglering måste samordningsåtgärdema utgå från att en vertikal reglering skall upprätthållas. Det innebär en nödvändig inriktning på utarbetandet av mer ändamålsenliga begrepp, definitioner och avgränsningar. Även avgränsningsproblematiken framför allt kan hänföras

om till upprätthållandet vertikal regelstruktur bör det emellertid note-

av en ras att även en horisontell särreglering kräver ändamålsenliga avgränsningar. Det handlar här om avgränsningar som måste göras i förhållande till företeelser endast skall vara föremål för allmän lagstift-

som ning, vilket t.ex. kan beröra frågan och i så fall i vilken utsträckning

om lnternetrelaterade verksamheter och tjänster kan och bör omfattas av telelagen och/eller radio- och TV-lagen.

Det kan sammanfattningsvis konstateras att de politiska målsättningarna och medlen för deras genomförande samt YGL och EG-rätten utgör grundläggande förutsättningar för hur en samordning av telelagen och radio- och TV-lagen kan och bör genomföras. Därutöver måste hänsyn även tas till de förutsättningar till följd av konvergensut-

som vecklingen gäller för möjligheten att på ett ändamålsenligt sätt upprätthålla vertikala gränser mellan de här aktuella verksamheterna. Mot bakgrund dessa generella förutsättningar kan förutsättningarna för

av

samordning telelagen och radio- och TV-lagen förenklat åskåden av liggöras i följande figur:

B h

Nej @ Allmänlagstiftning. .

Sfieeglevli:‘:g

Ja

å

Nej W Vertikal särreglering

sS;T;;d::tgmiTfi§::::,;

Ja

$

å

Behov av

, $

ggtsfgfill ändamålsenliga

g g avgränsningar

Figur 11.1: Förutsättningar för en samordning av telelagen och radio- och TV-lagen.

Det bör här understrykas att det inte nödvändigtvis handlar om absoluta val mellan två eller flera alternativ utesluter varandra. Som fram-

som går av avsnitt l 1.4 kan en samordningsstrategi mycket väl innebära en gradvis övergång från vertikal till en mer horisontell regelstruktur,

en där t.ex. gemensamma bestämmelser gäller för ett visst regleringsområde t.ex. for infrastruktur medan vertikala bestämmelser även fortsättningsvis gäller för andra t.ex. for tjänster och innehåll.

Mot denna bakgrund görs i det närmast följande avsnittet en jämförelse mellan de regleringsbehov och syften som präglar telelagen respektive radio- och TV-lagen. Därefter diskuteras i vilken utsträckning det är möjligt att genomföra en samordning mellan telelagen och radio- och TV-lagen i gemensamma bestämmelser. Diskussionen är strukturerad med utgångspunkt i vissa centrala bestämmelser och de olika regleringsområden präglar utformningen dessa regelverk.

som av Det handlar här om regleringen av innehåll, tjänster och infrastruktur. I flera avseenden förs diskussionen med utgångspunkt i telelagens bestämmelser. Anledningen till att jag har valt detta perspektiv är att telelagen är mer generellt utformad än radio- och TV-lagen. Radio- och TV-lagens bestämmelser kan snarare beskrivas som mer direktverkande begränsade områden. Det är vidare uppenbart att så länge behovet konkurrensfrämjande reglering teleområdet kvarstår, kan

av detta behov inte tillfredsställas av nämnda bestämmelser i radio- och TV-lagen, vilka överhuvudtaget inte är utformade mot bakgrund av ett motsvarande behov. Det är därför min uppfattning att denna ansats bäst

246 Samordningav lagstiftningen för radio

speglar de förutsättningar gäller för samordning av telelagen

som en och radio- och TV-lagen i detta sammanhang.

l flera avseenden berörs vidare frågan om vilka begränsningar YGL sätter för en gemensam reglering av de områden som diskuteras. Den generella förutsättningen är här att begränsningar av grundlagsskyddade rättigheter inte explicit medges i YGL eller av andra skäl kan

som godtas det kan t.ex. handla om sådana ordningsföreskrifter som avses i RF 2:13 tredje stycket, vidare nedan, avsnitt l 1.6.4 om tjänster, för-

se utsätter grundlagsändring. Det bör här understrykas att grundlagsändringar, som är föremål för en särskild lagstiftningsprocess se avsnitt 1l.5.l, måste vara väl motiverade. l den mån det råder osäkerhet vilka gränser YGL sätter i detta avseende är min utgångs-

om som punkt i den fortsatta framställningen att den aktuella samordningsåtgärden förutsätter en grundlagsändring.

För att inte tynga en förhållandevis komplex framställning mer än nödvändigt lämnar jag relationen till EG-rätten och övriga intemationella förpliktelser, med några få undantag, utanför den fortsatta diskussionen. Framför allt EG-rättens styrande och begränsande betydelse måste dock hållas i minnet.

11.6.2 Regleringsbehov och syften

Telelagen

Det övergripande telepolitiska målet är att landets olika delar skall ha tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Telekommunikationema skall härunder bidra till regional balans, öppna och flexibla samt främja mångfald och val-

vara frihet för användarna, samt vidare bidra till ett effektivt resursutnyttjande i samhället. Telekommunikationema skall även i sig vara effektiva, vilket bl.a. innebär att de skall främja samverkan mellan operatörer och bidra till skapandet av nya, kostnadseffektiva och högkvalitativa teletjänster.

En effektiv och fungerande konkurrens anses vara en grundläggande förutsättning för att uppnå dessa målsättningar. Mot bakgrund av de speciella marknadsförutsättningar som gäller inom telesektom med en eller ett fåtal dominerande aktörer i förhållande till såväl vissa grundläggande tjänster som infrastruktur samt denna sektors betydelse ur ett samhällsperspektiv har det därför ansetts nödvändigt med en konkurrensfrämjande särreglering som samtidigt fungerar som ett instrument för uppfyllandet av de telepolitiska målsättningarna. Telelagens regler om anmälnings- respektive tillståndsplikt med de skyl-

Samordning lagstiftningen för radio 247

av

digheter som följer och kan följa med dessa samt samtrafik utgör exempel på grundläggande verktyg i detta avseende.

Det fortsatta behovet av särreglering teleområdet styrs följaktligen i stor utsträckning av konkurrensutvecklingen telemarknaden. Den politiska ambitionen är dock att reglera så lite som möjligt och att generell lagstiftning, bl.a. konkurrenslagstiftning, skall styrande

vara även för telemarknaden. Framför allt kan konvergensutveckling

en som leder till att teletjänster kan distribueras alternativa infrastruk-

genom turer inte minst genom alternativa accessnät förväntas bidra till att förändra konkurrenssituationen ett sätt som minskar behovet sär-

av reglering. Det är dock viktigt att vara medveten om att möjligheten att övergå till generell konkurrenslagstifining och samtidigt ta bort de konkurrensfrämjande regler som gäller enligt telelagen, inte nödvändigtvis innebär en möjlighet att helt avreglera telesektorn. Det kan fortfarande finnas behov särreglering för att säkerställa telesystemets grundlägg-

av ande funktion, vilket bl.a. gäller frågor rörande systemets tillgänglighet samhällsomfattande tjänster, kvalitet och uthållighet.

Radio- och T V-lagen

När det gäller mediepolitiken präglas den generellt statens åtgärder

av för att stödja och stimulera mångfald och reella yttrandefrihetsmöjligheter, garantera massmediemas oberoende samt säkerställa tillgängligheten till massmedierna. I lagstiftningen kommer detta bl.a. till uttryck genom de garantier för yttrande- och informationsfrihetema som följer av grundlagsregleringen, bl.a. den etableringsfrihet är huvudregel

som för de grundlagsskyddade medierna. Ur detta perspektiv kan konkurrens även betraktas ett viktigt medel för att bl.a. stimulera mång-

som falden medieområdetf Någon motsvarande konkurrensfrämjande reglering som i telelagen, där konkurrens framhålls ett centralt

som medel för att uppnå rådande politiska målsättningar, finns dock inte. Istället har mångfalden aktivt främjats genom andra mer riktade åtgärder vilka bl.a. syftar till att främja vissa verksamheter och därigenom

en mångfald i massmedieutbudet, t.ex. presstödet.

Radio- och TV-lagen utgör här ett särskilt regleringsområde inom en i övrigt förhållandevis oreglerad massmediesektor. Lagens syfte är att ta tillvara de särskilda behov av tillgänglighet och mångfald,

som föreligger på ljudradio- och TV-området, samt att ställa vissa krav i samband med förmedling av visst innehåll dessa medier. Beho-

genom vet av en särreglering har framför allt tre orsaker. För det första följer

4 Jfr. betänkande av TV-utredningen: SOU 1989:73 s. 18.

9 19-0366Konvergens

. . .

248 Samordning lagstiftningen för radio

av

det att radiofrekvensutrymmet är begränsad och samtidigt bety-

av en delsefull ett massmediepolitiskt perspektiv. Det har därför

resurs ur ansetts viktigt att utifrån massmediepolitiska överväganden kunna styra och prioritera användningen vissa radiofrekvensområden. För det

av andra fyller ljudradion och televisionen en viktig funktion som massmedier i allmänhetens tjänst. Detta medför behov av att kunna ställa särskilda krav verksamheter som ges tillstånd att bedriva sändningar i det nämnda frekvensutrymmet För det tredje medför ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft behov särskilda inne-

av hållsregler utöver allmän lagstiftning, vad gäller våldsskildringar

t ex och marknadsföring. Till skillnad från de två förstnämnda skälen för en särreglering, är det sistnämnda inte relaterat till användningen av radiofrekvensutrymme utan omfattar ljudradio- och televisionssändningar oavsett vilken infrastruktur dessa förmedlas. Tillståndsplikten

genom och den till denna kopplade möjligheten att ställa villkor utgörett centralt verktyg för att tillgodose de behov radio- och TV-lagen skall ta

som tillvara.

Det fortsatta behovet särreglering för ljudradio- och TV-verk-

av samhet är följaktligen beroende av utvecklingen radiofrekvensområdet, bedömningen dessa mediers roll som massmedier i allmän-

av hetens tjänst samt deras särskilda genomslagskraft. Samtliga dessa områden kan komma att påverkas av konvergensutvecklingen ett sådant sätt att grunderna för regleringsbehovet förändras. Det gäller frågan övergången från analoga till digitala radiosändningar och

om utvecklingen alternativa distributionskanaler för förmedling av ljud-

av radio- och TV-liknande tjänster till allmänheten. Utvecklingen på dessa område kan påverka problemet med frekvensbrist och den betydelse

denna har ett massmediepolitiskt perspektiv, samt de som resurs ur medel med vilka statens ljudradio- och TV-området skall

ansvar uppfyllas. Vidare kan konvergensutvecklingen påverka på ljud-

synen radions och televisionens särskilda genomslagskraft i konkurrens med andra medieformer är under utveckling, och hur innehållet i dessa

som medier skall regleras.

5Prop. 1995/962160 76.

s.

Samordning av lagstiftningen för radio 249

En jämförelse

En utgångspunkt som följer av redogörelsen ovan är att såväl telelagens som radio- och TV-lagens huvudsyften avser tillgänglighet och mångfald. Det finns emellertid både likheter och skillnader i den närmare innebörden av dessa syften vilket avspeglar sig i de medel med vilka de skall uppnås.

Den tillgänglighet som avses med såväl de tele- som mediepolitiska målsättningarna omfattar geografisk tillgänglighet och tillgänglighet för funktionshindrade. Medan radio- och TV-lagen därutöver bl.a. omfattar regler med syfte att i vissa avseenden främja och säkra tillgång till infrastruktur för förmedling av ljudradio och television tilldelning av tillstånd för närradio och vidaresändningsplikt i kabelnät för vissa lokala kabelsändarföretag, omfattar telelagen bl.a. bestämmelser med syfte att säkra tillgänglighet genom sammankoppling av nät samtrafik.

Vad gäller syftet att uppnå mångfald skiljer sig de tele- och mediepolitiska målen i viktiga avseenden. Mångfald ur etttelelagsperspektiv handlar framför allt att garantera användarna möjlighet att välja

om mellan olika leverantörer av teletjänster som inom ramen för en effektiv konkurrens erbjuder tjänster med bl.a. pris, funktion, kvalitet och tillgänglighet som konkurrensmedel. Teleregleringen är i detta sammanhang särskilt inriktad telefonitjänsten. Den mångfald som eftersträvas genom radio- och TV-lagen är till skillnad från telelagen främst innehållsrelaterad. Avsikten är att garantera att en begränsad och samtidigt mediepolitiskt betydelsefull resurs radiofrekvensutrymmet används ett sätt som tillfredsställer medborgarnas olika behov med avseende innehåll, t.ex. vad gäller språk, kultur, olika smak- och intresseinriktningar m.m. Det följer av genomgången i föregående avsnitt att radio- och TV-lagen, till skillnad från telelagen, emellertid inte omfattar några konkurrensfrämjande regler för att uppnå detta syfte. Snarare kan regleringen i radio- och TV-lagen möjligen beskrivas ta vid där konkurrensmedlet inte anses tillräckligt för att tillfredsställa den innehållsrelaterade mångfald som statsmakten vill garantera medborgarna inom området för ljudradio och television.

Vad gäller det fortsatta behovet av särreglering gäller för såväl telelagen som radio- och TV-lagen att eventuella förändringar av de infrastrukturella förutsättningarna kan påverka detta behov. För telelagens del handlar det dels om förändringar som påverkar förutsättningarna för en effektiv konkurrens, bl.a. vad gäller hushållens möjlighet att få tillgång till teletjänster, dels om förändringar som påverkar bristen på radiofrekvensutrymme. För radio- och TV-lagens del handlar det framför allt om det sistnämnda.

250 Samordning lagstiftningen för radio

av

Tillgången till radiofrekvenser och den framtida utvecklingen på detta område är föremål for intensiva diskussioner, bl.a. i anslutning till kommissionens grönbok radiofrekvenser som för närvarande

om remissbehandlas remisstiden gick ut den 15 april 1999. Samtidigt pågår intensiv utveckling för att åstadkomma bättre kapacitetsut-

en tnyttjande tillgängligt radiofrekvensutrymme. Som exempel kan

av nämnas att det med införandet av digitala TV-sändingar i marknätet uppnås minst 4 högre effektivitet än vid analoga sändningar. I för-

ggr hållande till mobila telesystem är deti dagsläget möjligt att uppnå kanske IO högre effektivitet än de system för närvarande är i bruk.

ggr som Därtill byggs kabelnät med mycket hög överföringskapacitet och som eventuellt kan fungera alternativ infrastruktur till radiobaserade

som sändningar och därigenom balansera efterfrågan på radiofrekvensut-

Eftersom den totala radioanvändningen förväntas expandera rymme. kraftigt samtidigt effektiviteten i näten ökar dramatiskt är emeller-

som tid frågan den eventuella frekvensbristen osäker i detta avseende.

om

11.6.3 innehåll

Reglering av

Möjligheten att samordna telelagen och radio- och TV-lagen påverkas inte radio- och TV-lagens innehållsregler. Orsaken är att det ligger

av helt utanför de telepolitiska målen att reglera innehåll och att telelagen följaktligen saknar reglering som kan komma i konflikt med radio- och TV-lagens bestämmelser i detta avseende. De aspekter och behov av samordning konvergensutvecklingen med avseende på inne-

som reser hållsreglering behandlas i avsnitt l 1.7.

11.6.4 Reglering av tjänster

Både telelagen och radio- och TV-lagen ställer upp särskilda skyldigheter i samband med tillhandahållande av olika typer av teletjänster respektive sändningar ljudradio- och TV-program. Enligt telelagen

av gäller anmälningsplikt och, under vissa förutsättningar, tillståndsplikt för tillhandahållande särskilt definierade tjänster inom ett allmänt

av tillgängligt telenät. Enligt radio- och TV-lagen gäller registreringsplikt för vissa sändningar av ljudradio- och TV-program, medan tillståndsplikt endast gäller för radiobaserade sändningar inom ett visst frekvensutrymme i båda fallen gäller bl.a. att sändningen skall vara riktad till allmänheten. Frågan är vilka förutsättningar gäller för att sam-

som ordna dessa plikter i gemensamma bestämmelser.

Samordning lagstiftningen för radio 251 av

Anmälningsplikt

Anmälningsplikten enligt telelagen har viktigaste funktion att som avgränsa de verksamheter för vilka särskilda skyldigheter gäller enligt lagen. Anmälningsplikten omfattar tillhandahållande telefonitjånst av till fast nätanslutningspunkt, mobil teletjänst samt teletjänst enligt som telelagen kräver nummertilldelning nummerplan för telefoni ur därutöver omfattas även tillhandhållande nätkapacitet, vidare av se nedan rörande infrastruktur. Överförd till radio- och TV-lagens område skulle anmälningsplikten med nuvarande utformning förmodligen endast vara tillämplig på radiobaserade sändningar ljudradioav och TV-program. Detta följer att sådana sändningar torde omfattas av av begreppet teletjänst, men däremot inte av begreppet telefonitjänst eller kräva nummertilldelning nummerplan för telefoni. ur Oavsett om anmälningspliktens nuvarande utformning skulle behållas eller om den skulle ges en mer generell utformning för att t.ex. även omfatta trådsändningar ljudradio- och TV-program, finns det av emellertid flera betänkligheter med att låta anmälningsplikt avteleen lagsmodell gälla även för ljudradio- och TV-verksamhet. Såväl telelagen som radio- och TV-lagen är utformade för att inte ha en vidare omfattning än nödvändigt för att uppfylla de syften som avses med regleringen. I telelagen omfattas därför endast de tjänster till allmänheten som ansetts särskilt väsentliga anmälningsplikt och under av vissa förutsättningar även av tillståndsplikt. Övrig televerksamhet bedöms fungera tillfredsställande och är endast föremål för lättare reglering. För närvarande inte föreligga något behov att utvidga anses av telelagens tillämpningsområde i detta avseenden se dock avsnitt l2.3.l rörande samhällsomfattande tjänster. En generell anmälningsplikt av telelagsmodell torde inte heller fylla något syfte ett radio- och TVur lagsperspektiv. Samtliga radiobaserade sändningar ljudradio- och av TV-program under 3 GHz omfattas redan i dag tillståndsplikt. Dessa av tillstånd kan förenas med villkor motsvarande de skyldigheter i som dag följer med anmälningspliktig televerksamhet, varför anmälningsplikten inte skulle fylla någon funktion i detta avseende. Den registreringsplikt gäller för övrig ljudradio- och TV-verksamhet bl.a. som tråd- och satellitsändningar, motiveras uteslutande behovet att av kunna fastställa är ansvarig för det innehåll förmedlas. vem som som Anmälningsplikten skulle således inte heller i detta avseende uppfylla något existerande regleringsbehov. Utöver svårigheterna att motivera en generell anmälningsplikt utifrån såväl ett telelags- som radio- och TV-lagsperspektiv, uppstår även vissa betänkligheter i förhållande till YGL. Det gäller anmälningspliktens förhållande till den etableringsfrihet gäller för trådsändsom

252 Samordning lagstiflningen för radio

av

ningar ljudradio- och TV-program. Om bara på anmäl-

av man ser ningsplikten instrument för att identifiera ansvarar för

som ett vem som

viss tjänst torde det inte föreligga några principiella grundlagshinder en mot att låta den omfatta även trådsändningar av sådana program. Anmälningsplikten kan här likställas med den registreringsplikt som följer radio- och TV-lagen, vilken uppenbarligen inte strider mot

av YGL. Det avgörande torde emellertid vilka skyldigheter som följer

vara med anmälningsplikten.

De skyldigheter stipuleras för anmälningspliktig verksamhet

som enligt telelagen gäller bl.a. hänsyn till funktionshindrade personers behov särskilda teletjänster och förmedling nödsamtal tillalarme-

av av rings- och räddningstjänst, totalförsvarets behov telekommunikatio-

av

under höjd beredskap, tillhandahållande abonnentinformation, ner av särskild redovisning verksamheten, TL 17 §. Dessa skyl-

av m.m. a digheter torde inte omfattas de uttryckliga undantag från etablerings-

av friheten för trådsändningar följer YGL dvs. för vidaresänd-

som av ningsplikt och reglering innehåll avseende våldsframställningar,

av pomografiska bilder och hets mot folkgrupp. Men även om skyldigheterna inte omfattas dessa undantag kan de vara godtagbara om de

av enligt RF 2:13 tredje stycket är att betrakta som ordningsföreskrifter Om så är fallet skall de inte utgöra en begränsning av yttrandefri-

anses heten och informationsfriheten. Stadgandet skall emellertid tolkas

restriktivt.

En förutsättning för ordningsföreskrifter skall tillåtna är

att vara

de behandlar åsiktsriktningar lika och således inte tar hänsyn till yttatt randets innehåll De krav tekniska standarder och förhållningsregler

TV-området följer lagen standarder för sändning av TV-

som av om signaler har ansetts utgöra sådana ordningsföreskrifter som kan föreskrivas hinder grundlagsskyddet för yttrande- och informa-

utan av tionsfriheterna. Även det är osäkert hur de skyldigheter följer

om som med anmälningsplikten enligt telelagen skall bedömas i detta sammanhang, kan konstateras att de varken sändningarnas innehåll

avser eller gör någon skillnad mellan olika åsiktsriktningar samt vidare inte

° Vad skall utgöra ordningsföreskrifter enligt RF 2:13 tredje stycket

som anses har behandlats vid olika tillfällen, se t.ex. Yttrandefrihetsutredningens betänkande Värna yttrandefriheten SOU 1983:70 s. llO ff, samt i samband med tillkomsten lagen 1993:599 om radiokommunikation prop.

av 1992/93:200, 169 ff; även SOU 1975:75 Medborgerliga fri- och

s. se rättigheter, regeringsformen, samt SOU 1991:107 Lag om radiokommunikation Jfr l997/98:l67 ändringar i lagen om radiokomm-

m.m. prop. om unikation m.m. s. 11. 7Jfr prop. 1997/98:34 s. 19-20 samt s. 72. 8Prop. 1997/98:34 s. 20.

Samordning lagstiftningen för radio 253

av

heller reglerar vem som ägnar sig sändningsverksamheten. Det torde därför inte kunna uteslutas att de skyldigheter som följer med anmälningsplikten i vissa avseenden är att betrakta ordningsföreskrifter.

som Vad som gör det tveksamt är emellertid framför allt det faktum att några av dessa skyldigheter innebär inskränkning den pliktiges

en av rådighet över nätkapacitet som denne förfogar över t.ex. vad gäller förmedling av telemeddelanden till samhällets alarmerings- och räddningstjänst samt totalförsvarets behov av telekommunikationer under höjd beredskap och att dessa skyldigheter därvidlag går utöver vad som enligt YGL får föreskrivas i fråga om vidaresändningsplikt i nät som används för sändningar radioprogram riktade till allmänheten

av YGL 3:1 2:a stycket. Detta talar för att en generell tillämpning av telelagens anmälningsplikt på trådsändningar skulle strida mot den grundlagsskyddade etableringsfrihet som enligt YGL gäller för sådana sändningar.

Tillståndsplikt

När det gäller frågan om möjligheten att samordna telelagens och radio- och TV-lagens tillståndsplikter kan först konstateras att det uppenbarligen skulle strida mot YGL att föreskriva tillståndsplikt för trådsändningar av radioprogram. En samordning innebär att till-

som ståndsplikten i telelagen utökas till att även omfatta sådana sändningar förutsätter således en grundlagsändring. Något sådant regleringsbehov finns emellertid varken telelags- eller radio- och TV-lagsperspektiv.

ur Annorlunda förhåller det sig med den tillståndsplikt enligt både

som telelagen och radio- och TV-lagen föreskrivs för vissa användningar

av radiofrekvensutrymme. YGL medger att tillstånd krävs för uttnyttjande av frekvensutrymme och att sådana tillstånd förenas med villkor YGL 3:2 första stycket.

Medan telelagen stipulerar tillståndsplikt för mobila teletjänster, gäller tillståndsplikt enligt radio- och TV-lagen för sändningar ljud-

av radio- och TV-program under 3 GHz. I flera avseenden överensstämmer de regleringsbehov ligger bakom dessa bestämmelser med

som varandra. I båda fallen handlar det om behovet av att utifrån politiska målsättningar rörande bl.a. tillgänglighet kunna styra användningen

av den knappa resurs som radiofrekvensutrymmet utgör. I båda fallen kan tillstånden vidare kompletteras med villkor. De villkor som kan ställas enligt telelagen respektive radio- och TV-lagen uppvisar härvid många likheter jfr TL 13 § och RTVL 3:2. De skillnader dock finns rör

som främst de villkor som enligt radio- och TV-lagen kan ställas med

avseende på det innehåll som förmedlas. Eftersom villkoren är avsedda att

254 Samordning lagstiftningen för radio

av

kunna i förhållande till varje enskilt tillstånd torde emellertid

anpassas de eventuella skillnader telelagen och radio- och TV-lagen uppvi-

som

i dessa avseenden inte ha någon inverkan möjligheten att samsar ordna dessa regler i bestämmelser.

gemensamma

l båda fallen handlar det vidare om radiofrekvensutrymme som avsatts för viss typ användning. Det torde t.ex. inte vara någon

en av principiell skillnad mellan att tilldela frekvensutrymme för mobiltelefoni enligt GSM-standard och att tilldela frekvensutrymme för TVsändningar med digital sändningsstandard. Av större betydelse är i stället vilket sätt dessa frekvenser tilldelas och hur de används. Enligt telelagen skall tilldelning tillstånd för mobil teletjänst under

av vissa förutsättningar ske efter ett förfarande med allmän inbjudan till ansökan jfr TL 12 § första stycket. Syftet med bestämmelsen är att främja frekvenseffektivitet och att få till stånd rimliga konkurrensförutsättningar Sedan införandet av direktivet om full konkurrens marknaderna för teletjänster bör bestämmelsen numera även ses mot bakgrund Sveriges förpliktelser enligt EG-rätten teleområdet. Av

av direktivet följer att medlemsstaterna skall upphäva alla åtgärder som beviljar exklusiva och speciella rättigheter att tillhandahålla teletjänster. Eftersom bristen frekvensutrymme i olika sammanhang nödvändiggör tilldelning exklusiva rättigheter, föreskrivs villkor för hur

av tillståndsgivningen för tillgång till frekvensutrymme för teletjänster skall till, bl.a. ställs krav på konkurrensneutralitet i förfarandet. Någon motsvarande regel återfinns inte i radio- och TV-lagen.

Såväl tilldelningen tillstånd för marksänd digital-TV det

av som nyligen lagda förslaget tillstånd för lokalradio bygger som

om utgångspunkt på detta förfarandesätt.° När det gäller fördelning av tillstånd för rikstäckande analoga ljudradio- och TV-sändningar, vilka beviljas regeringen, föreskrivs emellertid inte närmare vilka

av grunder dessa tillstånd skall fördelas. Det är således möjligt att tillståndsgivningen detta område massmediepolitiska skäl kan

av utövas ett sätt är svårt att förena med telelagens och EG-rätt-

som

bestämmelser ett förfarande med allmän inbjudan till ansökan

ens om

vad gäller mobila teletjänster. Som redan påpekats finns emellertid inte någon bestämmelse i radio- och TV-lagen står i strid med tele-

som lagens bestämmelser i detta avseende. Det kan också noteras att den tillståndsprocess TV 4 tillstånd att bedriva television i

som gav marknätet föregicks av en allmän inbjudan till ansökan. Vid en eventu-

9Prop. 1992/932200 s. 107. ° Jfr. förordning 1997:894 om marksänd digital TV respektive Den framtida kommersiella lokalradion SOU 1999:14 betänkande av Utredningen om den framtida kommersiella lokalradion.

Samordning lagstiftningen för radio 255

ell samordning telelagens och radio- och TV-lagens tillståndsplikter

av blir det således politisk fråga att avgöra i vilken utsträckning ett för-

en farande med allmän inbjudan till ansökan kan tillämpas generellt vid tilldelning tillstånd, eller om mediepolitiska intressen medför att sär-

av skilda regler bör gälla i detta avseende.

En generell skillnad kan vara av betydelse i detta sammanhang

som är emellertid att medan tillståndsgivningen for mobila teletjänster präglas telelagens syfte att främja konkurrens telemarknaden som

av ett medel för att uppnå de telepolitiska målen, präglas tillståndsgivningen för ljudradio- och television snarare av de målsättningar som

den innehållsmässiga mångfalden i den verksamhet som skall avser bedrivas. Innehållsrelaterade hänsyn utgör således viktiga inslag vid tilldelning tillstånd enligt radio- och TV-lagen, vilket kan ge andra

av resultat än utvärderingen sker utifrån rent konkurrensmässiga

om bedömningsgrunder.

Ytterligare skillnad att beakta i förhållande till möjligheten att

en samordna bestämmelserna tillståndsplikt är när tillståndsplikten

om enligt de olika regelverken inträder. Enligt telelagen gäller tillståndsplikt, bl.a. för mobila teletjänster, endast verksamheten har en

om omfattning med avseende på utbredningsområde, antalet använd-

som

eller annat jämförbart förhållande är betydande. Tillståndsplikten are enligt radio- och TV-lagen gäller för all verksamhet innebär sänd-

som ningar ljudradio- och TV-program under 3 GHz. Verksamhetens

av omfattning saknar således helt betydelse för när tillståndsplikten inträder enligt radio- och TV-lagen. Denna skillnad måste hanteras vid en eventuell samordning i gemensamma bestämmelser.

1l.6.5 Reglering av infrastruktur

Med infrastruktur regleringsområde avses i detta sammanhang

som bestämmelser påverkar möjligheten att tillhandahålla och i övrigt

som förfoga över infrastruktur. I förhållande till telelagen rör detta bl.a. den anmälnings- respektive tillståndsplikt vid sidan av vissa tele-

som, tjänster se ovan, även gäller för att inom ett allmänt tillgängligt telenät tillhandahålla nätkapacitet samt de skyldigheter respektive villkor som följer och kan följa med dessa plikter. På motsvarande sätt kan tillstånd för radiobaserade sändningar av ljudradio och television enligt radiooch TV-lagen förenas med villkor rörande infrastruktur. Härutöver kan telelagens regler samtrafik och radio- och TV-lagens regler om

om vidaresändningsplikt hänföras till det infrastrukturella regleringsområdet.

256 Samordning av lagstiftningen för radio

Tillhandahållande nätkapacitet

av När det först gäller frågan om tillhandahållande nätkapacitet och den

av anmälnings- respektive tillståndsplikt som gäller för denna verksamhet, avses endast sådant tillhandahållande som sker inom ramen för ett allmänt tillgängligt telenät jfr avsnitt 7.3. På motsvarande sätt som för teletjänster är telelagens tillämpningsområde här avgränsat mot utsändningar till allmänheten med hänvisning till YGL är undantagna

som från telelagens tillämpningsområde. I detta avseende är således de nät som används för förmedlingen inte att betrakta som telenät i lagens mening." Som bl.a. framgår av genomgången av gällande rätt innebär konvergensutvecklingen dock att det kan förväntas bli allt svårare att avgränsa olika nät från varandra med avseende vilka tjänster som kommer att förmedlas jfr avsnitt l 1.2.1. Detta skulle kunna motivera en mer generell reglering av infrastruktur som inte påverkas vilken

av tjänstetyp förmedlas. Det kan emellertid inte uteslutas att sådan

som en generell reglering kan komma i konflikt med den etableringsfrihet som enligt YGL gäller för trådsändningar av radioprogram jfr diskussionen ovan om tjänster.

Samtrafik och vidaresändningsplikt

Vad gäller reglerna om samtrafik i telelagen och vidaresändningsplikt i radio- och TV-lagen handlar det i båda fallen förfogande över och

om tillgång till nätkapacitet. Ur ett samordningsperspektiv är det framför allt två frågor som är aktuella i detta sammanhang. Den första handlar om förutsättningarna för att samordna samtrafikreglerna och vidaresändningsplikten i gemensamma bestämmelser. Om inte detta är möjligt eller önskvärt är nästa fråga vilka förutsättningar som gäller för att låta dessa regler för sig generellt tillämpliga oberoende vil-

var vara av ken typ av tjänst som förmedlas samtrafikreglerna eller vilket nät som används för förmedlingen vidaresändningsplikten.

Vidaresändningsplikten gäller under vissa förutsättningar för den som äger eller förfogar över en anläggning för trådsändning som används för vidaresändning TV-program RTVL 8:1 första stycket.

av Motivet för regleringen är att hushållen inte skall förlora tillgången till, eller behöva betala särskilt för, de marksända kanalerna. Orsaken är att dessa kanaler, som helt eller delvis bär rollen som massmedier i allmänhetens tjänst, i princip skall kunna tas emot med enkel utrustning

alla i det område sändningarna riktar sig till. Även det inte av som om

" Jfr. prop. l992/93:200 s. 83.

Samordning lagstiftningen för radio 257

framgår uttryckligen lagtexten är det främst kabel-TV-nät som avses av i detta sammanhang, vilket beror att de bor i kabelansluten som en fastighet är i praktiken hänvisade till de som kabelföretaget program sänder De kan inte välja ett annat kabelföretag och har oftast inte ut. heller möjlighet att ordna tillfredsställande mottagning annat sätt. Det har därför ansetts finnas behov lagstiftning säkerställer av en som att de får tillgång till programutbud som de skulle ha haft om de samma inte hade bott i kabelansluten fastighet. Vidaresändningsplikten funen således ett instrument för att säkra medborgarnas tillgängliggerar som het till viss tjänst med ett visst innehåll, tillhandahållen en eller en av flera särskilt utpekade aktörer, genom ett visst nät. Med samtrafik enligt telelagen fysisk och logisk sammanavses koppling telenät dels möjliggör att teletjänster som tillhandaav som hålls i telenäten fungerar mellan alla användares nätanslutningspunkter, dels användarna möjlighet att få tillgång till de tjänster som tillger handahålls i näten TL 1 §. Vidare avses såväl fasta som mobila nätanslutningspunkter. I kontrast till vidaresändningsplikten är samtrafikreglerna således generellt utformade i syfte att säkra ett effektivt telesystem öppen marknad en sak är att de i flera avseenen annan den är särskilt utfonnade med avseende telefonitjänsten. Samtrafikreglerna fungerar här ett instrument för att reglera förhållandet som mellan olika aktörer, och berör därför endast indirekt telekonsumentertillgång till och kostnad för teletjänster generellt. Vidare bygger nas samtrafikreglerna att den har plikt att medge samtrafik har som en rätt att ut, inte alltid marknadsbaserad, så i varje fall en rättvis ta om en och skälig avgift med hänsyn till kostnaderna för prestationen. Det motsatta gäller för vidaresändningsplikten där den som är ålagd en sådan plikt inte får ta ut avgift mottagarna än vad som motiveannan av ras av service och underhåll själva nätet. Utgångspunkterna och utformningen reglerna för samtrafik av respektive vidaresändningsplikt skiljer sig således ett sätt som gör att det inte finns några uppenbara förutsättningar eller motiv för att samordna dem i en gemensam bestämmelse. När det gäller den andra frågan vilka förutsättningar som gäller om för att låta dessa regler i sin nuvarande utformning vara tillämpliga var för sig i förhållande till såväl tele- ljudradio- och TV-verksamhet, som kan först konstateras att vidaresändningsplikten som utgångspunkt redan är generellt utformad och således omfattar alla trådinfranu strukturer används för vidaresändning av TV-program. Utöver som kabel-TV-nät kan det således t.ex. handla de traditionella telenäten om med utvecklingen xDSL-baserade tjänster kan komma att som av vidareförmedla TV-program. Genom nyligen införd ändring i radioen och TV-lagen är denna användning emellertid undantagen från typ av

258 Samordning av lagstiftningen för radio SOU 999:55

vidaresändningsplikten RTVL 8: femte stycket. Även med de möjligheter som följer med den tekniska utvecklingen torde vidaresändningsplikten i realiteten därför avgränsad till att endast omfatta

vara kabel-TV-nät. En generell tillämpning förutsätter därför en ändring av bestämmelsernas nuvarande utformning. Som framgår motiveras

ovan emellertid vidaresändningsplikten av kabeloperatörernas särställning som leverantör av TV-program till hushållen. Enkelt uttryckt har kabelnäten här ersatt den centralantenn med vilken hushållen annars skulle haft tillgång till de marksända kanalerna. Av detta följer att det för närvarande inte finns några motsvarande skäl att även låta vidaresändningsplikten omfatta andra alternativa distributionskanaler för marksänd TV till hushållen, vilket också den nyligen införda avgränsningen av reglemas tillämpningsområde är ett tydligt tecken på. Det bör dock noteras att YGL inte sätter några hinder för en generell tillämpning, vilket följer av att det undantag som YGL medger från etableringsfriheten för trådsändningar i detta avseende redan är utformat oberoende av vilken typ av trådnät det är frågan

som om.

Motsvarande betänkligheter gäller däremot inte i förhållande till frågan om att låta samtrafikreglerna vara generellt tillämpliga oavsett vilken tjänst som förmedlas. Som redan framgått ovan är samtrafikreglemas tillämpning avgränsad till att omfatta telenät och teletjänster. Samtrañkreglerna gäller således inte i förhållande till förmedling

av tjänster som med hänvisning till YGL utesluts från telelagens tillämpningsområde. Som redan påpekats ovan medför emellertid konvergensutvecklingen att det kan förväntas bli allt svårare att avgränsa olika nät från varandra med avseende vilka tjänster som kommer att förmedlas, vilket skulle kunna motivera en generell tillämpning oberoende av tjänstetyp. Även samtraflkreglerna huvudsakligen omfattar telefoni-

om tjänsten, är det ur ett konvergensperspektiv inte intressant vilken tjänstetyp som förmedlas dvs. om den kan karakteriseras tele-

som en tjänst eller som utsändning till allmänheten. Det intressanta är i

en stället hur mycket nätkapacitet förmedlingen av tjänsten i fråga kräver. I den digitala världen handlar det enkelt uttryckt hur många ettor

om och nollor som vid varje tillfälle skall förmedlas genom infrastrukturen. En annan sak är att utsändningar till allmänheten ofta kräver högre kapacitet än andra tjänster, med den tekniska utvecklingen kan

men detta förhållande förändras. Som exempel kan hänvisas till möjligheten att med stöd av xDSL-baserad teknik distribuera rörliga bilder över telenätet. Det kan t.ex. handla om en film som antingen finns lagrad i en databas VOD-tjänst eller som ingår i en TV-sändning som vidareförmedlas genom telenätet. I båda fallen sker förmedlingen den sista sträckan fram till abonnenten dennes begäran, varför den nätkapacitet som tas i anspråk är densamma oavsett om förmedlingen sker från

Samordning lagstiftningen för radio 259

databasen eller vidareförmedling av en TV-sändning se närsom en avsnitt 5.5.3, 6.6.3 och 7.5.2 de tillämpningsproblem som mare om dessa tjänster medför i förhållande till avgränsningen av YGLzs, radiooch TV-lagens respektive telelagens tillämpningsområden. Det bör här poängteras att samtrafikreglema redan i sin nuvarande utformning förutsätter att det finns tillräcklig nätkapacitet att upplåta för samtrafik. Undantag från samtrafikskyldighet medges nämligen tekniska hinder eller t.ex. kapaciteten i operatörens nät inte p.g.a. om räcker till TL 20 § fjärde stycket. Undantaget hindrar således att samtrañkreglerna blir oskäligt betungande för den som är skyldig att bedriva samtrafik, t.ex. vad gäller dennes möjligheter att använda egen nätkapacitet för förmedling av egna tjänster. I likhet med vad redan framgått i samband med diskussom ovan sionen anmälnings- och tillståndsplikt för tillhandahållande av nätom kapacitet, kan det emellertid inte uteslutas att en sådan generell tillämpning samtrafikreglema kan komma i konflikt med YGL. Det av skulle i så fall gälla tillämpningen dessa regler kommer i konflikt om av med den etableringsfrihet enligt YGL gäller för trådsändningar av som radioprogram.

l1.6.6 Slutsats

Telelagen och radio- och TV-lagens huvudsyften uppvisar både likheter och skillnader, vilket avspeglar sig i de medel med vilka dessa syften skall uppnås. Detta påverkar olika sätt förutsättningarna för en samordning i gemensamma bestämmelser. Min slutsats är att de bästa förutsättningarna för en samordning i bestämmelser föreligger det infrastrukturella reglegemensamma ringsområdet. Det finns ingenting i radio- och TV-lagens utformning eller dess bakomliggande syften kommer i konflikt med en sådan som tillämpning. Det skulle vidare innebära att samma regler gäller oavsett vilken eller vilka tjänstetyper distribueras genom infrastrukturen. som Mot bakgrund konvergensutvecklingen, där snart sagt samtliga av infrastrukturer kan bära samtliga tjänstetyper, skulle dylik samorden ningsåtgärd ha stor betydelse för att motverka de gränsdragnings- och tolkningsproblem kan förväntas uppstå. I vissa avseende som annars sådan generell tillämpning emellertid förutsätta grundlagsändtorde en ring. Det förefaller emellertid finnas goda skäl att även fortsättningsvis hantera vidaresändningsplikten särskilt. En horisontell reglering infrastruktur även ligga i linje med av synes vad framgår kommissionens meddelande om konvergens. En av som av flera slutsatser är här att reglering för transport skall skiljas från den för

260 Samordning av lagstiftningen för radio

innehåll avsnitt 3.5.5. Även flertalet de svenska remissinstanserna

av pekar på detta i sina svar till regeringen med anledning av grönboken om konvergens.

Förutsättningarna för en horisontell reglering av tjänster framstår emellertid som sämre. Detta gäller framför allt i Förhållande till krav anmälan och tillstånd i samband med trådsändningar ljudradio- och

av TV-program. Telelagen har redan en begränsad omfattning i detta avseende. Det innebär generell tillämpning skulle medföra i

att en en flera avseenden ökad reglering av tjänster som tidigare varit undantagna från dessa plikter. En sådan reglering av grundlagsskyddade trådsändningar väcker vidare starka betänkligheter och skulle i flera avseenden stå i strid med YGL.

Något bättre förutsättningar för en horisontell reglering av tjänster synes dock föreligga i förhållande till mobila teletjänster ochradiobaserade sändningar av ljudradio- och TV-program. Motiven för reglering av dessa tjänster och sändningar enligt telelagen respektive radio- och TV-lagen överensstämmer i vissa avseenden. Så länge regleringen utgör ett proportionellt ingrepp i yttrande- och informationsfrihetema ger YGL explicit utrymme för tillståndsplikt som kan förenas med villkor vid utnyttjande av frekvensutrymme. De skillnader föreligger

som rör framför allt dels att tillståndsgivningen enligt radio- och TV-lagen ger utrymme för hänsynstagande till den innehållsmässiga mångfalden, vilket kan ge ett annat resultat än tillståndsgivning enligt telelagen, dels att tillståndsplikten inträder vid olika tillfällen enligt telelagen verksamhet av betydande omfattning respektive radio- och TV-lagen sändningar under 3 GHz.

11.7 Särskilt om

innehållsreglering

Flera regelverk omfattar bestämmelser av betydelse för regleringen av innehåll. Utöver YGL återfinns innehållsrelaterade bestämmelser i såväl särskild medielagstiftning allmän lagstiftning. Den medielag-

som stiftning som berörs är framför allt radio- och TV-lagen, lagen

om granskning och kontroll filmer och videogram granskningslagen

av samt lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor. Den allmänna lagstiftning som berörs utgörs i sin tur framför allt vissa bestämmelser i

av brottsbalken, marknadsföringslagen och upphovsrättslagen.

De konsekvenser som konvergensutvecklingen medför i detta sammanhang kan framför allt relateras till dels avgränsningen av vissa

12Regeringens yttrande över kommissionens grönbok om konvergens. Bilaga till regeringsbeslut nr 2 den 14 maj 1998.

Samordning lagstiftningen för radio 261

av

enskilda regelverks tillämpningsområden, dels frågan om behovet av och förutsättningarna för att samordna den innehållsrelaterade medie-

lagstiftningen.

1 1.7.1 Tillämpningsområden

Det följer genomgången gällande rätt att de problem som kon-

av av vergensutvecklingen medför i förhållande till regleringen av innehåll främst handlar avgränsningen vissa enskilda regelverks tillämp-

om av ningsområden avsnitt 1l.2.l. Framför allt gäller detta avgränsningen

YGL:s och radio- och TV-lagens tillämpningsområden. Det handlar av här kravet att sändning skall riktad till allmänheten

om en vara YGL och radio- och TV-lagen och databasregelns avgränsning till särskilda medieverksamheter YGL. Konvergensutvecklingen leder här till att ändamålsenlig tillämpning dessa avgränsningar blir allt

en av

problematisk. Till detta kommer de oklarheter gäller tolkmer som ningen begreppen ljudradio och television, samt i viss utsträckning

av även sökbar text-TV, enligt radio- och TV-lagen. Dessa problem kan dels skapa osäkerhet YGL:s och radio- och TV-lagens tillämp-

om ningsområden, dels leda till oönskade resultat vad gäller vilka aktiviteter faller utanför respektive innanför dessa regelverk. Dessa

som effekter skall mot bakgrund att särskilda regler om ansvar,

ses av yttrandefrihetsbrott och rättegångsordning gäller för innehållsförmedling i grundlagsskyddade medier samt att särskilda krav dessutom ställs på innehåll förmedlas i ljudradio- och TV-program enligt radio-

som och TV-lagen.

Utöver de konsekvenser konvergensutvecklingen medför i för-

som hållande till YGL och radio- och TV-lagen i dessa avseenden, visar genomgången gällande rätt att motsvarande tillämpningsproblem

av även gäller i förhållande till granskningslagen avsnitt 9.4. Det handlar här vad utgör filmer och videogram i lagens mening.

om som

Förutsättningen för att råda bot dessa problem är framför allt en översyn rådande begreppsstrukturer och definitioner så att respek-

av tive tillämpningsområde överensstämmer med de ändamål som avses. Det bör i detta sammanhang hållas i minnet att även YGL:s och

om radio- och TV-lagens begreppsanvändning överensstämmer i vissa avseenden, har de olika syften. Medan YGL:s syfte är att ge yttrandefrihetsrättsligt skydd åt informationsfönnedling genom vissa medier, är syftet med radio- och TV-lagen att reglera området för ljudradio och television för att garantera tillgänglighet och mångfald samt i vissa avseenden ställa krav det innehåll förmedlas. Regleringen i

som radio- och TV-lagen kan därför innebära vissa, än motive-

anses om

262 Samordning lagstiftningen för radio av

rade, begränsningar i yttrandefriheten. En naturlig utgångspunkt i förhållande till radio- och TV-lagen, inte på motsvarande sätt gäller som för YGL, är således att regleringen begränsas till vad absolut som anses nödvändigt att reglera. Detta innebär t.ex. att även begreppet om till allmänheten inte längre skulle ändamålsenligt vid tillämpanses ningen av YGL p.g.a. att det ger ett allt för begränsat tillämpningsområde utesluter inte detta att det fortfarande kan fylla viktig funktion en vad gäller avgränsningen av radio- och TV-lagens tillämpningsområde.

1 1.7.2 Förutsättningar for horisontell reglering

När det gäller frågan samordning den innehållsrelaterade om en av medielagstiftningen dvs. radio- och TV-lagen, granskningslagen samt lagen om ansvar for elektroniska anslagstavlor, kan först konstateras att samma grundläggande förutsättningar gäller här för samordsom en ning av telelagens och radio- och TV-lagens bestämmelser jfr. avsnitt 1l.6.1. Det handlar om regleringsbehov, möjligheterna att om samordna dessa behov i gemensamma bestämmelser samt nödvändiga om avgränsningar som eventuellt måste göras. Gemensamt för de här aktuella regelverken är fokuseringen på vissa medieformer ha särskild betydelse för påverkan individ som anses och samhälle. Denna betydelse har ansetts medföra behov att särskilt av reglera och i viss mån begränsa och ställa krav på den innehållsförmedling sker dessa medier. Det handlar här dels innesom genom om håll som på olika sätt bedöms kunna vara skadligt för individ och samhälle, dels om regler för att motverka intrång i bl.a. upphovsrätt endast lagen om för elektroniska anslagstavlor. Motsvarande motiv ansvar ligger även till grund for regleringen i relevanta delar brottsbalken, av marknadsföringslagen och upphovsrättslagen, men av olika orsaker har den allmänna regleringen dessa områden inte ansetts tillräcklig för att hantera de särskilda egenskaper och effekter karakteriserar som användningen av de medier omfattas särregleringen. Flera de som av av särskilda innehållsregler som gäller enligt radio- och TV-lagen följer vidare av EG:s direktiv TV utan gränser se avsnitt 3.3.2 och om 6.4. Det fortsatta behovet av särreglering på dessa områden beror främst den fortsatta bedömningen de här aktuella mediernas särskilda av betydelse för påverkan på individ och samhälle samt, i förhållande till lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor, även det fortsatta behovet av ett subsidiärt straffansvar och att reglering åstadgenom komma en acceptabel struktur för sådana tjänster.

av

Så länge dessa särregleringsbehov kvarstår är dock frågan om det finns behov samordningsâtgärder mellan den här aktuella medielag-

av stiftningen och vilka Förutsättningar som i så fall gäller. Min bedömning är emellertid att det för närvarande inte torde föreligga varken behov eller några egentliga förutsättningar för en samordning av den nuvarande regleringen i bestämmelser. Det finns framför

gemensamma allt två orsaker till detta. För det första handlar de problem som konvergensutvecklingen medför i detta sammanhang primärt inte om överlappande tillämpningsområden, utan snarare om effekter i förhållande till de enskilda regelverkens tillämpningsområden jfr ovan. För det andra, utöver den utgångspunkten att fokusera

gemensamma medier betydelse för påverkan individ och samhälle, torde de

av av berörda regelverken uppvisa allt för stora skillnader för att några egentliga synergieffekter skall kunna uppnås samordning i

genom en

bestämmelser. Skillnaderna gäller bl.a. det medium som gemensamma regleras, hur detta regleras och det närmare regleringsbehov som kom-

till uttryck genom de olika regelverken. mer

Som exempel kan nämnas att granskningslagen dels censur för

avser vissa särskilda visningsformer, dels innehåll är knutet till fysiska

som databärare. Det torde inte aktuellt att införa för de medier

vara censur

omfattas radio- och TV-lagen och lagen om ansvar för elektrosom av niska anslagstavlor, vilket dessutom i tillämpliga delar skulle strida mot censurförbudet i YGL. Vidare varken regleringen i radio- och

avser TV-lagen eller lagen för elektroniska anslagstavlor fysiska

om ansvar databärare utan tjänster kommuniceras med hjälp av elektromag-

som netiska vågor.

Ytterligare skillnad är att lagen elektroniska anslagstavlor sti-

en om pulerar ett subsidiärt straffansvar för den tillhandahåller en elek-

som tronisk anslagstavla där innehåll är straffbart enligt brottsbalken

som eller upphovsrättslagen publiceras Lagen omfattar inte tjäns-

av annan.

skyddas TF eller YGL. Radio- och TV-lagens reglering ter som av omfattar sändningar ljudradio och television som också omfattas av

av YGL och innebär, till skillnad från lagen för elektroniska

om ansvar anslagstavlor, inte att ett subsidiärt ansvar för brott som följer av annan lagstiftning åläggs den är ansvarig för sändningarna. Det subsidiä-

som

straffansvar stipuleras i lagen för elektroniska ra som om ansvar anslagstavlor skall härvid inte förväxlas med det ensamansvar som följer med grundlagsskyddad verksamhet enligt TF och YGL. En annan sak är att digitala TV-tjänster kan komma att integreras med Internettjänster ett sätt kan göra det svårt att avgöra vad som omfattas

som

radio- och TV-lagen och/eller lagen för elektroniska av om ansvar anslagstavlor. Det behov samordning detta föranleder handlar

av som

264 Samordning lagstiftningen för radio SOU 999:55 av

dock om vilken gränsdragning som önskas mellan dessa regelverk, bl.a. vad som omfattas av begreppen ljudradio och television jfr ovan.

1 1.7.3 Slutsats

För att råda bot de problem konvergensutvecklingen medför i som förhållande till reglering innehåll bör rådande begreppsstrukturer av och definitioner ses över så att respektive tillämpningsområde överensstämmer med de ändamål som avses. Det dock varken föreligga synes behov eller förutsättningar för att åstadkomma horisontell särregleen ring av gällande rätt på innehållsområdet. Den fortsatta konvergensutvecklingen kan emellertid förväntas medföra stora förändringar medielandskapet, bl.a. vad gäller de sätt av som olika typer av innehåll förmedlas och blir tillgängligt på. Bland annat kan en allt större utbytbarhet och sammansmältning mellan olika infrastrukturer och medier komma att göra det både svårare och mindre relevant att särskilja vissa medieformer från andra. Som exempel kan nämnas den skillnad som råder beroende film visas vid om en offentlig tillställning granskningslagen, hyrs ut t.ex. videogram som brottsbalken, tillhandahålls som VOD-tjänst allmän lagstiftning, eventuellt databasregeln i YGL, förmedlas som NVOD-tjänst YGL eventuellt radio- och TV-lagen eller som en del traditionell TVav en utsändning YGL och radio- och TV-lagen. Konvergensutvecklingen kan således förändra förutsättningarna för hur de här aktuella behoven skall tas tillvara. Mot bakgrund av de starka skyddsintressen gör som sig gällande detta område finns det därför skäl följa denna att noga utveckling och vilka konsekvenser den kan ha för regelverkets utform-

ning.

1 1

Sammanfattning

Konvergensutvecklingen medför gränsdragnings- och tolkningsproblem vid tillämpningen av gällande rätt. Dessa problem kan framför allt hänföras till de begrepp, definitioner och avgränsningar präglar som utformningen av YGL, radio- och TV-lagen och telelagen. Detta kan i sin tur medföra oönskade konsekvenser för såväl utvecklingen av nya tjänster, produkter och infrastrukturella lösningar möjligheten att som på ett effektivt sätt uppfylla de tele- och mediepolitiska målsättningarna. Det föreligger därför behov av samordning av den här aktuella lagstiftningen, vilket framför allt avser relationen mellan, å sidan, ena telelagen och, å andra sidan, YGL och radio- och TV-lagen. Därutöver

Samordning lagstiftningen för radio 265

måste hänsyn tas till den påverkan YGL och radio- och TV-lagen

som har vid tillämpningen av annan lagstiftning.

Syftet med samordning bör att avhjälpa de gränsdragnings-

en vara och tolkningsproblem påvisats vid tillämpningen av gällande rätt

som och att möjligt utveckla regelstruktur ett bättre sätt än i

om en som dag främjar utvecklingen och samtidigt utgör ett mer effektivt instrument för att uppfylla de politiska målsättningar som är aktuella i detta sammanhang. Mot bakgrund de gränsdragningsproblem som kon-

av vergensutvecklingen medför bör strävan att åstadkomma en så

en vara långtgående horisontell reglering tele-, ljudradio- och

gemensam av TV-verksamheter som möjligt.

Hänsyn måste härvid tas till de begränsningar i möjligheten att lagstifta i olika avseenden följer överordnade regler och interna-

som av tionella förpliktelser. Det handlar här främst de begränsningar som

om följer YGL samt Sveriges förpliktelser enligt EG-rätten och, i fråga

av

användningen radiofrekvenser, den internationella telekonvenom av tionen och radioreglementet.

Vad gäller frågan samordning av telelagen och radio- och

om en TV-lagen torde de bästa förutsättningarna för horisontell reglering

en föreligga området för infrastruktur. Det finns ingenting i radio- och TV-lagens utformning eller dess bakomliggande syften som kommer i konflikt med sådan tillämpning. I vissa avseende torde en sådan

en generell tillämpning emellertid förutsätta grundlagsändring. När det gäller vidaresändningsplikten infrastrukturell reglering förefal-

som en ler det dock finnas goda skäl att även fortsättningsvis hantera denna

särskilt.

Förutsättningarna för horisontell reglering tjänster förefaller

en av emellertid sämre. Detta gäller framför allt i förhållande till krav

vara anmälan och tillstånd i samband med trådsändningar av ljudradio- och TV-program. Något bättre förutsättningar för horisontell reglering

en

tjänster dock föreligga i förhållande till mobila teletjänster och av synes radiobaserade sändningar ljudradio- och TV-program. De skillnader

av

här föreligger rör framför allt dels att tillståndsgivningen enligt som radio- och TV-lagen utrymme för hänsynstagande till den inne-

ger hållsmässiga mångfalden, vilket kan ett annat resultat än den

ge tillståndsgivning sker enligt telelagen, dels att tillståndsplikten

som inträder vid olika tillfällen enligt telelagen verksamhet av betydande omfattning respektive radio- och TV-lagen sändningar under 3 GHz.

Innehåll särskilt regleringsområde saknar betydelse i förhållan-

som de till samordning telelagens och radio- och TV-lagens

en av bestämmelser. Orsaken är att det ligger helt utanför de telepolitiska målen att reglera innehåll och att telelagen följaktligen saknar reglering

som kan komma i konflikt med radio- och TV-lagens bestämmelser i detta avseende.

Frågan om konvergensutvecklingens påverkan på innehållsreglering och behovet samordningsåtgärder måste istället främst relateras till

av enskilda regelverks tillämpningsområden. Det gäller framför alltYGL:s och radio- och TV-lagens tillämpningsområden, även gransknings-

men lagen berörs. Förutsättningen för att råda bot på dessa problem är framför allt översyn rådande begreppsstrukturer och definitioner

en av så att respektive tillämpningsområde överensstämmer med de ändamål som avses. Några reella förutsättningar för samordning radio- och

en av TV-lagen, lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor samt granskningslagen i gemensamma bestämmelser torde emellertid inte föreligga enligt min mening. Den fortsatta konvergensutvecklingen kan dock komma att påverka förutsättningarna för hur de här aktuella behoven skall tas tillvara, varför det finns skäl följa denna utveckling

att noga och vilka konsekvenser den kan ha för regelverkets utformning.

12 Behov av ytterligare

lagstiftningsåtgärder

Utöver överväga behovet samordning lagstiftningen för att av en av tele- och mediesektorerna ligger det även i mitt uppdrag att, mot bakgrund konvergensutvecklingen, överväga behovet ytterligare lagav av stiftning för att säkerställa yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald motverka skadliga konkurrensbegränsningar. Det finns flesamt för att möjliga aspekter i detta sammanhang. De aspekter som jag ra att ta upp finner skäl behandla närmare här kan hänföras till frågor rörande att

kontroll över betydelsefulla ägarkoncentrationer och andra

resurser, samverkansformer inom tele- och mediesektorema. samt statens ansvar

12.1 Kontroll över betydelsefulla resurser

Det finns vissa är särskild betydelse i samband med resurser som av tillhandahållande och mottagande olika typer tjänster. Det handlar av av i huvudsak dels olika delar den infrastruktur som bygger upp om av kommunikationskedjan mellan den tillhandahåller tjänst och som en den nyttjar tjänsten, t.ex. i form nätkapacitet, distribusom resurser av tions- och användarsystem, dels tillgången till kvalitativt värdefullt om innehåll betydelsefull för möjligheten att tillhandahålla som en resurs attraktiva innehållstjänster. Om i fråga är knapp och inte lätt kan ersättas med andra resursen alternativ kan den förfogar över den på olika sätt utnyttja detta för som stärka sin ställning. Detta kan i olika avseenden medföra såväl att egen skadliga konkurrensbegränsningar, olika former inlåsningssom av effekter med negativ inverkan tillgänglighet och mångfald för användarna. Med inlåsningseffekt i detta sammanhang att konsuavses valmöjlighet begränsas till eller ett fåtal aktörer som konmentens en trollerar betydelsefulla framför allt kundaccessen se följande resurser, avsnitt. Detta kan vidare ha menlig inverkan yttrandefriheten, vilket

kan visa sig dels begränsade möjligheter för olika aktörer t.ex. genom nå med sina budskap, dels att den kontrollerar vissa att ut genom som även har möjlighet att påverka det faktiska innehållet i det som resurser förmedlas olika delar infrastrukturen. I förlängningen påvergenom av kar detta mottagarens tillgång till ett varierat innehåll vilket i sig ligger till grund bl.a. för dennes aktiva deltagande i den offentliga debatten. I

268 Behov av ytterligare lagstiftningsåtgärder

det följande översiktliga beskrivningar de det finns

ges av resurser som skäl att särskilt uppmärksamma mot bakgrund av konvergensutvecklingen.

12.1.1 Nätkapacitet och kundaccess

Tillgång till nätkapacitet är en grundläggande förutsättning för att kunna förmedla och ta emot olika typer tjänster. Framför allt utgör olika

av former av accessnät traditionella flaskhalsar som olika sätt kan utnyttjas av den som kontrollerar ett sådant nät för att vinna konkurrensfördelar. Med accessnät avses här den del av en infrastrukur som är närmast kunden. För abonnenterna kan detta innebära inlåsningseffekter med begränsade eller inga konkurrenskraftiga alternativ till det tjänsteutbud som tillhandahålls av den aktör som kontrollerar accessnätet. Detta har varit särskilt aktuellt i förhållande till accessnät för teletjänster. Vad gäller kabel-TV-nät har diskussionen bl.a. handlat om vilka reella möjligheter som konsumenter har att påverka innehållet i de programpaket som tillhandahålls kabel-TV-företag jfr Mediekon-

av centrationskommitténs förslag, nedan avsnitt 12.1.6.

12.1.2 Multiplexering

En effektiv användning nätkapacitet vid tråd- och radiobaserade

av sändningar av digitala ljudradio- och TV-tjänster förutsätter att flera tjänster distribueras i samma signal. Processen kallas för multiplexering och den som utför kallas för multiplexoperatör. Vid multi-

processen plexeringen bestäms vilka tjänster t.ex. traditionella TV-program och andra såväl programanknutna som fristående tjänster skall bäras

som av signalen och hur stort överföringsutrymme som skall tilldelas de olika tjänsterna. Genom möjligheten att styra över denna process har multiplexoperatören således en position som kan utnyttjas såväl ett mediepolitiskt och konkurrensmässigt oönskat sätt.

12.1.3 System för åtkomstkontroll

Den digitala signalen är lätt att kryptera utan kvalitetsförluster. Detta medger en funktionell kontroll över konsumenternas åtkomst av de tjänster som distribueras i det digitala nätet s.k. åtkomstkontroll, och utgör en viktig förutsättning för att kunna ta betalt för olika tjänster som tillhandahålls. De aktörer kontrollerar konsumenternas åtkomst

som

Behov ytterligare lagstiftningsåtgärder 269

av

dessa system består såväl hårdvara som mjukvara får genom som av således inflytande över den enskildes programutbud. Detta kan med-

ett föra inlåsningseffekter och konkurrensbegränsningar, bl.a. genom att andra konkurrensfaktorer än programkvalitet kan bli bestämmande for vilket programutbud når den enskilde.

som

12. l Navigationssystem

Med navigationssystem här olika hjälpmedel vars syfte är att un-

avses derlätta For användarna att söka och välja bland tillgängliga tjänster och informationskällor. Exempel sådana system återfinns i samband med digitala TV-tjänster och Internettjänster. Frågan här, liksom i andra sammanhang, det behövs särskilda regler för att säkerställa till-

är om gång till dessa system på villkor är tydliga, rättvisa och icke-

som diskriminerande.

Vad gäller digitala TV-tjänster utgörs navigationssystemen primärt

s.k. elektroniska programguider EPG och Application Programav ming Interface API. Medan EPG används innehållsförteck-

som en ning vägleder tittarna i valet digitala TV-tjänster utgör API en

som av samling i mottagarens utrustning t.ex. en s.k. set-top-

programvaror box liknar operativsystemet i dator. API:n används för att

som en hantera interaktiva tillämpningar, däribland EPG:n. Grundläggande navigationssystem för Internet är s.k. webbläsare t.ex. Netscape Navi-

och Microsoft Explorer och sökmotorer t.ex. Altavista och Yagator hoo. Medan webbläsarna bl.a. används för att hämta, ta del av och individuellt sortera informationskällor Internet www, används sökmotorerna redskap för systematisk informationssökning av stora

som textmassor, t.ex. bland webbsidor Internet.

12.1.5 Innehåll

I takt med ökande utbud innehållstjänster kan attraktivt innehåll

ett av förväntas bli bristvara. Ett attraktivt innehåll är redan nyckel-

en nu en faktor för framgång både den digitala och analoga TV-marknaden. Immateriella rättigheter utgör här grundläggande förutsättning for

en produktion innehåll. Upphovsmän och andra rättighetsinnehavare

av måste kunna försäkra sig ersättning för utförd prestation och förut-

om sättningarna for avkastning investerade medel. Samtidigt kan bl.a. ensamrätter till innehåll användas på ett sätt innebär skadliga kon-

som kurrensbegränsningar, vilket i sin tur kan begränsa allmänhetens tillgång till olika innehåll. Detta skall särskilt mot bakgrund

typer av ses

270 Behov av ytterligare lagstifiningsértgdrder

av olika former av marknadskoncentrationer leder till att som ensamrätter till attraktivt innehåll kontrolleras eller ett fåtal aktörer jfr av en nedan, avsnitt 12.2.

12.1.6 Gällande rätt m.m.

Utöver den allmänna konkurrensreglering i konkurrenslagen, bl.a. som omfattar förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av dominerande ställning, omfattar tele- och medielagstiftningarna bestämmelser som i olika avseenden berör de områden tas i fösom upp regående avsnitt. Vad gäller nätkapacitet och kundaccess omfattar telelagen bl.a. regler samtrafik och radio- och TV-lagen regler om om vidaresändningsplikt. Lagen om standarder för sändning TVav signaler ställer bl.a. upp krav utrustning och tjänster rörande system för villkorad tillgång till digitala TV-tjänster samt vissa bestämmelser om konkurrensrättsliga aspekter i detta avseende. Därutöver gäller enligt upphovrättslagen särskilda bestämmelser om inskränkningar i upphovsrätten till förmån för ljudradio och televisionsverksamhet. Det föreligger vidare flera lagförslag av betydelse i detta sammanhang. PTS har nyligen föreslagit ändringar i telelagen för att främja konkurrensen på marknaden för mobila teletjänster. Förslaget innebär bl.a. att vissa tillståndshavare genom tillståndsvillkor kan åläggas skyldighet att på marknadsmässiga villkor tillhandahålla nätkapacitet i mobila telenät till andra begäran. Mediekoncentrationskommittén föreslår i sitt betänkande en ny bestämmelse i radio- och TV-lagen gör som villkor i anslutningsavtal om begränsning rätten att installera eller av använda annan kabel-TV-anläggning eller att installera parabolantenn ogiltiga Kommittén konstaterar vidare att kabel-TV-företagen har en monopolliknande ställning och att en ändring iyttrandefrihetsgrundlagen som gör det möjligt att ge abonnenterna inflytande över programutbudet i kabelnäten därför bör övervägas. Vad gäller frågan om ensamrätter trädde ändring radio- och en av TV-lagen i kraft den l februari 1999. Syftet med ändringen, är som en följd av en ny bestämmelse i EG-direktivet TV utan gränser, är att göra det möjligt att säkerställa att TV-företag inom svensk jurisdiktion, som förvärvat den exklusiva sändningsrätten till ett evenemang är som av särskild vikt för samhället i en annan medlemsstat, inte får utnyttja rättigheten på ett sådant sätt att en väsentlig del av allmänheten i den

‘ Mediekoncentrationskommitténs betänkande Yttrandefriheten och konkurrensen SOU 1999:30.

Behov ytterligare lagstiftningsåzgärder 271 av

staten utestängs från möjligheten att evenemangen i fri TV Riksdase har nyligen den 21 april 1999 beslutat ytterligare en ändring gen om innebär motsvarande förpliktelser när det gäller evenemang som är som särskild vikt för det svenska samhället. av Vidare kan nämnas att EG-direktivet villkorad tillgång skall geom nomföras i svensk rätt senast den 28 maj 2000. Det kommer att leda till bestämmelser avseende skydd och garantier for betalning tjänster av tillhandahålls villkorad tillgång. Inom EU pågår dessutom som genom arbete med ett direktiv upphovsrätt i informationssamhället. att anta om l förhållande till införandet digitala TV-sändningar i marknätet av kan konstateras att detta hittills inte har föranlett någon lagreglering rörande t.ex. multiplexering, system för åtkomstkontroll eller navigationssystem. För närvarande hanteras dessa frågor i stället tillgenom ståndsvillkoren. Regeringen har emellertid tillsatt en parlamentarisk kommitté, Digital-TV-kommittén, bl.a. har till uppgift att följa och som utvärdera de markbundna digitala TV-sändningarna under den första tillståndsperioden I detta ligger bl.a. att utvärdera tekniska, ekonomiska och juridiska frågor. Kommitténs slutrapport skall läggas fram senast före utgången av oktober 2001. Det pågående arbetet inom IT-infrastrukturutredningen4 kan komma få betydelse för framför allt de aspekter här relateras till nätkaatt som pacitet och kundaccess. Utredningen skall kartlägga den nuvarande infrastrukturen, bedöma den framtida utvecklingen och utarbeta förslag roll, regelsystemet med avseende hur man för om statens m.m. framtiden skall uppnå god regional och social täckning av en avanen cerad informations- och kommunikationsteknisk infrastruktur. Uppdraget skall redovisas senast den 1 1juni 1999.

12.2 och olika

Ägarkoncentration

samverkansformer

Den konvergens präglar utvecklingen infrastrukturer, tjänster som av och gör det både möjligt, intressant och i viss utsträckning apparater nödvändigt för företag tidigare varit verksamma inom en viss som sektor att olika sätt sig i eller flera angränsande sektoengagera en Det kan t.ex. handla teleföretag som att producera, tillrer. om genom handahålla eller förmedla innehållstjänster rör sig mediemarkna-

2Prop. 1997/98: 184 s. 37 ff. 3Utvärdering av marksänd digital TV, m.m. dir. 1997:134. Utredningen behov informations- och kommunikationsteknisk inom av frastruktur dir. 1998:61; www.itinfrastruktur.g0v.se.

272 Behov av ytterligare lagsliftningsålgárder

den, medieföretag som investerar i infrastruktur tillåter interaktisom vitet med möjlighet att tillhandahålla olika former kommunikaav tionstjänster integrerat med det traditionella utbudet t.ex. radio och av TV, eller IT-företag som agerar på tele- och mediemarknadema genom att erbjuda kommunikationsutrustning och kommunikationstillämpningar eller producera innehållstjänster.

12.2.1 Horisontella och vertikala

integrationer

Dessa rörelser, som jag valt att beteckna marknadskonvergens som avsnitt 2.1.4, kan ta sig olika uttryck, t.ex. genom förvärv, fusioner eller sammanslutningar i allianser som går tvärs över data-, tele- och mediesektorerna. I viss utsträckning är dessa strukturförändringar nödvändiga för företagens överlevnad, såväl nationellt den som europeiska och internationella marknaden. Genom horisontella marknadsrörelser, dvs. mellan aktörer inom ett och led t.ex. mellan nätopesamma ratörer eller innehållsproducenter, söker aktörerna dela risker och kostnader och komplettera varandras kompetens. Det kan fråga vara om att dela höga utvecklingskostnader för ny teknik som i sin tur leder till nya tjänster, efterfrågan är osäker. Ett annat motiv bakom konvars centrationema kan vara att skaffa större marknadsandelar för att uppnå stordriftsfördelar. De vertikala marknadsrörelserna, dvs. mellan aktörer i olika led t.ex. mellan innehållsproducenter, tjänstetillhandahållare och nätoperatörer, kan syfta till att integrera olika typer tjänster och av expandera till lönsamma led. Även vid dessa koncentrationer utgör mer t.ex. tillgången till nya kunskaper och osäkerhet efterfrågan bakom omliggande motiv. Särskilt de vertikala marknadsrörelserna kan anses vara en reaktion på konvergensfenomenet. Orsaken torde att det är vara få aktörer som har tillräckliga kunskaper eller för att klara resurser av att omfatta alla led när sektorerna konvergerar. Denna utveckling, som inte är entydig, kan ha såväl positiva som negativa effekter. Synergieffekter kan uppnås underlättar och som snabbar på utvecklingen kvalitativa produkter och tjänster av som användarna och samhället kan dra Å andra sidan kan såväl horinytta av. sontella som vertikala integrationer i olika avseenden även öka riskerna för skadliga konkurrensbegränsningar och negativa inlåsningseffekter för användarna. Detta skall framför allt i förhållande till de olika ses aspekter rörande kontroll över betydelsefulla diskuteras i resurser som det föregående avsnittet. Olika former förvärv, fusioner och av samarbeten kan förstärka de möjliga negativa effekter tas där. som upp

Behov ytterligare lagstiftningsåtgärder 273

av

12.2.2 Gällande rätt m.m.

Utöver förhuden mot konkurrensbegränsande samarbete och missbruk

dominerande ställning, omfattar konkurrenslagen även bestämmelav

rörande företagsförvärv. Det har emellertid rått delade meningar om ser huruvida konkurrenslagen kan tillämpas verksamheter som omfattas

den grundlagsskyddade etableringsfriheten i TF och YGL. Denna av oklarhet har även i allra högsta grad betydelse ur ett konvergensperspektiv jfr avsnitt 10.2, bl.a. i förhållande till möjligheterna att ingripa mot sådana horisontella och vertikala integrationer diskuteras i det

som föregående avsnittet.

Mediekoncentrationskommitténs betänkande omfattar betydelsefulla förslag i detta sammanhang Bland annat föreslås ändringar i TF och YGL innebär att den nuvarande osäkerheten konkurrenslagens

som om tillämplighet medieområdet undanröjs. Därutöver föreslås en särskild mediekoncentrationslag. Lagförslaget kontrollen före-

avser av tagsförvärv och andra koncentrationer som rör de mest opionsbildande medierna, dagstidningar såväl i pappersutgåva som i elektronisk form, radio och TV. Kommittén framhåller i detta sammanhang att den tekniska utvecklingen och kommande överväganden i s.k. konvergensfrå-

kan komma att göra det nödvändigt att utvidga tillämpningsområdet gor

verksamheter. Vidare föreslås konkurrenslagen bli kompletterad till nya med särskild regel när den tillämpas på medieområdet, beaktar

en som, de grundläggande intressena att säkerställa yttrandefriheten. Syftet

av med kommitténs förslag är att slå vakt mångfalden i svenska medier

om och motverka sådan ägar- och maktkoncentration inom massmedierna

kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och allsidig som upplysning.

12.3 Statens ansvar inom tele- och

mediesektorerna

Inom för de politiska målsättningar gäller för tele- och me-

ramen som diesektorna har staten i olika avseenden och utsträckning påtagit sig särskilda för att garantera medborgarna tillgänglighet och mång-

ansvar fald. Inom telesektom visar sig detta genom regleringen rörande s.k. samhällsomfattande tjänster i telelagen. Inom mediesektom visar det sig regleringen och finansieringen av s.k. public service-

genom verksamhet ljudradio- och televisionsområdet radio- och TV-lagen

5Mediekoncentrationskommitténs betänkande Yttrandefriheten och konkurrensen SOU 1999:30.

274 Behov av ytterligare lagstifiningsåtgärder

respektive TV-avgiftslagen samt presstödet presstödsförordningen. Frågan i detta sammanhang är hur konvergensutvecklingen förändrar förutsättningarna för de medel med vilka dessa skall uppfyllas, ansvar och om några regulativa förändringar är påkallade.

12.3.1 Samhällsomfattande tjänster

Med samhällsomfattande tjänster sådana tjänster skall tillavses som handahållas alla användare till ett rimligt pris oavsett de bor. Enligt var gällande telepolitiska målsättningar är det endast telefonitjänst mellan fasta nätanslutningspunkter som omfattas av begreppet samhällsomfattande tjänster Av definitionen i telelagen följer att det med telefonitjänst avses överföring tal med möjlighet till överföring teleav av faxmeddelanden och datakommunikation via låghastighetsmodem TL l §. Tillhandahållandet telefoni samhällsomfattande tjänst av som en säkerställs för närvarande genom ett villkor i Telias tillstånd. Detta villkor gäller till utgången av år 1999. Det följer emellertid förarbeav tena till de ändringar i telelagen som trädde i kraft den 1 juli 1997 att var och ens tillgång till telefoni till ett rimligt pris kommer att säkerställas i lag även efter utgången år 1999.7 av Någon särskild finansiering de samhällsomfattande tjänsterna av finns inte i dag. Kostnaden för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster har hittills beräknats utgöra endast försumbar del Teliaen av koncernens omsättning. Den tekniska utvecklingen, inte minst konvergensutvecklingen, reser frågor vad skall sådana tjänster skall tillom som anses som som handahållas alla användare oavsett de bor till ett rimligt pris, dvs. var samhällsomfattande tjänster. I l996/97:61 översyn telelaprop. om av gen m.m. konstateras att kritik framförts mot såväl definitionen avtelefonitjänsten, som den begränsade omfattningen samhällsomfattande av tjänster. Regeringen fann vid detta tillfälle emellertid inte skäl att ändra varken definitionen eller omfattningen av samhällsomfattande tjänster. Bland annat framhölls att en för tidigt beslutad utökning kan leda till att användare och hushåll betalar för tjänster som de inte efterfrågar och att det samtidigt kan innebära en subvention till användare skulle som kunna betala marknadspriser Någon förändring omfattningen av av samhällsomfattande tjänster genomfördes därför inte. Regeringen

6 Prop. l996/97:6l s. 41 ff. 7 Prop. 1996/97:61 s. 43. s Prop. 1996/97261 S.43-44.

Behov ytterligare lagstiftningsåtgärder 275

av

framhöll i sammanhanget att en bred efterfrågan bör vara utgångspunkt för utvidgning vilka tjänster som skall omfattas.

en av

Vad gäller finansieringen samhällsomfattande tjänster uttalades

av vidare i propositionen att det uppkommer behov av ersättning for de

om samhällsomfattande tjänsterna eller dessa tjänster i framtiden till-

om handahålls fler operatörer än Telia, bör en solidarisk finansierings-

av modell väljas.

Konvergensutvecklingen kan förväntas leda till både ett ökat utbud och ökad efterfrågan multimediala produkter och tjänster. Av

en av grundläggande betydelse i detta sammanhang är den fortsatta utvecklingen infrastruktur skall bära dessa tjänster. Det kan

av som härvid finnas risk för att tillgängligheten kan komma att skilja sig mellan olika regioner i landet. Orsaken är de kostnader som en sådan utveckling infrastruktur medför. Kostnaderna kan leda till en sned-

av vridning till for regioner där investerings- och driftskostnaderna

men inte stå i proportion till förväntade intäkter ur ett marknadseko-

anses nomiskt perspektiv. Utvecklingen kan därför medföra behov av bl.a. regulativa åtgärder med avseende på omfattningen av samhällsomfattande tjänster för att säkra likvärdig tillgänglighet av multimediala

en tjänster över hela landet.

Frågan samhällsomfattande tjänster och dess finansiering är ett

om

flera utredningsområden som behandlas inom ramen for den ovan av refererade IT-infrastrukturutredningen avsnitt 12.1 .6.

12.3.2 Public service

Statens målsättningar rörande public service inom ljudradio- och TVområdet bygger uppfattningen om ljudradions och televisionens funktion massmedier i allmänhetens tjänst. l prop. l995/96:l6l

som lade regeringen fram vissa förslag angående public service-uppdragets utformning för berörda verksamheter med avseende åren 1997- 2001.9 Det följer propositionen, antogs av riksdagen ijuni 1996,

av som att innebörden public service i detta sammanhang enkelt kan sam-

av manfattas i målsättningen att säkerställa rikstäckande sändningar, redaktionell självständighet, opartiskhet och saklighet, demokratiska värden, mångfald och decentralisering, hög kvalitet, kulturansvar, minoritetsprogram, folkbildningsambitioner och speglande hela landet.

av

De verksamheter omfattas detta utgörs främst av de

som av ansvar s.k. public service-företagen Sveriges Television SVT, Sveriges Ra-

° Prop. 1995/96: l6l En radio och TV i allmänhetens tjänst 1997-2001. 1°Prop. 1995/96:16 45 ff.

s.

276 Behov av ytterligare lagstijiningsåtgärder

dio SR och Sveriges Utbildningsradio UR. Dessa verksamheter finansieras främst TV-avgiftsmedel via rundradiokontot. Syftet med denna finansieringsform är att hålla den berörda verksamheten oberoende av bidrag från utomstående. Bakom detta ligger grundtanken om att radio- och TV-sändningarna skall bedrivas självständigt i förhållande till staten och andra makt- eller intressegrupper i samhället." Den tidigare ordningen med avtal mellan staten och berörda verksamheter som fastställde den närmare innebörden av public service-uppdraget har genom införandet av radio och TV-lagen ersatts med en tillståndsordning och möjligheten att föreskriva särskilda tillståndsvillkor. Utöver SVT, SR och UR har även TV 4 krav att uppfylla särskilda villkor av public service-karaktär. TV 4 drivs emellertid som en kommersiell verksamhet och finansieras således inte med medel ur rund radiokontot.

Den miljö inom vilken statens public service-målsättningar skall realiseras har med tiden förändrats. Från att fram till slutet 1970-talet mer eller mindre ha omfattat den enda informationsförmedlingen genom ljudradio- och TV-mediema har dessa verksamheter allt mer kommit att verka en konkurrensutsatt marknad med flera aktörer och alternativa distributionssätt såsom kabel-TV och satellit.

Konvergensutvecklingen är en viktig faktor som förstärker den beskrivna utvecklingen och ytterligare förändrar den miljö inom vilken statens public service-målsättningar skall realiseras. Detta visar sig bl.a. genom ett ökat antal TV-kanaler med olika typer av innehåll. Samtidigt utvecklas TV-mediet till att förmedla andra tjänster än traditionella TVprogram och andra medier till att förmedla TV-liknande tjänster. Ljudradiomediet är på väg att utvecklas på liknande sätt. Vidare tillkommer alternativa massmedietjänster som delvis konkurrerar delvis samverkar med de traditionella ljudradio- och TV-medierna, t.ex. olika Internetbaserade tjänster.

Konvergensutvecklingen aktualiserar härigenom i allra högsta grad frågor rörande vilka tjänster skall omfattas statens mål på public

som av service-området samt hur dessa målsättningar skall realiseras och finansieras.

Prop. 1988/89:18 s. 23.

Behov ytterligare lagstiftningsâtgärder 277

av

12.3.3 Presstöd

Syftet med presstödet är att främja allsidig nyhetsförmedling och

en opinionsbildning genom att värna mångfalden dagstidningsmarknaden. För att åstadkomma detta är presstödet avsett att främja konkur-

mellan dagstidningar och förekomsten av monopolbrytande, rens kompletterande dagstidningar, i båda fallen framför allt den regionala marknaden, samt vidare stödja en bred spridning av dagstidningar.

Konvergensutvecklingen har medfört möjlighet att bedriva nyhetsförmedling och opinionsbildning andra medier än t.ex. traditio-

genom nella dagstidningar. Inte minst märks detta genom framväxten av elektroniska alternativ och komplement till det tryckta mediet i form

webbplatser på Internet. Det handlar här om initiativ såväl inom som av

för traditionella dagstidningsverksamheter. utom ramen

Elektroniska skrifter kan i princip erhålla presstöd under samma förutsättningar gäller för tryckta skrifter. Emellertid kan dessa för-

som utsättningar svåra att uppfylla. Inte minst kan det vara svårt att få

vara

tillräcklligt stor abonnerad upplaga. Det är t.ex. oklart hur begrepp en

upplaga, spaltmeter och täckningsgrad skalltolkas för elektroniska som skrifter avsnitt 9.7. Om möjligheten för elektroniska skrifter att

se

erhålla presstöd skall reell, kan användningen dessa begrepp

vara av behöva ses över.

12.4 Slutsats

Genomgången i de föregående avsnitten visar flera områden där konvergensutvecklingen väcker frågeställningar rörande det eventuella behovet ytterligare eller modifierad lagstiftning för att säkerställa ytt-

av randefrihet, tillgänglighet och mångfald samt för att motverka skadliga konkurrensbegränsningar. Utöver nuvarande såväl allmänna som särskilda reglering redogörs även för aktuella lagförslag och pågående arbeten berör flera dessa områden. Det handlar här framför allt

som av

den lagstiftningen allmänhetens tillgång till innehåll genom om nya om televisionen och hanteringen exklusiva rättigheter, mediekoncentra-

av tionskommitténs lagförslag i förhållande till ägarkoncentrationer och olika samverkansformer på medieområdet, Digital-TV-kommitténs uppföljning införandet digitala TV-sändningar i marknätet i rela-

av av tion till eventuella frågor multiplexering, navigationssystem och

om

2 Jfr prop. 1996/97:3 s. 165-167.

278 Behov av ytterligare lagstiftningsåtgärder

system för åtkomstkontroll samt IT-infrastrukturutredningens arbete som bl.a. omfattar frågor relaterade till samhällsomfattande tjänster.

Min uppfattning är att det finns skäl att visa försiktighet med att införa ny lagstiftning ett område som i så stor utsträckning präglas av förändring och osäkerhet om vart utvecklingen är väg. Detta innebär dock inte att det inte kan finnas skäl till ytterligare lagstiftningsåtgärder

de områden som här redovisas. Jag har emellertid inte funnit tillräckliga skäl för att inom ramen för den föreliggande utredningen föreslå konkreta lagstiftningsâtgärder. Det gäller bl.a. i förhållande till frågan om konvergensutvecklingens konsekvenser för den föreslagna mediekoncentrationslagens tillämpningsområde i samband med detta förslag påpekade Mediekoncentrationskommittén att den tekniska utvecklingen och kommande överväganden i konvergensfrågor kan komma att göra det nödvändigt att utvidga tillämpningsområdet till nya verksamheter. Med beaktande av resultatet från pågående utredningar bör utvecklingen på detta och övriga områden behandlas ovan dock noga

som följas. Utöver en generell uppföljning av dessa områden vill jag särskilt peka på behovet närmare överväganden följande två områden.

av

Public service: Konvergensutvecklingen kan förväntas medföra ett större medieutbud genom alternativa distributionskanaler. I den offentliga debatten anförs inte sällan detta som skäl för att behovet av en aktiv public service-politik ljudradio- och televisionsområdet minskar. Det är emellertid min uppfattning att konvergensutvecklingen snarare ökar än minskar detta behov. De kommersiella krafterna kan intei alla avseenden förväntas tillfredsställa varken tillgänglighet eller mångfald där detta inte har kommersiell bärighet. Vidare kommer det i ljuset

en av den fortsatta utvecklingen tvärtom att vara än viktigare än tidigare att garantera en radio- och TV-verksamhet som i möjligaste mån är oberoende av kommersiella intressen och överväganden i sin informationsförmedling och annan programverksamhet. Jag anser därför att det bör utredas närmare hur den fortsatta konvergensutvecklingen påverkar utformningen, omfattningen och finansieringen public service i

av framtiden och med vilka verkningsmedel detta skall åstadkommas.

Presstöd: Det bör närmare övervägas i vilken utsträckning elektroniska medier kan omfattas av presstödet och vilka behov av förändringar i presstödsförordningen detta kan medföra. Jag syftar här dels på tidningsföretag som ger ut driftsstödsberättigade dagstidningar och dessutom framställer elektroniska utgåvor tillgängliga som webb-sidor

Internet, dels dagstidningar, som i en framtid kan komma att framställas enbart i elektronisk form och som bedöms värdefulla från de synpunkter, som ligger bakom presstödet.

13 Det fortsatta arbetet med

konvergensfrågorna

1 1

Utgångspunkter

Enligt direktiven skall jag lämna förslag till hur det fortsatta arbetet med konvergensfrågoma bör bedrivas. Jag har tolkat mitt uppdrag i huvudsak uppgift att kartlägga och identifiera problem som en men också anvisa möjliga lösningar. Med denna utgångspunkt har jag i mina överväganden konstaterat att det föreligger behov samordning av av lagstiftningen för ljudradio, television och televerksamhet. Jag gör i samband härmed bedömningen att utveck-lingen mot konvergens kommer att fortsätta. l vilken utsträckning och riktning detta kommer att ske avhåller jag mig från att ha en bestämd uppfattning Jag nöom. jer mig här med att konstatera att de rättsliga problem konversom gensutvecklingen medför, och som påvisas vid genomgången gälav lande rätt, snarare kommer att förstärkas än att avta. Syftet med en samordning bör att avhjälpa de gränsdragningsvara och tolkningsproblem som påvisats vid tillämpningen gällande rätt av och att om möjligt utveckla regelstruktur på ett bättre sätt än i en som dag främjar utvecklingen och samtidigt utgör effektivt instruett mer ment för att uppfylla de politiska målsättningar är aktuella i detta som sammanhang. Mot bakgrund de gränsdragningsproblem konav som vergensutvecklingen medför anser jag att detta syfte bäst främjas genom en strävan mot att åstadkomma en så långtgående gemensam horisontell reglering av ljudradio, TV och televerksamhet möjsom ligt. Jag har härvid funnit att de bästa förutsättningarna för horisontell en reglering torde föreligga på området för infrastruktur vilket även synes ligga i linje med vad framgår kommissionens meddelande som av om konvergens och vad flertalet av de svenska remissinstanserna har gett uttryck för, se avsnitt 11.6.6. Detta ställningstagande bygger på en analys där jag tagit utgångspunkt i utformningen gällande rätt och att av rådande regleringsbehov kvarstår. Konvergensutvecklingen kan emellertid påverka såväl förutsättningarna för dessa regleringsbehov de som medel med vilka regleringens syften skall uppnås. Det har dock inte funnits utrymme inom för den föreliggande utredningen att i ramen detta avseende nämnare pröva alternativa regleringsmodeller. Detta bör göras, bl.a. för att närmare utreda möjligheterna att, utöver det in-

10 19-0366Konvergens . . .

280 Det fortsatta arbetet med konvergensfidgorna SOU l999:55

frastrukturella regleringsområdet, åstadkomma en gemensam reglering för tjänster.

Regleringen innehåll berör inte möjligheten att samordna telela-

av

med radio- och TV-lagen. De problem som konvergensutgen vecklingen medför i detta avseende berör i stället utformningen av och förhållandet mellan YGL, innehållsrelaterad medielagstiftning och innehållsrelaterad allmän lagstiftning. De konvergensproblem som uppstår i detta sammanhang förutsätter framför allt att rådande begreppsstrukturer och definitioner över så att respektive tillämp-

ses ningsområde överensstämmer med de ändamål som avses. Några reella förutsättningar för samordning den gällande innehållsrela-

en av nu terade medielagstiftningen i bestämmelser föreligger inte

gemensamma enligt min mening. Däremot kan konvergensutvecklingen förväntas medföra stora förändringar medielandskapet, bl.a. de sätt som olika

av typer innehåll förmedlas och blir tillgängligt på. Detta kan i sin tur

av förändra förutsättningarna för hur de här aktuella behoven skall tas till-

Mot bakgrund de starka skyddsintressen här gör sig gälvara. av som lande jag det därför angeläget att noga följa denna utveck-

anser som ling. Detta för att närmare förstå vilka konsekvenser konvergensutvecklingen har i detta avseende och för att kunna anpassa lagstiftningen därefter.

När det gäller behovet ytterligare lagstiftning för att säkerställa

av yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald samt för att motverka skadliga konkurrensbegränsningar, har jag inte funnit tillräckliga skäl för att inom för den föreliggande utredningen föreslå konkreta lagstift-

ramen ningsâtgärder. Däremot bör den fortsatta utvecklingen de här aktuella områdena följas. Olika utredningar arbetar för närvarande

noga med frågor i flera avseenden är relevanta i detta sammanhang. Vad

som gäller tillgänglighet och mångfald jag att det finns särskilda skäl

anser att nämnare utreda dels vilka krav konvergensutvecklingen ställer utformningen, omfattningen och finansieringen av public service i framtiden och med vilka verkningsmedel detta skall åstadkommas, dels i vilken utsträckning elektroniska medier kan omfattas av presstödet och vilka behov förändringar i presstödsförordningen detta kan med-

av föra.

I det fortsatta arbetet med konvergensfrågoma måste särskild hän-

tas till de begränsningar i möjligheten att lagstifta som följer av syn överordnade regler och internationella förpliktelser. Det handlar här främst de begränsningar följer av YGL samt Sveriges förplik-

om som telser enligt EG-rätten och, i fråga användningen av radiofrekven-

om

den internationella telekonventionen och radioregle-mentet. I förser, hållande till EU gäller detta särskilt det intensiva arbete med konvergensfrågor olika perspektiv bedrivs inom kommissionen. Detta

som ur

Det fortsatta arbetet med konvergensfrågoma 281

arbete har naturligtvis till yttersta syfte att lägga en gemensam grund för behandlingen av konvergensfrågoma inom hela unionen. Detta innebär att det fortsatta arbetet med konvergens-frågorna i Sverige i stor utsträckning måste relateras till en utveckling som vi inte själva fullt ut råder över men däremot har möjlighet att påverka.

13.2 Hur det fortsatta arbetet bör bedrivas

De problemställningar som konvergensutvecklingen medför är omfattande och synnerligen komplexa. Detta avspeglar sig inte minst i att flera departement berörs de frågor här är aktuella. Kultur-

av som ministern har tillkallat Konvergensutredningen, och Kulturdepartementet är naturligtvis i hög grad berört med tanke att mediefrågoma handläggs där. Också det nya Näringsdepartementet, i sig inneslu-

som ter det tidigare Kommunikationsdepartementet, är självfallet också berört, inte minst med tanke på att telefrågorna handläggs i departementet. Vidare är Justitiedepartementet berört genom sambandet mellan regleringen i tryckfrihetsförordningen och yttrande-frihetsgrundlagen å ena sidan och regleringen i de olika lagstiftnings-komplexen, har

som betydelse för konvergensfrågoma, å andra sidan.

Den övergripande karaktären konvergensfrågoma har visar sig

som även genom den långa rad av utredningar som berör frågor av betydelse i detta sammanhang. Några av dessa har lagt fram förslag, ännu

som inte föranlett åtgärder regering och riksdag, andra arbetar för närva-

av rande: Utredningen om den lokala radion SOU 1999:14 liksom Mediekoncentrationskommittén SOU 1999:30 har nyligen lagt fram sina förslag. Digital-TV-kommittén dir. 1997:134 och IT-infrastrukturutredningen dir. 1998:61 arbetar med frågor av stort intresse för konvergensproblem. Nyligen har regeringen också tillkallat en parlamentariskt sammansatt kommitté, bl.a. skall analysera behovet

som av och förutsättningarna för en mer teknikoberoende grundlagsreglering av yttrandefriheten dir. 1999:8. Också Rådet mot skadliga våldsskildringar U 1990:03 arbetar med frågor, är stort intresse i

som av detta sammanhang.

Förslag

På grund av komplexiteten i frågeställningarna och konvergensområdets gränsöverskridande karaktär anser jag det av synnerlig vikt att det fortsatta arbetet med konvergensfrågoma samordnas. Utöver det arbete som sker inom ramen för pågående utredningar och de initiativ

282 Det fortsatta arbetet med konvergensfrågorna

och åtgärder mina slutsatser i övrigt kan föranleda inom ramen för

som respektive departementsområde, föreslår jag därför att det fortsatta arbetet samordnas inom för departementsövergripande bered-

ramen en ning, eventuellt med parlamentariskt inslag. Beredningens uppgift bör utifrån ett övergripande perspektiv och rådande politiska målsättningar bl.a. att utarbeta underlag för val samordningsstrategi och ge-

vara av nomförandeplan, där bl.a. arbetet inom pågående utredningar och inom EU beaktas.

Avslutningsvis säger erfarenheten från mitt utredningsuppdrag klart och entydigt att den tekniska utvecklingen mot fortsatt konvergens

en är inne i intensiv fas. Det är min uppfattning att Sverige ligger för-

en hållandevis långt framme vad gäller arbetet med konvergensfrågoma och att detta goda möjligheter att aktivt delta och påverka det

ger oss fortsatta arbetet inom framför allt EU. Jag vill därför understryka vikten

att den mig föreslagna beredningen tillsätts skyndsamt. av av

Kommittédirektiv

741W

lill

WW

W

Samordning av lagstiftning för radio, TV Dir.

och televerksamhet 1997:95

Beslut vid regeringssammanträde den 3 juli 1997

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas för att utreda behovet av, förutsättningarna för samt konsekvenserna av en samordning lagstiftningarna för

av ljudradio, television, övrig radiokommunikation och televerksamhet, med utgångspunkt i att lagstiftningen bör underlätta utvecklingen

av elektroniska infonnationstjänster och ta tillvara medborgarnas, näringslivets och samhällets olika behov med avseende sådana tjänster.

Utredaren skall också bedöma det behövs ytterligare lagstiftning

om för att säkerställa yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald inom

området för elektroniska informationstjänster samt för att motverka skad-

liga konkurrensbegränsningar.

Utredaren skall lämna förslag till hur det fortsatta arbetet i dessa frågor bör bedrivas.

Till grund för utredarens bedömningar skall ligga beskrivning

en av hur de elektroniska informationstjänsterna utvecklas analys i

samt en av vilken mån nuvarande lagstiftning för ljudradio, television, övriga radiokommunikationer och televerksamhet är tillämplig på olika elektroniska informationstjänster samt hur lagstiftningen påverkar utformningen, användningen och distributionen av elektroniska informationstjänster.

Uppdraget skall redovisas senast den 31 oktober 1998.

Bakgrund

Den tekniska utvecklingen har inneburit att olika slag innehåll såsom

av text, stillbilder, ljud och rörliga bilder kan hanteras samtidigt och förmedlas genom olika slag distributionssystem. Denna utveckling har

av möjliggjorts genom digitaliseringen, dvs. omvandlingen alla typer

av av

284 Bilaga 1

signaler till binära enheter "ettor och nollor" samt att överföringskapaciteten i distributionssystemen ökat dramatiskt.

Det finns flera olika sätt att distribuera en digital signal, t.ex. genom särskilda nät för datakommunikation, telefonnät, kabel-TV-nät, satellitutsändning eller teknik för marksänd television och radio. Tjänster

tidigare har varit hänvisade till viss distributionsteknik kan därsom en för nå sina konsumenter olika vägar. Tekniken gör det t.ex. möjligt att "tala i telefon" via Internet och att "se på TV" via telefonnätet. Utvecklingen på IT-området kan även påverka samhället inom andra områden, t.ex. att skickar och tar emot elektronisk post som al-

som man ternativ till vanliga brev eller sköter sina bankaffärer över Internet som alternativ till att besöka ett bankkontor. En allmän utbredning av elektronisk handel kan också komma att förändra samhället.

En konsekvens denna utveckling är att gränserna mellan

annan av olika traditionella tjänster blir otydliga. Exempelvis kan skillnaden

mer bli mindre klar mellan de tjänster där innehållet sänds ut initiativ av ett sändarforetag, och individuellt beställda tjänster, där mottagaren beordrar att ett visst innehåll skall sändas ut.

Som illustration två tjänster i användarens ögon ter sig li-

en av som ka faller sin sida definitionsgränsen, kan s.k. be-

men som på var av ställ-TV video demand och s.k. falsk beställ-TV near video on de-

on mandnämnas. Med beställ-TV betecknas verksamhet där en kund

en kan beordra att ett visst TV-program sänds till henne eller honom. En sådan tjänst kan inte riktad till allmänheten eftersom den som

anses sänder inte utan särskild begäran från mottagarna riktar sändningen till dem. Denna tjänst omfattas inte av radio- och TV-lagen 1996:844. "Falsk beställ-TV" innebär att program sänds ut parallellt med

samma t.ex. 10 minuters tidsforskjutning. Därmed kan en illusion skapas av att det är beställaren bestämmer när programmet skall börja. Denna

som tjänst torde dock omfattas radio- och TV-lagen 1996:844 eftersom

av det är den för utsändningen bestämmer att ett visst pro-

som svarar som

skall sändas ut till dem väljer en viss sändningskanal prop. gram som 1995/96: 65.

160 s.

Aktuella författningar

Det finns idag ett stort antal lagrum som på ett eller annat sätt inverkar på tillhandahållandet av elektroniska inforrnationstjänster. Utöver yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen, telelagen, lagen om radiokommunikation och radio- och TV-lagen påverkar även annan lagstiftning, bl.a. immaterialrättens, avtalsrättens och konsumenträttens områden.

Bilaga 1 285

Grundlagar

Till skydd för yttrandefriheten finns yttrandefrihetsgrundlagen,

som bl.a. tillförsäkrar medborgarna rätten gentemot det allmänna att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter ivilket ämne

helst. Även tryckfrihetsförordningen kan tillämplig innesom vara när hållet i tryckta skrifter överförs på elektronisk väg. Mediekommittén har nyligen avgivit betänkandet Grundlagsskydd för medier SOU

nya 1997:49 som behandlar tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämplighet för nya medier.

Allmän lagstiftning

Allmän lagstiftning, t.ex. brottsbalken, lagen 1960:729 upphovs-

om rätt till litterära och konstnärliga verk upphovsrättslagen, marknadsföringslagen 1995:450 och konkurrenslagen l993:20, är tillämplig på olika former av elektroniska informationstjänster.

Radio- och TV-lagen

För radio- och TV-tjänster finns en omfattande reglering. I radio- och TV-lagen 1996:844 finns föreskrifter sändningar ljudradio-

om av och TV-program är riktade till allmänheten och avsedda att tas

som emot med tekniska hjälpmedel. En sändning riktad till allmänhe-

anses ten endast om den samtidigt och utan särskild begäran är tillgänglig för vem som helst som vill ta emot den. Definitionen innebär bl.a. att kommunikationen mellan enskilda utesluts. Radio- och TV-lagen innehåller regler för innehållet i ljudradio- och TV-sändningar, bl.a. vad gäller demokratiska värderingar, skydd för barn samt europeiska

programkvoter.

Vidare finns regler om reklam och annonsering. Dessa regler

annan avser bl.a. mängden reklam i ljudradio- och TV-sändningar, hur reklam får sättas in i TV-sändningar och förbud mot TV-reklam riktad till barn under tolv år. Radio- och TV-lagen innehåller också regler till-

om ståndsplikt för vissa trådlösa ljudradio- och TV-sändningar samt

om registreringsplikt för den som bedriver icke tillståndspliktig sändningsverksamhet. För den lokala radion finns regler i lokalradiolagen 1993:120.

För tjänster som inte omfattas radio- och TV-lagen, t.ex. olika

av former teletjänster, finns inga regler för innehållet utöver vad

av som

följer av allmän lagstiftning.

286 Bilaga 1

Lagen om radiokommunikation

Den tekniska sidan av radiokommunikationen regleras i lagen 1993:599 radiokommunikation. Lagen innehåller bestämmelser

om

innehav och användning av radioanläggningar och om användning om

radiovågor för kommunikation. Bestämmelserna syftar till att främja av att möjligheterna till radiokommunikationer och andra sätt att använda radiovågor utnyttjas effektivt. Vid tillämpningen av lagen skall radiokommunikationens betydelse for yttrandefriheten och informationsfriheten beaktas särskilt.

Telelagstiftning

Bestämmelser televerksamhet finns i telelagen 1993:597. Riksda-

om gen har under våren 1997 med anledning av propositionen prop. 1996/97:61 Översyn telelagen 1993:597 m.m. antagit omfattande

av ändringar i lagen. Huvudsyftet med ändringarna var dels att anpassa lagen till den dynamiska utvecklingen marknaden. Ändringarna avsåg bl.a. att förtydliga de telepolitiska målen, att göra lagstiftningen

konkurrensneutral samt att anpassa regleringen till EG-regelverket. mer Med televerksamhet i lagen, efter antagna ändringar, förmedling

avses av telemeddelanden via telenät eller tillhandahållande av nätkapacitet, dock inte utsändning till allmänheten av program i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket första meningen yttrandefrihetsgrundlagen. Telelagen innehåller också bestämmelser om bl.a. anmälningsplikt och tillståndsplikt för olika slag av televerksamhet, om teletaxor samt om samtrafikskyldighet.

EG-reglering

Inom televisionen finns direktivet 89/552/EG om samordning av vissa bestämmelser fastställts i medlemsstaternas lagar och andra for-

som fattningar utförandet sändningsverksamhet för television "TV

om av utan gränser". Det omfattar inte kommunikationstjänster som tillhandahåller data eller andra meddelanden som efterfrågas individuellt såsom telefax, databaser och andra liknande tjänster. Som exempel på ett nytt fenomen emellertid faller under direktivet nämner kommis-

som sionen "near video on demand" KOM 9457 slutligt, s. 25.

Direktivets syfte är att främja den fria rörligheten av TV-sändningar inom gemenskapen. Det sker genom att sändarländema åläggs att iaktta vissa minimiregler artikel 3.2, samtidigt som mottagarländema förpliktigas att acceptera sändningar uppfyller dessa minimikrav

som artikel 2.2. Medlemsländema har emellertid rätt att tillämpa strängare

Bilaga 1 287

regler programföretagen artikel 3.1. Direktivet innehåller

för de egna vidare regler om främjande av distribution och produktion av europeiska TV-program, TV-reklam och sponsring, skydd för minderåriga samt rätt till beriktigande.

Direktivets regler är införlivade i svensk lagstiftning genom bl.a. radio- och TV-lagen. Ett reviderat direktiv med i stort sett samma regler antogs av Europaparlamentet och rådet i juni 1997.

Vidare finns ett direktiv 95/47/EG om tillämpning av standarder för sändning av televisionssignaler. Direktivets syfte är att främja utvecklingen avancerade televisionstjänster. Det innehåller föreskrifter om

av tekniska standarder samt bestämmelser om hur olika aktörer skall handla i förhållande till varandra. En departementspromemoria om genomförande av EG:s direktiv om TV-standarder Ds 1997:21 har nyligen remissbehandlats.

Vad gäller televerksamheten har ett flertal rättsakter beslutats inom

för den pågående liberaliserings- och harmoniseringsprocessen ramen som innebär att telemarknadema inom EG skall vara liberaliserade senast den 1 januari 1998. 1juni 1990 antogs två direktiv som är grundläggande för denna Rådets direktiv 90/387/EEG av den 28 juni

process: 1990 upprättandet den inre marknaden för teletjänster genom att

om av tillhandahålla öppna nät, det s.k. ONP-ramdirektivet, och kommissionens direktiv 90/388/EEG av den 28 juni 1990 om konkurrens på marknaderna för teletjänster, det s.k. tjänstedirektivet.

Syftet med ONP-ramdirektivet harmoniserade princip-

är att genom er och villkor skapa en marknad för konkurrerande leverantörer av teletjänster. Med ramdirektivet som grund har tre direktiv antagits: Rådets direktiv 92/44/EEG av den 5 juni 1992 om tillhandahållande av öppna nät för förhyrda förbindelser och Europaparlamentets och rådets direktiv 95/62/EG den 13 december 1995 om tillhandahållande av öppna

av nät ONP för taltelefoni. Europaparlamentet och rådets väntas inom kort även anta ett direktiv om samtrañk.

Direktivet tillhandahållande av öppna nät för förhyrda förbindel-

om

fastställer att inga tekniska restriktioner får finnas för anslutning av ser olika förhyrda förbindelser med varandra eller till ett allmänt tillgängligt telenät. Syftet är att säkerställa att alla användare har tillgång till förbindelser från åtminstone en operatör.

Syftet med taltelefonidirektivet är bl.a. att uppnå harmoniserade villkor för tillhandahållande taltelefoni inom gemenskapen. Direkti-

av vet innehåller bl.a. bestämmelser för abonnemangsavtal, taxe- och debiteringsprinciper, kostnadsredovisning, nummerupplysningstjänster, telefonautomater och telefonkort.

Under år 1997 väntas dels Europaparlamentet och rådet anta ett direktiv ändringar i ONP-ramdirektivet och i direktivet om förhyrda

om

288 Bilaga 1

förbindelser, dels rådet anta en gemensam ståndpunkt om ett nytt lefonidirektiv i syfte att direktiven till en liberaliserad tele-

anpassa marknad fr.0.m. år 1998.

Det kommande direktivet om samtrafik, som även inkluderar principer för finansiering av samhällsomfattande tjänster, preciserar de skyldigheter som skall gälla för medlemsländerna att öppna de allmänt tillgängliga telenäten för samtrafik med andra operatörer, såväl från det egna landet som från andra medlemsländer. Principer anges för hur kostnader för samtrafik skall beräknas samt hur eventuella kostnader för samhällsomfattande tjänster skall fördelas.

Ett annat grundläggande direktiv för en liberaliserad telemarknad är direktiv 97/13/EG om gemensamma ramar för tillståndsgivning inom telekommunikationsområdet. Direktivet syftar till att skapa ett övergripande regelverk för allmänna auktorisationer och individuella tillstånd att bedriva televerksamhet.

I den mån audiovisuella informationstjänster tillhandahålls i kommersiella former omfattas de av artiklarna 85 och 86 iRomfördraget. I dessa regleras vilka samverkansformer som är förbjudna grund av deras konkurrenssnedvridande effekter respektive förbjuds missbruk av dominerande ställning på den gemensamma marknaden.

De ovan angivna nya rättsaktema skall vara genomförda i medlemsstaternas rättsordningar den l januari 1998.

Aktuella frågor

Statens roll

Regeringen har i propositionen om åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik prop. l995/96:125 IT-propositionen pekat ut Sveriges fortsatta väg i informations- och kunskapssamhället.

I IT-propositionen anges att kommunikationspolitiken skall inriktas

att främja en god IT-användning genom att säkerställa att infrastrukturen utvecklas till väl fungerande allmänna plattformar för att stödja produktion, konsumtion, rekreation m.m. och utveckling av nya tjänster. Målet är att skapa flexibilitet och frihet i tillämpningarna. Staten har dock det slutliga och övergripande ansvaret för att den fysiska infrastrukturen är effektiv, rikstäckande och allmänt tillgänglig.

Statens roll på massmedieområdet är att stödja och stimulera mångfald och reella yttrandefrihetsmöjligheter, garantera massmediemas oberoende samt säkerställa tillgängligheten till massmedierna. Medierna är en av de viktigaste kulturbärama. De har därför stor betydelse för förverkligandet av den nationella kulturpolitiken, som bl.a. har till mål

Bilaga 1 289

att värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda den.

De övergripande målen för den statliga telepolitiken är att enskilda och myndigheter i landets olika delar skall ha tillgång till effektiva telekommunikationer. Detta innebär att telekommunikationema skall bidra till regional balans, att de skall öppna och flexibla, att de skall bi-

vara dra till ett effektivt resursutnyttjande i samhället samt att de i sig skall vara effektiva.

Den tekniska utvecklingen har inneburit att önskemålen att för andra tjänster än rundradio att få tillgång till frekvenser som i dag används för rundradio har ökat i omfattning.

Statens roll i inforrnationssamhället måste fortlöpande ses över med avseende på yttrandefrihets- och mångfaldsaspektema samt de åtaganden som staten har kommunikationsområdet, men även andra områden påverkas av utvecklingen. En ökad efterfrågan elek-

som troniska informationstjänster som alternativ till mer traditionella tjänster kan förändra inte bara situationen kommunikationsområdet, utan även omfattningen statens och tilldelade resurser andra

av ansvar områden. Detta kan medföra såväl ett behov av förändring av vissa åtaganden att lagstiftningen på berörda områden behöver förändras.

som

De tekniska förutsättningarna för en integrerad tele- och radio- och TV-verksamhet finns, som tidigare nämnts, redan i dag. I propositionen om översyn av telelagen 1993:597 m.m. har regeringen aviserat att en utredning skall tillsättas för att utreda behovet av och förutsättningarna för samordning lagstiftningen för ljudradio, television och tele-

en av verksamhet. Det är dock inte bara dessa regelverk som har betydelse för utvecklingen av elektroniska informationstjänster. Utöver tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen påverkar även annan lagstiftning, bl.a. på immaterialrättens, konsumenträttens och avtalsrättens område, i hög grad villkoren för elektroniska informationstjänster. Dessa måste således också tas i beaktande. En aspekt som måste beaktas är skyddet för medborgarnas personliga integritet.

Innehållsreglering

Som tidigare nämnts har den tekniska utvecklingen medfört att tjänster

tidigare varit hänvisade till viss distributionsteknik kan nå sina som en konsumenter på olika vägar. Medan det för användarna saknar betydelse vilken väg informationen distribueras, kan leverantörens val påverkas vilken lagstiftning som gäller för ett visst distributionssätt.

av Detta kan skapa oönskade effekter bl.a. när det gäller de skyddsintres-

ligger bakom de särskilda regler för mediernas innehåll som sen som

290 Bilaga 1 SOU l999z55

vuxit fram. En utveckling som begränsar flexibiliteten i tillämpningama är heller inte önskvärd.

Som framgår av ovanstående översiktliga redogörelse finns det en skillnad i fråga lagstiftningen mellan radio- och TV-tjänster, där det

om finns en reglering framför allt i fråga om innehåll och nyare audiovisuella tjänster är tillgängliga på individuell beställning. För de sist-

som nämnda tjänsterna finns inte någon särskild lagstiftning med innehållsregler. För de tjänster växer fram i gränslandet mellan traditionella

som radio- och TV-tjänster och individuella tjänster kan det vara oklart vilka regler som gäller.

Inom EU bedrivs på ett flertal områden arbete med frågor som rör medier och kommunikation. Som ett exempel kan nämnas att EGkommissionen hösten 1996 publicerade en grönbok om skyddet av minderåriga och den mänskliga värdigheten inom de audiovisuella tjänsterna och infonnationstjänstema. Efter remissbehandling har Kulturdepartementet avgivit ett yttrande till kommissionen den 6 mars 1997. En arbetsrapport från kommissionen presenterades vid ett ministerrådsmöte den 30 juni 1997.

Informationsspridning

Den tekniska utvecklingen har medfört förändningar inom medie- och informationsbranschen. l dag kan både enskilda och företag i egen regi skapa, bearbeta, distribuera och presentera information. Ur ett yttrandeoch infonnationsfrihetsperspektiv är det angeläget att den som vill sprida information har möjlighet att nå allmänheten, liksom det är vik-

en tigt att de som vill ta del av informationen har möjlighet till detta, utan att hämmas genom skadliga konkurrensbegränsningar.

Uppdraget

En särskild utredare tillkallas med följande uppdrag.

Utredaren skall beskriva utvecklingen av elektroniska informationstjänster med syfte att identifiera såväl befintliga som nya sådana tjänster kort respektive lång sikt kan antas få betydande inver-

som kan samhället och därmed påverka bedömningen av frågan om samordning och eventuell harmonisering av här aktuell lagstiftning.

Utredaren skall kartlägga och analysera i vilken mån nuvarande lagstiftning för ljudradio, television, övriga radiokommunikationer och televerksamhet är tillämplig på olika elektroniska inforrnationstjänster samt hur lagstiftningen påverkar utformningen, användningen och distributionen av elektroniska informationstjänster.

Bilaga 1 291

Utredaren skall utifrån analysen bedöma om det behövs en samordning lagstiftningen för ljudradio, television, övrig radiokommunika-

av tion och televerksamhet samt utreda förutsättningarna för och konsek-

sådan samordning. Detta skall ske med utgångspunkt i venserna av en att lagstiftningen bör underlätta utvecklingen elektroniska informa-

av tionstjänster och ta tillvara medborgarnas, näringslivets och samhällets olika behov med avseende sådana tjänster.

Utredaren skall också bedöma det behövs ytterligare lagstiftning

om för att säkerställa yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald inom området för elektroniska informationstjänster samt för att motverka skadliga konkurrensbegränsningar.

Utredaren skall lämna förslag till hur det fortsatta arbetet i dessa frågor bör bedrivas.

Arbetsformer

Utredaren skall samråda med representanter för organisationer och företag inom berörda sektorer samt med berörda myndigheter, däribland IT-kommissionen SB 1995:01 och dess rättsliga observatorium. Utredaren skall vidare samråda med Rådet för mångfald inom massmedi-

Ku 1995:01, Distansutbildningskommittén U 95:07, Rådet U erna 1990:03 mot skadliga våldsskildringar samt Konkurrensverket.

Utredaren skall följa och beakta den fortsatta beredningen av Mediekommitténs betänkande Grundlagsskydd för nya medier SOU 1997:49.

Utredaren skall följa och beakta det pågående arbetet inom EU. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 oktober 1998.

För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:24 samt redovisa konsek-

för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. venser 1996:49.

från AB till Utdrag ur rapport Telia Research

avseende bl.a. den

Konvergensutredningen tekniska bakgrunden

Denna bilaga omfattar utdrag rubricerade rapport och berör olika

ur former konvergens: nätkonvergens, tjänstekonvergens, apparat-

av konvergens och marknadskonvergens. I förhållande till den ursprungliga rapporten har språklig redigering och vissa smärre for-

en ändringar gjorts mot bakgrund synpunkter som inkommit på mate-

av rialet under arbetets gång.

INNEHÅLL

Nätkonvergens l.l Nätens funktionella nivåer 1.2 Nätens fysiska uppbyggnad 1.3 Paketformedlande och kretskopplade nät 1.4 överföringskapacitet och interaktivitet 1.5 Kommunikationskedjan 1.6 Internet

2. Tjänstekonvergens 2.1 Möjliga indelningsgrunder 2.2 Kommunikationstjänster 2.3 Informationstjänster

Apparatkonvergens 3.1 Några exempel apparatkonvergens

4. Marknadskonvergens 4.1 Värdekedjor 4.2 Några exempel på marknadskonvergens

294 Bilaga2

Nätkonvergens

1.1 Nätens funktionella nivåer

En första möjlig uppdelning av olika nät är att utgå från s.k. funktionella nivåer, dvs. nätens principiella uppbyggnad. Det handlar då

om transportnät, accessnät, användamära lokala nätverk LAN och terrninaler. I kommunikationskedjan utgörs det i modellen kallas kanal

som av både accessnät och transportnät, se figur

Mottagare4 Sändare

________________________________

Access- Transportnät Access-

nät nät

Figur Delavkømmunikationxmudell.

I en tänkt kedja från en användare till en annan används terminal

en exempelvis en vanlig telefon för att koppla användaren mot det aktuella nätet telefonnätet. Den del nätet är närmast användaren

av som kallas för accessnät. Detta används sedan för att koppla vad i det

som här exemplet är ett telefonsamtal till växel där ett flertal samtal

en samlas och skickas vidare det s.k. transportnätet. När samtalet når sin destination kopplas det återigen ut på accessnätet för att nå mottagaren via en terminal. Användamära nät LAN som inte återfinns i

exemplet avser nät inom rum och fastigheter som exempelvis lokala nät mellan datorer.

’ Hur sådan kedja ut varierar från tjänst till tjänst. Det skillnad

en ser är t.ex. en TV-utsändning och ett telefonsamtal. Diskussionen här utgår från ett telefonsamtal.

1999:55 Bilaga2 295 SOU

Det viktigaste påpekandet i anslutning till denna uppdelning är att länge huvudsakligen har transporterat information i ditransportnäten gital form och teknikutvecklingen gör att också accessnäten i allt att nu till digital information. högre grad anpassas

1.2 Nätens fysiska uppbyggnad

De flesta transportnät är uppbyggda kablar med optisk fiber. Detta av gäller naturligtvis inte distributionsnätet förmarksänd TV och ljudradio eller mobiltelenätet är baserade på radiolänkteknik riktad rasom en diosignal mellan två parabolantenner. Mellan de olika accessnäten finns däremot teknisk skillnad där det framför allt är möjligt att tala en fyra olika tekniker: satellit, marksänd radio, koppartråd och koaxiom alkabel. Traditionellt finns också koppling mellan olika tjänster och en dessa fyra olika nät-infrastrukturer. Fast tele går via en koppartråd, kabel-TV via koaxialkabel, mobil tele och utsändning TV och ljudraav dio via marksänd radio och satellit-TV via satellitsändningar som rent tekniskt är form radiosändningar. en av

Med anledning konvergensutvecklingen sker förändringar i vilka av nu tjänster kan fördelas över ett visst nät. För tjänster som tidigare som varit beroende fast fysisk förbindelse kabel något slag för av en en av anslutning terminal till transportnätet har introducerats trådlöav en nu lösningar. Mobiltelefoni, marksänd TV och ljudradio samt satellitsa traditionella exempel trådlösa lösningar. Nu finns dock funge- TV är rande och på vissa håll installerade lösningar för trådlös lokal access också för den fasta telefonin detta sätt blir mindre fast och

som

rörlig. exempel är Internet, för vilket det i allt högre grad mer Ett annat diskuteras mobila, trådlösa accesslösningar.

Förutom dessa förändringar i existerande infrastrukturer för telekommunikation också infrastrukturer för accessnät. Ett akpresenteras nya tuellt exempel på detta är elnätet kan användas för att överföra viss som data. Elnätet är världens mest spridda distributionssystem och det skulle lockande alternativ tekniken kan fungera bra. Det vara ett om skulle bl.a. kunna användas för att överföra tal, data och olika Internettjänster figur 2. Än så länge befinner sig emellertid teknikut-

se

vecklingen experimentstadiet. Det är dock ingen tvekan om att det är möjligt. Exempel kan hämtas från Stockholm Energi som provar Inter-

netanslutning via elnätet

2Dagens IT, nr. 43, 1998.

296 Bilaga2

IP-telefoni elnätet innebär att elnätet mycket lokalt, fram till en kvarterstransformator, ersätter teleoperatörernas kopparnät insom frastrktur. Observeras bör att de elbolag i England sedan ett antal som år erbjudit teletjänster till sina kunder gör det via särskild kabel s.k. en twin cable, bestående telekabel och elkabel i ett och ytterav samma hölje. Detta är således fysisk integrering och inte integrering en en elektrisk signalnivâ.

Datanäti huset

SnabbIntern förbindelsevia 400 VIedningsnät ~V fiberkabel xx,

Figur 2: Figurenvisarenskissöverhuret datanätför telefonochPC från elcentralen.I tappasav kvarterstransformatorn områdetfinns etljilteri somskiljer utdatasignalenfrânelnätet.Datasignalen anslutsviaenrouter dataväxel till ettIP-nätmotde globalaInternet. Källa: DN grafik

1.3 Paketfortnedlande och

kretskopplade

nät

En annan vanlig indelningsgrund för nät är att skilja mellan paketförmedlande nät, som används huvudsakligen för dataöverföring, och kretskopplade nät, som är det sätt vilket telefonnät traditionellt är uppbyggda Enkelt beskrivet kan den viktigaste skillnaden sägas vara att ett kretskopplat nät etablerar en förbindelse mellan sändare och

3 Med nät avses här både transportnät och accessnät.

BiIaga2 297

sedan hela tiden även ingen information mottagare som är öppen om sänds. Vid telefonsamtal är alltså förbindelsen öppen och kräver ett kapacitet inget sägs. Fördelarna med sådan koppling är även om en blir snabbt och fördröjningen konstant. Ett kretskopplat främst att nätet på grund detta bra för tjänster ställer krav en så nät passar av som liten fördröjning möjligt, exempelvis tal och video. Ett paketförsom medlande delar informationen i mindre paket med egen nät upp Paketen skickas och sätts sedan ihop igen i rätt ordadresslapp. separat i Fördelen med ett sådant nät är att det bara utnyttjas ning mottagaren.

information skicka. Kapacitetsutnyttjandet blir

när det finns någon att därför högre. Nackdelen är att överföringen blir något långsammare fördröjningen kan variera. Ett paketförmedlande nät är lämpligt och att dataöverföring dels eftersom data ofta sänds i korta, intensiva skuför dels eftersom viss fördröjning inte har så stor betydelse. rar, en

sidan fördröjningen är viktig dimension de fel som uppstår Vid av en överföring. Något eller några enstaka fel i överföringen t.ex. tal vid av och video har inte så betydelse eftersom de inte hörs eller syns. För stor emellertid litet fel få mycket stora konsekvenser t.ex. för data kan ett numeriskt material eller koder styr maskiner. som

ställs tjänsterna i dessa dimensioner avseende fördröj- De krav som ning och bitfel illustreras i figur

Tjänst: Krav: Tal Video Data

Fördröjning Liten Liten delay

Bitfel Inga helst - -

Figur Kravpå överföringenför någraolika tjänsretyper

traditionella uppdelning mellan nät strikt avsedda för överföring Denna och avsedda för rösttrafik börjar luckras Det sker av data nät nu upp. telefonnätet, exempelvis telefax och modemtrafik för datatransport Trafiken överförs analoga signaler i telefon-

persondatorer m.m. som

lokalnät. Modemet omvandlar därvid persondatoms digitala signätets naler till analoga.

298 Bilaga2

Miljoner minuter 50mm T 45000 -I 40000 -- 35000 -I 30000 - 25000 -- 20000 - 15000 -- 10000 — 5000 --

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003

Figur 4:PrognosöverutvecklingenavIP-telefoni enligt konsultföretagetAnalysysLtd

Det har dock varit frågan datatrafik nät optimerade för rösttrafik, om eftersom rösttrañken har stått för den största trafikmängden. Med Internets genomslag ökar nu datamängden och den kommer inom en snar framtid att dominera trafiken om den inte redan gör det, uppgifterna varierar något. Man börjar också tala om och tillämpa telefoni över Internet, s.k. IP-telefoni se figur 4.

Detta leder till att infrastrukturen och kommer att optimeras mer mer för datatrafik och att röstkommunikation kommer att ske över datanät. Det finns då ingen anledning att längre skilja mellan röstnät och datanät. Det finns dock två avgörande faktorer att ta hänsyn till i det här sammanhanget. För det första är talet till sin natur analogt medan data är digitalt. För det andra finns, beskrivits skillnad som ovan, en mellan paketformedlande- och kretskopplade nät. Detta sammantaget medför att, om såväl tal data och kommunikation skall kunsom annan na sändas över en gemensam infrastruktur, måste ett antal villkor vara uppfyllda. Näten bör då ha fördelarna både från paketförmedlande och kretskopplade nät, men inga av nackdelarna.

Ett sådant nät förutsätter att utarbetandet terminaler hanterar av som information i digital form fortsätter, t.ex. datorer, digitala telefoner eller TV-apparater. I ett övergångsskede finns olika sätt att hantera detta. Det är t.ex. möjligt att köpa en s.k. set-top-box avkodare för att kun-

Bilaga2 299

digitala TV-sändningar i analog TV. Dessutom måste na ta emot en kunna överföra digital information. För detta finns fungeacessnäten rande tekniska lösningar t.ex. ISDN och s.k. xDSL-lösningar installerade på många håll, det inte är allmänt utbyggt. Slutligen beäven om hövs nätteknik kombinerar egenskaperna hos paketförmeden ny som lande- och kretskopplade nät. En sådan teknik existerar och ansom vänds framtid diskuteras är ATM. Denna utveckling tar tid men vars och beror i hög grad på konsumenternas intresse och betalningsförmåga

samt tillgången till investeringsmedel hos aktörerna.

1.4 och interaktivitet

överföringskapacitet

Det finns traditionellt ett flertal begränsningar i olika infrastruktusett Koaxialkablar för kabel-TV förmår t.ex. inte överföra rer. i accessnätet mängder information än vad koppartråden i telefonnätet gör. En större begränsning är att kabel-TV-nätet traditionellt sett inte är interannan aktivt eftersom det inte finns någon s.k. returkanal som möjliggör för

kontakta sändaren. Detta gäller även satellit-TV-näten mottagaren att där hushållens mottagarparabol bara kan användas till mottagning. För åstadkomma interaktivitet i näten utnyttjas ett iset-top-boxen inatt byggt modem anslutet till telenätet. Detta är väg att förändsom är Telefonnätet å andra sidan är i högsta grad interaktivt eftersom båras. da samtalspartema kan prata samtidigt.

Ägarna kopparaccessen gör vad de kan för att öka kapaciteten på av denna främst via xDSL-tekniker, och kabel-TV-operatörema gör sina interaktiva. Följden detta blir att många tjänster kan levereras via nät av många olika infrastrukturer. Man kan t.ex. telefonera via kabel-TV-

nätet och skicka Videofilmer via telefonnätet.

På principiellt plan finns det traditionellt sett två olika typer av nät: ett för sändningar riktade till allmänheten, härefter benämnt rundraett nät dionät satellit, marksänd radio och TV och kabel-TV och ett kommunikationsnät dominerat det fasta och det mobila telenätet. Rundradiav har hög bandbredd, väldigt låg grad interaktivitet. onäten men av Kommunikationsnäten har hög grad interaktivitet, väldigt en av men en låg bandbredd.

" KPMG 1996 Public Policy Issues Arising from Telecommunications and Audiovisual Convergence, European Commission, s. 132.

300 Bilaga2

Det som nu sker på tekniksidan är att rundradionäten utvecklas mot en högre grad interaktivitet samtidigt kommunikationsnäten får allt av som större överföringskapacitet. Ett exempel det förstnämnda är att kabel-TV-bolaget Stjäm-TV gör en stor satsning för att kunna erbjuda sina kunder digital-TV, snabb anslutning till Internet och IP-telefoni via kabelnätet Detta är ett bra exempel konvergens då infrastruktur en som tidigare bara använts för typ tjänst också används för helt en av nu andra typer av tjänster. Just i detta fall är också Internet och Internetprotokollet en viktig faktor bakom utvecklingen.

Sammanfattningsvis närmar sig alltså de två nättyperna varandra från var sitt håll, och i förlängningen uppstår situation där det inte finns en någon egentlig skillnad mellan de två typerna, figur Användarna se kommer att köpa bandbredd allt eftersom de applikationer de för tillfället vill utnyttja och exakt vilken teknik eller vilken typ nät av som används kommer att få allt mindre betydelse för

Kommunikationstjänster full interaktivitet

Fast och mobil telefoni Låg band- Hög bandbredd bredd

Marksända TV- och radioprogram

Rundradiotj änster ingen interaktivitet

Figur5 Denfysiska infrastrukturensutvecklingför några tjänsteplattformar.:

fasta terminaler. Marknaden går därför mot situation där inen stora frastrukturella investeringar görs i parallella nät vilket leder till ökad kapacitet med prissänkningar på nätens transporttjänster följd. som

5Dagens IT, 23 september, 1998. Även Telia och Tele 2 mycket aktiva på är området se t.ex. Dagens IT 18 november, 1998.

Bilaga2 301

På den mobila sidan sker samtidigt stora förändringar genom vidareutveckling befintliga system samt framtagande nya teknologier. av av Dels kan kapaciteten i existerande GSM-nät höjas att införa vad genom kallas General Packet Radio Service GPRS som medger en som bandbredd till 115 kbit/s. En vidareutveckling detta är upp av EDGE, medger bandbredd till 384 kbit/s som eventuellt som en upp kan höjas till 500 kbit/seller t.0.m. 1 Mbit/s. Båda dessa teknologier bygger utnyttjandet befintliga basstationer och stora delar av exav isterande infrastruktur. Nya terminaler behövs dock för att nyttja dessa

tjänster.

Längre fram introduceras Universal Mobile Telecommunications Sys- UMTS bygger moduleringsteknik och använder tems som annan högre frekvenser. Om UMTS skall användas måste sannolikt ett nya, helt nytt nät byggas. Ett sådant nät kommer dessutom grund av sina högre frekvenser att bli ännu mer småcelligt än befintliga GSM 1800-nät. UMTS förväntas få överföringskapacitet upp till 2 en Mbit/s och beräknas enligt de stora leverantörerna finnas tillgängligt ett år 2000-talet. Den höga bandbredden medger överföring av par tjänster multimedial karaktär hittills endast kunnat levereras nya av som över fasta förhyrda ledningar.

Det finns idag ingen klar och entydig uppfattning om när och i vilken omfattning dessa olika teknologier kommer att användas. Ekonomiska hänsyn kommer styrande. Utestående frågor är bl.a. när de oliatt vara ka teknologierna kommer kommersiellt färdiga, vilka de ekoatt vara nomiska konsekvenserna införandet GPRS är, marknaden och av av om kunderna kan bära ytterligare investeringar i helt nya nät t.ex. för UMTS eller näten istället bör uppgraderas till EDGE. om

Eftersom digitaliseringen gör att all information likadan ut är inneser hållet t.ex. distinktionen tal/data egentligen inte intressant för hur överföringen sker. Det kommer att fortsätta skilja är storlesom ken/mängden information måste överföras återigen: en bild kräver som fler bitar än tusen ord användaren kräver mobil terminal eller samt om Detta kan komma att sätta gränser för vilka tjänster som överförs i vilka infrastrukturer till vilka priser och med vilken kvalitet. Tekniskt blir det dock i allt högre grad möjligt att överföra alla typer av tjänster via godtycklig infrastruktur. I princip kan detta sammanfattas som att de två huvudtyperna nät är på väg att få samma egenskaper. De av närmar sig varandra från sitt håll. Fortfarande återstår en hel del var tekniska problem, riktningen utvecklingen tycks klar. men

302 Bilaga2

Följden av denna utveckling är att de olika näten alltmer närmar sig varandra i egenskaper och dänned också vad de tjänster kan avser som transporteras i dem. Den tidigare ganska tydliga kopplingen mellan infrastruktur och tjänsteplattform blir då allt oklarare. I allt högre grad blir plattformarna och därmed i förlängningen också de enskilda tjänsterna oberoende av den fysiska infrastrukturen.

En relativt sett tjänst eller logiskt nät är Internet till del ny som stor utnyttjar infrastrukturer tidigare varit eller mindre dedicerade till som mer telefoni, mobiltelefoni eller satellit-TV. Internet har mycket been stor

tydelse från konvergenssynpunkt.

1 Kommunikationskedj an

Som tidigare nämnts kan kommunikationskedjan olika för olika se ut tjänster, figur se

Vid exempelvis ett telefonsamtal är telefonapparatema sändare och mottagare, se figur Signalen är elektromagnetisk våg och kanalen en är antingen telefonledningen vid fast telefoni eller luften vid mobil telefoni.

Bilaga2 303

Kanal Sändare Mottagare Access : Tran Access nät I nät . . i___-______ _________ Kanal Mottagare Sändare _______ --,.-------.---__ ---------- Access- l Transportnär Access— nät i nät I

Mobil- Mobiltelefon telefon

Figur6:Kommunikalionsmodellenbeskrivenför en.rymmelrisktjänstvmøbillelefoni. Mobiltelefonihur.sammaöverföringskapaciteti bådariklningurna.

För andra tjänster än ett telefonsamtal kan kommunikationskedjan se annorlunda Om väljer att rita kedjan eller utöka betydelsen ut man om de redan inlagda begreppen smaksak.. Exempelvis finns vid av är en vanlig marksänd TV två sändare, för ljud och för bild, som sedan en en samordnas via s.k. diplexer. Denna diplexer kan naturligtvis betraken del i sändaren eller separat funktion. Kanalen är tas som en som en luften.

Ett exempel är digital-TV. En digital TV-kanal kan delas upp i annat flera olika bitströmmar skickas for sig för att sedan sammanfösom var s.k. multiplexer. Multiplexeringssteget kan antingen sägas ingå ras i en i sändaren eller ett eget steg, beroende vilken aktör som står ses som för multiplexeringen och hur väljer att betrakta det. Då digital-TV man kan sändas via flera olika infrastrukturer eller plattformar kan kanalen

variera. Den kan luften, vid mark- eller satellitsänd digitalvara som TV, eller någon form fysisk ledare då sändningarna går via kabelav TV-nätet eller så småningom via nätet ursprungligen avsett för fast te-

lefoni jämför figur 7.

° Jfr Ny lagstiftning radio och TV, SOU 1994:105, s. 112 ff. om

304 Bilaga

För satellit-TV-sändningar tillkommer rollen som satellitoperatör i kommunikationskedjan. Hur denna roll skall representeras är också till stor del beroende av vad kommunikationskedjan skall användas till i varje specifikt fall. Kanalen är luften.

Programkanali broadcastnätmarknät/ kabelTV-/satTV-nät

TV-Mottagare i Access- l Transponnät Access- E nät l nät I | I Returkanali viatelenätet Set-topboxmed _______ -_ ______________________ modemSändare- Access- Transponnät Accessnit "

Interaktiv TV TV-sändare med interaktiv programstyrning.

Figurs KanmrunikationsmadellenförenasymtttetrisktjänstdigitalTV-mobillelefoni. 0verf7ringxkapaciIeIentill konsumentenmángdubbeltner är störreänkapaciteten till sändarenupp .

Ytterligare ett nät eller en plattform där vissa anpassningar hur kedav jan ritas kan behöva ske är kabel-TV. Kanalen framgår är som av namnet en fysisk ledare, en koaxialkabel. När det gäller sändaren blir det mer komplicerat. Hushållen kan antingen stå i direkt kontakt med en sändare som också är den för eller så vidaresom svarar programmen sänder sändaren program från andra sändare via kabel. I det falsenare let kan modellen naturligtvis utökas med ytterligare roller.

Bilaga2 305

r mimmi

INFORMATION f

W

Figur 8: En skissöverinformationensväggenomolikanä till ochfrån TV-mottagareochandra terminaler.

l figur 8 visas två tillämpningar den principiella bilden i figur En

av TV-mottagre tar emot information från TV-sändaren till vänster i figu-

och TV-tittaren skickar via sin fjärrkontroll och set-top-box och via ren GSM-nätet information programval och annat till programcentra-

om len.

1 Internet

Internet har fått ett enormt genomslag de senaste åren och kan användas både För att överföra traditionella tjänster ett sätt som tidigare inte varit möjligt och för att erbjuda helt nya typer av tjänster. Internet

idag är svårt att beskriva exakt. Den vanligaste beskrivningen är att av det kan nät nät sammankopplade ett öppet sätt med

ses som ett av hjälp IF.’ Med andra ord är Internet ett logiskt nät, dvs. ett nät som

av

7Squire, Sanders Dempsey Analysys 1998 Adapting the EU Regulatory Framework the Developing Multimedia Environment, a study for the Euro-

to

Commission Directorate General XIII. pean

306 Bilaga2

for användaren ser ut som ett enda, men som rent fysiskt utgörs

av många olika sorters fysiska nät

Internet är en ytterst flexibel tjänsteplattform. Denna plattform kan bl.a. användas som ett nytt sätt att förmedla traditionella tjänster ljudra-

som dio, TV och telefoni. Nytt i sammanhanget är att informationen förs över i kabel oftast, även det också är tekniskt möjligt och allt

om vanligare att använda olika radiobaserade tekniker i digital form, i stället för som tidigare analogt via trådsändningar t.ex. kabel-TV eller rundradiosändingar eller något annat som t.ex. papper, jfr elektroniska tidningar. Vidare finns viss konvergens på apparatsidan vad gäller

en tjänster på Internet. De flesta av dessa tjänster är utformade for att tillhandahållas persondatorer, kan också i allt högre grad nås via

men t.ex. TV-mottagare, mobiltelefon och andra, terminaler.

nyare

Då Internet är så efterfrågat på marknaden och kan erbjuda så

pass många olika tjänster strävar de flesta infrastrukturägare efter att kunna erbjuda Internet via sina fysiska infrastrukturer. Genom att Internet

erbjuds via många olika infrastrukturer och genom att många olika tjänster som tidigare hörde hemma på andra plattformar kan erbjudas via Internet blir det en mycket viktig faktor i utvecklingen mot konvergens.

3 För en kort diskussion om skillnaden mellan logiska och fysiska nät hänvisas till NUTEK:s rapport "Teletjänster och IT-användning i Sverige" R 1995:38, sid. 6-13.

Bilaga2 307

Antal abonnemang, hushåll respektive företag uppringd access inkl. ISDN

l 600000 l 400000 I l 200000 l 000000 nu-Företag -- Hushåll

400000 200000 I 0 1995 1996 1997 rasa 1999 Ar BedömningÖCL Källa: Öhrlings Coopers Lybrand Figur 9: Figuren visarutvecklingen Internetabormemangi Sverigeför hushåll ochföretag. av Figur 9 visar utvecklingen Intemetabonnemang i Sverige för hushåll av och Företag. Senare mätningar Sifo, fjärde kvartalet 1998 visar att befolkningen har tillgång till persondator i hemmet och att 40% 57% av har tillgång till Internet i hemmet.

Figur 10: Kartan visarInternetoperatörenUUNETsdelavInterneti världen.

Med Internet kommer också ett antal tjänster som inte riktigt passar nya i de traditionella mallama. Några exempel på sådana tjänster ges i

308 Bilaga2

tjänsteavsnittet nedan. Där ges också exempel på tjänster som kombinerar Internets möjligheter med traditionella tjänster olika sätt.

Internets utbredning globalt kan illustreras med figur lO ovan. Kartan visar UUNET:s globala nät. Koncentrationen av nätet i Nordamerika motiveras av att Internettrañken och den kommersiella verksamheten med användning av Internet är koncentrerad till USA globalt sett. Av den anledningen är amerikansk IT/teleindustri dominerande på världsmarknaden även inom teknikområdet Internet. USA ligger långt före Europa och Sydostasien vad gäller användningen av Internet även om tillväxttakten är hög i Europa, särskilt Norden.

Bilaga2 309

änstekonvergens

l detta avsnitt beskrivs utvecklingen tjänstesidan och exempel konvergens mellan tjänster. På ett generellt plan är det möjligt som en följd framför allt digitaliseringen att att det sker en hel del för-

av se skjutningar och förändringar. Traditionella tjänster kan utföras på nya sätt och tjänster kan utföras i gamla, såväl som nya, infrastrukturer.

nya Till detta bidrar också de ansträngningar som olika infrastrukturägare gör för och utveckla sina nät. Sammanfattningsvis innebär

att anpassa detta att allt fler tjänster i allt högre grad kan gå över vilket fysiskt medium som helst.

2.1 Möjliga indelningsgrunder

Det finns ett flertal olika indelningsgrunder att välja bland vad gäller tjänster, och precis för infrastrukturer gäller att ingen av dessa är

som

allmänt förekommande än någon Några av de möjliga inmer annan. delningama efter tjänstenivå, typ accessnät, kommunikations-

av kedjans utseende, grad och interaktivitet samt syftet med tjäns-

typ av ten behandlas i detta avsnitt. Vi väljer redovisa utvecklingen olika tjänster endast efter

här att av syftet med dessa. Indelningen blir då: 0 Kommunikationstjänster 0 Informationstjänster

2.2 änster

Kommunikationstj

Under denna rubrik redovisas läget och utvecklingstendenser beträffande ett antal tjänster stödjer kommunikation mellan människor

som eller mellan maskiner.

Telefonsamtal

Det kanske ligger närmast till hands exempel på en kommu-

som som nikationstjänst är ett vanligt telefonsamtal, telefoni. Tjänsten har vad

310 Bilaga2

som kallas full synkron interaktivitet° dvs. telefoni sker i realtid så att de telefonerande kan tala i munnen på varandra och den kan vara antingen en-till-en eller många-till-många telefonkonferens. Överföringskapaciteten är inte särskilt hög det vanliga telefonnätet: med analog fast access ca 33 kbit/s, med digital fast access, s.k. ISDNaccess, maximalt 128 kbit/s eller det mobila nätet ca 9,6 kbit/s. Den är dock tillräcklig för att överföra tal eftersom inga stora informationsmängder behöver överföras på kort tid. Den digitala accessen ISDN har införts för att bättre anpassa telefonnätet till datakommunikation. Till telefonitjänsten finns ett antal tilläggstjänster, exempelvis nummerupplysningtjänst, talsvar hos mottagaren med lagring av röstmeddelande från den uppringande om mottagaren inte kan svara, vidarekoppling av inkommande samtal till annat nummer där mottagaren tillfälligt befinner sig.

Mobiltelefoni har utvecklats till ersättningsprodukt för fast telefoni

en och som förutom mobiliteten har varit föregångare i tjänsteutveckling framför fast telefoni och tillfört telefonisamtalet ett antal tjänster bl.a. röstbrevlåda. Detta har delvis att göra med att mobiltelefoni bygger på en modernare och flexiblare tjänsteplattform än den traditionella fasta telefonin. Priskonkurrensen mellan mobiloperatörema gör att samtalskostnaden närmar sig den för fast telefoni, och mobil telefoni ersätter alltmer fast telefoni som telefonabonnemang i Sverige. Det gäller framför allt konsumenter. Figur 11 nedan visar utvecklingen i olika

yngre länder.

9 Här bortses från samtal via satellit där signalen har så lång färdväg att fördröjningen märks.

Bilaga2 311

TOTALT ANTAL ABONNEMANG PER 100 INVÅNARE

FASTANÄTET MOBILANÄTET

Sverige

Finland

Norge

Danmark

Island

USA

Schweiz

Australien

Kanada

Japan

Holland

Frankrike

Tyskland

Italien

Nya

Österrike

Belgien

Irland

Portugal

Spanien

0 20 40 60 80 100 120

Fastanätetgällerfödeo97lördeflestaländerna;mobilal6eb98. KällorITUrespiMobilecommunications

Figur ll: Figuren visar andelen mobila ochfasta telefonabonnemang olika länder.i

IP-telefoni kan, som nämnts tidigare, ses som en annan teknisk lösning än den traditionella när det gäller att erbjuda kommunikationstjänster. Andra tekniska lösningar för telefoni är användningen av satelliter. Hittills har dessa enbart kunnat användas för telefonsamtal från skrymmande telefonterminaler med satellitantenn stora atta-

som en chéväska. Terminalen måste dessutom under samtalet stå stilla och vara riktad mot satelliten. Samtalen präglas också av tidsfordröjningar mellan de talande grund av det långa avståndet mellan satelliten 36 000 km och jordstationen är ansluten till det publika telefon-

som nätet. Satelliten är geostationär Geostationary Positioned Satellites GEOPS, dvs. den roterar runt jorden med hastighet jor-

samma som den roterar, varför den ständigt befinner sig ställe i förhål-

samma lande till jorden.

Nästa generation satellitbaserade telefonsystem medger att mobilterminaler kan användas dvs. sändaren och mottagaren kan kommunicera och röra sig samtidigt. Detta är möjligt då ett flertal satelliter kretsar över de telefonerande och runt jorden och automatiskt kopplar över samtalet till den satellit som befinner sig närmast mobiltenninalen. Ge-

att dessa satelliter Low Earth Orbit Satellites LEOS flyger på låg nom höjd 170 km minskar också fördröjningen av talsignalen mellan de telefonerande, vilket upplevs som en kvalitetshöjning.

11 19-0366Konvergens

. . .

312 Bilaga2

Videokonferens

Videokonferens kan utveckling telefonkonferens koml-

ses som en av etterad med rörliga bilder de medverkande. Tjänsten videokonferens

av är väl etablerad i USA sedan decennier tillbaka, medan användningen i Sverige har varit mindre framgångsrik. Videokonferens utvecklades från början i USA där satelliter användes i särskilda nät skilda från telefonnätet för att framföra videokonferenstjänsten. Sedan 1980-talet har videokonferensutrustningar funnits marknaden bestående av fjärrmanövrerade kameror, TV-monitorer, högtalare, mikrofoner och särskilda kodare/avkodare för digital anslutning till telefonnätet. Kostnaden för utrustningen har medfört att främst myndigheter och stora företag med multinationell anknytning har använt tjänsten. Utvecklingen

Internettekniker, kodningstekniker och utvecklingen av persondaav tormarknaden under 1990-talet har gjort att utrustningskostnaden har sjunkit avsevärt och tillväxt av enklare videokommunikation över

en ny Internet har tagit marknadsandelar från tidigare videokonferensleverantörer och operatörer. Videokonferens eller videokommunikation bör sannolikt efterföljare till telefonsamtalet.

ses som en

"Chat"

Chat är tjänst har utvecklats i samband med Internets ge-

en nyare som nombrott. Detta är form av textbaserad, synkron och interaktiv en-

en till-en eller många-till-många-kommunikation där flera personer skriver text samtidigt är tillgänglig på allas skärmar. På detta sätt kan

som tjänsten liknas vid ett telefonsamtal, även om det ichat inte förekom-

tal. Det finns olika former chat. Det finns möjligheten att både mer av den och de andra deltagarnas text hela tiden automatiskt uppdate-

egna

på alla skärmar, dvs. i princip i ögonblick den skrivs ras samma som tangentbordet. En chat kan alltså på många sätt beskrivas som en textbaserad motsvarighet till grupptelefonsamtalet.

° Detta är exempelvis möjligt med hjälp av programmet ICQ. Se http://www.mirabilis.com/.

Bilaga2 313

Elektronisk post

Ytterligare tjänst utvecklats i samband med Internets genom-

en som brott är elektronisk post. Detta är asynkron tjänst oftast är inter-

en som aktiv. En sändare skriver ett brev, skickar det och väntar sedan att det skall komma fram till mottagaren som läser det samt komponerar och skickar Det finns alltså en hel del fordröjningsmoment i

ett svar. kommunikationen. Naturligtvis kan tjänsten också användas i enbart informationsgivande syfte, men grundtanken är kommunikation. Elektronisk post är huvudsakligen avsedd för kommunikation en-till-en,

kan också användas för en-till-många-tillämpningar med adressemen rade mottagare t.ex. reklam brev eller nyhetsbrev till adresslistor eller för många-till-en-tjänster t.ex. tjänster på webb-sidor där besökarna kan fylla i formulär eller skicka formlösa brev.

Elektroniska anslagstavlor och nyhetsgrupper

En elektronisk anslagstavla fungerar i princip samma sätt som elektronisk post. En sändare komponerar och skickar iväg ett meddelande. I stället för att skicka detta meddelande till en eller flera adresserade mottagare skickas det till en s.k. elektronisk anslagstavla där vem som helst med behörighet kan gå och läsa det. Det finns alltså en skillnad mot elektronisk post eftersom en elektronisk anslagstavla kräver att mottagaren är aktiv for att leta upp och ta del av meddelandet.

En elektronisk anslagstavla kan ses som en hybrid mellan en kommunikations- och informationstjänst eftersom den är svår att klassifice-

en

enligt den här indelningen. Å sidan är syftet med elektronisk ra ena en anslagstavla till viss del kommunikation eftersom individer vill meddela sig med andra individer genom att lägga ut meddelanden som and-

kan på. På så sätt finns dialog som visserligen kan vara ra svara en ganska långsam och inte särskilt interaktiv. Å andra sidan kan en anslagstavla enbart användas för information. Detta är fallet exempelvis då ett företag använder den här typen av lösning for att lägga ut anteckningar från möten, nya personalpolicys, matsalens lunchmeny osv.

314 Bilaga2

2.3 Informationstjänster

Informationstjänster uppfattas i den här framställningen som tjänster där syftet är att genom interaktion hämta information av något slag, information skall då tolkas brett alla former av innehåll. Ofta är de

som dessutom avsedda att tillgängliga för allmänheten, även om det

vara ibland kan krävas någon form kod eller liknande för att få ta del av

av innehållet. Några exempel sådana här tjänster ges i det följande.

Informationstjänster på Internet

Med Internet har det uppstått en mängd likartade informationstjänster, dvs. användandet dem är likartat sett från en persondator eller TV-

av mottagare med set-top-box styrd av fjärrkontrollen. En aktör upprättar

databas sedan kan nås hemsida Inen av något slag som genom en ternet. Databsen kan tillhandahållas antingen som enskilda HTML-filer eller frågesvar dvs. som unika sidor skapade av svaren besö-

som karens frågor. Det kan t.ex. handla om börsvärden, nyheter, bilpriser, Sportresultat, hus- och lägenhetsannonser eller telefonkatalogens gula sidor. Exemplen är närmast outtömliga. När detta datamaterial finns upplagt s.k. server kan envar evetuellt efter att först ha tecknat

en abonnemang och fått ett lösenord ta emot webb-sidan sin persondator och söka i det bakomliggande, länkade materialet. En sökning kan göras olika sätt beroende på vilka möjligheter den tillhandahållande aktören har byggt in. Det väsentliga är att dialogen/kommunikationen saknas. Naturligtvis kan det finnas möjligheter att skicka synpunkter datamaterialet eller själv lämna uppgifter, men det är inte det som är det egentliga syftet med tjänsten.

Målsättningen med informationstjänster är ofta att sälja information, tjänster eller Informationstjänster är grunden för s.k. elektronisk

varor. handel Internet. Till detta kommer funktioner för säker betalning m.m. för att elektronisk handel skall bli ett alternativ till postorderhandeln och övrig handel. Många spekulationer och scenarier har hunnit skrivas om hur elektronisk handel skall förändra konsumentbeteendet. Intressenter i IT-, tele- och mediebranscherna ser framför sig stora expansionsmöjligheter. De vill få del av handelns intäkter i form av avgifter för att just deras informationstjänster med åtkomst till Internets varu- och tjänsteutbud används.

Än så länge är alltså den elektroniska handeln inte särskilt omfattande och det är svårt att göra vinster den. Om de mer optimistiska pro-

Bilaga2 315

gnoserna slår kommer dock den elektroniska handeln att bli betydande. Vinsterna kommer då sannolikt att göras av vissa delar av handeln, t.ex. grossister och tillverkare, medan distributörer i mellanled kan bli de stora förlorarna.

I/jänsteurvecklingen på Internet

Före Internets stora spridning kunde åtkomsten till t.ex. biblioteks- och universitetsdatabaser och nyhetsbyråer som Reuters enbart ske via ett datamodem kopplat till ett speciellt datanät t.ex. X.25 Datapak. Kunden hade bara en direktförbindelse till den databas han abonnerade på. För att få åtkomst till ytterligare en databas krävdes ännu en dataförbindelse med modem. Många kunder upptäckte tidigt fördelarna med Internet och www där det med ett och samma Internetabonnemang är möjligt att nå ett stort antal databaser via en bläddrare. Detta ledde till att America On-Line, Compuserve och andra databasägare tappade sina abonnenter och av ekonomiska skäl tvingades över till lntemet.

-Enöppenset-topbox standardärinförd

-FörsäljninigenavHem-rät Hem-LAN

startar

-Set-top boxar blir näiverksdatorer

-Mikrotransaktionerväxer ianvändningvid

försäljningav information, musik och video

-Bredbandsnäienökar försäljningenav

spel, multimedia och video

-Försäljningavhyperlänkade

tjänster påbörjas

-Innehållsägare/producentersvarumärkenomfattarsåvä

rundradio, Internetsomtryckta media Jfr Disney

1998 1999 2000 2001 2002 2003

Figur 2: lnrernetscenarioför hushållenkälla: OVUM, TheInternetForecast,l 998

Som framgår av figur 12 anser OVUM att lösning av ytterligare funktioner krävs för att elektronisk handel ska nå stora volymer. Exempel

sådana är mikrobetalningar dvs. hur faktureringen av små belopp vid köp av t.ex. tidningsnyheter ska lösas. Ett annat problem är att bandbredden i telenäten till hushållen för överföring av köpta filmer eller annan bandbreddskrävande information ännu inte är tillräcklig.

316 Bilaga2

Pushteknik

Med pushteknik teknik att tillhandahålla information i olika

avses en förvalda kategorier kallade kanaler, till synes automaiskt via Internet. Funktionaliteten påminner for användaren den hos rundradionäten för radio- och TV-program. Mottagaren bestämmer här i förväg att han vill ha viss information sänd till sig med vissa mellanrum. Valet är inte helt fritt utan det finns ett antal ämnesområden att välja bland, som t.ex. kanaler for sport, utrikesnyheter, börskurser och pressmeddelanden inom vissa områden. Den valda informationen hålls sedan tillgänglig tjänstetillhandahållarens och visas på mottagarens dator eller TV

server med set-top-box med förvalda mellanrum.

Marknadsledande är det amerikanska företaget Pointcast Technologies. Tekniken används företaget for att paketera nyheter i olika kategori-

av

och Internetanvändaren tillhandahålls en specialdesignad bläddrare er for detta. Nyhetsmaterialet hämtas från ledande amerikanska affärstidningar och verksamheten finansieras med reklamintäkter. Sättet att producera och distribuera redaktionsmaterialet ligger mycket nära TV- och radiobolagens.

Tittar- och lyssnarkontakt

Internet kan inte bara användas som ett nytt sätt att presentera gamla tjänster eller for att presentera helt tjänster. Det är också fullt möj-

nya ligt att kombinera traditionella tjänster med olika former av Internettjänster. På så sätt kan värdet de gamla tjänsterna höjas. Ett exempel

detta är TV- och radioprogram har kontakt med sina tittare eller

som lyssnare via Internet. Det kan t.ex. handla tävlingar, insändare eller

om spel. Det handlar till viss del kommunikation, men dialog uppstår

om sällan. Ett annat exempel är traditionella dagstidningar som ofta dels lägger ut papperstidningen en webbplats, dels erbjuder andra kompletterande tjänster, t.ex. ständig uppdatering senaste nytt under da-

av gen, annonseringstjänster, artikelarkiv eller kommunikation med läsarna.

Radio- och T V-program via Internet

En annan typ av informationstjänster är radio- och TV-program. Det finns i teknisk mening ingen interaktivitet mellan en enskild mottagare och sändaren i ett rundradionät till skillnad från kommunikationen

SOU l999z55 Bilaga2 317

mellan persondatoranvändaren och den webb-server ute Internet som användaren interagerar med.

Med radio- och TV-program som informationstjänster menar vi planerade, tidsbestämda utsändningar av producerad och redigerad ljud- eller ljud/bildinformation till skillnad från t.ex. videokonferensens i tiden godtyckligt uppkopplade överföring till ett i förväg bestämt antal mottagare. Teknikutvecklingen och kreativiteten hos människor utesluter dock inte att gränserna mellan liknande tjänster kommer att suddas ut successivt.

De traditionella TV- och radioutsändningama kan räknas som enkelriktad överföring av information. Det finns ett utbud som användaren har att ta del av. Användaren behöver i regel endast sätta på sin radio- /TV-mottagare och välja kanal för att ta del av infonnationen. Det är alltså inte i så hög grad frågan om att söka information och det upprättas inte heller någon kanal tillbaka till sändaren. Det är således inte frågan om en kommunikationstjänst. Vidare är interaktiviteten obefintlig och tjänsten kan klassas som en-till-många kommunikation.

Distribution av konventionella radio- och TV-program sker av rundradiobolag som BBC i England och distributörer som Teracom i Sverige, i huvudsak till kunder i hemlandet men också till andra länder och marknader. Distribution sker också i regi av satellit-TV- och kabel-TVbolag.

Det är möjligt att tillhandahålla ljudradio- och TV-sändningar inte bara i bandstationer eller videoservrar för sänding via rundradio och tråd till radio- och TV-mottagare utan också för mottagning på persondatorer. Ett exempel detta är Sveriges Television som via Intemetdirektsände, dvs. tillhandahöll inspelningar, Internet med hjälp av s.k. video streaming i samband med valet 1998."

Det är heller inte ovanligt att konferenser och möten av olika slag, t.ex. inom forskarvärlden eller arrangerade av konsultföretag, tillhandahålls for mottagning via Internet. Det kan ske i form direktsändningar,

av dvs. samtidigt som evenemanget eller motsvarande pågår, eller vilket var vanligast i form av filer som selas upp på nytt varje gång en ny användare begär det klickar en länk på en HTML-sida. Direktsändningar via Internet sker även, om än försök, av debatterna i riksdagens kammare.

Dagens IT, 23 september, 1998.

318 Bilaga2

Materialet skall tillhandahållas över Internet spelas in, digitalise-

som

kodas och komprimeras varefter det kan göras tillgängligt via lnras, ternet för alla som har en s.k. spelare av rätt sort. Spelaren är ett program som till olika s.k. webb-läsare och som möjliggör avkod-

passar ning av informationen. Det finns ett flertal sådana program tillgängliga

Internet.

RealPlayer:PCWEEKTechnologyHeadlines,12/09/98

File yiew QptionsElesets §iles help

PC WEEK

TECHNOLOGY

H}§.¥U}LIN"ES

ADDnew

CH.ANN£LS,

pdéihf.

i

i Search

CH5i.,v"i33.E~

Figur I3: Bildenvisarexempelpå TV-nyheterpå Internetmeds. videostreamingteknik.Nyheterna finns lagradepå Imemetserverochkan och igen.I 2

en sesom om

Figur 13 visar persondatortidningen PCWEEK:s nyhetssändningar Internet med PC-programvaran realplayer. Realplayer möjliggör mottagning av radio- och TV-program kodade enligt den metod som tilllämpas RealNetworks Inc. En konkurrerande produkt för mottag-

av ning av radio- och TV-program Internet är Microsofts Mediaplayer. Det kan noteras att det i Danmark diskuterats att ägare av datorer borde betala TV-licens grund av möjligheten att använda datorer som TV-

mottagare.

Z http://www.real.c0m/ 3 Dagens industri, 22 oktober, 1998.

Bilaga2 319

Digital- TV

Digital-TV uppfattas ibland ett varumärke och en grupp av tjäns-

som ter, är infrastruktur som beskrivit tidigare i rapporten

men snarare en

därför skulle kunna kallas digital television. Digital-TV möjliggör som att TV-mottagaren och fjärrkontrollen för användaren ersätter persondatorns skärm och tangentbord. Digitala TV-sändningar finns idag i tre olika nät i Sverige: satellit sedan två år tillbaka, kabel sedan ett år och via marksändningar startar 1 april 1999. Med den utveckling som

pågår vad gäller infrastrukturer så kommer det också att bli möjligt nu att sända digital-TV via det fasta telenätet. För att kunna ta emot sändningarna behövs avkodare, också kallad set-top-box, och i före-

en kommande fall ett betalkort. Avkodaren översätter digitala signaler till

kan visas den analoga TV-mottagaren. Betalljud, bild och text som kortet används kommersiella skäl: for att rättighetsägarna och sän-

av darna skall kunna ta betalt beroende tittarnas anvädning. De fyra olika infrastrukturerna kan för närvarande inte använda samma avkoda-

Konkurrerande intressen råder bland operatörer inom marksänd TV, re. tele, satellit- och kabel-TV.

Med hjälp avkodama möjliggörs att såväl informations- som kom-

av munikationstjänster kan erhållas via digital-TV-systemet vid sidan av traditionella TV-sändningar. Exempelvis finns möjligheter att etablera tvåvägskommunikation till exempel med hjälp telefonnätet som

av returkanal. Det är möjligt att beställa filmer, betala räkningar, söka information i centralt lagrade databaser, använda Internet etc.

- Auto Racing .I|rrfnrCh22GB

"k.}Cfl’nhSmåbarn .. ‘A-noRacing m xn-x-oiwaceu -

. .

;lågmh i mx" cnzcxs ~ ~ . . . :sv:

ti

E- Home

. ä

Nnalmnl

Hmmm

‘TM:tube. in

Figur 14: Figuren visarTV-bilderfrån RCADSS medöverlagradeinteraktivatexltablåer,

Det digitala TV-systemet erbjuder alltså tjänster som de som

samma behandlades i avsnittet TV via Internet. Det finns det sättet en

om

4 Se exempelvis regeringens proposition 1996/97:67, Digitala TVsändningar", för genomgång digital-TV och frågeställningar kring detta.

en av

320 BiIaga2

konkurrens mellan olika infrastrukturer att leverera samma tjänster och det är också i det ljuset den ovan behandlade eventuella sammansmältningen mellan PC och TV som tekniska apparater ska ses men även användningen av dem. En följd av detta blir att TV-apparattillverkarna ser en kommande marknad i TV-modeller med inbyggd set-top-box.

Ett amerikanskt satellitbaserat system RCA Digital Satellite System har varit etablerat sedan 1994 och sänder över USA. Systemet erbjuder med sin parabol, set-top-box och fjärrkontroll en programmerbar elektronisk programguide för att överblicka TV- och radiokanalutbudet och interaktion med reklaminslag som ligger överlagrade TV-bilden som figur 14 visar. Systemet har sålts i två miljoner exemplar. De amerikanska satellit- och kabel-TV-bolagen och deras leverantörer har ur konsumentens perspektiv långt mer funktionella och prisvärda produkter och tjänster än de europeiska har.

Svenska motsvarande planer som Microsoftägda företaget WebTV har, finns även hos det svenska företaget Cell Digital Television CellDTV som är en av de mest omskrivna aktörerna i samband med digital-TV i Sverige. Detta företag har fått frekvenserna i det digitala

en av marknätet som börjar sändningar den 1 april 1999.

SATELLITE SET-TOPBOX TheTVsignalsare TheTVsetsof todaycanonlyreadanaloguesignals. transmittedfroma Theset-topboxtransformsthe digitalsignals satelliteto asatellitedish intoananaloguesotheTVsetcanreceive connected subscribersto the signals.Theviewercaninteractwith televisionsets. thecontentthroughthe backchannel-

amodemconnected the telephonevia

network.cable GSM.or

TERRESTRIÅL CABLE TheTVSignals transmittedare TheTVsignalsaretransmitted tli°U9l'ithe ail’to enantenna withanundergroundcable connected Subscribersto connected subscribers’to televisionSetS- televisionsets.

Figur 15: Figurenvisar enförenklad systembildenligt CelIDTV,

Bilaga2 321

Bland de företag fått frekvens finns flera som betonar att digi-

som en tal-TV är en annan typ av television än den traditionella t.ex. Kunskaps TV. Det företag avviker mest markant från den traditionella

som TV-formen är dock CellDTV. CellDTV står på tre olika ben vad gäller innehållet i sin digitala kanal: interaktiva reklaminslag möjliggör exempelvis köp direkt i anslutning till inslaget, interaktiva TV-program och interaktiva tjänster. De två förstnämnda gäller också för flera andra aktörer det skiljer ut CellDTV är betoningen handel och

men som interaktiva tjänster. Det kan till exempel handla om resebeställningar, bankärenden, matinköp, utbildningstjänster eller elektronisk post. En systembeskrivning gjord CellDTV visar i figur 15 hur deras tjänster

av är tänkta att realiseras i tre olika infrastrukturer, digitalt marknät,kabel- TV-nät respektive satellitnät.

En funktion värd att nämna i samband med digital television är möjligheten att stoppa och spola framåt och bakåt i det program som just då sänds via digital-TV-systemet. Det är företaget Replay Networks

erbjuder avkodare lagrar programmet en hårddisk och som en som samtidigt spelar det till TV:n. Det är möjligt att stoppa sändningen

upp

att stoppa uppspelningen medan lagringen fortsätter. Alltså kan genom

spola vill i programmet ända fram till nutidpunkten man som man Man uppnår därmed slags skenbar interaktivitet med det direkt-

en sända TV-programmet. Detta kan också ses som ett exempel terminalkonvergens mellan videobandspelare, TV och dator se nedan.

Beställ-video

Med digitaliseringen och möjligheter i gamla infrastrukturer möj-

nya liggörs exempelvis olika varianter beställ-video, dvs. tjänster där

nu av abonnenten begär att få se en viss film och då får den levererad. De vanligaste varianterna här är s.k. video demand VOD respektive

on s.k. video on demand NVOD.

near

VOD innebär att kunden från en lista väljer en viss film och att den fil-

sedan omedelbart skickas till kunden via någon infrastruktur. Det men är en-till-en-tjänst i meningen att informationsöverföringen sker

en strikt mellan den enskilde kunden och leverantören. Över Internet kan detta ske med hjälp av teknik för video streaming. Kvaliteten är ännu

5 www.replaytv.com ° The Rapidly Changing Face of Computing, October 12, 1998. http://www.c0mpaq.com/rcfoc

ao

322 Bilaga2

inte jämförbar med den som uppnås genom rundradionäten. Den begränsas främst av bandbredden hos den infrastruktur som Internet använder, dvs. Internet via kabel-TV-modem eller satellit-parabol ger bättre kvalitet än via telenätet med ett 56kbit/s modem. De kommande ADSL-modemen ger en kvalitet för Intemet-innehâll är jämförbar som med den hos kabel-TV-modemets.

NVOD innebär att kunden beställer en film från en given programtablå med bestämda utsändningstider, dvs. kunden kan inte starta filmen omedelbart. I stället sänder leverantören ut film med ett visst samma givet tidsintervall till alla som beställt den sedan sist. Det blir alltså en en-till-mânga-tjänst med adresserade mottagare. Materialet kan även skickas till alla men bara de som specifikt beställt det får en kod så att de kan ta del av det. Systemet tillämpas bland kabel-TV- och satellit- TV-operatörer.

Digital radio

Sveriges Radio marknadsför digital radio på följande sätt: Digitalradion är utvecklad för dig lyssnar: ljudet blir bättre, du får som fler program och kanaler att välja mellan. Och du kan samtidigt få en massa information i text och bild. Du får helt enkelt en bättre radio. De nya digitala radioapparaterna har en text- och bildruta. I den visas information som är knuten till programmet du lyssnar på, t.ex.: 0 de senaste nyhetsrubrikerna 0 titlar musik som spelas och namn artister 0 bilder programledare och medverkande 0 kartor och diagram

Den här informationen får du automatiskt i bildfönstret på din DABradio.

Digitaliseringen av sändamätet enligt internationella standarder för radioprogram innebär marknadsföringen säger, bättre ljudkvalitet som och bättre frekvensutnyttjande. Det innebär också möjligheter till datatjänster för mobila terminaler i t.ex. motorfordon och en ny generation radioapparater vilket lyfter konsumentelektronikindustrin när försäljningen kommer igång. Satsningen har drivits såväl statliga av som kommersiella radiobolag och till dessa kopplade industriintressen världen över. Detta beteende, dvs. samverkande intressen mellan operatörer och leverantörer gäller förstås också övriga infrastrukturer som omnämns i rapporten. Dock blir det tydligt iDAB-fallet att radio med bild

Bilaga2 323

begreppet television industriintressen strävar efter att ligger nära vars etablera digital infrastruktur.

en egen

324 Bilaga 2

Apparatkonvergens

I avsnittet om nätkonvergens behandlas vad som i kommunikationsmodellen benämns kanal, dvs. olika nät för överföring av information mellan sändare och mottagare. Detta är dock inte den enda delen i kommunikationskedjan där det sker utveckling. Även vad gäller det

en som i modellen kallas för sändare och mottagare med ett ord terminaler pågår en utveckling värd att behandla i detta sammanhang.

—

3.1 Några exempel på apparatkonvergens

Om det kan tyckas relativt entydigt att utvecklingen går mot konvergens vad gäller infrastrukturer och tjänster råder en större oklarhet kring terminalema.

Figur l 6: Bildenvisar telefonmedinbyggdskärmför surfningpå Internet.18

en

En terminal som kan användas för flera olika saker blir med nödvändighet mer komplicerad att handskas med än terminal bara

en som används för en enda sak. Om det inte går att hitta tillräckligt enkla och användarvänliga gränssnitt for multi-terminaler kan det därför finnas

7 Notera att med sändare och mottagare här avses tekniska apparater. ‘8 http://home.sprynet.com/sprynet/joemast/renstar.htm

Bilaga 2 325

önskemål hos konsumenterna att behålla uppdelning mellan olika en terminaler. Trots detta finns idag några exempel konvergerande mottagarutrustningar och fem sådana apparater presenteras nedan. Om dessa multi-terminaler kommer att användas i framtiden kan dock bara tiden utvisa. l figur 16 visas kombinerad telefon- och Interneten terminal fransk industri hoppas skall ersätta de s.k. Minitelsom terminalerna.

TV/PC

Med utvecklingen mot digitala TV-sändningar följer också att TVsignalerna likadana datasignaler. Därmed öppnas möjligheser ut som kombinera TV och dator i enda terminal, figur 17. Det blir ten att en se alltså möjligt att t.ex. surfa Internet via TV:n eller titta TVdatorns monitor. Det är dock fortfarande högst osäkert om program dessa två kommer att växa ihop, och de gör det återstår frågan vilom ken terminalerna vinner. Utökas datorn med TV-möjligheter av som eller blir det TV:n får datamöjligheter Som ett möjlig mellanstasom dium finns dagens situation där det med hjälp s.k. set-top-box går av en den digitala TV-sändningen och eventuella övriga tjänster i att ta emot den gamla vanliga analoga TV:n.

TV/PC/ Video

Ett exempel apparatkonvergens ligger nära det som beskrivs som terminal från företaget Replay Networks i USA. Detta är en ovan är en dator kopplas till TV:n och kan spela program precis som som som vanlig video hårddisk i stället för ett videoband. en men en Dessutom erbjuds koppling via telefonnätet till företagets server som en bl.a. kan användas för att med jämna mellanrum uppdatera alla kanalers Detta är inte bara ett exempel på apparatkonvergens, utan kan program. också exempel på typ tjänst. Som sådan beskrivs ses som ett en ny av den vidare under avsnittet om digital-TV se avsnitt 2.3.

326 Bilaga2

Figur I Exempelpå utrustningfrån GrundigGmbHför att ta emotInternervia TV-apparaten.19

Mobila telefoner/datorer

Med utvecklingen allt bättre mobila nät med större bandbredd kom-

av mer också utbudet av mobila datatjänster att öka. Det kan handla

om allt från att ta emot e-post till att faktiskt ha alla de möjligheter

som finns vid en stationär dator.

Figur 18: Bild avNokia 9000Communicator.20

Den vanligast förekommande mobila terminalen idag är mobiltelefonen och det finns terminaler kombinerar telefonfunktion med dator-

som funktion. Det bästa exemplet är Nokias s.k. Communicator, figur18.

se

9 Se: http://www.grundig.com/produkte/digital/intemetbox.html 3°http://www.nokia.com/products/cellulardata/index.html

Bilaga 327

näraliggande exempel är möjligheten att ta del text-TV via mo- Ett av biltelefonen. Till del är detta kanske ett exempel på tjänstekonverstor behandlas i tidigare avsnitt, det kan i förlängningen gens vilket men leda till terminal. Tjänsten erbjuds exempelvis komma att en ny typ av Telenor. av

Digitala radiomottagare

bara TV-sändningarna, även radiosändningar" som i Det är inte utan allt högre grad kommer bli digitala. I samband med utveckling av att radio diskuteras flertal tjänster framför allt for bilister. digital ett nya kan exempelvis handla information trañkstockningar eller Det om om hotell eller matställe finns, vilken skivägarbeten, om var närmaste om spelas just i det radioprogram lyssnar och hur denna va som nu man kan beställas. Med hjälp returkanal via mobiltelefonnätet kan exav en empelvis bokas hotellet. rum

2‘ Se http://univers.te1enor.no/index2.html

22Det kallas för DAB Digital Audio Broadcasting. -

328 Bilaga2

"Fick TV Kommunikator

-

Källa:Teracom

Figur l Kommunikationmedtrådlös, liten och bärbar terminal kombinerarjlera egenskaper

som telefon, kalendermede-post,TV-mottagare

.

Om dessa tjänster skall kunna bli verklighet krävs typ

en ny av bilradi0mottagare som också har skärm för presentation diverse

en av olika typer av text- och bildinformation. Både digitala radiosändningar och den här typen av terminaler finns, det är naturliga skäl ännu

men av inte särskilt vanligt. Ett exempel hur tankarna gär hos olika produk-

tutvecklare kan hämtas från Teracom där befintlig handda-

en tor/kalender är tänkt att förses med digital-TV-mottagare samt

en mottagare för ett mobiltelefonnät, figur 19.

se

i

Bilaga 2 329 sou 1999:55

E

i i

ProgramkanalirundradionétDAB Sändare DigTV—mottaga Access- Transportnäl Access när när

Returkanali mobillelefonnät Mottagare GSM Sändare/ --,.-_-______--____---____..- _______ mottagare Access- i Transportnät nä i i

Fick-TV- TV -sändare med kommunikalor interaktiv programstyrning.

Figur20.Kommunikuliansmode//enbeskriven/örenusymmelrisktjänstdär Iváolikanä u/nyrrjax.

Den principiella beskrivningen för fick-TV-systemet visas i figur 20. Principerna desamma för denna trådlösa bärbara terminal som för är digitala televisionssystem. Två nät används för att åstadkomma tjäns-

terna i ñck-TV-mottagaren.

Inbyggda terminaler

l Bilar, vitvaror och många andra produkter har elektronik och kräver underhåll och reparation. Långtgående tankar och fáltprov finns där terminaler inbyggda i t.ex. bil med hjälp av ett inprogrammerat unen derhållsprogram automatiskt kontaktar en serviceverkstad via ett mobiltelenät för till ägaren via skärm kunna meddela om behov av att en service föreligger. Sådan maskin-till-maskin-kommunikation utvecklas också för nödsituationer, Stöldskydd Denna marknad bedöms av m.m. vissa analytiker språng för mobilmarknaden och den som nästa stora del verkstadsindustrin tillverkar givare olika slag för överav som av vakning temperatur, tryck, slitage, positionsangivelse m.m. av

330 Bilaga 2

Marknadskonvergens

De tidigare beskrivna formerna konvergens har alla kunnat kopplas av till den s.k. kommunikationskedjan: nätkonvergensen

infrastrukturen

rör kanalen, terrninalkonvergensen rör sändare och och mottagare tjänstekonvergensen rör det som transporteras i kedjan.

I detta avsnitt beskrivs den fjärde typen konvergens: marknadskonav vergensen. Denna kan diskuteras utifrån värdekedjor och inte i direkt anslutning till kommunikationsmodellen. Det finns stor mängd olika en sätt att rita värdekedjor på och det saknas en generellt vedertagen modell. Det är dock möjligt att principiellt diskutera värdekedja beståen ende av tre olika steg alla har anknytning till kommunikationsmosom dellen och till de tidigare diskuterade områdena. Dessa är föltre steg jande:

Innehåll skall produceras och eventuellt också paketeras på olika sätt. Detta innefattar då både olika former underhållning och av mer nyttoinriktat innehåll olika typer exempelvis databaser och som av nyhetstjänster. Detta har främst,om än inte entydigt och självklart, anknytning till den tidigare diskuterade tjänstekonvergensen. Innehållet skall sedan distribueras till användaren och denna distribution sker via någon kanal. Således berör detta område infrastrukturen och det som har kallats nätkonvergens. Användaren skall slutligen kunna ta del informationen eller inneav hållet via någon form terminal och detta steg har anknytning till av

apparatkonvergens.

Traditionellt sett har dessa varit relativt åtskilda verksamheter. Det har funnits bolag har producerat innehållet exempelvis produktionssom bolag för TV och radio, andra har distribuerat materialet Teracom, kabel-TV-bolag, traditionella teleoperatörer Telia m.fl. och konsom sumenten har kunnat ta del av det olika former terminaler genom av tillverkade ytterligare företag Sony, IBM, Philips m.fl.. av en grupp Till den senare företag kan också mjukvaruföretag gruppen av som Microsoft räknas.

Under senare år har dock allt fler företag eller mindre försiktigt mer försökt att expandera sin verksamhet angränsande områden. En sådan expansion kan ske olika sätt, uppköp, allianser eller genom

1999:55 Bilaga2 331 SOU

verksamhet. Det finns hel flora av exempel på genom att starta egen en sådana försök sig på andra områden än det ursprungliga. Ett att ta litet antal dessa exempel presenteras nedan, men nya kommer om av inte dagligen så i alla fall veckovis. Eftersom existerande samarbeten

också upplöses relativt ofta och ständig omstrukturering sker är det en sådan här lista helt aktuell. Förhoppningsvis dock svårt att göra en ger listan känsla för hur utvecklingen ser ut. en

Innan dessa exempel presenteras så kommer dock något utförligare en värdekedjediskussion En sådan diskussion utgår då från att presenteras. vad tidigare branscher med varsin värdekedja i allt att som var separata högre grad blir bransch med en värdekedja. samma

1 or

Värdekedj

Även det principiellt är klart hur värdekedjor ut från råvara om ser eller flera mellansteg till slutprodukt så kan de olika stegen över ett en ritas på flertal olika sätt. Hur det görs och vad de olika stegen döps ett till beror naturligtvis i hög grad vilken bransch det är som presenteolika aktörer tenderar också att göra det på sitt eget sätt. I sak ras, men blir dock skillnaden marginell och därför inskränks presentationen här

till sätt. Detta exempel är hämtat från Squire, Sanders Dempsey ett 19982 och beskriver traditionell situation utifrån fyra Analysys en olika branscher alla vänder sig till kunder. Med en viss som samma anpassning till de tre branscherna diskuteras i den här rapporten som dessa värdekedjor ut enligt figur 21. ser

Z3 fortsättningen med värdekedjor enbart vertikala sådana eftersom det I avses framgått egentligen är missvisande att prata horisontella värdesom om - — kedjor. dock det förvirrande är så att det kallas vertikala Notera att nog som värdekedjor i princip alltid ritas horisontellt. Detta etablerade tillvägagångssätt

följs också här. 24Squire, Sanders Dempsey Analysys 1998 Adapting the EU Regulatory Framework the Developing Multimedia Environment, a study for the Euroto Commission Directorate General XIII, sid. 85 ff. pean

332 Bilaga 2

lT/ lnformations- Mjukvaru- System- Datortillv/ data skapande design integration Natverks- S . leverans

Tele- lnformations- Tillhanda- Tillhanda- Tenninal- Ankom skapande hållande hållande tillverking vändare S av av service infrastruktur

Media lnnehålls- Förpackning Distribution Terminalskapande avinnehåll försäljning .

Figur Zl Vardekedjorför des tre branschernadata, telekommunikationochmedier.Kalla: Squire, Sanders Dempsey Analysys,1998.sidan 86.Översattochbearbetad

Med konvergensutvecklingen glider dessa branscher allt nu tre närmare varandra och de börjar konkurrera varandras traditionella områden. Resultatet detta blir värdekedja där distinktionen mellan de av en ny olika branscherna inte längre är lika tydlig. Denna situation kan illustre-

ras som i figur 22: I denna nya värdekedja ingår både terminalförsäljning och tillhandahållande av infrastruktur tidigare. som

Skapande Packningav Tillhanda- Tillhanda- Terminal- An- Aktivitet avinnehåll innehålloch hållandeav hållandeav försäljning Vänd p p service service infrastrukt. are

Leveransav Anpassning Plattform Transport Access Funkno"A innehåll varu- connectimårkes- vity skapande

Figur 22. Värdekedjorför detre branschernadata. telekommunikationochmedier. Kalla: Squire, Sanders Dempsey Analysys,l 998,sidan 87.Översattochbearbetad.

Värt att kommentera är också att det finns skillnad mellan förpacken andet av innehåll till ett attraktivt paket å sidan och tillhandahållanena de av service å den andra. Med det aktörer framför senare avses som, allt med hjälp av Internet och mjukvara används där, kan erbjuda som kunder tjänster olika slag utan att äga infrastruktur. Det kan av egen handla tjänster kräver specifik exempelvis om som programvara programmet RealAudio som möjliggör radiosändning via Internet eller om informationstjänster som inte kräver detta exempelvis söktjänster.

25http://www.realaudi0.com/

Bilaga 2 333

Slutligen kan förpackning innehåll och tjänster flera olika typer av avse aktörer. Exempelvis finns här företag som IBM eller Sun som av främst vänder sig till företag med hela paket infrastruktur, av connectivity och för specifika applikationer. l-lär finns också program aktörer vänder sig till stor marknad med erbjudande om mer som en eller mindre skräddarsydda informationstjänster.

Så långt utvecklingen generell nivå. I följande avsnitt ges om en några exempel aktörer påbörjat förändringen mot en konvergesom rande marknad. Som redan nämnts är detta bara ett fåtal exempel en

utveckling där det hela tiden sker saker, de kan förhoppningsnya men vis aning riktningen förändringen. ge en om

O 0

4.2 Nagra exempel pa marknadskonvergens

Konsument- Telekom- IT- Medieelektronik branschen branschen branschen

Te"mia Hârdvam/dator- Förlaginnehålls- Apparattill - - - - Verkare Verkare tillverkare ägare , I I Produktions-

j D

Switchtillverkare Mjukvaml bolag Distributörer packet-.circuit- a programtillverkare film/TWradiomm.

Transmissions-//

Komponent- utrustning. Dataservicetillverkare byråer Distributörer satellit,kabel.radio

E

Infrastruktur- Operatorer, ägare te|efoni. Internet, D Komponent- Z Raben-Vsat I damm g tillverkare mndradio LJ distributörer

Infrastruktur- Övriga — ägare Konsu|terweb- Service provide byråermfl vi. , 4/ Konsulter Konsulter

Figur 23: Figurenvisarsambandetmellanolika branscherochrörelser dememellan.

Nedan några exempel på konvergens. Exemplen i termer av de ges ges ursprungliga branscherna presenteras i figur 23, vilket medtre som olika relationer: IT/tele, IT/medier och tele/medier. Vidare kan för tre det ske konvergens inom branscherna. Tydligast är detta inom en av telebranschen. Detta därför ett eget avsnitt. Exemplen är till viss ägnas

334 Bilaga 2

del internationella eftersom de dominerande aktörerna ofta och är stora mer eller mindre globala bolag. Vi använder igen den i inledoss av ningen sammanfattande bilden figur 13 de olika branschernas av utveckling för att tydliggöra dynamiken i denna.

Tele

Konvergensen inom telebranschen är ganska uttalad. Med tele avses här inte bara telefoni utan även dataöverföring. Ett mycket viktigt skäl till konvergensen inom detta område är IP:s allt större betydelse och den därmed försvinnande skillnaden mellan infrastrukturer dedicerade för data- respektive röstkommunikation. Ett med svenska och nordiska ögon näraliggande exempel är att leverantörer traditionell telekomav munikationsutrustning som Ericsson och Nokia i allt högre grad konkurrerar med utrustningsleverantörer baserad på Intemetteknik som Cisco. Både Ericsson och Nokia for möta denna utveckling agerar att genom att liera sig med tillverkare av router- och annan datakommunikationsutrustning. Andra exempel där operatörer går är samman sammanslagningama av de amerikanska Bell-bolagen till det Texasbaserade SBC. MCI/Worldcom och UUNET, CableWireless andra är exempel på hur stora operatörer går för att bli ännu större. samman Engelska mobiloperatören Vodaphone har för 58 miljarder US-dollar köpt amerikanska motsvarigheten Airtouch Communications vilket innebär att de äger 70% i Sverige verksamma Europolitan. av

IT/tele

Ericssons allt tydligare inriktning mobila internet- och multimedimot elösningar är också uttalad. Ett exempel på detta är allians med Noen kia, Motorola och Psion i Symbian skall utveckla operativsom ett system för mobila system och terminaler. En direkt konkurrent till denna allians är det Microsoft och Qualcomm startade företaget Wireav

lessknowledge som ska hjälpa mobiltelefoniföretagen att lansera nästa

generations integrerade trådlösa data-och teletjänster Dagens IT, 18 november, 1998. Ett annat exempel är företaget Netscape har köpts företaget som upp av America On-Line AOL. Köpet värderas till 4,2 miljarder US-dollar.

2°Nyhetsbrevet Market Analyser, October 1998. 27http://www.symbian.com/

Bilaga2 335 .

I T/medier

Även Netscape ursprungligen är ett IT-företag har det också gett sig om innehållsområdet sin s.k. portal-webbsida Internet. genom Detta gäller också Microsoft inte bara breddar sig mot telekomsom munikationssidan utan också sig i olika verksamheter på inneger hållsområdet. Till det hör inte bara olika uppköpsbud utan även senare nystartade verksamheter The Microsoft Network med bl.a. nättidsom ningen Slate. Microsoft har också investerat i kabel-TVpengar företag infrastruktur och distribution av medier.

Tele/medier

Det finns också antal exempel konvergens mellan tele- och mediett ebranschema. Ett svenskt exempel detta är Telia, som från att ha

varit ett rent telebolag och tillhandahållare infrastruktur undantaget av del katalogtjänster m.m. delvis sökt sig mot innehållsområdet. Ett en exempel detta är bolaget Scandinavia Online AB, samannat som norska medieaktören Schibsted och likaledes norska teleoperatöägs av Telenor. Inom för detta samarbete drivs exempelvis kommuren ramen nikations- och marknadsplatsen Passagen. Scandinavia Online utvecklar också interaktiv digital-TV-tjänst skall erbjudas via Inen som temet." Därmed konkurrerar med de företag erbjuder liknanman som de tjänster via marknätet, exempelvis det omskrivna företaget

CellDTV. Ett svenskt exempel är Tele2 startat ett samarbete med Disannat som Inom För detta samarbete skall Tele2 leverera en svensk ney. ramen version amerikansk webb-tjänst för bam. Därigenom tar Tele2 av en steget från att bara operatör till att också erbjuda en tjänst. vara en

Andra exempel den här typen konvergens är alla de tidningar som av Internet-tjänster. Det kan röra sig allt från att några de startat om av artiklar trycks i papperstidningen läggs ut hemsida till avansom en cerade specialtjänster inte återfinns i papperstidningen. Ett svenskt som exempel detta är Finanstidningen har ett antal finansiella tjänssom ter sin hemsida.

28 Q9://www.slate.com 2° http://www.scandinaviaonIine.se/

3°httQ://www.1assagen.se/

3 Dagens IT, 18 november, 1998. 32http://www.celldtv.com/ beskriver Cells verksamhet inom digital-TV.

33http://www.fti.se/

336 Bilaga 2

Ett internationellt exempel denna typ konvergens, är bely-

av som sande även det stoppades, är ett försök till allians mellan de tyska

om mediebolagen Bertelsmann och Kirch samt telekommunikationsoperatören Deutsche Telekom. Syftet med detta samarbete ursprungligen

var att skapa plattform för digital TV i Tyskland, eftersom denna

en men allians skulle ha fått närmast monopolsituation de nödvändiga

en avkodama stoppades samarbetet EG-kommissionen. Med stor

av sannolikhet kommer dock liknande planer att presenteras igen, dessa

av och/eller andra aktörer.

Slutligen ett svenskt exempel, visar att det inte bara är de tre

som branscher hittills behandlats är intresse. Telia arbetar med

som som av diverse olika former av elektronisk handel bl.a. innebär att betal-

som ning förmedlas i samarbete med MeritaN0rdbanken.3

"K,Ii.|":. BIBL.

199:; air

srcçzcariom

l

34Se exempelvis Dagens nyheter, 981112.

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet samtavgifterför äldre-ochhandikappomsorg.33

Ökadesocialbidrag.Enstudieominkomsteroch Nya formånsrättsregler Bilagor. 1+

socialbidragåren1990till 1996.46 Invandrarskapochmedborgarskap.Demokrati-

Smittskydd,samhälleochindivid. DelA+B. 51 utredningensskriñserie.8

lnkomstprövningavbostadstilläggtill pensionärer.52 Att slaktaettfår i Gudsnamn.Omreligionsfrihetoch

demokrati.Demokratiutredningensskriftserie.9

Finansdepartementet Rasism,nynazismochfrämlingskap.

Demokratiutredningensskriftserie.10 Märk väl 7

Bör demokratinavnationaliseras Införselavbeskattadevaror.26

Demokratiutredningensskiftserie.1 l Kontantmetodför småföretagare.28

Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens Fastighetsmäklamärnndeneffektivaretillsyn. 35

skriftserie.12 Mervärdesskatt Frivillig skattskyldighet.47

- Etik ochdemokratiskstatskonst. Ennytullag.54

Demokratiutredningensskriftserie.13 Nytt for prövning hyres-ocharrendemål.15 Utbildningsdepartementet

system av

Artikel 7i EG:svarumärkesdirektiv. Godsedi forskningen.4

Ändringari varumärkeslagen.19 Vuxenutbildningför alla Andraåretmed

Den skyddadeprovinsen.En essäomdemokratins Kunskapslyftet.39

värdeochvärdighet.Demokratiutredningensskriñserie

122 Jordbruksdepartementet

Tillsyn överadvokaterm. m. 31

Yrkesfisketskonkurrenssituation.3 Utvecklingssamarbetepårättsområdet.32

Samema ettursprungsfolki Sverige.25 Likvidation aktiebolag.36 —

av Demokratini denoffentliga sektornsförändring. Kulturdepartementet

Demokratiutredningensskriftserie.40

Denframtidakommersiellalokalradion.14 Oberoende,ägandeochtillsyn i revisionsverksamhet.43

Frågortill det industriellasamhället.18 Ekonomiskbrottslighetochsekretess.53

Förslagtill Globaliseringenochdemokratin. Yttrandefrihetenochkonkurrensen——

mediekoncentrationslagm. m. 30

Utrikesdepartementet Svensktmedborgarskap.34

Bevaradokumentärfilmenskulturarv.Åtgärdsforslag Ökadrättssäkerhetiasylärenden.16

samtförslagtill ettcentrumför dokumentärfilmochen Sverigeochjudamastillgångar. 20

frlmvårdscentral.41 Följdleveranseri sambandmedexportavkrigsmateriel.

Invandraresomföretagare.49 38

Konvergensochförändring.Samordningavlagstiftningen

för medie-ochtelesektorema.55 Försvarsdepartementet

EffektivareTotalförsvarsstödiÖstersjöområdet.6 Näringsdepartementet

Internationellkonflikthantering attför beredasig

- Effektivavärme-ochmiljölösningar.5 tillsammans.29

Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet.Förslagtill Underrättelsetjänstenenöversyn.37

- inriktningav nyamål 3inomEG:sstrukturfonder.23

EG:sstrukturstöd.Ny organisationför degeografiskt Socialdepartementet

avgränsadestrukturfondsprogrammen.24 SteriliseringsfråganiSverige1935-1975.Ekonomisk

Delta Utredningenomdeltidsarbete,tillfälliga jobb ersättning.2 -

ocharbetslöshetsersättningen.27 GarantipensionochBosättningstilläggforpersoner

Ny luttfartslag.42 födda år 1937eller tidigare.17 Öppen

elmarknad.44 Lindqvistsnia nio vägarattutvecklabemötandetav

A LäraavEstonia.Denandradelrapportenoch personermedfunktionshinder.21

Botryggt- Betalarätt.Särskildaboendefonnerfor äldre

Statens offentliga 1999 utredningar

Kronologisk förteckning

Nyafönnånsrättsregler+Bilagor. Ju. 32 Utvecklingssamarbetepårättsområdet.Ju. . . mSteriliseringsfrågani Sverige1935-1975. 33. Botryggt Betalarätt.Särskildaboendefonnerfor

. Ekonomiskersättning. äldresamtavgifterför äldre-ochhandikappomsorg.

Yrkesfisketskonkurrenssituation.Jo. . Godsedi forskningen.U. 34.Svensktmedborgarskap.Ku.

Effektivavärme-ochmiljölösningar.N. 35.Fastighetsmäklamämndeneffektivaretillsyn. Fi. . - EffektivareTotalforsvarsstödiÖstersjöområdet.Fö. 36.Likvidationavaktiebolag.Ju. . Märk väl Fi. 37.Underrättelsetjänstenenöversyn.Fö. . lnvandrarskapochmedborgarskap. 38. Följdleveranseri sambandmedexportav . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. krigsmateriel.UD.

Att slaktaettfår i Gudsnamn.Omreligionsfrihet 39. Vuxenutbildningfor alla Andraåretmed . ochdemokrati.Demokratiutredningensskriftserie. Kunskapslyñet.U.

Ju. 40. Demokratini denoffentligasektornsförändring.

Rasism,nynazismochfrämlingskap. Demokratiutredningensskriñserie.Ju. . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 4 Bevaradokumentärfilmenskulturarv.Åtgärdsförs- . Bör demokratinavnationaliseras lagsamtförslagtill ett centrumfor dokumentärfilm . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. ochenfilmvårdscentral.Ku.

Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens 42.Nyluñfartslag.N. . skriñserie.Ju. 43. Oberoende,ägandeochtillsyn i revisions-

Etik ochdemokratiskstatskonst. verksamhet.Ju. . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 44.Öppenelmarknad.N.

14.Denframtidakommersiellalokalradion.Ku. 45.Slutförvaringavkämavfall.Kommunernaoch

15.Nyttsystemfor prövningavhyres-och platsvalsprocessen.M.

arrendemål.Ju. 46.Ökadesocialbidrag.Enstudie inkomsteroch om 16.Ökadrättssäkerheti asylärenden.UD. socialbidragåren1990till 1996.

17.GarantipensionochBosättningstilläggforpersoner 47. Mervärdesskatt Frivillig skattskyldighet.Fi. föddaår 1937ellertidigare.S. 48. LäraavEstonia.Denandradelrapportenoch

18.Frågortill detindustriellasamhället.Ku. slutredovisning.N.

19.Artikel 7 EG:svarumärkesdirektiv.i 49. Invandraresomföretagare.Ku.

Ändringari varumärkeslagen.Ju. 50.Skyddsjaktpåvarg.M.

20. Sverigeochjudamastillgångar.UD. 5l. Smittskydd,samhälleochindivid. DelA+B. S.

21. Lindqvistsnia niovägarattutvecklabemötandet 52. Inkomstprövningavbostadstilläggtill pensionärer. av personermedfunktionshinder.

22. Denskyddadeprovinsen.Enessäomdemokratins 53.Ekonomiskbrottslighetochsekretess.Ju.

värdeochvärdighet.Demokratiutredningens 54.Ennytullag.Fi.

skriftserie.Ju. 55. Konvergensochförändring.Samordningav

23. Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet. lagstiftningenför medie-ochtelesektorema.Ku.

Förslagtill inriktningav nyamål inom3 EG:s

strukturfonder.N.

24. EG:sstrukturstöd.Ny organisationfor degeogra-

fiskt avgränsadestrukturfondsprogrammen.N.

25. Samema ettursprungsfolki Sverige. — 26 Införselavbeskattadevaror.Fi. . 27. Delta Utredningenomdeltidsarbete,tillfälliga jobb ocharbetslöshetsersätmingen.N. . 28. Kontantrnetodfor småföretagare.Fi.

29. Internationellkonflikthantering attförberedasig tillsammans.Fö.

30.Yttrandefrihetenochkonkurrensen Förslagtill mediekoncentrationslag.m. m.Ku.

3 Tillsynöveradvokaterm. m.Ju. .

fakta info direkt

Tel 08-587 671 oo. Fax 08-587 671 71.

Box 6430. 1I3 82 Stockholm.

order@faktainfo.se www.faktajnfoV.se