Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Konstitutionsutskottets betänkande 2024/25:KU10

Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Inledning och sammanfattning

Konstitutionsutskottets granskning

Enligt 13 kap. 1 § regeringsformen ska konstitutionsutskottet granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. När det finns skäl till det, dock minst en gång om året, ska utskottet enligt 13 kap. 2 § meddela riksdagen vad det har funnit värt att uppmärksamma vid sin granskning. I det betänkande som nu läggs fram behandlar utskottet vissa allmänna, administrativt inriktade granskningar av regeringsarbetet. Vid granskningarna har utskottet haft tillgång till bl.a. material som har tagits fram av utskottets kansli och av Regeringskansliet. Delar av det skriftliga utredningsmaterialet redovisas i bilaga 1.1–9.2.

Vissa resultat av granskningen

I avsnittet Regeringens sammansättning och regeringsarbetets organisation har utskottet fortsatt att följa utvecklingen av antalet tjänstgörande i Regeringskansliet. Vidare har utskottet gått igenom regeringsprotokoll från 2023, bl.a. underprotokollen från Utbildningsdepartementet och Klimat- och näringslivsdepartementet. Utskottet framhåller vikten av att författningar kungörs i god tid före ikraftträdandet, minst fyra veckor och endast i speciella undantagsfall mindre än två veckor. Tiden mellan kungörande och ikraftträdande är inte bara av betydelse för enskilda. Även myndigheter som berörs ska ges möjlighet att inrätta sig efter de kommande förändringarna. Till skillnad från vad som är möjligt i förhållande till enskilda kan förvisso myndigheternas behov också delvis tillgodoses genom att de deltar i beredningen av författningsförslaget och hålls underrättade under hand av Regeringskansliet. Utskottet framhåller

2024/25:KU10 I NLEDNING OCH SAMMANFATTNING

vikten av att så också sker i de fall en författning som påverkar en myndighet behöver träda i kraft i nära anslutning till kungörandet. Granskningen av vissa förvaltningsärenden har omfattat överklaganden av beslut om att bilda eller utvidga naturreservat. Granskningen har avsett handläggningstid och andra förvaltningsrättsliga aspekter av handläggningen. Handläggningstiderna är långa i flera av ärendena i granskningen. Utskottet har förståelse för att det i flera ärenden har krävts omfattande utredningsåtgärder samt svåra avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen och mellan olika allmänna intressen. Det finns dock ärenden som har lång handläggningstid utan att de synbara utredningsåtgärderna har varit särskilt omfattande. Kommunikation med part och inhämtande av yttrande från myndighet har också dröjt i vissa fall. Utskottet anser att handläggningstiden borde ha kunnat vara kortare i några ärenden. Långa handläggningstider medför inte bara osäkerhet för de inblandade utan kan även leda till personliga och ekonomiska förluster. Utskottet framhåller vikten av en effektiv och ändamålsenlig organisation och noterar att den aktuella enheten vid Klimatoch näringslivsdepartementet under senare år har arbetat aktivt för att korta handläggningstiderna. Utskottet har också på nytt granskat utnämningsmakten . Granskningen är som tidigare inriktad på politisk bakgrund respektive kön. Även s.k. öppna rekryteringsförfaranden och förekomsten av förflyttningar av myndighetschefer uppmärksammas. Granskningen visar att andelen utnämnda myndighetschefer i Sverige med politisk bakgrund har legat mer eller mindre konstant sedan 2006 (omkring en femtedel eller lägre). Även bland utnämnda chefer för utlandsmyndigheterna har andelen med politisk bakgrund varit i stort sett densamma (omkring 10 procent eller lägre). Utskottet framhåller sin tidigare uppfattning, att politisk bakgrund inte ska vara diskvalificerande vid tillsättningen så länge avseende endast fästs vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Vad som i sådana fall är relevant är inte vilket politiskt parti den person som utnämns har bakgrund inom, utan det faktum att han eller hon har haft vissa uppgifter i en politisk och offentlig miljö och utfört dessa på ett sådant sätt att det är meriterande för den tjänst som ska tillsättas. När det gäller kön konstateras att andelen kvinnor sedan flera år har legat omkring eller strax under hälften. Utskottet ser positivt på att andelen kvinnor har ökat över tid så att könsfördelningen numera är mer jämn. Granskningen visar också att öppna rekryteringsförfaranden tillämpas i stor utsträckning. I fråga om omförordnanden och förflyttningar har i granskningen anförts att åtgärden att avsluta en anställning som myndighetschef i förtid tillämpas med återhållsamhet, och i likhet med tidigare framhåller utskottet vikten av att beakta vilken dokumentation som kan behövas av dialogen med myndighetschefen. En annan granskning har gällt propositionsavlämnandet . I granskningen uppmärksammas tiden mellan bordläggningen av en proposition och datumet för lagförslagets ikraftträdande samt förekomsten av förkortad motionstid under riksmötena 2011/12–2023/24. Utskottet noterar en ökning av såväl

I NLEDNING OCH SAMMANFATTNING 2024/25:KU10

antalet propositioner som bordlagts kortare tid än 85 dagar före föreslaget ikraftträdande som antalet propositioner som behandlats med förkortad motionstid vid tiden för covid-19-pandemin och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. När det gäller hela gruppen propositioner som bordlagts 85 dagar eller kortare tid före föreslaget ikraftträdande, noterar utskottet inte några påtagliga förändringar jämfört med riksmötena före pandemiutbrottet. Inom denna grupp kan dock iakttas en ökning av propositioner som bordlagts tio veckor eller ännu kortare tid före föreslaget ikraftträdande. De propositioner som lämnas sent lämnas alltså senare än före pandemiutbrottet. Detta torde endast delvis förklaras av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Utskottet har förståelse för att det i vissa fall kan finnas skäl för brådskande beredning men vill på nytt understryka att det behovet åtminstone i viss utsträckning bör kunna undvikas genom kontinuerlig omvärldsbevakning och god framförhållning och beredskap. Utskottet tar även upp vikten av goda kunskaper i Regeringskansliet om tidsåtgång för riksdagens arbetsprocesser. Huvudregeln måste enligt utskottet vara att propositioner avlämnas i sådan tid att det finns tid för riksdagens behandling av propositionerna utan att avkall behöver göras på vad utskottet uttalat om tiden mellan kungörande av författningar och deras ikraftträdande. Utskottet framhåller också att ett väl fungerande parlament förutsätter att alla politiska partier ges goda förutsättningar att sätta sig in i förslag som läggs fram och eventuellt formulera motförslag och att de frister som normalt gäller i riksdagsarbetet är ägnade att göra detta. Även politiska samordningsfunktioner inom Regeringskansliet över tid har granskats. Utskottet konstaterar att den nu aktuella perioden (2014–2024) kännetecknas av en högre grad av kontinuitet jämfört med tidigare. Samordningen är förlagd till Statsrådsberedningen, och dess arbetsformer framgår av en promemoria som har uppdaterats under varje statsminister. Syftet med regeringsformens begränsade reglering av regeringsarbetet är att skapa möjligheter att variera arbetsformerna alltefter behov och målsättning. Utskottet anser alltjämt att regeringsarbetet inte onödigtvis bör bindas av formella regler som kan hindra anpassningen till växlande förhållanden och olika typer av regeringar. Vidare uppmärksammas systemet med kollektivt fattade regeringsbeslut, som enligt utskottet har stora fördelar. För att ge principen om kollektivt beslutsfattande ett reellt innehåll tillämpas inom Regeringskansliet såväl delning som gemensam beredning. Granskningen visar att enligt den nu gällande promemorian ska den gemensamma beredningen av ett ärende vara slutförd innan det samordnas och det anses viktigt att den politiska samordningen hålls skild från sakberedningen av ett ärende. Att departementens sakberedning av ärenden hålls skild från den politiska samordningen är enligt utskottet en god ordning. Statsråds användande av sociala medier har också granskats. Statsrådens kommunikation sker i dag genom sociala medier i större utsträckning än tidigare. Både användande av statsrådskonton som Regeringskansliet ansvarar för och användande av egna konton som statsråden har i egenskap av t.ex.

2024/25:KU10 I NLEDNING OCH SAMMANFATTNING

privatperson eller företrädare för ett politiskt parti förekommer. Användande av egna konton i rollen som statsråd kan enligt utskottet innebära särskilda utmaningar och ge upphov till gränsdragningssvårigheter. Det riskerar att försvåra bedömningen av i vilken utsträckning användandet av kontot utgör ett led i tjänsteutövningen. Med hänsyn till den numera utbredda användningen av sociala medier bör det trots betänkligheter finnas ett utrymme för statsråden att kommunicera i frågor som rör regeringens politik även på statsrådens egna konton i sociala medier. Sådan kommunikation kan exempelvis vara ett naturligt inslag i det politiska samtalet, som statsråd förväntas delta i. Utskottet anser inte att det vore ändamålsenligt att göra långtgående uttalanden om hur statsrådens egna konton i sociala medier bör vara utformade eller hur deras kommunikation på de egna kontona bör ske. Utskottet framhåller dock vikten av att statsråden i så stor utsträckning som möjligt tydliggör när användandet av egna konton i sociala medier utgör ett led i tjänsteutövningen. Det bör också säkerställas att officiell information från regeringen regelmässigt kommuniceras i regeringens egna kommunikationskanaler och att statsrådens egna konton i sociala medier endast används som komplement. Utskottet tar även upp att regelverket för handlingsoffentlighet och hanteringen av allmänna handlingar tillämpas i fråga om innehåll även på statsrådens egna konton i sociala medier. Utskottet betonar vikten av att det görs väl avvägda analyser och noggranna överväganden i det översynsarbete som pågår inom Regeringskansliet av styrdokument om användandet av sociala medier och förutsätter att man därvid beaktar det som anförts av utskottet. Utskottet har också genomfört en övergripande granskning av det konsulära stödet till frihetsberövade utomlands . Antalet inkomna ärenden har sedan 2010 varierat mellan ca 210 och 460 per år. Regeringskansliets bedömning är att antalet komplicerade ärenden har ökat och att anledningen till det är omvärldsläget och att fler svenskar reser utomlands. Utskottet konstaterar att ärenden om konsulärt stöd till frihetsberövade utomlands är av rättslig natur, men det kan även finnas en utrikespolitisk dimension som påverkar på vilket sätt de hanteras. Vissa ärenden bedöms utifrån omständigheterna vara särskilt komplicerade och av dem behöver vissa tas upp på politisk nivå. Kännetecknande för de ärenden som tas upp på politisk nivå är, förutom att det finns en utrikespolitisk dimension, allvaret i situationen för den frihetsberövade. I vad mån Utrikesdepartementet (UD) i Stockholm och, i vissa fall, regeringen involveras varierar således och bedöms utifrån rådande omständigheter i varje enskilt ärende. Dessa bedömningar ställer krav på utrikesförvaltningens organisation och samarbetet mellan utlandsmyndigheterna och UD i Stockholm. Av granskningen framgår att det i de särskilt komplicerade ärendena inom utrikesförvaltningen kontinuerligt görs en sammantagen bedömning av omständigheterna samt en analys av vilka åtgärder som bör vidtas och om ärendet behöver tas upp på politisk nivå. Granskningskommissionen avseende två konsulära ärenden har för denna typ av ärenden påtalat att den första tiden och det inledande arbetet är av stor

I NLEDNING OCH SAMMANFATTNING 2024/25:KU10

betydelse. Det är således enligt utskottet angeläget att utrikesförvaltningens organisation är rustad för att med kort varsel kunna involvera den politiska nivån. Vad som framkommit i granskningen ger inte anledning till några mer specifika synpunkter, men utskottet förutsätter att UD fortsätter översynen av vägledningar med anledning av granskningskommissionens bedömningar och förslag. Slutligen har utskottet granskat myndigheters underrättelser om införlivande av EU-rättsakter . I granskningen har framkommit att regeringen får denna information på olika sätt. Det kan ske enligt förordningen om vissa skyldigheter för myndigheter vid ett medlemskap i Europeiska unionen. Ett annat sätt är att informationen ges i den årliga förteckningen över föreskrifter som myndigheterna ska lämna till regeringen enligt författningssamlingsförordningen. Ytterligare ett sätt är att departementen följer myndigheternas författningsarbete och därigenom får informella underrättelser om de myndighetsföreskrifter som beslutas. Utskottet understryker att förordningen om vissa skyldigheter för myndigheter vid ett medlemskap i Europeiska unionen ger myndigheterna en skyldighet att underrätta regeringen om de föreskrifter som de har meddelat och lämna Regeringskansliet det underlag som det behöver för att kunna fullgöra sin underrättelseskyldighet. Det framgår dock att förutsättningarna varierar mellan departementen genom att mängden rättsakter som införlivas eller kompletteras genom myndighetsföreskrifter varierar. På grund av detta framstår det som naturligt att vissa skillnader i hur myndigheterna informerar regeringen kan uppkomma. I granskningen uppmärksammas även frågan om de svenska författningarna i något fall går längre än EU-rättsakten. Utskottet förutsätter att en avstämning av om myndighetsföreskrifterna går längre än vad regeringen anser nödvändigt eller lämpligt sker tidigare än när de redan beslutade föreskrifterna anmäls till EU. Utskottet påminner regeringen om att fortlöpande pröva behovet av en översyn av regelverk och handböcker som används inom Regeringskansliet.

2024/25:KU10

Utskottets anmälan

Konstitutionsutskottet anmäler härmed för riksdagen resultatet av den granskning som redovisas i detta betänkande enligt 13 kap. 2 § regeringsformen.

Stockholm den 12 december 2024

På konstitutionsutskottets vägnar

Ida Karkiainen

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ida Karkiainen (S), Louise Meijer (M), Matheus Enholm (SD), Hans Ekström (S), Fredrik Lindahl (SD), Mirja Räihä (S), Malin Danielsson (L), Amalia Rud Stenlöf (S), Susanne Nordström (M), Jessica Wetterling (V), Gudrun Brunegård (KD), Malin Björk (C), Lars Engsund (M), Jan Riise (MP), Lars Johnsson (M), Ludvig Ceimertz (M) och Patrik Björck (S).

2024/25:KU10

1 Regeringens sammansättning och regeringsarbetets organisation

Ärendet

Som ett led i den granskning som konstitutionsutskottet enligt 13 kap. 1 § regeringsformen har till uppgift att genomföra följer utskottet regeringens sammansättning och utvecklingen av Regeringskansliets organisation. När det gäller regeringens sammansättning redovisas uppgifter om statsrådsförordnanden och förordnanden enligt 7 kap. 5 § regeringsformen för perioden fr.o.m. den 1 oktober 2023 t.o.m. utgången av september 2024. Vidare uppmärksammas dokumentation av statsråds åtagande om att medverka i konstitutionsutskottets granskning även efter det att statsrådsuppdraget har upphört. När det gäller regeringsarbetets organisation redovisas bl.a. statistiska uppgifter om antalet tjänstgörande i Regeringskansliet i september 2024. Utvecklingen över tid redovisas också. Underlag för granskningen finns i bilaga 1.1–2 .

Regeringens sammansättning

Regeringen består enligt 6 kap. 1 § regeringsformen av statsministern och övriga statsråd. Statsministern utser de övriga statsråden och bland dem, enligt 7 kap. 1 §, chefer för departementen. Enligt 7 kap. 5 § kan statsministern också förordna att ett ärende eller en grupp ärenden som hör till ett visst departement ska föredras av ett annat statsråd än departementschefen. Under den aktuella perioden utsågs två nya statsråd. Den 10 september 2024 förordnade statsministern Jessica Rosencrantz och Benjamin Dousa att vara statsråd. Samma dag entledigades Tobias Billström och Jessika Roswall. Som framgår av bilaga 1.1 förordnade statsministern statsrådet Maria Malmer Stenergard att vara chef för Utrikesdepartementet. Vidare utsåg statsministern statsrådet Johan Pehrson att vara chef för Utbildningsdepartementet och statsrådet Mats Persson att vara chef för Arbetsmarknadsdepartementet. Samma dag entledigades statsråden Johan Pehrson och Mats Persson att vara chef för Arbetsmarknadsdepartementet respektive Utbildningsdepartementet. Statsminister Ulf Kristersson har fattat ett antal beslut om förordnanden enligt 7 kap. 5 § regeringsformen. Förordnandena återfinns i bilaga 1.1. Bilagan innehåller även de nya statsrådens åtaganden att medverka i konstitutionsutskottets granskning.

2024/25:KU10 1 R EGERINGENS SAMMANSÄTTNING OCH REGERINGSARBETETS ORGANISATION

Regeringsarbetets organisation

I september 2024 fanns det totalt 4 986 tjänstgörande i Regeringskansliet. Siffran inkluderar alla kommittéanställda och anställda vid utlandsmyndigheterna. Undantas dessa uppgick antalet till 3 184. I tabell 1.1 redovisas antalet tjänstgörande i Regeringskansliet över tid.

Tabell 1.1 Tjänstgörande i Regeringskansliet 2005–2024

Exklusive kommittéanställda och anställda vid utlandsmyndigheterna

Kommentar: Tabellen visar antalet tjänstgörande i Regeringskansliet i september månad. En sammanställning över antalet tjänstgörande före 2005 finns i bet. 2022/23:KU10 s. 14. Källor: Statsrådsberedningens promemoria av den 10 oktober 2024 (se bilaga 1.1) och bet. 2023/24:KU10 s. 10. I huvudsak ökade antalet tjänstgörande t.o.m. 2009, då Sverige innehade ordförandeskapet i EU. Därefter har antalet varit lägre fram till september 2022, då antalet uppgick till 4 996. Ökningen motiverades då av ordförandeskapet i EU våren 2023. Efter en nedgång hösten 2023 ökade under 2024 antalet tjänstgörande till 4 986. Det förklaras bl.a. av en förstärkning av tjänstgörande med anledning av det säkerhetspolitiska läget. Av tabell 1.2 nedan framgår antalet tjänstgörande per departement samt inom Statsrådsberedningen och förvaltningsavdelningen exklusive kommittéanställda och anställda vid utlandsmyndigheterna. Uppgifterna avser september månad respektive år.

1 R EGERINGENS SAMMANSÄTTNING OCH REGERINGSARBETETS ORGANISATION 2024/25:KU10

Tabell 1.2 Tjänstgörande per departement 2016–2024

Dep. 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 23–24

SB 183 186 183 196 207 201 234 224 236 12 Ju 379 381 373 367 369 366 247 294 305 11 UD 731 765 797 777 791 794 771 755 796 41 Fö 132 133 134 116 121 115 126 203 221 18

– – –

2

M 182 184 178 164 160 167 162 – – –

3

N 446 468 437 272 274 268 268 Ku 116 115 111 92 92 97 94 83 82 –1 A 123 131 126 161 164 171 154 150 136 –14

– – – – – – –

4

LI 256 258 2 I 5 – – – – 165 152 160 – – –

FA 595 587 609 552 640 701 797 764 743 –21

Totalt 3 777 3 838 3 818 3 710 3 779 3 889 3 960 3 918 3 980 62

Kommentar: Tabellen visar antalet tjänstgörande i Regeringskansliet exklusive kommittéanställda och anställda vid utlandsmyndigheterna i september månad uppdelat per departement. Motsvarande uppgifter för tiden före 2016 finns i äldre betänkanden, se vidare bet. 2022/23:KU10 s. 15. 1 Klimat- och näringslivsdepartementet bildades den 1 januari 2023. 2 Miljödepartementet hette mellan den 1 januari 2015 och 1 april 2019 Miljö- och energidepartementet. Departementet blev i januari 2023 en del av Klimat- och näringslivsdepartementet. Departementets frågor flyttades även till andra departement. 3 Näringsdepartementet bytte den 1 januari 2023 namn till Klimat- och näringslivsdepartementet. 4 Landsbygds- och infrastrukturdepartementet bildades den 1 januari 2023. 5 Infrastrukturdepartementet som bildades den 1 april 2019 blev en del av Landsbygds- och infrastrukturdepartementet den 1 januari 2023. Källor: Statsrådsberedningens promemoria av den 10 oktober 2024 (se bilaga 1.1) och bet. 2023/24:KU10 s. 11.

Av tabellen framgår att antalet tjänstgörande har ökat mest vid Utrikesdepartementet, Socialdepartementet och Försvarsdepartementet. Vidare framgår det att antalet tjänstgörande har minskat mest vid förvaltningsavdelningen, Arbetsmarknadsdepartementet och Finansdepartementet.

Politiskt tillsatta tjänstemän

Med politiskt tillsatta tjänstemän avses

– politiskt sakkunniga i Regeringskansliet med funktion som planeringschef,

stabschef, presschef, pressekreterare, politiskt sakkunnig, inklusive politiskt sakkunnig assistent, vilka omfattas av Avtal om anställningsvillkor för politiskt sakkunniga samt politiskt timanställd brevskrivare eller talskrivare i Regeringskansliet

– statssekreterare som omfattas av Avtal om regeringsbeslut om avlönings-

förmåner m.m. för vissa högre anställningar m.fl., även kabinettssekreteraren räknas till denna grupp.

2024/25:KU10 1 R EGERINGENS SAMMANSÄTTNING OCH REGERINGSARBETETS ORGANISATION

Därtill kommer statsministern och statsråden. Dessa är inte tjänstemän i traditionell mening och ingår därför inte i definitionen politiskt tillsatta tjänstemän. I september 2024 uppgick antalet politiskt tillsatta tjänstemän till 180 (tabell 1.3). Av dessa var 37 statssekreterare.

Tabell 1.3 Politiskt tillsatta tjänstemän i Regeringskansliet 2005–2024

Kommentar: Tabellen visar antalet politiskt tillsatta tjänstemän och statsråd i september månad. Timanställda politiskt sakkunniga ingår inte i tabellen. Motsvarande uppgifter för tiden före 2005 finns i bet. 2022/23:KU10 s. 16. Källor: Statsrådsberedningens promemoria av den 10 oktober 2024 (se bilaga 1.1) och bet. 2023/24:KU10 s. 12. Av tabellen framgår utvecklingen av antalet politiskt tillsatta tjänstemän sedan 2005. Mellan 2023 och 2024 ökade antalet med sju personer.

Promemoria från Regeringskansliet

Utskottet har genom en skrivelse som sänts till Regeringskansliet begärt svar på en fråga om hur det nationella säkerhetsrådet i Statsrådsberedningen har påverkat uppgiftsfördelningen mellan Statsrådsberedningen och de olika departementen. Som svar fick utskottet en promemoria som har upprättats inom Statsrådsberedningen den 7 november 2024 (bilaga 1.2). I svaret anförs att det nationella säkerhetsrådet inrättades den 1 januari 2023 och biträds av den nationella säkerhetsrådgivaren. Vidare anförs att inrättandet

1 R EGERINGENS SAMMANSÄTTNING OCH REGERINGSARBETETS ORGANISATION 2024/25:KU10

av det nationella säkerhetsrådet inte har inneburit att ansvar för sakområden eller myndigheter har flyttats till Statsrådsberedningen. Det framhålls att syftet med det nationella säkerhetsrådet är informationsutbyte och strategisk samordning i frågor som rör nationell säkerhet. Av svaret framgår också att det är statsministern som leder det nationella säkerhetsrådet som består av de övriga partiledare som ingår i regeringen samt av justitieministern, utrikesministern, försvarsministern, ministern för civilt försvar och finansministern.

Utskottets ställningstagande

Granskningen ger inte anledning till någon kommentar av utskottet.

2024/25:KU10

2 Regeringsprotokollen

Ärendet

I granskningen har en översiktlig genomgång gjorts av huvudprotokoll och underprotokoll (serie A och serie B) för Utbildningsdepartementet och Klimatoch näringslivsdepartementet under perioden januari–december 2023. Till grund för granskningen har legat dels aktuella protokoll, dels promemorior som upprättats inom nämnda departement, bilaga 2.1 . Vidare redovisas statistik över antalet avgjorda regeringsärenden. Statistiken är grundad på en sammanställning från Statsrådsberedningen av antalet ärenden som avgjordes vid regeringssammanträden under 2023, bilaga 2.2 .

Utredning i ärendet

Gällande ordning

Regeringsprotokollen

I 7 kap. 6 § regeringsformen föreskrivs att protokoll ska föras vid regeringssammanträden. Skiljaktiga meningar ska antecknas i protokollet. Författningar, förslag till riksdagen och andra beslut som ska expedieras ska för att bli gällande skrivas under av statsministern eller ett annat statsråd på regeringens vägnar (7 kap. 7 § regeringsformen). Regeringen kan dock genom förordning föreskriva att en tjänsteman i särskilda fall ska få skriva under beslut som ska expedieras. Närmare bestämmelser om protokollföringen vid regeringssammanträden finns i förordningen (2007:725) om beslut och protokoll hos regeringen. Enligt 10 § ska protokollet vid ett regeringssammanträde bestå av ett huvudprotokoll och ett underprotokoll för varje departement. Underprotokollet för varje departement ska delas in i två serier, serie A och serie B. De delar av underprotokollet som innehåller uppgifter för vilka sekretess kan gälla bildar serie B. Övriga delar bildar serie A. Av 11 § samma förordning följer att huvudprotokollet från ett regeringssammanträde ska innehålla uppgifter om vilka statsråd som är närvarande, vem som är ordförande och vem som är protokollförare. Huvudprotokollet ska även innehålla en förteckning över de ärenden som handläggs vid sammanträdet och för varje ärende en uppgift om vilket statsråd som är föredragande. Underprotokollen ska för varje ärende återge det beslut som har expedierats eller som finns i ett koncept (12 § förordningen om beslut och protokoll hos regeringen). Skiljaktiga meningar ska också antecknas i underprotokollen. Statsrådsberedningen har tagit fram promemorian Gula boken – Beslut och protokoll hos regeringen (SB PM 2023:3). Promemorian behandlar bl.a. utformningen av regeringens beslut samt arbetet med ärendeförteckningar och

2 R EGERINGSPROTOKOLLEN 2024/25:KU10

protokoll vid regeringssammanträden. Regeringens beslut i de ärenden som ett departement har haft uppe till behandling vid ett regeringssammanträde tas in i departementets underprotokoll (Gula boken s. 37). Ärendeförteckningarna tas däremot inte in där, utan de ska finnas som bilagor till huvudprotokollet.

Utfärdande av författningar

Enligt 8 kap. 19 § regeringsformen ska en beslutad lag utfärdas av regeringen så snart som möjligt. Av samma paragraf följer också att lagar ska kungöras så snart som möjligt. Det senare gäller också förordningar, om inte annat anges i lag. Med utfärdande av en lag avses det regeringsbeslut genom vilket författningen får sin slutliga utformning. Begreppet kungörande avser den dag då författningen publiceras. Statsrådsberedningen har tagit fram promemorian Gröna boken – Riktlinjer för författningsskrivning (Ds 2014:1). Enligt Gröna boken bör det datum då en författning ska träda i kraft normalt sättas så att författningen kan komma ut från trycket i SFS minst fyra veckor före ikraftträdandet (s. 101). En författning bör endast i speciella undantagsfall komma ut från trycket senare än två veckor före ikraftträdandet. Sedan den 1 april 2018 kungörs lagar och förordningar elektroniskt genom att de publiceras på Svensk författningssamlings (SFS) webbplats. Tidsangivelserna fyra respektive två veckor får numera i stället anses avse tiden mellan publiceringen på webbplatsen och ikraftträdandet (bet. 2019/20:KU10 s. 21).

Tidigare granskning

Inom ramen för granskningen av regeringsprotokollen har utskottet ofta uppmärksammat tiden mellan kungörande och ikraftträdande av författningar. Utskottet har då understrukit vikten av att författningar kungörs i god tid före ikraftträdandet och att regeringen – i den mån den råder över beslutsprocessen – vidtar nödvändiga planeringsåtgärder för att leva upp till detta. Enligt utskottet bör tiden mellan kungörelse och ikraftträdande vara minst fyra veckor och endast i speciella undantagsfall mindre än två veckor (se bl.a. bet. 2012/13:KU10 s. 12 f. och 2021/22:KU10 s. 18 f.). Dessutom är det självklart ett minimikrav att författningar inte kungörs efter ikraftträdandet (bet. 2009/10:KU10 s. 17 f.). Utskottet har också framhållit att redan fyra veckor är snävt tilltaget med hänsyn till behovet av tid för att enskilda och myndigheter ska ges möjlighet att inrätta sig efter de kommande förändringarna (bet. 2012/13:KU10 s. 57). Särskilt viktigt är detta enligt utskottet när det gäller bestämmelser som innebär pålagor för enskilda (se bl.a. bet. 2016/17:KU10 s. 18). Utskottet har samtidigt uttryckt att det av naturliga skäl inte alltid är möjligt att upprätthålla tidsramarna i situationer som kräver ett snabbt agerande från statsmakternas sida, som t.ex. var fallet under coronapandemin. Även i sådana situationer har utskottet emellertid ansett att det är eftersträvansvärt att ett visst tidsspann mellan kungörande och ikraftträdande kan upprätthållas. Särskilt

2024/25:KU10 2 R EGERINGSPROTOKOLLEN

gäller detta i de fall det rör sig om föreskrifter som innebär att verksamheter behöver ställa om och som kräver långtgående anpassningar av enskilda (se bet. 2021/22:KU10 s. 21).

Iakttagelser i den aktuella granskningen

Sent utfärdade författningar

Under 2023 kungjordes 84 författningar på Utbildningsdepartementets område. Av dessa kungjordes omkring 10 författningar mindre än fyra veckor före ikraftträdandet. Av dessa kungjordes en författning mindre än två veckor före ikraftträdandet. Författningen innehöll ingen bestämmelse som innebar pålagor för enskilda. Under samma år kungjordes 135 författningar på Klimat- och näringslivsdepartementets område. Av dessa kungjordes omkring 50 författningar mindre än fyra veckor före ikraftträdandet. Av dessa kungjordes fyra författningar mindre än två veckor före ikraftträdandet och en av dessa en dag före ikraftträdandet. Inga av dessa författningar innehöll bestämmelser som innebar pålagor för enskilda. Tre av dem gällde tidsbegränsade statliga stöd mot bakgrund av höjda gas- respektive elpriser. En förteckning över aktuella författningar finns tillgänglig i utskottets akt (dnr 207-2024/25).

Vissa mindre iakttagelser

I övrigt har vissa mindre iakttagelser gjorts gällande avvikelser i formalia i förhållande till Gula bokens exempelsamling (SB PM 2020:1, rev. 2022).

Promemorior från Regeringskansliet

Utskottet har genom en skrivelse som sänts till Regeringskansliet begärt kommentarer till iakttagelserna i fråga om författningar som kungjorts mindre än fyra respektive mindre än två veckor innan de skulle träda i kraft. Som svar överlämnades den 22 oktober 2024 två promemorior som har upprättats inom Utbildningsdepartementet respektive Klimat- och näringslivsdepartementet (bilaga 2.1). I promemoriorna finns en redogörelse för hanteringen av de aktuella författningarna inom respektive departement. Departementen framhåller bl.a. behovet av en skyndsam hantering, anpassning till olika EU-rättsakter, internationella åtaganden samt att vissa lagar, och förordningar som hör ihop med dessa, beslutades och kungjordes i anslutning till riksdagens beslut. Vidare framgår att ändringarna i flera fall var gynnande för enskilda (tidsbegränsat statligt stöd) och att ändringar i något fall efterfrågats av en myndighet, syftade till att förenkla och inte innebar att några nya uppgifter tillfördes myndigheten samt vikten för berörda aktörer att ändringar trädde i kraft samtidigt. I vissa fall var ändringarna begränsade (t.ex. en ändrad rubrik eller en konsekvens av departementsombildning). Det framgår även att det i några fall rör sig om förbiseende.

2 R EGERINGSPROTOKOLLEN 2024/25:KU10

Antalet avgjorda regeringsärenden

I promemorian från Statsrådsberedningen (bilaga 2.2) redovisas att under 2023 avgjordes totalt 4 924 regeringsärenden vid regeringssammanträden. Den största ärendegruppen var anställningsärenden, följt av regleringsbrev samt anslags- och bidragsärenden. Jämfört med 2022 minskade antalet regeringsärenden med 775 stycken. Den ärendegrupp som minskade mest i antal var författningar (–312), och den ärendegrupp som ökade mest i antal var B-protokollärenden (+77).

Utskottets ställningstagande

I likhet med vid tidigare års granskning av regeringsprotokollen kan utskottet konstatera att flera författningar kungjorts mindre än fyra veckor före ikraftträdandet även vid årets granskning. I granskningen har vidare framkommit att några av dessa författningar kungjordes mindre än två veckor före ikraftträdandet. Det rör sig om ett mindre antal, och ingen av dem innehöll bestämmelser som innebar pålagor för enskilda. Utskottet vill på nytt framhålla vikten av att författningar kungörs i god tid före ikraftträdandet och att regeringen – i den mån den råder över beslutsprocessen – vidtar nödvändiga åtgärder för att leva upp till detta. Utskottet har vid flera tillfällen uttalat att tiden mellan det att en författning kungörs och att den träder i kraft bör vara minst fyra veckor, och endast i speciella undantagsfall mindre än två veckor. Särskilt viktigt är detta när det gäller bestämmelser som innebär pålagor för enskilda. Tiden mellan kungörande och ikraftträdande är inte bara av betydelse för enskilda. Även myndigheter som berörs ska ges möjlighet att inrätta sig efter de kommande förändringarna. Utskottet vill därför understryka att vad som anförts även gäller av hänsyn till myndigheternas behov. Till skillnad från vad som är möjligt i förhållande till enskilda kan förvisso detta behov också delvis tillgodoses genom att berörda myndigheter deltar i beredningen av det aktuella författningsförslaget och hålls underrättade under hand av Regeringskansliet. Utskottet vill framhålla vikten av att så också sker i de fall en författning som påverkar en myndighet behöver träda i kraft i nära anslutning till kungörandet.

2024/25:KU10

3 Vissa förvaltningsärenden

Ärendet

Som ett led i konstitutionsutskottets granskning går utskottet varje år igenom någon eller några grupper av förvaltningsärenden. Årets granskning avser överklaganden till regeringen av länsstyrelsens beslut om att bilda eller utvidga naturreservat. Det har gjorts en genomgång av ärenden som avgjorts under 2023, totalt 14 ärenden som har handlagts inom Klimat- och näringslivsdepartementet. Till grund för granskningen har även legat en promemoria som upprättats inom Klimat- och näringslivsdepartementet, bilaga 3.1 .

Utredning i ärendet

Gällande ordning

Förvaltningslagen

Förvaltningslagen (2017:900) innehåller bestämmelser om handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheter och handläggningen av förvaltningsärenden hos domstolar. Regeringen är inte en förvaltningsmyndighet i förvaltningslagens mening. Trots detta har det ansetts viktigt att regeringen i förvaltningsärenden följer de principer som förvaltningslagen ger uttryck för (se bl.a. Statsrådsberedningens promemoria Gula boken – Beslut och protokoll hos regeringen [SB PM 2012:2, rev. 2020 II], s. 42). Förvaltningslagen innehåller bestämmelser om bl.a. grunderna för god förvaltning: legalitet, objektivitet och proportionalitet (5 §), service (6 §), tillgänglighet (7 §) och samverkan (8 §). Förvaltningslagen innehåller också vissa allmänna krav på handläggningen av ärenden. Enligt 9 § ska ett ärende handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts. Handläggningen ska som huvudregel vara skriftlig. Uttrycket att ett ärende ska handläggas så enkelt och snabbt som möjligt innebär bl.a. att ärendet inte ska belastas med onödig skriftväxling eller utredning som medför en omotiverad fördröjning av avgörandet. Handläggningen av ett ärende ska anpassas efter ärendets art, och det är främst den enskildes intresse av enkelhet som bestämmelsen syftar till att tillgodose. I kravet på snabbhet ligger också att ett ärende bör tas upp till avgörande så snart som möjligt efter det att utredningen i ärendet har avslutats. Det ligger i sakens natur att myndigheten normalt inte kan anses uppfylla kravet på snabbhet om den under längre perioder utan godtagbar anledning förhåller sig helt passiv i ett ärende. I kravet på snabbhet ligger därmed att myndigheten behöver planera för och vidta åtgärder som på ett effektivt sätt driver handläggningen i ärendet framåt för att beslut ska kunna fattas så snart som möjligt.

3 V ISSA FÖRVALTNINGSÄRENDEN 2024/25:KU10

Kravet på att ett ärende ska handläggas så kostnadseffektivt som möjligt ska förstås i vid bemärkelse och avse kostnader för såväl det allmänna som den enskilde. Samtidigt markeras i bestämmelsen att effektivitetshänsyn inte får vara ensamt avgörande eller ges en sådan vikt att förfarandet kommer att präglas i sådan grad av effektivitetssynpunkter att andra mer konkreta handlingsregler, t.ex. om opartiskhet, utredning, dokumentation eller kommunikation, åsidosätts. Effektivitetshänsyn måste alltså balanseras mot den enskildes berättigade krav på rättssäkerhet och intresset av att ett beslut ska grundas på ett korrekt underlag och bli riktigt i sak. (Se Lundmark och Säfsten, Förvaltningslagen – En kommentar [Juno, version 1C, 2024-08-26], kommentar till 9 §.) I förvaltningslagen finns också bestämmelser om beredningen av ärenden, t.ex. utredning och kommunikation. Den som är part i ett ärende har enligt 10 § förvaltningslagen rätt att ta del av allt material som har tillförts ärendet. Rätten att ta del av uppgifter gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Enligt 23 § första stycket ska en myndighet se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver. I 25 § första stycket anges som huvudregel att innan en myndighet fattar ett beslut i ett ärende ska den, om det inte är uppenbart obehövligt, underrätta den som är part om allt material av betydelse för beslutet och ge parten tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över materialet. Det kan dock endast undantagsvis bli aktuellt för en överinstans som överväger att fatta ett visst beslut att på nytt kommunicera material som redan har kommunicerats inom ramen för handläggningen av det ärende i första instans som det överklagade beslutet avser (prop. 2016/17:180 s. 162). Förvaltningslagen innehåller även bestämmelser om myndigheternas beslut. Följaktligen anges bl.a. i 32 § första stycket att ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt ska innehålla en klargörande motivering, om det inte är uppenbart obehövligt. En sådan motivering ska innehålla uppgifter om vilka föreskrifter som har tillämpats och vilka omständigheter som har varit avgörande för myndighetens ställningstagande. Det finns särskilda undantag från huvudregeln om obligatorisk motivering i 32 § andra stycket förvaltningslagen. Ett syfte med regleringen av motiveringsskyldighet är att säkerställa grundläggande rättssäkerhetskrav. För att allmänhetens tilltro till myndigheternas kompetens och objektivitet ska kunna upprätthållas krävs att myndigheterna kan visa att de beslut som de fattar inte är grundade på godtycke utan har en relevant rättslig grund och är väl underbyggda. Vetskapen om att en motivering måste ges främjar också en omsorgsfull, saklig och enhetlig prövning av ärendena. (Se prop. 2016/17:180 s. 187.) Förvaltningslagen innehåller även vissa särskilda bestämmelser om olika åtgärder för beslutsmyndigheten respektive överinstansen. Enligt 45 § första stycket är det beslutsmyndighetens uppgift att pröva om ett överklagande har kommit in i rätt tid. I förekommande fall ska beslutsmyndigheten enligt 46 § första stycket skyndsamt överlämna

2024/25:KU10 3 V ISSA FÖRVALTNINGSÄRENDEN

överklagandet och övriga handlingar i ärendet till överinstansen. Att överklagandet ska överlämnas skyndsamt innebär att myndigheten så snart det kan ske, sedan rättidsprövningen har gjorts, ska överlämna handlingarna till överinstansen. Genom bestämmelsen markeras även att myndigheten inte i onödan ska dröja med att ta ställning i rättidsfrågan. (Se prop. 2016/17:180 s. 336.) Riksdagens ombudsmän (JO) har uttalat att ett överklagande från beslutsmyndigheten till överinstansen regelmässigt bör överlämnas inom en vecka från det att överklagandet kom in till beslutsmyndigheten (se redog. 2002/03:JO1 s. 359 f.). Enligt 48 § förvaltningslagen får en överinstans bestämma att ett överklagat beslut tills vidare inte ska gälla. Denna reglering av s.k. inhibition avser sådana beslut som träder i kraft omedelbart, även om de överklagas. Att ett beslut gäller omedelbart innebär att beslutet får verkställas direkt även om det har överklagats till en högre instans. För en klagande kan det emellertid vara av stor betydelse att det överklagade beslutet inte blir gällande förrän det har prövats av den högre instansen, särskilt om det finns risk för att verkställigheten av beslutet medför skador eller andra negativa effekter för den som påverkas av beslutet som är mycket svåra eller rent av omöjliga att reparera i efterhand. I annat fall skulle värdet för klaganden av att få framgång med sitt överklagande i praktiken kunna minska eller helt utebli. (Se prop. 2016/17:180 s. 274.) Ett yrkande om inhibition bör i normalfallet kunna prövas i direkt anslutning till att yrkandet kommer in till överinstansen, dvs. inom några dagar. Särskilt viktig är en skyndsam prövning i de fall beslutet bedöms ha stor betydelse för den klagande, effekterna av en verkställighet inte kan återställas och en verkställighet planeras ske snart. Om kommunikation eller andra utredningsåtgärder bedöms vara nödvändiga kan det finnas skäl att avvakta något med prövningen. Det kan dock sällan finnas skäl att dröja mer än någon vecka med att pröva en inhibitionsfråga. (Se Lundmark och Säfsten, Förvaltningslagen – En kommentar [Juno, version 1C, 2024-08-26], kommentar till 48 §.)

Bildande av naturreservat

En länsstyrelse eller kommun kan med stöd av 7 kap. 4 § miljöbalken (MB) förklara ett mark- och vattenområde som naturreservat i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden för friluftslivet. Ett område som behövs för att skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter får också förklaras som naturreservat. I beslut om att bilda naturreservat ska, enligt 7 kap. 5 § MB, skälen för beslutet och de inskränkningar (föreskrifter) som behövs för att uppnå syftet med reservatet anges. I den mån det behövs för att tillgodose syftet med ett naturreservat får enligt 7 kap. 6 § MB ägare och innehavare av särskild rätt till en fastighet förpliktas att tåla ett visst intrång. Eventuella förpliktelser ska då även framgå av beslutet om att bilda ett naturreservat. Ett sådant beslut ska

3 V ISSA FÖRVALTNINGSÄRENDEN 2024/25:KU10

också omfatta förvaltningen av reservatet i form av en skötselplan enligt 3 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. (områdesskyddsförordningen). I samband med beslut om att bilda ett naturreservat kan det även beslutas om ordningsföreskrifter för allmänheten med stöd av 7 kap. 30 § MB om rätten att färdas och vistas i reservatet samt om ordningen i övrigt inom reservatet. Det rör sig oftast om inskränkningar i allemansrätten. Om inskränkningarna även ska rikta sig mot markägare och andra sakägare i området måste dessa meddelas med stöd av 7 kap. 5 § MB (se Bengtsson m.fl. Miljöbalken – En kommentar [Juno, version 23, 2024-05-23], kommentar till 7 kap. 30 §.) Varje medborgares egendom är enligt 2 kap. 15 § första stycket regeringsformen tryggad genom att ingen kan tvingas att tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnader, utom när det krävs för att angelägna allmänna intressen ska tillgodoses, den s.k. proportionalitetsprincipen. Ett grundläggande krav på ett beslut om att bilda ett naturreservat är att rådighetsinskränkningar som följer av beslutet ska motiveras av ett starkt allmänt intresse av områdesskyddet som sådant (prop. 1997/98:45 del 2 s. 71). Dessutom ska en proportionalitetsavvägning (intresseprövning) alltid ske enligt 7 kap. 25 § MB (se Svenning, Miljöbalk [1998:808] 7 kap. 4 §, Karnov [Juno] besökt 2024-08-29). Av 7 kap. 25 § MB följer att en inskränkning i den enskildes rätt att använda mark eller vatten som grundas på skyddsbestämmelser i MB inte får gå längre än vad som krävs för att syftet med skyddet ska tillgodoses. Till skillnad från nationalparker kan naturreservat bildas på mark som ägs av kommuner eller enskilda. Det gäller även om markägaren motsätter sig skyddet. Markägaren har rätt till ersättning om pågående markanvändning försvåras på den del som berörs (31 kap. 4 § MB). Kvalificerade intrång kan utlösa en skyldighet för myndigheten att lösa in fastigheten (31 kap. 8 § MB). Enligt 2 kap. 9 § expropriationslagen (1972:719) kan expropriation ske för att bevara ett område som naturreservat. Detta är dock mycket ovanligt (se Lindahl, Miljöbalk [1998:808] 7 kap. 4 §, Lexino 2015-04-30 [Juno]). Länsstyrelsens beslut att bilda eller utvidga ett naturreservat får överklagas till regeringen av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot (16 kap. 12 § första stycket MB). Ett beslut som överklagas träder inte i kraft förrän samtliga överklaganden har prövats. För eventuella ordningsföreskrifter som riktar sig mot allmänheten och som har beslutats i samband med beslutet om att bilda eller utvidga ett naturreservat enligt 7 kap. 30 § MB gäller dock att dessa träder i kraft när beslutet kungörs även om de överklagas. Frågor om intrångsersättning eller inlösen prövas inte av regeringen.

2024/25:KU10 3 V ISSA FÖRVALTNINGSÄRENDEN

Regeringsprövningsutredningen

I april 2022 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att utreda regeringens roll som överinstans på vissa delar av miljöområdet (dir. 2022:26). I uppdraget ingick bl.a. att utreda om det är lämpligt att ändra den nuvarande beslutsordningen för vissa ärenden på miljöområdet så att en förvaltningsmyndighet eller domstol prövar ärendena i stället för regeringen. Syftet var att åstadkomma en prövningsordning där regeringen endast är överinstans om den fråga som ska prövas rymmer tydliga politiska avvägningar. Utredningen, som antog namnet Regeringsprövningsutredningen, överlämnade betänkandet Rätt frågor på regeringens bord – ändamålsenlig rättsprövning (SOU 2024:11) till regeringen i februari 2024. I betänkandet presenteras statistik över antalet regeringsprövningar av överklaganden av bl.a. bildande och ändring av naturreservat under 2014 och fram t.o.m. den 31 oktober 2023 (SOU 2024:11 s. 166 f.). Antalet ärenden varierade mellan åren och var som lägst 2014 (11 ärenden) och som högst 2016 (52 ärenden), med ett genomsnitt på ca 27 ärenden per år. I betänkandet redogörs även för resultatet av en genomgång av handläggningstiderna för överklagandeärenden hos regeringen som gäller områdesskydd enligt MB (här ingår utöver naturreservat även bl.a. strandskydd). Utredningen konstaterar att handläggningstiderna för regeringens överprövningar varierar stort (från ett par månader till flera år). Den genomsnittliga handläggningstiden beräknad för alla typer av ärenden var som längst 2013 och 2014 och uppgick då till över 20 månader per ärende. Sedan dess har den genomsnittliga handläggningstiden varierat mellan 12 och 17 månader. Överklaganden som rör naturreservat tillhörde de ärenden som hade längst handläggningstid (där ärendet med längst handläggningstid var 7 år och 2 månader). Regeringsprövningsutredningen föreslår bl.a. att beslut enligt 7 kap. MB och områdesskyddsförordningen (däribland beslut om naturreservat) ska överklagas till domstol i stället för till regeringen (SOU 2024:11 s. 129 f.). Den nuvarande lagstiftningen tillsammans med utredningens förslag till ny lagstiftning skulle göra det möjligt för domstolarna att med eget yttrande lämna över mål till regeringen för prövning, och dessa bestämmelser är enligt utredningens mening tillräckliga för att hantera de fall då beslut om områdesskydd är av en sådan politisk karaktär att de bör beslutas av regeringen (SOU 2024:11 s. 289 f.). Utredningens förslag har remitterats, och remisstiden gick ut den 31 maj 2024.

Svar på skriftlig fråga

I april 2023 besvarade klimat- och miljöminister Romina Pourmokthari (L) en skriftlig fråga (fr. 2022/23:488) om beslut om bildande av naturreservat på Tjörn. Länsstyrelsens beslut om bildandet av naturreservatet Björshuvud på Tjörn i Västra Götaland hade överklagats och tillhör ett av de ärenden som regeringen senare avgjorde under 2023.

3 V ISSA FÖRVALTNINGSÄRENDEN 2024/25:KU10

Av statsrådets svar framgår bl.a. att länsstyrelsens beslut hade överklagats av ett femtiotal personer, Tjörns kommun och två föreningar. Statsrådet anförde vidare följande i fråga om handläggningen: Utgångspunkten i regeringens hantering av överklagade förvaltningsärenden är att handläggningen ska ske skyndsamt, effektivt och utan att rättssäkerheten eftersätts. Ärenden om bildande av ett naturreservat innefattar alltid ett omfattande underlag. Det handlar om komplexa ärenden där utredningen ofta har pågått en längre tid innan beslutsmyndigheten fattar sitt beslut. Vid en överprövning av ett beslut om naturreservat har regeringen att ta ställning till en mängd olika frågeställningar och intresseavvägningar. Att skydda miljön på olika sätt är viktigt för regeringen, men det är också av stor vikt att väga nyttan för miljön mot andra allmänna och enskilda intressen. Regeringen ska bedöma frågeställningarna ur alla aspekter och se till att beslut fattas efter en fullgod handläggning. Vad gäller frågan om när ett beslut från regeringen kan väntas i ärendet om bildande av naturreservatet Björshuvudet på Tjörn så kan jag säga att ärendet är omfattande och innehåller komplicerade frågor. Det pågår en intern beredning av ärendet men tyvärr kan jag inte ange exakt när regeringen kommer att fatta sitt beslut.

Tidigare granskning

Utskottet genomför varje år en granskning av olika förvaltningsärenden som prövas av regeringen. Nedan följer ett urval av vad som framkommit vid dessa. Hösten 2022 granskade utskottet utifrån förvaltningsrättsliga aspekter regeringens handläggning av och beslut i överklagandeärenden om upplåtelse eller avlysning av jakt (bet. 2022/23:KU10). I fråga om prövande av inhibitionsyrkanden uttalade utskottet att det är angeläget att Regeringskansliet är vaksamt på och vid behov följer upp att länsstyrelsen skyndsamt överlämnar överklagandeärenden till regeringen för prövning. Vidare uttalade utskottet att det är viktigt att eventuella yrkanden om inhibition prövas skyndsamt, särskilt om en verkställighet är nära förestående i tid och om beslutet bedöms kunna medföra en icke reparabel skada eller rättsförlust av stor betydelse för klaganden. Utskottet framhöll också vikten av att det i alla lägen eftersträvas en så enkel, snabb och kostnadseffektiv handläggnings- och beslutsprocess som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts och utan onödig tidsutdräkt i ärendet. Hösten 2021 granskade konstitutionsutskottet handläggningen av s.k. gruvärenden inom Näringsdepartementet (bet. 2021/22:KU10 s. 22 f.). Granskningen avsåg handläggningstiden och andra förvaltningsrättsliga aspekter, såsom rätten till partsinsyn, en myndighets utredningsansvar och kravet på kommunikation med parter. Flera av ärendena uppvisade långa handläggningstider. Vilken handläggningstid som krävs i ett ärende måste enligt utskottet hänga samman med behovet av relevanta handläggnings- och beredningsåtgärder. Utskottet anförde att sett till tidsåtgången mellan olika åtgärder framstod handläggningstiderna som omotiverat långa i flera av ärendena. Utskottet uttalade att den förvaltningsrättsliga principen att ärenden ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att

2024/25:KU10 3 V ISSA FÖRVALTNINGSÄRENDEN

rättssäkerheten eftersätts även ska följas av regeringen i förvaltningsärenden. Det rör sig i grunden enligt utskottet om rättssäkerhet för den enskilde. Långa handläggningstider medför inte bara osäkerhet för de inblandade utan kan även leda till personliga och ekonomiska förluster. Vidare framhöll utskottet att kravet på kommunikation med parter är en viktig del i utredningsansvaret och att det innebär en aktivitetsplikt för myndigheten oberoende av en begäran från en part om att få ta del av inkomna handlingar. Utskottet förutsatte att Regeringskansliet skulle vidta nödvändiga åtgärder för att förbättra hanteringen av gruvärenden och konstaterade att de åtgärder som dittills hade vidtagits visserligen gick i rätt riktning, men att ytterligare åtgärder föreföll vara nödvändiga för att de principer som kommer till uttryck i förvaltningslagen skulle få ett fullgott genomslag. Hösten 2018 avsåg utskottets granskning av regeringens handläggning av vissa förvaltningsärenden ansökningar om markupplåtelse som överklagats till regeringen och handlagts inom Näringsdepartementet (bet. 2018/19:KU10 s. 17 f.). I flera ärenden hade handläggningstiderna varit långa. Utskottet framhöll bl.a. att det är viktigt att hålla handläggningstiderna så korta som möjligt, i synnerhet när det gäller överklagandeärenden eftersom ärendena många gånger redan pågått under en lång tid. Hösten 2016 granskade utskottet regeringens handläggning av ärenden om överklaganden av strandskyddsbeslut som handlagts inom Miljö- och energidepartementet (bet. 2016/17:KU10 s. 19). Utskottet konstaterade att handläggningstiderna i flera fall var långa. I ett par ärenden förekom även långa tidsutdräkter i olika skeden av beredningen utan dokumenterade handläggningsåtgärder, i flera ärenden hade det gått flera månader mellan det att ett överklagande hade kommit in och kompletteringar begärts och i ytterligare några ärenden hade det gått flera månader mellan avslutad skriftväxling eller den senaste dokumenterade handläggningsåtgärden och det att regeringen hade fattat beslut i ärendet. Utskottet fann mot bakgrund av det som framkom i granskningen skäl att återigen framhålla att det inte är godtagbart att sådana lägen uppkommer i departementen att handläggningen av ärenden som avser myndighetsutövning mot enskilda fördröjs på grund av att personalsituationen inte är tillfredsställande. Vidare framhöll utskottet att det i synnerhet när det gäller överklagandeärenden är viktigt att hålla handläggningstiderna så korta som möjligt eftersom ärendena många gånger redan pågått under en lång tid. Utskottet betonade även att handläggningen av komplexa förvaltningsärenden utöver en god personalsituation kräver en effektiv och ändamålsenlig organisation. Mot bakgrund av iakttagelsen att det fanns ärenden där den totala handläggningstiden uppgick till flera månader utan att det verkade ha krävts några omfattande utredningsåtgärder kunde det enligt utskottet finnas skäl att överväga om de nuvarande arbetssätten borde ses över för att skapa en så effektiv och ändamålsenlig organisation som möjligt och bl.a. skapa förutsättningar för att avsluta enkla ärenden snabbt. Utskottet har också flera gånger tagit upp frågan om motivering av regeringens beslut och framhållit att motiveringar är särskilt viktiga för att en

3 V ISSA FÖRVALTNINGSÄRENDEN 2024/25:KU10

fast och enhetlig praxis ska kunna upprätthållas inom förvaltningen (se bet. 1990/91:KU30 s. 17 och bet. 1991/92:KU30 s. 24 med där gjorda hänvisningar samt bet. 1998/99:KU10 s. 63).

Iakttagelser vid den nu aktuella genomgången

Inledning och genomgångens upplägg

En genomgång har gjorts av de regeringsärenden om överklaganden av beslut om att bilda eller utvidga naturreservat som avgjordes under 2023. Genomgången omfattar 14 ärenden som handlagts inom Miljöprövningsenheten vid 1 Klimat- och näringslivsdepartementet och har avsett handläggningstiden och andra förvaltningsrättsliga aspekter av handläggningen. Genomgången har i huvudsak fokuserats på följande aspekter av handläggningen:

– överlämning av överklaganden – total handläggningstid – begäran om komplettering – tidsåtgång i olika skeden då utredningsarbetet tycks ha avstannat – kommunicering med parter – handläggning av yrkanden om inhibition – tidsåtgång i beslutsprocessen – beslutsmotivering.

Nedan följer en redogörelse för de iakttagelser som gjorts.

Allmänna iakttagelser

Ärendena är olika till sin omfattning. Några har överklagats av någon eller några få personer medan andra har överklagats av ett stort antal personer, och ytterligare ärenden har överklagats av gruvbolag, en kommun eller en förening. Vad som har överklagats skiljer sig också åt och yrkandena avser upphävande av beslutet, ändrade reservatsgränser eller ändrade föreskrifter. Även yrkanden som rör processen för länsstyrelsens beslut om att bilda naturreservat förekommer. I tre ärenden, samt i fråga om ett överklagande i ett fjärde ärende, gör regeringen inte någon materiell prövning med hänvisning till att det saknas klagorätt. I sex av de ärenden som prövats avslår regeringen överklagandena helt. I övriga ärenden ändrar regeringen beslutet genom att införa undantag i föreskrifterna, förtydliga föreskrifterna eller ändra reservatsgränsen. I ett ärende upphäver regeringen det överklagade beslutet och lämnar tillbaka ärendet till länsstyrelsen. I ett ärende (KN2023/01017) framgår av akten att Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) genomfört en rättsprövning av regeringens beslut (mål nr 7525-23). HFD förklarade att regeringens beslut skulle stå fast. I domen konstaterade HFD att de bestämmelser som gäller bildande av naturreservat

1 Innan Klimat- och näringslivsdepartementet bildades var Miljöprövningsenheten inordnad under Miljödepartementet och dessförinnan under Miljö- och energidepartementet.

2024/25:KU10 3 V ISSA FÖRVALTNINGSÄRENDEN

och beslut om skötselföreskrifter är allmänt hållna och lämnar ett förhållandevis stort utrymme för myndighetens bedömning. Detta gäller i synnerhet avvägningen mellan det allmänna intresset av att skydda värdefulla naturmiljöer och de inskränkningar i en enskilds rätt som bildandet av ett naturreservat kan kräva. HFD anförde att det inte framgick att regeringen skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som de aktuella bestämmelserna ger. Vidare kunde den omständigheten att det hade varit fråga om en lång handläggningstid utan till synes aktiva handläggningsåtgärder inte anses ha påverkat utgången i ärendet. Det hade inte heller framkommit att det vid handläggningen förekommit andra fel som kunde ha påverkat utgången. Genomgången visar att det som regel är god ordning i akterna. I något fall framgår av akten att de stämplade dokumenten förkommit och ersatts med kopior. I några fall saknas dokumentation om ifall ett begärt anstånd beviljats eller inte. I fråga om anstånd har det även vid ett par tillfällen noterats att svaret på en sådan förfrågan har dröjt så pass att parten påmint om begäran i nära anslutning till att den ursprungliga tidsfristen gick ut. Det finns även exempel på att en part inkommit med en fråga om hur det går med handläggningen av ett ärende och att det tagit flera veckor innan förfrågan besvarats. I akterna för tre ärenden (KN2023/01898, KN2023/00967 och KN2023/00929), som regeringen också sedermera fattat ett samlat beslut om, förekommer att handlingar ser ut att ha registrerats i fel ärende. Vidare framgår att det för ett av dessa ärenden återskapats en fysisk akt cirka två månader efter det att ärendet inkom till regeringen i samband med att det uppmärksammades att ingen fysisk akt påträffats på enheten. De tre ärendena liknar varandra då de överklagade besluten har fattats av samma länsstyrelse och överklagats av samma förening som i alla tre ärenden framfört samma yrkande. Dessutom inkom två av ärendena i nära anslutning till varandra. Av handlingarna framgår vidare att länsstyrelsens missiv tycks ha varit felaktigt i ett av ärendena, vilket utifrån vad som framgår av akten också kan ha spelat in i fråga om varför det inledningsvis saknades en fysisk akt i ärendet.

Överlämning av överklaganden

Genomgången tyder på att länsstyrelserna överlämnar överklaganden i nära anslutning till att rättidsprövningen genomförts efter det att tiden för överklagande gått ut. I ett ärende (KN2023/00922) framgår av länsstyrelsens missiv att ett överklagande formellt inkommit en dag försent. Länsstyrelsen upplyser samtidigt om att ett skäl till detta kan ha varit att länsstyrelsen uppgett fel datum för sista dag för överklagande (ett datum som inte existerar). Det går sedan drygt 2,5 månader innan departementet i en skrivelse återkommer till länsstyrelsen och påtalar att det enligt 45 § förvaltningslagen är den beslutande myndigheten som ska genomföra rättidsprövningen. En månad senare återkommer länsstyrelsen med bedömningen att överklagandet inkommit i rätt tid. I detta fall tog således rättidsprövningen totalt drygt 3,5 månader.

3 V ISSA FÖRVALTNINGSÄRENDEN 2024/25:KU10

Total handläggningstid

Den genomsnittliga totala handläggningstiden för de genomgångna ärendena är ca 2,5 år, och den kortaste respektive längsta handläggningstiden är ca 5,5 månader respektive 7 år och 2 månader. Sex ärenden hade en total handläggningstid på mer än 3 år (KN2023/01024, KN2023/00999, KN2023/01017, KN2023/01029, KN2023/01039 och KN2023/01027). Genomgången visar att flera ärenden är komplexa och t.ex. innehåller ett flertal överklaganden där det sker minst en kommunicering med parterna som också i något fall inkommer med omfattande underlag. Samtidigt har noterats att det bland dessa ärenden även finns ärenden som till synes inte verkar ha krävt några omfattande utredningsåtgärder (KN2023/01024, KN2023/01039 och KN2023/0127). I ett ärende (KN2023/01024) upphäver regeringen det överklagade beslutet och lämnar tillbaka det till länsstyrelsen för ny prövning. I ärendet sker ingen kommunicering med parterna efter det att klaganden inkommer med ett utvecklat överklagande, vilket görs ca 1,5 månader efter det att ärendet överlämnats till regeringen. Vidare finns det tre ärenden (KN2023/01898, KN2023/00967 och KN2023/00929) där den totala handläggningstiden uppgår till mellan ca 10 och 18 månader och där regeringen fattat beslut om att inte pröva överklagandena. I ärendena har klaganden förelagts att lämna in en komplettering (fullmakt att företräda en förening samt styrka klagorätten).

Begäran om komplettering

I hälften av ärendena har regeringsbeslutet föregåtts av att kompletteringar har begärts in. Flertalet av dessa avser rätten att klaga, men det handlar även om att lämna in en fullmakt om att få företräda en förening samt att utveckla sin talan genom att specificera hur beslutet bör ändras och skälen för detta. Tiden mellan det att ett ärende registreras och det görs en begäran om komplettering varierar mellan något mindre än 1 månad och drygt 10 månader. I ett ärende framgår det inte tydligt av handlingarna i akten när kompletteringen begärts (men utifrån när kompletteringen lämnas in går det att anta att det rör sig om ca 3 månader efter det att ärendet registrerades). I ett par ärenden (KN2023/01039, KN2023/01071) går det ca 5 månader från det att ärendet registreras tills den klagande parten ombeds att inkomma med en komplettering. I ytterligare två ärenden (KN2023/01898 och KN2023/00967) är motsvarande tid drygt 8 respektive 10 månader, och i båda dessa ärenden beslutar regeringen ca 1,5–2 månader senare att inte pröva överklagandena med motiveringen att det saknas klagorätt.

Tidsåtgång i olika skeden då utredningsarbetet tycks ha avstannat

Några av de granskade ärendena tycks under pågående handläggning ha blivit liggande under längre perioder utan några synbara utredningsåtgärder. I ett par ärenden (KN2023/01072 och KN2023/01073) gick det drygt 9 månader från det att en klagande part inkommer med ett utvecklat överklagande tills det att detta skickas till länsstyrelsen för yttrande. I båda

2024/25:KU10 3 V ISSA FÖRVALTNINGSÄRENDEN

dessa ärenden framgår av länsstyrelsens missiv vid överlämnandet av överklagandena att länsstyrelsen önskar att yttra sig i ärendet. I ett annat ärende (KN2023/01017) går det drygt 4 månader från det att ett utvecklat överklagande inkommer till departementet tills det att det skickas till länsstyrelsen för yttrande. I ytterligare ett ärende (KN2023/00999) gick det emellanåt lång tid mellan olika handläggningsåtgärder respektive kommunicering med en part i ärendet. Detta är också ärendet med den längsta handläggningstiden (7 år och 2 månader). Det kan noteras att beslutet har överklagats av flera parter och att länsstyrelsen anmodats att bemöta särskilda synpunkter i sina yttranden (två till antalet), och båda dessa yttranden har även kommunicerats med parterna som har haft en möjlighet att bemöta dem. Samtidigt noteras att det går drygt 3 år från det att överklagandena kommer in till regeringen till det att länsstyrelsen anmodas att lämna in det första yttrandet samt att det går nästan 2 år mellan det att länsstyrelsens andra yttrande kommer in till departementet till dess att det kommuniceras med sakägarna. Liknande iakttagelser har gjorts för ett annat ärende (KN2023/01039) där det först går ca 5 månader från det att överklagandet överlämnats till dess att klaganden föreläggs att lämna in en komplettering för att styrka klagorätten. Efter det att kompletteringen kommit in tar det drygt 2,5 år till dess att regeringen fattar beslut i ärendet. Däremellan inkommer länsstyrelsen med en skrivelse för att efterhöra hur det går med handläggningen av ärendet där man också framför vikten av de naturvärden som finns på området och konstaterar att överklagandet bromsar processerna samt anför att man hoppas på ett snart avgörande. Det går ca 1 år och 9 månader innan länsstyrelsens skrivelse kommuniceras med klaganden som får en möjlighet att anföra ytterligare i ärendet om så önskas. Från det att klaganden lämnar in ett sådant yttrande tar det ca 2 månader till dess att regeringen fattar beslut i ärendet.

Kommunicering med parter

Som tidigare framgått skiljer sig de genomgångna ärendena åt. I flera ärenden förekommer en eller flera skriftväxlingar med parterna. Samtidigt förekommer det ingen kommunicering med parterna i mer än hälften av ärendena. I ett av dessa ärenden (KN2023/01024) upphäver regeringen beslutet och lämnar tillbaka det till länsstyrelsen för ny prövning. I tre av ärendena (KN2023/01898, KN2023/00967, KN2023/00929) prövar regeringen inte överklagandet då den efter en begärd komplettering finner att klaganden saknar rätt att klaga. I de fyra övriga ärendena (KN2023/00922, KN2023/03162, KN2023/01071, KN2023/01027) avslår regeringen överklagandena utifrån länsstyrelsens beslutsunderlag och det som har framförts i överklagandet, i förekommande fall efter en begärd komplettering som styrker rätten att överklaga.

3 V ISSA FÖRVALTNINGSÄRENDEN 2024/25:KU10

Handläggning av yrkanden om inhibition

Som anges i redogörelsen ovan ska ett yrkande om inhibition, dvs. att ett överklagat beslut tills vidare inte ska gälla, handläggas skyndsamt. Enligt uttalanden i den juridiska doktrinen kan det sällan finnas skäl att dröja mer än någon vecka med att pröva en inhibitionsfråga. Även om beslutet att bilda ett naturreservat vinner laga kraft först när alla överklaganden är slutligt prövade träder eventuella ordningsföreskrifter för allmänheten enligt 7 kap. 30 § MB i kraft den dag som framgår av länsstyrelsens kungörelse och gäller således även om de överklagas. Vid genomgången har ett yrkande om inhibition av sådana ordningsföreskrifter påträffats i ett ärende (KN2023/01017). Att överklagandet innehåller ett yrkande om inhibition framgår också av länsstyrelsens missiv vid överlämnandet av överklagandet till regeringen, liksom att ordningsföreskrifterna börjar gälla samma dag. Av handlingarna i akten framgår att klaganden har begärt och beviljats en månads anstånd för att utveckla sitt överklagande. Efter det att det utvecklade överklagandet kommer in går det ca 4,5 månader innan det skickas till länsstyrelsen för yttrande. Från det att länsstyrelsens yttrande kommit in tar det ca 1 vecka innan regeringen fattar beslut i frågan om inhibition. Den totala handläggningstiden för inhibitionsyrkandet från det att det kommer in till regeringen till dess att regeringen fattar beslut är ca 7,5 månader.

Tidsåtgång i beslutsprocessen

I flera ärenden har det gått flera månader och även år mellan det att skriftväxlingen har avslutats eller den senaste dokumenterade handläggningsåtgärden (t.ex. en tjänsteanteckning) och det att regeringen har fattat beslut i ärendet. I två ärenden (KN2023/01072 och KN2023/01073) fattar regeringen beslut drygt 5 månader efter det att det senaste partsyttrandet kommer in. I båda dessa ärenden ändrar regeringen de överklagade besluten. En liknande iakttagelse görs för ett annat ärende (KN2023/00999) men i detta ärende tar det ca 1 år och 4 månader från det att det senaste partsyttrandet kommer in tills regeringen fattar sitt beslut. I ett annat ärende (KN2023/03162) tar det ca 4 månader från det att en begärd komplettering lämnas in och regeringen fattar beslut om att avslå överklagandet. I ärendet förekommer ingen kommunicering. Liknande iakttagelser görs för ett par andra ärenden (KN2023/01071 och KN2023/01027), men i dessa ärenden tar det ca 18 månader respektive ca 3 år och 9 månader efter det att kompletteringen har kommit in tills regeringen fattar sina beslut. I ytterligare ett ärende (KN2023/01029) beviljas en part anstånd med att lämna in ytterligare synpunkter i ärendet. Några ytterligare synpunkter finns emellertid inte diarieförda i ärendet, och ca 7 månader senare inkommer en skrivelse från klagandens ombud med en fråga om vad som händer i ärendet.

2024/25:KU10 3 V ISSA FÖRVALTNINGSÄRENDEN

Ett par veckor senare görs en tjänsteanteckning om att skrivelsen har besvarats och därefter tar det ca 5 månader innan regeringen fattar beslut i ärendet. Som tidigare nämnts drog rättidsprövningen i ett ärende (KN2023/00922) ut på tiden (drygt 3,5 månader). Därefter tar det drygt 12 månader innan regeringen fattar beslut i ärendet. I ärendet förekommer ingen kommunicering. I ett ärende (KN2023/01017) tar det drygt 13 månader från det att en part lämnar in en skrivelse med kompletterande synpunkter till dess att regeringen fattar beslut i ärendet. Slutligen går det i ett ärende (KN2023/01024) drygt 3 år från det att ett utvecklat överklagande kommer in tills regeringen fattar beslut om att upphäva beslutet och skicka tillbaka det till länsstyrelsen för ny prövning. I ärendet förekommer ingen kommunicering.

Motivering av beslut

Enligt 32 § första stycket förvaltningslagen ska ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt innehålla en klargörande motivering, om det inte är uppenbart obehövligt. En sådan motivering ska innehålla uppgifter om vilka föreskrifter som har tillämpats och vilka omständigheter som har varit avgörande för myndighetens ställningstagande. Genomgången visar att regeringens motivering av beslut överlag innehåller hänvisningar till lagrum och överväganden. I något fall, i fråga om ett yrkande om inhibition, var regeringens motivering mer kortfattad.

Promemoria från Regeringskansliet

Utskottet har genom en skrivelse som sänts till Regeringskansliet begärt svar på ett antal frågor. Som svar överlämnades den 3 oktober 2024 en promemoria som har upprättats inom Klimat- och näringslivsdepartementet (bilaga 3.1). I frågorna och svaren berörs olika delar i handläggnings- och beslutsprocessen. För att underlätta överskådligheten redovisas svaren under särskilda rubriker nedan.

Överlämning

Med anledning av iakttagelsen att det gick ca 2,5 månader innan departementet skickade tillbaka ett överklagande till länsstyrelsen för rättidsprövning anför Regeringskansliet följande. Vid överlämnandet av överklagandet uppgav länsstyrelsen att anledningen till att överklagandet hade kommit in för sent kunde vara att länsstyrelsen hade uppgett fel överklagandedatum i beslutet. Efter överväganden bedömde Regeringskansliet att länsstyrelsen inte kunde anses ha rättidsprövat överklagandet. Regeringskansliet skickade därför tillbaka överklagandet till länsstyrelsen. Det borde ha skett tidigare.

Total handläggningstid

I promemorian anförs att det varken finns författningsstadgade mål eller mål fastställda av Regeringskansliet för handläggningstiden när det gäller dessa

3 V ISSA FÖRVALTNINGSÄRENDEN 2024/25:KU10

typer av ärenden. Miljöprövningsenheten har dock som mål att ärenden av enklare slag bör avgöras inom två månader från det att de är klara för avgörande. Motsvarande mål för ärenden av ett mer komplext eller omfångsrikt slag är sex månader. Enheten har under senare år arbetat aktivt för att korta handläggningstiderna. Mot bakgrund av iakttagelsen att handläggningstiden i några ärenden uppgått till över tre år anförs att det i ett ärende (KN2023/01024) var fråga om en intresseavvägning mellan naturskydd och mineralutvinning och att sådana är komplexa och kräver noggranna överväganden och därför är tidskrävande. Vidare framkommer att det i ett annat ärende (KN2023/01029) förekom en omfattande kommunikation och att klagandena dessutom vid flera tillfällen begärde anstånd med att lämna in kompletteringar och yttranden. Ett par ärenden (KN2023/01017 och KN2023/00999) hade överklagats av ett större antal personer, och fler klaganden innebär ofta att både handläggningstiden och utredningsarbetet blir mer omfattande. Samtidigt anförs att handläggningstiderna i några av ärendena (t.ex. KN2023/01039 och KN2023/01027) borde ha kunnat vara kortare. Av promemorian framgår att det inom Regeringskansliet pågår ett arbete med en ändrad processordning för bl.a. denna ärendetyp (jfr SOU 2024:11). En processordning där fler ärenden i stället hanteras av domstol skulle kunna leda till en mer effektiv handläggning.

Begäran om komplettering

Med anledning av iakttagelsen att det i några ärenden gått flera månader mellan det att ett överklagande lämnats in till departementet till dess att den överklagande har ombetts att komplettera överklagandet anförs bl.a. följande. Kompletteringar till följd av formella skäl, t.ex. frågor om talerätt, begärs in i ett tidigt skede. Det kan dock även uppstå frågor som innebär att ett överklagande behöver kompletteras när handläggningen redan har påbörjats. Det kan gälla på vilket sätt en klagande är berörd enligt 16 kap. 12 § miljöbalken eller frågor om hur en eller flera föreskrifter gått den klagande emot, vilket har varit fallet i samtliga de ärenden som iakttagelsen omfattar. Mot bakgrund av ovanstående iakttagelse ställde utskottet även en fråga om det finns någon princip för i vilken turordning ärendena bör avgöras och om det görs en genomläsning av ärendena för att göra en bedömning av behovet av att begära in kompletteringar i ärendet av mer formell karaktär (t.ex. talerätt och fullmakt) för att påskynda handläggningen av ärendet. I svaret anför Regeringskansliet att utgångspunkten för handläggningen av överklagade förvaltningsärenden är att den ska ske snabbt och effektivt utan att rättssäkerheten eftersätts. Vidare anförs att det alltid sker en genomläsning och en preliminär bedömning av ärendena i nära anslutning till att de kommer in. Som utgångspunkt avgörs ärendena i den ordning de kommit in.

2024/25:KU10 3 V ISSA FÖRVALTNINGSÄRENDEN

Tidsåtgång i olika skeden då utredningsarbetet tycks ha avstannat

Med anledning av iakttagelsen att några ärenden under pågående handläggning tycks ha blivit liggande under längre perioder utan några synbara utredningsåtgärder anförs att ett ärende innehåller handläggningsmoment som inte resulterar i in- och utgående skrivelser, t.ex. inläsning, överväganden och bedömningar. Vad som förekommer under den gemensamma beredningen dokumenteras inte heller i ärendet. Vidare anförs att det i ärenden med komplexa frågeställningar och intresseavvägningar är naturligt att sådana handläggningsmoment och den gemensamma beredningen många gånger tar längre tid.

Handläggning av ett yrkande om inhibition

Mot bakgrund av iakttagelsen att det i ett ärende tog ca 7,5 månader från det att ett yrkande om inhibition inkom till regeringen till dess att regeringen fattade beslut i frågan anförs bl.a. följande. Från det att klagandena hade kompletterat överklagandet till dess att ett inhibitionsbeslut fattades gick det cirka 4,5 månader. Vidare framgår att det fanns oklarheter som påverkade klagandenas rätt och att den frågan behövde utredas mer för att kunna ta ställning till inhibitionsyrkandet. Ärendet remitterades därför till länsstyrelsen. När länsstyrelsens yttrande kom in dröjde det en vecka tills ett beslut fattades i inhibitionsfrågan. Av svaren framkommer också att det alltid sker en genomläsning och en preliminär bedömning av ärendena i anslutning till att de kommer in och att inhibitionsyrkanden eller interimistiska yrkanden handläggs med förtur.

Tidsåtgång i beslutsprocessen

Med anledning av iakttagelsen att det i några ärenden gick flera månader och i flera ärenden ett eller flera år mellan avslutad skriftväxling och regeringsbeslut anförs bl.a. följande. Den avslutande beredningen av ett ärende innefattar en slutlig genomlysning av samtliga omständigheter i ärendet. Även efter avslutad skriftväxling kan det behövas tidskrävande bedömningar som inte framgår av dagboksbladet eller annan dokumentation, vilket gällde flera ärenden (bl.a. KN2023/03162, KN202301029, KN2023/00999 och KN2023/01017). Vidare anförs att gemensamberedningen i vissa ärenden, så även i några av de aktuella ärendena, kan vara omfattande och tidskrävande. Detta gäller särskilt där det utöver intresseavvägningen mellan allmänna och enskilda intressen enligt 7 kap. 25 § miljöbalken behöver göras en avvägning mellan olika allmänna intressen. Detta var bl.a. fallet för ärendena KN2023/0172, KN2023/01073 och KN2023/01024. Samtidigt anförs att tiden mellan avslutad skriftväxling och regeringens beslut borde ha kunnat vara kortare i några ärenden (t.ex. KN2023/01071, KN2023/01027, KN2023/00922). Här påminns om att det inom Regeringskansliet pågår ett arbete med en ändrad processordning för bl.a. denna ärendetyp (se avsnittet om total handläggningstid ovan).

3 V ISSA FÖRVALTNINGSÄRENDEN 2024/25:KU10

Utskottets ställningstagande

Varje år uppmärksammar konstitutionsutskottet i sin granskning någon eller några grupper av förvaltningsärenden. Årets granskning har omfattat 14 överklaganden av beslut om att bilda eller utvidga naturreservat som regeringen avgjorde under 2023. Granskningen har avsett handläggningstiden och andra förvaltningsrättsliga aspekter av handläggningen och har föranlett vissa iakttagelser som ger anledning till följande uttalanden. Av granskningen framgår att handläggningstiderna i flera ärenden är lång, och för sex ärenden uppgår den till mer än tre år (i ett fall mer än 7 år). När det gäller ärenden om överklaganden har handläggningstiden dessutom många gånger pågått under en längre tid innan de hamnar på regeringens bord. Sammantaget har flera av dessa ärenden därför mycket långa handläggningstider. Utskottet har förståelse för att flera av ärendena krävt omfattande utredningsåtgärder och svåra avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen och mellan olika allmänna intressen. Vilken handläggningstid som krävs i ett ärende måste enligt utskottet hänga samman med behovet av relevanta handläggnings- och beredningsåtgärder. I granskningen finns dock exempel på ärenden med lång handläggningstid trots att de synbara utredningsåtgärder som vidtagits inom Regeringskansliet inte har varit särskilt omfattande. I vissa fall har åtgärder som kommunikation med part och inhämtande av yttrande från myndighet också dröjt. Som anförts av Regeringskansliet borde handläggningstiden ha kunnat vara kortare i några av ärendena. Utskottet vill framhålla vikten av att i alla lägen eftersträva en så enkel, snabb och kostnadseffektiv handläggnings- och beslutsprocess som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts och utan onödig tidsutdräkt i ärendet. I grunden rör det sig om den enskildes rättssäkerhet. Långa handläggningstider medför inte bara osäkerhet för de inblandade utan kan även leda till personliga och ekonomiska förluster. För att regeringen ska kunna följa den förvaltningsrättsliga principen är en effektiv och ändamålsenlig organisation av vikt. Utskottet noterar att den aktuella enheten vid Klimat- och näringslivsdepartementet under senare år arbetat aktivt för att korta handläggningstiderna. Med anledning av det som framkommit i granskningen om handläggningen av ett yrkande om inhibition finner utskottet också skäl att påminna om vikten av en skyndsam prövning av sådana yrkanden. Avslutningsvis noterar utskottet den pågående beredningen av Regeringsprövningsutredningen, som har lämnat förslag om en ändrad processordning för bl.a. denna ärendetyp.

2024/25:KU10

4 Utnämningsmakten

Ärendet

Regeringsformen föreskriver att ”vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet” (12 kap. 5 §). Huruvida regeringen lever upp till denna bestämmelse i sitt utövande av utnämningsmakten har vid flera tillfällen granskats i utskottet. Sedan 2003 granskar utskottet återkommande regeringens utövande av utnämningsmakten inom ramen för den allmänna granskningen. Dessa granskningar avsåg tidigare endast utnämningar av myndighetschefer för statliga myndigheter i Sverige. Från och med våren 2006 kompletterades de dock med granskningar av regeringens utnämningar av ambassadörer och andra chefer vid utlandsmyndigheterna (bet. 2005/06:KU20). Genomgående har utskottet i sin granskning uppmärksammat politisk bakgrund och fördelning mellan könen bland de som utnämnts. Från och med hösten 2009 har utskottet också granskat öppna rekryteringsförfaranden vid tjänstetillsättningar av chefer vid myndigheter (bet. 2009/10:KU10 s. 117 f.). Frågor om förflyttning av myndighetschefer har behandlats inom ramen för utnämningsmakten sedan hösten 2013 (bet. 2013/14:KU10 s. 108 f.). Hösten 2017 granskade utskottet även de åtgärder som regeringen vidtagit för att öka öppenheten vid tjänstetillsättningen av chefer vid myndigheter i Sverige samt frågor om förflyttningar av myndighetschefer (bet. 2017/18:KU10 s. 105 f.). Senast utskottet granskade regeringens utövande av utnämningsmakten inom ramen för den allmänna granskningen var hösten 2020 (bet. 2020/21:KU10). Utnämningar under perioden oktober 2017–september 2020 gicks då igenom och jämfördes med tidigare utnämningar. Utskottet fortsätter i detta ärende sin granskning av regeringens utövande av utnämningsmakten. Tidigare insamlat material kompletteras med uppgifter om utnämningar under perioden oktober 2020–september 2024. Således visar granskningen utvecklingen från januari 2001 fram till innevarande höst. Som tidigare ingår både chefer för myndigheter i Sverige och chefer vid utlandsmyndigheterna. Till grund för granskningen ligger promemorior som har upprättats inom Finansdepartementet och Utrikesdepartementet, bilaga 4.1–2 .

Utredning i ärendet

Gällande ordning

Regeringsformen

Arbetstagare vid förvaltningsmyndigheter som lyder under regeringen anställs av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer, enligt 12 kap. 5 § första stycket regeringsformen (RF). Av 12 kap. 5 § andra stycket

4 U TNÄMNINGSMAKTEN 2024/25:KU10

RF framgår att det vid beslut om statliga anställningar vid förvaltningsmyndigheter som lyder under regeringen ska fästas avseende endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Enligt förarbetena (prop. 1973:90 s. 405 f.) är bestämmelsen ett uttryck för principen att statliga tjänster ska tillsättas på objektiva grunder utan att hänsyn tas till ovidkommande omständigheter. Med ”förtjänst” avses närmast den vana som förvärvats genom föregående tjänstgöring. Med skicklighet brukar förstås lämpligheten för befattningen, som visar sig genom teoretisk och praktisk utbildning samt den dittillsvarande verksamhetens art. Bestämmelsen är utformad så att även andra sakliga grunder än förtjänst och skicklighet kan få vägas in i bedömningen, och i propositionen nämndes i det sammanhanget arbetsmarknadspolitiska och lokaliseringspolitiska hänsyn. Vid behandlingen av förslaget till en ny regeringsform kommenterade konstitutionsutskottet bestämmelsens formulering. Utskottet förutsatte att arbetsmarknadspolitiska och lokaliseringspolitiska hänsyn skulle komma att utnyttjas på ett sådant sätt att inga faror för den enskildes rättssäkerhet kom att uppstå (bet. KU 1973:26 s. 72).

Lagen om offentlig anställning

Närmare bestämmelser om tillsättning av statliga tjänster finns i lagen (1994:260) om offentlig anställning (LOA). Enligt 4 § LOA ska skickligheten sättas främst om det inte finns särskilda skäl för något annat. I förarbetena (prop. 1993/94:65 s. 44) påpekades att förtjänst och skicklighet nämns endast som exempel i regeringsformen och att även andra sakliga grunder kan vägas in vid bedömningen. De arbetsrättsliga förutsättningarna för avsked respektive förflyttning av myndighetschefer finns i 32 § respektive 33 § andra stycket LOA. Av 34 § LOA följer att Statens ansvarsnämnd beslutar om avskedande när det gäller myndighetschefer. Det s.k. förflyttningsinstrumentet som stadgas i 33 § LOA infördes efter förslag i den s.k. verksledningspropositionen (prop. 1986/87:99 s. 67 f. och 120). I propositionen nämns t.ex. situationen att regeringen finner det önskvärt att bryta ett i och för sig väl fungerade chefskap för att kunna genomföra en omstrukturering som berör flera myndigheter och myndighetschefer, alltså fall där en förflyttning krävs av organisatoriska skäl. Ett annat exempel är att en chef visar sig mindre lämplig för sin uppgift och att regeringen av den anledningen vill förflytta henne eller honom till en annan tjänst. Vidare anges i propositionen att det givetvis kan uppkomma även andra fall där det finns fullgoda skäl att förflytta en myndighetschef. Det avgörande har ansetts vara vad som bedöms vara nödvändigt med hänsyn till myndighetens bästa. En förflyttning innebär således både en form av tvångsentledigande och en tillsättning av en ny anställning. I propositionen framhölls att ett beslut om förflyttning, liksom varje annan förvaltningsåtgärd, måste grundas på objektivt godtagbara skäl (s. 69 f.) Detta följer av regeringsformens bestämmelser i 1 kap 9 § om likabehandling, saklighet och opartiskhet.

2024/25:KU10 4 U TNÄMNINGSMAKTEN

Rekrytering av rektorer till universitet och högskolor

Vid universitet och högskolor (nedan kallade lärosäten) anställs rektorer efter förslag från styrelsen, se 2 kap. 8 § högskoleförordningen (1993:100) och 2 kap. 1 § förordningen (1993:221) för Sveriges lantbruksuniversitet. Regeringen har som praxis att följa styrelsernas förslag. I dessa fall sker således inget särskilt rekryteringsförfarande inom Regeringskansliet, och rekryteringsprocessen hanteras därmed i allt väsentligt lokalt. Innan en kandidat föreslås för regeringen har flera instanser på lärosätet fått möjlighet att lämna synpunkter i ärendet. Intresseannonsering bör enligt regeringen ingå i den rekryteringsprocess som föregår universitets- och högskolestyrelsernas förslag till regeringen.

Sekretess vid rekrytering

Sedan den 1 april 2010 gäller enligt 39 kap. 5 b § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) sekretess i ärenden om anställning av en myndighetschef vid en förvaltningsmyndighet som lyder omedelbart under regeringen för uppgifter som lämnar eller kan bidra till upplysning om en enskild kandidats identitet, om det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att den enskilde lider men.

Rekrytering av chefer till myndigheter i Sverige

Inledning

Regeringen har i ett antal dokument inför riksdagen redogjort för hur den arbetar med rekrytering av myndighetschefer (skr. 2009/10:43, skr. 2013/14:155), se nedan. Härutöver finns olika policyer som tagits fram inom Regeringskansliet.

Skrivelse om utnämningspolitiken

I oktober 2009 överlämnade regeringen en skrivelse (skr. 2009/10:43) till riksdagen om utnämningspolitiken. I skrivelsen redovisade regeringen hur utnämningspolitiken hade utvecklats för chefer för myndigheter som lyder omedelbart under regeringen med utgångspunkt i riksdagens s.k. verksledningsbeslut 1987. I skrivelsen redovisades bl.a. de ändringar i anställningsprocessen som regeringen hade genomfört. Regeringen bedömde att varje rekrytering av en statlig myndighetschef även fortsättningsvis borde göras med utgångspunkt i en kravprofil. Kravprofilen borde innehålla såväl specifika krav utifrån verksamhetens behov som generella krav, t.ex. dokumenterat god ledarskapsförmåga och god kommunikativ förmåga. Av skrivelsen framgick att kravprofilen skulle läggas i akten först efter en avslutad rekryteringsprocess. Att kravprofilen skulle göras offentlig först i samband med att regeringen fattade sitt anställningsbeslut berodde enligt regeringen på att det var olämpligt att i förväg ge kandidater exakt kännedom om vilka krav på och önskemål om erfarenheter som regeringen hade för den nya myndighetschefen. Det fanns

4 U TNÄMNINGSMAKTEN 2024/25:KU10

enligt regeringen en uppenbar risk för att personer skulle kunna anpassa sina svar i en intervju efter de formuleringar som fanns i kravprofilen, något som skulle kunna leda till sämre kvalitet i chefsrekryteringen. När det gällde rekryteringsprocessen bedömde regeringen att varje rekrytering av en statlig myndighetschef även fortsättningsvis borde genomföras under ledning av det departement till vars verksamhetsområde myndigheten hörde. I fråga om intresseannonsering framgick det av skrivelsen att regeringens målsättning, att intresseannonsering skulle vara huvudregel, borde ligga fast. Vissa befattningar som myndighetschef borde enligt regeringen dock inte heller framöver bli föremål för annonsering. Regeringen anförde att det inte är möjligt att på förhand ange samtliga situationer då annonsering inte är lämplig. I skrivelsen redovisades dels ett antal principiella bedömningar, dels ett antal tjänster med speciella omständigheter. Regeringen menade att starka skäl talade för att den ska kunna rekrytera landshövdingar brett och förutsättningslöst. Landshövdingeämbetet är speciellt och kräver egenskaper som inte alltid sammanfaller med de krav som i övrigt ställs på myndighetschefer. God kännedom om och insikter i det politiska beslutssystemet kan vara ett sådant krav. Sammanfattningsvis anförde regeringen att den som en generell utgångspunkt hade för avsikt att avstå från att använda annonsering som rekryteringsverktyg i fråga om befattningar som landshövding, ordförande för Regeringsrätten (nuvarande Högsta förvaltningsdomstolen), Högsta domstolen, Arbetsdomstolen, Marknadsdomstolen respektive Patentbesvärsrätten (nuvarande Patent- och marknadsdomstolen), justitiekansler, riksåklagare, säkerhetspolischef och överbefälhavare. Regeringen underströk att denna hållning inte skulle innebära att det gjordes avkall på kravet på kvalitet i de rekryteringsprocesser som genomfördes i dessa ärenden och att väl genomarbetade kravprofiler skulle vara utgångspunkten även för sådana rekryteringar. I fråga om externt rekryteringsstöd bedömde regeringen att ett sådant skulle kunna behöva komplettera beredningsorganisationen i Regeringskansliet vid vissa tillfällen i syfte att ytterligare öka kvaliteten i den statliga chefsrekryteringsprocessen. I skrivelsen angavs att i takt med att alltmer omfattande och komplicerade uppgifter läggs på myndigheterna finns det anledning att förfina det sätt på vilket regeringen arbetar för att hitta de bäst lämpade myndighetscheferna. Mot denna bakgrund kunde det finnas goda skäl för regeringen att konsultera ett externt rekryteringsstöd. Stödet kunde bestå av ett fullt ansvar eller delansvar för själva rekryteringsprocessen, ett uppdrag att utifrån kravprofilen genomföra en hel sökprocess (s.k. search) eller ett uppdrag att bistå med en andra bedömning (s.k. second opinion). I skrivelsen angavs dels att syftet med att anlita ett externt rekryteringsstöd var att ytterligare kunna fördjupa och förfina beslutsunderlaget inför en kommande chefsrekrytering, dels att det är regeringen som ansvarar för och beslutar om vem som anställs som myndighetschef. Därtill bedömde regeringen att det inte fanns något självändamål i att utnyttja ett externt rekryteringsstöd och att

2024/25:KU10 4 U TNÄMNINGSMAKTEN

kostnaden för detta skulle kunna uppgå till avsevärda belopp, varför nyttan av ett externt stöd alltid måste ställas mot behovet i det enskilda fallet. Vid riksdagsbehandlingen av skrivelsen ställde sig konstitutionsutskottet bakom regeringens överväganden och åtgärder som redovisas ovan. Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna (bet. 2009/10:KU13, rskr. 2009/10:150).

Skrivelse om regeringens förvaltningspolitik

Inledning I skrivelse 2013/14:155 Regeringens förvaltningspolitik finns ett avsnitt om regeringens utnämningspolitik (avsnitt 8 s. 50 f.). Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna när den behandlades (bet. 2013/14:FiU37, rskr. 2013/14:300). Inga motioner väcktes med anledning av skrivelsen, och i finansutskottets betänkande gjordes inga särskilda uttalanden om utnämningspolitiken. Regeringen konstaterade i skrivelsen att under mandatperioden 2010–2014 konsoliderades de tidigare beslutade reformerna, och därför ansågs inte nya ställningstaganden om fortsatt reformering vara nödvändiga. Däremot hade en förändrad ordning införts för rekrytering av chefer och domare till de fem domstolar där regeringen ansvarade för tillsättningen och lönesättningen. Dessa utnämningar föregicks därmed av ett förslag från Domarnämnden. Det fanns enligt skrivelsen totalt 20 olika titlar för myndighetscheferna. Av dessa var 102 generaldirektörer, 31 rektorer, 21 landshövdingar och 10 överintendenter, medan 21 hade andra titlar såsom ordförande, direktör eller kanslichef och 13 hade en unik titel, såsom rikspolischef. Titeln kunde medföra materiella skillnader i anställningsvillkoren, bl.a. i fråga om reglerna för avgångsförmåner. I skrivelsen redovisades översiktligt resultaten av regeringens utövande av utnämningsmakten sedan 2006.

Erfarenheter av annonsering Före regeringsskiftet 2006 förekom det endast undantagsvis att regeringen annonserade efter myndighetschefer. I och med regeringens beslut att göra annonsering till huvudregel anställdes 163 myndighetschefer efter en föregående annonsering fram till årsskiftet 2013/14. Under samma period anställdes totalt 229 ordinarie chefer. Andelen utannonserade chefsbefattningar uppgick således till ca 71 procent. Det bör då noteras att annonsering började användas först i slutet av 2007. Andelen annonsering för tiden därefter uppgick till ca 90 procent. Regeringens ambition var att andelen utannonserade befattningar skulle vara mycket hög. Även med denna ambition kunde det dock inte uteslutas att det i enskilda rekryteringar kunde finnas starka verksamhetsskäl för att välja en annan ordning. Det kunde också finnas omständigheter som gjorde det nödvändigt att rekrytera en myndighetschef på ett annat sätt än genom en föregående annonsering. Under 2013 rekryterades t.ex. 1 av totalt 19

4 U TNÄMNINGSMAKTEN 2024/25:KU10

rekryterade chefer utan annonsering. Skälet i det fallet var att två myndigheter, Statens folkhälsoinstitut respektive Smittskyddsinstitutet, avvecklades och slogs ihop till en ny myndighet. En av de två befintliga cheferna erbjöds då anställning som chef för den nya myndigheten. På samma sätt var det 2012 då tre myndigheter – Högskoleverket, Internationella programkontoret på utbildningsområdet samt Verket för högskoleservice – avvecklades och två nya myndigheter bildades – Universitetskanslersämbetet och Universitets- och högskolerådet. Två av de tre befintliga cheferna erbjöds då chefskap för de nya myndigheterna. Det fanns sammanfattningsvis gott stöd för bedömningen att annonsering som huvudregel fungerade och tillämpades. En följd av att rekryteringsprocessen hade reformerats var att chefer från andra delar av arbetsmarknaden än den statliga sektorn i betydligt högre grad än tidigare hade kommit i fråga för anställning som myndighetschef. Att exakt kunna mäta graden av den vitalisering som detta innebar för statsförvaltningen i stort var svårt. Ett sådant flöde låg dock helt i linje med den statliga arbetsgivarpolitiken i stort som byggde på att flödet mellan de olika sektorerna på arbetsmarknaden skulle underlättas eftersom det ansågs bidra till en ökad aktivitet och effektivitet i den totala ekonomin. En annan synbar effekt var att fler kvinnor anställdes som myndighetschefer. I september 2013 var 46,5 procent av myndighetscheferna kvinnor. Motsvarande siffra för åren 2006 och 2007 var 33 procent. Allmänhetens förtroende för staten och statsförvaltningen bygger bl.a. på att utnämningspolitiken utövas omsorgsfullt. Med den ordning som numera gäller kunde enligt skrivelsen alla som var intresserade anmäla sitt intresse för en befattning som myndighetschef. De kunde sedan själva jämföra sina meriter med den som slutligen fick anställningen, vilket torde bidra till ökad respekt för rekryteringsprocessen. Externt rekryteringsstöd I skrivelsen konstaterade regeringen att ca 22 personer per ärende lämnade in en intresseanmälan under de cirka tre åren mellan det år då annonsering infördes som huvudregel och det år då lagstiftning om sekretess vid rekrytering av myndighetschefer trädde i kraft (2009). Sedan lagstiftningen infördes hade antalet intresseanmälningar marginellt ökat till ungefär 25 stycken per ärende. Vidare konstaterades att variationerna i ärendena var stora. Vissa annonser lockade endast en handfull intresserade och andra närmare hundra. Enligt vad som anfördes i skrivelsen var det ännu för tidigt att kunna redovisa någon mer djupgående analys av om lagstiftningen hade bidragit till att uppnå de ambitioner som redovisades i propositionen Sekretess i vissa anställningsärenden (prop. 2009/10:56), dvs. att fler med tillräckliga meriter ska anmäla intresse för en sådan befattning under tiden för en annonsering. Regeringen konstaterade vidare att det inte var ovanligt att den som slutligen utsågs till ny myndighetschef hade lämnat in sin intresseanmälan i tiden efter det datum som angetts i annonsen. Skälet till det kunde enligt regeringen vara att vederbörande sökts på annat sätt, t.ex. genom ett externt

2024/25:KU10 4 U TNÄMNINGSMAKTEN

rekryteringsföretag. Regeringen påminde om att den i fråga om externt rekryteringsstöd i skrivelsen Utnämningspolitiken (skr. 2009/10:43 s. 24) hade redovisat att ett externt rekryteringsstöd vid vissa tillfällen kunde behöva komplettera beredningsorganisationen i Regeringskansliet för att ytterligare öka kvaliteten i den statliga chefsrekryteringsprocessen. Vidare framgick att det inte fanns något självändamål i att utnyttja ett externt rekryteringsstöd. Kostnaden för det kunde uppgå till avsevärda belopp, och därför måste nyttan av ett externt stöd alltid ställas mot behovet i det enskilda fallet. I skrivelsen om förvaltningspolitiken (skr. 2013/14:155) kunde dock regeringen konstatera att användandet av externt stöd var omfattande. Det hade snarare blivit huvudregel än en möjlighet. Inriktningen på det fortsatta arbetet var enligt skrivelsen att minska den totala mängden avrop av konsultstöd när myndighetschefer rekryteras.

Rekrytering av chefer till utlandsmyndigheter

Utöver de policyer som är gemensamma för Regeringskansliet har det tagits fram särskilda riktlinjer för chefsrollen och chefsuppdrag i utrikesförvaltningen. I riktlinjerna beskrivs chefskapet i utrikesförvaltningen som bestående av fyra centrala roller: ledare, arbetsgivare, företrädare och sakkunnig. I riktlinjerna utvecklas närmare kriterierna för dessa roller. De kriterier för gott chefskap som anges för respektive roll används också som urvalsinstrument vid chefsutnämningar (se bet. 2020/21:KU10 s. 36). Utifrån vad som anförts vid tidigare granskningar kan rekryteringsprocessen beskrivas enligt följande. För att en tjänsteman ska bli chef krävs att hon eller han har genomgått UD:s ledarskapsprogram för potentiella ledare eller på annat sätt har haft möjlighet att reflektera över innebörden av chefsoch ledarskap. Rekryteringen till en chefsbefattning i utrikesförvaltningen bygger på den kompetensprofil som upprättas för den aktuella befattningen. Där framgår vilka krav och förväntningar som ställs på den blivande chefen sett i ljuset av den inriktning som utlandsmyndigheten i fråga har och kan förväntas ha under de närmaste åren. Befattningarna utlyses inom Regeringskansliet, vilket givetvis inte hindrar att även andra intresserade har möjlighet att söka dem. En särskild beredningsgrupp under ledning av expeditionschefen går igenom alla ansökningar. De sökandes kvalifikationer vägs mot chefskriterierna och kompetensprofilen för den eller de befattningar som de har sökt. När så är möjligt upprättas ett förslag med tre namn, varav minst en man och en kvinna. Som en följd av departementets åtgärdsplan för jämställdhet för att öka andelen kvinnor på chefsbefattningar ägnas kvinnliga sökande särskild uppmärksamhet. Beredningsgruppen överlämnar sedan resultatet av sitt arbete till departementsledningen. Något externt rekryteringsstöd används inte vid rekryteringarna. Rekryteringarna görs vanligtvis bland utrikesförvaltningens personal med diplomatisk bakgrund, och intervjuer förekommer inte som ett regelbundet inslag vid rekryteringarna. Avslutningsvis framhålls det i UD:s svarspromemoria att något ytterligare

4 U TNÄMNINGSMAKTEN 2024/25:KU10

moment i rekryteringsprocessen inte har tillkommit sedan regeringens skrivelse om utnämningspolitiken (se vidare bet. 2013/14:KU10 s. 119 f., bet. 2015/16:KU10 s. 120 f., bet. 2017/18:KU10 s. 119 f. och 2020/21:KU10 s. 40 f.).

Kansliet för ledningsförsörjning till myndigheter

Inom Regeringskansliet finns ett kansli för ledningsförsörjning till myndigheter som ger stöd till departementen (SOU 2022:8 s. 131). Kansliet bildades år 2016 med syftet att samla kunskapen om chefsförsörjning av myndighetschefer i Regeringskansliet och minska avropen av externt rekryteringsstöd. Det är organisatoriskt placerat i förvaltningsavdelningen och chef är Regeringskansliets HR-direktör. Kansliets uppgifter är att bl.a.

– verka för att regeringens arbete med chefsförsörjningsfrågor präglas av ett

sammanhållet, enhetligt och proaktivt arbetssätt

– ge stöd till respektive departement under hela rekryteringsprocessen vid

samtliga rekryteringar av myndighetschefer m.fl.

– tillhandahålla kunskap om vilka kompetenser som finns i den samlade

kretsen av myndighetschefer m.fl.

– tillhandahålla kunskap om potentiella kandidater till framtida uppdrag som

myndighetschef, överdirektör och styrelsemedlem.

Tidigare granskning

Inledning

Som framgått ovan har konstitutionsutskottet löpande under flera valperioder översiktligt granskat regeringens utövande av utnämningsmakten (se bet. 2003/04:KU10 s. 58 f., bet. 2005/06:KU10 s. 49 f., bet. 2007/08:KU10 s. 55 f., bet. 2009/10:KU10 s. 117 f., bet. 2011/12:KU10 s. 81 f., bet. 2013/14:KU10 s. 108 f., bet. 2015/16:KU10 s. 107 f., bet. 2017/18:KU10 s. 105 f. och bet. 2020/21:KU10 s. 26 f.). Nedan sammanfattas vad som framkommit vid dessa.

Politisk bakgrund

Vid sin senaste granskning hösten 2020 (bet. 2020/21:KU10 s. 26) konstaterade utskottet att andelen utnämnda myndighetschefer med en politisk bakgrund har varierat över tid men att andelen har legat mer eller mindre konstant sedan regeringsskiftet 2006. Från 2001 fram till regeringsskiftet 2006 hade drygt en fjärdedel av de utnämnda myndighetscheferna en politisk bakgrund. Under regeringen Reinfeldt 2006–2014 och regeringarna Löfven 2014–2020 låg andelen något under 20 procent. Bland dem som hade utnämnts till chef vid utlandsmyndigheterna konstaterades att andelen med en politisk bakgrund tidigare varit något lägre. Från 2003 fram till regeringsskiftet 2006 var andelen 6 procent. Under de regeringar som därefter följt hade andelen legat runt 10 procent.

2024/25:KU10 4 U TNÄMNINGSMAKTEN

I samband med granskningen 2020 framhöll utskottet sin tidigare uppfattning om politisk bakgrund i samband med tjänstetillsättning, dvs. att förekomsten av politisk erfarenhet kunde utgöra en saklig grund att fästa avseende vid och att den då fick värderas tillsammans med andra erfarenheter. Vad som i sådana fall var relevant var inte inom vilket politiskt parti den person som utnämndes hade sin bakgrund utan det faktum att han eller hon hade haft vissa uppgifter i en politisk och offentlig miljö och hade utfört dessa på ett sådant sätt att det var meriterande för den tjänst som skulle tillsättas. Utskottet framhöll även i granskningarna hösten 2007, 2009, 2011, 2013, 2015 och 2017 ovanstående uppfattning om politisk bakgrund i samband med tjänstetillsättning.

Kön

I de ovannämnda granskningarna från höstarna 2003, 2005, 2007, 2009, 2011, 2013, 2015, 2017 och 2020 uppmärksammade utskottet även fördelningen mellan kvinnor och män bland utnämnda myndighetschefer i Sverige. I granskningen hösten 2005 kunde utskottet konstatera att utvecklingen hade gått i riktning mot en större andel kvinnor (bet. 2005/06:KU10 s. 58). Uppdelat på ansvarigt departement var bilden alltjämt att andelen kvinnor respektive män bland de utnämnda myndighetscheferna i vissa fall skilde sig kraftigt åt. Vid myndigheter under flera departement fanns en klart större andel män bland dem som hade utnämnts, medan det vid några departement fanns en klart större andel kvinnor. Granskningen gav i denna del inte anledning till något uttalande från konstitutionell synpunkt. Vad gällde utlandsmyndigheterna var andelen kvinnliga chefer vid dessa fortfarande lägre än andelen manliga chefer, men andelen kvinnliga chefer hade ökat successivt. Utskottet såg det som önskvärt att denna utveckling skulle fortsätta (bet. 2005/06:KU10 s. 17). Utskottet har i efterföljande granskningar upprepat att det sett positivt på utvecklingen mot en jämnare könsfördelning när det gäller utnämningar av myndighetschefer och chefer vid utlandsmyndigheterna. I den senaste granskningen hösten 2020 (bet. 2020/21:KU10 s. 26) konstaterade utskottet att andelen kvinnor bland dem som utsågs till myndighetschefer i Sverige hade ökat tydligt och att denna andel var strax under 50 procent sedan regeringsskiftet 2006, i stället för som tidigare omkring eller strax under 40 procent. Den tidigare gjorda iakttagelsen att andelen kvinnor som hade utnämnts till chefer vid utlandsmyndigheterna ökat under de senaste åren så att män och kvinnor utsågs i lika stor omfattning stod fast. Utskottet framhöll att det såg positivt på den utveckling som skett i fråga om andelen kvinnor bland de utnämnda myndighetscheferna, som då var ungefär lika stor som andelen män.

Öppna rekryteringsförfaranden

Sedan hösten 2009 granskar utskottet de åtgärder som regeringen har vidtagit för att öka öppenheten vid tjänstetillsättningar av chefer vid myndigheter i Sverige (bet. 2009/10:KU10 s. 117 f.).

4 U TNÄMNINGSMAKTEN 2024/25:KU10

Även om erfarenheten av öppna rekryteringsförfaranden vid den första granskningen hösten 2009 var begränsad konstaterade utskottet att personer som hade lämnat in intresseanmälningar hade ingått i slutskedet i 40 av de 50 öppna rekryteringsförfaranden som hade genomförts sedan oktober 2007. Hösten 2020 konstaterade utskottet att andelen öppna rekryteringsförfaranden inom den krets där regeringen avser att tillämpa sådana fortfarande var hög – 89 procent för perioden 2007–2020 (bet. 2020/21:KU10 s. 26). Vidare konstaterade utskottet att andelen över tid ökat från ca 70 procent under perioden 2007–2009 till över 90 procent från 2011 och framåt, och under de senaste åren hade öppen rekrytering tillämpats i samtliga fall. Andelen utnämnda myndighetschefer som lämnade in intresseanmälningar före ansökningstidens utgång när öppna rekryteringsförfaranden tillämpades var totalt 71 procent under hela perioden 2007–2020. Utskottet konstaterade att denna andel ökat över tid och att den vid den aktuella tidpunkten var på över 80 procent. Vidare konstaterades att i nästan samtliga fall (95 procent) hade även andra kandidater än den som blev utnämnd kallats till intervju. Användningen av externt rekryteringsstöd hade varierat något över tid. Efter en nedgång 2013–2015 ökade andelen, och under senare år hade den återigen varit omkring 80 procent, konstaterade utskottet. Det externa rekryteringsstödet hade under senare år uteslutande varit i form av s.k. second opinion. Utskottet gjorde liknande iakttagelser redan vid sin granskning hösten 2017 bet. 2017/18:KU10 s. 105 f.). Utskottet uttalade då att det såg positivt på införandet av öppna rekryteringsförfaranden och ville framhålla att det hade inneburit viktiga förändringar; exempelvis kunde fler och andra kandidater än vid ett mer slutet förfarande aktualiseras. Samtidigt konstaterade utskottet att det i tidigare granskningar noterat att effekterna av dessa förändringar inte var analyserade på djupet och anfört att de skulle välkomna om regeringen vid ett lämpligt tillfälle genomförde en noggrann uppföljning och utvärdering av de nya rekryteringsförfarandena och hur de stärker kvaliteten i den statliga chefsrekryteringsprocessen. I svar på frågor från utskottet hänvisade Regeringskansliet i denna del till den uppföljning som redovisades i budgetpropositionen för 2017 (se prop. 2016/17:1 utg.omr. 2 s. 88 f. samt även 2016/17:KU10 s. 113). Vidare anfördes att ett gemensamt kansli för rekrytering av myndighetschefer m.fl. hade inrättats inom Regeringskansliet (se ovan). Avsikten var att kansliet skulle leda till professionalisering av utnämningsarbetet, överblick över chefsförsörjningsarbetet och större enhetlighet i stödet till den politiska ledningen.

Omförordnanden och förflyttningar av myndighetschefer

Sedan hösten 2013 ingår även omförordnanden och förflyttningar av myndighetschefer i utskottets granskning (bet. 2013/14:KU10 s. 108 f.). Utskottet konstaterade då att det inte förekom någon regelmässig utvärdering eller uppföljning av orsakerna till att myndighetschefer förflyttades. Även om det inom Regeringskansliet fanns en viss samlad kunskap om tidigare förflyttningsbeslut bedömde utskottet att det fanns utrymme för förbättringar

2024/25:KU10 4 U TNÄMNINGSMAKTEN

i denna del. Att systematiskt följa upp, utvärdera och dokumentera erfarenheter av förflyttningsbeslut torde enligt utskottet vara till gagn för den statliga chefsrekryteringsprocessen. Frågan om utvärdering uppmärksammades även i 2015 och 2017 års granskningar (bet. 2015/16:KU10 s. 107 f. och bet. 2017/18:KU10 s. 105 f.). I den sistnämnda granskningen hänvisade Regeringskansliet till att när en myndighetschef lämnade en pågående anställning i förtid föregicks detta alltid av en ingående dialog mellan chefen och det departement som var ansvarigt för myndigheten. Varje enskilt ärende byggde dock på sina egna förutsättningar, och därför var det svårt att dra några generella slutsatser av ett analysmaterial som byggde på de i genomsnitt tre förflyttningar per år som regeringen hade beslutat om de senaste fem åren. Vidare anfördes att den enhet som ansvarade för statlig arbetsgivarpolitik i Regeringskansliet alltid deltog i beredningen av beslut av det aktuella slaget. Vid den enheten fanns en samlad kunskap om tidigare förflyttningsbeslut. Omförordnanden och förflyttningar av myndighetschefer följdes även upp i utskottets granskning hösten 2020 (bet. 2020/21:KU10 s. 41). I en svarspromemoria från Finansdepartementet till utskottet uppgavs att regeringen under perioden oktober 2017–september 2020 inte initierat något ärende om att avskeda en myndighetschef. Vidare lämnades en förteckning över de åtta myndighetschefer som, oavsett skäl, under den aktuella perioden lämnade sina chefsanställningar i förtid för att i stället vara anställda som generaldirektörer eller motsvarande med placering i Regeringskansliet. Frågan berördes inte i 1 utskottets ställningstagande.

Genomgång av utnämningar över tid

Svarspromemorior från Regeringskansliet

Utskottet har inom ramen för den nu aktuella granskningen genom en skrivelse till Regeringskansliet begärt förteckningar över samtliga myndighetschefer vid myndigheter i Sverige respektive chefer vid utlandsmyndigheter som utsågs av regeringen under perioden oktober 2020–september 2024. I likhet med vad som var fallet vid tidigare granskningar skulle förteckningarna inkludera information om myndighetschefernas politiska bakgrund samt om tidigare befattningar som chef vid en myndighet i Sverige eller som chef vid en utlandsmyndighet. Vidare begärdes information om vilka utnämningar som föregicks av ett förfarande där regeringen annonserade för att få in intresseanmälningar, där den som fick tjänsten ingick i den grupp sökande som hade lämnat in en intresseanmälan (inklusive noteringar om huruvida anmälan lämnades in efter ansökningstidens utgång), där någon eller några av de sökande som hade lämnat in en intresseanmälan ingick i slutskedet av rekryteringsprocessen och om externt rekryteringsstöd hade använts. Vidare begärde utskottet en förteckning över samtliga myndighetschefer i Sverige

1 Enskilda förflyttningar av myndighetschefer har behandlats av utskottet inom ramen för den särskilda granskningen, senast våren 2024 (bet. 2023/24:KU20 s. 49 f.).

4 U TNÄMNINGSMAKTEN 2024/25:KU10

som, oavsett skäl, lämnade sina chefsanställningar i förtid för att i stället vara anställda som generaldirektörer eller motsvarande i Regeringskansliet samt uppgifter om eventuella avsked eller förflyttningar under den aktuella perioden. Dessutom har utskottet bett om svar på frågor. Dessa rörde bl.a. om olika policyer och riktlinjer fortfarande gäller samt om ytterligare moment i rekryteringsprocessen har tillkommit sedan regeringens skrivelse om utnämningspolitiken och i så fall vilka. I ytterligare en skrivelse till Regeringskansliet ställde utskottet kompletterande frågor om rutiner för förflyttning av myndighetschefer samt rutiner för dokumentation i den typen av ärenden. Som svar på skrivelserna överlämnades den 3 oktober 2024 två promemorior som upprättats inom Finansdepartementet respektive Utrikesdepartementet (bilaga 4.1) och den 7 november 2024 en promemoria som upprättats inom Finansdepartementet (bilaga 4.2). Statistiska uppgifter om politisk bakgrund, kön och öppna rekryteringsförfaranden redovisas i följande 1 avsnitt. När det gäller rekryteringsprocessen anges i svaren att inga ytterligare moment har tillkommit i rekryteringsprocessen sedan utskottets förra granskning. Vidare anges, som för den närmast föregående granskningen, att inrättandet av ett gemensamt kansli för rekrytering av myndighetschefer m.fl. inom Regeringskansliet har förbättrat förutsättningarna för ett sammanhållet, enhetligt och proaktivt arbetssätt. Dessutom redogörs för att regeringen i budgetpropositionen för 2024 har angett att det ur ett kompetensförsörjningsperspektiv är viktigt att myndighetschefernas kompetens och erfarenheter tillvaratas även efter 65 års ålder samt att utgångspunkten därför bör vara att myndighetschefer anställs eller kan få sin anställning förlängd t.o.m. månaden innan han eller hon fyller 69 år (prop. 2023/24:1 utg.omr. 2 avsnitt 4.5.1). Huvudregeln har tidigare varit att en myndighetschef anställts, eller att anställningen förlängts, t.o.m. månaden innan han eller hon fyllt 65 år. Utrikesdepartementet anför att departementets riktlinjer för chefsroll och chefsuppdrag i allt väsentligt är oförändrade sedan föregående redovisning för utskottet. Den senaste versionen av promemorian med Utrikesdepartementets riktlinjer är från 2018 och har bifogats svaret. Vidare anförs att det inte har tillkommit några ytterligare moment i rekryteringsprocessen sedan regeringens skrivelse om utnämningspolitiken. När det gäller frågor om förflyttning av myndighetschefer framgår att från och med den 1 oktober 2020 till och med den 30 september 2024 lämnade sju myndighetschefer sina chefsanställningar i förtid för att i stället vara anställda som generaldirektörer eller motsvarande med placering i Regeringskansliet. Vidare framgår att regeringen under den aktuella perioden inte initierade något ärende om att avskeda en myndighetschef.

1 Uppgifterna bygger på de nyligen överlämnade promemoriorna och på promemorior som har överlämnats i tidigare granskningar. För uppgifter i tidigare promemorior se bet. 2003/04:KU10 bil. 6.1, bet. 2005/06:KU10 bil. 5.1, bet. 2007/08:KU10 bil. 7.1, bet. 2009/10:KU10 bil. 9.1, bet. 2011/12:KU10 bil. 8.1, bet. 2013/14:KU10 bil. 9.1, bet. 2015/16:KU10 bil. 8.1, bet. 2017/18:KU10 bil. 8.1 och bet. 2020/21:KU10 bil. A1.4.1.

2024/25:KU10 4 U TNÄMNINGSMAKTEN

Antalet förflyttningar av myndighetschefer har varierat mellan olika år (från 1 till 7), se tabell 4.1. Med några undantag har antalet förflyttningar minskat över tid.

Tabell 4.1 Förflyttningar av myndighetschefer 2011–september 2024

Antal

4

2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 202

6 5 7 2 4 4 4 2 5 1 1 1 1 3 I fråga om rutiner för förflyttning av myndighetschefer samt rutiner för dokumentation i den typen av ärenden framgår att åtgärden att avsluta en anställning som myndighetschef i förtid tillämpas med återhållsamhet. Dessa ärenden bereds i enlighet med vad som anges i Statsrådsberedningens promemoria Samrådsformer i Regeringskansliet (SB PM 2012:1 rev. 2024). Av den framgår att den enhet inom Regeringskansliet som ansvarar för statlig arbetsgivarpolitik ska delta i beredningen av sådana ärenden. Vid enheten finns samlad kunskap om tidigare fattade beslut av det aktuella slaget. Ett beslut som innebär att en anställning som myndighetschef avslutas i förtid föregås av en dialog mellan myndighetschefen och det departement som ansvarar för myndigheten. Någon fastställd rutin för hur dialogen ska föras eller dokumenteras finns inte. Utgångspunkten är att dialogen ska vara tydlig, öppen och förtroendefull. Behovet av dokumentation kan variera utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Det är dock som konstitutionsutskottet påtalat särskilt viktigt med dokumentation om det finns risk för att det i efterhand uppstår oklarheter om ifall myndighetschefen godtagit att anställas i Regeringskansliet eller ej.

Chefer vid myndigheter i Sverige

Politisk bakgrund Sedan utskottets granskning hösten 2020, dvs. under perioden oktober 2020– september 2024, har regeringen fattat 104 beslut om utnämning av en myndighetschef i Sverige. Av de 104 myndighetschefer som utnämndes under den aktuella granskningsperioden har 22 politisk bakgrund som statsråd, riksdagsledamot, partiledare, partisekreterare, statssekreterare, politiskt sakkunnig eller kommunalråd samt regionråd. Totalt under denna granskningsperiod utgör de som har politisk bakgrund således 21 procent av de utnämnda myndighetscheferna, vilket inte skiljer sig nämnvärt från hur det har sett ut tidigare under hela perioden fr.o.m. 2001 och framåt, se tabell 4.2. I tabellen redovisas även utnämningarna fördelade på de olika regeringarna. Regeringsperioderna varierar i längd, och därmed varierar också antalet utnämningar som gjorts under olika regeringar. Andelen utnämnda myndighetschefer med politisk bakgrund har varierat mellan 18 och 27 procent för de olika regeringarna.

4 U TNÄMNINGSMAKTEN 2024/25:KU10

Tabell 4.2 Utnämnda myndighetschefer i Sverige 2001–september 2024 och andelen med politisk bakgrund

År/regering Antal varav med politisk bakgrund (%)

2001 26 7 (27) 2002 35 9 (26) 2003 35 8 (23) 2004 38 16 (42) 2005 30 7 (23) 2006 19 3 (16) 2007 31 6 (19) 2008 61 9 (15) 2009 32 5 (16) 2010 31 1 (3) 2011 32 7 (22) 2012 30 9 (30) 2013 26 1 (4) 2014 25 7 (28) 2015 29 8 (28) 2016 32 2 (6) 2017 46 7 (15) 2018 37 8 (22) 2019 27 6 (22) 2020 28 4 (14) 2021 19 5 (26) 2022 23 4 (17) 2023 30 10 (33) 2024* 26 3 (12)

Totalt 748 152 (20)

Regeringen Persson 2001–2006 182 49 (27) Regeringen Reinfeldt 2006–2014 265 45 (17) Regeringen Löfven I–III 2014–2021 222 41 (18) Regeringen Andersson 2021–2022 22 4 (18) Regeringen Kristersson 2022–2024 57 13 (23) Kommentar: * t.o.m. den 30 september.

Den vanligaste typen av politisk bakgrund sett över tid är statssekreterare. Som framgår av tabell 4.3 har nära hälften av de utnämnda myndighetscheferna med politisk bakgrund tidigare erfarenhet som just statssekreterare sett till hela perioden. Under den närmast föregående granskningsperioden, dvs. oktober 2017–september 2020, hade också ungefär hälften en bakgrund som statssekreterare. Därefter har det emellertid varit nästan lika vanligt med en bakgrund som statsråd eller riksdagsledamot som statssekreterare. Av de 22 utnämnda myndighetscheferna med politisk bakgrund under perioden från oktober 2020 till september 2024 hade 6 bakgrund som statssekreterare, 5 som

2024/25:KU10 4 U TNÄMNINGSMAKTEN

statsråd och 4 som riksdagsledamöter. Övriga hade en bakgrund som partiledare, partisekreterare, kommunalråd/regionråd och politiskt sakkunniga. Flera av dem som bedöms ha en politisk bakgrund har inte rekryterats direkt från sina politiska uppdrag, utan tiden då de innehade uppdragen har ibland legat flera år tillbaka i tiden. Därefter kan en person i fråga t.ex. ha varit chef för en annan myndighet än den som han eller hon har utnämnts till chef över under den period som ingår i granskningen. Begränsas granskningen till dem som kommer direkt från ett politiskt uppdrag minskar antalet utnämnda myndighetschefer med politisk bakgrund från 22 till 10 för den senaste granskningsperioden. Av de 152 myndighetschefer med politisk bakgrund som utnämnts under hela perioden har 72 kommit direkt från ett politiskt uppdrag.

Tabell 4.3 Typ av politisk bakgrund bland utnämnda myndighetschefer i Sverige 2001–september 2024

Antal

t n n en en en en o en o –III den on rss ela

Kommentar: I kategorin ”Kommunalråd e.d.” ingår landstingsråd, regionråd, oppositionsråd och finansborgarråd. I kategorin ”Annan” ingår kanslichef, förbundsordförande, politisk sakkunnig, partiledare och partisekreterare. Om en person har flera typer av politisk bakgrund anges i tabellen den bakgrund som innehades närmast före utnämningen till myndighetschef. Gruppen myndighetschefer består av flera olika slags befattningar, t.ex. rektor, direktör, riksantikvarie, kanslichef och överintendent. Landshövdingeämbetet har som framgått ovan framhållits som speciellt och ansetts kräva egenskaper som inte alltid har sammanfallit med de krav som i övrigt ställs på myndighetschefer. God kännedom om och insikter i det politiska beslutssystemet kan vara ett sådant krav. Av de förteckningar som utskottet tagit emot framgår att 81 av de utnämningar som beslutades under perioden januari 2001–september 2024 gällde landshövdingar. Av dessa har drygt 70 procent (59 stycken) en politisk bakgrund. Under den senaste granskningsperioden har 14 landshövdingar utsetts och av dessa hade 11 en politisk bakgrund. Uppdelat på olika regeringar var andelen landshövdingar med politisk bakgrund något högre under regeringen Persson (14 av 16) än under regeringarna Reinfeldt (17 av 25) och Löfven (20 av 29). Även under regeringen Andersson och

4 U TNÄMNINGSMAKTEN 2024/25:KU10

regeringen Kristersson t.o.m. september 2024 har flertalet landshövdingar haft politisk bakgrund. Den största chefsgruppen i förteckningarna är generaldirektörer . Under den senaste granskningsperioden, dvs. oktober 2020–september 2024, utnämndes 50 generaldirektörer (inklusive en generaltulldirektör). Av dessa hade 16 procent en politisk bakgrund. Det är i linje med hur det sett ut under senare år. Sett till hela tidsperioden från 2001 är andelen generaldirektörer med politisk bakgrund omkring 20 procent, vilket betyder att andelen generaldirektörer med sådan bakgrund minskat över tid. Den partipolitiska tillhörigheten bland de myndighetschefer som utnämndes under perioden januari 2001–september 2024, och som enligt de kriterier som här har satts upp kan sägas ha en politisk bakgrund, framgår av tabell 4.4. I drygt hälften av fallen är bakgrunden socialdemokratisk (79 av 152) och i lite drygt en femtedel av fallen moderat (33). Den politiska bakgrunden för övriga är centerpartistisk (13), liberal (10), miljöpartistisk (7), kristdemokratisk (5) och vänsterpartistisk (5).

Tabell 4.4 Partipolitisk bakgrund bland utnämnda myndighetschefer i Sverige 2001–september 2024

Antal (varav statssekreterare)

t n n en en en en o en o n –III den rss ela H ering ering ering ering ering Persso fven I riste perio Reinfeld Anderss Reg Reg Reg Lö Reg Reg K

Parti 2001–2024 2001–2006 2006–2014 2014–2021 2021–2022 2022–2024

S 79 (51) 29 (21) 24 (16) 20 (11) 1 (1) 5 (2) M 33 (9) 9 (1) 11 (3) 10 (4) 1 (0) 2 (1) L 10 (1) 4 (1) 2 (0) 2 (0) – 2 (0) C 13 (7) 3 (0) 5 (4) 3 (2) – 2 (1) MP 7 (2) 3 (0) – 3 (2) 1 (0) – KD 5 (1) – 2 (1) 1 (0) 1 (0) 1 (0) V 5 (0) 1 (0) 1 (0) 2 (0) – 1 (0)

Totalt 152 (71) 49 (23) 45 (24) 41 (19) 4 (1) 13 (4)

Som tidigare redovisats är statssekreterare den vanligaste politiska bakgrunden sett till hela tidsperioden. Tidigare hade omkring hälften av dem med politisk bakgrund en bakgrund just som statssekreterare. En politisk bakgrund som statssekreterare är särskilt vanligt bland de med en bakgrund inom Socialdemokraterna men även inom Moderaterna och Centerpartiet. Under senare år synes dock andra bakgrunder blivit vanligare. När det gäller typ av chefsbefattning som utnämningen avsett hade de 11 landshövdingar med politisk bakgrund som utnämnts under den senaste granskningsperioden olika partipolitisk bakgrund. Flest hade en bakgrund inom Socialdemokraterna (3) och Moderaterna (3), och därefter följde Kristdemokraterna (2). Övriga hade en bakgrund inom Centerpartiet (1),

2024/25:KU10 4 U TNÄMNINGSMAKTEN

Vänsterpartiet (1) och Liberalerna (1). Även bland de 8 generaldirektörer med politisk bakgrund som utnämnts under samma period var den partipolitiska bakgrunden spridd på flera partier – Socialdemokraterna (3), Moderaterna (2), Centerpartiet (2) och Miljöpartiet (1). Kön I tabell 4.5 redovisas könsfördelningen bland utnämnda myndighetschefer. Av de 104 myndighetschefer som utnämndes under perioden oktober 2020– september 2024 var 45 procent kvinnor och 55 procent män. Av tabellen framgår att andelen utnämnda kvinnor, med vissa undantag, sedan 2008 ligger omkring eller strax under 50 procent från att dessförinnan (2001–2007) ha varit omkring eller strax under 40 procent. En i sammanhanget särskild grupp är universitets- och högskolerektorer. Som nämnts ovan sköts rekryteringen av dessa inte inom Regeringskansliet utan inom universiteten och högskolorna själva. Regeringen beslutar om anställning av en rektor efter att ha fått ett förslag från universitetets eller högskolans styrelse. Styrelsen ska i sitt arbete så långt möjligt ta fram såväl kvinnliga som manliga kandidater (2 kap. 8 § högskoleförordningen och 2 kap. 9 § förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet). Analyser av könsfördelningen där rektorerna exkluderats visar att bilden skiljer sig marginellt från den där samtliga myndighetschefer ingår, vilket också har varit fallet tillbaka i tiden (se bet. 2013/14:KU10 s. 126, bet. 2015/16:KU10 s. 127 f., bet. 2017/18:KU10 s. 125 f. och bet. 2020/21:KU10 s. 45 f.). Tidigare granskningar har visat på skillnader i könsfördelningen mellan de olika departementen. Hösten 2020 konstaterades att under Justitiedepartementet, Försvarsdepartementet och Utbildningsdepartementet, som hade den största skillnaden mellan kvinnor och män under hela perioden, var det även fortsättningsvis fler män än kvinnor som hade utnämnts till myndighetschefer under senare regeringar (bet. 2020/21:KU10 s. 47). Även om det totala antalet utnämningar inte varit lika stort under de två senaste regeringarna har könsfördelningen bland myndighetschefer under Utbildningsdepartementet varit mer jämn, medan det även fortsättningsvis har varit fler män som utnämnts till myndighetschefer under Försvarsdepartementet. När det gäller Justitiedepartementet hade regeringen Kristersson fram till september 2024 utsett fler kvinnor än män till myndighetschefer (3 av 5).

4 U TNÄMNINGSMAKTEN 2024/25:KU10

Tabell 4.5 Utnämnda myndighetschefer i Sverige 2001–september 2024 fördelat på kvinnor och män

Antal (procent inom parentes)

År/regering Kvinnor Män

2001 9 (35) 17 (65) 2002 16 (46) 19 (54) 2003 12 (34) 23 (66) 2004 15 (39) 23 (61) 2005 12 (40) 18 (60) 2006 6 (32) 13 (68) 2007 12 (39) 19 (61) 2008 31 (51) 30 (49) 2009 15 (47) 17 (53) 2010 16 (52) 15 (48) 2011 12 (38) 20 (62) 2012 16 (53) 14 (47) 2013 12 (46) 14 (54) 2014 12 (48) 13 (52) 2015 17 (59) 12 (41) 2016 14 (44) 18 (56) 2017 21 (46) 25 (54) 2018 19 (51) 18 (49) 2019 18 (67) 9 (33) 2020 6 (21) 22 (79) 2021 9 (47) 10 (53) 2022 12 (52) 11 (48) 2023 14 (47) 16 53) 2024* 12 (46) 14 (54)

Totalt 338 (45) 410 (55)

Regeringen Persson 2001–2006 70 (38) 112 (62) Regeringen Reinfeldt 2006–2014 125 (47) 140 (53) Regeringen Löfven I–III 2014–2021 105 (47) 117 (53) Regeringen Andersson 2021–2022 11 (50) 11 (50) Regeringen Kristersson 2022–2024 27 (47) 30 (53) Kommentar: * t.o.m. den 30 september.

Öppna rekryteringsförfaranden

Av regeringens skrivelse om utnämningspolitiken (skr. 2009/10:43) framgår att regeringens målsättning i fråga om intresseannonsering är att annonsering ska vara huvudregel. Vidare anges att regeringen generellt har för avsikt att avstå från att använda annonsering som rekryteringsverktyg till vissa befattningar, bl.a. landshövdingar, säkerhetspolischef, överbefälhavare och ordförande till olika domstolar (se vidare avsnittet om skrivelsen ovan).

2024/25:KU10 4 U TNÄMNINGSMAKTEN

Rektorsrektyreringar inleds normalt med en intresseannonsering i lärosätets regi, och regeringen utser en rektor på förslag av lärosätets styrelse. Av de uppgifter som inhämtats i granskningen framgår vid vilka rekryteringar av myndighetschefer som regeringen har använt sig av ett rekryteringsförfarande som har inneburit ett öppet ansökningsförfarande med annonsering av den tilltänkta befattningen. I förekommande fall framgår huruvida den utnämnda personen lämnade en intresseanmälan, om fler än den som utnämndes kallades till intervju i slutskedet av rekryteringsprocessen och om externt rekryteringsstöd användes. I de följande analyserna av öppna rekryteringsförfaranden har de utnämningar där regeringen uttalat att den inte avser att använda annonsering vid utnämnandet samt sådana utnämningar där regeringen inte själv ansvarar för rekryteringsprocessen uteslutits. Under den aktuella granskningsperioden förekom även ett par korttidsrekryteringar som inte heller har tagits med. Totalt ingår därmed 376 utnämningar av myndighetschefer som regeringen beslutade om under perioden oktober 2007–september 2024 i analysen. Vid flertalet (343 av 376) tillämpades öppen rekrytering, se tabell 4.6. Över tid har andelen öppna rekryteringar ökat från ca 70 procent under perioden oktober 2007–2009 till över 90 procent från 2011 och framåt (se bet. 2020/21:KU10 s. 48 f.). Under den nu aktuella granskningsperioden (oktober 2020–september 2024) liksom den närmast föregående (oktober 2017–september 2020) tillämpades öppen rekrytering i alla de fall som ingår i analysen.

Tabell 4.6 Öppna rekryteringsförfaranden för utsedda myndighetschefer i Sverige per departement oktober 2007–september 2024

Regering Antal öppna varav den som varav varav externt rekryteringar fått tjänsten intresserade konsultstöd även anmälde kandidater ingick användes intresse* i slutskedet**

Kommentar: I denna tabell har utnämningar där regeringen inte ansvarar för rekryteringsprocessen, t.ex. i fråga om rektorer, undantagits. Detsamma gäller för utnämningar till befattningar där regeringen haft för avsikt att avstå från att använda annonsering, t.ex. i fråga om landshövdingar och överbefälhavare, samt till korttidsrekryteringar. Det totala antalet utnämningar är därför 376. *Med ”varav den som fått tjänsten även anmälde intresse” avses de kandidater som lämnade in en intresseanmälan före ansökningstidens utgång. **Med ”varav intresserade kandidater ingick i slutskedet” avses att andra kandidater än den som fick anställningen kallades till anställningsintervjuer e.d.

En fråga är i vilken utsträckning utnämnda myndighetschefer hade lämnat in en intresseanmälan senast den sista ansökningsdagen. Under den aktuella granskningsperioden, oktober 2020–september 2024, skedde det i ungefär

4 av 5 rekryteringar, vilket ligger i linje med hur det i genomsnitt sett ut för hela perioden och i nivå med den närmast föregående granskningen.

4 U TNÄMNINGSMAKTEN 2024/25:KU10

En ytterligare fråga är i vilken utsträckning andra kandidater än den som fick anställningen kallades till anställningsintervju . Under den aktuella granskningsperioden, dvs. september 2020–oktober 2024, kallades i samtliga fall även andra kandidater än den som fick anställningen till anställningsintervju. Sedan 2009 har andra kandidater kallats till intervju i över 95 procent av fallen (se även bet. 2020/21:KU10 s. 48 f.). Slutligen redovisas i vilken utsträckning externt rekryteringsstöd har använts i rekryteringsprocesserna. Sedan en nedgång under perioden 2013– 2015 har det blivit vanligare och använts vid ungefär 4 av 5 rekryteringar, vilket gäller även för den senaste granskningsperioden. Det externa rekryteringsstödet har under senare år uteslutande varit i form av s.k. second opinion. Sammantaget har användningen av externt rekryteringsstöd ökat över hela tidsperioden (jämför med bet. 2020/21:KU10 s. 47 f.).

Chefer vid utlandsmyndigheter

Politisk bakgrund Enligt den förteckning som Utrikesdepartementet lämnat till utskottet över utnämnda chefer vid utlandsmyndigheterna har 8 av 118 chefer som utnämnts sedan den förra granskningen (7 procent) en politisk bakgrund. I tabell 4.7 redovisas samtliga utnämnda chefer vid utlandsmyndigheterna från 2003 och framåt. Av totalt 640 utnämnda ambassadörer m.fl. hade 58 politisk bakgrund (9 procent). Även om andelen varierat från år till år framgår vid en jämförelse mellan olika regeringar att andelen som regel varit omkring 10 procent. Bland de som har en politisk bakgrund är statssekreterare den vanligaste typen av bakgrund, och flertalet har en bakgrund inom Socialdemokraterna. Av de 6 personer med politisk bakgrund som har utnämnts av regeringen Kristersson har 3 moderat bakgrund (som utrikespolitisk rådgivare och statssekreterare, kabinettssekreterare och riksdagsledamot) och 2 socialdemokratisk bakgrund (som riksdagsledamot och statssekreterare). Dessutom har en liberal bakgrund som riksdagsledamot och statsråd.

2024/25:KU10 4 U TNÄMNINGSMAKTEN

Tabell 4.7 Utnämnda myndighetschefer vid utlandsmyndigheterna 2003– september 2024 och andelen med politisk bakgrund

År/regering Antal varav med politisk bakgrund (%)

2003 35 3 (9) 2004 21 0 (0) 2005 38 2 (5) 2006 24 2 (8) 2007 25 6 (24) 2008 36 2 (6) 2009 8 3 (38) 2010 40 2 (5) 2011 29 3 (10) 2012 21 1 (5) 2013 28 5 (19) 2014 27 0 (0) 2015 27 5 (19) 2016 42 3 (7) 2017 27 4 (15) 2018 23 1 (4) 2019 39 3 (8) 2020 33 5 (15) 2021 33 1 (6) 2022 23 1 (0) 2023 35 2 (6) 2024* 26 4 (15)

Totalt 640 58 (9)

Regeringen Persson 2001–2006 115 7 (6) Regeringen Reinfeldt 2006–2014 216 22 (10) Regeringen Löfven I–III 2014–2021 223 22 (10) Regeringen Andersson 2021–2022 24 1 (4) Regeringen Kristersson 2022–2024 62 6 (10) Kommentar: * t.o.m. den 30 september.

Kön

Andelen kvinnor bland de chefer vid utlandsmyndigheterna som utnämndes under perioden oktober 2020–september 2024 var 46 procent. Som framgår av tabell 4.8 var under hela perioden, dvs. oktober 2003–september 2024, andelen kvinnor 42 procent.

4 U TNÄMNINGSMAKTEN 2024/25:KU10

Tabell 4.8 Utnämnda myndighetschefer vid utlandsmyndigheterna 2003– september 2024 fördelat på kvinnor och män

Antal (procent inom parantes)

År/regering Kvinnor Män

2003 12 (34) 23 (66) 2004 6 (29) 15 (71) 2005 13 (34) 25 (66) 2006 8 (33) 16 (67) 2007 10 (40) 15 (60) 2008 9 (25) 27 (75) 2009 5 (63) 3 (37) 2010 17 (43) 23 (57) 2011 11 (38) 18 (62) 2012 8 (38) 13 (62) 2013 10 (36) 18 (64) 2014 10 (37) 17 (63) 2015 13 (48) 14 (52) 2016 23 (55) 19 (45) 2017 11 (41) 16 (59) 2018 12 (52) 11 (48) 2019 17 (44) 22 (56) 2020 18 (55) 15 (45) 2021 14 (42) 19 (58) 2022 11 (48) 12 (52) 2023 17 (49) 18 (51) 2024* 11 (42) 15 (58)

Totalt 266 (42) 374 (58)

Regeringen Persson 2001–2006 38 (33) 77 (67) Regeringen Reinfeldt 2006–2014 80 (37) 136 (63) Regeringen Löfven I– III 2014–2021 109 (49) 114 (51) Regeringen Andersson 2021–2022 11 (46) 13 (54) Regeringen Kristersson 2022–2024 28 (45) 34 (55) Kommentar: * t.o.m. den 30 september.

Sett över tid har andelen kvinnor ökat från omkring 30 procent i början av perioden till att könsfördelningen med några undantag sedan 2015 varit mer jämn.

Öppna rekryteringsförfaranden

Som framgått ovan skiljer sig rekryteringsförfarandet vid utnämningar av chefer vid utlandsmyndigheter från förfarandet vid utnämningar av myndighetschefer i Sverige. Externt rekryteringsstöd används inte, och tjänsterna utlyses internt inom Regeringskansliet. Av uppgifter som hämtats i granskningen framgår att samtliga 118 utnämningar till chefer för utlandsmyndigheter under perioden oktober 2020–

2024/25:KU10 4 U TNÄMNINGSMAKTEN

september 2024 utlystes internt inom Regeringskansliet. Vid omkring en femtedel av dessa fick en person som inte hade lämnat in en intresseanmälan tjänsten. Sedan 2007 har denna andel varierat mellan 20 procent (2011–2013) och 37 procent (2009–2011) (se vidare bet. 2013/14:KU10 s. 133, bet. 2015/16:KU10 s. 134, bet. 2017/18:KU10 s. 132 och bet. 2020/21:KU10 s. 52).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har sedan hösten 2003 med viss regelbundenhet granskat regeringens utövande av utnämningsmakten. Liksom tidigare är granskningen inriktad på politisk bakgrund respektive kön vid de utnämningar som regeringen har beslutat om. Sedan hösten 2009 har utskottet också uppmärksammat de s.k. öppna rekryteringsförfarandena, inklusive användningen av externt rekryteringsstöd. Frågor om förflyttning av myndighetschefer har behandlats sedan hösten 2013. Den grundläggande frågan i granskningen är om regeringen lever upp till regeringsformens bestämmelse om att avseende endast får fästas vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Fokus i den aktuella granskningen ligger på de utnämningar som regeringen har beslutat under perioden oktober 2020–september 2024, dvs. sedan den förra granskningen, även om granskningen visar utvecklingen sedan 2001. Som tidigare ingår utnämningen av både chefer för myndigheter i Sverige och chefer vid utlandsmyndigheterna i granskningen. Andelen utnämnda myndighetschefer i Sverige med politisk bakgrund har varierat över tid. Som utskottet tidigare konstaterat har andelen legat mer eller mindre konstant sedan regeringsskiftet 2006, omkring en femtedel eller lägre. Liksom tidigare är andelen med politisk bakgrund lägre vid utlandsmyndigheterna. Det finns en viss variation mellan åren, men sedan 2006 har andelen med några undantag varit omkring 10 procent eller lägre. I dessa avseenden befästs således bilden från den närmast föregående granskningen hösten 2020. Liksom då vill utskottet framhålla sin tidigare uppfattning om politisk bakgrund i samband med tjänstetillsättning. Den omständigheten att en person har en politisk bakgrund ska enligt utskottet inte vara diskvalificerande vid tillsättningen så länge endast sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet beaktas vid tillsättningen. Politisk erfarenhet kan vara en saklig grund att fästa avseende vid, och den får då värderas tillsammans med andra erfarenheter. Vad som i sådana fall är relevant är inte vilket politiskt parti den person som utnämnts har bakgrund inom, utan det faktum att han eller hon har haft vissa uppgifter i en politisk och offentlig miljö och utfört dessa på ett sådant sätt att det är meriterande för den tjänst som ska tillsättas. I fråga om kön har andelen utnämnda kvinnor bland myndighetschefer i Sverige, med vissa undantag, sedan 2008 legat omkring eller strax under hälften från att dessförinnan varit omkring eller strax under 40 procent. Sett över tid har således andelen kvinnor ökat. Även de större skillnaderna mellan

4 U TNÄMNINGSMAKTEN 2024/25:KU10

utnämnda kvinnor och män som tidigare kunnat noteras för vissa departement har delvis minskat. När det gäller utlandsmyndigheterna har utskottet tidigare konstaterat att andelen kvinnor som har utnämnts till chefer vid dessa har ökat under senare år så att män och kvinnor nu utses i lika stor omfattning. Den bilden stämmer fortfarande i stort. Som utskottet tidigare uttalat ser det positivt på att andelen kvinnor ökat över tid så att könsfördelningen numera är mer jämn. Utskottet har tidigare framhållit att det ser positivt på införandet av öppna rekryteringsförfaranden som inneburit viktiga förändringar, exempelvis att fler och andra kandidater aktualiserats än vid ett mer slutet förfarande. När det gäller den krets där regeringen avser att tillämpa öppna rekryteringsförfaranden har andelen ökat över tid. Redan vid den närmast föregående granskningen konstaterade utskottet att öppen rekrytering tillämpats i samtliga dessa fall, vilket också gäller för samtliga fall under den nu aktuella granskningsperioden. Vidare kan konstateras att i ungefär 4 av 5 rekryteringar hade den utnämnda myndighetschefen lämnat in en intresseanmälan senast den sista ansökningsdagen, och i samtliga fall hade också fler kandidater än den utnämnda kallats till intervju. Även dessa resultat överensstämmer med den föregående granskningen. Detsamma gäller i fråga om det externa rekryteringsstödet, som är avgränsat till s.k. second opinion. I fråga om omförordnanden och förflyttningar av myndighetschefer har i granskningen anförts att åtgärden att avsluta en anställning som myndighetschef i förtid tillämpas med återhållsamhet och att ärendena bereds i enlighet med riktlinjer som fastställts inom Regeringskansliet. Utskottet vill i likhet med vad det tidigare uttalat framhålla vikten av att beakta vilken dokumentation som i dessa fall kan behövas av dialogen med myndighetschefen. Sådan dokumentation kan bidra till att undanröja eventuella missförstånd och bör alltid klarlägga om det föreligger meningsskiljaktigheter mellan myndighetschefen och Regeringskansliet. Detta gäller särskilt frågan om huruvida det råder frivillighet eller inte från myndighetschefens sida (bet. 2023/24:KU20 s. 67 f.). Utskottet noterar i detta avseende vad Regeringskansliet anfört i granskningen om vikten av dokumentation.

2024/25:KU10

5 Propositionsavlämnandet

Ärendet

Konstitutionsutskottet har tidigare, i den årliga granskningen av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning samt med anledning av anmälningar, granskat regeringens rutiner för att lämna propositioner. Senast sådana frågor uppmärksammades i utskottets granskning var våren 2024; utskottet framhöll då bl.a. vikten av att tiden mellan regeringens beslut om en proposition och lagförslagens ikraftträdande är så väl tilltagen att riksdagen och dess partier får rimliga förutsättningar att behandla förslagen (bet.2023/24:KU20 s. 117), se vidare nedan under Tidigare granskning. I den nu aktuella granskningen uppmärksammas dels hur tidpunkterna för regeringens avlämnande till riksdagen av propositioner som innehåller lagförslag förhåller sig till de föreslagna tidpunkterna för ikraftträdande av lagförslagen 2011/12–2023/24 (t.o.m. den 31 juli 2024), dels förekomsten av förkortad motionstid under riksmötena 2011/12–2023/24. Ett syfte med granskningen är att undersöka utvecklingen av i vilken utsträckning Regeringskansliet, vid planeringen av propositioner med lagförslag, beaktar såväl tiden för riksdagens behandling som erforderlig tid för regeringsbeslut om utfärdande, kungörelse och tiden mellan det att en författning publiceras och författningens ikraftträdande. Även genomförande av EU-direktiv uppmärksammas kort. En liknande granskning gjordes av utskottet hösten 2012 avseende propositioner som lämnades under riksmötena 1998/99– 2011/12 (t.o.m. den 31 juli 2012, bet. 2012/13:KU10 s. 47 f.). Underlag för granskningen finns i bilaga 5.1–2 .

Utredning i ärendet

Gällande ordning m.m.

Riksdagsbehandlingen m.m.

Motionstid En proposition anmäls vid ett sammanträde med riksdagens kammare efter det att den har gjorts tillgänglig för ledamöterna, enligt tilläggsbestämmelse 9.2.1 riksdagsordningen. Motioner med anledning av en proposition (följdmotioner) får väckas senast den femtonde dagen efter den dag då ärendet anmäldes i kammaren (9 kap. 12 § riksdagsordningen). Om en proposition måste behandlas skyndsamt får riksdagen, på förslag av regeringen, besluta om förkortad motionstid om det finns synnerliga skäl (9 kap. 13 § riksdagsordningen). När det gäller förkortad motionstid framgår det av motivuttalanden att förkortning av följdmotionstiden bör vara en ren undantagsföreteelse, och att följdmotionstiden aldrig får sättas helt ur spel (prop. 1973:90 s. 541). Vidare

5 P ROPOSITIONSAVLÄMNANDET 2024/25:KU10

anförs att ett utskott måste avvakta motionstidens utgång före sitt slutliga ställningstagande i ärendet samt att beslut om förkortning av motionstiden kan fattas i samband med det sammanträde då propositionen hänvisas till ett utskott för beredning. I en kommentar till regeringsformen påpekas att vad som menas med att följdmotionstiden aldrig får sättas helt ur spel inte är preciserat, men att en dag under alla förhållanden måste vara ett minimum (Holmberg m.fl., Grundlagarna [Juno version 3A] kommentar till 9 kap. 13 § riksdagsordningen, 2019-07-03). En överenskommelse har träffats under hand mellan riksdagen och Regeringskansliet om att särskild information ska lämnas när motionstiden behöver förkortas. I Propositionshandboken framhålls att det ska finnas mycket starka skäl för att regeringen ska lämna förslag om förkortad motionstid (Ds 1997:1 avsnitt 13.7 och 8, som ersatts av SB PM 2019:4 avsnitt 7.2 [rev. januari 2023]). Se även nedan under Beredning av brådskande ärenden. Utskottsbehandling m.m. Propositioner ska hänvisas till ett utskott för beredning, enligt 10 kap. 2 § första stycket riksdagsordningen (beredningstvång). Enligt andra stycket i samma paragraf ska ett ärende, innan det hänvisas till ett utskott, bordläggas vid ett sammanträde i kammaren, om inte kammaren beslutar om omedelbar hänvisning. Utskotten ska avge betänkanden till kammaren över de propositioner m.m. som har hänvisats till dem eller överlämnats från ett annat utskott, enligt 10 kap. 3 § riksdagsordningen (behandlingstvång). Ett utskott får bereda ett annat utskott tillfälle att yttra sig i ett ärende eller en fråga som berör detta utskotts beredningsområde, enligt 10 kap. 7 § riksdagsordningen. Enligt 9 § samma kapitel ska ett sådant yttrande inhämtas om minst fem av ledamöterna i ett utskott vid behandlingen av ett ärende begär det. Utskottet får dock avslå en sådan begäran om utskottet finner att den begärda åtgärden skulle fördröja ärendets behandling så att avsevärt men skulle uppkomma. Ett utskott sammanträder när riksdagsarbetet kräver det, enligt 7 kap. 15 § riksdagsordningen. Normalt äger utskottssammanträden rum på tisdagar och torsdagar. I tilläggsbestämmelse 7.15.3 föreskrivs att utskottet endast om det har fattat ett enhälligt beslut i förväg, får sammanträda under arbetsplenum eller val i kammaren. Dock får ett sådant sammanträde inte vara offentligt. I övrigt får ett utskottssammanträde äga rum samtidigt med att kammaren sammanträder. Kammarbehandling Ett utskottsbetänkande ska vara tillgängligt för ledamöterna senast två vardagar före den dag då ärendet ska behandlas, enligt 11 kap. 2 § riksdagsordningen. Betänkandet eller utlåtandet ska anmälas i kammaren och bordläggas vid ett sammanträde innan ärendet avgörs, om inte riksdagen på förslag

2024/25:KU10 5 P ROPOSITIONSAVLÄMNANDET

av utskottet eller talmannen beslutar att ärendet får avgöras trots att ärendet har varit tillgängligt kortare tid. Uppehåll i kammarens arbete Talmannen beslutar om planeringen av arbetet i kammaren och om när kammaren ska sammanträda, enligt 6 kap. 2 § riksdagsordningen. Inför sådana beslut ska talmannen samråda med gruppledarna, enligt tilläggsbestämmelse 6.2.1. Talmannen får besluta att kalla kammaren till sammanträde under en period då arbete i kammaren inte pågår, enligt 6 kap. 12 § riksdagsordningen. Ett sådant beslut ska fattas om regeringen eller minst 115 av ledamöterna begär det. Ett sammanträde ska hållas inom tio dagar från det att en begäran om det har framställts. Ett sammanträde får hållas först sedan ledamöterna har erhållit skälig tid att inställa sig från det att de underrättats om kallelsen. Ett sammanträde för arbetsplenum under en period då arbetsplenum inte ingår i kammarens planering får hållas inom kortare tid än 48 timmar från det att ledamöterna underrättades om kallelsen endast om minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar för att ärendet får avgöras.

Författningsutgivningen

Enligt 8 kap. 19 § regeringsformen ska en beslutad lag utfärdas av regeringen så snart som möjligt. Av samma paragraf följer också att lagar ska kungöras så snart som möjligt. Det senare gäller även förordningar, om inte annat anges i lag. Med utfärdande av en lag avses det regeringsbeslut genom vilket författningen får sin slutliga utformning. Begreppet kungörande avser den dag då författningen publiceras. Statsrådsberedningen har tagit fram promemorian Gröna boken – Riktlinjer för författningsskrivning (Ds 2014:1). Enligt Gröna boken bör det datum då en författning ska träda i kraft normalt sättas så att författningen kan komma ut från trycket i Svensk författningssamling (SFS) minst fyra veckor före ikraftträdandet. En författning bör endast i speciella undantagsfall komma ut från trycket senare än två veckor före ikraftträdandet. Sedan den 1 april 2018 kungörs lagar och förordningar elektroniskt genom att de publiceras på SFS webbplats. Tidsangivelserna fyra respektive två veckor får numera i stället anses avse tiden mellan publiceringen på webbplatsen och ikraftträdandet (bet. 2019/20:KU10 s. 21).

Riktlinjer m.m. inom Regeringskansliet

Beaktande av behandlingen av propositioner i riksdagen, m.m. I Propositionshandboken (Ds 1997:1), avsnitt 11, Riksdagsbehandlingen, framhålls att propositionsskrivaren måste ha kännedom om hur

5 P ROPOSITIONSAVLÄMNANDET 2024/25:KU10

propositionerna behandlas i riksdagen och hur lång tid olika delar av riksdagsbehandlingen kan beräknas ta, för att kunna planera sitt arbete och bedöma konsekvenserna av förseningar som kan inträffa i arbetet. Det pågår en översyn av Propositionshandboken inom Regeringskansliet; inom ramen för det arbetet har avsnitt i Propositionshandboken reviderats och samlats i en promemoria, Propositionshandboken – kompletteringar och ersatta avsnitt (SB PM 2019:4 [rev. januari 2023]). I avsnitt 4.1.2 Hänsyn till arbetet i riksdagen uppmärksammas att riksdagen i mycket begränsad utsträckning behandlar propositioner under hösten, att riksdagen varje år bestämmer ett s.k. stoppdatum, att det är viktigt att undvika anhopning av arbete hos riksdagen, att en propositionsförteckning tas fram två gånger om året, att det finns ett intresse både i Regeringskansliet och hos riksdagen av att tidpunkterna i förteckningen kan hållas samt att det finns ett starkt önskemål från riksdagen om att propositionsavlämnandet sprids ut bättre över året. I avsnitt 4.2 Vad en tidsplan bör omfatta, uppmärksammas vilka moment en proposition som föregås av en lagrådsremiss i huvudsak innehåller, varav de två sista är riksdagsbehandling och utfärdande av författningar. Det påpekas bl.a. att det alltså är en rad moment som måste tas med i tidsplanen, att uppräkningen inte är uttömmande, att hänsyn måste tas också till att andra som är berörda ska ha möjlighet att planera sitt arbete. Som exempel uppmärksammas att myndigheterna kan behöva tid för att utarbeta föreskrifter, bygga upp rutiner, anpassa it-system och genomföra utbildning. I avsnitt 4.3 Underskatta inte tidsåtgången framhålls att erfarenheten visar att tidsplaner lätt blir orealistiska. Utöver vad som framgår ovan fanns i avsnitt 4.3 i Propositionshandbokens tidigare lydelse en lathund för tidsplaneringen av propositioner, som bl.a. tog upp arbetet i riksdagen och arbetet i Regeringskansliet efter riksdagsbeslut. Lathunden utgick från en proposition på 30–50 sidor. Det betonades att tidsplanen endast kunde ge riktmärken och att den speglade ett arbete som löpte utan tidspress. Beträffande arbetet i riksdagen angavs en tidsåtgång om 45–70 dagar för bordläggning, motionstid (15 dagar), inläsning, utarbetande av föredragningspromemoria m.m., utsändning, föredragning, eventuellt remissmöte, uppvaktning, skrivning av utskottsbetänkande, utsändning, justering, korrekturläsning, trycklov, bordläggning, kammarbehandling. När det gäller arbetet i Regeringskansliet efter riksdagsbeslut angavs, om propositioner med lagförslag, en tidsåtgång på 40 dagar för regeringsbeslut (torsdagar) och trycklov av författningar (tisdagar), kungörande i SFS (påföljande tisdag) och ikraftträdande av författningar (bör vara minst fyra veckor efter kungörandet). Ett digitalt tidsplaneringsverktyg för lagrådsremisser och propositioner Av SB PM 2019:4 (rev. januari 2023) avsnitt 4 Tidsplanering, framgår att det finns ett digitalt tidsplaneringsverktyg med hjälptexter. I Granskningskansliets nyhetsbrev 2020:1, som publicerades den 30 januari 2020, informerades om att det nu fanns ett digitalt tidsplaneringsverktyg för

2024/25:KU10 5 P ROPOSITIONSAVLÄMNANDET

att underlätta och kvalitetssäkra arbetet med att ta fram tidsplaner för lagrådsremisser och propositioner. I nyhetsbrevet angavs att varje departement styrde över vilka som skulle få behörighet till verktyget och var man skulle placera länken till det. I en utskrift som återger tidsplaneringsverktygets gränssnitt, bilaga 5.3 , tas under rubriken Riksdagsbehandling upp ”Tryckning av prop. varaktighet 7 dagar”, under rubriken Riksdagsbehandling anges ”varaktighet 60 dagar”. Under Utfärdande av lagar och förordningar anges under Delning SFS ”varaktighet 7 dagar”; i noteringskolumnen anmärks att delningen behöver föregås av avstämning. Vid underrubriken Regeringsbeslut om utfärdande av lagar och förordningar uppges ”varaktighet 7 dagar”. Vid rubriken Tid efter publicering (4 v) anges ”varaktighet 28 dagar”. Enligt lathunden förväntas propositionsskrivaren eller andra som arbetar i tidsplaneringsverktyget ta bort aktiviteter som inte ska utföras, ändra varaktighet för vissa aktiviteter vid behov och lägga till nya aktiviteter som ska utföras på rätt kronologisk plats men utan startdatum; det uppmärksammas i anslutning härtill att det kan behövas ytterligare avstämningar, utöver de som redan finns i listan. Vidare förväntas propositionsskrivaren beräkna tidsplanen och granska resultatet, lägga in startdatum och låsa aktiviteter som ska infalla ett visst datum eller en viss period, och om vissa aktiviteter kan utföras parallellt behöver de också låsas. Det går att när som helst ändra planeringen och göra om beräkningen. För varje förändring ska tidsplanen beräknas om (avsnitt 1.3). Av lathunden framgår att det finns ett antal sidor med hjälptext för tidsplaneringen och var den som arbetar i tidsplaneringsverktyget finner länkar till hjälptexten (avsnitt 1.4). Beredning av brådskande ärenden I Propositionshandboken behandlas även beredning av brådskande ärenden (avsnitt 13). Det framhålls att det förekommer att en lagrådsremiss eller en proposition behöver beredas i stor brådska och under former där arbetet måste bedrivas med insyn av en mer begränsad krets än normalt. Detta får dock enligt handboken förekomma endast i rena undantagssituationer. Av avsnitt 7 (SB PM 2019:4 [rev. januari 2023], som ersätter avsnitt 13.7 och 13.8 i Propositionshandboken) framgår bl.a. följande om förkortad motionstid: 7.1 Förkortad motionstid kräver mycket starka skäl Det ska finnas mycket starka skäl för att regeringen ska lämna förslag om förkortad motionstid. Av förarbetena till riksdagsordningen framgår det att förkortad motionstid bör vara en ren undantagsföreteelse och att följdmotionstiden aldrig får sättas helt ur spel, se propositionen Ny regeringsform och ny riksdagsordning, m.m. (prop. 1973:90 s. 541). Exempel på när förkortad motionstid har föreslagits finns i propositionerna Kredit till Island (prop. 2008/09:106), Fortsatt svenskt deltagande i den internationella militära insatsen i Libyen (prop. 2010/11:127) och Utlänningsdatalag (prop. 2015/16:65).

5 P ROPOSITIONSAVLÄMNANDET 2024/25:KU10

7.2 Information till riksdagen även under hand Det är inte tillräckligt att anmäla regeringens förslag om förkortad motionstid i propositionen. Frågan behöver dessförinnan förankras med det berörda utskottet och partigrupperna i riksdagen. Därutöver ska kammarkansliet informeras. Det ansvariga departementet ska i god tid ta upp frågan om förkortad motionstid med det berörda utskottets kanslichef, för att diskutera möjligheten att hantera propositionen med förkortad motionstid. Den ansvariga rättschefen i departementet ska därefter informera rättschefen i Statsrådsberedningen. Vidare ska den ansvariga statssekreteraren i departementet informera statsministerns statssekreterare. Statsrådsberedningen lämnar därefter besked om de fortsatta kontakterna med riksdagen. Informationen om förslaget om förkortad motionstid ska lämnas i så god tid att talmannen, utskottskansliet och partigrupperna får skälig tid innan propositionen trycklovas, se konstitutionsutskottets granskningsbetänkande del 1 (bet. 2015/16:KU20 s. 480). Riktlinjer för genomförande av unionsrättsakter I Statsrådsberedningens cirkulär 14 Riktlinjer för genomförande av unionsrättsakter, uppmärksammas bl.a. att arbetet med genomförande av direktiv bör inledas innan direktivet antas (avsnitt 3.2). Med en vanligt förekommande genomförandetid om cirka två år ställer vår lagstiftningsprocess stora krav på omsorgsfull planering i departementen för att genomförandet ska kunna slutföras i tid, anförs det. Departementen bör överväga att tillsätta en utredning eller vidtala utredare och experter redan innan förhandlingarna avslutas. Det gäller i synnerhet om direktiven är omfattande eller tekniskt eller rättsligt komplicerade. Under alla förhållanden bör en eventuell utredning vara operativ så snart tillförlitlig kunskap om direktivets slutliga innehåll finns, t.ex. i samband med att direktivet närmar sig en politisk överenskommelse. Vikten av kunskapsöverföring från förhandling i rådet uppmärksammas i avsnitt 3.3. Förhandlande tjänstemän får information om olika möjliga tolkningar och om medlemsstaters och institutioners ståndpunkter. Om en utredare utses innan direktivet slutligt antagits, bör han eller hon även ges möjlighet att följa förhandlingsarbetet. Riktlinjerna innehåller även ett avsnitt om tidsplan för genomförandet (avsnitt 3.4), där det bl.a. framhålls att tidsplanen för genomförande av direktiv måste beakta tidsåtgång för utrednings- alternativt Ds-arbete. Elektroniskt kungörande av författningar Inom Regeringskansliet har promemorian Elektroniskt kungörande av författningar tagits fram, SB PM 2018:1. I promemorian behandlas bl.a. utfärdande och kungörande. I avsnittet om kungörande berörs bl.a. förutsättningar för kungörande och att ta fram och godkänna SFS. I avsnittet Ta fram och godkänna SFS presenteras förfarandet efter avslutad delning. Delning behandlas i promemorian Samrådsformer i Regeringskansliet (SB PM 2012:1 [rev. 2024]), där det framhålls att delning sker i sådan tid att mottagarna disponerar minst fem arbetsdagar för att granska texten och

2024/25:KU10 5 P ROPOSITIONSAVLÄMNANDET

lämna synpunkter. Förkortad delningstid används endast undantagsvis och delningarna måste planeras så att man inte hamnar i tidsnöd. Efter avslutad delning vidtar tekniska moment inom det ansvariga departementet. När författningen är slutredigerad skickar departementet författningen till den särskilda kontrollfunktionen för grafisk kontroll och konvertering till pdf. Kontrollfunktionen gör normalt detta inom två arbetsdagar från det att den fått författningen. I samband med helgdagar och inför hel- eller halvårsskiften kan det ta något längre tid. När departementet får tillbaka författningen från kontrollfunktionen skickas författningen till den person i departementet som ska godkänna publiceringen (godkännare 1). Efter godkännandet överförs författningen automatiskt till Granskningskansliet. Behörig person på Granskningskansliet (godkännare 2) ger tillstånd till elektronisk publicering genom att godkänna författningen. Författningen signeras då med en elektronisk stämpel som garanterar att dokumentet inte har ändrats efter att det signerats. Därefter publiceras författningen på webbplatsen svenskforfattningssamling.se.

Tidigare granskning

Propositionsavlämnandet

Granskning hösten 2012 av regeringens avlämnande av propositioner Hösten 2012 granskade utskottet hur tidpunkterna för regeringens avlämnande till riksdagen av propositioner som innehåller lagförslag förhöll sig till de föreslagna tidpunkterna för ikraftträdande av lagförslagen, i fråga om propositioner som hade avlämnats under riksmötena 1998/99–2011/12 (t.o.m. den 31 juli 2012), se bet. 2012/13:KU10 s. 47 f. Utskottet uppmärksammade även förekomsten av förkortad motionstid under samma period. I granskningen uppmärksammades att det genomsnittliga antalet dagar mellan bordläggning och föreslaget ikraftträdande genomgående var lägre för det första riksmötet i en valperiod än genomsnittet för hela valperioden (s. 53). Förkortad motionstid hade under den undersökta perioden förekommit i totalt åtta lagärenden (s. 54). Kartläggningen avsåg även antal och andel propositioner som hade bordlagts

– mindre än 85 dagar före föreslaget ikraftträdande – mellan 85 och 110 dagar före föreslaget ikraftträdande och – mer än 110 dagar före föreslaget ikraftträdande.

En utgångspunkt för indelningen i intervall var vad som då sades i Propositionshandboken om en tidsåtgång om dels 45–70 dagar för arbetet i riksdagen, dels 40 dagar för regeringsbeslut, trycklov författningar, kungörande i SFS och ikraftträdande av författningar. Intervallet mindre än 85 dagar omfattade således propositioner som avvek från den kortaste tid som följde av Propositionshandbokens lathund. Det noterades bl.a. att den i

5 P ROPOSITIONSAVLÄMNANDET 2024/25:KU10

Propositionshandboken angivna tiden för arbetet i riksdagen uttryckligen utgick från en proposition på 30–50 sidor (s. 53). När det gällde propositioner som bordlagts mindre än 85 dagar före föreslaget ikraftträdande var andelen högst under det första riksmötet i varje valperiod, 18,7–22,6 procent, jämfört med 16,2–18,3 procent för hela valperioderna under de tre första valperioderna som granskningen omfattade. Under riksmötet 2010/11 bordlades 25,5 procent av propositionerna mindre än 85 dagar före föreslaget ikraftträdande, och under riksmötena 2010/11 och 2011/12 (t.o.m. den 31 juni 2012) var andelen 20,7 procent (s. 54). I sitt ställningstagande noterade utskottet att det genomsnittliga antalet dagar mellan bordläggning och föreslaget ikraftträdande hade sjunkit med 8– 11 dagar för varje valperiod från 165,9 dagar under valperioden 1998/99– 2001/02 till 136,5 dagar under den då innevarande valperioden (2010/11– 2011/12). Mellan en sjättedel och en femtedel av propositionerna med lagförslag hade lämnats så att de bordlagts senare än 85 dagar före föreslaget ikraftträdande. Utskottet konstaterade att i en del ärenden gavs riksdagen därmed inte fullt ut den tid som den bör ha för behandling av förslagen, om man inte frångår vad konstitutionsutskottet har uttalat om tiden mellan det att en författning kommer ut från trycket och den träder i kraft. Utskottet framhöll på nytt att fyra veckor är en snävt tilltagen tid med hänsyn till behovet av tid för att enskilda och myndigheter ska ges möjlighet att inrätta sig efter de kommande förändringarna. Vidare underströk utskottet vikten av den ambition som hade presenterats i promemorian från Regeringskansliet, att i så stor utsträckning som möjligt påbörja arbetet med att genomföra EU-direktiv redan i slutfasen av förhandlingsarbetet för att på så vis förkorta utredningstiden i lagstiftningsärenden. Därigenom kan sena överlämnanden av propositioner med lagförslag om möjligt undvikas, anförde utskottet. Även andra möjligheter att i största möjliga mån undvika sena överlämnanden borde uppmärksammas, anförde utskottet, t.ex. utbildning av berörda tjänstemän om regelverket kring riksdagsbehandlingen av lagförslag m.m. Några andra granskningar som rör propositionsavlämnandet En granskning hösten 2009 gav utskottet anledning att framhålla vikten av att propositioner innehåller motiveringar avseende förslag till förkortad motionstid (bet. 2009/10:KU10 s. 77). Våren 2021 gällde en granskning beredningen av snabbpropositioner under pandemin samt den s.k. pandemilagen (bet. 2020/21:KU20 s. 322 f.). I den del som gällde beredningen av snabbpropositioner uttalade utskottet bl.a. följande i sitt ställningstagande (s. 357 f.). Utskottet konstaterar inledningsvis att det till skillnad från vad som gäller vid krig och krigsfara saknas en särskild reglering i regeringsformen för civila kriser. Sådana situationer får hanteras inom ramen för de allmänna reglerna i regeringsformen. Bestämmelserna i regeringsformen och riksdagsordningen är alltså tänkta att kunna tillämpas även i krissituationer. – – –

2024/25:KU10 5 P ROPOSITIONSAVLÄMNANDET

Genomgången visar att samtliga [snabb-]propositioner med ett undantag har beslutats och överlämnats till riksdagen samma dag. Regeringen har i samtliga propositioner framhållit att det funnits synnerliga skäl för riksdagen att besluta om förkortad motionstid. Regeringens förslag till förkortad motionstid har varierat mellan en och åtta dagar och den genomsnittliga tiden har varit fyra dagar. I samtliga fall har riksdagen beslutat i enlighet med regeringens förslag. – – – Utskottet ser ingen anledning att anmärka på regeringen i denna del av granskningen. Det finns dock enligt utskottet skäl att ändå framhålla vikten av att riksdagen och dess ledamöter ges så goda förutsättningar som möjligt att fullgöra sin roll som lagstiftare. I detta inkluderas inte bara tiden för behandling i utskotten och kammaren utan även partiernas möjlighet att sätta sig in i förslagen och eventuellt väcka följdmotioner. Tidsplaner som förutsätter förkortad motionstid och en utskottsbehandling på några få dagar bör förekomma endast undantagsvis och självklart bör en proposition som kräver en skyndsam hantering i riksdagen överlämnas direkt efter regeringsbeslutet. Våren 2023 granskade utskottet regeringens beredning av lagförslag om sekretess i ärenden om elstöd (bet. 2022/23:KU20 s. 90 f.). Utskottet konstaterade bl.a. att den korta tidsramen hade medfört att förutsättningarna för riksdagens behandling av propositionen påverkats genom förkortad motionstid och kort tid för beredning. Utskottet framhöll att det endast undantagsvis kan vara aktuellt att lägga fram lagförslag till riksdagen med så pass kort tid fram till ikraftträdandet som då hade blivit fallet. (Regeringen beslutade att överlämna propositionen till riksdagen den 12 januari 2023, med förslag om lagändringar som skulle träda i kraft den 1 februari samma år). Hösten 2023 gällde en granskning planering av lagstiftningsprocessen (bet. 2023/21:KU10 s. 45 f.). Bland annat uppmärksammades tiden mellan beslut om proposition och lagförslags ikraftträdande första halvåret (januari–juni) 2007, 2015, och 2023. Av genomgången i granskningen framgick (s. 63) att för 28 procent av de studerade propositionerna var tiden mellan regeringens beslut om propositionen och lagförslagets ikraftträdande längre än sex månader. För ungefär hälften av propositionerna varierade aktuellt tidsmoment mellan drygt tre månader och cirka sex månader, medan den för 18 procent av propositionerna var cirka tre månader. Endast i några enstaka fall var tiden mellan regeringens beslut att överlämna propositionen till riksdagen och lagförslagets ikraftträdande kortare än tre månader. Det kunde över tid noteras bl.a. en liten ökning av propositioner med kortare tid än tre månader. För några enstaka propositioner var tiden mellan regeringens beslut att överlämna propositionen till riksdagen och lagförslagets ikraftträdande en till tre veckor och samtliga dessa propositioner beslutades under våren 2023. Utskottet uttalade bl.a. följande (s. 69): Granskningen visar även att för merparten av propositionerna var tiden mellan regeringens beslut om propositionen och lagförslagets ikraftträdande tre månader eller längre och att i endast 5 procent av fallen var denna tid kortare än tre månader. Jämförs de olika perioderna som ingår i granskningen kan konstateras en viss ökning för de fall där tiden mellan

5 P ROPOSITIONSAVLÄMNANDET 2024/25:KU10

regeringens beslut om propositionen och lagförslagets ikraftträdande var kortare än tre månader. För drygt hälften av dessa var tiden en eller två månader, men en till tre veckor förekom också och samtliga dessa propositioner beslutades under våren 2023. Att det förekommer variationer när det gäller tiden mellan regeringens beslut om proposition och tidpunkten för ikraftträdande kan enligt Regeringskansliet bl.a. bero på lagens innehåll och om det finns någon särskild omständighet som är styrande för när lagen bör träda i kraft. Utskottet inser att det i vissa brådskande situationer kan vara nödvändigt att tiden mellan regeringens beslut om propositionen och lagens ikraftträdande är kortare än normalt. Effekterna detta för med sig på förutsättningarna för riksdagen och dess partier ska dock inte negligeras. Som utskottet tidigare har konstaterat medför korta tidsramar att förutsättningarna för riksdagens behandling av propositionerna påverkas negativt genom t.ex. förkortad motionstid och kort tid för beredning. Att kravet på bl.a. välavvägda tidsfrister även gäller när regeringen nödgas bereda ärenden av brådskande karaktär har understrukits av utskottet i flera granskningar. Genom kontinuerlig omvärldsbevakning och god framförhållning och beredskap inom Regeringskansliet bör behovet av brådskande riksdagsbehandling kunna begränsas till de fall där det är absolut nödvändigt.

Våren 2024 rörde två granskningar bl.a. förutsättningar för riksdagen att behandla lagförslag: dels hanteringen av förslag om elstöd till företag, dels hanteringen av lagförslag om preventiva vistelseförbud (bet. 2023/24:KU20 s. 100 f. och samma bet. s. 118 f.). I bägge dessa granskningar påminde utskottet om sitt tidigare uttalande att beredningen i vissa lägen kan behöva avvika från gängse rutiner, men att behovet av brådskande beredning åtminstone i viss utsträckning bör kunna undvikas genom kontinuerlig omvärldsbevakning och god framförhållning och beredskap. Båda granskningarna omfattade en längre kedja och därmed mer än förutsättningar för riksdagen att behandla lagförslag. Nämnas kan dock att i granskningen om hanteringen av förslag om elstöd till företag uttalade utskottet att all tid som kunnat frigöras bl.a. för riksdagens behandling inklusive utarbetandet av eventuella följdmotioner hade varit värdefull (bet. 2023/24:KU20 s. 118). I den granskning som gällde hanteringen av lagförslag om preventiva vistelseförbud noterade utskottet att information om att regeringen skulle skynda på arbetet med lagärendet och behovet av en snabb behandling i riksdagen gavs direkt till partiledarna vid ett möte med det nationella säkerhetsrådet samt vid ett sammanträde med justitieutskottet och i kontakter med utskottets kansli. Det följde således inte fullt ut de rutiner som gäller för information och förankring vid brådskande ärenden och förkortad motionstid. Givet tidpunkten på året kunde, anförde utskottet, övervägas om så inte borde ha skett. Utskottet påpekade i sammanhanget att förankring av förkortad motionstid mer är en fråga för partigrupperna än för utskotten och deras kanslier (bet. 2023/24:KU20 s. 131).

Utfärdande av författningar

Inom ramen för granskningen av regeringsprotokollen har konstitutionsutskottet ofta uppmärksammat tiden mellan kungörande och ikraftträdande av författningar. Utskottet har då understrukit vikten av att författningar kungörs

2024/25:KU10 5 P ROPOSITIONSAVLÄMNANDET

i god tid före ikraftträdandet och att regeringen – i den mån den råder över beslutsprocessen – vidtar nödvändiga planeringsåtgärder för att leva upp till detta (se bl.a. bet. 2012/13:KU10 s. 12 f.). Enligt utskottet bör tiden mellan kungörelse och ikraftträdande vara minst fyra veckor och endast i speciella undantagsfall mindre än två veckor. Dessutom är det självklart ett minimikrav att författningar inte kungörs efter ikraftträdandet (se bl.a. bet. 2022/23:KU10 s. 17 f.). Utskottet har också framhållit att redan fyra veckor är snävt tilltaget med hänsyn till behovet av tid för att enskilda och myndigheter ska ges möjlighet att inrätta sig efter de kommande förändringarna (bet. 2012/13:KU10 s. 57). Särskilt viktigt är detta enligt utskottet när det gäller bestämmelser som innebär pålagor för enskilda (se bl.a. bet. 2016/17:KU10 s. 18). Hösten 2022 genomförde utskottet en granskning av elektroniskt kungörande i Svensk författningssamling, inriktad på tiden mellan utfärdande och kungörande (bet. 2022/23:KU10 s. 40 f.). I den genomgång som gjordes ingick totalt 1 057 författningar (491 lagar och förordningar kungjordes i juni och december 2017, och 566 i juni och december 2021). Det framgick att den genomsnittliga tiden mellan regeringens beslut om utfärdande av en lag eller förordning och själva kungörelsen i SFS minskat vid jämförelse mellan å ena sidan juni respektive december 2017 och å den andra sidan juni respektive december 2021. Den genomsnittliga tiden var i juni 11,1 dagar 2017 och 4,0 dagar 2021 (skillnad 7,1 dagar), och i december 10,3 dagar 2017 och 4,6 dagar 2021 (skillnad 6,1 dagar). Den sammanslagna skillnaden var 6,1 dagar (2017: 10,3 dagar, 2021: 4,2 dagar). Genomgången visade också att den längsta tiden från regeringens beslut om utfärdande till själva kungörandet uppgick till 19 dagar i juni 2017, 15 dagar i december 2017, 13 dagar i juni 2021 och 13 dagar i december 2021. På motsvarande sätt var den kortaste tiden från regeringens beslut om utfärdande av en lag eller förordning till själva kungörandet av författningen i SFS 8 dagar i juni respektive december 2017 och 1 dag i juni respektive december 2021. Tilläggas kan att det fanns variationer mellan de olika departementens genomsnittliga handläggningstider (se bet. 2022/23:KU10 s. 46, tabell 6.4,). Utskottet noterade i sitt ställningstagande att 2018 års reform med elektroniskt kungörande av författningar hade inneburit förhållandevis omfattande förändringar i Regeringskansliets handläggningsrutiner i författningsarbetet, framför allt en ökad digital hantering. Utskottet konstaterade med tillfredsställelse att reformen inneburit såväl tids- som effektivitetsvinster i författningsarbetet. Exempelvis hade den genomsnittliga handläggningstiden minskat påtagligt sedan ordningen med elektroniskt kungörande av författningar infördes. Vidare hade tiden mellan regeringens beslut om utfärdande och själva kungörandet förkortats genom reformen. Denna utveckling var givetvis positiv.

5 P ROPOSITIONSAVLÄMNANDET 2024/25:KU10

Iakttagelser vid den nu aktuella genomgången

Avlämnade propositioner 2011/12–2023/24

Riksdagens utredningstjänst har gjort en undersökning av tiden mellan datum för bordläggning av propositioner med lagförslag och de datum som lagförslagen i dessa propositioner föreslagits träda i kraft. Undersökningen avser propositioner som lämnades under riksmötena 2011/12–2023/24 (t.o.m. den 31 juli 2024). Sammanfattningsvis framgår att under perioden 2011/12–2023/24 lämnades 1 662 propositioner med föreslagna ikraftträdandedatum för lagar till riksdagen (budgetpropositioner, vårpropositioner och återkallade propositioner ej medräknade). Av dessa bordlades 279 propositioner (17 procent) i kammaren kortare tid än 85 dagar före föreslaget ikraftträdandedatum, medan 1 383 propositioner (83 procent) bordlades 85 dagar eller längre tid före föreslaget ikraftträdandedatum. (Uppdelningen i intervall utgår från 2012 års granskning, där utgångspunkten var vad som då sades i Propositionshandboken om en tidsåtgång om dels 45–70 dagar för arbetet i riksdagen, dels 40 dagar för regeringsbeslut, trycklov författningar, kungörande i SFS och ikraftträdande av författningar. Intervallet kortare tid än 85 dagar omfattade således propositioner som avvek från den kortaste tid som följde av Propositionshandbokens lathund. Det noterades bl.a. att den i Propositionshandboken angivna tiden för arbetet i riksdagen uttryckligen utgick från en proposition på 30–50 sidor, se avsnittet Tidigare granskning, under Granskning hösten 2012 av regeringens avlämnande av propositioner.) Här nedan följer kommentarer med anledning av undersökningen samt en sammanställning av propositioner med lagförslag och tid mellan bordläggning och ikraftträdande riksmötena 2011/12–2023/24, i fråga om bordläggningar som understiger 85 dagar, tabell 5.1. (En översiktlig presentation av det totala antalet propositioner med lagförslag och tid mellan bordläggning och ikraftträdande finns i bilaga 5.4 .) Av genomgången framgår att mellan 2011/12 och 2018/19 bordlades varje riksmöte som regel omkring 10–20 propositioner med lagförslag en kortare tid än 85 dagar före föreslaget ikraftträdande (12 veckor eller kortare). En ökning skedde 2019/20 som sedan höll i sig under flera följande riksmöten. Det kan konstateras att av propositionerna i denna kolumn i tabellen ligger flera nära tiden 85 dagar. Studeras propositioner med en snävare tid till föreslaget ikraftträdandedatum, 10 veckor eller kortare tid, visar tabellen en kraftigare ökning. Mellan 2019/20 och 2023/24 har propositioner med så kort tid mellan bordläggning och föreslaget ikraftträdande utgjort mellan 10 och 15 procent av det totala antalet propositioner, vilket kan jämföras med mellan 1 och 8 procent under riksmötena dessförinnan. Snävas tiden in ytterligare blir förändringen än mer markant. I början av perioden förekom endast någon enstaka proposition per riksmöte med 8 veckor eller kortare tid mellan bordläggning och föreslaget ikraftträdande. Under 2019/20 ökade detta antal till 16 propositioner och det har sedan legat kvar på en högre nivå, även om en

2024/25:KU10 5 P ROPOSITIONSAVLÄMNANDET

viss nedgång kan noteras under föregående riksmöte. Propositioner med 6 veckor eller kortare tid mellan bordläggningsdatum och ikraftträdande förekom knappt i början av den granskade perioden men har sedan 2019/20 förekommit under varje riksmöte.

Tabell 5.1 Propositioner med lagförslag och tid mellan bordläggning och ikraftträdande som understiger 85 dagar (12 v.) riksmötena 2011/12–2023/24

Riks- Prop. varav 12 v. varav 10 v. varav 8 v. varav 6 v. varav 4 v. möte totalt eller kortare eller kortare eller kortare eller kortare eller kortare

2011/12 94 14 (15 %) 6 (6 %) 1 (1 %) 0 (0 %) 0 (0 %) 2012/13 114 18 (16 %) 6 (5 %) 1 (1 %) 0 (0 %) 0 (0 %) 2013/14 160 15 (9 %) 4 (3 %) 0 (0 %) 0 (0 %) 0 (0 %) 2014/15 78 9 (12 %) 4 (5 %) 1 (1 %) 0 (0 %) 0 (0 %) 2015/16 127 27 (21 %) 3 (2 %) 1 (1 %) 1 (1 %) 1 (1 %) 2016/17 137 16 (12 %) 3 (2 %) 0 (0 %) 0 (0 %) 0 (0 %) 2017/18 202 15 (7 %) 2 (1 %) 0 (0 %) 0 (0 %) 0 (0 %) 2018/19 93 18 (19 %) 7 (8 %) 5 (5 %) 1 (1 %) 0 (0 %) 2019/20 124 28 (23 %) 17 (14 %) 16 (13 %) 16 (13 %) 14 (11 %) 2020/21 148 42 (28 %) 17 (11 %) 10 (7 %) 8 (5 %) 7 (5 %) 2021/22 201 39 (19 %) 21 (10 %) 16 (8 %) 13 (6 %) 8 (4 %) 2022/23 85 22 (26 %) 13 (15 %) 8 (9 %) 4 (5 %) 4 (5 %) 2023/24 99 16 (16 %) 10 (10 %) 4 (4 %) 2 (2 %) 0 (0 %)

Summa 1 662 279 (17 %) 113 (7 %) 63 (4 %) 45 (3 %) 34 (2 %)

Kommentar: Budgetpropositioner och propositioner med förslag till ändringar i statens budget ingår inte, men däremot propositioner med förslag om extra ändringsbudgetar som innehåller lagförslag. Andelen propositioner utgör andelen i förhållande till det totala antalet propositioner respektive riksmöte. Källa: Riksdagens utredningstjänst

Propositioner om genomförande av EU-direktiv

I granskningen hösten 2012 underströk utskottet vikten av den ambition som hade presenterats i promemorian från Regeringskansliet, att i så stor utsträckning som möjligt påbörja arbetet med att genomföra EU-direktiv redan i slutfasen av förhandlingsarbetet för att på så vis förkorta utredningstiden i lagstiftningsärenden. Mot den bakgrunden har propositioner med förslag för genomförande av EU-direktiv som bordlagdes kortare tid än 85 dagar före föreslaget ikraftträdande uppmärksammats. Av de 279 propositioner som bordlades kortare tid än 85 dagar före föreslaget ikraftträdande gällde ett femtiotal genomförande av EU-direktiv; i regel bordlagdes dessa mellan 70 och 84 dagar före föreslaget ikraftträdande; i enstaka fall var tiden kortare.

Förkortad motionstid

Riksdagens kammarkansli har redovisat information om propositioner som behandlades med förkortad motionstid under perioden 2011/12–2023/24. Under denna period behandlades totalt 85 propositioner med förkortad motionstid. Som framgår av tabell 5.2 behandlades 22 av dessa riksmötena

5 P ROPOSITIONSAVLÄMNANDET 2024/25:KU10

1 2011/12–2018/19. Därefter behandlades 20 propositioner med förkortad motionstid riksmötet 2019/20, 13 riksmötet 2020/21, 20 riksmötet 2021/22 samt 6 riksmötet 2022/23 och 4 riksmötet 2023/24. Under de tre riksmötena 2019/20–2021/22 förekom det således fler ärenden som behandlades med förkortad motionstid än under de föregående och de följande riksmöten tillsammans. Den genomsnittliga motionstiden för dessa ärenden var 3,4 dagar riksmötet 2019/20, 5,2 dagar riksmötet 2020/21 och 4,9 dagar riksmötet 2021/22, och det förekom under denna period påtagligt korta motionstider; t.ex. behandlades sammanlagt 10 ärenden med endast 1 dags motionstid, 4 ärenden med 2 dagars motionstid, 3 ärenden med 3 dagars motionstid och 10 ärenden med 4 dagars motionstid. Under de därpå följande riksmötena, 2022/23 och 2023/24, var den genomsnittliga motionstiden för ärenden som behandlades med förkortad motionstid 4,2 respektive 10 dagar. Under dessa riksmöten kan nämnas att de ärenden som behandlades med kortast motionstid var 2 ärenden med 3 dagars motionstid och 1 ärende som behandlades med 4 dagars motionstid; under denna period var också, som framgått, antalet ärenden som behandlades med förkortad motionstid färre än de tre närmast föregående riksmötena.

Tabell 5.2 Propositioner som behandlades med förkortad motionstid riksmötena 2011/12–2023/24

Riksmöte Antal Motionstid, varav extra motionstid, propositioner antal dagar ändringsbudget antal dagar

Källa: Riksdagens kammarkansli Av de 85 propositioner som under den granskade perioden behandlats med förkortad motionstid gällde 38 förslag om extra ändringsbudget (som i vissa fall även innehåller lagförslag), varav 1 riksmötet 2015/16, 9 riksmötet

1 Under perioden 1998/99–2011/12 behandlades totalt 8 propositioner med förkortad motionstid, varav 2 riksmötet 2002/03, 2 riksmötet 2004/05, 1 riksmötet 2007/08 och 3 riksmötet 2008/09 (bet. 2012/13:KU10, s. 54).

2024/25:KU10 5 P ROPOSITIONSAVLÄMNANDET

2019/20, 10 riksmötet 2020/21 och 12 riksmötet 2021/22 samt 3 vardera riksmötena 2022/23 och 2023/24. Ett inte obetydligt antal av de propositioner under riksmötena 2019/20– 2021/22 som hade påtagligt korta motionstider gällde just extra ändringsbudgetar; 4 ärenden om extra ändringsbudget behandlades med 1 dags motionstid, 3 ärenden om extra ändringsbudget med 2 dagars motionstid, 3 ärenden om extra ändringsbudget med 3 dagars motionstid och 4 ärenden om extra ändringsbudget med 4 dagars motionstid. – Under de därpå följande riksmötena, 2022/23–2023/24, behandlade riksdagen 1 proposition om extra ändringsbudget med 4 dagars motionstid, 2 med 5 dagars motionstid och 1 med 6 dagars motionstid.

Departementsvis fördelning av vissa propositioner

Propositioner som bordlagts mindre än 85 dagar före föreslaget ikraftträdande Av de 1 662 propositioner med lagförslag under perioden 2011/12–2023/24 som omfattas av denna granskning, kom flest från Justitiedepartementet (466), Finansdepartementet (457) och Socialdepartementet (216). Av de 279 propositioner som bordlagdes mindre än 85 dagar före föreslaget ikraftträdande kom flest från Finansdepartementet (136), Justitiedepartementet (45) och Socialdepartementet (35). Propositioner som behandlats med förkortad motionstid De tre nyss nämnda departementen (med flest propositioner som bordlades mindre än 85 dagar före föreslaget ikraftträdande, se förgående avsnitt) stod även för de flesta propositioner som behandlades med förkortad motionstid under den granskade tiden: Finansdepartementet (50), Socialdepartementet (13) och Justitiedepartementet (9). Samma departement lämnade även riksmötena 2019/20–2021/22 högst antal propositioner som behandlades med förkortad motionstid liksom med den kortaste genomsnittliga motionstiden, vilket framgår av tabell 5.3. Riksmötena 2022/23–2023/24 behandlades totalt 8 propositioner från dessa departement med förkortad motionstid.

5 P ROPOSITIONSAVLÄMNANDET 2024/25:KU10

Tabell 5.3 Propositioner från vissa departement som behandlades med förkortad motionstid riksmötena 2011/12–2023/24

Källa: Riksdagens kammarkansli

Promemorior från Regeringskansliet

Utskottet har genom skrivelser som sänts till Regeringskansliet begärt svar på vissa frågor. Som svar överlämnades den 22 oktober och den 14 november 2024 promemorior som har upprättats inom Statsrådsberedningen (bilaga 5.1– 2). Av svaren framgår i huvudsak följande. Målsättningen i Regeringskansliet är att lämna propositioner till riksdagen i så god tid som möjligt innan riksdagsbehandlingen behöver avslutas. Det är dock svårt att helt undvika sena överlämnanden. Orsakerna till sena överlämnanden varierar, men när det gäller de senare årens ökning kan det konstateras att arbetet med anledning av bl.a. covid-19-pandemin och konsekvenserna av Rysslands invasion av Ukraina har fört med sig behov av ökat tempo i lagstiftningsarbetet. När det gäller tidsberäkning uppges följande i svarspromemorian. Det digitala tidsplaneringsverktyget syftar till att underlätta och kvalitetssäkra arbetet med att ta fram lagrådsremisser och propositioner. Som riktmärken i verktyget finns vissa förinställda tidsangivelser. Tidsangivelserna kan justeras. I verktyget anges en förinställd tidsangivelse på 60 dagar för riksdagens behandling av en proposition. Denna tidsangivelse ligger i mitten av det intervall på 45–70 dagar som angavs i lathunden i det numera ersatta avsnitt 4 i Propositionshandboken (Ds 1997:1). I verktyget finns även en förinställd tidsangivelse på 28 dagar för tiden efter att en författning publicerats till dess att den träder i kraft. I promemorian Propositionshandboken – kompletteringar och ersatta avsnitt (SBPM 2019:7 [rev. januari 2023]) finns bl.a. information om hänsyn till arbetet i riksdagen (avsnitt 4.1.2), vad en tidsplan bör omfatta (avsnitt 4.2) och vikten av att inte underskatta tidsåtgången (avsnitt 4.3).

2024/25:KU10 5 P ROPOSITIONSAVLÄMNANDET

Övergången till elektroniskt kungörande av författningar har inte påverkat beräkningen av när en proposition bör överlämnas till riksdagen i förhållande till det i propositionen föreslagna ikraftträdandedatumet. Regeringskansliet arbetar aktivt för att kunskaperna om riksdagens behandling av propositioner sprids hos såväl handläggare som huvudmän och chefstjänstemän. Detta sker genom informations- och utbildningsinsatser i olika sammanhang. Tidsåtgången uppmärksammas särskilt i samband med framtagandet av underlag till den propositionsförteckning som upprättas två gånger per år. Ambitionen att påbörja arbetet med att genomföra EU-direktiv redan i slutfasen av förhandlingsarbetet kommer till uttryck i Statsrådsberedningens cirkulär Riktlinjer för genomförande av unionsrättsakter (se ovan under Riktlinjer för genomförande av unionsrättsakter). I cirkuläret ges också mer detaljerade anvisningar om arbetet med genomförande av EU-direktiv. Orsakerna till sena överlämnanden varierar. När det särskilt gäller propositioner om genomförande av EU-direktiv kan en möjlig orsak till sena överlämnanden vara att tempot i lagstiftningsarbetet inom EU har ökat ytterligare. Många EU-direktiv är dessutom rättsligt komplicerade och kan beröra ett mycket stort antal aktörer, vilket påverkar den tid det tar att ta fram förslag till svensk genomförandelagstiftning. Till detta kommer att införlivandetiderna för EU-direktiv ofta är mycket korta. När det gäller utvecklingen över tid av förekomsten av förkortad motionstid, se tabell 5.2, anförs att bl.a. arbetet med covid-19-pandemin samt konsekvenserna av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina medförde ett behov av ökat tempo i lagstiftningsarbetet. Behovet av ökat tempo gjorde sig också gällande i arbetet med andra ärenden som kräver riksdagsbehandling, såsom extra propositioner med förslag till ändringar i statens budget. Detta påverkade antalet propositioner med förslag till förkortad motionstid under riksmötena 2019/20–2021/22. Regeringskansliet tillämpar särskilda rutiner för information till och förankring med riksdagen när det gäller avlämnande av propositioner med förslag till förkortad motionstid (avsnitt 7.2 i Propositionshandboken – kompletteringar och ersatta avsnitt; se ovan Riktlinjer m.m. inom Regeringskansliet, under Beredning av brådskande ärenden). När det gäller fördelningen av propositioner från vissa departement som behandlades med förkortad motionstid, se tabell 5.3, konstateras i svarspromemorian av den 14 november 2024 att Finansdepartementet, Socialdepartementet och Justitiedepartementet hade ett stort antal brådskande ärenden med koppling till arbetet med covid-19-pandemin och konsekvenserna av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. I sammanhanget framhålls även att finansministern alltid är ett av de föredragande statsråden för extra propositioner med förslag till ändringar i statens budget; flera sådana propositioner har innehöll förslag till förkortad motionstid.

5 P ROPOSITIONSAVLÄMNANDET 2024/25:KU10

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis påminna om vikten av realistisk tidsplanering och om att korta tidsramar försämrar förutsättningarna för riksdagens behandling av propositionerna. Utskottens beredning ska kunna omfatta såväl det beredande utskottets arbete som möjligheten att ta in yttranden från andra utskott med ansvar för frågor som berörs av en proposition. Utskottet vill även påminna om vikten av tydliga motiveringar av förslag om förkortad motionstid för att ge riksdagen ett fullgott underlag för sådana beslut. Utskottet vill vidare påminna om att även om beredningen i vissa lägen kan behöva avvika från gängse rutiner, bör behovet av brådskande beredning åtminstone i viss utsträckning kunna undvikas genom kontinuerlig omvärldsbevakning och god framförhållning och beredskap. Att kraven på bl.a. välavvägda tidsfrister även gäller när regeringen nödgas bereda ärenden av brådskande karaktär har understrukits av utskottet i flera granskningar. Vidare har utskottet understrukit vikten av att tiden mellan kungörande av författningar och ikraftträdande bör vara minst fyra veckor och endast i speciella undantagsfall mindre än två veckor. Utskottet har även framhållit att redan fyra veckor är snävt tilltaget med hänsyn till behovet av tid för att enskilda och myndigheter ska ges möjlighet att inrätta sig efter de tillkommande förändringarna; särskilt viktigt är detta när det gäller bestämmelser som innebär pålagor för enskilda. I sammanhanget noterar utskottet sin granskning hösten 2022 där det framgick att övergången till elektroniskt kungörande i SFS hade påverkat den genomsnittliga tidsåtgången mellan utfärdande och kungörande av författningar. I genomsnitt sjönk tiden mellan regeringens beslut om att utfärda en författning och författningens kungörande i SFS med omkring sex dagar. Detta har gett bättre förutsättningar för att upprätthålla vad som anförts om tiden mellan kungörande och ikraftträdande. I den nu aktuella granskningen noterar utskottet en ökning av såväl antalet propositioner som bordlagts kortare tid än 85 dagar före föreslaget ikraftträdande som antalet propositioner som behandlats med förkortad motionstid vid tiden för covid-19-pandemin och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Utskottet har inte anledning att ifrågasätta Regeringskansliets uppgift att dessa skeenden förde med sig ett behov av ökat tempo i lagstiftningsarbetet. När det gäller hela gruppen propositioner som bordlagts 85 dagar eller kortare tid före föreslaget ikraftträdande, noterar utskottet inte några påtagliga förändringar jämfört med riksmötena före pandemiutbrottet. Inom denna grupp kan dock iakttas en ökning av propositioner som bordlagts 10 veckor eller ännu kortare tid före föreslaget ikraftträdande. De propositioner som lämnas sent lämnas alltså senare än före pandemiutbrottet. Detta torde endast delvis förklaras av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Utskottet har förståelse för att det i vissa fall kan finnas skäl för brådskande beredning men vill på nytt understryka att det behovet åtminstone i viss utsträckning bör kunna undvikas genom kontinuerlig omvärldsbevakning och god framförhållning och beredskap. I sammanhanget vill utskottet även återkomma till vikten av att propositionsskrivare, huvudmän och chefstjänstemän har goda

2024/25:KU10 5 P ROPOSITIONSAVLÄMNANDET

kunskaper om tidsåtgång för riksdagens arbetsprocesser och under alla omständigheter god och lättillgänglig information om dessa. Huvudregeln måste enligt utskottet vara att propositioner avlämnas i sådan tid att det finns tid för riksdagens behandling av propositionerna utan att avkall behöver göras på vad utskottet uttalat om tiden mellan kungörande av författningar och deras ikraftträdande. Utskottet vill också framhålla att ett väl fungerande parlament förutsätter att alla politiska partier ges goda förutsättningar att sätta sig in i förslag som läggs fram och eventuellt formulera motförslag. De frister som normalt gäller i riksdagsarbetet är ägnade att göra detta.

2024/25:KU10

6 Politiska samordningsfunktioner inom Regeringskansliet över tid

Ärendet

Konstitutionsutskottet har under hösten 2024 granskat de politiska samordningsfunktionerna inom Regeringskansliet över tid. Syftet med granskningen är att ge en bild av hur den politiska samordningen varit organiserad under perioden 2014–2024. En tidigare granskning av politiska samordningsfunktioner i Regeringskansliet genomfördes hösten 2013 (bet. 2013/14:KU10 s. 42 f.). Den tidigare granskningen visade att samordningsfunktioner har använts sedan 1976, både för att lösa politiska meningsskiljaktigheter och för att underlätta förankringen av regeringens politik i riksdagsgrupperna. Hur samordningen varit organiserad har dock varierat över tid. Exempelvis har samordningens organisatoriska placering växlat mellan fackdepartementen och Statsrådsberedningen. Sedan 2006 har dock samordningen varit förlagd till Statsrådsberedningen. Samordningens organisation är också beroende av de berörda partiernas ställning i regeringssamarbetet, dvs. om det rör sig om en enpartiregering, en koalitionsregering eller ett s.k. kontraktsparlamentariskt samarbete där regeringen ingår ett avtal med ett eller flera samarbetspartier utanför regeringen. Inom ramen för kontraktsparlamentariska samarbeten förekommer det att samarbetspartier får möjlighet att placera tjänstemän inom regeringens administration och därmed delta i beredningen av regeringsärenden. Till grund för granskningen har legat bl.a. en promemoria som upprättats inom Statsrådsberedningen, bilaga 6.1 .

Utredning i ärendet

Gällande ordning

Regeringens beslutsfattande

Enligt 1 kap. 6 § regeringsformen (RF) styr regeringen riket. Själva regeringsarbetet regleras närmare i 7 kap. RF. Bestämmelserna är avsiktligt knapphändigt utformade. I grundlagspropositionen anfördes att regeringens arbetsformer inte borde göras till föremål för en ingående grundlagsreglering som tynger regeringsarbetet med formaliteter och hindrar en anpassning av arbetet till växlande förhållanden (prop. 1973:90 s. 179). En allmän utgångspunkt borde därför vara att visa återhållsamhet med att binda regeringens arbetsformer i grundlag. Vidare anfördes att man vid utformningen av grundlagsreglerna om regeringsarbetet måste räkna med olika typer av regeringar – enpartiregering, koalitionsregering mellan två eller flera partier och samlingsregering – samt att de olika typerna av regering kunde kräva olika arbetsformer. Departementschefen framhöll att det

2024/25:KU10 6 P OLITISKA SAMORDNINGSFUNKTIONER INOM R EGERINGSKANSLIET ÖVER TID

öppnades möjligheter att variera arbetsformerna alltefter behov och målsättning om grundlagsregleringen av regeringsarbetet begränsades på det sätt han förordade (s. 181). Med undantag av vissa ärenden som gäller verkställighet inom Försvarsmakten avgörs regeringsärenden, enligt 7 kap. 3 § RF, av regeringen vid regeringssammanträden. Innebörden av detta är att beslutsfattandet i regeringen sker genom kollektivt fattade beslut. Av förarbetena (prop. 1973:90 s. 179) framgår att regeringen är ett kollektiv, uppbyggt kring statsministerns person, vilket får förutsättas hållas samman av gemensamma politiska värderingar och målsättningar. Grundlagberedningen anförde att även om systemet med kollektiva regeringsbeslut kunde te sig som onödigt formbundet med avseende på åtskilliga ärenden av mindre räckvidd och betydelse hade det stora företräden såsom underlag för det samarbete som pågår ständigt i ärenden av varierande art. Särskilt under tider med koalitions- eller samlingsregering låg det enligt Grundlagberedningen ett värde i ett gemensamt ansvar för ministrarna, ett ansvar som kunde åberopas som motiv för insyn och medverkan över departementsgränserna (SOU 1972:15 s. 79 f.). I sina överväganden avseende förslaget till utformning av regeringsärenden, såsom s.k. kollektivärenden, betonade Grundlagberedningen att ”särskilt om regeringen består av företrädare för skilda partier kan det vara angeläget att regeringen arbetar i former som stimulerar till sammanhållning mellan ministrarna” (s. 149). I en grundlagskommentar anges att regeringen styr riket genom att avgöra styrelseärenden, t.ex. propositioner, internationella överenskommelser och förordningar (Holmberg m.fl., Grundlagarna, [Juno version: 3A] kommentaren till 7 kap. 3 § RF). Samtidigt är regeringen högsta myndighet för vissa förvaltningsärenden. I den rollen avgör regeringen en rad ärenden, t.ex. dispenser, tillstånd och överklaganden. Vilka av dessa två ärendetyper som är regeringsärenden och således ska avgöras av regeringen framgår av olika föreskrifter. När det gäller styrelseärenden torde saken i allmänhet framgå av grundlag, och när det gäller förvaltningsärenden sägs ofta i lag att avgöranden av ett visst slag ankommer på regeringen.

Regeringskansliet och departementen

För beredningen av regeringsärenden ska det enligt 7 kap. 1 § RF finnas ett regeringskansli i vilket det ingår departement för olika verksamhetsgrenar. Bestämmelsen kompletterades den 1 januari 2011 så att det tydligt framgår att Regeringskansliet inte endast ska bereda regeringsärenden utan även biträda regeringen och statsråden i deras verksamhet i övrigt. Av förarbetena framgår att kompletteringen syftar till att bättre spegla det arbete som Regeringskansliet utför (SOU 2008:125 s. 774) och att uttrycket ”statsråden i deras verksamhet i övrigt” avser sådan verksamhet som utövas av statsråden i deras egenskap som statsråd (prop. 2009/10:80 s. 268). I 7 kap. 1 § RF anges även att regeringen fördelar ärendena mellan departementen och att statsministern bland statsråden utser chefer för departementen. Vid ett regeringssammanträde

6 P OLITISKA SAMORDNINGSFUNKTIONER INOM R EGERINGSKANSLIET ÖVER TID 2024/25:KU10

är departementschefen enligt 7 kap. 5 § RF föredragande i de ärenden som hör till hans eller hennes departement. Statsministern kan dock förordna att ett ärende eller en grupp av ärenden som hör till ett visst departement ska föredras av ett annat statsråd än departementschefen. I förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet (nedan förkortad RK-instruktionen) anges att statsministern är chef för Regeringskansliet (5 §) och för Statsrådsberedningen (7 §). Chef för ett departement är enligt 6 § det statsråd som statsministern utser enligt 7 kap. 1 § RF. Om ett ärende faller inom flera departements verksamhetsområden, ska det enligt 13 § handläggas i det departement dit ärendet huvudsakligen hör. Av 14 § framgår att departementschefen ansvarar för beredningen av regeringsärenden i departementet, utom sådana som avses i 14 a § (vissa ärenden som gäller anställning och lön). För beredningen av regeringsärenden som enligt ett förordnande enligt 7 kap. 5 § RF ska föredras av ett annat statsråd ansvarar dock det föredragande statsrådet. I 15 § anges att regeringsärenden som faller inom flera departements verksamhetsområden ska beredas i samråd med övriga berörda statsråd. Detta gäller också inom ett departement när ett ärende berör mer än ett statsråd.

Beredningskravet

I 7 kap. 2 § RF uttrycks ett allmänt beredningskrav för regeringsärenden. Enligt bestämmelsen ska de upplysningar och yttranden som behövs hämtas in från de berörda myndigheterna vid beredningen av regeringsärenden. Upplysningar och yttranden ska också i den omfattning som behövs inhämtas från kommunerna. Även sammanslutningar och enskilda ska i den omfattning som behövs ges möjlighet att yttra sig. I en grundlagskommentar anförs att regeringsformens remissregel gäller alla typer av regeringsärenden, styrelseärenden såväl som förvaltningsärenden. Vilka myndigheter som är berörda och i vilken omfattning det är nödvändigt att kommuner, organisationer och enskilda ges möjlighet att yttra sig avgör vederbörande departementschef eller annat statsråd under vanligt konstitutionellt ansvar (Holmberg m.fl., Grundlagarna, [Juno version: 3A] kommentaren till 7 kap. 2 § RF). I 16 § RK-instruktionen anges att Regeringskansliet får begära in förklaringar, upplysningar och yttranden i regeringsärenden. I en arbetsordning eller i särskilda beslut ska det närmare bestämmas vem som får göra detta. Bland annat anges i 37 § Regeringskansliets föreskrifter (RKF 2024:7) med arbetsordning för Statsrådsberedningen (nedan förkortad Statsrådsberedningens arbetsordning) att var och en av chefstjänstemännen eller den som en chefstjänsteman utser får begära in sådana upplysningar och yttranden som behövs för ärendenas beredning.

Samrådsformer i Regeringskansliet

Bestämmelsen i 7 kap. 2 § RF tar sikte på den externa sidan av beredningsförfarandet. Regeringens och Regeringskansliets interna beredning är också av betydelse för beredningen av regeringsärenden. För att ge principen om

2024/25:KU10 6 P OLITISKA SAMORDNINGSFUNKTIONER INOM R EGERINGSKANSLIET ÖVER TID

kollektivt beslutsfattande ett reellt innehåll tillämpas inom Regeringskansliet ett antal samrådsförfaranden. Dessa förfaranden – gemensam beredning, allmän beredning och delning – framgår närmare av promemorian Samrådsformer i Regeringskansliet (SB PM 2012:1 [rev. 2024]). Gemensam beredning I promemorian används uttrycket gemensam beredning i den betydelse som det har i RK-instruktionen, dvs. för att beteckna ett samråd mellan statsråd. Samrådet sköts i praktiken i första hand av statsrådens medarbetare på olika håll och nivåer inom Regeringskansliet. Vem som har ansvaret för att den gemensamma beredningen kommer till stånd regleras i 25 och 28 §§ RKinstruktionen. Som regel vilar ansvaret på huvudmännen. Av promemorian framgår vidare vilka ärenden som omfattas av kravet på gemensam beredning och vem man tar kontakt med för att genomföra beredningen. När det gäller förfarandet vid gemensam beredning (nedan beredningen) anges att den inleds så tidigt som möjligt. Beredningen måste alltid äga rum i så god tid före beslutet att de berörda statsråden har en reell möjlighet att föra fram sina synpunkter och påverka ärendets beredning och avgörande. Hur beredningen rent praktiskt ska gå till – om samrådet ska ske muntligen eller skriftligen, i vilken utsträckning och på vilket sätt träffade överenskommelser ska dokumenteras etc. – får enligt promemorian avgöras från fall till fall. För förvaltningsärendenas del gäller dock att en uppgift om beredningen antecknas på utkastet till regeringsbeslut (konceptet). Det får enligt promemorian inte råda någon oklarhet om vad som har överenskommits (t.ex. om att det verkligen rör sig om gemensam beredning och inte någon annan samrådsform eller en förfrågan). När det gäller meningsskiljaktigheter under den gemensamma beredningen anges att beredningen aldrig är avslutad förrän alla i samrådskretsen är överens. Ett uteblivet svar på ett förslag vid samrådet får inte utan vidare tolkas som ett godkännande. Om enighet inte kan uppnås vid kontakter mellan tjänstemän måste diskussionerna föras upp på politisk nivå för att överbrygga meningsskiljaktigheter. Den som ansvarar för att beredningen kommit till stånd ansvarar även för att detta sker. Allmän beredning Denna beredning äger normalt rum varje torsdag, efter regeringssammanträdet. Den leds av statsministern eller, om statsministern är frånvarande, av det statsråd som har varit ordförande vid regeringssammanträdet. Samtliga statsråd som inte har förhinder deltar. Vid den allmänna beredningen behandlas det politiska och ekonomiska läget samt aktuella frågor, och därefter föredras de ärenden som statsråd anmält att de vill ta upp. Delning Innan regeringen beslutar om propositioner, skrivelser till riksdagen, lagrådsremisser, förordningar och kommittédirektiv eller utfärdar lagar ger det departement som bereder ett sådant ärende övriga departement tillfälle att

6 P OLITISKA SAMORDNINGSFUNKTIONER INOM R EGERINGSKANSLIET ÖVER TID 2024/25:KU10

lämna synpunkter på det utkast som har upprättats. Detta förfarande kallas delning. Även utkast till svar på riksdagsledamöters interpellationer och frågor delas. Delningen fyller en viktig informativ funktion för alla departement. En delning måste så gott som alltid föregås av kontakter med andra berörda departement. Man kan inte inskränka sig till enbart delning om sakfrågan berör fler departement än det egna. Delning kan således inte ske förrän eventuell gemensam beredning har avslutats. När det gäller förfarandet vid delning anges att den sker i sådan tid att de mottagande departementen disponerar minst fem arbetsdagar för att granska texten och lämna synpunkter. För interpellationssvar och frågesvar kan det vara nödvändigt med en kortare delningstid än fem arbetsdagar. Delningstiden får dock inte vara kortare än tre arbetsdagar när det gäller interpellationssvar och två arbetsdagar när det gäller frågesvar. Undantag från dessa delningstider kan medges på det sätt som närmare anges i promemorian om den politiska samordningen (se nedan). Förkortad delningstid används endast undantagsvis och delningarna måste planeras så att man inte hamnar i tidsnöd.

Den politiska samordningen

För den politiska samordningen i Regeringskansliet finns samordningskanslier i Statsrådsberedningen, vilket framgår av 1 och 6 §§ Statsrådsberedningens arbetsordning. Vidare anges att det i samordningskanslierna för Moderaterna (M), Kristdemokraterna (KD) och Liberalerna (L) finns statssekreterare som leder och fördelar arbetet inom kanslierna. I samordningskansliet för Sverigedemokraterna (SD) finns en kanslichef som leder och fördelar arbetet inom kansliet. Närmare rutiner för den politiska samordningen anges i en promemoria upprättad i Statsrådsberedningen (se nedan).

Samordningsfunktioner i Regeringskansliet 2014–2024

I detta avsnitt ges en redogörelse för hur samordningsfunktionerna i Regeringskansliet varit organiserade under perioden 2014–2024. Avsnittet inleds med en sammanfattning av de parlamentariska förutsättningar som rått under den granskade perioden. Efter detta redogörs för de promemorior om den politiska samordningen som varit aktuella under denna period.

Parlamentariska förutsättningar m.m.

Löfven I Mellan oktober 2014 och september 2018 var regeringen en koalitionsregering i minoritet bestående av företrädare för Socialdemokraterna och Miljöpartiet under statsminister Stefan Löfvens ledning. Efter riksdagsvalet i september 2018 övergick regeringen till en övergångsregering under Stefan Löfvens ledning fram till att den nya regeringen tillträdde i januari 2019.

2024/25:KU10 6 P OLITISKA SAMORDNINGSFUNKTIONER INOM R EGERINGSKANSLIET ÖVER TID

Löfven II Mellan januari 2019 och juni 2021 var regeringen en koalitionsregering i minoritet bestående av företrädare för Socialdemokraterna och Miljöpartiet under statsminister Stefan Löfvens ledning. Under denna regering inleddes ett samarbete mellan regeringspartierna och Centerpartiet och Liberalerna. Samarbetet formaliserades under kontraktsparlamentariska former genom det s.k. januariavtalet. Avtalet inbegrep ett budgetsamarbete och ett program med 73 punkter inom elva politikområden, med inriktningen att samarbetet skulle löpa hela mandatperioden. Vidare framgick det av avtalet att Centerpartiet och Liberalerna i de sakfrågor som omfattades av överenskommelsen skulle medverka fullt ut i beredningen av utredningsdirektiv, propositioner till riksdagen, förordningsändringar som följer av ny lagstiftning samt i förekommande fall också uppdrag eller regleringsbrev till myndigheter. Avtalet reglerade dock inte formerna för samarbetet mellan regeringen och de båda samarbetspartierna i detalj. Centerpartiet avstod möjligheten att inom ramen för samarbetet placera tjänstemän inom Regeringskansliet. Även Liberalerna avstod inledningsvis, men med start i augusti 2019 anställdes fem liberala tjänstemän som politiskt sakkunniga i Regeringskansliet för att arbeta med genomförandet av januariavtalet. Liberalernas dåvarande gruppledare motiverade beslutet med att arbetsbelastningen var så omfattande att partiet behövde den resursförstärkning som tjänstemän inom Regeringskansliet erbjöd.

Löfven III Mellan juli 2021 och november 2021 var regeringen en koalitionsregering i minoritet bestående av företrädare för Socialdemokraterna och Miljöpartiet under statsminister Stefan Löfvens ledning. I samband med detta regeringsskifte upphörde januariavtalet och de tjänstemän som arbetat för Liberalerna med att genomföra avtalet lämnade Regeringskansliet. Andersson Mellan november 2021 och september 2022 var regeringen en enpartiregering i minoritet bestående av företrädare för Socialdemokraterna under statsminister Magdalena Anderssons ledning. I samband med detta regeringsskifte lämnade Miljöpartiet det tidigare koalitionssamarbetet med Socialdemokraterna.

Kristersson Sedan oktober 2022 är regeringen en koalitionsregering i minoritet bestående av företrädare för Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna under statsminister Ulf Kristerssons ledning. Regeringspartierna har ingått ett samarbete med Sverigedemokraterna som formaliserats genom det s.k. Tidöavtalet. Inom ramen för samarbetet har Sverigedemokraterna sex tjänstemän placerade inom Regeringskansliet. Tidöavtalet redogör för ett antal gemensamma samarbetsprojekt mellan de partier som ingår i

6 P OLITISKA SAMORDNINGSFUNKTIONER INOM R EGERINGSKANSLIET ÖVER TID 2024/25:KU10

överenskommelsen. I avtalet anges att samarbetspartierna upprättar samordningskanslier på Statsrådsberedningen och kollektivt avgör de frågor som samarbetet omfattar efter samordning. Ett samarbetsparti som inte ingår i regeringen har därmed enligt avtalet samma kapacitet i beredningen som regeringspartierna i samarbetsprojekten, dvs. insyn och påverkan i samordningen och förhandlingarna inom de områden som projekten avser.

Promemorior om den politiska samordningen

Rutiner för den politiska samordningen under den granskade tidsperioden framgår av promemorior som upprättats i Statsrådsberedningen av respektive statministers statssekreterare. Detta gjordes i november 2014 (Löfven), december 2021 (Andersson) och november 2022 (Kristersson). Stora delar av promemoriorna är oförändrade mellan de olika versionerna. Nedan redogörs för promemoriornas huvudsakliga innehåll och förändringar. Samordningens roll och struktur

Löfven

Av promemorian framgår att det politiska samordningskansliets roll i beredningen av ärenden är att säkerställa att hela regeringen står bakom och har inflytande över politiken inom alla politikområden. Genom överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet och regeringsförklaringen finns en tydlig inriktning på det arbete som ska genomföras. Samordningskansliets roll är också att medverka till att den överenskomna politiken genomförs och att skapa en handlingskraftig politisk linje för hela regeringen, särskilt inom områden där tidigare överenskommelser mellan partierna saknas. Samordningskansliet tillhör Statsrådsberedningen och leds av två statssekreterare som till sin hjälp har politiskt sakkunniga vars ansvarsområden i huvudsak följer statsrådens ansvarsområden.

Andersson

I promemorian anges att samordningskansliet i Statsrådsberedningen har i uppgift att säkerställa statsministerns inflytande över regeringens politik. Genom statsministerns politiska prioriteringar, bl.a. i form av regeringsförklaringen, finns det inom flera områden en tydlig politisk inriktning för regeringens och Regeringskansliets arbete. Samordningskansliet ska medverka till att denna inriktning genomförs. Vidare ska kansliet säkerställa att politiska överenskommelser med andra partier följs och medverka till att skapa en handlingskraftig politisk linje för regeringen. Samordningskansliet leds av en statssekreterare som till sin hjälp har politiskt sakkunniga vars ansvarsområden i huvudsak följer statsrådens ansvarsområden.

Kristersson

Av promemorian framgår att samordningens roll är att medverka till att den överenskomna politiken genomförs och att skapa en handlingskraftig politisk

2024/25:KU10 6 P OLITISKA SAMORDNINGSFUNKTIONER INOM R EGERINGSKANSLIET ÖVER TID

linje för hela regeringen. Den politiska samordningens roll i beredningen av ärenden är att säkerställa att alla tre regeringspartier står bakom regeringens politik och har inflytande över politiken inom alla politikområden. I frågor som rör Tidöavtalet och budgetfrågor syftar den politiska samordningen till att säkerställa att alla samarbetspartier (dvs. regeringspartierna och Sverigedemokraterna) står bakom regeringens politik och har fullt och lika inflytande över politiken inom aktuella politikområden. Den politiska samordningen (SB SAM) tillhör Statsrådsberedningen och består av fyra samordningskanslier – ett för varje regeringsparti och Sverigedemokraternas samordningskansli. Frågor som inte omfattas av Tidöavtalet avhandlas enligt promemorian vid möten där företrädare för Sverigedemokraternas kansli inte deltar. Samordningskanslierna avgör gemensamt vilka frågor som omfattas av Tidöavtalet. Varje kansli leds av en statssekreterare eller kanslichef. Till sin hjälp har chefssamordnarna politiskt sakkunniga vars ansvarsområden i huvudsak följer statsrådens ansvarsområden. Vilka ärenden som ska samordnas

Löfven

I promemorian anges att huvudregeln är att alla politiska beslut som regeringen fattar först ska passera samordningskansliet. EU-ärenden och utrikesfrågor är exempel på frågor som kan behöva gå via samordningskansliet även om de i formell mening inte gäller regeringsbeslut. Det avgörande är alltså inte ett ärendes formella status utan huruvida frågan binder regeringen vid en viss position. Fyra typer av förslag till regeringsbeslut (utredningsdirektiv, lagrådsremisser, propositioner och förordningar, inklusive myndighetsinstruktioner) ska delas med samordningskansliet när de delas med andra mottagare inom Regeringskansliet. Tre andra typer av förslag till regeringsbeslut, som inte delas, ska samordnas: vissa förvaltningsbeslut, regleringsbrev och uppdrag till myndigheter. Sådana förslag till beslut ska lämnas till samordningskansliet när förslagen sänds ut för gemensam beredning. Övriga regeringsärenden, i de fall de bedöms helt sakna politiskt innehåll, behöver inte föras till samordningskansliet. Detsamma gäller i normalfallet nådeärenden, överföring av straffverkställighet, utlämningsärenden och liknande. Utnämningar behandlas i ett särskilt avsnitt i promemorian. Vissa viktiga ställningstaganden är inte formellt regeringsbeslut men uppfattas ändå som uttryck för regeringens politik och ska därför enligt promemorian passera samordningskansliet. Det gäller t.ex. propositionsförteckning, departementspromemorior som ska offentliggöras samt beslut om remittering av sådana, remittering av kommittébetänkanden, frågesvar och interpellationer, tal eller artiklar (vid större politiska positionsförflyttningar), ägardirektiv och instruktioner till statliga bolag, regeringsförklaringen och den utrikespolitiska deklarationen. Vidare redovisas i promemorian vissa särskilda processer och förhållningssätt när det gäller EU-ärenden.

6 P OLITISKA SAMORDNINGSFUNKTIONER INOM R EGERINGSKANSLIET ÖVER TID 2024/25:KU10

Andersson

I promemorian anges att alla ärenden som politiskt binder regeringen ska samordnas. Jämfört med föregående version av promemorian behandlas utnämningsärenden inte längre i promemorian. När det gäller sådana ärenden hänvisas i stället till vad som anges i Statsrådsberedningens promemoria Samrådsformer i Regeringskansliet.

Kristersson

Jämfört med föregående version av promemorian har skrivelser till riksdagen lagts till som en typ av regeringsärende där förslag till beslut ska delas med samordningen. I promemorian anges även vilka EU-ärenden som ska samordnas med Sverigedemokraternas samordningskansli i enlighet med vad partierna kommit överens om i Tidöavtalet. När det gäller samordning i utnämningsärenden hänvisas inte längre till promemorian Samrådsformer i Regeringskansliet; i stället upprättades en särskild promemoria vid SB SAM av statsministerns statssekreterare den 18 november 2022 som anger samordningsrutinerna i utnämningsärenden. Även när det gäller rutiner för samordning av EU-frågor finns en kompletterande promemoria upprättad vid SB SAM den 22 november 2022. Samordningens förhållande till den gemensamma beredningen

Löfven

I promemorian anges att samordningen inte ersätter andra former av samråd inom Regeringskansliet. Gemensam beredning av ett ärende ska i normalfallet vara slutförd innan ärendet hanteras av samordningskansliet. Samordningskansliet ska dock alltid få del av ett ärende för information och möjligheter till tidig reaktion när beredningen inleds. Vid de tillfällen inblandade departement inte kommer överens under den gemensamma beredningen kan en fråga överlämnas till samordningskansliet för avdömning. Innan dess ska berörda statssekreterare och i normalfallet även statsråden på de inblandade fackdepartementen ha försökt lösa frågan och helst vara överens om att den ska överlämnas till samordningskansliet. Om samordningskansliet föreslår substantiella förändringar i ett ärende kan en ny gemensam beredning behöva genomföras för att säkerställa att relevanta synpunkter från departementen kan beaktas. Omvänt ersätter en överenskommelse mellan departement inte samordningskansliet eftersom även det parti som inte innehar ministerposter vid dessa departement måste ges insyn och inflytande. För att samordningsförfarandet inte ska fördröja avgöranden i onödan är det enligt promemorian lämpligt att det förfarandet i en del fall inleds tidigare än under delning och, i förekommande fall, gemensam beredning. Det departement som vet att en fråga kan bli föremål för politisk diskussion mellan regeringspartierna bör tidigt öppna för insyn och lämna frågan till samordningskansliet. Det ligger på den politiska ledningen vid departementen att föra ett ärende till samordningskansliet för att säkerställa att det inte ”stoppas upp” i ett senare skede. När så sker lämnas samordningskansliets

2024/25:KU10 6 P OLITISKA SAMORDNINGSFUNKTIONER INOM R EGERINGSKANSLIET ÖVER TID

godkännande med förbehållet att synpunkter som framkommer under den gemensamma beredningen kan leda till att kansliets ställningstagande behöver omprövas. Samordningskansliet ska alltid ha godkänt det slutliga förslaget till regeringsbeslut. Vidare framgår det av promemorian att samordningskansliet inte får utöva styrning över departementens arbete utom när det gäller texter som godkänts av kansliet. Dessa texter ska departementet implementera och får därefter inte göra några substantiella ändringar som förändrar ärendet i sak eller ändrar den politiska argumentationen. I ett särskilt avsnitt om Finansdepartementets budgetavdelning anges att utgångspunkten är att samrådet mellan fackdepartementen och budgetavdelningen ska klaras av redan under den gemensamma beredningen. Om samordningskansliet hanterar ett ärende där det finns utestående budgetfrågor måste dock budgetavdelningen delta i beredningen. Det är enligt promemorian särskilt viktigt att budgetavdelningen får möjlighet att ta ställning till förändringar som görs i samordningskansliet efter att den gemensamma beredningen avslutats. I promemorian anges vidare att kontakter mellan samordningskansliet och departementen som huvudregel bör ske genom den politiska ledningen. Handläggande tjänstemän i departementen kan självfallet svara på frågor av faktakaraktär från kontaktpersonerna i samordningskansliet. Opolitiska tjänstemän medverkar efter överenskommelse mellan samordningskansliet och den politiska ledningen på respektive departement i den utsträckning som bedöms lämpligt. Frågor om tillstånd till förkortad delningstid ska enligt promemorian alltid stämmas av med samordningskansliet.

Andersson

Det som anges i promemorian om samordningens förhållande till den gemensamma beredningen är i huvudsak detsamma som framgår av föregående version av promemorian. Bland annat anges att det i en del fall är lämpligt att samordningen inleds före den gemensamma beredningen för att samordningsförfarandet inte ska fördröja avgöranden i onödan.

Kristersson

I promemorian anges att gemensam beredning av ett ärende ska vara slutförd innan ärendet samordnas. Däremot bör ärenden skickas till samordningen för kännedom redan vid den gemensamma beredningen. Det framhålls även att det är viktigt att den politiska samordningen hålls skild från sakberedningen av ett ärende och att kontakter mellan SB SAM och departementen ska ske genom den politiska ledningen. Tillstånd till förkortad delningstid meddelas av ansvarig samordnare som snarast informerar övriga samordnare om att ett sådant tillstånd getts.

6 P OLITISKA SAMORDNINGSFUNKTIONER INOM R EGERINGSKANSLIET ÖVER TID 2024/25:KU10

Seminarium om samarbetspartier i Regeringskansliet

Den 17 april 2024 anordnade Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond tillsammans med Sällskapet riksdagsledamöter och forskare (Rifo) ett 1 seminarium på temat samarbetspartier i Regeringskansliet. Seminariet behandlade tre tidsperioder: samarbetet mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna under 1995–1998, samarbetet mellan Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna under 2002–2006 och samarbetet mellan de s.k. januaripartierna under 2019–2021. Vid seminariet deltog personer som arbetade inom samordningen under de respektive tidsperioderna. En fråga som diskuterades var den varierande graden av formalisering när det gäller de tre samarbetena. För det samarbete som inleddes mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet 1995 fanns inget avtal; överenskommelsen beskrevs som ”ett handslag” som byggde på ömsesidigt förtroende. Samarbetet mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet byggde i stället på ett detaljerat avtal bestående av dels 121 politiska förslag, dels en överenskommelse om samarbetsformerna inom Regeringskansliet. Januarisamarbetet var uppbyggt på ett liknande sätt, med skillnaden att det när samarbetet inleddes fanns befintliga rutiner för samordningen som tagits fram under föregående regering. Under seminariet diskuterades för- och nackdelar med den varierande graden av formalisering av samarbetet. En fördel med mindre detaljerade avtal är att det är lättare för parterna att anpassa sig till förändrade förhållanden, t.ex. att nya frågor dyker upp under den period samarbetet gäller. Ett mer detaljerat avtal kan å andra sidan skapa en större tydlighet i form och innehåll, vilket underlättar för partierna utanför regeringen att ha kontroll över samarbetet. Som exempel nämndes förekomsten av konkreta tidsramar för när reformer ska vara genomförda. Det anfördes också att ett flexibelt arbetssätt kan vara möjligt även med detaljerade samarbetsavtal. Vidare diskuterades olika organisatoriska lösningar för samarbetena. Under perioden 1995–1998 valde Centerpartiet att placera en ämnessakkunnig i Finansdepartementet, med uppgiften att se till att uppgörelsen resulterade i förslag som fick stöd i riksdagen. Under samarbetet 2002–2006 hade Vänsterpartiet och Miljöpartiet först åtta och sedan tolv representanter vardera i Regeringskansliet. Dessa titulerades politiskt sakkunniga och satt utspridda över olika departement. Det fanns således inget samarbetskansli i Statsrådsberedningen och det upplevdes inte heller att något sådant behövdes; genom samarbetet under den föregående mandatperioden hade de inblandade personerna lärt känna varandra och fått nära kontakt. Samtidigt fanns också den grupp som benämndes Svamp, där representanter från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet förhandlade om budgeten, vilken utgjorde ett slags samordningskansli. När den borgerliga koalitionsregeringen tillträdde 2006 inrättades en samordningsfunktion vid

1 Seminariet har även publicerats i form av en skrift, Jacobsson och Teorell (red.) (2024), Samarbetspartier i Regeringskansliet, Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond.

2024/25:KU10 6 P OLITISKA SAMORDNINGSFUNKTIONER INOM R EGERINGSKANSLIET ÖVER TID

Statsrådsberedningen (SB SAM) och samma modell kom att användas under tvåpartisamarbetet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet 2014–2018. Under januarisamarbetet fortsatte man därför med SB SAM snarare än respektive departement som nav för samarbetet. Under diskussionen konstaterades att det under senare år blivit allt tydligare att SB SAM har blivit kärnan i förhandlingsmaskineriet mellan partierna. Vissa av deltagarna ansåg att detta är en väl fungerande ordning. Andra menade att det är olyckligt att tyngdpunkten i samordningen har förskjutits till Statsrådsberedningen från Finansdepartementet, där de stora utredningsresurserna finns och mycket av politikutvecklingen sker. En annan fråga som diskuterades var samarbetspartiernas deltagande i beredningsprocessen. I den ordning som rådde under perioden 2002–2006 upplevde samarbetspartiernas tjänstemän att de kom in sent i beredningsprocessen. Först när den ordinarie beredningen i departementen var avslutad och det fanns ett färdigt förslag började förhandlingarna med samarbetspartierna. Detta kunde skapa låsningar och göra att förslag senare behövde rivas upp. Under januarisamarbetet var samordningen med i de departementsvisa förhandlingarna, vilket gjorde att det gick att få information om vilka problem som fanns och om de behövde hissas till en högre nivå. Januaripartierna kom också in innan direktiv började skrivas för att undvika att förslag senare skulle behöva rivas upp på grund av de politiska förhandlingarna. Under seminariet anfördes också att det på senare år har blivit tydligare hur samverkansformerna inom Regeringskansliet ska se ut, vilket har förenklat tjänstemännens roll och minskat risken för tidspress. Avslutningsvis diskuterades också frågan om hur kontraktsparlamentariska samarbeten påverkar möjligheterna till ansvarsutkrävande. Bland annat uttrycktes farhågor om att sådana samarbeten kan skada legitimiteten i parlamentarismen för både regeringsmaktens och riksdagens roll eftersom det blir oklart var ansvaret ligger. Samtidigt gjordes en distinktion mellan politiskt och formellt ansvar, där det politiska ansvaret ytterst utkrävs i de allmänna valen. När det gäller det formella ansvaret framhölls konstitutionsutskottets roll och det faktum att utskottet tidigare inte har anmärkt på olika typer av politiska samarbeten.

Tidigare granskning

Konstitutionsutskottet har vid flera tillfällen granskat frågor om olika samarbets- och samordningsformer samt tillhörande frågor såsom villkor i överenskommelser mellan politiska partier om beredning och parlamentarisk förankring av regeringsärenden. Under våren 2000 granskade utskottet samarbetet mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet utifrån konstitutionella aspekter (bet. 1999/2000:KU20 s. 131 f.). Utskottet konstaterade bl.a. att det inte finns några regler om ansvarighet för beslut i regeringsärenden för personer som, utan att ingå i regeringen, samarbetar med

6 P OLITISKA SAMORDNINGSFUNKTIONER INOM R EGERINGSKANSLIET ÖVER TID 2024/25:KU10

regeringen; frågan avgörs ytterst av medborgarna genom val (s. 135). Granskningen föranledde enligt utskottet inget uttalande. Under våren 2003 granskade utskottet överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet (bet. 2002/03:KU30 s. 128 f.). Granskningen gällde de samordningskanslier med placering i Finansdepartementet som samarbetspartierna hade fått möjlighet att upprätta och den konstitutionella innebörden av att resurser avsatts till de båda samverkanspartierna. Enligt utskottet innebar inte den form av samarbete med andra partier som regeringen hade valt för beredning och parlamentarisk förankring av sina beslut något otillbörligt gynnande av de partier som ingick i samarbetet. Granskningen föranledde i övrigt inget uttalande från utskottets sida. Under våren 2013 granskade utskottet regeringens agerande i fråga om militärt samarbete med Saudiarabien (bet. 2012/13:KU20 s. 264 f.). Vid granskningen berördes vissa frågor om den del av beredningen som sker i Statsrådsberedningens samordningskansli, även om granskningen inte huvudsakligen avsåg dessa frågor. I sitt ställningstagande noterade utskottet att statsministern i denna del under en utfrågning hade anfört att samordningsfunktionen inte fattar några beslut och inte ersätter andra, reglerade beredningsrutiner och att samma krav på dokumentation därför inte kan ställas på denna del av beredningen. Utskottet avsåg att återkomma till frågor som rörde samordningskansliet. Hösten 2013 granskade utskottet de funktioner och rutiner som låg till grund för den politiska samordningen inom Regeringskansliet (bet. 2013/14:KU10 s. 42 f.). Granskningens huvudsakliga fokus låg på den dåvarande regeringens samordningsfunktion inom Regeringskansliet, men granskningen omfattade även tidigare regeringars samordningsfunktioner. Utskottet konstaterade att varje egen regering hade valt den samordningsfunktion som den själv ansett vara lämplig med utgångspunkt i bl.a. den då rådande parlamentariska situationen. Ett sådant förfaringssätt överensstämde enligt utskottet väl med regeringsformens krav, inte minst det att regeringen ska styra riket. En regerings inre arbets- och beslutsformer borde göra det möjligt och allra helst underlätta för den att styra landet efter eget skön. Utskottet ansåg alltjämt (jfr KU 1973:26 s. 34) att regeringsarbetet inte onödigtvis borde bindas av formella regler som kan hindra anpassningen av arbetet till växlande förhållanden och olika typer av regeringar. Det var enligt utskottet regeringens ensak att under parlamentariskt ansvar bestämma hur regeringsbeslut bereds. Detsamma gällde samordningen av politiska ställningstaganden såväl mellan regeringspartier som med partier utanför regeringen. Likväl följer av regeringsformen och andra grundlagar vissa grundläggande ramar inom vilka regeringen och regeringsarbetet i enlighet med maktutövningens lagbundenhet har att hålla sig inom. Utskottet pekade på några av dessa och hur de förhöll sig till de samordningsfunktioner som granskats. Sammantaget kunde utskottet konstatera att granskningen inte gav grund för att peka på några formella eller konstitutionella brister i den

2024/25:KU10 6 P OLITISKA SAMORDNINGSFUNKTIONER INOM R EGERINGSKANSLIET ÖVER TID

dåvarande regeringens eller tidigare regeringars samordningsfunktioner. Iakttagelserna skulle således ses som framåtsyftande reflektioner om skilda aspekter som utskottet hade funnit värda att uppmärksamma. För det första ställer regeringsformens princip om kollektivt beslutsfattande krav på att beslutsformerna i regeringen säkerställer dels att ärendena blir omsorgsfullt beredda och riktigt avgjorda, dels ett underlag för utkrävande av ansvar, både i politiskt och i juridiskt hänseende. Dessa krav på beslutsformerna står i nära samband med frågan om regeringens sammanhållning. Inte minst om regeringen består av företrädare för olika partier kan det vara angeläget att regeringens arbetsformer stimulerar till sammanhållning mellan statsråden. Ett gemensamt ansvar gentemot bl.a. riksdagen och medborgarna torde skärpa kravet på sammanhållning. Dessa krav på enhetliga värderingar inom regeringen ligger till grund för principen om kollektivt beslutsfattande. I syfte att ge denna princip ett reellt innehåll tillämpas inom Regeringskansliet såväl gemensam beredning som delning. När det gällde den förstnämnda hade utskottet under granskningen noterat en viss skillnad i dokumentationsrutiner mellan förvaltningsärenden och andra regeringsärenden. Som svar på denna iakttagelse anförde Regeringskansliet att det för förvaltningsärenden var av särskild vikt att det framgick uppgift om den gemensamma beredningen på konceptet till ett regeringsbeslut, eftersom delning inte sker i dessa ärenden. Vidare anfördes att Regeringskansliet övervägde en justering av texten i den aktuella promemorian. En sådan justering framstod enligt utskottet som skälig. När det gällde regler om delning och beslut om förkortad delningstid visade granskningen att sådana beslut skett med beaktande av tidsbehovet i varje enskilt fall och för åren 2011 och 2012 i ca 20 procent av fallen. Även om utskottet delade bedömningen att tiden som behövs för att fylla principen om kollektivt beslutsfattande med ett reellt innehåll varierar ville utskottet understryka den omsorgsfullhet som borde begagnas vid ett medgivande till förkortad delningstid. Sakhandläggningens grundlighet och den nämnda principen borde således beaktas särskilt under de avvägningar som föregår ett sådant medgivande. I sammanhanget önskade utskottet även erinra om de stora fördelar som redan Grundlagberedningen pekade på när det gäller systemet med kollektiva regeringsbeslut. I likhet med beredningen ansåg utskottet att det, särskilt under tider med koalitions- eller samlingsregering, fanns ett värde i ett gemensamt ansvar för ministrarna, ett ansvar som kunde åberopas som motiv för insyn och medverkan över departementsgränserna. För det andra ställer regeringsformen vissa krav på den organisatoriska regleringen av regeringsarbetet. I förarbetena till 1974 års regeringsform betonades att man vid utformningen av grundlagsreglerna om regeringsarbetet måste räkna med olika typer av regeringar – enpartiregering, koalitionsregering mellan två eller flera partier och samlingsregering – samt att de olika typerna av regering kunde kräva olika arbetsformer. Således skulle regeringsarbetet ordnas så att möjligheten att variera arbetsformerna alltefter behov och målsättning stod öppen. Utskottet ansåg i granskningen att

6 P OLITISKA SAMORDNINGSFUNKTIONER INOM R EGERINGSKANSLIET ÖVER TID 2024/25:KU10

regeringsformens tillåtande reglering av regeringsarbetets arbetsformer alltjämt var ändamålsenlig. För det tredje återfinns i regeringsformen ett beredningskrav. Kravet, som är ett karakteristiskt och betydelsefullt inslag i svensk politisk beslutsprocess, ställs vid beredningen av regeringsärenden. Det innebär att yttranden i stor utsträckning ska inhämtas från myndigheter, organisationer, kommuner och andra enskilda sammanslutningar till gagn för kvaliteten på regeringsbeslut och, i förlängningen, i vissa fall riksdagens beslutsfattande samt ytterst för demokrati, rättssäkerhet och effektivitet. Granskningen visade att vissa tjänstemän vid samordningskansliet kunde besluta att begära in sådana yttranden. Om utgångspunkten var att ett ärendes sakberedning skulle ske vid ansvarigt departement kunde det enligt utskottet ifrågasättas om det var nödvändigt att den politiska samordningen hade möjlighet att fatta sådana beslut. Såvitt granskningen visat hade dock dessa tjänstemän inte beslutat om någon sådan begäran. För det fjärde ställer offentlighetsprincipen och andra grundlagsfästa tryckfrihetsrättsliga principer krav på hur allmänna handlingar ska behandlas. I tryckfrihetsförordningen anges hur en handlings rättsliga status avgörs i varje enskilt fall. Av tryckfrihetsförordningen följer även ett s.k. politikerundantag som innebär att brev eller andra meddelanden som är ställda personligen till den som innehar en befattning vid en myndighet anses som allmän handling, om handlingen gäller ett ärende eller en annan fråga som faller inom myndighetens ansvar och som inte är avsedd för mottagaren endast som innehavare av annan ställning. Enligt utskottet borde riktlinjen vid tillämpningen av detta undantag alltjämt (jfr KU 1975/76:48 s. 12) vara att skrivelser som rör myndigheters verksamhet i vissa konkreta fall ska behandlas som allmänna handlingar men däremot inte skrivelser som uppenbart avser partipolitiskt agerande. För det femte finns i bl.a. arkivlagen (1990:782) och förvaltningslagen (2017:900) vissa offentligrättsliga krav i fråga om arkivering och dokumentation. Utskottet bedömde att samma regler skulle gälla för samordningsfunktionen som för andra enheter inom Regeringskansliet när det gällde krav på dokumentation och spårbarhet. Enligt utskottet var tillgången till handlingar från Regeringskansliet alltjämt av största intresse när det gällde den bevakning av det offentliga livet som är det yttersta ändamålet med offentlighetsprincipen. Samtidigt påminde utskottet om att lagstiftaren åsyftat en respekt för bl.a. det inre liv som en regering kan förvänta sig inom ramen för gällande föreskrifter; exempelvis inskränks offentlighetsprincipen av det s.k. politikerundantaget. Om allmänna handlingar skulle tillkomma i samband med den politiska samordningen skulle dessa enligt utskottet hanteras enligt de rutiner som följer av bl.a. tryckfrihetsförordningen. I likhet med vad utskottet hade uttalat tidigare pekade det på vikten av omsorgsfull dokumentation som en förutsättning för grundlagsfästa kontrollorgans efterföljande kontroll av regeringens och myndigheternas, inklusive

2024/25:KU10 6 P OLITISKA SAMORDNINGSFUNKTIONER INOM R EGERINGSKANSLIET ÖVER TID

samordningsfunktioners, handlande och för att uppnå öppenhet och spårbarhet. För det sjätte tilldelar regeringsformen och andra lagar regeringen dubbla roller. Dels styr regeringen riket genom att besluta i styrelseärenden, t.ex. propositioner och förordningar, dels är regeringen högsta myndighet för vissa förvaltningsärenden, t.ex. tillstånd och överklaganden. Granskningen visade att det inte gjordes någon åtskillnad mellan lagstiftningsärenden och förvaltningsärenden vid den politiska samordningen. Huvudregeln för den dåvarande regeringens samordningsfunktion var att alla politiska beslut som regeringen fattade först skulle passera samordningen. Det avgörande var inte ett ärendes formella status utan om frågan band regeringen vid en viss position. Utskottet ansåg att detta var ett befogat kriterium för den interna beredningen och samordningen av regeringens politiska position. För det sjunde noterade utskottet att det av regeringsformens bestämmelser följer att statsministern är chef för Regeringskansliet, som sedan 1997 utgör en enda myndighet, och för Statsrådsberedningen. Statsministern har enligt regeringsformen även det yttersta ansvaret för att fördela regeringsärenden och därmed utse föredragande statsråd för regeringens olika ärenden. Med uppgiften att föredra ett regeringsärende följer också ansvaret för ärendets beredning. Granskningen visade att samordningsfunktionen, under den dåvarande regeringen, inte fick styra över departementens sakberedning av ett ärende utom när det gäller texter som godkänts av samordningen. Utskottet kunde således konstatera att ansvaret för beredningen av ett regeringsärende låg hos det föredragande statsråd som statsministern förordnat. En regerings samordningsfunktion kunde enligt utskottet ses som ett uttryck för en ambition att fylla principen om kollektivt beslutsfattande med ett reellt innehåll utan att för den skull rubba det föredragande statsrådets ansvar. De ställningstaganden som i förekommande fall görs inom en sådan funktion utgör inte formella regeringsbeslut. Regeringsformens reglering av såväl statsministerns och de enskilda föredragande statsrådens som regeringens ansvar gäller oberoende av om och i så fall hur en regering inrättar en eller flera samordningsfunktioner.

Promemoria från Regeringskansliet

Utskottet har genom en skrivelse som sänts till Regeringskansliet begärt svar på ett antal frågor. Som svar överlämnades den 3 oktober 2024 en promemoria som har upprättats inom Statsrådsberedningen (bilaga 6.1). I promemorian anförs bl.a. att det såvitt känt inte har fattats något beslut om att begära in förklaringar, upplysningar och yttranden i regeringsärenden av den politiska samordning som verkat sedan valet 2022. Vidare redogörs för en uppskattning av antalet beslut om förkortad delningstid som fattats av samordningen. Delningstiden var förkortad i ca 37 procent av de ärenden som delades under 2022. Motsvarande siffra för 2023 är 25 procent. I underlaget ingår inte utkast till interpellations- och frågesvar.

6 P OLITISKA SAMORDNINGSFUNKTIONER INOM R EGERINGSKANSLIET ÖVER TID 2024/25:KU10

Som svar på utskottets fråga om hur den politiska samordningen förhåller sig till den gemensamma beredningen av regeringsärenden anförs följande i promemorian. Den politiska samordningens uppgift är att medverka till att den överenskomna politiken genomförs och till att skapa en handlingskraftig politisk linje för hela regeringen. För att samordningen ska kunna fullfölja sin uppgift på ett effektivt sätt är det enligt promemorian nödvändigt att underlag som kommer till samordningen är väl genomarbetade. Att sakberedningen är avslutad innan samordningen inleds bidrar till att detta säkerställs. I linje med detta är tjänstemän i samordningen inte delaktiga i sakberedningen av ärenden.

Utskottets ställningstagande

Den aktuella granskningen av de politiska samordningsfunktionerna inom Regeringskansliet rör perioden 2014–2024. Senast utskottet granskade den politiska samordningen var hösten 2013 (bet. 2013/14:KU10 s. 42 f.). Jämfört med den tidigare granskningen kan utskottet konstatera att samordningen under den nu aktuella tidsperioden kännetecknas av en högre grad av kontinuitet. Samordningen är sedan 2006 förlagd till Statsrådsberedningen, och dess arbetsformer framgår av en promemoria som har uppdaterats under varje statsminister. Som utskottet tidigare har konstaterat är regeringen i hög grad fri att utforma sin egen organisation. Syftet med regeringsformens begränsade reglering av regeringsarbetet är att skapa möjligheter att variera arbetsformerna alltefter behov och målsättning. Utskottet anser alltjämt att regeringsarbetet inte onödigtvis bör bindas av formella regler som kan hindra anpassningen av arbetet till växlande förhållanden och olika typer av regeringar. Av regeringsformen framgår att beslutsfattandet i regeringen sker genom kollektivt fattade beslut. Regeringen är således ett kollektiv, uppbyggt kring statsministerns person, vilket får förutsättas hållas samman av gemensamma politiska värderingar och målsättningar. Utskottet har tidigare framhållit de stora fördelar som redan Grundlagberedningen pekade på när det gäller systemet med kollektiva regeringsbeslut. I likhet med beredningen anser utskottet alltjämt att det, särskilt under tider med koalitions- eller samlingsregering, finns ett värde i ett gemensamt ansvar för ministrarna, ett ansvar som kan åberopas som motiv för insyn och medverkan över departementsgränserna. För att ge principen om kollektivt beslutsfattande ett reellt innehåll tillämpas inom Regeringskansliet såväl delning som gemensam beredning. När det gäller det förstnämnda framgår det av granskningen att ansvarig tjänsteman vid den politiska samordningen kan fatta beslut om förkortad delningstid. I svar till utskottet har angetts att delningstiden var förkortad i ca 37 procent av de ärenden som delades under 2022 och 25 procent av de ärenden som delades under 2023. Som utskottet tidigare har uttalat varierar den tid som behövs för att fylla principen om kollektivt beslutsfattande med

2024/25:KU10 6 P OLITISKA SAMORDNINGSFUNKTIONER INOM R EGERINGSKANSLIET ÖVER TID

ett reellt innehåll. Samtidigt vidhåller utskottet att omsorgsfullhet bör begagnas vid ett medgivande till förkortad delningstid. När det gäller den gemensamma beredningen anges i den nu gällande promemorian om den politiska samordningen att den gemensamma beredningen av ett ärende ska vara slutförd innan ärendet samordnas. Vidare framhålls vikten av att den politiska samordningen hålls skild från sakberedningen av ett ärende. Som utskottet tidigare har konstaterat ställer regeringsformens princip om kollektivt beslutsfattande krav på att beslutsformerna i regeringen säkerställer dels att ärendena blir omsorgsfullt beredda och riktigt avgjorda, dels ett underlag för utkrävande av ansvar, både i politiskt och i juridiskt hänseende. Mot denna bakgrund är det enligt utskottet en god ordning att departementens sakberedning av ärenden hålls skild från den politiska samordningen. Som utskottet tidigare har uttalat gäller regeringsformens reglering av såväl statsministerns och de enskilda föredragande statsrådens som regeringens ansvar oberoende av om och i så fall hur en regering inrättar en eller flera samordningsfunktioner.

2024/25:KU10

7 Statsråds användande av sociala medier

Ärendet

Konstitutionsutskottet har under hösten 2024 granskat statsråds användande av sociala medier. I granskningen uppmärksammas statsrådens användande av egna konton i sociala medier i deras roll som statsråd och upprätthållandet av tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmänna handlingar i dessa sammanhang. Till grund för granskningen har legat en förteckning på regeringens webbplats med länkar till ”konton i sociala medier som Regeringskansliet ansvarar för och andra konton som statsråden använder” och promemorior från Regeringskansliet, bilaga 7.1–2 .

Utredning i ärendet

Användningen av sociala medier

Yttrandefrihet och statsråds uttalanden

I 1 kap. 1 § regeringsformen (RF) framhålls att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning. Yttrandefriheten är garanterad genom 2 kap. 1 § RF. Enligt denna bestämmelse är var och en gentemot det allmänna tillförsäkrad frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Rätten till yttrandefrihet regleras även i artikel 10 i den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Statsråd har, i likhet med var och en i Sverige, yttrandefrihet men kan med hänsyn till sin speciella ställning behöva ta särskilda hänsyn (se avsnitt Tidigare granskning).

Regeringskansliets vägledning för sociala medier

I dokumentet Sociala medier i Regeringskansliet – vägledning (daterat 2023-01-03) anges i ett inledande avsnitt att sociala medier är en del av regeringens och Regeringskansliets kommunikationskanaler och kompletterar webbplatsen regeringen.se (s. 2). Vägledningen är ett stöd i det löpande arbetet med sociala medier i Regeringskansliet samt vid etablering av nya kanaler och omfattar i första hand de konton (eller sidor, t.ex. på Linkedin) i sociala medier som Regeringskansliet ansvarar för (s.k. RK-konton). Många statsråd använder också andra konton i sociala medier. I avsnitt 5.1 och 5.2 i vägledningen redogörs i korthet för skillnaderna mellan RK-konton och statsrådens andra konton (s. 18 f.). Av redogörelsen framgår bl.a. följande. Ett konto som Regeringskansliet ansvarar för (RK-konto) har öppnats av Regeringskansliet. Det innebär att ett avtal har ingåtts mellan Regeringskansliet och det sociala mediet. På kontot är det tydligt att det är

2024/25:KU10 7 S TATSRÅDS ANVÄNDANDE AV SOCIALA MEDIER

Regeringskansliet, ett departement eller ett statsråd som är avsändare för kontot. Ansvaret för kontot är fastlagt i ett särskilt myndighetsbeslut och innebär att en person eller befattningshavare i Regeringskansliet ansvarar för 1 att bestämmelserna i EU:s allmänna dataskyddsförordning och lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor följs. På ett RK-konto publiceras enbart inlägg som gäller regeringens politik, statsrådsuppdraget eller Regeringskansliets verksamhet. Kontot innehåller därmed inte partipolitik. Det är Regeringskansliets anställda som publicerar inlägg, hanterar kommentarer och sköter uppsikten av kontot. Kontot hanteras i enlighet med de styrande dokument som finns i Regeringskansliet. När det gäller de konton i sociala medier som statsråden använder men som Regeringskansliet inte ansvarar för kan det vara konton som statsråd har i egenskap av t.ex. privatperson eller partimedlem. Det är statsrådet eller den person som öppnat kontot som är ansvarig för kontot, vilket bl.a. innefattar att se till att bestämmelserna i EU:s allmänna dataskyddsförordning och lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor följs. Det är också statsrådet eller den person som öppnat kontot som ansvarar för uppsikten av kontot och för att meddelanden som rör regeringen eller Regeringskansliets verksamhet, och som därför är allmänna handlingar, tas om hand och hanteras i enlighet med den ordning som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Regeringskansliets medarbetare kan inte i tjänsten arbeta med dessa konton, vare sig politiskt anställda eller opolitiska tjänstemän. I underavsnitt 5.2.1 ges några rekommendationer för hanteringen av konton i sociala medier som statsråden använder. Bland annat anges följande: Regeringskansliet rekommenderar inte att ett statsråds privata eller partikonto i sociala medier tas över av myndigheten. Vid behov bör ett nytt RK-konto för statsrådet öppnas. Det är viktigt att komma ihåg att ett RKkonto kommer att tillhöra Regeringskansliet även efter att ett statsråd entledigats.

Kontonamn

Statsrådens andra konton (ej RK-konton) bör inte ha namn eller användarnamn som innehåller orden ”statsråd” eller ”minister” eftersom kontot då kan uppfattas vara Regeringskansliets.

Om-texten

I om-texten på dessa andra konton (ej RK-konton) bör det framgå att det är statsrådet i egenskap av privatperson och/eller partiföreträdare som är avsändare och ansvarig för kontot. Om utrymme finns, hänvisa till departementets registrator för den som vill ställa frågor som rör regeringen, statsrådsuppdraget eller Regeringskansliet. Exempel 1 (Facebook) ”Aktuell partitillhörighet och arbetsmarknadsminister. Jag ansvarar själv för kontot. Kontakta a.registrator@regeringskansliet.se för frågor om statsrådsuppdraget.” Exempel 2 (Twitter och Instagram)

1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).

7 S TATSRÅDS ANVÄNDANDE AV SOCIALA MEDIER 2024/25:KU10

”Aktuell partitillhörighet och arbetsmarknadsminister. Jag ansvarar själv för kontot. För frågor om statsrådsuppdraget kontakta Regeringskansliet.”

Hantering av allmänna handlingar

Gällande ordning

Av 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen (TF) följer att var och en ska ha rätt att ta del av allmänna handlingar. En handling är allmän om den förvaras hos en myndighet och enligt 9 eller 10 § är att anse som inkommen till eller upprättad hos en myndighet (2 kap. 4 § TF). Offentlighets- och sekretesslagen (OSL) innehåller bl.a. bestämmelser om s.k. god offentlighetsstruktur. Således anges det i 4 kap. 1 § OSL att en myndighet ska ta hänsyn till rätten att ta del av allmänna handlingar när den organiserar hanteringen av sådana handlingar och vid övrig hantering av allmänna handlingar. Myndigheten ska särskilt se till bl.a. att rätten att ta del av allmänna handlingar enligt tryckfrihetsförordningen säkerställs samtidigt som sekretesskyddet upprätthålls. Enligt 5 kap. 1 § första stycket OSL ska allmänna handlingar registreras så snart de har kommit in till eller upprättats hos en myndighet. Handlingar som inte omfattas av sekretess behöver dock inte registreras om de hålls ordnade så att det utan svårighet kan fastställas om de har kommit in till eller upprättats hos myndigheten (5 kap. 1 § tredje stycket OSL). Om det är uppenbart att en allmän handling är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet, behöver den varken registreras eller hållas ordnad (5 kap. 1 § fjärde stycket OSL). Allmänna handlingar får gallras, men vid gallringen ska det alltid beaktas att arkiven utgör en del av kulturarvet och att det material som återstår efter gallring ska kunna tillgodose bl.a. rätten att ta del av allmänna handlingar samt behovet av information för rättskipningen och förvaltningen, se 10 § arkivlagen (1990:782).

Information för politiker i Regeringskansliet

I handboken Information för politiker i Regeringskansliet (2022) – avsnitt 5 Offentlighet och sekretess (s. 38 f.) – behandlas offentlighetsprincipen och dess innebörd. I underavsnitt 5.5 Hantering av allmänna handlingar anges under rubriken Sociala medier, e-post och e-postloggar bl.a. att myndigheters inlägg på sociala medier är allmänna handlingar (s. 43). Det innebär att Regeringskansliet är skyldigt att hålla informationen ordnad på ett sådant sätt att offentlighetsprincipen kan upprätthållas och handlingar skyndsamt kan lämnas ut på begäran. Det anges även att enskilda inlägg och kommentarer som bedöms ha mer än tillfällig eller ringa betydelse ska diarieföras och arkiveras enligt gängse rutiner för allmänna handlingar. I underavsnitt 5.6 Arkivering anges att allmänna handlingar som huvudregel ska bevaras och arkiveras samt att de endast får gallras med stöd av föreskrifter. Det hänvisas till Regeringskansliets intranät – Klaranätet – när

2024/25:KU10 7 S TATSRÅDS ANVÄNDANDE AV SOCIALA MEDIER

det gäller de föreskrifter om arkivbildning, arkivvård, utlåning av allmänna handlingar och gallring som Regeringskansliet har beslutat om. I underavsnitt 12.4 Webbplatser och sociala medier anges bl.a. följande (s. 75 f.):

Regeringskansliets konton i sociala medier Regeringens och Regeringskansliets konton i sociala medier kompletterar kommunikationen på regeringen.se för att öka genomslaget för regeringens politik. Regeringskansliet ansvarar för de konton i sociala medier som Regeringskansliet har öppnat. Av kontot ska det tydligt framgå att det är Regeringskansliet, ett departement eller ett statsråd som är avsändare för kontot. Ansvaret för kontot ska vara fastlagt i ett särskilt myndighetsbeslut eller i en arbetsordning. Mer information finns i Regeringskansliets vägledning för sociala medier. På ett konto som Regeringskansliet ansvarar för publiceras enbart inlägg som gäller regeringens politik, statsrådsuppdraget eller Regeringskansliets verksamhet. Kontot ska inte innehålla partipolitik.

Andra konton som statsråden använder Många statsråd använder också andra konton i sociala medier; konton som Regeringskansliet inte ansvarar för. Dessa konton kan statsrådet ha i egenskap av till exempel privatperson eller partimedlem. Regeringskansliets medarbetare, såväl politiskt anställda som opolitiska tjänstemän, får inte under arbetstid bistå statsrådet i att publicera inlägg i andra konton än Regeringskansliets. Det är statsrådet som ansvarar för att meddelanden som rör regeringen eller Regeringskansliets verksamhet, och som kommer in till ett konto som inte är Regeringskansliets, tas om hand och hanteras i enlighet med den ordning som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen. För frågor om hanteringen av sociala medier bör kontakt tas med expeditionschefen på departementet.

Riktlinjer för användning av sociala medier hos myndigheter

E-delegationens riktlinjer för myndigheters användning av sociala medier

I mars 2009 beslutade regeringen att tillkalla en delegation med uppdrag att samordna myndigheternas it-baserade utvecklingsprojekt och skapa goda möjligheter för myndighetsövergripande samordning (dir. 2009:19). Delegationen, som antog namnet E-delegationen, fick i mars 2010 ett tilläggsdirektiv (dir. 2010:32) med uppdrag om vidareutnyttjande av offentlig information och riktlinjer för myndigheters användning av sociala medier. E-delegationen tog fram skriften Myndigheters användning av sociala medier – Riktlinjer för myndigheters användning av sociala medier, version 1.0, 2010-12-30. Där anges bl.a. att enskilda ska kunna lita på att det är myndigheten som ansvarar för ett socialt medium eller uttalar sig. Därför bör myndigheten ta fram interna regler för att skilja på när myndigheten uttalar sig och när

7 S TATSRÅDS ANVÄNDANDE AV SOCIALA MEDIER 2024/25:KU10

anställda gör det privat så att detta alltid är klart för den enskilde som kommunicerar med myndigheten. Vidare anges att reglerna bör klargöra vem som får uttala sig för myndighetens räkning och vilka ramarna är. Reglerna bör också innehålla rutiner för hur allmänna handlingar ska hanteras, hur mediet ska hållas under uppsikt, hur ärenden som kommer in eller information som hör till ett redan pågående ärende ska hanteras, osv. Enligt riktlinjerna kan det även vara lämpligt att införliva sådana regler i policyer och andra regler som myndigheten redan har. Det anges också att anställda inte bör uttala sig för myndighetens räkning via sina privata konton eftersom det kan försvåra myndighetens skyldigheter att t.ex. hantera allmänna handlingar och iaktta spårbarhetskrav. Det konstateras att detta kan vara svårt att uppfylla på grund av begränsningar i vissa medier. Det anförs att det är angeläget att det tydligt framgår att det är myndigheten som agerar. Det gäller både för att enskilda ska veta att det är en myndighet de vänder sig till och att uttalanden som görs kommer från en myndighet. Myndighetens logotyp bör framgå där det är möjligt. Vidare bör myndigheten bevaka att dess logotyp inte förekommer i privata initiativ. Enligt riktlinjerna kan det leda till oklarheter för användarna om vem som är den verkliga avsändaren. (Se avsnitt 6.2.1.) I riktlinjerna ges även rekommendationer om hantering av allmänna handlingar, gallring och arkivering.

Beslut av JO om användningen av sociala medier hos myndigheter

Riksdagens ombudsmän (JO) har i flera beslut behandlat frågor som rör användning av sociala medier hos myndigheter. När en myndighet använder ett socialt medium bör den enligt JO noga överväga sin kommunikation och vilka risker den aktiviteten kan medföra när det gäller myndighetens ansvar för att informationen uppfyller regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet (dnr 4381-2023). Det är enligt JO viktigt att det finns en ordning för myndighetens deltagande på sociala medier som ger den goda förutsättningar att kontrollera hur inlägg kan komma att uppfattas och som minimerar risken för obetänksamma eller förhastade inlägg. JO har också uttalat bl.a. att myndigheter som avser att kommunicera genom sociala medier bör ha riktlinjer för när sådan kommunikation är lämplig och hur den i sådana fall bör ske (dnr 4436-2014). Enligt JO måste det självklart tydligt framgå att det är myndigheten som är avsändare eller adressat och det bör inte komma i fråga att anställda vid myndigheten använder exempelvis privata Facebookkonton för kommunikation som sker i tjänsten. En annan självklar utgångspunkt är enligt JO att myndigheters närvaro i sociala medier ska ske i enlighet med de författningar som finns (dnr 4626- 2014, 6153-2012 m.fl.). Det får t.ex. inte förekomma att sekretessbelagda uppgifter lämnas ut. Om enskildas integritet äventyras genom en myndighets deltagande i sociala medier äventyras också förtroendet för myndigheten liksom tilltron till myndighetens saklighet och opartiskhet.

2024/25:KU10 7 S TATSRÅDS ANVÄNDANDE AV SOCIALA MEDIER

Tidigare granskning

Statsråds uttalanden på sociala medier

Utskottet har vid ett flertal tillfällen granskat uttalanden av statsråd i olika sammanhang. Utskottet har då framhållit bl.a. att dess granskning ska avse statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Vidare har utskottet anfört att ett statsråd i likhet med var och en har rätt att göra uttalanden i olika sammanhang men att statsråd med hänsyn till sin speciella ställning kan behöva ta särskilda hänsyn. Ett antal granskningar har gällt frågan om huruvida innehållet i uttalanden av statsråd har varit korrekt. Utskottet har uttalat att en självklar utgångspunkt är att statsråds uttalanden ska vara korrekta. Detta utesluter enligt utskottet inte att statsråd i debatter och andra politiska sammanhang uttrycker sig tillspetsat och polemiskt. Våren 2018 granskade utskottet justitie- och migrationsministerns uttalande om arbetslösheten bland utrikes födda (bet. 2017/18:KU20 s. 300 f.). Det aktuella uttalandet gjordes i ett Twittermeddelande. Utskottet konstaterade att statsrådet i sitt uttalande redovisade statistik som inte mer än i möjligen begränsad utsträckning inkluderade den grupp uttalandet avsåg, och uttalandet gav därmed en missvisande bild. Utskottet uttalade att justitie- och migrationsministern ansvarar för sina uttalanden och därmed även för att de uppgifter som han lämnar är korrekta. Att det aktuella uttalandet gjordes på ministerns personliga Twitterkonto saknade i sammanhanget betydelse.

Användande av en social medieplattform

Våren 2024 granskade utskottet utrikesministerns användande av en social medieplattform (bet. 2023/24:KU20 s. 169 f.). Utskottet noterade bl.a. att den digitala utvecklingen och det rådande medielandskapet har kommit att medföra att statsrådens kommunikation numera i större utsträckning än vad som tidigare varit fallet sker genom sociala medier. Utskottet anförde att denna utveckling kan innebära utmaningar vid tillämpningen av regelverket för handlingsoffentlighet, inte minst när informationsflödet på sociala medier är snabbt och omfattande. Utskottet framhöll att regleringen avseende allmänna handlingar tillämpas i fråga om innehåll även på statsrådens privata konton i sociala medier. Detta betyder bl.a. att innehåll som gäller ett ärende eller någon annan fråga som ska handläggas av regeringen eller Regeringskansliet ska tas om hand och hanteras som allmänna handlingar. När det gällde utformningen av utrikesministerns privata konto på plattformen X konstaterade utskottet att det inte tydligt framgick av kontot att det är statsrådet i egenskap av privatperson eller partiföreträdare som är avsändare och ansvarig. Det fanns enligt utskottet en uppenbar risk att kontot uppfattas som utrikesministerns officiella konto och inte utrikesministerns privata. Utskottet noterade de rekommendationer som tagits fram av Regeringskansliet för statsråds hantering av konton i sociala medier och förordade att dessa följs.

7 S TATSRÅDS ANVÄNDANDE AV SOCIALA MEDIER 2024/25:KU10

Promemorior från Regeringskansliet

Utskottet har genom skrivelser som sänts till Regeringskansliet begärt svar på ett antal frågor. Som svar överlämnades den 3 oktober och den 7 november 2024 promemorior som har upprättats inom Statsrådsberedningen (bilaga 7.1– 2). Av svaren framgår bl.a. följande.

Utformningen av statsrådens egna konton i sociala medier

Utöver de konton i sociala medier som Regeringskansliet ansvarar för (RKkonton) listas på regeringens webbplats andra konton som statsråden använder. Dessa konton använder statsråden i egenskap av privatpersoner och partimedlemmar. Kontona används också för att kommunicera i frågor som i olika grad anknyter till regeringens politik och rollen som statsråd. Det varierar mellan olika statsråd och konton i vilken utsträckning detta sker. Vissa statsråd använder kontona i liten utsträckning och andra i princip uteslutande för sådan kommunikation. Inget statsråd har statsrådstiteln i kontonamnet eller användarnamnet. Hur kontona i övrigt är uppmärkta skiljer sig åt mellan statsråden. Ofta förekommer deras partitillhörighet och statsrådstitel i beskrivningen av kontot. Dessa beskrivningar kan också innehålla information om hemort, tidigare yrkesliv, familj och intressen. I många fall hänvisas till Regeringskansliet i frågor som rör statsrådsuppdraget. Att statsråden själva ansvarar för kontot anges beträffande ett antal konton. Typiskt sett framgår det av innehållet i ett inlägg eller en kommentar om det är kopplat till rollen som statsråd.

Regeringskansliets stöd till statsrådens egna konton i sociala medier

Som ett led i uppgiften att biträda regeringen och statsråden i deras verksamhet producerar Regeringskansliet material som kan publiceras på de konton som listas på regeringens webbplats under rubriken Andra konton som statsråden använder. Syftet är att, i enlighet med myndighetens kommunikationspolicy, bidra till att regeringens politik får genomslag. Inom Regeringskansliet har det tagits fram en promemoria om produktion av material om regeringens politik i andra kanaler än RK-kanaler. Promemorian svarar mot den utveckling av sociala medier som har skett över tid, där behovet av att kunna föra ut regeringens politik i andra kanaler har ökat. Utgångspunkten för statsrådens hantering av sociala medier är det som anges om sociala medier i handboken Information för politiker i Regeringskansliet respektive i vägledningen Sociala medier i Regeringskansliet. Det sker en ständig utveckling när det gäller användningen av sociala medier och det har bl.a. lett till att det i juni 2023 togs fram en promemoria angående produktion av material om regeringens politik i andra kanaler än RK-kanaler. Ett arbete har därefter påbörjats med att se över Regeringskansliets vägledning, rutiner och rekommendationer när det gäller sociala medier.

2024/25:KU10 7 S TATSRÅDS ANVÄNDANDE AV SOCIALA MEDIER

Hantering av allmänna handlingar på statsrådens konton i sociala medier

Innehållet på statsrådens konton i sociala medier är som utgångspunkt tillgängligt på respektive konto för den som vill tillägna sig det. Innehållet tas vanligtvis om hand på så sätt att det lagras på kontona. I den mån det förekommer innehåll på kontona som behöver registreras ska det lämnas över till Regeringskansliet för vidare hantering. Innehåll som har lämnats över till Regeringskansliet arkiveras enligt gällande föreskrifter. Bedömningen som har gjorts av Regeringskansliet är att den tillämpning som redovisas i svaret i huvudsak är förenlig med aktuella föreskrifter. Det finns dock anledning att närmare analysera detta inom ramen för det översynsarbete som för närvarande bedrivs inom Regeringskansliet. Det finns emellertid redan nu anledning att framhålla att användningen av sociala medier medför utmaningar. En sådan är den omständigheten att Regeringskansliet inte i teknisk mening förfogar över de konton som är statsrådens egna. En annan är den tekniska uppbyggnaden av sociala medierplattformarna, som också påverkar vad som är tillgängligt. I det material som Regeringskansliet arkiverar ingår inlägg, kommentarer och direktmeddelanden som myndigheten publicerat och direktmeddelanden som tagits emot från andra användare. Denna hantering har bedömts vara förenlig med tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmänna handlingar. I den mån annat innehåll kopplat till kontona bedöms utgöra allmänna handlingar som behöver registreras ska innehållet tas om hand av Regeringskansliet. Utskottet begärde också en förteckning över diarieförda eller arkiverade handlingar under 2023/24 som härrör från de konton som listas på regeringens webbplats under rubriken Andra konton som statsråden använder. Som svar på utskottets begäran redovisades tolv dokument. Vidare anfördes att det typiskt sett inte antecknas i diariet i vilken form handlingar kommer in till Regeringskansliet. Det gäller även handlingar som härrör från ett konto i sociala medier. Generellt sett har det därför inte varit möjligt att söka fram sådana handlingar ur diariet. Vissa departement har trots detta kunnat identifiera vissa diarieförda eller arkiverade handlingar som härrör från de aktuella kontona.

Hantering av konton i sociala medier när ett statsråd avslutar sitt uppdrag som statsråd

Regeringskansliet ansvarar för statsråds RK-konton. När det gäller sådana officiella konton finns det en etablerad ordning för att hantera kontoinnehåll när ett statsråd avslutar sitt uppdrag som statsråd. Myndigheten använder den funktion som finns på plattformarna för att ladda ned ett arkiv med allt kontoinnehåll. Det kan noteras att det som ingår i ett sådant arkiv är det material som Regeringskansliet har publicerat på kontot. Däremot ingår inte andra användares kommentarer på det materialet eftersom dessa inte är en del

7 S TATSRÅDS ANVÄNDANDE AV SOCIALA MEDIER 2024/25:KU10

av myndighetens konto. Det nedladdade materialet arkiveras. Innehållet på kontot tas därefter som utgångspunkt bort och kontot återanvänds. När det gäller andra konton som statsråden använder kan innehåll ha lämnats över till Regeringskansliet under tiden som de varit statsråd. Det finns inte några särskilda rutiner eller rekommendationer för hur innehåll som finns lagrat på kontona ska hanteras i samband med att ett statsråd avslutar sitt uppdrag som statsråd. Någon etablerad ordning för detta finns inte heller i Regeringskansliet. Det pågår ett arbete inom myndigheten med att ta fram tydligare rutiner och rekommendationer avseende frågor av detta slag.

Utskottets ställningstagande

Sociala medier har blivit en alltmer betydelsefull kanal för bl.a. politisk information och det politiska samtalet såväl nationellt som internationellt. I Sverige är sociala medier en del av regeringens och Regeringskansliets kommunikationskanaler och kompletterar regeringens officiella webbplats, regeringen.se. Statsrådens kommunikation sker i dag genom sociala medier i större utsträckning än vad som tidigare varit fallet. Det förekommer att statsråden använder olika konton i sociala medier för sin kommunikation: statsrådskonton som Regeringskansliet ansvarar för, och statsrådens egna konton som de har i egenskap av t.ex. privatperson eller företrädare för ett politiskt parti. Utskottet har tidigare uttalat att statsråden, i likhet med var och en, har rätt att göra uttalanden i olika sammanhang. Statsråden kan dock, med hänsyn till sin speciella ställning, behöva ta särskilda hänsyn när de gör sina uttalanden. Givetvis gäller detta oberoende av vilka kanaler som används för kommunikationen och även när den sker på sociala medier. Statsrådens användande av egna konton i sociala medier i sin roll som statsråd kan innebära särskilda utmaningar och ge upphov till gränsdragningssvårigheter. Av granskningen framgår bl.a. att statsrådens egna konton i varierande utsträckning används för att kommunicera också i frågor som i olika grad anknyter till regeringens politik och rollen som statsråd. Vidare framgår att det förekommer att Regeringskansliet producerar material om regeringens politik som publiceras på statsrådens egna konton. Användandet av statsrådens egna konton i sociala medier för kommunikation i frågor som avser regeringens politik riskerar att försvåra bedömningen av i vilken utsträckning användandet av kontot utgör ett led i tjänsteutövningen. Såvitt framgår av granskningen ger inte heller utformningen av dessa konton någon tydlig vägledning vid en sådan bedömning. Utskottet noterar att statsrådens egna konton på sociala medier inte i alla delar är utformade i enlighet med Regeringskansliets vägledning om sociala medier. Vidare framstår det som att det arbetssätt som tillämpas inom Regeringskansliet i viss mån är svårförenligt med det som anges i nu gällande styrdokument om användandet av sociala medier. Statsrådens användande av sina egna konton i sociala medier kan därmed i vissa fall innebära en utmaning när det gäller att bedöma i vilken

2024/25:KU10 7 S TATSRÅDS ANVÄNDANDE AV SOCIALA MEDIER

egenskap statsråden agerar: som företrädare för regeringen, som företrädare för ett politiskt parti eller som privatperson. Detta kan leda till otydlighet i kommunikationen och att statsrådens egna konton i sociala medier riskerar att uppfattas som deras officiella konton, vilket bl.a. skulle kunna inverka på förutsättningarna för ett potentiellt ansvarsutkrävande. Med hänsyn till den numera utbredda användningen av sociala medier som informationskanal bör det enligt utskottets mening, trots ovannämnda betänkligheter, finnas ett utrymme för statsråden att kommunicera i frågor som rör regeringens politik även på sina egna konton i sociala medier. Sådan kommunikation kan exempelvis vara ett naturligt inslag i det politiska samtalet, som statsråd förväntas delta i. Utskottet anser inte att det vore ändamålsenligt att göra långtgående uttalanden om hur statsrådens egna konton i sociala medier bör vara utformade eller hur statsrådens kommunikation på de egna kontona bör ske. Utskottet framhåller dock vikten av att statsråden i så stor utsträckning som möjligt tydliggör när användandet av egna konton i sociala medier utgör ett led i tjänsteutövningen. Vidare anser utskottet att det bör säkerställas att officiell information från regeringen regelmässigt kommuniceras i regeringens egna kommunikationskanaler och att statsrådens egna konton i sociala medier endast används som komplement till regeringens officiella kanaler. I sammanhanget finner utskottet också anledning att påminna om att rätten att ta del av allmänna handlingar är av grundläggande betydelse för opinionsbildning, debatt samt insyn i och granskning av myndigheternas verksamhet. Regelverket för handlingsoffentlighet och hantering av allmänna handlingar tillämpas i fråga om innehåll även på statsrådens egna konton i sociala medier. Detta betyder bl.a. att innehåll på sociala medier som gäller ett ärende eller någon annan fråga som ska handläggas av regeringen eller Regeringskansliet ska tas om hand och hanteras som allmänna handlingar. Utskottet noterar att det för närvarande pågår ett arbete inom Regeringskansliet med att se över styrdokument som avser användandet av sociala medier. Utskottet betonar vikten av att det görs väl avvägda analyser och noggranna överväganden i detta översynsarbete, och förutsätter att man därvid beaktar det som utskottet ovan anfört.

2024/25:KU10

8 Konsulärt stöd till frihetsberövade utomlands

Ärendet

Konstitutionsutskottet har under hösten granskat konsulärt stöd till frihetsberövade utomlands. Syftet med granskningen är att på en övergripande nivå få en bild av regeringens, Utrikesdepartementets (UD) och utlandsmyndigheternas arbete med denna typ av ärenden, ärendenas omfattning och antal samt om det har skett några förändringar över tid. Till grund för granskningen har legat bl.a. två promemorior med bilagor som upprättats inom UD, bilaga 8.1–2 .

Utredning i ärendet

Gällande ordning m.m.

Wienkonventionen om konsulära förbindelser

Den svenska konsulära biståndsverksamheten omfattar statens arbete med att bistå svenska medborgare – i huvudsak de som är bosatta i Sverige – när de hamnar i svårigheter utomlands. Denna verksamhet har sin grund i folkrätten som tillerkänner staterna en rätt att ge skydd åt sina medborgare i utlandet på olika sätt. Hit hör rätten för en stat att på diplomatisk väg ingripa för att skydda sina medborgares intressen i vistelselandet. Denna rätt kommer till uttryck i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser (SÖ 1967:1) och Wienkonventionen om konsulära förbindelser (SÖ 1974:10). Wienkonventionen om konsulära förbindelser innehåller vissa allmänna regler om konsulär verksamhet. De konsulära uppgifterna innefattar enligt konventionen bl.a. att ge medborgare i den sändande staten hjälp och bistånd (artikel 5). Uppräkningen i konventionen är inte uttömmande och till de tillåtna konsulära uppgifterna räknas också alla andra uppgifter som inte är förbjudna i den mottagande staten eller som denna stat motsätter sig. I artikel 36 i konventionen fastslås en rätt för den sändande staten att besöka och kommunicera med anhållna, häktade eller på annat sätt frihetsberövade landsmän samt att bistå med att ordna eventuellt försvar, såvida en frihetsberövad inte uttryckligen motsätter sig sådant stöd. Vidare är myndigheterna i den mottagande staten skyldiga att utan dröjsmål underrätta den sändande statens ambassad eller konsulat om ett frihetsberövande om den frihetsberövade begär det och att upplysa en frihetsberövad person om denna möjlighet. Den sändande statens rätt att lämna bistånd kompletteras i samma artikel med en uttrycklig rätt för en frihetsberövad person att kommunicera med konsulär personal, t.ex. för att begära bistånd. Enligt 1 kap. 1 § förordningen (2014:115) med instruktion för utrikesrepresentationen verkar utrikesrepresentationen inom de ramar som anges av

2024/25:KU10 8 K ONSULÄRT STÖD TILL FRIHETSBERÖVADE UTOMLANDS

Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser, Wienkonventionen om konsulära förbindelser och andra internationella konventioner. Dessa konventioner utgör således den yttersta ramen för den svenska konsulära biståndsverksamheten.

Utrikesrepresentationen

I förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet finns bestämmelser om kansliets uppgifter och om Regeringskansliets och utrikesförvaltningens organisation. Närmare föreskrifter om utrikesrepresentationen finns i förordningen med instruktion för utrikesrepresentationen. Av dessa förordningar framgår att utrikesförvaltningen består av UD och utrikesrepresentationen. Utrikesrepresentationen utgörs av bl.a. utlandsmyndigheterna och honorärkonsulaten. Med utlandsmyndigheter avses beskickningar (ambassader), delegationer vid internationella organisationer och karriärkonsulat. Ett karriärkonsulat är ett konsulat som leds av en utsänd tjänsteman. Utrikesrepresentationen lyder under Regeringskansliet och utlandsmyndigheterna är i administrativt hänseende direkt underställda Regeringskansliet. Utlandsmyndigheterna lyder alltså inte direkt under vare sig 1 regeringen eller riksdagen. I en bilaga till förordningen med instruktion för Regeringskansliet anges att utlandsmyndigheterna sorterar under UD. Regeringskansliet beslutar i frågor som rör personalen i utrikesrepresentationen och i andra frågor som rör utrikesrepresentationens administration, om något annat inte är särskilt föreskrivet. Vidare får Regeringskansliet överlämna åt en utlandsmyndighet att avgöra ärenden eller grupper av ärenden som enligt föreskrifter i en annan förordning ska prövas av Regeringskansliet. Utlandsmyndigheterna är alltså i administrativt hänseende direkt underställda Regeringskansliet. I vissa situationer ses utlandsmyndigheterna dock som självständiga förvaltningsmyndigheter, bl.a. när de fattar egna beslut i 2 förvaltningsärenden (t.ex. konsulära ärenden).

1 Jämför regleringen i regeringsformen om att statliga förvaltningsmyndigheter lyder under regeringen, om de inte lyder under riksdagen (12 kap. 1 §) och att ingen myndighet (t.ex. regeringen) får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en kommun eller som rör tillämpningen av lag (12 kap. 2 §). 2 Utlandsmyndigheternas organisation och förvaltningsrättsliga status och frågan om i vilken utsträckning de utgör självständiga myndigheter har analyserats av flera utredningar, senast av Utrikesförvaltningsutredningen. I utredningens delbetänkande (SOU 2010:32) anges att det inte finns något entydigt svar på frågan om utlandsmyndigheternas förvaltningsrättsliga status. Statusen för utlandsmyndigheterna har enligt utredningen inte gått att passa in i svensk förvaltningsrätt och dess förankring i myndighetsbegreppet (s. 54). I delbetänkandet anförs vidare att en utlandsmyndighets myndighetsstatus är tydlig vid myndighetsutövning mot enskild, t.ex. när utlandsmyndigheten fattar beslut i konsulära ärenden. När det gäller den del av verksamheten som består av beredning av regeringsärenden och biträde i övrigt åt regeringen och statsråden i deras verksamhet fungerar utlandsorganisationen i stället som en del av Regeringskansliet/UD. Utredningen konstaterar också att den övergripande styrningen av utlandsmyndigheternas verksamhet inte heller sköts som för reguljära myndigheter genom instruktion och regleringsbrev utan inom ramen för Regeringskansliets och UD:s verksamhetsplanering. Finansiering sker via UD:s andel av Regeringskansliets förvaltningsanslag.

8 K ONSULÄRT STÖD TILL FRIHETSBERÖVADE UTOMLANDS 2024/25:KU10

De svenska bestämmelserna om konsulärt bistånd

Inledning En svensk som befinner sig i en utsatt situation i utlandet har rätt att begära konsulärt bistånd från Sverige. Utgångspunkten i svensk rätt är dock att den enskilde alltid har ett eget ansvar för att hantera situationer som kan uppstå under en vistelse utomlands (prop. 2017/18:48 s. 9). Staten kan emellertid inom ramen för det konsulära uppdraget i nödsituationer ge råd och ekonomiskt bistånd i form av t.ex. lån. Det är främst fråga om att ge hjälp till självhjälp. Det är alltså den enskilde som i första hand själv ska försöka hantera situationen t.ex. med stöd av anhöriga, genom banklån eller genom sin försäkring. Statens ansvar är subsidiärt. Konsulärt bistånd till svenskar i utlandet regleras i tre författningar: lagen (2003:491) om konsulärt ekonomiskt bistånd, förordningen med instruktion för utrikesrepresentationen och Regeringskansliets föreskrifter om konsulärt ekonomiskt bistånd m.m. (UF 2003:10). Lagen om konsulärt ekonomiskt bistånd innehåller grundläggande bestämmelser om ekonomiskt bistånd till enskilda utomlands (konsulärt ekonomiskt bistånd). Sådant bistånd lämnas av svenska beskickningar och karriärkonsulat (1 §). I lagen finns bestämmelser om förutsättningarna för när konsulärt ekonomiskt bistånd kan ges och till vem. I 3–5 §§ regleras vem som kan få bistånd. Biståndsberättigade är bl.a. svenska medborgare som är bosatta i Sverige samt flyktingar och statslösa som är bosatta i Sverige. Om det finns särskilda skäl för det kan konsulärt ekonomiskt bistånd även lämnas till svenska medborgare som inte är bosatta i Sverige och till andra utlänningar än flyktingar och statslösa som är bosatta i Sverige. EU- och EES-medborgare samt schweiziska medborgare jämställs i princip med svenska medborgare. Huvudregeln för att bistånd ska kunna ges är alltså att den nödlidande är bosatt i Sverige. Frågan om någon är bosatt i Sverige ska avgöras enligt bestämmelserna om bosättning i Sverige i 5 kap. socialförsäkringsbalken (2 §). När det gäller rätten till bistånd finns inledningsvis en bestämmelse om bistånd till nödställda m.fl. (6 §). Av bestämmelsen följer att den som råkat i nöd eller annan svårighet i utlandet och därför behöver ekonomisk hjälp har rätt till konsulärt ekonomiskt bistånd om behovet inte kan tillgodoses på annat sätt och det är skäligt att bistånd lämnas. Vidare finns bestämmelser om bistånd till frihetsberövade och brottsoffer samt bistånd för avliden. Bistånd till frihetsberövade behandlas närmare i följande avsnitt. I lagen finns även bestämmelser om återbetalnings- och ersättningsskyldighet. Dessutom innehåller lagen ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om rätten till konsulärt ekonomiskt bistånd (17 §).

2024/25:KU10 8 K ONSULÄRT STÖD TILL FRIHETSBERÖVADE UTOMLANDS

Bistånd till frihetsberövade utomlands I förordningen med instruktion för utrikesrepresentationen finns en allmän bestämmelse om att beskickningar och konsulat ska lämna konsulärt bistånd enligt närmare föreskrifter i lag eller annan författning (3 kap. 14 §). Där hänvisas till lagen om konsulärt ekonomiskt bistånd. Vidare anges att beskickningar och konsulat även i övrigt i skälig omfattning ska lämna enskilda och svenska juridiska personer hjälp och bistånd vid behov. Det sistnämnda innebär en skyldighet som omfattar allt det som kan betecknas som konsulärt bistånd, dvs. både det ekonomiska biståndet och faktiskt handlande till förmån för de biståndsberättigade (prop. 2002/03:69 s. 14). Som exempel på faktiskt handlande nämns övervakning av rättegångar, besök hos intagna i fängelser, kontakter med advokater och anhöriga samt hjälp vid sjukdom. Av 7 § lagen om konsulärt ekonomiskt bistånd följer att konsulärt ekonomiskt bistånd kan ges till den som har frihetsberövats eller sannolikt kan komma att frihetsberövas genom beslut av en domstol eller annan myndighet. Biståndet får avse kostnad för utredning, bevisning, juridiskt biträde och tolk under förundersökning, rättegång eller annat sådant förfarande. Konsulärt ekonomiskt bistånd ges dock endast om den frihetsberövade av särskild anledning har behov av sådant bistånd. Enligt förarbetsuttalanden bör det i det sammanhanget beaktas bl.a. om man kan förvänta sig en mycket allvarlig påföljd för brottet, om den misstänkte är minderårig eller psykiskt sjuk, om den misstänkte nekas rätt till offentlig försvarare eller om det rättsskydd som han eller hon erbjuds inte framstår som godtagbart (prop. 2002/03:69 s. 53). Kravet på att det ska finnas särskild anledning för att ge bistånd till frihetsberövade upprätthålls strikt, och utgångspunkten är att det rättsskydd som kan tillhandahållas i det berörda landet i första hand ska användas (prop. 2017/18:48 s. 11). Det rättsskydd som kan komma i fråga i Sverige är inte automatiskt tillämpligt vid händelser under en utlandsvistelse. Det konsulära ekonomiska biståndet omfattar det ordinarie rättegångsförfarandet inklusive eventuella överklaganden, men inte en extraordinär process som t.ex. resning (prop. 2017/18:48 s. 11). Ekonomiskt bistånd kan också ges för kostförstärkning m.m. vid frihetsberövande. Det krävs dock att det finns ett behov och att behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Ekonomiskt bistånd för kostförstärkning m.m. får ordnas av en utlandsmyndighet med hänsyn till vad som är praktiskt möjligt. Sådant ekonomiskt bistånd följer den generella bestämmelsen i 6 § lagen om konsulärt ekonomiskt bistånd. I biståndsuppgiften ligger också att vid behov besöka en frihetsberövad (prop. 2017/18:48 s. 11). Hur ofta det kan ske avgörs från fall till fall beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. I många fall kan besök inte ordnas mer än vid några enstaka tillfällen per år. Det händer även i vissa ärenden att personal från utlandsmyndigheter bevakar rättegångar.

8 K ONSULÄRT STÖD TILL FRIHETSBERÖVADE UTOMLANDS 2024/25:KU10

Handläggning av ärenden om konsulärt ekonomiskt bistånd Regeringskansliet har, med stöd av 4 kap. 4 § förordningen med instruktion för utrikesrepresentationen, meddelat närmare föreskrifter om konsulärt ekonomiskt bistånd m.m. Dessa föreskrifter gäller för beskickningar och karriärkonsulat, och innehåller närmare bestämmelser om rätten till konsulärt ekonomiskt bistånd och om handläggningen av ärenden om sådant bistånd samt vissa bestämmelser om konsulärt bistånd i övrigt (1 §). Av föreskrifterna följer att en beskickning eller ett konsulat ska inhämta yttrande från Regeringskansliet innan beslut meddelas i fråga om konsulärt ekonomiskt bistånd (5 §). Vidare innehåller föreskrifterna särskilda bestämmelser om bl.a. frihetsberövade (8–11 §§). Av dessa följer att en beskickning eller ett konsulat ska underrätta Regeringskansliet så snart myndigheten får kännedom om att en svensk medborgare eller en flykting eller statslös bosatt i Sverige har frihetsberövats inom myndighetens verksamhetsområde. Om den frihetsberövade är omyndig ska underrättelsen om möjligt även innehålla uppgift om vårdnadshavarens eller någon annan anhörigs namn och adress. Vidare ska beskickningen eller konsulatet bistå den frihetsberövade på det sätt som är påkallat med hänsyn till omständigheterna. Beskickningen eller konsulatet ska också bevaka att den frihetsberövades sak tas upp till prövning inför domstol eller annan behörig myndighet inom rimlig tid. Om en frihetsberövad inte önskar något bistånd av beskickningen eller konsulatet bör detta dokumenteras på lämpligt sätt.

Antalet ärenden om konsulärt stöd till frihetsberövade utomlands

Av regeringens webbplats framgår att utrikesförvaltningen hanterar drygt 200 ärenden om frihetsberövade svenskar utomlands och att antalet varierar något vid varje givet tillfälle. Enligt Regeringskansliets årsbok 2023 har antalet komplicerade ärenden där svenskar fängslats utomlands ökat (s. 35).

Granskningskommissionen avseende två konsulära ärenden

Den svensk-eritreanska journalisten Dawit Isaak frihetsberövades i september 2001 i Eritrea. Det har varken framförts några officiella anklagelser mot honom eller hållits någon rättegång. I oktober 2015 kidnappades den svenska förläggaren och författaren Gui Minhai i Thailand och fördes till Kina. I Kina avtjänade han inledningsvis ett tvåårigt fängelsestraff för ett trafikbrott. Efter att ha släppts från fängelset blev Gui Minhai åter frihetsberövad 2018. Han anklagades och dömdes sedermera till fängelse i tio år för brott mot statens säkerhet. 1 I juni 2021 beslutade regeringen, efter ett tillkännagivande från riksdagen, att tillsätta en kommission med uppdrag att granska och utvärdera regeringens, UD:s och utlandsmyndigheternas arbete med att uppnå frigivning av Dawit

1 Bet. 2020/21:UU7, rskr. 2020/21:160.

2024/25:KU10 8 K ONSULÄRT STÖD TILL FRIHETSBERÖVADE UTOMLANDS

Isaak och Gui Minhai (dir. 2021:40 och dir. 2022:5). Kommissionen skulle vidare bedöma om det finns behov av förändringar i regeringens och utrikesförvaltningens arbete och vid behov föreslå nödvändiga åtgärder. Kommittén, som antog namnet Granskningskommissionen avseende två konsulära ärenden, överlämnade i oktober 2022 sitt betänkande (SOU:2022:55) till det ansvariga statsrådet. I betänkandet framhålls att det i både Dawit Isaaks och Gui Minhais fall rör sig om frihetsberövanden av politiska skäl i länder som saknar rättssystem som är oberoende från den politiska makten. Kina och Eritrea kan inte heller betraktas som rättsstater eller demokratier och det råder stora brister i respekten för mänskliga rättigheter. Dessa förhållanden har enligt kommissionen medfört särskilda svårigheter i arbetet med att försöka få till stånd frigivning av Dawit Isaak och Gui Minhai. Vidare framhåller kommissionen att konsulära ärenden i grunden är av rättslig natur men att sådana ärenden kan ha mer eller mindre politiska inslag beroende på såväl omständigheterna i det enskilda fallet som förhållandena i vistelselandet. Valet av insatser måste därför enligt kommissionen anpassas efter det enskilda ärendets karaktär. Ärendets karaktär har också betydelse för var i utrikesförvaltningens organisation fallet bör hanteras, vilket i sin tur ställer krav på förvaltningens organisation och på samarbetet inom den. När det gäller frihetsberövanden av politisk natur finns det enligt kommissionen åtgärder som är av särskild vikt. Det handlar framför allt om ett tidigt agerande, dokumentation och uppföljning av handlingsplaner, analys av internationell rätt och den nationella rätten i vistelselandet samt vägval när det gäller internationellt samarbete och vilka åtgärder som bör vidtas i offentlighetens ljus respektive i det tysta. Enligt såväl företrädare för regeringen, UD och utlandsmyndigheterna som experter, representanter för organisationer och andra som kommissionen har intervjuat är den första tiden och det inledande arbetet av största vikt vid ett frihetsberövande av politiskt känslig natur. Skälet är att det inte sällan tenderar att gå prestige i ett sådant fall ju längre tiden går samt att även andra typer av låsningar hinner uppstå och få fäste. Kommissionen konstaterar när det gäller regeringens, UD:s och utlandsmyndigheternas arbete med att försöka uppnå frigivning av Dawit Isaak och Gui Minhai att det har präglats av hög intensitet och stort engagemang. Det finns emellertid i båda fallen vissa brister i hanteringen. Det gäller bl.a. arbetet i de inledande skedena av respektive frihetsberövande, utredningen om grundläggande fakta om Dawit Isaak och Gui Minhai och om omständigheterna kring deras frihetsberövanden, inresa och vistelse i Eritrea respektive Kina samt analys av relevanta rättsliga frågor. Mot bakgrund av redovisade brister lämnar kommissionen förslag till åtgärder som bl.a. tar sikte på arbetet i det inledande skedet av ett frihetsberövande, dokumentation och kunskapsöverföring samt rättsliga analyser.

8 K ONSULÄRT STÖD TILL FRIHETSBERÖVADE UTOMLANDS 2024/25:KU10

Tidigare granskning

Konstitutionsutskottet har vid några tillfällen granskat regeringens hantering av enskilda ärenden där svenskar frihetsberövats utomlands. Dessutom granskade utskottet under hösten 2015 ett antal ärenden om konsulärt stöd till frihetsberövade utomlands (bet. 2015/16:KU10 s. 37 f.). Våren 2021 granskade utskottet den dåvarande utrikesministerns agerande när det gällde en ambassadörs roll i ärendet Gui Minhai (bet. 2020/21:KU20 s. 145 f.). Enligt Regeringskansliets svar på utskottets frågor och en bifogad intern utredning ansvarar den som är ambassadör och chef för en beskickning för ambassadens verksamhet, inklusive den konsulära verksamheten. När det gäller konsulära ärenden som har en tydlig utrikespolitisk dimension krävs det också att ambassaden och UD har ett tätt samspel. I särskilt komplicerade ärenden är vidare praxis att arbetet leds av UD:s konsulära enhet. Vid en utfrågning med utrikesministern anförde hon att UD hade arbetat intensivt med det aktuella ärendet såväl politiskt som konsulärt och att det även funnits andra svåra konsulära ärenden med politiska förtecken. I sitt ställningstagande konstaterade utskottet inledningsvis att UD och utrikesministern kan utöva en förhållandevis långtgående och detaljerad styrning av utlandsmyndigheterna, även i konsulära ärenden, när så bedöms vara påkallat. Vidare framhöll utskottet vikten av en tydlig och vid behov situationsanpassad dialog för att säkerställa att instruktioner som utgår från UD uppfattas på rätt sätt.

Promemorior från Regeringskansliet

Genom skrivelser till Regeringskansliet begärde utskottet bl.a. svar på ett antal frågor. Utskottet fick den 3 oktober och den 7 november 2024 svarspromemorior som är upprättade inom UD, en vägledning om frihetsberövade/bistånd i brottmål och två checklistor (bilaga 8.1–2). Av svarspromemoriorna framgår i huvudsak följande.

Antalet ärenden om konsulärt stöd

Under perioden 2010–augusti 2024 fördelade sig antalet inkomna och avslutade ärenden om konsulärt stöd till frihetsberövade utomlands enligt följande.

Det framgår inte av Regeringskansliets diarium hur många av ärendena ovan som är s.k. komplicerade ärenden. Enligt UD:s bedömning har antalet komplicerade ärenden där svenskar fängslats utomlands ökat. Bedömningen grundar sig på omvärldsläget och att fler svenskar reser utomlands. Det registreras inte i diariet om den som frihetsberövats utomlands är omyndig, men enligt UD:s bedömning är det ovanligt att frihetsberövade utomlands är omyndiga.

Arbetet med konsulärt stöd till frihetsberövade utomlands

Som följer av 8–11 §§ Regeringskansliets föreskrifter om konsulärt ekonomiskt bistånd m.m. ska en beskickning eller ett konsulat bistå den som frihetsberövats på det sätt som är påkallat med hänsyn till omständigheterna. Generellt gäller att det konsulära stöd som ges förutsätter att den frihetsberövade önskar att ha kontakt med den berörda utlandsmyndigheten. Utlandsmyndigheten kan bistå den frihetsberövade genom bl.a. besök och kontakter med lokala myndigheter och vid behov verka för att en offentlig försvarare utses. Vidare kan utlandsmyndigheten ha kontakt med den frihetsberövades försvarare och anhöriga samt i vissa fall närvara vid rättegångar och verka för att dessa genomförs inom rimlig tid. Dessutom kan utrikesförvaltningen bistå den frihetsberövade genom att förmedla medel som hans eller hennes anhöriga har deponerat så att den frihetsberövade kan köpa t.ex. hygienartiklar och extra mat. Den berörda utlandsmyndigheten kan också i förekommande fall besluta om bl.a. kostförstärkning och konsulärt ekonomiskt bistånd för rättsskydd (jfr 6 och 7 §§ lagen om konsulärt ekonomiskt bistånd).

8 K ONSULÄRT STÖD TILL FRIHETSBERÖVADE UTOMLANDS 2024/25:KU10

Underrättelse om ett frihetsberövande utomlands

Av 8 § Regeringskansliets föreskrifter om konsulärt ekonomiskt bistånd m.m. följer att Regeringskansliet ska underrättas så snart en beskickning eller ett konsulat får kännedom om att en svensk medborgare alternativt en flykting eller statslös bosatt i Sverige har frihetsberövats. Enligt praxis behöver det inte lämnas någon underrättelse när det är fråga om mer bagatellartade och kortvariga frihetsberövanden. Som exempel i denna del kan nämnas ett kortvarigt kvarhållande på en polisstation.

Rutiner för en beskicknings eller ett konsulats kontakter med en frihetsberövad och anhöriga

Den berörda utlandsmyndigheten bör försöka etablera en direktkontakt med den frihetsberövade så snart som möjligt och kontakten bör helst tas genom besök. Om verksamhetslandet tillåter det kan kontakt även tas genom telefonsamtal. Utlandsmyndigheten kan även kontakta den frihetsberövade genom brev. Konsulära besök genomförs oftast av utsänd personal i sällskap med lokalt anställda medarbetare vid utlandsmyndigheten. Hur ofta konsulära besök bör genomföras får bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Utlandsmyndigheten bör även se till att en frihetsberövad regelbundet får besök av en anställd vid utlandsmyndigheten eller av någon annan som myndigheten har förtroende för (t.ex. en honorärkonsul eller en präst). Om Sverige inte finns representerat i det aktuella landet kan besökssamarbete med ett annat nordiskt land eller EU-land komma i fråga. Utrikesförvaltningen agerar även i fall där en svensk medborgare också har ett annat medborgarskap. Det finns dock länder som konsekvent nekar berörda utlandsmyndigheter att ha kontakt med och konsulärt tillträde till frihetsberövade personer, eftersom vistelselandet inte erkänner deras svenska medborgarskap. Om en utlandsmyndighet får besked om att en frihetsberövad person inte önskar något bistånd av beskickningen eller konsulatet ska detta dokumenteras på lämpligt sätt (jfr 11 § Regeringskansliets föreskrifter om konsulärt ekonomiskt bistånd m.m.). Utlandsmyndigheten kan behöva bedöma om ett besked från en frihetsberövad är att betrakta som en genuin viljeyttring. Om det finns skäl att misstänka motsatsen ska samråd hållas med UD. Ett konsulärt besök kan behöva genomföras för att bedöma om den frihetsberövades vilja är genuin. När det gäller frågan om hur det säkerställs att en frihetsberövad får det rättsskydd som bedöms nödvändigt understryks att utgångspunkten för dessa ärenden är att en enskild alltid har ett eget ansvar för att hantera oförutsedda händelser som kan uppstå utomlands. Statens ansvar är subsidiärt och aktualiseras först när någon inte kan lösa en uppkommen situation på egen hand. Utrikesförvaltningen gör alltid en samlad bedömning av vilket konsulärt stöd eller konsulärt ekonomiskt bistånd som kan vara påkallat att lämna i det enskilda fallet.

2024/25:KU10 8 K ONSULÄRT STÖD TILL FRIHETSBERÖVADE UTOMLANDS

Vidare när det gäller kontakter med anhöriga har den frihetsberövade möjlighet att uppge en kontaktperson som utrikesförvaltningen kan hålla kontakten med. Det är UD som hanterar kontakter med anhöriga i Sverige, medan den berörda utlandsmyndigheten hanterar kontakter med anhöriga i vistelselandet. I de fall Sverige inte är representerat i vistelselandet, men är sidoackrediterat, kan kontakter med anhöriga hanteras av ett honorärkonsulat. Det kan också ske när konsulärt stöd behövs på orter utanför huvudstaden där det finns ett honorärkonsulat. Det förekommer även att Sverige i dessa fall tar hjälp av andra nordiska eller europeiska länder. Det är den överordnade utlandsmyndigheten som är ansvarig för hanteringen av ärendet och som avgör vilka kontakter som ska tas.

En beskicknings eller ett konsulats skyldigheter att bistå en frihetsberövad

Vilket konsulärt stöd som bör lämnas avgörs utifrån omständigheterna i varje enskilt fall. Typiskt sett görs ingen skillnad beroende på brottsmisstanke. Om en frihetsberövad person misstänks för mycket allvarlig brottslighet i ett land där rättsstatens principer inte respekteras, fängelseförhållandena är svåra eller en mycket allvarlig påföljd kan bli aktuell vid fällande dom, kan det konsulära agerandet bli mer långtgående. Den frihetsberövade personens hälsotillstånd kan också inverka på bedömningen av vilket konsulärt stöd som är påkallat, liksom att personen i fråga är medborgare i landet som han eller hon har frihetsberövats i. En frihetsberövads koppling till vistelselandet har också betydelse för frågan om vilket bistånd som ska lämnas, bl.a. eftersom konsulärt ekonomiskt bistånd endast lämnas till svenska medborgare som inte är bosatta i Sverige om det finns särskilda skäl för det (jfr 4 § lagen om konsulärt ekonomiskt bistånd). Situationen i ett land som UD har utfärdat en reseavrådan för kan påverka vilket konsulärt stöd som lämnas, bl.a. eftersom det med hänsyn till säkerhetsläget kan vara svårt eller omöjligt för den berörda utlandsmyndigheten att ge konsulärt stöd. Det kan t.ex. finnas svårigheter att genomföra möten med lokala myndigheter, förmedla medel från anhöriga för kostförstärkning och få information från den frihetsberövades försvarare. Konsulärt ekonomiskt bistånd för rättsskydd kan lämnas när det finns behov av försvarare eller annat rättsskydd men vistelselandets myndigheter antingen inte tillhandahåller något eller tillhandahåller något som inte uppfyller de krav som är rimliga att ställa i det aktuella fallet (jfr 7 § lagen om konsulärt ekonomiskt bistånd). Bedömningen av om det finns förutsättningar för konsulärt ekonomiskt bistånd för rättsskydd ska göras utifrån samtliga relevanta omständigheter i ärendet. Det är alltid utlandsmyndigheten som fattar beslut om konsulärt ekonomiskt bistånd. I ärenden som gäller rättsskydd till frihetsberövade ska den berörda utlandsmyndigheten först inhämta yttrande från UD.

8 K ONSULÄRT STÖD TILL FRIHETSBERÖVADE UTOMLANDS 2024/25:KU10

Särskilt komplicerade ärenden

Det finns ett flertal faktorer som kan göra ett konsulärt ärende särskilt komplicerat. Som exempel kan nämnas allvaret i brottsmisstanken, risken för brott mot personens mänskliga rättigheter, om frihetsberövandet kan bedömas vara godtyckligt och om frihetsberövandet kan antas ha motiverats av politiska intressen. En sammantagen bedömning av omständigheterna och en analys av vilka åtgärder som bör vidtas görs kontinuerligt. Om utrikesförvaltningen får kännedom om ett misstänkt godtyckligt frihetsberövande eller att en frihetsberövad person på annat sätt har utsatts för brott mot de mänskliga rättigheterna agerar utrikesförvaltningen för att få klarhet i omständigheterna i fallet och för att värna om personens mänskliga rättigheter. Utlandsmyndigheterna handlägger konsulära ärenden i nära samarbete med UD, genom UD:s enhet för konsulära och civilrättsliga ärenden. Detta samarbete är fördjupat vid handläggningen av särskilt komplicerade ärenden, eftersom dessa många gånger kräver strategiska överväganden. Inom UD arbetar enheten för konsulära och civilrättsliga ärenden ofta tillsammans med andra enheter och funktioner inom departementet, såsom berörd geografisk enhet. Kontakter med andra departement och myndigheter kan också förekomma och den politiska ledningen hålls informerad. Kännetecknande för de särskilt komplicerade ärenden som tas upp på politisk nivå är allvaret i situationen för den frihetsberövade samt att ärendet ofta har en utrikespolitisk dimension. Det kan även finnas andra potentiellt komplicerande faktorer som den utrikespolitiska ledningen behöver hållas informerad om. Komplicerade ärenden kräver ibland kontakter på politisk nivå med det andra landet eller med tredje länder i syfte att söka en lösning. I särskilt komplicerade ärenden kan stöd behöva sökas från likasinnade länder inom EU och i andra internationella organisationer, t.ex. i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Vid handläggningen av dessa ärenden används bredden av de diplomatiska verktyg som står till buds enligt Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser. Det kan exempelvis omfatta förhandlingar och uppvaktningar, liksom andra diplomatiska verktyg.

Granskningskommissionens förslag

Lärdomar har dragits av granskningskommissionens förslag och dessa har i flera avseenden tagits om hand av utrikesförvaltningen. Som exempel kan nämnas att UD har betonat vikten av att agera tidigt och att, i ärenden där detta bedöms vara nödvändigt, sammanställa grundläggande fakta och analysera relevanta rättsliga frågor. Därutöver kommer UD att fortsätta arbetet med att omsätta förslagen i granskningskommissionens betänkande i departementets rutiner för hantering av frihetsberövade, bl.a. i vägledningen om frihetsberövade/bistånd i brottmål.

2024/25:KU10 8 K ONSULÄRT STÖD TILL FRIHETSBERÖVADE UTOMLANDS

Utskottets ställningstagande

Syftet med granskningen är att på en övergripande nivå få en bild av regeringens, UD:s och utlandsmyndigheternas arbete med ärenden om konsulärt stöd till frihetsberövade utomlands, ärendenas omfattning och antal samt om det har skett några förändringar över tid. Granskningen visar att antalet inkomna ärenden om konsulärt stöd till frihetsberövade utomlands varierade mellan ca 460 och 210 stycken under perioden 2010–augusti 2024 och att det kom in förhållandevis få ärenden under 2020 och 2021, när resandet utomlands minskade till följd av coronapandemin. Regeringskansliets bedömning är att antalet komplicerade ärenden där svenskar fängslats utomlands har ökat och att anledningen till denna ökning är omvärldsläget och att fler svenskar reser utomlands. Utskottet konstaterar inledningsvis att svenskar som frihetsberövats utomlands har rätt att begära konsulärt stöd från Sverige. Utgångspunkten är dock att den frihetsberövade alltid har ett eget ansvar för att hantera oförutsedda händelser som kan uppstå under en vistelse utomlands och att statens ansvar blir aktuellt först när personen inte kan lösa en uppkommen situation på egen hand. Konsulärt stöd till frihetsberövade utomlands har sin grund i folkrätten, och närmare bestämmelser om det konsulära stödet finns på nationell nivå i lag och andra föreskrifter. Dessutom har Regeringskansliet tagit fram en vägledning och checklistor som stöd för UD:s och utlandsmyndigheternas arbete med konsulärt stöd till frihetsberövade utomlands. Med konsulärt stöd till frihetsberövade utomlands avses både ekonomiskt bistånd och faktiskt handlande i form av t.ex. besök hos frihetsberövade och kontakter med advokater och anhöriga. Det ekonomiska biståndet kan avse kostnader för utredning, bevisning, juridiskt biträde och tolk under förundersökningen och rättegången. Konsulärt stöd ges dock endast om den frihetsberövade av särskild anledning har behov av sådant bistånd. Utgångspunkten är alltså att det rättsskydd som tillhandahålls i vistelselandet i första hand ska användas. Av granskningen framgår att vilket konsulärt stöd som bör lämnas avgörs utifrån omständigheterna i varje enskilt ärende. Dessa omständigheter kan röra både den frihetsberövades personliga förhållanden och förhållandena i vistelselandet. Bland annat beaktas om den frihetsberövade är minderårig eller psykiskt sjuk, om den frihetsberövade nekas rätt till offentlig försvarare, om frihetsberövandet kan bedömas vara godtyckligt eller motiverat av politiska intressen eller om det finns risk för brott mot den frihetsberövades mänskliga rättigheter. Att en person har frihetsberövats i ett land som UD avrått från att resa till kan påverka vilket konsulärt stöd som är möjligt att lämna, liksom den omständigheten att en frihetsberövad även är medborgare i vistelselandet. Utskottet konstaterar att ärenden om konsulärt stöd till frihetsberövade utomlands i grunden är av rättslig natur, men det kan även finnas en utrikespolitisk dimension som påverkar på vilket sätt de hanteras. Av granskningen framgår att vissa ärenden utifrån omständigheterna i varje enskilt ärende bedöms vara särskilt komplicerade och att vissa av dessa

8 K ONSULÄRT STÖD TILL FRIHETSBERÖVADE UTOMLANDS 2024/25:KU10

ärenden behöver tas upp på politisk nivå. Kännetecknande för de särskilt komplicerade ärendena som tas upp på politisk nivå är, förutom att det finns en utrikespolitisk dimension, allvaret i situationen för den frihetsberövade. I vad mån UD i Stockholm och, i vissa fall, regeringen involveras i konsulära ärenden varierar således och bedöms utifrån rådande omständigheter i varje enskilt ärende. Dessa bedömningar ställer krav på utrikesförvaltningens organisation och samarbetet mellan utlandsmyndigheterna och UD i Stockholm. Av granskningen framgår att det i de särskilt komplicerade ärendena inom utrikesförvaltningen kontinuerligt görs en sammantagen bedömning av omständigheterna samt en analys av vilka åtgärder som bör vidtas och om ärendet behöver tas upp på politisk nivå. Granskningskommissionen avseende två konsulära ärenden har för denna typ av ärenden påtalat att den första tiden och det inledande arbetet är av stor betydelse. Det är således enligt utskottet angeläget att utrikesförvaltningens organisation är rustad för att med kort varsel kunna involvera den politiska nivån. Vad som framkommit i granskningen ger inte anledning till några mer specifika synpunkter på hanteringen av ärenden om konsulärt stöd till frihetsberövade utomlands, men utskottet förutsätter att UD fortsätter översynen av vägledningar med anledning av granskningskommissionens bedömningar och förslag.

2024/25:KU10

9 Myndigheters underrättelser om införlivande av EU-rättsakter

Ärendet

Konstitutionsutskottet har under hösten 2024 granskat myndigheters underrättelser om införlivande och komplettering av EU-rättsakter. Granskningen har inriktats på regeringens agerande kopplat till denna skyldighet för myndigheterna, hur underrättelserna lämnas och hur de är utformade. Till grund för granskningen har legat bl.a. promemorior från Regeringskansliet, bilaga 9.1–2.

Utredning i ärendet

Gällande ordning

EU-bestämmelser

Inom EU finns olika typer av rättsakter. De vanligaste rättsakterna är förordningar och direktiv. Av artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUFfördraget) framgår att en förordning ska ha allmän giltighet. Den ska till alla delar vara bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Ett direktiv ska när det gäller det resultat som ska uppnås vara bindande för varje medlemsstat som det är riktat till, men de nationella myndigheterna ska bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. Enligt artikel 291.1 i EUF-fördraget ska medlemsstaterna vidta alla nationella lagstiftningsåtgärder som är nödvändiga för att genomföra unionens rättsligt bindande akter. I direktiven finns som regel bestämmelser om att varje medlemsstat ska underrätta kommissionen när och på vilket sätt direktivet har genomförts i den nationella rätten. Även en del EU-förordningar innehåller bestämmelser som motsvarar direktivens och som innebär att medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om sådana nationella bestämmelser som kompletterar förordningen. När det gäller direktiv har EU-domstolen vid upprepade tillfällen slagit fast att den underrättelse som medlemsstaterna ska lämna syftar till att underlätta fullgörandet av kommissionens uppdrag som bl.a. består i att övervaka att medlemsstaterna genomför direktiven. En underrättelse ska innehålla klara och precisa uppgifter om innehållet i de lagar och andra författningar som medlemsstaten har antagit för att uppfylla sina olika skyldigheter enligt direktivet.

Regeringen

Det är regeringen som har huvudansvaret för uppgiften att företräda riket utåt (se bet. 2011/12:KU5 s. 27). Regeringen är ansvarig i förhållande till EU för

9 M YNDIGHETERS UNDERRÄTTELSER OM INFÖRLIVANDE AV EU- RÄTTSAKTER 2024/25:KU10

att EU-rättsakter genomförs korrekt och i rätt tid. Detta innefattar även de fall då direktiv införlivas genom myndighetsföreskrifter. Enligt 20 § 3 förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet ska Regeringskansliet besvara formella underrättelser från kommissionen och i övrigt upplysa kommissionen om hur Sverige har uppfyllt de förpliktelser som följer av Sveriges medlemskap i unionen.

Myndigheter

Som nämnts ovan brukar EU-direktiven innehålla en slutbestämmelse om att medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om hur direktivet genomförts. För Sveriges del fullgör Regeringskansliet denna underrättelseskyldighet. Av 2 § förordningen (1994:2035) om vissa skyldigheter för myndigheter vid ett medlemskap i Europeiska unionen framgår att myndigheter som inom sina verksamhetsområden införlivar EU-rättsakter ska underrätta regeringen om de föreskrifter som de har meddelat och lämna Regeringskansliet (genom det departement som myndigheten hör till) det underlag som Regeringskansliet behöver för att kunna fullgöra sin underrättelseskyldighet. Underlaget ska bestå av 1. uppgift om direktivets titel 2. den författning som myndigheten har beslutat för att genomföra direktivet 3. uppgift om hur genomförandet skett, artikel för artikel, där så är lämpligt. I Myndigheternas föreskrifter – Handbok i författningsskrivning (Ds 1998:43) anges att för att uppgifterna enligt 3 ska fylla sitt syfte bör de oftast lämnas i form av en uppställning som sammanfattar hur direktivet har omformats till en svensk författning. En del förordningar innehåller som nämnts ovan slutbestämmelser som motsvarar direktivens och som innebär att Sverige ska underrätta kommissionen om sådana svenska föreskrifter som kompletterar förordningen. Enligt den nyss nämnda handboken är det viktigt att varje myndighet som beslutar om föreskrifter för att komplettera en förordning lämnar Regeringskansliet det underlag som kansliet behöver för att fullgöra underrättelseskyldigheten. Underlaget bör bestå av 1. uppgift om förordningens titel 2. den författning som myndigheten har beslutat om för att komplettera förordningen 3. en sammanfattning av vilka bestämmelser i förordningen som myndighetens författning kompletterar och vad kompletteringen innebär. Om inte annat föreskrivits i lag eller förordning ska myndigheter som genomför direktiv enligt 3 § förordningen om vissa skyldigheter för myndigheter vid ett medlemskap i Europeiska unionen i den utsträckning som följer av direktiven lämna uppgifter till kommissionen och andra medlemsstater om annat än genomförandet och offentliggöra vissa uppgifter etc.

2024/25:KU10 9 M YNDIGHETERS UNDERRÄTTELSER OM INFÖRLIVANDE AV EU- RÄTTSAKTER

Av 18 c § första stycket författningssamlingsförordningen (1976:725) framgår att det hos varje myndighet under regeringen ska finnas en förteckning över samtliga gällande författningar som har beslutats av myndigheten eller någon föregångare till denna. Enligt bestämmelsens tredje stycke ska ett exemplar av förteckningen lämnas till regeringen varje år i samband med att myndigheten lämnar sitt budgetunderlag.

Implementeringsrådet

Regeringen har tillsatt en kommitté i form av ett implementeringsråd som ska bistå regeringen i arbetet med att stärka svenska företags konkurrenskraft genom att undvika implementering över miniminivån och motverka omotiverade regelbördor samt minska administrativa kostnader och andra fullgörandekostnader vid genomförande av EU:s regelverk i svensk rätt (dir. 2024:51). Implementeringsrådet ska

– prioritera vilka kommande, nya eller ändrade EU-rättsakter rådet ska

lämna underlag respektive rekommendationer om

– ta fram underlag med analyser av frågor i kommande EU-rättsakter av

särskilt intresse för företag i Sverige som regeringen bör uppmärksammas på före eller under EU-förhandlingar

– ta fram rekommendationer till regeringen om genomförandet av nya eller

ändrade EU-rättsakter som rådet bedömer är av särskilt intresse för företag i Sverige

– redogöra för sin bedömning av hur den svenska processen för

genomförande av EU-rättsakter kan förbättras utifrån sina erfarenheter. Implementeringsrådets underlag och rekommendationer ska, tillsammans med analyser och konsekvensutredningar, löpande överlämnas till regeringen (berört departement inom Regeringskansliet, kopia till Klimat- och näringslivsdepartementet). Uppdraget ska kortfattat delredovisas senast den 28 februari 2025, den 28 februari 2026 och den 28 februari 2027 och slutredovisas senast den 31 december 2027. I delredovisningen, som ska lämnas den 28 februari 2027, ska Implementeringsrådet även redogöra för hur det har arbetat med sina uppgifter. I slutredovisningen ska rådet lämna en samlad bedömning av hur EU-rättsakter kan genomföras i svensk rätt, utifrån sina erfarenheter.

Förenklingsrådet

Regeringen har inrättat ett förenklingsråd för att minska företagens regelbörda och administrativa kostnader. Rådet ska bl.a. föreslå hur befintliga svenska regelverk kan förenklas och lämna förslag på andra förenklingsåtgärder som ska göra det lättare för företag att följa regelverken.

9 M YNDIGHETERS UNDERRÄTTELSER OM INFÖRLIVANDE AV EU- RÄTTSAKTER 2024/25:KU10

Beslutade rättsakter

På EU:s webbplats finns bl.a. uppgifter om vilka direktiv och förordningar som har beslutats och när de har beslutats. Vidare finns det uppgifter om vilka åtgärder de olika medlemsstaterna har vidtagit för att genomföra direktiven.

Tidigare granskning

Genomförande av EU-direktiv

Utskottet har granskat beredningskravet vid genomförandet av EU-direktiv (bet. 2009/10:KU10 s. 78 f.). Det framkom i granskningen att det fördes en sammanställning för genomförandet av samtliga direktiv i Statsrådsberedningen, och att det verkställdes en regelbunden uppföljning för att säkerställa att nödvändiga genomförandeåtgärder vidtas. Vidare framkom det i granskningen att det pågick ett arbete inom Regeringskansliet för att skapa ett gemensamt register för samtliga departement över direktiv som ska genomföras i svensk rätt. I granskningen frågade utskottet bl.a. hur man avgör frågan om det ligger på en förvaltningsmyndighet, och inte regeringen, att vidta genomförandeåtgärder, alternativt om det helt och hållet saknas behov av genomförandeåtgärder. I en svarspromemoria från Regeringskansliet angavs att frågan inte var aktuell för ett antal av de direktiv som ingick i granskningen. I ytterligare två fall angavs att genomförandeprocessen ännu inte hade nått så långt. I ett fall lämnades inget svar. I fem fall bedömdes att direktivet inte krävde några genomförandeåtgärder. I de övriga fallen framgår det av svarspromemorian att bedömningen av om det behövdes genomförandeåtgärder utöver lagförslag till riksdagen, och på vilken nivå (förordning eller myndighetsföreskrift) dessa skulle vidtas, som regel gjordes av informella arbetsgrupper eller dylikt bestående av berörda myndigheter och departement. I granskningen frågade utskottet även om regeringen fastställde att genomförandeåtgärder som vidtagits på myndighetsnivå uppfyllde genomförandekraven. I ett svar från Statsrådsberedningen anfördes att genomförandeåtgärder som ligger inom en myndighets uppdrag beslutades av myndigheten och på dess ansvar. Inom ramen för respektive myndighets beredning inför sådana beslut hade Regeringskansliet regelmässigt möjlighet att kommentera planerade åtgärder. I den utsträckning frågor uppstod om huruvida genomförandet hade skett på ett korrekt sätt kunde det tas upp t.ex. i ordinarie myndighetsdialog. Regeringskansliet svarade för att anmäla till kommissionen att åtgärder för att genomföra direktiv hade vidtagits. Detta gällde också när genomförandeåtgärder vidtagits på myndighetsnivå. Till anmälan bifogades i förekommande fall lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter. På så sätt fick regeringen en god kontroll över hur genomförandeåtgärder hade vidtagits på myndighetsnivå. I sitt ställningstagande anförde utskottet bl.a. att granskningen visade att genomförandet av direktiv i svensk rätt föregås av en omfattande beredning samt förslag om nya och ändrade föreskrifter främst på förordnings- och

2024/25:KU10 9 M YNDIGHETERS UNDERRÄTTELSER OM INFÖRLIVANDE AV EU- RÄTTSAKTER

myndighetsföreskriftsnivå, men även på lagnivå. Så kallade ändringsdirektiv hade i högre utsträckning än nya direktiv genomförts genom lagändringar. Nya direktiv hade i stället i högre utsträckning genomförts genom föreskrifter på lägre nivå. Det framgick av granskningen att ett fungerande samspel mellan Regeringskansliet och förvaltningsmyndigheterna är av avgörande betydelse, både i de fall direktiv genomförs i form av förordningar och i de fall de genomförs i form av myndighetsföreskrifter. Utskottet konstaterade att det ytterst är regeringen som ansvarar för förvaltningsmyndigheternas regelgivning. I ställningstagandet nämndes att det pågick ett arbete inom Regeringskansliet för att skapa ett gemensamt register för samtliga departement över direktiv som ska genomföras i svensk rätt samt att det tidigare hade aviserats ett arbete inom Regeringskansliet med att ta fram ett cirkulär för genomförandet av direktiv. Utskottet anförde också att svenska förvaltningsmyndigheter inte har någon självständig befogenhet att besluta om egna föreskrifter, utan deras befogenhet har sin grund i bemyndiganden från regeringen. Mot bakgrund av utvecklingen av EU-rätten och med beaktande av förvaltningsmyndigheters roll i såväl beredning som genomförande av enskilda direktiv konstaterade utskottet att det kunde finnas en risk för en svåröverskådlig normgivning från myndigheternas sida. Genom Regeringskansliets anmälan till kommissionen att åtgärder, inklusive åtgärder på myndighetsnivå, har vidtagits för att genomföra direktiv kunde regeringen enligt utskottet få en samlad kontroll över hur Sveriges åtagande att genomföra direktiv uppfyllts, oavsett på vilken nivå genomförandet skett. Vidare framhöll utskottet vikten av att regeringen som ett led i beredningen av genomförandet av EU-direktiv noga överväger på vilken nivå svenska föreskrifter för genomförande bör beslutas. I vissa fall är det möjligt att föreskrifterna har ett så tekniskt innehåll att de lämpligen bör beslutas av regeringen själv eller en förvaltningsmyndighet inom ramen för ett bemyndigande. I andra fall kan det i stället vara så att regeringen i enlighet med den fördelning av normgivningskompetens som följer av regeringsformen ska förelägga riksdagen förslag till föreskrifter. Även om sådana bedömningar avgörs av regeringen själv under sedvanligt konstitutionellt ansvar ansåg utskottet att det nämnda förtjänade att uppmärksammas inför regeringens fortsatta överväganden i frågan om genomförandet av EUdirektiv.

Delegation och subdelegation

Utskottet har granskat regeringens delegation och subdelegation av föreskriftsrätt (bet. 2011/12:KU10 s. 40 f.) Syftet med granskningen var att på en allmän nivå klargöra och bedöma rutiner och kontrollfunktioner i detta arbete. Vid granskningen framkom att departementen genom olika löpande kontakter som i övrigt förekom mellan departementen och myndigheterna

9 M YNDIGHETERS UNDERRÄTTELSER OM INFÖRLIVANDE AV EU- RÄTTSAKTER 2024/25:KU10

följde myndigheternas normgivning. Inte minst vid införlivandet av EUdirektiv kunde kontakterna vara täta. I sitt ställningstagande anförde utskottet att det ytterst är regeringen som ansvarar för förvaltningsmyndigheternas regelgivning och därför är det viktigt att regeringen fortlöpande följer myndigheternas normgivning och tar de initiativ som framstår som motiverade. Granskningen gav vid handen att det mer eller mindre fortlöpande inom Regeringskansliet pågick ett arbete med att kontrollera myndigheternas normgivning. Utskottet underströk att det är viktigt att regeringen även tar egna initiativ och kontinuerligt granskar myndigheternas föreskrifter.

Regeringens kontroll av myndighetsföreskrifter

Utskottet har granskat regeringens kontroll av myndighetsföreskrifter (bet. 2019/20:KU10 s. 134 f.). I granskningen framkom att det i flera departement tillämpades en rutin som innebar att det i samband med arbetet med regeringens årliga skrivelse Riksdagens skrivelser till regeringen (skrivelse 75) gjordes en kontroll av att myndigheterna under departementet hade lämnat sina förteckningar över gällande författningar enligt författningssamlingsförordningen. I vissa departement fanns en rutin som innebar att departementet påminde de myndigheter som inte hade lämnat en förteckning över gällande författningar att göra det. I samband med granskningen uppmärksammade Regeringskansliet att inte alla departement hade en rutin för att kontrollera myndigheternas skyldighet att lämna förteckningar över gällande författningar. I sitt ställningstagande anförde utskottet dels att myndigheterna i varierande omfattning överlämnade sina förteckningar till regeringen, dels att de i vissa fall överlämnade dem efter den senaste tidpunkten för myndigheterna att lämna förteckningar över sina gällande författningar. Av svaren från Regeringskansliet framgick också att inte alla departement hade en rutin för att kontrollera myndigheternas skyldighet att lämna förteckningar över gällande författningar. Vidare framstod det enligt utskottet som att det saknades rutiner för att se till att myndigheter som har föreskriftsrätt vid behov görs medvetna om skyldigheten att överlämna en förteckning över gällande författningar till regeringen.

Promemorior från Regeringskansliet

Bakgrund

Utskottet har i skrivelser, som har skickats till Regeringskansliet, begärt uppgifter och svar på ett antal frågor. Som svar har utskottet fått promemorior och bilagor från Statsrådsberedningen, Justitiedepartementet, Utrikesdepartementet, Försvarsdepartementet, Socialdepartementet, Finansdepartementet, Utbildningsdepartementet, Klimat- och näringslivsdepartementet, Kulturdepartementet, Arbetsmarknadsdepartementet och

2024/25:KU10 9 M YNDIGHETERS UNDERRÄTTELSER OM INFÖRLIVANDE AV EU- RÄTTSAKTER

Landsbygds- och infrastrukturdepartementet (bilaga 9.1–2). Bilagorna är 20 anmälningar från tio myndigheter om genomförande eller komplettering av rättsakter samt Cirkulär 14 från Statsrådsberedningen om riktlinjer för genomförande av unionsrättsakter. Cirkulär 14 Riktlinjer för genomförande av unionsrättsakter beslutades i december 2010 av chefen för dåvarande EUkansliet i Statsrådsberedningen och gäller fortfarande, men är föremål för översyn tillsammans med övriga gällande cirkulär. Nedan redogörs för svaren.

Underrättelser

Hos varje myndighet ska det finnas en förteckning över samtliga gällande författningar och allmänna råd som har beslutats av myndigheten. Ett exemplar av förteckningen ska varje år lämnas till regeringen i samband med att myndigheten lämnar sitt budgetunderlag (18 c § författningssamlingsförordningen). I förteckningarna finns det föreskrifter som genomför eller kompletterar EU-rättsakter. Därutöver lämnar myndigheter in underrättelser om föreskrifter som genomför eller kompletterar EU-rättsakter (jfr förordningen om vissa skyldigheter för myndigheter vid ett medlemskap i Europeiska unionen). Utskottet har begärt svar på om det förekommer att myndigheter inte underrättar regeringen särskilt om föreskrifter som genomför eller kompletterar EU-rättsakter utan endast genom den förteckning som myndigheterna ska lämna enligt 18 c § författningssamlingsförordningen. Tre av departementen anger att det har förekommit att myndigheter inte lämnat en särskild underrättelse. Ett departement anger att det kan förekomma att myndigheter underrättar departementet genom den årliga förteckningen vid komplettering av EU-rättsakter. Flertalet av departementen anger att det av den årliga förteckningen framgår vilka av föreskrifterna som genomför eller kompletterar EUrättsakter. På en fråga om på vilket sätt departementen säkerställer att myndigheterna är medvetna om underrättelseskyldigheten enligt förordningen om vissa skyldigheter för myndigheter vid ett medlemskap i Europeiska unionen svarar flera departement att de har kontakt med de myndigheter som har till uppgift att anta föreskrifter som genomför eller kompletterar EU-rättsakter. Det har därför inte funnits anledning att särskilt följa upp underrättelseskyldigheten. Något departement pekar på de informella underrättelser som departementet får av myndigheterna i den process som avslutas genom att departementet lägger in de beslutade föreskrifterna som genomför direktiv i EU-databasen Themis (se nedan). Några av departementen anger också att deras myndigheter i begränsad utsträckning berörs av förordningen. På Försvarsdepartements rättssekretariat finns tjänstemän som har i uppgift att återkommande kontrollera att underrättelser lämnas enligt förordningen. Klimat- och näringslivsdepartementet anför att vissa myndigheter har påmints om denna skyldighet efter det att departementet, med anledning av

9 M YNDIGHETERS UNDERRÄTTELSER OM INFÖRLIVANDE AV EU- RÄTTSAKTER 2024/25:KU10

KU:s granskning, uppmärksammat att alla myndigheter inte underrättar regeringen i enlighet med förordningen. Myndighetshandläggarna på departementet har också uppmanats att informera de myndigheter de ansvarar för.

Ansvar och samordning

Regeringen är ansvarig i förhållande till EU för att EU:s rättsakter genomförs korrekt och i rätt tid. Inom Regeringskansliet ansvarar varje departement för beredningen av ärenden inom sitt respektive ansvarsområde enligt 14 § förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet (RKI). Ibland fördelas ansvaret för en EU-rättsakt mellan flera departement. I en sådan situation har ett departement samordningsansvar. Ett samordningsansvarigt departement bör identifiera vilka övriga departement som berörs av EU-rättsakten. En sådan bedömning bör göras redan i samband med förhandling av rättsakten. Det samordningsansvariga departementet ser till att nödvändiga åtgärder vidtas, så att rättsakten genomförs eller kompletteras inom utsatt tid och att Sverige kan anmäla till kommissionen hur förpliktelserna uppfyllts ( 20 § RKI och Cirkulär 14 avsnitt 1.4). Departementen bör allmänt sett överväga att tillsätta en utredning eller vidta andra förberedande åtgärder redan innan förhandlingarna av EUrättsakten har avslutats (Cirkulär 14 avsnitt 3.2). I tillägg till detta bör framhållas betydelsen av kontakter mellan departement och myndigheter under och efter förhandlingarna av en ny EU-rättsakt. Sådana kontakter kan utmynna i ett regeringsuppdrag till en eller flera myndigheter att föreslå hur en viss EU-rättsakt ska genomföras eller kompletteras. Varje departement ansvarar för att genomföra eller komplettera EUrättsakter inom sitt ansvarsområde. Det är därför upp till departementen att följa upp att myndigheter som förväntas genomföra eller komplettera en rättsakt också gör det.

It-stöd

Regeringskansliet för in alla åtgärder för genomförande av direktiv i kommissionens it-stöd, Themis. Ansvarigt departement lägger in de bestämmelser som antagits på olika nivåer samt information i form av en tabell som visar vilka bestämmelser som genomförts. Departementen ansvarar för att anmäla genomförandeåtgärderna till kommissionen, medan kansliet för EUrättsliga och institutionella frågor i Statsrådsberedningen står för slutlig verifiering och bekräftelse till kommissionen. Ett gemensamt register, Eureka, för hantering av direktiv fanns under en tid i Regeringskansliet. Eureka avvecklades efter att kommissionen hade uppdaterat sitt it-stöd. Detta it-stöd, numera Themis, används även av medlemsstaterna. Av Themis framgår hur direktiv genomförs i Sverige. Det fyller alltså motsvarande funktion som Eureka gjorde.

2024/25:KU10 9 M YNDIGHETERS UNDERRÄTTELSER OM INFÖRLIVANDE AV EU- RÄTTSAKTER

Föreskrifter som går längre än direktiven

För att säkerställa ett korrekt genomförande av ett EU-direktiv görs det i ett tidigt skede av Regeringskansliets författningsarbete en analys av behovet av författningsåtgärder, dels med utgångspunkt i direktivets syfte och vilken harmoniseringsgrad direktivet syftar till att uppnå, dels utifrån hur den aktuella bestämmelsen i direktivet är utformad (jfr Cirkulär 14 avsnitt 3.6). Det är genom en sådan analys som ramen för genomförandet i svensk rätt bestäms liksom om regleringen kan och bör gå längre än vad som följer av EUrättsakten. En motsvarande analys görs även av behovet av föreskrifter för att komplettera en EU-rättsakt. Om det inte sedan tidigare finns ett bemyndigande för en myndighet att besluta om föreskrifter på det aktuella området kan det utifrån analysen bli aktuellt att ta fram ett nytt bemyndigande som sätter ramarna för sådana föreskrifter. Departementet följer myndigheternas författningsarbete och får därigenom informella underrättelser om de föreskrifter som antas för att genomföra eller komplettera EU-rättsakter. Processen avslutas genom att departementet lägger in de beslutade föreskrifterna som genomför direktiv i EU-databasen Themis. Flera departement anför att skyldigheten att anmäla genomförandeåtgärder i databasen Themis skapar förutsättningar för att övervaka och följa upp genomförandet av EU-rättsakter som sker genom myndighetsföreskrifter. Därigenom kan det fångas upp i vilken utsträckning myndigheternas föreskrifter går längre än direktiven. I samband med att anmälan av genomförande eller komplettering av EU-rättsakter till Statsrådsberedningen anges i förekommande fall vilka bestämmelser i myndighetsföreskrifter som genomför ett visst direktiv. I samband med anmälan finns det möjlighet att uppmärksamma om föreskrifterna går längre än direktiven.

Implementeringsrådet och Förenklingsrådet

Inrättandet av Implementeringsrådet och Förenklingsrådet har inte föranlett några ändringar i reglerna om myndigheters underrättelser om föreskrifter som genomför eller kompletterar EU-rättsakter. Implementeringsrådet ska lämna rekommendationer till Regeringskansliet (berört departement med kopia till Klimat- och näringslivsdepartementet) inför genomförandet i svensk rätt av nya eller ändrade EU-rättsakter som rådet bedömer är av särskilt intresse för företag i Sverige. Det förekommer inte någon kontakt mellan Regeringskansliet och Implementeringsrådet om det av underrättelserna från myndigheterna framgår att en myndighets föreskrifter går längre än direktiven. Implementeringsrådet ska löpande lämna rekommendationer och underlag till regeringen. Rådet hade sitt första möte den 16 oktober 2024 och har ännu inte lämnat några rekommendationer eller underlag till regeringen. Enligt kommittédirektiven ska rådet i sin slutredovisning, utifrån sina egna erfarenheter, redogöra för sin samlade bedömning av hur EU-rättsakter generellt kan genomföras i svensk rätt. Slutredovisningen ska lämnas senast den 31 december 2027.

9 M YNDIGHETERS UNDERRÄTTELSER OM INFÖRLIVANDE AV EU- RÄTTSAKTER 2024/25:KU10

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis konstaterar utskottet att det är regeringen som är ansvarig inför EU för att EU-rättsakter genomförs och kompletteras även om regeringen har delegerat till myndigheter att göra detta. Det är därför viktigt att säkerställa att regeringen får information om de föreskrifter som myndigheterna beslutar om för att införliva eller komplettera EU-rättsakter. I granskningen har det framkommit att regeringen får denna information på olika sätt. Myndigheterna kan underrätta regeringen enligt förordningen om vissa skyldigheter för myndigheter vid ett medlemskap i Europeiska unionen. Ett annat sätt är att informationen ges i den årliga förteckningen över sina föreskrifter som myndigheterna ska lämna till regeringen enligt författningssamlingsförordningen. Information kan även lämnas genom att departementen följer myndigheternas författningsarbete och därigenom får informella underrättelser om de myndighetsföreskrifter som beslutas för att genomföra eller komplettera EU-rättsakter. Utskottet vill understryka att förordningen om vissa skyldigheter för myndigheter vid ett medlemskap i Europeiska unionen ger myndigheterna en skyldighet att underrätta regeringen om de föreskrifter som de har meddelat och lämna Regeringskansliet det underlag som det behöver för att kunna fullgöra sin underrättelseskyldighet. Det kan noteras att ett departement med anledning av utskottets granskning uppmärksammat att alla myndigheter inte underrättar regeringen enligt förordningen och därför har påmint myndigheterna om denna skyldighet. Det framgår dock att förutsättningarna varierar mellan departementen genom att mängden rättsakter som införlivas eller kompletteras genom myndighetsföreskrifter varierar. På grund av detta framstår det enligt utskottet som naturligt att vissa skillnader i hur myndigheterna informerar regeringen i detta sammanhang kan uppkomma. I granskningen har det framkommit att det i ett tidigt skede inom Regeringskansliet görs en analys av behovet av författningsåtgärder på grund av en EU-rättsakt. I denna analys ingår frågan om de svenska författningarna i något fall kan och bör gå längre än EU-rättsakten. Det har framhållits i granskningen att anmälan av föreskrifterna i EU:s databas gör det möjligt att se om myndighetsföreskrifterna går längre än EU-rättsakten. Utskottet förutsätter dock att en avstämning av om myndighetsföreskrifterna går längre än vad regeringen anser nödvändigt eller lämpligt sker tidigare än när de redan beslutade föreskrifterna anmäls till EU. Mot bakgrund av vad som framkommit i granskningen påminner utskottet regeringen om att fortlöpande pröva behovet av en översyn av regelverk och handböcker som används inom Regeringskansliet.

2024/25:KU10

Utredningsmaterial

Bilaga 1.1

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

Bilaga 1.2

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

Bilaga 2.1

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

Bilaga 2.2

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

Bilaga 3.1

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

Bilaga 4.1

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

Bilaga 4.2

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

Bilaga 5.1

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

Bilaga 5.2

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

Bilaga 5.3

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

Bilaga 5.4

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

Bilaga 6.1

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

Bilaga 7.1

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

Bilaga 7.2

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

Bilaga 8.1

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

Bilaga 8.2

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

Bilaga 9.1

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

Bilaga 9.2

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10 U TREDNINGSMATERIAL

U TREDNINGSMATERIAL 2024/25:KU10

2024/25:KU10

Sakregister över granskningsärenden 2000/01–2023/24

A

Affärsmässighet , 2008/09:20 s. 121

Afghanistan

– tolkar m.m., 2021/22:20 s. 141 Afrikanska utvecklingsbankgruppen , 2005/06:20 s. 192 Aktiebolagslagen , 2003/04:10 s. 31, 2013/14:20 s. 229

Aktier

– försäljning, 2009/10:20 s. 175 – statsråds innehav, 2022/23:20 s. 112 Aktieägaravtal , 2011/12:20 s. 207 Allmänna arvsfonden , 2005/06:10 s. 22 Allmänna handlingar , 2006/07:10 s. 51 – anteckningar från möten, 2015/16:20 s. 239, 243 – förkomna allmänna handlingar, 2017/18:10 s. 38 – registrering och gallring, 2012/13:20 s. 268, 2012/13:10 s. 22, 2012/13:20 s. 119, 220, 267, 2013/14:10 s. 38, 2013/14:20 s. 121, 2014/15:10 s. 20, 2014/15:20 s. 193, 2015/16:20 s. 17, 2016/17:20 s. 64, 143, 2017/18:20 s. 127, 2018/19:10 s. 77, 2018/19:20 s. 106, 2023/24:20 s. 163 – Twittermeddelande, 2017/18:20 s. 300 – utlämnande av, 2009/10:10 s. 18, 2010/11:10 s. 21, 2012/13:20 s. 219, 221, 2013/14:10 s. 38, 2013/14:20 s. 122, 124, 2014/15:10 s. 20, 2015/16:20 s. 222, 233, 2016/17:20 s. 64, 188, 2017/18:20 s. 127 – utlämnande av uppgift i, 2021/22:20 s. 209 – Utrikesdepartementet, 2013/14:20 s. 120, 2016/17:20 s. 143, 2017/18:20 s. 127, 2018/19:20 s. 106 A-lotteriet , 2001/02:20 s. 92 Amerikanska ambassadens övervakning i Sverige , 2011/12:20 s. 116 Anhörigkommittén , 2001/02:20 s. 197 Anslag i tilläggsbudget , 2008/09:20 s. 109 Anslaget 24:2 i 2007 års budgetproposition , 2007/08:20 s. 77 Anslagsminskning , 2020/21:10 s. 222 Ansvarsförhållanden inom regeringen , 2017/18:20 s. 331 Ansvarsprincipen , 2017/18:20 s. 365, 2020/21:20 s. 190 Antiterrorismsamarbete , 2005/06:20 s. 61 AP-fonder , 2009/10:20 s. 79, 2012/13:20 s. 175 Apoteket AB , 2009/10:20 s. 207 – försäljning av, 2011/12:20 s. 102 – styrning av, 2007/08:20 s. 226 Apoteket Omstrukturering AB (OAB), 2009/10:20 s. 207

S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24 2024/25:KU10

Apoteksmarknaden , omreglering av , 2011/12:20 s. 102

Arbetsförmedlingen

– anslag till, 2014/15:20 s. 202 – översyn av, 2015/16:20 s. 37 Arbetsgrupper i Regeringskansliet , 2017/18:20 s. 127, 2018/19:10 s. 77 Arbetslivsinstitutet , avveckling av , 2006/07:20 s. 162 Arbetslöshetsförsäkringen , 2006/07:20 s. 162, 2009/10:20 s. 139 Arbetsmiljön , överklagningsärenden avseende , 2003/04:10 s. 34 Arbetsskadeärenden , skillnader i utfall för kvinnor och män , 2012/13:20 s. 164 Arvsfondsdelegationen , 2005/06:10 s. 22 Assi Domän , 2001/02:20 s. 104 Assistansersättning , 2017/18:20 s. 230 Asylprocedurdirektivet , 2004/05:20 s. 142

Asylärenden

– barn i asylprocessen, 2006/07:20 s. 73 – handläggningstid, 2004/05:20 s. 89 – åldersbedömningar, 2017/18:20 s. 258 Avidentifierade ansökningshandlingar , 2005/06:10 s. 16

Avtal

– med tjeckiska staten om flygplan, 2005/06:20 s. 23 – mellan myndigheter, 2005/06:10 s. 21 – mellan svenska staten och Saab, 2011/12:20 s. 82 – om merkostnadsersättning plusjobb, 2008/09:20 s. 40 – om militärt samarbete, Saudiarabien, 2005/06:20 s. 59, 2012/13:20 s. 264, 288 – om svavelutsläpp i Östersjön, 2010/11:20 s. 243 – skatteavtal med Danmark, 2010/11:20 s. 264 – upphörandeavtal av entreprenadkontrakt om banhållning, 2011/12:20 s. 101 – återtagandeavtal med Irak, 2010/11:20 s. 275

Avvisning

– till Egypten, 2001/02:20 s. 128, 2005/06:2 s. 7, 2008/09:20 s. 283 – till Marocko, 2008/09:20 s. 263

B

Bankkrisen 1990–1994 , 2009/10:10 s. 53 Barn i internationella förhållanden , 2016/17:10 s. 30 Barnomsorg, riksdagens beslut om , 2005/06:20 s. 36 Bearbetningskoncession , 2020/21:10 s. 143 Behörighetsförordningen , 2011/12:20 s. 55 Bemyndigande om materielanskaffning , 2016/17:20 s. 170, 2017/18:20 s. 187, 2018/19:20 s. 10, 2021/22:20 s. 164

2024/25:KU10 S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24

Beredningskravet , 2013/14:10 s. 74, 2018/19:20 s. 32, 2021/22:20 s. 117, 2022/23:20 s. 90, 2023/24:20 s. 100

– anslag, 2004/05:20 s. 29, 2020/21:20 s. 322, 2022/23:10 s. 542 – besparingar inom försvarets materielförsörjning, 2012/13:20 s. 92 – bidrag, 2009/10:10 s. 32 – brister i kvalitet, 2011/12:20 s. 61 – brådskande fall, 2018/19:20 s. 32, 2020/21:20 s. 194, 256, 268, 289, 322, 2021/22:20 s. 117, 2022/23:20 s. 90, 2023/24:20 s. 68, 100 – dispenser, 2009/10:10 s. 32 – EG-direktiv, 2004/05:10 s. 74, 2008/09:10 s. 65 – EU-samarbetet, vissa frågor, 2008/09:10 s. 65 – ex gratia, 2009/10:10 s. 32 – flyktingsituationen, 2015/16:20 s. 453, 454 – Förbifart Stockholm, frysning av, 2014/15:20 s. 179 – förordningar, 2009/10:10 s. 32, 2020/21:20 s. 268 – Försvarsmaktens grundorganisation, 2004/05:20 s. 122 – genomförande av EG-direktiv, 2009/10:10 s. 78 – invandringspolitiken, 2015/16:20 s. 494 – kommissionens förslag, 2004/05:20 s. 142 – lagförslag, 2003/04:10 s. 36, 2005/06:20 s. 99, 2013/14:10 s. 78, 2014/15:20 s. 161, 2018/19:20 s. 32, 2020/21:20 s. 322 – lagändringar, 2009/10:20 s. 139 – omlokaliseringsbeslut, 2005/06:20 s. 93 – proposition om krediter till Island, 2009/10:20 s. 13 – proposition om kvalitetsutvärderingssystem för högskolor, 2010/11:20 s. 79 – rambeslut, 2002/03:10 s. 64, 2008/09:10 s. 79 – regeringsärenden, 2006/07:20 s. 162, 2008/09:10 s. 46, 2008/09:20 s. 69, 86, 2009/10:10 s. 66, 2012/13:20 s. 83, 194, 2014/15:10 s. 20, 2015/16:10 s. 42, 2018/19:20 s. 32, 2020/21:20 s. 268, 322, 2021/22:20 s. 117 – remissväsendet, 2021/22:10 s. 80, 2022/23:10 s. 90, 2023/24:20 s. 100 – skolområdet, 2015/16:20 s. 215 – statens skolor för vuxna, 2001/02:20 s. 66 – styrelsevalen vid Systembolaget AB, 2003/04:20 s. 114 – svar på interpellation, 2015/16:20 s. 69, 2021/22:20 s. 248 – svenska ståndpunkter, 2004/05:10 s. 74, 2014/15:10 s. 52 – under kris, 2008/09:20 s. 51, 2009/10:10 s. 45, 2015/16:20 s. 452, 454, 2020/21:20 s. 194, 268, 322

Beslut på tredje pelarens område inom EU-samarbetet , 2002/03:10 s. 58 Beslutanderätt , överlåtelse av , 2011/12:10 s. 38 Beslutsfattande på utrikespolitikens område , 2004/05:10 s. 89, 2015/16:20 s. 380 Beställningsbemyndiganden , 2021/22:10 s. 116 Betalningstjänster , statens ansvar för vissa , 2008/09:20 s. 76 Betyg , nya betygssteg i grund- och gymnasieskolan , 2012/13:20 s. 166 Bidrag till organisationer , 2006/07:10 s. 20

S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24 2024/25:KU10

– beredningen av ärenden om bidragsgivning, 2009/10:10 s. 21 – spårbarhet och öppenhet, 2009/10:10 s. 31

Bistånd , 2005/06:10 s. 21

– avräkning från biståndsramen, 2006/07:20 s. 122, 2013/14:20 s. 217, 2016/17:20 s. 143, 2022/23:20 s. 54 – beredning av biståndsbudgeten, 2015/16:20 s. 56 – FN:s klimatkonvention, 2012/13:20 s. 29 – hantering av UD:s egna biståndsmedel, 2013/14:20 s. 205 – lön till biståndsministern, 2013/14:20 s. 205 – multilateralt, 2005/06:20 s. 192 – styrning av biståndsverksamheten, 2013/14:20 s. 205 – Utrikesdepartementets hantering av biståndsanslagen, 2010/11:20 s. 144

Bisysslor

– anställdas, 2001/02:10 s. 18 – statsråds, 2006/07:20 s. 37, 69

Blekinge tekniska högskola , fråga om campus , 2017/18:20 s. 220 Blogginlägg av statsråd , 2009/10:20 s. 328, 2010/11:20 s. 166 Bonusar , 2009/10:20 s. 68 Brev

– från EU-kommissionär, 2016/17:20 s. 195 – från kulturministern till Skånes landshövding, 2012/13:20 s. 258 – statsråds utskick av, 2007/08:20 s. 241

Bromma flygplats , 2014/15:20 s. 57, 2015/16:20 s. 47 Brottsförebyggande rådet (BRÅ), styrning av , 2020/21:10 s. 252 Budgetlagen , 2003/04:10 s. 30, 2003/04:20 s. 91, 2009/10:20 s. 107, 2011/12:20 s. 101, 2012/13:20 s. 84, 2013/14:20 s. 35, 229, 2014/15:20 s. 179, 203, 211, 2015/16:20 s. 17, 2016/17:20 s. 22, 170 Budgetprocessen , 2015/16:20 s. 30, 2016/17:20 s. 22, 2018/19:20 s. 10, 2018/19:20 s. 32, 2020/21:10 s. 222 Budgetpropositionen

– bemyndigande, 2016/17:20 s. 170, 2017/18:20 s. 187, 2018/19:20 s. 10 – biståndsanslaget, 2015/16:20 s. 56 – distribuering av broschyr, 2005/06:20 s. 201 – extra ändringsbudget, 2018/19:20 s. 32 – genomförande, 2020/21:10 s. 92 – kostnadsram, 2016/17:20 s. 170, 2017/18:20 s. 187 – resultatredovisning, 2016/17:20 s. 22 – tillkännagivande, 2018/19:20 s. 10

C

Carnegie Investment Bank AB , 2009/10:20 s. 175 Censurförbud , 2006/07:20 s. 13

2024/25:KU10 S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24

Centrala studiestödsnämnden , utbildningsministerns ansvar , 2001/02:20 s. 182 CIA-plan , 2009/10:20 s. 296 Coronapandemin , 2020/21:20 s. 183, 196, 2021/22:10 s. 50, 2021/22:20 s. 91

– beredningen av snabbpropositioner samt pandemilagen, 2020/21:20 s. 322 – besöksförbud inom äldreomsorgen, 2020/21:20 s. 289 – Coronakommissionen, 2020/21:20 s. 398, 2021/22:20 s. 91 – deltagargräns för allmänna sammankomster och offentliga tillställningar, 2020/21:20 s. 268, 2021/22:20 s. 48 – distansundervisning inom skolväsendet, 2020/21:20 s. 305 – intensivvårdsplatser, 2020/21:20 s. 256 – omställningsstöd till företag, 2020/21:20 s. 391 – regeringens coronastrategi, 2020/21:20 s. 268, 322, 363, 398 – regeringens föreskrifter med stöd av den s.k. pandemilagen, 2021/22:20 s. 48 – regeringens kollektiva beslutsfattande, 2021/22:10 s. 50 – samråd med EU-nämnden, 2020/21:20 s. 378 – skyddsutrustning och annan sjukvårdsmateriel, 2020/21:20 s. 256 – testning och smittspårning, 2020/21:20 s. 196 – uttalande om munskydd, 2021/22:20 s. 222

Covid-19 , se Coronapandemin

D

Datalagringsdirektivets genomförande , 2010/11:20 s. 65 Decemberöverenskommelsen , 2015/16:20 s. 30, 300 Delegation och subdelegation , 2011/12:10 s. 40, 2012/13:10 s. 58, 2021/22:20 s. 48, 2022/23:10 s. 32 Delningsundantag , 2018/19:10 s. 77, 2020/21:10 s. 252 Diarier

– Regeringskansliets, 2012/13:10 s. 22, 26 – Utrikesdepartementets huvuddiarium, 2012/13:10 s. 45

Digital arbetsyta , 2017/18:20 s. 127, 2018/19:10 s. 77 Diplomatiska garantier , 2005/06:20 s. 19 Direktiv till en myndighet , 2005/06:20 s. 120 DIS-fartyg , skattevillkor för svenska sjömän på , 2006/07:20 s. 220 Disposition av medel , 2010/11:10 s. 71 Djurskyddsmyndigheten , avveckling av , 2006/07:20 s. 162 Dokumentation

– aktbildning, 2005/06:10 s. 26, 2014/15:10 s. 32 – annonser och intresseanmälningar, 2009/10:10 s. 145 – avsaknad, 2018/19:20 s. 229 – bristande dokumentation, 2012/13:20 s. 108 – externt rekryteringsstöd 2009/10:10 s. 144

S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24 2024/25:KU10

– innovationsrådets möten, 2015/16:20 s. 243 – kommunikation med EU-kommissionen, 2006/07:20 s. 203 – kontakter mellan myndigheter och regeringen, 2012/13:10 s. 100, 2014/15:10 s. 57, 72, 2015/16:10 s. 104, 2015/16:20 s. 452 – kravprofiler, 2009/10:10 s. 142 – muntliga uppgifter, 2007/08:10 s. 44 – säkerhetspolitiska rådets möten, 2015/16:20 s. 239 – upphandlingsärenden, 2018/19:10 s. 97 – utnämningsärenden, 2008/09:20 s. 127, 2009/10:10 s. 135 Dokumentationsskyldighet , 2018/19:10 s. 77 Domare , förflyttning av 2006/07:20 s. 147 Driftsstöd till flygplatser , 2015/16:20 s. 259 Dröjsmålsränta på tullavgift till EU , 2009/10:20 s. 104 Dumpning av kemiska vapen och radioaktivt avfall i Östersjön , 2010/11:20 s. 177

E

E-postadresser , privata , 2015/16:20 s. 275, 2022/23:20 s. 140 Edge, samarbete med Kina , 2014/15:20 s. 217 Ekonomisk förpliktelse för staten, ingående av , 2015/16:20 s. 275 Ekonomisk styrning , 2005/06:10 s. 21 Ekonomiska vårpropositionen , 2002/03:10 s. 65 Elprisområden, införande av , 2013/14:20 s. 73 En bok för alla AB , 2007/08:20 s. 49 Engagemang i organisationer, statsråds , 2007/08:20 s. 194

Ersättning

– ex gratia, 2002/03:10 s. 56 – till statsråd utöver statsrådsarvodet, 2002/03:30 s. 136 – till vissa ledande befattningshavare, 2011/12:20 s. 209 Estonia, M/S , 2001/02:20 s. 147, 2004/05:20 s. 258, 2006/07:20 s. 80 Etikprövningsnämnden , 2011/12:20 s. 175 Etiopien , fängslade svenska medborgare , 2008/09:20 s. 250

EU:s

– gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, 2004/05:10 s. 91, 2012/13:10 s. 120 – korttidsbudget, 2020/21:20 s. 64 – långtidsbudget, 2012/13:20 s. 41 – uppförandekod för vapenexport, 2008/09:20 s. 16 – upphovsrättsdirektiv, 2020/21:10 s. 55 EU-avgiften , senareläggning av , 2003/04:20 s. 105 EU-frågor , 2003/04:10 s. 78, 2022/23:10 s. 546 – asylprocedurdirektivet, 2004/05:20 s. 142 – beredning av kommissionsförslag, 2004/05:20 s. 142, 2022/23:10 s. 82

2024/25:KU10 S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24

– delegerade akter och genomförandeakter, 2019/20:10 s. 145 – fiskemöjligheter i Östersjön, 2016/17:20 s. 92, 2023/24:20 s. 14 – genomförande av EU-rätten, 2012/13:10 s. 101 – kommissionens genomförandekommittéer, 2014/15:10 s. 44 – regeringens företrädare vid samråd och överläggningar samt vid rådsmöten, 2013/14:10 s. 153, 2015/16:20 s. 308 – samråd med EU-nämnden om fjärde järnvägspaketet, 2014/15:20 s. 48 – samråd med riksdagen 2006/07:20 s. 105, 2007/08:20 s. 14, 2017/18:10 s. 136 – trepartsmöten (triloger), 2017/18:10 s. 136 – utsläppshandelssystem, 2016/17:20 s. 108 – vapendirektivet, 2016/17:20 s. 63 – överläggning med utskott, 2018/19:20 s. 22 – överläggning om frågor som behandlas inom ramen för kommittologin, 2014/15:20 s. 87 – överträdelseärenden, 2012/13:10 s. 101

EU-förordningar , 2022/23:10 s. 82 EU-kommissionär , utseende av svensk kandidat , 2004/05:20 s. 155 EU-nämnden , 2006/07:20 s. 107, 2012/13:20 s. 41, 66

– bokstavsmandat, 2021/22:20 s. 34 – EU- och handelsministerns agerande i rådet i fråga om rättsstatsprincipen, 2017/18:20 s. 41 – idrottsministerns agerande i rådet, 2015/16:20 s. 106 – information om ny kommissionsordförande, 2004/05:20 s. 163 – information till, 2009/10:20 s. 54, 2016/17:20 s. 108 – inrikesministerns agerande i rådet i frågan om EU:s gränskontroll, 2015/16:20 s. 120, – kultur- och demokratiministerns agerande i rådet, 2015/16:20 s. 106, 2016/17:20 s. 53 – Palestina, Sveriges erkännande av, 2014/15:20 s. 28 – samråd, 2001/02:20 s. 58, 2002/03:30 s. 29, 2006/07:20 s. 105, 2007/08:20 s. 14, 2008/09:20 s. 16, 2009/10:20 s. 25, 2011/12:20 s. 11, 23, 2014/15:20 s. 13, 2015/16:20 s. 77, 2018/19:20 s. 22, 2022/23:20 s. 11, 23, 36 – samråd i ett sent skede, 2013/14:10 s. 136 – samråd inför lämnande av brev och s.k. non-papers, 2003/04:10 s. 90 – samråd inför rådets beslut om EU:s årsbudget, 2020/21:10 s. 75, 2022/23:20 s. 36 – samråd inför överenskommelse om återhämtningsplan och långtidsbudget, 2020/21:20 s. 64 – samråd inför toppmöte, 2015/16:20 s. 144, 2017/18:20 s. 68 – samråd om asylfrågor, 2016/17:20 s. 30 – samråd om att klassa kärnkraft som hållbar, 2021/22:20 s. 14, 34 – samråd om Dublinförordningen, 2015/16:20 s. 130 – samråd om fjärde järnvägspaketet, 2014/15:20 s. 48 – samråd om plattformsdirektivet, 2022/23:20 s. 23 – samråd om stöd till Frankrike, 2015/16:20 s. 138 – samråd om TEN-T-kartor, 2022/23:20 s. 11

S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24 2024/25:KU10

– samråd under coronapandemin, 2020/21:20 s. 378 – samråd vid fråga av stor betydelse för Sverige som stat och som medlemsstat i EU, 2017/18:20 s. 41 – skriftligt samråd, 2015/16:20 s. 92 – statsråds närvaro, 2005/06:20 s. 86, 2013/14:10 s. 153 – underlag inför samråd, 2015/16:20 s. 96, 2023/24:10 s. 70 EU-sakråd , 2018/19:10 s. 109 Europeiska arbetsmyndigheten , 2018/19:20 s. 22 Europeiska rådet , 2006/07:20 s. 105, 2012/13:20 s. 43, 2017/18:20 s. 68 Europeiska utvecklingsfonden , avgiften till , 2004/05:10 s. 17 Exklusivitetsgrundsatsen , 2004/05:20 s. 108 Expeditionsministär , se Övergångsregering Extra val , 2014/15:20 s. 287 Extra ändringsbudget , 2018/19:20 s. 32, 2019/20:10 s. 73, 2020/21:20 s. 322

F

Faktapromemorior , 2003/04:10 s. 78 Fastighetsskatt , avsaknad av , 2004/05:20 s. 259 Fideikommissärenden , 2004/05:10 s. 54 Fildelning , 2007/08:6 s. 42 Filmstöd , 2018/19:20 s. 186 Finansiella instrument , förteckning över innehav av , 2013/14:20 s. 298 Finansiella intressen, statsråds , 2006/07:20 s. 36, 69 Finansiella krisen 2008–2009 , 2009/10:10 s. 56 Finansinspektionens sponsoravtal med affärsbankerna , 2001/02:20 s. 214 Finansmakten , 2005/06:10 s. 20, 2015/16:20 s. 17, 30, 56, 2016/17:20 s. 170, 2017/18:20 s. 187, 2018/19:20 s. 10

Fiskeförhandlingar

– jordbruksministerns agerande i samband med, 2007/08:20 s. 87 – jordbruksministerns information om, 2008/09:20 s. 25 Flickaprojektets mediekampanj , 2004/05:20 s. 108 Flodvågskatastrofen 2004 , 2005/06:8 – fortsatt granskning av, 2007/08:6 s. 7 Flygbolag , statlig garanti till , 2001/02:20 s. 69 Flygutbildningar , lokalisering av , 2001/02:20 s. 18 Flyktingmottagande hösten 2015 , 2015/16:20 s. 396, 454, 480, 2017/18:20 s. 112 FN:s klimatkonvention , 2012/13:20 s. 29 FN:s olja-för-mat-program , 2009/10:20 s. 308

2024/25:KU10 S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24

FN:s säkerhetsråd , kampanj för Sveriges plats i , 2016/17:20 s. 143, 2017/18:20 s. 127, 148, 322, 2018/19:20 s. 106 FN-sanktioner , 2001/02:20 s. 115, 2005/06:20 s. 71 Folkmord i Osmanska riket 1915 , 2010/11:20 s. 47 Fordonsindustrin, stöd till , 2008/09:20 s. 51, 2009/10:20 s. 261 Forska och väx, anslaget till , 2007/08:20 s. 82 Forskningens frihet , 2005/06:20 s. 133 Forskningsmedel, hantering av , 2008/09:20 s. 94 Forum för levande historia, 2007/08:20 s. 159 Frankrike , bilateral hjälp inom EU , överläggning med Utrikesnämnden , 2015/16:20 s. 189 Frihetsberövade personer utomlands , 2015/16:10 s. 37 Fristående myndigheter , 2006/07:10 s. 53 Fryshuset , bidrag till , 2001/02:20 s. 96 Frågeinstituten , 2009/10:10 s. 148, 2011/12:20 s. 36, 2014/15:20 s. 42, 2020/21:20 s. 18, 23, 2021/22:20 s. 254

Frågestund

– svar på fråga som är KU-anmäld, 2022/23:20 s. 50 – uppgift om brist på poliser, 2017/18:20 s. 314 – uppgift om extra val, 2014/15:20 s. 42 – uppgift om partibidrag, 2011/12:20 s. 36 Fångtransporter , hemliga , 2009/10:20 s. 296 Fängslad svensk medborgare på Guantánamobasen , 2002/03:30 s. 99, 2005/06:2 s. 58 Fängslade svenska medborgare i Etiopien , 2008/09:20 s. 250 Förbifart Stockholm , 2014/15:20 s. 179 Författningsreglering , 2003/04:10 s. 23, 2005/06:10 s. 22, 2010/11:10 s. 40, 2012/13:10 s. 16, 2020/21:20 s. 268 Författningsutgivningen , 2004/05:10 s. 39, 2007/08:10 s. 11, 2009/10:10 s. 17, 2009/10:20 s. 139, 2014/15:10 s. 14, 2020/21:10 s. 19

Förflyttning av generaldirektör

– Arbetsförmedlingen, 2008/09:20 s. 149 – Försäkringskassan, 2018/19:20 s. 59 – Skogsstyrelsen, 2012/13:20 s. 248 – Strålsäkerhetsmyndigheten, 2023/24:20 s. 49 – Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, 2009/10:20 s. 58 Förhandsgranskning , förbud mot , 2006/07:20 s. 13 Förhandsprövning av nya programtjänster , 2010/11:20 s. 112 Förkortad motionstid , 2009/10:10 s. 47, 2023/24:20 s. 118 Förmögenhetsinnehav , statsråds , 2006/07:20 s. 36 Förordnande av statsråd , 2006/07:20 s. 30, 2014/15:20 s. 268

S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24 2024/25:KU10

Förordning

– omprövning av, 2020/21:20 s. 268 – undantag från, 2012/13:10 s. 100 – upplysning om bemyndigande, 2022/23:10 s. 32

Förordningar , om statligt stöd , 2022/23:20 s. 59, 67, 2023/24:10 s. 41 Förordningsmakten , 2006/07:20 s. 128 Förordningsmotiv , 2021/22:20 s. 130 Försvarets materielförsörjning , 2012/13:20 s. 92 Försvarets materielverk (FMV), styrning av , 2015/16:10 s. 84 Försvarets radioanstalt (FRA), styrning av , 2015/16:10 s. 84 Försvarsexportmyndigheten (FXM), styrning av , 2015/16:10 s. 84 Försvarsmakten

– beredning av regeringsärenden, 2012/13:20 s. 114 – försvarsministerns ansvar för agerande inom, 2003/04:20 s. 162 – försvarsministerns styrning av, 2011/12:20 s. 161, 2013/14:20 s. 32, 2018/19:20 s. 170 – grundorganisation, 2010/11:20 s. 40 – grundorganisation, remissberedning av, 2004/05:20 s. 122 – insatsorganisationen, 2013/14:20 s. 32 – lokalisering av samlade flygutbildningar inom, 2001/02:20 s. 18 – nordisk snabbinsatsstyrka, 2010/11:20 s. 10 – organisationsförändring inom, 2000/01:20 s. 16, 2010/11:20 s. 38 – personalförsörjning, 2009/10:20 s. 39, 2010/11:20 s. 24, 2013/14:20 s. 32 – subarktisk förmåga, 2005/06:20 s. 17 – tillsättande av chef, 2018/19:20 s. 170 – vinterklimat, förmåga att verka i, 2010/11:20 s. 38

Försäkringskassan

– arbetsskadeförsäkring, 2012/13:20 s. 153 – assistansersättning, utvecklingen av antalet timmar, 2017/18:20 s. 230 – omorganisering 2005, beredningen av, 2008/09:20 s. 205 – rimliga villkor att sköta sitt uppdrag, 2008/09:20 s. 221 – servicekontor, 2013/14:20 s. 58 – sjukförsäkringen, 2021/22:20 s. 173

Förvaltningsbeslut eller författningsreglering , 2003/04:10 s. 23 Förvaltningsmyndigheter

– regeringens ansvar för, 2011/12:20 s. 49, 2018/19:20 s. 125 – regeringens styrning av, 2012/13:10 s. 80, 2012/13:20 s. 267, 2013/14:20 s. 34, 2015/16:10 s. 84, 2016/17:10 s. 104, 2018/19:20 s. 125, 2020/21:10 s. 252

Förvaltningsärenden

– avlysning och upplåtelse av jakt, 2022/23:10 s. 21 – avskrivning, 2023/24:10 s. 17 – befrielse från energiskatt och koldioxidskatt, 2006/07:10 s. 15 – beredningskravet, 2008/09:10 s. 46, 2011/12:10 s. 13, 2014/15:20 s. 99

2024/25:KU10 S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24

– brevsvar, 2001/02:10 s. 33 – dispens från arvs- och gåvoskatt, 2000/01:10 s. 30 – dispens från stämpelskatt, 2000/01:10 s. 30 – dröjsmål vid avslut, 2023/24:10 s. 17 – fideikommissärenden, 2004/05:10 s. 54 – friköp av s.k. fjällägenheter, 2009/10:10 s. 19 – förkomna handlingar, 2023/24:10 s. 17 – försäljning av mark ovan odlingsgränsen, 2009/10:10 s. 19 – gruvärenden, 2021/22:10 s. 22 – handläggningstiden, 2011/12:10 s. 13, 2012/13:10 s. 17, 2014/15:10 s. 20, 2016/17:10 s. 19, 2016/17:20 s. 121, 2018/19:10 s. 17, 2019/20:10 s. 24, 2020/21:10 s. 23, 143, 2021/22:10 s. 22, 117, 2022/23:10 s. 21 – inhibition, handläggning av yrkande om, 2022/23:10 s. 21 – kommunala vetot (miljöbalken), 2021/22:20 s. 117 – kommunikation med part, 2021/22:10 s. 22, 2022/23:10 s. 21 – makulerade handlingar, 2023/24:10 s. 17 – motivering av beslut, 2014/15:20 s. 110, 2022/23:10 s. 21 – partsinsyn, 2021/22:10 s. 22 – parts möjlighet till möte, 2020/21:10 s. 143 – permutationsärenden, 2004/05:10 s. 51 – skriftliga riktlinjer för handläggning av, 2011/12:10 s. 13 – undantag enligt lagen om offentlig upphandling, 2000/01:10 s. 30 – utredningsansvar, 2021/22:10 s. 22, 117 – utökad mellanlagring av använt kärnbränsle, 2021/22:20 s. 117 – överklagande av ansökan om markupplåtelse, 2018/19:10 s. 17 – överklagande av strandskyddsdomar, 2016/17:10 s. 19, 2016/17:20 s. 121 – överklagandeärenden i Miljödepartementet, 2007/08:10 s. 16, 2013/14:10 s. 26, 2014/15:10 s. 25, 2016/17:10 s. 19, 2016/17:20 s. 121 – överklagandeärenden i Näringsdepartementet, 2001/02:10 s. 35, 2010/11:10 s. 34, 2014/15:10 s. 20 – överklagandeärenden om arbetsmiljön, 2003/04:10 s. 34

Föräldraledighet och förvärvsarbete , 2004/05:10 s. 27

G

Gemensam myndighet för statens skolor för vuxna , 2001/02:20 s. 66 Generaldirektörs deltagande i konferens , 2012/13:20 s. 257 Glyfosat , 2017/18:20 s. 127 GMO , överläggning om , 2014/15:20 s. 87 God hushållning , 2014/15:20 s. 179 Gruvsamordnare , 2015/16:20 s. 249 Gruvtillstånd, näringsministerns agerande vid handläggningen , 2015/16:20 s. 249 Gruvärenden , 2021/22:10 s. 22

S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24 2024/25:KU10

Grönbok om mervärdesskattens framtid, hantering av utlåtande , 2012/13:20 s. 74 Guantánamobasen , fängslad svensk medborgare , 2002/03:30 s. 99, 2005/06:2 s. 58 Gui Minhai , hantering av , 2020/21:20 s. 145 Göteborg , EU-toppmötet , 2001/02:20 s. 152

H

Handlande i regeringens eller utrikesministerns namn , 2007/08:10 s. 45 Handlingsplanen för etnisk och kulturell mångfald , 2005/06:10 s. 15 Havsövervakningssystem till Libyen , marknadsföring av , 2010/11:20 s. 198 Heby kommun , kommun- och landstingstillhörighet , 2001/02:20 s. 54 Hedersdoktorat , 2005/06:20 s. 206 Helikopter NH90 , upphandling av , 2001/02:20 s. 80 Hemliga handlingar , Regeringskansliets hantering av , 2012/13:10 s. 22 Hindrande åtgärder , 2006/07:20 s. 13 Hiv/aids , 2005/06:10 s. 20 Hyresråd , 2006/07:20 s. 147 Hållbarhetskommission , 2006/07:20 s. 85 Hälsoforum , 2005/06:10 s. 20 Högskolor och universitet , utseende av styrelseledamöter , 2004/05:20 s. 135, 2013/14:20 s. 95

I

Identitetshandling för utländska medborgare bosatta i Sverige , 2008/09:20 s. 77 Illojal maktutövning , 2006/07:20 s. 232 – indelningsärenden, 2001/02:10 s. 39 – handläggning av, 2004/05:20 s. 57 Individuellt kompetenssparande , 2004/05:20 s. 76 Indragningen av transportstödet från årsskiftet 1999/2000 , 2000/01:20 s. 68 Industriella utvecklingscentrum , 2004/05:20 s. 34

Information

– om utrikesministerns inställda resa till Israel, 2014/15:20 s. 272 – till EU:s medlemsländer om Sveriges erkännande av Staten Palestina, 2014/15:20 s. 28 – till riksdagen i EU-frågor, regeringens, 2008/09:10 s. 89 – till riksdagen om fiskeförhandlingar, 2008/09:20 s. 25 – till riksdagen om inköp och anskaffning av ett luftvärnssystem, 2017/18:20 s. 187, 2018/19:20 s. 10

2024/25:KU10 S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24

– till riksdagen om insatsorganisation 2014, 2013/14:20 s. 32 – till riksdagen om kostnadsfördyringar, 2020/21:20 s. 27 – till riksdagen om svenskt deltagande i ett internationellt försvarssamarbete, 2017/18:20 s. 80 – till riksdagen om utgiftsbegränsande åtgärder, 2015/16:20 s. 17 – till utskott, 2014/15:20 s. 82, 2016/17:20 s. 170, 2017/18:20 s. 80, 187, 2018/19:20 s. 10 – till utskott och medier, 2018/19:20 s. 10

Information till allmänheten

– broschyr i samband med Sveriges EU-medlemskap, 2000/01:20 s. 76 – nätmyter om invandring, publicering på regeringens webbplats, 2011/12:20 s. 154 Informationshantering inom Regeringskansliet , 2017/18:20 s. 112, 2020/21:10 s. 176, 191 Informationssäkerhet , 2017/18:20 s. 331 Informella informationsutbyten med USA , 2010/11:20 s. 255 Informella kontakter mellan Regeringskansliet och myndigheterna , 2012/13:10 s. 100, 2012/13:20 s. 248, 2014/15:10 s. 72, 2015/16:10 s. 104, 2015/16:20 s. 452, 2017/18:20 s. 220, 2020/21:10 s. 252, 2021/22:20 s. 209, 227 Informellt ministermöte , statsråds agerande , 2016/17:20 s. 108 Inlandsinnovation AB , 2013/14:20 s. 224 Innovationsrådet , 2015/16:20 s. 243 Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS), 2005/06:20 s. 189 Instruktioner inför möten i EU , 2010/11:10 s. 76, 2014/15:10 s. 52, 61 Insynsråd , tillsättande av , 2012/13:20 s. 115, 2017/18:10 s. 87 Integrationsverkets utbetalning av schablonersättning , statsrådens ansvar , 2007/08:20 s. 55 Internationella valfångstkommissionens möte , svenskt agerande , 2002/03:30 s. 72 Internationella överenskommelser , 2004/05:10 s. 67, 2012/13:10 s. 120, 2017/18:20 s. 80 – bemyndiganden att ingå, 2011/12:10 s. 58 – förteckning över, 2011/12:10 s. 58 – förvaltningsmyndigheternas, 2004/05:10 s. 67, 2011/12:10 s. 58, 2015/16:10 s. 106, 2016/17:10 s. 104, 2017/18:20 s. 244 – ingående av, 2010/11:20 s. 243, 2012/13:20 s. 264, 288 – publicering i Sveriges internationella överenskommelser (SÖ), 2010/11:20 s. 254, 2011/12:10 s. 58, 2012/13:10 s. 120 Internationellt försvarssamarbete (Joint Expeditionary Force, JEF), 2017/18:20 s. 80 Internet , tillståndsgivning till spel på , 2001/02:20 s. 92

Interpellationer

– besvarande av, 2001/02:10 s. 30, 2001/02:20 s. 29, 2002/03:30 s. 17, 2017/18:20 s. 17 – besvarande av vid avgång, 2020/21:20 s. 23

S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24 2024/25:KU10

– debatt, uppgifter i (Laila Freivalds), 2004/05:20 s. 45 – debatt, uppgifter i (Leif Pagrotsky), 2004/05:20 s. 50 – debatt, uppgifter i (Tomas Eneroth), 2021/22:20 s. 248 – debatt, uppträdande (Sven Otto Littorin), 2008/09:20 s. 35 – debatt, uppträdande (Thomas Bodström), 2005/06:20 s. 43 – frågeinstituten, 2009/10:10 s. 148 – hinder för att besvara, 2003/04:20 s. 87 – sena interpellationssvar, 2005/06:20 s. 40, 2010/11:20 s. 61, 2014/15:10 s. 73, 2023/24:10 s. 34 – till statsministern, 2002/03:30 s. 14 – underlag för interpellationssvar, 2015/16:20 s. 69 Interregnum på skolministerposten , 2001/02:20 s. 29 Intressekonflikter för statsråd , 2006/07:20 s. 36, 69 Intressekonflikter för särskilda utredare , 2020/21:10 s. 127 Invandringspolitiken , 2015/16:20 s. 494 Irakkriget och vapenexport m.m. , 2003/04:20 s. 204 Iraks försvarsminister , 2020/21:10 s. 176 Israel , militärt samarbete med , 2006/07:20 s. 93 It-system , avtal om Regeringskansliets , 2017/18:20 s. 210

J

Jas 39 Gripen-plan

– avtal om leasing, 2005/06:20 s. 23 – bemyndigande om offert till Norge, 2008/09:20 s. 117 Järnvägsunderhållet , 2013/14:20 s. 246 Jäv , 2006/07:20 s. 36, 2006/07:20 s. 69, 2009/10:20 s. 117, 2012/13:20 s. 84, 2014/15:20 s. 240, 2016/17:20 s. 266, 275, 2018/19:20 s. 90, 2022/23:20 s. 76

Jävssituation

– på Försvarsdepartementet, 2004/05:20 s. 118 – på Kulturdepartementet, 2008/09:20 s. 298

K

Kabinettsfråga , 2014/15:20 s. 288 Kalkbrytning på Gotland , 2014/15:20 s. 22, 2021/22:20 s. 227, 234 Karantän för f.d. statsråd , 2002/03:30 s. 119 Karolinska institutets filial i Hongkong , 2017/18:20 s. 240

Kina

– programvaran Edge, 2014/15:20 s. 217 – vapenembargo, 2001/02:20 s. 88, 2004/05:20 s. 168 Klimatmålen , nå med hjälp av infrastrukturplanering , 2012/13:20 s. 12 Klimatmålet för 2020 , regeringens beräkning , 2013/14:20 s. 21

2024/25:KU10 S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24

Klimatlagen , 2020/21:20 s. 106 Klimatpolitiska handlingsplanen , 2020/21:20 s. 106 Klustervapen , internationellt förbud mot , 2008/09:20 s. 12 Koldioxidutsläpp , EU-mål för , 2006/07:20 s. 121 Kommandomål , se Särskilda regeringsärenden Kommissioner , 2020/21:20 s. 398, 2021/22:20 s. 91

Kommittéordförande

– bakgrund, 2017/18:10 s. 49 – utseende av, 2004/05:20 s. 128 Kommittéväsendet , 2005/06:10 s. 13, 2012/13:20 s. 85, 2015/16:10 s. 42, 2016/17:10 s. 57, 2017/18:10 s. 49, 2022/23:10 s. 49 – Anhörigkommittén, 2001/02:20 s. 197 – kommissioner, 2020/21:20 s. 398, 2021/22:20 s. 91 – kommittéberättelsen, 2015/16:10 s. 42, 2016/17:10 s. 57, 2017/18:10 s. 49 – kommittédirektiv, utformning av, 2016/17:10 s. 57, 2017/18:10 s. 49 – kommittéförordningen, 2016/17:10 s. 57, 2017/18:10 s. 49 – parlamentariskt inslag, 2016/17:10 s. 57, 2017/18:10 s. 49 – särskild utredare eller kommitté, 2017/18:10 s. 49 – utredningarnas sammansättning, 2017/18:10 s. 49 – utredningstiden, 2017/18:10 s. 49 – utredningsuppdraget, 2017/18:10 s. 49 Kommunala indelningen , ändringar i , 2001/02:10 s. 39 Kommunala självstyrelsen , 2023/24:20 s. 176 Kommunala självstyrelsen , proportionalitetsprövning , 2016/17:10 s. 82 Kommundelning Torslanda , 2001/02:20 s. 49 Kommunikation mellan Regeringskansliet och EU-kommissionen , 2006/07:20 s. 195 Konstitutionsutskottets granskning , avgränsning , 2023/24:20 s. 131 Konstitutionsutskottets rätt att få ut handlingar , 2011/12:10 s. 39 Konsultavtal , Regeringskansliets , 2001/02:10 s. 14 Konsultföretag för olika utredningsuppdrag , 2012/13:20 s. 82 Konsulär biståndsverksamhet , 2012/13:20 s. 145

Konsulära ärenden

– barn i internationella förhållanden, 2016/17:10 s. 30 – Gui Minhai, 2020/21:20 s. 145 – stöd till frihetsberövade personer utomlands, 2015/16:10 s. 37 Kravprofiler , arkivering av , 2005/06:20 s. 184 Kretsloppsmiljarden , 2000/01:10 s. 22 Krigsmateriel , export av , 2001/02:20 s. 142, 2012/13:20 s. 266, 291 Krigsmateriel till Natoländerna , fråga om , 2000/01:20 s. 118 Krigsmaterielsamarbete , 2004/05:20 s. 105

S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24 2024/25:KU10

Krisberedskap och krishantering

– ansvarsfördelning, regeringen–Regeringskansliet vid kris, 2005/06:8 s. 52 – coronapandemin, 2020/21:20 s. 190, 2021/22:20 s. 65 – flodvågskatastrofen 2004, 2005/06:8 – flyktingmottagande hösten 2015, 2015/16:20 s. 396, 454, 480, 2017/18:20 s. 112 – regeringens roll och ansvar, 2005/06:8 s. 35, 2020/21:20 s. 190 – Statsrådsberedningen, statsministerns ansvar, 2007/08:20 s. 169 – Trafikstoppet på väg E22, 2023/24:20 s. 147 Kungörande, elektronisk i Svensk författningssamling , 2022/23:10 s. 40 Kunskapslyftet , 2000/01:10 s. 24 Könsmaktsperspektiv vid universitet och högskolor , 2005/06:20 s. 123 Könsneutral lagstiftning , utredning om , 2004/05:20 s. 72

L

Lagrådets granskning , 2003/04:10 s. 36, 2013/14:10 s. 78, 2014/15:20 s. 164, 2016/17:10 s. 103, 2018/19:10 s. 23, 2018/19:20 s. 32, 2020/21:20 s. 322, 2022/23:20 s. 90, 2023/24:20 s. 100, 118 – regeringens hantering av Lagrådets synpunkter, 2018/19:10 s. 23, 2018/19:20 s. 23, 2023/24:20 s. 118 – svarstid för Lagrådet, 2022/23:20 s. 90, 2023/24:20 s. 118 – synpunkter och förslag, 2018/19:10 s. 23, 2022/23:20 s. 90 – tid mellan lagrådsgranskning och proposition, 2014/15:10 s. 81, 2022/23:20 s. 90, 2023/24:10 s. 45, 2023/24:20 s. 118 – tidsåtgång för Lagrådet, 2023/24:10 s. 45 Landsbygdsprogrammet , 2014/15:20 s. 240 Lagstiftningsprocessen , 2023/24:10 s. 45, 2023/24:20 s. 100, 118

Ledamöter i

– statliga styrelser, nominering av, 2005/06:20 s. 143 – styrelser för högskolor och universitet, utseende av, 2004/05:20 s. 135 Levande historia , 2000/01:10 s. 25 Lokala investeringsprogram , stöd till , 2000/01:20 s. 24 Lokalisering av Försvarsmaktens flygutbildningar , 2001/02:20 s. 18 Lotterier på internet , 2001/02:20 s. 92 LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade , 2017/18:20 s. 232 Luftfartsverket , styrning av , 2016/17:10 s. 104 Luftvärnssystem (Patriot), inköp och anskaffning , 2017/18:20 s. 187, 2018/19:20 s. 10 Lyftet , agerande gentemot statliga myndigheter gällande , 2010/11:20 s. 158 Lågprisavtal , 2006/07:20 s. 239 Lärarlegitimationsreformen , förseningen av , 2011/12:20 s. 43 Löneprocessen inom Regeringskansliet , 2023/24:20 s. 136

2024/25:KU10 S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24

M

Meddelarfrihet vid genomförande av EU-direktiv , 2012/13:20 s. 125 Meddelarskydd , beaktande av , 2007/08:6 s. 34 Medel från Europeiska socialfonden , 2002/03:30 s. 91 Mediekampanj , 2004/05:20 s. 108 Migrationsverkets insynsråd , 2012/13:20 s. 115 Militära övningar , rutiner för beslut om (Snowflake), 2005/06:20 s. 48 Militärt samförståndsavtal med Saudiarabien , 2005/06:20 s. 59, 2012/13:20 s. 264, 288 Miljöbalken , tillåtlighetsprövning , 2001/02:20 s. 110 Miljökonsekvensutredning , regeringens ansvar för utebliven , 2004/05:20 s. 116

Ministerrådsmöten

– statsråds agerande vid, 2006/07:20 s. 107, 2011/12:20 s. 22 – statsråds deltagande i, 2005/06:20 s. 86 Ministerstyre , 2012/13:20 s. 204, 219, 257, 2015/16:20 s. 259 Motpartsverifiering (vid UD), rutiner för , 2021/22:20 s. 281 Museichef , 2005/06:20 s. 140

Myndigheter och organ

– dokumentation av kontakter, 2012/13:10 s. 100 – föreskriftsrätt, 2019/20:10 s. 134 – hos Regeringskansliet, 2006/07:10 s. 51 – inom kommittéväsendet, 2006/07:10 s. 53 – uppdrag till, 2012/13:10 s. 100

Myndigheters

– försäljning av verksamhet, 2020/21:20 s. 133 – genomförandeåtgärder, regeringens ansvar, 2009/10:10 s. 104 – information till regeringen, 2011/12:20 s. 101, 2012/13:20 s. 12, 2017/18:20 s. 282 – rätt att bilda bolag, 2012/13:20 s. 269 – självständighet, 2005/06:20 s. 113, 2007/08:6 s. 42, 2018/19:20 s. 170, 2018/19:20 s. 220, 2020/21:10 s. 267 Myndighetsdialog , 2015/16:20 s. 275, 2016/17:10 s. 104 Myndighetsföreskrifter , 2019/20:10 s. 134 Myndighetsförordning , 2006/07:10 s. 55, 2021/22:20 s. 227 Myndighetsstyrelser , 2017/18:10 s. 87, 2019/20:10 s. 92 Myndighetsstyrning , regeringens förändring , 2012/13:10 s. 99

N

Nationell samordnare , 2005/06:20 s. 103, 2015/16:10 s. 42, 2016/17:20 s. 202 – för barn i asylprocessen, utnämning av, 2006/07:20 s. 73

S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24 2024/25:KU10

Nato , överenskommelser i anslutning till Sveriges ansökan till Nato , 2023/24:20 s. 37 Nato , överläggning med Utrikesnämnden inför samförståndsavtal om värdlandsstöd m.m ., 2015/16:20 s. 175 Natura 2000 , 2017/18:20 s. 96, 2020/21:10 s. 143 Nobel Center , aviserad investering , 2016/17:20 s. 13 Nominering av styrelseledamot , 2005/06:20 s. 151 Non-papers , 2002/03:30 s. 29, 2003/04:10 s. 90, 2014/15:20 s. 13 Nordiska snabbinsatsstyrkan , 2010/11:20 s. 10 Normgivning , 2006/07:20 s. 131, 2011/12:10 s. 40, 2012/13:10 s. 78, 2018/19:20 s. 196, 2019/20:10 s. 134, 2021/22:20 s. 48, 2022/23:10 s. 32 Notifiering , 2007/08:10 s. 24 – miljöbalken, 2001/02:20 s. 110 – presstödet, 2006/07:20 s. 195, 202 – återkallande av, 2006/07:20 s. 202, 2007/08:10 s. 24 Nuon , Vattenfalls förvärv av , 2013/14:20 s. 132 Nyckelbiotoper , 2020/21:20 s. 117 Nyckeltal , 2004/05:10 s. 38 Nystartsjobb , upphandling av informationstjänster om , 2006/07:20 s. 204 Nådeärenden , regeringens handläggning av , 2002/03:10 s. 39, 2013/14:10 s. 17 Nämndmyndigheter , 2006/07:10 s. 55

O

OAB , Apoteket Omstrukturering AB , 2009/10:20 s. 207 Obemannat stridsflygplan (Neuron), 2005/06:20 s. 30 Objektivitetsprincipen , 2011/12:20 s. 157 Offentliggörande av aktieförsäljning , 2001/02:20 s. 261 Offentlighetsprincipen , 2006/07:10 s. 51, 2012/13:20 s. 245, 2013/14:20 s. 126, 2015/16:10 s. 42, 2015/16:20 s. 239, 244, 2018/19:10 s. 77, 2018/19:20 s. 106, 2023/24:20 s. 163, 169 Officiellt besök utomlands av statsråd , 2004/05:20 s. 42 Omlokalisering av Riksantikvarieämbetet , 2007/08:20 s. 44 Omplacering av stabschef , 2011/12:20 s. 188 Omregleringar , regeringens arbete med , 2013/14:20 s. 266 Omvärldsbevakning , regeringens , 2018/19:20 s. 32 Organisationsformer , 2006/07:10 s. 55 Osmanska riket , folkmord , 2010/11:20 s. 47 Osmo Vallo-fallet , 2006/07:20 s. 138 Outsourcing , 2017/18:20 s. 331

2024/25:KU10 S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24

P

Palestina , erkännande av Staten , 2014/15:20 s. 119 Pandemikrisen (H1N1-pandemin), 2009/10:10 s. 66 Paragraf (§) 5-förordnande , 2005/06:20 s. 143, 2015/16:20 s. 308 Parisattackerna , överläggning med Utrikesnämnden om hjälp till Frankrike , 2015/16:20 s. 189 Parlamentarisk utredning , socialförsäkringar , 2004/05:20 s. 66 Parlamentariska kommittéer , 2016/17:10 s. 57, 2017/18:10 s. 49 Parlamentariska referensgrupper , 2016/17:10 s. 57, 2017/18:10 s. 49 Penninglotteriet , 2003/04:10 s. 31 Permutationsärenden , 2004/05:10 s. 51 Pirate Bay , 2007/08:6 s. 42 – uttalande av statsråd, 2009/10:20 s. 345 Pisaundersökningen 2018 , utbildningsministerns hantering , 2021/22:20 s. 195 Polismyndigheten , undantag från säkerhetsskyddsförordningen , 2017/18:20 s. 282 Politikerundantaget i tryckfrihetsförordningen , 2013/14:10 s. 74 Politisk överenskommelse , 2002/03:10 s. 62, 2015/16:20 s. 300 Politiskt tillsatta tjänstemän i Regeringskansliet , 2000/01:10 s. 6, 2001/02:10 s. 7, 2002/03:10 s. 14, 2003/04:10 s. 16, 2004/05:10 s. 25, 2005/06:10 s. 11, 2006/07:10 s. 11, 2007/08:10 s. 8, 2008/09:10 s. 10, 2009/10:10 s. 10, 2010/11:10 s. 9, 2011/12:10 s. 9, 2012/13:10 s. 10, 2013/14:10 s. 12, 2014/15:10 s. 13, 2015/16:10 s. 11, 2016/17:10 s. 10, 2017/18:10 s. 13, 2018/19:10 s. 11, 2019/20:10 s. 18, 2020/21:10 s. 17, 2021/22:10 s. 16, 2022/23:10 s. 15, 2023/24:10 s. 11 Posten AB , 2006/07:20 s. 225 – samgåendet med Post Danmark A/S, 2011/12:20 s. 193 Praktikplatser , agerande gentemot statliga myndigheter , 2010/11:20 s. 158 Presskonferens , 2006/07:20 s. 238 Pressmeddelande , publicering på regeringens webbplats , 2011/12:20 s. 145, 2014/15:20 s. 136, 2023/24:20 s. 198

Presstödet

– handläggningen av frågan, 2007/08:20 s. 30 – regeringens handlande efter riksdagens beslut, 2006/07:20 s. 183

Proportionalitetsprövning

– vid fri- och rättighetsinskränkningar, 2021/22:20 s. 48 – vid inskränkning av den kommunala självstyrelsen, 2016/17:10 s. 82

Propositioner

– avlämnade under kristid, 2009/10:10 s. 45, 2020/21:20 s. 322 – krav på innehåll, 2003/04:20 s. 117, 2020/21:20 s. 27, 106 – tid mellan beslut om proposition och lagförslags ikraftträdande, 2023/24:10 s. 45, 2023/24:20 s. 100, 118

S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24 2024/25:KU10

Propositionsanhopning, 2005/06:20 s. 13, 2018/19:10 s. 58 Propositionsavlämnande , 2001/02:10 s. 26, 2008/09:10 s. 28, 2012/13:10 s. 47, 2018/19:10 s. 58 Propositionsförteckning , 2005/06:20 s. 14, 2018/19:10 s. 58

R

Radarsystem , 2015/16:20 s. 69

Radio- och tv-lagsutredningens uppdrag om skydd för barn mot

olämpligt programinnehåll , 2001/02:20 s. 204 Radiokommunikationssystem baserat på Tetrastandard , 2001/02:20 s. 34 Radiotjänst , polisanmälningar av statsråd , 2006/07:20 s. 217 Raffinaderi i Lysekil , 2020/21:10 s. 153 Rambeslut och beslut , 2002/03:10 s. 59 Redaktionell självständighet , 2004/05:20 s. 190, 2010/11:20 s. 215, 2011/12:20 s. 154, 2016/17:20 s. 289, 339 Regelförenkling , regelförbättring , 2005/06:10 s. 37 Regelgivning , vid konsekvensutredning , 2019/20:10 s. 134 Regeringens kollektiva beslutsfattande , 2021/22:10 s. 50 – antalet närvarande statsråd, 2021/22:10 s. 50 – arbetet under coronapandemin, 2021/22:10 s. 50 – föredragande statsråd, 2021/22:10 s. 50 – regeringssammanträden (ordinarie eller extra), 2021/22:10 s. 50 – regeringsärenden, 2021/22:10 s. 50 Regeringens omvärldsbevakning , 2018/19:20 s. 32 Regeringens sammansättning och regeringsarbetets organisation , 2000/01:10 s. 3, 2001/02:10 s. 6, 2002/03:10 s. 8, 2003/04:10 s. 9, 2004/05:10 s. 8, 2005/06:10 s. 7, 2006/07:10 s. 9, 2007/08:10 s. 5, 2008/09:10 s. 8, 2009/10:10 s. 8, 2010/11:10 s. 7, 2011/12:10 s. 7, 2012/13:10 s. 8, 2013/14:10 s. 10, 2014/15:10 s. 10, 2015/16:10 s. 8, 2015/16:20 s. 308, 2016/17:10 s. 8, 2016/17:20 s. 289, 2017/18:10 s. 11, 2018/19:10 s. 9, 2019/20:10 s. 15, 2020/21:10 s. 15, 2021/22:10 s.13, 50, 2022/23:10 s. 13, 2023/24:10 s. 9 Regeringens webbplats , 2010/11:20 s. 230, 2011/12:20 s. 154, 2014/15:20 s. 136, 2016/17:20 s. 299 – ändring och rättelse av sakinnehåll, 2010/11:20 s. 231, 2014/15:20 s. 136 Regeringskanslibeslut , se Regeringskansliärenden Regeringskansliet , 2005/06:10 s. 7, 2015/16:10 s. 42 – anslag, 2014/15:20 s. 211 – anställningsvillkor för politiskt sakkunniga, 2002/03:30 s. 128 – ansvarsfördelning och chefsansvar, 2016/17:20 s. 289 – informationsförmedling inom, 2017/18:20 s. 365 – integrationsfrågor m.m., 2001/02:10 s. 13, 2005/06:10 s. 15

2024/25:KU10 S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24

– jämställdhetsfrågor, 2001/02:10 s. 9, 2003/04:10 s. 16, 2004/05:10 s. 27 – konsultavtal, 2001/02:10 s. 14 – kvinnliga chefer, 2003/04:10 s. 16, 2004/05:10 s. 28, 2005/06:10 s. 14 – löneprocessen inom, 2023/24:20 s. 136 – Näringsdepartementet som beredningsorgan, 2000/01:20 s. 112 – organisering för särskilda projekt, 2000/01:10 s. 16, 2004/05:10 s. 38 – personalutvecklingen, 2000/01:10 s. 4, 2003/04:10 s. 14, 2004/05:10 s. 24, 2005/06:10 s. 9, 2009/10:10 s. 8, 2010/11:10 s. 7, 2012/13:10 s. 8 – politiska samordningsfunktioner, 2013/14:10 s. 42 – Riksrevisionens tillgång till handlingar, 2004/05:20 s. 244 – saklighet och opartiskhet, politiskt anställds eventuella bindningar, 2018/19:20 s. 90 – samordningskansliet, 2012/13:20 s. 264 – utrustning och material, statsråds bruk av, 2007/08:20 s. 241

Regeringskansliet som myndighet , 2000/01:10 s. 8, 2001/02:10 s. 21, 2002/03:10 s. 19, 2003/04:10 s. 18, 2004/05:10 s. 31 Regeringskansliärenden , beslut i , 2006/07:10 s. 25, 2011/12:10 s. 17, 2014/15:10 s. 20, 2015/16:10 s. 42 Regeringskonferensen , 2006/07:20 s. 105 Regeringsprotokollen , 2000/01:10 s. 28, 2001/02:10 s. 24, 2002/03:10 s. 21, 2003/04:10 s. 20, 2004/05:10 s. 16, 2005/06:10 s. 18, 2006/07:10 s. 13, 2007/08:10 s. 9, 2008/09:10 s. 14, 2009/10:10 s. 14, 2010/11:10 s. 13, 2011/12:10 s. 11, 2012/13:10 s. 12, 2013/14:10 s. 14, 2014/15:10 s. 14, 2015/16:10 s. 12, 2016/17:10 s. 12, 2017/18:10 s. 15, 2018/19:10 s. 13, 2019/20:10 s. 20, 2020/21:10 s. 19, 2021/22:10 s. 18, 2022/23:10 s. 17, 2023/24:10 s. 13 Regeringsskiftet

– 2006, 2006/07:10 s. 6 – 2014, 2014/15:10 s. 8, 2015/16:20 s. 308 – 2018–2019, 2019/20:10 s. 9 – 2021 juni–juli, 2021/22:10 s. 10 – 2021 november, 2022/23:10 s. 8 – 2022, 2022/23:10 s. 10

Register , inrättande av , 2008/09:20 s. 69 Registerförordningar , 2012/13:10 s. 78 Regleringsbrev , 2012/13:10 s. 87, 2016/17:10 s. 104, 2020/21:10 s. 222

– AMS och Arbetsförmedlingen, 2009/10:20 s. 95, 2014/15:20 s. 202, 2020/21:10 s. 222 – Regeringskansliet, 2014/15:20 s. 211 – Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2015/16:10 s. 105 – utformning av, 2011/12:20 s. 101 – villkor i, 2003/04:10 s. 27, 2010/11:10 s. 40 – Vägverket, 2000/01:20 s. 20 – övergångsregering, 2020/21:10 s. 222

Rehabilitering av långtidssjukskrivna , 2006/07:20 s. 88 Rekryteringsföretag , avtal med , 2007/08:20 s. 188

S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24 2024/25:KU10

Rekryteringsförfaranden , öppna , 2011/12:10 s. 97 Remissförfarande , 2002/03:10 s. 64, 2013/14:10 s. 78, 2014/15:20 s. 162 Remissmöten , 2021/22:10 s. 107 Remissvar , hantering av i viss fråga , 2013/14:20 s. 10 Remissväsendet , 2021/22:10 s. 80, 2022/23:10 s. 49, 90, 2023/24:20 s. 100, 118 – remissinstanser, 2021/22:10 s. 96, 2022/23:20 s. 90 – remisstid, 2021/22:10 s. 95, 2022/23:20 s. 90, 2023/24:10 s. 45 – remissunderlag, 2021/22:10 s. 94, 2022/23:10 s. 49, 90 Resultatredovisning , 2004/05:10 s. 31, 2013/14:20 s. 35, 2016/17:20 s. 22, 2020/21:20 s. 106, 2023/24:20 s. 25, 31 Riksbankens självständighet , 2009/10:20 s. 280 Riksdagens ombudsmän , behandlingen av framställningar och beslut från , 2006/07:10 s. 63, 2013/14:10 s. 31, 2017/18:10 s. 44, 2021/22:10 s. 125 Riksdagens skrivelser , regeringens behandling av , 2000/01:10 s. 42, 2016/17:20 s. 170 Riksdagsbehandlingen , 2022/23:20 s. 90, 2023/24:10 s. 45, 2023/24:20 s. 100, 118 Riksdagsledamöter som ledamöter i styrelser , 2013/14:20 s. 95 Riksförsäkringsverket , uppdrag om beräkningsgrunder , 2004/05:20 s. 208 Riksgäldskontoret , 2004/05:20 s. 21, 2011/12:20 s. 82 Riksnormen för försörjningsstöd , 2023/24:20 s. 45

Riksrevisionen

– granskningar, 2008/09:10 s. 34 – tillgång till handlingar i Regeringskansliet, 2004/05:20 s. 244 – åtgärder med anledning av iakttagelser, 2006/07:10 s. 63 Rikstrafiken , 2009/10:20 s. 52 Riksutställningar , omlokalisering av , 2005/06:20 s. 93

Riktlinjer för anställningsvillkor

– i AP-fonderna, 2009/10:20 s. 79 – i företag med statligt ägande, 2009/10:20 s. 68, 2011/12:20 s. 209 Ringhals , 2011/12:20 s. 170 Rådsrekommendation om rökfria miljöer , 2009/10:20 s. 26 Rådsslutsatser om den gemensamma sysselsättningsrapporten , 2011/12:20 s. 11 Ränta för lån till hemutrustning , 2003/04:10 s. 23 Rättsinformationssystemet , 2004/05:10 s. 46 Rättsprövning av regeringsbeslut , 2017/18:20 s. 96

2024/25:KU10 S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24

S

Saab Automobil AB , 2011/12:20 s. 82 Saklighetskravet , 2007/08:6 s. 14, 2011/12:20 s. 46, 156, 2014/15:20 s. 42, 83, 250, 285, 2016/17:20 s. 216, 324, 2021/22:10 s. 176, 2021:22:20 s. 218 Sakråd , 2018/19:10 s. 109 Samordnare , 2006/07:10 s. 59, 2014/15:20 s. 57, 2015/16:10 s. 42, 2015/16:20 s. 47, 2016/17:20 s. 202 SAS kartellsamarbete med Maersk , 2001/02:20 s. 160 Saudiarabien , militärt samförståndsavtal , 2005/06:20 s. 59, 2012/13:20 s. 264, 288, 2015/16:20 s. 197 SDU-verksamhet , 2011/12:20 s. 143

Sekretess

– enligt lagen om offentlig upphandling, 2004/05:20 s. 201 – meddelarfrihet, 2012/13:20 s. 125 – på grund av ”pusselläggning”, 2013/14:10 s. 38 SF:s ”Smultronstället” , kulturministerns agerande , 2007/08:20 s. 202 Sida , 2005/06:10 s. 20, 2014/15:20 s. 277 Sidarapport , 2004/05:20 s. 248 Signalspaning , beredning av lagförslag om , 2008/09:20 s. 86 Sjukförsäkring , 2009/10:20 s. 139

Sjöfartsverket

– inköp av helikoptrar, 2015/16:20 s. 275 – styrning av, 2016/17:10 s. 104 Skatteavtal med Danmark , 2010/11:20 s. 264 Skattelagstiftning , retroaktiv skattelag , 2023/24:20 s. 68 Skattelagstiftningen , 2006/07:20 s. 162 Skolministerposten , interregnum på , 2001/02:20 s. 29

Skolverket

– avveckling av avdelning vid, 2005/06:20 s. 120 – målöversyn, 2005/06:20 s. 113 – organisation av, 2005/06:20 s. 120 – rapport om konfessionella friskolor, 2004/05:20 s. 200 – styrning av, 2008/09:20 s. 295, 2011/12:20 s. 45 – tillbakadragande av en rapport från, 2004/05:20 s. 204 – uppdrag till, 2008/09:20 s. 295 Skriftlig fråga , 2010/11:20 s. 230 Skuldavskrivningar , 2006/07:20 s. 122 SMHI , försäljning av viss verksamhet , 2020/21:20 s. 133 Smittskyddsinstitutet , styrning av , 2008/09:20 s. 290 Sms , 2023/24:20 s. 163 Sociala medier , användning av , 2016/17:20 s. 299, 2023/24:20 s. 169 Socialministerns arbetsgivaransvar , 2011/12:20 s. 188

S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24 2024/25:KU10

Socialtjänstförordningen, underlag för beräkningar , 2023/24:20 s. 45 Solidaritetsförklaringen , 2011/12:20 s. 161 Sotningsmonopolet , 2001/02:20 s. 32 Statens

– ansvar vid kris, 2005/06:8 s. 39, 2020/21:20 s. 190 – geologiska undersökning (SGU), 2021/22:20 s. 227 – kulturråd, regleringsbrev för, 2007/08:20 s. 73 – maritima museer, 2005/06:20 s. 140 – skolor för vuxna, gemensam myndighet för, 2001/02:20 s. 66 – tillgångar, 2012/13:20 s. 195

Statliga bidrag till infrastrukturinvesteringar i Stockholm , 2001/02:20 s. 251 Statliga bolag

– bolagsförvaltning, 2005/06:20 s. 145, 2013/14:20 s. 230 – dokumentation och aktbildning vid styrning, 2005/06:10 s. 26, 2013/14:20 s. 132, 224, 2016/17:20 s. 226 – etiska regler i statens ägarpolicy, 2016/17:20 s. 226 – försäljning, 2007/08:20 s. 94, 2008/09:20 s. 121, 2009/10:20 s. 175 – medlemskap i arbetsgivarorganisation, 2005/06:20 s. 161 – medlemskap i branschorganisationer, 2018/19:20 s. 220 – medlemskap i Svenskt Näringsliv, 2005/06:20 s. 161 – regeringens roll som ägare och förvaltare, 2003/04:20 s. 117 – regeringens ägarstyrning, 2006/07:20 s. 231, 2011/12:20 s. 209, 2013/14:20 s. 230, 244 – samordning, 2010/11:10 s. 46, 2013/14:20 s. 132 – styrning av, 2003/04:10 s. 66, 2009/10:20 s. 207, 2013/14:20 s. 224, 230, 241, 2023/24:10 s. 79 – ägarförvaltning, 2005/06:10 s. 26, 2005/06:20 s. 145, 2010/11:10 s. 46

Statligt tandvårdsstöd , beredning av proposition och förordning , 2008/09:20 s. 69 Statligt ägande , 2009/10:20 s. 175 Statligt stöd , avveckling av , 2022/23:20 s. 59, 67 Statsbesök (Brunei), 2004/05:20 s. 84 Statsbidrag , reglering av , 2020/21:20 s. 196 Statsflygplan , nyttjande av , 2004/05:20 s. 253, 2010/11:20 s. 193 Statsministerns

– ansvar för krishanteringen i Statsrådsberedningen, 2007/08:20 s. 169, 2021/22:20 s. 65 – ersättare (ställföreträdare och vice), 2015/16:20 s. 322 – utlandsresa till partikonferens, 2003/04:20 s. 182 – utnämning av statsråd, 2006/07:20 s. 30, 2014/15:20 s. 268, 2015/16:10 s. 36, 2015/16:20 s. 308

Statsministerns agerande

– i fråga om en vald ordförande i Europeiska rådet, 2003/04:20 s. 41

2024/25:KU10 S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24

– i förhållande till ett medieföretag, 2003/04:20 s. 169 – i samband med SVT:s intervjuprojekt, 2002/03:30 s. 103

Statsråds

– affärer med och innehav av värdepapper, 2013/14:20 s. 298, 2022/23:20 s. 112 – agerande vid unionens råd, 2011/12:20 s. 22, 2017/18:20 s. 41 – ansvar för brister i kommuners skolverksamhet, 2002/03:30 s. 68 – ansvar för sina ärenden, 2013/14:10 s. 77 – ansvar för styrningen av Sida, 2008/09:20 s. 164 – hyra av bostadslägenhet, 2016/17:20 s. 266, 275 – medverkan i konstitutionsutskottets granskning, 2013/14:20 s. 205, 2015/16:10 s. 23, 2016/17:10 s. 8, 2016/17:20 s. 16, 2017/18:10 s. 11, 2017/18:20 s. 331, 2018/19:10 s. 9, 2019/20:10 s. 15, 2020/21:10 s. 15, 2021/22:10 s. 13, 2022/23:10 s. 13, 2023/24:10 s. 9 – uttalande i koalitionsregering, 2018/19:20 s. 220

Statsrådstjänstens innebörd , 2005/06:8 s. 55 Statssekreterare

– anställning av, 2022/23:20 s. 85 – ansvar för kommunikation, 2010/11:10 s. 10 – befattningens innehåll, 2014/15:20 s. 136 – rekrytering vid Utbildningsdepartementet, 2016/17:20 s. 135 – statsråds ansvar i förhållande till, 2016/17:20 s. 309, 2021/22:20 s. 65

Statsstödsärenden , notifiering och avnotifiering av , 2007/08:10 s. 24 Stattum , 2004/05:20 s. 22 Stoppskrivelse , 2023/24:20 s. 68 Strålfors , 2006/07:20 s. 225 Styrning av myndigheter

– anslagsminskning, 2020/21:10 s. 222 – Arbetsförmedlingen, 2020/21:10 s. 222 – Folkhälsomyndigheten, 2020/21:20 s. 268 – Försvarsmakten, 2013/14:20 s. 32 – Försäkringskassan genom uttalanden, 2009/10:20 s. 139 – Försäkringskassan, sjukförsäkringen, 2021/22:20 s. 173 – Jordbruksverket, 2010/11:20 s. 222 – Kemikalieinspektionen, 2014/15:20 s. 234 – Lotteriinspektionen, 2020/21:10 s. 208 – polis och åklagare, 2007/08:6 s. 42 – Polismyndigheten, 2017/18:20 s. 282 – politisk överenskommelse, 2020/21:10 s. 222 – Skogsstyrelsen, 2012/13:20 s. 245, 2020/21:20 s. 117 – Svenska Spel, 2020/21:10 s. 145 – Trafikverket, 2013/14:20 s. 246 – under Försvarsdepartementet, 2015/16:10 s. 84 – under Näringsdepartementet, 2016/17:10 s. 104 – övergångsregering, 2020/21:10 s. 222

S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24 2024/25:KU10

Ståndpunkter inför möten i EU , framtagande av , 2010/11:10 s. 76 Stängning av webbplats , 2006/07:20 s. 11, 2008/09:20 s. 305 Subsidiaritetsprincipen , regeringens bedömning , 2011/12:10 s. 67, 2013/14:20 s. 18 Svavelutsläpp i Östersjön , avtal om , 2010/11:20 s. 243 Svensk Bilprovning (Bilprovningen), 2012/13:20 s. 186 Svensk författningssamling (SFS), 2004/05:10 s. 39, 2022/23:10 s. 40

Svenska ambassaden i Israel

– pressmeddelande från, 2009/10:20 s. 328 – uttalande från, 2009/10:20 s. 326 Svenska ambassaden i Kina , 2020/21:20 s. 145 Svenska Filminstitutet , 2018/19:20 s. 186 – brev från kulturministern, 2010/11:20 s. 231 Svenska kraftnät , 2013/14:20 s. 73, 2018/19:20 s. 125 Svenska Spel , 2003/04:10 s. 29 Svenska ståndpunkter , remissberedning av , 2004/05:10 s. 71 Svenskt medborgarskap , undantag från krav , 2020/21:10 s. 136 Svenskt Näringsliv , medlemskap i , 2005/06:20 s. 156 Sveriges Television , fråga om försök att påverka programinnehåll , 2010/11:20 s. 215, 2016/17:20 s. 339 Swift , 2009/10:20 s. 26 Sydafrika , samarbete med , 2005/06:10 s. 20 Säkerheten på fängelser , 2004/05:20 s. 96 Säkerhetspolisens avlyssning av ett ungdomsparti , 2002/03:30 s. 86 Säkerhetspolisens brister i organisationen , 2010/11:20 s. 170 Säkerhetspolisens resultaträkningar , regeringens beslut om sekretess för , 2012/13:20 s. 118 Säkerhetspolitiska rådet , 2015/16:20 s. 239 Säkerhetsprövning , 2017/18:10 s. 87 Säkerhetsskydd , 2017/18:20 s. 331, 2018/19:20 s. 125 Säkerhetsstopp i kärnreaktorer , energiministerns uttalande , 2011/12:20 s. 170 Särskilda regeringsärenden , 2002/03:10 s. 52, 2023/24:20 s. 111 Särskild utlänningskontroll , handläggning av ärenden , 2005/06:20 s. 81 Särskilt boende , besöksförbud , 2020/21:20 s. 289

T

Tallinn , samråd inför toppmöte , 2017/18:20 s. 68 Talmannen , vid riksdagens frågestund , 2011/12:20 s. 42 Telefon , tillgång till , 2010/11:20 s. 84 Telefonsamtal , utrikesministerns agerande , 2021/22:20 s. 251

2024/25:KU10 S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24

Telia Sonera , försäljning av aktier , 2008/09:20 s. 121 Telia–Telenor-affären , 2000/01:20 s. 79 Telias aktie , prissättning , 2000/01:20 s. 104 Teracom AB , 2001/02:20 s. 171 Terroristbrott , samband med USA:s aktioner i Irak , 2005/06:20 s. 66 Tetra , radiokommunikationssystem baserat på , 2001/02:20 s. 34 Thielska galleriet , hanteringen av verksamheten på , 2013/14:20 s. 113 Tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting , 2002/03:30 s. 61 Tillkännagivanden till regeringen , 2001/02:20 s. 52, 2005/06:20 s. 36, 2009/10:20 s. 54, 2014/15:20 s. 57, 2017/18:20 s. 23, 30, 36, 2020/21:10 s. 117 – barnomsorg, 2005/06:20 s. 36 – decemberöverenskommelsen, 2015/16:20 s. 30 – en hållbarhetskommission, 2006/07:20 s. 85 – en parlamentarisk utredning om socialförsäkringar, 2004/05:20 s. 66 – en utredning om könsneutral lagstiftning, 2004/05:20 s. 72 – folkmordet i Osmanska riket 1915, 2010/11:20 s. 47 – förankring av materialanskaffning, 2018/19:20 s. 10 – Försäkringskassans servicekontor, 2013/14:20 s. 58 – kompetensutvisningar, 2020/21:20 s. 81 – lokala folkinitiativ, 2003/04:20 s. 36 – propositionsavlämnande kring de s.k. 3:12-reglerna, 2002/03:30 s. 20 – skärpta straff för inbrott, 2020/21:20 s. 95 – socialavgifter för unga, 2014/15:20 s. 196 – tioårig grundskola, 2015/16:20 s. 45 – Utlänningsnämnden, 2003/04:20 s. 29 – Östersjöns status som särskilt känsligt havsområde, 2003/04:20 s. 11 Tillståndsgivning till spel på internet , 2001/02:20 s. 92 Tillåtlighetsprövning enligt miljöbalken , 2020/21:10 s. 153 Torslanda , kommundelning , 2001/02:20 s. 49 Tortyrförbudet , 2005/06:2 s. 31 Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), styrning av , 2015/16:10 s. 84 Trafikstoppet på väg E22 , 2023/24:20 s. 147 Trafikuppgifter (trafikdata), 2006/07:20 s. 108

Trafikverket

– avtal med entreprenör, 2011/12:20 s. 101 – regeringens bemyndiganden, 2011/12:20 s. 101 – styrning av, 2016/17:10 s. 104 – uppdrag att ta fram underlag, 2016/17:20 s. 217 Transportstyrelsen , styrning av , 2016/17:10 s. 104, 2017/18:20 s. 331, 2018/19:20 s. 160 Transportörsansvar , 2001/02:20 s. 197

S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24 2024/25:KU10

Tredje generationens mobiltelefoni (3G), 2004/05:20 s. 116 Tribunallagen , 2009/10:20 s. 129 Tryck- och yttrandefrihet , 2004/05:20 s. 108, 2006/07:20 s. 12, 2011/12:20 s. 153, 2015/16:20 s. 69 Trängselskatten , hantering av intäkter , 2010/11:20 s. 52 Tsunamikatastrofen , se Flodvågskatastrofen Tvångsavvisningar , 2009/10:20 s. 347 Twittermeddelande , 2016/17:20 s. 299, 2017/18:20 s. 300, 2020/21:10 s. 308, 2020/21:20 s. 173, 2021/22:20 s. 238

U

Ubåtar , anskaffning och beställning , 2016/17:20 s. 170, 2021/22:20 s. 164 Ubåtskränkningar i svenska vatten , 2001/02:20 s. 219 Underlag från Regeringskansliet på begäran av riksdagen , 2011/12:20 s. 31 Underrättelseskyldighet i utrikespolitiska frågor , 2009/10:10 s. 107, 2012/13:20 s. 204, 2013/14:20 s. 122, 2014/15:20 s. 226

Uppgifter

– av statsråd i massmedier, 2010/11:20 s. 230, 2016/17:20 s. 202, 349 – i proposition, 2005/06:20 s. 81 – på ett departements Twitterkonto, 2016/17:20 s. 299 – till konstitutionsutskottet, 2007/08:6 s. 12, 2017/18:20 s. 314, 2021/22:20 s. 91

Upphandling

– helikopter NH90, 2001/02:20 s. 80, 2002/03:30 s. 44 – Hundskolan i Sollefteå, 2002/03:30 s. 37 – informationstjänster för nystartsjobb, 2006/07:20 s. 204 – informationstjänster och rekryteringsstöd, 2010/11:10 s. 32, 2012/13:20 s. 90 – it-system, 2017/18:20 331 – konsulter i Regeringskansliet, 2001/02:10 s. 14 – konsulttjänster för styrningen av UD:s biståndspolitiska verksamhet, 2013/14:20 s. 205 – konsulttjänster i samband med Telia–Telenor-affären, 2000/01:20 s. 79 – konsulttjänster i stärkandet av SJ AB:s finansiella ställning, 2003/04:20 s. 135 – luftvärnssystem, 2017/18:20 s. 187 – Regeringskansliet, 2018/19:10 s. 97 – trafiken på Västkustbanan, 2000/01:20 s. 52 – utanför ramavtal, 2013/14:20 s. 205 Uppsala flygplats , 2013/14:20 s. 1, 2014/15:20 s. 99 Uppträdande i kammaren , 2005/06:20 s. 43 USA:s aktioner i Irak , 2005/06:20 s. 66 Utbetalning av medel som bl.a. disponeras av myndighet , 2010/11:10 s. 70 Utdelning från statliga bolag , 2004/05:20 s. 21

2024/25:KU10 S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24

Utlandsmyndigheterna

– kvinnliga chefer, 2005/06:10 s. 14 – risker för oegentligheter, 2018/19:20 s. 176 – styrning av, 2020/21:20 s. 145

Utlämnande av uppgift i allmän handling , 2021/22:20 s. 209 Utlämnande från Djibouti till USA , 2012/13:20 s. 140 Utlämning för brott , 2015/16:10 s. 20, 2023/24:10 s. 17 Utnämningar

– ambassadörer, 2005/06:20 s. 178 – chef för Östasiatiska museet, 2001/02:20 s. 102 – direktör för Skolforskningsinstitutet, 2015/16:20 s. 162 – enskilt ärende, 2005/06:20 s. 189 – generaldirektör för Svenska kraftnät och rikspolischef, 2008/09:20 s. 127 – generaldirektör vid Försäkringskassan, 2015/16:20 s. 169 – generaldirektörer, 2005/06:20 s. 178 – handläggning av ett tillsättningsärende, 2001/02:20 s. 102 – hänsyn till politisk bakgrund, 2003/04:20 s. 146 – kön vid tillsättning, 2003/04:10 s. 58, 2005/06:10 s. 51, 2007/08:10 s. 55, 2009/10:10 s. 117, 2011/12:10 s. 95, 2013/14:10 s. 125, 2015/16:10 s. 125, 2017/18:10 s. 125, 2020/21:10 s. 26 – landshövding, återkallelse av, 2017/18:20 s. 108 – nationell säkerhetsrådgivare, 2022/23:20 s. 76 – nominering till Internationella valutafonden, 2015/16:20 s. 156 – politisk bakgrund vid tillsättning, 2003/04:10 s. 58, 2005/06:10 s. 50, 2007/08:10 s. 55, 2009/10:10 s. 117, 2011/12:10 s. 92, 2013/14:10 s. 122, 2015/16:10 s. 122, 2017/18:10 s. 125, 2020/21:10 s. 26 – öppna rekryteringsförfaranden, 2013/14:10 s. 128

Utnämningsmakten , 2001/02:20 s. 167, 2003/04:10 s. 58, 2005/06:10 s. 49, 2006/07:20 s. 134, 2007/08:10 s. 55, 2009/10:10 s. 117, 2011/12:10 s. 81, 2013/14:10 s. 108, 2015/16:10 s. 107, 2017/18:10 s. 105, 2020/21:10 s. 26 ”Utom listan” , beslut i regeringsärenden , 2002/03:10 s. 24, 2014/15:20 s. 99 Utrikesdepartementets talepunkter , 2017/18:20 s. 154 Utrikesförvaltningen

– ansvarsförhållanden inom, 2005/06:8 s. 77, 2020/21:20 s. 145 – information till utrikesutskottet, 2014/15:20 s. 82

Utrikesministern , underrättelse till , 2020/21:10 s. 176 Utrikesnämnden

– auktion av 5G-licenser, 2020/21:20 s. 42 – erkännande av Staten Palestina, 2014/15:20 s. 119 – Frankrikes begäran om hjälp efter Parisattackerna, 2015/16:20 s. 189 – information till och överläggning med, 1990–2014, 2015/16:10 s. 137 – inköp av luftvärnssystem, 2017/18:20 s. 187 – internationellt försvarssamarbete, 2017/18:20 s. 80

S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24 2024/25:KU10

– samarbetsavtalet med Saudiarabien m.m., 2015/16:20 s. 197 – samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd, 2015/16:20 s. 175

Utrikespolitik , beslutsfattande inom , 2004/05:10 s. 89 Utrikespolitiska beslut , formerna för , 2000/01:10 s. 32, 2001/02:20 s. 229 Utskottsinitiativ , 2004/05:20 s. 31, 2011/12:20 s. 30 Utsläppsvärden , manipulerade hos fordonstillverkare , 2015/16:20 s. 341 Uttalande från ambassadör , 2009/10:20 s. 326 Uttalanden av statsråd

ALLMÄNT – friheten för statsråd att yttra sig, 2006/07:20 s. 210 – saklighetskravets räckvidd, 2016/17:20 s. 234 – uttalanden som det kan ställas konstitutionellt berättigade krav på, 2022/23:20 s. 157 GÄLLANDE PUBLIC SERVICE-FÖRETAG – ett uttalande i förhållande till den redaktionella självständigheten, 2016/17:20 s. 339 – ett uttalande på Twitter i förhållande till den redaktionella självständigheten, 2021/22:20 s. 238 KORREKTA UPPGIFTER i riksdagens kammare – antal poliser, 2020/21:10 s. 286 – arbetskraftsinvandringen, 2020/21:10 s. 299 – besvarande av interpellation om elbrist och elpriser i Skåne, 2021/22:20 s. 244 – besvarande av interpellation om ny kärnkraft, 2022/23:20 s. 124 – brist på poliser, 2017/18:20 s. 314 – export av krigsmateriel, 2020/21:10 s. 304, 2021/22:20 s. 274 – flyktingmottagande hösten 2015, 2017/18:20 s. 112 – klimatanpassning, 2023/24:20 s. 208 – politiskt parti, 2016/17:20 s. 324 – regeringsförklaringen, 2022/23:20 s. 136 – subventioner till vindkraft genom elcertifikatssystemet 2023/24:20, s. 182 – trafiksignalsystemet ERTMS, 2021/22:20 s. 248 – vapensystem, 2022/23:20 s. 130 i svar på en skriftlig fråga – antal poliser, 2020/21:10 s. 286 – helikopterupphandling, 2020/21:10 s. 275 – statistik om elevresultat, 2020/21:20 s. 157 – styrning av Jordbruksverket, 2010/11:20 s. 222 – svarstid på, 2023/24:10 s. 34 –utvecklingen av brottsligheten, svar på, 2004/05:20 s. 52 vid utfrågning i konstitutionsutskottet – europeisk gränsbevakning, 2016/17:20 s. 333 vid samråd med EU-nämnden – rådsslutsatser ”låsta”? 2011/12:20 s. 22 vissa fall i massmedia eller vid pressträff – anställning av kommittésekreterare, 2016/17:20 s. 202 – antalet frihetsberövade, 2020/21:20 s. 161

2024/25:KU10 S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24

– avvisade egyptierna, 2005/06:20 s. 61 – behovet av ny kärnkraft; presentation, 2023/24:20 s. 198 – hantering av sms-konversationer, 2023/24:20 s. 163 – klimathandlingsplanen, 2023/24:20 s. 211 – konstitutionsutskottets ställningstagande i ett granskningsärende, 2020/21:10 s. 279 – krigsmaterielexport till Ukraina, 2022/23:20 s. 151 – reklamskatten, 2016/17:20 s. 349 – samordnaren för Bromma flygplats, 2015/16:20 s. 47 – tillfälliga spelregleringar, 2020/21:20 s. 165 – utsläppsminskningar, 2023/24:20 s. 195 MINISTERSTYRE – amerikanska sanktioner mot en bank, bl.a. fråga om ”indirekt ministerstyre”, 2020/21:10 s. 267 – asylsökande, inhysning av, 2002/03:30 s. 150 – asylärende, 2003/04:20 s. 200 (se s. 203) – bosättningslagen, 2018/19:20 s. 205 – byggkonflikten i Vaxholm (tvist i arbetsrättsfrågor), 2004/05:20 s. 196 – datalagring, 2016/17:20 s. 353 – demokrati, 2022/23:20 s. 140 – driftsstöd till flygplatser, 2015/16:20 s. 259 – energi- och näringsministerns uttalande om ett järn- och stålprojekt, 2022/23:20 s. 118, 2016/17:20 s. 353 – export av krigsmateriel, 2020/21:10 s. 304, 2021/22:20 s. 267, 274, 2022/23:20 s. 151 – forum för levande historia, 2007/08:20 s. 159 – förundersökning mot ett statsråd, 2021/22:20 s. 264 – gränspolisens arbete med inre utlänningskontroller, 2013/14:20 s. 293 – häktningsskäl i ett enskilt fall, 2015/16:20 s. 369 – icke lagakraftvunna domar, 2015/16:20 s. 356, 363, 2021/22:20 s. 234 – Kronofogdemyndighetens ärende om verkställighetsåtgärd mot utländsk egendom i Sverige, 2012/13:20 s. 204 – marknadsföring av Kastrups flygplats, 2010/11:20 s. 212 – medlemskap i branschorganisationer, 2018/19:20 s. 220 – Naturvårdsverkets delegationsbeslut om licensjakt efter varg, 2014/15:20 s. 257 – Pirate Bay-målet, 2009/10:20 s. 345 – Post- och telestyrelsens allmänna råd, 2007/08:20 s. 154 – Radiotjänsts polisanmälningar av statsråd, 2006/07:20 s. 217 – Riksbankens räntepolitik, 2003/04:20 s. 189, 2016/17:20 s. 342 – rikspolischefen; justitieministerns uttalande om, 2016/17:20 s. 342 – rättsläget när det gäller förbjuden båtfärg, 2015/16:20 s. 373 – skattevillkor för svenska sjömän, 2006/07:20 s. 220 – små och modulära kärnreaktorer, 2021/22:20 s. 257 – socialbidrag, 2000/01:20 s. 140 – straff, 2017/18:20 s. 306

S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24 2024/25:KU10

– sändningstillstånden för digital-tv (i förhållande till Radio- och TV-verket), 2007/08:20 s. 163 – tvist i arbetsrättsfrågor; Instruktionsförbudet i förhållande till nationella domstolar, m.m., 2004/05:20 s. 196 – uppehållstillstånd (för lokalanställda tolkar i Afghanistan), 2016/17:20 s. 362 – Vaxholmsmålet i EG-domstolen, 2005/06:20 s. 170 MOTSTRIDIGA UPPGIFTER – behovet av ny kärnkraft, 2023/24:20 s. 198 – koalitionsregering, 2009/10:20 s. 78, 2018/19:20 s. 220 – på utrikespolitikens område, se Uttalanden på utrikespolitikens område – små och modulära kärnreaktorer, 2021/22:20, s. 257 – tidsplan för lagstiftningsärenden, 2023/24:20 s. 223 PERFORMATIVER, se Uttalanden på utrikespolitikens område UTTALANDEN PÅ UTRIKESPOLITIKENS OMRÅDE – demokrati, 2022/23:20 s. 140 – diktatur, 2016/17:20 s. 315 – Irakkriget, 2003/04:20 s. 214 – om performativa uttalanden, 2015/16:20 s. 380, 2016/17:20 s. 315, 2017/18:20 s. 165 – skenavrättning, 2022/23:20 s. 140 – svenska säkerhetsläget och svensk försvarspolitisk linje, 2017/18:20 s. 165 – begreppet proportionalitet, 2023/24:20 s. 214 – Storbritanniens utträde ur EU, 2018/19:20 s. 228 – Turkiet, 2022/23:20 s. 140 ÖVRIGT – EU-stöd till Turkiet, 2020/21:10 s. 291 – kabinettsfråga, 2014/15:20 s. 385 – kommunala självstyrelsen, 2000/01:20 s. 140, 2023/24:20 s. 176 – offentliggörande av aktieförsäljning, 2001/02:20 s. 261 – opartiskhet, uttalande om, 2021/22:20 s. 218 – Regeringskansliets arbetsuppgifter, 2007/08:20 s. 246 – statligt ägande, 2002/03:30 s. 145 – säkerhetsstopp i kärnreaktorer, 2011/12:20 s. 170 – utsläppsberäkningar, 2023/24:20 s. 192 – Vattenfalls ägardirektiv, 2018/19:20 s. 214 – Vaxholmsmålet i EG-domstolen, 2005/06:20 s. 170 – övergångsbestämmelser vid införandet av lärarlegitimation, 2011/12:20 s. 51

Utvisningsärenden , regeringens handläggning av , 2013/14:10 s. 17 Utvärdering , självständighet och offentlighetsprincipen , 2018/19:20 s. 106

V

Vapenembargo

– hävande av, 2001/02:20 s. 88

2024/25:KU10 S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24

– mot Kina, 2004/05:20 s. 168 – samråd med riksdagens EU-nämnd, 2001/02:20 s. 89 Valletta , samråd inför toppmöte , 2015/16:20 s. 144 Vargstammen , bevarande och förstärkning , 2010/11:20 s. 96 Vattenfall AB , 2004/05:20 s. 216, 2014/15:20 s. 292, 333, 2018/19:20 s. 214 – försäljningen av brunkolsverksamheten, 2016/17:20 s. 238 – förvärv av Nuon, 2013/14:20 s. 132 – statens roll som ägare, 2002/03:30 s. 54 – styrning av, 2004/05:20 s. 216, 2006/07:20 s. 230, 2009/10:20 s. 228, 2011/12:20 s. 209 Vaxholmstvisten , 2007/08:20 s. 213 Verksförordning , 2006/07:10 s. 55 Verkställighetsåtgärd , 2012/13:20 s. 204 Vice statsminister , 2015/16:20 s. 322 Vindkraftsanläggning , 2009/10:20 s. 132 Vägverket , 2005/06:10 s. 20 Värdepappersinnehav , statsråds , 2006/07:20 s. 36 Värdlandsstödsavtal med Nato , överläggning med Utrikesnämnden , 2015/16:20 s. 175 Värdmyndigheter , 2006/07:10 s. 55 Världsarvskonventionen , statens åtagande , 2003/04:20 s. 153

W

Wienkonventionerna , diplomatiska och konsulära förbindelser , 2012/13:20 s. 152

Y

Yttrandefrihet , 2006/07:20 s. 12

Å

Återtagandeavtal med Irak , 2009/10:20 s. 347, 2010/11:20 s. 275

Ä

Ägarprövning av utländsk affärsman , 2011/12:20 s. 82 Äldreomsorgen , besöksförbud , 2020/21:20 s. 289

Ö

Östersjömiljard 2 , 2004/05:20 s. 14 Östersjömiljarden , 2000/01:10 s. 23, 2000/01:20 s. 45 Överenskommelse mellan två myndigheter , 2011/12:20 s. 62

S AKREGISTER ÖVER GRANSKNINGSÄRENDEN 2000/01–2023/24 2024/25:KU10

Överföringen av en fånge till svenskt fängelse , 2009/10:20 s. 92 Övergångsregeringars befogenheter , 2007/08:10 s. 17, 2019/20:10 s. 27, 2021/22:20 s. 48 Överläkare , forskningsministerns hantering , 2011/12:20 s. 175

Överlämnande av förvaltningsuppgift som innefattar

myndighetsutövning , 2009/10:20 s. 95, 2011/12:20 s. 83 Överträdelseärenden , 2012/13:10 s. 101 Övervakning av svenska medborgare , amerikanska ambassaden , 2011/12:20 s. 116

Tryck: Elanders Sverige AB , Vällingby 202 5 409