Budgetpropositionen för 2024

Regeringens proposition 2023/24:1

Budgetpropositionen för 2024 Regeringen överlämnar härmed enligt 9 kap. 2 § regeringsformen budgetpropositionen för 2024. Stockholm den 15 september 2023

Ulf Kristersson

Elisabeth Svantesson (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll Budgetpropositionen innehåller regeringens förslag till statens budget för 2024 samt de övriga förslag och bedömningar som följer av riksdagsordningen och budgetlagen (2011:203).

Översikt av innehåll i volym 1

Volym 1a

1 Finansplan 2 Förslag till riksdagsbeslut 3 Den makroekonomiska utvecklingen 4 De budgetpolitiska målen 5 Inkomster 6 Utgifter 7 Statens budgetsaldo och statsskulden 8 Den offentliga sektorns finanser 9 Statens investeringar och finansiella befogenheter 10 Granskning och ekonomisk styrning

Bilagor 1-3

Volym 1b

11 Lagförslag, skattefrågor 12 Skattefrågor

Bilagor 4-9

Sammanställning av förslag till

statens budget för 2024

Utgifter

Tusental kronor Utgiftsområde 1 Rikets styrelse 19 070 363 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 20 881 058 Utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution 16 854 357 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet 76 028 013 Utgiftsområde 5 Internationell samverkan 2 273 924 Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap 126 059 689 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd 48 630 129 Utgiftsområde 8 Migration 13 808 274 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 110 258 264 Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 116 907 208 Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 60 310 483 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 106 070 732 Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet 4 018 388 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 92 059 399 Utgiftsområde 15 Studiestöd 30 545 170 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning 99 461 047 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 16 646 285 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 6 081 906 Utgiftsområde 19 Regional utveckling 3 922 201 Utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur 19 307 359 Utgiftsområde 21 Energi 5 604 320 Utgiftsområde 22 Kommunikationer 82 874 980 Utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 23 973 181 Utgiftsområde 24 Näringsliv 9 552 305 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner 174 280 270 Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. 20 455 200 Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen 40 759 809

Summa utgiftsområden 1 346 694 314

Minskning av anslagsbehållningar -10 891 050

Summa utgifter 1 335 803 264

Riksgäldskontorets nettoutlåning -5 044 681 Kassamässig korrigering 370 837

Summa 1 331 129 420

Inkomster

Tusental kronor Inkomsttyp 1000 Statens skatteinkomster 1 344 972 905 Inkomsttyp 2000 Inkomster av statens verksamhet 47 889 978 Inkomsttyp 3000 Inkomster av försåld egendom 5 000 000 Inkomsttyp 4000 Återbetalning av lån 614 717 Inkomsttyp 5000 Kalkylmässiga inkomster 22 164 000 Inkomsttyp 6000 Bidrag m.m. från EU 48 674 728 Inkomsttyp 7000 Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet -145 052 823 Inkomsttyp 8000 Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto 0

Summa inkomster 1 324 263 505

Beräknat lånebehov 6 865 915

Summa 1 331 129 420

1 Finansplan

1.1 En plan för att ta Sverige genom det

besvärliga ekonomiska läget

Sverige befinner sig i en ekonomisk vinter. Inflationen har inte varit på en så hög nivå på 30 år och Sverige bedöms vara i en lågkonjunktur. Den höga inflationen skadar Sveriges ekonomi och är löntagarnas värsta fiende, eftersom den leder till att reallönerna sjunker och att värdet på sparande minskar. En hög skuldsättning och en hög andel rörliga bostadslån gör att svenska hushåll och företag är känsliga för de högre räntorna som följer av inflationen. Samtidigt drabbar kostnadsökningar även välfärden. Tillväxten fortsätter att utvecklas i svag takt och Sverige går in i lågkonjunkturen med en hög arbetslöshet i jämförelse med andra europeiska länder. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och andra omvärldsfaktorer skapar därtill fortsatt osäkerhet om hur ekonomin kommer att utvecklas framöver.

Det ekonomiska läget är utmanande, men Sverige har alla förutsättningar att ännu en gång hantera en svår ekonomisk tid. Statsfinanserna är stabila, arbetsmarknaden robust och dess parter ansvarstagande, för att nämna några exempel. Det viktigaste för Sveriges ekonomi just nu är att inflationen bekämpas. Den är till stor del roten till det besvärliga ekonomiska läget som Sverige befinner sig i och en effektiv inflationsbekämpning är ett nödvändigt steg för att stärka svensk ekonomi.

Utöver det svåra ekonomiska läget finns det stora samhällsproblem att ta tag i. En allt för stor invandring under lång tid har i kombination med en kravlös integrationspolitik lett till stora problem och utbrett utanförskap i delar av samhället. Den grova organiserade brottsligheten fortsätter att släcka liv samtidigt som den sprider sig från storstäderna till mindre orter. Dessutom har den senaste tidens koranbränningar och desinformationskampanjer försämrat säkerhetsläget i Sverige och för svenskar utomlands. Klimatfrågan fortsätter att vara en av vår tids stora utmaningar. En ambitiös och effektiv klimatpolitik är nödvändig för att Sverige ska nå hela vägen till nettonollutsläpp till 2045.

Budgetpropositionen för 2024 syftar till att bekämpa inflationen och hantera dess effekter för bl.a. hushållen och välfärden, samt att stärka rättsväsendet och försvaret. Givet det besvärliga ekonomiska läget behöver regeringen i första hand fokusera på att hantera Sveriges mest akuta problem.

Regeringen arbetar efter en långsiktig plan i tre delar för att ta Sverige genom det besvärliga ekonomiska läget:

1. Bekämpa inflationen samt stötta hushållen och välfärden 2. Återupprätta arbetslinjen 3. Genomföra strukturreformer för en högre tillväxt

Det finanspolitiska ramverket behöver värnas för att säkra stabilitet och förutsebarhet i den ekonomiska politiken. Under alltför många år har överskottsmålets nivå inte uppnåtts. Den ordnade budgetprocessen bidrar till den trovärdighet som behövs för den ekonomiska politiken, men också till stabilitet och motståndskraft i svensk ekonomi. De senaste åren har visat att det finanspolitiska ramverket är förenligt med en mycket aktiv finanspolitik i en lågkonjunktur. Den möjligheten bör inte missbrukas och det är viktigt att skyndsamt återgå till en ordnad budgetprocess. Det är genom att bedriva en ansvarsfull politik det byggs upp en motståndskraft mot kommande kriser.

Regeringen tar nu ansvar i ett pressat ekonomiskt läge och gör tuffa prioriteringar för att inte riskera att elda på inflationen. Samtidigt är det uppenbart att utsatta hushåll och välfärden kommer att behöva stöd genom den här svåra tiden. Det behövs en uthållighet i inflationsbekämpningen för att vända utvecklingen i svensk ekonomi.

Denna proposition bygger på en överenskommelse mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Reformer om sammanlagt 39 miljarder kronor presenteras och redovisas i tabell 1.1.

Bekämpa inflationen samt stötta hushållen och välfärden Med tanke på den svåra ekonomiska situation som Sverige befinner sig i behöver regeringens högsta prioritet vara att bekämpa inflationen. Inflationen behöver återgå till en låg och stabil nivå. Det är en förutsättning för en gynnsam ekonomisk utveckling och för framtida reallöneökningar. Det vilar ett tungt ansvar på flera aktörer för att förhindra att den höga inflationen blir mer bestående. Riksbankens roll är att verka för att upprätthålla en låg och stabil inflation, medan arbetsmarknadens parter ansvarar för att avtalsrörelsen inte driver på inflationen. Penningpolitiken och finanspolitiken behöver samspela. En väl avvägd finanspolitik underlättar för att få ner inflationen och bidrar till att bördorna för att bekämpa den höga inflationen fördelas jämnare. Regeringen tar ansvar i detta läge genom att bedriva en återhållsam finanspolitik. Skulle finanspolitiken vara för expansiv riskerar det att skapa ett sämre ekonomiskt läge för Sverige, med ännu högre räntor under längre tid och ytterligare försämring av hushållens köpkraft. Prioriteringar behöver därför göras och reformer behöver i stor utsträckning finansieras (se även fördjupning 1). Genom att lägga fram en återhållsam budget bidrar regeringen till att bekämpa inflationen. Samtidigt behöver insatser genomföras för att motverka omotiverade prishöjningar samt för att stötta hushållen och välfärden.

För att motverka att priser höjs mer än nödvändigt föreslår regeringen flera åtgärder. Som regeringen tidigare har aviserat sänks reduktionsplikten vid årsskiftet så att det blir billigare att tanka. Därutöver kommer regeringen att föreslå sänkt skatt på bensin och diesel. För bensin säkerställs att indexeringen inte får genomslag 2024. Därutöver sänks skatten ytterligare både 2024 och 2025. För diesel sänks skatten ned till EU:s minimiskattenivå 2024. Förslaget bidrar till att dämpa höga kostnader för många som är beroende av bil i vardagen, inte minst på landsbygden.Höga kostnader för bensin och diesel sprider sig vidare i hela ekonomin och påverkar t.ex. priserna på transporter och produktionskostnaderna för livsmedel. De höga livsmedelspriserna leder också till att konsumenter väljer bort dyrare alternativ. För att förbättra konkurrenskraften inom svensk livsmedelsproduktion kommer regeringen att föreslå en förlängning av den tillfälligt utökade nedsättningen av skatt på s.k. jordbruksdiesel och att ett krisstöd för jordbruket införs.

Finanspolitiken bidrar också till att dämpa effekten av kostnadsökningarna för många hushåll, inte minst de med små marginaler. Därför föreslår regeringen även åtgärder för att stötta dem som drabbas särskilt hårt av prisökningarna. Ett exempel på en sådan åtgärd är en förlängning av det förhöjda bostadsbidraget för barnfamiljer med svag ekonomi. För att stötta vård, skola och omsorg föreslår regeringen bl.a. att de generella statsbidragen till kommuner och regioner förstärks med 10 miljarder kronor och ytterligare förstärkningar på prestationsbundna och riktade bidrag, vilket innebär att statsbidragen till kommunsektorn förstärks med sammantaget närmare 16 miljarder kronor i budgeten.

Återupprätta arbetslinjen Den andra delen i regeringens plan för att hantera det svåra ekonomiska läget handlar om att möta lågkonjunkturen med en återupprättad arbetslinje. För att fler ska lämna bidragsberoende och försörja sig själva krävs bättre drivkrafter – det ska alltid löna sig att arbeta. Regeringen har tillsatt en utredning om bidragstak som ska säkerställa att det alltid ska vara mer lönsamt att arbeta än att leva på bidrag. I syfte att motverka utanförskap, öka graden av självförsörjning och påverka incitamentsstrukturer avser regeringen att se över flerbarnstillägget. Integrationspolitiken behöver också bli mer kravbaserad. Regeringen avser därför att införa ett aktivitetskrav på heltid för den som har arbetsförmåga och lever på försörjningsstöd, samt att höja kraven för kvalificering till den svenska välfärden. Regeringen föreslår även åtgärder för att stärka undervisningen i svenska för invandrare (sfi) och avser att få etableringsjobben på plats för att bl.a. förbättra nyanländas möjligheter på arbetsmarknaden. I takt med att etableringsjobben införs ska andra arbetsmarknadspolitiska insatser fasas ut. För att skapa fler vägar till jobb föreslår regeringen fler utbildningsplatser och en effektivare arbetsmarknadspolitik. I denna proposition föreslås en minskning av introduktionsjobben.

För att kunna bedriva en ändamålsenlig arbetsmarknadspolitik är det viktigt att det finns statistiska underlag som ger en tillfredsställande beskrivning såväl av sysselsättningen som av individers möjligheter att försörja sig. Regeringen avser därför att ta fram ett självförsörjningsmått som visar andelen självförsörjande i befolkningen och som kan komplettera det nuvarande sysselsättningsmåttet (se vidare fördjupning 3). Regeringen föreslår även att medel avsätts för det fortsatta arbetet med geografiskt indelad statistik för att göra det lättare att identifiera områden i behov av särskilda insatser.

Många som får bidrag och transfereringar har helt eller delvis fått kompensation för den höga inflationen, medan löntagarna har fått en kraftig reallönesänkning. Löntagarna med de lägsta månadslönerna har fått den största reala minskningen av sin disponibla inkomst. Det är därför angeläget att sänka skatten på arbete. Regeringen kommer att föreslå att skatten på arbete sänks från årsskiftet, främst för låg- och medelinkomsttagare. Regeringen kommer även att föreslå sänkt skatt för pensionärer. Dessutom kommer regeringen att föreslå att jobbskatteavdraget för äldre ska indexeras. Under förutsättning att det finns finansiellt utrymme avser regeringen under mandatperioden att lägga fram ytterligare förslag för att sänka skatten på arbete för att öka drivkrafterna till arbete och utbildning. Detsamma gäller skattejusteringar som ökar drivkrafter för sparande.

Genomföra strukturreformer för en högre tillväxt Finanspolitiken behöver även inkludera åtgärder som förbättrar den långsiktiga tillväxten. Det är avgörande för svenskt välstånd att både tillväxt och produktivitet ökar. För att skapa bättre möjligheter för svenska företag att växa behövs lättnader från byråkrati och administration. Tillståndsprocesser behöver kortas, bli effektivare och mer förutsebara. Regeringen har därför inlett ett arbete för att minska regelbördan och de administrativa kostnaderna för företag, bl.a. föreslår regeringen medel för ett förenklingsråd. Dessutom vidtar regeringen åtgärder för att myndigheternas handläggning ska bli effektivare och få kortare handläggningstider. För att förbättra villkoren för de minsta företagen, och andra aktörer med liten verksamhet, kommer regeringen att föreslå en höjd omsättningsgräns för mervärdesskatt. Regeringen har också tillsatt en produktivitetskommission som ska identifiera hinder för produktivitet och föreslå åtgärder för att öka produktiviteten i både privat och offentlig sektor. En trygg och stabil elförsörjning är central för inte minst näringslivet. Därför föreslår regeringen flera åtgärder för en förbättrad elförsörjning, bl.a. kreditgarantier för mer kärnkraft.

För att öka tillväxten behöver tillgången till rätt kompetens och konkurrenskraft säkras. Det handlar om allt från att stärka grundläggande färdigheter som att läsa, skriva och räkna till att utbilda fler ingenjörer. Skattereglerna behöver utformas för att stärka Sveriges möjligheter att konkurrera om internationell nyckelkompetens och för att främja forskning och utveckling. Som ett led i detta kommer regeringen föreslå att tidsgränsen för skattelättnaden enligt expertskattereglerna utvidgas från 5 till 7 år. Regeringen har också tillsatt en utredning som ska se över det s.k. FoU-avdraget och expertskattereglerna. För att stärka samhällets och näringslivets kompetensförsörjning föreslår regeringen en särskild ingenjörssatsning. Dessutom föreslår regeringen särskilda forskningssatsningar på sjätte generationens trådlösa system (6G). Regeringen avser även att genomföra åtgärder för att förenkla reglerna på bostadsmarknaden så att byggandet kan öka och mer byggbar mark ska kunna tillgängliggöras. Det bidrar till att förbättra bostadsmarknadens funktionssätt, vilket är viktigt för att svensk tillväxt ska öka.

Stora samhällsproblem att lösa Även om det krävs återhållsamhet i finanspolitiken finns det goda möjligheter att genomföra reformer för en regering som klarar av att prioritera. Utöver regeringens plan för att ta Sverige genom det besvärliga ekonomiska läget och hantera dess effekter lämnar regeringen förslag på reformer för att bygga Sverige starkt. Regeringen föreslår därför förstärkningar av rättsväsendet, försvaret och välfärden.

Sverige ska bli ett tryggare land att bo och leva i – på landsbygden, i förorten och i storstaden. Det senaste året har präglats av ett hänsynslöst våld på nivåer som inte har setts tidigare och på platser som tidigare har varit fredade. För att vända utvecklingen genomför regeringen den största offensiven i svensk historia mot organiserad brottslighet. Det innebär fleråriga omfattande förstärkningar av rättsväsendet, bl.a. genom stora satsningar på polisen och utbyggnad av Kriminalvården. Kriminalvården byggs ut för att kunna möta det expansionsbehov som reformerna i Tidöavtalet medför. Preliminära bedömningar indikerar att det innebär åtminstone en fördubbling av antalet platser på häkten och anstalter. Regeringen avser därför att återkomma med en preciserad analys och plan. Regeringen genomför också en översyn av straffrätten. Arbetet innebär ett perspektivskifte i synen på straff där fokus flyttas från förövare till brottsoffer och samhällsskydd. Regeringen arbetar även med att förhindra att fler unga dras in i kriminalitet och förstärker därför det förebyggande arbetet, bl.a. genom att påbörja arbetet med en ny socialtjänstlag.

Invandringen till Sverige har varit ohållbar under en lång tid. I kombination med en kravlös integrationspolitik har det lett till att integrationen har försvårats. Detta har i sin tur lett till ett utbrett utanförskap och kriminalitet i delar av samhället (se även fördjupning 2). För att komma till rätta med problemen sker nu ett paradigmskifte i svensk migrationspolitik. Genom ett reformarbete ska Sveriges lagstiftning för asylmottagande anpassas för att inte vara mer generös än vad som är en skyldighet för en medlemsstat enligt EU-rätten. Utöver det ska arbetet för ett ökat återvändande intensifieras, bl.a. förstärks återvändandearbetet genom att inrätta återvändandecenter och fler förvarsplatser. Regeringen lägger nu om integrationspolitiken så att den bli mer kravbaserad och att det alltid ska löna sig att gå från bidrag till arbete.

Det säkerhetspolitiska läget i omvärlden kräver att Sverige har ett försvar som är redo att skydda svenskt territorium. Med ett kommande svenskt Natomedlemskap inskärps behovet av ett starkt gemensamt försvar. Regeringen har gjort stora förstärkningar av försvarsanslagen och redan 2024 beräknas målsättningen om att försvarsutgifterna ska uppgå till 2 procent av BNP vara uppfyllda. Sveriges motståndskraft behöver dock fortsätta att öka. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina uppvisar ett gränslöst förakt

för folkrätten, den europeiska säkerhetsordningen och för FN-stadgans mest grundläggande regler. Sveriges stöd till Ukraina har varit omfattande och Sverige kommer att fortsätta stödja Ukraina politiskt, ekonomiskt, humanitärt och militärt. Regeringen bedriver samtidigt ett intensivt arbete för att stärka motståndskraften mot de desinformationskampanjer som Sverige utsätts för. Till följd av det försämrade säkerhetsläget och den höjda terrorhotnivån föreslår regeringen också en förstärkning av Säkerhetspolisen.

Välfärden ska gå att lita på. Regeringen fortsätter arbetet med att inrätta en nationell vårdförmedling för att korta vårdköerna. Utöver en förstärkning av de generella statsbidragen föreslår regeringen ett nytt sektorsbidrag för hälso- och sjukvården. Regeringen föreslår även riktade och prestationsbaserade stöd till bl.a. cancervården och kvinnors hälsa, samt förstärker det pågående arbetet för att främja psykisk hälsa och korta vårdköerna. Regeringen avser att tillsätta en utredning som ska lämna förslag på att stärka tandvårdens högkostnadsskydd för att mer efterlikna det som finns i övrig vård. För att skapa resurser och kapacitet för en sådan reform, där äldre personer med sämst munhälsa ska prioriteras, föreslår regeringen justeringar i utformningen av det statliga tandvårdsstödet och åldersgränsen för avgiftsfri tandvård.

Få saker är så viktiga för Sveriges framtid som skolan. Kunskapsresultaten ska höjas och alla elever ska ha förutsättningar att nå sin fulla potential. Skolan ska tillbaka till grunderna: Alla barn och elever ska möta en verksamhet som är trygg samtidigt som grundläggande färdigheter som att läsa, skriva och räkna ska prioriteras tidigt. Regeringen föreslår därför breda satsningar på skolområdet i syfte att stärka fokus på kunskapsutveckling, motverka glädjebetygen och minska utrymmet för aktörer med kvalitetsbrister.

Sverige ska föra en ambitiös och effektiv klimatpolitik. Regeringen tar ytterligare steg för att minska utsläppen genom att snabba på omställningen i industrin och elektrifieringen av transportsektorn. Att Sverige elektrifieras är avgörande för att minska utsläppen och därför krävs mer fossilfri el. Från och med 2024 tillåts fler kärnkraftsreaktorer samt reaktorer på fler platser i Sverige. Dessutom föreslår regeringen att utbyggnaden av laddinfrastrukturen snabbas på så att fler ska välja att köra elbil.

Svenska folket ska få bättre valuta för sina skattepengar. Därför skärper regeringen arbetet med att komma till rätta med felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Regeringen ser också över utgifterna för den statliga förvaltningen och föreslår bl.a. en generell besparing i statsförvaltningen. Arbetet med att minska antalet myndigheter inleds.

Regeringen tar ansvar för ekonomin i en svår tid Det besvärliga ekonomiska läget testar politikens uthållighet och förmåga att ta ansvar för svensk ekonomi. Regeringens förslag till budget visar att det går att kombinera en återhållsam finanspolitik för att bekämpa inflationen med reformer som stärker hushållens ekonomi och bygger Sverige starkt genom förstärkningar av rättsväsendet, försvaret och välfärden. Det är så Sverige tar sig igenom den ekonomiska vintern och grunden läggs för att Sverige ska bli ett tryggare och ännu bättre land att leva i.

Tabell 1.1 Reformtabell

Miljarder kronor 2024 2025 2026

Bekämpa inflationen samt stötta hushållen och välfärden

Förstärkning av de generella statsbidragen till kommunsektorn 10,00 10,00 10,00 Förlängning av det förhöjda bostadsbidraget för barnfamiljer 0,83 0,00 0,00 Stöd till civilsamhället för arbetet med socialt utsatta situationer 0,10 0,10 0,10 Sänkt skatt på bensin och diesel (exkl. jordbruk) 5,64 7,77 8,05 Kompensation för utebliven skattesänkning samt senareläggning av höjd åldersgräns för det förhöjda grundavdraget 3,20 0,00 3,40 Förlängd skattenedsättning samt sänkt skatt på diesel för jord- och skogsbruk 0,84 0,00 0,00

Möt lågkonjunkturen med en återupprättad arbetslinje

Sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare 11,04 11,04 11,04 Sänkt skatt för pensionärer 2,18 2,18 2,18 Indexering av jobbskatteavdraget för äldre 0,00 0,09 0,13 Pausad uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt -12,31 -12,31 -12,31 Ta bort nedsättningen av arbetsgivaravgifter för 15 – 18 åringar -1,00 -1,00 -1,00 Introduktionsjobben och antalet matchningstjänster minskas -2,13 -2,17 -2,17 Höjd merkostnadsersättning till Samhall AB 1,01 1,01 1,01 Ökade medel till Arbetsförmedlingen 0,20 0,00 0,00 En reformerad arbetslöshetsförsäkring 0,00 0,14 -0,10 Fler platser till yrkesinriktad vuxenutbildning 1,77 0,41 0,90 Ökade medel till CSN för handläggning av omställningsstudiestödet 0,05 0,05 0,00 Stöd till folkhögskolornas utbildningsutbud 0,10 0,10 0,10 Tillfälligt höjt tak för rotavdrag 0,96 0,00 0,00

Sveriges tillväxt ska öka genom strukturreformer

Åtgärder för bättre konkurrens och minskad regelbörda 0,05 0,26 0,24 Ingenjörssatsning 0,33 0,50 0,64 Forskningssatsning för utveckling av 6G 0,07 0,16 0,17 Stimulans till planering av småhus och omvandling av lokaler 0,08 0,10 0,10 Förstärkt arbete med underhåll av vägar 0,40 0,40 0,00 Förstärkning av det exportfrämjande arbetet 0,22 0,22 0,22 Exportkreditgarantier för export till Ukraina 0,33 0,33 0,33 Driftstöd till icke-statliga flygplatser 0,11 0,11 0,11 Underhåll av statliga fastigheter med betydelse för kulturarv 0,10 0,18 0,25

Ökad trygghet för alla människor i Sverige

Fortsatt tillväxt av Polismyndigheten 0,00 1,82 4,07 Utöka Kriminalvårdens kapacitet 1,48 1,20 2,85 Förstärkning Säkerhetspolisen 0,18 0,25 0,27 Ökade medel till myndigheter för att motverka brottslighet 0,27 0,50 0,49 Skärpta straff för bl.a. vapenbrott och flerfaldig brottslighet 0,02 0,31 1,05 Inrätta särskilda ungdomsfängelser samt utökat säkerhetsarbete 0,15 0,17 0,25 Ny socialtjänstlag och bemanningssatsning socialtjänsten 0,27 1,33 2,40 Placeringsneutralt stöd för LVU till kommunerna 0,00 0,48 0,48

Ett starkare försvar

Förstärkt försvarsförmåga 0,09 0,49 6,36 Medlemsavgift till Nato 0,75 0,86 1,15 Uppbyggnad av det civila försvaret 0,31 0,38 0,39

2024 2025 2026

En välfärd att lita på

Korta vårdköerna 2,00 3,50 0,00 Utbyggd primärvård samt satsningar på cancervård och kvinnors hälsa 0,74 1,24 0,89 En nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvården 0,08 0,12 0,14 Nytt sektorsbidrag för hälso- och sjukvården 3,00 0,00 0,00 Förstärkt arbete med att främja psykisk hälsa 0,10 1,60 1,57 Förlängning av äldreomsorgslyftet 1,25 1,25 1,25 Höjt schablonbelopp för assistansersättningen 0,26 0,27 0,27 Läsa, skriva, räkna-satsning 0,18 0,50 0,50 Stärkta skolbibliotek och en bevarad kulturskola 0,10 0,32 0,53 Förstärkning av kunskapsbidraget 0,85 0,80 0,82 Bättre villkor för lärare i skolor med socioekonomiska utmaningar 0,17 0,17 0,17 Åtgärder för att komma till rätta med kvalitetsbrister i skolan 0,21 0,17 0,14

Fortsatt omläggning av migrationspolitiken

Statliga boenden för asylsökande 0,02 0,22 0,28 Ytterligare steg mot 1 000 förvarsplatser 0,00 0,03 0,10 Inrätta återvändandecenter m.m. 0,33 0,29 0,39 Ökade medel till Migrationsverket 0,26 0,88 0,03

En effektivare integrationspolitik

Högre krav på språkkunskaper och självförsörjning 0,14 0,07 0,06 Särskilda insatser för områden med stort utanförskap 0,08 0,15 0,15 Hedersrelaterat våld ska motarbetas 0,05 0,05 0,05

Sveriges klimatpolitik ska vara effektiv och ambitiös

Stöd till energiplanering 0,25 0,29 0,29 Förstärkning av Klimatklivet och Industriklivet 0,90 2,10 2,50 Förlängt stöd till produktion av gödselbaserad biogas 0,20 0,20 0,20 Förlängd och utökad satsning på laddinfrastruktur 0,00 0,45 0,62 Tillfällig skrotningspremie 0,25 0,25 0,00 Utveckling och förstärkning av klimatpremierna 1,44 2,04 2,68 Ta bort skatten på plastbärkassar 0,11 0,65 0,65 Åtgärder för en bättre havs- och vattenmiljö 0,16 0,21 0,21 Förstärkt arbete för att återställa våtmarker 0,16 0,24 0,38 Ökat skydd av värdefull natur 0,50 0,50 0,50 Effektivare miljöprövning med kortare handläggningstider 0,12 0,12 0,12

Statens resurser ska användas mer effektivt

Generell besparing i statsförvaltningen -1,12 -1,12 -1,12 Justering av tandvårdsbidraget och sänkt ålder för kostnadsfri tandvård 0,00 -0,55 -0,55 Ändrade regler för föräldrapenning och studiestöd -0,15 -0,66 -0,70 Minskning av vissa statsbidrag till kommunsektorn och studieförbunden -4,62 -4,36 -2,63 Ta bort ersättningen för höga sjuklönekostnader 0,00 -1,23 -2,64 Åtgärder för att minska felaktiga utbetalningar 0,22 0,23 0,16 Justerade skatter för spel och tobak -0,26 -0,51 -0,52 Övriga reformer och oundvikligheter 3,01 -0,51 1,00

Effekt offentliga finanser 38,66 37,42 51,61

Källa: Egna beräkningar.

Fördjupning 1 Regeringen bedriver en återhållsam finanspolitik

Finanspolitiken har flera olika uppdrag. Den behöver vara väl avvägd för att inte spä på inflationen och samtidigt bidra till att förbättra förutsättningarna för svensk ekonomi och lösa Sveriges samhällsproblem. Regeringen väljer därför att bedriva en återhållsam finanspolitik som varken driver upp eller ner efterfrågan i ekonomin. Skulle finanspolitiken vara expansiv riskerar den att hålla uppe inflationen och leda till att en mer åtstramande penningpolitik blir nödvändig. En sådan politik riskerar att leda till betydande kostnader för hushållen och samhället i stort. Det skulle också medföra risker för den finansiella stabiliteten och en sämre utveckling av sysselsättningen. En åtstramande finanspolitik skulle istället riskera att leda till nedskärningar i offentlig verksamhet och att viktiga strukturreformer fördröjs.

Finanspolitiken behöver vara återhållsam för att minska inflationen

Inflationen har fallit tillbaka under året, men den är fortfarande på en hög nivå. Kärninflationen, dvs. inflationen mätt med konsumentprisindex med fast ränta (KPIF) exkl. energi, har däremot visat sig vara trögrörlig. Prognoserna pekar på att inflationen fortsätter att falla under 2024, men att det dröjer fram till 2025 innan inflationsmålet om 2 procent nås. Prognoser är dock alltid behäftade med osäkerhet, t.ex. var det få som förutsåg att den höga inflationen skulle bli så varaktig som den blivit (se diagram 1.1). Om inflationstrycket visar sig högre än väntat skulle en expansiv finanspolitik riskera att leda till att den höga inflationen blir än mer varaktig, med negativa konsekvenser för hela samhället. Finanspolitiken behöver därför vara återhållsam, till dess att utfall tydligt visar att inflationen närmar sig inflationsmålet.

Diagram 1.1 Prognoser och utfall för konsumentprisindex med fast ränta (KPIF)

enligt olika bedömare

Procentuell årlig förändring 14 12 10 8 6 4 2 0 nov-21 jan-22 mar-22 maj-22 jul-22 sep-22 nov-22 jan-23 mar-23 maj-23 jul-23 Riksbankens prognos nov. 2021 KI:s prognos dec. 2021 Regeringens prognos dec. 2021 Utfall Anm. Konsumentprisindex med fast ränta (KPIF) är Riksbankens målvariabel för penningpolitiken. Inflationsmålet är preciserat som att den årliga förändringen i KPIF ska vara 2 procent. Källor: Riksbanken, Konjunkturinstitutet (KI), Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Risken med en mer varaktigt hög inflation är att hushåll och företag börjar förvänta sig att inflationen stannar kvar på en hög nivå och därför anpassar sitt beteende efter det. En sådan utveckling riskerar att bli kostsam för hela samhället, eftersom den kommer att skapa ett behov av en åtstramande ekonomisk politik under lång tid för att få ner efterfrågan i ekonomin och i förlängningen inflationen. Erfarenheter från 1970-talet visar att om politiken är expansiv och driver på inflationen kan det bli mycket kostsamt att få ner inflationen, med en svag tillväxt och sysselsättning under längre tid som följd.

Strukturella reformer kan öka tillväxten på sikt

Det främsta verktyget för att få ner inflationen är penningpolitiken, men finanspolitiken samspelar med penningpolitiken. Finanspolitiken behöver även säkerställa att offentliga verksamheter kan upprätthållas och möjliggöra åtgärder som förbättrar den långsiktiga tillväxten. Finanspolitiken bör därför i detta läge inriktas på strukturella åtgärder som ökar sysselsättningen och den långsiktiga tillväxten i ekonomin. Till skillnad från penningpolitiken har finanspolitiken möjlighet att dämpa de negativa konsekvenserna av inflationen och stötta de svenska hushållen. En väl avvägd finanspolitik bidrar till att bördorna för att bekämpa inflationen fördelas jämnare. En sammantaget återhållsam finanspolitik kan förbättra den ekonomiska utvecklingen och samtidigt underlätta att få ner inflationen. Prioriteringar behöver göras och reformer behöver i stor utsträckning finansieras.

Finanspolitiken bidrar till att hantera den höga inflationen

Det är svårt att bedöma hur enskilda åtgärder påverkar inflationen. Regeringen utgår därför i sin bedömning från hur den samlade finanspolitiken påverkar efterfrågan i ekonomin. Som mått på detta används den årliga förändringen i det strukturella sparandet. Det strukturella sparandet är en beräkning av hur stort det finansiella sparandet i offentlig sektor skulle vara om konjunkturläget var balanserat. Om det strukturella sparandet förstärks jämfört med året före indikerar det att finanspolitikens inriktning är åtstramande. Ett minskat strukturellt sparande indikerar istället en expansiv finanspolitik.

Den föreslagna budgeten leder till ett i stort sett oförändrat strukturellt sparande 2024. Även nivån på det strukturella sparandet är i linje med överskottsmålet. Det indikerar att finanspolitikens effekt på efterfrågan är neutral jämfört med ett genomsnittligt år. Regeringen bedömer därför att finanspolitiken har en neutral påverkan på efterfrågan i ekonomin. Finanspolitiken bedöms därmed inte motverka penningpolitiken, utan bidrar istället till att den höga inflationen kan bekämpas.

1.2 Den ekonomiska utvecklingen

Inflationen i omvärlden sjunker men är fortfarande hög Hög inflation och högre räntor väntas medföra att den ekonomiska utvecklingen i omvärlden blir relativt svag under 2023 och 2024 (se tabell 1.2, BNP i världen KIXvägd). Trots att inflationen i omvärlden har fallit tillbaka de senaste månaderna så har den fortsatt att ligga kvar på höga nivåer. Att inflationen fallit tillbaka förklaras till viss del av lägre energipriser. I USA har även kärninflationen fallit under en tid medan den håller sig kvar på en hög nivå i euroområdet. Det beror bl.a. på att tjänstepriserna har fortsatt att stiga i många europeiska länder. På grund av den höga inflationen har centralbankerna höjt styrräntorna i en historiskt snabb takt. Styrräntorna i euroområdet och USA väntas ligga kvar på en högre nivå en bit in i 2024. De högre styrräntorna väntas minska efterfrågan i ekonomin ytterligare och därmed väntas också inflationstakten att minska framöver.

Medan BNP-tillväxten i USA har utvecklats bättre än väntat, har den ekonomiska utvecklingen i euroområdet nästintill stagnerat under 2023. Indikatorer talar för en fortsatt svag ekonomisk aktivitet i euroområdet i närtid. Inköpschefsindex visar bl.a. på att utvecklingen inom tillverkningsindustrin har försämrats, särskilt i Tyskland. Även i USA har inköpschefsindex försvagats under sommaren, men pekar på en fortsatt tillväxt framöver. I euroområdet och USA har hushållens förväntningar på den framtida ekonomin förbättrats även om det är från låga nivåer.

I slutet av 2022 avskaffade Kina sin nolltoleransstrategi mot covid-19 vilket bidrog till en tydlig förbättring av landets ekonomiska utveckling under inledningen av 2023. Återhämtningen blev dock kortlivad. Den kinesiska ekonomin har därefter utvecklats sämre på grund av en svag efterfrågan från omvärlden och fortsatta inhemska problem i fastighetssektorn. Tillväxten i Kina väntas därför bli måttlig framöver. Till skillnad från många andra länder är inflationen i Kina mycket låg. I juli 2023 blev inflationstakten t.o.m. negativ för att sedan bli svagt positiv i augusti. Om Kina skulle uppvisa deflation skulle det kunna försvaga landets ekonomi ytterligare.

Fortsatt hög kärninflation i Sverige Precis som i omvärlden har inflationen fallit i Sverige under 2023. Den lägre inflationstakten beror framför allt på lägre energipriser, men också på grund av att livsmedelspriserna har ökat långsammare än tidigare. Även kärninflationen har fallit sedan en tid tillbaka, men har fortsatt att ligga över inflationsmålet på 2 procent. Den höga kärninflationen beror delvis på att tjänstepriserna har fortsatt att stiga, vilket kan avspegla att efterfrågan i delar av svenska ekonomin fortfarande är hög. Även den svaga kronan har bidragit till att hålla inflationen uppe.

I likhet med många andra länder har penningpolitiken i Sverige blivit mer åtstramande. I syfte att minska efterfrågan i ekonomin, och i förlängningen inflationen, har Riksbanken höjt styrräntan flera gånger under 2022 och 2023. En ytterligare höjning av styrräntan med 0,25 procentenheter väntas 2023. Den stramare penningpolitiken och lägre energipriser väntas bidra till att inflationen fortsätter att falla under 2023 och 2024. Enligt konjunkturbarometern har företagens prisförväntningar sjunkit sedan slutet av 2022, även om de fortsatt ligger på förhöjda nivåer. Marknadens långsiktiga inflationsförväntningar fortsätter att ligga nära Riksbankens inflationsmål om 2 procent.

Sverige bedöms vara i lågkonjunktur 2023 och 2024 Den ekonomiska aktiviteten i Sverige har utvecklats svagt 2022 och tillväxten minskade andra kvartalet 2023. Flera indikatorer talar för en fortsatt svag tillväxt även under det närmaste kvartalet och BNP bedöms falla 2023 (se tabell 1.2). Den svaga utvecklingen leder till att svensk ekonomi bedöms vara i en lågkonjunktur 2023 och 2024. Hög inflation och stigande räntekostnader väntas ha en negativ påverkan på framför allt hushållens konsumtion och företagens investeringar. Under 2022 och inledningen av 2023 har bostadspriserna sjunkit och produktions- och finansieringskostnaderna ökat. Utvecklingen väntas bidra till att minska bostadsinvesteringarna 2023 och 2024. Likaså väntas exporten utvecklas svagt 2023 och 2024 på grund av bl.a. en dämpad efterfrågan från omvärlden.

Arbetslösheten bedöms öka 2023 och 2024 Arbetsmarknaden har utvecklats oväntat starkt det första halvåret 2023. Både arbetskraften och sysselsättningen har fortsatt att öka, medan arbetslösheten har varit relativt oförändrad sedan 2022 (se tabell 1.2). Efterfrågan på arbetskraft steg efter pandemin, vilket ledde till att många företag fick svårt att hitta personal med rätt kompetens. Det kan ha bidragit till att företag nu har valt att behålla arbetskraft trots minskad efterfrågan i ekonomin.

Flera indikatorer tyder på ett försämrat läge på arbetsmarknaden framöver. Exempelvis har företagens anställningsplaner enligt konjunkturbarometern minskat till nivåer som tyder på att sysselsättningen kommer att utvecklas svagt i närtid. Framöver väntas den svaga utvecklingen i ekonomin minska efterfrågan på arbetskraft och därmed väntas arbetslösheten öka under 2023 och 2024 (se tabell 1.2).

Tabell 1.2 Makroekonomiska nyckeltal

Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023 – 2026 2022 2023 2024 2025 2026 1 BNP 2,8 -0,8 1,0 2,9 3,1 1 BNP, kalenderkorrigerad 2,8 -0,6 1,0 3,1 2,9 BNP-gap 2 1,1 -1,3 -2,1 -1,0 0,0 Produktivitet 3, 4 0,5 -2,4 0,9 2,5 1,5 4 Arbetade timmar 2,3 1,8 0,1 0,5 1,4 Sysselsättning, 15 – 74 år 2,7 1,5 -0,3 0,7 1,4 Sysselsättningsgrad, 15 – 74 år 5 69,0 69,6 69,0 69,1 69,8 Arbetslöshet, 15 – 74 år 6 7,5 7,6 8,2 8,3 7,4 7 Timlön enligt KL 2,7 4,0 3,9 3,9 3,9 8 KPI 8,4 8,7 4,0 1,7 1,9 KPIF 9 7,7 6,0 2,7 2,0 2,0 Styrränta 10 0,75 3,46 3,77 2,73 2,31 11 BNP i världen, KIX-vägd 2,8 1,4 1,6 2,0 2,0 Anm.: Baserad på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-07. 1 Fasta priser. 2 Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP. Potentiell BNP är en bedömning. 3 Förädlingsvärde i hela ekonomin till baspris per arbetad timme. 4 Enligt nationalräkenskaperna, kalenderkorrigerad. 5 Procent av befolkningen. 6 Procent av arbetskraften. 7 Nominell löneutveckling enligt konjunkturlönestatistiken (KL). År 2022 avser prognos. 8 Konsumentprisindex. 9 Konsumentprisindex med fast ränta. 10 Procent, årsgenomsnitt. 11 BNP sammanviktad med KIX-vikter, ett mått på respektive lands betydelse för svensk utrikeshandel. Källor: Statistiska centralbyrån, Macrobond, Medlingsinstitutet och egna beräkningar.

Offentliga sektorns finanser försvagas Den svagare ekonomiska utvecklingen 2023 innebär att den offentliga sektorns finanser väntas utvecklas svagare än 2022. Bland annat bedöms det finansiella sparandet gå med underskott t.o.m. 2025 (se tabell 1.3). Det strukturella sparandet bedöms vara i linje med överskottsmålet 2023 och 2024. Regeringens prognosprinciper innebär att endast beslutade och aviserade förändringar av skatteregler och statens utgifter beaktas. Mot denna bakgrund bedöms det strukturella sparandet successivt stärkas t.o.m. 2026.

Under 2023 väntas bruttoskulden minska till drygt 30 procent av BNP. Minskningen beror till stor del på Riksbankens beslut att egenfinansiera valutalån och det leder i sin tur till att Riksgäldskontorets årliga lånebehov minskar. Det förväntade underskottet i det finansiella sparandet medför att bruttoskulden 2024 i stort sett ökar i proportion med BNP. I avsaknad av nya åtgärder väntas de offentliga finanserna förstärkas i slutet av prognosperioden. Bruttoskulden väntas då understiga 30 procent av BNP.

Tabell 1.3 Offentliga sektorns finanser

Procent av BNP om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023 – 2026 2022 2023 2024 2025 2026

Finansiellt sparande 45 -12 -44 -29 40

Procent av BNP 0,8 -0,2 -0,7 -0,4 0,6 Stat 0,0 0,0 -0,5 -0,4 0,4 ÅP 0,3 0,3 0,4 0,4 0,5 Kommunsektor 0,4 -0,5 -0,6 -0,5 -0,4

Strukturellt sparande, procent av BNP 0,5 0,1 0,3 0,4 0,9

Konsoliderad bruttoskuld 1 960 1 881 1 940 2 006 2 023

Procent av BNP 32,9 30,3 30,2 29,8 28,6

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den ekonomiska utvecklingen är osäker Det finns flera faktorer som gör att konjunkturutvecklingen är osäker och som kan leda till att den ekonomiska utvecklingen blir antingen starkare eller svagare än väntat.

Den höga inflationen kan hålla i sig längre än väntat

Flera faktorer kan leda till att den höga inflationen blir mer varaktig än väntat. Till exempel kan högre energi- och livsmedelspriser innebära att inflationen kvarstår på en hög nivå en längre tid. Högre råvarupriser kan i sin tur leda till att priserna ökar på andra områden. Andra faktorer som kan bidra till att inflationen förblir hög är om den svenska kronan förblir svag under en längre tid, eller om kronan försvagas ytterligare. Å andra sidan kan en svagare efterfrågan än väntat leda till att inflationen faller tillbaka snabbare. Om den höga inflationen blir mer bestående kan det innebära att centralbankerna behöver strama åt penningpolitiken ytterligare. Den ekonomiska utvecklingen kan då bli svagare än väntat. Det är samtidigt osäkert i vilken utsträckning räntorna behöver höjas för att hålla nere inflationen och hur länge räntorna behöver ligga kvar på högre nivåer.

Svenska hushåll och företag är räntekänsliga

Det ansträngda ekonomiska läget kan komma att belysa nya sårbarheter i det globala finansiella systemet, vilket i sin tur kan få omfattande och svårförutsägbara effekter på världsekonomin. Bankoron i Europa och USA under våren 2023 är en påminnelse om detta. I Sverige utgör de högt belånade fastighetsbolagen en osäkerhet. Regeringen följer utvecklingen på de finansiella marknaderna noga och är beredd att vidta nödvändiga åtgärder.

Även många svenska hushåll är högt belånade och har bostadslån med korta räntebindningstider. Hur styrräntan utvecklas framöver har därför stor påverkan på hushållens konsumtionsutrymme. Det finns därför en risk att hushållens efterfrågan kan komma att minska mer än väntat. Räntehöjningarna har ännu inte fått fullt genomslag och det är därför osäkert vilka effekter de kommer få på ekonomin. Under pandemiåren byggde många hushåll som helhet upp ett sparande som har kunnat användas till att hålla uppe konsumtionen trots stigande priser. Det är dock svårbedömt hur hushållen kommer att anpassa sitt sparande framöver. Samtidigt har den svenska arbetsmarknaden utvecklats starkare än väntat. En starkare utveckling på arbetsmarknaden än väntat kan innebära att hushållens efterfrågan blir högre än nuvarande bedömning.

Sveriges ekonomi är känslig för utvecklingen i omvärlden

Eftersom Sverige är en liten öppen ekonomi har utvecklingen i världsekonomin stor betydelse för hur den svenska ekonomin kommer att utvecklas. En starkare utveckling av världsekonomin kan leda till en högre efterfrågan på svenska varor och tjänster, medan det motsatta kan inträffa om bedömningen av efterfrågan från omvärlden visar sig vara för optimistisk. Till exempel kan omvärldsefterfrågan påverkas negativt om den ekonomiska aktiviteten i Kina försämras mer än väntat. Likaså kan en bättre utveckling än väntat i t.ex. den amerikanska ekonomin medföra att efterfrågan i omvärlden blir starkare.

De pågående geopolitiska spänningarna i omvärlden innebär risker för bl.a. cyberattacker och sabotage. Sådana attacker riskerar att drabba både enskilda företag och samhället i stort, vilket kan medföra negativa konsekvenser för hela ekonomin. Klimatförändringar och extrema väderhändelser är två andra osäkerheter som kan medföra stora kostnader för såväl privatpersoner och företag som hela samhället.

1.3 Uppföljning av de finanspolitiska målen

Det finanspolitiska ramverket är ett viktigt verktyg för att utforma en långsiktigt hållbar finanspolitik. Ramverket ger samtidigt handlingsfrihet att bedriva en aktiv finanspolitik i ett stabiliseringspolitiskt syfte vid allvarliga ekonomiska nedgångar. De budgetpolitiska målen i ramverket består av ett överskottsmål och ett skuldankare för den offentliga sektorn, ett utgiftstak för staten samt det kommunala balanskravet.

Finanspolitiken är i linje med överskottsmålet Överskottsmålet är ett mål för den offentliga sektorns finansiella sparande. Det finansiella sparandet ska enligt målet i genomsnitt uppgå till en tredjedels procent av BNP över en konjunkturcykel. Målet följs främst upp med det strukturella sparandet. En avvikelse från överskottsmålet anses föreligga om det strukturella sparandet tydligt avviker från målnivån det innevarande eller det närmast följande året, dvs. budgetåret.

Under de senaste årens kriser har den ekonomiska politiken präglats av extra ändringsbudgetar. I många fall har det varit motiverat eftersom det har funnits ett behov av skyndsamma åtgärder, men det är viktigt att den ordnade budgetprocessen vidhålls. Det har dock funnits en oro att den samlade budgetprocessen håller på att urholkas. Över tid har stabila förutsättningar för den svenska ekonomiska politiken tjänat Sverige väl och det har därför varit viktigt för regeringen att återgå till en ordnad budgetprocess. Att säkra ett brett stöd för den ekonomiska politiken skapar förutsägbarhet och stabilitet. Ordning och reda i de offentliga finanserna är en grundförutsättning för en långsiktigt hållbar ekonomisk politik.

För 2023 och 2024 bedöms det strukturella sparandet vara i linje med överskottsmålets nivå. Regeringen bedömer därför att överskottsmålet uppnås. Den aktuella prognosen bygger på beslutade och aviserade reformer och visar på ett förstärkt strukturellt sparande även längre fram i prognosperioden (se tabell 1.3).

Finanspolitiken bidrar till att få ner inflationen Genom att styra finanspolitiken mot överskottsmålet möjliggör regeringen för penningpolitiken att verka så att inflationen inte stannar kvar på en hög nivå. Finanspolitiken och penningpolitiken behöver samspela. Det är viktigt att finanspolitiken bedrivs ansvarsfullt och inte motverkar penningpolitiken.

Regeringen väljer i detta läge att bedriva en återhållsam finanspolitik med en neutral effekt på efterfrågan. Det strukturella sparandet bedöms vara i linje med överskotts-

målet. Förändringen av det strukturella sparandet mellan 2023 och 2024 visar på en i stort sett neutral inriktning på finanspolitiken även om det strukturella sparandet stärks något mellan dessa år. Under 2023 genomfördes ett antal tillfälliga stödåtgärder för att kompensera företag och hushåll som annars skulle drabbats än hårdare av prisökningarna på el. En stor del av dessa stödåtgärder finansierades av flaskhalsintäkter, dvs. intäkter som uppstår vid prisskillnader mellan elområden. Den expansiva effekt på efterfrågan som dessa stöd hade 2023 upphör att verka 2024, vilket kan ge en viss åtstramande effekt på efterfrågan 2024. Det finns dock flera osäkerheter kring huruvida de upphörda stöden skulle kunna bidra till sådan påverkan, bl.a. eftersom energipriserna har gått ner, dvs. den situation som stöden har sitt ursprung från och som i sig stramade åt efterfrågan har förändrats. Sammantaget bedömer regeringen att finanspolitiken har en neutral påverkan på efterfrågan i ekonomin under 2024.

Förslag till utgiftstak för 2026 I enlighet med budgetlagen (2011:203) föreslår regeringen en nivå på utgiftstaket för det tredje tillkommande året (se tabell 1.4). Regeringens förslag till nivå för utgiftstaket för 2026 motsvarar regeringens tidigare bedömning av nivån i 2023 års ekonomiska vårproposition, efter vissa tekniska justeringar. Regeringen föreslår att utgiftstaket ska uppgå till 1 866 miljarder kronor 2026.

Tabell 1.4 Utgiftstakets nivåer

Miljarder kronor om inte annat anges 2023 2024 2025 2026 1 Utgiftstakets nivåer 1 665 1 747 1 827 1 866 Utgiftstak, procent av potentiell BNP 26,9 26,9 26,9 26,3 Utgiftstak, procent av BNP 26,8 27,2 27,2 26,4 Takbegränsade utgifter 1 588 1 688 1 742 1 766

Budgeteringsmarginal 77 59 85 100

1 Regeringens förslag till nivå på utgiftstak för 2026 i denna proposition. Källa: Egna beräkningar.

1.4 Reformer för att bygga Sverige starkt

Inflationen ska bekämpas Regeringen tar ansvar i den svåra ekonomiska situationen som Sverige befinner sig i genom att bedriva en fortsatt återhållsam finanspolitik för att få ner inflationen. Staten varken kan eller bör kompensera för samtliga prisökningar, men särskilda åtgärder bör genomföras för att stötta hushållen och välfärden. En väl avvägd finanspolitik bidrar till att bördorna för att bekämpa inflationen fördelas jämnare. Det är en förutsättning för att Sverige ska kunna ta sig igenom den svåra situation som landet befinner sig i.

Statsbidragen till kommuner och regioner förstärks ytterligare

Den höga inflationen innebär att de kommunala utgifterna ökar, samtidigt som de kommunala skatteintäkterna inte har ökat i samma takt. De stora överskott som kommunsektorn har haft de senaste åren bidrar till ett gott utgångsläge för att hantera tillfälliga kostnadsökningar. Regeringen vill dock undvika att den kortsiktiga prisutvecklingen leder till neddragningar inom vård, skola och omsorg som kan leda till att sysselsättningen minskar. För att stötta kommunsektorn ytterligare föreslår regeringen att de generella statsbidragen till kommuner och regioner förstärks med ytterligare 10 miljarder kronor och att ytterligare 6 miljarder kronor tillförs genom riktade bidrag, vilket gör att statsbidragen till kommuner och regioner ökar med sammanlagt närmare 16 miljarder kronor.

Fortsatt stöd till hushåll

Inflationen har drivit upp levnadskostnaderna i samhället och det slår hårdast mot redan utsatta hushåll. Regeringen föreslår därför en förlängning av det tillfälligt höjda bostadsbidraget för barnfamiljer med svag ekonomi och ett stöd till civilsamhället för arbete med människor i socialt utsatta situationer.

För att värna legitimiteten i dagens pensionssystem kommer regeringen också att föreslå en kompensation till personer födda 1957 på grund av justerad åldersgräns för rätt att ta del av förhöjt grundavdrag. För att undvika samma situation för personer födda 1959 kommer regeringen även att föreslå att ikraftträdandet av en höjd åldersgräns till 67 år för rätt till det förhöjda grundavdraget senareläggs med ett år, till den 1 januari 2027.

Sänkt skatt på bensin och diesel

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har i kombination med den svaga svenska kronan och en allt för långtgående reduktionsplikt fått oönskade effekter på bensinoch dieselpriserna. Vid årsskiftet blir det billigare att tanka eftersom reduktionsplikten föreslås sänkas. Framför allt förväntas priserna bli lägre på diesel. Som en ytterligare åtgärd kommer regeringen att föreslå sänkt skatt på bensin och diesel. För bensin säkerställs att indexeringen inte får genomslag 2024 och därutöver sänks skatten ytterligare med 75 öre (inkl. mervärdesskatt). För 2025 minskas skatten med 75 öre (inkl. mervärdesskatt). För att begränsa indexeringen för diesel sänks skatten ned till EU:s minimiskattenivå 2024.

Nivån på drivmedelsskatterna ska fortsatt beakta världsmarknadspriset samt effekterna av den kommande neddragningen av reduktionsplikten. Nivån kan därför komma att justeras upp om prisläget motiverar det. I dagsläget är världsmarknadspriset fortsatt högt. I samband med klimathandlingsplanen, som regeringen avser att ta fram i enlighet med klimatlagen (2017:720), ska styrmedlen för att minska utsläppen från transportsektorn utredas. Samtidigt ska politiken fortsätta att främja elektrifiering samt utveckling och produktion av nya fossilfria bränslen.

Åtgärder vidtas för att motverka prisökningar

Väl fungerande marknader är en förutsättning för att motverka prisökningar. Av den anledningen vill regeringen skärpa bevakningen av prisbildningen i den svenska ekonomin, särskilt i branscher med bristande konkurrens. Regeringen föreslår därför att medel tillförs Konkurrensverket för ökad tillsyn. Regeringen avser också att utreda möjligheten till utökade verktyg för Konkurrensverket för att säkra en effektiv konkurrenstillsyn.

Stöd för att stötta svensk livsmedelsproduktion och jordbruk

Den höga inflationen och de höga livsmedelspriserna gör att konsumenter väljer bort dyrare alternativ. Priset på flera viktiga insatsvaror inom de areella näringarna har samtidigt ökat kraftigt. Utvecklingen riskerar att försämra konkurrenssituationen för svensk livsmedelsproduktion eftersom den i huvudsak konkurrerar med hög kvalitet och god djurhållning. Regeringen kommer därför föreslå att den tillfälligt utökade nedsättningen av skatten på s.k. jordbruksdiesel förlängs till utgången av 2024. Vidare kommer regeringen att verka för att den förstärkta skattenedsättningen också ska gälla 2025. Vårens och sommarens väderförhållanden med torka följt av riklig nederbörd har inneburit svåra utmaningar för jordbruket. Sverige har till följd av detta tilldelats medel från EU:s jordbruksreserv som används i krissituationer. För att stötta jordbruksföretag i en särskilt svår situation föreslår regeringen i propositionen

Höständringsbudget för 2023 att nationella medel upp till det tillåtna maxbeloppet skjuts till utöver dessa EU-medel. Totalt innebär detta närmare 200 miljoner kronor i stöd.

Lågkonjunkturen ska mötas med en återupprättad arbetslinje Parallellt med att hantera akuta problem i ekonomin avser regeringen att genomföra en rad reformer för att förbättra den svenska arbetsmarknaden. Inte minst behöver drivkrafterna till arbete förbättras så att fler övergår till att försörja sig själva. Medan många som får bidrag och transfereringar helt eller delvis fått kompensation för den höga inflationen har löntagarna fått rejäla reallönesänkningar. Därför är det angeläget att sänka skatten på arbete. Utöver det behöver arbetsmarknadspolitiken bli mer effektiv för att skapa fler vägar till arbete.

Skatten på arbete ska sänkas

En viktig del i att återupprätta arbetslinjen är att skapa starkare drivkrafter till arbete. För att flit och ansträngning ska löna sig mer kommer regeringen att föreslå sänkta skatter på arbete, främst för personer med låg- och medelinkomster. En sådan skattesänkning ökar drivkrafterna till arbete och leder till fler arbetade timmar i ekonomin. Regeringen kommer även att föreslå sänkt skatt för pensionärer. Regeringen kommer också att föreslå att jobbskatteavdraget för äldre ska indexeras. Beräkningen av jobbskatteavdragets storlek för äldre kommer därmed att utgå från arbetsinkomsterna och prisbasbeloppet. För att finansiera sänkt skatt på arbete och pension kommer regeringen bl.a. att föreslå en pausad uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt 2024. Den uppräkning som gjordes av skiktgränsen för beskattningsåret 2023 var historiskt hög. Att pausa uppräkningen för beskattningsåret 2024 innebär fortfarande att färre kommer att betala statlig inkomstskatt än när regeringen tillträdde.

Arbetsmarknadspolitiken ska bli effektivare

Alla som kan arbeta ska arbeta. Det är en förutsättning för det svenska välfärdssamhället. Arbetsmarknadspolitiken behöver därför utformas så att fler kommer i arbete och att den blir mer kostnadseffektiv. Regeringen ser därför bl.a. till att etableringsjobben kommer på plats. Etableringsjobben förväntas bidra till att öka nyanländas och långtidsarbetslösas möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Samtidigt som etableringsjobben införs föreslår regeringen att medlen för arbetsmarknadspolitiska program och insatser minskas, bl.a. genom färre introduktionsjobb. Regeringen bedömer att de minskade medlen också innebär färre deltagare i främst matchningstjänster. Därutöver föreslår regeringen en höjd ersättning till Samhall AB. Regeringen föreslår även medel till Arbetsförmedlingen för att få bättre förutsättningar att hantera en ökad arbetslöshet. Regeringen avser också att genomföra en reformering av arbetslöshetsförsäkringen bl.a. genom att försäkringen ska grundas på inkomster av förvärvsarbete och vissa förändringar av aktivitetsstödet. Förändringarna ska genomföras med utgångspunkt i de förslag och bedömningar som lämnats i betänkandet Ett nytt regelverk för arbetslöshetsförsäkringen (SOU 2020:37). För att temporärt främja sysselsättningen i byggsektorn under lågkonjunkturen i svensk ekonomi kommer regeringen föreslå att taket för rotavdraget tillfälligt höjs under 2024.

Fler platser till yrkesinriktad vuxenutbildning

En väl fungerande matchning på arbetsmarknaden minskar risken för att arbetslösheten stiger och stannar kvar på en hög nivå. Många branscher har svårt att hitta

arbetskraft med rätt utbildning och kompetens. Möjligheten till omställning och utbildning behöver därför stärkas. Av den anledningen prioriterar regeringen medel till fler platser både inom yrkeshögskolan och den yrkesinriktade vuxenutbildningen så att tillgången förbättras och fler snabbt kan komma i arbete. Regeringen föreslår också att ytterligare resurser tillförs för handläggningen av det nya omställningsstudiestödet och till folkhögskolornas utbildningsutbud.

Sveriges tillväxt ska öka genom strukturreformer I Sverige ska det vara enkelt att starta och utveckla företag. För att fler människor ska komma i arbete behöver fler företag starta och växa i Sverige. Det ska vara attraktivt att investera i svenska företag och för utländska företag att etablera sig i Sverige. Utbildning och forskning av hög kvalitet är helt avgörande för Sveriges välstånd. För att kunna tillgodose framtidens behov av utbildad arbetskraft behövs en skola med fokus på kunskap, goda förutsättningar för kompetensutveckling och möjligheter till omställning. Under mandatperioden avser regeringen att genomföra flera reformer för att förbättra företagares villkor. Dessa syftar till att skapa bästa möjliga förutsättningar för ett konkurrenskraftigt och innovativt näringsliv.

Fler företag ska starta och växa i Sverige

För att skapa tillväxt och arbete behöver företag och entreprenörer kunna fokusera på sin kärnverksamhet. Tillståndsprocesser behöver kortas, bli mer förutsebara och flexibla. Regeringen arbetar därför med att minska regelbördan och de administrativa kostnaderna för företag. Regeringen föreslår att särskilda medel avsätts för bl.a. ett förenklingsråd samt förenklingsuppdrag till flera myndigheter. Dessutom behöver villkoren för enskilda näringsidkare förbättras. För att underlätta för de minsta företagen, och andra aktörer med liten verksamhet, kommer regeringen att föreslå en höjd omsättningsgräns för mervärdesskatt. Regeringen anser också att reglerna om underskott vid ägarförändring inom bolagsbeskattningen behöver förenklas. Vidare avser regeringen att återkomma med förslag om förändringar i reglerna om det skatterättsliga företrädaransvaret.

Tillgång till spetskompetens är en nyckel för näringslivets förutsättningar att konkurrera internationellt. Regeringen kommer därför föreslå att tidsgränsen för skattelättnaden enligt expertskattereglerna utvidgas från 5 till 7 år. Regeringen har också tillsatt en utredning som ska se över det s.k. FoU-avdraget och expertskattereglerna. Syftet med utredningen är att ge företag incitament till ökade investeringar i forskning och utveckling samt att skapa bättre förutsättningar för företag att attrahera och behålla internationell nyckelkompetens. Regeringen lämnar även förslag på en ingenjörssatsning som bl.a. innehåller fler utbildningsplatser, höjt ersättningsbelopp för naturvetenskap och teknik samt medel för att få fler kvalificerade forskare att undervisa. Regeringen föreslår även en särskild forskningssatsning för att bidra till utvecklingen av sjätte generationens trådlösa system (6G).

Det exportfrämjande arbetet ska stärkas

Goda möjligheter till export för svenska företag är en förutsättning för ökad tillväxt. I ljuset av en förändrad omvärld krävs också att de exportfrämjande insatserna anpassas. Regeringen har därför påbörjat arbetet med att ta fram en ny exportstrategi och föreslår en förstärkning av det exportfrämjande arbetet. Regeringen föreslår också särskilda exportkreditgarantier för export som kan klassas som bistånd till Ukraina. Svenska företag ges därmed tryggare möjligheter att exportera samhällsviktiga varor till Ukraina, vilket kan bidra till ekonomisk utveckling och uppbyggnad i landet.

En välfungerande infrastruktur i hela landet

Sverige är beroende av en väl fungerade infrastruktur med ett tillförlitligt transportsystem. Behovet av underhåll av transportinfrastrukturen är stort. För att minska det eftersatta vägunderhållet föreslår regeringen extra resurser för underhåll av statliga såväl som enskilda vägar. För att långsiktigt säkerställa att viktig infrastruktur och samhällsviktig verksamhet fungerar föreslår regeringen att det statliga bidraget för driftstödet till regionala icke-statliga flygplatserna ska förstärkas. Regeringen föreslår också underhållsåtgärder för statliga fastigheter som har betydelse för Sveriges kulturarv och besöksnäring. Regeringen har nyligen påbörjat arbetet med en ny nationell plan för transportinfrastrukturen för planperioden 2026 – 2037. Under 2024 avser regeringen att lämna en infrastrukturproposition med ekonomiska ramar för planperioden.

Bostadsmarknadens funktionssätt ska förbättras

Villkoren för att bo, verka och leva i hela Sverige ska förbättras. Krångliga regelverk och bristande tillgång till byggbar mark hämmar bostadsmarknaden. Regeringen avser därför att genomföra omfattande regelförenklingar och tillgängliggöra mer byggbar mark, särskilt i attraktiva områden. Planprocesserna ska förkortas och reglerna i bl.a. plan- och bygglagen (2010:900) samt miljöbalken (1998:808) ska förenklas betydligt. Dessutom ska ett analysarbete när det gäller strandskyddet påbörjas. För att öka bostadsbyggandet föreslår regeringen ett stöd till kommunerna för att planlägga mer byggbar mark, särskilt för småhus. Regeringen föreslår även ett stöd för omvandlingar från t.ex. kontor till bostäder. Det är viktigt att fler ska få möjlighet att äga sitt boende. Regeringen har tillsatt en utredning som ska föreslå en utvidgning av systemet med ägarlägenheter och en ny modell för hyrköp av bostäder.

Ökad trygghet för alla människor i Sverige Den organiserade brottsligheten utgör ett allvarligt hot mot det öppna samhället, den enskilda människans frihet och grunderna för vår rättsstat. Ambitionsnivån i kampen mot brottslighet måste fortsätta att vara mycket hög. Regeringen föreslår omfattande åtgärder för att stärka brottsbekämpande myndigheters förmåga och effektivitet genom mer resurser, nya verktyg och skärpta straff. Därutöver föreslår regeringen en förstärkning av Säkerhetspolisen till följd av det försämrade säkerhetsläget.

Den organiserade brottsligheten ska bekämpas

Polismyndighetens förmåga att förebygga och bekämpa brott behöver fortsätta att stärkas, inte minst arbetet med att bekämpa den organiserade brottsligheten. Regeringen föreslår att medel tillförs för att öka antalet polisanställda och effektivisera Polismyndighetens verksamhet. Medel föreslås även avsättas för att öka Kriminalvårdens kapacitet och antalet häktes- och anstaltsplatser. I samband med att Kriminalvårdens verksamhet expanderar ska kostnadseffektiviseringar prioriteras inom myndigheten, t.ex. genom en lägre dygnskostnad. Även Åklagarmyndigheten och Sveriges Domstolar föreslås få förstärkning.

Det går inte att bekämpa den organiserade brottsligheten utan att knäcka gängens ekonomi. För att ytterligare öka ambitionen i det brottsbekämpande och brottsförebyggande arbetet föreslår regeringen förstärkningar till Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten. Regeringen har tillsammans med Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten tagit fram en gemensam målbild för att intensifiera myndigheternas arbete mot den kriminella ekonomin. Brottslig verksamhet i det finansiella systemet inbegriper ofta aktörer i flera länder. Det är angeläget att

säkra goda förutsättningar för ett internationellt samarbete som syftar till att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Straffen för flerfaldig brottslighet ska skärpas

Brottsligheten skadar förtroendet för och tilliten till det svenska samhället. Regeringen genomför en översyn av straffrätten. Arbetet innebär ett perspektivskifte i synen på straff, där fokus flyttas från förövare till brottsoffer och samhällsskydd. Regeringen avser därför att föreslå att straffen för flerfaldig brottslighet skärps så att varje tillkommande brott ska få betydelse för påföljdsbestämningen. Straffen för vapenbrott och brott mot tillståndsplikten för explosiva varor behöver också skärpas.

Särskilda ungdomsfängelser ska inrättas

Brottsligheten har förändrats sedan sluten ungdomsvård infördes för över 20 år sedan och det nuvarande systemet är inte anpassat för att ta hand om de grövsta brottslingarna. Kriminalvården har stor erfarenhet av grova brottslingar och är den myndighet som är bäst rustad att hantera den målgruppen. Regeringen kommer därför att föreslå att särskilda ungdomsfängelser inrättas. Barn och unga som döms för allvarliga brott ska dömas till fängelse istället för sluten ungdomsvård. Regeringen föreslår även en riktad satsning på Statens institutionsstyrelse för att garantera att säkerheten och vården på de särskilda hemmen håller god kvalitet under tiden ungdomsfängelserna inrättas.

Barn och unga ska inte dras in i kriminalitet

De brottsförebyggande insatserna måste göras lika systematiskt som de brottsbekämpande insatserna. Inte minst handlar det om att förebygga att fler unga dras in i kriminalitet. Regeringen har redan initierat en rad insatser för att påbörja det brottsförebyggande arbetet, bl.a. genom att inrätta en delegation för brottsförebyggande åtgärder inom socialtjänstens arbete. Regeringen avser också att föreslå en ny socialtjänstlag för att påbörja omställningen till en långsiktigt hållbar, mer förebyggande och kunskapsbaserad socialtjänst. I samband med omställningen föreslår regeringen en särskild bemanningssatsning i socialtjänsten. Barn och unga som behöver placering enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga ska också få det. För att de barn och unga som redan hamnat snett ska få en lämplig placering utanför hemmet avser regeringen att införa ett nytt placeringsneutralt stöd till kommunerna.

Ett starkare försvar Med ett kommande svenskt Natomedlemskap inskärps behovet av ett starkt gemensamt försvar. Sveriges motståndskraft behöver öka. Det militära försvaret behöver stärkas för att bättre försvara vårt land, våra blivande allierade och svenska intressen. Av samma skäl är det viktigt att det civila försvaret står starkt.

Försvaret förbereds för Nato

Det säkerhetspolitiska läget i världen kräver att Sverige har ett försvar som är redo att skydda svenskt territorium. Regeringen fortsätter arbetet med att anpassa det svenska försvaret för ett kommande medlemskap i Nato. Försvarsmakten har fått i uppdrag att planera för en fortsatt tillväxt som innebär att försvarsanslagen ska nå 2 procent av BNP 2028. Tack vare tidigare förstärkningar av försvarsanslagen bedömer regeringen att Sverige redan 2024 kommer att uppfylla målsättningen om att försvarsutgifterna ska uppgå till 2 procent av BNP enligt Nato:s definition. Regeringen avser att lämna en försvarspolitisk proposition till riksdagen under hösten 2024.

Ökad takt i uppbyggnaden av det civila försvaret

Det kraftigt försämrade säkerhetsläget har tydliggjort att takten i förstärkningen av det civila försvaret måste öka och därför avser regeringen att vidta ytterligare åtgärder under 2024. För att stärka det civila försvarets personalförsörjning föreslår regeringen medel för en aktivering av civilplikten inom den kommunala räddningstjänsten för de med relevant utbildning. Regeringen föreslår också att medel avsätts till kommuners och regioners arbete med krisberedskap och civilt försvar. Dessutom bör en ekonomisk planeringsram införas för det civila försvaret. En sådan planeringsram skulle bidra till att skapa långsiktighet och förbättra förutsättningarna för en förstärkning av det civila försvarets förmåga.

En välfärd att lita på Sverige ska vara ett land med en välfärd att lita på. Kommunsektorns ekonomiska situation förväntas vara utmanande de närmaste åren. Regeringen vill undvika att den kortsiktiga prisutvecklingen leder till neddragningar inom vård, skola och omsorg. Utöver arbetet med att hantera den svåra ekonomiska situationen fortsätter regeringen reformarbetet med att förbättra och förstärka välfärden. Vårdköerna ska kortas och den svenska skolan ska återigen ha fokus på sitt kunskapsuppdrag. Sammantaget förstärker regeringen statsbidragen till kommuner och regioner med närmare 16 miljarder kronor (se även tabell 1.5).

Tabell 1.5 Tillskott till kommunsektorn

Miljarder kronor 2024 2025 2026 Förstärkning av de generella statsbidragen 10,00 10,00 10,00 Skola och utbildning 2,12 1,49 1,49 Hälso- och sjukvård 6,27 6,02 2,15 varav sektorsbidrag till hälso- och sjukvård 3,00 Äldreomsorg 1,25 1,25 1,25 Socialtjänst 0,25 1,80 2,86 Övriga statsbidrag till kommunsektorn 0,55 0,50 0,40 Minskade statsbidrag till kommunsektorn inkl. omfördelning 1 -5,16 -5,05 -3,30

Nettotillskott till kommunsektorn 15,83 16,54 15,42

1 Raden summerar minskade statsbidrag till kommunsektorn samt omfördelningar till och finansieringar av nya satsningar till kommunsektorn.

Vård och omsorg ska stärkas i hela landet

Regeringens ambition är att vårdköerna ska kortas och tillgängligheten till hälso- och sjukvården ska öka. Att säkra att fler får vård i tid är en av regeringens viktigaste uppgifter inom välfärdspolitikens område. Regeringen föreslår därför flera förstärkningar inom hälso- och sjukvården, bl.a. införs ett nytt sektorsbidrag för hälso- och sjukvården. Samtidigt fortsätter regeringen arbetet med att inrätta en nationell vårdförmedling för att korta vårdköerna. Genom den nya vårdförmedlingen ska fler väntande patienter snabbare kunna erbjudas vård hos en annan vårdgivare med kortare väntetider, oavsett var i landet denna vårdgivare finns.

För att en god och jämlik vård ska kunna erbjudas i hela landet föreslår regeringen ytterligare åtgärder för en utbyggd primärvård och fler vårdplatser. Regeringen vill också stärka arbetet med att bygga en nationell gemensam digital infrastruktur som gör hälsodata tillgänglig i hela vårdkedjan och föreslår därför att ytterligare medel avsätts för detta ändamål. Regeringen föreslår också särskilda medel till bl.a. cancervården och kvinnors hälsa. Regeringen föreslår även förstärkningar av pågående

satsningar för att främja psykisk hälsa och att satsningen äldreomsorgslyftet förlängs. Dessutom föreslår regeringen ett höjt schablonbelopp för assistansersättningen. Regeringen ser samtidigt över vilka åtgärder som bör vidtas för att förhindra oskälig kostnadsutveckling, brottslighet och felaktiga utbetalningar inom assistansersättningen.

Den svenska skolan ska hålla hög kvalitet

Få saker är så viktiga för Sveriges framtid som skolan. Alla elever ska ges förutsättningar att nå målen i skolan. Att elever har goda färdigheter att läsa, skriva och räkna är centralt för hur väl de lyckas med att nå utbildningens mål och sina fortsatta studier. Det har i sin tur en avgörande betydelse för möjligheten till sysselsättning och att vara en aktiv samhällsmedborgare. Regeringen föreslår därför insatser för att stärka elevers läs- och skrivutveckling samt matematiska färdigheter. Regeringen föreslår också att medel avsätts för förberedande insatser för införande av en tioårig grundskola. Dessutom föreslår regeringen att medel tillförs för stärkta och bemannade skolbibliotek samt för att bevara kulturskolans utbud i hela landet.

Att förmedla kunskap är skolans viktigaste uppdrag. För att tydliggöra att skolans fokus ska vara på stärkt kunskapsutveckling avser regeringen att byta namn på det s.k. likvärdighetsbidraget till kunskapsbidraget. Regeringen föreslår även att kunskapsbidraget förstärks. Regeringen avser även se över hur bidraget fördelas för att säkerställa att medlen används på ett så effektivt sätt som möjligt. Det är viktigt för att skolor ska få bättre förutsättningar.

I områden med socioekonomiska utmaningar spelar skolan en avgörande roll för att förebygga kriminalitet och ge barn och ungdomar möjlighet att växa. Regeringen föreslår därför att medel avsätts för bättre arbetsmiljö och arbetsvillkor för lärare i skolor med socioekonomiska utmaningar.

Regeringen vill värna rätten att välja skola och kraftigt minska utrymmet för aktörer med kvalitetsbrister. Som ett led i detta behövs bättre insyn i både kommunala och fristående skolor. Regeringen föreslår därför förbättringar i statistikinsamlingen på skolområdet. För att ytterligare komma till rätta med kvalitetsbrister föreslår regeringen också en förstärkning av Statens skolinspektion arbete med tillsyn och kvalitetsgranskning. Som ett led i att motverka betygsinflation föreslår regeringen att påskynda arbetet med att införa digitala nationella prov som rättas centralt.

Fortsatt omläggning av migrationspolitiken Invandringen till Sverige har varit ohållbar. Resultatet har blivit ett farligt utanförskap bland många utrikesfödda, men också bland barn och ungdomar födda i Sverige. Integrationsproblemen påverkar numera hela samhället i form av bostadssegregation och trångboddhet, arbetslöshet och bidragsberoende, hälsoproblem och dåliga skolresultat, brottslighet och utsatthet för brottslighet, hedersförtryck, otrygghet och kränkningar av ungdomars rättigheter. Regeringen har därför tagit fram en konkret reformagenda inom migrationspolitikens och integrationspolitikens områden.

Mottagandet ska bli mer ordnat och effektivt

Det arbete regeringen har inlett på migrationsområdet fortsätter och regeringen föreslår att medel avsätts till Migrationsverket för att fortsätta hantera genomförandet av reformer. Regeringen föreslår dessutom åtgärder för ett mer ordnat och effektivt mottagande för asylsökande, bl.a. genom att ställa krav på att asylsökande ska bo i statliga boenden och delta i samhällsintroduktion under asylprocessen.

Regeringen föreslår även medel för att Migrationsverket ska utöka antalet förvarsplatser. Regeringen avser att utöka antalet förvarsplatser till 1 000 platser så snart som möjligt. Regeringen avser därför att ge Migrationsverket i uppdrag att redovisa en analys och en plan för hur en sådan utbyggnad kan genomföras så skyndsamt, ändamålsenligt och kostnadseffektivt som möjligt.

Migrationsverket ska intensifiera arbetet med återvändandet

Ett välfungerande återvändande är en förutsättning för att upprätthålla förtroendet för den reglerade invandringen och för att förhindra utbredningen av ett skuggsamhälle. Regeringen föreslår därför att medel avsätts för att Migrationsverket ska intensifiera arbetet med återvändandet och inrätta återvändandecenter.

Åtgärder behövs för att minimera asylrelaterad invandring och förmå fler

att återvända eller återvandra

Många av de behov som regeringen nu prioriterar genom bl.a. satsningar på skola, arbetsmarknad, integration och rättsväsende har förstärkts av den asylrelaterade migrationen (se vidare fördjupning 2). För att undvika att problemen förvärras har ett omfattande reformarbete påbörjats för att skärpa regelverk och för att minska tilldragningsfaktorerna till Sverige. För att vända utvecklingen och skapa förutsättningar för integration är det också viktigt att öka återvändandet och återvandringen. Ökade krav för att ta del av välfärden och andra rättigheter kan både bidra till att öka drivkrafterna att arbeta och att göra Sverige mindre attraktivt att stanna i för den som inte tar eget ansvar för sin integration. Ekonomiska stimulanser för ökad återvandring behöver dessutom analyseras.

Medel till Migrationsverket med anledning av kriget i Ukraina

Regeringen föreslår också att ytterligare medel avsätts till Migrationsverket för att myndigheten ska kunna hantera migrationen med anledning av kriget i Ukraina. Det s.k. massflyktsdirektivet (2001/55/EG) gäller till inledningen av 2024 och det medför att många personer fortsätter att söka tillfälligt skydd i Sverige.

Fördjupning 2 Effekter av den tidigare förda migrationspolitiken

Migrationen till Sverige, särskilt den asylrelaterade, har under lång tid varit mycket hög vilket har försvårat integrationen. Det har resulterat i omfattande samhällsproblem och samhällsekonomiska kostnader, t.ex. genom arbetslöshet, bidragsberoende, bostadssegregation, kunskapsproblem i skolan och kriminalitet. En bristande integration har förstärkt problemen. Samhällsproblemen påverkar de offentliga finanserna. De senaste decenniernas stora invandring har enligt ett flertal svenska studier påverkat den offentliga sektorns finanser negativt. Den offentligfinansiella nettoeffekten är svår att beräkna exakt men studier som har gjorts tyder på att flyktinginvandring har lett till offentligfinansiella kostnader på åtminstone flera tiotals miljarder kronor.

Utrikes födda är tydligt överrepresenterade bland arbetslösa

Hur snabbt nyanlända etableras på arbetsmarknaden är avgörande för invandringens effekter på samhällsekonomin. Etableringsmönstret varierar mellan olika grupper och beroende på ursprungsland. Skillnader i formell utbildningsnivå skulle kunna vara en förklaring, men förklarar bara en viss del av skillnaderna i etableringsmönstret. Utöver ursprungsland tenderar etableringen att gå snabbare för nyanlända som var unga när de kom till Sverige och för dem som kom under en högkonjunktur. Det finns också skillnader i etableringstakt beroende på var i Sverige den nyanlände är bosatt. Sedan

etableringsreformen 2010 infördes har nyanländas etableringstakt på arbetsmarknaden gradvis förbättrats. Sedan pandemin har sysselsättningsgraden bland utrikes födda mellan 20 – 64 år ökat relativt snabbt och är också tydligt högre än före pandemin (se även avsnitt 3.9). Det finns dock alltjämt en skillnad i sysselsättningsgraden mellan inrikes och utrikes födda, s.k. sysselsättningsgap. Utrikes födda utgör omkring hälften av de arbetslösa. Arbetslösheten för personer mellan 20 – 64 år var under 2022 i genomsnitt ca 3 procent för inrikes födda och ca 15 procent för utrikes födda.

Det är vanligare med långvarigt ekonomiskt bistånd bland utrikes födda

Det är fler utrikes födda i åldrarna 20 – 64 år som har långvarigt ekonomiskt bistånd än inrikes födda i samma åldersgrupp. Utrikes födda utgör drygt tre femtedelar av samtliga i gruppen som får långvarigt ekonomiskt bistånd för personer mellan 20 – 64 år. Andelen långvariga mottagare i gruppen utrikes födda var fyra gånger högre än i gruppen inrikes födda under 2021. Även bland hushåll med barn är ekonomiskt bistånd vanligare för utrikes födda än för inrikes födda. Av de hushåll med barn som fick ekonomiskt bistånd under minst 10 månader 2022 var knappt 80 procent utrikes födda.

Skolans kompensatoriska uppdrag har blivit svårare än tidigare

Elever som har invandrat i senare åldrar och från länder med mindre utvecklade utbildningssystem har relativt svåra förutsättningar i skolan. Det innebär att den svenska skolans kompensatoriska uppdrag har blivit svårare än tidigare. Av eleverna med utländsk bakgrund i årskurs 9 var det 26 procent som inte klarade kunskapskraven i svenska, matematik och engelska under läsåret 2021/22 jämfört med 10 procentför eleverna i årskurs 9 med svensk bakgrund. Detta är också en delförklaring till Sveriges sjunkande resultat i flera internationella kunskapsmätningar under delar av 2000-talet samt ökade skillnader mellan skolor.

Utrikes födda är överrepresenterade bland brottsmisstänkta

När det gäller brottslighet är det drygt dubbelt så vanligt att utrikes födda misstänks för brott jämfört med inrikes födda. Personer med utländsk bakgrund, både utrikes födda och barn till utrikes födda, är även överrepresenterade bland misstänkta för grövre brottslighet så som dödligt våld och rån. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) menar att faktorer som förknippas med brottslighet bl.a. är låg utbildningsnivå, inkomst och bostadssegregering. Dock förklaras inte hela överrepresentationen för gruppen med utländsk bakgrund av dessa faktorer.

Integrationspolitiken ska bli effektivare Integrationsproblemen påverkar hela samhället och resultatet har blivit ett utbrett utanförskap bland många utrikes födda, men också bland barn och ungdomar födda i Sverige. Integrationen har försvårats av en alltför stor invandring till Sverige under lång tid. Integrationspolitiken behöver i högre grad bidra till att alla som kan ska stå till arbetsmarknadens förfogande och anstränga sig för att bli självförsörjande, lära sig svenska och bli en del av den svenska gemenskapen. Den som långvarigt befinner sig i Sverige ska ta ansvar för att bli en del av samhället.

Det behövs fler krav på språkkunskaper och självförsörjning

Alldeles för många utrikes födda står långt ifrån arbetsmarknaden. Integrationspolitiken behöver genomsyras av tydliga krav och förväntningar på att människor ska bli självförsörjande. Regeringen avser att införa etableringsjobb, som ska förbättra nyanländas möjligheter på arbetsmarknaden. Regeringen avser även att skärpa

aktivitetskraven på arbetssökande och att höja kraven för kvalificering till den svenska välfärden. I många fall är bristande kunskaper i svenska en del av orsaken till arbetslöshet. Därför vill regeringen stärka undervisningen i svenska för invandrare (sfi) med inriktning mot högre krav och högre kvalitet. Regeringen avser bl.a. införa krav på en skyndsam bedömning av nyanländas kunskaper inom sfi och införa krav på dokumentation av kommunernas uppsökande insatser för deltagande i sfi. Regeringen föreslår även att stödet till kommuner som erbjuder sfi till skyddsbehövande från Ukraina förlängs.

Särskilda insatser för områden med stort utanförskap

Konsekvenserna av bristande integration påverkar hela samhället, men drabbar särskilt de människor som lever i områden som karakteriseras av utanförskap. Det handlar om områden där bl.a. arbetslösheten är hög, bidragsberoendet högt, skolresultaten dåliga, hälsoproblemen stora och trångboddheten utbredd. Regeringen föreslår att medel avsätts för det fortsatta arbetet med geografiskt indelad statistik för att göra det lättare att identifiera områden i behov av särskilda insatser. Utsatthet för kriminalitet skapar otrygghet. Regeringen föreslår därför att medel avsätts till kommuner med utsatta områden för att motarbeta nyrekrytering till kriminella gäng.

Hedersrelaterat våld ska motarbetas

Regeringen föreslår ytterligare medel till arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck samt könsrelaterat våld. För att kunna vidta ändamålsenliga åtgärder mot hedersrelaterat våld och förtryck behövs mer kunskap. Regeringen ser därmed ett behov av att kartlägga förekomsten av bl.a. barnäktenskap och tvångsäktenskap.

Sveriges klimatpolitik ska vara effektiv och ambitiös Klimatpolitiken ska vara ambitiös och effektiv, samt ta hänsyn till människors och företags möjligheter att leva och verka i hela landet. Elkonsumtionen förväntas öka kraftigt när Sverige elektrifierar större delar av industrin och transportsektorn. Klimatomställningen kräver därför en förstärkning av elproduktionen. Sverige behöver därför planera för att kunna möta ett elbehov om minst 300 terawattimmar (TWh) år 2045. För att tillgodose Sveriges behov av fossilfri energi lägger regeringen om energipolitiken. Den klimatpolitiska handlingsplanen tas fram under hösten 2023 enligt klimatlagen och utvecklar regeringens samlade klimatpolitik under mandatperioden. I handlingsplanen kommer regeringen bl.a. presentera förslag på analyser av effektiva åtgärder och styrmedel.

Hela Sverige ska få en trygg elförsörjning

Regeringen vill att elsystemet ska byggas ut så att människor och företag i hela Sverige får en trygg elförsörjning med stabila och konkurrenskraftiga elpriser. En förankrad energiplanering såväl som kortare tillståndsprocesser behövs för att investeringar i elproduktion och eldistribution ska hålla jämna steg med elanvändningen. Regeringen föreslår därför att medel avsätts för stöd till energiplanering på nationell, regional och lokal nivå.

Kärnkraften ska ha en avgörande roll både i att återupprätta en leveranssäker och trygg elförsörjning och i att åstadkomma en effektiv klimatomställning. Regeringen har därför lämnat förslag om att utvidga möjligheterna att uppföra och driva nya kärnkraftsreaktorer. Från och med 2024 tillåts fler reaktorer och reaktorer på fler platser. Det är viktigt att både ny och befintlig kärnkraft kan planeras långsiktigt och med stabila förutsättningar. För att förbättra förutsättningarna för ny kärnkraft föreslår regeringen bl.a. att medel avsätts till Strålsäkerhetsmyndigheten för att

säkerställa kompetensförsörjning för ny kärnkraft. Regeringen föreslår också en ny kreditgarantiram för kärnkraft.

Utsläppen ska minska genom elektrifiering och ny teknik

För att uppnå kostnadseffektiva utsläppsminskningar och stimulera investeringar i grön teknik föreslår regeringen en förstärkning av det generella klimatinvesteringsstödet Klimatklivet. Regeringen tar också ytterligare steg för att minska utsläppen genom att snabba på omställningen av industrin genom en förstärkning av Industriklivet. Dessutom föreslår regeringen ett förlängt stöd för produktion av gödselbaserad biogas, vilket bedöms minska utsläppen från jordbruket.

Utöver förstärkningen av Klimatklivet föreslår regeringen ytterligare åtgärder för att öka elektrifieringen av transportsektorn, bl.a. medel för utveckling av laddinfrastruktur. För att fasa ut äldre bensin- och dieseldrivna bilar föreslår regeringen att en tillfällig skrotningspremie införs för den som skrotar sin bil till förmån för en elbil. Regeringen avser även att genomföra en bred översyn av skattevillkoren för lågutsläppsbilar.

Regeringen tar också ytterligare steg för att minska utsläppen genom att föreslå en förstärkning av de s.k. klimatpremierna. Klimatpremierna är ett marknadsintroduktionsstöd för eldrivna och andra typer av miljövänliga tunga fordon och arbetsmaskiner. Därtill kommer regeringen att se över de stödberättigade fordonstyperna till klimatpremierna. Regeringen föreslår också ett nytt tillfälligt stöd för att främja marknadsintroduktion av eldrivna lätta lastbilar.

Som regeringen tidigare har aviserat kommer reduktionsplikten sänkas till 6 procent under 2024 – 2026. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen om reduktionsnivåer för 2027 – 2030. Vilka krav som bör ställas på drivmedelsleverantörer för att minska utsläppen av växthusgaser för 2027 – 2030 bör analyseras vidare.

Klimatpåverkan kan minska genom att fånga in och lagra koldioxid

En viktig pusselbit i klimatomställningen kommer att vara uppbyggnaden av kapacitet för koldioxidinfångning. Teknik för att fånga in och lagra koldioxid kommer att behövas för utsläpp som inte går att undvika, t.ex. inom cementtillverkningen. Dessutom behövs tekniken för att kompensera för annan klimatpåverkan som går att minska, men inte eliminera, t.ex. utsläpp av metan och lustgas från jordbruket eller flygets höghöjdseffekter. Under 2024 kommer regeringen att lämna förslag till riksdagen om nedsatt energiskatt för el som används för infångning av koldioxid för lagring.

Miljöarbetet ska bli effektivare

Att bekämpa och förhindra miljöförstöring mer effektivt är en central fråga för regeringen. Sverige ska ha en hög ambition i arbetet med naturvård, biologisk mångfald och ekosystemtjänster såväl nationellt som internationellt och inom EU. Det är också viktigt att miljöpolitiken inte i onödan försvårar människors vardag. Regeringen föreslår därför att skatten på plastbärkassar avskaffas. Regeringen föreslår också att medel avsätts till åtgärder för en bättre havs- och vattenmiljö, för att stärka arbetet med att återställa våtmarker och till ökat skydd av värdefull natur.

För att Sverige ska kunna möta klimatomställningens utmaningar och säkra näringslivets konkurrenskraft krävs snabba och förutsebara tillståndsprocesser. Regeringen föreslår därför att medel tillförs en effektivare miljöprövning med kortare handläggningstider.

Statens resurser ska användas mer effektivt Svenska folket ska få bättre valuta för sina skattepengar. För att det ska finnas resurser till statens kärnverksamheter behöver statens verksamhet vara effektiv. Regeringen skärper också arbetet med att komma till rätta med felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen.

Antalet myndigheter bör minska

För att öka effektiviteten i statsförvaltningen bedömer regeringen att antalet myndigheter bör minska. Regeringen kommer därför att pröva följande sammanslagningar:

– Statskontoret inordnas i Ekonomistyrningsverket – Myndigheten för stöd till trossamfund inordnas i Myndigheten för ungdomsoch civilsamhällesfrågor – Konstnärsnämnden inordnas i Statens kulturråd – Fastighetsmäklarinspektionen inordnas i Konsumentverket – Myndigheten för arbetsmiljökunskap inordnas i Arbetsmiljöverket

Regeringen avser att ge berörda myndigheter i uppdrag att återkomma med förslag på hur sammanslagningarna kan genomföras. Som utgångspunkt bör den mindre myndigheten inordnas i den större, men andra alternativa utformningar kan också övervägas. Regeringen kommer även att genomföra en översyn av analys- och utvärderingsmyndigheterna i syfte att genomföra sammanslagningar. Regeringen vill också se över hur det statligt finansierade företagsfrämjandet kan bli så effektivt och ändamålsenligt som möjligt.

Statens utgifter ska minska med en generell besparing

Regeringen vidtar ett antal åtgärder för att minska statens utgifter, bl.a. föreslås en generell besparing i statsförvaltningen för att stimulera effektivisering och bidra till finansieringen av nya reformer. Besparingen motsvarar en neddragning om 1 procent på förvaltningsanslag och andra anslag av förvaltningskaraktär, och en neddragning om 0,5 procent på utbildnings- och forskningsanslag inom högskolesektorn. Ett antal särskilt prioriterade anslag har undantagits, t.ex. för försvar och rättsväsende. Besparingen på respektive anslag redovisas i utgiftsområdesavsnitten.

Antalet riktade statsbidrag till kommunsektorn behöver minska

Administrationen i kommuner och regioner har ökat till följd av utvecklingen av den statliga styrningen. Bland annat har att antalet riktade statsbidrag ökat över tid, vilket har lett till att kommunsektorn behöver lägga mer tid och resurser på administration istället för på verksamheten. För att tydliggöra och effektivisera statens styrning av kommunsektorn behöver antalet riktade statsbidrag ses över.

Regeringen bedömer att alla riktade statsbidrag till specifika områden inte är effektiva och kommer därför att se över de riktade statsbidragen till kommunsektorn i syfte att minska dem till antalet. Regeringen bedömer däremot att det finns ett fortsatt behov av att rikta statsbidrag till specifika områden. Inom sjukvården ska utgångspunkten vara att statliga medel som huvudregel är prestationsbaserade med tydlig uppföljning.

Ytterligare åtgärder för att effektivisera statens verksamhet

Regeringen vidtar även andra åtgärder för att effektivisera statens verksamhet. Som en del av en större översyn av tandvården föreslår regeringen justeringar i utformningen av statliga tandvårdsstödet och åldersgränsen för avgiftsfri tandvård. Regeringen avser

också att se över regelverket för rättsliga biträden i syfte att dämpa den samlade kostnadsutvecklingen, samtidigt som stödet till de mest utsatta brottsoffren ges ökat fokus.

Regeringen föreslår även åtgärder för ett mer effektivt utnyttjande i bl.a. föräldraförsäkringen och studiestödet. Dessutom föreslår regeringen att minska vissa statsbidrag och ersättningar till kommunsektorn och studieförbunden, samt att avskaffa ersättningen för höga sjuklönekostnader.

Ytterligare åtgärder vidtas för att minska felaktiga utbetalningar

För att värna legitimiteten i och förtroendet för välfärdssystemen och andra offentliga stödsystem är det avgörande att utbetalningar enbart sker till personer och företag som är berättigade till stöd. Regeringen prioriterar därför att stärka myndigheternas arbete med att minska felaktiga utbetalningar från offentliga stödsystem och att motverka skattefusk. Regeringen avser även att lämna förslag som innebär att myndigheter, kommuner och arbetslöshetskassor som arbetar mot felaktiga utbetalningar ska få utökade möjligheter att dela information.

Regeringen avser att flytta ansvaret att betala ut ersättning från lönegarantin till Skatteverket för att förbättra kontrollen och därigenom motverka missbruk av lönegarantin. Regeringen föreslår även att det under tiden genomförs en större översyn av lönegarantisystemet. Som ytterligare åtgärder i syfte att minska felaktiga utbetalningar och skuldsättning avser regeringen att föreslå att bostadsbidrag och underhållsstöd ska baseras på mer aktuella inkomstuppgifter samt att arbetslöshetsförsäkringen bör bli inkomstbaserad. Dessutom har regeringen som ambition att säkerställa att nya statliga stöd, t.ex. den nya skrotningspremien, utformas på ett sätt som minskar riskerna för brott och felaktiga utbetalningar.

Den 1 januari 2024 inrättas Utbetalningsmyndigheten. Myndigheten ska arbeta med att motverka felaktiga utbetalningar och bidragsbrott utifrån ett helhetsperspektiv och förväntas kunna motverka felaktiga utbetalningar som enskilda myndigheter i dag har svårt att upptäcka. För att säkerställa att det finns goda möjligheter till att dela information med och hantera underrättelser från Utbetalningsmyndigheten föreslår regeringen också att ytterligare medel tillförs vissa andra myndigheter.

Skatterna på spel och tobak bör ändras

Regeringen kommer föreslå att skatten på spel ska höjas. Regeringen kommer även att föreslå att skatten på de flesta tobaksvaror ska höjas, men att skatten på tobakssnus ska sänkas.

1.5 Effekter av regeringens politik

Effekter på arbetsmarknaden Regeringens föreslagna och aviserade åtgärder bedöms sammantaget minska arbetslösheten och öka sysselsättningen i ekonomin som helhet. Däremot bedöms förslagen innebära att antalet arbetade timmar utvecklas långsammare.

Sysselsättningen bedöms främst öka till följd av det kommande förslaget om förstärkt jobbskatteavdrag för låg- och medelinkomsttagare, eftersom förslaget leder till att det lönar sig bättre att arbeta. Jobbskatteavdraget bedöms leda till att fler kommer att delta på arbetsmarknaden och det medför en ökad sysselsättning på sikt. Förslaget om etableringsjobb förväntas leda till att kostnaderna för att anställa nyanlända och långtidsarbetslösa sänks, vilket förväntas leda till en ökad efterfrågan att anställa dem som omfattas av reformerna. Förslaget bedöms därför i viss mån leda till högre

sysselsättning på lång sikt. Samtidigt minskar sysselsättningen något till följd av förslaget om att minska introduktionsjobb. Den slopade nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för 15 – 18-åringar innebär att arbetsgivarens kostnader för att anställa ungdomar i denna åldersgrupp ökar, vilket bedöms innebära en minskning av sysselsättningen i gruppen.

Det kommande förslaget om förstärkt jobbskatteavdrag bedöms också öka antalet arbetade timmar, medan den pausade uppräkningen av skiktgränsen för statlig skatt bedöms leda till en minskning av antalet arbetade timmar. Förslaget om fler utbildningsplatser inom yrkeshögskolan bedöms också påverka antalet arbetade timmar eftersom det kan innebära minskad sysselsättning då individen lämnar arbetskraften under studietiden. Satsningen på fler utbildningsplatser inom yrkeshögskolan bedöms däremot förbättra matchningen på arbetsmarknaden och bidra till högre produktivitet på lång sikt.

Förslagen om tillfälligt ökade medel till Arbetsförmedlingen och fler platser på den yrkesinriktade vuxenutbildningen väntas kunna bidra till lägre arbetslöshet på lång sikt, eftersom förslagen bidrar till att den kortsiktiga arbetslösheten hålls nere. Ökade medel till Arbetsförmedlingen bedöms också bidra till att upprätthålla de arbetslösas sökaktivitet och genom fler platser inom den yrkesinriktade vuxenutbildningen förbättras de arbetslösas yrkeskunskaper.

Fördjupning 3 Det behövs ett mått som mäter självförsörjning

Den svenska välfärdsmodellen bygger på att alla som kan arbeta ska arbeta. De allra flesta i arbetsför ålder i Sverige arbetar och kan försörja sig på sin inkomst. Samtidigt är det många som inte arbetar, utan är beroende av de ersättningar som de offentliga trygghetssystemen erbjuder. Det medför stora samhällskostnader i form av bl.a. uteblivna skatteintäkter och höga utgifter för bidrag och transfereringar. Kostnaderna minskar i sin tur utrymmet för att förbättra kvaliteten i de offentliga välfärdstjänsterna som exempelvis skola, vård och omsorg.

Att vara självförsörjande har också en vidare betydelse då det leder till ekonomisk självständighet, ett minskat utanförskap och kan bidra till att den enskilde blir en del av samhällsgemenskapen. Det innebär ökad frihet och ökade möjligheter för enskilda och familjer att bestämma över den egna vardagen.

Ett långvarigt bidragsberoende riskerar att leda till utanförskap

De offentliga trygghetssystemen har utformats för att ge ekonomisk trygghet under perioder i livet då försörjning från egen inkomst inte är möjlig, så som vid sjukdom och arbetslöshet. Trygghetssystemen kan dessutom bidra till att öka enskildas möjligheter att bli självförsörjande. Exempelvis har föräldraförsäkringen underlättat för många att kombinera arbete och familjeliv. Ett långvarigt bidragsberoende innebär dock stora risker för den enskilda att hamna långt från arbetsmarknaden och för att fastna i utanförskap. Vissa grupper bedöms dessutom ha svårare än andra grupper att bli självförsörjande. En grupp som har särskilt svårt att etablera sig på arbetsmarknaden, och därmed bli självförsörjande, är utrikes födda och särskilt utrikes födda kvinnor.

Arbetslinjen behöver kunna följas upp

För att kunna föra en ändamålsenlig politik är det viktigt att det finns statistiska underlag som ger en tillfredsställande beskrivning av såväl sysselsättningen som av individers möjligheter att försörja sig. Det officiella måttet på sysselsättningen i Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU) mäter om individer är

sysselsatta minst en timme under en referensvecka, utan hänsyn till inkomstnivå. Sysselsättningen ger därmed ingen bild av hur många som arbetar i sådan omfattning att de kan leva på sin lön.

Trots en hög sysselsättningsgrad i Sverige är det fortfarande många som saknar tillräcklig inkomst för sin egen försörjning. Det saknas dock ett statistiskt mått som mäter hur många det rör sig om. Regeringen avser därför att ta fram ett självförsörjningsmått som visar andelen självförsörjande i befolkningen och som kan komplettera sysselsättningsmåttet. Ett mått på självförsörjning blir särskilt relevant för analyser av grupper som står långt från arbetsmarknaden. Måttet ska även kunna användas som underlag vid utformningen av reformer för att fler ska komma i arbete eller för att redan sysselsatta ska öka sitt arbetsutbud för att bli självförsörjande, vilket är en förutsättning för en fortsatt generös och gemensamt finansierad välfärd.

Att ta fram ett mått för självförsörjningsgrad är komplext

Att mäta graden av självförsörjning i den arbetsföra befolkningen är komplext, och ett flertal avvägningar behöver göras. Att försörja sig själv är inte nödvändigtvis samma sak som att vara etablerad på arbetsmarknaden. Till exempel kan en person vara etablerad på arbetsmarknaden utan att ha tillräcklig försörjning. Omvänt kan en person ha tillräcklig försörjning utan att arbeta. Ett mått på självförsörjning behöver därför ta hänsyn till att fler inkomster än inkomst från arbete kan bidra till den egna försörjningen, t.ex. kapitalinkomst och pension, men även vissa arbetsrelaterade ersättningar, främst sjukförsäkringen och den inkomstrelaterade delen av föräldraförsäkringen. Vidare behöver en lägsta inkomstnivå definieras för när en individ kan antas vara självförsörjande. Regeringen avser att återkomma med ett förslag på hur självförsörjning ska mätas och följas upp.

Många är inte självförsörjande

Exempel på hur ett självförsörjningsmått kan utformas utifrån olika inkomstgränser och olika inkomstslag redovisas i avsnitt 3.9. Vid t.ex. en inkomstgräns på 140 000 kronor var 75 procent av befolkningen mellan 20 – 64 år självförsörjande genom arbete 2021. Andelen självförsörjande ökar till 78 procent om kapitalinkomster, pension och vissa arbetsrelaterade ersättningar inkluderas utöver arbetsinkomsten. Självförsörjningsgraden beräknas därmed vara lägre än sysselsättningsgraden, som enligt AKU var 81 procent 2021. Andelen personer som inte når upp till en självförsörjande inkomstgräns på 140 000 kronor beräknas till ca 17 procent, vilket motsvarar knappt 985 000 personer 2021. Resterande ca 5 procent är heltidsstuderande som exkluderas från måttet.

Effekter på inkomstfördelningen Regeringen föreslår flera åtgärder som påverkar hushållens ekonomiska standard. Hushållens ekonomiska standard väntas öka med 5,4 miljarder kronor, eller i genomsnitt 0,2 procent, till följd av de beräkningsbara åtgärder som regeringen föreslår. Exempel på en sådan åtgärd är det kommande förslaget om jobbskatteavdrag för lågoch medelinkomsttagare. Dessutom föreslår regeringen flera förändringar av indirekta skatter, t.ex. de kommande förslagen om sänkt skatt på bensin och diesel. Förslagen om förändrade indirekta skatter påverkar inte hushållens disponibla inkomster, men medför att hushållens konsumtionsmöjligheter beräknas öka med 3,6 miljarder kronor. I diagram 1.2 redovisas åtgärdernas effekter på hushållens ekonomi i olika delar av inkomstfördelningen.

Regeringens föreslagna reformer har olika fördelningsprofil, men sammantaget har de förslag som påverkar den ekonomiska standarden en tydlig utjämnande fördelnings-

profil. Den ekonomiska standarden ökar procentuellt sett mest i den nedre delen av inkomstfördelningen och allra mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard. I de båda översta inkomstgrupperna minskar den ekonomiska standarden till följd av regeringens förslag. Det är främst förslagen om den pausade uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt och det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer med bostadsbidrag som påverkar fördelningsprofilen. Som framgår av diagram 1.2 har även den föreslagna sänkningen av skatten på bensin och diesel, som är indirekta skatter, störst betydelse i den nedre delen av inkomstfördelningen.

Diagram 1.2 Effekter på hushållens ekonomi till följd av förslag och aviseringar i

denna proposition

Procent 0,8

0,6 0,4

0,2

0,0

-0,2

-0,4 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Låg inkomst Hög inkomst Inkomstgrupp Direkta skatter och transfereringar Indirekta skatter

Anm.: Ekonomisk standard definieras som hushållens sammanlagda inkomster från arbete, kapital och transfereringar minus direkta skatter, justerat för försörjningsbörda. Hela befolkningen har delats in i tio olika inkomstgrupper efter ekonomisk standard. Beräkningarna inkluderar effekter 2024 av beräkningsbara åtgärder i denna proposition. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Individers levnadsvillkor påverkas också av regeringens förslag om förstärkta resurser till individuella välfärdstjänster så som vård, skola och omsorg. För att få en mer fullständig bild av politikens effekter kan ett utökat inkomstbegrepp användas. Ett sådant utökat begrepp inkluderar såväl ekonomisk standard som de resurser som läggs på offentligt finansierade välfärdstjänster. Samtidigt är den utjämning av livschanser som sker genom välfärdstjänster, inte minst utbildning, svår att mäta. Välfärdstjänsterna har en vidare betydelse för både individer och samhället i stort än vad som framgår av de beräkningar som görs i denna proposition.

Sammantaget har de förslag som påverkar det utökade inkomstbegreppet en tydligt utjämnande fördelningsprofil. Den utökade inkomsten ökar mest i den nedre delen av fördelningen och allra mest för den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard. Effekterna av de förslag som påverkar den utökade inkomsten redovisas i diagram 1.3. Regeringens förslag innebär att resurserna för individuella välfärdstjänster ökar med totalt 17 miljarder kronor. Tillsammans med förslagen som påverkar ekonomisk standard bedöms de sammantaget leda till att den utökade inkomsten i genomsnitt ökar med 0,4 procent.

Diagram 1.3 Effekter på utökad inkomst i olika inkomstgrupper till följd av förslag

och aviseringar i denna proposition

Procent 1,2 1,0 0,8 0,6 0,4 0,2 0,0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 -0,2 -0,4 Låg inkomst Hög inkomst Inkomstgrupp (ekonomisk standard) Bidrag från reformer som påverkar ekonomisk standard Bidrag från välfärdstjänster Anm.: Hela befolkningen har delats in i tio olika inkomstgrupper efter ekonomisk standard. Beräkningarna inkluderar effekter 2024 av beräkningsbara åtgärder i denna proposition. Effekterna beräknas i förhållande till gällande regler (för disponibel inkomst) och senast beslutade anslagsnivå (för välfärdstjänster). Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Effekter på ekonomisk jämställdhet Regeringens föreslagna och aviserade åtgärder bedöms sammantaget öka kvinnors individuella disponibla inkomst mer än mäns. Förslagen bedöms därför bidra till att öka den ekonomiska jämställdheten. Det är främst det förstärkta jobbskatteavdraget för låg- och medelinkomsttagare och den pausade uppräkningen av skiktgränsen för statlig inkomstskatt som bidrar till detta resultat (se diagram 1.4).

Diagram 1.4 Effekt på individuell disponibel inkomst för kvinnor och män till följd

av förslag och aviseringar i denna proposition

Procent 0,4

0,3

0,2

0,1

0,0 Kvinnor Män Direkta skatter och transfereringar Indirekta skatter Anm.: Beräkningarna inkluderar effekter 2024 av beräkningsbara åtgärder i denna proposition. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Regeringens förslag om ökade resurser till välfärdstjänster bedöms tillfalla kvinnor i högre utsträckning än män. Detta beror främst på regeringens förslag om förstärkta generella statsbidrag till kommuner och regioner samt ytterligare medel till utbildning och hälso- och sjukvård. Tillsammans med förslagen som påverkar den disponibla inkomsten bedöms de sammantaget leda till att kvinnors individuella utökade inkomst

i genomsnitt ökar med 0,7 procent, medan mäns individuells utökade inkomst i genomsnitt ökar med 0,4 procent (se diagram 1.5).

Diagram 1.5 Effekt på individuell utökad inkomst för kvinnor och män till följd av

förslag och aviseringar i denna proposition

Procent 0,8 0,7 0,6 0,5 0,4 0,3 0,2 0,1 0,0 Kvinnor Män Bidrag från välfärdstjänster Bidrag från reformer som påverkar individuell disponibel inkomst

Anm.: Beräkningarna inkluderar effekter 2024 av beräkningsbara åtgärder i denna proposition. Effekterna beräknas i förhållande till gällande regler (för disponibel inkomst) och senast beslutade anslagsnivå (för välfärdstjänster). Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Effekter på klimatet Vissa av regeringens föreslagna och aviserade åtgärder bedöms öka utsläppen, t.ex. sänkningen av skatten på bensin och diesel och en förlängning av den tillfälligt utökade skattenedsättningen på jordbruksdiesel. Regeringen bedömer dock att de kommande förslagen är nödvändiga i det nuvarande ekonomiska läget för att säkerställa att de höga bränslepriserna inte urholkar hushållens ekonomi och för att stödja näringslivet. Det senare eftersom priset på flera viktiga insatsvaror inom de areella näringarna ökat kraftigt, inte minst på grund av kriget i Ukraina.

Regeringen föreslår samtidigt en rad åtgärder som bedöms bidra till en positiv klimatpåverkan och därmed till att nå Sveriges klimatmål om nettonollutsläpp 2045. Regeringens förslag om att förlänga och förstärka det generella klimatinvesteringsstödet Klimatklivet bedöms bidra till kostnadseffektiva utsläppsminskningar. Förslagen om förstärkta och nya marknadsintroduktionsstöd, s.k. klimatpremier, bedöms bidra till att minska utsläppen från transportsektorn respektive utsläppen från arbetsmaskiner. Även förslaget om införandet av en tillfällig skrotningspremie bedöms minska utsläppen från transportsektorn. Den föreslagna förlängningen av stödet till produktion av gödselbaserad biogas bedöms minska utsläppen från jordbruket. Den föreslagna förstärkningen av Industriklivet bedöms bidra till industrins klimatomställning och därmed minska industrins klimatpåverkan på sikt.

De medel som föreslås tillföras för utveckling och samordning av laddinfrastruktur bedöms effektivisera och stimulera den fortsatta utbyggnaden av infrastrukturen, vilket är en viktig förutsättning för att öka elektrifieringen av transportsektorn. De åtgärder som regeringen föreslår i energisektorn bedöms bidra till produktion av fossilfri el, vilket är en viktig förutsättning för klimatomställningen. Regeringens förslag att avsätta medel för en effektivare miljöprövning bedöms bidra till mer effektiva tillståndsprocesser och kortare handläggningstider, vilket är en annan viktig förutsättning för att klimatomställningen ska gå att genomföra.

För att bidra till riksdagens klimatmål om nettonollutsläpp senast 2045, och negativa utsläpp därefter, krävs åtgärder som bidrar till att upptaget av växthusgaser är större än utsläppen. Regeringens föreslag om att stärka arbetet med att återställa våtmarker och skydda värdefull natur bedöms bidra till detta.

År 2030 bedöms den direkta utsläppsminskningen vara ca 0,6 – 1 miljon ton koldioxidekvivalenter. En bredare redovisning av de bedömda effekterna på utsläppen av vissa reformer i denna proposition finns i bilagan Klimatredovisning till utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur.

2 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag:

Riktlinjer för den ekonomiska politiken och förslag till statens budget för 2024 1. Riksdagen godkänner riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (avsnitt 1). 2. Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten, inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget, till följd av tekniska justeringar till 1 747 miljarder kronor för 2024 respektive 1 827 miljarder kronor för 2025 (avsnitt 4.2). 3. Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget till 1 866 miljarder kronor för 2026 (avsnitt 4.2). 4. Riksdagen godkänner beräkningen av inkomster i statens budget för 2024 (avsnitt 5.2 och bilaga 1 avsnitt 2). 5. Riksdagen godkänner den preliminära beräkningen av inkomster i statens budget för 2025 och 2026 som riktlinje för regeringens budgetarbete (avsnitt 5.2 och tabell 5.1). 6. Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter på utgiftsområden för 2024 (avsnitt 6.2 och tabell 6.1). 7. Riksdagen godkänner beräkningen av förändringen av anslagsbehållningar för 2024 (avsnitt 6.2 och tabell 6.1). 8. Riksdagen godkänner beräkningen av utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget för 2024 (avsnitt 6.2 och tabell 6.1). 9. Riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för 2025 och 2026 som riktlinje för regeringens budgetarbete (avsnitt 6.3 och tabell 6.3). 10. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2024 ta upp lån enligt 5 kap. budgetlagen (2011:203) (avsnitt 7.2). 11. Riksdagen godkänner beräkningen av Riksgäldskontorets nettoutlåning för 2024 (avsnitt 7.2 och tabell 7.1). 12. Riksdagen godkänner beräkningen av den kassamässiga korrigeringen för 2024 (avsnitt 7.2 och tabell 7.1). 13. Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2024 besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet som inklusive tidigare upplåning uppgår till högst 60 550 000 000 kronor (avsnitt 9.2). 14. Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2024 besluta om krediter för myndigheternas räntekonton i Riksgäldskontoret som inklusive tidigare utnyttjade krediter uppgår till högst 20 100 000 000 kronor (avsnitt 9.2). 15. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2024, med de begränsningar som följer av 3 kap. 8 § andra stycket budgetlagen (2011:203), besluta att ett anslag som inte avser förvaltningsändamål får överskridas om ett riksdagsbeslut om ändring av anslaget inte hinner inväntas och överskridandet ryms inom det fastställda utgiftstaket för staten (avsnitt 9.7).

Förslag som ligger till grund för beräkningen av statens inkomster 16. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) (avsnitt 11.1 och 12.11). 17. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift (avsnitt 11.2 och 12.8). 18. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus (avsnitt 11.3 och 12.15).

19. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall (avsnitt 11.4 och 12.15). 20. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) (avsnitt 11.5, 12.7 och 12.10). 21. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) (avsnitt 11.6 och 12.11). 22. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980) (avsnitt 11.7 och 12.8). 23. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet (avsnitt 11.8 och 12.16). 24. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980) (avsnitt 11.9 och 12.8). 25. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) (avsnitt 11.10 och 12.10). 26. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) (avsnitt 11.11 och 12.16). 27. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i tullagen (2016:253) (avsnitt 11.12 och 12.16). 28. Riksdagen antar förslaget till lag om upphävande av lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar (avsnitt 11.13 och 12.16).

3 Den makroekonomiska

utvecklingen

I detta avsnitt redovisas prognosen för den makroekonomiska utvecklingen i Sverige och i övriga världen 2023 – 2026. Tyngdpunkten i avsnittet ligger på utvecklingen 2023 och 2024. Prognosen är baserad på de anslagsnivåer och de regelverk för skatter och transfereringssystem som har beslutats av riksdagen, samt de som föreslås eller aviseras av regeringen i denna proposition eller i propositionen Höständringsbudget för 2023 (prop. 2023/24:2) eller har aviserats av regeringen i tidigare propositioner. Några framtida finanspolitiska regel- eller anslagsändringar därutöver antas inte. Information om omvärldshändelser och statistikutfall som fanns tillgängliga t.o.m. den 7 augusti 2023 har beaktats. Tabeller med prognosens innehåll i detalj redovisas i bilaga 2. Avsnittet innehåller även två fördjupade analyser av utvecklingen för produktivitetstillväxten och utmaningar på arbetsmarknaden.

Sammanfattning

– Inflationen har fallit i både Sverige och omvärlden, men är fortfarande hög. I Sverige och euroområdet har nedgången främst drivits av lägre energipriser, men även kärninflationen har dämpats. Kärninflationen är fortsatt hög i såväl Sverige och euroområdet som USA. – Inflationen väntas falla ytterligare i både Sverige och omvärlden främst till följd av en åtstramande penningpolitik, vilket i förlängningen väntas bidra till en minskad efterfrågan. – Det första halvåret 2023 har BNP-tillväxten dämpats i euroområdet medan den har varit relativ stark i USA. Högre räntor, fortsatt hög inflation och stor osäkerhet väntas dämpa aktiviteten ytterligare i de avancerade ekonomierna under de kommande kvartalen. – Den ekonomiska utvecklingen i Sverige har mattats av sedan slutet av 2021 och BNP-tillväxten minskade tydligt andra kvartalet 2023, bl.a. till följd av minskad varuexport och svagare lageruppbyggnad. En hög inflation och högre räntor väntas dämpa utvecklingen i svensk ekonomi, och BNP bedöms minska 2023. Det är främst hushållens konsumtion och företagens investeringar som bidrar negativt till utvecklingen. – Den minskade aktiviteten i svensk ekonomi väntas påverka arbetsmarknaden med viss fördröjning. Sysselsättningen väntas minska i slutet av 2023 och början av 2024, samtidigt som arbetslösheten bedöms öka. – Prognosen är behäftad med stor osäkerhet som främst är kopplad till inflationens utveckling samt den snabba och synkroniserade åtstramningen av penningpolitiken runt om i världen. Hög inflation, snabbt stigande räntor och svag ekonomisk utveckling kan blottlägga nya sårbarheter i det globala finansiella systemet med omfattande och svårbedömda konsekvenser för världsekonomin. – Produktiviteten har under en lång tid varit starkt bidragande till tillväxten i BNP i Sverige, men sedan finanskrisen har den utvecklats allt långsammare. – Många arbetsgivare i Sverige har svårt att hitta arbetskraft med efterfrågad kompetens, och arbetslösa med bristande kompetens har ofta svårt att få ett jobb.

3.1 Utsikterna i omvärlden 2023 och 2024

Den höga inflationen och centralbankernas snabba åtstramning av penningpolitiken har präglat de senaste årens ekonomiska utveckling i omvärlden. Sjunkande energipriser har bidragit till att inflationen har fallit sedan en tid tillbaka i både euroområdet och USA, men kärninflationen, dvs. inflationen exklusive priser som varierar mycket, är fortfarande på höga nivåer. Det beror bl.a. på att tjänstepriserna har fortsatt att stiga i en snabb takt i många länder, särskilt i euroområdet. Pristrycket påverkas av en stark löneutveckling och en stram arbetsmarknad på båda sidorna av Atlanten. Även om kärninflationen har börjat dämpas, särskilt i USA, är det mycket osäkert hur snabbt den kan återgå till nivåer som är förenliga med inflationsmålet. De högre styrräntorna väntas fortsätta bidra till att inflationen dämpas i både euroområdet och USA, och inflationsmålen bedöms nås i början av 2025 (se tabell 3.1).

Efter en svag inledning av 2023 bekräftar BNP-utfallet för det andra kvartalet 2023 att den ekonomiska utvecklingen i euroområdet nästintill har stagnerat i år. Medan den ekonomiska aktiviteten i Frankrike och Spanien var relativt stark det andra kvartalet, har utvecklingen i den tyska ekonomin stagnerat samtidigt som den italienska ekonomin har krympt. I USA bidrog hushållens konsumtion och privata investeringar till en BNP-tillväxt som var högre än väntat det andra kvartalet 2023. De senaste månaderna har stämningsläget försämrats i euroområdet, och framåtblickande indikatorer tyder på att aktiviteten i ekonomin krymper framöver. Inköpschefsindexet (PMI) för euroområdet har försämrats de senaste månaderna. Försämringen drivs av en nedgång inom tillverkningsindustrin, särskilt i Tyskland. Den låga nivån för PMI i tillverkningsindustrin speglar bl.a. en svag global efterfrågan. Även i USA har det sammanvägda PMI försämrats under sommaren, men indikerar fortsatt ekonomisk tillväxt framöver (se diagram 3.1). Samtidigt har den fallande inflationen bidragit till att konsumentförtroendet har förbättrats i både euroområdet och USA, om än från låga nivåer. Styrräntorna i euroområdet och USA väntas ligga kvar kring nuvarande nivåer under inledningen av 2024 och dämpa aktiviteten i både euroområdet och USA de kommande kvartalen. Det gör att tillväxten i USA väntas bli lägre 2024 jämfört med 2023 och att tillväxten i euroområdet väntas fortsätta vara dämpad även nästa år.

I Kina var BNP-tillväxten stark under inledningen av 2023, främst till följd av avskaffandet av nolltoleransstrategin mot covid-19. Återhämtningen blev dock kortlivad och BNP-tillväxten mattades av redan det andra kvartalet 2023. En svag efterfrågan från omvärlden och fortsatta problem i fastighetssektorn bedöms tynga den kinesiska ekonomin. Utvecklingen framöver väntas bli måttlig, men i linje med det kinesiska tillväxtmålet 2023 på omkring 5 procent. Till skillnad från många länder i omvärlden är Kinas inflation låg. I juli 2023 blev inflationstakten t.o.m. negativ för att sedan bli svagt positiv i augusti. Om Kina skulle uppvisa deflation skulle det kunna försvaga landets ekonomi ytterligare.

Diagram 3.1 Inköpschefsindex (PMI) för Sverige, euroområdet, USA och Kina

Säsongsrensade månadsvärden

70 60

50 40

30 20 10

Sverige Euroområdet USA Kina Anm.: Värdet 50 avser balans. Ett värde över respektive under 50 tyder på att läget är bättre respektive sämre än föregående månad. Källor: Markit, Silf, Swedbank och Macrobond. Sammantaget bedöms utvecklingen i omvärlden, mätt med handels- och konkurrensviktad BNP (KIX-BNP), utvecklas relativt svagt under både 2023 och 2024. Det råder dock fortsatt stor osäkerhet kring den ekonomiska utvecklingen framöver.

Tabell 3.1 Nyckeltal internationella variabler

Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023 – 2026 2022 2023 2024 2025 2026 BNP, euroområdet 3,3 0,7 1,0 1,4 1,6 BNP, USA 2,1 1,9 1,0 1,8 2,0 BNP, Kina 3,0 5,1 4,5 4,5 4,4 BNP i världen, PPP-vägd 1 3,4 2,8 2,9 3,0 3,1 2 BNP i världen, KIX-vägd 2,8 1,4 1,6 2,0 2,0 3 Inflation, euroområdet 8,4 5,6 3,0 2,0 2,0 Inflation, USA 4 8,0 4,1 2,6 2,3 2,3 Dagslåneränta, euroområdet 5 0,0 3,3 3,8 2,6 2,3 Styrränta, USA 6 1,8 5,2 4,9 3,6 2,6 7 Råoljepris 100,8 80,5 78,4 75,0 72,3 1 BNP sammanviktad med köpkraftsjusterade (PPP) BNP-vikter enligt Internationella valutafonden. 2 BNP sammanviktad med KIX-vikter, ett mått på respektive lands betydelse för svensk utrikeshandel. De senast beräknade vikterna används för 2023 och därefter skrivs de fram med trenden från de föregående fem åren. 3 Harmoniserat konsumentprisindex (HIKP). 4 Konsumentprisindex (KPI). 5 Procent, årsgenomsnitt. Avser estr, dvs. den referensränta som ska återspegla kostnader mellan banker i euroområdet för osäkrade lån från en bankdag till nästa. 6 Procent, årsgenomsnitt. Federal funds ränta. 7 Brent, US-dollar per fat. Prognos avser 10-dagars genomsnitt för terminsprissättningen 2023-08-01. Källor: Macrobond och egna beräkningar.

3.2 Utsikterna i Sverige 2023 och 2024

Fortsatt hög kärninflation i Sverige Precis som i omvärlden har inflationen fallit i Sverige under 2023 och väntas falla ytterligare. Den lägre inflationstakten har framför allt berott på lägre energipriser och på att livsmedelspriserna har ökat långsammare än tidigare. Även kärninflationen, mätt med KPIF exklusive energi, har dämpats sedan en tid tillbaka. I juli uppgick den till 8,0 procent, en nedgång från 9,3 procent i februari (se diagram 3.2). Kärninflationen är

dock fortsatt hög, vilket delvis beror på att tjänstepriserna har fortsatt att stiga i en snabb takt. Det kan avspegla att efterfrågan i delar av ekonomin fortfarande är hög. Därutöver kan företagen ha varit mer benägna att föra över kostnadsökningar till konsumenterna när inflationen varit hög. I en miljö med hög inflation och snabba kostnadsökningar kan det finnas en oro för att kostnaderna förblir höga under en längre tid. Även genomslaget på inflationen från en svag växelkurs och höga importkostnader skulle då kunna vara relativt sett större, jämfört med perioder då inflationen är låg. Under förra året steg inflationen snabbt samtidigt som kronan försvagades och importpriserna ökade, vilket kan ha inneburit att genomslaget från växelkursen ökade.

Framåtblickande indikatorer, såsom företagens prisförväntningar enligt Konjunkturbarometern, har sjunkit sedan slutet på 2022 men är fortsatt på förhöjda nivåer. Samtidigt har de långsiktiga inflationsförväntningarna fortsatt att ligga nära Riksbankens inflationsmål om 2 procent. Inflationen väntas fortsätta falla framöver. Det beror bl.a. på en mindre påverkan från energipriser och på att övriga priser inte fortsätter att öka i lika snabb takt när efterfrågan i ekonomin sjunker till följd av en stramare penningpolitik (se tabell 3.2).

Diagram 3.2 Inflation i Sverige

Årlig procentuell förändring 13 11 9 7 5 3 1 -1 19 20 21 22 23 KPI KPIF KPIF exkl. energi

Anm.: KPIF avser KPI med fast bostadsränta. Källa: Statistiska centralbyrån.

Penningpolitiken har blivit mer åtstramande i Sverige, liksom i många andra länder. För att dämpa efterfrågan, och därmed i förlängningen inflationen, har Riksbanken höjt styrräntan flera gånger under 2022 och 2023. Ytterligare en höjning med 0,25 procentenheter väntas under 2023. Förväntningar om högre styrränta har bidragit till stigande marknadsräntor. Marknadsräntorna i Sverige har dock inte stigit lika mycket som i andra länder, framför allt inte jämfört med USA. Detta, i kombination med en ökad osäkerhet på finansiella marknader, har troligen bidragit till att den svenska kronan under 2022 och första halvåret 2023 har försvagats mot Sveriges viktigaste handelspartner. En ytterligare förklaring till den svaga utvecklingen för kronan skulle kunna vara internationella investerares oro för räntekänsligheten i den svenska ekonomin, kopplad till fastighetssektorn och de högt skuldsatta hushållen. Olika marknadsmått, så som riskpremier för finansiella instrument, indikerar dock inte att förtroendet över lag för Sverige eller för det svenska banksystemet har minskat. Dessutom har Sverige mycket starka statsfinanser, vilket också minskar riskerna i ekonomin som helhet. Kronan bedöms gradvis stärkas 2024 och 2025, vilket väntas

bidra till att importerade varor och tjänster blir billigare och att inflationstrycket därmed minskar.

Tabell 3.2 Nyckeltal priser och finansiella variabler

Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023 – 2026 2022 2023 2024 2025 2026 KPI 1 8,4 8,7 4,0 1,7 1,9 KPIF 2 7,7 6,0 2,7 2,0 2,0 2 KPIF exkl. energi 5,9 7,5 3,0 2,0 2,0 3 Styrränta 0,75 3,46 3,77 2,73 2,31 Statsobligationsränta 10 år 3 1,5 2,4 2,5 2,4 2,5 Statsobligationsränta 5 år 3 1,6 2,6 2,5 2,4 2,4 4 Växelkurs, kronindex KIX 121,1 127,5 126,7 124,1 121,9 Växelkurs SEK per EUR 10,6 11,5 11,4 11,1 10,9 Anm.: Prognosen är baserad på de regelverk för skatter och transfereringar och de anslagsnivåer som har beslutats av riksdagen och som har föreslagits eller aviserats av regeringen. 1 Konsumentprisindex. 2 KPI med fast ränta. 3 Procent, årsgenomsnitt. 4 18 november 1992 = 100. Källor: Statistiska centralbyrån, Riksbanken, Macrobond och egna beräkningar.

BNP bedöms minska 2023 Den ekonomiska aktiviteten i Sverige har utvecklats svagt sedan slutet av 2021, och BNP minskade med 0,8 procent det andra kvartalet 2023, bl.a. till följd av minskad varuexport och svagare lageruppbyggnad.

Framåtblickande indikatorer pekar på en svag tillväxt även det närmaste kvartalet (se diagram 3.3). Hög inflation, stigande räntekostnader och stor osäkerhet kring den ekonomiska utvecklingen medför att hushållens konsumtion och företagens investeringar, inte minst bostadsinvesteringar, väntas tynga tillväxten 2023. I takt med att inflationen faller bedöms hushållens konsumtionstillväxt tillta något, medan bostadsinvesteringarna väntas fortsätta att hålla tillbaka tillväxten även 2024. Svenska hushåll är högt belånade och har en stor andel bostadslån med korta räntebindningstider. Det får till följd att svenska hushåll påverkas mer och snabbare av räntehöjningar än hushåll i många andra länder i Europa. Sammantaget väntas den ekonomiska aktiviteten minska 2023 till följd av en svag utveckling av den inhemska efterfrågan (se tabell 3.3).

Diagram 3.3 Barometerindikatorn och hushållens konsumentförtroende

Index, säsongsrensade och standardiserade värden 3 2 1 0 -1 -2 -3 -4 -5 -6

Barometerindikatorn Hushållsbarometern

Källa: Konjunkturinstitutet.

Hushållen pressas av stigande räntor och hög inflation

Till följd av den höga inflationen har hushållens köpkraft minskat det senaste året och hushållens konsumtion har fallit. Trots att konsumtionen har minskat i reala termer, har den nominella konsumtionen i stället fortsatt att öka till följd av de stigande priserna. Det innebär att konsumtionsutgifterna har ökat samtidigt som hushållen konsumerar mindre. I reala termer har hushållen främst dragit ned på varukonsumtionen, medan tjänstekonsumtionen har fortsatt att öka.

Framöver väntas hushållens konsumtion åter stiga, om än i en måttlig takt. Hushållens konfidensindikator har återhämtat sig något från bottennivån för ett år sedan, även om den fortsatt befinner sig på en mycket låg nivå. De disponibla inkomsterna har ökat i god takt i nominella termer tack vare en stark utveckling på arbetsmarknaden och olika ekonomisk-politiska åtgärder i syfte att stötta hushåll och företag. Bland annat har hushållen kompenserats retroaktivt för de höga elpriserna 2022 via elstöd. Även vissa ersättningsnivåer i bidrags- och transfereringssystemen har höjts som en konsekvens av den höga inflationen, vilket framför allt gynnar de ekonomiskt mer utsatta grupperna. Den höga inflationen har dock lett till en svag utveckling av de reala disponibla inkomsterna. Sammantaget väntas hushållens konsumtion minska för helåret 2023 (se tabell 3.3). I takt med att inflationen faller och osäkerheten avtar väntas en gradvis återhämtning av hushållens konsumtion 2024. Hushållens konsumtion 2024 väntas dock växa svagare än ett historiskt genomsnitt (2000 – 2022).

Högt kostnadstryck håller tillbaka offentlig konsumtion

Efter en svag utveckling 2022 bedöms den offentliga konsumtionen öka i snabbare takt 2023 och 2024. Den höga inflationen medför ett fortsatt högt kostnadstryck 2023, särskilt i kommunsektorn där både kostnaderna för avtalspensioner och verksamhet väntas öka avsevärt. Detta bedöms hålla tillbaka utvecklingen av offentlig konsumtion 2023. Samtidigt har skatteintäkterna gynnats av den starka arbetsmarknaden 2023 och verkat i motsatt riktning. Medel som avsätts till kommunsektorn i denna proposition bedöms bidra till att hålla uppe konsumtionen 2024 när skatteunderlaget väntas minska till följd av den svagare arbetsmarknaden.

Bostadsinvesteringarna väntas minska kraftigt

Den positiva investeringstrenden bröts under andra halvåret 2022. Fasta bruttoinvesteringar har sedan dess utvecklats svagt. Bostadsinvesteringarna har fallit tydligt

det senaste året. Priserna på bostäder har i genomsnitt fallit med ca 13 procent sedan toppen under början av 2022 fram till början av 2023, men har sedan dess stigit något. Den höga inflationen och stigande räntor har påverkat efterfrågan på bostäder och även bidragit till höga produktions- och finansieringskostnader. Antalet påbörjade nybyggnationer av bostäder har minskat kraftigt sedan början av 2022, och bostadsinvesteringarna bedöms minska kraftigt 2023. Bostadsbyggandet väntas minska även 2024, om än i långsammare takt. Även övriga investeringar i näringslivet väntas påverkas av betydligt högre finansieringskostnader samtidigt som efterfrågan försvagas. Sammantaget väntas näringslivets investeringar minska både 2023 och 2024 (se tabell 3.3 ). År 2024 väntas de svaga investeringarna i näringslivet delvis motverkas av mycket stora offentliga investeringar i bl.a. försvaret.

Svag export- och importutveckling

Medan svensk export utvecklades starkt under 2022 blev utvecklingen under det första halvåret 2023 mer dämpad, vilket främst beror på en svag utveckling av tjänsteexporten. Varuexporten utvecklades måttligt både 2022 och under inledningen av 2023. Exportorderingången har fortsatt utvecklas svagt under 2023, vilket också avspeglas i att orderböckerna har fortsatt att minska. Exporttillväxten bedöms därför fortsätta dämpas andra halvåret 2023 och 2024 som följd av den svagare omvärldsefterfrågan. Importen utvecklades måttligt under det första halvåret 2023 och väntas utvecklas svagare framöver till följd av en svag utveckling av den inhemska efterfrågan. Sammantaget bedöms importen utvecklas svagare än exporten, och nettoexporten bidrar därmed positivt till BNP-utvecklingen både 2023 och 2024.

Tabell 3.3 Nyckeltal försörjningsbalansen

Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023 – 2026 2022 2023 2024 2025 2026 BNP 2,8 -0,8 1,0 2,9 3,1 BNP, kalenderkorrigerad 2,8 -0,6 1,0 3,1 2,9 Hushållens konsumtion 1,9 -2,3 1,7 3,7 4,1 Offentlig konsumtion 0,1 0,7 0,7 0,1 -0,2 Fasta bruttoinvesteringar 6,1 -2,0 -0,9 3,0 4,3 1 Lagerinvesteringar 1,1 -0,4 -0,1 0,0 0,0 Export 7,0 2,7 2,4 2,5 3,1 Import 9,4 0,9 1,7 1,9 2,9 2 BNP per invånare 2,1 -1,4 0,4 2,4 2,6 BNP i löpande pris 8,7 4,2 3,4 4,7 5,3 Anm.: Fasta priser, referensår 2022, inte kalenderkorrigerade värden, om inte annat anges. Prognosen är baserad på de regelverk för skatter och transfereringar och de anslagsnivåer som har beslutats av riksdagen och som har föreslagits eller aviserats av regeringen. 1 Bidrag till BNP-tillväxten, förändring i procent av BNP föregående år. 2 BNP per person i totala befolkningen. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Svag utveckling på arbetsmarknaden väntas 2024 Trots en vikande efterfrågan har arbetsmarknaden visat motståndskraft. Sysselsättningsgraden och arbetskraftsdeltagandet ökade första halvåret 2023 samtidigt som arbetslösheten var relativt oförändrad. Sysselsättningsgraden nådde andra kvartalet 2023 sin högsta nivå sedan början på 1990-talet för både kvinnor och män, men det kvarstår fortfarande en viss skillnad mellan grupperna. Att arbetsmarknaden utvecklats starkt trots en minskad efterfrågan i ekonomin bedöms delvis bero på att företag velat behålla arbetskraft för att undvika att hamna i en liknande situation som efter

pandemin. Då ökade efterfrågan på arbetskraft snabbt och företag hade svårt att hitta och rekrytera rätt kompetens.

Trots den goda utvecklingen hittills under 2023 har arbetslösheten fortsatt varit hög jämfört med andra länder i EU, vilket till viss del kan förklaras av att en jämförelsevis stor andel av befolkningen i arbetsför ålder i Sverige står till arbetsmarknadens förfogande. Under 2023 har utvecklingen på arbetsmarknaden varit särskilt stark för kvinnor, och under det andra kvartalet 2023 var arbetslösheten bland kvinnor lägre än bland män. Långtidsarbetslösheten, som ökade tydligt under pandemin, minskade under första halvåret 2023. Antalet personer som enligt Arbetsförmedlingen har varit utan arbete i ett år eller längre var i augusti 2023 på en lägre nivå än före pandemin, medan antalet personer som varit utan arbete i två år eller mer fortfarande var högre än före pandemin. Ungdomsarbetslösheten minskade något första halvåret 2023, men var fortsatt tydligt högre än arbetslösheten i övriga åldersgrupper. Över hälften av de unga som klassas som arbetslösa var dock heltidsstuderande som samtidigt sökte arbete. Majoriteten av denna grupp såg sig därför inte främst som arbetslösa, utan som studerande. För en mer djupgående analys av utmaningar på den svenska arbetsmarknaden, se avsnitt 3.9.

Framöver väntas läget på arbetsmarknaden gradvis försämras. Flera framåtblickande indikatorer har försvagats det senaste året. Antalet varsel och konkurser har ökat, om än från låga nivåer, och företagens anställningsplaner har dämpats enligt Konjunkturbarometern (se diagram 3.4). För näringslivet som helhet var anställningsplanerna nära noll under sommaren, men situationen skiljer sig åt mellan olika branscher. Inom handel samt bygg och anläggning var anställningsplanerna fortsatt tydligt negativa, medan de var positiva inom tjänstesektorn. Även antalet nyanmälda lediga platser vid Arbetsförmedlingen har minskat något sedan mitten av 2022, men är på fortsatt höga nivåer.

Diagram 3.4 Anställningsplaner i näringslivet

Nettotal, säsongsrensade månadsvärden 50

-10

-30

-50

-70 19 20 21 22 23 Totala näringslivet Tillverkningsindustrin Handel Privata tjänster Bygg och anläggning Anm.: Nettotal är skillnaden mellan andelen respondenter som har svarat att antalet anställda förväntas öka respektive minska. Ett positivt nettotal visar alltså att det finns fler företag som förväntar sig att öka antalet anställda, än företag som förväntar sig att minska antalet anställda. Källa: Konjunkturinstitutet.

Den minskade aktiviteten i ekonomin väntas påverka arbetsmarknaden med en viss fördröjning. Sysselsättningen väntas minska i slutet av 2023 och början av 2024, både bland kvinnor och män, samtidigt som arbetslösheten bedöms öka och bli som högst runt slutet av 2024 och början av 2025. Arbetslösheten väntas bli något högre bland män än bland kvinnor, delvis till följd av en svag utveckling inom varubranscherna

som relativt sett sysselsätter fler män. En låg efterfrågan på arbetskraft innebär att personer med en svag anknytning till arbetsmarknaden drabbas särskilt hårt.

Den 31 mars 2023 enades parterna inom industrin om ett tvåårigt avtal med löneökningar på totalt 7,4 procent, varav 4,1 procent under 2023 och 3,3 procent under 2024. Avtalet inom industrin sätter det s.k. märket som är normerande för resten av arbetsmarknaden. De tecknade avtalen bedöms bidra till en högre löneökningstakt framöver jämfört med de senaste årens löneutveckling. Löneökningstakten enligt konjunkturlönestatistiken väntas sammantaget uppgå till 4,0 procent 2023 och 3,9 procent 2024 (se tabell 3.4). Reallöneutvecklingen, mätt som den nominella löneökningstakten korrigerad för konsumentprisindex (KPI), väntas bli kraftigt negativ 2023 till följd av hög inflation. Även 2024 väntas reallönerna minska, men endast marginellt.

Tabell 3.4 Nyckeltal produktivitet, arbetsmarknad och löner

Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023 – 2026 2022 2023 2024 2025 2026 Produktivitet 1 0,5 -2,4 0,9 2,5 1,5 Arbetade timmar 1, 2 2,3 1,8 0,1 0,5 1,4 Medelarbetstid 1, 3 -0,4 0,3 0,5 -0,2 -0,1 4 Sysselsättning 2,7 1,5 -0,3 0,7 1,4 Kvinnor 4 2,7 2,2 -0,2 Män 4 2,8 0,9 -0,5 Sysselsättningsgrad 4, 5 69,0 69,6 69,0 69,1 69,8 4, 5 Kvinnor 66,0 67,1 66,7 4, 5 Män 71,8 72,0 71,3 Arbetslöshet 4, 6 7,5 7,6 8,2 8,3 7,4 4, 6 Kvinnor 8,0 7,6 8,1 4, 6 Män 7,0 7,6 8,3 Arbetskraft 4 1,2 1,6 0,3 0,7 0,6 Kvinnor 4 1,4 1,7 0,4 Män 4 1,1 1,6 0,3 4, 5 Arbetskraftsdeltagande 74,5 75,3 75,2 75,4 75,4 Kvinnor 4, 5 71,7 72,6 72,6 Män 4, 5 77,3 78,0 77,8 Befolkning, total 7 0,7 0,6 0,6 0,5 0,5 Befolkning, 15 – 74 år 0,3 0,5 0,5 0,5 0,5 4 Kvinnor 0,3 0,5 0,5 Män 4 0,4 0,6 0,6 8 Timlön enligt KL 2,7 4,0 3,9 3,9 3,9 9 Reallön -5,6 -4,8 -0,1 2,1 2,1 Anm.: Prognosen är baserad på de regelverk för skatter och transfereringar och de anslagsnivåer som har beslutats av riksdagen och som har föreslagits eller aviserats av regeringen. 1 Avser kalenderkorrigerade data. 2 Enligt nationalräkenskaperna (NR). 3 Avser antal arbetade timmar per år enligt NR (kalenderkorrigerat) dividerat med årsmedeltal för antal sysselsatta enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU). 4 Avser åldersgruppen 15 – 74 år. 5 Procent av befolkningen. 6 Procent av arbetskraften. 7 Utfall för 2022 är ett beräknat årsmedelvärde. 8 Nominell löneutveckling enligt konjunkturlönestatistiken. År 2022 avser prognos. 9 Reallön beräknas som timlön enligt konjunkturlönestatistiken korrigerad för prisförändringar enligt konsumentprisindex. Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet och egna beräkningar.

Försämrat konjunkturläge i svensk ekonomi

I takt med att aktiviteten i ekonomin minskar under 2023 bedöms resursutnyttjandet, mätt med det s.k. BNP-gapet, bli negativt 2023 (se tabell 3.5). Det betyder att mängden lediga resurser i ekonomin ökar. Resursutnyttjandet kan inte mätas exakt, utan är en bedömning som baseras på en rad indikatorer, t.ex. brist på arbetskraft och kapacitetsutnyttjandet inom industrin. Eftersom det saknas utfall för resursutnyttjandet och BNP-gapet är osäkerheten stor kring bedömningen också i nuläget. Då BNP-tillväxten väntas bli svag även 2024 bedöms konjunkturläget försämras ytterligare. Svensk ekonomi bedöms vara i en lågkonjunktur både 2023 och 2024.

Tabell 3.5 Nyckeltal potentiella variabler och resursutnyttjande

Procentuell förändring om inte annat anges 2022 2023 2024 2025 2026 Potentiell BNP 1,9 1,8 1,9 1,9 1,9 Potentiell produktivitet 1,2 1,0 1,1 1,1 1,1 Potentiellt arbetade timmar 0,7 0,7 0,8 0,8 0,8 1 Jämviktsarbetslöshet 7,4 7,4 7,4 7,4 7,5 Potentiell BNP i löpande pris 2 5,6 5,2 5,0 4,5 4,5 BNP-gap 3 1,1 -1,3 -2,1 -1,0 0,0 3 Produktivitetsgap 1,8 -1,6 -1,8 -0,4 0,0 3 Timgap -0,7 0,3 -0,4 -0,6 0,0 Anm.: Fasta priser, referensår 2022, kalenderkorrigerade värden, om inte annat anges. Med potentiell avses den nivå på respektive variabel som skulle uppnås vid ett balanserat konjunkturläge. Potentiella variabler går inte att observera utan bedöms utifrån statistiska modeller och indikatorer. Prognosen är baserad på de regelverk för skatter och transfereringar och de anslagsnivåer som har beslutats av riksdagen och som har föreslagits eller aviserats av regeringen. 1 Andel av potentiell arbetskraft. 2 Beräknad som potentiell BNP till marknadspris (fasta priser, referensår 2022) multiplicerad med en filtrerad BNPdeflator, som är ett filtrerat prisindex för producerade varor och tjänster. För en närmare beskrivning av metoden för att beräkna potentiell BNP se Finansdepartementets rapport Metod för beräkning av potentiella variabler november 2022 på regeringen.se. 3 Skillnaden mellan den faktiska och potentiella nivån i respektive variabel i procent av den potentiella nivån. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

3.3 Osäkerhet i prognosen

Flera olika faktorer kan medföra att den ekonomiska utvecklingen blir antingen starkare eller svagare än väntat.

Inflationen i de avancerade ekonomierna har visserligen börjat falla de senaste kvartalen, men utvecklingen framöver är präglad av stor osäkerhet. Flera faktorer kan leda till att den höga inflationen blir mer varaktig än väntat. Energi- eller livsmedelspriser kan bli högre än i prognosen, och detta kan påverka även andra priser. En hög efterfrågan på kontaktnära tjänster efter pandemin har drivit upp priserna, och tjänsteinflationen har ännu inte toppat i Sverige och i euroområdet. Skulle efterfrågan vika snabbare kan det dock innebära att tjänstepriserna anpassas och att inflationen faller tillbaka snabbare. Det senaste årets kronförsvagning har också lett till att importpriserna för många varor har stigit i Sverige, och i anslutning till det även priserna i konsumentled. En fortsatt försvagning av kronan eller ett större genomslag på konsumentpriserna än väntat kan leda till att inflationen ligger kvar på en högre nivå under en längre tid än vad som antas i prognosen.

En mer bestående hög inflation än väntat kan innebära att centralbankerna behöver strama åt penningpolitiken ytterligare, och den ekonomiska utvecklingen kan då bli svagare än väntat. Samtidigt är effekten av penningpolitiken svårbedömd. Centralbankernas räntehöjningar har ännu inte hunnit få fullt genomslag och den sammantagna effekten av höjningarna är osäker. Detta gäller särskilt utvecklingen av bostads-

investeringarna och hushållens konsumtion, som främst påverkas av det rådande prisoch ränteläget.

Svenska hushåll är högt belånade och en stor andel av hushållen har bostadslån med korta räntebindningstider. Styrräntans utveckling påverkar därför i hög grad hushållens konsumtionsutrymme. Trots de korta räntebindningstiderna har de hittills genomförda höjningarna av styrräntan ännu inte fått full effekt för alla hushåll med bolån. Det finns därför en risk för att hushållens efterfrågan kommer att dämpas mer än väntat när räntehöjningarna väl får full effekt. Hushållssektorn som helhet byggde upp ett stort sparande under pandemin som har kunnat användas till att hålla uppe konsumtionen. Det är dock osäkert hur stort detta sparande är, och det är även svårbedömt hur hushållen kommer att anpassa sitt sparande framöver. Samtidigt har den svenska arbetsmarknaden utvecklats starkare än väntat under det senaste året och om den utvecklingen består skulle hushållens efterfrågan kunna bli högre än nuvarande bedömning.

En liten öppen ekonomi som Sveriges påverkas påtagligt av utvecklingen i omvärlden. En mer positiv utveckling av världsekonomin kan leda till att efterfrågan på svenska varor och tjänster ökar mer än väntat, medan det motsatta kan inträffa om bedömningen av omvärldsefterfrågan visar sig vara för optimistisk. Omvärldsefterfrågan kan påverkas negativt om den ekonomiska aktiviteten i Kina försämras mer än väntat till följd av t.ex. en förvärrad situation på fastighetsmarknaden eller av en deflationsspiral. Likaså kan en bättre utveckling än väntat i den amerikanska ekonomin medföra att efterfrågan i omvärlden blir starkare. Ett snabbt förändrat ekonomiskt läge kan också påverka bedömningen av potentiell BNP i Sverige. Det kan leda till att det strukturella sparandet revideras, vilket påverkar budgetutrymmet och bedömningen av finanspolitikens inriktning.

Hög inflation, stigande räntor och en svagare konjunktur kan exponera nya sårbarheter i det globala finansiella systemet, vilket i sin tur kan få omfattande och svårförutsägbara effekter på världsekonomin. Vårens bankoro i USA och Europa är en påminnelse om detta. Situationen har dock stabiliserats och problemen för vissa utländska banker har bara haft begränsad inverkan på de finansiella marknaderna i Sverige. I Sverige utgör däremot de högt belånade kommersiella fastighetsbolagen en stor osäkerhet. De stora skulderna gör fastighetsbolagen extra sårbara för högre upplåningskostnader. För att anpassa sig till det nya marknadsläget krävs det att många fastighetsbolag både minskar sin andel marknadsfinansiering och sänker sin totala skuldsättning. Om denna anpassning inte kan genomföras på ett ordnat sätt, finns en risk för en negativ påverkan på den finansiella stabiliteten och i förlängningen den realekonomiska utvecklingen i Sverige. Samtidigt är svenska banker välkapitaliserade och kan stötta sina kunder i omställningen. Det finns en god motståndskraft i det svenska finansiella systemet, och problem för enskilda bolag bör kunna hanteras utan större spridningseffekter.

Det spända geopolitiska läget riskerar att leda till negativa effekter på världsekonomin, den internationella handeln och inflationen. Särskilt Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och risken för ökade spänningar mellan Kina och omvärlden utgör osäkerhetsfaktorer. Ökade geopolitiska spänningar innebär även risk för cyberattacker, terrorattacker och sabotage. Sådana attacker riskerar att drabba både enskilda företag och samhället i stort och kan därmed medföra negativa konsekvenser för den samlade ekonomiska aktiviteten i landet.

Klimatförändringar och extrema väderhändelser utgör också en osäkerhet eftersom de kan medföra stora kostnader för såväl privatpersoner och företag som samhället som helhet.

3.4 Utvecklingen 2025 och 2026

I detta avsnitt beskrivs ett scenario för svensk ekonomi 2025 och 2026 under förutsättningen att inga nya störningar påverkar ekonomin. Scenariot baseras på regeringens principer att endast beslutade och aviserade förändringar av skatteregler och statens utgifter beaktas. I scenariot antas att kommunalskattenivåerna är oförändrade och att kommuner och regioner på några års sikt redovisar resultat i linje med god ekonomisk hushållning.

Konjunkturläget i Sverige väntas förbättras 2025 och 2026, men lågkonjunkturen dröjer sig kvar även 2025. Inflationen antas nå Riksbankens inflationsmål om 2 procent 2025. När inflationen tydligt har sjunkit väntas Riksbanken sänka styrräntan något. Lägre inflation bidrar till förbättrad köpkraft hos hushållen, vilket tillsammans med lägre räntor väntas bidra till en starkare tillväxt i hushållskonsumtionen. Lägre räntor väntas även bidra till att företagens investeringar ökar och, inte minst, till en återhämtning av bostadsinvesteringarna. Räntorna väntas sjunka även i USA och euroområdet, vilket bedöms bidra positivt till den globala efterfrågan. När tillväxten i de länder som är viktiga för Sveriges utrikeshandel tilltar väntas efterfrågan på svensk export öka. Ett förbättrat konjunkturläge leder i sin tur till ökad efterfrågan på arbetskraft, men förbättringen på arbetsmarknaden sker med viss fördröjning. Svensk ekonomi antas nå konjunkturell balans först 2026 då BNP-gapet bedöms vara noll (se tabell 3.5).

Tillväxten i arbetsutbudet från den arbetsföra befolkningen (15 – 74 år) bedöms utvecklas svagare 2025 och 2026 jämfört med genomsnittet sedan 2000. Det beror på att befolkningstillväxten väntas dämpas samtidigt som andelen äldre i befolkningen ökar. Produktiviteten bedöms växa med ungefär 1,5 procent 2026, vilket är i linje med genomsnittet sedan 2000. Sammantaget bedöms tillväxten i potentiell BNP uppgå till knappt 2 procent 2025 respektive 2026.

3.5 Alternativa scenarier

En liten öppen ekonomi som Sveriges påverkas påtagligt av utvecklingen i omvärlden. Den amerikanska styrräntan har höjts i snabb takt och är på en betydligt högre nivå än för ett år sedan. Under 2023 har den amerikanska inflationen tydligt fallit tillbaka, och BNP-tillväxten har utvecklats bättre än väntat medan arbetslösheten fortsätter vara låg. Utvecklingen i USA kan bli bättre eller sämre än vad som antagits i prognosen, och effekterna på svensk ekonomi illustreras i två alternativa scenarier.

I scenario 1 antas de högre räntorna bidra till att amerikansk BNP faller snabbare än i prognosen. Det råder fortfarande mycket osäkerhet om den stramare penningpolitikens inverkan på hushållens konsumtion och företagens investeringar som kan minska påtagligt till följd av det höga ränteläget. Medan arbetsmarknaden hittills visat sig vara motståndskraftig antas den lägre efterfrågan då bidra till att arbetslösheten stiger och att tillgångspriser faller. Den sammantaget dämpade ekonomiska aktiviteten i USA antas sedan få biverkningar även i omvärlden. En lägre tillväxt i omvärlden hämmar svensk tillväxt via en lägre exportefterfrågan. Den lägre tillväxten i exporten dämpar svensk BNP-tillväxt, vilket bidrar till högre arbetslöshet än i huvudscenariot (se tabell 3.6). Detta leder till att konsumtionen minskar och att inflationen blir lägre, samt att Riksbanken kan sänka styrräntan i en något snabbare takt. Penningpolitiken verkar dock med en fördröjning, och den lägre räntan gynnar hushållens konsumtion och företagens investeringar under de kommande ett till två åren. Sammantaget väntas dock BNP-tillväxten bli lägre framför allt 2024.

Den svagare utvecklingen väntas medföra att flertalet skattebaser utvecklas svagare än i huvudscenariot de närmaste två åren. Samtidigt bedöms både utgifterna för såväl transfereringar som konsumtion i offentlig sektor bli lägre, framför allt i slutet av perioden. Den offentliga sektorns finansiella sparande antas i första hand försämras 2024 och 2025.

I scenario 2 antas att arbetsmarknaden och efterfrågan i den amerikanska ekonomin fortsätter att utvecklas starkare än väntat. Inflationsnedgången riskerar då att bli mer utdragen och penningpolitiken behöver vara stram en längre tid. I detta scenario bidrar en högre konsumtions- och investeringstillväxt i USA till en högre efterfrågan på varor och tjänster även i andra länder. Sammantaget blir tillväxten på kort sikt högre i omvärlden jämfört med huvudscenariot. En högre omvärldsefterfrågan stärker svensk exporttillväxt. Det leder till en högre BNP-tillväxt och en lägre arbetslöshet än i huvudscenariot. För att möta en högre exportefterfrågan ökar även svenska företag sina investeringar något. Ett högre resursutnyttjande medför också ett större utrymme för företag att höja sina priser, och inflationen blir därmed högre än i huvudscenariot. Det får till följd att styrräntan i Sverige blir något högre, vilket dämpar investeringar och hushållens konsumtion på något års sikt. Sammantaget väntas dock BNPtillväxten bli högre framför allt 2024.

I detta scenario väntas skattebaserna i stället växa starkare än i huvudscenariot de kommande två åren, samtidigt som utgifterna i offentlig sektor ökar marginellt. Den offentliga sektorns finansiella sparande bedöms stärkas något dessa år.

Tabell 3.6 Alternativa scenarier

Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2022 och prognos i fet stil för respektive variabel utifrån tidigare beslutade och aviserade samt nu föreslagna och aviserade reformer 1 2022 2023 2024 2025 2026 2

BNP 2,8 -0,6 1,0 3,1 2,9

Scenario 1: Djupare konjunkturnedgång 2,8 -0,8 0,4 3,5 3,2 Scenario 2: Mildare konjunkturnedgång 2,8 -0,5 1,5 2,8 2,6 3

Arbetslöshet 7,5 7,6 8,2 8,3 7,4

Scenario 1: Djupare konjunkturnedgång 7,5 7,6 8,5 8,6 7,5 Scenario 2: Mildare konjunkturnedgång 7,5 7,6 8,0 8,0 7,4

KPIF

7,7 6,0 2,7 2,0 2,0

Scenario 1: Djupare konjunkturnedgång 7,7 5,9 2,4 1,9 2,0 Scenario 2: Mildare konjunkturnedgång 7,7 6,0 3,1 2,2 2,0 5

BNP-gap 1,1 -1,3 -2,1 -1,0 0,0

Scenario 1: Djupare konjunkturnedgång 1,1 -1,5 -2,9 -1,3 0,0 Scenario 2: Mildare konjunkturnedgång 1,1 -1,2 -1,5 -0,6 0,0 6

Finansiellt sparande 0,8 -0,2 -0,7 -0,4 0,6

Scenario 1: Djupare konjunkturnedgång 0,8 -0,3 -0,9 -0,5 0,6 Scenario 2: Mildare konjunkturnedgång 0,8 -0,1 -0,5 -0,3 0,6 1 I de alternativa scenarierna har hänsyn även tagits till kompletterande penningpolitiska åtgärder. 2 Kalenderkorrigerade värden. 3 Årsgenomsnitt i procent. 4 KPI med fast ränta. 5 Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP. 6 Procent av BNP. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

3.6 Prognosrevideringar

I detta avsnitt redovisas kortfattat några av de prognosrevideringar som har gjorts för 2023 och 2024 jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition (prop. 2022/23:100). Sedan den lämnades till riksdagen har bl.a. två kvartalssammanställningar av nationalräkenskaperna och ett antal utfall för arbetskraftsundersökningarna och konsumentprisindex publicerats.

Energipriserna i Sverige utvecklades svagare första halvåret 2023 än vad som förutsågs i vårpropositionen. Samtidigt utvecklades kärninflationen, mätt med KPIF exklusive energipriser, betydligt starkare. Det medför sammantaget att KPIF är marginellt uppreviderad 2023. Den höga kärninflationen bedöms dock bli mer ihållande, varför inflationen även 2024 är uppreviderad jämfört med prognosen i vårpropositionen (se tabell 3.7). Riksbanken har också höjt styrräntan mer än vad som förutsågs i vårpropositionen, och även aviserat högre styrräntor framöver.

BNP-tillväxten är uppreviderad 2023 till följd av att BNP-utfallet för första kvartalet var starkare än prognosen i vårpropositionen. Högre inflations- och ränteutsikter väntas dock bidra till att dämpa hushållskonsumtionen mer än vad som förutsågs i vårpropositionen. Företagens investeringar är däremot uppreviderade till följd av ett starkare utfall än väntat första kvartalet, medan bostadsinvesteringarna i stället är nedreviderade till följd av en lägre byggtakt. BNP-tillväxten väntas bli något lägre och BNP-gapet något mer negativt 2024 jämfört med bedömningen i vårpropositionen. Bedömningen för tillväxten i potentiell BNP i fasta priser är oförändrad jämfört med i vårpropositionen.

Arbetsmarknaden utvecklades betydligt starkare första halvåret 2023 än vad som förutsågs i vårpropositionen. Både prognosen för sysselsättningen och för arbetskraften är uppreviderad 2023, och arbetslösheten är nedreviderad även om den fortsatt väntas stiga. Nya avtal mellan arbetsmarknadens parter väntas bidra till en högre löneökningstakt än prognosen i vårpropositionen.

Tabell 3.7 Jämförelse mellan regeringens prognoser

Procentuell förändring om inte annat anges. Siffrorna inom parentes avser prognos från 2023 års ekonomiska vårproposition 2022 2023 2024 2025 2026 BNP 2,8 (2,6) -0,8 (-1,0) 1,0 (1,2) 2,9 (2,6) 3,1 (3,2) Potentiell BNP 1,9 (1,7) 1,8 (1,8) 1,9 (1,9) 1,9 (1,9) 1,9 (1,9) BNP-gap 1 1,1 (1,3) -1,3 (-1,3) -2,1 (-1,9) -1,0 (-1,0) 0,0 (0,0) Arbetslöshet 2, 3 7,5 (7,5) 7,6 (7,9) 8,2 (8,3) 8,3 (8,2) 7,4 (7,5) 2 Arbetskraft 1,2 (1,2) 1,6 (0,6) 0,3 (0,3) 0,7 (0,7) 0,6 (0,6) 2 Sysselsättning 2,7 (2,7) 1,5 (0,2) -0,3 (-0,2) 0,7 (0,9) 1,4 (1,3) Arbetade timmar 4 2,3 (2,4) 1,8 (0,4) 0,1 (-0,6) 0,5 (1,2) 1,4 (1,6) Timlön enligt KL 5 2,7 (2,7) 4,0 (3,7) 3,9 (3,6) 3,9 (3,6) 3,9 (3,6) 6 KPI 8,4 (8,4) 8,7 (8,8) 4,0 (3,6) 1,7 (1,9) 1,9 (1,9) 6 KPIF 7,7 (7,7) 6,0 (5,9) 2,7 (2,2) 2,0 (2,0) 2,0 (2,0) Styrränta 7 0,75 (0,75) 3,46 (3,29) 3,77 (3,43) 2,73 (2,73) 2,31 (2,31)

Anm.: Prognosen är baserad på de anslagsnivåer och de regelverk för skatter och transfereringssystem som har beslutats av riksdagen samt de som har föreslagits eller aviserats av regeringen. I vårpropositionen har information som fanns tillgänglig fram till den 8 mars 2023 beaktats. 1 Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP. 2 Avser åldersgruppen 15 – 74 år. 3 Procent av arbetskraften. 4 Kalenderkorrigerad. 5 Nominell löneutveckling enligt konjunkturlönestatistiken (KL). 6 Konsumentprisindex (KPI) resp. konsumentprisindex med fast ränta (KPIF), årsgenomsnitt. 7 Procent, årsgenomsnitt. Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet, Riksbanken och egna beräkningar.

3.7 Utvecklingen enligt andra bedömare

I detta avsnitt jämförs regeringens prognoser för några centrala makroekonomiska variabler med prognoser från Konjunkturinstitutet (KI), Europeiska kommissionen, Riksbanken och Ekonomistyrningsverket (ESV) (se tabell 3.8). Det är viktigt att notera att prognoserna publiceras vid olika tidpunkter, vilket gör att prognosmakarna inte alltid har tillgång till samma informationsmängd. Publiceringstillfället för olika prognoser blir särskilt relevant under tidsperioder med ökad osäkerhet i världsekonomin.

För 2023 är regeringens prognos för BNP-tillväxten något mer negativ än prognoserna från Riksbanken och Europeiska kommissionen, men i linje med KI:s och ESV:s prognoser. För 2024 är regeringens prognos högre än Riksbankens, men lägre än bedömningarna från de övriga prognosmakarna. Samtliga prognosmakare utom Riksbanken bedömer att BNP-gapet kommer att vara negativt 2023 och att svensk ekonomi därmed kommer att vara i en lågkonjunktur. Riksbanken bedömer att svensk ekonomi kommer att gå in i en lågkonjunktur 2024.

Skillnaderna mellan de olika prognosmakarnas BNP-prognoser är relativt små sett ur ett statistiskt perspektiv. I diagram 3.5 redovisas de olika bedömarnas prognoser tillsammans med symmetriska osäkerhetsintervall som täcker olika sannolikheter av regeringens historiska prognosfel, dvs. skillnader mellan utfall och prognoser. Bedömarnas prognoser ligger inom det intervall som täcker hälften av regeringens prognosfel och inom en felmarginal som kan anses motsvara ett relativt normalt prognosfel.

Diagram 3.5 BNP-prognos med osäkerhetsintervall

Procentuell förändring 7 6 5 4 3 2 1 0 -1 -2 50 % -3 65 % 80 % -4 Utfall Regeringen -5 -6 Konjunkturinstitutet Europeiska kommissionen -7 Riksbanken Ekonomistyrningsverket -8 18 19 20 21 22 23 24

Anm.: Osäkerhetsintervallen är baserade på regeringens historiska prognosfel, i budgetpropositionerna för 1994 – 2022, och bör inte förväxlas med en framåtblickande riskbild. För en beskrivning av hur osäkerhetsintervallen är beräknade, se Finansdepartementets rapport Utvärdering av makroekonomiska prognoser som publicerades i samband med 2018 års ekonomiska vårproposition (prop. 2017/18:100). Källor: Konjunkturinstitutet, Europeiska kommissionen, Riksbanken, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Regeringens prognos för arbetslösheten 2023 är i linje med prognoserna från övriga bedömare, förutom ESV:s prognos, som är högre än regeringens. För 2024 är regeringens prognos i linje med Europeiska kommissionens och Riksbankens prognoser, men lägre än KI:s och ESV:s prognoser.

Regeringens prognos för inflationen 2023, mätt med KPI och harmoniserat konsumentprisindex (HIKP), är i linje med bedömningarna från KI, Europeiska kommissionen och ESV. Jämfört med bedömningen från Riksbanken är regeringens bedömning av KPI något lägre, men identisk för HIKP. För 2024 är regeringens prognos i linje med Riksbankens och högre än övriga bedömares.

Tabell 3.8 Jämförelse mellan olika bedömares prognoser

Procentuell förändring om inte annat anges 2023 2024 1

BNP

Regeringen -0,8 1,0 Konjunkturinstitutet -0,9 1,2 Europeiska kommissionen -0,5 1,1 Riksbanken -0,5 0,0 Ekonomistyrningsverket -0,8 1,2

Arbetslöshet

2 Regeringen 7,6 8,2 Konjunkturinstitutet 7,7 8,4 Europeiska kommissionen 7,7 8,2 Riksbanken 7,5 8,2 Ekonomistyrningsverket 8,0 8,5 3

Inflation (KPI/HIKP)

Regeringen 8,7/5,9 4,0/2,6 Konjunkturinstitutet 8,7/6,1 2,7/1,9 Europeiska kommissionen -/6,0 -/1,9 Riksbanken 8,9/5,9 4,3/2,4 Ekonomistyrningsverket 8,7/- 3,0/-

2023 2024 4

BNP-gap

Regeringen -1,3 -2,1 Konjunkturinstitutet -1,4 -1,6 Riksbanken 0,0 -1,6 Ekonomistyrningsverket -0,9 -1,5 Anm.: Publiceringsdatum är för regeringen 2023-09-20, Konjunkturinstitutet 2023-06-21 för HIKP (harmoniserat konsumentpriser) och BNP-gap samt 2023-08-09 för resterande variabler, Europeiska kommissionen 2023-05-15, Riksbanken 2023-06-29 och Ekonomistyrningsverket 2023-06-20. 1 Fasta priser, ej kalenderkorrigerade värden. 2 Procent av arbetskraften, 15 – 74 år. 3 Årsgenomsnitt. 4 Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP. Källor: Konjunkturinstitutet, Europeiska kommissionen, Riksbanken, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

3.8 Produktivitetens roll och förklaringsfaktorer

Ett lands produktion är en produkt av arbetsproduktiviteten och antalet arbetade timmar. Ökad produktion förutsätter därför att någon av dessa – eller båda – ökar. I detta avsnitt behandlas begreppet produktivitet, produktivitetens roll för Sveriges tillväxt, produktivitetens utveckling sedan finanskrisen och några faktorer som bidragit till utvecklingen. Givet befolkningens storlek och medelarbetstiden bland de sysselsatta handlar utvecklingen i antalet arbetade timmar i ekonomin i allt väsentligt om arbetsmarknadens funktionssätt, och i vilken utsträckning befolkningen deltar på arbetsmarknaden. Utvecklingen och utmaningar på den svenska arbetsmarknaden behandlas i avsnitt 3.9.

Produktivitet och dess roll för tillväxten på längre sikt Produktivitet kan beskrivas som effektiviteten i ett lands produktion, och är ett mått på hur mycket värde som skapas i förhållande till insatsen. Produktivitet är dock svårt att mäta, och det finns flera olika mått som syftar till att fånga produktivitetsutvecklingen. Det vanligaste sättet att mäta är arbetsproduktivitet, vilket även är det mått som avhandlas i detta avsnitt. Arbetsproduktivitet definieras som hur mycket ekonomiskt värde i form av bruttonationalprodukt (BNP) eller förädlingsvärde som skapas per arbetad timme.

Förändringar i arbetsproduktiviteten kan delas upp i tre underkategorier: kapitalfördjupning, arbetskraftens kompetens och förmåga samt total faktorproduktivitet (TFP). Kapitalfördjupning innebär att mängden och kvaliteten på kapital som används i produktionen ökar i förhållande till antalet arbetade timmar. Mer kapital per arbetad timme skapar högre förädlingsvärde per arbetad timme, allt annat lika. På liknande sätt spelar arbetskraftens kompetens och förmåga (humankapital) roll – högre humankapital bidrar till högre arbetsproduktivitet. Kategorin TFP är en restpost som samlar den del av utvecklingen som inte fångas i de två första kategorierna. Där ingår exempelvis i vilken grad institutioner och lagstiftning är utformade för att kapital och arbetskraft ska kunna allokeras på ett sätt som effektivt skapar förädlingsvärde. Institutioner och lagstiftning påverkar exempelvis marknaders funktionssätt och i vilken utsträckning hälsosamma konkurrensförhållanden skapas, där innovation främjas och mer produktiva företag tillåts konkurrera ut mindre produktiva företag. Även nivån av teknologisk utveckling fångas i TFP.

Alternativa produktivitetsmått sätter produktionen, eller förädlingsvärdet, i relation till andra produktionsfaktorer, eller till sammanvägningar av flera faktorer. Ett sådant exempel är materiell produktivitet, som mäter förädlingsvärde per konsumerad naturresurs. Ett annat exempel är BNP per invånare som mäter förädlingsvärdet per

person i befolkningen. Att mäta produktivitet med hjälp av BNP per invånare kan ge en bra bild av hur mycket som produceras per person i landet, men riskerar att bli missvisande som mått på arbetskraftens produktivitet om det finns betydande skillnader i hur mycket arbetskraften arbetar, eller i hur stor del av befolkningen som deltar på arbetsmarknaden. Som exempel var produktiviteten mätt som BNP per invånare tydligt högre i USA än i Sverige 2022, medan produktiviteten mätt som BNP per arbetad timme var ungefär densamma i de två länderna samma år. Det kan delvis förklaras av att sysselsatta i Sverige generellt jobbar färre timmar än sysselsatta i USA, på grund av exempelvis längre semester och mer föräldraledighet.

Sett över tid har produktivitet visat sig vara den viktigaste faktorn för ekonomisk tillväxt. Sedan 1981 har det totala förädlingsvärdet i Sverige ökat med 177 procent, medan antalet arbetade timmar enbart ökat med 27 procent (se diagram 3.6). Den del av ökningen i förädlingsvärde som inte kommer från arbetade timmar förklaras av ökad produktivitet.

Diagram 3.6 Förädlingsvärde, arbetade timmar, och produktivitet

Procentuell förändring sedan 1981, kalenderkorrigerade årsvärden

175 150 125 100 75 50 25 0 -25 81 83 85 87 89 91 93 95 97 99 01 03 05 07 09 11 13 15 17 19 21 Förädlingsvärde Arbetade timmar Produktivitet Källa: Statistiska centralbyrån.

Svag produktivitetsutveckling sedan finanskrisen Tillväxten i produktivitet har varit sjunkande i de avancerade ekonomierna sedan efterkrigstiden. I mitten av nittonhundratalet var produktivitetstillväxten nära sju procent per år i flera länder, inklusive Sverige. Sedan dess har tillväxten gått allt långsammare. I förhållande till liknande länder utmärkte sig dock Sverige med en jämförelsevis hög tillväxt under 90- och 00-talen då produktiviteten växte med i snitt 2,9 procent per år (1995 – 2007).

Två faktorer som lyfts som förklaringar till den positiva utvecklingen under 90- och 00-talen är stora institutionella förändringar och en snabb strukturomvandling. De institutionella förändringarna innefattade bl.a. ett nytt finanspolitiskt ramverk, en självständig centralbank, införandet av industriavtalet för lönebildningen och avregleringar i flera branscher. Strukturomvandlingen under 1990-talskrisen innebar att lågproduktiva företag slogs ut samtidigt som det var en stark tillväxt i branscher kopplade till informations- och kommunikationsteknik (IKT-branscher) där produktiviteten i genomsnitt är hög.

I samband med finanskrisen 2008 minskade produktiviteten i Sverige två år i följd, och sedan dess har produktiviteten ökat långsammare än tidigare. Mellan 2011 och 2022 ökade produktiviteten med i genomsnitt 1,1 procent per år, vilket är betydligt

mindre än perioden före finanskrisen. En liknande trendmässig utveckling har observerats i andra avancerade ekonomier (se diagram 3.7).

Diagram 3.7 Produktivitetstillväxt

Årlig procentuell förändring, trendjusterade årsvärden 6 5 4 3 2 1 0 -1 60 65 70 75 80 85 90 95 00 05 10 15 20 Sverige Euroområdet OECD USA Anm.: Att serierna är trendjusterade innebär att de HP-filtrerats. Det medför att enskilda årstakter i diagrammet inte överensstämmer med de faktiska. Källor: OECD och egna beräkningar.

Faktorer som kan förklara den svaga produktivitetsutvecklingen Trots att utvecklingen har analyserats utförligt både i Sverige och internationellt finns inget entydigt svar på varför produktivitetstillväxten har varit svagare efter finanskrisen. Sannolikt har flera faktorer bidragit till utvecklingen.

Färre produktivitetshöjande investeringar

För att ökad kapitalfördjupning ska bidra till produktivitetstillväxten krävs investeringar i kapital, samtidigt som investeringar i forskning och utveckling kan bidra genom ökad TFP. Investeringarna i näringslivet föll tydligt under finanskrisen och återhämtade sig inte till samma andel av näringslivets förädlingsvärde som före krisen förrän 2017, vilket sannolikt bidrog till den lägre produktivitetstillväxten under 10-talet. Under perioden före finanskrisen hade investeringarnas andel av näringslivets förädlingsvärde ökat tydligt under en längre period.

En relaterad potentiellt bidragande faktor är att det låga ränteläget sedan finanskrisen kan ha medfört att lågproduktiva företag har kunnat fortsätta sin verksamhet och därmed hämmat effektiv strukturomvandling. Detta kan ha bidragit till att dämpa den genomsnittliga produktiviteten i ekonomin.

Förändrad branschsammansättning

Den övergripande produktiviteten i ekonomin påverkas av i vilka branscher arbetskraften är sysselsatt. Att arbetskraft flyttar mellan branscher med högre eller lägre produktivitetsnivå påverkar produktiviteten i ekonomin på kort sikt. På lång sikt är produktivitetstillväxten inom olika branscher mer avgörande. Om arbetskraft allokerar om sig till branscher med högre eller lägre produktivitetstillväxt, eller om produktivitetstillväxten inom respektive bransch förändras, får det en långsiktig effekt på den sammantagna produktivitetsutvecklingen i ekonomin.

Sedan finanskrisen har det skett ett trendmässigt skifte i arbetade timmar från industrisektorn till tjänstebranscher. Detta kan ha bidragit negativt till den aggregerade produktivitetstillväxten eftersom tjänstesektorn i genomsnitt har en lägre produktivitets-

nivå än industrin, då tjänstebranscher typiskt sett är mindre kapitalintensiva. Dessutom har produktivitetstillväxten inom industrin i sig sjunkit sedan finanskrisen, vilket också har bidragit till lägre produktivitetstillväxt totalt sett.

Avtagande globalisering

En starkt bidragande faktor till tillväxten perioden före finanskrisen var en ständigt ökande grad av globalisering, både i Sverige och globalt. Globalisering kan bidra till produktivitetstillväxt bl.a. genom ökad konkurrens, effektivare allokering av kapital och arbetskraft, specialisering samt spridning av teknologier och kunskap. Under senare år har globaliseringen avtagit, bl.a. till följd av ökade handelshinder och ett försämrat geopolitiskt och ekonomiskt säkerhetsläge. Under pandemin fick dessutom många företag problem med brist på insatsvaror när länder stängdes ned, vilket belyste sårbarheter i de globala värdekedjorna. Även ökade geopolitiska spänningar till följd av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har sannolikt bidragit till denna utveckling. Sammantaget kan detta ha skiftat företagens preferenser mot bredare försörjningskedjor och ökad lokal produktion, och därmed minskad global integration.

Andra potentiella förklaringar

Att den uppmätta produktivitetstillväxten är lägre än tidigare samtidigt som samhället präglas av teknologiska innovationer och digitalisering kan tyckas paradoxalt. Möjliga förklaringar kan vara att teknologin ännu inte fått fullt genomslag och att produktiviteten kommer att öka framöver. Det kan bero på att innovationsspridningen kan ha skett ojämnt mellan företag, vilket skapar ett glapp mellan ledande företag och efterföljande, där de tidigare har betydligt högre produktivitet än de senare. En möjlighet är också att det funnits en övertro på den teknologiska utvecklingens effekt på produktiviteten och att en fortsatt svag produktivitetstillväxt därför väntar även framöver.

Produktiviteten kan även påverkas av strukturella faktorer i ekonomin såsom konkurrensförhållandena inom en viss bransch eller arbetsmarknadens funktionssätt. Sverige har under senare år haft en matchningsproblematik på arbetsmarknaden, med hög arbetslöshet samtidigt som företag rapporterat höga nivåer av lediga platser. Detta medför att sysselsättningsgraden i ekonomin blir lägre än vad den annars skulle ha varit, vilket framför allt påverkar produktiviteten i termer av BNP per invånare, snarare än per arbetad timme. Tvärtom kan ökad sysselsättning genom lågproduktiva jobb ha en dämpande effekt på arbetsproduktiviteten, vilket synliggör hur olika val av mått kan leda till olika slutsatser samt att mål om produktivitetstillväxt alltid måste vägas mot andra mål.

3.9 Utmaningar på arbetsmarknaden

Utvecklingen på svensk arbetsmarknad har varit stark Den svenska arbetsmarknaden har sammantaget utvecklats positivt de senaste åren. Återhämtningen sedan pandemin har varit god. Sysselsättningen och arbetskraften har ökat i stadig takt, och även antalet arbetade timmar per person i arbetsför ålder har ökat.

Sysselsättningsgraden i åldersgruppen 15 – 74 år uppgick under den första halvan av 2023 till nära 70 procent (se diagram 3.8). Det är den högsta nivån sedan början på 1990-talet. Sysselsättningsgraden är högre för män än för kvinnor, och sysselsättningsgapet mellan könen har varit i stort sett konstant sedan 1990-talet. Ökningen i sysselsättningsgrad har på senare år, främst efter pandemin, till stor del drivits av att sysselsättningsgraden har ökat bland utrikes födda och äldre.

Diagram 3.8 Sysselsättningsgrad (15 – 74 år)

Procent av befolkningen, säsongsrensade kvartalsvärden 73 71 69 67

63 61 59 57 55 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 Totalt Män Kvinnor Källa: Statistiska centralbyrån, arbetskraftsundersökningarna (AKU). Arbetskraftsdeltagandet, dvs. andelen individer i arbetsför ålder som antingen arbetar eller aktivt söker efter arbete, är också högre bland män än bland kvinnor. Det har ökat trendmässigt för båda grupperna under det senaste decenniet (se diagram 3.9) och utvecklingen har överraskat många. Ökningen har till stor del drivits av att arbetskraftsdeltagandet har ökat bland utrikes födda och äldre.

Diagram 3.9 Arbetskraftsdeltagande (15 – 74 år)

Procent av befolkningen, säsongsrensade kvartalsvärden 80 78 76 74 72 70 68 66 64 62 60 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 Totalt Män Kvinnor Källa: Statistiska centralbyrån, arbetskraftsundersökningarna (AKU). Sysselsättningen har ökat mer än arbetskraftsdeltagandet efter pandemin. Därmed har arbetslösheten minskat och uppgick under den första halvan av 2023 till ca 7,5 procent (se diagram 3.10). Majoriteten av de arbetslösa har varit arbetslösa kortare än ett halvår.

Diagram 3.10 Arbetslöshet (15 – 74 år)

Procent av arbetskraften, säsongsrensade kvartalsvärden 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 Totalt Män Kvinnor Källa: Statistiska centralbyrån, arbetskraftsundersökningarna (AKU).

Det är framför allt individer som har varit arbetslösa en längre tid som har det svårt på arbetsmarknaden. För att mäta långtidsarbetslösheten används i detta avsnitt Arbetsförmedlingens registerdata. Många har varit inskrivna arbetslösa längre än ett år (se diagram 3.11). Av de inskrivna arbetslösa vid Arbetsförmedlingen (öppet arbetslösa och i program med aktivitetsstöd) har drygt 40 procent varit utan arbete i ett år eller mer. Fler än hälften av de långtidsarbetslösa har varit utan arbete i två år eller mer.

Diagram 3.11 Långtidsarbetslösa (16 – 64 år)

Antal inskrivna arbetslösa utan arbete mer än 12 månader, säsongsrensade månadsvärden 200 000 180 000 160 000 140 000 120 000 100 000 80 000 60 000 40 000 20 000 0 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 Totalt Män Kvinnor

Anm.: Inskrivna arbetslösa inkluderar öppet arbetslösa och sökande i program med aktivitetsstöd. Från januari 2023 innefattar statistiken åldrarna 16 – 65 år. Perioder fram till december 2022 innefattar statistiken åldrarna 16 – 64 år. Långtidsarbetslösa avser inskrivna arbetslösa som varit utan arbete i ett år eller längre. Källa: Arbetsförmedlingen.

Sveriges sysselsättningsgrad är hög även i ett internationellt perspektiv. I åldersgruppen 15 – 74 år är sysselsättningsgraden den tredje högsta i EU. Det beror främst på en hög sysselsättning bland kvinnor och bland äldre (55 – 74 år). Arbetslösheten i samma åldersgrupp är samtidigt högre än EU-snittet, vilket det finns flera förklaringar till. En förklaring är det höga arbetskraftsdeltagandet, vilket innebär att grupper med lägre jobbchanser söker arbete i större utsträckning än vad de gör i andra länder. Ett högt arbetskraftsdeltagande är dock en förutsättning för en hög sysselsättningsgrad och i grunden något positivt. Vidare är ungdomsarbetslösheten hög jämfört med

genomsnittet i EU. Det förklaras bl.a. av att många heltidsstuderande söker jobb och därmed klassificeras som arbetslösa. Ungefär 70 procent av de arbetslösa i åldersgruppen 15 – 19 år är heltidsstuderande som söker jobb. I åldersgruppen 20 – 64 år är arbetslösheten i Sverige endast något högre än genomsnittet i EU.

Utöver skillnaderna i arbetskraftsdeltagandet spelar även befolkningssammansättningen roll, där framför allt andelen utomeuropeiskt födda är relativt hög i Sverige. Sverige har jämfört med många andra EU-länder haft högre invandring från länder utanför Europa i förhållande till befolkningens storlek, särskilt under mitten av 2010talet. Det tar tid för de nyanlända utomeuropeiskt födda i arbetsför ålder att etableras på arbetsmarknaden och även efter många år i Sverige är arbetslösheten i genomsnitt högre för utomeuropeiskt födda än för inrikes födda och andra grupper utrikes födda.

Obalanser på arbetsmarknaden Även om utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden sammantaget varit relativt god över tid finns det betydande och växande problem med bristande matchning mellan arbetslösa och lediga jobb. Den försämrade matchningen har under ett flertal år betonats i t.ex. Arbetsförmedlingens rapporter. De grupper som Arbetsförmedlingen har definierat som grupper med svag förmåga att konkurrera om de lediga jobben är utomeuropeiskt födda, äldre arbetslösa (55 – 65 år), personer utan gymnasieutbildning och individer med en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Ungefär lika många män som kvinnor tillhör minst en av dessa grupper. Andelen av de inskrivna arbetslösa som tillhör minst en av dessa grupper har, med ett avbrott under pandemin, trendmässigt ökat fr.o.m. 2010, vilket bedöms ha bidragit till en ökad matchningsproblematik på arbetsmarknaden. Andelen av de inskrivna arbetslösa som tillhörde minst en av grupperna uppgick till drygt 70 procent under första halvan av 2023. Andelen av de inskrivna långtidsarbetslösa som tillhörde minst en av dessa grupper uppgick till ca 85 procent.

Allt färre av de arbetslösa har den kompetens som efterfrågas av arbetsgivare. Matchningen bedöms ha försämrats under en längre tid, vilket kan illustreras med att den s.k. Beveridgekurvan har skiftat utåt. Beveridgekurvan visar sambandet mellan arbetslöshet och lediga platser över tid. En utåtskiftad kurva innebär att en given arbetslöshet sammanfaller med allt fler lediga jobb i förhållande till arbetskraften, och omvänt att ett givet antal lediga jobb sammanfaller med ökad arbetslöshet (se diagram 3.12).

Diagram 3.12 Beveridgekurva, arbetslöshet och lediga platser

Procent av arbetskraften, säsongsrensade kvartalsvärden Vakanstal 4,0 3,5 2023 Q1 3,0 2,5 2,0 1,5 2010-2014 2010 Q1 1,0 2015-2019 0,5 2020-2023 0,0 5 6 7 8 9 Arbetslöshet (20 – 64 år)

Anm.: Beveridgekurvan visar sambandet mellan arbetslöshet och lediga platser över tid. På y-axeln redovisas vakanstal. Vakanstal avser lediga platser som andel av arbetskraften. På x-axeln redovisas arbetslösheten för åldersgruppen 20 – 64 år i Sverige. Källor: Statistiska centralbyrån och Arbetsförmedlingen.

Kompetensbristen är betydande

Samtidigt som det finns många arbetslösa är bristen på arbetskraft stor i många branscher. Enligt KI:s konjunkturbarometer uppgav 31 procent av företagen att de hade brist på arbetskraft under det andra kvartalet 2023 (se diagram 3.13). Svenskt Näringslivs rekryteringsenkät 2021 visade vidare att närmare tre av tio rekryteringsförsök hade misslyckats. Även i den offentliga sektorn finns stora problem med kompetensförsörjning. I Arbetsförmedlingens undersökning våren 2023 uppgav över hälften av de offentliga arbetsgivarna att de har upplevt brist på arbetskraft. I Arbetsgivarverkets kompetensbarometer 2023 uppgav närmare 90 procent av de statliga arbetsgivarna att det var brist på lämpliga sökande vid rekrytering, och enligt Sveriges Kommuner och Regioner har kommunerna och regionerna svårt att rekrytera. Det kommer bl.a. att behövas många fler sjuksköterskor, lärare och poliser under de kommande åren.

Diagram 3.13 Brist på arbetskraft i näringslivet

Procent, säsongsrensade kvartalsvärden

0 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23

Anm.: Avser andel ja-svar, dvs. andel av företagen i undersökningen som uppgett brist på arbetskraft. Källa: Konjunkturinstitutet (Konjunkturbarometern).

Bristande färdigheter bland de arbetslösa, i förhållande till de krav som ställs från arbetsgivare, är enligt flera studier ett betydande problem på arbetsmarknaden. De arbetslösa kan t.ex. sakna en formell utbildning, språkfärdigheter eller någon specifik egenskap som arbetsgivaren söker, såsom att vara självgående. Dessutom har Sverige, jämfört med många andra länder, en låg andel jobb som inte kräver någon utbildning eller endast grundskoleutbildning. Ungefär fyra procent av de anställda i Sverige har ett jobb med låga formella kvalifikationskrav, vilket kan jämföras med genomsnittet inom EU som är ungefär det dubbla. En betydande del av de arbetstillstånd som beviljas för medborgare i länder utanför EU som vill arbeta i Sverige gäller samtidigt arbeten med inga eller låga krav på utbildning, vilket kan ses som en indikation på att arbetsgivare väljer bort arbetslösa individer i Sverige.

Stora skillnader på arbetsmarknaden Sysselsättningsgraden har under de senaste åren ökat bland stora grupper på arbetsmarknaden. Det gäller t.ex. bland unga (15 – 24 år), eftergymnasialt utbildade och utomeuropeiskt födda. Samtidigt är sysselsättningsgraden fortfarande relativt låg och arbetslösheten relativt hög i grupper med svag förankring på arbetsmarknaden, t.ex. bland individer med högst en förgymnasial utbildning och bland individer födda utanför Norden och EU (se tabell 3.9).

Tabell 3.9 Arbetslöshet och sysselsättningsgrad för olika grupper

Procent Sysselsätt- Sysselsätt- Sysselsätt- Arbetslöshet Arbetslöshet Arbetslöshet ningsgrad ningsgrad ningsgrad 2008 2019 2022 2008 2019 2022

Totalt (15 – 74 år) 6,4 7,0 7,5 66,4 67,9 69,0

Kvinnor 6,7 7,1 8,0 63,3 65,5 66,0 Män 6,1 6,9 7,0 69,4 70,2 71,8

Ålder

15 – 19 år 32,2 31,6 35,1 23,1 25,6 26,7 20 – 24 år 13,3 13,4 14,0 64,5 62,8 62,9 25 – 54 år 4,6 5,6 5,7 85,8 85,7 86,4 55 – 64 år 4,0 4,9 5,4 69,1 76,8 77,3 65 – 74 år 2,1 1 2,4 1 4,1 12,1 17,6 19,3

Utbildning (20 – 64 år)

Förgymnasial 8,7 18,9 23,7 64,8 58,0 56,3 Gymnasial 5,1 5,5 6,8 81,5 82,6 80,4 Eftergymnasial 3,9 4,2 3,8 85,6 86,7 87,4

Födelseland (20 – 64 år)

Utanför Norden och EU 14,5 17,6 17,9 64,0 66,2 68,9 Norden och EU utom Sverige 5,8 4,4 5,7 73,1 81,5 84,1 Sverige 4,0 3,4 3,3 83,0 86,2 85,7 1 Från och med 2021 påverkas AKU av tidsseriebrott. Källa: Statistiska centralbyrån, arbetskraftsundersökningarna (AKU). Utomeuropeiskt födda, förgymnasialt utbildade, äldre arbetslösa och även personer med funktionsnedsättning har i genomsnitt ungefär hälften så stora jobbchanser när de söker jobb som övriga inskrivna arbetslösa på Arbetsförmedlingen (se diagram 3.14). Många individer ingår i flera av grupperna, vilket innebär att de kan ha en ännu svårare situation på arbetsmarknaden.

Diagram 3.14 Jobbchanser

Procent av inskrivna arbetslösa, säsongsrensade månadsvärden 25

0 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 Förgymnasialt utbildade Äldre (55-65 år) Utomeuropeiskt födda Personer med funktionsnedsättning Unga (16-24 år) Övriga Anm.: Jobbchansen för en viss grupp räknas ut som antalet som fått jobb under en månad, inom respektive grupp, dividerat med antal inskrivna arbetslösa i samma grupp månaden innan. Jobbchanserna riskerar att överskattas om vissa som fått jobb under en månad blev arbetslösa samma månad, och därmed inte ingick i antalet inskrivna arbetslösa månaden innan. Personer med funktionsnedsättning avser personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. I gruppen övriga ingår alla jobbsökande (16 – 65 år) som inte tillhör någon av de särredovisade grupperna. Källor: Arbetsförmedlingen och egna beräkningar.

Arbetslösheten bland unga är hög, men oftast inte långvarig

Arbetslösheten bland unga är hög i förhållande till andra grupper i Sverige. Under det andra kvartalet 2023 uppgick arbetslösheten bland individer i åldrarna 15 – 24 år till 22 procent (se diagram 3.15). De arbetslösa i denna åldersgrupp utgör omkring en tredjedel av det totala antalet arbetslösa 15 – 74 år. Jobbchanserna för unga är dock relativt goda (se diagram 3.14), och endast en liten del av de unga är långtidsarbetslösa. Att arbetslösheten bland unga är relativt hög hänger bl.a. samman med att de ännu inte har hunnit etablera sig på arbetsmarknaden. I åldersgruppen 20 – 24 år, där individer har haft tid att gå klart gymnasiet, uppgick arbetslösheten till ca 14 procent under 2022 (se tabell 3.9). Sysselsättningsgraden stiger sedan med åldern.

Diagram 3.15 Arbetslöshet unga (15 – 24 år)

Procent av arbetskraften, säsongsrensade kvartalsvärden 30

0 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 Totalt Kvinnor Män Totalt exkl. heltidsstuderande

Källa: Statistiska centralbyrån, arbetskraftsundersökningarna (AKU).

Vid en internationell jämförelse framstår ungdomsarbetslösheten i Sverige som hög. Landsspecifika förhållanden, såsom skillnader i utbildningssystem, kan förklara en stor del av skillnaderna länder emellan. Ett exempel är att yrkesutbildningar, som i Sverige

huvudsakligen är skolförlagda, i större utsträckning är arbetsplatsförlagda i många andra länder. Vid arbetsplatsförlagda utbildningar där lön utbetalas klassificeras studenterna som sysselsatta, även om de söker arbete, medan arbetssökande studenter i Sverige klassificeras som arbetslösa. Ungefär 60 procent av alla arbetslösa unga 15 – 24 år i Sverige är heltidsstuderande som samtidigt söker arbete. Dessa heltidsstuderande ungdomar bedöms inte utgöra något arbetsmarknadsproblem. Tvärtom är det positivt att ungdomar studerar. Exklusive heltidsstuderande uppgick ungdomsarbetslösheten till 8 procent under den första halvan av 2023 (se diagram 3.15). En annan metod att mäta utfallet för unga på arbetsmarknaden är att observera de unga som varken arbetar eller studerar. I Sverige uppgick andelen unga (15 – 24 år) som tillhörde denna grupp till 4,5 procent under det första kvartalet 2023. Det är lägre än i de flesta andra länderna i EU, där genomsnittet uppgick till ca 9 procent.

Även om arbetslöshet för de allra flesta unga är övergående, finns det en grupp unga för vilken arbetslöshet kan utgöra ett mer långsiktigt problem. De handlar främst om unga som saknar gymnasial utbildning och därmed riskerar att långsiktigt hamna utanför arbetsmarknaden. Ungdomar som är långtidsarbetslösa utgör dock endast ca 6 procent av samtliga inskrivna långtidsarbetslösa (se tabell 3.10).

Tabell 3.10 Långtidsarbetslösa hos Arbetsförmedlingen (16 – 65 år)

I procent av samtliga långtidsinskrivna arbetslösa 2008 2019 2022

Kön

Andel kvinnor 47,9 50,9 51,2 Andel män 52,1 49,1 48,8

Ålder

Andel unga (16 – 24 år) 6,0 7,1 5,9 Andel äldre (54 – 65 år) 26,9 21,3 25,1

Utbildning

Andel förgymnasial 33,3 40,9 39,2 Andel gymnasial 41,7 33,1 35,0 Andel eftergymnasial 24,9 26,0 25,8

Födelseland

Andel utomeuropeiskt födda 22,2 56,8 52,1 Andel födda i Europa 14,1 10,0 11,1 Andel inrikes födda 63,7 33,2 36,8

Funktionsnedsättning

Andel med funktionsnedsättning 31,7 24,6 22,8 Anm.: Andelen är beräknad som procent av totala antalet inskrivna långtidsarbetslösa. Observera att individer kan ingå i flera grupper. Andel med funktionsnedsättning avser andel personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Från januari 2023 innefattar statistiken åldrarna 16 – 65 år. Perioder fram till december 2022 innefattar statistiken åldrarna 16 – 64 år. Källa: Arbetsförmedlingen.

Fler äldre arbetar, men svårigheter för arbetslösa äldre

Sysselsättningsgraden i åldersgruppen 55 – 64 år är hög, och ungefär åtta av tio arbetar (se tabell 3.9). Efter 60 års ålder börjar dock sysselsättningsgraden falla relativt snabbt (se diagram 3.16). Sysselsättningsgraden är högre bland män än kvinnor i alla åldrar i gruppen 55 – 74 år. Sysselsättningen bland äldre i hela åldersgruppen 55 – 74 år har ökat betydligt under ett flertal år. Höjda åldrar i pensionssystemet, högre utbildningsnivå bland äldre samt reformer av sjukförsäkringen har bidragit till högre arbetskraftsdeltagande i synnerhet bland äldre.

Diagram 3.16 Sysselsättningsgrad äldre (55 – 74 år) uppdelat på ålder

Antal sysselsatta som andel av antal i befolkningen i åldersgruppen, procent 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 Medel 2008 – 2015 Medel 2016 – 2022 Källa: Statistiska centralbyrån, arbetskraftsundersökningarna (AKU). Arbetslösheten bland äldre är lägre än bland övriga åldersgrupper (se tabell 3.9), men äldre som förlorar jobbet blir relativt ofta arbetslösa under en längre tid. Mer än hälften av de inskrivna arbetslösa i åldersgruppen 55 – 64 år är långtidsarbetslösa. Ungefär var fjärde långtidsarbetslös 2022 var äldre än 55 år (se tabell 3.10). Störst problem att hitta jobb har de äldre arbetslösa med högst förgymnasial utbildning som är utomeuropeiskt födda. En orsak till äldres svårigheter vid arbetslöshet bedöms vara att utbildningsnivån, och således färdigheterna, är lägre än genomsnittet för den arbetsföra befolkningen i övrigt. Dessutom kan det vara så att de färdigheter de äldre har inte är lika aktuella och att en ny typ av kompetens efterfrågas på grund av strukturomvandlingen. Det finns skäl att tro att de äldres produktivitet, eller uppfattade produktivitet, inte alltid matchar deras arbetskostnad. Normalt stiger lönen kontinuerligt med åldern, samtidigt som det verkar finnas en uppfattning hos arbetsgivare att produktiviteten slutar att öka med åldern, eller t.o.m. börjar falla. Ett annat, sannolikt relaterat, problem för de äldre tycks vara diskriminering.

Hög arbetslöshet bland utomeuropeiskt födda

Arbetskraftsdeltagandet bland utomeuropeiskt födda har ökat snabbare än bland inrikes födda under det senaste decenniet och är sedan 2020 högre än bland inrikes födda i åldersgruppen 15 – 74 år. Ålderssammansättningen bland de utomeuropeiskt födda är gynnsam för arbetskraftsdeltagandet, främst eftersom andelen individer som hunnit gå i pension är lägre jämfört med inrikes födda. Om ålderssammansättningen beaktas är sysselsättningsgraden lägre bland utomeuropeiskt födda än bland inrikes födda. I detta avsnitt ligger fokus huvudsakligen på åldersgruppen 20 – 64 år för att begränsa betydelsen av olika ålderssammansättning för arbetsmarknadsutfall.

Sysselsättningsgraden för födda utanför Norden och EU var ca 17 procentenheter lägre än vad den var för inrikes födda 2022 (se tabell 3.9). Sysselsättningsgapet mellan män födda i Sverige och män födda utanför Norden och EU var ungefär hälften så stort som sysselsättningsgapet mellan kvinnor i de båda grupperna. Efter pandemin har sysselsättningsgraden ökat betydligt bland både kvinnor och män födda utanför Norden och EU (se diagram 3.17). Ökningen har varit snabbare än bland inrikes födda, och sysselsättningsgapet mellan grupperna har minskat tydligt. Detta kan t.ex. förklaras av att den genomsnittliga vistelsetiden i Sverige bland utomeuropeiskt födda har ökat, vilket innebär att de i genomsnitt har haft mer tid i Sverige för att utveckla sin kompetens och få ett jobb. En annan förklaring är att branscher som sysselsätter förhållandevis många utomeuropeiskt födda har utvecklats särskilt väl sedan

pandemin, t.ex. hotell och restaurang. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utomeuropeiskt födda är dock fortfarande stor i ett internationellt perspektiv, vilket framför allt beror på en internationellt sett hög sysselsättningsgrad bland inrikes födda kvinnor.

Utomeuropeiskt födda kvinnor har en låg sysselsättningsgrad jämfört med såväl män från samma regioner som inrikes födda kvinnor. Sysselsättningsgapet mellan kvinnor födda utanför Norden och EU och inrikes födda kvinnor (20 – 64 år) uppgick till närmare 20 procentenheter under första halvan av 2023. Sysselsättningsgapet mellan kvinnor och män födda utanför Norden och EU uppgick till drygt 10 procentenheter under första halvan av 2023 (se diagram 3.17). Den lägre sysselsättningsgraden bland kvinnorna förklaras främst av ett lägre arbetskraftsdeltagande, snarare än en högre arbetslöshet. Sysselsättningsgapet mellan kvinnor och män är större för lågutbildade än för högutbildade.

Diagram 3.17 Sysselsättningsgrad och arbetskraftsdeltagande (20 – 64 år), födda

utanför Norden och EU

Procent av befolkningen, säsongsrensade kvartalsvärden 95 90 85 80 75 70 65 60 55 50 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 Sysselsättningsgrad, kvinnor Sysselsättningsgrad, män Arbetskraftsdeltagande, kvinnor Arbetskraftsdeltagande, män Källa: Statistiska centralbyrån, arbetskraftsundersökningarna (AKU). Arbetslösheten bland födda utanför Norden och EU var mer än dubbelt så hög som arbetslösheten bland inrikes födda 2022 (se tabell 3.9). Arbetslösheten bland kvinnor födda utanför Norden och EU var 2022 högre än bland män inom gruppen, men var under första halvan av 2023 ungefär lika stor bland kvinnor och män. Under den första halvan av 2023 var drygt fyra av tio inskrivna arbetslösa vid Arbetsförmedlingen (16 – 65 år) utomeuropeiskt födda. Drygt varannan av de inskrivna långtidsarbetslösa var utomeuropeiskt födda 2022 (se tabell 3.10), vilket motsvarade drygt 80 000 personer. Under första halvan av 2023 hade den siffran sjunkit till drygt 70 000 personer.

Som redovisas ovan är längre vistelsetider i Sverige en förklaring till att arbetskraftsdeltagandet och sysselsättningsgraden har ökat bland utomeuropeiskt födda. Sannolikheten för en individ att bli sysselsatt ökar med tiden i landet eftersom relevant kompetens och nätverk kan byggas upp. Att vistelsetiderna i genomsnitt är längre i dag än vad de var kort efter den stora flyktingvågen 2015 kan därmed, tillsammans med en hög efterfrågan på arbetskraft, bidra till att förklara den högre sysselsättningen bland utomeuropeiskt födda under första halvan av 2023.

Uppföljningen av nyanländas etablering på arbetsmarknaden har också visat på förbättrade resultat. Etableringsreformen som infördes 2010 och som innebär att arbetslösa skrivs in på Arbetsförmedlingen, verkar ha bidragit till snabbare etablering och högre sysselsättningsgrad. Etableringsgraden är högre för dem som mottagits

under 2010-talet än för dem som mottogs under 2000-talet, och utvecklingen har varit särskilt positiv för män (se diagram 3.18). Av de utomeuropeiskt födda män som togs emot av en kommun under perioden 2017 – 2019 var i genomsnitt omkring 49 procent etablerade på arbetsmarknaden efter två år. För utomeuropeiskt födda kvinnor går etableringen i allmänhet långsammare, men takten har ökat även bland dem. Av de som togs emot 2017 – 2019 var omkring 20 procent etablerade två år efter mottagandet.

Diagram 3.18 Etableringsgrad nyanlända mottagna 2005 – 2019 efter vistelsetid i

Sverige (20 – 64 år)

Procent (kvinnor) Procent (män) 80 80 70 70 60 60 50 50 40 40 2005-2007 2005-2007 30 30 2008-2010 2008-2010 20 2011-2013 20 2011-2013 2014-2016 2014-2016 10 10 2017-2019 2017-2019 0 0 1 3 5 7 9 11 13 15 1 3 5 7 9 11 13 15

Antal år efter mottagande Antal år efter mottagande

Anm.: Med nyanlända avses kommunmottagna flyktingar i åldersgruppen 20 – 64 år respektive referensår. Senaste referensår är 2021. De mottagna har i diagrammet grupperats i grupper med treårsintervall. Som etablerade räknas individer som har varit anställda under varje enskilt referensår och haft en löneinkomst som uppgår till minst 60 procent av medianinkomsten för individer som har förgymnasial utbildning. Individer som har deklarerat för aktiv näringsverksamhet ingår inte bland de etablerade. Den registerbaserade aktivitetsstatistiken (RAKS) baseras fr.o.m. 2019 på arbetsgivardeklarationer på individnivå (AGI). För närmare information om etableringen, se utg.omr. 13. Källa: Egna bearbetningar av data från Statistiska centralbyrån (RAKS), särskild beställning.

Svårt att konkurrera för personer utan gymnasial utbildning

Utbildningsnivån är en viktig faktor för en individs möjligheter på arbetsmarknaden. Sysselsättningsgraden är högre och arbetslösheten är lägre bland individer med avslutad gymnasial utbildning jämfört med de som saknar gymnasial kompetens (se diagram 3.19). Närmare 40 procent av de långtidsarbetslösa saknade gymnasial utbildning 2022 (se tabell 3.10). Detta gäller för både inrikes födda och födda utanför Norden och EU, även om arbetslösheten är betydligt högre bland de födda utanför Norden och EU. Det huvudsakliga problemet för de som saknar gymnasial utbildning är att deras färdigheter inte når upp till de krav som ställs på arbetsmarknaden. Att fullgöra sin gymnasieutbildning kan också ge en positiv signal till arbetsgivarna. Ett flertal studier indikerar att arbetsgivare hanterar osäkerhet kring produktivitet genom att lägga större vikt vid enkelt observerbara attribut, såsom en fullgjord gymnasieutbildning.

Diagram 3.19 Arbetslöshet (20 – 64 år), inrikes födda och födda utanför Norden och

EU, med och utan gymnasial utbildning

Procent av arbetskraften, säsongsrensade kvartalsvärden 60

0 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 Inrikes födda, förgymn. Inrikes födda, gymn. Födda utanför Norden och EU, förgymn. Födda utanför Norden och EU, gymn. Anm.: Gymnasial utbildning inkluderar även eftergymnasial utbildning. Källa: Statistiska centralbyrån, arbetskraftsundersökningarna (AKU). En större andel av de utomeuropeiskt födda saknar gymnasieutbildning jämfört med inrikes födda, vilket är en delförklaring till en lägre sysselsättningsgrad bland de utomeuropeiskt födda. Sannolikheten att vara sysselsatt är dock lägre förutomeuropeiskt födda än för inrikes födda även vid samma formella utbildningsnivå. Här är det värt att beakta att utbildningsnivåerna är ganska grovt indelade. Bland dem som saknar gymnasieutbildning är det t.ex. en större andel av de utomeuropeiskt födda som även saknar fullgjord grundskoleutbildning jämfört med inrikes födda. Färdigheterna kan även skilja sig mycket åt mellan individer med samma formella utbildningsnivå beroende på var i världen utbildningen fullgjordes. Långtidsutredningen från 2015 visade att räknefärdigheterna låg på en betydligt lägre nivå bland utomeuropeiskt födda från regioner i Afrika och Asien än bland både inrikes födda och andra utrikes födda vid samma formella utbildningsnivå i form av t.ex. en högskoleutbildning. Därutöver är bristande språkfärdigheter sannolikt en förklaring till lägre sysselsättning bland utomeuropeiskt födda med samma formella utbildningsnivå som inrikes födda. Jämförs utrikes födda med inrikes födda tycks det inte finnas några signifikanta skillnader i sannolikheten att vara sysselsatt mellan individer med samma läsfärdighetsnivå (se Långtidsutredningen 2015 samt Bussi och Pareliussen, Skills and labour market performance in Sweden, OECD Economics Department Working Papers No. 1233, 2015). Sammanfattningsvis är bristande färdigheter, i förhållande till de krav som ställs på den svenska arbetsmarknaden, troligen det huvudsakliga problemet för gruppen utomeuropeiskt födda.

Diskriminering och brist på arbetsrelevanta kontaktnät kan också försämra situationen på arbetsmarknaden för utomeuropeiskt födda. Studier indikerar att utomeuropeiskt födda kvinnor kan vara diskriminerade på arbetsmarknaden i något lägre utsträckning än utomeuropeiskt födda män. Dessa faktorer bedöms dock inte vara av avgörande betydelse för utfallet på lång sikt, utan förväntas främst förlänga tiden det tar att finna ett arbete.

Normer och attityder till arbete kan också påverka arbetsmarknadsutfallet. I en stor intervjustudie framkom att många utomeuropeiska migranter upplevde att de har en ekonomisk trygghet i det svenska samhället som inte alltid motiverar till arbete eller studier. Mer än var fjärde utomeuropeisk migrant yngre än 35 år uppfattade sig dessutom vara för gammal för att investera i studier. I samma studie uppgav även fyra av tio utomeuropeiska migranter att de hade för dålig hälsa för mer krävande arbeten

och närmare hälften uppgav att de inte kan jobba mer än halvtid (se Puranen, Med migranternas röst II – Hur blir man värmlänning?, Institutet för framtidsstudier, 2021). Dessa faktorer kan bidra till lägre sysselsättning och högre arbetslöshet bland utomeuropeiskt födda. I samma studie angav samtidigt åtta av tio att de var beredda att ta det jobb som erbjuds dem. Arbetslösa utomeuropeiskt födda verkar inte heller söka jobb mindre intensivt än arbetslösa inrikes födda enligt tidigare studier (se exempelvis Olli Segendorf, Job Search Strategies and Wage Effects for Immigrants, 2005).

Skillnader i t.ex. utbildningsnivå kan delvis förklara skillnaden i sysselsättningsutfall mellan utomeuropeiskt födda kvinnor och män. Det är dock inte hela förklaringen. Starkare traditionella könsnormer bland utomeuropeiskt födda kan vara ytterligare en förklaring till lägre arbetskraftsdeltagande och därmed lägre sysselsättningsgrad bland utomeuropeiskt födda kvinnor. Även bristande ekonomiska incitament till arbete bedöms kunna påverka utomeuropeiska kvinnor mer än utomeuropeiska män, särskilt de kvinnor som har många barn och får försörjningsstöd (se Löfbom, Lönar sig arbete 2.0? En ESO-rapport med fokus på nyanlända, 2018).

Det behövs ett mått som mäter självförsörjning För att kunna utforma en ändamålsenlig politik är det viktigt att det finns statistiska underlag som ger en tillfredsställande beskrivning av såväl sysselsättning som av individers möjligheter att försörja sig. Det officiella måttet på sysselsättningen i Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU) mäter om individer är sysselsatta minst en timme under en referensvecka, utan hänsyn till inkomstnivå. Sysselsättningen ger därmed ingen bild av hur många som arbetar i sådan omfattning att de kan leva på sin lön. Det behövs ett självförsörjningsmått som ger en indikation på andelen självförsörjande i befolkningen, vilket kan komplettera sysselsättningsmåttet.

Ett självförsörjningsmått blir särskilt relevant för analyser av grupper som står långt från arbetsmarknaden. Måttet ska även kunna användas som underlag vid utformning av reformer för att fler ska komma i arbete eller för att redan sysselsatta ska arbeta mer för att bli självförsörjande, vilket är en förutsättning för en fortsatt generös och gemensamt finansierad välfärd.

Regeringen har för avsikt att återkomma med en definition av ett självförsörjningsmått när de faktorer som behöver beaktas vid utformningen av ett sådant mått har analyserats närmare. Nedan redovisas ett antal frågeställningar som införandet av ett självförsörjningsmått aktualiserar samt exempel på hur ett sådant mått kan utformas.

Hur ska ett mått på självförsörjning utformas?

Att mäta graden av självförsörjning i den arbetsföra befolkningen är komplext, och ett flertal avvägningar behöver göras. Att försörja sig själv är inte nödvändigtvis samma sak som att vara etablerad på arbetsmarknaden. Till exempel kan en person vara etablerad på arbetsmarknaden utan att ha tillräcklig försörjning. Omvänt kan en individ ha tillräcklig försörjning utan att förvärvsarbeta. Ett mått på självförsörjning behöver därför ta hänsyn till fler inkomster än inkomst från arbete, t.ex. kapitalinkomst och pension. Även vissa arbetsrelaterade ersättningar kan behöva beaktas, främst sjukförsäkring och den inkomstrelaterade delen av föräldraförsäkringen, eftersom personer som uppbär dessa ersättningar i de flesta fall har en anställning med inkomst som grund för ersättningen.

Vidare behöver en inkomstgräns definieras, dvs. en lägsta inkomstnivå för när en individ kan anses vara självförsörjande. En sådan inkomstnivå kan t.ex. utgå från olika

ersättningar, som försörjningsstödet eller grund- och lägstanivåer i olika socialförsäkringar. En inkomstnivå kan också utgå från ingångslöner, låga löner på arbetsmarknaden eller från ett visst förhållande till medianinkomsten.

För att följa utvecklingen över tid kan inkomstgränsen skrivas fram med t.ex. inflationen (prisbasbeloppet) eller med inkomstutvecklingen (inkomstbasbeloppet). Om inkomstgränsen för självförsörjning skrivs fram med inflationen innebär det att självförsörjning kopplas till förmågan att köpa en viss mängd varor och tjänster medan en framskrivning med inkomstutvecklingen speglar att självförsörjning innebär ett visst mått av eget arbete. Framskrivning med inkomstutvecklingen innebär att självförsörjning får en tydligare koppling till antalet arbetade timmar och reallöneutvecklingen i samhället.

Exempel på självförsörjningsmått utifrån olika inkomstgränser

Exempel på hur ett självförsörjningsmått kan utformas utifrån olika inkomstgränser och olika inkomstslag redovisas i tabell 3.11. I exemplet, som avser 2021, klassificeras individer i åldersgruppen 20 – 64 år som självförsörjande vid en inkomst före skatt från 140 000 kronor, 190 000 kronor respektive 240 000 kronor per år. En inkomst på 140 000 kronor motsvarar ungefär vad som kan erhållas i ekonomiskt bistånd för ett ensamhushåll eller i grundersättning från a-kassa och sjukersättning. En inkomst på 240 000 kronor ligger något under ingångslönen för vuxna personer utan utbildning 2021 enligt flera kollektivavtal. Individer som har en inkomst under inkomstgränsen klassificeras som ej självförsörjande. Inga hänsyn tas till hushållssammansättning eller eventuellt försörjningsansvar för barn. Heltidsstuderande antas i exemplet varken tillhöra gruppen självförsörjande eller gruppen ej självförsörjande. Studier förväntas i hög grad leda till arbete, och studerande antas snabbt komma ut på arbetsmarknaden och bli självförsörjande efter avslutade studier. Studerande som har inkomst från t.ex. arbete som överstiger inkomstgränsen klassificeras som självförsörjande.

Självförsörjningsgraden i tabell 3.11 varierar beroende på vilka inkomstslag som räknas som självförsörjande inkomst. Posten Arbetsinkomst visar andelen självförsörjande om enbart arbetsinkomst beaktas (dvs. löne- och näringsinkomst). I den bredaste definitionen ingår förutom arbetsinkomst även kapitalinkomst, sjukpenning och inkomstbaserad föräldrapenning samt inkomstpension i inkomstmåttet. Sjukoch/eller föräldrapenning räknas endast som självförsörjande inkomst om individen också har arbetsinkomst under året. Individer som enbart har sjuk- och/eller föräldrapenning under året klassificeras som ej självförsörjande.

Tabell 3.11 Andel självförsörjande, ej självförsörjande och studerande vid olika

inkomstgränser, 2021

Procent Inkomstgräns, kronor före skatt 140 000 190 000 240 000

Självförsörjande

Arbetsinkomst 75 70 65 + kapitalinkomst 75 71 66 + sjuk- och föräldrapenning 1 77 73 68 2 + inkomstpension 78 74 69

Heltidsstuderande

3

5 6 6

Ej självförsörjande 17 20 25

huvudsaklig inkomstkälla 4 Arbetsinkomst och/eller kapitalinkomst 25 34 43 Sjukpenning 4 4 4 Föräldrapenning 4 5 5

Inkomstgräns, kronor före skatt 140 000 190 000 240 000 Arbetslöshetsersättning 17 14 12 Sjuk- och aktivitetsersättning 19 16 13 Ekonomiskt bistånd 9 8 6 Övrigt 5 12 11 9 Saknar inkomst 10 8 7 Anm.: Beräkningen avser 2021, med en befolkning i åldersgruppen 20 – 64 år på 5 735 696 personer. En inkomst på 140 000 kronor motsvarar ungefär vad som kan erhållas i ekonomiskt bistånd (ensamhushåll) eller i grundersättning från a-kassa och sjukersättning. Individer klassificeras som självförsörjande om inkomsten från arbete (dvs. lön och näringsinkomst) och/eller kapitalinkomst, till viss del sjuk- och föräldrapenning samt inkomstpension uppgår till minst inkomstgränsen. Om inkomsten understiger inkomstgränsen och individen inte är heltidsstuderande klassificeras individen som ej självförsörjande. Andelarna är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Sjuk- och föräldrapenning räknas endast som självförsörjande inkomst om arbetsinkomsten under året är större än noll. 2 År 2023 höjdes den lägsta åldern för uttag av inkomstpension från 62 år till 63 år. 3 Heltidsstuderande utgör en egen kategori och avser studier med minst 20 veckor per år. Studerande kan utöver studiemedel ha inkomst från t.ex. arbete. Om inkomst från arbete ligger över inkomstgränsen klassificeras individen som självförsörjande och inte som heltidsstuderande. Det förklarar att andelen studerande ökar med ökad inkomstgräns. 4 Huvudsaklig inkomstkälla är den inkomstkomponent som står för den största andelen av en individs totala inkomster. Ej självförsörjande kan ha huvudsaklig inkomst från arbete och kapital, men den understiger då gränsen som definierar självförsörjning. Posterna under huvudsaklig inkomstkälla utgör andelar av kategorin ej självförsörjande, t.ex. 25 procent av de individer som klassificeras som ej självförsörjande vid en inkomstgräns på 140 000 kronor har arbetsinkomst och/eller kapitalinkomst som huvudsaklig inkomstkälla. 5 Här ingår bl.a. barnbidrag, underhållsstöd, pension, studiemedel till ej heltidsstuderande, etableringsersättning och bostadsersättningar. Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar.

Vid en inkomstgräns på 140 000 kronor per år var 75 procent av befolkningen i åldersgruppen 20 – 64 år självförsörjande genom arbete 2021. Andelen självförsörjande ökar till 78 procent om kapitalinkomster, sjukpenning och inkomstbaserad föräldrapenning samt inkomstpension inkluderas utöver arbetsinkomsten. Vid samtliga tre inkomstgränser (140 000 kronor, 190 000 kronor och 240 000 kronor) var självförsörjningsgraden lägre än sysselsättningsgraden, som enligt AKU var 81 procent 2021. Det betyder att det är fler som är sysselsatta (20 – 64 år) än som kan anses vara självförsörjande vid dessa inkomstgränser.

Beroende på vilken inkomstgräns som används varierar andelen individer som inte är självförsörjande mellan 17 och 25 procent av befolkningen (20 – 64 år). Deras förutsättningar att bli självförsörjande varierar stort. Den huvudsakliga inkomsten bland individer i denna grupp kan komma från bidrag och transfereringar, som kan vara antingen tillfälliga eller av mer varaktig karaktär. Andra individer saknar helt egen inkomst eller har en mycket låg inkomst från arbete (dvs. under inkomstgränsen). Det kan t.ex. handla om unga vuxna som fortfarande bor hemma hos sina föräldrar eller andra individer som försörjs av närstående. Det kan även handla om individer som arbetar deltid alternativt kombinerar låg inkomst med bidrag. Omkring en fjärdedel av de individer som klassificeras som ej självförsörjande har inkomst från arbete eller kapital som huvudsaklig inkomstkälla, men som uppgår till mindre än 140 000 kronor, varav majoriteten (21 procent) har inkomst från arbete som huvudsaklig inkomstkälla.

Ett självförsörjningsmått kan användas för att analysera olika grupper

Ett självförsörjningsmått blir särskilt relevant för analyser av olika grupper, och specifikt grupper som står långt från arbetsmarknaden. Exempel på grupper som kan analyseras visas i tabell 3.12. Av tabellen framgår bl.a. att en högre andel kvinnor än män inte uppnådde en självförsörjande inkomst på minst 140 000 kronor 2021. En majoritet av de kvinnor och män som inte var självförsörjande var i åldern 25 – 54 år, men unga (20 – 24 år) och äldre (55 – 64 år) var överreprepresenterade bland de som inte var självförsörjande i relation till sin storlek av befolkningen.

En indelning utifrån hushållstyper visar att ensamhushåll utan barn var överrepresenterade bland de som inte var självförsörjande. Det gäller inte minst ensamstående män utan barn som utgjorde ca 16 procent av befolkningen men omkring 22 procent av gruppen som inte var självförsörjande. Även ensamstående kvinnor utan barn var överrepresenterade bland de som inte är självförsörjande.

Av tabellen framgår vidare att nästan var fjärde individ i kategorin ej självförsörjande var kvinna med ett eller flera barn, vilket är ungefär i paritet med gruppens andel av befolkningen. Det var vanligare att kvinnor som inte var självförsörjande levde i sammanboende hushåll än i ensamhushåll.

Utbildning är en mycket viktig faktor i förhållande till självförsörjning. Individer med endast förgymnasial utbildning var tydligt överrepresenterade i kategorin ej självförsörjande. En grupp som har särskilt svårt att etablera sig på arbetsmarknaden och därmed bli självförsörjande är utrikes födda, i synnerhet utrikes födda kvinnor. En fjärdedel av alla individer i kategorin ej självförsörjande var utrikes födda kvinnor. Dessa kvinnor utgjorde samtidigt bara ca 12 procent av befolkningen i åldersgruppen 20 – 64 år. Det finns inga tydliga geografiska mönster. Andelen ej självförsörjande i olika delar av landet följer i stort andelen av befolkningen i åldersgruppen 20 – 64 år som helhet.

Tabell 3.12 Andel ej självförsörjande 2021 vid en inkomstgräns på 140 000 kronor

1 2 Procent av ej självförsörjande Procent av befolkningen 20 – 64 år Kvinnor Män Totalt Kvinnor Män Totalt

Ålder

20 – 24 år 6 8 14 5 5 10 25 – 39 år 19 16 36 17 18 36 40 – 54 år 15 13 27 17 17 34 55 – 64 år 13 11 23 11 11 21

Hushållssammansättning

Ensamhushåll 0 barn 0 – 19 år 15 22 37 11 16 27 Ensamhushåll 1 barn 0 – 19 år 3 1 4 2 1 3 Ensamhushåll 2 barn 0 – 19 år 2 1 2 1 1 2 Ensamhushåll 3 eller fler barn 0 – 19 år 1 0 1 1 0 1 Sammanboende 0 barn 0 – 19 år 14 11 26 15 14 29 Sammanboende 1 barn 0 – 19 år 7 5 11 7 7 13 Sammanboende 2 barn 0 – 19 år 6 4 10 8 9 17 Sammanboende 3 barn 0 – 19 år 3 2 5 3 3 6 Sammanboende 4 eller fler barn 0 – 19 år 2 1 4 1 1 2

Utbildning

Förgymnasial 13 12 25 4 6 11 Gymnasial 22 21 43 19 25 44 Eftergymnasial 15 11 26 25 19 44 Okänd 3 3 6 1 1 2

Födelseregion

Inrikes 28 27 56 37 39 76 Utrikes 25 20 44 12 12 24

Kommuntyper

3 Storstadskommuner Göteborg 4 3 7 3 3 5 Storstadskommuner Skåne 4 4 7 4 4 7 Storstadskommuner Stockholm 11 10 21 11 11 22 Täta kommuner nära en stad 21 18 38 19 20 40

1 2 Procent av ej självförsörjande Procent av befolkningen 20 – 64 år Kvinnor Män Totalt Kvinnor Män Totalt Tätortsnära landsbygdskommuner 6 5 11 5 6 11 Täta kommuner avlägset belägna 4 3 7 3 4 7 Landsbygdskommuner avlägset belägna 4 4 8 3 4 7 Mycket glesa landsbygdskommuner 0 0 1 0 0 1

Samtliga 53 47 100 49 51 100

Anm.: Beräkningen avser 2021, med en befolkning i åldersgruppen 20 – 64 år på 5 735 696 personer, varav 984 983 personer beräknas vara ej självförsörjande vid en inkomstgräns på 140 000 kronor före skatt. Som inkomst avses det bredaste inkomstmåttet (se tabell 3.11), dvs. inkomst från arbete, kapital, inkomstpension och sjuk- och föräldrapenning (om inkomst från arbete under året är större än noll). Heltidsstuderande har exkluderats från självförsörjningsmåttet och utgör en egen kategori på ca 5 procent. Andelarna är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Till exempel antalet ej självförsörjande kvinnor i åldersgruppen 20 – 24 år av samtliga ej självförsörjande. 2 Till exempel antalet kvinnor i åldersgruppen 20 – 24 år av samtliga i åldersgruppen 20 – 64 år. 3 Enligt Tillväxtanalys kommunindelning. Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar.

Valet av indexering påverkar andelen självförsörjande över tid

I diagram 3.20 ges ett exempel på en redovisning av hur andelen självförsörjande förändras mellan år (exemplet avser 2015 – 2021). Utvecklingen som beskrivs med den heldragna linjen i diagrammet är indexerad med inkomstbasbelopp, där relationen mellan nivå för självförsörjning (140 000 kronor) och inkomstbasbelopp för 2021 används för de tidigare åren. Utvecklingen visar på en ökning av andelen självförsörjande under perioden, med undantag för en tillfällig nedgång under pandemiåret 2020. År 2021 beräknas ca 78 procent av befolkningen i åldersgruppen 20 – 64 år ha haft en självförsörjande inkomst, vilket kan jämföras med knappt 76 procent 2015.

I diagrammet (streckad linje) visas även hur andelen självförsörjande utvecklas över tid om inkomstgränsen i stället indexeras med prisutvecklingen, givet att nivån på inkomstgränsen är densamma vid startåret 2015. En indexering med prisbasbelopp, som har en svagare koppling till antalet arbetade timmar och reallöneutvecklingen i samhället, leder till en snabbare ökning av antalet självförsörjande. Detta beror på att en årlig framskrivning av inkomstgränsen med prisbasbeloppet ger lägre inkomstgränser varje år än vad en framskrivning med inkomstutvecklingen ger, givet att priserna utvecklas långsammare är inkomsterna, vilket de har gjort historiskt. En lägre inkomstgräns innebär i sin tur att fler individer kommer att uppnå gränsen för att räknas som självförsörjande.

Utvecklingen av andelen självförsörjande följer i stort sysselsättningens utveckling under samma period. Utvecklingen för kvinnor och män är likvärdig, men andelen självförsörjande kvinnor är i genomsnitt drygt fyra procentenheter lägre än andelen självförsörjande män.

Diagram 3.20 Utveckling av andelen självförsörjande

Procent 82

80 79 78 77 76 75 74 73 72 15 16 17 18 19 20 21 Självförsörjande, totalt (IBB) Självförsörjande, totalt (PBB) Självförsörjande, kvinnor (IBB) Självförsörjande, kvinnor (PBB) Självförsörjande, män (IBB) Självförsörjande, män (PBB) Anm.: Inkomstbasbelopp (IBB) och prisbasbelopp (PBB). Utveckling av andelen självförsörjande indexerat med inkomstbasbelopp alternativt med prisbasbelopp givet samma inkomstnivå 2015, 2015 – 2021. Beräkningen avser andelen självförsörjande i åldersgruppen 20 – 64 år. Inkomstgränsen 2021 är 140 000 kronor före skatt. För att beräkna inkomstgränserna för 2015 – 2020 har det fastställda inkomstbasbeloppet för respektive år använts med 2021 som referensår. Det ger en inkomstgräns på ca 119 000 kronor före skatt 2015. Om inkomstgränsen i stället indexeras med prisutvecklingen, givet att nivån på inkomstgräns är densamma vid startåret 2015 (dvs. 119 000 kronor), beräknas inkomstgränsen uppgå till knappt 128 000 kronor 2021. En lägre inkomstgräns innebär att fler individer kommer att uppnå gränsen för att räknas som självförsörjande. Individer klassificeras som självförsörjande om inkomsten från arbete (dvs. lön och näringsinkomst) och/eller kapitalinkomst, till viss del sjuk- och föräldrapenning samt inkomstpension uppgår till minst inkomstgränsen. Om inkomsten understiger inkomstgränsen och individen inte är heltidsstuderande klassificeras individen som ej självförsörjande. Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar.

4 De budgetpolitiska målen

I detta avsnitt följer regeringen upp de budgetpolitiska målen och föreslår en nivå på utgiftstaket för 2026.

De budgetpolitiska målen består av ett mål för den offentliga sektorns finansiella sparande (överskottsmålet), ett utgiftstak för staten, ett kommunalt balanskrav och ett skuldankare. De budgetpolitiska målen skapar förutsättningar för att andra politiska mål ska uppnås på ett sätt som är offentligfinansiellt hållbart på både kort och lång sikt. Uppföljningen av målen sker enligt de metoder som anges i skrivelsen Ramverket för finanspolitiken (skr. 2017/18:207).

Sammanfattning

– Regeringen bedömer att finanspolitiken är i linje med överskottsmålet. – Regeringen väljer i detta läge att föra en neutral finanspolitik. Förändringen i det strukturella sparandet mellan 2023 och 2024 visar på en i stort sett neutral inriktning på finanspolitiken 2024. Även det strukturella sparandets nivå indikerar att finanspolitiken är neutral eftersom sparandet är i linje med överskottsmålet. – Regeringen föreslår att utgiftstakets nivå för 2026 ska uppgå till 1 866 miljarder kronor. Nivån är oförändrad jämfört med bedömningen i 2023 års ekonomiska vårproposition, med undantag för tekniska justeringar. – Kommunsektorn redovisade ett starkt balanskravsresultat 2022 och bedöms som helhet klara balanskravet även under prognosperioden 2023 – 2026. – Regeringen bedömer att finanspolitiken är långsiktigt hållbar.

4.1 Uppföljning av målet för det finansiella

sparandet

Målet för det finansiella sparandet i offentlig sektor (överskottsmålet) innebär att det finansiella sparandet i den offentliga sektorn i genomsnitt ska motsvara en tredjedels procent av BNP över en konjunkturcykel. Det strukturella sparandet innevarande och nästkommande år används för att bedöma måluppfyllelsen i förhållande till överskottsmålet i ett framåtblickande perspektiv. För att i efterhand utvärdera om överskottsmålet har uppnåtts och för att upptäcka systematiska avvikelser används ett bakåtblickande åttaårigt genomsnitt av det faktiska finansiella sparandet. Det bakåtblickande genomsnittet ska dock inte styra finanspolitiken på kort sikt.

Analys av måluppfyllelsen

Strukturellt sparande

Det strukturella sparandet är en beräkning av det finansiella sparandet i den offentliga sektorn utifrån antagandet att sektorns inkomster och utgifter inte påverkas av konjunkturläget eller av engångseffekter. Det strukturella sparandet är inte en del av den officiella statistiken, utan kan beräknas på flera sätt. Det gör att nivån på det strukturella sparandet kan skilja sig åt mellan olika bedömare, t.ex. på grund av olika bedömningar av potentiell BNP (se avsnitt 8.7).

En avvikelse från överskottsmålet anses föreligga om det strukturella sparandet tydligt avviker från målnivån det innevarande eller det närmast följande budgetåret. Att

sparandet avviker från målet kan dock ha flera skäl och ska inte likställas med att politiken är felaktigt utformad eller oförenlig med det finanspolitiska ramverket. I tabell 4.1 redovisas utfall och prognos för det offentliga finansiella sparandet, ett bakåtblickande åttaårigt genomsnitt för det finansiella sparandet samt utfall och prognos för det strukturella sparandet. Det strukturella sparandet beräknas vara nära nivån för överskottsmålet 2023 och 2024, och det finns därmed inte någon tydlig avvikelse från målet. Regeringen bedömer därmed att finanspolitiken är i linje med överskottsmålet.

Tabell 4.1 Finansiellt sparande i den offentliga sektorn samt indikatorer för

avstämning mot överskottsmålet

Procent av BNP om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023 – 2026 2022 2023 2024 2025 2026 Finansiellt sparande 0,8 -0,2 -0,7 -0,4 0,6 Bakåtblickande åttaårigt genomsnitt 0,2 1 Strukturellt sparande 0,5 0,1 0,3 0,4 0,9 1 BNP-gap 1,1 -1,3 -2,1 -1,0 0,0 1 Andel av potentiell BNP. Anm.: För det strukturella sparandet utgör hela perioden en bedömning och utfall saknas. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Åttaårigt bakåtblickande genomsnitt

Det finansiella sparandet uppgick i genomsnitt till 0,2 procent av BNP 2015 – 2022 (se tabell 4.1). Det är i stort sett i linje med nuvarande nivå på överskottsmålet, även om målet var 1 procent av BNP över en konjunkturcykel för hälften av åren under den aktuella perioden. Genomsnittet dras dock framför allt ned av det svaga sparandet under 2020.

En neutral inriktning på finanspolitiken underlättar för penningpolitiken att få ner inflationen Genom att styra finanspolitiken mot överskottsmålet och föreslå en neutral inriktning på finanspolitiken i denna budget, möjliggör regeringen för penningpolitiken att verka så att inflationen inte stannar kvar på en hög nivå. Det är viktigt att finanspolitiken bedrivs ansvarsfullt och bidrar till att penningpolitiken kan dämpa inflationen med så små negativa konsekvenser för ekonomin som möjligt. Inflation och inflationsförväntningar är trögrörliga och riskerar därmed att bli bestående på en hög nivå, vilket kan få stora skadeverkningar på samhällsekonomin och för enskilda. En varaktigt hög inflation skulle sannolikt medföra att penningpolitiken behöver vara stram under en längre tid framöver, med en sämre sysselsättningsutveckling som följd. Regeringen väljer därför i detta läge att föra en neutral finanspolitik. Finanspolitikens ställning, dvs. det strukturella sparandets nivå 2024 i förhållande till överskottsmålet, är ett mått som indikerar finanspolitikens effekt på efterfrågan i förhållande till ett genomsnittligt år. Enligt denna indikator är finanspolitiken neutral eftersom sparandet är i linje med överskottsmålet. Finanspolitikens inriktning, mätt som förändringen i strukturellt sparande, indikerar finanspolitikens effekt på efterfrågan i förhållande till föregående år. Också förändringen av det strukturella sparandet mellan 2023 och 2024 visar på en i stort sett neutral inriktning på finanspolitiken, även om det strukturella sparandet stärks något mellan dessa år (se avsnitt 8 tabell 8.3). Sammantaget bedöms därför finanspolitiken ha en neutral effekt på efterfrågan 2024.

4.2 Utgiftstaket – uppföljning, tekniska justeringar

och förslag

Utgiftstaket omfattar samtliga utgiftsområden på statens budget, exklusive utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m., samt utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget. I detta avsnitt (4.2) föreslår regeringen tekniska justeringar av utgiftstakets nivå. I enlighet med 2 kap. 2 § budgetlagen (2011:203) föreslår regeringen också en nivå på utgiftstaket för det tredje tillkommande året.

4.2.1 Uppföljning av utgiftstaket Utrymmet mellan utgiftstaket och de faktiska beräknade takbegränsade utgifterna kallas budgeteringsmarginal. Budgeteringsmarginalen ska i första hand fungera som en buffert om utgifterna på grund av konjunkturutvecklingen skulle utvecklas på ett annat sätt än vad som förväntades när utgiftstakets nivå fastställdes (se tabell 4.2).

Regeringen har en riktlinje för hur stor budgeteringsmarginalen minst behöver vara i budgeteringsfasen för att hantera osäkerheter. Enligt riktlinjen bör utrymmet till utgiftstaket uppgå till minst 1 procent av de takbegränsade utgifterna för det innevarande året (t), minst 1,5 procent för det följande året (t+1), minst 2 procent för det andra följande året (t+2) och minst 3 procent för det tredje följande året (t+3).

Regeringen anser att budgeteringsmarginalens storlek är tillräcklig för att hantera den osäkerhet som finns i bedömningen av utgiftsutvecklingen 2023 – 2025. Jämfört med prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition (prop. 2022/23:100) beräknas budgeteringsmarginalen bli 6 miljarder kronor större 2023, 25 miljarder kronor mindre 2024 och 53 miljarder kronor mindre 2025. I avsnitt 6 görs en närmare genomgång av hur prognosen för de takbegränsade utgifterna förändrats sedan 2023 års ekonomiska vårproposition.

Tabell 4.2 Ursprungligt och faktiskt utgiftstak

Miljarder kronor om inte annat anges. För de takbegränsade utgifterna redovisas utfall 2013 – 2022 och prognos 2023 – 2025 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025 Ursprungligt beslutade nivåer på utgiftstaket 1 093 1 103 1 123 1 167 1 210 1 332 1 392 1 471 1 430 1 502 1 539 1 595 1 825 1 Teknisk justering 2 4 2 7 12 5 10 10 6 2 2 4 2 2 Reell justering 0 0 33 41 52 0 -51 262 259 130 124 148 0 Slutgiltiga nivåer på utgiftstaket 3 1 095 1 107 1 158 1 215 1 274 1 337 1 351 1 743 1 695 1 634 1 665 1 747 1 827 Årlig nominell förändring av utgiftstaket vid respektive riksdagsbeslut 4 10 10 51 46 58 58 14 391 -48 -61 31 82 80 Takbegränsade utgifter 1 067 1 096 1 135 1 184 1 229 1 282 1 308 1 501 1 551 1 559 1 588 1 688 1 742 Budgeteringsmarginal 28 11 23 31 45 55 43 242 144 75 77 59 85 Budgeteringsmarginal, procent av takbegränsade utgifter 2,6 1,0 2,0 2,6 3,6 4,3 3,3 16,1 9,3 4,8 4,9 3,5 4,9 1 De tekniska justeringar som redovisas här är de ackumulerade tekniska justeringarna för respektive år. 2 Finanspolitiskt motiverade ändringar av utgiftstakets nivåer kan enligt praxis göras av en ny regering. Dessa ändringar medför en reell förändring av utgiftstakets begränsande effekt på de takbegränsade utgifterna. De reella ändringar som redovisas här är de ackumulerade reella ändringarna för respektive år. 3 Den slutgiltiga nivån på utgiftstaket är summan av den ursprungliga nivån och eventuella tekniska och reella justeringar. 4 Förändring av utgiftstakets nivå jämfört med föregående år vid det tillfälle nivån för respektive år beslutades av riksdagen. Notera att beloppen i denna rad avviker från förändringen mellan åren för de ursprungligen beslutade nivåerna på utgiftstaket (rad 1) eftersom fastställda nivåer regelbundet justeras av tekniska skäl. Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

4.2.2 Tekniska justeringar av utgiftstakets nivåer för 2024 och 2025

Regeringens förslag: För 2024 och 2025 fastställs utgiftstaket för staten, inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget, till följd av tekniska justeringar till 1 747 miljarder kronor respektive 1 827 miljarder kronor.

Skälen för regeringens förslag: Tekniska justeringar av utgiftstakets nivå syftar till att bevara takets ursprungliga begränsande effekt på de offentliga finanserna. Finanspolitiskt motiverade ändringar av nivån medför tvärtom att takets begränsande effekt på de offentliga finanserna ändras. Tekniska justeringar genomförs regelbundet, medan finanspolitiskt motiverade ändringar endast bör genomföras under särskilda omständigheter.

Tabell 4.3 Tekniska justeringar av utgiftstakets nivåer

Miljarder kronor 2023 2024 2025 2026

Utgiftstak i 2023 års ekonomiska vårproposition 1 665 1 745 1 825 1 860

Nivåhöjning utjämningsbidrag för LSS-kostnader 0,36 0,37 0,37 0,37 Reglering kommunalekonomisk utjämning: ändrad jämförelseränta vid ränteförmån -0,11 -0,22 -0,22 Reglering kommunalekonomisk utjämning: sänkt skatt för pensionärer 2,11 2,11 2,11 Reglering kommunalekonomisk utjämning: senarelagd åldersgränshöjning av förhöjt grundavdrag 3,30

Summa tekniska justeringar (avrundat) 0 2 2 6

1 Förslag till utgiftstak 1 665 1 747 1 827 1 866

1 Avser tekniska justeringar av den bedömda nivån för utgiftstaket 2026 i 2023 års ekonomiska vårproposition. Källa: Egna beräkningar.

Tekniska justeringar av utgiftstakets nivåer

Utgiftstaket för ett specifikt år ska ha samma begränsande effekt från att det beslutas, normalt tre år i förväg, till dess att det aktuella budgetåret passerats. Under en så lång period sker dock normalt budgettekniska förändringar av olika slag som förändrar de takbegränsade utgifterna, men som inte motsvaras av ett i sak förändrat offentligt åtagande. Omvänt kan förändringar genomföras som påverkar det offentliga åtagandet, men som av tekniska skäl inte påverkar de takbegränsade utgifterna. För att behålla utgiftstakets ursprungliga begränsande effekt på de statliga utgifterna görs tekniska justeringar av beslutade taknivåer så att budgetförändringar av detta slag neutraliseras. Tekniska justeringar har genomförts regelbundet sedan utgiftstaket infördes 1997 och föreslås normalt i budgetpropositionen.

Vissa budgetförändringar i denna proposition motiverar tekniska justeringar av dels de fastställda nivåerna på utgiftstaket 2024 och 2025, dels det förslag till nivå för 2026 som regeringen redovisar i denna proposition (se tabell 4.3).

Förslagen i denna proposition om ändrad jämförelseränta vid ränteförmån, sänkt skatt för pensionärer och senarelagd höjning av åldersgräns för rätt till förhöjt grundavdrag medför sammantaget minskade skatteintäkter för kommuner och regioner. För att neutralisera effekten på kommunernas finanser föreslås anslaget 1:1 Kommunalekonomisk utjämning inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner ökas med 2,0 miljarder kronor fr.o.m. 2024 och 5,2 miljarder kronor fr.o.m. 2026. Detta motiverar en teknisk justering av utgiftstaket. Motsvarande tekniska justeringar har

gjorts tidigare år i samband med att förändringar i skattesystemet har påverkat det kommunala skatteunderlaget.

Beräkningen av omslutningen i det kommunala utjämningssystemet för verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade bedöms bli 0,36 miljarder kronor högre 2023 och 0,37 miljarder kronor högre fr.o.m. 2024. Detta föranleder en ökning av anslaget 1:2 Utjämningsbidrag för LSS-kostnader inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner, som dock motsvaras av högre avgifter från kommunerna till staten. Förändringen motiverar en höjning av utgiftstaket. Motsvarande tekniska justeringar har gjorts tidigare i samband med att omslutningen i utjämningssystemet förändrats.

I enlighet med praxis avrundas de årsvisa tekniska justeringarna till hela miljarder kronor. Sammantaget motiverar de ovan nämnda förändringarna att de tidigare fastställda nivåerna för 2024 och 2025 bör ökas med 2 miljarder kronor för respektive år och att den nivå för 2026 som föreslås nedan ökas med 6 miljarder kronor jämfört med bedömningen i 2023 års ekonomiska vårproposition.

4.2.3 Förslag till nivå på utgiftstaket 2026

Regeringens förslag: Utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget fastställs för 2026 till 1 866 miljarder kronor.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslår att utgiftstakets nivå för 2026 ska uppgå till 1 866 miljarder kronor. Nivån är oförändrad jämfört med bedömningen i 2023 års ekonomiska vårproposition med undantag för tekniska justeringar. Nedan beskrivs den föreslagna nivån på utgiftstaket för 2026 med utgångspunkt i de faktorer som redovisas i skrivelsen Ramverket för finanspolitiken.

Utgiftstaket i förhållande till överskottsmålet De takbegränsade utgifterna beräknas uppgå till 1 766 miljarder kronor 2026 (se tabell 4.4). I förhållande till den föreslagna nivån på utgiftstaket för 2026 på 1 866 miljarder kronor kan de takbegränsade utgifterna därmed öka med maximalt 100 miljarder kronor. Samtidigt bör minst 26 miljarder kronor lämnas obudgeterade under utgiftstaket i budgetpropositionen för 2026 som en buffert för oförutsedda händelser under budgetåret, i enlighet med riktlinjen för budgeteringsmarginalens minsta storlek. I budgetpropositionen för 2026 bör därmed de takbegränsade utgifterna för 2026 som mest uppgå till 1 840 miljarder kronor, vilket är 74 miljarder kronor högre än i nuvarande bedömning. Detta utrymme för möjliga utgiftsökningar motsvarar ca 1,0 procent av BNP. Att det finns ledigt utrymme under utgiftstaket betyder dock inte att det finns utrymme för reformer som ökar de takbegränsade utgifterna. Reformer på utgiftssidan kan genomföras först efter avstämning mot överskottsmålet med hänsyn tagen till eventuella inkomstförändringar.

De takbegränsade utgifterna kan av flera skäl komma att bli högre och budgeteringsmarginalen i motsvarande utsträckning mindre än enligt den aktuella utgiftsprognosen, exempelvis till följd av makroekonomiska förändringar såsom högre inflation, oförutsedda volymökningar i transfereringssystemen eller beslut om reformer. Om budgeteringsmarginalen delvis tas i anspråk för nya reformer eller oförutsedda volymökningar i de statliga transfereringssystemen, försämras normalt det strukturella sparandet. Om budgeteringsmarginalen delvis tas i anspråk för utgiftsökningar till följd av makroekonomiska förändringar påverkas i många fall inte möjligheten att uppnå överskottsmålet. Det beror till viss del på att överskottsmålet är formulerat på ett sätt som tillåter att utgiftsökningar som följer av de automatiska stabilisatorerna normalt bör kunna försvaga den offentliga sektorns finansiella sparande vid en

försvagning av konjunkturen. Till viss del beror det också på att generella förändringar av pris- och lönenivån på några års sikt tenderar att påverka den offentliga sektorns inkomster och utgifter i ungefär samma utsträckning.

Tabell 4.4 Utgiftstak och takbegränsade utgifter

Miljarder kronor om inte annat anges 2022 2023 2024 2025 2026 Av riksdagen beslutade nivåer på utgiftstaket 1 634 1 665 1 745 1 825 1 860 1 Regeringens förslag till nivå på utgiftstaket 1 747 1 827 1 866 Utgiftstak, procent av BNP 27,4 26,8 27,2 27,2 26,4 Utgiftstak, procent av potentiell BNP 27,8 26,9 26,9 26,9 26,3 Utgiftstak, fasta priser 2 1 529 1 481 1 518 1 551 1 547 Takbegränsade utgifter 1 559 1 588 1 688 1 742 1 766 Takbegränsade utgifter, procent av BNP 26,1 25,6 26,3 25,9 24,9 Takbegränsade utgifter, fasta priser 3 1 459 1 412 1 467 1 478 1 464 Budgeteringsmarginal 75 77 59 85 100 Budgeteringsmarginal, procent av takbegränsade utgifter 4,8 4,9 3,5 4,9 5,7 Budgeteringsmarginal, procent av BNP 1,3 1,2 0,9 1,3 1,4 Finansiellt sparande, procent av BNP 0,8 -0,2 -0,7 -0,4 0,6 Strukturellt sparande, procent av BNP 0,5 0,1 0,3 0,4 0,9 Offentliga sektorns utgifter, procent av BNP 47,0 47,7 47,8 47,3 46,1 1 Bedömning av utgiftstakets nivå i 2023 års ekonomiska vårproposition. 2 Beräkningen i fasta priser är utförd med en schabloniserad metod. Utgifter motsvarande andelen transfereringsanslag (känsliga för förändringar i volymer och makroekonomiska förutsättningar) är omräknade med implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter. Utgifter motsvarande andelen förvaltningsanslag (pris- och löneomräknade anslag) är omräknade med implicitprisindex för statliga konsumtionsutgifter och utgifter motsvarande andelen anslag som inte är indexerade är omräknade med prisindex för BNP. Av de takbegränsade utgifterna har 1 procent, motsvarande riktlinjen för budgeteringsmarginalens storlek för innevarande år, behandlats som transfereringsanslag. 3 Samma metod har använts som vid beräkningen av utgiftstaket (se not 2) med undantag för att 1 procent av de takbegränsade utgifterna inte behandlats som transfereringsanslag. Källa: Egna beräkningar.

Utvecklingen av de takbegränsade utgifterna och budgeteringsmarginalens storlek Regeringens förslag till utgiftstakets nivå för 2026 innebär en lägre höjning av utgiftstaket än den genomsnittliga årliga ökningen av nivån sedan utgiftstaket infördes 1997. Den genomsnittliga årliga ökningen i löpande priser mellan 1997 och 2025 uppgår till 3,5 procent medan ökningen 2026 uppgår till 2,1 procent.

Budgeteringsmarginalen 2026 uppgår till 5,7 procent av de takbegränsade utgifterna. Det är ett större utrymme än den säkerhetsmarginal på 3,0 procent som regeringen vill upprätthålla till utgiftstaket för det tredje tillkommande året i enlighet med riktlinjen för budgeteringsmarginalens minsta storlek. En budgeteringsmarginal som endast motsvarar säkerhetsmarginalen skulle kunna medföra att möjligheterna att genomföra prioriterade reformer på utgiftssidan begränsas under kommande år. Om det bedöms förenligt med överskottsmålet är det rimligt att reformer ska kunna genomföras på budgetens utgiftssida. Att det finns utrymme under utgiftstaket betyder dock inte i sig att det kommer att användas för att öka de faktiska takbegränsade utgifterna.

I ett scenario där det tillgängliga utrymmet under utgiftstaket fram t.o.m. budgetpropositionen för 2026 skulle tas i anspråk för högre utgifter, dvs. 74 miljarder kronor utöver bedömningen av de takbegränsade utgifterna i denna proposition, ger det en genomsnittlig årlig ökningstakt för de takbegränsade utgifterna på ca 4,2 procent per år 2023 – 2026. Förändringen kan jämföras med den genomsnittliga ökningstakten för de takbegränsade utgifterna enligt prognosen i denna proposition som uppgår till 3,2 procent per år 2023 – 2026. Den genomsnittliga ökningstakten under perioden 1997 – 2022 uppgick till 3,3 procent per år.

Utgiftstaket i förhållande till potentiell BNP Utgiftstakets nivå uppgår till 26,9 procent av potentiell BNP 2023 – 2025. Efter förslag i budgetpropositionen för 2023 höjdes utgiftstakets nivåer för 2023, 2024 och 2025. Den föreslagna nivån för 2026 uppgår till 26,3 procent av potentiell BNP, vilket är lägre än nivån för 2023 – 2025.

4.3 Uppföljning av det kommunala balanskravet

I målet för den offentliga sektorns sparande ingår det finansiella sparandet i kommunsektorn, dvs. i kommuner och regioner. Det finns dock inte ett krav på ett visst finansiellt sparande för kommuner och regioner. För kommuner och regioner är det ekonomiska resultatet, och inte det finansiella sparandet, avgörande för om kraven i kommunallagen (2017:725) på en balanserad budget uppfylls. Kommuner och regioner ska upprätta en budget för nästa kalenderår där intäkterna överstiger kostnaderna, det s.k. balanskravet. Kommunernas och regionernas årsredovisningar ska bl.a. innehålla en upplysning om huruvida balanskravet har uppfyllts. Balanskravet utvärderas med hjälp av resultatmåttet balanskravsresultat som definieras i lagen (2018:597) om kommunal bokföring och redovisning. Negativa balanskravsresultat ska enligt kommunallagen som huvudregel återställas inom tre år.

Balanskravet anger en miniminivå, men för att uppnå kommunallagens krav på god ekonomisk hushållning behöver resultatet i regel vara högre. Vad som menas med god ekonomisk hushållning definieras av kommunerna och regionerna själva.

Starkt balanskravsresultat i kommunsektorn 2022 Kommunsektorn redovisade ett starkt balanskravsresultat 2022, vilket främst förklaras av att skatteunderlaget utvecklades bättre än förväntat. Balanskravsresultatet uppgick för kommunsektorn som helhet till 45 miljarder kronor, varav kommunerna stod för nästan 30 miljarder kronor. För 2022 blev balanskravsresultatet nästan 3 miljarder kronor högre än för 2021. År 2022 uppgick resultatet enligt resultaträkningen för sektorn som helhet till drygt 43 miljarder kronor (se vidare utg.omr. 25 avsnitt 2.5). För 2022 var balanskravsresultatet därmed nästan 2 miljarder kronor högre än årets resultat. Differensen mellan balanskravsresultatet och årets resultat bestod främst av ökad avsättning till resultatutjämningsreserven och av justering för orealiserade vinster och förluster i värdepapper.

Kommuner och regioner får reservera överskott till en resultatutjämningsreserv som kan användas för att utjämna intäkter över en konjunkturcykel. Resultatutjämningsreserverna uppgick 2022 till nästan 53 miljarder kronor för sektorn som helhet, varav kommunerna stod för 38 miljarder kronor. Resultatutjämningsreserverna ökade totalt med knappt 13 miljarder kronor mellan 2021 och 2022. Det är 226 av 290 kommuner och 10 av 20 regioner som har avsatt medel till en resultatutjämningsreserv. Jämfört med 2021 har antalet kommuner som har avsatt medel till en resultatutjämningsreserv ökat med 23 kommuner. För regioner har antalet minskat med en, dvs. en region använde hela sin reserv 2022.

Andelen kommuner som har redovisat positiva balanskravsresultat har varierat mellan åren. Under 2018 – 2022 har andelen varit som lägst 74 procent 2018 och som högst 98 procent 2021. För regioner har motsvarande andel varierat mellan som lägst 70 procent 2018 och 2019 och som högst 2022 då ingen region redovisade ett negativt balanskravsresultat. Av de tio kommuner som 2022 redovisade ett negativt balanskravsresultat anförde två kommuner synnerliga skäl för att inte behöva återställa hela eller delar av det negativa resultatet. Vid utgången av 2022 var det sex kommuner som

hade ett negativt resultat kvar att återställa, totalt 70 miljoner kronor. Ingen region angav att de hade ett negativt resultat kvar att återställa.

Balanskravet bedöms klaras 2023 – 2026 De kommunala skatteinkomsterna väntas öka snabbt 2023, men utvecklas svagt 2024 till följd av ett försämrat läge på arbetsmarknaden. I takt med att ekonomin återhämtar sig väntas skatteinkomsterna åter växa snabbare 2025 och 2026. Statsbidragen väntas minska 2023 till följd av att tillfälliga pandemirelaterade statsbidrag upphör, men öka 2024 till följd av de tillskott som regeringen föreslår i denna proposition. Därefter bedöms de minska igen eftersom enbart tidigare beslutade samt nu föreslagna och aviserade statsbidragsändringar inkluderas i prognosen. Samtidigt bidrar inflationen till att utgifterna väntas öka snabbt under 2023, då bl.a. kostnaderna för avtalspensioner väntas öka avsevärt. Detta leder sammantaget till att kommunsektorns utgifter väntas öka i snabbare takt än inkomsterna 2023 och 2024.

Kommunsektorns resultat efter finansiella poster bedöms uppgå till ca 10 miljarder kronor 2023. År 2024 väntas den svagare utvecklingen av de kommunala skatteinkomsterna i kombination med det fortsatt höga kostnadstrycket leda till att ett antal kommuner och regioner beslutar att utnyttja sina resultatutjämningsreserver för att upprätthålla konsumtionen och undvika tillfälliga neddragningar i verksamheten. Resultatet väntas därför bli svagt negativt 2024. Balanskravsresultatet justerat för användning av medel från resultatutjämningsreserverna bedöms dock bli positivt. År 2025 och 2026 antas resultatet efter finansiella poster uppgå till 20 miljarder kronor respektive 24 miljarder kronor. Regeringen bedömer därför att sektorn som helhet kommer att redovisa ett positivt balanskravsresultat under prognosperioden 2023 – 2026. I avsnitt 8.5 beskrivs de antaganden och bedömningar som ligger till grund för prognosen för kommunsektorns finanser.

4.4 Finanspolitikens långsiktiga hållbarhet

För att medborgarna och de finansiella marknaderna ska ha förtroende för finanspolitiken måste den vara hållbar på lång sikt. Med detta menas att de lagar och regler som bestämmer den offentliga sektorns inkomster och utgifter inte kommer att behöva genomgå omfattande och oväntade förändringar som en följd av att sektorns finansiella ställning försämrats. En hållbar finanspolitik är en förutsättning för att på ett ordnat sätt kunna hantera både temporära nedgångar i den ekonomiska aktiviteten och de ökade utgifter som kan följa av demografiska förändringar.

Ett mått på förtroendet för finanspolitiken är den svenska statens upplåningskostnader. I Sverige har räntan på tioåriga statsobligationer de senaste åren legat på en låg nivå och tidvis t.o.m. lägre än den tyska statslåneräntan, som ofta används som en jämförelse (se tabell 4.5). Trots de omfattande finanspolitiska åtgärder som vidtogs under pandemin är den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld liten i internationell jämförelse. Den offentliga skulden fortsätter också att minska som andel av BNP i den framåtblickande bedömningen.

Den offentliga sektorns finansiella nettoställning, dvs. summan av finansiella tillgångar och skulder, är positiv och bedöms förbättras något som andel av BNP de kommande åren. Även det finansiella kapitalnettot, dvs. skillnaden mellan den offentliga sektorns kapitalinkomster och kapitalutgifter, är positiv. Högre statsskuldsräntor bedöms dock försämra nettot något de närmaste åren. Redovisningen i tabell 4.5 visar en fortsatt stark finansiell ställning.

Tabell 4.5 Finanspolitiska nyckeltal

Procent av BNP om inte annat anges. Utfall 2020 – 2022, prognos 2023 – 2026 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026 Konsoliderad bruttoskuld 39,8 36,4 32,9 30,3 30,2 29,8 28,6 Finansiell nettoställning 27,9 33,9 28,7 30,0 30,1 29,4 29,2 Kapitalavkastning netto 1,1 1,0 1,2 0,7 0,9 0,9 1,0 Statsobligationsränta 10 år, slutvärde 1 0,0 0,2 2,5 2,6 2,4 2,4 2,5 Räntedifferens mot Tyskland, 2 tioårig statsobligation 0,6 0,4 -0,1 0,1 0,1 0,0 0,1 1 Procent. 2 Procentenheter. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Regeringen gör även framåtblickande bedömningar av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet med hjälp av ekonomiska modeller. Syftet med dessa bedömningar är att tidigt fånga upp tecken på om finanspolitiken behöver läggas om, så att åtgärder för att säkerställa hållbarheten och upprätthålla förtroendet för finanspolitiken kan vidtas i god tid.

I dessa bedömningar sammanfattas finanspolitikens hållbarhet med de s.k. S1- och S2indikatorerna som beräknas utifrån hur den offentliga sektorns finansiella ställning utvecklas på lång sikt vid en oförändrad politik. Indikatorerna visar hur stor sparandeförändring som behöver vidtas i närtid för att den offentliga finansiella ställningen ska utvecklas på ett önskvärt sätt.

S1 visar hur mycket det offentliga sparandet behöver ändras för att den konsoliderade offentliga bruttoskulden ska motsvara en viss andel av BNP femton år senare. I denna proposition redovisas hur stora permanenta åtgärder som sammantaget krävs 2024 – 2028 för att bruttoskulden ska motsvara 60 procent av BNP 2039. Av tabell 4.6 framgår att om sparandet försämras med ca 3,0 procent av BNP mellan 2024 och 2028 kommer den konsoliderade bruttoskulden att motsvara 60 procent av BNP 2039. I ett alternativ beräknas indikatorvärdet utifrån hur stora förändringar som sammantaget krävs 2024 – 2028 för att bruttoskulden 2039 ska vara i linje med det s.k. skuldankaret, dvs. motsvara 35 procent av BNP. Denna beräkning indikerar att en sammantagen budgetförsvagning motsvarande 0,9 procent av BNP under 2024 – 2028 är förenlig med en sådan skuldutveckling.

Den andra S-indikatorn, S2, visar hur mycket det offentliga sparandet behöver förändras permanent för att den offentliga finansiella nettoställningen ska vara stabil som andel av BNP över en mycket lång tidshorisont, på mer än hundra års sikt. Indikatorvärdet i tabell 4.6 anger den förändring av det primära sparandet som krävs 2024, uttryckt som procent av BNP, för att finanspolitiken ska vara hållbar enligt denna definition. Beräkningen av S2 indikerar att det primära offentliga sparandet måste förstärkas med motsvarande 1,4 procent av BNP 2024 för att finanspolitiken ska vara hållbar enligt denna definition.

Tabell 4.6 Indikatorer på finanspolitikens långsiktiga hållbarhet

Procent av BNP S1 S1 för 35 procents bruttoskuld S2 2023 års ekonomiska vårproposition -3,4 -1,3 0,2 Budgetpropositionen för 2024 -3,0 -0,9 1,4 Källa: Egna beräkningar.

Ett negativt värde på S-indikatorerna innebär att en permanent budgetförsvagning är möjlig utan att finanspolitiken blir ohållbar, medan ett positivt indikatorvärde pekar på

att en permanent budgetförstärkning är nödvändig. De hållbarhetsberäkningar som gjorts i samband med denna proposition visar att finanspolitiken är långsiktigt hållbar enligt de två indikatorer som baseras på finanspolitikens effekter på medellång sikt, t.o.m. 2039 (se tabell 4.6). De båda S1-indikatorerna har negativa värden, vilket innebär att det offentliga sparandet kan försvagas utan att den konsoliderade bruttoskulden ökar på ett oönskat sätt i detta tidsperspektiv. S2-indikatorn är positiv, vilket visar att en budgetförstärkning teoretiskt sett är nödvändig för att den offentliga sektorns finansiella nettoställning ska utvecklas i takt med BNP på lång sikt. Osäkerheten i denna beräkning är dock stor och Europeiska kommissionen sätter därför ett högre indikatorvärde, 2,0, som gräns för vad som är att betrakta som en ohållbar utveckling. Samtliga indikatorvärden är högre än de som redovisades i 2023 års ekonomiska vårproposition, vilket indikerar att den offentliga sektorns finansiella ställning har försvagats sedan den tidigare beräkningen.

S-indikatorerna ger en teoretiskt välgrundad bild av finanspolitikens långsiktiga konsekvenser. Samtidigt är måtten känsliga för olika beräkningsantaganden. Osäkerheten i en framskrivning av demografiska och offentligfinansiella variabler som sträcker sig långt in i framtiden är mycket stor. Indikatorerna används därför inte för att bedöma storleken på budgetutrymmet i närtid, utan som indikatorer på finanspolitikens konsekvenser över en längre tidshorisont. Indikatorvärdena måste tolkas med försiktighet. Ett högt positivt indikatorvärde innebär dock att sannolikheten är högre för att finanspolitiken kommer att behöva läggas om så att det offentliga sparandet stärks, än om värdet är noll eller negativt. Ett högt negativt värde indikerar på samma sätt att det finns en säkerhetsmarginal till en skuldnivå som skulle kunna påverka statens kreditvärdighet på ett negativt sätt.

Även om utvecklingen skulle bli mindre gynnsam än i beräkningarna det närmaste decenniet visar det höga negativa S1-värdet att det finns en betydande marginal till stabilitets- och tillväxtpaktens krav på att skulden inte får överstiga 60 procent av BNP. När S1 beräknas utifrån att skuldkvoten ska motsvara 35 procent av BNP 2039 visar indikatorn att den finanspolitik som föreslås i denna proposition är förenlig med en bruttoskuld som med stor säkerhet inte kommer att överstiga skuldankarets nivå.

5 Inkomster

I detta avsnitt lämnas förslag till beräkning av inkomsterna i statens budget för 2024 och en preliminär beräkning av inkomsterna för 2025 och 2026. Prognosen för den offentliga sektorns skatteintäkter och för inkomsterna i statens budget redovisas. En jämförelse görs mellan nuvarande prognos och prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition (prop. 2022/23:100). Därefter görs en uppföljning av inkomsterna som beräknades i de av riksdagen ursprungligen beslutade budgetarna för 2022 respektive 2023. Slutligen redovisas förslag som ligger till grund för beräkningen av statens övriga inkomster.

Sammanfattning

– De totala skatteintäkterna väntas öka med 3,6 procent 2023. Det kan jämföras med ökningstakten för 2022 som uppgick till 6,6 procent och genomsnittet under perioden 2012 – 2021 som uppgick till ca 4 procent. Att ökningstakten väntas bli lägre 2023 än 2022 beror på att viktiga skattebaser för skatter på arbete och konsumtion väntas öka i långsammare takt till följd av konjunkturnedgången. Även inkomster från hushållens kapitalskatter väntas minska. – År 2024 väntas ökningstakten för skatteintäkterna avta ytterligare till följd av att konjunkturnedgången i större utsträckning påverkar arbetsmarknaden och leder till en mer dämpad utveckling av lönesumman, som är den främsta skattebasen för t.ex. lön och pensioner. Dessutom upphör de flaskhalsintäkter som i enlighet med nationalräkenskaperna redovisas som skatteintäkter. Från och med 2025 väntas ökningstakten tillta när aktiviteten i ekonomin väntas öka igen. – Skattekvoten, dvs. skatteintäkterna som andel av BNP, väntas uppgå till 41,6 procent 2023, vilket är något lägre än 2022. Nedgången beror på att hushållens kapitalvinster väntas minska 2023, vilket leder till lägre skatteintäkter. Åren 2024 – 2026 väntas skattekvoten minska ytterligare, vilket förklaras av att tillfälligt stora skatteintäkter upphör, att företagens vinster successivt antas gå ned mot ett historiskt genomsnitt som andel av BNP och att ingen resolutionsavgift väntas tas ut 2026. – I förhållande till prognoserna i 2023 års ekonomiska vårproposition har de totala skatteintäkterna reviderats upp med mellan 23 och 43 miljarder kronor per år 2023 – 2026. Detta beror främst på att arbetsmarknaden har utvecklats starkare än väntat och att företagens vinstutveckling har varit bättre än väntat. – Skatteintäkterna, exklusive kommunal utdebitering, dvs. utbetalning av kommunalskatt, väntas öka med sammanlagt 1 miljard kronor 2024 till följd av beslutade och aviserade förändringar på skatteområdet.

5.1 Inledning

Den offentliga sektorns skatteintäkter, dvs. de totala skatteintäkterna efter att avdrag gjorts för de skatter som tillfaller EU, ska i enlighet med budgetlagen (2011:203) redovisas under det år som den skattepliktiga händelsen ägde rum. Från den offentliga sektorns skatteintäkter görs avdrag för de skatter som tillhör kommuner och regioner samt ålderspensionssystemet, och då erhålls statens skatteintäkter.

Skillnaden mellan skatteintäkter och skatteinkomster utgörs av periodiseringar. Periodiseringarna består i sin tur av uppbörds- och betalningsförskjutningar. Inkomsterna i statens budget, dvs. statens skatteinkomster och övriga inkomster, ska

enligt budgetlagen redovisas kassamässigt, dvs. när de faktiska in- och utbetalningarna sker.

Skatteintäkter och skatteinkomster har olika påverkan på de offentliga finanserna. Skatteintäkterna påverkar det finansiella sparandet, medan periodiseringsposter som kapitalplaceringar på skattekontot endast påverkar statens inkomster och budgetsaldo. Motsvarande skillnad finns för övriga inkomster. Vissa inkomster av statens verksamhet, såsom utdelningar från statens aktieinnehav, påverkar statens finansiella sparande, medan försäljningsinkomster och återbetalningar av lån endast påverkar statens inkomster och budgetsaldo.

5.2 Offentliga sektorns skatteintäkter

De totala skatteintäkterna, dvs. den offentliga sektorns skatteintäkter och de skatteintäkter som tillfaller EU, ökade enligt preliminära utfall med 6,6 procent 2022 (se diagram 5.1). Ökningen är stor i förhållande till ett historiskt genomsnitt och är framför allt en följd av att lönesumman har stigit i hög takt, men också av att skatteintäkterna från flaskhalsintäkter har ökat kraftigt. De flaskhalsintäkter som redovisas som skatteintäkter är de extraordinära flaskhalsintäkter som har genererats till följd av stora prisskillnader mellan elområden. Flaskhalsintäkterna har använts för att finansiera elstöd till företag och hushåll. Enligt direktiv från Eurostat ska dessa stöd redovisas i två steg, dels som inkomster i form av skatt till staten, dels som utgifter i form av transfereringar till hushåll och företag. Detta medför att dessa inkomster och utgifter ökar i samma omfattning och därmed är neutrala för det finansiella sparandet.

Diagram 5.1 Totala skatteintäkter

Utfall 2000 – 2022, prognos 2023 – 2026 Årlig procentuell förändring Miljarder kronor 10 3 500 8 3 000 6 2 500 4 2 000 2 1 500

0 1 000 -2 500 -4 0 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 Årlig procentuell förändring Miljarder kronor Källor: Skatteverket, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

År 2023 väntas skatteintäkterna öka med 3,6 procent. Hög inflation och högre räntor väntas dämpa aktiviteten i svensk ekonomi. Flera viktiga skattebaser, som lönesumman och hushållens konsumtion, väntas öka i betydligt långsammare takt än 2022, och hushållens kapitalinkomster väntas minska till följd av lägre tillgångspriser och lägre omsättning av hus (se tabell 5.1). Utvecklingen motverkas dock till viss del av att den offentliga konsumtionen väntas öka jämfört med 2022 och av att skatteintäkter kopplade till flaskhalsintäkter har tillkommit.

År 2024 väntas skatteintäkterna öka med 2,0 procent, vilket innebär att ökningstakten bedöms bli ännu lägre än 2023. Tillväxten i svensk ekonomi väntas bli positiv men låg i nominella termer. Lönesumman väntas öka i långsammare takt än 2023 till följd av

en lägre efterfrågan på arbetskraft. Det väntas hålla tillbaka intäkterna från skatt på arbete. Hushållens konsumtion väntas dock öka i något snabbare takt än 2023, vilket medför en högre ökningstakt för intäkter från mervärdesskatt. Intäkterna från skatt på kapital väntas öka något till följd av att hushållens kapitalvinster bedöms stiga.

Under 2025 och 2026 bedöms de totala skatteintäkterna öka med i genomsnitt 4,6 procent per år, vilket är högre än det historiska genomsnittet för perioden 2012 – 2021. Samtliga stora skattebaser väntas öka och särskilt intäkterna från skatt på arbete och konsumtion väntas stiga. Intäkterna från skatt på kapital bedöms i slutet av prognosperioden öka i något långsammare takt, i enlighet med antagandet om att intäkterna återgår till ett riktmärke nära det historiska genomsnittet som andel av BNP.

I tabell 5.1 sammanställs de beräknade effekterna av regeländringar på skatteområdet 2021 – 2026. Tabellen visar både tidigare beslutade och i denna proposition föreslagna och aviserade regeländringar i förhållande till föregående år. Sammantaget bedöms regeländringar höja skatteintäkterna med 21 miljarder kronor 2023 och med 1 miljard kronor 2024. De regeländringar som aviseras i denna proposition minskar skatteintäkterna med 8 miljarder kronor 2024, se avsnitt 12 Skattefrågor.

Regeringens förslag: Den beräkning av inkomster i statens budget för 2024 som sammanställts i bilaga 1 avsnitt 2 godkänns. Den preliminära beräkningen av inkomster i statens budget för 2025 och 2026 enligt tabell 5.1 godkänns som riktlinje för regeringens budgetarbete.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 9 kap. 5 § riksdagsordningen ska regeringen lämna ett förslag till statens inkomster för det kommande budgetåret. Regeringens förslag till inkomstberäkning för 2024 redovisas i bilaga 1 avsnitt 2. Regeringen ska i budgetpropositionen också lämna förslag till preliminära inkomstberäkningar för det andra och tredje tillkommande budgetåret, se 2 kap. 3 § budgetlagen. Regeringens förslag till preliminära inkomstberäkningar för 2025 och 2026 redovisas i tabell 5.1.

Tabell 5.1 Offentliga sektorns skatteintäkter och inkomsterna i statens budget

Miljarder kronor. Utfall 2021 och 2022, prognos 2023 – 2026 Inkomsthuvudgrupp 2021 2022 2023 2024 2025 2026

Skatt på arbete 1 329,1 1 398,5 1 467,4 1 510,5 1 573,9 1 659,5

1100 Direkta skatter 694,3 723,4 749,6 761,7 792,3 835,4

varav kommunal inkomstskatt 806,4 852,0 891,6 920,6 959,3 1 007,4 varav statlig inkomstskatt 56,3 60,5 55,4 62,8 62,5 65,4 varav jobbskatteavdrag -131,8 -146,8 -158,1 -180,4 -188,4 -195,6 varav husavdrag -18,9 -19,4 -17,9 -19,4 -19,0 -19,7 varav övrigt -17,8 -22,9 -21,3 -21,9 -22,1 -22,1

1200 Indirekta skatter 634,7 675,1 717,8 748,8 781,5 824,2

varav arbetsgivaravgifter 629,3 669,4 705,0 732,4 764,7 807,3 varav egenavgifter 11,5 11,6 11,7 11,8 11,9 12,0 varav särskild löneskatt 51,9 57,2 58,1 60,5 63,2 66,4 varav nedsättningar -15,4 -17,4 -8,7 -5,7 -5,9 -6,3 varav skatt på tjänstegruppliv 0,6 0,6 0,6 0,6 0,6 0,6 varav avgifter till premiepensionssystemet -43,2 -46,4 -49,0 -50,8 -53,0 -55,9

1300 Skatt på kapital 355,9 362,8 354,2 377,0 388,9 402,8

varav skatt på kapital, hushåll 104,6 89,2 77,4 81,5 85,0 91,3

Inkomsthuvudgrupp 2021 2022 2023 2024 2025 2026 varav skatt på företagsvinster 183,6 195,5 196,5 199,6 203,7 208,5 varav avkastningsskatt 6,7 8,7 18,5 28,8 30,7 31,8 varav fastighetsskatt och fastighetsavgift 36,1 37,6 37,6 41,3 42,2 43,2 varav stämpelskatt 15,5 15,8 12,3 13,6 15,1 15,6 varav kupongskatt m.m. 9,4 12,3 7,4 7,6 7,7 7,8 varav riskskatt för kreditinstitut 3,8 4,5 4,5 4,5 4,5

1400 Skatt på konsumtion och insatsvaror 651,0 710,2 740,5 724,3 759,3 796,9

varav mervärdesskatt 511,0 559,8 565,4 584,2 617,0 653,0 varav skatt på tobak 11,9 13,2 12,6 13,0 13,4 13,5 varav skatt på etylalkohol 5,6 5,5 5,6 5,8 5,8 5,7 varav skatt på vin m.m. 6,6 6,5 7,0 7,4 7,5 7,7 varav skatt på öl 4,5 4,6 4,9 5,2 5,3 5,3 varav energiskatt 53,8 44,7 44,2 44,0 45,7 46,6 varav koldioxidskatt 21,9 21,2 22,5 24,1 24,2 24,6 varav övriga skatter på energi och miljö 5,4 25,6 48,4 8,8 7,2 7,0 varav skatt på vägtrafik 22,5 22,5 22,8 24,0 24,6 24,5 varav övriga skatter 7,6 6,6 7,0 7,8 8,6 9,1

1500 Skatt på import 7,3 9,3 9,2 9,6 9,9 10,3

1600 Restförda och övriga skatter -6,7 10,6 9,8 12,2 13,1 10,1

varav restförda skatter -16,1 -13,7 -12,1 -10,9 -10,4 -9,7 varav övriga skatter 9,4 24,3 22,0 23,1 23,5 19,8

Totala skatteintäkter 2 336,6 2 491,5 2 581,2 2 633,5 2 745,1 2 879,5

1700 Avgående poster, EU-skatter -7,3 -9,3 -9,2 -9,6 -9,9 -10,3

Offentliga sektorns skatteintäkter 2 329,2 2 482,2 2 571,9 2 624,0 2 735,2 2 869,3

1800 Avgående poster till andra sektorer -1 110,6 -1 174,1 -1 229,4 -1 271,4 -1 325,0 -1 392,6

varav kommunala skatter -827,1 -873,5 -912,8 -942,4 -981,9 -1 030,8 varav avgifter till ålderspensionssystemet -283,5 -300,5 -316,6 -329,0 -343,1 -361,8

Statens skatteintäkter 1 218,6 1 308,1 1 342,6 1 352,6 1 410,2 1 476,6

1900 Periodiseringar 16,4 17,5 20,3 -7,6 -12,7 -32,0

varav uppbördsförskjutningar -23,8 30,3 75,1 26,0 3,0 -27,1 varav betalningsförskjutningar 40,7 -9,3 -38,3 -51,1 -30,1 -7,0 – kommuner och regioner 36,4 33,9 -16,3 -22,9 -5,8 1,5 – ålderspensionssystemet 7,3 -0,9 2,0 -1,4 1,1 1,4 – privat sektor -3,7 -43,1 -24,8 -25,7 -24,0 -10,0 – kyrkosamfund 0,5 0,8 0,4 -1,0 -1,3 0,0 – EU 0,2 0,0 0,4 0,0 0,0 0,0 varav anstånd -0,5 -3,5 -16,5 17,4 14,4 2,1

1000 Statens skatteinkomster 1 235,1 1 325,6 1 362,9 1 345,0 1 397,5 1 444,7

Övriga inkomster -43,8 -39,5 -82,3 -20,7 -58,9 -51,9

2000 Inkomster av statens verksamhet 43,3 71,9 55,0 47,9 46,3 49,7 3000 Inkomster av försåld egendom 0,0 0,9 5,0 5,0 5,0 5,0 4000 Återbetalning av lån 1,1 1,4 0,5 0,6 0,7 0,7 5000 Kalkylmässiga inkomster 17,8 18,2 19,9 22,2 23,6 26,6 6000 Bidrag från EU 14,6 15,6 15,3 48,7 17,4 16,9 7000 Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet -120,6 -147,5 -178,0 -145,1 -152,0 -150,8 8000 Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0

Inkomsthuvudgrupp 2021 2022 2023 2024 2025 2026

Statsbudgetens inkomster 1 191,3 1 286,1 1 280,6 1 324,3 1 338,6 1 392,7

Anm.: Samtliga år är redovisade enligt den struktur som gäller för statens budget för 2024 och framåt. Utfall för 2022 är enligt nationalräkenskapernas publicerade utfall. Prognoser och utfall är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. Källor: Skatteverket, Statistiska centralbyrån, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Skattekvot Skattekvoten visar de totala skatteintäkterna som andel av BNP. År 2023 väntas skattekvoten uppgå till 41,6 procent av BNP, vilket är något lägre än 2022. Det förklaras främst av att intäkterna från skatt på kapital väntas minska. Minskningen beror på att hushållens kapitalvinster väntas minska till följd av lägre tillgångspriser och att intäkterna från skatt på företagsvinster endast väntas öka marginellt. År 2024 väntas skattekvoten minska ytterligare och uppgå till 41,0 procent av BNP (se tabell 5.2). Minskningen beror på att skatteintäkterna för finansiering av elstöd upphör, vilket gör att skatt på konsumtion som andel av BNP minskar. I slutet av prognosperioden väntas skattekvoten minska ytterligare och 2026 bedöms den uppgå till 40,7 procent av BNP. Det förklaras av att intäkterna från skatt på kapital successivt väntas återgå mot ett historiskt genomsnitt som andel av BNP och att ingen resolutionsavgift väntas tas ut 2026.

Tabell 5.2 Skattekvot

Procent av BNP. Utfall 2021 och 2022, prognos 2023 – 2026 2021 2022 2023 2024 2025 2026

Skattekvot 42,6 41,8 41,6 41,0 40,8 40,7

Varav skatt på arbete 24,2 23,5 23,6 23,5 23,4 23,4 Varav skatt på kapital 6,5 6,1 5,7 5,9 5,8 5,7 Varav skatt på konsumtion 12,0 12,1 12,1 11,4 11,4 11,4 Varav övriga skatter -0,1 0,2 0,2 0,2 0,2 0,1 Källor: Statistiska centralbyrån, Skatteverket och egna beräkningar.

Skatt på arbete Skatterna på arbete kan delas in i direkta och indirekta skatter. De direkta skatterna på arbete består i huvudsak av kommunal och statlig inkomstskatt, medan de indirekta skatterna på arbete främst utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Skatteintäkterna minskas av ett antal skattereduktioner. År 2024 väntas intäkterna från skatt på arbete uppgå till 57 procent av de totala skatteintäkterna och knappt 24 procent av BNP (se tabell 5.3).

Tabell 5.3 Skatt på arbete

Procent av BNP. Utfall 2021 och 2022, prognos 2023 – 2026 2021 2022 2023 2024 2025 2026 Direkta skatter 12,7 12,1 12,1 11,9 11,8 11,8 varav kommunal skatt 14,7 14,3 14,4 14,3 14,3 14,2 varav statlig skatt 1,0 1,0 0,9 1,0 0,9 0,9 varav allmän pensionsavgift 2,5 2,4 2,5 2,5 2,5 2,5 varav reduktioner -5,6 -5,6 -5,6 -5,9 -5,9 -5,8 Indirekta skatter 11,6 11,3 11,6 11,7 11,6 11,6

Skatt på arbete 24,2 23,5 23,6 23,5 23,4 23,4

Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Intäkterna från skatt på arbete 2022 är ett preliminärt utfall. Det slutliga utfallet fastställs i den årliga beskattningen som är klar i december året efter inkomståret.

Utvecklingen av intäkterna från kommunal inkomstskatt väntas dämpas

nästa år

Enligt preliminära utfall minskade intäkterna från kommunal inkomstskatt som andel av BNP från 14,7 procent 2021 till 14,3 procent 2022, vilket främst beror på att BNP utvecklades starkare än lönesumman 2022. En sådan minskning är i paritet med hur det har sett ut historiskt vid konjunkturnedgångar. År 2023 väntas andelen ligga kvar på ungefär samma nivå eftersom den genomsnittliga kommunalskattesatsen endast ökade marginellt mellan 2022 och 2023, se posten förändrad medelutdebitering i tabell 5.7. Med oförändrade kommunalskattesatser bedöms intäkterna för åren 2024 – 2026 ligga kvar på ungefär samma andel av BNP (se tabell 5.3).

Det kommunala skatteunderlaget, som främst består av löner och pensioner, har återhämtat sig sedan konjunkturnedgången 2020 och utvecklades starkt både 2021 och 2022. Lönesumman, som är den främsta skattebasen för lön och pensioner, utvecklades förhållandevis starkt 2023, men väntas ha en mer dämpad utveckling 2024. Konjunkturnedgången förväntas påverka arbetsmarknaden i större utsträckning 2024, vilket leder till en svagare utveckling av antalet arbetade timmar (se diagram 5.2). Tillväxttakten för lönesumman väntas därefter tillta under 2025 och 2026.

Diagram 5.2 Arbetade timmar, timlön och lönesumma

Årlig procentuell förändring 8

0 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 -2

-4

Arbetade timmar Timlön Lönesumma Anm.: Den redovisade timlönen är beräknad enligt nationalräkenskapernas principer. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Skatteunderlaget för kommunal inkomstbeskattning påverkas också av regeländringar. Den underliggande utvecklingen av skatteunderlaget visar utvecklingen justerad för regeländringar. Att den faktiska utvecklingen var svagare än den underliggande utvecklingen 2021 (se tabell 5.4) beror till största delen på att skatten för personer över 65 år har sänkts i flera steg. Skattesänkningen för personer över 65 år har åstadkommits genom en ytterligare höjning av det förhöjda grundavdraget, vilket påverkar kommuners och regioners skatteunderlag. Kommunsektorns skattebortfall till följd av regeländringarna kompenseras helt via ett höjt generellt statsbidrag. Riksdagens beslut om vissa ändrade åldersgränser i skatte- och socialavgiftssystemet medför att den faktiska utvecklingen av kommunsektorns skatteunderlag väntas öka mer än den underliggande utvecklingen 2023 (prop. 2021/22:181, bet. 2021/22:SfU25, rskr. 2021/22:331). Att skillnaden inte är större 2023 beror på motverkande skatteregler, framför allt en höjd schablon för avdrag för resor till och från arbetsplatsen.

I denna proposition aviseras ytterligare en förstärkning av det förhöjda grundavdraget avseende 2024. Det är den främsta förklaringen till att den faktiska utvecklingen av kommunsektorns skatteunderlag bedöms bli svagare än den underliggande utvecklingen även för 2024. Den faktiska utvecklingen bedöms bli starkare än den underliggande utvecklingen 2025 eftersom beräkningen för förmånsvärdet för personbilar har justerats. Detta påverkar flera år men motverkas då av andra regeländringar. Att den faktiska utvecklingen bedöms bli svagare än den underliggande 2026 beror dels på att näringsidkare som utnyttjade möjligheten till ökad avsättning till periodiseringsfonder 2020 måste återföra dessa senast 2026, dels på aviseringen i denna proposition om senareläggning av höjd åldersgräns till 67 år för rätt till förhöjt grundavdrag.

Tabell 5.4 Faktisk och underliggande utveckling av kommunsektorns

skatteunderlag

Årlig procentuell förändring. Utfall 2021 och 2022, prognos 2023 – 2026 2021 2022 2023 2024 2025 2026 Faktisk utveckling 5,3 5,7 4,6 3,3 4,2 5,0 Underliggande utveckling 5,6 5,7 4,5 3,5 4,1 5,1 Anm.: Den underliggande utvecklingen av skatteunderlaget är utvecklingen justerad för regeländringar. Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Statlig inkomstskatt väntas öka som andel av BNP 2024

Intäkterna från statlig inkomstskatt väntas öka något som andel av BNP 2024 (se tabell 5.3). Detta beror på den pausade uppräkningen av skiktgränsen för statlig inkomstskatt för beskattningsåret 2024 som aviseras i denna proposition. För 2025 och 2026 bedöms skattekvoten sjunka något. I avsaknad av nya förslag eller ändrade regler är detta vanligt då skiktgränserna för statlig inkomstskatt räknas upp med konsumentprisindex (KPI) plus 2 procentenheter. För att statlig inkomstskatt som andel av BNP ska öka behöver därför lönesumman öka i snabbare takt än BNP och KPI plus 2 procentenheter tillsammans, vilket inte väntas bli fallet 2025 och 2026.

Skattereduktionerna väntas öka hela prognosperioden

Skattereduktionerna bedöms totalt sett öka under prognosperioden (se tabell 5.5), dels till följd av att skatteunderlaget ökar, dels till följd av att nya skattereduktioner har införts. Dessa inkluderar skattereduktion för installation av grön teknik, skattereduktion för avgift till arbetslöshetskassa samt en förstärkt skattereduktion för sjukoch aktivitetsersättning. I skattereduktion för grön teknik ingår också skattereduktion för installation av solceller. Utöver dessa skattereduktioner aviseras i denna proposition ett förstärkt jobbskatteavdrag på låg- och medelinkomster. Vidare aviseras en höjd åldersgräns för jobbskatteavdrag för äldre från 65 år till 66 år samt indexering av jobbskatteavdraget för äldre. Dessa aviseringar påverkar prognosen för skattereduktionerna något och redovisas i posten Jobbskatteavdrag i tabell 5.5. Aviseringen i denna proposition om höjt tak för rotavdrag medför vidare att avdrag för hushållsarbete bedöms öka tillfälligt 2024.

Tabell 5.5 Skattereduktioner

Miljarder kronor. Utfall 2021 och 2022, prognos 2023 – 2026 2021 2022 2023 2024 2025 2026 Allmän pensionsavgift -137 -145 -153 -159 -166 -175 Jobbskatteavdrag -132 -147 -158 -180 -188 -196 Avdrag för hushållsarbete -19 -19 -18 -19 -19 -20 Skattereduktion för boende i vissa glest befolkade områden -1 -1 -1 -1 -1 -1 Skattereduktion för installation av grön teknik -1 -3 -5 -5 -5 -5

2021 2022 2023 2024 2025 2026 Skattereduktion för förvärvsinkomst -9 -9 -9 -9 -9 -10 Tillfällig skattereduktion för arbetsinkomster för att hantera ökade arbetskostnader till följd av pandemin -5 -5 Skattereduktion arbetslöshetskassa -1 -2 -2 -2 -2 Skattereduktion för sjuk- och aktivitetsersättning 0 -3 -3 -4 -4 -4 Övriga skattereduktioner -1 -1 -1 -1 -1 -1

Summa -306 -334 -350 -381 -396 -413

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Källor: Skatteverket och egna beräkningar.

Arbetsgivaravgifter och egenavgifter bedöms öka hela prognosperioden

Arbetsgivaravgifter och egenavgifter utgör merparten av de indirekta skatterna på arbete. Sammantaget väntas de indirekta skatterna 2023 uppgå till ca 28 procent av de totala skatteintäkterna, vilket motsvarar ca 12 procent av BNP.

År 2024 väntas de indirekta skatterna uppgå till 749 miljarder kronor, vilket motsvarar 11,7 procent av BNP. Intäkterna från indirekt skatt på arbete bedöms öka med ca 4,3 procent 2024, vilket framför allt beror på att lönesumman väntas öka. De indirekta skatterna bedöms därefter öka med ca 4 procent 2025 och ca 5 procent 2026, vilket är ungefär i samma takt som lönesumman väntas öka.

Regeringen föreslår i denna proposition att nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för 15 – 18-åringar tas bort.

Skatt på kapital Skatt på kapital består främst av hushållens kapitalskatter och skatt på företagens vinster, men inkluderar även stämpelskatt, avkastningsskatt på pensioner samt fastighetsskatt och fastighetsavgift. Intäkterna från skatt på kapital bedöms 2024 uppgå till ca 14 procent av de totala skatteintäkterna, vilket motsvarar knappt 6 procent av BNP (se tabell 5.2).

Intäkterna från skatt på hushållens kapitalinkomster väntas sjunka i år

Underlaget för hushållens skatt på kapital utgörs av nettot av kapitalinkomster och kapitalutgifter. De största posterna utgörs av realiserade kapitalvinster, utdelningsinkomster, schablonintäkter och avdrag för hushållens ränteutgifter. Det slutliga utfallet för hushållens kapitalskatter fastställs i december året efter inkomståret.

Enligt preliminärt utfall uppgick hushållens realiserade kapitalvinster till 3,6 procent av BNP 2022, vilket var lägre än rekordåret 2021 då de uppgick till 5,0 procent av BNP (se diagram 5.3). Genomsnittet för perioden 2012 – 2021 är 3,9 procent. Utvecklingen av realiserade kapitalvinster påverkas i stor utsträckning av tillgångspriser på finansiella och reala tillgångar samt av omsättningen av hus och bostadsrätter. Tillgångspriserna, både för de finansiella och de reala tillgångarna, minskade 2022 jämfört med året före. Även omsättningen av hus minskade 2022 jämfört med 2021.

Bostadspriserna väntas sjunka 2023, och stiga svagt 2024 då bostadsmarknaden väntas stabiliseras. Även omsättningen av hus och bostadsrätter har minskat sedan 2022, men väntas öka något 2024. Tillgångspriserna för de finansiella tillgångarna antas däremot återhämta sig snabbare och stiga med i genomsnitt 5,6 procent per år under perioden 2023 – 2026. Sammantaget bedöms detta leda till att hushållens realiserade

kapitalvinster fortsätter att minska under 2023 och därefter öka successivt. En nivå motsvarande 2021 års nivå väntas dock inte nås inom denna prognosperiod.

År 2026 antas hushållens kapitalvinster uppgå till genomsnittet för perioden 2011 – 2021, vilket är 3,9 procent av BNP, i linje med regeringens prognosprincip. Denna andel justeras för eventuella regeländringar. Under prognosperioden justeras kapitalvinsterna ned till följd av avskaffad ränta på uppskovsbelopp vid bostadsförsäljning, höjt tak för uppskov samt ett ökat sparande på investeringssparkonton. Andelen antas därför uppgå till 3,1 procent av BNP 2026 (se diagram 5.3).

Diagram 5.3 Hushållens kapitalvinster

Utfall 2000 – 2022, prognos 2023 – 2026 300 6

250 5

200 4

150 3

100 2

50 1

0 0 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 Miljarder kronor Procent av BNP Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Utfall och preliminär statistik indikerar att utdelningarna har ökat starkt 2021 – 2022, efter uteblivna utdelningar under 2020 då många företag reviderade eller ställde in sina utdelningar helt för att kunna ta emot företagsstöd. Under resterande del av prognosperioden väntas utdelningarna utvecklas mer måttligt.

Ränteinkomsterna följer normalt utvecklingen av korta marknadsräntor, medan ränteutgifterna normalt följer ränteutvecklingen för bolån. Marknadsräntorna väntas stiga 2023 och ligga kvar på en högre nivå 2024, för att därefter sjunka. Ränteinkomsterna väntas därför stiga 2023 och fortsätta öka något 2024, men väntas därefter minska. Bolåneräntorna väntas fortsätta stiga även 2024, vilket medför att ränteutgifterna bedöms öka både 2023 och 2024. Därefter väntas ränteutgifterna minska något till följd av att räntorna väntas sjunka något. Även schablonintäkterna, dvs. den del av kapitalunderlaget som beskattas, följer ränteutvecklingen, då de baseras på statslåneräntan. Schablonintäkterna väntas därför stiga kraftigt under 2023. Därefter bedöms de fortsätta stiga till följd av att aktiestocken väntas öka samtidigt som statslåneräntan väntas sjunka endast marginellt. Schablonintäkterna beräknas som kapitalunderlaget multiplicerat med statslåneräntan plus 1 procentenhet, dock som lägst 1,25 procent av kapitalunderlaget. Statslåneräntan plus 1 procentenhet bedöms överstiga 1,25 procent under hela perioden 2023 – 2026.

Sammantaget bedöms intäkterna från skatt på hushållens kapitalinkomster sjunka 2023, och nettot från kapitalinkomsterna bli lägre än 2022. Nettot från kapitalinkomsterna väntas därefter successivt öka under prognosperioden och 2026 bedöms nettot vara på ungefär samma nivå som 2022, vilket dock fortsatt är lägre än rekordåret 2021 (se tabell 5.1).

Intäkterna från skatt på företagsvinster bedöms öka långsamt från en hög

nivå

Skatteintäkterna från företagsvinster uppgår enligt preliminära utfall till 195 miljarder kronor 2022, vilket innebär en ökning med 6,5 procent från den redan höga nivån 2021. Det slutliga utfallet för 2022 fastställs i december 2023 och kan därför komma att revideras.

År 2023 väntas skatteintäkterna från företagsvinster uppgå till 196 miljarder kronor. Svensk ekonomi bedöms växa långsammare i nominella termer än 2022, vilket medför att skatteintäkterna väntas öka endast marginellt. Att effekten av den tillfälliga skattereduktionen för investeringar blir mindre 2023 än 2022 bidrar dock positivt till ökningstakten för skatteintäkterna. Driftsöverskottet i näringslivet väntas minska marginellt från 2022 års nivå, men är fortsatt högt som andel av BNP. Skatteintäkterna från företagsvinster väntas uppgå till 3,2 procent av BNP 2023, vilket är högt historiskt sett. För 2023 baseras prognosen främst på vinstutveckling enligt företagens delårsrapporter, inbetald preliminärskatt och driftsöverskottet i företagssektorn.

År 2024 väntas skatteintäkterna från företagsvinster utvecklas fortsatt svagt till följd av den svaga tillväxten i ekonomin. Driftsöverskottet i näringslivet väntas bli högre än 2023, men skatteintäkterna från företagsvinster väntas växa i långsammare takt än ekonomin som helhet. I slutet av prognosperioden antas skatteintäkterna från företagsvinster i enlighet med regeringens prognosmetod successivt återgå till ett riktmärke nära det historiska genomsnittet som andel av BNP, vilket motsvarar drygt 2,9 procent för perioden 2015 – 2021 (se diagram 5.4).

Diagram 5.4 Skatt på företagsvinster

Utfall 2000 – 2022, prognos 2023 – 2026 Miljarder kronor Procent av BNP 250 4

200 3

150 2 100

1 50

0 0 00 02 04 06 08 10 12 14 16 18 20 22 24 26

Miljarder kronor Procent av BNP Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Intäkterna från riskskatten för kreditinstitut mindre än väntat

Den 1 januari 2022 började den nya lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut att gälla. Det innebär att kreditinstitut ska betala riskskatt till staten om summan av kreditinstitutets skulder vid beskattningsårets ingång överstiger ett gränsvärde. Gränsvärdet för beskattningsår som påbörjas under 2022 är 150 miljarder kronor. Därefter ska gränsvärdet årligen indexeras. Taxeringsutfallet för 2022 indikerar att intäkterna från riskskatten blev lägre än den ursprungliga bedömningen som redovisades i budgetpropositionen för 2020 (prop. 2019/20:1). Skattesatsen höjs fr.o.m. 2023 och till följd av detta bedöms skatteintäkterna uppgå till ca 4,5 miljarder kronor per år fr.o.m. 2023.

Intäkterna från avkastningsskatt väntas öka mycket i år

Intäkter från avkastningsskatt, som tas ut på sparande i pensions- och kapitalförsäkringar, påverkas i hög grad av hur statslåneräntan utvecklas under kalenderåret närmast före beskattningsåret. Även utvecklingen av livbolagens tillgångar påverkar intäkterna. Intäkterna från avkastningsskatten väntas uppgå till drygt 18 miljarder kronor i år, vilket är en ökning med 10 miljarder kronor jämfört med 2022. Skatteintäkterna väntas därmed bli betydligt högre än under den långa perioden med låga räntenivåer som varit de senaste tio åren. Att statslåneräntan väntas bli högre i närtid medför att intäkterna från avkastningsskatt väntas öka till 29 miljarder kronor 2024 och uppgå till ca 30 miljarder kronor per år 2025 och 2026.

Skatt på konsumtion och insatsvaror Skatt på konsumtion och insatsvaror består av mervärdesskatt och punktskatter och utgjorde 28 procent av de totala skatteintäkterna 2021. Intäkterna från skatt på konsumtion och insatsvaror bedöms under hela prognosperioden ligga på mellan 11 och 12 procent av BNP.

Mervärdesskatteintäkterna väntas återhämta sig successivt

Intäkterna från mervärdesskatt väntas öka med 1 procent 2023 jämfört med 2022. Det är en svagare ökningstakt än genomsnittet för perioden 2012 – 2021 på knappt 5 procent. Den låga ökningstakten 2023 förklaras av en tydlig dämpning i hushållens nominella konsumtionsutveckling och minskade bostadsinvesteringar jämfört med 2022. Sammansättningen av konsumtionen gör dessutom att mervärdesskatten påverkas mer än vad dämpningen i hushållens konsumtionsutveckling indikerar. Det är framför allt konsumtionen av varor och tjänster med hög skattesats som väntas utvecklas svagt, t.ex. konsumtion av el, drivmedel och bilar.

För 2024 – 2026 bedöms intäkterna från mervärdesskatt öka med i genomsnitt ca 5 procent per år. Ökningstakten är något svagare än prognosen för den största skattebasen, hushållens nominella konsumtion, men starkare än prognosen för fasta bruttoinvesteringar (se diagram 5.5).

Diagram 5.5 Hushållens konsumtion, fasta bruttoinvesteringar och intäkter från

mervärdesskatt

Utfall 2000 – 2022, prognos 2023 – 2026 Årlig procentuell utveckling i löpande priser 20 15 10 5 0 -5 -10 -15 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 Hushållens konsumtion Fasta bruttoinvesteringar Mervärdesskatteintäkter Källor: Statistiska centralbyrån, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Stabil underliggande utveckling av punktskatteintäkterna

År 2023 bedöms intäkterna från punktskatterna öka med 16 procent jämfört med 2022 till följd av att flaskhalsintäkter, som har finansierat elstöden, har ökat. År 2024 beräknas punktskatteintäkterna minska med 20 procent. Det beror dels på att skatteintäkterna för finansiering av elstöd upphör, dels på aviserade skattesänkningar på bensin och diesel. År 2025 väntas utvecklingstakten för punktskatteintäkterna vara i linje med det historiska genomsnittet för perioden 2012 – 2021 på knappt 2 procent.

För att kompensera för den pausade höjningen av reduktionsplikten föreslår regeringen att utsläppsrätter förs över från EU:s handel med utsläppsrätter till den s.k. icke-handlande sektorn som främst reglerar utsläpp från vägtrafik och egen uppvärmning av bostäder. Detta väntas ge minskade intäkter från handel med utsläppsrätter 2025 och 2026 (se tabell 5.6).

Tabell 5.6 Effekt på intäkter av statens verksamhet

Miljarder kronor 2022 2023 2024 2025 2026 Överföring av utsläppsrätter -1,1 -1,2 Källa: Egna beräkningar.

Restförda och övriga skatter Restförda och övriga skatter består främst av uppbördsförluster, omprövningar och anstånd från hushåll och företag, avgifter till public service samt intäkter som förs till fonder. Intäkterna från restförda och övriga skatter väntas uppgå till 10 miljarder kronor 2023 för att därefter stiga något 2024 (se tabell 5.1).

Offentligfinansiella effekter av samtliga ändrade skatte- och avgiftsregler De beräknade effekterna av samtliga regeländringar på skatteområdet 2021 – 2026 redovisas i tabell 5.7. Tabellen visar alla regeländringar sammantaget, såväl ändringar som tidigare har beslutats av riksdagen och aviserats av regeringen som förslag och aviseringar i denna budgetproposition. Regeländringarna visas i förhållande till föregående år. Sammantaget bedöms regeländringar, exklusive kommunal utdebitering, öka skatteintäkterna med 21 miljarder kronor 2023 och med 1 miljard kronor per år 2024 – 2026.

Tabell 5.7 Offentligfinansiella effekter av samtliga ändrade skatte- och avgiftsregler

Miljarder kronor, bruttoeffekt i förhållande till föregående år 2021 2022 2023 2024 2025 2026

Skatt på arbete 3,4 -14,7 17,3 2,2 1,0 1,2

Kommunalskatt -2,6 -4,4 1,2 -1,4 0,1 -0,7 varav förändrad medelutdebitering -0,2 -0,8 0,1 varav höjd jämförelseränta vid ränteförmån 0,3 0,3 0,0 varav avdrag för arbetsresor -1,6 varav vissa höjda åldersgränser i skatte- och socialavgiftssystemet 2,7 -0,6 varav sänkt skatt för personer över 65 år, ändring av grundavdrag -2,4 -3,9 0,1 -2,1 0,0 0,0 varav övrigt, kommunal skatt 0,0 0,2 -0,1 0,4 -0,2 -0,1 Statlig skatt 0,0 -0,1 0,2 12,4 varav pausad uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt för beskattningsåret 2024 12,3 varav övrigt, statlig skatt 0,0 -0,1 0,2 0,0 Skattereduktioner -13,9 -11,4 2,8 -11,9 0,9 0,0

2021 2022 2023 2024 2025 2026 varav skattereduktion för förvärvsinkomst -8,5 -2,1 -6,4 varav förstärkt skattereduktion för förvärvsinkomst -7,0 1,0 varav förstärkt skattereduktion för förvärvsinkomst genomförs ej (två 1 ovanstående rader genomförs ej) 9,2 5,4 varav förstärkt skattereduktion för sjuk- och aktivitetsersättning -2,6 varav skattereduktion för a-kasseavgift -0,8 -0,8 varav skattereduktion för arbetsinkomster för att hantera ökade arbetskostnader till följd av pandemin -5,0 5,0 varav avdrag för hushållsarbete -0,3 -1,0 1,0 varav jobbskatteavdrag -8,0 -1,1 -11,0 -0,1 0,0 varav övriga skattereduktioner -0,2 0,0 -0,3 0,0 0,0 0,0 Socialavgifter 20,0 1,2 13,1 3,1 1,9 varav slopad nedsättning av arbetsgivaravgifterna för 15 – 18-åringar 1,3 varav vissa höjda åldersgränser i skatte- och socialavgiftssystemet 2,5 1,9 varav tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter för 19 – 23-åringar -12,2 -0,1 10,6 1,7 varav justerade förmånsvärden för personbilar 0,1 0,2 0,2 0,4 varav nedsättning för den först anställda -0,1 1,4 -0,1 0,2 varav tillfälligt nedsatta socialavgifter m.m. 32,2 -0,3 varav förstärkt nedsättning av arbetsgivaravgifter för FoU -0,1 -0,1 varav övriga socialavgifter 0,0 0,0 -0,3 0,0 0,0

Skatt på kapital -7,8 1,0 5,8 2,0 0,7 0,0

Inkomstskatt, företag -5,5 -5,4 4,5 1,8 0,1 varav nya skatteregler företagssektorn -6,6 0,7 0,4 varav övriga inkomstskatter, företag 1,1 -6,1 4,1 1,8 0,1 Övriga skatter på kapital -2,3 6,3 1,3 0,2 0,6 varav riskskatt för kreditinstitut 6,3 1,3 varav avskaffad schablonintäkt på uppskovsbelopp -1,7 varav övrigt -0,6 0,0 0,2 0,6

Skatt på konsumtion 1,8 -6,8 -3,2 -3,7 -1,1 -0,6

Mervärdesskatt 1,0 -0,1 -0,2 0,0 -0,3 Punktskatter 0,8 -6,8 -3,1 -3,7 -0,8 -0,6 varav skatt på alkohol och tobak 0,1 0,0 0,8 0,9 0,0 0,0 varav energiskatt -0,7 -7,6 -4,2 -5,3 -0,8 -0,6 varav skatt på vägtrafik, trängselskatt m.m. 0,4 0,8 1,0 0,4 0,1 0,0 varav övriga punktskatter 1,1 0,0 -0,7 0,4 0,0 0,0

Restförda och övriga skatter 0,1 0,4 0,9 0,8 0,5 0,5

Totala skatteintäkter -2,4 -20,2 20,8 1,2 1,0 1,0

Totala skatteintäkter, exkl. kommunal utdebitering -2,2 -19,4 20,7 1,2 1,0 1,0

1 I statens budget för 2022 beslutades att inte införa tidigare aviserade förslag om skattereduktion för förvärvsinkomst samt förstärkt skattereduktion för förvärvsinkomst avseende 2022 och 2023. Källa: Egna beräkningar.

5.3 Statens inkomster

Inkomsterna i statens budget består av statens skatteinkomster och övriga inkomster. Statens skatteinkomster erhålls efter att avdrag gjorts från de totala skatteintäkterna för de skatter som tillfaller EU, kommuner och regioner samt ålderspensionssystemet och efter att hänsyn tagits till periodiseringar.

Övriga inkomster Utfall och prognoser för de inkomster som redovisas under posten Övriga inkomster i statens budget framgår av tabell 5.1. Bland dessa inkomster ingår avräkningar, som främst avser kompensation för statlig och kommunal mervärdesskatt.

Vissa inkomster av statens verksamhet, såsom utdelningar från statens aktieinnehav, påverkar statens finansiella sparande, medan försäljningsinkomster och återbetalningar av lån endast påverkar statens inkomster och budgetsaldo.

Inkomster av statens verksamhet består främst av utdelningar från statens aktieinnehav, affärsverkens och Riksbankens inlevererade överskott, ränteinkomster samt inkomster från offentligrättsliga avgifter. År 2023 väntas inkomster av statens verksamhet uppgå till 55 miljarder kronor, vilket är betydligt lägre än 2022. Det beror främst på att utdelningar från bolag med statligt ägande var tillfälligt höga 2022. Även 2023 påverkas av engångseffekter då Centrala studiestödsnämndens kreditreserv flyttas från ett räntekonto hos Riksgäldskontoret utanför budgeten till en inkomsttitel på statens budget. Inkomsterna av statens verksamhet bedöms därför sjunka något 2024 och sedan ligga kvar på ungefär samma nivå resten av prognosperioden. Under prognosperioden väntas inte Riksbankens resultat medge någon inlevererad vinst.

Under 2021 genererades stora inkomster till Affärsverket svenska kraftnät. En del av dessa inkomster ska återföras till elintensiva företag under 2023 (se tabell 5.8) och redovisas då på inkomsttitel 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet . Inkomsterna motsvaras av elprisstöd till elintensiva företag under 2023. Regeringen aviserar även i denna proposition ett ekonomiskt stöd för 2024 som vid behov ska kunna riktas till företag som har haft en betydande ökning av kostnader för el jämfört med 2021 (se utg.omr. 24 avsnitt 3.8). Inkomstberäkningen för flaskhalsintäkterna i tabell 5.8 utgår från att stödet finansieras med flaskhalsintäkter. En sådan finansiering förutsätter att det finns stöd i EU:s regelverk samt ett godkännande från Energimarknadsinspektionen. Utbetalningen av elstödet belastar dessutom statens lånebehov via Riksgäldskontorets nettoutlåning (se avsnitt 7.2). Totalt sett är denna transferering dock neutral för det finansiella sparandet.

Tabell 5.8 Effekt på inkomster av statens verksamhet, flaskhalsintäkter avsedda att

återföras till elintensiva företag

Miljarder kronor 2022 2023 2024 2025 2026 Flaskhalsintäkter 0,6 0,5 varav sedan 2023 års ekonomiska vårproposition 0,5 Källa: Egna beräkningar.

Inkomster av försåld egendom omfattar redovisade försäljningar av statlig egendom, varav försäljningar av aktier i bolag med statligt ägande vanligtvis utgör den största delen. För 2023 – 2026 görs ett beräkningstekniskt antagande om försäljningsinkomster om 5 miljarder kronor per år.

Inkomsterna från återbetalning av lån omfattar återbetalning av studiemedel för lån upptagna före 1989 samt av övriga lån. För 2023 – 2026 väntas inkomsterna uppgå till knappt 1 miljard kronor per år.

Posten Kalkylmässiga inkomster omfattar vissa avskrivningar, amorteringar och statliga pensionsavgifter. De senaste åren har det dock inte kommit in några inkomster på vare sig avskrivningar eller amorteringar, och det väntas inte heller göra det under prognosperioden. År 2023 väntas pensionsavgifterna, och därmed kalkylmässiga

inkomster, uppgå till 20 miljarder kronor, och de bedöms därefter stiga under senare delen av prognosperioden.

Posten Bidrag från EU omfattar bidrag från olika EU-fonder. De största bidragen kommer från faciliteten för återhämtning och resiliens (RRF) och EU:s jordbruksfonder. Bidragen är främst kopplade till utgifter på specifika anslag inom olika utgiftsområden. Dessa inkomster bedöms uppgå till drygt 15 miljarder kronor 2023, men öka till knappt 49 miljarder kronor 2024. Ökningen beror på utbetalningar från RRF. De flesta utbetalningarna ska ske 2024, men mindre utbetalningar ska ske 2025 och 2026. Inkomsterna beräknas därför uppgå till omkring 17 miljarder kronor per år dessa år.

Posten Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet omfattar tillkommande skatter samt avräkningar. Tillkommande skatter avser främst skatter som tillfaller EU och kommunala utjämningsavgifter enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Avräkningar består till största delen av statliga och kommunala myndigheters kompensation för inbetald mervärdesskatt. År 2023 väntas avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet uppgå till −178 miljarder kronor. Det är en ökning med −3 0 miljarder kronor jämfört med 2022. Ökningen beror framför allt på en tillfällig effekt till följd av att delar av flaskhalsintäkterna redovisas som skatteintäkter. Dessa intäkter betalas in av Affärsverket svenska kraftnät till staten. Transfereringen från stat till hushåll som därefter sker via Försäkringskassan redovisas som avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet. Den sammantagna effekten på det finansiella sparandet är neutral, men att enbart avräkningen redovisas under posten Övriga inkomster bidrar till att avräkningarna blir större 2023. Denna post bedöms därmed sjunka 2024, men fortsatt ligga på en relativt hög nivå då kompensation för mervärdesskatt bedöms vara fortsatt hög under hela prognosperioden.

Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto budgeteras fr.o.m. 2016 under anslag på budgetens utgiftssida. Kvar finns en inkomsttitel som avser de nedsättningar som kan ges som stöd vid korttidsarbete, men som väntas bli 0 under hela prognosperioden.

Ändrad redovisning av inkomsttitlar Följande inkomsttitel byter namn och heter fortsättningsvis:

1154 Avdrag för hushållsarbete

5.4 Jämförelse med 2023 års ekonomiska

vårproposition och uppföljning av

inkomsterna i statens budget för 2022 och

2023

I detta avsnitt jämförs prognosen för skatteintäkterna och övriga inkomster i denna proposition med prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition. Prognosskillnaderna visas i den högra delen av tabell 5.9.

Tabell 5.9 Utfall och aktuell prognos jämfört med statens budget för 2022 och 2023 samt en jämförelse med

prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition

Miljarder kronor Jfr med Jfr med Jfr med Jfr med Jfr med Jfr med Jfr med Utfall SB22 prognos SB23 VÅP23 VÅP23 VÅP23 VÅP23 VÅP23 2022 2022 2023 2023 2022 2023 2024 2025 2026

Skatt på arbete 1 398,5 45,2 1 467,4 17,1 9,3 13,1 32,0 25,9 23,3

Direkta skatter 723,4 26,2 749,6 10,8 7,3 6,6 17,5 14,3 11,0

Jfr med Jfr med Jfr med Jfr med Jfr med Jfr med Jfr med Utfall SB22 prognos SB23 VÅP23 VÅP23 VÅP23 VÅP23 VÅP23 2022 2022 2023 2023 2022 2023 2024 2025 2026 varav kommunal inkomstskatt 852,0 26,7 891,6 10,2 5,8 7,9 16,2 14,1 12,2 varav statlig inkomstskatt 60,5 5,9 55,4 1,7 1,6 -0,2 14,3 13,0 12,7 varav jobbskatteavdrag -146,8 -11,9 -158,1 -0,8 -0,2 -1,2 -12,2 -13,0 -13,8 varav avdrag för hushållsarbete -19,4 0,2 -17,9 2,3 -0,2 1,3 0,4 1,4 1,1 varav övrigt -22,9 5,4 -21,3 -2,6 0,3 -1,2 -1,2 -1,2 -1,2 Indirekta skatter 675,1 19,0 717,8 6,3 1,9 6,5 14,4 11,6 12,4 varav arbetsgivaravgifter 669,4 18,8 705,0 7,6 0,0 6,6 13,1 10,1 10,8 varav egenavgifter 11,6 -2,3 11,7 -1,0 -0,1 0,0 0,0 0,0 0,0 varav särskild löneskatt 57,2 2,6 58,1 0,3 2,1 0,5 1,1 0,9 1,1 varav nedsättningar -17,4 1,6 -8,7 -0,1 0,0 -0,2 1,1 1,2 1,2 varav skatt på tjänstegruppliv 0,6 0,0 0,6 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 varav avgifter till premiepensionssystemet -46,4 -1,8 -49,0 -0,5 0,0 -0,4 -0,9 -0,7 -0,8

Skatt på kapital 362,8 46,0 354,2 8,9 13,8 19,7 21,2 21,0 17,7

varav skatt på kapital, hushåll 89,2 3,1 77,4 -0,2 1,7 7,8 11,3 10,4 10,2 varav skatt på företagsvinster 195,5 28,6 196,5 18,4 13,7 18,4 16,8 14,7 11,8 varav avkastningsskatt 8,7 1,3 18,5 -0,8 0,8 0,0 -1,9 0,2 0,0 varav fastighetsskatt 37,6 1,6 37,6 -0,4 0,1 0,2 0,3 0,4 0,3 varav stämpelskatt 15,8 1,0 12,3 -2,3 0,0 -1,2 0,3 1,2 1,2 varav kupongskatt m.m. 12,3 6,6 7,4 -2,7 0,0 -2,5 -2,5 -2,5 -2,5 varav riskskatt för kreditinstitut 3,8 3,8 4,5 -3,0 -2,5 -3,0 -3,2 -3,3 -3,3

Skatt på konsumtion och insatsvaror 710,2 41,0 740,5 4,7 -0,1 -7,4 -8,2 -6,4 -9,8

varav mervärdesskatt 559,8 33,2 565,4 -29,1 0,1 -1,6 -0,5 2,7 0,5 varav skatt på tobak och alkohol 29,7 1,2 30,1 -0,3 0,0 -0,3 0,1 0,2 0,1 varav energiskatt 44,7 -9,3 44,2 -3,0 0,1 -1,0 -7,1 -7,6 -8,1 varav koldioxidskatt 21,2 -0,7 22,5 0,0 0,0 0,0 -0,1 0,0 0,1 varav övriga skatter på energi och miljö 25,6 18,4 48,4 40,4 0,0 -2,7 0,2 -1,3 -1,5 varav skatt på vägtrafik 22,5 -0,9 22,8 -2,4 0,0 -1,4 -1,1 -1,0 -1,6 varav övriga skatter 6,6 -1,0 7,0 -0,9 -0,3 -0,3 0,2 0,7 0,8

Skatt på import 9,3 2,3 9,2 -0,2 0,0 -0,4 -0,4 -0,4 -0,4

Restförda och övriga skatter 10,6 -3,6 9,8 -3,5 -0,2 -2,2 -1,4 -1,3 -5,7

varav restförda skatter -13,7 -7,7 -12,1 -4,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 varav övriga skatter 24,3 4,1 22,0 0,5 -0,2 -2,2 -1,4 -1,3 -5,7

Totala skatteintäkter 2 491,5 130,9 2 581,2 27,0 22,7 22,9 43,2 38,8 25,2

Avgår EU-skatter -9,3 -2,3 -9,2 0,2 0,0 -0,4 -0,4 -0,4 -0,4

Offentliga sektorns skatteintäkter 2 482,2 128,6 2 571,9 27,2 22,7 23,2 43,5 39,1 25,6

varav kommunala skatter -873,5 -27,8 -912,8 -1 815,8 6,0 8,1 16,5 14,5 12,5 varav avgifter till ålderspensionssystemet -300,5 -7,9 -316,6 -630,1 -0,3 2,4 5,3 4,6 5,3

Statens skatteintäkter 1 308,1 92,9 1 342,6 14,4 17,1 12,7 21,7 20,0 7,8

Periodiseringar 17,5 12,4 20,3 35,8 -17,1 39,1 -1,4 -2,4 13,9

Statens skatteinkomster 1 325,6 105,3 1 362,9 50,2 0,0 51,8 20,3 17,7 21,7

Övriga inkomster -39,5 -8,7 -82,3 -49,1 0,0 -19,2 19,1 -10,2 2,8

2000 Inkomster av statens verksamhet 71,9 27,5 55,0 12,4 0,0 -0,5 1,0 0,3 0,2 3000 Inkomster av försåld egendom 0,9 -4,1 5,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 4000 Återbetalning av lån 1,4 0,9 0,5 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 5000 Kalkylmässiga inkomster 18,2 0,1 19,9 0,8 0,0 0,2 -1,3 -6,0 0,1

Jfr med Jfr med Jfr med Jfr med Jfr med Jfr med Jfr med Utfall SB22 prognos SB23 VÅP23 VÅP23 VÅP23 VÅP23 VÅP23 2022 2022 2023 2023 2022 2023 2024 2025 2026 6000 Bidrag m.m. från EU 15,6 -12,2 15,3 -17,1 0,0 -20,1 22,3 0,2 1,8 7000 Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet -147,5 -20,9 -178,0 -45,1 0,0 1,1 -2,9 -4,7 0,6 8000 Utgifter som ges som krediteringar på skattekontot 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0

Statsbudgetens inkomster 1 286,1 96,6 1 280,6 1,2 0,0 32,6 39,4 7,5 24,4

Anm.: Med statens budget (SB) avses de av riksdagen ursprungligen beslutade budgetarna för 2022 och 2023. Utfall för 2022 är enligt nationalräkenskapernas publicerade utfall. Prognoser och utfall är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. Källor: Statistiska centralbyrån, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Jämförelse med prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition För uppföljningen av inkomsterna i de av riksdagen ursprungligen beslutade budgetarna för 2022 och 2023 redovisas prognosskillnaderna i den vänstra delen av tabell 5.9.

Skatt på arbete

Intäkterna från skatt på arbete har reviderats upp 2022 – 2026 jämfört med bedömningen i 2023 års ekonomiska vårproposition. För 2022 indikerar det preliminära beskattningsutfallet högre intäkter från kommunalskatter och statlig inkomstskatt jämfört med prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition. För 2023 och framåt beror det framför allt på en starkare utveckling på arbetsmarknaden, vilket har inneburit en högre nivå på lönesumman, se tabell 5.10. Detta ökar främst intäkterna från kommunal inkomstskatt och arbetsgivaravgifter.

Tabell 5.10 Antaganden i skatteprognoserna och förändringar jämfört med

vårpropositionen för 2023

Årlig procentuell förändring om inte annat anges 2021 2022 2023 2024 2025 2026 BNP, marknadspris 1 8,9 8,7 4,2 3,4 4,7 5,3 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,5 0,2 0,2 0,1 0,2 -0,1 2 Arbetade timmar 3,1 2,4 1,8 0,1 0,5 1,4 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,0 0,0 1,4 0,6 -0,7 -0,3 Timlön 3 2,9 3,9 3,2 3,8 3,9 3,9 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,2 0,0 -0,5 0,2 0,2 0,3 Utbetald lönesumma, skatteunderlag 5,9 6,5 5,0 3,9 4,4 5,3 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,2 0,0 1,0 0,9 -0,5 0,0 Arbetslöshet 4, 5 8,8 7,5 7,6 8,2 8,3 7,4 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,0 0,0 -0,3 -0,1 0,1 -0,0 1 Hushållens konsumtionsutgifter 8,3 8,9 3,6 4,4 5,8 6,2 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition -0,1 -0,6 -0,9 0,5 0,7 -0,1 Kommunal medelutdebitering 6 32,3 32,2 32,2 32,2 32,2 32,2 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 7 Statslåneränta 0,2 1,9 2,6 2,4 2,4 2,5

2021 2022 2023 2024 2025 2026 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,1 KPI juni – juni 1,3 8,7 9,3 4,1 1,6 1,9 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,0 0,0 -0,4 0,8 -0,1 0,1 8 Inkomstbasbelopp 68,2 71,0 74,3 77,3 80,1 83,0 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,0 0,0 0,0 0,4 1,0 0,6 Prisbasbelopp 8 47,6 48,3 52,5 57,3 59,7 60,7 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,0 0,0 0,0 -0,2 0,2 0,2 Inkomstindex 186,5 194,2 203,1 211,3 219,0 226,9 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,0 0,0 0,0 0,9 2,7 1,7 Skiktgräns 9 523,2 540,7 598,5 598,5 635,4 658,1 Differens jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition 0,0 0,0 0,0 -70,1 -69,1 -72,3 1 Löpande priser, procentuell förändring. 2 Kalenderkorrigerat, anställda. 3 Enligt NR:s definition. 4 Arbetslöshet 15 – 74 år. 5 Procent av arbetskraften. 6 Medelvärde under året, procent. 7 Statslåneräntan per den 30 november. 8 Tusental kronor. 9 Avser skiktgräns för statlig inkomstskatt, tusental kronor. Källor: Statistiska centralbyrån, Skatteverket och egna beräkningar.

Skatt på kapital

Jämfört med prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition har intäkterna från kapitalskatter reviderats upp samtliga år under prognosperioden. Det beror främst på att det preliminära beskattningsutfallet indikerar högre vinster för företagen än tidigare bedömning. Samtidigt indikerar det preliminära beskattningsutfallet att hushållens realiserade kapitalvinster samt schablonintäkter är högre än vad som bedömdes i 2023 års ekonomiska vårproposition, vilket medför en ytterligare upprevidering. Även intäkterna från avkastningsskatten har reviderats upp något 2022 till följd av högre utfall för 2022. Intäkterna från riskskatten är däremot nedreviderade till följd av det preliminära beskattningsutfallet, vilket motverkar upprevideringen något hela prognosperioden. Även intäkterna från stämpelskatt och kupongskatt är nedreviderade till följd av lägre utfall hittills i år jämfört med vad som prognostiserades i 2023 års ekonomiska vårproposition. Sammantaget innebär detta en upprevidering av skatt på kapital hela prognosperioden.

Skatt på konsumtion och insatsvaror

Intäkterna från skatt på konsumtion och insatsvaror har reviderats ned med ca 7 miljarder kronor för 2023 jämfört med prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition. Nedrevideringen avser flera skatteslag, bl.a. är skatteintäkterna från flaskhalsintäkter som finansierar elstöd nedreviderade på grund av att antalet ansökningar om elstöd har blivit mindre än väntat. Även intäkterna från mervärdesskatt och trängselskatt är nedreviderade i förhållande till prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition. För 2024 – 2026 är intäkterna från punktskatterna något nedreviderade hela perioden.

Periodiseringar

Prognosen för periodiseringar har reviderats upp med 39 miljarder kronor 2023 jämfört med prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition. Det förklaras främst av att inbetald preliminärskatt väntas bli betydligt högre än i tidigare prognos.

Övriga inkomster

Prognosen för övriga inkomster har reviderats ned med ca 19 miljarder kronor 2023 och upp med motsvarande belopp 2024 jämfört med prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition. Det beror främst på att utbetalningar från RRF har senarelagts till 2024.

Uppföljning av statens budget för 2022 och 2023 Med statens budget avses de av riksdagen ursprungligen beslutade budgetarna för 2022 och 2023.

Skatt på arbete

Enligt preliminära utfall blev intäkterna från skatt på arbete 45 miljarder kronor högre 2022 än i prognosen i statens budget för 2022. Detta beror framför allt på att lönesumman har reviderats upp till följd av en starkare utveckling på arbetsmarknaden än väntat. Det är främst intäkter från kommunal inkomstskatt och arbetsgivaravgifter som har reviderats upp till följd av detta, men även den statliga inkomstskatten har reviderats upp något till följd av den uppreviderade lönesumman. Upprevideringen motverkas något av att skiktgränsen för statlig inkomstskatt höjts till följd av högre KPI. När skiktgränserna höjs innebär det att färre personer hamnar över gränsen för att betala statlig inkomstskatt, vilket innebär att inkomsterna från statlig inkomstskatt blir lägre.

Prognosen för 2023 har reviderats upp med 17 miljarder kronor jämfört med bedömningen i statens budget för 2023. Även för 2023 beror detta på en uppreviderad lönesumma som framför allt påverkar intäkterna från kommunal inkomstskatt och arbetsgivaravgifter. Det preliminära beskattningsutfallet för 2022 påverkar även nivån framåt, vilket också har medfört en viss upprevidering av intäkter från kommunal inkomstskatt.

Skatt på kapital

Enligt preliminära utfall blev intäkterna från skatt på kapital 46 miljarder kronor högre 2022 än i prognosen i statens budget för 2022. Upprevideringen för 2022 förklaras av att vinstutvecklingen för företagen var starkare än väntat, vilket genererat högre intäkter från skatt på företagsvinster. Även intäkterna från stämpelskatt och kupongskatt är uppreviderade 2022, vilket beror på högre utfall än i prognosen i statens budget för 2022. Vidare beslutade riksdagen den 14 december 2021 att införa en ny riskskatt för kreditinstitut fr.o.m. 2022 (prop. 2021/22:26, bet. 2021/22:SkU11, rskr. 2021/22:101). I riksdagens ursprungliga beslut om statens budget för 2022 redovisades intäkterna från riskskatten som skatt på företagsvinster (2021/22:FiU1, rskr. 2021/22:46). Nu redovisas intäkterna som en egen post (se tabell 5.9). Denna flytt motverkar upprevideringen något.

För 2023 är intäkterna från skatt på kapital uppreviderade med 9 miljarder kronor jämfört med prognosen i statens budget för 2023. Det är främst intäkter från skatt på företagsvinster som har reviderats, vilket beror på högre vinstutveckling för företagen. Även 2023 har påverkats av att riskskatten har flyttats från företagsvinster till en egen

inkomsttitel, vilket delvis motverkar upprevideringen. Intäkterna från stämpelskatt och kupongskatt är nedreviderade 2023 till följd av lägre utfall än väntat.

Skatt på konsumtion och insatsvaror

Intäkterna från skatt på konsumtion och insatsvaror blev 41 miljarder kronor högre 2022 än vad som bedömdes i statens budget för 2022. Framför allt är det intäkterna från mervärdesskatt som har ökat mer än väntat, vilket är direkt kopplat till den höga prisutvecklingen för framför allt hushållens konsumtion.

För 2023 bedöms intäkterna öka med ca 5 miljarder kronor mer än enligt prognosen i statens budget för 2023. Det beror framför allt på att skatteintäkter i form av flaskhalsintäkter som finansierar elstöden har tillkommit sedan prognosen. Att upprevideringen inte är större beror på att mervärdesskatteintäkterna samtidigt har reviderats ned betydligt till följd av nedrevideringar av bl.a. viktiga skattebaser som energikonsumtionen.

Periodiseringar

Högre periodiseringseffekter medför att statens inkomster 2022 blev 12 miljarder kronor högre än i statens budget för 2022. Det förklaras främst av att inbetald preliminärskatt blev högre.

Inbetald preliminärskatt väntas bli betydligt högre även 2023 än vad som beräknades i statens budget för 2023. Periodiseringarna är därför uppreviderade med 36 miljarder kronor för 2023.

Övriga inkomster

För 2022 blev intäkterna från övriga inkomster 9 miljarder kronor lägre än enligt prognosen i statens budget för 2022. Detta förklaras delvis av att försäljningsinkomsterna blev lägre än det beräkningstekniska antagandet samt att utbetalningar från RRF har senarelagts. Vidare redovisas delar av flaskhalsintäkterna som skatteintäkter, vilket har medfört ökade avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet. Samtidigt har ökade utdelningsinkomster från bolag med statligt ägande motverkat nedrevideringen till viss del.

Övriga inkomster är nedreviderade med 49 miljarder kronor för 2023 jämfört med statens budget för 2023. Nedrevideringen beror främst på att delar av flaskhalsintäkterna redovisas som skatteintäkter, vilket har medfört en nedrevidering med 39 miljarder kronor, men även på att utbetalningar från RRF har senarelagts ytterligare till 2024.

6 Utgifter

I detta avsnitt lämnas förslag om utgiftsramar för 2024, förändring av anslagsbehållningar för 2024, utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget för 2024 samt preliminära utgiftsramar för 2025 och 2026. Till grund för förslagen ligger en redovisning och analys av utvecklingen av utgifterna inom utgiftsområdena i statens budget och de utgifter som omfattas av utgiftstaket, de s.k. takbegränsade utgifterna. I avsnittet redovisas även regeringens åtgärder med anledning av vissa tillkännagivanden som har anknytning till budgetens utgiftssida.

Sammanfattning

– Utgiftsramarna för de 27 utgiftsområdena i statens budget beräknas uppgå till totalt 1 347 miljarder kronor 2024. Det är 95 miljarder kronor mer än ramarna för 2023 i den av riksdagen ursprungligen beslutade budgeten för 2023. Därefter har dock riksdagen beslutat om ändringar i statens budget för 2023, som tillsammans med regeringens förslag i propositionen Höständringsbudget för 2023 (prop. 2023/24:2) uppgår till 32 miljarder kronor. – De takbegränsade utgifterna beräknas uppgå till 1 688 miljarder kronor 2024. Det är en ökning med 100 miljarder kronor jämfört med 2023. Ökningen beror främst på den makroekonomiska utvecklingen, inte minst den höga inflationen. – Utgifterna för ålderspensionssystemet beräknas uppgå till 373 miljarder kronor 2024, vilket är en ökning med 12 miljarder kronor jämfört med 2023. – Nivån på de takbegränsade utgifterna 2024 beräknas motsvara 26,3 procent av BNP. Det är ungefär samma nivå som 2022, men en ökning jämfört med 2023. – Jämfört med bedömningen i 2023 års ekonomiska vårproposition (prop. 2022/23:100) beräknas de takbegränsade utgifterna bli 25 miljarder kronor högre 2024, 53 miljarder kronor högre 2025 och 75 miljarder kronor högre 2026. De högre utgifterna beror främst på de åtgärder som föreslås i denna proposition, men också på de förändrade makroekonomiska förutsättningarna. – För 2023 beräknas utgifterna i statens budget bli 10 miljarder kronor högre jämfört med den av riksdagen ursprungligen beslutade budgeten för 2023, framför allt till följd av högre statsskuldsräntor.

6.1 Inledning

Statens budget delas in i 27 utgiftsområden. Utgiftsramarna för utgiftsområdena utgörs av summan av de anvisade medlen för de anslag som ingår i respektive utgiftsområde. Utgifterna, däremot, utgörs av faktiskt förbrukade medel. Posten Minskning av anslagsbehållningar redovisar skillnaden mellan anvisade medel och faktiskt förbrukade medel. Till utgifterna i statens budget hör även Riksgäldskontorets nettoutlåning och den kassamässiga korrigeringen (se avsnitt 7). De takbegränsade utgifterna, dvs. de utgifter som omfattas av utgiftstaket, består av utgifterna inom utgiftsområdena 1 – 25 och 27 samt utgifterna i ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget. Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. ingår inte i de takbegränsade utgifterna.

Regeringens förslag till utgiftsramar och beräkning av de takbegränsade utgifterna baseras på prognosen för den makroekonomiska utvecklingen i avsnitt 3, volymutvecklingen i transfereringssystemen samt pris- och löneomräkningen av förvaltnings- och investeringsanslag. Vidare har hänsyn tagits till tidigare beslutade och

aviserade utgiftsreformer samt de som föreslås eller aviseras i denna proposition. I beräkningarna antas inga ytterligare finanspolitiska regel- eller anslagsändringar genomföras under den redovisade prognosperioden. Beräkningen av de preliminära utgiftsramarna och de takbegränsade utgifterna för 2025 och 2026 ska därmed ses som en konsekvensanalys av budgetförslagets och tidigare beslutade och aviserade åtgärders effekt på den medelfristiga budgetutvecklingen.

6.2 Utgiftsramar för 2024

Regeringens förslag: Utgifterna för 2024 fördelas på utgiftsområden enligt tabell 6.1.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 9 kap. 5 § riksdagsordningen ska förslaget till statens budget innehålla en fördelning av anslagen på utgiftsområden.

Tabell 6.1 Utgiftsramar, anslagsbehållningar och utgifter för

ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget 2024

Tusental kronor Utgiftsområde 1 Rikets styrelse 19 070 363 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 20 881 058 3 Skatt, tull och exekution 16 854 357 4 Rättsväsendet 76 028 013 5 Internationell samverkan 2 273 924 6 Försvar och samhällets krisberedskap 126 059 689 7 Internationellt bistånd 48 630 129 8 Migration 13 808 274 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 110 258 264 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 116 907 208 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 60 310 483 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 106 070 732 13 Integration och jämställdhet 4 018 388 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 92 059 399 15 Studiestöd 30 545 170 16 Utbildning och universitetsforskning 99 461 047 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 16 646 285 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 6 081 906 19 Regional utveckling 3 922 201 20 Klimat, miljö och natur 19 307 359 21 Energi 5 604 320 22 Kommunikationer 82 874 980 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 23 973 181 24 Näringsliv 9 552 305 25 Allmänna bidrag till kommuner 174 280 270 26 Statsskuldsräntor m.m. 20 455 200 27 Avgiften till Europeiska unionen 40 759 809

Summa utgiftsområden 1 346 694 314

Minskning av anslagsbehållningar -10 891 050

Summa utgifter 1 335 803 264

Summa utgifter exkl. statsskuldsräntor

1 315 439 764

Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget 372 929 000

Utgiftsområde

Takbegränsade utgifter 1 688 368 764

Budgeteringsmarginal 58 631 236

Utgiftstak 1 747 000 000

1 Summa utgifter exkl. utg.omr. 26 Statsskuldsräntor m.m. med tillhörande minskning av anslagsbehållningar för statsskuldsräntor.

Härledning av de sammanlagda utgiftsramarna Som framgår av tabell 6.2 beräknas utgiftsramarna för 2024 sammantaget uppgå till 1 347 miljarder kronor. Det är en ökning med 95 miljarder kronor jämfört med ramarna för 2023 i den av riksdagen ursprungligen beslutade budgeten för 2023 (bet. 2022/23:FiU10).

Tabell 6.2 Härledning av de sammanlagda utgiftsramarna 2024

Miljarder kronor 2024

Anvisat 2023

1 252

Pris- och löneomräkning 24 Beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder 44 Makroekonomisk utveckling 23 Volymer -3 Övrigt 7

Summa nya utgiftsramar 1 347

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. Källa: Egna beräkningar.

Den årliga pris- och löneomräkningen av anslag för förvaltnings- och investeringsändamål leder till att utgiftsramarna för 2024 beräknas öka med 24 miljarder kronor.

Tidigare beslutade samt nu föreslagna och aviserade åtgärder beräknas öka utgiftsramarna med 44 miljarder kronor. Beloppet är ett netto av att flera utgiftsområden ökar medan andra minskar. De utgiftsramar som beräknas öka mest till följd av föreslagna och aviserade åtgärder är i storleksordning utgiftsramarna för utgiftsområdena 6 Försvar och samhällets krisberedskap, 25 Allmänna bidrag till kommuner och 4 Rättsväsendet. Samtidigt minskar ramarna för bl.a. utgiftsområdena 7 Internationellt bistånd, 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, 13 Integration och jämställdhet och 24 Näringsliv.

Den makroekonomiska utvecklingen, t.ex. i form av ett högre prisbasbelopp, beräknas medföra ökade utgiftsramar för 2024 med 23 miljarder kronor. De utgiftsramar som beräknas öka mest är i storleksordning ramarna för utgiftsområdena 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom, 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning samt 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn.

Volymförändringar, t.ex. i form av ett förändrat antal personer i olika transfereringssystem, bidrar till att utgiftsramarna beräknas minska med 3 miljarder kronor. Beloppet är ett netto av att flera utgiftsområden minskar medan andra ökar. De utgiftsramar som beräknas minska mest på grund av lägre volymer är i storleksordning ramarna för utgiftsområdena 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn, 8 Migration och 15 Studiestöd. Samtidigt beräknas bl.a. ramen för utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning öka.

Övriga utgiftspåverkande faktorer beräknas bidra till att utgiftsramarna ökar med 7 miljarder kronor. De utgiftsramar som beräknas öka mest är i storleksordning

ramarna för utgiftsområdena 26 Statsskuldsräntor m.m., 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel samt 7 Internationellt bistånd.

De förändringar av utgiftsramarna 2024 som beskrivs i det här avsnittet (6.2) förhåller sig till de ursprungligen beslutade utgiftsramarna för 2023, vilket är den senaste gången riksdagen beslutade om hela statens budget. Efter det ursprungliga beslutet om statens budget för 2023 har riksdagen dock beslutat om ändringar av utgiftsramarna för 2023. Tillsammans med förslaget till ändrade ramar i propositionen Höständringsbudget för 2023 medför ändringarna ökade utgiftsramar om sammanlagt 32 miljarder kronor jämfört med ramarna i det ursprungliga beslutet om statens budget. Ändringarna avser främst statsskuldsräntor och stöd till Ukraina (se vidare avsnitt 6.6). I avsnitt 6.4 beskrivs förändringarna av utgiftsramarna 2024 i förhållande till den aktuella bedömningen av de faktiska utgifterna för 2023 i denna proposition.

Även utgiftsramarna för 2024 har förändrats sedan riksdagens beslut om preliminära utgiftsramar för 2024 i statens budget för 2023. I 2023 års ekonomiska vårproposition redovisas de förändringar som skedde mellan den beslutade budgeten för 2023 och vårpropositionen. De förändringar som skett därefter redovisas i avsnitt 6.5.

Regeringens förslag: Beräkningen av förändringen av anslagsbehållningar för 2024 enligt tabell 6.1 godkänns.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 kap. 3 § budgetlagen (2011:203) ska regeringens förslag till statens budget omfatta alla inkomster och utgifter samt andra betalningar som påverkar statens lånebehov. Anslagsbehållningar uppstår och förändras när prognoser över faktisk användning av medel är mindre eller större än motsvarade anslagsnivåer och kan t.ex. följa av att statliga myndigheter har vissa möjligheter att omfördela utgifter över tiden. Anslagsbehållningarna ingår därför i beräkningen av lånebehovet. Bedömningen av hur anslagsbehållningarna kommer att förändras under ett år redovisas på utgiftssidan som en för alla anslag gemensam post, benämnd Minskning av anslagsbehållningar. För 2024 beräknas minskningen av anslagsbehållningar uppgå till − 10,9 miljarder kronor. Eftersom beloppet är negativt innebär det att den faktiska användningen av medel beräknas blir mindre än de totala anslagsnivåerna 2024.

Regeringens förslag: Beräkningen av utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget för 2024 enligt tabell 6.1 godkänns.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 2 kap. 2 § budgetlagen ska den av riksdagen beslutade nivån på utgiftstaket användas i beredningen av förslaget till statens budget. Utgiftstaket omfattar bl.a. utgifterna inom ålderspensionssystemet som ligger vid sidan av statens budget. Utgifterna för ålderspensionssystemet beräknas öka med 12,0 miljarder kronor 2024 jämfört med prognosen för 2023 (se tabell 6.3). Ökningen är huvudsakligen hänförlig till den makroekonomiska utvecklingen (se avsnitt 6.4).

6.3 Preliminära utgiftsramar för 2025 och 2026

Regeringens förslag: Den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för 2025 och 2026 enligt tabell 6.3 godkänns som riktlinje för regeringens budgetarbete.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 2 kap. 3 § budgetlagen ska regeringen i budgetpropositionen lämna förslag till preliminära inkomstberäkningar och utgiftsramar för det andra och tredje tillkommande budgetåret. Regeringens förslag till preliminär fördelning av utgifter på utgiftsområden för 2025 och 2026 redovisas i

tabell 6.3. De preliminära utgiftsramarna beräknas öka med 39,5 miljarder kronor 2025 och med 7,7 miljarder kronor 2026, jämfört med det närmast föregående året (posten Summa utgiftsområden i tabell 6.3). En utförlig redovisning av utgiftsutvecklingen lämnas i avsnitt 6.4. De preliminära utgiftsramarna för 2025 har förändrats sedan riksdagens beslut om preliminära utgiftsramar för 2025 i samband med den ursprungligen beslutade budgeten för 2023. I 2023 års ekonomiska vårproposition redovisades de förändringar som skedde under perioden mellan den beslutade budgeten för 2023 och vårpropositionen. Förändringar som skett därefter redovisas i avsnitt 6.5.

Tabell 6.3 Utgiftsramar 2023 – 2026

Miljoner kronor 2022 2023 2023 2024 2025 2026 1 2 Utgiftsområde Utfall Anslag Prognos Förslag Förslag Förslag 1 Rikets styrelse 17 575 18 251 18 478 19 070 18 845 19 201 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 17 340 19 043 18 993 20 881 21 704 22 310 3 Skatt, tull och exekution 12 841 12 898 13 312 16 854 14 221 14 479 4 Rättsväsendet 61 496 69 056 69 387 76 028 83 713 90 267 5 Internationell samverkan 3 381 2 384 2 362 2 274 2 238 2 251 6 Försvar och samhällets krisberedskap 83 541 97 637 96 082 126 060 139 271 139 582 7 Internationellt bistånd 46 196 47 196 47 559 48 630 48 263 47 682 8 Migration 11 730 16 020 13 034 13 808 13 943 12 899 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 118 165 111 032 110 150 110 258 108 886 105 447 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 114 340 107 577 109 289 116 907 117 144 117 704 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 46 341 55 598 56 384 60 310 62 470 59 715 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 101 067 105 880 102 940 106 071 109 149 112 677 13 Integration och jämställdhet 5 447 5 465 4 706 4 018 3 584 3 289 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 78 376 90 085 81 657 92 059 93 688 90 789 15 Studiestöd 25 479 28 171 25 570 30 545 33 869 37 396 16 Utbildning och universitetsforskning 92 965 95 702 93 435 99 461 99 362 99 008 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 19 733 16 720 16 706 16 646 16 673 16 413 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 7 713 6 105 6 031 6 082 3 005 1 628 19 Regional utveckling 3 357 4 590 4 355 3 922 4 088 4 323 20 Klimat, miljö och natur 20 740 19 566 19 660 19 307 15 315 16 175 21 Energi 12 634 5 210 4 888 5 604 5 562 4 769 22 Kommunikationer 72 878 78 988 81 008 82 875 92 832 99 206 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 21 935 20 333 19 447 23 973 21 642 19 749 24 Näringsliv 10 274 11 416 10 709 9 552 7 664 7 398 25 Allmänna bidrag till kommuner 157 022 157 905 157 544 174 280 168 992 169 768 26 Statsskuldsräntor m.m. 27 155 35 143 30 484 20 455 27 855 26 855 27 Avgiften till Europeiska unionen 48 240 45 870 43 358 40 760 52 188 52 897

Summa utgiftsområden 1 237 960 1 283 841 1 257 529 1 346 694 1 386 165 1 393 878

Minskning av anslagsbehållningar -10 891 -3 576 197

Summa utgifter 1 237 960 1 257 529 1 335 803 1 382 590 1 394 075

3 Summa utgifter exkl. statsskuldsräntor 1 210 805 1 227 045 1 315 440 1 354 826 1 367 311

Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget 347 902 360 915 372 929 386 824 398 497

Takbegränsade utgifter 1 558 707 1 587 960 1 688 369 1 741 650 1 765 808

Budgeteringsmarginal 75 293 77 040 58 631 85 350 100 192

2022 2023 2023 2024 2025 2026 1 2 Utgiftsområde Utfall Anslag Prognos Förslag Förslag Förslag

Utgiftstak

4

1 634 000 1 665 000 1 747 000 1 827 000 1 866 000

1 Anslagen är fördelade till de utgiftsområden de tillhör i statens budget för 2024. 2 Inkluderar Extra ändringsbudget för 2023 – Stöd till Ukraina samt åtgärder riktade till företag och hushåll till följd av höga energipriser (prop. 2022/23:52, bet. 2022/23:FiU31, rskr. 2022/23:118 – 120), Extra ändringsbudget för 2023 – Försvarsmateriel till Ukraina (prop. 2022/23:92, bet. 2022/23:FiU38, rskr. 2022/23:150 och 151), VÄB23 (prop. 2022/23:99, bet. 2022/23:FiU21, rskr. 2022/23:254), Ändringar i statens budget för 2023 – Försvarsmateriel till Ukraina och försäljning av jaktrobotar till USA (bet. 2022/23:FiU32, rskr. 2022/23:267) samt förslag i HÄB23 (prop. 2023/24:2). 3 Summa utgifter exkl. utg.omr. 26 Statsskuldsräntor m.m. med tillhörande minskning av anslagsbehållningar för statsskuldsräntor. 4 Regeringens förslag till nivå på utgiftstaket för 2026 i denna proposition (se avsnitt 4.2). Källa: Egna beräkningar.

6.4 Utvecklingen av de takbegränsade utgifterna

över tid

Pandemin medförde att utgifterna i statens budget och de takbegränsade utgifterna i procent av BNP ökade kraftigt 2020 jämfört med 2019 (se tabell 6.4). Det var en följd av dels de åtgärder som riksdagen beslutade om med anledning av pandemin, dels att BNP minskade 2020. De takbegränsade utgifterna i procent av BNP minskade därefter 2021 och 2022 och beräknas fortsätta minska något 2023, då de bedöms vara ungefär lika stora som 2019. Därefter bedöms de öka 2024, men minska 2025 och 2026. Minskningen de sista åren beror bl.a. på att det i beräkningarna antas att inga ytterligare finanspolitiska regel- eller anslagsändringar utöver de som föreslås i denna proposition genomförs under den redovisade prognosperioden.

Tabell 6.4 Utgifter inom budgetens utgiftsområden och takbegränsade utgifter i

procent av BNP

Procent av BNP. Utfall 2019 – 2022, prognos 2023 – 2026 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026 Utgifter inom utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor 1 19,6 23,3 22,2 20,3 19,8 20,5 20,1 19,3 1 Statsskuldsräntor m.m. 0,4 0,4 -0,0 0,5 0,5 0,3 0,4 0,4

Summa utgiftsområden 20,1 23,6 22,1 20,8 20,2 20,8 20,6 19,7

Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget 6,3 6,5 6,1 5,8 5,8 5,8 5,8 5,6

Takbegränsade utgifter

25,9 29,8 28,3 26,1 25,6 26,3 25,9 24,9

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Inklusive posten Minskning av anslagsbehållningar och utnyttjande av anslagskredit. 2 Utgifter inom budgetens utgiftsområden (exkl. utg.omr. 26 Statsskuldsräntor m.m.) och ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget. Källa: Egna beräkningar. Nedan beskrivs utvecklingen av de takbegränsade utgifterna genom att varje år jämförs med det närmast föregående året. Det innebär att för 2024 anges förändringen av utgifterna i jämförelse med 2023 och för 2025 anges förändringen av utgifterna jämfört med 2024 osv. Den årliga förändringen av de takbegränsade utgifterna redovisas i tabell 6.5. I tabellen fördelas förändringen på ett antal faktorer som kommenteras närmare efter tabellen. Fördelningen på de olika faktorerna baseras på egna beräkningar.

De takbegränsade utgifterna beräknas öka med 29,3 miljarder kronor 2023 jämfört med 2022. Som framgår av tabell 6.5 är den makroekonomiska utvecklingen en viktig orsak till ökningen. Det är främst den höga inflationen som medför att utgifterna stiger för flertalet transfereringsanslag. Även posten Övrigt i tabell 6.5 bidrar till ökningen 2023, bl.a. för att utgifter inom utgiftsområde 22 Kommunikationer som tidigare budgeterats för 2022 nu planeras att användas 2023. Samtidigt motverkas ökningen av lägre utgifter för beslutade och aviserade åtgärder, eftersom flera

pandemirelaterade tillfälliga åtgärder som vidtogs 2022 inte längre var nödvändiga 2023. Den makroekonomiska utvecklingen beräknas även medföra en betydande utgiftsökning 2024 jämfört med 2023. Den höga inflationen är också orsaken till att utgifterna för pris- och löneomräkningen av förvaltningsanslag samt investeringsanslag inom utgiftsområdena 6 Försvar och samhällets krisberedskap och 22 Kommunikationer väntas öka snabbare. Uppräkningen baseras på utfallsstatistik som får effekt med två års eftersläpning, vilket förklarar den större ökningen 2024 och 2025 jämfört med 2023. Även för 2025 och 2026 är den makroekonomiska utvecklingen den huvudsakliga orsaken till att de takbegränsade utgifterna väntas öka. Ökningen hålls emellertid tillbaka av att beräkningarna utgår från antagandet att inga nya finanspolitiska åtgärder vidtas för dessa år utöver de som tidigare aviserats eller aviseras i denna proposition.

Tabell 6.5 Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med det närmast

föregående året

Miljarder kronor 2022 2023 2024 2025 2026

Takbegränsade utgifter 8,1 29,3 100,4 53,3 24,2

varav beslutade, föreslagna och aviserade 1 åtgärder 2,8 -27,8 32,2 -14,2 -7,6 varav pris- och löneomräkning 1,7 6,9 22,0 21,6 12,0 varav makroekonomiska förändringar 6,4 33,2 43,7 27,5 14,8 2 varav volymer 5,4 -9,0 4,1 -0,5 -1,7 3 varav tekniska justeringar -0,2 -0,1 2,1 -0,1 3,3 varav övrigt -8,0 26,0 -3,7 19,0 3,3 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Anslagsförändringar som motiverar teknisk justering av utgiftstaket ingår inte. Vidare ingår inte medel som i tidigare propositioner om ändringar i statens budget föreslagits eller som i HÄB23 föreslås tillföras regelstyrda anslag som påverkas av förändringar i volym och makroekonomiska förutsättningar (i första hand transfereringsanslag). 2 Begreppet volym innefattar ett antal olika slags utgiftsförändringar, till följd av bl.a. antal personer i transfereringssystemen, längden på den tid som en person finns i ett transfereringssystem samt förändringar av nivån på styckkostnader i transfereringssystemen som inte direkt kan kopplas till den makroekonomiska utvecklingen. 3 Utgiftsförändringar som motiverar teknisk justering av utgiftstakets nivå. Källa: Egna beräkningar.

Beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder De takbegränsade utgifternas förväntade utveckling påverkas av tidigare beslut av riksdagen och tidigare aviseringar samt av förslag och aviseringar från regeringen i denna proposition och i propositionen Höständringsbudget för 2023. Den samlade budgeteffekten för de takbegränsade utgifterna av beslutade och aviserade åtgärder och finansieringen av dessa redovisas i förhållande till det föregående året. I beskrivningarna ingår därmed även budgeteffekter av tidigare åtgärder som upphör eller minskar i omfattning.

Utvecklingen av utgifterna 2023 jämfört med föregående år påverkas av att tillfälliga åtgärder som vidtogs under pandemin upphör eller minskar i omfattning. De pandemirelaterade utgiftsminskningarna för 2023 återfinns huvudsakligen inom utgiftsområdena 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning samt 24 Näringsliv. Vid sidan av att pandemirelaterade åtgärder upphör beräknas utgifterna även minska inom utgiftsområdena 7 Internationellt bistånd och 21 Energi under innevarande år. Sammantaget beräknas utgifterna minska med ca 28 miljarder kronor 2023 och öka med drygt 32 miljarder kronor 2024. Den samlade budgeteffekten av neddragningar eller tidigare åtgärder som upphör eller minskar i omfattning uppgår till knappt 14 miljarder kronor. Budgeteffekten av satsningar motsvarar knappt 46 miljarder kronor, varav satsningar inom det militära och civila försvaret samt det allmänna

bidraget till kommuner uppgår till ca 17 miljarder kronor respektive 14 miljarder kronor 2024. Även 2025 och 2026 beräknas utgifterna minska jämfört med det närmast föregående året, vilket bl.a. beror på att inga ytterligare finanspolitiska åtgärder ingår i beräkningarna för den redovisade prognosperioden utöver de som tidigare aviserats eller aviseras i denna proposition. Efter tabell 6.6 kommenteras utgiftsområdena med störst förändringar under prognosåren till följd av beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder. Beskrivningar av utfallsåren återfinns främst i tidigare propositioner.

Tabell 6.6 Förändringar av takbegränsade utgifter jämfört med det närmast

föregående året till följd av beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder

Miljarder kronor Utgiftsområde 2022 2023 2024 2025 2026 1 Rikets styrelse 0,9 0,4 0,1 -0,9 -0,1 varav sedan VÅP23 0,0 0,6 -0,6 0,0 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 0,4 -0,1 0,2 0,0 0,1 varav sedan VÅP23 0,0 0,2 0,1 0,1 3 Skatt, tull och exekution -0,1 -0,2 3,5 -3,1 -0,1 varav sedan VÅP23 0,0 3,3 -2,9 0,0 4 Rättsväsendet 5,1 5,4 4,9 5,2 4,7 varav sedan VÅP23 0,5 2,6 1,9 4,8 5 Internationell samverkan 1,4 -1,1 -0,1 -0,1 0,0 varav sedan VÅP23 0,0 0,1 -0,1 0,0 6 Försvar och samhällets krisberedskap 10,5 13,1 17,4 7,2 -2,5 varav sedan VÅP23 0,6 1,4 1,0 5,2 7 Internationellt bistånd 0,5 -7,1 -2,0 -3,2 0,0 varav sedan VÅP23 0,0 0,0 0,0 0,0 8 Migration -0,6 1,7 -0,1 0,4 -0,7 varav sedan VÅP23 0,0 0,3 0,8 -0,6 1 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg -24,0 -8,6 -1,8 -2,4 -4,6 varav sedan VÅP23 0,2 5,9 2,3 -1,4 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning -7,0 -7,2 1,3 -1,2 0,1 varav sedan VÅP23 0,0 0,0 -1,2 -1,4 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 9,6 6,0 -0,4 0,6 -0,5 varav sedan VÅP23 0,0 0,0 0,0 0,0 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 0,1 0,8 -0,4 -1,3 -0,1 varav sedan VÅP23 0,0 0,9 -1,3 -0,1 13 Integration och jämställdhet -0,8 -1,1 -1,5 -0,2 -0,1 varav sedan VÅP23 0,0 -0,3 0,3 0,0 14 Arbetsmarknad och arbetsliv -0,2 -0,7 0,8 -2,5 -0,1 varav sedan VÅP23 0,0 -1,8 -0,5 0,3 15 Studiestöd 0,2 -0,7 1,6 1,4 2,6 varav sedan VÅP23 0,0 0,5 -0,5 0,1 16 Utbildning och universitetsforskning 1,0 -0,5 1,8 -2,2 -1,6 varav sedan VÅP23 0,1 2,3 -1,0 0,3 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid -2,7 -3,6 -0,2 -0,1 -0,3 varav sedan VÅP23 0,0 0,1 -0,1 -0,1 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande samt konsumentpolitik 4,5 -4,0 -0,1 -3,1 -1,4

Utgiftsområde 2022 2023 2024 2025 2026 varav sedan VÅP23 0,0 0,1 0,0 -0,4 19 Regional utveckling 0,6 0,2 -0,3 0,2 0,2 varav sedan VÅP23 0,1 0,0 -0,1 0,0 20 Klimat, miljö och natur 6,6 -4,2 -0,3 -4,1 0,8 varav sedan VÅP23 0,0 4,6 0,7 2,2 21 Energi 7,6 -8,1 0,4 -0,1 -0,8 varav sedan VÅP23 0,1 0,5 0,3 0,2 22 Kommunikationer 0,7 -0,5 -1,6 3,1 3,4 varav sedan VÅP23 0,0 -0,8 -0,1 0,3 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 0,5 -0,5 -1,4 -0,4 -1,9 varav sedan VÅP23 0,2 0,1 0,0 -0,1 24 Näringsliv -15,6 -6,5 -2,1 -2,0 -0,3 varav sedan VÅP23 0,0 1,3 -1,1 -0,2 25 Allmänna bidrag till kommuner 3,7 1,1 14,3 -5,2 -2,5 varav sedan VÅP23 0,0 10,0 -1,1 0,4 27 Avgiften till Europeiska unionen 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 varav sedan VÅP23 0,0 0,0 0,0 0,0

Summa utgiftsområden 2,7 -26,0 34,1 -14,1 -5,8

varav sedan VÅP23 1,8 31,8 -3,2 9,6

Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget 0,1 -1,8 -1,8 -0,1 -1,9 varav sedan VÅP23 0,0 0,0 0,0 0,0

Takbegränsade utgifter 2,8 -27,8 32,2 -14,2 -7,6

Anm.: Anslagsförändringar som motiverar teknisk justering av utgiftstaket ingår inte. Vidare ingår inte medel som i VÄB23 eller tidigare propositioner om ändringar i statens budget föreslås tillföras anslag till följd av förändringar i volym och makroekonomiska förutsättningar (i första hand transfereringsanslag). Källa: Egna beräkningar. Utgifterna inom utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution beräknas öka 2024 till följd av aviseringen i denna proposition om en kompensation till personer födda 1957 på grund av justerad åldersgräns för rätt att ta del av förhöjt grundavdrag. Kompensationen betalas ut 2024 och utgifterna beräknas därför minska med samma belopp 2025.

Utgifterna inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet beräknas öka under hela prognosperioden. Ökningen beror bl.a. på tidigare beslut om tillskott med anledning av målet om 10 000 fler anställda i Polismyndigheten samt straffrättsliga reformer och en förstärkning av rättskedjan, som har medfört ökade anslag till bl.a. Sveriges Domstolar, Åklagarmyndigheten, Säkerhetspolisen och Kriminalvården. Ökningen är också en följd av förslagen i denna proposition om ytterligare förstärkningar av Polismyndigheten respektive Kriminalvårdens kapacitet och antalet häktes- och anstaltsplatser.

Utgifterna inom utgiftsområde 5 Internationell samverkan ökade 2022 till följd av beslut om ekonomiskt stöd till Ukraina. Stödet var tillfälligt, vilket förklarar den beräknade minskningen 2023.

Utgifterna inom utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap beräknas öka t.o.m. 2025. Det är bl.a. en följd av tidigare beslut och aviseringar om att gradvis öka resurserna till det militära och civila försvaret inom nuvarande försvarsinriktningsperiod som sträcker sig t.o.m. 2025. Ökningen beror också på riksdagens beslut i april 2022 om åtgärder för att stärka det militära försvaret samt förslag i denna proposition och tidigare propositioner om ytterligare förstärkningar av det militära och civila försvaret samt stöd till Ukraina. Tidigare reformers utgiftsprofil innebär att anskaffningstakten för materiel och anläggningar avtar efter 2025 medan utgifterna för

förbandsverksamhet och beredskap tilltar gradvis 2023 – 2026. Därför bedöms utgifterna till följd av beslutade och aviserade åtgärder minska något mellan 2025 och 2026.

Utgifterna inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd beräknas minska 2023 – 2025 till följd av beslutade och aviserade åtgärder. Minskningen beror på riksdagens beslut i enlighet med förslaget i budgetpropositionen för 2023 om att biståndsbudgeten för 2023 – 2025 ska uppgå till 56 miljarder kronor per år och frikopplas från bruttonationalinkomsten (BNI).

Utgifterna inom utgiftsområde 8 Migration beräknas öka 2023 till följd av beslutade och aviserade åtgärder. Ökningen beror delvis på tidigare beslut om tillskott till Migrationsverket för att hantera migrationen med anledning av kriget i Ukraina. Ökningen beror även på antaganden som gjordes vid införandet och förlängningen av lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, den s.k. tillfälliga lagen. Utgifterna antogs öka vid en återgång till utlänningslagens (2005:716) regelverk. I juli 2021 upphörde den tillfälliga lagen, och i samband med det trädde ändringar i utlänningslagen i kraft. Ändringarna i utlänningslagen bidrar till minskade utgifter. Minskningen påverkas dock av att antalet asylsökande har reviderats ned. Av denna anledning är den antagna utgiftsminskningen lägre än den antagna utgiftsökningen till följd av att den tillfälliga lagen upphört att gälla. Sammantaget väntas utgifterna därmed öka.

Utgifterna inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg minskade 2022 och beräknas även minska 2023 – 2026. Minskningen 2022 – 2024 beror framför allt på att tillfälliga åtgärder med anledning av pandemin trappas ned eller upphör. Minskningen 2025 förklaras i huvudsak av att vissa delar av statens tillfälliga stöd till äldreomsorgen, som inrättades under pandemin, upphör. Minskningen 2026 förklaras av tillfälliga åtgärder som upphör fr.o.m. 2026, bl.a. en satsning på förlossningsvården och kvinnors hälsa samt en satsning på ett utökat antal vårdplatser. Minskningen över prognosperioden dämpas av ökade utgifter till följd av bl.a. en tillfällig förstärkning av satsningen på psykiatrisk hälsa, en tillfälligt utökad satsning på fler vårdplatser 2025, åtgärder inom cancervården samt utbyggnad av primärvården.

Utgifterna inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning minskade 2022 samt beräknas minska 2023, öka 2024 och därefter minska 2025 och vara oförändrade 2026. Minskningen 2022 och 2023 förklaras huvudsakligen av att tillfälliga åtgärder som infördes med anledning av pandemin, såsom ersättning för höga sjuklönekostnader, ersättning för karensavdrag och ersättning till riskgrupper, upphörde vid utgången av mars 2022. Minskningen 2022 motverkas dock delvis av regeländringar avseende sjukpenningen och sjuk- och aktivitetsersättningen, såsom höjt tak i sjukpenningen och höjd garantinivå i sjuk- och aktivitetsersättningen. Utgiftsökningen 2024 är hänförlig till justeringar av åldersgränserna i pensionssystemet som träder i kraft 2023 och får fullt genomslag 2024. Justeringen av åldersgränserna väntas innebära att fler kommer att fortsätta få bl.a. sjukersättning och sjukpenning högre upp i åldrarna, vilket även leder till högre utgifter 2026 och senare. Utvecklingen 2025 och 2026 är även en följd av förslaget i denna proposition om att avskaffa ersättningen för höga sjuklönekostnader.

Utgifterna inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom ökade 2022 och beräknas öka även 2023 och 2025, men minska 2024 och 2026, till följd av beslutade och aviserade åtgärder. Ökningarna förklaras av att garantipensionen höjdes fr.o.m. augusti 2022 och att bostadstillägget för pensionärer har förstärkts vid upprepade tillfällen. Utgifterna 2022 påverkades även av införandet av inkomstpensionstillägget. Minskningarna 2024 och 2026 förklaras av att den lägsta åldern för tillgång till

grundskyddet för pensionärer höjs från 65 år till 66 år 2023 och knyts till riktåldern för pension 2026, vilket innebär att den då kommer att vara 67 år.

Utgifterna inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn beräknas minska 2024 och 2025 till följd av dels tidigare aviserade och beslutade åtgärder, dels nu föreslagna och aviserade åtgärder. Minskningen 2025 förklaras i huvudsak av att den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget till barnfamiljer föreslås förlängas t.o.m. juni 2024 och av förslaget i denna proposition om att begränsa möjligheten att använda lägstanivådagar i föräldraförsäkringen.

Utgifterna inom utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet beräknas minska 2023 och 2024 till följd av beslutade och aviserade åtgärder. Minskningen 2023 och 2024 beror bl.a. på tidigare beslut om att minska mottagandet av kvotflyktingar fr.o.m. 2023. Minskningen 2024 är även en följd av tidigare ändringar i utlänningslagen som innebär ett minskat flyktingmottagande. Att utgifterna väntas minska beror också på förslagen i denna proposition om att avskaffa bidraget till kommuner med högt flyktingmottagande och att sänka schablonersättningen till kommuner för nyanlända och ensamkommande, som får genomslag 2024.

Utgifterna inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv beräknas minska 2023 till följd av tidigare beslut om tillfälligt minskade medel till arbetsmarknadspolitiska program och insatser. Utgifterna beräknas öka 2024 på grund av införandet av omställnings- och kompetensstödet. Ökningen motverkas dock av förslagen i denna proposition om att minska anslaget 1:3 Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatse r. År 2025 och 2026 beräknas utgifterna minska på grund av lägre kostnader för nystartsjobb i samband med att förhöjda subventionsnivåer fasas ut.

Utgifterna inom utgiftsområde 15 Studiestöd beräknas minska 2023 för att därefter öka 2024 – 2026 till följd av beslutade och aviserade åtgärder. Minskningen 2023 beror på införandet av en ny räntemodell som medför att utgifterna för kreditförluster avseende studielån överförs till låntagarna genom en höjd ränta. Ökningen följer av en upptrappning av omställningsstudiestödet.

Utgifterna inom utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning beräknas minska alla år till följd av beslutade och aviserade åtgärder. För 2023 och 2025 beror det främst på att tillfälliga skolsatsningar och satsningar på utbildningsplatser med anledning av pandemin upphör. För 2024 motverkas dock minskningen av förslagen i denna proposition om bl.a. en förstärkning av kunskapsbidraget (nuvarande s.k. Likvärdighetsbidraget) samt en utbyggnad av regionalt yrkesvux. Minskningen 2026 beror dels på att satsningarna på sociala team och speciallärare upphör, dels på att bidraget till European Spallation Source (ESS) minskar.

Utgifterna inom utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid beräknas minska 2023. Minskningen beror bl.a. på att tillfälliga satsningar med anledning av pandemin minskar i omfattning eller upphör, men även på att andra tidsbegränsade medel minskar, som t.ex. Stärkta bibliotek.

Utgifterna inom utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik beräknas minska under hela prognosperioden. Det beror på att stöd för energieffektivisering av flerbostadshus samt investeringsstöd för anordnande av hyresbostäder och bostäder för studerande är under avveckling. År 2024 sker ingen minskning vilket är till följd av att en stor del av stöden bedöms betalas ut det året. Det medför att minskningen tillfälligt neutraliseras.

Utgifterna inom utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur beräknas minska under perioden 2023 – 2025. Minskningen beror framför allt på att tidigare beslutade tillfälliga satsningar minskar i omfattning eller upphör. Exempelvis minskar anslagsnivåerna för

klimatinvesteringar och skydd av värdefull natur. År 2024 sker även de sista utbetalningarna av klimatbonusen.

Utgifterna inom utgiftsområde 21 Energi beräknas minska 2023 till följd av att kompensationen för höga elpriser upphör.

Utgifterna inom utgiftsområde 22 Kommunikationer beräknas minska 2023 och 2024 för att sedan öka 2025 och 2026 till följd av beslutade och aviserade åtgärder. Minskningen 2024 beror bl.a. på att tidigare tillfälliga satsningar på investeringar i och vidmakthållande av statlig infrastruktur upphör. Den beräknade ökningen 2025 och 2026 beror främst på att förbrukningstakten av den ekonomiska ramen för statlig transportinfrastruktur, som fastställdes efter förslag i infrastrukturpropositionen (prop. 2020/21:151, bet. 2020/21:TU16, rskr. 2020/21:409), bedöms vara högre för dessa år än de tidigare åren i planperioden.

Utgifterna inom utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel beräknas minska under hela prognosperioden. Den beräknade utgiftsminskningen kan härledas till att starten av den nya programperioden för EU-programmen varit något försenad, vilket medfört att utgifter behövt fördelas om till senare år i programperioden.

Utgifterna inom utgiftsområde 24 Näringsliv beräknas minska 2023, främst till följd av att tillfälliga åtgärder med anledning av pandemin minskar i omfattning eller upphör. Åtgärderna innefattar bl.a. stöd vid korttidsarbete, omställningsstöd och omsättningsstöd till enskilda näringsidkare och handelsbolag. Den beräknade minskningen 2023 motverkas av det tillfälliga, riktade elprisstödet till elintensiva företag under 2023. Utgifterna beräknas fortsätta minska 2024 – 2026 främst till följd av att tillfälliga åtgärder upphör och förslaget i denna proposition om en neddragning av anslaget 1:2 Verket för innovationssystem: Forskning och utveckling . Minskningen 2024 motverkas av förslaget i denna proposition om att ytterligare medel ska avsättas till elstöd till elintensiva företag (se utg.omr. 24 avsnitt 3.8).

Utgifterna inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner ökade 2022 och beräknas öka 2023 och 2024 för att sedan minska 2025 och 2026. Ökningen 2022 beror i huvudsak på en permanent förstärkning av det generella statsbidraget. Ökningen 2023 är en följd av en ytterligare permanent förstärkning av det generella statsbidraget. För 2024 förklaras den beräknade ökningen huvudsakligen av förslaget i denna proposition om att förstärka det generella statsbidraget. Att utgifterna väntas minska 2025 är framför allt en följd av att tidigare beslutade tillfälliga förstärkningar av det generella statsbidraget upphör.

Utgifterna inom ålderspensionssystemet beräknas minska under hela prognosperioden till följd av Pensionsgruppens överenskommelse. Överenskommelsen innebär bl.a. att åldersgränserna för grundskyddet och angränsande trygghetssystem höjs till 66 år 2023 och att åldersgränserna 2026 knyts till riktåldern, som då är 67 år.

Pris- och löneomräkning Pris- och löneomräkningen baseras på utfallsstatistik och avspeglar därför pris- och löneförändringar i samhället med två års eftersläpning. Huvuddelen av de anslag som pris- och löneomräknas utgörs av myndigheternas förvaltningsanslag. Vid omräkningen av dessa används olika index som ska motsvara utvecklingen avseende löner, hyreskostnader och övriga förvaltningskostnader. Omräkningstalen för 2023 och 2024 är fastställda och redovisas i tabell 6.7. Omräkningstalet för löner motsvarar förändringen i ett arbetskostnadsindex för tjänstemän i tillverkningsindustrin, med avdrag för produktivitetsutvecklingen i den privata tjänstesektorn. Omräkningstalet för hyres-

index beräknas enligt två olika metoder beroende på om avtalet för fastigheten i fråga kan omförhandlas under det kommande budgetåret eller inte.

Tabell 6.7 Omräkningstal i pris- och löneomräkningen av myndigheternas

förvaltningsanslag

Procent 2023 2024 Löneindex 0,49 1,09 varav arbetskostnadsindex 2,31 2,93 varav produktivitetsavdrag -1,82 -1,84 Hyresindex 1,97 7,6 Index för övriga förvaltningsavgifter 2,16 8,37 Högskoleindex 1,36 3,5 Anm.: Omräkningstalet för lokalkostnader används i de fall myndigheter inte har hyresavtal som kan omförhandlas under aktuellt budgetår. För myndigheter med hyresavtal som kan omförhandlas används anslagsspecifika omräkningstal. Källor: Ekonomistyrningsverket, Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Utöver myndigheternas förvaltningsanslag omfattar den årliga pris- och löneomräkningen även investeringsanslag inom utgiftsområdena 6 Försvar och samhällets krisberedskap och 22 Kommunikationer. Den årliga pris- och löneomräkningen av anslag som används för förvaltnings- och investeringsändamål medför att de takbegränsade utgifterna beräknas öka med knappt 63 miljarder kronor 2023 – 2026 (se tabell 6.8). De stora utgiftsökningarna 2024 – 2026 beror till övervägande del på att inflationen var hög 2022 samt bedöms vara fortsatt hög 2023 och relativt hög 2024. Pris- och löneomräkningen medförde en genomsnittlig ökning av de takbegränsade utgifterna om 4,8 miljarder kronor 2019 – 2023, vilket kan jämföras med en beräknad genomsnittlig ökning om 18,6 miljarder kronor 2024 – 2026.

Tabell 6.8 Förändring av utgifterna till följd av pris- och löneomräkning, jämfört

med det närmast föregående året

Miljarder kronor 2022 2023 2024 2025 2026

Takbegränsade utgifter 1,7 6,9 22,0 21,6 12,0

varav förvaltningsanslag 2,1 2,6 5,9 10,5 7,0 varav investeringsanslag -0,4 4,4 16,1 11,1 5,0 Anm.: Beloppen är avrundade och visar resultat av fastställd pris- och löneomräkning för 2022 – 2024 samt preliminär pris- och löneomräkning för 2025 och 2026. Källa: Egna beräkningar.

De fyra utgiftsområden där pris- och löneomräkningen leder till de beloppsmässigt största ökningarna är utgiftsområdena 4 Rättsväsendet, 6 Försvar och samhällets krisberedskap, 16 Utbildning och universitetsforskning och 22 Kommunikationer. För utgiftsområdena 6 Försvar och samhällets krisberedskap respektive 22 Kommunikationer förklaras ökningen av att pris- och löneomräkningen påverkar investeringsanslagen för försvarsmateriel och transportinfrastruktur. Omräkningen påverkar även anslagen för de stora statliga myndigheterna inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet och bl.a. utbildnings- och forskningsanslagen för det stora antalet statliga myndigheter inom utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning.

Makroekonomiska förändringar De statliga finanserna påverkas i hög grad av den makroekonomiska utvecklingen i Sverige och i omvärlden. Utgiftsutvecklingen påverkas av förändringar i arbetslöshet, räntor, växelkursen mot euron och av att ersättningen inom flertalet transfereringssystem följer den allmänna pris- och löneutvecklingen med ett års eftersläpning. Den

höga inflationen 2022 och den prognostiserade höga inflationen 2023 och 2024 bidrar till att utgiftsökningen till följd av den makroekonomiska utvecklingen bedöms bli relativt stor 2023 – 2025 och uppgå till ca 104 miljarder kronor. I tabell 6.9 redovisas de utgiftsområden som påverkas av den makroekonomiska utvecklingen och områdena med störst beloppsmässiga förändringar kommenteras efter tabellen. Den makroekonomiska utvecklingen beskrivs närmare i avsnitt 3.

Tabell 6.9 Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med det närmast

föregående året till följd av den makroekonomiska utvecklingen

Miljarder kronor Utgiftsområde 2022 2023 2024 2025 2026 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 0,2 1,2 1,1 0,7 0,5 7 Internationellt bistånd 1 5,1 0,0 0,0 0,0 0,0 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 0,0 0,3 0,3 0,2 0,1 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 1,1 5,0 5,0 2,7 2,0 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom -0,4 3,4 5,8 2,1 -0,8 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 1,1 2,9 3,2 2,6 2,3 13 Integration och jämställdhet 0,1 0,2 0,3 0,1 0,0 14 Arbetsmarknad och arbetsliv -15,1 2,6 9,8 3,8 -3,3 15 Studiestöd 0,3 2,2 2,4 2,3 1,0 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 0,3 -0,4 1,5 -0,6 -0,5

Summa utgiftsområden -7,4 17,4 29,4 13,9 1,4

Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget 13,8 15,8 14,3 13,6 13,5

Takbegränsade utgifter 6,4 33,2 43,7 27,5 14,8

1 Efter förslag i budgetpropositionen för 2023 beslutade riksdagen att biståndsbudgeten för 2023 – 2025 ska uppgå till 56 miljarder kronor per år och frikopplas från BNI, vilket innebär att utgifterna inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd framöver inte påverkas av den makroekonomiska utvecklingen. Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Källa: Egna beräkningar.

Utgifterna inom utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning påverkas av den makroekonomiska utvecklingen eftersom de statliga tjänstepensionerna indexeras med prisbasbeloppet. Förväntade höjningar av prisbasbeloppet medför därför att utgifterna inom utgiftsområdet beräknas öka under hela prognosperioden. År 2023 och 2024 beräknas utgifterna för de statliga tjänstepensionerna öka med 10 procent per år, och över hela prognosperioden beräknas utgifterna öka med ca 17 procent.

Utgifterna inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning beräknas öka under hela prognosperioden till följd av den makroekonomiska utvecklingen. Det är huvudsakligen utgifterna för sjuk- och aktivitetsersättningen som beräknas öka, vilket framför allt förklaras av förväntade höjningar av prisbasbeloppet, men även av boendekostnadsindex. Därutöver bedöms utgifterna för sjukpenning öka till följd av stigande timlöner.

Utgifterna inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom påverkas av den makroekonomiska utvecklingen främst genom prisbasbeloppet, men även av inkomstindex. Den allmänna inkomstgrundande pensionen följer utvecklingen av inkomstindex. Ju högre inkomstgrundad pension en individ har, desto lägre grundskydd har den. Samtidigt påverkas framför allt garantipensionen av utvecklingen av prisbasbeloppet, vilket ökar utgifterna. Påverkan på de totala utgifterna inom utgiftsområdet beror därför på vilken effekt som dominerar. Därtill har utvecklingen av boendekostnadsindex en höjande effekt på utgifterna för bostadstillägget till pensionärer under hela perioden. Utgifterna inom utgiftsområdet minskade till följd av utvecklingen av inkomstindex 2022, medan de beräknas öka 2023 – 2025 på grund av

förändringen av prisbasbeloppet. Därefter beräknas de minska igen 2026 på grund av den förväntade utvecklingen av inkomstindex.

Utgifterna inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn beräknas öka under prognosperioden till följd av den makroekonomiska utvecklingen. Det förklaras huvudsakligen av att utgifterna för föräldraförsäkringen påverkas av stigande timlöner och uppskrivningar av prisbasbeloppet. Även utgifterna för omvårdnadsbidrag beräknas stiga till följd av förväntade ökningar av prisbasbeloppet. Kostnaderna för pensionsrätt för barnår beräknas öka till följd av stigande timlöner.

Utgifterna inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv påverkas av den makroekonomiska utvecklingen främst genom antalet arbetslösa. Som en följd av att arbetslösheten väntas öka beräknas utgifterna öka 2023 – 2025 för att sedan minska i takt med att aktiviteten i ekonomin ökar 2026.

Utgifterna inom utgiftsområde 15 Studiestöd påverkas av den makroekonomiska utvecklingen genom att de förväntade ökningarna av prisbasbeloppet bidrar till att utgifterna för studiemedel beräknas öka. Även stigande räntenivåer, som påverkar statens utgifter för nedsättningen av studiemedelsräntor, bidrar till den förväntade utgiftsökningen mot slutet av prognosperioden.

Utgifterna inom utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel påverkas av den makroekonomiska utvecklingen eftersom de delvis finansieras genom EUmedel. Därigenom påverkas utgifterna av kronans växelkurs mot euron.

Utgifterna i ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget påverkas av inkomstindex. Utvecklingen av inkomstindex medförde att utgifterna för ålderspensionssystemet ökade 2022 och den förväntade utvecklingen för inkomstindex 2023 – 2026 medför att utgifterna beräknas fortsätta öka 2023 – 2026.

Volymer i transfereringssystemen Begreppet volymförändringar innefattar bl.a. utvecklingen av antalet personer i transfereringssystemen och längden på den tid som en person finns i ett transfereringssystem. Begreppet inkluderar även förändringar av styckkostnader i transfereringssystemen utan direkt koppling till den makroekonomiska utvecklingen eller beslutade reformer. Exempelvis kan styckkostnaderna påverkas av sammansättningen av mottagarna i ett transfereringssystem. I begreppet volymförändringar ingår inte utgiftsförändringar som direkt kan härledas till politiska beslut eller den makroekonomiska utvecklingen, såsom konjunkturrelaterad variation av antalet arbetslösa.

I tabell 6.10 redovisas utgiftsområdena som påverkas av volymförändringar, och efter tabellen kommenteras områdena med störst förändringar i absoluta tal. Därefter följer tabell 6.11, som redovisar volymutvecklingen inom vissa transfereringssystem.

Tabell 6.10 Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med det närmast

föregående året till följd av utvecklingen av volym

Miljarder kronor Utgiftsområde 2022 2023 2024 2025 2026 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning -0,1 0,2 0,4 -0,1 -0,1 8 Migration 4,6 -1,7 0,4 -0,5 -0,5 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 0,5 0,0 0,8 0,6 0,9 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 4,8 -2,7 1,3 -1,6 -1,7 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom -0,8 0,6 -1,5 -0,6 -1,5 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn -0,7 -2,2 0,3 1,8 1,4

Utgiftsområde 2022 2023 2024 2025 2026 13 Integration och jämställdhet -0,1 0,0 0,4 -0,3 -0,3 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 0,4 0,4 0,3 0,0 0,2 15 Studiestöd -1,6 -1,9 1,6 -0,4 -0,2 22 Kommunikationer 0,2 0,1 0,1 0,1 0,1 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 0,3 0,0 0,0 0,0 0,0 24 Näringsliv -1,6 -0,5 0,5 0,0 0,0

Summa utgiftsområden 5,8 -7,8 4,6 -0,8 -1,7

Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget -0,4 -1,3 -0,5 0,4 0,1

Takbegränsade utgifter 5,4 -9,0 4,1 -0,5 -1,7

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Källa: Egna beräkningar.

Utgifterna inom utgiftsområde 8 Migration beräknas minska till följd av volymförändringar 2023. Minskningen beror primärt på ett minskat inflöde av skyddsbehövande från Ukraina under 2023 jämfört med 2022.

Utgifterna inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning beräknas minska 2023, bl.a. eftersom de tillfälliga stöden till arbetsgivare för sjuklönekostnader som infördes under pandemin har upphört. Antalet personer med sjuk- och aktivitetsersättning bedöms fortsätta minska under prognosperioden. Utgiftsminskningen dämpas dock av att utgifterna för sjukpenning bedöms öka. Det kan delvis förklaras av att inflödet av sjukfall med psykiatriska diagnoser och rörelsediagnoser ökar, vilka generellt medför längre perioder av sjukfrånvaro än övriga sjukfall. Vidare förväntas kostnaderna för ersättning till arbetsgivare för höga sjuklönekostnader bli högre 2023 och 2024 än före pandemin. Det är en följd av att arbetsgivare har rapporterat högre lönekostnader och sjuklönekostnader än tidigare, vilket kan bero på en ökad kännedom om stödet. Sammantaget beräknas utgifterna inom utgiftsområdet minska under prognosperioden till följd av volymförändringar.

Utgifterna inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom förväntas öka 2023 till följd av volymförändringar. Det beror på att det genomsnittliga utbetalda beloppet beräknas öka jämfört med 2022. Beloppet har reviderats upp för hela prognosperioden, men för 2024 – 2026 motverkas ökningen av den pågående avvecklingen av änkepensionen.

Utgifterna inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn väntas minska 2023, för att därefter öka under resten av prognosperioden till följd av volymförändringar. De lägre utgifterna 2023 följer dels av att antalet barn i befolkningen, och därmed antalet mottagare av barnbidrag, väntas minska, dels av att antalet nettodagar med tillfällig föräldrapenning väntas minska. Ökningen under resten av prognosperioden orsakas av föräldrapenningen. Till följd av regeländringar som möjliggör uttag av föräldrapenning för barn upp till 12 års ålder, utökas antalet årskullar med en per år. År 2026 har regeländringarna fått full effekt. Därför beräknas uttaget av föräldrapenning öka.

Utgifterna inom utgiftsområde 15 Studiestöd beräknas minska 2023, för att sedan öka 2024 till följd av volymförändringar. Minskningen 2023 beror på att efterfrågan på utbildning under lågkonjunkturen till följd av pandemin har varit lägre än väntat. Antalet personer som får studiehjälp förväntas däremot öka stadigt under prognosperioden. Det följer främst av att antalet personer som får studiehjälp, som riktar sig till gymnasieelever och befolkningen i åldern 16 – 20 år, väntas öka.

Utgifterna inom ålderspensionssystemet beräknas minska 2023 till följd av volymförändringar. Tidigare beslut innebär att den lägsta åldern för att ta ut allmän inkomstgrundad pension höjs från 62 år till 63 år 2023. Med anledning av beslutet väntas en större andel individer senarelägga sitt uttag av allmän inkomstgrundad pension, vilket medför att volymerna inom ålderspensionssystemet skrivits ned.

Tabell 6.11 Volymer inom olika transfereringssystem

Utfall 2022, prognos 2023 – 2026 Andel Andel kvinnor män Utgiftsområde och volym 2022 2022 2022 2023 2024 2025 2026 8 Asylsökande och skyddsbehövande, genomsnittligt antal inskrivna per dygn 39 % 61% 50 100 56 900 54 500 47 500 40 700 9 Antal personer med assistansersättning 45 % 55 % 13 500 13 400 13 800 14 300 14 600 9 Antal timmar assistans per vecka per beviljad brukare, genomsnitt 129 tim 1 134 tim 1 132 133 134 135 136 10 Antal sjukpenningdagar (netto) 2 , miljoner 63 % 37 % 56,3 58,8 59,4 60 60,4 2 10 Antal rehabiliteringspenningdagar (netto) , miljoner 65 % 35 % 1,6 1,3 1,3 1,4 1,5 3 4 4 10 Antal personer med sjukersättning 58 % 42 % 217 100 223 300 214 800 203 300 206 000 3 5 5 10 Antal personer med aktivitetsersättning 46 % 54 % 33 500 33 600 33 800 34 100 34 600 10 Antal personer med sjuk- och aktivitetsersättning som erhåller bostadstillägg 3 52 % 6 48 % 6 110 200 115 600 112 400 107 700 113 900 11 Antal personer med garantipension 75 % 25 % 837 100 1 040 300 1 103 500 1 206 200 1 181 100 11 Antal pensionärer som erhåller bostadstillägg 73 % 27 % 292 800 302 800 305 800 310 400 309 300 12 Antal barnbidrag 4 66 % 34 % 1 954 000 1 945 500 1 942 200 1 933 800 1 924 900 12 Antal uttagna föräldrapenningdagar, miljoner 69 % 31 % 48,6 46,5 47,7 49,4 51,5 12 Antal uttagna tillfälliga föräldrapenningdagar, miljoner 56 % 44 % 9,4 9,3 8,8 8,7 8,7 13 Genomsnittligt antal ensamkommande barn och 5 unga 0 – 19 år som kommunerna får ersättning för 12 % 88 % 1 400 1200 1000 800 600 13 Genomsnittligt antal nyanlända som kommunerna 6 får schablonersättning för 49 % 51 % 26 400 24 100 20 400 16 500 14 200 14 Antal deltagare i etableringsinsatser 56 % 44 % 10 600 10 300 9 000 9 300 12 000 15 Antal personer med studiehjälp 49 % 51 % 446 200 443 500 466 200 474 700 483 000 15 Antal personer med studiemedel 60 % 40 % 548 600 522 000 536 200 533 400 524 900 7 ÅP Antal personer med tilläggspension 53 % 47 % 1 807 700 1 727 300 1 647 100 1 566 300 1 485 300 ÅP 7 Antal personer med inkomstpension 51 % 49 % 1 969 600 2 015 600 2 063 800 2 126 800 2 168 700 Anm.: Volymuppgifter om antal personer avser årsgenomsnitt och är avrundade till närmaste hundratal om inte annat anges. Arbetslösheten och antal deltagare i arbetsmarknadspolitiska program är nära sammankopplade med den konjunkturella utvecklingen. De redovisas därför inte i denna tabell utan ingår i kategorin makroekonomiska förutsättningar. 1 Könsfördelningen baseras på genomsnittligt antal timmar per brukare och inte summan. 2 Antalet dagar med partiell ersättning är omräknat till hela dagar. 3 Volymuppgifterna avser december. 4 Könsfördelningen baseras på mottagarens kön. 5 Könsfördelningen är en uppskattning som baseras på ett rullande fyraårigt genomsnitt för kommunmottagna ensamkommande barn och unga. 6 Könsfördelningen är en uppskattning som baseras på ett rullande treårigt genomsnitt för kommunmottagna. 7 Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget. Källa: Egna beräkningar.

Den samlade volymen inom transfereringssystemen för arbetsmarknad

och ohälsa

Volymer mäts på olika sätt i olika transfereringssystem, t.ex. som utbetalda dagar eller som genomsnittligt antal personer som får ersättning. Omräkning till helårsekvivalenter är ett sätt att göra volymerna jämförbara mellan olika transfereringssystem och över tid. En helårsekvivalent motsvarar exempelvis två personer som

under ett år är sjukskrivna på halvtid eller två personer som har fulltidsersättning från arbetslöshetsförsäkringen ett halvår vardera. I tabell 6.12 redovisas volymerna för vissa av transfereringssystemen inom ohälsa och arbetsmarknad omräknade till helårsekvivalenter.

Tabell 6.12 Helårsekvivalenter inom vissa transfereringssystem

Tusental, andel av befolkningen 20 – 64 år i procent. Utfall 2022, prognos 2023 – 2026 2022 2023 2024 2025 2026 Sjuk- och rehabiliteringspenning 1 252 248 249 251 254 Sjuk- och aktivitetsersättning 223 224 223 214 211 Arbetslöshetsersättning 67 71 89 90 82 Arbetsmarknadspolitiska program 2 176 175 190 192 178 Etableringsersättning 10 9 9 9 11

Summa 728 726 760 757 736

Ekonomiskt bistånd 82 86 88 91 89

Summa inkl. ekonomiskt bistånd

810 812 849 848 824

Befolkning 20 – 64 år 5 925 5 979 6 013 6 043 6 072

Andel av befolkningen 13,7 13,6 14,1 14,0 13,6

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer inte alltid överens med summan. 1 Inklusive sjuklön som betalas av arbetsgivaren. 2 Deltagare i arbetsmarknadspolitiska program som får ersättning i form av rehabiliteringspenning eller etableringsersättning räknas till sjuk- och rehabiliteringspenning respektive etableringsersättning. 3 Summeringen innehåller dubbelräkningar då individer som ingår i andra ersättningssystem också kan vara berättigade till ekonomiskt bistånd. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Sammantaget bedöms nyttjandet av de transfereringssystem för ohälsa och arbetsmarknad som redovisas i tabell 6.12 öka något i antal och vara oförändrat som andel av befolkningen i åldern 20 – 64 år under perioden 2023 – 2026. Utvecklingen är nettot av att antalet helårsekvivalenter ökar i flera system, men minskar i systemet för sjukoch aktivitetsersättning. Antalet helårsekvivalenter har minskat i systemet för sjuk- och aktivitetsersättning från ca 473 000 sedan 2006.

Tekniska justeringar När en utgiftsförändring inte har samma nettoeffekt på den offentliga sektorns utgifter eller den offentliga sektorns finansiella sparande som på de takbegränsade utgifterna kan det motivera en teknisk justering av utgiftstaket. I tabell 6.5 framgår den samlade storleken på de utgiftsförändringar som, i förhållande till det närmast föregående året, motiverar en teknisk justering av utgiftstaket. Dessa utgiftsförändringar är i huvudsak hänförliga till ökningar eller minskningar av anslaget 1:1 Kommunalekonomisk utjämning inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner i samband med förändringar av skattesystemet som påverkar kommunernas skatteunderlag. I avsnitt 4.2 finns en detaljerad genomgång av bakgrunden till tekniska justeringar, inklusive de förslag i denna proposition som motiverar teknisk justering.

Övriga utgiftsförändringar Övriga utgiftsförändringar är sådana som inte förklaras av beslut om reformer, prisoch löneomräkning, makroekonomiska förändringar eller volymförändringar. Det kan exempelvis vara utgiftsförändringar som uppstår när avgiften till EU justeras. Även tidsförskjutningar i olika program eller utbetalningar, exempelvis tidigarelagda eller senarelagda investeringar i transportinfrastrukturen, kategoriseras som övriga utgiftsförändringar. Vidare ingår också den förändring av anslagsbehållningar som följer av skillnaden mellan beräknade anslagsnivåer och prognoser för den faktiska utgifts-

förbrukningen. År 2023 – 2026 beräknas de takbegränsade utgifterna öka med totalt ca 45 miljarder kronor till följd av övriga utgiftsförändringar (se tabell 6.5).

Utgifterna inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd bedöms variera under prognosperioden till följd av övriga utgiftsförändringar. Det beror dels på en justering till följd av att biståndsbudgeten fr.o.m. 2023 frikopplas från BNI och i stället utgörs av ett fast belopp, dels på att biståndet kan avräknas från andra utgifter, t.ex. delar av utgifterna inom utgiftsområde 8 Migration.

Utgifterna inom utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel beräknas minska 2023 för att sedan öka 2024 till följd av övriga utgiftsförändringar. Detta beror bl.a. på en förskjutning av stödutbetalningar från 2023 till 2024 kopplade till åtgärder inom EU:s gemensamma jordbrukspolitiks första pelare samt övriga förändringar i utbetalningsprofilen kopplade till EU-programmen.

Utgifterna inom utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen varierar mellan år i huvudsak till följd av att EU:s utgifter och Sveriges BNI som andel av EU:s medlemsländers sammantagna BNI varierar mellan år. Då den svenska ekonomin klarade sig bättre under pandemin än de flesta andra medlemsstaternas ekonomier innebar det att Sveriges BNI-andel ökade. I takt med att övriga medlemsstater i EU återhämtar sig från pandemin har Sveriges BNI-andel sjunkit och förväntas sjunka ytterligare. Framöver kommer Sveriges EU-avgift även att påverkas av att utgifterna i EU:s beslutade budget för 2024 väntas bli lägre än tidigare beräknat. Detta är en följd av att implementeringen av ett nytt budgetprogram är försenat, vilket medför en lägre EUavgift under 2024 och en högre EU-avgift 2025 – 2027.

6.5 Förändring av utgiftsramar och takbegränsade

utgifter sedan 2023 års ekonomiska

vårproposition

I denna proposition föreslår regeringen utgiftsramar för 2024 samt preliminära utgiftsramar för 2025 och 2026. I detta avsnitt (6.5) jämförs de föreslagna ramarna och de takbegränsade utgifterna med beräkningen i 2023 års ekonomiska vårproposition. I tabell 6.13 redovisas förändringarna av utgiftsramarna 2024 – 2026 jämfört med vårpropositionen. För 2024 är förändringen fördelad på samma förklaringsfaktorer som i avsnitt 6.4.

Tabell 6.13 Förändring av utgiftsramar jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition

Miljoner kronor varav Total för- beslut Total för- Total ändring om varav varav varav ändring förändring Utgiftsområde 2024 åtgärder makro volym övrigt 2025 2026 1 Rikets styrelse 698 666 0 0 33 88 146 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 192 189 -56 59 0 374 504 3 Skatt, tull och exekution 3 335 3 335 0 0 0 393 440 4 Rättsväsendet 3 042 3 042 0 0 0 5 031 10 200 5 Internationell samverkan 147 147 0 0 0 97 105 6 Försvar och samhällets krisberedskap 1 941 1 965 0 0 -24 2 823 8 896 7 Internationellt bistånd -1 194 -18 0 0 -1 175 -1 696 -2 260 8 Migration 1 309 279 0 1 030 0 4 529 3 772 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 7 074 6 105 416 553 0 8 992 8 011 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 4 188 -41 -159 4 388 0 3 045 2 283 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom -206 -4 -676 474 0 -202 338

varav Total för- beslut Total för- Total ändring om varav varav varav ändring förändring Utgiftsområde 2024 åtgärder makro volym övrigt 2025 2026 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn -1 159 850 122 -2 131 0 -1 294 -511 13 Integration och jämställdhet -316 -255 -11 -50 0 -88 -35 14 Arbetsmarknad och arbetsliv -2 785 -1 801 -965 -19 0 -1 098 110 15 Studiestöd 186 549 -122 -205 -35 -14 -334 16 Utbildning och universitetsforskning 2 401 2 348 0 0 53 1 348 1 852 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid -15 95 0 0 -110 -240 -433 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande samt konsumentpolitik 63 63 0 0 0 83 -260 19 Regional utveckling 103 103 0 0 0 0 0 20 Klimat, miljö och natur 4 647 4 647 0 0 0 5 315 7 539 21 Energi 578 578 0 0 0 908 1 098 22 Kommunikationer -1 552 -795 0 0 -758 -1 444 284 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 855 284 569 2 0 685 582 24 Näringsliv 1 300 1 300 0 0 0 198 -24 25 Allmänna bidrag till kommuner 12 399 9 966 0 0 2 433 11 200 14 870 26 Statsskuldsräntor m.m. 3 400 0 0 0 3 400 2 300 1 200 27 Avgiften till Europeiska unionen -5 019 0 0 0 -5 019 5 236 1 337

Summa utgiftsområden 35 614 33 597 -881 4 100 -1 203 46 568 59 711

Minskning av anslagsbehållningar -9 218 -9 218 2 818 12 442

Summa utgifter 26 396 33 597 -881 4 100 -10 421 49 386 72 153

1 Summa utgifter exkl. statsskuldsräntor 22 998 33 597 -881 4 100 -13 818 47 089 70 955

Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten 2 321 0 1 541 780 0 5 631 3 922

Takbegränsade utgifter 25 319 33 597 660 4 880 -13 818 52 720 74 877

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Summa utgifter exkl. utg.omr. 26 Statsskuldsräntor m.m. med tillhörande minskning av anslagsbehållning för statsskuldsräntor. Källa: Egna beräkningar. De takbegränsade utgifterna beräknas bli 25,3 miljarder kronor högre 2024, 52,7 miljarder kronor högre 2025 och 74,9 miljarder kronor högre 2026 än bedömningen i vårpropositionen. Förändringarna redovisas i tabell 6.14, fördelade på samma förklaringsfaktorer som i avsnitt 6.4. De högre utgifterna följer till stor del av beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder. Vidare beräknas utgifterna bli högre för att den makroekonomiska utvecklingen har reviderats och att volymerna i vissa transfereringssystem nu bedöms bli större.

Tabell 6.14 Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med 2023 års ekonomiska

vårproposition

Miljarder kronor 2024 2025 2026

Takbegränsade utgifter i 2023 års ekonomiska vårproposition 1 663,0 1 688,9 1 690,9

Beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder 33,6 30,4 40,0 Reviderad pris- och löneomräkning -0,2 -0,7 1,9 Makroekonomiska förändringar 0,7 6,9 6,5 Volymförändringar 4,9 7,5 9,2 Tekniska justeringar 2,4 2,3 5,6 Minskning av anslagsbehållningar -9,2 2,8 12,4 Övriga utgiftspåverkande faktorer -6,9 3,5 -0,8

Total utgiftsförändring 25,3 52,7 74,9

2024 2025 2026

Takbegränsade utgifter i budgetpropositionen för 2024 1 688,4 1 741,7 1 765,8

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Källa: Egna beräkningar.

Beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder I denna proposition föreslår regeringen nya åtgärder för 2024 och aviserar åtgärder för 2025 och 2026. I propositionen Höständringsbudget för 2023 föreslår regeringen även ändringar i den beslutade budgeten för 2023. Budgeteffekterna av dessa förslag och aviseringar sammanfattas per utgiftsområde i tabell 6.15. Endast större anslagsförändringar, som uppgår till minst 50 miljoner kronor ett enskilt år, redovisas separat inom varje utgiftsområde. I denna proposition föreslår regeringen även en permanent justering av myndigheternas förvaltningsanslag till följd av att avgiften för årlig revision slopas fr.o.m. räkenskapsåret 2024.

Tabell 6.15 Nu föreslagna och aviserade åtgärder

Miljoner kronor Anslag 2023 2024 2025 2026

1 Rikets styrelse 40 666 107 100

Fastighetsrelaterade kostnader, ombyggnation m.m. riksdagen 2:3 100 50 50 Generell besparing i statsförvaltningen – Regeringskansliet 4:1 -95 -95 -95 Indragna medel till länsstyrelserna för en havsmiljöproposition 5:1 -60 -60 -60 Effektivare miljöprövning och kortare handläggningstider länsstyrelserna 5:1 60 60 60 Genomförande av val till Europaparlamentet 6:1 454

2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 189 249 353

Kartläggning och yttranden omställnings- och kompetensstöd 1:2 45 47 50 Underhåll av bidragsfastigheter 1:10 100 175 250 Inrättande av Utbetalningsmyndigheten 1:18 79 65 90

3 Skatt, tull och exekution 3 335 392 371

Generell besparing i statsförvaltningen – Skatteverket 1:1 -86 -86 -86 Motverka och förebygga brottslighet 1:1, 1:2, 1:3 268 504 487 Kompensation förhöjt grundavdrag 1:1, 1:4 3 207

4 Rättsväsendet 450 3 042 4 980 9 742

Fortsatt förstärkning av Polismyndigheten 1:1 1 820 4 070 Anpassning efter säkerhetsläget 1:2 180 245 267 Förstärkt rättsväsende 1:3, 1:5, 1:8 100 140 215 Fortsatt kapacitetsförstärkning inom Kriminalvården 1:6 450 1 475 1 200 2 850 Skjutvapen och explosiva varor – skärpta straff 1:6 8 160 480 Skärpta straff för flerfaldig brottslighet 1:6 120 540 Frihetsberövande påföljder för unga 1:6 17 100 Förstärkning rättsliga biträden m.m. 1:11 1 210 1 210 1 210 Justerad ram för EU-fonder 1:17 44 17 -66

5 Internationell samverkan 3 147 97 104

Natoavgift – civil del 1:1, 1:2 145 101 108

6 Försvar och samhällets krisberedskap 608 1 965 2 922 8 076

Förstärkt förmåga 1:1 2 276 Stöd till Ukraina – kostnader Försvarsmakten med anledning av utskottsinitiativ 1:1 90 90 Avskräckning och försvar inom ramen för Sveriges medlemskap i Nato 1:1 60 Utskottsinitiativ stöd till Ukraina 4 1:1, 1:3 545 920 1 235 230 Natoavgift – militär del 1:2 600 761 1 038

Anslag 2023 2024 2025 2026 Finansiering: avskräckning och försvar inom ramen för Sveriges medlemskap i Nato 1:2 -45 Utökade materielanskaffningar 1:2, 1:3 400 3 606 Finansiering: militärt innovationsprogram och forskning 1:3 -88 -90 -247 Finansiering: utökad forskningsverksamhet 1:3 -100 -143 -189 Militärt innovationsprogram och forskning 1:4 88 90 247 Aktivering av civilplikt 1:6, 2:6 38 73 83 Utökad forskningsverksamhet 1:9 100 143 189 Omhändertagande av kommande anskaffningsbehov 1:11 393 Skydd av civilbefolkningen 2:4 100 100 100 Kommuner och regioners arbete med krisberedskap och civilt försvar 2:4 100 100 100 Räddningstjänst under höjd beredskap 2:4, 2:6 40 90 100

7 Internationellt bistånd -11 -18 -9 -9

8 Migration 279 1 054 482

Medel till Migrationsverket med anledning av situationen i Ukraina m.m. 1:1 235 850 Fler förvarsplatser 1:1 25 100 Statliga boenden för asylsökanden m.m. 1:1, 1:2 21 215 275 Sänkt schablonersättning till kommunerna för ensamkommande barn 1:2 -98 -72 -83 Införande av återvändandecenter för personer som fått avslag på ansökan om asyl 1:2 295 219 320 Motverka irreguljär migration och stärkt återvändandearbete 1:3 25 50 50 Förstärkning av migrationsdomstolarna 1:4 58 Minskade medel för av EU-budgeten finansierade insatser för asylsökande och flyktingar 1:8 -191 -240 -245

9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 513 6 105 8 410 7 012

Sänkt allmänt tandvårdsbidrag 24 – 29 år 1:4 -101 -101 Effekt av slopad kostnadsfri tandvård 19 – 23 år 1:4 125 125 Högre utgifter för tandvårdsförmåner 1 1:4 180 Ökade kostnader för läkemedelsförmånerna 1:5 1 131 1 131 1 131 Avslutad satsning på sammanhållna vårdförlopp 1:6 -243 -244 -389 Finansiering av tillskottet till professionssatsningen 1:6 -478 -478 -479 Avskaffad återhämtningsbonus – Hälso- och sjukvård 1:6 -350 -350 -350 Omfördelning för att förstärka tillgänglighet och korta vårdköer 1:6 -2 000 -2 000 Senarelagd tolfte termin på läkarutbildningen 1:6 111 Sektorsbidrag hälso- och sjukvård 1:6 3 000 Inköp av vaccin mot covid-19 1:6 792 429 Tillskott till professionssatsningen 1:6 478 478 479 Förlossningsvård och kvinnors hälsa 1:6 200 200 Förstärkning av primärvården 1:6 43 544 389 Cancer- och barncancervården 1:6 500 500 500 Av- och nedskrivningskostnader statligt beredskapslager 1:6 176 115 Sjukvård i internationella förhållanden 1 1:7 137 Förstärkning av psykiatrisatsning 1:8 100 1 600 1 570 Genomförande av digital infrastruktur för vården 1:10 77 123 141 Förstärkning kortare vårdköer 1:11 2 000 3 500 Höjd schablonersättning i assistansersättningen 4:4 261 265 269 Avslutad återhämtningsbonus – Äldreomsorg 4:5 -650 -650 -650 Avslutad satsning på att motverka delade turer 4:5 -600 Förlängning av äldreomsorgslyftet 4:5 1 250 1 250 1 250

Anslag 2023 2024 2025 2026 Förstärkning för säkerhetsarbetet vid SiS 4:6 145 153 156 Ändrad jobbstimulans inom ekonomiskt bistånd 4:7 -58 -100 -100 Placeringsneutralt stöd till kommuner för placeringar av barn och unga 4:7 484 484 Ny socialtjänstlag 4:7 70 133 196 Bemanningssatsning för socialtjänsten 4:7 200 1 200 2 200

10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 350 -41 -1 229 -2 589

1 Tillskott till bostadstillägget på grund av ökade boendekostnader 1:2 350 Avvecklat bidrag för medicinsk service 1:6 -55 -55 -55 Avskaffad ersättning för höga sjuklönekostnader 1:7 -1 230 -2 638 Generell besparing i statsförvaltningen – Försäkringskassan 2:1 -95 -95 -95 Inrättande av Utbetalningsmyndigheten – medel till Försäkringskassan 2:1 87 109 124

11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom -4 -5 -7

12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 850 -470 -615

Begränsning av möjligheten att använda lägstanivådagar på arbetsfri tid 1:2 -475 -500 Införande av månadsuppgifter vid beräkning av återbetalningsskyldighet 1:3, 1:8 -120 Förlängning av höjt bostadsbidrag 1:8 830

13 Integration och jämställdhet -255 35 58

Sänkt schablonersättning till kommunerna för ensamkommande barn 1:2 -85 -67 -47 Avvecklat bidrag till kommuner med högt flyktingmottagande 1:2 -200 Utebliven indexering av schablonersättningen för mottagandet av nyanlända 1:2 -139 -126 -113 Tillskott arbetet mot hedersrelaterat våld, könsrelaterat våld m.m. 3:1 50 50 50 Förebyggande insatser mot gängkriminalitet 4:1 80 150 150

14 Arbetsmarknad och arbetsliv 0 -1 801 -2 334 -2 004

Generell besparing i statsförvaltningen – Arbetsförmedlingen 1:1 -72 -72 -72 Tillskott Arbetsförmedlingen 1:1 200 Myndighetsmedel för en reformerad arbetslöshetsförsäkring 1:1, 1:2 50 15 15 Introduktionsjobb 1:2, 1:3, 1:4 -132 -174 -174 En reformerad arbetslöshetsförsäkring 1:2, 1:3 141 -96 Tillskott till Samhall 1:2, 1:3, 1:4 1 014 1 014 1 014 Matchningstjänster 1:3 -2 000 -2 000 -2 000 Finansiering av myndighetsmedel för en reformerad arbetslöshetsförsäkring 1:3 -50 -32 -60 Finansiering av tillskott till Samhall genom neddragning på lönebidrag 1:4 -1 014 -1 014 -1 014 Omfördelning mellan år Europeiska socialfonden m.m. 2021 – 2027 1:7 240 -133 465 Finansiering av kartläggning och yttranden omställnings- och kompetensstöd 1:15 -45 -47 -50

15 Studiestöd 10 549 86 221

Det högre bidraget avvecklas för vissa studerande 20 – 24 år 1:2 -150 -180 -200 Fler platser på regionalt yrkesvux 1:2, 1:4 462 Fortsatt utbyggnad av yrkeshögskola 1:2, 1:4 151 151 338 Ökade resurser för att handlägga omställningsstudiestödet 1:8 10 50 50

16 Utbildning och universitetsforskning 92 2 348 1 322 1 629

Digitala och centralt rättade nationella prov 1:1 21 23 60 Förstärkning av Skolinspektionen 1:2 25 40 60 Bättre arbetsmiljö och arbetsvillkor för lärare i skolor med socioekonomiska utmaningar 1:5 165 165 165 Satsning läsa, skriva, räkna 1:5 179 502 503 Indexering av maxtaxan 1:7 -500 -500 Förstärkning av kunskapsbidraget 1:15 850 800 820 Fler platser på regionalt yrkesvux 1:17 905

Anslag 2023 2024 2025 2026 Sfi för tillfälligt skyddsbehövande från Ukraina 1:17 80 Fortsatt utbyggnad av yrkeshögskola 1:19 236 236 528 Fler basårsutbildningar 2:3, 2:5, 2:63 23 54 54 Höjt ersättningsbelopp naturvetenskap och teknik Flera 100 200 305 Fler ingenjörsplatser inkl. avancerad nivå Flera 123 145 167 Minskade volymer på vissa utbildningar 2:64 -118 -118 -118 Omfördelning av takbelopp mellan lärosäten 2:64 -100 -200 Senarelagd tolfte termin på läkarutbildningen 2:64 -111 Korta kurser för yrkesverksamma 2:65 30 60 10 Forskning om 6G 3:1 15 60 65 Ökade medel för deltagande i European Space Agency 3:4 78

17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 95 7 -138

Förlängning av bidrag till Kulturskolan 1:2 100 100 100 Stöd till civilsamhällesorganisationer 13:5 100 100 100 Minskat bidrag till studieförbunden 14:1 -250 -350 -500 Förstärkning av folkhögskolan 14:2 100 100 100

18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt

konsumentpolitik 63 82 -268

Temporär stimulans för småhusplanering 1:1 60 75 75 Avveckling av investeringsstöd för anordnande av hyresbostäder och bostäder för studerande 1:8 -350

19 Regional utveckling 56 103

Förstärkt transportbidrag 1:2 56 29 Omfördelning mellan år inom Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden 2014 – 2020 1:3 74

20 Klimat, miljö och natur 14 4 647 5 315 7 534

Invasiva främmande arter 1:3 50 50 50 Återvätning av våtmarker 1:3 155 235 375 Tillskott av medel för hantering av återstående utbetalningar av klimatbonus 1:8 1 300 Avveckling av stöd till klimatanpassning till MSB och länsstyrelserna 1:10 -51 -51 -51 Akvatiskt områdesskydd 1:11 71 98 98 Akvatisk restaurering 1:11 50 73 73 Skydd av värdefull natur 1:14 500 500 500 Förstärkning och förlängning av Klimatklivet 1:16 800 2 000 2 500 Skrotningspremie 1:17 250 250 Tillfälligt stöd för elektrifierade lätta lastbilar 1:17 450 550 660 Förstärkning av klimatpremier 1:17 992 1 493 2 023 Förstärkning av Industriklivet 1:18 100 100 Justering av driftstöd för bio-CCS 2026 – 2040 1:20 1 309

21 Energi 100 578 908 1 095

Planering för ökad elanvändning 1:3, 1:5, 1:8 100 165 177 Förlängd och utökad satsning på laddinfrastruktur 1:8 450 620 Förlängt stöd till produktion av gödselbaserad biogas 1:9 200 200 200 Höjd nivå elberedskap 1 1:11 100 250 100 100

22 Kommunikationer 37 -795 -889 -576

Avveckling av stadsmiljöavtal 1:1 -50 -350 -600 Ersättning avseende icke-statliga flygplatser 1:1, 1:6 107 107 107 Ökat vägunderhåll i det statliga vägnätet 1:2 300 300 Förstärkt underhåll i det enskilda vägnätet 1:2 100 100

Anslag 2023 2024 2025 2026 Utveckling av nytt vägtrafikregister 1:12 30 51 63 Avveckling av lån till körkort 1:18 -100 -120 -151 Övergång till efterskottsbetalning av bredbandsstödet 2:5 -1 181 -1 015 -48

23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 850 284 296 241

Ersättning för smittsamma djursjukdomar 1 1:6 104 Justering valutakurs 1 1:10 516 Stöd till jordbruksföretag som drabbats av torka och nederbörd 1:12, 1:13 193 Införande av fasta avgifter för slakterikontroll 1:14, 1:26 80 80 80 Finansiella korrigeringar 1:17 150 Stöd för avveckling av minkuppfödning 1:17 90 90

24 Näringsliv 20 1 300 193 -37

Neddragning FOU-anslag 1:2 -200 -400 -600 Forskning och innovation inom 6G 1:2 50 100 100 Kartläggning malmpotentiella områden 1:8 70 70 70 Genomförande av EU-direktiv om öppna data 1:8, 1:11 50 34 39 Återflöde från riskkapitalfond 1:20 410 Elstöd till elintensiva företag 1:24 500 Förstärkt exportfrämjande 2:3 200 200 200

25 Allmänna bidrag till kommuner 359 12 399 11 200 14 870

Höjd jämförelseränta vid ränteförmån 1:1 -110 -220 -220 Slopad kostnadsfri tandvård 19 – 23 år 1:1 -576 -576 Utökad undervisningstid flyttas fram 1:1 -225 -900 -675 Skatteavtalet mellan Sverige och Danmark 1:1 65 65 65 Digitala och centralt rättade nationella prov 1:1 112 30 -41 Förstärkning av sfi 1:1 29 57 57 Förstärkning av de generella statsbidragen 1:1 10 000 10 000 10 000 Stärkta skolbibliotek 1:1 216 432 Förstärkning av det förhöjda grundavdraget 1:1 2 110 2 110 2 110 Senarelagd åldersgränshöjning av förhöjt grundavdrag 1:1 3 300 Reglering utjämningsbidrag 1 1:2 359 368 368 368

26 Statsskuldsräntor m.m. 21 988

1 Tillskott räntor på statsskulden 1:1 21 988

Summa anslagsförändringar

25 478 36 030 32 721 45 647

varav anslagsökningar 25 609 56 322 55 195 68 081 varav anslagsminskningar -131 -20 292 -22 473 -22 434 2 Anslagsförändringar som motiverar teknisk justering av utgiftstaket 359 2 433 2 323 5 623

Ökning av takbegränsade utgifter exkl. utgiftsförändringar som motiverar

teknisk justering av utgiftstaket

25 119 33 597 30 398 40 024

Anm.: Endast större anslagsförändringar som uppgår till minst 50 miljoner kronor ett enskilt år redovisas separat inom varje utgiftsområde. 1 Förslag i propositionen HÄB23 som främst avser regelstyrda transfereringsanslag till följd av ändrade volymer eller makroekonomiska förutsättningar utan att någon ny reform föreslås uppgår till sammanlagt 23,7 miljarder kronor eller 1,7 miljarder kronor exkl. statsskuldsräntor. 2 I enlighet med de tekniska justeringar som redovisas i tabell 6.14. 3 Motsvarar de utgifter som till följd av reformer minskar budgeteringsmarginalen. 4 Avser utgifter som redan beslutats av riksdagen enligt betänkandet Ändringar i statens budget för 2023 – Försvarsmateriel till Ukraina och försäljning av jaktrobotar till USA (bet. 2022/23:FiU32, rskr. 2022/23:267). Källa: Egna beräkningar.

Reviderad pris- och löneomräkning Mot bakgrund av nya prognoser för den makroekonomiska utvecklingen har de beräknade utgifterna till följd av pris- och löneomräkning av anslag för förvaltnings-

och investeringsändamål reviderats. I denna proposition bedöms utgifterna till följd av pris- och löneomräkning bli lägre för 2025 men högre för 2026 än i beräkningen i 2023 års ekonomiska vårproposition (tabell 6.14). Den förändrade makroekonomiska utvecklingen sedan vårpropositionen påverkar inte pris- och löneomräkningen för 2024 eftersom omräkningen fastställdes i samband med vårpropositionen och baseras på utfall för 2022.

Makroekonomiska förändringar Den makroekonomiska bedömningen i denna proposition som redovisas i avsnitt 3 beräknas sammantaget medföra högre utgifter i jämförelse med 2023 års ekonomiska vårproposition, framför allt 2025 och 2026 (se tabell 6.13 och tabell 6.14). Den viktigaste förklaringen är att den totala lönesumman i ekonomin nu bedöms öka snabbare än bedömningen i vårpropositionen. Det medför att inkomstindex blir högre, vilket i sin tur ger högre förväntade utbetalningar av inkomstpension i ålderspensionssystemet. Vidare har utgifterna för arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd reviderats upp till följd av högre förväntade styckkostnader.

Volymer Den nya bedömningen av volymer i transfereringssystemen i denna proposition beräknas sammantaget medföra högre utgifter för samtliga år 2024 – 2026 jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition (se tabell 6.13 och tabell 6.14). I tabell 6.16 redovisas de förändringar av volymprognoserna som förklarar de största utgiftsförändringarna.

Tabell 6.16 Volymer inom olika transfereringssystem jämfört med 2023 års

ekonomiska vårproposition

Utgiftsområde och volym 2024 2025 2026 8 Asylsökande och skyddsbehövande, genomsnittligt antal inskrivna per dygn 10 908 22 209 18 459 10 Antal sjukpenningdagar (netto) 1 , miljoner 4 3 3 10 Medelantal personer med sjuk- och aktivitetsersättning, tusental 5 617 5 192 4 644 12 Antal uttagna föräldrapenningdagar, miljoner -3 -2 -1 12 Totalt antal mottagare av omvårdnadsbidrag 5 883 4 656 3 679 ÅP 2 Antal personer med inkomstpension, tusental 3 5 5 Anm.: Volymuppgifter om antal personer avser årsgenomsnitt och är avrundade. Endast ett urval av volymer med större förändringar mot VÅP23 redovisas i tabellen. 1 Antalet dagar med partiell ersättning är omräknat till hela dagar. 2 Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget. Källa: Egna beräkningar.

De högre utgifterna följer delvis av att inflödet av tillfälligt skyddsbehövande bedöms bli större och antaganden om att det s.k. massflyktsdirektivet (2001/55/EG) kommer att vara aktiverat en ännu längre period. Detta medför att det genomsnittliga antalet inskrivna asylsökande och skyddsbehövande per dygn har reviderats upp alla år jämfört med vårpropositionen. De högre utgifterna följer också av reviderade beräkningar av volymer i sjukförsäkringen. När det gäller sjuk- och rehabiliteringspenning är det framför allt inflödet av psykiatriska diagnoser som bedöms bli högre. I fråga om aktivitets- och sjukersättning bedöms fler personer få aktivitetsersättning under en längre tid än i tidigare bedömning. Vidare har bostadstillägget i sjuk- och aktivitetsersättningen reviderats upp till följd av kostnadsökningar som inte direkt kan kopplas till den förändrade bedömningen av den makroekonomiska utvecklingen. Prognosen för antalet pensionärer inom ålderspensionssystemet har justerats upp alla år efter att utfall visat på ett något lägre utflöde än tidigare antaganden.

Tekniska justeringar Den största utgiftsförändringen som motiverar en teknisk justering av utgiftstakets nivå fr.o.m. 2024 är förslaget i denna proposition om att statsbidragen till kommunerna ska höjas för att neutralisera effekten för kommunerna av den föreslagna skattesänkningen för personer över 65 år. I avsnitt 4.2 beskrivs de förslag som motiverar teknisk justering av utgiftstaket.

Minskning av anslagsbehållningar Anslagsbehållningarna 2024 bedöms sammantaget bli större än i beräkningen i 2023 års ekonomiska vårproposition. Det negativa beloppet i tabell 6.14 innebär större anslagsbehållningar eftersom posten är definierad som en minskning (Minskning av anslagsbehållningar). De större behållningarna är en konsekvens av att utgiftsprognoserna för 2024 sammantaget reviderats ned mer än vad anslagsnivåerna förändrats. För 2025 och 2026 gäller det omvända. Dessa år har utgiftsprognoserna reviderats upp mer än vad anslagsnivåerna förändrats, vilket har gjort att anslagsbehållningarna för dessa år nu bedöms vara mindre än i vårpropositionen.

Övriga utgiftsförändringar Övriga utgiftsförändringar bidrar till att de takbegränsade utgifterna bedöms bli lägre 2024 och 2026 men högre 2025 jämfört med beräkningen i vårpropositionen (se tabell 6.14).

Att utgifterna bedöms bli lägre 2024 är bl.a. en följd av utgifterna inom utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen beräknas bli lägre. Det beror på att implementeringen av ett nytt budgetprogram är försenad. Utgifterna beräknas i stället uppkomma 2025.

Delar av utgifterna inom utgiftsområde 8 Migration som avser mottagandet av asylsökande samt tillfälligt skyddsbehövande från Ukraina kan avräknas från biståndet inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Utgifterna som kan avräknas biståndet beräknas nu bli högre än vad som bedömdes i vårpropositionen, eftersom antalet asylsökande och tillfälligt skyddsbehövande har reviderats upp. Det möjliggör större avräkningar inom utgiftsområde 7 och utgifterna väntas därmed bli lägre 2024 – 2026.

6.6 Uppföljning av utgifterna 2023

Utgiftsramarna för 2023 följer dels av det ursprungliga beslutet om statens budget för 2023, dels av de ändringar av ramarna som beslutats av riksdagen därefter. Därutöver föreslås ytterligare ändringar i propositionen Höständringsbudget för 2023. I tabell 6.17 redovisas de ursprungligen beslutade utgiftsramarna och de ändringar av ramarna som därefter beslutats och föreslagits. Sammantaget medför ändringarna ökade utgiftsramar 2023 om 32,0 miljarder kronor, och totalt uppgår de anvisade medlen för 2023 till 1 283,8 miljarder kronor. Ändringarna består huvudsakligen av att ytterligare medel beräknas för statsskuldsräntor, samt extraordinära åtgärder som vidtagits eller föreslagits för innevarande år med anledning av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

Av tabell 6.17 framgår vidare att prognosen för utgifterna inom budgetens utgiftsområden för 2023 beräknas uppgå till 1 257,5 miljarder kronor. De beräknade utgifterna för 2023 överstiger därmed utgifterna i den ursprungligen beslutade budgeten för 2023 med 10,1 miljarder kronor. Utgifterna understiger dock totalt anvisade medel för 2023 med 26,3 miljarder kronor.

Tabell 6.17 Utgifter 2023

Miljarder kronor Beslutade Förslag till Differens Differens Urspr. ändrings- ändringsbud- Totalt prognos prognos 1 2, 3 3, 4 5 Utgiftsområde budget budgetar get (HÄB) anvisat Prognos urspr. budget totalt anvisat 1 Rikets styrelse 18,3 -0,1 0,0 18,3 18,5 0,2 0,2 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 19,0 0,0 19,0 19,0 0,0 -0,1 3 Skatt, tull och exekution 12,9 -0,0 12,9 13,3 0,4 0,4 4 Rättsväsendet 68,3 0,3 0,5 69,1 69,4 1,1 0,3 5 Internationell samverkan 2,1 0,3 0,0 2,4 2,4 0,3 0,0 6 Försvar och samhällets krisberedskap 94,0 3,1 0,6 97,6 96,1 2,1 -1,6 7 Internationellt bistånd 47,2 -0,0 47,2 47,6 0,4 0,4 8 Migration 16,0 16,0 13,0 -3,0 -3,0 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 110,4 0,1 0,5 111,0 110,2 -0,3 -0,9 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 106,4 0,8 0,4 107,6 109,3 2,9 1,7 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 55,4 0,2 55,6 56,4 1,0 0,8 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 105,2 0,7 105,9 102,9 -2,2 -2,9 13 Integration och jämställdhet 5,6 -0,1 5,5 4,7 -0,9 -0,8 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 90,1 -0,0 0,0 90,1 81,7 -8,4 -8,4 15 Studiestöd 27,9 0,2 0,0 28,2 25,6 -2,3 -2,6 16 Utbildning och universitetsforskning 95,0 0,6 0,1 95,7 93,4 -1,6 -2,3 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 16,7 0,1 16,7 16,7 0,0 0,0 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 6,1 0,0 6,1 6,0 -0,1 -0,1 19 Regional utveckling 4,5 0,1 4,6 4,4 -0,2 -0,2 20 Klimat, miljö och natur 19,5 0,0 0,0 19,6 19,7 0,1 0,1 21 Energi 4,9 0,2 0,1 5,2 4,9 -0,1 -0,3 22 Kommunikationer 79,0 -0,0 0,0 79,0 81,0 2,1 2,0 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 19,4 0,1 0,8 20,3 19,4 0,1 -0,9 24 Näringsliv 11,4 -0,0 0,0 11,4 10,7 -0,7 -0,7 25 Allmänna bidrag till kommuner 157,5 0,4 157,9 157,5 0,0 -0,4 26 Statsskuldsräntor m.m. 13,2 22,0 35,1 30,5 17,3 -4,7 27 Avgiften till Europeiska unionen 45,9 45,9 43,4 -2,5 -2,5

Summa utgiftsområden 1 251,9 6,5 25,5 1 283,8

Minskning av anslagsbehållningar -4,4

Summa utgifter 1 247,5 1 257,5 10,1 -26,3

Summa utgifter exkl. statsskuldsräntor 1 234,4 1 227,0 -7,4 -21,7

Ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget 359,9 360,9 1,1

Takbegränsade utgifter 1 594,3 1 588,0 -6,3

Budgeteringsmarginal 70,7 77,0 6,3

Utgiftstak för staten 1 665 1 665

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Anslagen är fördelade till de utgiftsområden de tillhör i statens budget för 2023. 1 Enligt den ursprungligen beslutade budgeten för 2023 (bet. 2022/23:FiU10). 2 Inkluderar Extra ändringsbudget för 2023 – Stöd till Ukraina samt åtgärder riktade till företag och hushåll till följd av höga energipriser (prop. 2022/23:52, bet. 2022/23:FiU31, rskr. 2022/23:118 – 120), Extra ändringsbudget för 2023 – Försvarsmateriel till Ukraina (prop. 2022/23:92, bet. 2022/23:FiU38, rskr. 2022/23:150 och 151), VÄB23 (prop. 2022/23:99, bet. 2022/23:FiU21, rskr. 2022/23:254). 3 Där 0,0 anges uppgår beloppet till totalt mindre än 50 miljoner kronor. 4 Förslag i propositionen HÄB23 samt riksdagens beslut om Ändringar i statens budget för 2023 – Försvarsmateriel till Ukraina och försäljning av jaktrobotar till USA (bet. 2022/23:FiU32, rskr. 2022/23:267). 5 Summa av kolumnerna Urspr. budget, Beslutade ändringsbudgetar och Förslag till ändringsbudget (HÄB). Källa: Egna beräkningar.

Större skillnader mellan prognos och ursprunglig budget I diagram 6.1 visas de sex utgiftsområden där skillnaden mellan beräknade utgifter och ursprungligen beslutade ramar för 2023 är som störst. Avvikelserna förklaras övergripande i texten.

Diagram 6.1 Skillnad mellan utgiftsprognos för 2023 och ursprungligen anvisade

medel för vissa utgiftsområden

Miljarder kronor 25 20 17,3 15 10 5 2,9 0 -5 -2,3 -2,5 -3,0 -10 -8,4 -15 -20 -25 8 10 14 15 26 27 Utgiftsområde

Anm.: Differens mellan utgiftsprognos i denna proposition och ursprungligen anvisade medel enligt den beslutade budgeten för 2023 (prop. 2022/23:1, bet. 2022/23:FiU1, rskr. 2022/23:51). Källa: Egna beräkningar.

För utgiftsområde 8 Migration beror nedrevideringen primärt på att prognosen för det genomsnittliga antalet inskrivna asylsökande och skyddsbehövande per dygn justerats ned från knappt 74 000 i budgetpropositionen för 2023 till knappt 57 000 i denna proposition. Därmed bedöms utgifterna för mottagandet av dessa grupper minska.

För utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning beror upprevideringen i huvudsak på ett högre nyttjande inom sjukförsäkringen, med ett högre totalt uttag av sjukpenningdagar, och fler personer bedöms få sjuk- eller aktivitetsersättning än vad som tidigare antagits.

För utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv beror nedrevideringen i huvudsak på att arbetslösheten har varit lägre än bedömningen i budgetpropositionen för 2023.

För utgiftsområde 15 Studiestöd beror nedrevideringen i huvudsak på att omställningsstudiestödet inte har beviljats i den takt som det förväntades i budgetpropositionen för 2023.

För utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. beror upprevideringen främst på att utgifterna för statsskuldsräntor bedöms bli högre än tidigare beräknat. Det förklaras i huvudsak av större kurs- och valutaförluster, bl.a. till följd av att kronan försvagats

mot euron och US-dollarn samt lägre överkurser vid emission till följd av högre marknadsräntor.

För utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen beror nedrevideringen bl.a. på att EU:s utgifter väntas minska, vilket leder till en lägre EU-avgift. Ytterligare en bidragande orsak är att Sveriges BNI har minskat som andel av EU:s medlemsländers sammantagna BNI. Detta minskar i sin tur den del av den svenska EU-avgiften som baseras på BNI.

6.7 Redovisning av regeringens åtgärder med

anledning av vissa tillkännagivanden

I detta avsnitt (6.7) redovisar regeringen sina åtgärder med anledning av tillkännagivanden som riksdagen har lämnat efter förslag från finansutskottet med anledning av propositioner om ändringar i statens budget till följd av pandemin och som har anknytning till budgetens utgiftssida.

Utvärdering av stöd till näringslivet Riksdagen har i samband med behandlingen av propositionen Extra ändringsbudget för 2020 – Förstärkt stöd till välfärd och företag, insatser mot smittspridning och andra åtgärder med anledning av coronaviruset (prop. 2019/20:181) tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om att den skyndsamt och fortlöpande bör granska stödåtgärdernas sammanlagda påverkan på företagen och återkomma till riksdagen med förslag på åtgärder som särskilt stärker de enskilda näringsidkarnas möjligheter att överbrygga konsekvenserna av covid-19 (bet. 2019/20:FiU61, rskr. 2019/20:353).

Regeringen gav i december 2020 Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys) i uppdrag att påbörja en strukturerad uppföljning och utvärdering av de sammanlagda effekterna på företagen av stöden till näringslivet med anledning av den då pågående pandemin (N2020/03083). Tillväxtanalys har lämnat tre delredovisningar av uppdraget som har redogjorts för i budgetpropositionerna för 2022 och 2023 (prop. 2021/22:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 6.7 och prop. 2022/23:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 6.7). Tillväxtanalys inkom med en slutredovisning av uppdraget den 21 december 2022. I slutredovisningen sammanfattas samtliga delrapporter som tagits fram. Överlag bedömer Tillväxtanalys att stöden har varit värdefulla och att de har haft positiva effekter. De branscher som drabbades hårdast av pandemin, som exempelvis hotell och restaurang samt kultur, nöje och fritid har generellt erhållit högst beviljat stöd per sysselsatt. Några av de slutsatser som dras är att stödens utformning kunde ha varit mer träffsäker och att handläggningstiderna kunde ha varit kortare. Vidare visar analysen att stöden sannolikt har bidragit till en påtaglig minskning av antalet konkurser och en bromsad nedgång på arbetsmarknaden. Tillväxtanalys menar dock att det inte går att utesluta att stöden samtidigt har bidragit till en försenad strukturomvandling med en inbromsad ekonomisk tillväxt som följd. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att stödens påverkan på företagen har granskats och att granskningen tillgodoser riksdagens tillkännagivande. Regeringen anser därmed att tillkännagivandet är slutbehandlat.

Åtgärder för att stärka svensk matberedskap Riksdagen har i samband med behandlingen av propositionen Extra ändringsbudget för 2022 – Tillfälligt sänkt skatt på bensin och diesel samt hantering av överskott av vaccindoser (prop. 2021/22:221) tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om att regeringen bör stärka den svenska matberedskapen genom ett flertal åtgärder

(bet. 2021/22:FiU39 punkt 2, rskr. 2021/22:248). I regeringens skrivelse Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2022 (skr. 2022/23:75) redovisade regeringen vilka åtgärder som vidtagits med anledning av tillkännagivandet och bedömde att det är tillgodosett i alla delar, förutom den del av tillkännagivandet som gäller tillfälliga undantag från EU:s statsstödsregler för att stödja svenska veteodlare samt övriga växtodlings- och trädgårdsföretag. Mot bakgrund av den sänkta reduktionsplikten samt den förlängda dieselskattenedsättningen, anser regeringen att de svenska veteodlarna samt övriga växtodlings- och trädgårdsföretag kompenseras för ökade kostnader. Regeringen anser därmed att tillkännagivandet är slutbehandlat.

7 Statens budgetsaldo och

statsskulden

I detta avsnitt lämnas förslag om att regeringen under 2024 ska bemyndigas att ta upp lån. Vidare lämnas förslag om Riksgäldskontorets nettoutlåning och den kassamässiga korrigeringen för 2024. Till grund för förslagen ligger en analys av utvecklingen av statens budgetsaldo, dvs. skillnaden mellan statens inkomster och utgifter. Därutöver presenteras beräkningar för statsskuldens utveckling som åtföljs av en jämförelse mellan den nuvarande prognosen för statens budgetsaldo och prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition (prop. 2022/23:100) respektive budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1). Beräkningarna baseras på antagandet att inga ytterligare regeleller anslagsändringar, utöver de som föreslås eller aviseras i denna proposition eller propositionen Höständringsbudget för 2023 (prop. 2023/24:2), genomförs under prognosperioden.

Sammanfattning

– Statens budget för 2023 beräknas uppvisa ett överskott på 23 miljarder kronor. Rensat för Riksbankens slutamortering av lån hos Riksgäldskontoret beräknas budgeten i stället uppvisa ett underskott på 41 miljarder kronor. – Budgetsaldot beräknas uppgå till i genomsnitt − 5 miljarder kronor per år 2023 – 2026. År 2022 var budgetsaldot 164 miljarder kronor. Den stora minskningen av statens budgetsaldo mellan 2022 och 2023 beror i huvudsak på att Riksgäldskontorets nettoutlåning beräknas öka. – Riksgäldskontorets nettoutlåning beräknas förstärka budgetsaldot med i genomsnitt 3 miljarder kronor per år 2023 – 2026, jämfört med 111 miljarder kronor 2022. Ökningen av nettoutlåningen mellan 2022 och 2023 beror i huvudsak på ett högt inflöde av flaskhalsintäkter som uppstod till följd av ovanligt höga prisskillnader mellan elområden 2022 och som delvis återförs till elkonsumenterna i form av elstöd under 2023. År 2023 – 2026 beräknas inflödet av flaskhalsintäkter vara lägre än 2022 och därmed påverka budgetsaldot i mindre utsträckning. Även om Riksbankens slutamortering stärker budgetsaldot genom att minska nettoutlåningen 2023, motverkas detta av framför allt utbetalningarna av elstöd. – Utvecklingen för budgetsaldot bidrar till att den konsoliderade statsskulden som andel av BNP väntas minska från 17 procent 2022 till 14 procent 2026. Nominellt beräknas dock den konsoliderade skulden tillfälligt öka under 2024 och 2025.

7.1 Inledning

Alla inkomster och utgifter samt övriga betalningar som påverkar statens lånebehov utgör budgetsaldot. Inkomsterna i statens budget, som redovisas i tabell 7.1 och beskrivs närmare i avsnitt 5, utgörs av statens skatteinkomster och övriga inkomster. Statens skatteintäkter beräknas genom att de skatter som tillfaller EU, kommunala skatteintäkter samt ålderspensionsavgifter avräknas från de totala skatteintäkterna. Därefter beräknas statens kassamässiga skatteinkomster genom att statens skatteintäkter justeras för periodiseringar. Till statens utgifter hör utgiftsområdena 1 – 25 och 27, vilka beskrivs närmare i avsnitt 6 och redovisas som utgifter exklusive

statsskuldsräntor i tabell 7.1. Dessa poster tillsammans med utgifterna inom utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m., Riksgäldskontorets nettoutlåning samt en post för kassamässig korrigering utgör de utgifter som påverkar statens budgetsaldo. Budgetsaldot motsvaras av lånebehovet med omvänt tecken.

7.2 Statens budgetsaldo

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att under 2024 ta upp lån enligt 5 kap. budgetlagen.

Beräkningen av Riksgäldskontorets nettoutlåning för 2024 enligt tabell 7.1 godkänns.

Beräkningen av den kassamässiga korrigeringen för 2024 enligt tabell 7.1 godkänns.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 kap. 3 § budgetlagen (2011:203) ska regeringens förslag till statens budget omfatta alla inkomster och utgifter samt andra betalningar som påverkar statens lånebehov. Ett budgetöverskott är detsamma som ett negativt lånebehov för staten, dvs. en amorteringsmöjlighet, och därigenom minskar normalt statsskulden. Det motsatta förhållandet gäller vid ett budgetunderskott. För att statens budgetsaldo ska överensstämma med dess lånebehov redovisas Riksgäldskontorets nettoutlåning och en kassamässig korrigeringspost på utgiftssidan av statens budget.

Budgetsaldot beräknas vara på en lägre nivå 2023 – 2026 än 2022 på grund av Riksgäldskontorets nettoutlåning Statens budget beräknas uppvisa ett överskott på 23 miljarder kronor 2023 (se tabell 7.1). Med anledning av Riksbankens beslut att egenfinansiera sin valutareserv amorterade Riksbanken under 2021 – 2023 de lån hos Riksgäldskontoret som har finansierat en del av reserven. Rensat för Riksbankens amortering av valutalån hos Riksgäldskontoret beräknas budgeten uppvisa ett underskott på 41 miljarder kronor 2023.

Tabell 7.1 Statens budgetsaldo

Miljarder kronor. Utfall 2022, prognos 2023 – 2026 2022 2023 2024 2025 2026 Inkomster 1 1 286 1 281 1 324 1 339 1 393 Utgifter m.m. 1 123 1 258 1 331 1 377 1 392 2 varav utgifter exkl. statsskuldsräntor 1 211 1 227 1 315 1 355 1 367 varav statsskuldsräntor m.m. 3 27 30 20 28 27 varav Riksgäldskontorets nettoutlåning 4 -111 0 -5 -6 -2 varav kassamässig korrigering -5 0 0 0 0

Statens budgetsaldo 164 23 -7 -38 1

Statens budgetsaldo exkl. vidareutlåning till Riksbanken 102 -41 -7 -38 1

Anm.: Prognoserna utgår från beslutade och aviserade reformer. Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Summan av inkomsttyperna 1000 – 7000 (se bilaga 1). 2 Utgifterna inom utgiftsområdena 1 – 25 samt 27 (se bilaga 1), inkl. förändring av anslagsbehållningar (se avsnitt 6). 3 Avser utgifterna inom utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. 4 Utfasningen av Riksgäldskontorets valutalån för Riksbankens räkning har minskat nettoutlåningen 2021 – 2023 med totalt 182 miljoner kronor (se tabell 7.2). Källor: Ekonomistyrningsverket, Riksgäldskontoret och egna beräkningar.

Budgetsaldot beräknas uppgå till i genomsnitt − 5 miljarder kronor eller 0 procent av BNP 2023 – 2026, medan budgetsaldot var 164 miljarder kronor eller 3 procent av BNP 2022 (se tabell 7.1 respektive diagram 7.1). Den stora minskningen av statens

budgetsaldo mellan 2022 och 2023 är hänförlig till att Riksgäldskontorets nettoutlåning ökar. Det beror i huvudsak på att flaskhalsintäkter som uppstod till följd av ovanligt höga prisskillnader mellan elområden 2022 delvis återförs till elkonsumenterna i form av elstöd under 2023. Inflöde av flaskhalsintäkter minskar nettoutlåningen medan utbetalning av elstöd ökar densamma. Under prognosperioden, 2023 – 2026, beräknas inflödet av flaskhalsintäkter vara lägre än 2022. Eftersom Riksbanken slutamorterade valutalånen hos Riksgäldskontoret 2023 förstärks inte budgetsaldot via minskad nettoutlåning till Riksbanken fr.o.m. 2024. Sammantaget innebär detta att nettoutlåningen inte väntas förstärka saldot 2023 – 2026 i samma utsträckning som under 2022, se tabell 7.1. Även om Riksbankens amortering 2023 stärker budgetsaldot, motverkas detta huvudsakligen av utbetalningar av elstöd, vilket gör att den totala nettoutlåningen beräknas uppgå till noll.

Diagram 7.1 Statens budgetsaldo

Utfall 1990 – 2022, prognos 2023 – 2026 Procent av BNP 10

-5

-10

-15

-20 90 92 94 96 98 00 02 04 06 08 10 12 14 16 18 20 22 24 26 Statens budgetsaldo Statens prognostiserade budgetsaldo Anm.: Underskotten 2009 (5 procent av BNP eller 176 miljarder kronor) och 2013 (3 procent av BNP eller 131 miljarder kronor) var till stor del en konsekvens av Riksbankens preventiva förstärkningar av valutareserven i samband med finanskrisen (100 miljarder kronor) respektive eurokrisen (100 miljarder kronor). Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Ett flertal faktorer påverkar statsskuldsräntorna För 2023 beräknas utgifterna för statsskuldsräntorna öka jämfört med 2022 och uppgå till 30 miljarder kronor. De högre utgifterna förklaras av ett försämrat räntenetto för den del av räntebetalningar på statsskulden som avser Riksgäldens in- och utlåning till myndigheter m.fl., högre utländska räntor samt att emissionerna till överkurser bedöms minska. Överkurser är den kompensation staten initialt får för att under obligationernas löptid betala kupongräntor som överstiger de förväntade marknadsräntorna vid emissionstillfället. Samtidigt påverkas utgifterna av lägre inhemska räntor och lägre valutaförluster jämfört med 2022, även om valutaförlusterna fortsatt bedöms hamna på en hög nivå under 2023.

År 2024 beräknas de sammanlagda ränteutgifterna minska, trots högre inhemska räntor, och uppgå till 20 miljarder kronor. Förklaringen är i huvudsak valutavinster i stället för förluster, men även till stor del högre överkurser vid emission. Ränteutgifterna bedöms återigen bli högre 2025 och 2026 och uppgå till i genomsnitt 27 miljarder kronor per år. Den dominerande orsaken till de högre utgifterna dessa år är högre inhemska räntor som en följd av att skulden gradvis under prognosperioden beräknas omsättas till högre kupongräntor.

Det är de kassamässiga utgiftsräntorna som påverkar budgetsaldot. För beräkning av det finansiella sparandet tillämpas en kostnadsmässig redovisning där in- och utbetalningar fördelas över lånens löptider. Detta medför att räntekostnaden bättre speglar statsskuldens storlek och marknadsränteläget. Det medför även att räntekostnadernas profil är jämnare än i den utgiftsmässiga beräkningen. Över tid redovisar de olika principerna samma utgifter, dock gäller detta inte under prognosperioden, som i sammanhanget är relativt kort. De kostnadsmässiga räntorna bedöms minska från 22 miljarder kronor 2022 till i genomsnitt 20 miljarder kronor per år under perioden 2023 – 2026. Statsskuldsräntorna beskrivs närmare inom utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

Riksbankens amorteringar samt flaskhalsintäkter beräknas inte påverka nettoutlåningen i samma utsträckning efter 2022 Riksgäldskontorets nettoutlåning är en post på budgetens utgiftssida som vid sidan om anslagsfinansierade utgifter påverkar budgetsaldot. Riksgäldskontoret ansvarar för utlåning till, och inlåning från, bl.a. myndigheter samt vissa bolag med statligt ägande och fonder. Nettoutlåningen speglar den totala nettoförändringen av all in- och utlåning under en viss period. Ökad nettoutlåning kan därmed bero på ökad utlåning eller minskad inlåning under en given period. En större nettoutlåning medför ett större lånebehov samtidigt som statsskulden blir högre.

Nettoutlåningen omfattar både löpande statlig verksamhet, såsom in- och utbetalningar av studielån, och tillfälliga poster som ofta beslutas med kort varsel och som därför kan vara svåra att förutse. De tillfälliga posterna medför att nettoutlåningen kan variera kraftigt från år till år.

Två poster som tidigare haft stor positiv påverkan på budgetsaldot, nettoutlåning till Riksbanken respektive Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät), beräknas inte påverka budgetsaldot i samma usträckning 2023 – 2026. Båda posterna påverkar nettoutlåningen och därmed budgetsaldot, men inte det finansiella sparandet (se avsnitt 8.3). Utlåningen till Riksbanken avser lån för den förstärkta valutareserv som togs upp i samband med finanskrisen 2009 och eurokrisen 2013. Under 2021 – 2023 har Riksbanken amorterat dessa lån och övergått till en helt egenfinansierad valutareserv. Amorteringarna har minskat nettoutlåningen och statsskulden med ca 60 miljarder kronor per år (se tabell 7.2) och med sammanlagt 182 miljarder kronor. Nettoutlåningen till Svenska kraftnät påverkas av att inflödet av flaskhalsintäkter var ovanligt högt under 2022 till följd av höga prisskillnader mellan elområden. Under 2023 återförs en del av 2022 års intäkter till elkonsumenter i form av elstöd. Riksbankens slutamortering av valutalånen 2023 minskar nettoutlåningen. Det motverkas av bl.a. utbetalningarna av elstöd samma år, som ökar nettoutlåningen. Sammantaget är nettoutlåningen nära noll 2023.

Inflödet av flaskhalsintäkter beräknas vara lägre 2023 – 2026 jämfört med 2022 och det elstöd till elintensiva företag som aviseras för 2024 i denna proposition (se utg.omr. 24 avsnitt 3.8) bedöms inte påverka nettoutlåningen i någon större utsträckning. Sammantaget bedöms därför nettoutlåningen till Svenska kraftnät bidra till att stärka budgetsaldot 2024 – 2026, om än i mindre utsträckning än 2022. Förstärkningen motverkas av bl.a. ökad utlåning till Centrala studiestödsnämnden för studielån, vilket innebär att den totala nettoutlåningen är relativt liten dessa år.

Flaskhalsintäkter uppkommer som ett resultat av överföringsbegränsningar, och därmed prisskillnader, mellan elområden. Avgifterna tillfaller Svenska kraftnät och redovisas löpande som en långfristig skuld till elkonsumenterna i affärsverkets balansräkning. Hur medlen kan disponeras är reglerat i artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för

el (elmarknadsförordningen) som föreskriver att de främst ska användas för att reducera de begränsningar som de orsakas av, bl.a. genom nätinvesteringar. Affärsverket balanserar medlen tills det är möjligt att använda dem på det vis elmarknadsförordningen tillåter. Den 6 oktober 2022 antogs rådets förordning (EU) 2022/1854 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna, som bl.a. medför en temporär komplettering av det ordinarie regelverket om hur flaskhalsintäkter kan disponeras. Förordningen möjliggör för medlemsstaterna att t.o.m. den 31 december 2023 även använda flaskhalsintäkter till att finansiera stöd som mildrar effekterna av de höga elpriserna för elslutkunderna. Den temporära regeln ligger till grund för finansieringen av de svenska elstöden.

Hur elpriserna, naturgastillgången och energiförsörjningen kommer att utvecklas inför vintern 2023 – 2024 är fortfarande osäkert. Det finns elintensiva företag som skulle drabbas särskilt hårt om elpriserna blir höga. Regeringen avser att i ett sådant läge införa ett ekonomiskt stöd riktat till företag som har haft en betydande ökning av kostnader för el jämfört med 2021. Ett sådant stöd förutsätter dock godkännande från Europeiska kommissionen. För att regeringen ska kunna agera skyndsamt om behov av elstöd till elintensiva företag uppstår föreslås att anslaget 1:24 Elstöd inom utgiftsområde 24 Näringsliv ska tillföras 0,5 miljard kronor 2024 (se utg.omr. 24 avsnitt 3.8). Stödet ska finansieras genom flaskhalsintäkter om det finns stöd för det i EU:s regelverk. En sådan finansiering förutsätter också ett godkännande från Energimarknadsinspektionen.

Tabell 7.2 Riksgäldskontorets nettoutlåning

Miljarder kronor. Utfall 2022, prognos 2023 – 2026 2022 2023 2024 2025 2026 Premiepensionsmedel -2 -1 0 0 -1 Centrala studiestödsnämnden, studielån 9 22 14 14 14 Investeringslån till myndigheter 2 3 4 2 2 Myndigheternas räntekonton 1 2 0 0 0 Stabilitetsfonden 0 -1 -2 -1 -1 Resolutionsreserven -4 -6 -6 -6 -2 Insättningsgarantin 2 -1 0 0 0 Kärnavfallsfonden 7 1 0 0 0 Trafikverket, infrastrukturlån 6 1 1 2 -1 1 Lån till Riksbanken -61 -62 0 0 0 AB Svensk Exportkredit -10 0 0 0 0 Affärsverket svenska kraftnät -58 43 -17 -19 -16 Exportkreditnämnden -2 -2 -1 -1 -1 Övrigt 1 0 2 3 3

Summa nettoutlåning -111 0 -5 -6 -2

1 År 2023 beräknas Riksgäldskontoret ta upp lån på 2 miljarder kronor med anledning av Riksbankens utlåning till IMF, i enlighet med 6 kap. 4 § lagen (2022:1568) om Sveriges riksbank. Övrig påverkan på nettoutlåningen till Riksbanken beror på Riksbankens amortering av valutaskulden, som uppgår till − 64 miljarder kronor 2023. Källor: Ekonomistyrningsverket, Riksgäldskontoret och egna beräkningar.

Kassamässig korrigering För att budgetsaldot ska överensstämma med skillnaden mellan in- och utbetalningar på statens centralkonto i Riksbanken görs en kassamässig korrigering (se tabell 7.1). Detta behövs vid en tidsförskjutning mellan redovisning och betalning (alternativt redovisning och överföring av medel till räntekonton) samt vid transaktioner över statens centralkonto som inte har sin motsvarighet på anslag eller inkomsttitlar och

omvänt. Utfallet av den kassamässiga korrigeringsposten räknas fram som en restpost, men vissa delposter kan urskiljas och även prognostiseras.

7.3 Statsskulden

Statens lånebehov beräknas uppgå till −23 miljarder kronor och den okonsoliderade statsskulden beräknas minska med 50 miljarder kronor 2023 (se tabell 7.3). Anledningen till att statsskuldens utveckling inte helt följer lånebehovet är att posten som avser skulddispositioner m.m. påverkar statsskulden men inte budgetsaldot.

Tabell 7.3 Statsskuldens förändring

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023 – 2026 2022 2023 2024 2025 2026 Okonsoliderad statsskuld vid ingången av året 1 204 1 093 1 043 1 059 1 091 Förändring av okonsoliderad statsskuld -112 -50 16 32 -9 varav lånebehov 1 -164 -23 7 38 -1 varav skulddispositioner m.m. 52 -27 9 -6 -8 2

Okonsoliderad statsskuld vid årets slut 1 093 1 043 1 059 1 091 1 082

Eliminering av myndigheters innehav av statspapper 62 63 64 65 66 Förändring av konsoliderad statsskuld 114 -51 15 31 -10

Konsoliderad statsskuld vid årets slut

1 031 980 995 1 026 1 017

Konsoliderad statsskuld, procent av BNP 17 16 15 15 14

1 Motsvarar statens budgetsaldo med omvänt tecken. 2 I den okonsoliderade statsskulden ingår statliga myndigheters innehav av statspapper. 3 I den konsoliderade statsskulden har statliga myndigheters innehav av statspapper räknats bort. Källor: Ekonomistyrningsverket, Riksgäldskontoret och egna beräkningar.

Statsskulden som andel av BNP har trendmässigt minskat sedan 1990-talet (se diagram 7.2). Den beräknade utvecklingen för budgetsaldot bidrar till att den konsoliderade statsskulden som andel av BNP väntas minska från 17 procent 2022 till 14 procent 2026 (se tabell 7.3). Nominellt beräknas dock den konsoliderade skulden tillfälligt öka 2024 och 2025. Den konsoliderade statsskulden motsvarar den okonsoliderade statsskulden minskad med myndigheters innehav av statspapper.

Skulddispositionerna visar förändringen jämfört med det föregående året och består bl.a. av valutakurseffekter, upplupen inflationskompensation och förändring av Riksgäldskontorets förvaltningstillgångar. Valutakurseffekterna utgörs av förändringen av utestående obligationer i utländsk valuta till följd av aktuell valutakurs jämfört med valutakursen vid upplåningstillfället. Upplupen inflationskompensation är förändringen av inflationskompensation avseende utestående reala statsobligationer jämfört med upplåningstillfället. En realobligation är en obligation med eller utan fast real ränta och med ersättning för inflation. Det innebär att den eventuella årliga räntan respektive det belopp som betalas tillbaka på förfallodagen räknas upp med inflationen. Förvaltningstillgångarna består av medel som tillfälligt placeras på penningmarknaden till dess att de används för att betala utgifter i statsbudgeten eller obligationer som löper ut.

År 2022 och 2023 beräknas skulddispositionerna vara beloppsmässigt större än under resterande år under prognosperioden. År 2022 förklaras de relativt höga skulddispositionerna av att kronan tappade i värde och inflationen steg under året, vilket innebar högre valutakurseffekter och inflationskompensation. Därtill var förvaltningstillgångarna relativt stora vid utgången av 2022. Under 2023 väntas inflationskompensationen alltjämt vara positiv, men lägre än 2022, eftersom inflationen väntas falla. Trots

detta beräknas skulddispositionerna sammantaget uppgå till ett negativt belopp 2023, −27 miljarder kronor. Det beror dels på att valutakurseffekterna väntas minska till följd av en stärkt kronkurs, dels på att förvaltningstillgångarna väntas bli lägre jämfört med året innan. De negativa skulddispositionerna gör att statsskulden beräknas minska än mer 2023 än vad det prognostiserade budgetsaldot anger (se tabell 7.3). För åren därefter, 2024 – 2026, beräknas skulddispositionerna uppgå till i genomsnitt −2 miljarder kronor per år och därmed ha en mindre påverkan på utvecklingen av statsskuldens storlek.

Diagram 7.2 Statsskuldens utveckling

Utfall 1990 – 2022, prognos 2023 – 2026 Miljarder kronor Procent av BNP 1 600 80 1 400 70 1 200 60 1 000 50 800 40 600 30 400 20 200 10 0 0 90 92 94 96 98 00 02 04 06 08 10 12 14 16 18 20 22 24 26 Statsskuld (vänster axel) Statsskuld som andel av BNP (höger axel) Anm.: I diagrammet redovisas den okonsoliderade statsskulden t.o.m. 2001. För åren därefter redovisas den konsoliderade statsskulden. Den konsoliderade statsskulden började redovisas 2002 och har i genomsnitt varit ca 50 miljarder kronor lägre än den okonsoliderade statsskulden till följd av att myndigheters innehav av statsobligationer och statsskuldväxlar har eliminerats. Från och med 2012 ändrades statsskuldens redovisningsprinciper. Källor: Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

7.4 Uppföljning av statens budgetsaldo 2023

Jämfört med budgetpropositionen för 2023 har prognosen för budgetsaldot reviderats ned med 61 miljarder kronor 2023. Jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition har prognosen reviderats upp med 24 miljarder kronor (se tabell 7.4). Skillnaden jämfört med budgetpropositionen för 2023 förklaras huvudsakligen av att utgifter för Riksgäldskontorets nettoutlåning och statsskuldsräntor har reviderats upp. Det beror dels på att inflödet av flaskhalsintäkter reviderats ned eftersom prisskillnaderna mellan elområden har varit lägre än tidigare prognostiserat, dels på högre utgifter för statsskuldsräntor på grund av valutaförluster och lägre räntenetto (se prop. 2023/24:2 avsnitt 3.19). Det högre prognostiserade saldot jämfört med vårpropositionen förklaras framför allt av uppreviderade inkomster, som i sin tur beror på att skatteintäkterna från arbete och kapital har reviderats upp. En närmare uppföljning av statens inkomster och utgifter exklusive statsskuldsräntor finns i avsnitt 5 respektive 6.

Tabell 7.4 Uppföljning av statens budgetsaldo 2023

Miljarder kronor Prognos Jfr med Jfr med BP23 VÅP23 2023 BP23 VÅP23 Inkomster 1 1 279 1 248 1 281 1 33 Utgifter m.m. 1 195 1 249 1 258 62 8 varav utgifter exkl. statsskuldsräntor 2 1 234 1 233 1 227 -7 -6 varav statsskuldsräntor m.m. 3 13 19 30 17 11

Prognos Jfr med Jfr med BP23 VÅP23 2023 BP23 VÅP23 varav Riksgäldskontorets nettoutlåning -52 -3 0 52 3 varav kassamässig korrigering 0 0 0 0 0

Statens budgetsaldo 84 -1 23 -61 24

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Summan av inkomsttyperna 1000 – 7000 (se bilaga 1). 2 Utgifterna inom utgiftsområdena 1 – 25 samt 27 (se bilaga 1), inkl. förändring av anslagsbehållningar (se avsnitt 6). 3 Avser utgifterna inom utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Källor: Ekonomistyrningsverket, Riksgäldskontoret och egna beräkningar.

8 Den offentliga sektorns finanser

I detta avsnitt redovisas prognoser för den offentliga sektorns finanser, däribland finansiellt sparande, finansiell nettoförmögenhet och skuldutveckling. Redovisningen görs såväl för den totala konsoliderade offentliga sektorn som för delsektorerna: staten, ålderspensionssystemet och kommunsektorn. Att den offentliga sektorn är konsoliderad innebär att transfereringar mellan de olika delsektorerna räknas av.

Avsnittet innehåller även en jämförelse mellan olika bedömares prognoser för det finansiella respektive det strukturella sparandet. Tabeller med prognosens innehåll i detalj redovisas i bilaga 2.

Sammanfattning

– Den förväntade avmattningen i den ekonomiska tillväxten medför att det finansiella sparandet i offentlig sektor bedöms försvagas mellan 2022 och 2024. Det förklaras framför allt av att inkomsterna väntas växa mindre än tidigare år. – Lågkonjunkturen i svensk ekonomi väntas belasta de offentliga finanserna fram t.o.m. 2025 och först 2026, då konjunkturåterhämtningen bedöms ta fart, väntas en tydlig förstärkning av det finansiella sparandet. En mindre förstärkning väntas redan 2025, men det beror framför allt på att endast den finanspolitik som har aviserats eller beslutats är inkluderad i prognoserna. – Det strukturella sparandet bedöms vara i linje med eller överstiga överskottsmålet under hela prognosperioden 2023 – 2026. – Den svaga ekonomiska utvecklingen bedöms framför allt försvaga statens inkomster, samtidigt som effekterna av den höga inflationen successivt antas belasta utgifterna i sektorn. Det finansiella sparandet i staten väntas bli negativt 2023 och utvecklas svagt t.o.m. 2025. – Ålderspensionssystemet väntas redovisa ett litet överskott 2023 motsvarande 0,3 procent av BNP. Ålderspensionssystemet väntas generera ett successivt ökande överskott på 0,4 – 0,5 procent av BNP per år 2024 – 2026. – Kommunsektorns ekonomiska resultat och finansiella sparande väntas sjunka 2023 jämfört med 2022. Kommunsektorn väntas 2023 redovisa ett underskott med ett finansiellt sparande på −0,5 procent av BNP och väntas därefter redovisa ett årligt underskott med e tt finansiellt sparande mellan −0,4 och −0,6 procent av BNP 2024 – 2026. – Trots de förväntade underskotten bedöms den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld vara relativt oförändrad i nivå sett över hela prognosperioden. Till stor del beror det på att Riksgäldskontorets upplåning minskar till följd av Riksbankens beslut att egenfinansiera sin upplåning av valutareserven, samt på den väntade utvecklingen av den finanspolitik som hittills beslutats och aviserats. I kombination med den väntade ekonomiska tillväxten bedöms bruttoskulden minska relativt snabbt som andel av BNP t.o.m. 2026.

8.1 Inledning

Redovisningen av den offentliga sektorns finanser följer generellt principerna i nationalräkenskaperna (NR). I EU bygger NR på den s.k. ENS 2010-manualen som är en del av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 av den 21 maj 2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen. Skatter och statsbidrag redovisas dock enligt den ordning som gällde enligt

tidigare redovisning. Därmed överensstämmer redovisningen av skatter och statsbidrag i detta avsnitt bättre med redovisningen i statens budget och den kommunala redovisningen än med NR:s redovisningsprinciper. Det finansiella sparandet för den offentliga sektorn och dess delsektorer påverkas inte av denna avvikelse. Redovisningen av inkomster och utgifter för den konsoliderade offentliga sektorn påverkas inte heller.

I samband med att NR fr.o.m. 2014 gick över till ENS 2010, ändrades benämningarna på flera sektorer i NR. I regeringens ekonomiska propositioner används dock de äldre men vedertagna benämningarna offentlig sektor (som i NR numera benämns offentlig förvaltning), stat (statlig förvaltning), ålderspensionssystem (sociala trygghetsfonder) och kommunsektor (kommunal förvaltning).

Regeringens prognoser för de offentliga finansernas utveckling baseras på prognosen för den makroekonomiska utvecklingen i avsnitt 3. Prognosen för de offentliga finanserna inkluderar åtgärder som föreslås eller aviseras i denna proposition samt tidigare beslutade och aviserade åtgärder och dess effekter på budgetutvecklingen. Bortom det kommande budgetåret baseras prognosen på antagandet att inga ytterligare finanspolitiska regel- eller anslagsändringar genomförs under prognosperioden. Det är viktigt att framhålla att det fortfarande finns en stor osäkerhet i prognoserna som är kopplad till inflationens utveckling. Statistikutfall som fanns tillgängliga t.o.m. den 10 augusti 2023 har beaktats.

8.2 Den offentliga sektorns finanser

Det finansiella sparandet Återhämtningen i ekonomin efter pandemin medförde att den offentliga sektorns inkomster från skatter snabbt ökade. År 2022 hölls inkomstutvecklingen även uppe av höga kapitalinkomster från utdelningar i bolag med statligt ägande. År 2023 bedöms framför allt inkomster från skatter öka i en långsammare takt än tidigare på grund av en lägre aktivitet i svensk ekonomi. Det finansiella sparandet beräknas försvagas och vara negativt. Försvagningen i de offentliga finanserna begränsas dock av att tillfälliga stödåtgärder som införts med anledning av pandemin upphör (se diagram 8.1).

Den prognostiserade ekonomiska utvecklingen medför att den offentliga sektorns inkomster väntas fortsätta att utvecklas svagt 2024 och att underskottet i de offentliga finanserna bedöms växa. Samtidigt bedöms också utgifterna fortsätta att öka, med en viss eftersläpning, till följd av den höga inflationen.

Att prognosen baseras på principen att enbart beslutade och aviserade åtgärder inkluderas medför i sig en förstärkning i de offentliga finanserna fr.o.m. 2025. Sammantaget innebär detta att en tydlig förstärkning av det finansiella sparandet förväntas ske 2026.

Diagram 8.1 Den offentliga sektorns finansiella och strukturella sparande

Procent av BNP resp. potentiell BNP. Utfall för det finansiella sparandet 2000 – 2022, prognos 2023 – 2026 4 3 2 1 0 -1 -2 -3 -4 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 Finansiellt sparande, procent av BNP Strukturellt sparande, procent av potentiell BNP Anm.: För det strukturella sparandet utgör hela perioden en bedömning och utfall saknas. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Såväl den offentliga sektorns inkomster som utgifter ökade 2022 och bedöms öka 2023 (se tabell 8.1), till följd av de medel som återförs från Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) till elkonsumenter. Enligt riktlinjer från EU:s statistikkontor Eurostat ska medlen klassificeras som en skattebetalning till staten från Svenska kraftnät och samtidigt bokföras som en transferering till elkonsumenterna vid den tidpunkt som besluten om elstöden fattades. Det innebär att både statens inkomster och statens utgifter ökade med 17,5 miljarder kronor 2022 och väntas öka till närmare 40 miljarder kronor 2023. Denna omklassificering är dock neutral för den offentliga sektorns finansiella sparande.

Tabell 8.1 Den konsoliderade offentliga sektorns finanser

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023 – 2026 2022 2023 2024 2025 2026

Inkomster 2 846 2 950 3 025 3 152 3 302

Procent av BNP 47,7 47,5 47,1 46,9 46,6 Skatter och avgifter 2 461 2 572 2 624 2 736 2 870 Kapitalinkomster 103 80 97 101 107 Övriga inkomster 283 298 304 315 326

Utgifter 2 801 2 963 3 070 3 182 3 262

Procent av BNP 47,0 47,7 47,8 47,3 46,1 Utgifter exkl. räntor 2 761 2 916 3 019 3 133 3 212 1 Räntor 40 46 50 49 51

Finansiellt sparande 45 -12 -44 -29 40

Procent av BNP 0,8 -0,2 -0,7 -0,4 0,6

Strukturellt sparande

Procent av potentiell BNP 0,5 0,1 0,3 0,4 0,9 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Inklusive utgifter för kapitalavkastning på pensionsskulden. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar. Den förväntade försvagningen av den offentliga sektorns finansiella sparande mellan 2022 och 2023 beror främst på kommunsektorns finanser. Den fortsatta försvagningen som väntas 2024 bedöms i stället huvudsakligen avse staten. Att en förstärkning av den offentliga sektorns finansiella sparande väntas fr.o.m. 2025 kan till stor del

hänföras till en svag utveckling av utgifterna i staten. Sparandet i ålderspensionssystemet väntas initialt vara i stort sett oförändrat mellan 2022 och 2023 och sedan successivt förstärkas under prognosperioden.

Det strukturella sparandet Det strukturella sparandet är en skattning av vad det finansiella sparandet skulle vara om det inte påverkades av konjunkturläget eller av händelser som ger upphov till engångseffekter, t.ex. en större tillfällig inbetalning som stärker sparandet ett enskilt år. Eftersom det strukturella sparandet inte påverkas av konjunkturen framgår den direkta effekten av den aktiva finanspolitiken tydligare på det strukturella sparandet än på det finansiella sparandet.

Det strukturella sparandet bedöms försvagas 2023 jämfört med 2022, trots att flera tillfälliga finanspolitiska åtgärder som genomförts under pandemin upphör (se tabell 8.2). Det beror till stor del på snabbt växande utgifter i kommunsektorn. Sparandet bedöms dock vara i linje med överskottsmålet. År 2024 bedöms det strukturella sparandet vara relativt oförändrat och sedan successivt förstärkas t.o.m. 2026. Förstärkningen är huvudsakligen en följd av regeringens prognosprinciper, som innebär att endast beslutade och aviserade förändringar av skatteregler och statens utgifter beaktas för åren bortom det kommande budgetåret.

Skillnaden mellan det finansiella sparandet och det strukturella sparandet är summan av de automatiska stabilisatorerna och skattebasernas sammansättning samt engångseffekter (om posterna 2 – 4 i tabell 8.2 subtraheras från post 1 fås post 5). En automatisk stabilisator är ett regelsystem som innebär att den samlade efterfrågan i ekonomin automatiskt dämpas vid en hög tillväxt och stimuleras vid en låg tillväxt. Exempelvis ökar ersättningarna för arbetslöshet automatiskt i en lågkonjunktur samtidigt som skatteintäkterna minskar som andel av BNP, vilket innebär att hushållens disponibla inkomster minskar mindre än den ekonomiska aktiviteten generellt. På så sätt stabiliseras efterfrågan automatiskt i ekonomin. De automatiska stabilisatorerna räknas av vid bedömningen av det strukturella sparandet, eftersom de varierar med konjunkturen. År 2023 väntas de automatiska stabilisatorerna (post 2 i tabellen) bidra positivt till det finansiella sparandet. Under övriga år i prognosperioden väntas dessa bidra negativt till det finansiella sparandet då BNP-gapet i trendpriser bedöms bli negativt åren efter 2023 (post 7 i tabellen).

Tabell 8.2 Finansiellt och strukturellt sparande

Procent av BNP om inte annat anges 2022 2023 2024 2025 2026

1 Finansiellt sparande 0,8 -0,2 -0,7 -0,4 0,6

2 Automatiska stabilisatorer 0,6 0,1 -0,7 -0,6 -0,1 3 Skattebasernas sammansättning 0,0 -0,5 -0,3 -0,3 -0,2 4 Engångseffekter 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0

5 Strukturellt sparande, procent av potentiell BNP 0,5 0,1 0,3 0,4 0,9

6 BNP-gap, procent av potentiell BNP 1,1 -1,3 -2,1 -1,0 0,0 7 BNP-gap i trendpriser, procent av potentiell BNP 1,3 0,3 -1,3 -1,1 -0,3 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Beräkningen av det strukturella sparandet 2022 baseras på regeringens prognos för skatteintäkter (se avsnitt 5 Inkomster) vilket skiljer sig från NR:s redovisade utfall. Detta medför att posterna 2 till 5 inte stämmer överens med värdet på post 1 för 2022. Källa: Egna beräkningar. Konjunkturen påverkar även den offentliga sektorns finansiella sparande genom skattebasernas sammansättning. Denna bedöms vara ogynnsam för skatteintäkterna hela prognosperioden, vilket beror på att högt beskattade skattebaser som exempelvis

lönesumman bedöms växa långsammare än normalt. Denna effekt räknas också bort från det strukturella sparandet (post 3 i tabellen). För 2023 – 2026 bedöms det inte finnas någon engångseffekt som påverkar det finansiella sparandet (post 4 i tabellen).

Vid beräkningarna av det strukturella sparandet används BNP-gapet som indikator för konjunkturläget i ekonomin, dvs. skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP. Till följd av den mycket höga inflationen har regeringen valt att justera priseffekten genom att använda trendpriser vid bedömningen av potentiell BNP i löpande pris (se BNP-gap med respektive metod i posterna 6 och 7 i tabellen). Denna justering jämnar ut utvecklingen av det strukturella sparandet över tid. Justeringen bedöms ge ett jämnare budgetutrymme under perioden än vad det annars skulle ha blivit till följd av den höga inflationen. En närmare beskrivning av metoden finns i promemorian Metod för beräkning av strukturellt sparande i offentlig sektor november 2022 på regeringen.se.

Finanspolitikens effekt på efterfrågan är neutral

I detta avsnitt redovisas en analys av finanspolitikens inriktning, dvs. hur finanspolitiken väntas påverka den allmänna efterfrågan i ekonomin de närmaste åren.

Förändringen av det finansiella sparandet utgör ett övergripande mått på finanspolitikens effekt på efterfrågan. Mellan 2022 och 2024 väntas det finansiella sparandet försvagas, för att därefter stärkas. Den samlade förändringen av det finansiella sparandet omfattar dock de offentliga finansernas totala effekter på efterfrågan, inklusive de s.k. automatiska stabilisatorerna, och inte enbart effekten av finanspolitiska beslut. För att komma närmare den effekt som finanspolitikens utformning har på efterfrågan används därför ofta förändringen av det strukturella sparandet som en indikator. Analyser av detta slag är osäkra och i analysen förutsätts att alla finanspolitiska åtgärder har samma effekt på efterfrågan. I praktiken kan dock två finansiellt sett lika kostsamma åtgärder påverka efterfrågan på olika sätt.

I tabell 8.3 redovisas den årliga förändringen av det strukturella och det finansiella sparandet samt de skillnader som förklaras av nettoeffekten av de automatiska stabilisatorerna och skattebasernas sammansättning, samt engångseffekter (posterna 8 – 10 i tabellen). År 2024 väntas resursutnyttjandet i ekonomin minska, vilket indikeras av ett mer negativt BNP-gap (post 17 i tabellen). Ett lägre resursutnyttjande försvagar det finansiella sparandet genom att offentliga utgifter upprätthålls trots att skatteintäkterna minskar, se posten Förändring av automatiska stabilisatorer i tabellen. Detta bedöms till viss del motverkas av att skattebasernas sammansättning väntas bidra till en mindre förstärkning av det finansiella sparandet 2024 (post 9 i tabellen).

Om förändringen av det strukturella sparandet är nära noll indikerar det att finanspolitikens inriktning, utöver effekten av de automatiska stabilisatorerna, har en neutral effekt på efterfrågan i ekonomin det aktuella året. Om det strukturella sparandet i stället ökar eller minskar indikerar det att finanspolitiken har en åtstramande respektive expansiv effekt på efterfrågan. För 2024 indikerar detta mått att finanspolitiken är neutral (post 11 i tabellen).

Den årliga förändringen av det strukturella sparandet kan i sin tur fördelas på ett antal andra komponenter (posterna 12 – 16). En av dessa komponenter är hur den aktiva finanspolitiken förändras mellan år (post 12 i tabellen). Bidraget från den aktiva finanspolitiken bedöms försvaga det strukturella sparandet 2024 i förhållande till 2023. Denna post inkluderar samtliga aktiva finanspolitiska åtgärder i förhållande till föregående år, dvs. de sammanräknade inkomsterna och utgifterna för alla åtgärder som

har beslutats av riksdagen samt föreslås eller har aviserats t.o.m. denna proposition eller i propositionen Höständringsbudget för 2023 (åtgärderna redovisas i tabell 8.3).

Utvecklingen av kommunsektorns finanser bedöms få en neutral effekt på det strukturella sparandet 2024 (post 14 i tabell 8.3). Ålderspensionssystemet (post 15) och kapitalnettot (post 13) väntas bidra positivt till det strukturella sparandet samma år.

Tabell 8.3 Förändringen av det strukturella sparandet

Procentenheter av BNP resp. potentiell BNP 2023 2024 2025 2026

7 Förändring av finansiellt sparande, procent av BNP -1,0 -0,5 0,3 1,0

8 Förändring av automatiska stabilisatorer -0,4 -0,8 0,1 0,4 9 Förändring av skattebasernas sammansättning -0,5 0,2 0,0 0,1 10 Förändring av engångseffekter 0,0 0,0 0,0 0,0

11 Förändring av strukturellt sparande, procent av

potentiell BNP -0,4 0,1 0,2 0,5

12 varav aktiv finanspolitik 0,8 -0,5 0,2 0,2 13 varav kapitalnetto -0,5 0,2 0,0 0,0 14 varav kommunsektorns finanser -1,0 0,0 0,1 0,0 15 varav pensionssystemets finanser 0,1 0,1 0,0 0,1 16 varav övrigt 0,2 0,4 -0,1 0,2 17 BNP-gap, förändring i procentenheter -2,4 -0,8 1,2 1,0 18 BNP-gap i trendpriser, förändring i procentenheter -1,0 -1,6 0,2 0,7 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Posterna 7 – 10 redovisas som andel av BNP, posterna 11 – 16 redovisas som andel av potentiell BNP. Beräkningen av det strukturella sparandet 2022 baseras på regeringens prognos för skatteintäkter (se avsnitt 5 Inkomster) som skiljer sig från NR:s redovisade utfall. Detta medför att summan av värdena på posterna 8 till 11 inte stämmer överens med värdet på post 7 avs. förändringen mellan 2022 och 2023. Källa: Egna beräkningar. Posten 16 (Övrigt) innehåller bl.a. effekten av en underliggande automatisk budgetförstärkning. Utan att nya aktiva finanspolitiska beslut fattas ökar normalt skatteintäkterna i ungefär samma takt som BNP i löpande priser. De statliga utgifterna ökar däremot något långsammare än BNP, bl.a. till följd av att den automatiska uppräkningen av många transfereringar inte följer utvecklingen av BNP i löpande priser samt att andra anslag inte är föremål för automatisk uppräkning. Vidare förutsätts en viss produktivitetsökning i pris- och löneomräkningssystemet, vilket begränsar uppräkningen av anslag för förvaltningsändamål. Utan nya aktiva beslut förstärks därför normalt de offentliga finanserna. Dessutom ingår inkomstförändringar som inte bedöms bero på konjunkturen i posten.

Den automatiska budgetförstärkningen tenderar att variera vid kraftiga konjunktursvängningar. År 2024 väntas posten Övrigt uppgå till 0,4 procent av potentiell BNP, vilket är i linje med genomsnittet för de tio åren före pandemin 2010 – 2019. Övriga prognosår uppskattas posten bli lägre. Att posten Övrigt väntas bli lägre beror bl.a. på att den höga inflationen påverkar utgifterna med viss fördröjning. Att den föreslagna budgeten (som ingår i posten Aktiv finanspolitik) är storleksmässigt i linje med den genomsnittliga automatiska budgetförstärkningen är också en indikator på en neutral finanspolitik, eftersom det innebär ett bibehållet offentligt åtagande.

Tabell 8.4 Samlade budgeteffekter av tidigare beslut och nu aktuella förslag och

aviseringar i förhållande till det närmast föregående året

Miljarder kronor 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026 Förändring av takbegränsade utgifter 1 179,8 35,5 2,8 -27,8 32,2 -14,2 -7,6 Justering för olika redovisningsprinciper i statens budget och nationalräkenskaperna -9,1 1,4 0,2 -2,4 0,8 1,4 -4,4 varav kapitaltillskott bolag med statligt ägande -9,1 7,9 1,4 0,0 0,0 0,0 0,0 varav lånefinansierade infrastrukturinvesteringar 2 3,6 0,2 -1,3 -2,7 -0,1 1,4 -3,7

Summa utgiftsförändringar

170,6 36,9 3,0 -30,2 33,0 -12,7 -12,0

4, 5 Skatter, brutto -45,1 -2,2 -19,4 20,7 1,2 1,0 1,0 Indirekta effekter av skatter 5 8,8 -4,4 -0,9 -1,6 -1,2 -0,9 0,0 Övriga inkomstreformer 1,4 -0,2 0,2 2,4 -1,9 -1,6 -0,1

Summa inkomstförändringar, netto

3, 6

-34,9 -6,8 -20,1 21,6 -1,9 -1,5 1,0

Utgifts- och inkomstförändringar, effekt på

offentliga sektorns finansiella sparande -205,5 -43,7 -23,1 51,8 -34,8 11,2 12,9

Procent av BNP -4,1 -0,8 -0,4 0,8 -0,5 0,2 0,2 1 Avsnitt 6.4 innehåller en mer detaljerad genomgång av utvecklingen av de takbegränsade utgifterna. I tabell 6.6 redovisas budgeteffekterna per utgiftsområde. 2 Posten visar förändringen av nettoupplåningen för väg- och järnvägsobjekt. Nettoupplåning utgör skillnaden mellan nyupplåning och amortering. 3 För utgiftssidan innebär minustecken anslagsminskningar eller att temporära program upphör eller minskar i omfattning. För inkomstsidan innebär minustecken att skatteinkomsterna minskar. För den sammanlagda budgeteffekten av åtgärder på utgifts- och inkomstsidan innebär minustecken att de offentliga finanserna försvagas jämfört med det närmast föregående året. 4 Se tabell 5.7. Förändrad kommunal utdebitering ingår i tabell 5.7 men ska inte ingå i tabell 8.4 eftersom den visar budgeteffekter av tidigare riksdagsbeslut och förslag från regeringen. 5 För åtgärder på skatteområdet beskriver bruttoeffekten den statiskt beräknade förändringen i intäkterna från den skatt som regeländringen avser. En indirekt effekt kan uppkomma om regeländringen påverkar andra skattebaser eller konsumentprisindex (om konsumentprisindex påverkas består den indirekta effekten bl.a. av att utgiftsnivån i olika offentliga transfereringssystem påverkas via prisbasbeloppet). 6 Exklusive indirekta effekter på inkomstsidan till följd av åtgärder på utgiftssidan. Källa: Egna beräkningar.

Under 2020 – 2022 beslutade riksdagen om tillfälliga finanspolitiska åtgärder i relativt stor omfattning. Merparten av åtgärderna var inriktade på att hantera de direkta konsekvenserna av pandemin, men under 2022 också på att hantera konsekvenserna av höga elpriser och effekterna för Sverige av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. De tillfälliga åtgärdernas budgeteffekter var i huvudsak begränsade till året de beslutades och har i hög grad påverkat redovisningen av budgeteffekter i tabell 8.4. I 2023 års ekonomiska vårproposition (prop. 2022/23:100) finns en mer detaljerad beskrivning av omfattningen av de tillfälliga respektive permanenta finanspolitiska åtgärdernas budgeteffekter under denna period.

Budgeteffekter av nya åtgärder sedan 2023 års ekonomiska vårproposition Nedan följer en översiktlig redovisning av budgeteffekterna för de offentliga finanserna av riksdagsbeslut samt förslag och aviseringar från regeringen med ekonomiska konsekvenser sedan 2023 års ekonomiska vårproposition och propositionen Vårändringsbudget för 2023 (prop. 2022/23:99).

I redovisningen ingår de förslag för 2024 och aviserade förändringar för 2025 och 2026 som lämnas i denna proposition och förslagen i propositionen Höständringsbudget för 2023. Vidare ingår budgeteffekterna av de åtgärder som riksdagen på eget initiativ beslutat om i enlighet med förslag i betänkandet Ändringar i statens budget för 2023 – Försvarsmateriel till Ukraina och försäljning av jaktrobotar till USA (bet. 2022/23:FiU32, rskr. 2022/23:267).

Utgångspunkten för redovisningen är att beslutade, föreslagna och aviserade ökningar och minskningar av anslag fullt ut motsvaras av en förändring av den faktiska förbrukningen av utgifter på anslagen. Nivån på den offentliga sektorns inkomster och utgifter påverkas även av andra förändringar, som i detta sammanhang inte definieras som nya förslag. Exempel på sådana förändringar är variationer i volymer i rättighetsbaserade transfereringssystem eller förändrade makroekonomiska förutsättningar.

I tabell 8.5redovisas de samlade budgeteffekterna för budgetens inkomst- och utgiftssidor samt för den offentliga sektorns finansiella sparande av beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder samt finansieringar sedan vårpropositionen. Sammantaget medför åtgärderna och finansieringen av dessa att den offentliga sektorns finanser försvagas med ca 40 miljarder kronor 2024, jämfört med beräkningarna i vårpropositionen. Försvagningen är ungefär lika stor för 2025 men större för 2026, vilket huvudsakligen följer av de åtgärder som aviseras i denna proposition med ikraftträdande 2026. Budgeteffekter redovisas även i förhållande till föregående år för att stödja analysen av finanspolitiken (se tabell 8.4).

Tabell 8.5 Budgeteffekter av beslutade, föreslagna och aviserade åtgärder sedan

2023 års ekonomiska vårproposition

Offentliga sektorns finansiella sparande. Miljarder kronor om inte annat anges 2023 2024 2025 2026 Förändring av takbegränsade utgifter 1 1,5 33,6 30,4 40,0 Justering för olika redovisningsprinciper i statens budget och nationalräkenskaperna -0,6 -0,1 0,3 -0,3

Summa utgiftsförändringar 0,9 33,5 30,7 39,7

Skatter, netto 2 0,0 -6,6 -6,9 -10,9 Övriga inkomstreformer 0,0 0,5 -1,1 -1,2

Summa inkomstförändringar, netto 0,0 -6,1 -8,0 -12,0

Förändring finansiellt sparande offentlig sektor -0,9 -39,6 -38,7 -51,8

Procent av BNP 0,0 -0,6 -0,6 -0,7 1 I avsnitt 6.5 och tabell 6.15 redovisas budgeteffekterna av de förslag som påverkar budgetens utgiftssida för varje utgiftsområde. I tabell 8.5 ingår inte de budgeteffekter i tabell 6.15 om sammanlagt 23,7 miljarder kronor 2023 som avser regelstyrda anslag och som följer av förändringar av volym och makroekonomiska förutsättningar. 2 Effekterna på den offentliga sektorns finansiella sparande av föreslagna förändringar av skatteregler sedan 2023 års ekonomiska vårproposition beskrivs närmare i tabell 12.7. Budgeteffekten av övriga inkomstförändringar beskrivs närmare i tabellerna 5.6 och 5.8. Källa: Egna beräkningar.

Av förslagen i propositionen Höständringsbudget för 2023 ingår i tabell 8.5 endast de som avser nya reformer och finansiering. I tabell 8.5 ingår inte medel som föreslås tillföras regelstyrda anslag som påverkas av förändringar av volym och makroekonomiska förutsättningar (i första hand transfereringsanslag) utan att någon ny åtgärd föreslås (se vidare tabell 6.15). Dessa medför höjda anslagsnivåer om ca 23,7 miljarder kronor.

8.3 Statens finanser

I detta avsnitt redovisas statens finanser enligt NR. Prognoserna utgår från de prognoser för statens budgetsaldo som redovisas i avsnitt 7. Skillnaden mellan de båda redovisningarna består främst i att statens budgetsaldo visar statens lånebehov med omvänt tecken och därmed dess påverkan på statsskulden. Statens finansiella sparande visar i stället förändringen av statens finansiella förmögenhet, exklusive effekten av värdeförändringar.

Från budgetsaldo till statens finansiella sparande I tabell 8.6 framgår att det förekommer väsentliga skillnader mellan statens budgetsaldo enligt budgetredovisningen och det finansiella sparandet enligt NR. Det finansiella sparandet påverkas inte av försäljningar eller köp av finansiella tillgångar, t.ex. aktier, eller ökad utlåning eftersom sådana transaktioner inte förändrar den finansiella förmögenheten. Däremot påverkas budgetsaldot och statsskulden av sådana transaktioner.

Förutom denna skillnad avviker det finansiella sparandet också i flera andra avseenden från budgetsaldot. Bland annat redovisas budgetsaldot kassamässigt, medan det finansiella sparandet redovisas enligt NR:s principer som innebär en periodiserad redovisning. Denna skillnad påverkar framför allt redovisningen av skatteinkomster och ränteutgifter.

Tabell 8.6 Statens budgetsaldo och finansiella sparande

Miljarder kronor. Utfall 2022, prognos 2023 – 2026 2022 2023 2024 2025 2026

Budgetsaldo 164 23 -7 -38 1

Till finansiellt sparande

Periodisering av skatter -18 -20 8 13 32 Räntor, periodisering, kursvinster/-förluster 1 5 -5 6 5 1 Köp och försäljning av aktier, extra utdelningar m.m. -9 -8 -6 -5 -5 Övriga finansiella transaktioner m.m. -137 1 -23 -1 -4

Finansiellt sparande 1 1 -33 -26 29

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Inkluderar justeringar avseende Riksbankens inlevererade överskott. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Skillnaden mellan budgetsaldot enligt statsbudgetredovisningen och det finansiella sparandet enligt NR var särskilt stor 2022. Det förklaras huvudsakligen av faktorer under posten Övriga finansiella transaktioner m.m. som minskar det finansiella sparandet i förhållande till budgetsaldot. Den största skillnaden beror på Riksbankens beslut att egenfinansiera sin valutareserv, vilket innebär att Riksgäldskontoret kan amortera på de lån som upptagits för Riksbankens räkning. Eftersom Riksbanken klassificeras som en del av näringslivet i NR minskar den offentliga sektorns upplåning. Detta stärker budgetsaldot, men är neutralt för det finansiella sparandet. Vidare förstärktes budgetsaldot av de flaskhalsintäkter som tillfallit Svenska kraftnät och som skuldförts som förutbetalda avgifter och placerats på konto i Riksgäldskontoret. Detta gäller även de avgifter som ska återbetalas till elkonsumenter. Då flödena redovisas kassamässigt belastar de saldot först när de betalas ut, vilket görs fr.o.m. 2023. Vid beräkningen av det finansiella sparandet redovisas bruttoflödena de år beslut om utbetalningar fattas. Sett över två år blir nettoeffekten av utbetalningarna neutral i de båda redovisningarna.

Utöver övriga finansiella transaktioner beräknas även skattebetalningarna ha blivit högre enligt budgetredovisningen bl.a. till följd av anstånd, vilket även gäller extra utdelningar.

Riksbankens amortering av lån förstärker likaså budgetsaldot 2023 i förhållande till det finansiella sparandet. Samtidigt medför utbetalningarna av flaskhalsintäkter att posten Övriga finansiella transaktioner m.m. blir lägre 2023, då utbetalningarna görs. Sammantaget tar variablerna under Övriga finansiella transaktioner m.m. ut varandra. Vidare medför också skatteperiodiseringar att budgetsaldot väntas bli högre 2023.

År 2024 medför förväntade utbetalningar av medel från Faciliteten för återhämtning och resiliens (RRF), avseende tidigare år, att budgetsaldot förstärks i förhållande till det finansiella sparandet. I budgetredovisningen redovisas dessa betalningar kassamässigt när de uppstår, medan flödena periodiseras över flera år i NR. Detta medför att posten Övriga finansiella transaktioner m.m. är negativ, vilket förklarar den största delen av skillnaden mellan budgetsaldot och det finansiella sparandet 2024.

Skillnaden mellan budgetredovisningen och NR:s redovisning är mindre 2025 då posterna i tabell 8.6 i stor utsträckning tar ut varandra. År 2026 antas de skatter som omfattats av anstånd betalas in vilket medför att det saldot enligt budgetredovisningen blir lägre än det finansiella sparandet.

Utvecklingen av statens finansiella sparande Statens finansiella sparande väntas i stort sett vara oförändrat mellan 2022 och 2023 (se tabell 8.7). Till stor del beror detta på att utdelningar från bolagen med statligt ägande bedöms minska 2023, efter att dessa utdelningar ökade kraftigt 2022 till följd av tillfälliga händelser. Tillsammans med konjunkturnedgången i ekonomin medför detta att statens finanser försvagas. Försvagningen av statens finanser dämpas dock av att flera tillfälliga stödåtgärder upphör. De flaskhalsintäkter som bruttoredovisas i statens inkomster och utgifter är inkluderade i prognosen och är neutrala för det finansiella sparandet såväl 2022 som 2023. En mindre förstärkning väntas dock som en följd av att även myndigheter omfattas av elstöden.

Även 2024 belastas statens finanser av konjunkturnedgången. Inkomstutvecklingen bedöms försvagas ytterligare då viktiga skattebaser väntas fortsätta öka långsamt. Dessutom väntas den höga inflationen, som slår igenom fullt ut först med några års eftersläpning, medföra att utgifterna ökar i snabbare takt.

Under 2025 och 2026 väntas det finansiella sparandet förstärkas gradvis. Det förklaras i stor utsträckning av att endast den finanspolitik som beslutats, föreslagits eller aviserats fram t.o.m. propositionen Höständringsbudget för 2023 är inkluderad i prognosen. Den ekonomiska aktiviteten väntas också öka efter några års lågkonjunktur.

Tabell 8.7 Statens inkomster och utgifter

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023 – 2026 2022 2023 2024 2025 2026

Inkomster 1 516 1 552 1 568 1 629 1 702

Procent av BNP 25,4 25,0 24,4 24,2 24,0 Skatter och avgifter 1 291 1 343 1 353 1 411 1 477 Kapitalinkomster 52 26 33 32 35 Övriga inkomster 173 183 182 186 190

Utgifter 1 516 1 551 1 601 1 655 1 673

Procent av BNP 25,4 25,0 24,9 24,6 23,6 Utgifter exkl. räntor 1 484 1 519 1 569 1 627 1 644 Procent av BNP 24,9 24,4 24,4 24,2 23,2 Ränteutgifter 1 31 32 32 28 29

Finansiellt sparande 1 1 -33 -26 29

Procent av BNP 0,0 0,0 -0,5 -0,4 0,4 Anm.: Prognoserna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Inklusive utgifter för kapitalavkastning på pensionsskulden. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

8.4 Ålderspensionssystemets finanser

Det finansiella sparandet i ålderspensionssystemet väntas visa ett mindre överskott 2023 som motsvarar 0,3 procent av BNP. Från och med 2024 väntas ålderspensionssystemet uppvisa ett fortsatt överskott motsvarande i genomsnitt 0,5 procent av BNP per år (se tabell 8.8).

I ålderspensionssystemet väntas ett avgiftsunderskott under hela prognosperioden, dvs. avgiftsinkomsterna väntas vara lägre än pensionsutbetalningarna. Avgiftsunderskottet bedöms minska fr.o.m. 2023, men bestå under hela prognosperioden. Direktavkastningen på AP-fondernas tillgångar i form av ränteintäkter och utdelningar bedöms dock bli högre än avgiftsunderskottet, vilket medför att det finansiella sparandet i ålderspensionssystemet väntas öka successivt under prognosperioden.

Tabell 8.8 Ålderspensionssystemets inkomster och utgifter

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023 – 2026 2022 2023 2024 2025 2026 Avgifter 328 343 357 372 391 Pensioner 345 356 368 382 393

Avgiftsunderskott -17 -13 -12 -10 -2

Räntor, utdelningar 42 37 44 46 47 Förvaltningsutgifter m.m. -6 -6 -6 -6 -7

Finansiellt sparande 19 18 26 30 38

Procent av BNP 0,3 0,3 0,4 0,4 0,5 Anm.: Prognoserna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Utgifterna i ålderspensionssystemet bedöms öka de närmast kommande åren till följd av att antalet pensionärer väntas bli fler och att pensionerna i genomsnitt blir högre. År 2023 – 2026 väntas pensionsutbetalningarna öka med i genomsnitt 3,4 procent per år. Avgiftsinkomsterna, som är starkt kopplade till lönesumman i ekonomin (summan av utbetalda löner inklusive företagarinkomster), väntas öka med i genomsnitt 4,3 procent per år, dvs. i något snabbare takt än pensionsutbetalningarna. De avgiftsinkomster som finansierar systemet är ålderspensionsavgiften från arbetsgivare och egenföretagare samt den allmänna pensionsavgiften (se tabell 8.9).

Det finansiella sparandet i ålderspensionssystemet väntas förstärkas under prognosåren med anledning av den s.k. riktåldersreformen, som bl.a. innebär en höjning av den lägsta åldern för rätt till allmän inkomstgrundad pension 2020, 2023 och 2026 (prop. 2018/19:133, bet. 2019/20:SfU5, rskr. 2019/20:10; prop. 2018/19:91, bet. 2018/19:AU12, rskr. 2018/19:276; prop. 2021/22:181, bet. 2021/22:SfU25, rskr. 2021/22:331). För 2023 medför de justerade åldersgränserna att den lägsta åldern för att ta ut inkomstgrundad ålderspension ändras till 63 år, att åldersgränserna för grundskyddet och angränsande trygghetssystem ändras från 65 år till 66 år och att åldern för arbetstagarens rätt att kvarstå i anställning enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd, den s.k. las-åldern, ändras från 68 år till 69 år. Även vissa åldersgränser i skatte- och socialavgiftssystemet följdjusteras 2023 och 2026. År 2026 knyts flera av de ändrade åldersgränserna till riktåldern för pension, som då beräknas vara 67 år.

Tabell 8.9 Ålderspensionssystemets avgiftsinkomster

Miljarder kronor. Utfall 2022, prognos 2023 – 2026 2022 2023 2024 2025 2026 Allmän pensionsavgift 146 153 159 166 175 Ålderspensionsavgift, arbetsgivare 151 159 166 173 182

2022 2023 2024 2025 2026 Ålderspensionsavgift, egenföretagare 3 3 3 3 3 Statlig ålderspensionsavgift 26 26 27 28 28

Avgiftsinkomster 326 342 355 370 389

Anm.: Prognoserna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Alla inkomstpensioner och tilläggspensioner som erhålls efter 66 års ålder är följsamhetsindexerade. Följsamhetsindexering innebär att inkomst- och tilläggspensionerna varje år räknas om med utvecklingen av inkomstindex eller ett balansindex, minus en förskottsränta på 1,6 procent. I ett läge när pensionssystemets finanser är i balans bygger följsamhetsindexeringen på förändringen av inkomstindex. Om pensionssystemets skulder överstiger systemets tillgångar aktiveras balanseringen och indexeringen bygger i stället på ett balansindex. Balanseringen är ett sätt att säkerställa att pensionssystemets utgifter över tid inte överstiger dess inkomster. Balanstalet beräknas överstiga 1,0 under prognosperioden. Pensioner och pensionsrätter antas därmed indexeras med inkomstindex.

8.5 Kommunsektorns finanser

Kommunsektorns finanser regleras av balanskravet och kravet på en god ekonomisk hushållning i kommunallagen (2017:725). Enligt balanskravet får kommuners och regioners resultat som huvudregel inte vara negativt. Balanskravet anger en miniminivå, men för att uppnå god ekonomisk hushållning behöver resultatet i regel vara högre (se avsnitt 4.3). Skillnaden mellan resultatet och det finansiella sparandet förklaras till största delen av att investeringar, men inte avskrivningar, ingår som utgifter i beräkningen av det finansiella sparandet. I resultatet ingår inte investeringar men däremot avskrivningar. Det kan även finnas periodiseringsskillnader för olika inkomster och utgifter mellan det finansiella sparandet och resultatet.

I regeringens prognos för kommunsektorns finanser antas utgifterna utvecklas på ett sätt som är förenligt med balanskravet. På några års sikt antas i normalfallet kommunsektorn som helhet även redovisa ett resultat som bedöms vara i linje med en god ekonomisk hushållning. Vidare antas den genomsnittliga kommunalskattesatsen vara oförändrad. Prognosen grundar sig även på ett antagande om oförändrad politik på statlig nivå, förutom tidigare beslutade och nu föreslagna samt aviserade förändringar av statsbidragen. Därigenom blir skatteunderlagets tillväxt viktig för utvecklingen av kommunsektorns inkomster i prognosen. Eftersom kommunsektorn i normalfallet antas redovisa ett resultat i linje med balanskravet och god ekonomisk hushållning på några års sikt blir utvecklingen av skatteunderlaget vanligtvis styrande för prognosen för utgifterna.

Resultat och finansiellt sparande 2023 – 2026 Kommunsektorns inkomster väntas utvecklas positivt under prognosperioden. De kommunala skatteinkomsterna väntas öka snabbt 2023, men utvecklas svagt 2024 till följd av ett försämrat läge på arbetsmarknaden. I takt med återhämtningen i ekonomin väntas skatteinkomsterna åter växa snabbare 2025 och 2026, vilket gör att skatteinkomsterna under prognosperioden som helhet väntas växa något snabbare än de i genomsnitt gjort de senaste åren. Statsbidragen minskar 2023 till följd av att tillfälliga pandemirelaterade statsbidrag upphör, men bedöms öka 2024 till följd av de tillskott som regeringen föreslår i denna proposition. Under 2025 och 2026 beräknas statsbidragen återigen minska på grund av att vissa tidsbegränsade statsbidrag upphör och

prognosantagandet om att enbart inkludera beslutade eller aviserade statsbidragsändringar.

Kommunsektorns utgifter väntas öka snabbt 2023, för att åren därefter öka i långsammare takt. Den höga inflationen bidrar till att framför allt den kommunala konsumtionen bedöms utvecklas starkt under 2023, då bl.a. kostnaderna för avtalspensioner väntas öka avsevärt. Ett fortsatt högt kostnadstryck i kombination med en svagare utveckling av de kommunala skatteinkomsterna bidrar till att kommunsektorn väntas sänka sitt resultat 2024 för att upprätthålla konsumtionen och undvika tillfälliga neddragningar i verksamheten. Ett antal kommuner och regioner väntas dock besluta att använda medel från resultatutjämningsreserverna för att stärka resultatet 2024.

Sammantaget bedöms kommunsektorns utgifter öka i snabbare takt än inkomsterna 2023 och 2024, vilket innebär att det finansiella sparandet minskar (se tabell 8.10). Även kommunsektorns ekonomiska resultat bedöms minska tydligt 2023 och bli svagt negativt 2024. Balanskravsresultatet justerat för användning av medel från resultatutjämningsreserverna bedöms dock bli positivt för sektorn som helhet 2024. Mot slutet av prognosperioden antas sektorns resultat vara på en nivå som är förenlig med god ekonomisk hushållning.

Tabell 8.10 Kommunsektorns finanser

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023 – 2026 2022 2023 2024 2025 2026

Totala inkomster 1 350 1 404 1 462 1 502 1 557

Utveckling i procent 3,9 3,9 4,2 2,8 3,7 Skatter 848 892 921 959 1007 Kommunal fastighetsavgift 21 21 22 23 23 Statsbidrag exkl. kompensation för 275 265 280 270 265 mervärdesskatt varav generella bidrag 152 152 168 163 164 varav riktade bidrag 122 113 112 107 101 Kapitalinkomster 8 16 21 23 25 Övriga inkomster 1 198 210 218 227 237 varav kompensation för mervärdesskatt 83 87 89 92 94

Totala utgifter 1 326 1 435 1 499 1 536 1 584

Utveckling i procent 5,1 8,2 4,5 2,4 3,2 Konsumtion 1 086 1 173 1 225 1 243 1 285 Investeringar 136 139 140 145 147 Transfereringar 101 114 120 131 135 2 Övriga utgifter 3 9 14 16 17

Finansiellt sparande 25 -31 -38 -33 -27

Procent av BNP 0,4 -0,5 -0,6 -0,5 -0,4

Resultat efter finansiella poster 43 9 -2 20 24

Procent av skatter och generella statsbidrag 4,3 0,9 -0,2 1,8 2,0 Anm.: Prognoserna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Kommunsektorns kompensation för mervärdesskatt är inkluderad i övriga inkomster men inte i statsbidragen. 2 Inkluderar nettoköp av fastigheter. Eftersom försäljningen vanligtvis överstiger köp är denna nettopost negativ, vilket minskar de redovisade utgifterna med några miljarder kronor per år. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Kommunsektorns inkomster Kommunsektorns inkomster består framför allt av statsbidrag och skatt på arbete. Lönesumman i ekonomin väntas 2023 öka i något snabbare takt än den genomsnittliga tillväxttakten för de senaste tio åren. Det innebär att det kommunala skatteunderlaget och de kommunala skatteinkomsterna väntas öka något snabbare än den genomsnittliga utvecklingen de senaste tio åren. År 2024 väntas dock skatteunderlagets och de kommunala skatteinkomsternas utveckling dämpas när konjunkturnedgången blir tydligare på arbetsmarknaden. Därefter antas skatteinkomsterna åter växa något snabbare 2025 och 2026.

Vid förändringar av skattelagstiftningen som påverkar det kommunala skatteunderlaget neutraliseras i regel effekterna av förändringarna genom att nivån på de generella statsbidragen höjs eller sänks (s.k. skattereglering). I den nuvarande prognosen ökar exempelvis de kommunala skatteinkomsterna med knappt 3 miljarder kronor på grund av att åldersgränsen för det förhöjda grundavdraget höjs 2023. I denna proposition aviseras en ytterligare förstärkning av det förhöjda grundavdraget avseende 2024 samt en senareläggning av åldersgränshöjningen av det förhöjda grundavdraget avseende 2026. De kommunala skatteinkomsterna väntas till följd av detta minska med ca 2 miljarder 2024 och ca 3 miljarder 2026. För att regeländringen ska vara neutral för kommunsektorns finanser justeras de generella statsbidragen med motsvarande belopp.

Kommuner och regioner får bidrag från staten i form av dels generella, dels riktade statsbidrag. De generella statsbidragen är oförändrade 2023 men väntas öka 2024 med anledning av förslaget i denna proposition om att nivån på de generella statsbidragen ska höjas med 10 miljarder kronor fr.o.m. 2024. De riktade statsbidragen, som finansieras från ett flertal olika utgiftsområden, bedöms minska med ca 10 miljarder kronor 2023. Minskningen beror främst på avvecklingen av de tillfälliga tillskotten till kommuner och regioner för insatser inom vård, omsorg och andra kommunala verksamhetsområden med anledning av pandemin. I denna proposition föreslås en förstärkning av de riktade statsbidragen med ca 6 miljarder kronor 2024. Eftersom vissa tillfälliga stöd till kommunsektorn upphör 2024 – 2026 väntas dock de riktade statsbidragen sammantaget minska under hela prognosperioden. Sammantaget väntas de totala statsbidragen öka 2024, för att sedan minska 2025 – 2026. Det beror på att tillfälliga stöd avvecklas i kombination med beräkningsantagandet om att enbart inkludera beslutade eller aviserade statsbidragsändringar.

Kommunsektorns utgifter Av kommunsektorns totala utgifter utgör kommunal konsumtion den största delen, dvs. välfärdstjänster inom främst vård, skola och omsorg. Kommunerna och regionerna har därutöver huvudsakligen utgifter för investeringar och transfereringar, t.ex. ekonomiskt bistånd.

Kommunal konsumtion

Den kommunala konsumtionen fördelas mellan ett antal verksamhetsområden. Störst andel av konsumtionsutgifterna går till hälso- och sjukvård. Därefter följer utgifter för utbildning och omsorg. Den demografiska utvecklingen har stor betydelse för behovet av resurser inom olika välfärdstjänster. Om exempelvis antalet elever ökar behöver skolorna anställa fler lärare för att inte lärartätheten ska sjunka. År 2012 – 2017 ökade befolkningen i en allt snabbare takt. Sett till åldersstrukturen var det framför allt antalet barn som låg bakom denna stigande ökningstakt, men även antalet personer i åldersgruppen 65 år och äldre ökade. Befolkningstillväxten har avtagit sedan 2017 och väntas stabiliseras 2023 – 2026. Antalet barn väntas minska något framöver medan

antalet äldre däremot väntas fortsätta att öka snabbare än befolkningen i stort under samma period.

År 2023 bedöms kommunsektorns konsumtionsutgifter i fasta priser öka i något långsammare takt än den genomsnittliga utvecklingen sedan 2000, medan konsumtionsutgifterna i löpande priser väntas öka snabbare än genomsnittet. Detta är en följd av den höga inflationen som håller tillbaka konsumtionsutvecklingen i fasta priser. Även om den kommunala konsumtionen 2024 hålls uppe av statsbidrag minskar den marginellt jämfört med 2023, bl.a. på grund av en svagare utveckling av kommunala skatteinkomster. Därefter väntas konsumtionen minska ytterligare 2025 och 2026 (se diagram 8.2).

Diagram 8.2 Kommunala konsumtionsutgifter

Årlig procentuell förändring. Utfall 2000 – 2022, prognos 2023 – 2026 10 8 6 4 2 0 -2 -4 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 Löpande priser Fasta priser Medel 2000 – 2022 löpande priser Medel 2000 – 2022 fasta priser Anm.: Kommunal konsumtion i fasta priser mäts till största delen med s.k. volymindex. Dessa påverkas främst av demografiska faktorer och är inte nödvändigtvis detsamma som hur mycket resurser kommunsektorn lägger på verksamheten. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

I kommunsektorns finansiella sparande och resultat ingår konsumtionsutgifterna i löpande priser. Prisutvecklingen har därmed stor betydelse för hur kommunal konsumtion utvecklas. Prisutvecklingen styrs vanligtvis främst av löneutvecklingen i sektorn. För perioden 2023 – 2026 väntas lönekostnaden per arbetad timme öka med i genomsnitt 4,3 procent per år. I nuvarande läge med hög inflation påverkas prisutvecklingen av kommunal konsumtion även av andra prisökningar. Konsumtionsutgifterna i löpande priser väntas öka med i genomsnitt 4,3 procent per år under samma period (se diagram 8.2).

Utgifter för transfereringar, räntor och investeringar

Cirka 8 procent av kommunsektorns utgifter består av transfereringar till staten, företag och hushåll. Denna andel har varit relativt oförändrad under 2000-talet och bedöms även fortsatt vara det. Transfereringarna till hushållen i form av ekonomiskt bistånd utgör omkring 1 procent av kommunsektorns utgifter.

Kommunsektorns skulder antas fortsätta öka samtidigt som räntorna, som har stigit det senaste året, bedöms fortsätta stiga något. Det leder till den sammantagna bedömningen att sektorns ränteutgifter ökar successivt under prognosperioden.

Kommunsektorns utgifter för investeringar ökade kraftigt under 2010-talet men något långsammare 2020 – 2022. Många kommuner har en växande befolkning och är i behov av nya lokaler för skol- och förskoleverksamhet. Samtidigt ökar antalet äldre, vilket medför större behov inom sjukvård och äldreomsorg. Äldre byggnader och infra-

struktur behöver dessutom renoveras eller bytas ut. De kommunala investeringsutgifterna bedöms fortsätta öka något under prognosperioden. Även om ökningstakten väntas bli lägre än under 2010-talet bedöms investeringsutgifterna fortsatt vara på en förhållandevis hög nivå ur ett historiskt perspektiv.

Den höga investeringsnivån bidrar till att kommunsektorns skulder, där kommunerna står för den största andelen, bedöms öka då investeringarna till en viss del lånefinansieras. Investeringar som utförs av kommunala bolag, som enligt NR:s redovisning inte ingår i kommunsektorn, ökar till viss del också kommunsektorns skuldsättning. Det sker genom att kommunsektorn tar upp lån som vidareutlånas till dessa bolag.

8.6 Den offentliga sektorns finansiella

förmögenhet

Den offentliga sektorns nettoförmögenhet består av fasta produktionstillgångar och finansiella tillgångar, med avdrag för skulder. I detta avsnitt redovisas den finansiella förmögenheten, medan de reala tillgångarna finns redovisade i bilaga 2.

Den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet är positiv, eftersom ålderspensionssystemets tillgångar i AP-fonderna överstiger de negativa ställningsvärden som staten och kommunsektorn redovisar (se tabell 8.11). Den totala skulden inkluderar statens och kommunsektorns åtaganden för de förmånsbestämda tjänstepensionerna som intjänats fr.o.m. 1998. De totala skulderna för de fonderade avgiftsbestämda tjänstepensionerna ingår, i likhet med premiepensionssystemet, inte i den offentliga sektorn, utan redovisas i försäkringssektorn.

De finansiella tillgångarna i ålderspensionssystemet minskade kraftigt 2022 jämfört med 2021, vilket medförde att den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet minskade med ca 5 procent av BNP. Innevarande år väntas nettoförmögenheten i stället öka med drygt 1 procent som andel av BNP, då tillgångarna i staten och ålderspensionssystemet väntas öka samtidigt som statens skulder väntas minska. Den finansiella förmögenheten antas växa snabbare än BNP fram till 2026.

Tabell 8.11 Den offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023 – 2026 2022 2023 2024 2025 2026 Staten -0,3 1,9 2,5 2,6 3,1 Ålderspensionssystemet 31,1 30,5 30,1 29,5 28,7 Kommunsektorn -2,2 -2,3 -2,5 -2,6 -2,6

Offentlig sektor 28,7 30,0 30,1 29,4 29,2

Förändring -5,3 1,4 0,0 -0,6 -0,2 varav bidrag till förändringen varav finansiellt sparande 0,8 -0,2 -0,7 -0,4 0,6 varav värdeförändringar m.m. -3,3 2,7 1,7 1,2 0,7 varav nominell BNP-förändring -2,7 -1,1 -1,0 -1,4 -1,5 Anm.: Prognoserna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, den s.k. Maastrichtskulden, definieras av EU-regler och är det skuldbegrepp som används vid bedömningen av medlemsstaternas offentliga finanser inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten.

För Sverige innebär definitionen att skulden består av den konsoliderade statsskulden samt kommunsektorns och ålderspensionssystemets skulder på kapitalmarknaden, med avdrag för AP-fondernas innehav av statsobligationer.

Inför att Sverige den 1 januari 1995 blev medlem i EU uppgick den konsoliderade bruttoskulden till drygt 1 200 miljarder kronor, vilket motsvarade närmare 70 procent av BNP (skuldkvoten). Sedan dess har det nominella värdet ökat med närmare 750 miljarder kronor, för att vid utgången av 2022 uppgå till ca 1 960 miljarder kronor. Skulden har emellertid minskat kraftigt som andel av BNP och uppgick vid utgången av 2022 till knappt 33 procent av BNP (se diagram 8.3).

Diagram 8.3 Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld

Utfall 2000 – 2022, prognos 2023 – 2026 Miljarder kronor Procent av BNP 2 500 75

2 000 60

1 500 45

1 000 30

500 15

0 0 00 02 04 06 08 10 12 14 16 18 20 22 24 26 Miljarder kronor Procent av BNP Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Utvecklingen av den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld beror dels på det finansiella sparandet (som kan fördelas på primärt sparande och ränteutgifter), dels på andra faktorer som inte är kopplade till det finansiella sparandet. De sistnämnda faktorerna rör periodiseringar och s.k. stock-flödesförändringar, som bl.a. utgörs av finansiella transaktioner. Exempel på stock-flödesfaktorer är köp och försäljning av tillgångar.

Den offentliga sektorns bruttoskuld minskade snabbt som andel av BNP 2020 – 2022 (se diagram 8.3). Det kan till stor del förklaras av Riksbankens beslut att amortera valutalån, vilket i sin tur innebär att Riksgäldskontorets årliga lånebehov minskar med drygt 1 procent av BNP 2021 – 2023. De flaskhalsintäkter som betalats in till Svenska kraftnät 2021, och som är bokförda som långfristiga förutbetalda avgifter samt placerade på konto i Riksgäldskontoret, minskar lånebehovet och därmed även statsskulden. I NR redovisas dock denna behållning på Riksgäldskontorets konto som en skuld. Nivån på den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, enligt Maastrichtdefinitionen, påverkas därför inte av flaskhalsintäkterna.

Bruttoskulden väntas fortsätta att minska även 2023, i huvudsak till följd av Riksbankens slutliga amortering av valutalån. Tillsammans med BNP-tillväxten innebär detta att skuldkvoten väntas fortsätta att minska i snabb takt 2023 i förhållande till 2022 (se tabell 8.12). Till följd av den svaga utvecklingen av de offentliga finanserna väntas bruttoskulden 2024 i stort sett öka i proportion med BNP. Därefter medför utvecklingen av den aktiva finanspolitiken att skuldkvoten minskar fram t.o.m. 2026.

Tabell 8.12 Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och bidrag till

förändringen

Procent av BNP om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023 – 2026 2022 2023 2024 2025 2026

Miljarder kronor 1 960 1 881 1 940 2 006 2 023

Procent av BNP 32,9 30,3 30,2 29,8 28,6 Förändring -3,5 -2,6 -0,1 -0,4 -1,3 Bidrag till förändringen Primärt finansiellt sparande -1,3 -0,4 0,1 -0,1 -1,1 Ränteutgifter 0,5 0,6 0,6 0,6 0,6 Stock-flöde 0,1 -1,5 0,2 0,5 0,8 varav periodisering av räntor och skatter -0,3 -0,3 0,1 0,2 0,5 varav försäljning av aktier m.m. 0,0 -0,1 -0,1 -0,1 -0,1 varav övrigt 0,4 -1,1 0,2 0,4 0,4 Nominell BNP-förändring -2,9 -1,3 -1,0 -1,4 -1,5 Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

8.7 Finansiellt sparande enligt olika bedömare

I detta avsnitt redovisas en jämförelse mellan de senaste prognoserna för det finansiella och strukturella sparandet gjorda av regeringen i denna proposition, Konjunkturinstitutet (KI), Ekonomistyrningsverket (ESV), Riksbanken och Europeiska kommissionen. Vid en jämförelse av de olika bedömningarna är det viktigt att beakta att de har gjorts vid olika tidpunkter och kan bygga på olika antaganden om den framtida politiken. Exempelvis gör KI prognoser på aktiv finanspolitik för åren efter budgetåret medan ESV endast inkluderar beslutade och aviserade åtgärder, vilket kan försvåra prognosjämförelser.

Prognosjämförelse avseende det finansiella sparandet KI:s bedömning av den offentliga sektorns finansiella sparande ligger relativt väl i linje med regeringens (se tabell 8.13). Enligt KI väntas sparandet innevarande år bli något högre, främst beroende på att myndigheten har en mer optimistisk syn på utvecklingen av inkomsterna från skatter och kapital. Att KI utgår från att något mer omfattande åtgärder kommer att vidtas 2024 än vad som aviseras och föreslås i denna proposition förklarar att det finansiella sparandet är något svagare i KI:s bedömning än i regeringens. Vid en uppdatering reviderade KI ned sparandet något för 2023 och 2024. Till följd av detta är skillnaden mellan KI:s och regeringens bedömning av det finansiella sparandet för 2024 större.

ESV prognostiserar ett svagare finansiellt sparande innevarande år än regeringen. Det beror främst på att myndigheten gör en försiktigare bedömning av intäkterna från skatt på arbete och kapital. Trots att ESV inte har kunnat ta hänsyn till de åtgärder som inkluderats i prognosen i denna proposition är myndighetens bedömning av det finansiella sparandet i offentlig sektor 2024 överensstämmande med regeringens prognos. Detta beror på att myndigheten har en försiktigare syn på hur inkomsterna från skatter kommer att utvecklas även fortsättningsvis. ESV bedömer vidare att utgifterna för konsumtion och investeringar ökar kraftigare 2024 än i regeringens prognos.

Kommissionens bedömningar gjordes tidigare än övriga prognoser och bygger på väsentligt annorlunda information än inhemska bedömningar, t.ex. har endast åtgärder

som beslutats eller aviserats t.o.m. 2023 års ekonomiska vårproposition kunnat beaktas. Detta medför att en jämförelse inte är helt rättvisande.

Tabell 8.13 Bedömningar av finansiellt sparande

Procent av BNP 2023 2024 2025 2026 Regeringen -0,2 -0,7 -0,4 0,6 KI inkl. åtgärder 1 0,0 (-0,2) -0,8 (-1,2) 0,0 0,2 ESV -0,7 -0,7 0,2 1,2 Riksbanken 0,0 -0,7 -0,6 – Europeiska kommissionen -0,9 -0,5 – – Anm.: Publiceringsdatum är för regeringen 2023-09-20, Konjunkturinstitutet (KI) 2023-06-21, uppdatering 2023-08-09 inom parentes omfattar endast 2023 och 2024, Ekonomistyrningsverket (ESV) 2023-09-14, Riksbanken 2023-06-29 och Europeiska kommissionen 2023-05-14. 1 KI räknar med åtgärder på uppskattningsvis ca 5 miljarder, 20 miljarder respektive 65 miljarder kronor (eller 0,1 procent, 0,3 procent respektive, 0,9 procent av BNP) 2024 – 2026 utöver vad som aviserats fram till beräkningarna i denna proposition. Källor: Konjunkturinstitutet, Ekonomistyrningsverket, Riksbanken, Europeiska kommissionen och egna beräkningar.

Prognosjämförelse avseende det strukturella sparandet I tabell 8.14 redovisas olika bedömares prognoser för den offentliga sektorns strukturella sparande. Vid en jämförelse mellan regeringens och andra bedömares prognoser för det strukturella sparandet finns det i vissa avseenden andra skillnader än vid en jämförelse mellan prognoserna för det finansiella sparandet. Regeringens och andra bedömares prognoser för det strukturella sparandet kan utöver skillnader i prognoserna för det finansiella sparandet, bero på skillnader i bedömningen av ekonomins potentiella BNP-nivå och skillnader i beräkningsmetoder. En skillnad som framför allt kan få effekt på beräkningarna enskilda år är att regeringen till skillnad från övriga bedömare vid bedömningen av potentiell BNP i löpande priser även justerar för eventuella konjunktureffekter av prisnivån i ekonomin. På så sätt bedöms det skattade budgetutrymmet bli mer utjämnat under perioden än vad det annars skulle blivit till följd av den höga inflationen. Övriga bedömare justerar inte för denna priskomponent. Vid en jämförelse mellan KI:s och regeringens beräkningar av det strukturella sparandet, är det till stor del skillnaden av hur priskomponenten behandlas som medför att skillnaden är större för innevarande år än vad som kan ses vid beräkningarna av det finansiella sparandet. Myndighetens bedömning av det strukturella sparandet 2024 är, liksom bedömningen av det finansiella sparandet, något lägre än regeringens bedömning. Det beror på att KI utgår från att mer omfattande åtgärder kommer vidtas än vad som aviseras och föreslås i denna proposition.

ESV:s prognos för det strukturella sparandet 2023 överensstämmer med regeringens prognos. Bedömningarna avseende 2024 är relativt lika trots att ESV inte kunnat ta hänsyn till de åtgärder som nu aviseras och föreslås i denna proposition. Detta kan till stor del förklaras av ESV:s antagande om högre utgifter för konsumtion och investeringar 2024.

I förhållande till kommissionen är skillnaden mellan prognoserna för det strukturella sparandet för 2023 annorlunda än skillnaden mellan prognoserna för det finansiella sparandet. Detta kan bero dels på olika bedömningar av ekonomins potentiella BNPnivå, dels på skillnader i beräkningsmetoder.

Tabell 8.14 Bedömningar av strukturellt sparande

Procent av potentiell BNP 2023 2024 2025 2026 Regeringen 0,1 0,3 0,4 0,9

2023 2024 2025 2026 KI inkl. åtgärder 1 1,1 0,1 0,3 0,3 ESV 0,1 0,1 0,5 1,2 Europeiska kommissionen 0,1 0,7 – – Anm.: Publiceringsdatum är för regeringen 2023-09-20, Konjunkturinstitutet (KI) 2023-06-21, vid uppdateringen 2023- 08-09 gjordes ingen ny bedömning av det strukturella sparandet, Ekonomistyrningsverket (ESV) 2023-09-14 och Europeiska kommissionen 2023-05-14. 1 KI räknar med åtgärder på uppskattningsvis ca 5 miljarder, 20 miljarder respektive 65 miljarder kronor 2024 – 2026 utöver vad som aviserats fram till beräkningarna i denna proposition. Källor: Konjunkturinstitutet, Ekonomistyrningsverket, Riksbanken, Europeiska kommissionen och egna beräkningar.

8.8 Uppföljning av den offentliga sektorns

finanser

Finansiellt sparande jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition Den offentliga sektorn redovisade 2022 ett överskott på ca 45 miljarder kronor eller 0,8 procent av BNP (se tabell 8.15). Jämfört med det utfall som NR redovisade i samband med beräkningarna i 2023 års ekonomiska vårproposition är det en marginell skillnad.

Innevarande år väntas inkomster från skatt på arbete och kapital bli högre än i föregående prognos. Samtidigt bedöms även kommunsektorns konsumtionsutgifter bli högre, dock i mindre utsträckning än inkomsterna ökar. Detta innebär att den offentliga sektorn prognostiseras redovisa ett mindre underskott innevarande år än bedömningen i 2023 års ekonomiska vårproposition.

För kommande år förväntas inkomsterna från skatt på arbete och kapital fortsätta växa starkare än enligt föregående prognos, vilket i huvudsak förklaras av att inkomsterna har reviderats upp. Samtidigt medför de åtgärder som aviseras och föreslås i denna proposition att skatteinkomsterna blir lägre medan utgifterna blir högre än i föregående prognos. Den höga inflationen, som bedöms ha haft en stor betydelse för inkomstutvecklingen mellan 2021 och 2022, väntas öka utgifterna med några års eftersläpning. Inflationseffekten har i denna prognos kunnat beaktas i större utsträckning än tidigare. Inflationseffekten antas påverka utgifterna i staten och kommunsektorn 2024 – 2026. Sammantaget medför detta att det finansiella sparandet har reviderats ned mot slutet av prognosperioden.

Tabell 8.15 Offentliga sektorns inkomster och utgifter. Aktuell prognos och

förändringar jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023 – 2026 2022 2023 2024 2025 2026

Finansiellt sparande i 2023 års ekonomiska vårproposition 44 -25 -40 12 101

Procent av BNP 0,7 -0,4 -0,6 0,2 1,4

Förändringar

Inkomster -2 24 52 48 33

Skatter 2 23 44 39 26 varav staten 0 13 22 20 8 varav ålderspensionssystemet 0 2 5 5 5 varav kommunsektorn 2 8 17 14 12 Övriga inkomster -3 0 8 9 8

Utgifter -3 11 56 89 94

Kommunal konsumtion -1 11 47 35 29 Ålderspensioner 0 0 2 5 3

2022 2023 2024 2025 2026 Ränteutgifter 1 0 3 3 -1 -2 Övriga primära utgifter -2 -4 3 49 64

Finansiellt sparande 1 13 -4 -41 -61

Procent av BNP 0,0 0,2 -0,1 -0,6 -0,9 Staten -1 14 -2 -34 -59 Ålderspensionssystemet 0 -1 5 0 3 Kommunsektorn 2 -1 -7 -7 -5

Finansiellt sparande i budgetpropositionen för 2024 45 -12 -44 -29 40

Procent av BNP 0,8 -0,2 -0,7 -0,4 0,6 Anm. Prognoserna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Inklusive utgifter för kapitalavkastning på pensionsskulden. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Konsoliderad bruttoskuld och den finansiella nettoförmögenheten jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition Utfallet för den finansiella nettoförmögenheten 2022 som redovisades i samband med 2023 års ekonomiska vårproposition har reviderats upp kraftigt (se tabell 8.16). Det beror uteslutande på en högre värdering av bolag med statligt ägande än enligt tidigare redovisning. Denna revidering har medfört att den finansiella nettoförmögenheten väntas bli betydligt högre hela prognosperioden. Utfallet för Maastrichtskulden 2022 har reviderats upp marginellt jämfört med redovisningen i föregående prognos. För innevarande år beräknas dock upplåningen minska i förhållande till 2023 års ekonomiska vårproposition beroende på att de kassamässiga inbetalningarna av skatter beräknas bli högre. Likaså väntas högre skatteinbetalningar minska Maastrichtskulden 2024 i förhållande till föregående prognos. Samtidigt innebär de åtgärder som aviseras och föreslås i denna proposition att bruttoskulden ökar fr.o.m. 2024. Sammantaget innebär dessa faktorer att upplåningen väntas minska 2024 men öka 2025 och 2026 i förhållande till föregående prognos.

Tabell 8.16 Offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet. Aktuell prognos och

förändringar jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2022, prognos 2023 – 2026 2022 2023 2024 2025 2026

2023 års ekonomiska vårproposition

Finansiell nettoförmögenhet 1 512 1 632 1 682 1 783 1 973 Procent av BNP 25,5 26,5 26,4 26,8 28,1 Maastrichtskuld 1 955 1 910 1 970 1 984 1 938 Procent av BNP 33,0 31,0 31,0 29,8 27,7

Förändringar

Finansiell nettoförmögenhet 197 234 250 197 95 Konsoliderad skuld 5 -30 -30 23 85

Budgetpropositionen för 2023

Finansiell nettoförmögenhet 1 708 1 866 1 932 1 980 2 067 Procent av BNP 28,7 30,0 30,1 29,4 29,2 Maastrichtskuld 1 960 1 881 1 940 2 006 2 023 Procent av BNP 32,9 30,3 30,2 29,8 28,6 Anm.: Prognoserna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. Beloppen är avrundade stämmer därför inte alltid överens med summan. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Kommunsektorns finanser jämfört med 2023 års ekonomiska vårproposition Sedan 2023 års ekonomiska vårproposition har såväl inkomsterna som utgifterna reviderats upp i prognosen för 2023 – 2026 (se tabell 8.17). De kommunala skatteinkomsterna har reviderats upp samtliga prognosår eftersom lönesumman i ekonomin nu bedöms bli högre. Statsbidragen är uppreviderade 2024 – 2026 framför allt till följd av de tillskott som regeringen föreslår i denna proposition. Övriga inkomster har reviderats upp bl.a. till följd av att ränteläget i ekonomin nu bedöms bli något högre än vad som antogs i vårpropositionen. På utgiftssidan har konsumtionen reviderats upp, medan investeringar har reviderats ned något. Det beror på att kommunsektorn väntas sänka sitt resultat 2024 för att upprätthålla konsumtionsnivån och undvika kortsiktiga neddragningar i verksamheten. Kommunsektorn antas även kunna utföra mer verksamhet till följd av de ökade statsbidragen. Revideringarna av kommunsektorns inkomster och utgifter medför att sektorns finansiella sparande bedöms bli något lägre under prognosperioden än i prognosen i 2023 års ekonomiska vårproposition.

Tabell 8.17 Kommunsektorns finanser. Förändringar jämfört med 2023 års

ekonomiska vårproposition

Miljarder kronor. Utfall för 2022, prognos för 2023 – 2026 2022 2023 2024 2025 2026

Totala inkomster -1 7 37 38 38

Skatter 2 8 16 14 12 Statsbidrag, exkl. mervärdesskatt 0 -1 17 19 22 Övriga inkomster -2 0 3 4 4

Totala utgifter -3 8 44 45 43

Konsumtion -1 11 47 35 29 Investeringar -1 -3 -8 -3 -3 Övriga utgifter -1 -1 5 13 17

Finansiellt sparande 2 -1 -7 -7 -5

Resultat 0 -1 -15 -1 0

Anm.: Prognoserna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

9 Statens investeringar och

finansiella befogenheter

I detta avsnitt redovisar regeringen en investeringsplan med de samlade investeringarna i staten. Planen ska ge riksdagen en bild av de planerade totala investeringarna i staten för de kommande tre åren. Avsnittet innehåller även regeringens förslag till låneram för investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet och regeringens förslag till räntekontokreditram för myndigheternas rörelsekapital. Vidare presenteras sammanställningar över alla förslag i denna proposition till övriga kontokrediter inom staten, låneramar för samhällsinvesteringar i staten, statlig utlåning, statliga garantier och beställningsbemyndiganden. Avslutningsvis innehåller avsnittet regeringens förslag till bemyndigande att överskrida anslag.

Sammanfattning

– Statens samlade investeringar, inklusive investeringar i forskning, beräknas uppgå till 208 miljarder kronor 2024. Investeringsvolymen beräknas till 218 miljarder kronor 2025 och till 216 miljarder kronor 2026. – Låneramen för investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet föreslås uppgå till 61 miljarder kronor 2024. – Räntekontokreditramen för myndigheternas rörelsekapital föreslås uppgå till 20 miljarder kronor 2024. – För 2024 föreslår regeringen låneramar för samhällsinvesteringar som uppgår till totalt 140 miljarder kronor och övriga kontokrediter som uppgår till 247 miljarder kronor. – För 2024 föreslår regeringen ramar för statlig utlåning som uppgår till sammanlagt 425 miljarder kronor. – För 2024 föreslår regeringen ramar för statliga garantier som uppgår till sammanlagt 1 961 miljarder kronor. – För 2024 föreslår regeringen beställningsbemyndiganden som uppgår till totalt 795 miljarder kronor.

9.1 En samlad investeringsplan för staten

I den samlade investeringsplanen redovisas investeringar som används i samhällets infrastruktur (samhällsinvesteringar) och i statens egen verksamhet (se tabell 9.1). Som samhällsinvesteringar räknas vägar och järnvägar, försvarsmateriel och krisberedskap, fastigheter och markanläggningar samt affärsverkens investeringar i elförsörjning, flygtrafikledning och sjöfart. För dessa investeringar presenterar regeringen investeringsplaner inom respektive utgiftsområde. Med investeringar som används i statens verksamhet avses investeringar i tillgångar som myndigheter använder för att utföra sina uppgifter. Dessa tillgångar finansieras med en låneram som riksdagen beslutar om samlat för alla myndigheter (se tabell 9.3). En övervägande del av investeringarna redovisas som anläggningstillgångar, medan resterande del redovisas som löpande kostnader i statens bokföring.

I nationalräkenskaperna klassificeras forskning som en investering. I den samlade investeringsplanen ingår därför en beräkning av statens investeringar i forskning.

Tabell 9.1 Investeringsplan för staten

Miljoner kronor Summa Utfall Prognos Beräknat Beräknat Beräknat 2024 – 2022 2023 2024 2025 2026 2026

Anskaffning och utveckling av nya

investeringar 85 855 99 469 121 592 129 479 124 935 376 006

1 Vägar och järnvägar 34 133 35 020 31 744 32 590 36 129 100 463 2 Försvarsmateriel och krisberedskap 30 625 35 172 52 733 58 582 53 406 164 721 Fastigheter och markanläggningar 3 5 757 5 854 9 567 10 303 7 650 27 519 Elförsörjning, flygtrafikledning, sjöfart (affärsverk) 4 3 579 5 300 7 285 10 640 12 380 30 305 5 Statens egen verksamhet 11 762 18 123 20 265 17 364 15 370 52 999 varav investeringar i anläggningstillgångar 78 168 92 270 112 193 119 478 115 567 347 239

Finansiering av nyanskaffning 85 855 99 469 121 592 129 479 124 935 376 006

Anslag 51 010 59 609 76 181 86 577 84 405 247 163 Låneram för samhällsinvesteringar (nyupplåning) 17 604 15 301 16 274 14 058 10 778 41 109 Lån i RGK för statens egen verksamhet 7 (nyupplåning) 10 787 17 157 19 464 16 669 14 743 50 876 Bidrag/medfinansiering 2 922 2 529 3 776 4 111 4 537 12 424 Egna medel (affärsverk) 535 562 449 516 730 1 695 Övrig finansiering 2 998 4 311 5 450 7 548 9 742 22 739

Vidmakthållande av befintliga

investeringar 31 771 36 152 41 114 42 951 45 582 129 647

Vägar och järnvägar 1 6 728 8 376 7 346 7 672 8 628 23 646 Försvarsmateriel och krisberedskap 2 18 883 20 024 23 682 24 463 25 613 73 759 3 Fastigheter och markanläggningar 4 842 5 334 6 264 6 063 6 138 18 465 Elförsörjning, flygtrafikledning, sjöfart 4 (affärsverk) 1 318 2 418 3 822 4 753 5 203 13 777 varav investeringar i anläggningstillgångar 14 253 18 590 20 851 22 226 23 901 66 978

Finansiering av vidmakthållande 31 771 36 152 41 114 42 951 45 582 129 647

Anslag 26 481 28 591 30 959 31 999 34 082 97 040 Låneram för samhällsinvesteringar (nyupplåning) 1 835 3 173 4 165 4 107 4 106 12 378 Bidrag/medfinansiering 27 77 78 64 73 215 Egna medel (affärsverk) 1 318 1 280 1 622 1 779 1 933 5 334 Övrig finansiering 2 109 3 031 4 289 5 002 5 388 14 679

Summa investeringar i nyanskaffning

och vidmakthållande 117 626 135 620 162 706 172 430 170 517 505 653

varav investeringar i anläggningstillgångar 92 422 110 859 133 044 141 705 139 468 414 216

Statens investeringar i forskning

42 898 43 603 44 983 45 698 45 568 136 250

Summa statens investeringar

inklusive forskning 160 525 179 223 207 689 218 128 216 085 641 903

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Med RGK avses Riksgäldskontoret. 1 Investeringar hos Trafikverket. 2 Investeringar hos Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen. 3 Investeringar hos Statens fastighetsverk, Fortifikationsverket, Naturvårdsverket och Riksdagsförvaltningen. 4 Investeringar hos Affärsverket svenska kraftnät, Luftfartsverket och Sjöfartsverket. 5 Investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet som finansieras med lån i Riksgäldskontoret enligt 7 kap. 1 § budgetlagen (2011:203). 6 Beräkningarna baseras på vissa antaganden. För anslagsfinansierad forskning baseras beräkningen på utfallet 2022 för anslagsmedel som användes till forskning som bedrivs i staten. Motsvarande andelar har applicerats på de beräknade anslagen för 2023 – 2026. För forskning som bedrivs i staten finansierad med externa bidrag har utfallet 2022 antagits gälla även för kommande år. För 2022 uppgår investeringsbeloppet i investeringsplanen till 42,9 miljarder kronor. Beloppet avser forskning som har bedrivits av statliga myndigheter, varav 32,4 miljarder kronor finansierats med anslag och 10,5 miljarder kronor med externa bidrag. 7 Skillnaden mellan nyupplåning för 2024 i denna tabell och tabell 9.3 förklaras av att Riksdagsförvaltningen och Riksrevisionen inte ingår i tabell 9.3. Källa: Egna beräkningar.

De sammanlagda investeringarna i staten i form av anskaffning och utveckling, vidmakthållande samt forskning beräknas i genomsnitt uppgå till 214 miljarder kronor per år och sammanlagt 642 miljarder kronor 2024 – 2026 (se tabell 9.1 och diagram 9.1). Av de sammanlagda investeringarna i staten 2024 – 2026 avser 376 miljarder kronor nyanskaffning, 130 miljarder kronor vidmakthållande och 136 miljarder kronor forskning (se tabell 9.1). Investeringarna beräknas finansieras till 70 procent med anslag, 16,3 procent med lån i Riksgäldskontoret och 13,8 procent på annat sätt. Andelen lånefinansiering är nästan oförändrad jämfört med beräkningen för perioden 2023 – 2025 i budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1).

Fördelningen av investeringarna i anskaffning och utveckling samt vidmakthållande 2024 – 2026 är 47 procent på försvarsmateriel och krisberedskap, 25 procent på vägar och järnvägar, 10 procent på statens egen verksamhet och 9 procent på fastigheter respektive affärsverk. Jämfört med fördelningen i budgetpropositionen för 2023 är den största förändringen andelen investeringar i försvarsmateriel och krisberedskap som ökar med 2,5 procentenheter.

Investeringarna i anskaffning, utveckling och vidmakthållande beräknas sammantaget öka med 7,8 miljarder kronor (4,8 procent) i löpande priser mellan 2024 och 2026. Investeringarna i affärsverken ökar med 6,5 miljarder kronor (58,3 procent), vilket främst kan hänföras till Affärsverket svenska kraftnäts ökade investeringar i transmissionsnätet. Investeringarna i vägar och järnvägar beräknas öka med 5,7 miljarder kronor (14,5 procent) och försvarsmateriel och krisberedskap väntas öka med 2,6 miljarder kronor (3,4 procent). Investeringarna i statens egen verksamhet beräknas minska med 4,9 miljarder kronor (24,2 procent) samtidigt som investeringarna i fastigheter väntas minska med 2 miljarder kronor (12,9 procent).

Diagram 9.1 Statens investeringar

Miljoner kronor. Utfall 2022, prognos 2023, beräknat 2024 – 2026 250 000

200 000

150 000

100 000

50 000

0 2022 2023 2024 2025 2026 Nyanskaffning Vidmakthållande Forskning Källa: Egna beräkningar. I jämförelse med investeringsplanen i budgetpropositionen för 2023 blev 2022 års utfall 1,7 miljarder kronor lägre än prognostiserat. Statens investeringar i egen verksamhet, fastigheter respektive affärsverk blev 4,9 miljarder kronor, 1,5 miljarder kronor respektive 0,9 miljarder kronor lägre än prognostiserat. Den största differensen avser dock försvarsmateriel och krisberedskap som blev 5,8 miljarder kronor högre än prognostiserat. Det beror bl.a. på inarbetad ersättningsanskaffning av redan beslutat stöd till Ukraina.

För 2023 beräknas de totala investeringarna öka med 8,9 miljarder kronor jämfört med vad som beräknades i budgetpropositionen för 2023. Det beror huvudsakligen på att investeringarna i vägar och järnvägar beräknas bli 7,9 miljarder kronor högre, vilket främst är en följd av en högre produktionstakt i befintliga kontrakt jämfört med vad som beräknades i budgetpropositionen för 2023. Investeringarna i försvarsmateriel och krisberedskap beräknas bli 2,8 miljarder kronor högre än tidigare beräknat. Investeringarna i fastigheter och forskning beräknas däremot bli 1,5 miljarder kronor respektive 0,7 miljarder kronor lägre.

För en mer utförlig analys av investeringarna hänvisas till de investeringsplaner som redovisas inom respektive utgiftsområde i denna proposition.

Jämförelse med tidigare års utfall De planerade investeringarna i anläggningstillgångar (se posten varav investeringar i anläggningstillgångar efter posten Summa investeringar i nyanskaffning och vidmakthållande i tabell 9.1) kan jämföras med utfallet för statens investeringar de senaste åren (se tabell 9.2).

Tabell 9.2 Utfall statens investeringar anläggningstillgångar

Miljoner kronor År Investeringar exkl. finansiella tillgångar 2018 51 413 2019 59 288 2020 71 411 2021 79 107 2022 92 422 Källor: Årsredovisningar för staten för åren 2018 – 2022, not om investeringar till finansieringsanalysen.

9.2 Finansiering av anläggningstillgångar och

rörelsekapital i statens verksamhet

9.2.1 Låneram för 2024

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att för 2024 besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet som inklusive tidigare upplåning uppgår till högst 60 550 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: I tabell 9.3 redovisas regeringens förslag till låneram avseende investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet. Låneramen anger det högsta lånebeloppet, inklusive tidigare tagna lån, som myndigheterna och regeringen får ha i Riksgäldskontoret. Fördelningen på utgiftsområdesnivå är preliminär eftersom regeringen normalt fastställer respektive myndighets låneram i samband med att regleringsbreven beslutas. Förslaget för 2024, om 60,6 miljarder kronor, är 5,2 miljarder kronor högre än innevarande års låneram. Låneramen har, inklusive förslaget för 2024, i genomsnitt ökat med 4,7 procent per år 2015 – 2024. Myndigheternas totala skuld avseende investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet uppgick den 31 december 2022 till 40,2 miljarder kronor. Myndigheternas nyttjande av låneramen per den 31 december 2022 uppgick till 76 procent. Det innebär att nyttjandegraden 2022 var 2 procentenheter lägre än 2021.

Den totala nyupplåningen beräknas uppgå till 19,4 miljarder kronor och utgör den huvudsakliga finansieringen av nya investeringar i statens egen verksamhet 2024, vilka framgår av tabell 9.1. Av den begärda låneramen kommer 0,5 miljarder kronor inledningsvis inte att fördelas till myndigheterna. Syftet är att regeringen ska kunna hantera situationer då lånebehov uppstår till följd av oförutsedda händelser i myndigheternas verksamheter.

Tabell 9.3 Låneram för investeringar i anläggningstillgångar som används i statens

egen verksamhet

Miljoner kronor Beslutad Beslutad Begärd Beräknad Beräknad låneram Skuld låneram låneram amortering nyupplåning Utgiftsområde 2022 1 2022-12-31 2023 1 2024 2 2024 2024 3 1 Rikets styrelse 2 215 1 802 2 654 2 933 525 1 151 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 1 262 844 1 569 1 629 374 554 3 Skatt, tull och exekution 2 547 2 125 2 730 2 892 756 1 066 4 Rättsväsendet 10 608 9 260 11 953 14 679 3 081 5 712 5 Internationell samverkan 20 9 20 22 8 17 6 Försvar och samhällets krisberedskap 7 866 5 410 7 560 8 602 1 178 2 444 7 Internationellt bistånd 105 99 105 99 29 22 8 Migration 766 397 600 609 185 350 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 972 775 1 119 1 287 274 440 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 2 304 1 862 2 304 2 304 688 802 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 724 533 850 750 133 180 13 Integration och jämställdhet 25 10 21 21 6 6 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 705 534 774 927 187 279 15 Studiestöd 431 317 480 652 61 298

Beslutad Beslutad Begärd Beräknad Beräknad låneram Skuld låneram låneram amortering nyupplåning 1 1 2 Utgiftsområde 2022 2022-12-31 2023 2024 2024 2024 16 Utbildning och universitetsforskning 9 081 7 479 9 252 9 435 2 287 2 536 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 872 596 874 918 149 226 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 407 360 401 455 125 171 20 Klimat, miljö och natur 437 285 443 429 123 137 21 Energi 105 55 126 136 29 49 22 Kommunikationer 6 326 4 674 7 728 7 814 619 2 301 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 2 645 2 322 2 757 2 877 364 454 24 Näringsliv 587 411 545 558 137 213 Inte fördelat 221 475 523

Summa 51 230 40 159 55 340 60 550 11 317 19 408

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Av riksdagen beslutad låneram exkl. beslut om ändringar i statens budget. 2 Riksdagen beslutar om den totala ramen, som framgår av posten Summa. Regeringen beslutar om fördelningen per myndighet. 3 Exklusive Riksdagsförvaltningen och Riksrevisionen. Källa: Egna beräkningar.

9.2.2 Räntekontokreditram för 2024

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att för 2024 besluta om krediter för myndigheternas räntekonton i Riksgäldskontoret som inklusive tidigare utnyttjade krediter uppgår till högst 20 100 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Myndigheterna placerar överskottslikviditet och finansierar sina behov av rörelsekapital via ett räntekonto med kredit. Räntekontokreditramen nyttjas sammantaget i begränsad omfattning. Den säkerställer dock myndigheternas betalningsförmåga i de fall utbetalningar inte skulle infalla jämnt fördelade under året. Den beräknade kreditramen för 2024 redovisas fördelad per utgiftsområde i tabell 9.4. Regeringen föreslår att kreditramen för myndigheternas räntekonton uppgår till 20,1 miljarder kronor för 2024. Av den begärda kreditramen kommer inledningsvis 0,1 miljarder kronor inte att fördelas till myndigheterna. Syftet är att regeringen ska kunna hantera situationer då likviditetsproblem uppstår till följd av oförutsedda händelser i myndigheternas verksamheter.

Tabell 9.4 Räntekontokreditram för rörelsekapital i statens verksamhet

Miljoner kronor Beslutad Maximalt Beslutad Begärd kreditram nyttjande kreditram kreditram Utgiftsområde 2022 1 2022 2023 1 2024 2 1 Rikets styrelse 3 1 089 33 1 128 1 174 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 791 126 733 841 3 Skatt, tull och exekution 919 919 919 4 Rättsväsendet 3 414 3 638 3 841 5 Internationell samverkan 2 7 4 6 Försvar och samhällets krisberedskap 3 327 151 4 007 4 586 7 Internationellt bistånd 34 3 34 34 8 Migration 250 250 250 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 495 148 507 544

Beslutad Maximalt Beslutad Begärd kreditram nyttjande kreditram kreditram 1 1 2 Utgiftsområde 2022 2022 2023 2024 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 504 504 504 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 380 430 425 13 Integration och jämställdhet 20 18 18 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 395 395 389 15 Studiestöd 77 77 77 16 Utbildning och universitetsforskning 597 24 595 630 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 445 110 462 467 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 241 76 242 239 20 Klimat, miljö och natur 114 496 119 114 21 Energi 29 32 32 22 Kommunikationer 3 215 3 215 3 680 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 934 717 934 1 075 24 Näringsliv 156 153 130 Inte fördelat 183 101 129

Summa 17 611 1 885 18 500 20 100

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. 1 Av riksdagen beslutad räntekontokreditram exkl. beslut om ändringar i statens budget. 2 Riksdagen beslutar om den totala ramen, som framgår av summaraden. Regeringen beslutar om fördelningen per myndighet. 3 Exklusive Riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän och Riksrevisionen. Källa: Egna beräkningar.

9.3 Låneramar för samhällsinvesteringar och

övriga kontokrediter

I detta avsnitt (se tabell 9.5 och tabell 9.6) sammanställs de låneramar och övriga kontokrediter som regeringen föreslår inom respektive utgiftsområde med stöd av 7 kap. 6 § budgetlagen (2011:203). De föreslagna låneramarna för samhällsinvesteringar uppgår till 139,6 miljarder kronor och de föreslagna övriga kontokrediterna uppgår till 247,2 miljarder kronor.

Tabell 9.5 Låneramar för samhällsinvesteringar

Miljoner kronor Beslutad Beslutad Begärd Beräknad Beräknad Utgifts- låneram Skuld låneram låneram amortering nyupplåning 1 1 område Myndighet 2022 2022-12-31 2023 2024 2024 2024 2 Fortifikationsverket 26 500 20 725 30 000 42 300 1 140 9 426 2 Statens fastighetsverk 15 200 12 674 15 200 15 200 1 530 2 130 6 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap 1 300 1 186 1 300 1 300 201 227 9 Folkhälsomyndigheten 21 000 2 491 10 000 4 000 1 200 1 500 9 Socialstyrelsen 2 000 654 1 600 2 500 300 1 000 21 Affärsverket svenska kraftnät 1 650 1 650 22 Luftfartsverket 1 500 1 500 1 500 22 Sjöfartsverket 100 100 100 22 Trafikverket 57 926 54 344 62 358 71 000 1 675 6 961

Summa 127 176 92 074 122 058 139 550 6 046 21 244

1 Av riksdagen beslutade låneramar exklusive beslut om ändringar i statens budget. Källa: Egna beräkningar.

Tabell 9.6 Övriga kontokrediter i statens verksamhet

Miljoner kronor Beslutad Maximalt Beslutad Begärd Utgifts- kreditram nyttjande kreditram kreditram 1 1 område Ändamål 2022 2022 2023 2024 2 Kammarkollegiets behov av likviditet för inrättande av nya myndigheter 250 22 250 250 2 Kammarkollegiets behov av likviditet i det statliga försäkringssystemet 100 100 100 2 Resolutionsreserven 100 000 100 000 100 000 2 Stabilitetsfonden 50 000 50 000 50 000 2 Statens tjänstepensionsverks behov av likviditet i pensionshanteringen 100 68 100 100 6 Försvarets materielverks behov av rörelsekapital 50 500 12 676 50 500 34 500 6 Krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden 40 000 40 000 40 000 10 Försäkringskassans behov av likviditet i utbetalning av ersättning för vård i andra länder 170 141 170 170 11 Pensionsmyndighetens behov av likviditet vid handel med fondandelar 11 000 4 805 12 000 20 000 22 Transportstyrelsens behov av rörelsekapital för transfereringar 1 600 1 434 1 600 2 050

Summa 253 720 19 146 254 720 247 170

1 Av riksdagen beslutade övriga kontokrediter exkl. beslut om ändringar i statens budget. Källa: Egna beräkningar.

9.4 Statlig utlåning

Regeringen får besluta om utlåning som finansieras med lån i Riksgäldskontoret för det ändamål och intill det belopp som riksdagen har beslutat om. Den statliga utlåningen som helhet redovisas i skrivelsen Årsredovisning för staten 2022 (skr. 2022/23:101). Regeringens förslag till ramar för statlig utlåning under 2024 lämnas inom berörda utgiftsområden i denna proposition och sammanställs i tabell 9.7. De begärda utlåningsramarna uppgår till sammanlagt 425 miljarder kronor, vilket innebär en minskning med 33,6 miljarder kronor jämfört med förslagen i budgetpropositionen för 2023.

Tabell 9.7 Ramar för statlig utlåning

Miljoner kronor Beslutad Beslutad Begärd Utgifts- utlåningsram Lånefordran utlåningsram utlåningsram område Ändamål 2022 1 2022-12-31 2023 1 2024 15 Studielån 264 500 261 801 276 000 292 000 17 Kungliga Dramatiska teatern AB 70 70 70 17 Kungliga Operan AB 96 130 17 Stiftelsen Nordiska museet 47 77 77 17 Stiftelsen Skansen 80 80 17 Stiftelsen Tekniska museet 38 95 95 21 Delägarlån till bolag i vilka Affärsverket svenska kraftnät förvaltar statens aktier 550 248 600 550 21 Lån till företag som bedriver elnätsverksamhet enligt ellagen 700 94 700 700

Beslutad Beslutad Begärd Utgifts- utlåningsram Lånefordran utlåningsram utlåningsram område Ändamål 2022 1 2022-12-31 2023 1 2024 22 Svensk-Danska Broförbindelsen Svedab AB 6 000 6 400 24 AB Svensk Exportkredit 175 000 175 000 125 000

Summa 440 820 262 394 458 622 425 032

1 Av riksdagen beslutade ramar för statlig utlåning exkl. beslut om ändringar i statens budget. Källor: Årsredovisning för staten 2022 och egna beräkningar.

9.5 Statliga garantier

Regeringen får besluta om att ställa ut kreditgarantier och göra andra liknande åtaganden för det ändamål och intill det belopp som riksdagen har beslutat om. Garantiverksamheten som helhet redovisas i skrivelsen Årsredovisning för staten 2022.

Regeringens förslag till ramar för garantiverksamheten under 2024 lämnas inom respektive utgiftsområde i denna proposition och sammanställs i tabell 9.8. De begärda garantiramarna uppgår till sammanlagt 1 961 miljarder kronor, vilket innebär en ökning med 421,3 miljarder kronor jämfört med förslagen i budgetpropositionen för 2023.

Tabell 9.8 Ramar för statliga garantier

Miljoner kronor Beslutad Utfärdade Beslutad Begärd Utgifts- garantiram garantier garantiram garantiram område Ändamål 2022 1 2022-12-31 2023 1 2024 2 Resolutionsreserven garantiram 200 000 200 000 200 000 2 Stabilitetsfonden garantiram 750 000 750 000 750 000 7 Garantier inom biståndsverksamheten 18 000 8 826 20 000 26 000 18 Kreditgarantier för nybyggnad och ändring av bostäder m.m. 8 000 5 553 8 000 8 000 21 Kreditgarantier för investeringar i ny kärnkraft 400 000 24 Exportkreditgarantier 475 000 276 736 475 000 475 000 24 Exportkreditgarantier till Ukraina 333 24 Investeringsgarantier 10 000 10 000 10 000 24 Kreditgarantier för gröna investeringar 50 000 65 000 80 000 24 Råvarugarantier 3 000 12 000 12 000

Summa 1 514 000 291 116 1 540 000 1 961 333

1 Av riksdagen beslutade ramar för statliga garantier exkl. beslut om ändringar i statens budget. Källor: Årsredovisning för staten 2022 och egna beräkningar.

9.6 Beställningsbemyndiganden

Regeringen får, för det ändamål och intill det belopp som riksdagen har beslutat för budgetåret, beställa varor eller tjänster samt besluta om bidrag, ersättning, lån eller liknande som medför utgifter under senare år än det budgeten avser. Regeringens förslag till beställningsbemyndiganden lämnas inom respektive utgiftsområde i denna proposition.

I tabell 9.9 redovisas en sammanfattning av begärda bemyndiganden för 2024. I kolumnen Ingående åtaganden redovisas de åtaganden som staten vid ingången av 2024 beräknas ha till följd av beställningar av varor och tjänster samt beslut om bidrag m.m. I nästa kolumn redovisas nya åtaganden av denna typ som staten förväntas göra

2024. Kolumnen Infriade åtaganden visar åtaganden som regeringen har ingått tidigare år och som förväntas bli betalda 2024. Kolumnen Utestående åtaganden utgör summan av ingående och nya åtaganden, med avdrag för infriade åtaganden. I kolumnen Begärda bemyndiganden redovisas omfattningen av de bemyndiganden som regeringen begär inom de olika utgiftsområdena i denna proposition.

Tabell 9.9 Sammanfattande redovisning av beställningsbemyndiganden för 2024

Miljoner kronor Ingående Nya Infriade Utestående Begärda åtaganden åtaganden åtaganden åtaganden bemyndiganden Utgiftsområde 2024 2024 2024 2024 2024 1 Rikets styrelse 169 169 169 169 169 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 100 100 100 100 100 4 Rättsväsendet 476 300 205 571 571 5 Internationell samverkan 187 120 103 205 205 6 Försvar och samhällets krisberedskap 205 142 65 001 54 353 215 790 216 780 7 Internationellt bistånd 102 244 36 581 33 825 105 000 105 000 8 Migration 610 339 299 650 650 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 5 865 2 868 4 077 4 657 4 657 13 Integration och jämställdhet 79 237 79 237 237 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 25 852 19 982 17 728 28 106 28 106 15 Studiestöd 1 4 1 4 4 16 Utbildning och universitetsforskning 59 700 27 800 29 320 58 179 58 179 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 1 175 1 062 933 1 304 1 304 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 13 6 6 13 13 19 Regional utveckling 7 463 2 742 2 225 7 980 7 980 20 Klimat, miljö och natur 16 617 48 502 7 819 57 300 57 300 21 Energi 5 761 4 742 2 627 7 876 7 876 22 Kommunikationer 237 985 92 382 40 244 290 123 292 092 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 5 911 7 122 3 789 9 244 9 244 24 Näringsliv 3 761 2 455 2 071 4 146 4 146

Summa 679 111 312 515 199 974 791 652 794 611

Anm.: Beloppen är avrundade och stämmer därför inte alltid överens med summan. Källa: Egna beräkningar. Av tabell 9.9 framgår att regeringen i denna proposition begär beställningsbemyndiganden som uppgår till totalt 794,6 miljarder kronor. Jämfört med beställningsbemyndiganden i den av riksdagen ursprungligen beslutade budgeten för 2023 innebär förslagen för 2024 sammantaget en ökning med 88,8 miljarder kronor, eller 12,6 procent. I förändringen ingår såväl minskningar som ökningar av enskilda bemyndiganden.

Regeringen begär vidare ett bemyndigande att under 2024 ingå de ekonomiska åtaganden som följer av EU-budgeten för budgetåret 2024 (se utg.omr. 27 avsnitt 2.8.1).

9.7 Bemyndigande att överskrida anslag

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att under 2024, med de begränsningar som följer av 3 kap. 8 § andra stycket budgetlagen, besluta att ett anslag som inte avser förvaltningsändamål får överskridas om ett riksdagsbeslut om ändring av anslaget inte hinner inväntas och överskridandet ryms inom det fastställda utgiftstaket för staten.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 kap. 8 § andra stycket budgetlagen får regeringen efter riksdagens bemyndigande besluta att ett anslag får överskridas om det är nödvändigt för att i en verksamhet täcka särskilda utgifter som inte var kända då anslaget anvisades eller för att ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget ska kunna uppfyllas. För de flesta anslag kan oundvikliga utgiftsökningar i förhållande till anvisade medel rymmas inom den högsta tillåtna anslagskrediten om 10 procent som föreskrivs i 3 kap. 8 § första stycket budgetlagen. Det finns ytterst sällan behov av att överskrida anslag för förvaltningsändamål med mer än vad som ryms inom denna kredit. Något särskilt bemyndigande som ger regeringen befogenhet att besluta om överskridande av anslag som anvisats för förvaltningsändamål behöver därför inte inhämtas. Vid behov kommer regeringen i stället att föreslå ändringar i budgeten. När det gäller anslag som anvisats för regelstyrd verksamhet och icke påverkbara EUrelaterade utgifter kan så stora förändringar inträffa att utgifterna inte ryms inom den högsta tillåtna anslagskrediten. Regeringen avser i sådana fall att i första hand återkomma till riksdagen med förslag om ändrade anslag. Förändringarna kan dock inträffa snabbt, och betalningarna kan behöva göras utan dröjsmål. Regeringen bör därför bemyndigas att, om beslut om ändring i budgeten inte hinner inväntas, besluta om överskridande när de förutsättningar som anges i 3 kap. 8 § andra stycket budgetlagen är uppfyllda. Överskridandet får inte vara större än att det ryms inom det fastställda utgiftstaket för staten. Bemyndigandet begärs för ett budgetår i taget. Regeringens avsikt är att, som tidigare skett, föreslå ändringar av berörda anslag som ersätter de medgivna överskridandena.

I skrivelsen Årsredovisning för staten 2022 redovisas de överskridanden som regeringen medgivit 2022.

Under 2023 har regeringen hittills medgett följande överskridanden: – anslaget 1:4 Ekonomiskt bistånd till enskilda utomlands samt diverse kostnader för rättsväsendet inom utgiftsområde 5 Internationell samverkan – anslaget 1:6 Bekämpning av smittsamma djursjukdomar inom utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel.

Regeringen föreslår i propositionen Höständringsbudget för 2023 att de ovan angivna anslagen tillförs medel som täcker de medgivna överskridandena (prop. 2023/24:2).

Ett eventuellt utnyttjande av bemyndigandet senare under året kommer att redovisas i årsredovisningen för staten 2023.

10 Granskning och ekonomisk

styrning

I detta avsnitt redovisar regeringen sin bedömning av EU:s rekommendationer till Sverige inom ramen för den europeiska terminen och av Finanspolitiska rådets rekommendationer och bedömningar. Vidare innehåller avsnittet information om Riksrevisionens granskning och riksdagens behandling av skrivelsen Årsredovisning för staten 2022 (skr. 2022/23:101). Avslutningsvis lämnas en redovisning av arbetet med att utveckla den ekonomiska styrningen i staten.

10.1 Den europeiska terminen och EU:s

rekommendationer till Sverige

Inom ramen för den europeiska terminen lämnade Europeiska kommissionen den 24 maj 2023 sina förslag till landsspecifika rekommendationer till EU:s medlemsstater. Medlemsstaterna fick rekommendationer inom såväl det finanspolitiska området som andra områden. Samtliga medlemsstater fick rekommendationer om att avveckla de gällandekrisstödåtgärderna på energiområdet och att öka takten i den gröna omställningen. Vidare fick samtliga medlemsstater rekommendationen att fortsätta genomförandet av sina planer för återhämtning och resiliens inom ramen för Faciliteten för återhämtning och resiliens (RRF), och att snabbt slutföra tillägg till planerna i form av ett REPowerEU-kapitel. Under 2023 fick medlemsstaterna relativt likalydande rekommendationer gällande dels finanspolitiken, dels ett minskat beroende av fossil energi. Rekommendationerna till Sverige inom dessa områden var i stort sett samma rekommendationer som 2022.

Rekommendationerna antogs formellt av rådet för ekonomiska och finansiella frågor. I rådsbeslutet från den 14 juli 2023 rekommenderas Sverige att vidta följande åtgärder: – Avveckla de gällande krisstödåtgärderna på energiområdet så snart som möjligt under 2023 och 2024. Om nya ökningar av energipriset skulle kräva nya eller fortsatta stödåtgärder: säkerställa att dessa är inriktade på att skydda utsatta hushåll och företag, är finanspolitiskt överkomliga och bevarar incitamenten till energibesparingar. Upprätthålla sunda offentliga finanser under 2024 och samtidigt bevara nationellt finansierade offentliga investeringar. Säkerställa ett effektivt utnyttjande av bidrag från RRF och andra EU-fonder, särskilt för att främja den gröna och den digitala omställningen. För perioden efter 2024: fortsätta att genomföra investeringar och reformer som leder till högre hållbar tillväxt och bevara en återhållsam offentligfinansiell ställning på medellång sikt. Minska riskerna kopplade till hushållens höga skuldsättning och obalanserna på bostadsmarknaden genom att minska ränteavdragen för bolån och/eller genom att höja fastighetsskatten, samtidigt som det inrättas lämpliga verktyg för bättre utvärdering och mer riktade åtgärder. Stimulera investeringar i bostadsbyggande för att motverka de mest akuta bristerna, särskilt genom att avlägsna strukturella hinder för byggandet och genom att säkerställa tillgången till byggbar mark. Förbättra effektiviteten på bostadsmarknaden, bl.a. genom reformer av hyresmarknaden. – Fortsätta med ett stabilt genomförande av återhämtnings- och resiliensplanen och snabbt slutföra REPowerEU-kapitlet i syfte att omgående inleda genomförandet av kapitlet. Fortsätta med ett snabbt genomförande av de

sammanhållningspolitiska programmen i nära komplementaritet och synergi med återhämtnings- och resiliensplanen. – Förbättra utbildningsresultaten för elever från mindre gynnade socioekonomiska grupper och elever med migrantbakgrund genom att säkerställa lika möjligheter till tillträde till skolsystemet och åtgärda bristen på kvalificerade lärare. Utveckla mindre gynnade gruppers färdigheter, särskilt vad gäller personer med migrantbakgrund, genom att anpassa resurser och metoder efter deras behov, med målet att bidra till deras integration på arbetsmarknaden. – Minska beroendet av fossila bränslen genom att påskynda utbyggnaden av förnybar energi, bl.a. genom att bygga ut och uppgradera energiöverföringsnäten, genomföra reformer för att förenkla och snabba upp administrativa förfaranden och tillståndsförfaranden, förbättra energieffektiviteten och intensifiera de politiska insatserna i syfte att tillhandahålla och förvärva de färdigheter och kompetenser som krävs för den gröna omställningen.

Regeringens bedömning av rekommendationerna Regeringen delar i stort bedömningen av den finanspolitiska inriktningen och av vilka områden som är prioriterade för offentliga investeringar. Regeringen arbetar efter en långsiktig plan i tre delar för att ta Sverige genom det besvärliga ekonomiska läget: bekämpa inflationen och stötta hushållen och välfärden, återupprätta arbetslinjen och genomföra strukturreformer för en högre tillväxt. Det finanspolitiska ramverket är ett viktigt verktyg för att utforma en långsiktigt hållbar finanspolitik och behöver värnas för att säkra stabilitet och förutsebarhet kring den ekonomiska politiken. Regeringen delar kommissionens bedömning att det finns makroekonomiska risker kopplade till hushållens höga skuldsättning. Det har genomförts en rad åtgärder för att stärka hushållens motståndskraft, däribland bolånetak och amorteringskrav. Det finns behov av ytterligare reformer för att öka utbudet av bostäder som möter människors behov och efterfrågan över hela landet, bl.a. genom att skapa förutsättningar för ökad nybyggnation där det finns underskott på bostäder.

Sveriges plan för återhämtning och resiliens beslutades av Ekofin-rådet den 4 maj 2022 och genomförandet pågår. Regeringen fattade beslut om Sveriges REPowerEUkapitel den 24 augusti 2023 och kapitlet lämnades därefter in till kommissionen. Kommissionen godkände Sveriges program inom sammanhållningspolitiken under 2022 och genomförandet har påbörjats.

Rekommendationen rörande utbildningsfrågor inbegriper områden som prioriteras av regeringen. Flera åtgärder genomförs för att säkerställa tillgången på kvalificerade lärare. Alla barn, unga och vuxna ska oavsett bakgrund, uppväxtmiljö eller andra förhållanden ges förutsättningar att pröva och utveckla sina förmågor och kunskaper till sin fulla potential. Regeringen satsar därför bl.a. på förskola för fler barn samt på lovskola i yngre åldrar. Det pågår även ett flertal satsningar inom utbildningspolitiken för att underlätta integrationen av personer med migrantbakgrund på den svenska arbetsmarknaden. Bland annat genom fortsatta satsningar på yrkesutbildning för vuxna och genom att tydliggöra för kommunerna att de får erbjuda svenska för invandrare för personer med tillfälligt uppehållstillstånd enligt det s.k. massflyktsdirektivet (2001/55/EG), detta enligt förordningen (2011:1108) om vuxenutbildning.

Områden som berörs i rekommendationen angående energi motsvarar prioriteringar som regeringen arbetar med för att nå det nationella målet att senast 2045 inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Regeringen anser att all fossilfri energiproduktion, inklusive kärnkraft, behöver öka. Detta för att möjliggöra elektrifiering, grön omställning av energisystemet och utfasning av fossila bränslen.

Regeringen ser rekommendationerna inom ramen för den europeiska terminen som en möjlighet för EU att uppmuntra till en ansvarsfull ekonomisk politik och uppfyllelse av de mål som medlemsstaterna gemensamt kommit överens om. Varje medlemsstat avgör själv hur den ska förhålla sig till rekommendationerna, och ytterst är det parlamentet i varje medlemsstat som beslutar om den nationella ekonomiska politiken.

10.2 Finanspolitiska rådets slutsatser

I maj 2023 publicerades Finanspolitiska rådets årliga rapport. I detta avsnitt (10.2) redovisas de huvudsakliga bedömningar och rekommendationer som presenterades i rapporten samt regeringens bedömning av dessa.

Det makroekonomiska läget Finanspolitiska rådet bedömer att den svenska ekonomin befinner sig i ett osäkert läge där hög inflation och låg tillväxt är utmärkande drag, och att detta innebär svåra avvägningar för den ekonomiska politiken. Rådet noterar att såväl regeringen som Konjunkturinstitutet bedömde att tillväxten kommer att bli negativ 2023 och att ekonomin kommer att befinna sig i en lågkonjunktur även 2024. Vidare bedömde Konjunkturinstitutet och regeringen att arbetslösheten ökar 2023 och 2024, och hushållens reala disponibla inkomster bedömdes ha fallit 2022 och bedömdes fortsätta falla 2023. Rådet noterar att det emellertid synts vissa ljuspunkter under inledningen av 2023 då inflationen i omvärlden har börjat falla tillbaka och parterna på arbetsmarknaden har slutit ett tvåårigt avtal som bedöms på sikt vara förenligt med inflationsmålet.

Det finanspolitiska ramverket Finanspolitiska rådet bedömer att de offentliga finanserna fortsatt är mycket starka. Även om en lågkonjunktur kan komma att medföra underskott 2023 och 2024 bedöms den offentliga skulden vara låg, både i ett historiskt perspektiv och i förhållande till flertalet jämförbara länder. Regeringen delar rådets bedömning.

Rådet bedömer att finanspolitiken i budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1) och 2023 års ekonomiska vårproposition (prop. 2022/23:100) var i linje med det finanspolitiska ramverket. Rådet menar att lågkonjunkturen skulle kunna ha motiverat en mer expansiv finanspolitik, men att det finanspolitiska ramverket (se skr. 2017/18:207) även ger utrymme för att hänsyn tas till inflationen och penningpolitiska utmaningar, vilket rådet bedömer att regeringen har gjort. Regeringen delar rådets bedömning att finanspolitiken i både budgetpropositionen för 2023 och 2023 års ekonomiska vårproposition var i linje med det finanspolitiska ramverket samt att regeringens hänsynstagande till den höga inflationen har stöd i ramverket.

Rådet menar att det i budgetpropositionen för 2023 inte är tydligt hur regeringen beaktar elstödet i bedömningen av finanspolitikens inriktning. Regeringen delar inte rådets bedömning. Regeringen redovisade i budgetpropositionen för 2023 regeringens bedömning av elstödets effekt på finanspolitikens samlade inriktning.

Regeringen ändrade under sommaren 2022 sin metod för att beräkna det strukturella sparandet. Rådet menar att regeringen borde ha redovisat motiven till metodbytet samt hur det påverkar budgetutrymmet och finanspolitikens inriktning. Regeringen delar till viss del rådets bedömning. I samband med budgetpropositionen för 2023 publicerade regeringen på sin hemsida en promemoria som beskriver den nya metoden, men regeringen medger att redovisningen i budgetpropositionen för 2023 kunde ha varit tydligare. I 2023 års ekonomiska vårproposition utvecklade och

tydliggjorde regeringen analysen kring finanspolitikens effekt på efterfrågan och redovisade bl.a. BNP-gapet med den tidigare respektive den nya metoden.

Rådet noterar att budgetprocessen har återgått till det normala efter att det under pandemin har gjorts avvikelser genom att propositioner om ändringar i statens budget har använts i stor utsträckning. Även om en förbättring har skett uttrycker rådet en fortsatt oro för budgetprocessen framöver. Regeringen delar rådets syn att det är viktigt att hålla fast vid den samlade budgetprocessen. Under senaste årens kriser har den ekonomiska politiken präglats av propositioner med ändringar i statens budget. I många fall har det dock varit motiverat eftersom det har funnits ett behov av skyndsamma åtgärder. Över tid har stabila förutsättningar för den svenska ekonomiska politiken tjänat Sverige väl och det har därför varit viktigt för regeringen att återgå till en ordnad budgetprocess.

I budgetpropositionen för 2023 justerades utgiftstaken för 2024 – 2026. Rådet menar att de föreslagna utgiftsnivåerna redovisats mycket sparsamt och att regeringens syn på utgifternas utveckling i ett medelfristigt perspektiv borde ges mer utrymme. Regeringen delar inte rådets uppfattning att de föreslagna utgiftsnivåerna är mycket sparsamt redovisade. De beskrivs enligt praxis utifrån ett flertal faktorer. Bedömningen av utgiftstakets nivå för ett nytt år baseras även på aktuella prognoser utifrån beslutad och aviserad finanspolitik. De takbegränsade utgifternas framtida utveckling är beroende av den framtida finanspolitiken, vilken i sin tur är en politisk avvägning.

Finanspolitik vid hög inflation och vikande efterfrågan Rådet beskriver finanspolitiken i budgetpropositionen för 2023 som försiktig. Rådet anser att omfattningen av den samlade finanspolitiken (som inkluderar kapacitetsavgifterna och utbetalt elstöd) var rimlig givet de risker som fanns både för att den höga inflationen skulle bli långvarig och för att höga räntor skulle leda till oönskade effekter via bostadsmarknaden. Rådet gör i huvudsak samma bedömning av 2023 års ekonomiska vårproposition. Samtidigt bedömer rådet att det troligen hade varit möjligt att bedriva en något mer expansiv finanspolitik utan att detta skulle ha medfört större problem för penningpolitiken. Regeringen delar rådets bedömning att omfattningen av den samlade finanspolitiken i stort var rimlig givet de risker som fanns för att den höga inflationen skulle bli långvarig.

Råder anser att den dramatiska försämringen av hushållens köpkraft motiverade att stöd betalades ut, men att elstöden var för omfattande och att regeringen i stället borde ha satsat mer på riktade stöd till särskilt utsatta hushåll och åtgärder som kunnat bidra till att ekonomin fungerar bättre. Regeringen delar inte rådets bedömning att elstöden var för omfattande eller kunde ha riktats till särskilt utsatta hushåll. För att kapacitetsavgifterna skulle kunna användas för att finansiera stöden var det ett krav på EU-nivå att Energimarknadsinspektionen gav sitt godkännande till den modell för utbetalningar som skulle användas. För att få detta godkännande var det nödvändigt att stöden kopplades till elmarknaden. Att använda kapacitetsavgifter till generella stöd, som t.ex. skattesänkningar och bättre matchning på arbetsmarknaden, skulle inte ha godkänts.

Elstöd till hushåll och företag Rådet anser att det var förståeligt och rimligt att regeringen finansierade en del av det stöd som bedömdes vara finanspolitiskt motiverat med kapacitetsavgifter. Detta mot bakgrund av de stora och snabba prisökningarna på el, det höga inflödet av kapacitetsavgifter under 2022, samt de EU-regelverk som anger hur avgifterna får användas. Regeringen delar rådets bedömning.

Rådet är i huvudsak positivt till utformningen av stödet till hushåll. Rådet anser dock att stödet var för omfattande, att utformningen i vissa avseenden var bristfällig samt att de upprepade stöden skapade incitamentsproblem. Regeringen anser att utformningen av stödet var väl avvägd givet de EU-rättsliga ramarna för stödet och behovet av att säkerställa att stödet skyndsamt betalades ut till hushållen. Regeringen behövde förhålla sig till den stödordning som Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) ansökte om och som Energimarknadsinspektionen godkände. Att begränsa stöden till hushållen i enlighet med rådets förslag hade fördröjt utbetalningarna och sannolikt försvårat handläggningen av stöden. Regeringen anser vidare att det tillkommande elstödet för perioden november – december 2022 var motiverat eftersom elpriserna då var historiskt höga. Därför fanns det skäl att stödja hushållen ytterligare i den svåra ekonomiska situationen.

Rådet anser att det generella elstödet till företag borde ha varit betydligt mindre. Rådet menar att företagen har haft möjlighet att i stor utsträckning övervältra kostnader i senare led, har kunnat skjuta på skatteinbetalningar, och i många fall haft möjlighet att vända sig till finansmarknaderna för att klara tillfälliga svårigheter. Dessutom anför rådet att det bland storförbrukare av el är vanligt med långa fasta elavtal, vilket innebär att prisförändringar får liten effekt på kort sikt. Regeringen anser att utformningen av stödet har varit väl avvägt givet de EU-rättsliga ramar som utformningen har behövt förhålla sig till samt behovet av att skyndsamt få ut stödet till företagen. Regeringen har behövt följa både statsstödsramverket och Rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna (krisinterventionsförordningen). Det senare innebär att regeringen har behövt anpassa sig till den utformning som Svenska kraftnät ansökte om och Energimarknadsinspektionen godkände. Om en annan modell för stöd skulle ha undersökts hade utbetalning av stödet sannolikt försenats. Rådets förslag på justeringar skulle ha avsevärt försvårat handläggningen av stöden. Regeringens målsättning var att göra utbetalningarna så smidiga och automatiserade som möjligt.

Rådet anser att det begränsade stödet om högst 2 miljarder kronor till elintensiva företag var mer rimligt eftersom det är svårare för dessa företag att vältra över en stor del av kostnadsökningen på sina kunder. De elintensiva företagen var även tvungna att styrka sina kostnader för att få ta del av stödet. Regeringen delar rådets bedömning att stödet till elintensiva företag var rimligt under de rådande omständigheterna.

Rådet anser att stöd, både till hushåll och företag, som kompenserar för höga elkostnader bör undvikas i framtiden. Regeringen håller med rådet om att generella stöd vid prisförändringar bör undvikas i största mån framöver och att riktade stöd är att föredra.

Rådet anser att regeringen bör se över möjligheten för Svenska kraftnät att behålla en större del av kapacitetsavgifterna till framtida investeringar. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el reglerar hur kapacitetsavgifterna får användas. I enlighet med förordningen ska kapacitetsavgifterna i första hand användas till att garantera tilldelad kapacitet, optimera användandet av tillgänglig kapacitet och finansiera investeringar som syftar till att förstärka eller bibehålla kapaciteten mellan länder. Den tillfälliga undantags-

möjligheten att använda kapacitetsavgifterna för andra ändamål, t.ex. elstöd, löper ut den 31 december 2023 då stora delar av krisinterventionsförordningen upphör att gälla. Kapacitetsavgifterna kommer därmed framöver att användas för framtida investeringar och kapacitetsstärkande åtgärder i elnätet. Regeringen avser dock att vid behov införa ett ekonomiskt stöd till elintensiva företag som har haft en betydande ökning av kostnader för el jämfört med 2021 (se utg.omr. 24 avsnitt 3.8).

Vidare anser rådet att det är angeläget att utvärdera vilka effekter stöden hade. Därför bör information om hur mycket stöd som respektive mottagare erhållit, och de faktiska kostnader som uppburits, finnas tillgängliga. Regeringen delar rådets mening att det är viktigt att effekterna av olika åtgärder utvärderas. Utvärdering av olika åtgärder görs löpande av såväl Regeringskansliet som av de ansvariga myndigheterna. När det gäller tillgång till information om elstöden gäller sekretess vid Försäkringskassans handläggning av ärenden om elstöd till hushåll, men för företagsstödet gäller inte motsvarande regler.

Ramarna för finanspolitiken Finanspolitiska rådet har även analyserat några frågeställningar av betydelse för hur det finanspolitiska ramverket bör se ut framöver. Rådet anser att rättvisa mellan generationer i form av lika välfärdsåtaganden och skattenivåer kan motivera att saldooch skuldmålen bör variera över tid. Rådet anser även att en kommande översyn bör analysera om Sverige riskerar att återgå till en period med låg tillväxt och låg inflation, och om strukturell efterfrågepolitik i så fall skulle kunna bidra till att lösa problemet. Rådet bedömer att en sådan politik skulle kunna minska behovet av mycket expansiva penningpolitiska åtgärder, men skulle även kunna kräva att saldomålet för den offentliga sektorn sänks. Regeringen noterar rådets förslag på frågeställningar. Regeringen kommer under 2023 att tillsätta den återkommande översynen av överskottsmålet som föreskrivs i det finanspolitiska ramverket.

10.3 Granskning av årsredovisningen för staten

2022

Riksrevisionen har för årsredovisningen för staten 2022 lämnat en revisionsberättelse utan reservation eller avvikande mening (Fi2023/01413). Enligt myndigheten har regeringen i alla väsentliga avseenden upprättat de finansiella delarna av årsredovisningen i enlighet med 10 kap. 5 – 10 §§ budgetlagen (2011:203) och även i övrigt lämnat information som är förenlig med årsredovisningens finansiella delar. Riksrevisionens uttalande omfattar, liksom tidigare år, inte avsnitt 1.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande.

I sin behandling av regeringens skrivelse Årsredovisning för staten 2022 har riksdagen beslutat att lägga skrivelsen till handlingarna (bet. 2022/23:FiU30, rskr. 2022/23:255).

10.4 Utvecklingen av den ekonomiska styrningen

Utvecklingen av den ekonomiska styrningen bedrivs med utgångspunkt i regeringens behov av att styra och genomföra sin politik och nå de beslutade målen för olika områden. Det ska finnas en ändamålsenlig uppföljning av genomförandet och måluppfyllelsen i myndigheter och verksamheter som svarar mot både regeringens och riksdagens behov. Den ekonomiska styrningen angränsar till den statliga förvaltningspolitiken (se utg.omr. 2 avsnitt 4). Vid utvecklingen av den ekonomiska styrningen är målsättningen att värna myndigheternas kärnuppgifter och att beakta olikheter i

förutsättningar och verksamheter. I det här avsnittet (10.4) presenteras delar av det arbete som har bedrivits för att utveckla den ekonomiska styrningen.

Budgetering och redovisning av beställningsbemyndiganden Ekonomistyrningsverket (ESV) har på uppdrag av regeringen genomfört en kartläggning och analys av de systemstöd som myndigheter använder sig av i hanteringen av beställningsbemyndiganden. ESV har även kartlagt och analyserat orsaker till myndigheternas överskridanden av beställningsbemyndiganden samt undersökt om förståelsen för beställningsbemyndiganden kan ökas genom att förändra begrepp eller uppställningsformer. Vidare har ESV analyserat förutsättningarna för att inhämta en prognos från myndigheterna om åtaganden och infrianden för beslutade beställningsbemyndiganden.

ESV redovisade den del av uppdraget som avsåg en prognos för beställningsbemyndiganden i maj 2022 (Fi 2022/01735). Utifrån myndighetens analys beslutade regeringen att ställa krav på en prognos i berörda myndigheters regleringsbrev för 2023. Myndigheternas prognos användes för att i förekommande fall justera uppgifter om åtaganden och infrianden så att beställningsbemyndiganden i denna proposition baseras på mer aktuella uppgifter än de myndigheterna redovisade i sina budgetunderlag som lämnades till regeringen senast den 1 mars 2023.

Övriga delar av uppdraget redovisades i rapporten Beställningsbemyndiganden – Stödsystem, prognoser och användning (ESV 2022:49). ESV föreslog bl.a. en förändrad uppställningsform i myndigheternas budgetunderlag och årsredovisning så att framför allt kopplingen mellan beställningsbemyndiganden och framtida beräknade anslagsnivåer tydliggörs. Vidare föreslogs att det generella stödet till myndigheterna förbättras.

I Regeringskansliet bedrivs, i nära samarbete med ESV, ett arbete med att utveckla en ny funktionalitet för budgetering av beställningsbemyndiganden i informationssystemet Hermes. Syftet är att förbättra budgeteringen av och förståelsen för beställningsbemyndiganden samt än mer åskådliggöra när ekonomiska åtaganden som medför utgifter beräknas redovisas mot anslag och därmed åtagandenas koppling till beräknade anslag.

Innehållet i myndigheternas årsredovisningar ESV har på uppdrag av regeringen utrett förutsättningarna för att införa en enhetlig struktur för resultatredovisningarna i myndigheternas årsredovisningar. I rapporten En enhetlig struktur för resultatredovisningen? Sondering av förutsättningar (ESV 2022:48) bedömer ESV att förutsättningarna för att införa en enhetlig struktur för resultatredovisningarna är begränsade. Myndigheten anser dock att det finns goda förutsättningar att förbättra den digitala strukturen i resultatredovisningarna. Med en enhetlig digital kvalitet i filerna med myndigheternas årsredovisningar kan maskinella sammanställningar av innehåll från flera resultatredovisningar underlättas. ESV bedömer att myndigheten inom ramen för sin föreskriftsrätt till förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag kan arbeta vidare med frågor som rör det digitala formatet av myndigheternas årsredovisningar.

Betryggande intern styrning och kontroll samt fungerande internrevision ESV har i uppgift att utveckla och förvalta den interna styrningen och kontrollen samt internrevisionen i staten. ESV lämnar varje år en rapport till regeringen i vilken myndigheten redovisar hur internrevisionen fungerar i staten som helhet. I rapporten

redovisas också hur myndighetsledningarnas interna styrning och kontroll fungerar för de myndigheter under regeringen som omfattas av de utökade bestämmelserna om internrevision samt intern styrning och kontroll.

I rapporten Internrevision och intern styrning och kontroll 2023 (ESV 2023:20) bedömer ESV att det system för intern styrning och kontroll som regeringen har inrättat medför att det i statsförvaltningen finns en ordning för intern styrning och kontroll som fungerar betryggande. ESV bedömer även att den statliga internrevisionen fungerar väl samt att internrevisionens arbete är till nytta för myndighetsledningarna i deras arbete med att förbättra myndighetens interna styrning och kontroll.

11 Lagförslag, skattefrågor

Regeringen har följande förslag till lagtext.

11.1 Förslag till lag om ändring i

kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs att 2 och 27 §§ kupongskattelagen (1970:624) ska ha följande 1 lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 § 2 I denna lag förstås med AIF-förvaltare: juridisk person som är AIF-förvaltare enligt 1 kap. 3 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, avstämningsbolag: aktiebolag som är avstämningsbolag enligt 1 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551), egen aktie: aktie som innehas av bolaget självt, fondbolag: aktiebolag som driver fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder, förvaltningsbolag: ett utländskt företag som förvaltar en värdepappersfond i Sverige, förvaringsinstitut: ett företag som är förvaringsinstitut enligt 1 kap. 1 § första stycket 15 lagen om värdepappersfonder eller 9 kap. 4, 5 eller 7 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, inlösenaktie: aktie som utan valmöjlighet för aktieägaren ska lösas in eller förvärvas av aktiebolaget för en viss ersättning, utdelningstillfälle: för avstämnings- utdelningstillfälle: för avstämningsbolag den i 4 kap. 39 § aktiebolagslagen bolag den i 4 kap. 39 eller 46 § aktieavsedda dagen för avstämning och för bolagslagen avsedda dagen för andra aktiebolag liksom i fråga om avstämning och för andra aktiebolag värdepappersfond eller specialfond den liksom i fråga om värdepappersfond eller dag då utdelningen blir tillgänglig för specialfond den dag då utdelningen blir lyftning, tillgänglig för lyftning, utdelningsberättigad: den som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället, värdepapperscentral: detsamma som i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Med utdelning avses även 1. återbetalning till aktieägarna vid 1. återbetalning till aktieägarna vid minskning av aktiekapitalet eller reserv- minskning av aktiekapitalet eller reservfonden enligt 20 kap. 1 § första stycket 3 fonden enligt 20 kap. 1 § första stycket 3 eller 35 § 3 aktiebolagslagen, eller 35 § 3 aktiebolagslagen om inte annat anges i tredje stycket , 2. utskiftning vid bolagets likvidation enligt 25 kap. 38 § aktiebolagslagen, 3. utbetalning till aktieägare vid 3. utbetalning till aktieägare vid bolagets förvärv av egna aktier genom ett bolagets förvärv av egna aktier genom ett förvärvserbjudande som har riktats till förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996. 2 Senaste lydelse 2022:1850.

samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag om inte annat anges i aktier av ett visst slag, tredje stycket , 4. utbetalning av fusionsvederlag till aktieägare enligt 23 kap. 26 § aktiebolagslagen till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i det övertagande bolaget, 5. utbetalning av fusionsvederlag till 5. utbetalning av fusionsvederlag till andelsägare enligt 8 kap. 14 § lagen om andelsägare enligt 8 kap. 14 § lagen om värdepappersfonder eller 12 kap. 16 § värdepappersfonder eller 12 kap. 16 § lagen om förvaltare av alternativa lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder till den del vederlaget investeringsfonder till den del vederlaget utgörs av annat än andelar i den över- utgörs av annat än andelar i den övertagande fonden, och tagande fonden, 6. utbetalning av delningsvederlag till 6. utbetalning av delningsvederlag till aktieägare enligt 24 kap. 28 § aktiebolags- aktieägare enligt 24 kap. 28 § aktiebolagslagen som avser lagen som avser a) delning enligt 24 kap. 1 § andra a) delning enligt 24 kap. 1 § andra stycket samma lag till den del vederlaget stycket samma lag till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i de övertagande utgörs av annat än aktier i de övertagande bolagen, eller bolagen, eller b) delning enligt 24 kap. 1 § tredje b) delning enligt 24 kap. 1 § tredje stycket 1 samma lag till den del vederlaget stycket 1 samma lag till den del vederlaget utgörs av annat än ersättning som enligt utgörs av annat än ersättning som enligt 42 kap. 16 b § inkomstskattelagen 42 kap. 16 b § inkomstskattelagen (1999:1229) inte ska tas upp . (1999:1229) inte ska tas upp , och 7. tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i samband med att ett aktiebolag minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier eller förvärvar egna aktier, om tilldelningen inte görs i utbyte mot aktier i bolaget. Med utdelning avses dock inte en återbetalning eller utbetalning enligt andra stycket 1 eller 3 som görs när inlösenaktier löses in eller förvärvas, om tilldelningen av de inlösenaktier som löses in eller förvärvas anses som utdelning enligt andra stycket 7. Kupongskatt på sådan utdelning som avses i andra stycket 7 ska tas ut på ett belopp som motsvarar den ersättning som ska betalas till aktieägarna när inlösenaktierna löses in eller förvärvas av bolaget.

27 § 3 Har i annat fall än som avses i 9 eller 16 § kupongskatt innehållits för någon som inte varit skattskyldig eller har kupongskatt innehållits med högre belopp än vad som ska betalas enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning, har den utdelningsberättigade rätt till återbetalning av vad som innehållits för mycket. Rätt till återbetalning föreligger även – om aktie förlorat sitt värde till följd av att bolaget upplösts genom likvidation inom två år efter det att sådan utbetalning som avses i 2 § andra stycket 2 blivit tillgänglig för lyftning, – vid återbetalning till aktieägare enligt – vid återbetalning till aktieägare enligt aktiebolagslagen (2005:551) i samband aktiebolagslagen (2005:551) i samband

3 Senaste lydelse 2011:1246.

med minskning av aktiekapitalet som med minskning av aktiekapitalet som genomförts med indragning av aktier, och genomförts med indragning av aktier, om återbetalningen anses som utdelning enligt 2 § andra stycket 1, och – vid utbetalning till aktieägare vid – vid utbetalning till aktieägare vid bolagets förvärv av egna aktier genom ett bolagets förvärv av egna aktier genom ett förvärvserbjudande som har riktats till förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag. aktier av ett visst slag , om utbetalningen anses som utdelning enligt 2 § andra stycket 3 . Underlaget för kupongskatten ska i de fall som avses i andra stycket beräknas på ett belopp som svarar mot skillnaden mellan utbetalningen till aktieägaren och dennes anskaffningskostnad för aktierna. Har aktierna förvärvats som fusionsvederlag eller delningsvederlag ska som anskaffningskostnad för aktierna anses den anskaffningskostnad som aktieägaren hade för aktierna i det överlåtande aktiebolaget. För marknadsnoterade aktier får anskaffningskostnaden i stället bestämmas till 20 procent av utbetalningen. Ansökan om återbetalning ska göras skriftligen hos Skatteverket senast vid utgången av femte kalenderåret efter utdelningstillfället. Tillsammans med ansökan ska det lämnas ett intyg eller annan utredning om att kupongskatt innehållits för sökanden liksom utredning som styrker att sökanden inte är skattskyldig. Beslut rörande återbetalning får anstå intill dess fråga om skattskyldighet för utdelningen enligt inkomstskattelagen (1999:1229) slutligen prövats. Föreligger de förutsättningar för återbetalning som anges i första stycket först sedan förvaltningsrätt, kammarrätt eller Högsta förvaltningsdomstolen meddelat beslut angående utdelningsbeloppet eller efter det att utdelningsberättigad efterbeskattats för detsamma, kan ansökan om återbetalning göras hos Skatteverket senast inom ett år efter det beslutet meddelades eller efterbeskattningen skedde. Är den som har rätt till återbetalning av kupongskatt skyldig att betala skatt enligt denna lag eller skatteförfarandelagen (2011:1244), gäller 64 kap. samt 71 kap. 2 § första stycket och 3 § skatteförfarandelagen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. 2. Lagen tillämpas första gången på inlösenaktier som tilldelas aktieägarna efter den 31 december 2024. 3. För inlösenaktier som tilldelas aktieägarna före den 1 januari 2025 gäller äldre bestämmelser.

11.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920)

om allmän löneavgift

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § 1 Den som enligt 2 kap. socialavgiftslagen (2000:980) ska betala arbetsgivaravgifter ska för varje år betala allmän löneavgift. Löneavgiften beräknas på det underlag som gäller för arbetsgivaravgifter enligt socialavgiftslagen. I underlaget enligt första stycket ska I underlaget enligt första stycket ska dock inte ingå dock inte ingå ersättning till sådana 1 . ersättning till sådana personer som personer som avses i 2 kap. 27 § socialavses i 2 kap. 27 § socialavgiftslagen , eller avgiftslagen. 2. sådan ersättning som avses i 2 kap. 28 § socialavgiftslagen .

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ersättning som utges före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2019:478.

11.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1667)

om skatt på naturgrus

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 § 1 Skatten tas ut med 15 kronor per ton Skatten tas ut med 22 kronor per ton naturgrus. naturgrus. För kalenderåret 2019 och efter- För kalenderåret 2025 och efterföljande kalenderår ska skatten tas ut med följande kalenderår ska skatten tas ut med belopp som efter en årlig omräkning belopp som efter en årlig omräkning motsvarar det i första stycket angivna motsvarar det i första stycket angivna skattebeloppet multiplicerat med det skattebeloppet multiplicerat med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni månad året närmast före prisläget i juni månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i det år beräkningen avser och prisläget i juni 2017 med ett årligt tillägg av två procent- juni 2023 . enheter . Beloppet enligt andra stycket avrundas till hela kronor. Regeringen fastställer före november månads utgång det omräknade skattebelopp som enligt denna paragraf ska tas ut för påföljande kalenderår.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2017:1209.

11.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:673)

om skatt på avfall

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1999:673) om skatt på avfall ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 § 1 Avfallsskatt ska betalas med Avfallsskatt ska betalas med 500 kronor per ton avfall. 725 kronor per ton avfall. För kalenderåret 2019 och efter- För kalenderåret 2025 och efterföljande kalenderår ska avfallsskatt följande kalenderår ska avfallsskatt betalas med belopp som efter en årlig betalas med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar det i första stycket omräkning motsvarar det i första stycket angivna skattebeloppet multiplicerat med angivna skattebeloppet multiplicerat med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni månad året närmast före prisläget i juni månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i det år beräkningen avser och prisläget i juni 2017 med ett årligt tillägg av två procent- juni 2023 . enheter. Beloppet enligt andra stycket avrundas till hela kronor. Regeringen fastställer före november månads utgång det omräknade skattebelopp som enligt denna paragraf ska betalas för påföljande kalenderår.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2017:1211.

11.5 Förslag till lag om ändring i

inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 10 §, 39 kap. 26 §, 42 kap. 29 §, 45 kap. 5 och 24 §§ och 61 kap. 15 och 16 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) ska ha följande lydelse. 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

10 § Har en näringsfastighet del i en annan Har en näringsfastighet del i en annan svensk samfällighet än sådan som avses i svensk samfällighet än sådan som avses i 6 kap. 6 § första stycket, behöver fastig- 6 kap. 6 § första stycket, behöver fastighetens andel av samfällighetens intäkter hetens andel av samfällighetens intäkter och kostnader inte tas upp, om intäkterna och kostnader inte tas upp, om intäkterna med mindre än 600 kronor överstiger de med mindre än 1 500 kronor överstiger de utgifter som omedelbart ska dras av som utgifter som omedelbart ska dras av som kostnad. kostnad. Första stycket gäller inte kapitalvinster och kapitalförluster.

39 kap.

26 § Om privatbostadsföretagets fastighet har del i en annan samfällighet än sådan som avses i 6 kap. 6 § första stycket, ska fastighetens andel av inkomster och utgifter i samfällighetens verksamhet tas upp respektive dras av hos privatbostadsföretaget. Dessa inkomster och utgifter ska dock tas upp eller dras av bara om det är fråga om 1. avkastning av kapital och bara till 1. avkastning av kapital och bara till den del avkastningen överstiger 600 den del avkastningen överstiger 1 500 kronor, eller kronor, eller 2. kapitalvinster och kapitalförluster.

42 kap.

29 § Om en privatbostadsfastighet har del Om en privatbostadsfastighet har del i en annan svensk samfällighet än sådan i en annan svensk samfällighet än sådan som avses i 6 kap. 6 § första stycket, ska som avses i 6 kap. 6 § första stycket, ska den del av fastighetens andel av sam- den del av fastighetens andel av samfällighetens inkomster som är avkastning fällighetens inkomster som är avkastning av kapital och som överstiger 600 kronor av kapital och som överstiger 1 500 tas upp. kronor tas upp. För fastighetens andel av samfällighetens statliga räntebidrag och tomträttsavgälder gäller bestämmelserna i 26 och 27 §§. I fråga om fastighetens andel i samfällighetens kapitalvinster och kapitalförluster tillämpas vad som skulle ha gällt för fastighetsägaren vid en avyttring.

45 kap.

5 § Överföring av mark eller andel i Överföring av mark eller andel i samfällighet genom fastighetsreglering samfällighet genom fastighetsreglering enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och uppdelning i lotter genom (1970:988) och uppdelning i lotter genom klyvning enligt 11 kap. samma lag anses klyvning enligt 11 kap. samma lag anses som avyttring av fastighet, om över- som avyttring av fastighet, om överföringen eller uppdelningen sker helt eller föringen eller uppdelningen sker helt eller

1 Lagen omtryckt 2008:803.

delvis mot kontant ersättning. Är den delvis mot kontant ersättning. Är den kontanta ersättningen högst 5 000 kontanta ersättningen högst 42 000 kronor, ska kapitalvinsten inte tas upp. kronor, ska kapitalvinsten inte tas upp. Av kapitalvinsten ska bara så stor del Av kapitalvinsten ska bara så stor del tas upp som den kontanta ersättningen tas upp som den kontanta ersättningen minskad med 5 000 kronor utgör av den minskad med 42 000 kronor utgör av den totala ersättningen för överföringen eller totala ersättningen för överföringen eller uppdelningen minskad med 5 000 uppdelningen minskad med 42 000 kronor. Större belopp än den kontanta kronor. Större belopp än den kontanta ersättningen minskad med 5 000 kronor ersättningen minskad med 42 000 kronor ska dock inte tas upp. ska dock inte tas upp. Avstående av mark genom inlösen enligt 8 kap. fastighetsbildningslagen anses som avyttring.

24 § Om fastighetsägaren får sådan engångsersättning för allframtidsupplåtelse som avses i 6 §, gäller följande. Så stor del av omkostnadsbeloppet för fastigheten anses avse den del av fastigheten som anses avyttrad som ersättningen utgör av hela fastighetens marknadsvärde vid tiden för inskränkningen eller upplåtelsen. Omkostnadsbeloppet för den eller de Omkostnadsbeloppet för den eller de allframtidsupplåtelser som den skatt- allframtidsupplåtelser som den skattskyldige gör under beskattningsåret får i skyldige gör under beskattningsåret får i stället beräknas till sammanlagt 5 000 stället beräknas till sammanlagt 12 000 kronor. Omkostnadsbeloppet får dock kronor. Omkostnadsbeloppet får dock inte överstiga de sammanlagda ersätt- inte överstiga de sammanlagda ersättningarna. ningarna.

61 kap.

15 § 2 Värdet av ränteförmån vid lån i svensk Värdet av ränteförmån vid lån i svensk valuta med en fast räntesats eller med en valuta med en fast räntesats eller med en räntesats som står i fast förhållande till räntesats som står i fast förhållande till marknadsräntan för motsvarande lån ska marknadsräntan för motsvarande lån ska beräknas på grundval av skillnaden mellan beräknas på grundval av skillnaden mellan statslåneräntan när lånet togs upp plus en statslåneräntan när lånet togs upp plus en procentenhet (jämförelseräntan) och den och en halv procentenhet (jämförelseräntan) avtalade räntesatsen. Jämförelseräntan ska och den avtalade räntesatsen. Jämförelsedock som lägst vara 0,5 procent. räntan ska dock som lägst vara 0,5 procent.

16 § 3 Värdet av ränteförmån vid annat lån i Värdet av ränteförmån vid annat lån i svensk valuta än lån som avses i 15 § ska svensk valuta än lån som avses i 15 § ska beräknas på grundval av skillnaden mellan beräknas på grundval av skillnaden mellan statslåneräntan vid utgången av november statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret plus en procent- året före beskattningsåret plus en och en enhet (jämförelseräntan) och den avtalade halv procentenhet (jämförelseräntan) och räntan för beskattningsåret. Jämförelse- den avtalade räntan för beskattningsåret. räntan ska dock som lägst vara 0,5 Jämförelseräntan ska dock som lägst vara procent. 0,5 procent. Om statslåneräntan vid utgången av Om statslåneräntan vid utgången av maj under beskattningsåret har ändrats maj under beskattningsåret har ändrats med minst två procentenheter sedan med minst två procentenheter sedan

2 Senaste lydelse 2016:1239. 3 Senaste lydelse 2016:1239.

utgången av november året före utgången av november året före beskattningsåret, ska förmånens värde för beskattningsåret, ska förmånens värde för tiden juli – december under beskattnings- tiden juli – december under beskattningsåret beräknas på grundval av skillnaden året beräknas på grundval av skillnaden mellan statslåneräntan vid utgången av mellan statslåneräntan vid utgången av maj under beskattningsåret plus en maj under beskattningsåret plus en och en procentenhet och den avtalade räntan. halv procentenhet och den avtalade räntan. Statslåneräntan vid utgången av maj under Statslåneräntan vid utgången av maj under beskattningsåret ska dock lägst anses vara beskattningsåret ska dock lägst anses vara minus 0,5 procent. minus 0,5 procent.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. 2. Lagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2023.

11.6 Förslag till lag om ändring i

inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229) 1 dels att 24 kap. 5 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 42 kap. 17 a § och 48 kap. 10 §, och närmast före 48 kap. 10 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 kap.

5 § 2 I inkomstslaget näringsverksamhet tillämpas bestämmelserna i inkomstslaget kapital om – utnyttjande av företrädesrätt till teckning av vinstandelslån eller kapitalandelslån i 42 kap. 15 §, – utdelning av andelar i dotterbolag i 42 kap. 16 §, – utbetalningar vid minskning av aktiekapital, bunden överkursfond eller reservfond och liknande förfaranden i 42 kap. 17 §, – tilldelning av inlösenaktier i 42 kap. 17 a §, – utskiftning från ideella föreningar i 42 kap. 18 §, – utskiftning och utbetalning från ekonomiska föreningar i 42 kap. 19 – 21 §§, – emission i ekonomiska föreningar i 42 kap. 21 a §, – utdelning från i utlandet delägarbeskattade juridiska personer och från utländska juridiska personer med lågbeskattade inkomster i 42 kap. 22 §, – utdelning och utskiftning från dödsbon efter personer som var begränsat skattskyldiga vid dödsfallet i 42 kap. 23 §, – skattetillgodohavanden i 42 kap. 24 §, – spel i 42 kap. 25 §, och – schablonintäkt i 42 kap. 43 §.

42 kap.

17 a § Som utdelning behandlas tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i samband med att ett aktiebolag – minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier, eller – förvärvar egna aktier. Med inlösenaktie avses en aktie som utan valmöjlighet för aktieägaren ska lösas in eller förvärvas av aktiebolaget för en viss ersättning. Första stycket gäller dock inte en sådan tilldelning av inlösenaktier som görs i utbyte mot aktier i bolaget. Värdet av en inlösenaktie ska vid tillämpningen av denna paragraf anses vara den ersättning som ska betalas till aktieägarna när aktien löses in eller förvärvas av bolaget.

1 Lagen omtryckt 2008:803. 2 Senaste lydelse 2020:990.

48 kap.

Inlösenaktie som förvärvas genom tilldelning i vissa fall

10 § För en inlösenaktie som förvärvas genom en sådan tilldelning som behandlas som utdelning enligt 42 kap. 17 a § anses anskaffningsutgiften motsvara den ersättning som ska betalas till aktieägarna när aktien löses in eller förvärvas av bolaget.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. 2. Lagen tillämpas första gången på tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna som görs efter den 31 december 2024. 3. För inlösenaktier som tilldelas aktieägarna före den 1 januari 2025 gäller äldre bestämmelser.

11.7 Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen

(2000:980)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialavgiftslagen (2000:980) 1 dels att 2 kap. 28 § ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 2 kap. 28 § ska utgå, dels att 2 kap. 29 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

29 § 2 Vid beräkning av arbetsgivaravgifterna ska avdrag göras enligt 31 §, om den avgiftsskyldige har utgett avgiftspliktig ersättning till en person som arbetar med forskning eller utveckling. Med avgiftspliktig ersättning ska vid Med avgiftspliktig ersättning ska vid tillämpning av första stycket inte avses tillämpning av första stycket inte avses sådan ersättning på vilken avgifter ska sådan ersättning på vilken avgifter ska betalas enligt 27 eller 28 §. betalas enligt 27 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ersättning som utges före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av 2 kap. 28 § 2019:479 rubriken närmast före 2 kap. 28 § 2019:479. 2 Senaste lydelse 2019:479.

11.8 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:181)

om behandling av uppgifter i Skatteverkets

beskattningsverksamhet

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 12 § lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet ska ha följande lydelse. 1 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

12 § 2 Uppgifter och handlingar som avser 1. revision ska gallras tio år efter utgången av det kalenderår då revisionen avslutades, och 2. fastighetstaxering ska gallras tolv år efter utgången av det taxeringsår som uppgifterna eller handlingarna kan hänföras till. Uppgifter och handlingar om godkända upplagshavare, registrerade varumottagare, tillfälligt registrerade varumottagare, registrerade avsändare, godkända skatteupplag, certifierade mottagare, tillfälligt certifierade mottagare, certifierade avsändare, tillfälligt certifierade avsändare, registrerade distansförsäljare och tillfälligt registrerade distansförsäljare enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt samt lagen (2022:156) om alkoholskatt ska gallras sju år efter utgången av det kalenderår då aktören avregistrerades. Uppgifter och handlingar ska gallras sju år efter utgången av det kalenderår då godkännandet blev återkallat om de avser 1. godkända lagerhållare enligt lagen 1. godkända lagerhållare enligt lagen om skatt på energi, lagen (2016:1067) om om skatt på energi, lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, lagen skatt på kemikalier i viss elektronik, lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotin- (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter , lagen (2020:32) om skatt haltiga produkter eller lagen om på plastbärkassar eller lagen om tobaks- tobaksskatt, skatt, 2. registrerade mottagare och registrerade EU-handlare enligt lagen om skatt på kemikalier i viss elektronik, 3. registrerade distansförsäljare av tuggtobak och övrig tobak enligt lagen om tobaksskatt, eller 4. den som är godkänd för särskild hantering av proviantering till havs enligt 8 kap. 4 § lagen om skatt på energi. Uppgifter och handlingar som avses i 4 a § ska gallras tio år efter utgången av det kalenderår då de meddelanden som är kopplade till den administrativa referenskoden enligt 4 b kap. 4 § tredje stycket lagen om skatt på energi, 5 kap. 4 § tredje stycket lagen om tobaksskatt eller 5 kap. 4 § tredje stycket lagen om alkoholskatt, den förenklade administrativa referenskoden enligt 4 e kap. 3 § tredje stycket lagen om skatt på energi, 8 kap. 4 § tredje stycket lagen om tobaksskatt eller 8 kap. 4 § tredje stycket lagen om alkoholskatt eller annan sammanhållande identifikationsuppgift senast ändrades.

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2024. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2003:670. 2 Senaste lydelse 2022:1485.

11.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1170)

om särskilda avdrag i vissa fall vid

avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920)

om allmän löneavgift och socialavgiftslagen

(2000:980)

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980) ska ha följande lydelse. 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 § 2 Vid beräkning av den allmänna löneavgiften och arbetsgivaravgifterna ska ett särskilt avdrag göras, om den avgiftsskyldige har utgett avgiftspliktig ersättning för arbete utfört i näringsverksamhet vid ett fast driftställe i stödområdet eller för arbete i annan verksamhet som bedrivs av en ideell förening eller en stiftelse, vid en sådan plats i stödområdet som motsvarar ett fast driftställe. Med avgiftspliktig ersättning ska vid tillämpning av denna lag inte avses sådan ersättning på vilken endast ålderspensionsavgift ska betalas enligt – 2 kap. 27 eller 28 § socialavgifts- – 2 kap. 27 § socialavgiftslagen lagen (2000:980), eller (2000:980), eller – 5 § lagen (2016:1053) om särskild beräkning av vissa avgifter för enmansföretag. Vid beräkning av den allmänna löneavgiften och egenavgifterna ska ett särskilt avdrag göras, om avgiftspliktig inkomst av näringsverksamhet från ett fast driftställe i stödområdet ingår i avgiftsunderlaget. Detta gäller dock inte den som enligt 3 kap. 15 eller 16 § socialavgiftslagen endast ska betala ålderspensionsavgift.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ersättning som utges före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2007:286. 2 Senaste lydelse 2020:1061.

11.10 Förslag till lag om ändring i

skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs att 22 kap. 6 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 kap.

6 § Om en privatbostadsfastighet har del i en annan samfällighet än som avses i 6 kap. 6 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), ska kontrolluppgift lämnas om privatbostadsfastighetens andel av samfällighetens inkomster som är avkastning av kapital. Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av den juridiska person som förvaltar samfälligheten. I kontrolluppgiften ska uppgift I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om privatbostadsfastighetens lämnas om privatbostadsfastighetens andel av samfällighetens inkomster till andel av samfällighetens inkomster till den del dessa överstiger 600 kronor. den del dessa överstiger 1 500 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024.

11.11 Förslag till lag om ändring i

skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 15 §, 7 kap. 1 a §, 26 kap. 8 § och 41 kap. 3 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

15 § 1 Med punktskatt avses skatt enligt 1. lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel, 2. 2 § första stycket 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, 3. lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., 4. lagen (1994:1776) om skatt på energi, 5. lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus, 6. lagen (1999:673) om skatt på avfall, 7. lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m., 8. lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, 9. lagen (2017:1200) om skatt på flygresor, 10. lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, 11. lagen (2018:1139) om skatt på spel, 12. lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar, 13 . lagen (2022:155) om tobaksskatt, 12 . lagen (2022:155) om tobaksskatt, 14 . lagen (2022:156) om alkoholskatt, 13 . lagen (2022:156) om alkoholskatt, och och 15 . lagen (2023:75) om skatt på 14 . lagen (2023:75) om skatt på överintäkter från el. överintäkter från el.

7 kap.

1 a § 2 Skatteverket ska, utöver vad som följer av 1 §, registrera 1. den som är skattskyldig enligt a) lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel, b) lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., c) 11 kap. 5 § första stycket 1 eller 2 lagen (1994:1776) om skatt på energi, d) lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus, e) lagen (1999:673) om skatt på avfall, f) lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m., g) lagen (2017:1200) om skatt på flygresor, h) 6 § 2 b lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, eller i) lagen (2018:1139) om skatt på spel, 2. den som är godkänd eller registrerad som a) upplagshavare enligt 4 kap. 1 § lagen om skatt på energi, 3 kap. 2 § lagen (2022:155) om tobaksskatt eller 3 kap. 2 § lagen (2022:156) om alkoholskatt, b) registrerad varumottagare enligt 4 kap. 8 § lagen om skatt på energi, 3 kap. 9 § lagen om tobaksskatt eller 3 kap. 10 § lagen om alkoholskatt, c) godkänd lagerhållare enligt 6 kap. c) godkänd lagerhållare enligt 6 kap. 2 § lagen om skatt på energi, 10 § lagen 2 § lagen om skatt på energi, 10 § lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, 9 § lagen om skatt på vissa elektronik, 9 § lagen om skatt på vissa

1 Senaste lydelse 2023:76. 2 Senaste lydelse 2022:1780.

nikotinhaltiga produkter, 8 § lagen nikotinhaltiga produkter eller 10 kap. 2 § (2020:32) om skatt på plastbärkassar eller lagen om tobaksskatt, 10 kap. 2 § lagen om tobaksskatt, d) frivilligt skattskyldig enligt 11 kap. 6 § lagen om skatt på energi, e) registrerad mottagare enligt 10 a § lagen om skatt på kemikalier i viss elektronik, f) registrerad EU-handlare enligt 10 b § lagen om kemikalier i viss elektronik, g) registrerad distansförsäljare för tuggtobak och övrig tobak enligt 10 kap. 7 § lagen om tobaksskatt, eller h) registrerad distansförsäljare enligt 4 c kap. 3 § lagen om skatt på energi, 6 kap. 3 § lagen om tobaksskatt eller 6 kap. 3 § lagen om alkoholskatt, och 3. den som är godkänd eller registrerad som a) tillfälligt registrerad varumottagare enligt 4 kap. 14 § lagen om skatt på energi, 3 kap. 15 § lagen om tobaksskatt eller 3 kap. 16 § lagen om alkoholskatt, b) certifierad mottagare enligt 4 d kap. 5 § lagen om skatt på energi, 7 kap. 7 § lagen om tobaksskatt eller 7 kap. 7 § lagen om alkoholskatt, c) tillfälligt certifierad mottagare enligt 4 d kap. 3 § lagen om skatt på energi, 7 kap. 5 § lagen om tobaksskatt eller 7 kap. 5 § lagen om alkoholskatt, eller d) tillfälligt registrerad distansförsäljare enligt 4 c kap. 2 § lagen om skatt på energi, 6 kap. 2 § lagen om tobaksskatt eller 6 kap. 2 § lagen om alkoholskatt. Om den som ska registreras enligt första stycket har en företrädare enligt 5 kap., ska dock företrädaren registreras i stället.

26 kap.

8 § 3 Punktskatt ska redovisas i en särskild skattedeklaration för varje händelse som medför skattskyldighet, om den som är skyldig att lämna skattedeklaration är skattskyldig enligt 1. lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt eller lagen (2022:156) om alkoholskatt och ska registreras enligt 7 kap. 1 a § första stycket 3, eller 2. lagen om skatt på energi, lagen 2. lagen om skatt på energi, lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, lagen (2018:696) om skatt på elektronik, lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter , lagen vissa nikotinhaltiga produkter, lagen om (2020:32) om skatt på plastbärkassar , lagen tobaksskatt eller lagen om alkoholskatt om tobaksskatt eller lagen om alkohol- och inte ska registreras till följd av 7 kap. skatt och inte ska registreras till följd av 1 a §. 7 kap. 1 a §.

41 kap.

3 § 4 Revision får göras hos 1. den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078), 2. någon annan juridisk person än ett dödsbo, 3. den som har anmält sig för registrering, 4. den som har ansökt om eller är godkänd för F-skatt, 5. sådant ombud för en beskattningsbar person som inte är etablerad i Sverige och som avses i 6 kap. 2 §, 6. den som har ansökt om godkännande som upplagshavare enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt eller lagen (2022:156) om alkoholskatt,

3 Senaste lydelse 2022:174. 4 Senaste lydelse 2023:208.

7. den som har ansökt om godkännande som registrerad varumottagare enligt lagen om skatt på energi, lagen om tobaksskatt eller lagen om alkoholskatt, 8. den som har ansökt om godkännande som skattebefriad förbrukare enligt lagen om skatt på energi eller lagen om alkoholskatt, 9. den som har ansökt om godkännande som registrerad avsändare enligt lagen om skatt på energi, lagen om tobaksskatt eller lagen om alkoholskatt, 10. den som har ansökt om god- 10. den som har ansökt om godkännande som lagerhållare enligt lagen kännande som lagerhållare enligt lagen om skatt på energi, lagen (2016:1067) om om skatt på energi, lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, lagen skatt på kemikalier i viss elektronik, lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotin- (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter , lagen (2020:32) om skatt haltiga produkter eller lagen om på plastbärkassar eller lagen om tobaks- tobaksskatt, skatt, 11. den som har ansökt om godkännande som registrerad mottagare eller registrerad EU-handlare enligt lagen om skatt på kemikalier i viss elektronik, 12. den som har ansökt om godkännande som registrerad distansförsäljare av tuggtobak och övrig tobak enligt lagen om tobaksskatt, 13. den som har ansökt om godkännande för särskild hantering av proviantering till havs enligt 8 kap. 4 § lagen om skatt på energi, och 14. den som är eller kan antas vara en rapporteringsskyldig plattformsoperatör enligt 2 kap. 2 eller 3 § lagen (2022:1681) om plattformsoperatörers inhämtande av vissa uppgifter på skatteområdet och hos den som åtagit sig att genomföra de åtgärder för kundkännedom som anges i 6 kap. samma lag för en rapporteringsskyldig plattformsoperatörs räkning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2024. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

11.12 Förslag till lag om ändring i tullagen

(2016:253)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § tullagen (2016:253) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 § 1 Bestämmelser om skyldighet att betala annan skatt än tull vid import eller införsel till det svenska tullområdet finns i – lagen (1994:1776) om skatt på energi, – lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik, – lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, – lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar, – lagen (2022:155) om tobaksskatt, – lagen (2022:156) om alkoholskatt, och – mervärdesskattelagen (2023:200). Skatt som avses i första stycket ska fastställas och betalas enligt det förfarande som gäller för tull, om inte något annat föreskrivits. Om det i beskattningsunderlaget för sådan skatt ska ingå tullvärde, tull eller motsvarande avgift som fastställts i annan valuta, ska sådant underlag omräknas till svensk valuta efter den kurs som enligt tullagstiftningen gällde den dag då tullvärdet fastställdes.

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2024. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2023:209.

11.13 Förslag till lag om upphävande av lagen

(2020:32) om skatt på plastbärkassar

Härigenom föreskrivs att lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar ska upphöra att gälla.

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2024. 2. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

12 Skattefrågor

I detta avsnitt redovisar regeringen åtgärder på skatte- och avgiftsområdet med effekter för budgetåret 2024 och framåt. Åtgärderna presenteras indelade i ett antal huvudgrupper. De olika huvudgrupperna är – skatt på arbetsinkomster (skatter på förvärvsinkomster och socialavgifter m.m., avsnitt 12.1 – 12.9), – skatt på kapitalägande (kapital- och egendomsskatter, avsnitt 12.10 – 12.11), – skatt på kapitalanvändning (företagsskatter, avsnitt 12.12) – skatt på konsumtion m.m. (energi- och miljöskatter, övriga punktskatter och mervärdesskatt, avsnitt 12.13 – 12.23).

Därefter sammanfattas de offentligfinansiella effekterna av de skatte- och avgiftsförslag som lämnas eller aviseras i denna proposition (avsnitt 12.24), följt av en beskrivning av stöd eller utgifter som går via skattesystemet, s.k. skatteutgifter, som påverkar budgetens inkomstsida (avsnitt 12.25). De skatteutgifter som hör till respektive utgiftsområde redovisas i respektive utgiftsbilaga i denna proposition. Avsnittet avslutas med en författningskommentar till lagförslagen (avsnitt 12.26).

För de åtgärder där förslag lämnas finns lagförslag i avsnitt 11. Beredningen av de olika förslagen inklusive granskning av Lagrådet redovisas i respektive delavsnitt.

Sammanfattning

– Skatten på arbetsinkomster och pension bör sänkas. – Det bör införas en indexering i beräkningen av jobbskatteavdraget för äldre och åldersgränsen för att ta del av jobbskatteavdraget för denna grupp bör höjas från 65 till 66 år. – Uppräkningen av skiktgränsen för statlig inkomstskatt bör pausas för beskattningsåret 2024. – Taket för rotavdraget bör tillfälligt höjas. – Tidsgränsen för expertskatten bör utvidgas från fem till sju år. – En kompensation bör ges till personer födda 1957 på grund av höjd åldersgräns för förhöjt grundavdrag, och ikraftträdandet av den höjda åldersgränsen till 67 år bör senareläggas. – Jämförelseräntan vid ränteförmån höjs. – Nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som fyllt 15 men inte 18 år slopas. – Det bör göras vissa lagtekniska justeringar av nedsättningen av arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften för personer som arbetar med forskning eller utveckling (FoU-avdraget) och av den generella nedsättningen av egenavgifterna. – Vissa gränsbelopp vid beskattningen av fastighetsrelaterade inkomster höjs. – Beskattningen av inlösenaktier ändras i vissa fall. – Det bör införas en tilläggsskatt för företag i stora koncerner. – Skatten på bensin och diesel bör sänkas. – Skatten på diesel inom jord-, skogs- och vattenbruk bör sänkas. – Skatten på naturgrus och skatten på avfall höjs och BNP-indexeringen slopas. – Skatten på plastbärkassar avskaffas.

– Energiskatten på el för infångning av koldioxid bör sänkas. – Vägavgiften inom eurovinjettsamarbetet för tung lastbilstrafik bör differentieras utifrån koldioxidutsläppsklass, höjas och utvidgas. Fordonsskatten bör sänkas för dieseldrivna lastbilar som blir vägavgiftspliktiga till följd av utvidgningen av vägavgiften. – Skatten på tobak och nikotin bör justeras. – Skatten på spel bör höjas. – Omsättningsgränsen för mervärdesskatt bör höjas. – Nya mervärdesskatteregler för små företag bör införas. – Ändrade mervärdesskatteregler för vissa tjänster och konstverk bör införas.

Skatt på arbetsinkomster – förvärvsinkomstbeskattning

12.1 Sänkt skatt på arbetsinkomster och pension

Regeringens bedömning: Det ordinarie jobbskatteavdraget bör förstärkas med 11,04 miljarder kronor. Samtidigt bör det förhöjda grundavdraget för personer som har fyllt 66 år förstärkas med 2,18 miljarder kronor.

Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2024.

Skälen för regeringens bedömning: En central princip för det svenska välfärdssamhället är att alla som kan står till arbetsmarknadens förfogande och anstränger sig för att få ett jobb och blir självförsörjande. En viktig del i detta är att det ska vara mer lönsamt att gå från bidrag till arbete än i dag. I syfte att förstärka drivkrafterna till arbete bör därför det ordinarie jobbskatteavdraget förstärkas. Skattesänkningen bör främst rikta sig till heltidsarbetande med låga och medelhöga inkomster.

För att förstärkningen av jobbskatteavdraget inte ska leda till en skatteklyfta mellan yngre med arbetsinkomster och äldre med pensionsinkomster bör även det förhöjda grundavdraget förstärkas i motsvarande mån. En sådan förstärkning innebär en bred skattesänkning för äldre eftersom den gynnar såväl pensionärer som personer som har fyllt 66 år och fortsätter att arbeta.

Förslaget att förstärka det ordinarie jobbskatteavdraget bedöms minska skatteintäkterna med 11,04 miljarder kronor 2024. Förslaget att förstärka det förhöjda grundavdraget bedöms minska skatteintäkterna med 2,18 miljarder kronor 2024.

Finansdepartementet har remitterat en promemoria med utgångspunkt i ovanstående. Regeringen beslutade den 7 september 2023 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslaget. Regeringen avser att under hösten 2023 återkomma till riksdagen med ett förslag. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2024.

12.2 Jobbskatteavdraget för äldre indexeras och

åldersgränsen höjs

Regeringens bedömning: En indexering bör införas i beräkningen av jobbskatteavdraget för äldre och åldersgränsen för att ta del av jobbskatteavdraget för denna grupp bör höjas från 65 till 66 år.

Skälen för regeringens bedömning: När jobbskatteavdraget för äldre infördes var skattesänkningen indexerad genom en koppling till prisbasbeloppet. I syfte att för-

enkla beräkningen togs dock kopplingen bort 2009 (prop. 2008/09:39). Det innebär att jobbskatteavdraget för äldre inte följer prisutvecklingen i samhället på samma sätt som det ordinarie jobbskatteavdraget. Det innebär även att nivåskillnaden mellan det ordinarie jobbskatteavdraget och jobbskatteavdraget för äldre riskerar att minska för varje år om inte aktiva lagstiftningsåtgärder vidtas. För att komma till rätta med denna problematik bör jobbskatteavdraget för äldre ändras på så sätt att beräkningen åter kopplas till prisbasbeloppet.

Åldersgränsen för att ta del av jobbskatteavdraget för äldre är i dag 65 år. Samtidigt har åldersgränsen för att ta del av det förhöjda grundavdraget höjts från 65 till 66 år för att följa den rådande pensioneringsnormen (prop. 2021/22:181). Det är lämpligt att även åldersgränsen för att ta del av jobbskatteavdraget för äldre höjs på motsvarande sätt. Åldersgränsen för att ta del av jobbskatteavdraget för äldre bör alltså höjas till 66 år.

Förslaget att införa en indexering i beräkningen av jobbskatteavdraget för äldre bedöms inte ha någon effekt på skatteintäkterna 2024 utan först 2025 då skatteintäkterna bedöms minska med 0,09 miljarder kronor. Förslaget om höjd åldersgräns för att ta del av jobbskatteavdraget för äldre bedöms öka skatteintäkterna med 0,07 miljarder kronor 2024.

Finansdepartementet har remitterat en promemoria med utgångspunkt i ovanstående. Regeringen beslutade den 7 september 2023 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslaget. Regeringen avser att under hösten 2023 återkomma till riksdagen med ett förslag. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2024.

12.3 Pausad uppräkning av skiktgränsen för statlig

inkomstskatt 2024

Regeringens bedömning: Vid bestämmandet av skiktgränsen för uttag av statlig inkomstskatt på beskattningsbara förvärvsinkomster för beskattningsåret 2024 bör någon uppräkning inte göras. Skiktgränsen för beskattningsåret 2024 bör därmed uppgå till 598 500 kronor.

Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2024.

Skälen för regeringens bedömning: När skiktgränsen för statlig inkomstskatt infördes 1991 bestämdes att gränsen årligen skulle justeras med ett automatiskt verkande inflationsskydd. Själva utformningen, förändringen av konsumentprisindex plus två procentenheter, baserades på att de skattskyldiga skulle tillförsäkras ett reallöneskydd så att andelen skattskyldiga som betalar statlig inkomstskatt låg på en enhetlig nivå (prop. 1989/90:110 s. 299 och 300). Genom åren har skiktgränsen både höjts och begränsats i förhållande till den för beskattningsåret annars gällande ordinarie uppräkningen.

Med hänsyn till det nuvarande ekonomiska läget och regeringens prioritering att bekämpa inflationen är det viktigt att få till en återhållsam och finansierad budget. Den uppräkning som gjordes för beskattningsåret 2023 följde det ordinarie förfarandet och var historiskt hög. Till följd av den fortsatt höga inflationen hade även uppräkningen för beskattningsåret 2024 blivit historiskt hög. Det finns därför skäl att pausa uppräkningen av skiktgränsen för 2024 för att kunna finansiera andra satsningar som exempelvis breda skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare. Att pausa uppräkningen innebär också att andelen skattskyldiga som betalar statlig inkomstskatt återgår till en nivå som är mer i linje med hur det har sett ut historiskt. Skiktgränsen

för statlig inkomstskatt för beskattningsåret 2024 bör därför ligga kvar på samma nivå som för beskattningsåret 2023 och alltså uppgå till 598 500 kronor.

Det kommande förslaget bedöms öka skatteintäkterna med 12,31 miljarder kronor 2024.

Finansdepartementet har remitterat en promemoria med utgångspunkt i ovanstående och regeringen avser att återkomma med ett förslag till riksdagen under hösten. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2024.

12.4 Tillfälligt höjt tak för rotavdraget

Regeringens bedömning: Taket för rotavdraget bör tillfälligt höjas och det bör tillfälligt införas separata tak för rot- respektive rutavdraget. Taket för rot- respektive rutavdraget bör vara 75 000 kronor per person under beskattningsåret 2024. Fram till den 30 juni 2024 bör dock högst 50 000 kronor få användas för rotavdrag och högst 75 000 kronor sammanlagt för rot- och rutavdrag.

Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 juli 2024.

Skälen för regeringens bedömning: Det s.k. rotavdraget som gäller fr.o.m. den 8 december 2008 är en skattereduktion för arbetskostnaden vid reparation, underhåll samt om- och tillbyggnad av vissa bostäder. Det huvudsakliga syftet med rotavdraget är att minska svartarbetet och att öka arbetsutbudet. Skattereduktionen för rotarbeten får, tillsammans med skattereduktionen för rutarbeten, uppgå till högst 75 000 kronor per person och år, varav högst 50 000 kronor får avse rotarbeten.

För att temporärt främja sysselsättningen i byggsektorn under lågkonjunkturen i svensk ekonomi bör taket för rotavdraget tillfälligt höjas och det bör tillfälligt införas separata tak för rot- respektive rutavdraget. Taket för rot- respektive rutavdraget bör vara 75 000 kronor per person under beskattningsåret 2024. Fram till den 30 juni 2024 bör dock högst 50 000 kronor få användas för rotavdrag och högst 75 000 kronor sammanlagt för rot- och rutavdrag.

Det kommande förslaget bedöms minska skatteintäkterna med 0,96 miljarder kronor 2024.

Finansdepartementet avser att remittera en promemoria med utgångspunkt i ovanstående. Regeringen avser att inhämta Lagrådets yttrande under våren 2024 och därefter återkomma till riksdagen med ett förslag. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 juli 2024.

12.5 Utvidgad tidsgräns för expertskatt – från fem

till sju år

Regeringens bedömning: Skattelättnaden för experter, forskare och andra nyckelpersoner bör utvidgas till att gälla under högst sju år räknat från den dag vistelsen i Sverige påbörjades och bör omfatta vistelser i Sverige som är avsedda att vara högst sju år.

Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2024 och tillämpas första gången för vistelser i Sverige som påbörjas efter den 31 mars 2023.

Skälen för regeringens bedömning: Ett syfte med expertskattereglerna är att stärka Sveriges internationella konkurrenskraft. Ytterligare ett syfte är att öka incitamenten

för internationella företag att välja Sverige för nyetableringar och stimulera företag att förlägga eller behålla bl.a. koncernledande funktioner som kräver utländsk personal i Sverige. Det är viktigt att Sveriges expertskatteregler är konkurrenskraftiga för att syftet med reglerna ska uppnås. Företag som är etablerade i Sverige riskerar annars att ha sämre förutsättningar att rekrytera experter, forskare och andra nyckelpersoner från utlandet jämfört med företag i viktiga konkurrentländer. För att stärka de svenska reglernas konkurrenskraft bör skattelättnaden för experter, forskare och andra nyckelpersoner utvidgas från att gälla under högst fem år räknat från den dag vistelsen i Sverige påbörjades till att i stället gälla under högst sju år. Expertskattereglerna omfattar vistelser i Sverige som är avsedda att vara högst fem år. Som en följdändring av att skattelättnaden utvidgas från fem till sju år bör även längden på den avsedda vistelsen i Sverige utvidgas till sju år.

Förslaget bedöms inte ha någon offentligfinansiell nettoeffekt under de första fyra åren. Långsiktigt bedöms däremot förslaget leda till minskade skatteintäkter om ca 0,28 miljarder kronor per år.

Finansdepartementet har remitterat en promemoria med utgångspunkt i ovanstående. Regeringen beslutade den 7 september 2023 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslaget. Regeringen avser att under hösten 2023 återkomma till riksdagen med ett förslag. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2024 och tillämpas första gången för vistelser i Sverige som påbörjas efter den 31 mars 2023.

12.6 Kompensation m.m. till personer födda 1957

och 1959 på grund av höjd åldersgräns för

förhöjt grundavdrag

Regeringens bedömning: En kompensation bör ges till personer födda 1957 på grund av höjd åldersgräns för rätt att ta del av det förhöjda grundavdraget. Storleken på kompensationen bör i möjligaste mån motsvara skatteeffekten av det förhöjda grundavdraget. Kompensationen bör vara skattefri och betalas ut via skattekontot. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 juli 2024.

Ikraftträdandet av den höjda åldersgränsen till 67 år för rätt till det förhöjda grundavdraget bör senareläggas med ett år, till den 1 januari 2027.

Skälen för regeringens bedömning: De pensionsrelaterade åldersgränserna i socialförsäkringsbalken och i angränsande trygghetssystem har höjts till 66 år från och med 2023 och kommer att höjas till 67 år från och med 2026 (prop. 2021/22:181). Höjningen av åldersgränserna förenades med övergångsbestämmelser som innebär att personer födda 1957 fortfarande har haft rätt att ta ut garantipension, bostadstillägg, inkomstpensionstillägg m.m. från 65 års ålder. På motsvarande sätt finns övergångsbestämmelser för lagändringen 2026 som innebär att personer födda 1959 fortfarande kommer att ha rätt att ta ut garantipension, bostadstillägg, inkomstpensionstillägg m.m. från 66 års ålder. Samtidigt med ändringarna i socialförsäkringsbalken höjdes åldersgränsen i inkomstskattelagen (1999:1229) för att kunna ta del av det förhöjda grundavdraget. Från och med 2023 höjs åldersgränsen från 65 till 66 år och från och med 2026 från 66 till 67 år (samma prop.). Då åldersgränsen gäller åldern vid beskattningsårets ingång innebär ändringen att personer födda 1957 har rätt till förhöjt grundavdrag först 2024 och personer födda 1959 först 2027.

Höjningen av åldersgränserna i pensionssystemet och i skattelagstiftningen har inneburit att två åldersgrupper, personer födda 1957 respektive personer födda 1959, hamnar i en situation där de behandlas som pensionärer i det ena systemet men inte i

det andra. För att komma till rätta med denna skillnad kommer regeringen att föreslå två åtgärder. För personer födda 1957 bör en kompensation ges som i möjligaste mån motsvarar storleken på den skattelättnad som det förhöjda grundavdraget innebär. Kompensationen bör vara skattefri och betalas ut via skattekontot under 2024. Förslaget om kompensation till personer födda 1957 bedöms öka utgifterna med 3,20 miljarder kronor 2024 (utg.omr. 3 avsnitt 2.8.4).

För personer födda 1959 bör ikraftträdandet av den höjda åldersgränsen till 67 år för rätt till det förhöjda grundavdraget senareläggs med ett år, från den 1 januari 2026 till den 1 januari 2027. På så sätt kommer personer födda 1959 ha rätt till förhöjt grundavdrag från och med 2026. Förslaget om senarelagt ikraftträdande av den höjda åldersgränsen för rätt till det förhöjda grundavdraget till 67 år bedöms minska skatteintäkterna med 3,40 miljarder kronor för 2026.

Finansdepartementet kommer under hösten att remittera ett förslag med utgångspunkt i ovanstående. Regeringen avser att under våren 2024 återkomma till riksdagen med ett förslag. Det kommande förslaget om kompensation bör träda i kraft den 1 juli 2024. Ikraftträdandet av den höjda åldersgränsen till 67 år bör senareläggas till den 1 januari 2027.

12.7 Höjd jämförelseränta vid ränteförmån

12.7.1 Ärendet och dess beredning Inom Finansdepartementet har promemorian Förslag om höjd jämförelseränta vid ränteförmån inför budgetpropositionen 2024 tagits fram. En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 4 avsnitt 1 . Promemorians lagförslag är likalydande med propositionens. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4 avsnitt 2 . Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2023/01517).

Lagrådet

Förslagen i propositionen är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande.

12.7.2 Bakgrund och gällande rätt Av reglerna i 61 kap. 15 – 17 §§ inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, framgår att en skattepliktig ränteförmån uppkommer om arbetsgivaren lämnar ett räntefritt lån eller ett lån där räntan är lägre än marknadsräntan till en anställd eller en uppdragstagare. Den anställde eller uppdragstagaren ska då beskattas för förmånen som inkomst av tjänst. Ett belopp motsvarande ränteförmånen är avdragsgillt för den anställde eller uppdragstagaren under inkomst av kapital. En förutsättning för beskattning är att låneavtalet innebär en förmån och att förmånen har erhållits på grund av tjänsten eller uppdraget. En förmån uppkommer om lånet lämnats på villkor som är mer förmånliga än de marknadsmässiga. I detta avsnitt (12.7) används uttrycket förmånliga lån om räntefria lån eller lån där räntan understiger marknadsräntan som arbetstagare eller uppdragstagare får av arbetsgivaren respektive uppdragsgivaren.

Av förarbetena till bestämmelserna (prop. 1992/93:127 s. 39) framgår att förmån av räntefria lån eller lån där räntan understiger marknadsräntan intar en särställning bland förmånerna eftersom förmånen gäller en kostnad (ränteutgift) som är avdragsgill för den anställde vid beskattningen. Normalt gäller att förmåner som anses som privata levnadskostnader inte är avdragsgilla. En sådan förmån kan dock ha ett betydande

värde och det ansågs därför att ränteförmåner inte borde hänföras till kategorin skattefria personalvårdsförmåner.

Vid värdering av förmånen måste en jämförelse göras mellan de villkor den anställde erbjuds och de som erbjuds allmänheten. Marknadsräntan beaktas således när man avgör om det är en förmån eller inte. Om det är en förmån förmånsbeskattas skillnaden mellan statslåneräntan plus en procentenhet (jämförelseräntan) och den ränta som låntagaren betalar på sitt förmånliga lån. Om den ränta som låntagaren betalar minst uppgår till jämförelseräntan uppkommer ingen ränteförmån, även om räntan är lägre än marknadsräntan för det aktuella lånet. Värderingen ska i normalfallet ske med utgångspunkt i förhållandena vid lånetillfället.

I fråga om andra lån i svensk valuta, dvs. lån som inte har fast ränta eller liknande, beräknas förmånen på grundval av skillnaden mellan statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret plus en procentenhet (jämförelseräntan) och den avtalade räntan för beskattningsåret. Jämförelseräntan ska som lägst vara 0,5 procentenheter. Vid beräkning av värdet av ränteförmån vid lån som inte har fast ränta eller liknande ska, i de fall statslåneräntan vid utgången av maj under beskattningsåret har ändrats med minst två procentenheter sedan utgången av november året före beskattningsåret, förmånens värde för tiden juli – december under beskattningsåret beräknas på grundval av skillnaden mellan statslåneräntan vid utgången av maj under beskattningsåret plus en procentenhet och den avtalade räntan.

12.7.3 Höjd jämförelseränta

Regeringens förslag: Reglerna om beräkning av ränteförmån ändras. Det görs genom att jämförelseräntan höjs med en halv procentenhet. Jämförelseräntan uppgår därefter till statslåneräntan vid en viss tidpunkt plus en och en halv procentenhet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Till dessa hör bl.a. Finansinspektionen, Fondbolagens förening, Konkurrensverket, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lunds universitet, Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys), Skatteverket, Sparbankernas riksförbund och Sveriges Akademikers Centralorganisation (Saco).

FAR, Finansförbundet , Företagarna, Näringslivets skattedelegation (NSD) och Svenskt Näringsliv avstyrker helt eller delvis förslaget . Finansförbundet anför att ett höjt förmånsvärde innebär att både anställda i branschen och arbetsgivare kommer att få ökade kostnader. Ett höjt förmånsvärde kan också medföra svårigheter att rekrytera till branschen. Förslaget ger också förhållandevis lite intäkter till staten men har stora negativa effekter för företagen och dess anställda i en bransch som redan har blivit hårt beskattad genom den nyligen införda riskskatten. NSD och Svenskt Näringsliv anför att tillägget till statslåneräntan bör hållas oförändrat. Promemorian utgår vid kalibreringen av jämförelseräntan från en räntenivå om 4,11 procent, vilket enligt promemorian utgör månadsmedelvärdet för bolån för februari 2023. Detta medelvärde innefattar dock inte endast bolåneräntor utan även andra räntor, såsom kontokrediter. Det kan därför ifrågasättas om detta är den mest lämpliga nivån att utgå från. Sett över en längre tidsperiod än vad som angetts i promemorian förefaller inte en jämförelseränta om en procentenhet som ett för lågt påslag. Det finns därför goda skäl att inte genomföra den föreslagna ändringen och att i stället undersöka andra beskattningsmodeller. FAR anför att tillägget bör behållas oförändrat på en procentenhet eller att höjningen av tillägget i vart fall bör begränsas till 1,25 procentenheter. Mot bakgrund av att det är en schabloniserad värdering och då det är principiellt felaktigt

att överbeskatta skattskyldiga för en inkomst finns det skäl att inta en viss försiktighet vid beräkningen av förmånsvärdet. Företagarna anser, liksom FAR, att tillägget bör begränsas till 1,25 procentenheter.

Skälen för regeringens förslag: Beskattning av ränteförmån bygger på en schablonmässig värdering av förmånen som grundar sig på skillnaden mellan jämförelseräntan och den faktiska räntan på lånet. Jämförelseräntan uppgår till statslåneräntan och ett påslag om en procentenhet. Jämförelseräntan har varit oförändrad sedan den infördes 1993 och det finns anledning att se över den. Eftersom förmånsvärdet av ränteförmånen uppgår till skillnaden mellan räntan som en låntagare betalar och jämförelseräntan är det en rimlig utgångspunkt att jämförelseräntan ska motsvara räntan som låntagare betalar på lån som inte är förmånliga lån, alltså marknadsräntan. Bestämmelserna om ränteförmån är tillämpliga på alla typer av lån och beroende på typ av lån varierar nivån på marknadsräntan. Eftersom bolåneräntor är relativt lägre och därmed mer fördelaktiga jämfört med räntor på andra lån bör jämförelseräntan minst uppgå till en nivå som motsvarar bolåneräntor.

Månadsmedelvärdet på bolåneräntor (räntor för lån till hushåll med småhus, ägarlägenheter eller bostadsrätter som säkerhet) för nya och omförhandlade avtal låg i februari 2023 på 4,11 procent enligt SCB. Medelvärdet inkluderar räntor för bostadskrediter, inklusive kontokrediter, kapitalfrigörningskrediter m.m. med småhus, ägarlägenheter eller bostadsrätter som säkerhet. Under samma månad låg statslåneräntan på som högst 2,54 procent. Bolåneräntan låg alltså i genomsnitt minst 1,57 procentenheter över statslåneräntan. Under femårsperioden 2018 – 2022 har månadsmedelvärdet på bolåneräntan för samma typer av lån legat i snitt 1,3 – 1,4 procentenheter över statslåneräntan. Skillnaden mellan de genomsnittliga bolåneräntorna och statslåneräntan har ökat under en längre tid och i juni 2023 var den 2,01 procentenheter. NSD och Svenskt Näringsliv har anfört att den presenterade beräkningen av medelvärdet för bolåneräntor utgår från en räntenivå som innehåller en bredare definition av bolåneräntor än vad som kan anses vara lämpligt. Regeringen anser dock att det är lämpligt att utgå från denna beräkning av genomsnittlig bolåneräntenivå. Jämförelseräntan bör minst uppgå till nivån på bolåneräntan och vid en sådan jämförelse är det rimligt att använda en bred definition av bolåneräntan.

Det är rimligt med ett påslag på statslåneräntan vid beräkningen av jämförelseräntan som gör att jämförelseräntan uppgår till minst samma nivå som bolåneräntorna, eftersom förmånliga lån framför allt förväntas bestå av bostadslån. Sammantaget anser regeringen, till skillnad från FAR , Företagarna , NSD och Svenskt Näringsliv, att jämförelseräntan bör öka med en halv procentenhet, genom att påslaget på statslåneräntan ökar från en procentenhet till en och en halv procentenhet. Detta bedöms vara en rimlig nivå i förhållande till de faktiska räntenivåerna och som därför leder till ett mer rättvist beskattningsresultat. Vid en schablonmässig värdering av ränteförmånen ligger det dock i sakens natur att jämförelseräntan i vissa fall kan bli lägre och i vissa fall högre än den ränta som låntagaren betalar.

Regeringen anser att de farhågor som har framförts bl.a. från Finansförbundet inte bör överdrivas.

Lagförslag Förslaget medför ändringar i 61 kap. 15 och 16 §§ IL, se avsnitt 11.5.

12.7.4 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2024 och tillämpas första gången på beskattningsår som börjar efter den 31 december 2023.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Inga av remissinstanserna har särskilt yttrat sig över förslagen. Regelrådet har dock angett att en redovisning av om det finns särskilda behov av speciella informationsinsatser i samband med ikraftträdandet saknas.

Skälen för regeringens förslag: Ändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 januari 2024. Ändringarna föreslås tillämpas första gången på beskattningsår som börjar efter den 31 december 2023. När det gäller förmånliga lån enligt 61 kap. 15 § IL, dvs. lån med en fast räntesats eller med en räntesats som står fast i förhållande till marknadsräntan för motsvarande lån, beräknas jämförelseräntan vid upptagande av lån eller omförhandling av lånevillkor. I förhållande till dessa lån kommer ändringarna därför endast att tillämpas på nya lån eller lån som omförhandlas efter den 31 december 2023. När det gäller lån enligt 16 § samma kapitel, t.ex. lån med rörlig ränta, kommer ändringarna tillämpas från och med den 1 januari 2024 oavsett när de ingicks eller omförhandlades. Regeringen anser inte att det finns behov av speciella informationsinsatser inför ikraftträdandet av de föreslagna reglerna.

12.7.5 Konsekvensanalys Regelrådet finner att konsekvensutredningen uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Det som Regelrådet inte funnit tillräckligt redovisat är om det funnits behov av särskilda informationsinsatser, samt vilka eventuella hänsyn som behöver tas till de små företagen. Regelrådet anser dock att dessa brister inte kan anses påverka den sammantagna bedömningen på ett avgörande sätt. Regeringen har kompletterat redovisningen i de delar som Regelrådet inte funnit tillräckliga.

Syfte och alternativa lösningar

Syftet med förslaget är att justera schablonberäkningen av ränteförmån för att bättre avspegla de faktiska räntenivåerna.

Eftersom förmånsvärdet av ränteförmånen uppgår till skillnaden mellan räntan som låntagaren betalar och jämförelseräntan, bör en rimlig utgångspunkt vara att jämförelseräntan ska motsvara räntan som en låntagare betalat på ett lån utan ränteförmån, alltså marknadsräntan.

Skillnaden mellan bolåneräntan och statslåneräntan låg på över 2 procentenheter under juni 2023. Skillnaden har dessutom varit större under de senaste fem åren än påslaget enligt gällande regler om 1 procentenhet och skillnaden har ökat under en längre tid. Den ökade skillnaden bedöms inte vara en direkt orsak av de allmänna räntenivåerna eftersom skillnaden varit hög både under perioder av låg och hög räntenivå. Schablonberäkningen av jämförelseräntan bör därför justeras genom att påslaget ökar med en halv procentenhet till en och en halv procentenheter.

Eftersom syftet är att justera jämförelseräntan för att den är för låg finns det inga relevanta alternativa lösningar till den föreslagna ökningen av påslaget.

Det är angeläget att ändringarna träder i kraft så snart som möjligt. Ändringarna föreslås därför träda i kraft den 1 januari 2024. Reglerna bör också träda i kraft vid ett årsskifte.

Offentligfinansiella effekter

Förslaget har en sammantagen offentligfinansiell effekt på ca 0,13 miljarder kronor för år 2024 och 0,25 miljarder kronor per år från och med 2025.

Eftersom förslaget när det gäller förmånliga lån enligt 61 kap. 15 § IL, dvs. lån med en fast räntesats eller med en räntesats som står fast i förhållande till marknadsräntan för motsvarande lån, endast påverkar nya och omförhandlade lån blir den offentligfinansiella effekten under införandeåret lägre. När det gäller lån enligt 16 § samma kapitel, t.ex. lån med rörlig ränta, kommer ändringarna tillämpas från och med den 1 januari 2024 oavsett när de ingicks eller omförhandlades. Uppskattningsvis 50 procent av alla utestående lån har högst 3 månader återstående räntebindningstid eller är lån enligt 61 kap. 16 § IL, t.ex. lån med rörlig ränta. Likaså uppskattas ca 20 procent av lånen ha en återstående räntebindningstid på mellan 3 månader och 1 år. Den offentligfinansiella effekten under införandeåret bedöms därför vara runt 50 procent av den långsiktiga effekten som nås fullt ut från 2025 och framåt.

Den offentligfinansiella effekten är osäker då underlaget för beräkningarna är begränsat. Ränteförmån och andra förmåner deklareras gemensamt och av deklarationerna framgår inte lånebelopp och ränta. Fram till 2018 angav arbetsgivare dock om ränteförmån lämnats men utan vidare precisering av själva ränteförmånens storlek. Baserat på ränteutgifterna för dem som hade ränteförmån 2018 och under antagandet att deras ränteutgifter till 68 procent kommer från lån med ränteförmån uppskattas det totala lånebeloppet till 140 miljarder kronor uppräknat till 2024 års priser och volymer.

Att höja referensräntan med en halv procentenhet skulle öka det totala förmånsvärdet med ca 0,70 miljarder kronor när det slagit igenom på alla utestående lån. Vid en genomsnittlig marginalskatt på 42 procent skulle inkomstskatterna öka med ca 0,29 miljarder kronor fördelat på kommunal och statlig inkomstskatt. Eftersom ränteförmån är avdragsgill i inkomstslaget kapital minskar kapitalskatteintäkterna med ca 0,21 miljarder kronor (antingen genom minskad kapitalskatt eller genom skattereduktion för underskott av kapital). Arbetsgivaravgifterna ökar med ca 0,22 miljarder kronor till följd av de ökade förmånsvärdena. Av dem som har ränteförmån uppskattas drygt 99 procent jobba inom privat sektor. Arbetsgivaravgifterna ökar därmed företagens avdragsgilla kostnader varvid bolagsskattebasen minskar i motsvarande omfattning och bolagsskatteintäkterna minskar med ca 0,05 miljarder kronor. Sammantaget ger detta en ökning av skatteintäkterna när förslaget har slagit igenom på alla lån med ca 0,26 miljarder kronor per år. Eftersom förslaget antas få fullt genomslag först året efter att reglerna trätt i kraft bedöms den offentligfinansiella effekten vara hälften så stor under införandeåret, dvs. 0,13 miljarder kronor 2024 och 0,26 miljarder kronor per år från och med 2025.

Effekter för offentlig sektor

Förslaget förväntas leda till att nya eller omförhandlade lån med ränteförmån får ett högre förmånsvärde. Detta leder till ett ökat beskattningsunderlag för kommunerna. Förslaget beräknas därför öka de kommunala skatteintäkterna med ca 0,11 miljarder kronor under 2024 och 0,22 miljarder kronor per år därefter.

Effekter för företagen

Förslaget får effekt för de företag som erbjuder förmånliga lån till sina anställda. Det saknas data för vilka företag som har anställda med ränteförmån men den största delen av dessa företag finns troligen inom finanssektorn. Vidare är det troligtvis större företag som utgör merparten av de företag som har anställda med ränteförmån inom finanssektorn. Det bedöms inte finnas några skäl att ta särskild hänsyn till små företag

vid reglernas utformning, särskilt då syftet med förslaget är att jämförelseräntan bättre ska avspegla marknadsräntan. Enligt SCB:s företagsregister uppgick antalet arbetsställen inom finans- och försäkringsverksamhet med fler än 10 anställda till 1 324 år 2022. Sammantaget förväntas förslaget alltså grovt räknat påverka runt 1 000 företag, där de största effekterna uppstår för större företag inom finanssektorn.

Om företagen inte justerar räntan till följd av förslaget innebär en höjd jämförelseränta att förmånsvärdet av ett lån med ränteförmån ökar. De berörda företagen bedöms därför betala mer arbetsgivaravgifter.

Företagen kan välja att höja räntan på lånen de erbjuder sina anställda. Om detta sker i samma utsträckning som jämförelseräntan höjs enligt förslaget, kan företagen undvika en ökning av förmånsvärdet. En höjning av räntan på lån som ett företag erbjuder sina anställda leder dock till en högre räntekostnad för de anställda. Denna ökning kommer leda till en större kostnad för den anställde jämfört med kostnaden för en ökning av förmånsvärdet om räntan varit oförändrad. Detta innebär att ett företag som höjer räntan kan förväntas möta högre lönekrav från de anställda på sikt, och därmed en högre personalkostnad.

Förslaget bedöms endast leda till en försumbar förändring av de administrativa kostnaderna eftersom förslaget gäller en justering av beräkningen av jämförelseräntan. I övrigt förväntas den administrativa bördan vara oförändrad jämfört med gällande regler.

Effekter för enskilda

Uppskattningsvis ca 61 500 personer beräknas ha ränteförmån 2024. För dessa personer bedöms förslaget innebära att förmånsvärdet för ränteförmånen ökar med i genomsnitt ca 11 000 kronor per år. Det beskattade förmånsvärdet får dock dras av i inkomstslaget kapital som ränteutgift. För en person med en marginalskattesats på arbetsinkomster som ligger på under 30 procent kan alltså ett ökat förmånsvärde för ränteförmån leda till en minskad beskattning om samma person har ett överskott av kapital, eller ett underskott av kapital under 100 000, eftersom ränteutgiften i detta fall leder till en sänkt skatt på 30 procent. En person med en marginalskatt på över 30 procent får däremot alltid en ökad skatt då förmånsvärdet av ränteförmån ökar. Sammantaget kan alltså förslaget innebära både en höjning och en sänkning i beskattningen av de enskilda beroende på deras marginalskattesatser. Uppskattningsvis leder förslaget till en sänkning av skatten för ca 30 procent av de personer som får ränteförmån 2024. Den genomsnittliga marginalskatten för dem som har ränteförmån uppskattas däremot till ca 42 procent och medräknat avdrag för ränteförmån på inkomst av kapital bedöms den genomsnittliga skatteeffekten av förslaget för individen vara ca 13 procent av det ökade förmånsvärdet. Den genomsnittliga skatteökningen för en person med ränteförmån uppskattas därmed till ca 1 475 kronor per år.

Fördelningseffekter och effekter för den ekonomiska jämställdheten

Förslaget påverkar dem som tar eller förnyar förmånliga lån från sin arbetsgivare. Förmånsvärdet för dessa lån förväntas öka och i de flesta fall bedöms en person med ränteförmån betala mer skatt.

Det förväntas vara främst företag inom finanssektorn som erbjuder sina anställda förmånliga lån. Anställda inom denna sektor befinner sig troligtvis vanligen högre upp i inkomstfördelningen. Detta avspeglas bl.a. i att den genomsnittliga marginalskattesatsen för personer med ränteförmån beräknas vara 42 procent 2023 vilket är högre än den genomsnittliga marginalskattesatsen på ca 36 procent för samma år för inkomst av

tjänst i samhället i stort. Förslaget bedöms därför i viss, om än liten, utsträckning jämna ut inkomstfördelningen.

Av de personer som tog del av ränteförmån enligt kontrolluppgifter för 2018 var 45 procent män. Däremot var avdragen ränta för dem med ränteförmån i genomsnitt ca 29 000 kronor för män och ca 25 000 kronor för kvinnor. Det finns inga skäl att anta att den fördelningen förändrats avsevärt fram till 2024. Förslaget förväntas därför inte i någon högre utsträckning missgynna vare sig män eller kvinnor och förväntas därmed inte bidra nämnvärt till att den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män förändras jämfört med nuvarande nivå.

Effekter för myndigheter och de allmänna förvaltningsdomstolarna

Förslaget medför endast marginella förändringar för Skatteverket och bedöms ingå i den anpassning som görs årligen på grund av ny eller ändrad lagstiftning. Några särskilda informationsinsatser bedöms inte vara nödvändiga. Eventuella tillkommande kostnader för Skatteverket ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

Förslaget bedöms inte medföra några konsekvenser för de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Övriga effekter

Förslaget bedöms vara förenligt med det EU-rättsliga regelverket.

Förslaget bedöms inte ha någon miljöpåverkan. Inte heller bedöms förslaget leda till några nämnvärda sysselsättningseffekter.

Skatt på arbetsinkomster – socialavgifter m.m.

12.8 Slopad nedsättning av arbetsgivaravgifterna

för 15 – 18-åringar

12.8.1 Ärendet och dess beredning Inom Finansdepartementet har promemorian Förslag om slopad nedsättning av arbetsgivaravgifterna för 15 – 18-åringar inför budgetpropositionen 2024 tagits fram. En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 5 avsnitt 1 . Promemorians lagförslag är likalydande med propositionens. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5 avsnitt 2 . Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2023/01512).

Lagrådet

Förslaget i propositionen är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande.

12.8.2 Bakgrund och gällande rätt

12.8.2.1 Socialavgifter och allmän löneavgift

Socialavgifter tas ut för finansiering av de sociala trygghetssystemen och utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbetsgivaravgifter betalas i första hand av arbetsgivare medan egenavgifter normalt betalas av fysiska personer som bedriver aktiv näringsverksamhet, dvs. enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag. Regler om socialavgifter finns i socialavgiftslagen (2000:980).

Utöver socialavgifter ska, enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, ytterligare en avgift betalas av arbetsgivare och enskilda näringsidkare samt av fysiska personer som är delägare i handelsbolag. Den allmänna löneavgiften debiteras i samband med, och på samma underlag som, arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna. Författningstekniskt ingår den allmänna löneavgiften varken i arbetsgivaravgifterna eller i egenavgifterna, men eftersom den inte särskiljs i debiteringsförfarandet brukar den i dagligt tal ingå i begreppet socialavgifter. Den allmänna löneavgiften är dock i både rättslig och ekonomisk mening en skatt (prop. 1994/95:122 s. 18). Det innebär att den inte ska betalas av företag som saknar fast driftställe i Sverige.

Den allmänna löneavgiften uppgår för inkomståret 2023 till 11,62 procent av underlaget. För inkomståret 2023 uppgår arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften tillsammans till 31,42 procent av underlaget (se tabell 12.1). Egenavgifterna och den allmänna löneavgiften uppgår tillsammans till 28,97 procent av underlaget.

Tabell 12.1 Avgiftsnivåer för socialavgifter och allmän löneavgift år 2023

Procent Avgift Arbetsgivaravgift Egenavgift Sjukförsäkringsavgift 3,55 3,64* Föräldraförsäkringsavgift 2,60 2,60 Ålderspensionsavgift 10,21 10,21 Efterlevandepensionsavgift 0,60 0,60 Arbetsmarknadsavgift 2,64 0,10 Arbetsskadeavgift 0,20 0,20 Allmän löneavgift 11,62 11,62 Summa socialavgifter och allmän löneavgift 31,42 28,97 * Vid grundkarens i sjukförsäkringen på 7 dagar.

12.8.2.2 Finansiering av trygghetssystemet

Arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna är i principiellt hänseende försäkringsavgifter men det faktiska försäkringsinslaget varierar mellan försäkringsslagen och för flertalet försäkringar saknas en direkt koppling mellan avgiften och förmånen. Den inkomstgrundade ålderspensionen intar dock en särställning med en klar koppling mellan inbetalda avgifter och ålderspension.

Det inkomstgrundade ålderspensionssystemet finansieras med en fast pensionsavgift på 18,5 procent av pensionsunderlaget, där 16 procentenheter går till fördelningssystemet för att finansiera inkomstpensionen. Resterande 2,5 procentenheter betalas in till systemet för premiepension där avgiftsintäkterna fonderas individuellt för varje försäkrad. Arbetsgivarens, respektive den egenavgiftsskyldiges, del av avgiftsinbetalningen sker i form av ålderspensionsavgift på 10,21 procent av avgiftsunderlaget enligt socialavgiftslagen.

Det inkomstgrundade ålderspensionssystemet är ett fristående försäkringssystem vid sidan av statens budget. Utgående inkomst- och tilläggspensioner i fördelningssystemet ska löpande finansieras av inbetalda avgifter samt tillgångarna i AP-fonderna. Systemet är konstruerat så att det ska vara finansiellt självreglerande, där eventuella anpassningar sker på förmånssidan – inte genom en förändrad avgiftssats. Premiepensionen är ett fullfonderat system. Ingen skattefinansiering ska således ske, utan systemet är helt slutet i detta avseende. En grundläggande princip bakom pensionssystemet är att varje intjänad pensionsrättighet ska motsvaras av en beslutad och inbetald avgift av en mot rättigheten svarande storlek. Om detta villkor bryts kan inte

systemet garantera sin långsiktiga hållbarhet finansiellt. Ålderspensionsavgiften kan således inte reduceras.

För vilka ändamål de olika avgifter som inflyter som socialavgifter ska användas framgår av lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter.

12.8.2.3 Betalning av socialavgifterna och allmän löneavgift

Av 26 kap. 2 § 1 skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL, framgår att en skattedeklaration ska lämnas av den som är skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter eller som har gjort ett skatteavdrag utan att vara skyldig att göra det. Skatteavdrag och arbetsgivaravgifter ska redovisas i en arbetsgivardeklaration för redovisningsperioder (26 kap. 3 § första stycket SFL). Den som är registrerad som arbetsgivare ska lämna arbetsgivardeklaration för varje redovisningsperiod (26 kap. 3 § andra stycket SFL).

I 26 kap. 19 a – 19 e §§ SFL anges vilka uppgifter som ska anges som rör betalningsmottagaren, dvs. arbetstagaren som fått lön eller annan ersättning. Av deklarationen ska det bl.a. framgå vilken ersättning som arbetsgivaren är skyldig att betala arbetsgivaravgifter för.

Beslut om bl.a. skatteavdrag och arbetsgivaravgifter ska fattas för varje redovisningsperiod för sig med ledning av innehållet i skattedeklarationer och andra tillgängliga uppgifter (53 kap. 1 § första stycket SFL). Om en skattedeklaration har lämnats i rätt tid och på rätt sätt, anses ett beslut om skatten och avgifterna ha fattats i enlighet med deklarationen (s.k. automatiska beslut, 53 kap. 2 § SFL).

Om en skattedeklaration inte har lämnats i rätt tid eller på rätt sätt eller om skatten eller avgifterna inte har redovisats i deklarationen, ska varje oredovisad skatt eller avgift anses ha beslutats till noll kronor. Redovisas skatten eller avgifterna senare, anses ett beslut i stället ha fattats i enlighet med redovisningen, om inte ett beslut om omprövning har meddelats dessförinnan (53 kap. 4 § SFL).

Arbetsgivardeklarationen kan lämnas elektroniskt antingen genom att en fil med samtliga uppgifter överförs eller genom att den uppgiftsskyldige manuellt registrerar nödvändiga uppgifter för varje betalningsmottagare. Detta sker genom användning av en s.k. e-tjänst där inloggning görs med e-legitimation. Skatteverket har utvecklat elektroniska lösningar som innebär att arbetsgivardeklarationen kan lämnas direkt från den uppgiftsskyldiges lönesystem. Det finns även möjlighet att lämna arbetsgivardeklarationen på pappersformulär.

Tidpunkten för att lämna arbetsgivardeklaration för en kalendermånad styrs av om den deklarationsskyldige är skyldig att lämna mervärdesskattedeklaration, samt för vilket beskattningsunderlag den ska lämnas. Om den deklarationsskyldige är skyldig att redovisa mervärdesskatt med beskattningsunderlag på högst 40 miljoner kronor ska arbetsgivardeklaration ha kommit in senast den 12 i månaden efter utgången av redovisningsperioden, dock senast den 17 i januari och augusti (26 kap. 26 § SFL). Om den deklarationsskyldige är skyldig att redovisa mervärdesskatt med beskattningsunderlag över 40 miljoner kronor ska arbetsgivardeklarationen ha kommit in senast den 26 i månaden efter utgången av redovisningsperioden, dock senast den 27 december (26 kap. 30 § SFL). Om den deklarationsskyldige inte är skyldig att redovisa mervärdesskatt ska arbetsgivardeklarationen ha kommit in senast den 12 i månaden efter utgången av redovisningsperioden, dock senast den 17 i januari och augusti (26 kap. 32 § SFL).

Skatter och avgifter som ska redovisas i en skattedeklaration ska vara betalda senast den dag då deklarationen ska ha kommit in till Skatteverket. För den som redovisar

mervärdesskatt på beskattningsunderlag som exklusive unionsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor, är förfallodagen för skatteavdragen och arbetsgivaravgifterna i stället den 12, i januari den 17, i månaden efter redovisningsperioden (62 kap. 3 § SFL).

12.8.2.4 Nedsatta arbetsgivaravgifter för personer som vid årets

ingång har fyllt 15 men inte 18 år

Den 1 augusti 2019 infördes en nedsättning av det samlade uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift på ersättning till ungdomar som vid årets ingång har fyllt 15 men inte 18 år (prop. 2018/19:99). Syftet med nedsättningen är att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden genom att göra det attraktivare för arbetsgivare att anställa ungdomar för sommar- och helgjobb.

Nedsättningen innebär att endast ålderspensionsavgiften ska betalas för den del av ersättningen som uppgår till högst 25 000 kronor per kalendermånad.

12.8.3 Slopad nedsättning av arbetsgivaravgifterna för 15 – 18-åringar

Regeringens förslag: Nedsättningen av arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften för personer som vid årets ingång har fyllt 15 men inte 18 år slopas.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: En stor del av remissinstanserna tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Till dessa hör bl.a. Arbetsförmedlingen, Arbetsgivarverket, Ekonomistyrningsverket, Sveriges Akademikers centralorganisation (Saco), Skatteverket och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) .

Företagarna, Lantbrukarnas Riksförbud (LRF), Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor (MUCF), Näringslivets Skattedelegation (NSD), vars remissyttrande Svenskt Näringsliv ansluter sig till, och Visita avstyrker förslaget. En generell invändning som framförs av dessa remissinstanser är att förslaget kommer att minska sysselsättningen i ekonomin. LRF anser att nedsättningen är till nytta för såväl samhället i stort som för enskilda och företag. Enligt LRF har nedsatta socialavgifter stor betydelse för de mindre företagens vilja och förmåga att anställa varför det är önskvärt att socialavgifterna sänks. Företagarna och Svensk Handel lämnar liknande synpunkter. Visita anser att nedsättningen bör gälla för personer upp till 26 år.

Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) anser att det som anförs i promemorian om att skattereglerna ska vara generella, med få undantag och att de ska ge förutsättningar för en hög varaktig sysselsättning är rimligt. Enligt IFAU är nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för unga inte en effektiv åtgärd för att öka sysselsättningen bland unga. Ett borttagande av nedsättningen har därför sannolikt inte någon betydande effekt på sysselsättningen. Nedsättningens effektivitet ifrågasätts även av Arbetsförmedlingen , Saco och TCO . Även Konjunkturinstitutet gör bedömningen att sysselsättningseffekterna i ekonomin i sin helhet av att slopa nedsättningen sannolikt är små. Konjunkturinstitutet efterfrågar dock samtidigt ett resonemang kring nedsättningens effekter i förhållande till dess syfte och ett tydliggörande av varför nedsättningen inte är en tillräckligt effektiv åtgärd för att främja en hög och varaktig sysselsättning samt goda villkor för företagande.

IFAU anser att det är önskvärt med en diskussion om vilka problem som finns vid ungas inträde på arbetsmarknaden och vilka åtgärder som eventuellt är mer kostnadseffektiva för att underlätta ungas arbetsmarknadsetablering. Flera

remissinstanser, t.ex. Företagarna, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) , Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys) och Visita, framhåller att promemorian inte innehåller något förslag om hur budgetförstärkningen ska användas. Arbetsförmedlingen lyfter i det sammanhanget vikten av en fullföljd gymnasieutbildning för att öka ungas möjlighet till en långsiktig etablering på arbetsmarknaden.

NSD, TCO och Visita anser att tidpunkten för förslaget är problematisk bl.a. med hänsyn till konjunkturläget.

Flera remissinstanser, däribland Konjunkturinstitutet och NSD, lämnar synpunkter på konsekvensanalysen.

Skälen för regeringens förslag: Nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år infördes i syfte att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden.

Regeringen anser att skattereglerna som utgångspunkt ska vara generella, med så få undantag som möjligt. Därtill är det centralt att skattereglerna också utformas så att de ger förutsättningar för en hög varaktig sysselsättning och goda villkor för företagande. Flera remissinstanser instämmer i detta, bl.a. IFAU . Eftersom utrymmet i de offentliga finanserna är begränsat är det också nödvändigt att de mest effektiva åtgärderna prioriteras. Mot den bakgrunden föreslår regeringen att nedsättningen av arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften för personer som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år slopas och att budgetförstärkningen tas i anspråk för åtgärder som bedöms vara mer angelägna.

Flera remissinstanser, däribland NSD och Visita , anser att förslaget kommer att påverka sysselsättningen negativt och lämnar synpunkter på konsekvensanalysen. Regeringens bedömning är att förslaget har en begränsad effekt på sysselsättningen. Synpunkter på förslagets sysselsättningseffekter liksom på konsekvensanalysen i övrigt behandlas närmare i avsnitt 12.8.5.

Flera remissinstanser, däribland Företagarna och LRF framför att förslaget kommer att öka arbetsgivarnas kostnader för att anställa, vilket särskilt kommer att påverka mindre företag. NSD, TCO och Visita anser att tidpunkten för förslaget är problematisk bl.a. med hänsyn till konjunkturläget. Flera remissinstanser efterfrågar alternativa åtgärder till den slopade nedsättningen. Konjunkturinstitutet önskar se ett resonemang om varför nedsättningen inte är en tillräckligt effektiv åtgärd för att främja en hög och varaktig sysselsättning samt goda villkor för företagande.

Som beskrivits ovan är utrymmet i de offentliga finanserna begränsat. I det nuvarande ekonomiska läget är regeringens prioritering att bekämpa inflationen och hantera dess effekter. Det finns skäl att använda den budgetförstärkning som slopandet av nedsättningen medför till att finansiera andra satsningar som framgår av budgetpropositionen. Målgruppen för nedsättningen är den åldersgrupp som normalt går i gymnasieskola. En fullföljd gymnasieutbildning är, såsom Arbetsförmedlingen påpekar, viktig för ökade möjligheter till en långsiktig förankring på arbetsmarknaden. Regeringen föreslår i denna proposition bl.a. ökade satsningar på skolan och välfärden.

Ett antal remissinstanser, bl.a. Företagarna och LRF, framför att kostnaden för att anställa bör sänkas. Visita anser att den nuvarande nedsättningen bör gälla personer upp till 26 år. Dessa frågor faller utanför detta lagstiftningsärende och behandlas inte vidare här.

Lagförslag Förslaget medför att 2 kap. 28 § socialavgiftslagen (2000:980) ska upphävas samt att 2 kap. 29 § samma lag, 1 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och 2 § lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980) ska ändras, se avsnitt 11.2. 11.7 och 11.9.

12.8.4 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2024.

Vid beräkningen av arbetsgivaravgifter och den allmänna löneavgiften ska äldre bestämmelser fortfarande gälla för ersättning som utges före ikraftträdandet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig särskilt i frågan. TCO anser att det mot bakgrund av det svårbedömda ekonomiska läget kan finnas skäl att inte genomföra ändringen under 2024. Även NSD , till vars yttrande Svenskt Näringsliv ansluter sig, och Visita anser att tidpunkten för ikraftträdandet är problematisk.

Skälen för regeringens förslag: I denna proposition gör regeringen bedömningen att den svenska ekonomin befinner sig i ett svårt läge. Den budgetförstärkning som ett slopande av nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för 15 – 18-åringar bedöms leda till bör komma staten till godo så snart som möjligt så att budgetförstärkningen kan användas till åtgärder som bedöms som mer angelägna. Mot denna bakgrund anser regeringen, till skillnad från bl.a. TCO, NSD och Visita , att de föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 2024.

Arbetsgivaravgifter och den allmänna löneavgiften betalas under månaden efter den månad då avgiftspliktig ersättning har getts ut. Vid beräkningen av arbetsgivaravgifter och den allmänna löneavgiften ska därför den upphävda bestämmelsen i 2 kap. 28 § socialavgiftslagen och bestämmelserna i 2 kap. 29 § samma lag, 1 § lagen om allmän löneavgift och 2 § lagen om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen om allmän löneavgift och socialavgiftslagen i den äldre lydelsen fortfarande gälla för ersättning som utges före den 1 januari 2024.

12.8.5 Konsekvensanalys Regelrådet finner att konsekvensutredningen uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning.

Syfte och alternativa lösningar

Förslaget syftar till att stärka de offentliga finanserna så att den budgetförstärkning som slopandet av nedsättningen medför kan användas till åtgärder för att återupprätta arbetslinjen. Om förslaget inte genomförs uteblir budgetförstärkningen.

Skälen för ikraftträdandedatum finns i avsnitt 12.8.4. Några andra hänsyn till ikraftträdandetidpunkten har inte bedömts nödvändiga.

Skatteverket tar regelbundet fram material med information om nya skatte- och avgiftsregler. Utöver detta bedöms inga andra informationsinsatser behöva göras.

Om nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år slopas, utgår skatteutgiften D6 Nedsättning av arbetsgivaravgifter för unga.

Offentligfinansiella effekter

Det redovisade underlaget för nedsatta arbetsgivaravgifter för personer som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år uppgick 2022 till ca 5,5 miljarder kronor enligt statistik från Skatteverkets GIN-databas. Uttryckt i 2024 års priser bedöms underlaget uppgå till ca 5,9 miljarder kronor efter att det skrivits fram med den förväntade utvecklingen av lönesumman mellan 2022 och 2024.

Med dagens regler betalas endast ålderspensionsavgift på 10,21 procent på ersättning till personer i den aktuella åldersgruppen. Förslaget är att nedsättningen av arbetsgivaravgifterna slopas vilket innebär att fulla arbetsgivaravgifter på 31,42 procent ska betalas. Arbetsgivaren kan dock vara berättigad till någon annan nedsättning av arbetsgivaravgifterna. Denna omständighet har inte beaktats i beräkningen av den offentligfinansiella effekten. Skillnaden mellan fulla arbetsgivaravgifter (ca 1,85 miljarder kronor i 2024 års priser) och ålderspensionsavgiften (ca 0,6 miljarder kronor) är 1,25 miljarder kronor och utgör förslagets offentligfinansiella bruttoeffekt.

Cirka 85 procent av underlaget för de nedsatta arbetsgivaravgifterna bedöms finnas i privat sektor och ca 15 procent i offentlig sektor (staten, kommunerna och regionerna). För företag i privat sektor innebär de högre arbetsgivaravgifterna på kort sikt att deras kostnader ökar och vinsterna minskar. Det medför i sin tur att intäkterna från bolagsskatten blir lägre. Denna indirekta effekt på de offentliga finanserna beaktas i förslagets offentligfinansiella nettoeffekt.

Förslaget innebär att lönekostnaderna ökar även i den offentliga sektorn. I den offentligfinansiella beräkningen antas, i enlighet med Finansdepartementets beräkningskonventioner, att kommuner, regioner och statliga myndigheter minskar sina konsumtionsutgifter med samma belopp som lönekostnaderna ökar med. Därmed neutraliseras den indirekta effekt på det finansiella sparandet i kommunerna, regionerna och staten som mekaniskt uppstår när arbetsgivaravgifterna höjs.

Förslaget bedöms sammantaget öka skatteintäkterna med 1 miljard kronor från och med 2024.

Effekter för företag

Förslaget påverkar företag som har anställda som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år, eller som vill anställa personer i denna åldersgrupp. I dag är arbetsgivaravgifterna nedsatta för dessa personer så att endast ålderspensionsavgiften på 10,21 procent ska betalas på ersättning upp till 25 000 kronor per kalendermånad. Förslaget innebär att nedsättningen slopas och att det som utgångspunkt ska tas ut fulla arbetsgivaravgifter på 31,42 procent på ersättningen. Arbetsgivaren kan dock vara berättigad till någon annan nedsättning av arbetsgivaravgifterna.

I tabell 12.2 redovisas lönekostnaden för personer som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år med nuvarande och föreslagna regler vid en oförändrad månadslön. För en anställd som tjänar 16 000 kronor i månaden ökar lönekostnaderna med ca 3 400 kronor i månaden till följd av förslaget. Vid en månadslön på 25 000 kronor är ökningen ca 5 300 kronor. För anställda i andra åldersgrupper är lönekostnaden, vid en given månadslön, oförändrad.

Tabell 12.2 Förändring av lönekostnad för anställda som vid årets ingång har fyllt 15

år men inte 18 år, nuvarande och föreslagna regler

Kronor Lönekostnad med Lönekostnad med Månadslön nuvarande regler föreslagna regler Skillnad 16 000 17 634 21 027 3 394 25 000 27 533 32 855 5 303 Källa: Egna beräkningar.

År 2022 redovisade ca 54 000 företag underlag för nedsatta arbetsgivaravgifter för personer som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år. Uppgifterna kommer från Skatteverkets GIN-databas. De flesta av dessa företag var verksamma inom branscherna handel (19 procent), hotell och restaurang (17 procent) och byggverksamhet (14 procent). Den största andelen av löneunderlaget fanns i företag verksamma inom hotell och restaurang (26 procent), handel (21 procent) och vård och omsorg (12 procent). Branschindelningen avser indelning enligt Svensk näringsgrensindelning (SNI) på avdelningsnivå. I tabell 12.3 redovisas antalet företag och deras underlag för nedsatta arbetsgivaravgifter uppdelat på antalet anställda i företagen. Klassificeringen av antalet anställda följer Europeiska kommissionens rekommendation av definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag. De flesta företag som redovisar underlag för nedsatta arbetsgivaravgifter är mikroföretag (0 – 9 anställda) eller små företag (10 – 49 anställda). Den största andelen av löneunderlaget finns däremot i stora företag med 250 eller fler anställda.

Tabell 12.3 Företag som redovisat underlag för nedsatta arbetsgivaravgifter för

personer som fyllt 15 men inte 18 år, uppdelat på antalet anställda

Antal, procent, miljoner kronor Andel av Andel av företagen löneunderlaget Antal företag (procent) Löneunderlag (mnkr) (procent) Mikroföretag 0 – 9 anställda 24 000 44 850 15 Små företag 10 – 49 anställda 19 000 35 1 630 30 Medelstora företag 50 – 249 anställda 5 000 9 960 17 Stora företag 250+ anställda 1 000 2 1 860 34 Ingen uppgift 5 000 9 200 4 Summa 54 000 100 5 500 100 Källa: Egna beräkningar. På kort sikt medför den slopade nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år att kostnaderna för de företag som har anställda i denna åldersgrupp ökar och att deras vinster minskar. Om och hur mycket lönekostnaden ökar för ett företag beror på ålderssammansättningen bland företagets anställda. Företag med en högre andel anställda personer i åldern 15 – 18 år kommer möta högre kostnader jämfört med företag med en lägre andel anställda i den åldersgruppen. Det finns inga starka skäl att anta att åldersstrukturen bland unga anställda skulle variera kraftigt mellan företag i samma bransch, men däremot mellan branscher. Konkurrensen mellan företag i olika branscher kan således påverkas av de föreslagna reglerna jämfört med dagens situation. Förslaget att slopa nedsättningen innebär dock en ökad likformighet i beskattningen. Den 31 mars 2023 upphörde den tillfälliga nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som vid årets ingång fyllt 18 men inte 23 år. Förslaget att slopa nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som fyllt 15 men inte 18 år innebär således att det inte längre kommer att finnas någon

nedsättning av arbetsgivaravgifterna för unga och de konkurrensfördelar som tidigare fanns för företag med unga anställda neutraliseras.

Förslaget att slopa nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som vid årets ingång har fyllt 15 men inte 18 år innebär en förenkling av regelverket. Eftersom arbetsgivaravgifterna redan redovisas månadsvis på individnivå i arbetsgivardeklarationen bedöms minskningen av de administrativa kostnaderna dock vara begränsad.

Förslaget gäller alla arbetsgivare, oavsett storlek på företaget. Det bedöms inte finnas några skäl att ta särskilda hänsyn till små företag vid reglernas utformning, särskilt inte mot bakgrund av att förslaget sammantaget innebär en förenkling av regelverket.

Regelrådet och Företagarna framhåller att förslaget kan ha en starkare påverkan på företag med sämre lönsamhet och därför kan innebära att nya företag inte startas på grund av höga kostnader. Förslaget innebär ökade kostnader för företag som har anställda som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år, eller som vill anställa personer i denna åldersgrupp. På marginalen kan detta innebära att ett enskilt företag inte är, eller bedöms vara, lönsamt.

Regleringen bedöms inte påverka företagen i någon nämnvärd utsträckning på något annat sätt eller medföra andra kostnader än som redogjorts för i detta avsnitt. Företagen bedöms heller inte behöva vidta några förändringar i sin verksamhet till följd av förslaget.

Effekter för sysselsättningen

I den statiska offentligfinansiella beräkningen antas att förändringar i arbetsgivaravgifterna helt övervältras på företagens vinster på kort sikt. I ett längre perspektiv och med ett dynamiskt synsätt där ändrade arbetsgivaravgifter tillåts påverka beteendet hos individer och företag indikerar tillgänglig forskning att förändringarna helt eller delvis kommer att övervältras på lönerna. En generell sänkning av arbetsgivaravgifterna förväntas på lång sikt leda till nära fullständig övervältring på lönerna. Vid fullständig löneövervältring påverkas inte sysselsättningen i ekonomin som helhet på lång sikt: den initiala effekten på den reala arbetskraftskostnaden kommer att successivt urholkas helt. Om förändringen i arbetsgivaravgifterna däremot riktas mot en grupp med svag förankring på arbetsmarknaden kan det förväntas leda till långsiktiga sysselsättningseffekter. Det beror på att lönerna för svaga grupper på arbetsmarknaden är mindre känsliga för efterfrågeförändringar och att löneövervältringen därför inte förväntas vara fullständig.

I promemorian förväntades förslaget att slopa nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för unga ha en svag negativ effekt på sysselsättningen, men den exakta storleken på effekten bedömdes vara osäker. Företagarna, LRF, Näringslivets Skattedelegation , till vars yttrande Svenskt Näringsliv ansluter sig, och Visita motsätter sig denna bedömning. En generell invändning är att konsekvensanalysen inte i tillräcklig utsträckning har beaktat nyare forskning om utvärderingar av nedsatta arbetsgivaravgifter för unga, som pekar på mer positiva sysselsättningseffekter av åtgärden än vad äldre studier gör. Andra invändningar är att personer i åldersgruppen 15 – 18 år utgör en svag grupp på arbetsmarknaden och att detta kan påverka effekten på sysselsättningen samt att de utvärderingar som gjorts av nedsatta arbetsgivaravgifter för unga, och som det hänvisas till i promemorian, inte avser nedsättningar enbart för den aktuella åldersgruppen.

Utvärderingar av den tidigare nedsättningen av arbetsgivaravgifter för ungdomar visar att åtgärden hade en viss sysselsättningseffekt, men att effekten sannolikt var relativt liten. Nyare utvärderingar visar på mer positiva effekter än äldre studier och pekar på

att företag med en stor andel unga använt de lägre kostnaderna som nedsättningen för med sig för att utöka verksamheten och anställda även i andra åldersgrupper och att sysselsättningseffekterna kvarstår även när de anställda blir äldre och inte längre omfattas av nedsättningen. Den tidigare nedsättningen var i kraft under perioden 2007 – 2016 och avsåg initialt personer mellan 19 och 25 år, men utökades 2009 till att avse alla personer under 26 år. Den tidigare nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för ungdomar var således riktad till en annan grupp än den som omfattas av förslaget i denna promemoria. Även om åldersgrupperna inte överensstämmer helt med den aktuella nedsättningen bör dock utvärderingarna kunna användas som analysunderlag även för det aktuella förslaget.

IFAU anser att nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för unga inte är en effektiv åtgärd för att öka sysselsättningen bland unga och delar bedömningen i promemorian att ett borttagande av nedsättningen sannolikt inte har någon större effekt på sysselsättningen. Även Akademikerförbundet SSR, Arbetsförmedlingen, Arbetsgivarverket, LO , Saco och TCO delar denna bedömning. Konjunkturinstitutet instämmer också i bedömningen att sysselsättningseffekterna i ekonomin i sin helhet sannolikt är små. De menar dock att det inte beror på att åldersgruppen utgör en relativt stark grupp på arbetsmarknaden, utan på att relativt få personer i åldersgruppen arbetar och att flertalet av dem hade arbetat även utan nedsättning.

Hur stora sysselsättningseffekter förslaget om att slopa nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för 15 – 18-åringar förväntas ha bygger på en samlad bedömning. Även om de nyare utvärderingarna av de nedsatta arbetsgivaravgifterna för unga visar på mer positiva sysselsättningseffekter än i de äldre studierna finns det faktorer som kan begränsa effekterna på den totala sysselsättningen ur ett allmän-jämviktsperspektiv. Sådana faktorer är t.ex. hur många som arbetar i den aktuella åldersgruppen, hur stor andel av dem som skulle arbetat även utan nedsättningen och i hur stor utsträckning nedsättningen leder till undanträngning av personer i andra åldersgrupper som konkurrerar om samma arbeten.

Bedömningen är att förslaget har begränsade effekter på sysselsättningen. Mot bakgrund av hur många personer som arbetar i den aktuella åldersgruppen bedöms förslaget minska sysselsättningen med omkring 1 000 helårsarbetskrafter.

Tillväxtverket anser att en kompletterande konsekvensutredning behöver genomföras för att belysa vilket värdeskapande näringslivets kompetensutveckling av unga har för exempelvis konkurrenskraften på sikt. Den begränsade effekt som förslaget har på sysselsättningen medför att den enskilda effekten på kompetensförsörjningen av denna åtgärd också bedöms vara begränsad.

Effekter för enskilda, inkomstfördelningen och den ekonomiska

jämställdheten

De individer som påverkas av förslaget är dels ägare av företag med anställda som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år, dels ungdomar i den aktuella åldersgruppen som arbetar eller vill arbeta. Ägarna till företagen kommer på kort sikt att få något lägre vinster till följd av förslaget. Bedömningen i avsnitt Effekter för sysselsättningen är att sysselsättningen i den berörda åldersgruppen kan komma att minska något. Dock handlar detta om en grupp på arbetsmarknaden som arbetar relativt lite och där arbete huvudsakligen sker vid sidan av gymnasiestudier. De allra flesta i denna grupp utgör inget eget hushåll utan bor med sina föräldrar. Därmed bidrar inkomsterna hos dessa individer relativt lite till hushållets samlade inkomster. Effekterna på inkomstfördelningen bedöms därför vara väldigt små.

Eftersom män är överrepresenterade som företagare indikerar det att förslaget kan komma att missgynna män i något högre utsträckning än kvinnor. Fler flickor än pojkar i målgruppen för förslaget är däremot sysselsatta vilket kan indikera att flickors sysselsättning kan komma att påverkas i högre grad än pojkars till följd av förslaget. Sammantaget bedöms dock förslaget ha en väldigt liten påverkan på den ekonomiska jämställdheten.

Effekter för kommuner och regioner

Förslaget påverkar kommuner och regioner i egenskap av arbetsgivare för personer som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år.

Enligt Skatteverkets GIN-databas redovisade kommuner och regioner ett underlag för nedsatta arbetsgivaravgifter för personer som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år på ca 840 miljoner kronor 2022. Uttryckt i 2024 års priser bedöms det uppgå till ca 900 miljoner kronor. När nedsättningen slopas ökar lönekostnaderna i kommuner och regioner. Bedömningen är att ökningen blir ca 190 miljoner kronor. SKR skriver i sitt remissvar att man håller med om att ökningen av omkostnaderna för kommuner och regioner är begränsad och att beräkningarna om något är i överkant med SKR:s egna beräkningar. Bedömningen avser arbetsgivare både i kommuner och regioner och i företag som ägs av kommuner och regioner.

Effekter för myndigheter och de allmänna förvaltningsdomstolarna

Förslaget bedöms endast medföra marginella förändringar för Skatteverket avseende information och it-system. Förändringarna ingår i den anpassning som årligen görs på grund av ny eller förändrad lagstiftning, och eventuella tillkommande kostnader ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

Förslagen bedöms inte medföra några konsekvenser för de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Förenlighet med EU-rätten

Förslaget bedöms vara förenligt med det EU-rättsliga regelverket.

Övriga effekter

Förslaget förväntas inte ha några övriga effekter av betydelse.

12.9 Teknisk översyn av vissa nedsättningar av

socialavgifterna

Regeringens bedömning: Nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som arbetar med forskning eller utveckling bör ändras på så sätt att avdraget vid beräkning av arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften görs mot summan av dessa avgifter. Den generella nedsättningen av egenavgifterna bör ändras på motsvarande sätt och avdraget bör i det fallet göras mot summan av egenavgifterna och den allmänna löneavgiften.

De kommande förslagen bör träda i kraft den 1 januari 2024 och tillämpas första gången på ersättning som utges, respektive inkomster som uppbärs, efter den 31 december 2023.

Skälen för regeringens bedömning: Den 1 januari 2014 infördes det s.k. FoUavdraget som ett skatteincitament för forskning och utveckling, (prop. 2013/14:1

Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 6.9). Reglerna, som finns i 2 kap. 29 – 31 §§ socialavgiftslagen (2000:980), innebär att vid beräkning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med FoU ska avdrag göras med 10 procent av avgiftsunderlaget för dessa personer. Avdraget får inte medföra att de avgifter som betalas understiger ålderspensionsavgiften. Det sammanlagda avdraget för samtliga personer som arbetar med FoU hos den avgiftsskyldige får inte överstiga 1,5 miljoner kronor per kalendermånad. På sådan ersättning till personer som arbetar med FoU som berättigar till avdrag från arbetsgivaravgifterna ska också den allmänna löneavgiften sättas ned med 10 procentenheter, men som lägst vara 0 procent.

Den 1 januari 2010 infördes en generell nedsättning av egenavgifterna för enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag i syfte att göra det mer attraktivt att starta, driva och utveckla företag (prop. 2009/10:178 Nedsättning av egenavgifter). Reglerna, som finns i 3 kap. 18 § socialavgiftslagen, innebär att vid beräkning av egenavgifterna ska avdrag göras med 7,5 procent av avgiftsunderlaget. Avdraget får inte medföra att avgifter som betalas understiger ålderspensionsavgiften. Avdraget får som högst vara 15 000 kronor per år.

Arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna varierar över åren och avgifterna är sammantaget lägre i dag än när FoU-avdraget, respektive den generella nedsättningen av egenavgifterna, infördes. Samtidigt som arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna har sänkts så har den allmänna löneavgiften höjts i motsvarande mån för att hålla det totala avgiftsuttaget oförändrat. Det samlade avgiftsuttaget har således inte minskat, men utrymmet att göra FoU-avdrag och avdrag från egenavgifterna har gjort det.

För att skapa utrymme för berörda arbetsgivare och näringsidkare att kunna utnyttja respektive avdrag fullt ut bör den lagtekniska utformningen av FoU-avdraget och den generella nedsättningen av egenavgifterna ändras. FoU-avdraget bör utformas på så sätt att avdraget vid beräkning av arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften görs mot summan av dessa avgifter. Den generella nedsättningen av egenavgifterna bör ändras på motsvarande sätt och avdraget bör i det fallet göras mot summan av egenavgifterna och den allmänna löneavgiften. Förslaget beräknas minska skatteintäkterna med 0,10 miljarder kronor från och med 2024.

Finansdepartementet har remitterat en promemoria med utgångspunkt i ovanstående. Regeringen beslutade den 7 september 2023 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslaget. Regeringen avser att under hösten 2023 återkomma till riksdagen med ett förslag. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2024 och tillämpas första gången på ersättning som utges, respektive inkomster som uppbärs, efter den 31 december 2023.

Skatt på kapitalägande – kapital- och egendomsskatter

12.10 Förenklad beskattning av vissa

fastighetsrelaterade inkomster

12.10.1 Ärendet och dess beredning Inom Finansdepartementet har promemorian Förslag om höjt schablonavdrag vid uthyrning av bostäder och förenklad beskattning av vissa fastighetsrelaterade inkomster inför budgetpropositionen 2024 tagits fram. En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 6 avsnitt 1 . Promemorians lagförslag är likalydande med propositionens. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remiss-

instanserna finns i bilaga 6 avsnitt 2 . Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2023/01514).

Lagrådet

Förslagen i propositionen är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande.

12.10.2 Marköverföringar enligt fastighetsbildningslagen

Regeringens förslag: Om den kontanta ersättningen vid överföring av mark eller andel i samfällighet genom fastighetsreglering, eller vid uppdelning i lotter genom klyvning, inte överstiger 42 000 kronor ska kapitalvinsten inte tas upp.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inga synpunkter på förslaget i promemorian. Flera remissinstanser, bl.a. Ekonomistyrningsverket , FAR , Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) , Näringslivets Skattedelegation (NSD) , Skatteverket , Svenskt Näringsliv och Villaägarnas Riksförbund , tillstyrker förslaget. LRF föreslår att fribeloppet ska inflationssäkras genom att det kopplas till prisbasbeloppet. Det bör enligt LRF i stället uppgå till ett prisbasbelopp (52 500 kronor för 2023).

Skälen för regeringens förslag: Av 45 kap. 5 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, framgår att överföring av mark eller andel i samfällighet genom fastighetsreglering enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och uppdelning i lotter genom klyvning enligt 11 kap. samma lag anses som avyttring av fastighet, om överföringen eller uppdelningen sker helt eller delvis mot kontant ersättning. Om den kontanta ersättningen uppgår till högst 5 000 kronor ska kapitalvinsten inte tas upp. Om den kontanta ersättningen överstiger 5 000 kronor ska bara så stor del av hela kapitalvinsten tas upp som den kontanta ersättningen, minskad med 5 000 kronor, utgör av den totala ersättningen, minskad med 5 000 kronor. Större belopp än den kontanta ersättningen minskad med 5 000 kronor ska dock inte tas upp, se andra stycket samma paragraf.

Beskattningsreglerna för marköverföringar m.m. som genomförs genom fastighetsbildning har sin grund i samhällets önskan att åstadkomma en ändamålsenlig fastighetsindelning. Till och med 1971 års taxering var sådana marköverföringar skattefria på grund av att möjligheterna till utjämning av värdeskillnader mellan parterna var ganska begränsade. När det blev enklare att lämna kontant ersättning infördes regler om kapitalvinstbeskattning när ersättning för avstådd mark helt eller delvis utgavs i pengar. För beskattning krävs således att det lämnas en kontant ersättning. En marköverföring som innebär ett rent byte av mark utlöser inte kapitalvinstbeskattning.

När reglerna infördes 1972 ansågs det motiverat att undanta mindre ersättningsbelopp från beskattning. En skattefrihetsgräns på 5 000 kronor infördes för de sammanlagda kontanta ersättningsbeloppen under ett beskattningsår. Ersättning som understeg 5 000 kronor blev då helt skattefri medan en ersättning som översteg 5 000 kronor medförde beskattning av den del av kapitalvinsten som hänförde sig till den erhållna kontanta ersättningen. För att undanröja vissa oönskade tröskeleffekter ändrades lättnadsregeln 1976. Den nya regeln innebar att beloppsgränsen omvandlades till ett fribelopp, där endast den del av den kontanta ersättningen som översteg 5 000 kronor skulle bli föremål för beskattning.

Fribeloppet har varit detsamma sedan 1970-talet. Samtidigt har den allmänna prisutvecklingen medfört att 5 000 kronor 1972 inte är samma storhet som i dag. Det är av förenklingsskäl motiverat att fribeloppet finns kvar. För att det även fortsättningsvis ska ha samma innebörd som när det infördes bör beloppsgränsen justeras med hänsyn till den förändring i konsumentprisindex (KPI) som skett. En uppräkning från 1971 års prisläge till 2022 års nivå (med SCB:s prisomräknare, årsmedeltal) ger ett belopp på 41 800 kronor. En lämpligt avvägd prisjusterad nivå på fribeloppet bedöms därmed vara 42 000 kronor.

Lantbrukarnas Riksförbund anser att fribeloppet bör knytas till prisbasbeloppet för att på så sätt motverka att värdet urholkas av inflationen. Regeringen har förståelse för synpunkten, men anser att ett fast belopp bör behållas av förenklingsskäl.

Lagförslag Förslaget medför ändringar av 45 kap. 5 § IL, se avsnitt 11.5.

12.10.3 Allframtidsupplåtelser

Regeringens förslag: Omkostnadsbeloppet för den eller de allframtidsupplåtelser som den skattskyldige gör under beskattningsåret får beräknas till sammanlagt 12 000 kronor.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inga synpunkter på förslaget i promemorian. Flera remissinstanser, bl.a. Ekonomistyrningsverket , FAR , Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) , Näringslivets Skattedelegation (NSD) , Skatteverket , Svenskt Näringsliv och Villaägarnas Riksförbund , tillstyrker förslaget. LRF föreslår att omkostnadsbeloppet ska inflationssäkras genom att det kopplas till prisbasbeloppet. Det bör enligt LRF i stället uppgå till en fjärdedel av prisbasbeloppet (13 125 kronor för 2023).

Skälen för regeringens förslag: Med allframtidsupplåtelse avses att förfoganderätten till en fastighet inskränks för obegränsad tid med stöd av författning eller att nyttjanderätt till eller servitut i fastigheten upplåts för obegränsad tid, 45 kap. 7 § IL. Om en ägare till en fastighet får engångsersättning för allframtidsupplåtelse, anses en så stor del av fastigheten avyttrad som ersättningen motsvarar av hela fastighetens marknadsvärde vid tiden för det beslut eller den upplåtelse som ersättningen grundar sig på, 45 kap. 6 § IL. Från ersättningen för allframtidsupplåtelsen får avdrag göras för ett omkostnadsbelopp. Omkostnadsbeloppet som får dras av från ersättningen för allframtidsupplåtelse utgörs av den del av hela fastighetens omkostnadsbelopp som belöper på den del som anses avyttrad, dvs. motsvarande del av omkostnadsbeloppet som ersättningen utgör av fastighetens marknadsvärde, 45 kap. 24 § andra stycket IL. Omkostnadsbeloppet får också enligt tredje stycket samma paragraf beräknas till 5 000 kronor för den skattskyldiges samtliga allframtidsupplåtelser under beskattningsåret. Omkostnadsbeloppet får dock inte överstiga de sammanlagda ersättningarna. Det innebär att omkostnadsbeloppet alltid är minst 5 000 kronor. Om det faktiska omkostnadsbeloppet är högre än det schablonmässigt bestämda ska avdrag göras med det faktiska omkostnadsbeloppet.

Att engångsersättningar vid allframtidsupplåtelser ska tas upp som kapitalvinst har gällt som princip sedan 1969 års taxering. För att undanta mindre belopp från beskattning när utrednings- och kontrollarbetet inte stod i rimlig proportion till skatteintäkterna angavs att den skattskyldige från det sammanlagda beloppet av de engångsersättningar som erhållits under beskattningsåret skulle få göra ett avdrag med ett schablonmässigt bestämt belopp på 500 kronor om inte de verkliga kostnaderna hade

visats. Det schablonmässigt bestämda omkostnadsbeloppet höjdes till 2 000 kronor 1971 och till 5 000 kronor 1987.

Det är av förenklingsskäl motiverat att behålla det schablonmässigt bestämda omkostnadsbeloppet vid allframtidsupplåtelser. För att schablonbeloppet även fortsättningsvis ska kunna innebära en reell förenkling vid beskattningen bör beloppet justeras med hänsyn till förändringen i konsumentprisindex (KPI). En uppräkning från 1987 års prisläge till 2022 års nivå (med SCB:s prisomräknare, årsmedeltal) ger ett belopp på 11 135 kronor. En lämpligt avvägd prisjusterad nivå på det schablonmässigt bestämda omkostnadsbeloppet bedöms därför vara 12 000 kronor.

Lantbrukarnas Riksförbund anser att det schablonmässiga omkostnadsbeloppet bör knytas till prisbasbeloppet för att på så sätt motverka att värdet urholkas av inflationen. Regeringen har förståelse för synpunkten, men anser att ett fast belopp bör behållas av förenklingsskäl.

Lagförslag Förslaget medför ändring av 45 kap. 24 § IL, se avsnitt 11.5.

12.10.4 Samfälligheter

Regeringens förslag: Överskott i en delägarbeskattad samfällighet ska bara tas upp om det överstiger 1 500 kronor. För privatbostadsfastigheter och fastigheter som innehas av privatbostadsföretag gäller det bara om överskottet är avkastning av kapital.

Uppgift om en privatbostadsfastighets andel av samfällighetens inkomster ska lämnas i kontrolluppgift till den del inkomsterna överstiger 1 500 kronor.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inga synpunkter på förslaget i promemorian. Flera remissinstanser, bl.a. Ekonomistyrningsverket , Lantbrukarnas Riksförbund , Näringslivets Skattedelegation (NSD) , Skatteverket , Svenskt Näringsliv och Villaägarnas Riksförbund, tillstyrker förslaget.

Skälen för regeringens förslag: En samfällighet är ett antal fastigheter som gemensamt har del i egendom. Det kan t.ex. vara en väg, en gemensam anläggning eller ett markområde. En samfällighet kan antingen förvaltas direkt, s.k. delägarförvaltning, eller genom en för ändamålet särskilt bildad samfällighetsförening, s.k. föreningsförvaltning. Samfällighetens inkomster och utgifter beskattas antingen hos den samfällighetsförening som i förekommande fall förvaltar samfälligheten eller hos delägarna (6 kap. 6 § IL). Samfälligheten beskattas hos förvaltaren (föreningen) bara om samfälligheten är en marksamfällighet eller regleringssamfällighet som också är en särskild taxeringsenhet (s.k. föreningsbeskattning). I andra fall, vilket också är det vanligaste, beskattas delägarna för sin andel av inkomsterna (s.k. delägarbeskattning).

Vid delägarbeskattning beskattas således samfällighetens delägare (ägarna till de fastigheter som ingår i samfälligheten). Samfällighetens intäkter och kostnader fördelas mellan delägarna utifrån respektive delägares andelstal, 6 kap. 6 § andra stycket IL. Beskattningen av samfällighetens inkomster beror på vilken kategori av fastighet som ingår i samfälligheten. Det kan vara fråga om en privatbostadsfastighet, en näringsfastighet eller ett privatbostadsföretags fastighet. Detta avgör i vilket inkomstslag och enligt vilka regler som beskattningen ska ske.

För att underlätta beskattningen av delägare i samfälligheter finns det generella regler som undantar småbelopp från beskattning. Om den fastighet som har del i en sam-

fällighet är en näringsfastighet behöver fastighetens andel av samfällighetens intäkter och kostnader bara tas upp om överskottet överstiger 600 kronor, 15 kap. 10 § IL. Om fastigheten som har del i en samfällighet ägs av ett privatbostadsföretag behöver avkastning av kapital bara tas upp till den del den överstiger 600 kronor, 39 kap. 26 § IL. Om fastigheten som har del i en samfällighet är en privatbostadsfastighet behöver fastighetens andel av samfällighetens inkomster som är avkastning av kapital bara tas upp till den del de överstiger 600 kronor, 42 kap. 29 § första stycket IL.

Undantagsreglerna, som tillkom i förenklingssyfte för att undvika arbetskrävande uppgiftsskyldighet avseende förhållandevis ringa belopp, har funnits sedan 1970-talet. Den ursprungliga nivån var 100 kronor. Beloppet höjdes till 300 kronor 1986 och till 600 kronor 2004.

Det är av förenklingsskäl motiverat att behålla det beloppsmässiga undantaget vid beskattning av delägare i samfälligheter. För att det beloppsmässiga undantaget även fortsättningsvis ska kunna innebära en reell förenkling vid beskattningen bör beloppet åtminstone justeras med hänsyn till förändringen i konsumentprisindex (KPI). En uppräkning från 2004 års prisläge till 2022 års nivå (med SCB:s prisomräknare, årsmedeltal) ger ett belopp på 800 kronor.

Eftersom det finns ett stort antal samfälligheter bedöms undantaget medföra stora förenklingsvinster. Det är därför rimligt att genomföra en större höjning av det undantagna beloppet än vad som motiveras av utvecklingen av KPI. En lämpligt avvägd prisjusterad nivå på det beloppsmässiga undantaget bedöms därför vara 1 500 kronor.

Förslaget medför även en följdändring i bestämmelserna om kontrolluppgiftsskyldighet om vissa andra förhållanden i 22 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) genom att beloppsgränsen för när kontrolluppgift ska lämnas om en privatbostadsfastighets andel av samfällighetens inkomster föreslås höjas från 600 kronor till 1 500 kronor.

Lagförslag Förslaget medför ändringar av 15 kap. 10 §, 39 kap. 26 § och 42 kap. 29 § IL samt 22 kap. 6 § skatteförfarandelagen, se avsnitt 11.5 och 11.10.

12.10.5 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: De föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2024 och tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2023.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har synpunkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Ändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. De föreslås därför träda i kraft den 1 januari 2024 och tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2023.

12.10.6 Konsekvensanalys Regelrådet finner att konsekvensutredningen uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Regelrådet anser att beskrivningen av berörda företag utifrån antal, storlek och bransch samt beskrivningen av påverkan på konkurrensförhållanden är bristfälliga. Regelrådet anför dock även att konsekvensutredningen innehåller tillräcklig information för ett förslag som kan innebära viss förenkling för företag.

Syfte och alternativa lösningar

Syftet med att ändra beloppsgränserna som undantar småbelopp vid beskattningen av marköverföringar och klyvningar enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), allframtidsupplåtelser och delägarbeskattade samfälligheter är att underlätta för företag och enskilda.

Höjda beloppsgränser innebär att flera småbelopp inte behöver tas upp till beskattning. Därmed kan arbetskrävande uppgiftsskyldighet och administration avseende förhållandevis ringa belopp undvikas. En alternativ lösning är att använda sig av beloppsnivåer som uttrycks på ett annat sätt. De beloppsnivåer för marköverföringar m.m. och allframtidsupplåtelser som föreslås är de som efter avrundning bäst kompenserar för den inflation som varit sedan beloppen senast fastställdes. Ett alternativt förslag kunde ha varit att räkna upp beloppsgränserna med delar av prisbasbeloppet. Detta alternativ hade dock inneburit att det faktiska beloppet ändras varje år vilket riskerar att göra regeln krångligare och mer svårtillämpad än om det rör sig om ett angivet fast belopp. Den föreslagna höjningen av beloppsgränsen för delägare i samfälligheter är på en högre nivå än vad som kompenserar för inflationen. Bedömningen är dock att det av förenklingsskäl är lämpligt att höja beloppsgränsen mer än vad som är motiverat på grund av inflationen, särskilt som detta endast marginellt påverkar de offentliga finanserna.

Ytterligare ett alternativ skulle kunna vara att helt ta bort reglerna om vissa belopp och på så sätt skapa tydligare regler. I så fall skulle fler beskattas för småbelopp och den administrativa bördan skulle öka. Den förenkling som sker genom att undvika administration kring förhållandevis ringa belopp bedöms vara mer värd än den ökade tydligheten med enhetliga regler.

Offentligfinansiella effekter

En höjning av beloppet då en kontant ersättning inte behöver tas upp som kapitalvinst vid marköverföringar m.m. bedöms leda till minskade intäkter med knappt 6 miljoner kronor 2024.

En höjning av beloppet vid allframtidsupplåtelser beräknas leda till minskade intäkter med knappt 7 miljoner kronor 2024.

En höjning av nettobeloppet eller avkastningen för intäkter som ska beskattas i en delägarbeskattad samfällighet beräknades leda till minskade intäkter med ca 10 miljoner kronor 2024.

Sammantaget bedöms den offentligfinansiella effekten av förslagen om förenklad beskattning av vissa fastighetsrelaterade inkomster uppgå till 23 miljoner kronor.

Tabell 12.4 Offentligfinansiella effekter av förslag för förenklad beskattning av vissa

fastighetsrelaterade inkomster

Miljoner kronor Bruttoeffekt Nettoeffekt Nettoeffekt Nettoeffekt Varaktig 2024 2024 2025 2026 effekt Marköverföringar enligt fastighetsbildningslagen -6 -6 -6 -6 -6 Allframtidsupplåtelser -7 -7 -7 -7 -7 Samfälligheter -10 -10 -10 -10 -10

Samlad offentligfinansiell effekt -23 -23 -23 -23 -23

Källa: Egna beräkningar.

Effekter för enskilda och företag

Skatteförenklingsutredningen lämnade 2014 förslag om höjda beloppsgränser för bl.a. marköverföringar, allframtidsupplåtelser och samfälligheter (SOU 2014:68). Skatteförenklingsutredningens analys av hur många som påverkas av förslagen bedöms alltjämt vara relevant och ligger till grund för redovisningen nedan. Både företag och privatpersoner kan påverkas av de ändrade beloppsgränserna.

Uppgifterna kring hur många marköverföringar m.m. som genomförs där den kontanta ersättningen understiger 42 000 kronor är knapphändiga. Skatteförenklingsutredningen bedömde 2014 att det årligen gjordes runt 2 000 marköverföringar enligt fastighetsbildningslagen. Av dessa uppskattades ca 25 procent beröras av ett förslag om höjd beloppsgräns. Även uppgifterna kring kapitalvinst vid allframtidsupplåtelse är knapphändiga. Skatteförenklingsutredningen bedömde att ca 10 000 allframtidsupplåtelser gjordes årligen och att en tredjedel av dessa berördes av en höjd beloppsgräns. Enligt Skatteförenklingsutredningen berördes ca 35 procent av samfälligheterna av förslaget om höjd beloppsgräns. Enligt Lantmäteriet fanns det 45 161 samfällighetsföreningar och knappt 136 000 samfälligheter per den 31 december 2022. Den vanligaste beskattningsformen för dessa är beskattning på delägarnivå.

Förslag om höjda beloppsnivåer för skattefri inkomst vid marköverföringar m.m., allframtidsupplåtelser och för delägare i samfälligheter förväntas förenkla för många näringsidkare och enskilda. Det handlar främst om att vissa mindre belopp inte behöver tas upp till beskattning och på så sätt minska en administrativ börda som annars inte står i proportion till beloppet.

Det är dock svårt att uppskatta omfattningen av hur den administrativa bördan påverkas av förslagen. Dels är uppgifterna om hur många som påverkas av respektive förslag osäkra, dels är tidsåtgången och kostnaden för nuvarande system okända. Förslagen har sannolikt en minskande effekt på den administrativa bördan, men storleken på den minskningen av de administrativa kostnaderna går inte att uppskatta.

Effekter för myndigheter och de allmänna förvaltningsdomstolarna

Förslagen bedöms endast medföra marginella förändringar för Skatteverket avseende t.ex. information. Förändringarna ingår i den anpassning som årligen görs på grund av ny eller förändrad lagstiftning. Några särskilda informationsinsatser bedöms inte vara nödvändiga. Förslagen medför även att ett antal mindre fastighetstransaktioner inte behöver redovisas till Skatteverket, vilket bör leda till ett marginellt minskat kontrollbehov för Skatteverket. Eventuella tillkommande kostnader ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Eftersom förslagen avser höjda beloppsnivåer för vilka inkomster som ska deklareras så bedöms ändringarna samlat leda till en marginellt minskad arbetsbelastning för de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Effekter för inkomstfördelningen och den ekonomiska jämställdheten

Förslagen har liten påverkan på inkomstfördelningen och den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män. Fler män än kvinnor äger fastigheter i Sverige. Kvinnor äger 37 procent av Sveriges fastigheter och män äger 47 procent. Resterande 16 procent ägs av dödsbon, företag och organisationer. Den faktiska könsfördelningen för de fastigheter och situationer som påverkas av förslagen är inte känd. Med ett antagande om att även män äger fler av dessa fastigheter så gynnar justeringarna av beloppen män i högre grad än kvinnor.

Övriga effekter

Förslagen bedöms vara förenliga med EU-rätten.

12.11 Ändrad beskattning av inlösenaktier i vissa

fall

12.11.1 Ärendet och dess beredning Skatteverket inkom den 20 december 2021 med promemorian Ändrad beskattning av inlösen- och återköpsförfaranden. I promemorian lämnar Skatteverket förslag om att värdet av inlösenaktier och liknande tillgångar ska beskattas som utdelning vid tilldelningen. Syftet är att värna den svenska kupongskattebasen. En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 7 avsnitt 1 och promemorians lagförslag finns i samma bilaga avsnitt 2 . Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7 avsnitt 3 . Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2022/00409).

Flera remissinstanser hade synpunkter på förslaget i Skatteverkets promemoria. Bland annat framfördes att förslaget i promemorian inte var möjligt att genomföra inom ramen för den föreslagna tiden. Vidare menade flera remissinstanser att tilldelning av inlösenrätter och säljrätter inte bör beskattas som utdelning eftersom sådana rätter motsvarar en option som inte alltid leder till en värdeöverföring.

Finansdepartementet omarbetade Skatteverkets förslag och remitterade den 2 september 2022 ett utkast till lagrådsremiss, Ändrad beskattning av inlösenaktier i vissa fall (i det följande benämnt utkastet). En sammanfattning av utkastets förslag finns i bilaga 7 avsnitt 4 och utkastets lagförslag finns i samma bilaga avsnitt 5 . En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7 avsnitt 6 . Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2022/02527).

I denna proposition behandlas förslagen i promemorian och utkastet.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 17 maj 2023 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7 avsnitt 7 . Lagrådets yttrande finns i bilaga 7 avsnitt 8 . Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 12.11.2.2, 12.11.2.3 och i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissen har även vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts.

12.11.2 Inkomstbeskattning av inlösenaktier

12.11.2.1 Gällande rätt

Bolagsrättsliga regler om inlösen Aktiebolag kan föra över värden till aktieägarna på olika sätt. Tillåtna former för värdeöverföring till aktieägarna anges i 17 kap. 2 § aktiebolagslagen (2005:551), förkortad ABL. Exempel på sådana är vinstutdelning, förvärv av egna aktier och minskning av aktiekapitalet, den bundna överkursfonden eller reservfonden för återbetalning till aktieägarna. I samtliga dessa fall måste bestämmelserna i aktiebolagslagen iakttas för att värdeöverföringen ska vara tillåten.

Minskning av aktiekapitalet kan genomföras med eller utan indragning av aktier, 20 kap. 2 § ABL. Återbetalning till aktieägarna genom att aktier dras in brukar benämnas inlösen, 20 kap. 9 § ABL. Inlösen av aktier kan genomföras på flera olika sätt.

Ett vanligt sätt att genomföra ett inlösenförfarande är att aktiebolaget gör en aktiesplit (uppdelning av aktier med aktiebolagslagens terminologi, 4 kap. 46 § ABL) med efterföljande obligatorisk inlösen. Varje aktie delas då upp i två eller flera aktier. Som exempel kan nämnas en aktiesplit 2:1, som innebär att varje aktie delas upp i en

ordinarie aktie och en inlösenaktie. Inlösenaktierna löses sedan in för ett visst belopp. Det belopp som betalas ut till aktieägarna kallas inlösenbelopp och är vanligen bestämt redan vid tidpunkten för splitten. Inlösen av inlösenaktierna sker normalt automatiskt, utan krav på något eget agerande från aktieägarna, vilket innebär att de aktieägare som inte vill delta i förfarandet måste avyttra sina inlösenaktier innan inlösendagen. Vid en split 2:1 påverkas inte den ursprungliga aktiestocken i bolaget, eftersom det endast är de inlösenaktier som tillförts genom splitten som löses in.

Ett annat sätt att genomföra inlösen av aktier är att aktiebolaget tilldelar aktieägarna inlösenrätter. Efter tilldelningen måste varje aktieägare anmäla om de vill använda sina inlösenrätter för att lösa in befintliga aktier, eller så kan rätterna säljas på marknaden innan inlösendagen. Till skillnad från aktiesplit med obligatorisk inlösen krävs det i detta fall ett aktivt agerande från aktieägarnas sida för att delta i inlösenförfarandet. Om aktieägaren förhåller sig passiv förfaller inlösenrätterna utan ersättning. Inlösen av aktier som sker genom att en inlösenrätt utnyttjas påverkar aktiestocken, eftersom det är befintliga aktier som löses in. Tekniskt brukar inlösenrätterna och de aktier som är anmälda för inlösen ersättas av inlösenaktier när perioden för handel med inlösenrätter är över. I vissa fall sker även handel med dessa inlösenaktier. Efter en angiven tidsperiod bokas inlösenaktierna automatiskt bort och ersätts med den utlovade ersättningen.

Skatterättsliga regler En obegränsat skattskyldig aktieägare som tilldelas inlösenaktier eller inlösenrätter beskattas först när dessa aktier eller rätter avyttras eller utnyttjas. Aktieägaren utnyttjar sina inlösenaktier eller inlösenrätter genom att de används för inlösen. Utbetalning från aktiebolaget vid utnyttjandet av inlösenaktier eller inlösenrätter och ersättning vid avyttring av sådana aktier och rätter beskattas inom kapitalvinstsystemet (RÅ 1997 ref. 43 I och II).

Vid inlösen av inlösenrätter är det befintliga aktier som löses in. Kapitalvinsten ska därmed beräknas som skillnaden mellan utbetalningen från aktiebolaget och anskaffningsutgiften för de befintliga aktier som löses in. Vid avyttring av inlösenrätten ska kapitalvinsten beräknas som skillnaden mellan ersättningen och anskaffningsutgiften för inlösenrätten. Anskaffningsutgiften för tilldelade inlösenrätter är noll, 48 kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, vilket innebär att hela ersättningen för rätterna ska tas upp till beskattning om de avyttras. Om inlösenrätter har förvärvats ska utgiften för rätterna räknas in i anskaffningsutgiften för de underliggande aktierna när dessa avyttras genom att inlösenrätten utnyttjas, 44 kap. 19 § IL.

Vid inlösen av inlösenaktier är det inte befintliga aktier, utan inlösenaktier, som ska lösas in. Kapitalvinsten ska därmed beräknas som skillnaden mellan utbetalningen som erhålls från bolaget och anskaffningsutgiften för inlösenaktierna. För att få fram anskaffningsutgiften för inlösenaktierna ska anskaffningsutgiften för de ursprungliga aktierna fördelas mellan kvarvarande aktier och inlösenaktier med utgångspunkt i marknadsvärdena vid avskiljandet av inlösenaktierna, RÅ 1997 ref. 43 I. Vid avyttring av inlösenaktien ska kapitalvinsten beräknas som skillnaden mellan ersättningen för inlösenaktien och den framräknade anskaffningsutgiften. Skatteverket utfärdar allmänna råd där den fördelade anskaffningsutgiften för inlösenaktier framgår.

När det gäller inlösen av kvalificerade andelar i ett fåmansföretag ska utbetalningen från bolaget vid inlösen i stället behandlas som utdelning, 57 kap. 2 § första stycket andra meningen IL.

12.11.2.2 Tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna ska tas upp som

utdelning i vissa fall

Regeringens förslag: Som utdelning behandlas tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i samband med att ett aktiebolag minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier, eller genom att aktiebolaget förvärvar egna aktier. Det gäller dock inte en sådan tilldelning av inlösenaktier som görs i utbyte mot aktier i bolaget. Värdet av en inlösenaktie ska anses vara den ersättning som ska betalas till aktieägarna när aktien löses in eller förvärvas.

Förslagen gäller i inkomstslagen kapital och näringsverksamhet.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås att inlösenaktiens marknadsvärde vid tilldelningen ska tas upp som utdelning. I promemorian föreslås också att utdelningsbeskattning ska ske vid tilldelning av inlösenrätter.

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen menar att skälet till att inlösenaktier avyttras av begränsat skattskyldiga är för att undvika komplicerad hantering av återbetalning av kupongskatt och inte för att undvika svensk kupongskatt. Näringslivets Regelnämnd NNR vill att skälen för bolagen att välja inlösen eller utdelning utreds. Näringslivets Skattedelegation (NSD) vill att företeelsen och dess betydelse för företagen blir föremål för en mer allsidig belysning.

Bankföreningen anser att det i dag finns väl fungerande bestämmelser för beskattning vid inlösen av aktier och att de av Skatteverket föreslagna ändringarna verkar innebära ett mer komplicerat förfarande. För att förenkla förfarandet föreslår Bankföreningen att en tilldelad inlösenaktie kan tas upp till inlösenbeloppet vid tilldelningen, eftersom detta ligger mycket nära marknadsvärdet.

Utkastets förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser, bl.a. FAR , NSD , Sveriges advokatsamfund , Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv , har invändningar avseende förslagets beredning. De flesta anser att det borde ha tillsatts en ordentlig utredning.

Lite mindre än hälften av de remissinstanser som har svarat, bl.a. Bokföringsnämnden , Finansinspektionen och Kammarrätten i Sundsvall , har inga synpunkter på förslaget.

Ekonomistyrningsverket , Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet , Skatteverket och Bankföreningen tillstyrker förslaget. Skatteverket uppger att de tolkar förslaget som att beskattningstidpunkten i inkomstslaget näringsverksamhet inträffar när inlösenaktierna kan disponeras och efterfrågar förtydligande om detta. Skatteverket anser också att det klart bör anges att den typ av ”byten” som utgår från en tidigare innehavd aktie inte omfattas av bestämmelserna.

Ungefär en tredjedel av de remissinstanser som har svarat, bl.a. Advokatsamfundet, Euroclear Sweden AB , FAR och NSD, avstyrker förslaget. Advokatsamfundet beaktar särskilt att förslaget förefaller mer komplext än nuvarande regelverk. Euroclear anser att skyldigheten att betala in källskatt som belöper på tilldelning av inlösenaktier kan skapa ökade finansiella risker för bolaget. Den ökade risken bedöms leda till att Euroclear inte längre kan tillhandahålla tjänster för tilldelning av inlösenaktier i samband med split, fondemission eller någon annan bolagshändelse som kan medföra beskattning enligt förslaget. Förslaget skapar enligt Euroclear större praktiska utmaningar och har större konsekvenser än vad som möjligen har förutsetts. Euroclear menar också att terminologin fortsatt är otydlig och efterfrågar ett förtydligande av hur lång tid som avses med uttrycket ”i samband med”. NSD:s

ställningstagande baseras på behovet av att det svenska regelsystemet inte avviker från internationell norm, att förslaget sannolikt inte är förenligt med EU-rätten och att förslaget medför ökad administration i form av dubbla kontrolluppgifter.

Skälen för regeringens förslag

Tilldelning av inlösenaktier ska i vissa fall tas upp som utdelning Flera remissinstanser – bl.a. FAR , NSD och Svenska Bankföreningen – anser att förslaget inte är tillräckligt berett och att det borde tillsättas en utredning. Regeringen delar inte remissinstansernas uppfattning. Remissförfarandet är ett betydelsefullt inslag i den politiska beslutsprocessen varigenom berörda myndigheter, organisationer och andra intressenter ges tillfälle att lämna synpunkter på ett lagförslag. Upplysningar och yttranden ska också i den omfattning som behövs inhämtas från kommuner. Förslag som rör den nu behandlade frågan har remitterats vid två tillfällen och remissinstansernas synpunkter har behandlats. Det beredningskrav för regeringsärenden som följer av 7 kap. 2 § regeringsformen får därmed anses uppfyllt. NSD:s övriga synpunkter angående förenligheten med internationell norm och EU-rätten samt kravet på dubbla kontrolluppgifter behandlas i avsnitt 12.11.4, 12.11.6.5 och 12.11.6.9.

Inkomstbeskattningen ska som utgångspunkt vara likformig och neutral, dvs. liknande inkomster inom ett och samma inkomstslag ska beskattas lika och skattereglerna ska inte styra de skattskyldigas ekonomiska val. I dag beskattas kontant utdelning som utdelning i inkomstslaget kapital. Inlösen av aktier betraktas bolagsrättsligt som värdeöverföring till aktieägarna, på samma sätt som kontant utdelning. Inlösen av aktier beskattas dock inom kapitalvinstsystemet i inkomstslaget kapital. Beskattningen av värdeöverföringar från aktiebolag till aktieägarna är således inte likformig.

För att illustrera vad som händer vid en aktiesplit med obligatorisk inlösen och hur den beskattas hos en obegränsat skattskyldig kan följande schematiska exempel användas.

Bolag A genomför en aktiesplit 2:1, dvs. för varje befintlig aktie får aktieägarna en ny aktie, och de nya aktierna registreras som inlösenaktier. Inlösenaktierna dras därefter in automatiskt för 3,35 kronor tre veckor efter splitten. En split utlöser ingen beskattning. Det som händer är bara att antalet aktier i bolaget blir fler och att kvotvärdet (aktiekapitalet delat på antalet aktier) minskar. Bolagsrättsligt finns det inget som heter inlösenaktier. De nya aktierna är ”vanliga” aktier bolagsrättsligt s om får en särskild registrering i avstämningskontosystemet. Registreringen sker bara för att värdepapperscentralen och andra finansiella aktörer ska kunna särskilja de aktier som ska dras in på inlösendagen.

Om inlösenförfarandet följs av en fondemission (en fondemission kan t.ex. innebära att fritt eget kapital flyttas till bundet eget kapital) på samma belopp som betalas ut till aktieägarna kommer hela transaktionen för bolag A:s del att exakt motsvara en kontant utdelning på 3,35 kronor per aktie. Aktiestocken och aktiekapitalet är oförändrade och fritt eget kapital har minskat med det utbetalda beloppet. Det är dock inte nödvändigt med en fondemission för att genomföra en aktiesplit med obligatorisk inlösen. Det kan vara så att aktiebolaget har utrymme att minska det bundna egna kapitalet permanent.

Aktieägaren B äger 1 000 aktier i bolag A som är förvärvade för totalt 62 000 kronor. B får 1 000 inlösenaktier vid splitten som löses in för 3 350 kronor. Av Skatteverkets allmänna råd framgår att 5,4 procent av anskaffningsutgiften ska anses höra till inlösenaktierna i bolag A. För B:s del innebär det att 3 348 kronor (62 000 ⋅ 0,054) av den totala anskaffningsutgiften om 62 000 kronor ska föras över till inlösenaktierna. B ska på grund av inlösenförfarandet ta upp en kapitalvinst på 2 kronor (3 350 – 3 348).

Om B inte skulle haft någon information om anskaffningsutgiften för de ursprungliga aktierna eller om de köptes för ett lågt pris kan i stället ett schablonbelopp på 20 procent av försäljningsintäkten användas som anskaffningsutgift om inlösenaktierna varit marknadsnoterade. I detta fall skulle B:s kapitalvinst uppgått till 2 680 kronor (3 350 – 670). Det bör noteras att överföringen av en del av anskaffningsutgiften till inlösenaktierna innebär att anskaffningsutgiften för de ursprungliga aktierna minskar i motsvarande mån. Avdraget vid kapitalvinstberäkningen vid en framtida avyttring av de ursprungliga aktierna blir därmed också mindre.

Om B i stället beslutar att sälja inlösenaktierna under handelsperioden blir skattekonsekvenserna snarlika. Anta att kursen på inlösenaktierna står i 3,33 kronor vid avyttringen. B får då en kapitalförlust på 18 kronor (3 330 – 3 348) som får dras av i sin helhet mot kapitalvinster på marknadsnoterade delägarrätter i inkomstslaget kapital. Ett underskott i inkomstslaget medför skattereduktion med 30 procent.

Som principiell utgångspunkt bör gälla att alla former av värdeöverföring från ett aktiebolag till aktieägarna ska beskattas på samma sätt. Det bedöms inte som ändamålsenligt att ändra reglerna så att all form av värdeöverföring beskattas inom kapitalvinstsystemet. Kontant utdelning erhålls utan att aktieägaren behöver avyttra en tillgång. Det går därför inte att beräkna en kapitalvinst på en utbetalning som lämnas som kontant utdelning. Den möjlighet som står till buds för att uppnå likformig beskattning är således att de värdeöverföringar som i dag beskattas inom ramen för kapitalvinstsystemet i stället beskattas som utdelning.

En aktiesplit med en efterföljande obligatorisk inlösen av samtliga nybildade aktier får motsvarande konsekvenser för det utdelande bolaget som en kontant utdelning. Det gäller särskilt när minskningen av aktiekapitalet följs av en lika stor fondemission. En sådan transaktion har sammantaget ingen påverkan på bolagets aktiestock och det egna kapitalet förändras på samma sätt som vid en kontant utdelning. Aktieägarna berikas utan att behöva avstå några aktier till bolaget. Samtliga aktieägare får inlösenaktier i förhållande till sitt aktieinnehav som sedan löses in automatiskt för ett visst belopp. Inlösenaktien ger rätt till en kontant utbetalning vid ett senare tillfälle och kan således likställas med en utdelningskupong (som bärare av en definitiv rätt till ett visst belopp). För de aktieägare som inte gör något med de erhållna inlösenaktierna blir förfarandet därmed mycket likt en kontant utdelning.

Med hänsyn till principen om likformig beskattning bör en aktiesplit med efterföljande obligatorisk inlösen beskattas som utdelning. Det kan finnas olika anledningar till att ett visst bolag väljer det ena eller andra sättet för att berika aktieägarna, men valet bör inte påverka beskattningen och skatteeffekter bör inte heller vara en parameter vid detta val. Det kan också finnas olika skäl bakom en begränsat skattskyldigs beslut att avyttra tilldelade inlösenaktier före inlösendagen, men inte heller det bör styras av skattemässiga överväganden eller påverka beskattningen. Även andra motsvarande förfaranden, som inte betecknas som en aktiesplit med obligatorisk inlösen men som ger samma resultat, bör som utgångspunkt beskattas som utdelning.

Ett villkor för att utdelningsbeskattning ska aktualiseras bör vara att inlösenaktierna tilldelas aktieägarna. Det är endast om aktieägarna får inlösenaktier utan motprestation, dvs. utan att lämna ersättning i form av kontanter eller befintliga aktier, som förfarandet kan sägas motsvara en kontant utdelning. Det ska alltså vara fråga om att aktieägarna får inlösenaktier på grund av sitt befintliga aktieinnehav. Skälen för tilldelningen eller hur den benämns har ingen betydelse för beskattningen. Den kan t.ex. ske genom aktiesplit eller fondemission. Inlösenaktier som förvärvas på marknaden eller direkt från någon annan än bolaget leder dock inte till utdelningsbeskattning av förvärvaren eftersom denne då inte tilldelats inlösenaktierna.

Skatteverket anser att det bör klargöras om vissa former av ”byten” som utgår från en tidigare innehavd aktie omfattas av bestämmelserna eller inte, t.ex. en riktad indragning av aktier mot utbetalning genom beslut på bolagsstämman i samband med att en eller flera aktieägare löses ut. Inlösen av befintliga aktier kan inte anses motsvara en kontant utdelning eftersom det är ett byte av aktier mot pengar. Det gäller även om de befintliga aktierna byts mot inlösenaktier innan inlösen sker, se avsnittet nedan och den föreslagna bestämmelsen i 42 kap. 17 a § andra stycket IL. Sådana transaktioner ska således som utgångspunkt inte beskattas som utdelning utan i stället även fortsättningsvis tas upp inom ramen för kapitalvinstsystemet.

För att inlösenaktierna ska utdelningsbeskattas ska de också tilldelas aktieägarna i samband med att aktiebolaget minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier. Därmed avses att inlösenaktierna ska användas i ett sådant inlösenförfarande som anges i 20 kap. 9 § ABL. Euroclear Sweden AB önskar att det tydliggörs vad som avses med ”i samband med”. Som exempel n ämner Euroclear att aktieägarna får inlösenaktier genom en split och inlösentidpunkten bestäms till ett år fram i tiden. Har då tilldelning skett i samband med ett inlösenförfarande? Frågan är svår att besvara generellt. Syftet med förslaget är att förfaranden som uppvisar stora likheter med kontant utdelning också ska beskattas som utdelning. Om det sammantagna syftet med förfarandet synes vara att berika aktieägarna på ett motsvarande sätt som kontant utdelning bör de olika delmomenten betraktas som vidtagna i samband med varandra även om det är en längre tidsperiod mellan dem. De närmare gränserna får sedan avgöras vid rättstillämpningen. Euroclears övriga synpunkter behandlas i avsnitt 12.11.3.2.

Ett aktiebolag kan under vissa förutsättningar förvärva egna aktier enligt bestämmelserna i 19 kap. ABL. Möjligheterna är kraftigt kringskurna i många fall, men för publika aktiebolag som är noterade gäller mer generösa regler. Att förvärva egna aktier är också ett sätt för aktiebolag att överföra medel till aktieägarna. I noterade aktiebolag får egna aktier förvärvas genom ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag, 19 kap. 14 § första stycket 3 ABL. Det är således möjligt att genom en aktiesplit med obligatoriskt återköp uppnå samma effekt som genom en split med obligatorisk inlösen. Utdelningsbeskattning bör därför bli aktuell även vid förfaranden som utgör förvärv av egna aktier enligt aktiebolagslagen. Det går därmed inte att kringgå de föreslagna reglerna bara genom att i stället kalla inlösenförfarandet för ett återköp av egna aktier.

Advokatsamfundet anser att förslaget medför ett mer komplext regelverk. Konsekvenserna för bl.a. företag och enskilda behandlas i avsnitt 12.11.6. Regeringen anser att konsekvenserna av förslaget är proportionella med hänsyn till syftet om att åstadkomma en mer likvärdig och neutral kapitalbeskattning och att värna den svenska skattebasen.

Värdet av en inlösenaktie Reglerna föreslås nu ändras så att värdet av erhållna inlösenaktier ska tas upp som utdelning. Det finns två rimliga alternativ när det gäller vilket värde som ska tas upp som utdelning: antingen marknadsvärdet när aktieägaren får inlösenaktien eller inlösenbeloppet, dvs. den ersättning i form av kontanter eller andra tillgångar som betalas ut när aktien löses in. Om inlösenaktien i stället för att lösas in förvärvas av bolaget är ett alternativ till marknadsvärdet vid tilldelningen den ersättning som bolaget ska betala vid förvärvet. Marknadsvärdet vid tilldelningen och ersättningen som ska betalas ut när aktien löses in eller förvärvas ligger normalt ganska nära varandra eftersom handelsperioden vanligtvis är kort och ersättningen som ska betalas ut redan har bestämts vid tilldelningen.

Eftersom kontantprincipen gäller i inkomstslaget kapital är det marknadsvärdet på utdelade tillgångar som brukar användas som skatteunderlag. En nackdel med att använda marknadsvärdet vid tilldelning av noterade inlösenaktier är dock att det kan ta ett par dagar innan handeln startar. Det kommer därför ofta att vara svårt att fastställa ett exakt marknadsvärde för den dag då aktieägaren får inlösenaktien. I onoterade bolag kan marknadsvärdet vara extra svårt att bestämma.

I utkastet föreslås att förfarandet kan förenklas genom att en inlösenaktie tas upp till inlösenbeloppet, eftersom detta ligger mycket nära marknadsvärdet. Regeringen instämmer i att det är lämpligt att förenkla reglerna på detta sätt. Inlösenbeloppet är bestämt när aktieägaren får inlösenaktien och genom att använda det värdet blir det enkelt att bestämma storleken på den skattepliktiga utdelningen vid den tidpunkten. Värdet av en inlösenaktie bör således uppgå till den ersättning som ska betalas ut när aktien löses in eller förvärvas av bolaget.

Om inlösenaktierna ska lösas in mot annat än kontanter, t.ex. mot aktier i dotterbolag eller andra bolag, kan det vara svårare att bestämma inlösenbeloppet. Om inlösenaktierna ska lösas in mot noterade värdepapper finns det en marknadskurs som kan användas för att uppskatta inlösenbeloppet. I annat fall kan den värdering av de utskiftade tillgångarna som ska finnas i förslaget om minskning av aktiekapitalet (se 20 kap. 6 – 14 §§ ABL) användas som vägledning.

Lagrådet anför att utdelningsbeskattningen ska träffa tilldelningen av inlösenaktien, dvs. som utdelning räknas själva ”tilldelningen” av aktien och inte aktien. Rätteligen bör enligt Lagrådet bestämmelsen avse värdet av ”tilldelningen”, dvs. den disposition som ska träffas av utdelningsbeskattningen. Regeringen håller inte med om Lagrådets slutsats. Tilldelning av inlösenaktie ska behandlas som utdelning av inlösenaktie. Tilldelningen är den beskattningsutlösande händelsen och avgör beskattningstidpunkten medan inlösenaktien är bärare av det värde som tilldelas och som åsätts ett särskilt värde enligt den föreslagna bestämmelsen.

Vinst vid inlösen av kvalificerade andelar behandlas redan i dag som utdelning vid beskattningen, 57 kap. 2 § första stycket andra meningen IL. Detsamma gäller vid överlåtelse till ett aktiebolag av dess egna aktier. Om inlösenaktier tilldelas aktieägaren vid ett inlösen- eller återköpsförfarande av kvalificerade andelar innebär förslaget således att beskattningen tidigareläggs, från tidpunkten för inlösen eller återköp till den dag då aktieägaren får de kvalificerade inlösenaktierna samt att hela den utbetalda ersättningen kommer att utdelningsbeskattas. Om inlösenaktier inte tilldelas aktieägaren tillämpas bestämmelsen i 57 kap. 2 § första stycket IL.

För inlösenaktier som förvaras på investeringssparkonto blir det ingen förändring jämfört med i dag. Utdelningen ska inte tas upp och beräkningen av kapitalunderlaget utgår från marknadsvärdet på tillgångarna på kontot.

Inlösenaktier bör behandlas på samma sätt i inkomstslaget näringsverksamhet som i kapital. Värdet av erhållna inlösenaktier ska därför även tas upp som utdelning av företag som är aktieägare.

Beskattningstidpunkten enligt inkomstskattelagen Huvudregeln för beskattningstidpunkten i inkomstslaget kapital finns i 41 kap. 8 § IL. Inkomster ska tas upp som intäkt det beskattningsår då de kan disponeras. Bestämmelsen innebär att det är kontantprincipen som gäller i inkomstslaget. För utdelningar föreskrivs i 42 kap. 12 § IL att utdelning ska tas upp av den som har rätt till utdelningen när den kan disponeras.

I avstämningsbolag är det den som på avstämningsdagen är införd i aktieboken och antecknad i ett avstämningsregister som är behörig att ta emot vinstutdelning, 4 kap. 39 § ABL. Beslutad utdelning ska betalas ut genast efter avstämningsdagen, 18 kap. 13 § andra stycket ABL. Skattskyldigheten inträder när aktieägaren kan disponera utdelningen, dvs. när den betalas ut. Av praktiska skäl kan utbetalning inte ske på avstämningsdagen utan först någon eller några dagar senare. Skatteverket anser att i inkomstslaget kapital ska utdelning i ett avstämningsbolag tas upp till beskattning det beskattningsår då utdelningen faktiskt mottagits av den som är behörig att få utdelningen, se Skatteverkets ställningstagande Beskattningstidpunkten för utdelning på aktier i ett avstämningsbolag av den 25 februari 2016 (dnr 131 90015 – 16/111).

I kupongbolag, dvs. aktiebolag som inte är avstämningsbolag, anser Skatteverket att utdelning är disponibel för aktieägarna redan på bolagsstämmodagen, se Skatteverkets ställningstagande Återtagande av utdelning av den 30 mars 2016 (dnr 131 145541 – 16/111). Skälet för det är att när bolagsstämman väl har beslutat om utdelning är den fordran som uppkommer aktieägarens egendom. Bolaget kan inte längre förfoga över utdelningen eller kräva att aktieägarna ska avstå från sin fordran eller betala tillbaka utdelningen till bolaget. Om bolagsstämman beslutat om en viss utdelningsdag är dock utdelningen i stället disponibel den dagen.

Vid utdelning av annat än kontanter, t.ex. aktier, gäller också att utdelningen anses disponibel när aktieägaren faktiskt kan disponera tillgången. Om det utdelande bolaget är ett avstämningsbolag anses utdelningen vara disponibel den dag de utdelade aktierna registrerats på utdelningsmottagarens depå eller konto. På samma sätt som avseende kontant utdelning sker detta normalt någon eller några dagar efter avstämningsdagen.

Det föreslås nu att tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i vissa fall ska tas upp som utdelning. Vid tilldelning från avstämningsbolag ska tilldelningen tas upp som utdelning när inlösenaktierna mottagits av aktieägarna, dvs. när de registrerats på aktieägarnas depå eller konto. Vid tilldelning från kupongbolag ska inlösenaktierna tas upp som utdelning när bolagsstämman har beslutat om aktiesplit med obligatorisk inlösen eller annan tilldelning av inlösenaktier. Om bolagsstämman också beslutar om en särskild dag då inlösenaktierna ska tilldelas aktieägarna ska utdelningen i stället tas upp den dagen.

Tillämpningen innebär en tidigareläggning av beskattningen i förhållande till dagens regler eftersom inlösenaktier i dag beskattas inom ramen för kapitalvinstsystemet. I förhållande till kontant utdelning blir det dock ingen skillnad.

I inkomstslaget näringsverksamhet är det bokföringsmässiga grunder som gäller och inkomster ska tas upp som intäkt det beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovisningssed om inte något annat är särskilt föreskrivet, 14 kap. 2 § IL. Räkenskaperna ska läggas till grund för beräkningen av resultatet när det gäller beskattningstidpunkten, 14 kap. 4 § första stycket IL. Om en intäkt ska hänföras till ett annat år än vad som följer av redovisningen ska resultatet justeras, 14 kap. 5 § IL.

De föreslagna bestämmelserna om utdelningsbeskattning vid tilldelning av inlösenaktier i vissa fall ska tillämpas även i inkomstslaget näringsverksamhet. Ett företag som är aktieägare ska således ta upp den ersättning som ska betalas ut som utdelning redan när företaget får inlösenaktierna. Det innebär – som Skatteverket också tolkar förslaget – att beskattningstidpunkten i inkomstslaget näringsverksamhet sammanfaller med när företaget kan disponera inlösenaktierna. Om värdet av en mottagen inlösenaktie inte har tagits upp som intäkt i räkenskaperna ska intäkterna justeras skattemässigt enligt vad som sägs ovan.

Förslagets förhållande till reglerna om näringsbetingade andelar Lagrådet behandlar de föreslagna reglernas förhållande till reglerna om näringsbetingade andelar i 24 och 25 a kap. IL. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att en inlösenaktie blir en näringsbetingad andel om den har tilldelats på grund av en aktie som var näringsbetingad. Inlösen av en sådan inlösenaktie är därmed undantagen från beskattning om den ursprungliga aktien uppfyller kravet på innehavstid.

Lagrådet resonerar vidare om tilldelningen av en inlösenaktie kan anses falla inom tillämpningsområdet för 24 kap. 35 § IL. Av den paragrafen framgår att huvudregeln är att utdelning på en näringsbetingad andel inte ska tas upp. Regeringen gör följande bedömning. Enligt den föreslagna 42 kap. 17 a § IL ska som utdelning behandlas tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna under vissa förutsättningar (se ovan under rubriken Tilldelning av inlösenaktier ska i vissa fall tas upp som utdelning). Om villkoren i den paragrafen är uppfyllda ska tilldelningen således vid tillämpning av inkomstskattelagen behandlas som en utdelning. Det gäller även i förhållande till 24 kap. 35 § IL. Om övriga förutsättningar i 24 kap. IL är uppfyllda ska tilldelning av inlösenaktier som ska behandlas som utdelning enligt 42 kap. 17 a § IL inte tas upp enligt 35 §.

Tilldelning av inlösenaktier i utbyte mot aktier i bolaget I vissa fall kan inlösenaktier tilldelas aktieägarna under ett inlösenförfarande i utbyte mot tidigare erhållna eller förvärvade inlösenrätter och befintliga aktier i bolaget. I Skatteverkets promemoria föreslås att utdelningsbeskattning ska ske i det inledande skedet, dvs. när inlösenrätter tilldelas aktieägarna, men inte i det senare skedet när inlösenrätterna byts ut mot inlösenaktier. I utkastet till lagrådsremiss lämnades dock inget sådant förslag vad gäller inlösenrätter. När det gäller frågan om utdelningsbeskattning av inlösenaktier som tilldelas aktieägarna i utbyte mot inlösenrätter och befintliga aktier görs följande överväganden.

För att illustrera problematiken ges här ett exempel på hur inlösen med inlösenrätter och inlösenaktier beskattas i dag och hur det skulle bli om utbytet av inlösenrätter och befintliga aktier mot inlösenaktier omfattades av förslaget att tilldelning av inlösenaktier ska anses vara utdelning.

Anta att ett erbjudande om att lösa in aktier innebär att aktieägarna får en inlösenrätt för varje aktie de äger i bolaget. Det krävs 16 inlösenrätter för att lösa in en aktie och som ersättning vid inlösen betalas 180 kronor per inlöst aktie. En aktieägare som äger 1 000 aktier i bolaget får lika många inlösenrätter. Aktieägaren väljer att utnyttja inlösenrätterna och lösa in 62 aktier (1 000 / 16) för totalt 11 160 kronor (180 · 62). Resterande 8 inlösenrätter avyttrar aktieägaren på marknaden.

I dag beskattas transaktionerna enligt följande. Hela aktieposten på 1 000 aktier har förvärvats för totalt 125 000 kronor vilket får till följd att det genomsnittliga omkostnadsbeloppet är 125 kronor per aktie. De 62 aktier som löses in av bolaget ska redovisas som en vanlig aktieförsäljning i deklarationen. Aktieägaren tar upp en försäljningsintäkt på totalt 11 160 kronor och gör avdrag för ett omkostnadsbelopp med 7 750 kronor (62 · 125) vilket medför att kapitalvinsten blir 3 410 kronor. Inlösenrätterna anses vara anskaffade för noll kronor eftersom de grundas på ett aktieinnehav (48 kap. 13 § IL). Den ersättning som aktieägaren får vid försäljningen av de 8 inlösenrätterna redovisas i sin helhet som en kapitalvinst.

Om inlösenrätterna och de befintliga 62 aktierna i stället ersätts med 62 inlösenaktier blir beskattningen i princip densamma. Att inlösenrätter och befintliga aktier byts ut mot inlösenaktier leder inte till någon beskattning (RÅ 1997 ref. 43 II). Kapitalvinstbeskattning sker således först när inlösenaktierna löses in eller avyttras. Om

inlösenaktierna avyttras före inlösentillfället kommer kapitalvinsten att bero på priset på inlösenaktierna vid tidpunkten för avyttringen.

Om tilldelning av inlösenaktier i utbyte mot inlösenrätter och befintliga aktier också skulle utdelningsbeskattas skulle de erhållna inlösenaktierna tas upp som utdelning och värdet anses uppgå till den ersättning som betalas ut vid inlösentidpunkten. Med de omständigheter som anges i exemplet ovan blir det utdelningsbeskattning av inlösenaktierna när de tilldelas aktieägaren med 11 160 kronor. Anskaffningsutgiften för inlösenaktierna uppgår till 11 160 kronor. När inlösenaktierna löses in blir det ingen beskattning eftersom kapitalvinsten är noll (11 160 – 11 160). Till skillnad mot förfarandet när aktieägaren får inlösenaktier genom split (dvs. får inlösenaktier utan att avhända sig något) har denne i detta fall bytt inlösenrätter och befintliga aktier i aktiebolaget mot inlösenaktier. Anskaffningsutgiften för de befintliga aktierna får aktieägaren inte utnyttja, vilket inte blir korrekt.

Problemet kan hanteras på olika sätt. Ett alternativ är att anskaffningsutgiften för de befintliga aktierna läggs till anskaffningsutgiften för inlösenaktierna, vilket leder till en kapitalförlust vid inlösentillfället. Ett annat alternativ är att inlösenaktier som erhålls i utbyte mot befintliga aktier inte omfattas av förslaget om utdelningsbeskattning vid tilldelning av inlösenaktier. Med hänsyn till att ett inlösenförfarande där inlösenaktier ges till aktieägarna i utbyte mot befintliga aktier inte kan likställas med en kontant utdelning är bedömningen att dessa förfaranden inte bör omfattas av förslaget om utdelningsbeskattning. Det föreslås därför att utdelningsbeskattning inte ska ske vid tilldelning av inlösenaktier i utbyte mot aktier i samma aktiebolag.

Lagförslag Förslaget medför införande av första, tredje och fjärde styckena i den nya 42 kap. 17 a § IL och ändring av 24 kap. 5 § IL, se avsnitt 11.6.

12.11.2.3 Definition av inlösenaktie

Regeringens förslag: Med inlösenaktie avses en aktie som utan valmöjlighet för aktieägaren ska lösas in eller förvärvas av aktiebolaget för en viss ersättning.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian lämnas förslag om vad som inte ska anses som en inlösenaktie.

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen anser att förslaget bör innehålla en positiv definition av inlösenaktie. Euroclear Sweden AB anser att den definition av inlösenaktie som föreslås i promemorian är alltför knapphändig. Euroclear efterfrågar även ett klargörande av om det har någon betydelse hur de aktier som ska inlösas benämns i Euroclears tekniska system.

Utkastets förslag överensstämmer i sak med regeringens.

Remissinstanserna: Skatteverket undrar vad som gäller för utländska motsvarigheter till inlösenaktier och hur definitionen av inlösenaktie ska tolkas om inlösenbeloppet ska betalas kontant men är beroende av en variabel som är osäker.

Skälen för regeringens förslag: I promemorian föreslogs inte någon uttrycklig definition av uttrycket inlösenaktie. Efter att flera remissinstanser framfört önskemål om en tydligare definition lämnades ett sådant förslag i utkastet. De flesta remissinstanser har inte haft några synpunkter på utkastets förslag.

Regeringen delar den uppfattning som framförs i utkastet om att reglerna bör innehålla en definition av vad som avses med inlösenaktie. Det är viktigt att

definitionen inte blir så snävt utformad att den enkelt kan kringgås. Bedömningen är att det förslag som lämnas i utkastet bör införas.

Förslaget innebär att den skatterättsliga innebörden av inlösenaktie är en aktie som utan valmöjlighet för aktieägarna löses in eller förvärvas av aktiebolaget för en viss ersättning. Det är således tre kriterier som ska vara uppfyllda för att det ska vara fråga om en inlösenaktie.

1. Den tilldelade inlösenaktien ska vara en aktie enligt 4 kap. ABL och inte någon annan form av finansiellt instrument. Som anges i avsnitt 12.11.2.2 har det ingen betydelse om aktien tilldelas aktieägarna genom en aktiesplit, emission eller på annat sätt.

2. En inlösenaktie ska lösas in eller förvärvas av bolaget automatiskt, utan att aktieägaren har någon valmöjlighet. En aktie som bara löses in om aktieägaren anmäler att han eller hon vill delta i inlösenförfarandet är inte en inlösenaktie och ska därför inte utdelningsbeskattas. Det förhållandet att inlösenaktien kan avyttras på marknaden innan inlösen sker anses inte som en valmöjlighet i detta avseende. Eftersom det genom en aktiesplit som följs av ett obligatoriskt förvärv av aktierna är möjligt att uppnå samma resultat som vid en aktiesplit med obligatorisk inlösen ska även aktier som förvärvas automatiskt anses som inlösenaktier, se avsnitt 12.11.2.2.

3. När inlösenaktien tilldelas aktieägaren ska det framgå vilken ersättning som kommer att betalas ut till aktieägaren vid inlösentillfället. Om ersättning ska lämnas kontant ska ett inlösenbelopp vara angivet. Om ersättning ska lämnas i annat än kontanter, t.ex. i form av aktier, ska det klart anges vilket slags tillgångar som avses och i vilken mängd. Även om det i sistnämnda fall är så att värdet av ersättningen vid inlösentillfället måste uppskattas får kriteriet att ersättningen till aktieägaren ska framgå anses vara uppfyllt. Detsamma gäller den situation som Skatteverket undrar över, nämligen vid utbetalning av kontant ersättning om storleken på beloppet beror på någon annan variabel. Även i dessa fall får det anses framgå vilken ersättning som ska betalas till aktieägaren vid inlösentillfället. Den ersättning som ska betalas till aktieägarna när aktien löses in eller förvärvas av bolaget motsvarar också det belopp som ska tas upp som utdelning och därmed också inlösenaktiens anskaffningsvärde, se avsnitt 12.11.2.2 och 12.11.2.4.

Skatteverket efterfrågar ett klargörande av om definitionen av inlösenaktie också omfattar utländska motsvarigheter. Regeringen kan bekräfta att så är fallet. Som Skatteverket påpekar anges i 2 kap. 2 § första stycket IL att termer och uttryck i inkomstskattelagen som utgångspunkt också omfattar motsvarande utländska företeelser, om det inte anges eller framgår av sammanhanget att bara svenska företeelser avses. Den definition av inlösenaktie som föreslås innehåller inte någon avgränsning till endast svenska inlösenaktier. Det följer således av allmänna regler att den föreslagna definitionen även omfattar utländska motsvarigheter.

Lagrådet anser att definitionen av inlösenaktie bör placeras i direkt anslutning till de inledande materiella förutsättningarna för beskattning, dvs. i andra stycket. Regeringen följer Lagrådets rekommendation.

Lagförslag Förslaget medför införande av andra stycket i den nya 42 kap. 17 a § IL, se avsnitt 11.6.

12.11.2.4 Anskaffningsutgiften

Regeringens förslag: För sådana inlösenaktier som tilldelas aktieägarna och ska behandlas som utdelning motsvarar anskaffningsutgiften den ersättning som ska betalas till aktieägarna när aktien löses in eller förvärvas av bolaget.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har haft synpunkter på beräkningen av anskaffningsutgiften.

Utkastets förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Skatteverket önskar att det förtydligas att genomsnittsmetoden ska tillämpas för ett innehav av inlösenaktier.

Skälen för regeringens förslag: Enligt förslaget i avsnitt 12.11.2.2 ska tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i samband med att ett aktiebolag minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier eller genom att aktiebolaget förvärvar egna aktier behandlas som utdelning. Värdet ska anses uppgå till den ersättning som ska betalas ut när inlösenaktien löses in eller förvärvas. Även om utdelningsbeskattning ska ske när aktieägaren får en inlösenaktie, är inlösenaktien fortfarande en sådan delägarrätt som ska kapitalvinstbeskattas när den avyttras enligt 48 kap. IL. En sådan beskattningsutlösande avyttring inträffar när inlösenaktien löses in eller förvärvas av bolaget eller avyttras på marknaden.

För att dubbelbeskattning inte ska uppkomma bör det belopp som ska tas upp som utdelning vid tilldelningen därefter dras av vid kapitalvinstberäkningen. Inlösenaktiens anskaffningsutgift ska därför uppgå till den ersättning som ska betalas till aktieägarna när aktien löses in eller förvärvas av bolaget, dvs. inlösenbeloppet. Anskaffningsutgiften påverkas således inte av om utdelningen t.ex. kvoteras enligt 42 kap. 15 a § IL. Med hänsyn till att det är inlösenbeloppet som ska tas upp som ersättning vid kapitalvinstberäkningen innebär det att kapitalvinsten, när inlösenaktien löses in eller förvärvas av bolaget, blir noll. Den sammanlagda skattemässiga effekten av inlösenförfarandet blir då bara att inlösenbeloppet tas upp som utdelning.

Om inlösenaktien avyttras på marknaden innan inlösendatum kan dock effekten bli annorlunda. Om marknaden av någon anledning skulle prissätta inlösenaktien på ett sätt som inte stämmer överens med inlösenbeloppet kommer det att uppkomma en kapitalvinst eller en kapitalförlust.

Genom att det nu föreslås en särskild regel för beräkningen av anskaffningsutgiften för vissa inlösenaktier tillämpas inte längre genomsnittsmetoden för sådana aktier i förhållande till övriga aktier i det inlösande företaget. Skatteverket behöver därmed inte längre utfärda allmänna råd för att ange hur stor del av anskaffningsutgiften för de ursprungliga aktierna som ska anses belöpa på de inlösta aktierna.

Som Skatteverket mycket riktigt påpekar ska dock genomsnittsmetoden tillämpas på ett innehav av inlösenaktier, vilket kan få betydelse t.ex. om den skattskyldige både har tilldelats inlösenaktier och förvärvat motsvarande inlösenaktier på marknaden.

Lagförslag Förslaget medför införandet av den nya 48 kap. 10 § IL, se avsnitt 11.6.

12.11.3 Kupongskatt på värdet av inlösenaktier

12.11.3.1 Gällande rätt

Begränsat skattskyldiga ska som utgångspunkt betala kupongskatt enligt kupongskattelagen (1970:624), förkortad KupL, på utdelning från svenska aktiebolag. Kupongskatt är en definitiv källskatt på 30 procent som avseende utdelning från avstämningsbolag enligt 1 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551), förkortad ABL, innehålls och betalas in av den värdepapperscentral eller den godkända förvaltare som betalar ut utdelningen. Om det av tillämpligt skatteavtal följer att Sverige endast får ta ut källskatt med en lägre procentsats än 30 procent ska värdepapperscentral eller förvaltare normalt följa bestämmelserna i avtalet och innehålla kupongskatt med den lägre procentsatsen (s.k. direktnedsättning), 3 § första stycket kupongskatteförordningen (1971:49). Kupongskatt på utdelning från kupongbolag, dvs. aktiebolag som inte är avstämningsbolag, ska innehållas och betalas in av det utdelande bolaget.

Kupongskatt tas ut på utdelning och enligt 2 § andra stycket 1 KupL avses med utdelning även återbetalning till aktieägarna vid minskning av aktiekapitalet eller reservfonden. Även utbetalning till aktieägare vid bolagets förvärv av egna aktier genom ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag anses som utdelning, 2 § andra stycket 3 KupL. Utbetalningar vid inlösen och återköp ska behandlas som utdelning för begränsat skattskyldiga personer, trots att dessa transaktioner hanteras inom kapitalvinstsystemet för obegränsat skattskyldiga personer. För att beskattningen för begränsat skattskyldiga personer ska motsvara beskattningen för obegränsat skattskyldiga personer infördes år 2005 bestämmelser i kupongskattelagen som innebär att begränsat skattskyldiga personer som har beskattats för utbetalning vid inlösen eller återköp har möjlighet till återbetalning av den skatt som belöper på omkostnadsbeloppet (prop. 2004/05:146 s. 13 och 14). Dessa bestämmelser finns i 27 § andra stycket andra strecksatsen KupL.

Om en begränsat skattskyldig aktieägare avyttrar sina inlösenaktier eller inlösenrätter innan inlösen tas det inte ut någon kupongskatt eftersom ersättningen inte är utdelning enligt kupongskattelagen. Ersättningen ska behandlas som kapitalvinst. Eftersom Sveriges beskattningsrätt över begränsat skattskyldiga personers kapitalvinster är begränsad, blir ersättningen normalt inte föremål för beskattning i Sverige.

12.11.3.2 Tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna ska utgöra

underlag för kupongskatt

Regeringens förslag: Tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i samband med att ett aktiebolag minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier, eller genom att aktiebolaget förvärvar egna aktier, ska behandlas som utdelning enligt kupongskattelagen. Det gäller dock inte om tilldelningen görs i utbyte mot aktier i bolaget. Det belopp som motsvarar den ersättning som ska betalas till aktieägarna när aktien löses in eller förvärvas ska utgöra underlag för kupongskatt. Den skattskyldige har inte rätt att få tillbaka den kupongskatt som belöper på anskaffningsutgiften.

Om kupongskatt har tagits ut vid tilldelning av inlösenaktie ska den betalning som sker när inlösenaktien löses in inte anses som utdelning för mottagaren.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen anser att förslaget strider mot syftet med kupongskatten eftersom kupongskatt ska tas ut på den värdeöverföring som sker från

aktiebolaget till aktieägaren. Värdeöverföringen sker först när inlösen sker. Bankföreningen anser också att det finns praktiska problem med förslaget. Den av Skatteverket föreslagna lösningen med en bankgaranti för att hålla värdepapperscentral och förvaltare skadeslösa framstår som oförmånlig för utdelande bolag.

Enligt Sveriges advokatsamfund riskerar förslaget att leda till cashflowproblematik eftersom det vid beskattningstidpunkten inte finns någon betalning att innehålla kupongskatt ifrån.

Euroclear Sweden AB menar att Skatteverket har underskattat de praktiska utmaningar som uppkommer på grund av förslaget. Euroclear framför också synpunkten att den finansiella risk som det innebär för värdepapperscentralen att behöva ligga ute med kupongskatt kanske inte kan tas enligt gällande näringsrättsliga regler.

Utkastets förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen tillstyrker utkastets förslag i allt väsentligt. Advokatsamfundet vidhåller synpunkten om cashflowproblematiken. Euroclear Sweden AB framför att skyldigheten att betala in kupongskatt vid tilldelning av inlösenaktier innebär en ökad finansiell risk för värdepapperscentralen. Det går inte att dra paralleller mellan sakutdelning av aktier och inlösenaktier eftersom löptiderna är mycket olika. Den ökade finansiella risken medför i sin tur att Euroclear inte längre kan tillhandahålla tjänster i form av split med efterföljande inlösen.

Skälen för regeringens förslag: Förslaget i avsnitt 12.11.2.2 innebär att tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i samband med att ett aktiebolag minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier eller genom att aktiebolaget förvärvar egna aktier, ska behandlas som utdelning för obegränsat skattskyldiga. Värdet ska anses uppgå till den ersättning som ska betalas ut när inlösenaktien löses in eller förvärvas. Av likabehandlingsskäl bör det även gälla för begränsat skattskyldiga.

Av 1 § första stycket KupL framgår att kupongskatt ska betalas för utdelning av annat slag än som avses i 42 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, på aktie i svenskt aktiebolag (undantag gäller således för utdelning av aktier i dotterbolag enligt den s.k. lex ASEA). I praxis har uttrycket utdelning i kupongskattelagen tolkats med utgångspunkt i de civilrättsliga reglerna i aktiebolagslagen. Att genom aktiesplit eller emission tilldela aktieägarna inlösenaktier är inte utdelning i aktiebolagslagens mening. För att kupongskatt ska kunna tas ut vid tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna måste det införas en särskild reglering i kupongskattelagen som innebär att detta ska behandlas som utdelning. Förslaget innebär därför att med utdelning enligt kupongskattelagen avses även tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i samband med att ett aktiebolag minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier eller genom att aktiebolaget förvärvar egna aktier. Det gäller dock inte om tilldelningen görs i utbyte mot aktier i bolaget. Det innebär t.ex. att en tilldelning av en inlösenaktie i utbyte mot en befintlig aktie och en inlösenrätt inte ska behandlas som utdelning. Regleringen i kupongskattelagen bör fullt ut motsvara den som föreslås i inkomstskattelagen. Det föreslås därför nya bestämmelser om underlaget för kupongskatt och vad som avses med en inlösenaktie.

När inlösenaktier löses in eller förvärvas av bolaget är det en sådan bolagsrättslig händelse som också utgör utdelning enligt kupongskattelagen. Det kan vara en återbetalning till aktieägarna vid minskning av aktiekapitalet enligt 2 § andra stycket 1 KupL eller en utbetalning vid förvärv av egna aktier enligt punkt 3 samma stycke. Eftersom sådana utbetalningar till aktieägarna kan göras utan att använda inlösenaktier måste dessa bestämmelser finnas kvar. För att undvika att kupongskatt innehålls två gånger på samma utbetalning föreslås dock ett nytt tredje stycke i 2 §. Enligt den nya

bestämmelsen ska återbetalning till aktieägarna vid minskning av aktiekapitalet eller utbetalning på grund av förvärv av egna aktier inte anses som utdelning enligt kupongskattelagen om kupongskatt redan har betalats på den inlösenaktie som löses in eller förvärvas. Bestämmelsen innebär motsatsvis att om kupongskatt inte tagits ut när inlösenaktien tilldelades aktieägarna ska kupongskatt betalas på den utbetalning som erhålls vid inlösentidpunkten.

Förslaget innebär ett avsteg från den kontantprincip som gäller för kupongskatten. Normalt är det en utbetalning (det kan också vara en sakutdelning, dvs. en utdelning av annat än pengar) som ligger till grund för kupongskatt, men i detta fall är det inlösenaktier som tilldelas aktieägarna genom en aktiesplit eller emission. Med hänsyn till att de inlösenförfaranden som nu föreslås bli beskattade som utdelning är mycket lika en kontant utdelning, se resonemanget om detta i avsnitt 12.11.2.2, är det rimligt att kupongskatt tas ut i dessa fall trots att det inte sker någon betalning till aktieägarna. Som tidigare har anförts kan inlösenaktien likställas med en utdelningskupong i bemärkelsen bärare av en säkerställd rätt till en framtida utbetalning. Inlösenaktien har därför ett klart konstaterbart värde för aktieägaren som kan tas upp som utdelning. Även om värdeöverföringen sker först vid inlösentidpunkten (själva aktiesplitten eller emissionen av inlösenaktier leder inte till att bolagets förmögenhet minskar) bör beskattning såsom utdelning därför ske redan när aktieägaren får inlösenaktien. När kupongskatt tas ut på en inlösenaktie ska aktieägaren, till skillnad från vad som gäller för inlösen- och återköpsförfaranden i övrigt, inte ha rätt att få tillbaka den skatt som belöper på anskaffningsutgiften.

Enligt 7 § KupL ska en värdepapperscentral (gäller enligt 12 § KupL också för förvaltare vid förvaltarregistrering) innehålla kupongskatt vid utbetalning av utdelning på aktie i avstämningsbolag. Enligt 14 § KupL ska det utdelande bolaget innehålla kupongskatt vid utbetalning av utdelning på aktie i kupongbolag. Skyldigheten att innehålla kupongskatt när inlösenaktier ges till aktieägarna får således anses följa av befintlig lagstiftning. Beskattningstidpunkten behandlas i avsnitt 12.11.3.3.

På samma sätt som avseende annan sakutdelning är det inte praktiskt möjligt att innehålla kupongskatt från inlösenaktier som tilldelas aktieägarna. Det sker ingen utbetalning av kontanta medel till aktieägarna i samband med utgivandet av inlösenaktier som kupongskatten kan innehållas från. Betalningen sker i stället först när inlösenaktierna löses in.

Som nämns ovan är denna problematik inte ny. Att det inte går att innehålla kupongskatt från utdelningen gäller redan i dag vid sakutdelning, dvs. utdelning av annat än kontanter. Euroclear menar att denna form av inlösen inte kan jämställas med sakutdelning i allmänhet. Eftersom s.k. inlösenaktier till sin natur har en begränsad löptid finns sannolikt ett lägre incitament för den skattskyldige att betala kupongskatten jämfört med förfarandet vid sakutdelning. Detta särskilt om inlösenbeloppet utbetalas trots att det finns en oreglerad fordran för kupongskatt som uppstod i samband med tilldelningen. Advokatsamfundet anser att det tveklöst uppstår likviditetsproblematik med förslaget. Svårigheterna blir enligt Advokatsamfundet givetvis större för enskilda och företag med sämre likviditet.

Euroclears invändning om kort löptid för inlösenaktier har emellertid ingen egentlig koppling till grundproblemet, dvs. att själva utdelningen inte avser kontanter, utan till hur sakutdelning hanteras rent praktiskt i dag. Det är inte ovanligt att dispositionsrätten över sakutdelning spärras för mottagaren till dess denne betalar kupongskatten. Eftersom inlösenaktier löses in efter 2 – 3 veckor är det enkelt att se att en sådan förfogandespärr inte hjälper aktörerna att få in kupongskatten. Regeringen har förståelse för att den praktiska hanteringen av kupongskatt vid tilldelning av inlösenaktier kan bli komplicerad. Det kan dock konstateras att de praktiska problemen i

samband med sakutdelningar kan hanteras i dag, vilket borde innebära att de också kan hanteras när inlösenaktier tilldelas aktieägarna. När det gäller Advokatsamfundets invändning om likviditetsproblem har förslaget i utkastet smalnats in jämfört med promemorian för att träffa sådana inlösentransaktioner som kan likställas med kontant utdelning. I många fall torde det vara möjligt för ett utdelande företag som vill undvika likviditetsproblem att lämna kontant utdelning i stället för att genomföra en split med efterföljande obligatorisk inlösen. För att möjliggöra för aktörerna att ordna med den praktiska hanteringen innan reglerna träder i kraft har tidpunkten för ikraftträdandet flyttats fram, se avsnitt 12.11.5.

Det bör också noteras i sammanhanget att det redan i dag finns bestämmelser i kupongskattelagen som anger hur innehållandet ska gå till. Om kupongskatt inte innehålls när det borde ha skett ska värdepapperscentral, eller i förekommande fall förvaltare, betala in kupongskatten med regressrätt gentemot den skattskyldige, 10 § KupL. Det gäller även vid sakutdelning. Om utdelande bolag inte är avstämningsbolag är det bolaget självt som ansvarar för att kupongskatten betalas in. Kupongskatten ska enligt 8 och 15 §§ KupL betalas in till Skatteverket inom fyra månader efter utdelningstillfället. Vid ett inlösenförfarande är det normalt bara ca 2 – 4 veckor mellan utdelningstillfället och den tidpunkt då inlösen sker och aktieägaren får betalt. En aktieägare som avyttrar inlösenaktien under handelsperioden får betalt tidigare än så. I god tid innan kupongskatten ska vara inbetald görs det således normalt en kontant betalning till aktieägaren med anledning av inlösenaktien, vid inlösentidpunkten eller vid en avyttring. Rimligen bör aktörerna avtalsvägen kunna tillförsäkra sig om en möjlighet att ta ut kupongskatt av den betalningen, om skatten inte betalats tidigare av den skattskyldige. Om det inte är möjligt finns den ovannämnda lagstadgade regressrätten att falla tillbaka på, som säkerställer att värdepapperscentral eller förvaltare inte blir slutligen skyldiga att betala skatten.

Euroclear påpekar att risken för att de i egenskap av värdepapperscentral kan komma att behöva ligga ute med skattebelopp är en sådan finansiell risk som de inte har möjlighet att ta enligt nuvarande näringsrättsliga regelverk. Den regressrätt som nämns i utkastet är enligt Euroclear inte tillräcklig för att väga upp för den finansiella risken. Därför ser sig Euroclear förhindrade att fortsätta tillhandahålla sådana tjänster som skulle kunna medföra kupongskattepliktig tilldelning av inlösenaktier. Även Finansinspektionen flaggar för en ökad finansiell risk för värdepapperscentralens del med de föreslagna reglerna. Risken kan inte hanteras på annat sätt än genom att öka kapitaltäckningsgraden och därmed även kapitalet (om inte värdepapperscentralen tidigare varit överkapitaliserad). Hur stor ökning som då krävs beror dels på hur frekvent värdepapperscentralen behöver göra inbetalningar innan motsvarande betalning mottagits, dels på vilka belopp inbetalningarna uppgår till.

Regeringen kan konstatera att det i kupongskattelagen finns regler för hur kupongskatt ska hanteras när skatten inte innehållits vid utdelningstillfället. Värdepapperscentral eller förvaltare ska betala in skattebeloppet på förfallodagen och får i sin tur en rätt att kräva den skattskyldige på motsvarande belopp. Det finns alltså ett system på plats för att hålla mellanhänderna skadeslösa i sådana fall. Om en sådan regressfordran inte är tillräcklig för Euroclear, och bolaget inte heller är berett att öka sin kapitaltäckningsgrad som Finansinspektionen föreslår, är det i slutändan upp till Euroclear självt att på affärsmässiga grunder avgöra vilka tjänster som värdepapperscentralen ska tillhandahålla på den svenska marknaden. Det har tidigare redogjorts för de stora likheterna mellan split med obligatorisk inlösen och kontant utdelning (se avsnitt 12.11.2.2). Förslaget innebär att det nu blir likvärdig beskattning av dessa förfaranden. Kontant utdelning borde därmed vara att föredra för de flesta företag som avser att berika aktieägarna eftersom det är ett betydligt enklare och billigare förfarande.

Lagförslag Förslaget medför ändringar i 2 och 27 §§ KupL, se avsnitt 11.1.

12.11.3.3 Beskattningstidpunkten för kupongskatt

Regeringens förslag: Skattskyldigheten för kupongskatt vid tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i vissa fall inträder vid utdelningstillfället. Utdelningstillfället vid tilldelning av inlösenaktier från avstämningsbolag är avstämningsdagen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Euroclear Sweden AB anser att reglerna om beskattningstidpunkten måste justeras och förtydligas. Tilldelning av inlösenaktier kan i praktiken inte ske på avstämningsdagen utan först dagen efter.

Utkastets förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Inga remissinstanser har haft synpunkter på beskattningstidpunkten för kupongskatt.

Skälen för regeringens förslag: Huvudregeln enligt kupongskattelagen är att skattskyldigheten inträder vid utdelningstillfället. Utdelningstillfället skiljer sig åt för avstämningsbolag respektive kupongbolag. För avstämningsbolag är utdelningstillfället den i 4 kap. 39 § ABL avsedda dagen för avstämning. För kupongbolag är utdelningstillfället den dag då utdelningen blir tillgänglig för lyftning. Utdelningen anses ha blivit tillgänglig för lyftning omedelbart efter det att beslut om utdelningen har fattats, 3 § KupL. Om bolagsstämman har fattat beslut om en särskild utdelningsdag är det dock den dagen som gäller i stället.

För avstämningsbolag är det avstämningsdagen som avgör såväl vem som är skattskyldig för kupongskatt som när skattskyldigheten inträder. När det gäller inkomstskatt har avstämningsdagen inte någon självständig betydelse utan det är när utdelningen kan disponeras av den skattskyldige som avgör när den ska tas upp, se avsnitt 12.11.2.2. Skillnaderna kan medföra att kupongskatt respektive inkomstskatt beräknas på olika underlag vid en sakutdelning. Det kan dock inte hända i detta fall eftersom det föreslås en särskild värderingsregel för sådana inlösenaktier som ska utdelningsbeskattas. De ska i samtliga fall tas upp till den ersättning som ska betalas till aktieägarna när aktierna löses in eller förvärvas av bolaget.

Vem som är skattskyldig för kupongskatt vid tilldelning av inlösenaktier från ett avstämningsbolag bör bestämmas på avstämningsdagen. Utdelningstillfället i dessa fall bör alltså infalla samtidigt med utdelningstillfället för övriga utdelningar enligt kupongskattelagen. Tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna har i tidigare genomförda förfaranden skett genom en aktiesplit. Avstämningsdag finns även för aktiesplit, se 4 kap. 46 § ABL, men det saknas en hänvisning till den paragrafen i definitionen av utdelningstillfället i kupongskattelagen. För att det inte ska råda någon tveksamhet om att utdelningstillfället vid en sådan tilldelning som avses i den nya 2 § andra stycket 7 KupL kan infalla på den avstämningsdag som bestäms för en aktiesplit föreslås en sådan hänvisning. Om en sådan tilldelning skulle ske genom fondemission framgår utdelningstillfället genom den befintliga hänvisningen till 4 kap. 39 § ABL. Även skatteunderlaget ska bestämmas på avstämningsdagen och de flesta frister, t.ex. när kupongskatt ska redovisas och betalas i 8 § KupL, räknas från utdelningstillfället.

Utdelningstillfället vid tilldelning av inlösenaktier från avstämningsbolag föreslås alltså infalla på avstämningsdagen. Det är först någon eller några dagar senare som aktieägarna kan disponera inlösenaktierna och ännu en tid senare som ersättningen ska

betalas till dem när aktierna löses in eller förvärvas av bolaget. Kupongskatt kan således inte innehållas på avstämningsdagen. Detta är dock inte ett nytt problem och får avseende tilldelning av inlösenaktier antas kunna hanteras på samma sätt som sakutdelning i övrigt.

Även för kupongbolag, dvs. aktiebolag som inte är avstämningsbolag, föreslås att utdelningstillfället vid tilldelning av inlösenaktier ska stämma överens med den ordning som för närvarande gäller enligt kupongskattelagen. För dessa bolag bestäms utdelningstillfället för kupongskatt på samma sätt som när det gäller beskattningstidpunkten enligt inkomstskattelagen.

Lagförslag Förslaget medför ändring av 2 § första stycket KupL, se avsnitt 11.1.

12.11.4 Skyldighet att lämna kontrolluppgift

Regeringens förslag: Kontrolluppgift om utdelning ska lämnas för sådana inlösenaktier vars tilldelning till aktieägarna ska behandlas som utdelning, för såväl obegränsat som begränsat skattskyldiga fysiska personer. Kontrolluppgift om avyttring av delägarrätt ska lämnas när inlösenaktier löses in.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Näringslivets Skattedelegation (NSD) , till vars yttrande Svenskt Näringsliv ansluter sig, menar att kravet på dubbla kontrolluppgifter leder till en kraftigt ökad administrativ börda för utdelande bolag. Sveriges advokatsamfund anser att den ökade administrativa bördan framstår som oproportionerlig.

Utkastets förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: NSD och Svenskt Näringsliv vidhåller att kravet på dubbla kontrolluppgifter leder till en ökad administrativ börda för utdelande bolag. Motsvarande synpunkt framförs av Svenska Bankföreningen .

Skälen för regeringens förslag: Av 19 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL, framgår att kontrolluppgift ska lämnas om utdelning på delägarrätter. Av förslaget i avsnitt 12.11.2.2 följer att tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i vissa fall ska behandlas som utdelning. Även i dessa fall bör kontrolluppgift lämnas. Det krävs ingen lagändring för att uppnå detta. Av 21 kap. 1 § SFL framgår att kontrolluppgift ska lämnas om avyttring av delägarrätter. Att en aktie är en delägarrätt anges i 48 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229). När inlösenaktierna löses in eller förvärvas av bolaget anses de avyttrade och kontrolluppgift ska då lämnas enligt nuvarande regler.

En aktiesplit utlöser inte någon skyldighet att lämna kontrolluppgift. En aktiesplit med obligatorisk inlösen innebär därför i dag bara skyldighet att lämna kontrolluppgift vid ett tillfälle, när inlösenaktien löses in av bolaget. Nu lämnade förslag innebär att det vid ett motsvarande förfarande kommer att lämnas två kontrolluppgifter, en när inlösenaktien tilldelas aktieägaren och en när den löses in. NSD menar att detta leder till en ökad administrativ börda för utdelande bolag. Det stämmer att den administrativa bördan sammantaget ökar eftersom två kontrolluppgifter ska lämnas i stället för en. Enligt 19 kap. 3 § SFL ska kontrolluppgift avseende utdelning lämnas av den som har tillgodoräknat eller betalat ut utdelningen. Det kan förutom utdelande bolag vara värdepapperscentral, registrerad förvaltare eller annat kontoförande institut. Förslaget är begränsat till tilldelning av inlösenaktier till aktieägare med villkor som kan likställas med en kontant utdelning. De föreslagna förändringarna har bedömts nödvändiga för

att säkerställa en likformig beskattning och värna den svenska skattebasen. Fördelarna med att beskatta tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna som utdelning får anses överväga nackdelarna, även inräknat den ökade administrativa bördan.

12.11.5 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2025 och tillämpas första gången på inlösenaktier som tilldelas aktieägarna efter den 31 december 2024. För inlösenaktier som tilldelas aktieägarna före den 1 januari 2025 gäller äldre bestämmelser.

Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. I promemorian föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2023.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft några synpunkter på ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna. Euroclear Sweden AB har dock framfört att förslaget i promemorian inte är möjligt att genomföra inom ramen för den föreslagna tiden. Det gäller såvitt Euroclear kan bedöma även för godkända förvaltare. Även Svenska Bankföreningen har uttalat att den föreslagna ikraftträdandetidpunkten inte är realistisk. Näringslivets Regelnämnd NNR anser att dessa farhågor måste beaktas i det fortsatta arbetet.

Utkastets förslag överensstämmer inte med regeringens. I utkastet föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2024. I utkastet saknas en bestämmelse om vilka regler som ska gälla för inlösenaktier som tilldelas aktieägarna före ikraftträdandet.

Remissinstanserna: Skatteverket efterfrågar ett förtydligande av vilka bestämmelser som gäller för inlösenaktier som tilldelas aktieägarna före ikraftträdandet.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar den i promemorian framförda uppfattningen att lagändringar som påverkar inkomstbeskattningen av fysiska personer i så stor utsträckning som möjligt bör träda i kraft vid ett årsskifte. I detta fall saknas det skäl för att avvika från den utgångspunkten.

I utkastet föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2024. Med hänsyn till att företag och myndigheter som hanterar kupongskatt behöver tillräckligt med tid för att genomföra nödvändiga systemändringar finns det anledning att flytta fram ikraftträdandetidpunkten. Regeringens bedömning är att det bör vara möjligt för berörda parter att genomföra dessa ändringar till den 1 januari 2025. Förslagen ska därför träda i kraft den 1 januari 2025 och tillämpas på inlösenaktier som tilldelas aktieägarna efter den 31 december 2024.

Skatteverket har efterfrågat ett förtydligande i syfte att undanröja risken att inlösenaktier som tilldelas före årsskiftet inte beskattas alls. Regeringen instämmer i denna bedömning och föreslår därför en övergångsbestämmelse med innebörden att för inlösenaktier som tilldelas aktieägarna före den 1 januari 2025 ska äldre bestämmelser gälla. Sådana inlösenaktier ska således beskattas i sin helhet inom ramen för kapitalvinstsystemet även om inlösentidpunkten är efter den 31 december 2024.

12.11.6 Konsekvensanalys

12.11.6.1 Syfte och alternativa lösningar

Förslaget innebär att tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i samband med ett inlösenförfarande eller ett förvärvserbjudande ska tas upp som utdelning. Värdet av en inlösenaktie föreslås vara den ersättning som ska betalas ut när aktien löses in eller

förvärvas och tidpunkten för beskattningen är den tidpunkt då inlösenaktierna kan disponeras av aktieägarna. Syftet med förslaget är att beskatta det värde som aktieägarna får genom inlösenaktier på samma sätt som kontant utdelning.

En utgångspunkt i inkomstbeskattningen bör vara att liknande inkomster beskattas lika och att skatteregler inte ska styra de skattskyldigas ekonomiska val. I dag beskattas kontant utdelning som utdelning i inkomstslaget kapital medan inlösen av aktier beskattas inom kapitalvinstsystemet, trots att båda förfarandena bolagsrättsligt betraktas som värdeöverföring från aktiebolaget till aktieägarna. Om förslaget inte genomförs kvarstår denna skattemässiga skillnad.

Med nuvarande lagstiftning finns en möjlighet för begränsat skattskyldiga personer att undvika att betala kupongskatt i Sverige vid inlösenförfaranden om de avyttrar inlösenaktierna innan inlösentidpunkten. Även investmentföretag kan med dagens lagstiftning delvis undvika beskattning vid inlösen, eftersom dessa företag inte tar upp kapitalvinster till beskattning. Vidare får obegränsat skattskyldiga personer med dagens regler en lägre effektiv skattesats om värdeöverföringen sker genom inlösenaktier än genom kontant utdelning. Om förslaget i utkastet inte genomförs kvarstår dessa skattemässiga skillnader och valet av vilket förfarande som ett företag tillämpar vid värdeöverföringar från bolaget till aktieägarna kan därmed även fortsättningsvis till viss del komma att bero på skattemässiga överväganden.

Ett av syftena med förslaget är att på ett effektivt sätt kunna ta ut kupongskatt från begränsat skattskyldiga personer på det värde som överförs till aktieägarna vid ett inlösenförfarande. Detta kan uppnås genom att beskatta värdet av inlösenaktierna som utdelning vid den tidpunkt då aktierna kan disponeras av ägarna. Några alternativa lösningar till detta har inte ansetts möjliga.

Lagändringar som påverkar inkomstbeskattningen av fysiska personer bör i så stor utsträckning som möjligt träda i kraft vid ett årsskifte. Det finns inte i detta fall några skäl för att avvika från den utgångspunkten. För att ge aktörer på värdepappersmarknaden och företag som hanterar kupongskatt möjligheter att anpassa sig till de nya reglerna och göra nödvändiga systemförändringar föreslås att reglerna träder i kraft den 1 januari 2025. Några andra särskilda hänsyn till ikraftträdandetidpunkten har inte bedömts nödvändiga.

Förslaget berör en begränsad krets av aktieägare (se avsnitt 12.11.6.3). Utöver den information Skatteverket bedömer är nödvändig att tillhandahålla bedöms inga speciella informationsinsatser krävas. Vissa aktörer på värdepappersmarknaden och företag som hanterar kupongskatt behöver få särskild information om förslaget och möjligheter att göra nödvändiga systemanpassningar. Som tidigare nämnts är detta ett av övervägandena bakom förslaget om ett ikraftträdande den 1 januari 2025.

12.11.6.2 Offentligfinansiella effekter

Förslaget innebär att tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna ska tas upp som utdelning under vissa förutsättningar och att värdet av en inlösenaktie ska anses vara den ersättning som ska betalas ut när aktien löses in eller förvärvas av bolaget. Beskattningstidpunkten föreslås vara den tidpunkt då aktierna kan disponeras av aktieägaren. Det leder till att begränsat skattskyldiga ska beskattas med kupongskatt vid den tidpunkt då ägarna kan disponera inlösenaktierna och att obegränsat skattskyldiga ska ta upp inkomsten som utdelning i stället för som kapitalvinst. I båda fallen påverkas den offentliga sektorns skatteintäkter och det uppstår en offentligfinansiell effekt.

Det finns särskilda beskattningsregler för investmentföretag i 39 kap. 14 och 15 §§ inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL. I korthet gäller att kapitalvinster inte ska tas upp, att det sker en årlig schablonbeskattning baserat på värdet av företagets innehav av delägarrätter och att lämnad utdelning får dras av. Automatiska inlösenförfaranden är i dag förmånliga för investmentföretagen. Inlösenbeloppet ska inte tas upp eftersom det beskattas som en kapitalvinst. Enligt förslaget ska inlösenaktier i stället tas upp som utdelning när de erhålls vilket innebär att inlösenbeloppet blir skattepliktigt för investmentföretagen. Investmentföretag har emellertid avdragsrätt för lämnad utdelning och givet de skatteregler som gäller för investmentföretag ackumulerar dessa företag skattemässiga underskott som är bestående över tiden. Det innebär att de offentliga finanserna i praktiken inte kommer att påverkas av förslaget.

Utgångspunkten för den offentligfinansiella effekten är det uppskattade värde som aktieägarna får vid en tilldelning av inlösenaktier. I tabell 12.5 finns en genomgång av de förfaranden med aktiesplit med efterföljande obligatorisk inlösen som gjorts mellan 2018 och 2022 av bolag som är noterade på en svensk marknadsplats. Uppgifterna om förfaranden med aktiesplit med efterföljande obligatorisk inlösen bygger på den aktiehistorik som Skatteverket publicerar på sin webbplats. I aktiehistoriken finns information om historiska händelser, t.ex. emission och aktiesplit.

Tabell 12.5 Aktiesplit med efterföljande obligatorisk inlösen 2018 – 2022

Antal och miljarder kronor Antal förfaranden Belopp som tilldelats ägarna (mdkr) 2018 10 13 2019 11 22 2020 10 5 2021 12 57 2022 12 6 Genomsnitt 11 21 Källa: Egna beräkningar utifrån statistik från Skatteverkets webbplats.

Mellan 2018 och 2022 har aktiesplit med efterföljande obligatorisk inlösen gjorts mellan 10 och 12 gånger per år. De belopp som förts över till ägarna har varierat mellan 5 och 57 miljarder kronor, med ett årligt genomsnitt på 21 miljarder kronor. I relation till kontant utdelning är beloppen som förts över till ägarna genom aktiesplit med efterföljande obligatorisk inlösen små, även om beloppen i enskilda fall kan vara betydande. År 2021 gjorde ett företag en aktiesplit med obligatorisk inlösen till ett sammanlagt värde på drygt 45 miljarder kronor. För att inte överskatta den offentligfinansiella effekten av förslaget har denna split med obligatorisk inlösen exkluderats ur beräkningsunderlaget. Det årliga genomsnittet av de belopp som överförts till aktieägarna blir då 12 miljarder kronor. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2025, varför respektive års värdeöverföring har skrivits fram till 2025 års priser med den förväntade förändringen av konsumentprisindex (KPI). Storleken på den årliga genomsnittliga förväntade värdeöverföringen i 2025 års priser uppgår till ca 15 miljarder kronor.

Förslaget innebär att begränsat skattskyldiga personer kommer utdelningsbeskattas vid den tidpunkt då aktierna kan disponeras av aktieägaren och betala kupongskatt. Enligt Euroclear Sweden AB uppgick 2021 det genomsnittliga utländska ägandet av svenska noterade aktier till 40 procent. En genomgång av det utländska ägandet i de företag som gjort aktiesplit med efterföljande obligatorisk inlösen 2018 – 2022 visar emellertid att det utländska ägandet i dessa företag i genomsnitt är högre än så. Den utländska ägarandelen i dessa företag uppgår till knappt 50 procent i genomsnitt, enligt uppgifter ur företagens årsredovisningar. Eftersom det är möjligt för begränsat skattskyldiga att

undvika att betala skatt i Sverige vid ett inlösenförfarande är det rimligt att förvänta sig att detta förfarande i större utsträckning används i företag där det utländska ägandet är högt. Detta påverkar storleken på den offentligfinansiella effekten. För att uppskatta hur stor del av det värde som företagen för över till ägarna som tillfaller begränsat skattskyldiga används den utländska ägarandelen i de företag som gjort aktiesplit med efterföljande obligatorisk utdelning under perioden 2018 – 2022. Om någon sådan uppgift inte finns i företagets årsredovisning antas andelen vara 40 procent. Med denna beräkningsmetod bedöms det förväntade belopp som årligen överförs med inlösenaktier till begränsat skattskyldiga uppgå till 6,5 miljarder kronor uttryckt i 2025 års priser.

För att bedöma storleken på den offentligfinansiella effekten krävs att vissa antaganden görs. I beräkningen antas att samtliga begränsat skattskyldiga personer som får inlösenaktier genom aktiesplit med obligatorisk inlösen avyttrar inlösenaktierna i förtid. Det är svårt att se några skäl till att en begränsat skattskyldig skulle vilja hålla inlösenaktierna till inlösendatum för att då betala kupongskatt och genomgå en komplicerad hantering av återbetalning av den skatt som belöper på omkostnadsbeloppet. I den utsträckning detta sker i dag, bör det endast handla om enstaka fall.

Kupongskatten är en definitiv källskatt som tas ut med 30 procent, men i praktiken är skattesatsen ofta lägre till följd av skatteavtal mellan Sverige och andra länder. Vad den genomsnittliga skattesatsen är i praktiken är svårt att uppskatta. En annan omständlighet som komplicerar den offentligfinansiella analysen är att den begränsat skattskyldiga personen som får inlösenaktier kan vara skattebefriad, t.ex. om den är en utländsk UCITS-fond. I dessa fall uppstår ingen offentligfinansiell effekt av förslaget.

I stället för att göra antaganden om den effektiva skattesatsen och hur stor del av de begränsat skattskyldiga som är skattebefriade utgår beräkningen av den offentligfinansiella effekten från det historiska förhållandet mellan aktieutdelning till utlandet och intäkter från kupongskatten (se tabell 12.6).

Tabell 12.6 Aktieutdelning till utlandet och intäkter från kupongskatten

Miljarder kronor och procentandel Skatteintäkter från kupongskatt Utdelning till utlandet (mdkr) (mdkr) Andel (procent) 2018 109 9 8 2019 109 7 7 2020 41 4 9 2021 96 9 10 2022 94 12 13 Genomsnitt 9 Källa: Egna beräkningar utifrån statistik från Skatteverkets webbplats.

Mellan 2018 och 2022 varierade aktieutdelningen till utlandet mellan 41 och 109 miljarder kronor och kupongskatteintäkterna mellan 4 och 12 miljarder kronor. Kupongskatteintäkternas andel av utdelningen till utlandet uppgick i genomsnitt till 9 procent under perioden.

I beräkningen av den offentligfinansiella effekten antas att om de belopp som överförts till aktieägarna genom inlösenförfaranden i stället hade överförts genom kontant utdelning, skulle kupongskatteintäkterna ha utgjort samma andel (9 procent) som kupongskatteintäkternas andel av utdelningarna till utlandet generellt.

Förslaget bedöms således innebära att kupongskatteintäkterna ökar med 0,59 miljarder kronor per år (det belopp som årligen förväntas överföras genom split med

obligatorisk inlösen multiplicerat med den genomsnittliga kvoten mellan intäkterna från kupongskatt och utdelningen till utlandet: 6,5 ∙ 0,09 = 0,59).

En obegränsat skattskyldig person kommer med förslaget att ta upp den ersättning som betalas ut vid ett inlösenförfarande som utdelning redan vid tidpunkten för tilldelningen av inlösenaktierna i stället för att beskatta det som en kapitalvinst. Skillnaden i beskattningen av utdelning och kapitalvinst för en obegränsat skattskyldig är att en utdelning tas upp i sin helhet i inkomstslaget kapital. En utbetalning som ska tas upp som kapitalvinst beskattas bara till den del den överstiger anskaffningsutgiften. Det finns också skillnader när det gäller möjligheterna att kvitta utdelning eller kapitalvinst mot kapitalförluster. Kapitalvinster får kvittas fullt ut mot kapitalförluster, även avseende förluster på andra delägarrätter än den aktuella. Utdelning får bara kvittas mot kapitalförluster efter att förlusten har kvoterats till 70 procent. De ökade skatteintäkter som med de nya reglerna härrör från utdelningar kommer i princip att motsvaras av minskade skatteintäkter från kapitalvinstbeskattningen. Eftersom det vid utdelningsbeskattning inte är möjligt att göra avdrag för omkostnadsbelopp eller kvitta den kapitalvinst som inlösenförfarandet genererar kommer den effektiva skattesatsen för obegränsat skattskyldiga att öka något. Den offentligfinansiella effekten till följd av detta bedöms dock vara nära noll. Sammantaget bedöms den offentligfinansiella effekten därför uppgå till 0,59 miljarder kronor till följd av högre kupongskatteintäkter.

12.11.6.3 Uppskattning av antalet berörda företag och enskilda

Den genomgång av förfaranden med aktiesplit med efterföljande obligatorisk inlösen som redovisas i avsnitt 12.11.6.2 visar att mellan 10 och 12 företag per år gjorde sådana förfaranden under perioden 2018 – 2022. Det är i genomsnitt 11 företag per år. Enligt Statistiska centralbyrån fanns det 1 041 noterade företag vid svenska marknadsplatser vid utgången av 2022, vilket innebär att 11 företag representerar ca 1 procent av samtliga noterade företag

Enligt Euroclear fanns det i slutet av 2021 totalt 2,7 miljoner unika ägare av svenska aktier. Om de berörda företagen utgör ett representativt urval från samtliga börsnoterande bolag kan antalet ägare som berörs av förslaget uppskattas till 27 000. Euroclear rapporterar vidare att ca 85 procent av ägarna var svenska privatpersoner, 2 procent svenska juridiska personer och 13 procent utländska personer. Om samma fördelning gäller för de företag som kan förväntas genomföra inlösenförfaranden med dagens regler innebär det att förslaget kan påverka ca 23 000 obegränsat skattskyldiga fysiska personer, 500 obegränsat skattskyldiga juridiska personer och 3 500 begränsat skattskyldiga. Som framgår av avsnitt 12.11.6.2 är dock det utländska ägandet i de företag som genomfört inlösenförfaranden de senaste åren i genomsnitt högre än ägandet av svenska noterade aktier generellt.

12.11.6.4 Effekter för enskilda

Förslaget påverkar begränsat och obegränsat skattskyldiga personer som äger aktier i bolag som är noterade på en svensk marknadsplats och där bolaget med dagens regler kan förväntas genomföra ett inlösenförfarande för att föra över medel från bolaget till aktieägarna. Bedömningen är att det rör sig om ca 23 000 obegränsat skattskyldiga och 3 500 begränsat skattskyldiga personer (se avsnitt 12.11.6.3).

För begränsat skattskyldiga personer som tilldelas inlösenaktier innebär förslaget att aktierna ska beskattas som utdelning. Dessa aktieägare kan inte längre undvika beskattning i Sverige genom att avyttra aktierna före inlösendatum. Det beror på att beskattningstidpunkten föreslås vara vid utdelningstillfället och skattskyldigheten således inträder innan en avyttring kan ske. Begränsat skattskyldiga kommer med

förslaget därför att betala kupongskatt i Sverige på värdet av inlösenaktierna. Kupongskatteintäkterna bedöms öka med 0,59 miljarder kronor per år (se avsnitt 12.11.6.2). Fördelat på 3 500 aktieägare blir det i genomsnitt ca 170 000 kronor per person och år.

Beskattningstidpunkten föreslås tidigareläggas jämfört med i dag och utgöras av utdelningstillfället. Tiden mellan utdelningstillfället och utnyttjande av inlösenaktier uppgår i normalfallet endast till ca 2 – 4 veckor. Det innebär att kupongskatten normalt sett inte ska betalas in förrän efter den tidpunkt då inlösenaktierna utnyttjas, och den aktör som ansvarar för inbetalningen kommer sannolikt att vänta med att betala skatten tills inlösenaktierna har utnyttjats och monetär ersättning har erhållits.

För obegränsat skattskyldiga innebär förslaget att personen ska ta upp den ersättning som överförts genom ett inlösenförfarande som utdelning i stället för att beskatta det som en kapitalvinst. Eftersom en utdelning tas upp till beskattning i sin helhet medan en kapitalvinst beskattas till den del den överstiger anskaffningsutgiften innebär det en viss ökad beskattning. Enligt bedömningen i avsnitt 12.11.6.2 bör dock den offentligfinansiella effekten vara nära noll.

Förslaget innebär också att omkostnadsbeloppet för de ursprungliga aktierna inte längre behöver justeras i samband med ett inlösenförfarande. Det bör i sin tur medföra att det blir enklare för aktieägarna att deklarera rätt eftersom de inte längre behöver ta del av Skatteverkets allmänna råd om fördelning av anskaffningsutgiften mellan ursprungliga aktier och inlösenaktier. Denna uppfattning delas också av Skatteverket .

12.11.6.5 Effekter för företagen

Förslaget påverkar företag som äger aktier i bolag som kan förväntas göra värdeöverföringar till aktieägarna genom inlösenaktier. En del av dessa företag är investmentföretag, vilka omfattas av särskilda skatteregler som bl.a. innebär att de ska ta upp utdelning till beskattning men inte kapitalvinster. Förslaget påverkar även företag som med dagens regler använder ett inlösenförfarande för att överföra medel från företaget till sina aktieägare.

I avsnitt 12.11.6.3 framgår att i genomsnitt 11 företag per år har gjort inlösenförfaranden i form av aktiesplit med efterföljande obligatorisk inlösen de senaste åren. Företagen är noterade vid en svensk marknadsplats och är jämförelsevis stora i termer av omsättning, balansomslutning och, i de flesta fall, antalet anställda. Företagen är verksamma inom olika branscher. En genomgång av ägarstrukturen i företagen visar att företagen har en högre andel utländskt ägande än företag som är noterade vid en svensk marknadsplats har i genomsnitt.

I avsnitt 12.11.6.3 uppskattas antalet obegränsat skattskyldiga juridiska personer som äger aktier i bolag som använder inlösenförfaranden för att föra över medel till aktieägarna till ca 500. Det finns dessvärre ingen ytterligare statistik som kan användas för att bedöma vilka egenskaper dessa företag kan ha i termer av storlek och bransch. Bedömningen är att de är verksamma i olika branscher och varierar i storlek. En del av företagen är investmentföretag. Det finns ett flertal svenska företag som benämner sig som investmentföretag eller investmentbolag, men det är dock endast en liten andel av dessa som faller in under de särskilda skatteregler som gäller för investmentföretag. Enligt Skatteverkets uppgifter rör det sig om tiotal företag som tillämpar de särskilda skattereglerna för investmentföretag. Det är emellertid okänt hur många investmentföretag per år som kan ingå bland de företag som påverkas av inlösenförfarandena.

Syftet med förslaget i utkastet är att utjämna vissa skatteskillnader som finns i dag. Det är därför inte möjligt att ta särskild hänsyn till små företag vid reglernas utformning.

Näringslivets Skattedelegation (NSD) menar att förslaget kan få effekter för företagens möjligheter att attrahera utländskt kapital. Det kan dock konstateras att det är relativt få företag som regelbundet har använt aktiesplit med efterföljande obligatorisk inlösen för att föra över medel till sina aktieägare. Att det är relativt få företag som genomfört dessa transaktioner talar för att förfarandena i sig inte har någon avgörande betydelse för företagens förmåga att locka till sig utländskt kapital. Om det skulle vara så att dessa företag framgent kommer att ha svårare att attrahera internationella investerare så måste effekten på det svenska näringslivet i sin helhet bedömas som liten.

Bedömningen är att förslaget inte kommer att få några andra konsekvenser av betydelse än de som redovisas i denna konsekvensanalys.

Effekter för värdepapperscentral och förvaltare Euroclear Sweden AB , som är värdepapperscentral i Sverige och som sådan ansvarig för hanteringen av kupongskatt, menar att förslaget kräver omfattande systemändringar för bolaget. Det bedöms dock inte som ekonomiskt försvarbart att genomföra dessa ändringar eftersom Euroclear bedömer att förslaget leder till att efterfrågan på split med efterföljande inlösen kraftigt minskar eller helt försvinner. Euroclear kommer efter ikraftträdandet således inte att kunna tillhandahålla tjänster inom split med obligatorisk inlösen som kan leda till skattskyldighet. Det kan enligt Euroclear leda till mer långtgående konsekvenser för de utdelande bolagen än vad som framgår av utkastet.

Euroclear har framfört motsvarande synpunkter när det gäller konsekvenserna av den finansiella risk som är förknippad med förslaget, se avsnitt 12.11.2.2.

Regeringen har förståelse för att förslaget kan medföra tillkommande administrativa kostnader för Euroclear. Motsvarande synpunkter har dock inte framförts från organisationer som representerar förvaltare, som också är skyldiga att innehålla kupongskatt i vissa fall. Det är, som också anges i avsnitt 12.11.3.2, upp till Euroclear självt att på affärsmässiga grunder avgöra vilka tjänster som värdepapperscentralen ska tillhandahålla på den svenska marknaden.

I övrigt bedöms förslaget inte medföra några ytterligare effekter för värdepapperscentraler och förvaltare.

Effekter för det utdelande bolaget Ett företag kan välja att föra över medel till aktieägarna genom ett inlösenförfarande av flera skäl. De flesta bolag strävar efter att ha en långsiktigt jämn utdelningsnivå. Om ett aktiebolag under en viss period har en stor kassa kan det t.ex. finnas incitament att använda ett inlösenförfarande i stället för kontant utdelning för att undvika att sända felaktiga signaler om företagets likviditetssituation till marknaden. Med dagens regler kan det dock även finnas skattemässiga skäl att använda ett inlösenförfarande framför kontant utdelning. Det gäller särskilt för bolag med en hög andel utländskt ägande, eftersom begränsat skattskyldiga kan undvika att betala skatt i Sverige om de säljer inlösenaktierna mellan tilldelningen och inlösentidpunkten. Förslaget syftar till att jämställa beskattningen vid vissa inlösenförfaranden med kontant utdelning. Med de föreslagna reglerna finns det inte längre några skattemässiga skäl att välja ett inlösenförfarande i form av split med obligatorisk inlösen och antalet sådana bedöms minska när de nya reglerna träder i kraft. Även fortsättningsvis kan det dock finnas företag som av andra skäl väljer att föra över medel till aktieägarna genom inlösen. Euroclear uppger visserligen att de inte har möjlighet att tillhandahålla tjänster angående split med obligatorisk inlösen som ska beskattas som utdelning.

Skattereglerna ändras dock inte för inlösen av befintliga aktier genom att dela ut inlösenrätter, vilket därför bör kunna användas av företag som föredrar inlösen framför kontant utdelning.

Ett inlösenförfarande förefaller vara mer komplicerat att genomföra och förenat med högre kostnader för det utdelande företaget jämfört med kontant utdelning. Förslaget bedöms minska antalet inlösenförfaranden, vilket också Skatteverket framhåller, och till följd av detta minska de administrativa kostnaderna för det utdelande företaget. Det kan finnas företag som även i frånvaro av skattemässiga skäl väljer att genomföra inlösenförfaranden, men bedömningen är att det endast kommer att röra sig om enstaka fall. Dessa företag behöver sätta sig in i de nya reglerna. De ökade kostnader detta ger upphov till bedöms vara begränsade och ska ses mot bakgrund av att det är frivilligt att genomföra värdeöverföring med inlösenaktier.

Flera remissinstanser, bl.a. Svenska Bankföreningen och NSD , har påtalat att det blir en ökning av de administrativa kostnaderna för företagen på grund av att de nu måste lämna två kontrolluppgifter, en vid tilldelningen och en vid inlösen (se avsnitt 12.11.4). I detta sammanhang är det värt att notera att om ett inlösenförfarande genomförs och två kontrolluppgifter ska lämnas kommer detta i de flesta fall att göras av värdepapperscentral eller godkänd förvaltare. Sådana företag har rutiner att lämna kontrolluppgifter, vilket begränsar ökningen av de administrativa kostnaderna. Därtill är bedömningen att värdeöverföring med inlösenförfarande kommer att minska till förmån för kontant utdelning vilket också begränsar ökningen.

NSD har också framfört att det är viktigt att Sverige inte avviker från internationell standard eftersom det kan få en negativ effekt för investeringsviljan i svenska företag. Såvitt framkommit existerar inte förfaranden med split och obligatorisk inlösen i andra europeiska länder. Eftersom bedömningen är att förslaget leder till att dessa förfaranden minskar i Sverige kommer Sverige att i mindre grad avvika från internationell standard.

Om ett inlösenförfarande genomförs i ett bolag som inte är ett avstämningsbolag är det bolaget som ansvarar för innehållandet och inbetalningen av kupongskatten. Beskattningstidpunkten för inlösenaktier föreslås flyttas till utdelningstillfället. Vid denna tidpunkt finns det ingen monetär betalning som kupongskatten kan innehållas ifrån, utan den uppkommer i normala fall först när aktierna löses in eller när den skattskyldige avyttrar dem. Tiden mellan utdelningstillfället och inlösendagen uppgår i normalfallet dock endast till ca två till fyra veckor. Eftersom inbetalningen av kupongskatten inte behöver ske förrän inom fyra månader från utdelningstillfället, kommer det därför i normala fall att finnas monetära medel som det utdelande bolaget kan hålla inne och använda för att betala kupongskatten inom utsatt tid. Om det behövs kan det utdelande bolaget reglera det fordringsförhållande som uppstår vid tilldelningen av inlösenaktierna med den skattskyldige. Därigenom säkerställs att det utdelande bolaget får medel motsvarande den skatt som ska betalas in till staten inom den tid som betalningen ska göras.

Effekter för företag som är aktieägare När det inte längre finns några skattemässiga skäl att använda ett inlösenförfarande för att föra över medel till aktieägarna bedöms antalet sådana förfaranden minska till förmån för kontant utdelning. Det innebär att juridiska personer i egenskap av aktieägare i större utsträckning än i dag bedöms få kontant utdelning. Företagen bör ha kunskap och rutiner för att hantera kontant utdelning och de administrativa kostnaderna bedöms vara oförändrade.

Företag som även efter förslaget får inlösenaktier behöver sätta sig in i och anpassa sig till de nya skattereglerna. Bedömningen är dock att de nya skattereglerna enbart

kommer att tillämpas i enstaka fall, vilket begränsar ökningen av de administrativa kostnaderna.

Den föreslagna ändringen kan antas minska de administrativa kostnaderna för begränsat skattskyldiga eftersom färre skattskyldiga behöver ansöka om återbetalning av kupongskatt avseende anskaffningsvärdet av aktierna.

Förslaget innebär att investmentföretag som får inlösenaktier ska ta upp detta som utdelning, vilket innebär att inlösenbeloppet blir skattepliktigt för investmentföretaget. Hur detta påverkar investmentföretagens sammantagna beskattning beskrivs i avsnitt 12.11.6.2. De administrativa kostnaderna för investmentföretagen till följd av förslaget är troligen försumbara eftersom dessa företag redan i dag är ålagda att redovisa utdelning till beskattning.

Effekter för onoterade företag Som utgångspunkt gäller att förslaget inte gör skillnad på inlösenaktier som ges ut av noterade respektive onoterade företag. Värdet av inlösenaktier ska tas upp som utdelning även om de avser ett onoterat företag.

Det finns emellertid skillnader mellan avstämningsbolag och kupongbolag när det gäller hanteringen av kupongskatt. Vid utdelning som lämnas av avstämningsbolag är det som utgångspunkt värdepapperscentralen som är skyldig att innehålla kupongskatt, 7 och 8 §§ kupongskattelagen (1970:624), förkortad KupL. Vid utdelning från kupongbolag är det i stället det utdelande bolaget som är skyldigt att innehålla, redovisa och betala in kupongskatt, 15 § KupL. Denna skillnad i hantering finns redan i dag. Med beaktande av att inlösenaktier i onoterade bolag inte enkelt kan avyttras på marknaden torde onoterade bolag som har aktieägare som är begränsat skattskyldiga redan i dag vara tvungna att redovisa kupongskatt när inlösenaktierna löses in. Hanteringskostnaderna bör därför inte öka för onoterade företag på grund av förslaget.

När det gäller avsaknaden av utbetalning att innehålla kupongskatt ifrån bör onoterade bolag som själva ska innehålla och redovisa kupongskatt ha en fördel i förhållande till värdepapperscentral och förvaltare. Ett onoterat bolag överför inlösenaktier till aktieägarna utan inblandning av mellanhänder. Det bör därför finnas goda förutsättningar att avtalsvägen reglera ansvaret för kupongskatten direkt mellan utdelande bolag och de aktieägare som är begränsat skattskyldiga. Rimligen bör bolaget åtminstone kunna tillförsäkra sig en rätt att innehålla kupongskatt från den utbetalning som sker vid inlösentidpunkten. Med hänsyn till att kupongskatt inte behöver redovisas förrän fyra månader efter utdelningstillfället, 15 § KupL, bör utdelande bolag löpa liten risk att behöva ligga ute med inbetald kupongskatt för aktieägarnas räkning.

12.11.6.6 Effekter för stiftelser, ideella föreningar och registrerade

trossamfund

Förslaget kan få effekter för inskränkt skattskyldiga stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund. Den inskränkta skattskyldigheten innebär att dessa subjekt inte är skattskyldiga för kapitalinkomster, dvs. varken utdelning eller kapitalvinster ska tas upp till beskattning. Det förhållande att tilldelning av inlösenaktier ska tas upp som utdelning i vissa fall får alltså ingen påverkan på själva beskattningen av de inskränkt skattskyldiga subjekten. Inkomsten är skattefri såväl i dag som efter ändringen.

Förslaget kan dock få konsekvenser för inskränkt skattskyldiga stiftelsers, ideella föreningars och registrerade trossamfunds möjligheter att fortsätta att vara inskränkt skattskyldiga. Ett av kraven för att upprätthålla denna status, det s.k. fullföljdskravet,

innebär att subjektet under beskattningsåret i skälig omfattning ska använda sina intäkter för ett eller flera allmännyttiga ändamål, 7 kap. 6 § IL. Kapitalvinster ska inte beaktas vid beräkningen men det ska däremot utdelning, 7 kap. 7 § IL. Eftersom förslaget innebär att vissa former av inlösen- och återköpsförfaranden som kan anses motsvara kontant utdelning nu ska behandlas som utdelning i stället för kapitalvinst, kan förutsättningarna för att uppfylla fullföljdskravet ändras.

Omständigheterna har påtalats av Föreningen Stiftelser i Samverkan som uppger att det är mycket vanligt att avkastningsstiftelser bara får använda löpande avkastning, som utdelningar och räntor, för att främja sina allmännyttiga ändamål. Den föreslagna omklassificeringen av vissa kapitalvinster till utdelning kan därför på ett ingripande sätt påverka dessa stiftelsers skattemässiga situation. Belopp som tidigare inte kunnat delas ut måste nu delas ut för att stiftelsen ska fortsätta att vara inskränkt skattskyldig. Framflyttande av beskattningstidpunkten kan få betydelse för möjligheterna att uppfylla fullföljdskravet, eftersom det inte finns några pengar vid den tidpunkten.

Konsekvenserna för inskränkt skattskyldiga subjekt bör inte överdrivas. Om berörda bolag fortsätter att berika aktieägarna genom inlösenförfaranden innebär det att inkomster som tidigare utgjort kapitalvinst nu ska behandlas som utdelning. En mer sannolik konsekvens av förslaget är dock att de inlösenförfaranden som har genomförts som ett alternativ till kontant utdelning helt kommer att upphöra. Båda dessa konsekvenser medför att stiftelser och andra inskränkt skattskyldiga måste använda en större del av sina intäkter till allmännyttigt ändamål, vilket från ett samhällsperspektiv inte kan anses som negativt.

Ett liknande resonemang kan föras angående invändningen om likviditetsbrist. När de skattemässiga skillnaderna mellan kontant utdelning och automatisk inlösen nu undanröjs bör det från bolagens sida vara rationellt att gå tillbaka till att berika aktieägarna genom kontant utdelning. Någon skillnad mellan beskattningstidpunkten och utbetalningstidpunkten uppkommer då inte. Även om det i enskilda fall finns skäl att genomföra ett inlösenförfarande är bedömningen att den normalt mycket korta tid som förflyter mellan tilldelning av inlösenaktier och själva inlösentidpunkten inte bör påverka bedömningen av fullföljdskravet. Det gäller särskilt eftersom reglerna möjliggör att hänsyn tas till hur intäkterna sammantaget används under flera beskattningsår, 7 kap. 6 § första stycket IL.

12.11.6.7 Effekter för den ekonomiska jämställdheten och

inkomstfördelningen

Vid utgången av 2021 var 1,3 miljoner av de svenska personer som ägde aktier män och ca 900 000 var kvinnor. Det innebär att drygt sex av tio aktieägare är män. Fördelningen har varit i det närmaste oförändrad under de senaste tio åren. Vid utgången av samma år ägde männen ca 70 procent av marknadsvärdet och kvinnorna 30 procent.

Den effektiva skatten för obegränsat skattskyldiga personer ökar något med förslaget eftersom det vid utdelningsbeskattning inte är möjligt att göra avdrag för omkostnadsbelopp eller kvitta den kapitalvinst som inlösenförfarandet genererar mot en eventuell kapitalförlust. Eftersom fler män än kvinnor äger aktier, och mäns ägande står för en större del av marknadsvärdet, påverkar detta män mer än kvinnor. Eftersom den offentligfinansiella effekten dock är i det närmaste noll bedöms effekten på den ekonomiska jämställdheten också vara i det närmaste noll.

Könsfördelningen bland de utländska ägarna på svensk marknadsplats är okänd. Eftersom begränsat skattskyldiga normalt inte är folkbokförda i Sverige påverkar förslaget inte den ekonomiska jämställdheten i Sverige.

12.11.6.8 Effekter för Skatteverket och de allmänna

förvaltningsdomstolarna

För Skatteverket innebär förslaget avseende inlösen en förenkling av hanteringen av inlösenförfaranden med inlösenaktier eftersom Skatteverket inte behöver utfärda allmänna råd om fördelningen av omkostnadsbeloppet mellan ursprungliga aktier respektive inlösenaktier. Även förslaget om att det är inlösenbeloppet som ska tas upp som utdelning bör underlätta hanteringen för Skatteverket som kan antas få färre frågor om värderingen jämfört med om inlösenaktiens marknadsvärde skulle ha tagits upp. Förslaget bedöms endast medföra marginella förändringar för Skatteverket avseende information. Förändringarna ingår i den anpassning som årligen görs på grund av ny eller förändrad lagstiftning. Eventuella tillkommande kostnader ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

Förslagen bedöms inte medföra några konsekvenser för de allmänna förvaltningsdomstolarna.

12.11.6.9 Förslagets förenlighet med EU-rätten

Några remissinstanser, bl.a. Näringslivets Skattedelegation (NSD) och Juridiska fakulteten vid Lunds universitet , har påpekat potentiella EU-rättsliga problem.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anser att det inte kan uteslutas att obegränsat skattskyldiga får en lägre beskattning jämfört med begränsat skattskyldiga på grund av värderingstidpunkten. Juridiska fakulteten efterfrågar därför en utförligare EU-rättslig analys av de problem som kan uppstå med olika beskattningstidpunkter. Vid tilldelning av inlösenaktier från avstämningsbolag inträffar beskattningstidpunkten för obegränsat skattskyldiga när inlösenaktierna kan disponeras, se avsnitt 12.11.2.2. För begränsat skattskyldiga inträffar beskattningstidpunkten på avstämningsdagen (se avsnitt 12.11.3.3), vilken normalt inträffar någon eller några dagar tidigare än när aktierna faktiskt kan disponeras. Trots att det gäller något olika beskattningstidpunkter för obegränsat och begränsat skattskyldiga ska båda ta upp samma belopp som utdelning, det belopp som ska betalas ut vid inlösentidpunkten. Det finns således ingen risk för att kupongskatt för begränsat skattskyldiga tas ut på ett högre underlag än vad som gäller utdelningsbeskattningen för obegränsat skattskyldiga.

En annan omständighet som har lyfts fram av vissa remissinstanser, bl.a. NSD, är att begränsat skattskyldiga inte betalar skatt på kapitalvinst i Sverige och att den beräkningen därför inte kan ha en utjämnande funktion i förhållande till utdelningsbeskattningen. Beskattningsrätten över kapitalvinster tillfaller som utgångspunkt uteslutande hemviststaten. Utformningen av den svenska kupongskatten är inte beroende av hur andra stater väljer att beskatta kapitalvinster eller medge avdrag för kapitalförluster för personer med hemvist i den staten. Genom att förslaget är begränsat till inlösenaktier vars inlösenbelopp är bestämt vid utdelningstillfället bör det inte heller uppkomma några stora skattemässiga skillnader i praktiken. Det kan uppkomma en viss skillnad om en begränsat skattskyldig avyttrar inlösenaktien före inlösendagen för ett belopp som understiger inlösenbeloppet. Med hänsyn till den korta handelsperioden är dock bedömningen att dessa effekter är försumbara.

Bedömningen är att de nu presenterade förslagen inte medför några konflikter med EU-rätten.

12.11.6.10 Förslagens effekter i övrigt

Förslaget bedöms inte få några effekter för sysselsättningen, inkomstfördelningen eller miljön.

Skatt på kapitalanvändning - företagsskatter

12.12 Tilläggsskatt för företag i stora koncerner

Regeringens bedömning: Det bör införas bestämmelser i svensk rätt som motsvarar de materiella bestämmelserna i minimibeskattningsdirektivet vars syfte är att uppnå en effektiv minimibeskattning av enheter som ingår i stora nationella eller multinationella koncerner. Bestämmelserna bör tas in i en särskild lag om tilläggsskatt.

Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2024.

Skälen för regeringens bedömning: Delbetänkandet En lag om tilläggsskatt för företag i stora koncerner (SOU 2023:6, Fi2023/00559) och promemorian Kompletteringar till delbetänkandet En lag om tilläggsskatt för företag i stora koncerner (SOU 2023:6), (Fi2023/01114) har varit ute på remiss. Avsikten med det kommande förslaget är att införa rådets direktiv (EU) 2022/2523 om säkerställande av en global minimiskattenivå för multinationella koncerner och storskaliga nationella koncerner i unionen i svensk rätt genom en särskild lag, lagen om tilläggsskatt. Även nödvändiga bestämmelser om förfarandet kommer att införas. Ett syfte med bestämmelserna är att förhindra vinstförflyttning till jurisdiktioner med låg eller ingen beskattning. Direktivet bygger på de modellregler med tillhörande kommentar som OECD/G20:s inkluderande ramverk (IF) arbetat fram. Enligt det kommande förslaget ska nationella och multinationella koncerner med en årlig intäkt motsvarande minst 750 miljoner euro vara föremål för en effektiv skatt om minst 15 procent på en särskilt definierad skattebas. Regeringen beslutade den 31 augusti 2023 att inhämta Lagrådets yttrande och avser att under 2023 återkomma till riksdagen med ett förslag. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2024.

Förslaget innebär att skatteintäkterna bedöms öka med 0,5 miljarder kronor per år från och med 2024.

Skatt på konsumtion m.m. – energi och miljöskatter

12.13 Sänkt skatt på bensin och diesel

Regeringens bedömning: Energiskatten på bensin (miljöklass 1) bör 2024 sänkas med 1 krona och 31 öre per liter jämfört med den nivå som skulle ha gällt med nuvarande regler om indexomräkning. Summan av energi- och koldioxidskatten för sådan bensin blir då 60 öre lägre per liter 2024 än skatten år 2023. Efter indexering av energi- och koldioxidskatten på övrig bensin bör energiskatten sänkas så att summan av energi- och koldioxidskatten blir 60 öre lägre per liter än skattenivån år 2023.

Energiskatten på alkylatbensin bör 2024 höjas med 10 öre per liter jämfört med den nivå som skulle ha gällt med nuvarande indexeringsregler.

Energiskatten på diesel (miljöklass 1) bör 2024 sänkas med 341 kronor per kubikmeter jämfört med den nivå som skulle ha gällt med nuvarande indexeringsregler. Energiskatten på diesel i övriga miljöklasser bör ändras på motsvarande sätt.

Koldioxidskatten på s.k. märkt diesel bör 2024 sänkas med 259 kronor per kubikmeter jämfört med den nivå som skulle ha gällt med nuvarande indexeringsregler.

För 2025 bör energi- och koldioxidskatten på bensin och diesel och andra bränslen bestämmas utifrån en omräkning av skattesatserna från 2024 års nivåer. För bensin

(utom alkylatbensin) bör dock de omräknade energiskattebeloppen sänkas med 60 öre per liter.

De energi- och koldioxidskattesatser som ska gälla för bränslen under 2024 och 2025 bör framgå direkt av lagen om skatt på energi.

Det kommande förslaget avseende 2024 bör träda i kraft den 1 januari 2024 och avseende 2025 den 1 januari 2025.

Skälen för regeringens bedömning: För att motverka ökade pumppriser och för att mildra inflationens konsekvenser bör skatten på bensin och diesel sänkas. Skatten på bensin för 2024 bör sänkas med 60 öre per liter jämfört med 2023 års totala skatt (exkl. mervärdesskatt). Det motsvarar 75 öre inklusive mervärdesskatt. Skatten på alkylatbensin bör dock höjas med 10 öre per liter 2024 utöver den nivå som följer av indexeringen, för att inte riskera att skatten understiger EU:s minimiskattenivå.

De sammanlagda punktskatterna på omärkt diesel (miljöklass 1) för 2024 bör sänkas med 341 kronor per kubikmeter jämfört med den nivå som skulle ha gällt med nuvarande indexeringsregler. Efter en sådan sänkning kvarstår en tillräcklig marginal för att inte riskera att skatten underskrider EU:s minimiskattenivå. Skatten för övrig omärkt diesel bör sänkas med motsvarande belopp. Skatten på s.k. märkt diesel bör sänkas så att den totala skatten understiger skatten för diesel i miljöklass 1, för att inte strida mot Rådets direktiv (95/60/EG) av den 27 november 1995 om märkning för beskattningsändamål av dieselbrännolja och fotogen som förutsätter att det är den lägst beskattade dieseln som ska förses med märk- och färgämne.

För 2025 bör skatten på bensin, diesel och andra bränslen räknas upp med omräkningsfaktorn som ges av förhållandet mellan prognos för konsumentprisindex (KPI) i juni 2024 på 422,30 och KPI i juni 2023. Uppräkningen bör göras utifrån 2024 års nivåer. För bensin och diesel bör skatten dessutom räknas upp med ett schabloniserat tillägg om två procentenheter. För bensin (utom alkylatbensin) bör dock de uppräknade energiskattebeloppen sänkas med 60 öre per liter.

De energi- och koldioxidskattesatser som ska gälla för bränslen under 2024 och 2025 bör framgå av lagen om skatt på energi.

Som en följd av att skattesatserna för 2024 och 2025 föreslås regleras direkt i lagen bör årtalen i indexeringsbestämmelsen justeras. Det innebär att omräkning ska ske för kalenderår 2026 och framåt, samt att basåret i respektive bestämmelse ändras till 2024.

Regeringen avser att under hösten 2023 återkomma till riksdagen med förslag med utgångspunkt i ovanstående. Det kommande förslaget avseende 2024 bör träda i kraft den 1 januari 2024 och avseende 2025 den 1 januari 2025.

Det kommande förslaget bedöms minska skatteintäkterna med 5,76 miljarder kronor 2024, med 7,77 miljarder kronor 2025 och med 8,05 miljarder kronor 2026.

12.14 Sänkt skatt på diesel inom jord-, skogs- och

vattenbruk samt kvartalsvis återbetalning

12.14.1 Fortsatt sänkt skatt på jordbruksdiesel och kvartalsvis återbetalning

Regeringens bedömning: En utökad nedsättning av koldioxid- och energiskatt på diesel som används i arbetsmaskiner och i skepp och vissa båtar i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksverksamhet bör gälla även för sådan förbrukning som sker under 2024.

För sådan förbrukning som sker under 2024 bör återbetalning av koldioxidskatt medges med 2 456 kronor per kubikmeter och av energiskatt med 1 470 kronor per kubikmeter.

Ansökan om återbetalning av skatt bör göras per kalenderkvartal.

De kommande förslagen bör träda i kraft den 1 januari 2024. Äldre bestämmelser bör dock fortfarande gälla för förbrukning som sker före ikraftträdandet.

Skälen för regeringens bedömning: En tillfälligt utökad nedsättning av koldioxidoch energiskatt på s.k. jordbruksdiesel infördes under 2022 mot bakgrund av att priset på flera viktiga insatsvaror inom jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksverksamheterna ökat kraftigt, inte minst på grund av kriget i Ukraina (prop. 2021/22:270, bet. 2021/22:FiU50, rskr. 2021/22:471). Åtgärden motiverades också av att upprätthålla och stärka svensk livsmedelsproduktion under den extraordinära situation som rådde på grund av händelserna i omvärlden. I budgetpropositionen för 2023 bedömde regeringen att dessa förhållanden kommer att kvarstå under hela 2023 (prop. 2022/23:1 s. 213 och 214. Riksdagen beslutade därefter på förslag från regeringen att förlänga åtgärden till och med den 31 december 2023 (prop. 2022/23:69, bet. 2022/23:SkU17, rskr. 2022/23:200). I finansplanen till budgetpropositionen för 2023 anförde regeringen även att den kommer att verka för att skatten på jordbruksdiesel ska ligga på EU:s miniminivå under 2024 och 2025 (prop. 2022/23:1 s. 20). Regeringen bedömer att konkurrenskraften inom svensk livsmedelsproduktion måste förbättras. Med anledning härav, och mot bakgrund av att de förhållanden som motiverade åtgärden i första läget alltjämt kvarstår, bedömer regeringen därför att en utökad nedsättning av skatten på jordbruksdiesel bör gälla även för sådan förbrukning som sker under 2024. För att anpassa skattenivån så att den efter nedsättning inte riskerar understiga den EU-rättsliga miniminivån omräknat till kronor per kubikmeter, även med beaktande av den lägre skatt på diesel som bör gälla från den 1 januari 2024 enligt bedömningen i avsnitt 12.13, bör nedsättningen bli följande. För sådan förbrukning som sker under 2024 bör återbetalning av koldioxidskatt medges med 2 456 kronor per kubikmeter och energiskatt med 1 470 kronor per kubikmeter.

Livskraftiga företag inom främst jordbruket är en förutsättning för en motståndskraftig inhemsk livsmedelsproduktion. En övergång från återbetalning helårsvis till kvartalsvis återbetalning kan stärka likviditeten hos näringsidkare inom de berörda sektorerna och på så vis förbättra deras förutsättningar att möta den rådande lågkonjunkturen och de stigande priserna på insatsvaror. Regeringen bedömer därför att reglerna om återbetalning av skatt bör ändras så att en ansökan om återbetalning omfattar en period om ett kalenderkvartal.

Regeringen avser att under hösten 2023 återkomma till riksdagen med förslag med utgångspunkt i ovanstående. De kommande förslagen bör träda i kraft den 1 januari 2024 och bedöms minska skatteintäkterna med ca 0,72 miljarder kronor.

12.15 Justerad skatt på naturgrus och avfall

12.15.1 Ärendet och dess beredning Inom Finansdepartementet har promemorian Förslag om justerad skatt på naturgrus och avfall inför budgetpropositionen 2024 tagits fram. En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 8 avsnitt 1 . Promemorians lagförslag är likalydande med propositionens. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 8 avsnitt 2 . Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2023/01511).

Lagrådet

Förslagen i propositionen är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande.

12.15.2 Bakgrund och gällande rätt Skatten på naturgrus infördes den 1 juli 1996 och regleras i lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus. Syftet med skatten är att åstadkomma bättre hushållning med en icke förnybar resurs och påskynda utvecklingen mot användning av alternativa material (prop. 1995/96:87). Skatt ska betalas för brutet naturgrus om utvinningen sker för annat ändamål än markinnehavarens husbehov och utvinningen sker med stöd av särskilda tillstånd.

Lagen (1999:673) om skatt på avfall infördes den 1 januari 2000. Avfallsskatten är ett bland många styrmedel på avfallsområdet som syftar till att styra avfall från deponering mot andra sätt att hantera avfall i enlighet med avfallshierarkin som slagits fast i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv, kallat avfallsdirektivet, och införts i miljöbalken. Avfallsskatten styr direkt för att minska deponering och indirekt mot minimering av avfall och materialåtervinning av avfall. Skatt tas ut på avfall som förs in till avfallsanläggningar eller uppkommer på industrianläggningar, där farligt avfall eller mer än 50 ton avfall per år deponeras eller förvaras mer än tre år.

Sedan den 1 januari 2018 sker årliga omräkningar (indexeringar) av skattesatserna för naturgrus och avfall. Omräkningen av skattesatserna grundar sig på förändringen i konsumentprisindex (KPI) från juni året före det år då skattebeloppen senast ändrades i lagen (det s.k. basåret) och juni månad året närmast före det år beräkningen avser. Syftet med KPI-indexeringen är att följa den allmänna prisutvecklingen och realvärdesäkra skattesatserna. Den årliga omräkningen av skattesatserna beaktar även utvecklingen av bruttonationalprodukten (BNP). Detta sker genom ett schabloniserat tillägg av två procentenheter till KPI-omräkningen (s.k. BNP-indexering). Som skäl för BNP-indexeringen angavs, i samband med införandet av indexeringsbestämmelserna för aktuella skatter, att avsikten var att öka skatternas miljöstyrande effekt genom att låta priset hålla ungefär jämna steg med den reala inkomstökningen (se prop. 2017/18:1 s. 427). Enligt lagen om skatt på naturgrus respektive lagen om skatt på avfall ska regeringen före november månads utgång fastställa de omräknade skattebelopp som gäller för påföljande kalenderår. Av förordningen (2022:1595) om fastställande av omräknat belopp för naturgrusskatt år 2023 framgår att skattesatsen är 19 kronor per ton naturgrus. Vidare framgår av förordningen (2022:1592) om fastställande av omräknat belopp för avfallsskatt år 2023 att skattesatsen är 634 kronor per ton avfall.

12.15.3 Höjd skatt på naturgrus och avfall samt slopad BNPindexering

Regeringens förslag: Skattesatsen för skatt på naturgrus för 2024 ska vara 22 kronor per ton naturgrus. Skattesatsen för skatt på avfall för 2024 ska vara 725 kronor per ton avfall.

För 2025 och efterföljande kalenderår ska skattebeloppen åter bestämmas genom omräkning utifrån KPI men med utgångspunkt i gällande skattesatser och förändringar i KPI mellan juni 2023 och juni året före det år som omräkningen avser. Det årliga schabloniserade tillägget om två procentenheter, s.k. BNP-indexering, ska tas bort för båda dessa skatter.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2024. Äldre bestämmelser ska dock gälla för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Promemorians förslag: överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ekonomistyrningsverket , Energimarknadsinspektionen , Förvaltningsrätten i Falun , Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket, Naturvårdsverket, Ragn-Sells, Skatteverket, Statens energimyndighet (Energimyndigheten) och Tullverket tillstyrker eller har inga synpunkter på förslagen.

Avfall Sverige, Energiföretagen Sverige, Företagarna, Jernkontoret, Konjunkturinstitutet, Skattebetalarnas Förening, Skogsindustrierna, Svenskt Näringsliv och Sveriges Bergmaterialindustri (SBMI) tillstyrker förslaget om slopad BNP-indexering.

Konjunkturinstitutet gör samma bedömning som vid införandet av BNP-indexering av skatt på naturgrus och avfall, dvs att det inte finns skäl att BNP-indexera nämnda skatter. Motiveringen till ställningstagandet då var att det inte fanns något som tydde på att den marginella externaliteten växte med den ekonomiska aktiviteten. Skogsindustrierna och Svenskt Näringsliv påpekar att de var mycket kritiska vid införandet av överindexeringen, som på 20 års sikt innebär en 50-procentig höjning av skatter utan att riksdagen fattat nya, aktiva beslut.

Avfall Sverige, Energiföretagen Sverige, Företagarna, Jernkontoret, SBMI, Skattebetalarnas Förening, Skogsindustrierna, Svenskt Näringsliv, och Tekniska verken i Linköping AB avstyrker (helt eller delvis) eller har invändningar emot förslaget om höjningar av skattesatserna för naturgrus och avfall till den del som överstiger en KPIindexering.

Skogsindustrierna menar bl.a. att den föreslagna höjningen av avfallsskatten är högre än motiverat, då skatten inte kommer ha någon större inverkan, eftersom industrin redan arbetar med att minimera avfall som läggs på deponi.

Flera remissinstanser, bl.a. Avfall Sverige, Ragn-Sells, Tekniska verken i Linköping AB och Företagarna, menar att avfallsskattens miljömässiga styrning idag är svag och efterfrågar en översyn av avfallsskatten.

SBMI framför att den relevanta miljöstyrande effekten som bidrar till utfasningen av naturgrus främst är svårigheten att få förnyat miljötillstånd, snarare än den stigande naturgrusskatten. SBMI bedömer därför att höjningar och sänkningar av skatten inte leder till att uttaget av naturgrus förändras mer än marginellt, samt att naturgrusskatten i dagsläget är i stort sett verkningslös som miljöstyrande instrument.

Tillväxtverket och Sveriges Kommuner och Regioner avstår från att yttra sig.

Skälen för regeringens förslag: Skattesatserna för naturgrus och avfall omräknas årligen dels med beaktande av förändring av KPI, dels med ett schabloniserat tillägg om två procentenheter, s.k. BNP-indexering. Motivet vid införandet av BNPindexeringen av skatterna för naturgrus och avfall var att öka skatternas miljöstyrande effekt genom att låta priset hålla ungefär jämna steg med den reala inkomstökningen. Inget tyder på att de externa negativa effekterna av brutet naturgrus eller deponerat avfall ökar i takt med inkomstutvecklingen. Detta innebär att skattesatserna årligen höjs utan att höjningen motiveras av motsvarande ökat behov av miljöstyrning. Det kan därför anses vara mer lämpligt att med jämna mellanrum se över skattesatserna och då överväga om förändringar är styrningsmässigt motiverade. Regeringen föreslår därför att BNP-indexeringen av skatterna på naturgrus respektive avfall slopas.

En realvärdesäkring av skattesatserna inför 2024 baserat på 2023 års skattebelopp omräknat med förändringen av KPI mellan juni 2022 och juni 2023 (9,31 procent)

skulle resultera i en skattesats för naturgrusskatt om 21 kronor per ton naturgrus (19 kronor ‧ 1,0931) respektive en skattesats för avfallsskatt om 693 kronor per ton deponerat skattepliktigt avfall (634 kronor ‧ 1,0931). Regeringen anser, till skillnad från bl.a. Skogsindustrierna och SBMI, att det är nödvändigt att skattesatserna höjs 2024 utöver vad en realvärdessäkring innebär, för att skatternas miljöstyrande effekt ska stärkas. Regeringen föreslår därför att skattesatserna för naturgrus och avfall ska höjas till 22 kronor per ton brutet naturgrus respektive 725 kronor per ton deponerat skattepliktigt avfall för år 2024.

Regeringen anser, till skillnad från Energiföretagen Sverige m.fl., att nivån på avfallsskatten kan ändras utan att föregås av en utvärdering av skatten i dess helhet. Regeringen noterar att Naturvårdsverket, som instämmer i förslagen, därutöver efterfrågar en översyn av skatterna. Någon sådan ryms dock inte inom ramen för lagstiftningsärendet.

Regeringen föreslår att årtalen i respektive indexeringsbestämmelse justeras som en följd av att skattesatserna för 2024 regleras direkt i lagtext. Det innebär att omräkning ska ske för kalenderår 2025 och framåt, samt att basåret i respektive bestämmelse ändras till 2023.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2024. Äldre bestämmelser ska dock gälla för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

I normalfallet fastställer regeringen före november månads utgång i förordningar det kommande kalenderårets skattesatser för naturgrus och avfall i enlighet med reglerna i lagen om skatt på naturgrus och lagen om skatt på avfall. Regeringen ska således före november månads utgång utfärda en förordning med indexerade skattesatser i enlighet med nu gällande indexeringsbestämmelser. Den i respektive förordning fastställda skattesatsen kommer dock inte att tillämpas. I och med ikraftträdandet av förslaget framgår skattesatserna direkt av 3 § lagen om skatt på naturgrus respektive 4 § lagen om skatt på avfall. Om riksdagen beslutar om förslagen i enlighet med denna proposition, kommer förordningarna att upphävas innan de skulle ha trätt i kraft.

Lagförslag Förslaget medför ändringar i 3 § lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus och i 4 § lagen (1999:673) om skatt på avfall, se avsnitt 11.3 och 11.4.

12.15.4 Konsekvensanalys Regelrådet finner att konsekvensutredningen inte uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Regeringen har kompletterat redovisningen i de delar som Regelrådet inte funnit tillräckliga.

Syfte och alternativa lösningar

Skatt på naturgrus och skatt på avfall är två miljöskatter som internaliserar externa effekter från miljöfarlig verksamhet. BNP-indexering av miljöskatter innebär att den reala skattekostnaden höjs utan koppling till dessa negativa externa effekter, dvs. utan att det motiveras utifrån miljöstyrning. För att inte förtroendet för miljöstyrningen ska urholkas slopas BNP-indexeringen av dessa skatter. Samtidigt bör skatterna dock höjas för att stärka deras miljöstyrande effekt. Regelrådet efterfrågar ett utvecklat resonemang kring de skattenivåer som föreslås. Regeringen anser vid en samlad bedömning att en lämplig ökning av miljöstyrningen i dagsläget innebär skattesatser på något högre nivå än de nivåer som skulle ha blivit fallet genom BNP-indexering, utan ytterligare höjning. Regelrådet efterfrågar vidare ett resonemang kring om det hade

varit möjligt att styra mot samma syfte genom andra styrmedel. Några alternativa styrmedel som uppnår syftet med förslaget har emellertid inte identifierats.

Förenlighet med EU-rätten

Förslaget bedöms vara förenligt med EU-rätten.

Offentligfinansiella effekter

Förslaget om höjd skattesats och slopad BNP-indexering av skatten på naturgrus respektive avfall ökar skatteintäkterna med omkring 10 miljoner kronor 2024 och 2025.

Effekter för företagen

Skattskyldig för skatt på naturgrus är den som exploaterar en naturgrustäkt. År 2022 var ca 320 företag skattskyldiga för skatten på naturgrus. Av dessa bedöms nästan 80 procent vara mikroföretag eller små företag utifrån storleken på omsättningen. Drygt 10 procent bedöms vara medelstora företag och knappt 10 procent stora företag vid en fördelning utifrån omsättning. Marknaden består således till största delen av små företag. I och med att skattesatsen med nuvarande regler justeras årligen utifrån utvecklingen av KPI samt genom BNP-indexering behöver företagen redan göra en justering årligen. Förslaget bedöms därför inte påverka företagens administrativa kostnader i någon större utsträckning vid anpassningen till den nya skattenivån. Den föreslagna skattesatsen på naturgrus är något högre än den hade varit med nuvarande regler, men bedöms inte påverka hanteringen i någon större utsträckning. Det bedöms av samma anledning inte heller behövas några särskilda insatser för att ta hänsyn till små företag. Konkurrensförhållandena mellan företagen bedöms inte heller påverkas av förslaget eftersom någon större strukturell förändring av skatten inte görs. Skatten bedöms övervältras på de skattskyldigas kunder. Naturgrus används i första hand för tillverkning av ballastmaterial, exempelvis betongballast. Det är svårt att bedöma hur många företag i övervältringsledet som påverkas.

Skattskyldig för skatt på avfall är den som bedriver verksamhet på en anläggning som deponerar skattepliktigt avfall. År 2022 var drygt 100 företag och kommuner skattskyldiga för skatten på avfall. Av dessa bedöms knappt 20 procent vara små aktörer, drygt 30 procent mellanstora aktörer och omkring 50 procent stora aktörer vid rangordning utifrån omsättning. Eftersom nuvarande regler innebär att skattesatsen årligen justeras utifrån utvecklingen av KPI samt genom BNP-indexering skulle företagen vid oförändrade regler ändå ha justerat skattesatsen vid årsskiftet. Förslaget bedöms därför inte påverka företagens administrativa kostnader i någon större utsträckning vid anpassningen till den nya skattenivån. De föreslagna skattesatserna är högre än vad de skulle ha varit med nuvarande regler, men det bedöms inte påverka hanteringen i någon större utsträckning. Det bedöms av samma anledning inte heller behövas några särskilda insatser för att ta hänsyn till små företag. Konkurrensförhållandena mellan företagen bedöms inte heller påverkas av förslaget eftersom någon större strukturell förändring av skatten inte görs. Skatten bedöms övervältras på de skattskyldigas kunder, alltså företag och enskilda som genererar skattepliktigt avfall. Det är svårt att bedöma hur många företag i övervältringsledet som påverkas.

Regelrådet skriver i sitt remissvar att det saknas en beskrivning över storleken på de företag som berörs av förslaget, hur konkurrensförhållanden för berörda företag påverkas samt en beskrivning om särskild hänsyn behöver tas till små företag vid reglernas utformning. Regeringen har kompletterat information gällande antal företag i den mån det varit möjligt utifrån uppgifter från Skatteverket enligt ovan.

Effekter för miljön

Naturgrus är en icke-förnybar resurs och sand- och grusavlagringar har stor betydelse som vattenreningsfilter och grundvattenmagasin. Skatten på naturgrus internaliserar de negativa effekterna som brytning av naturgrus medför. Att höja skattesatsen och samtidigt slopa den årliga BNP-indexeringen bedöms sammantaget inte ha någon effekt på mängden naturgrus som bryts.

Avfallsskatten styr i linje med avfallshierarkin och syftar till att ge incitament att förebygga uppkomst av avfall alternativt nyttja andra behandlingsformer än deponering. Att höja skattesatsen och samtidigt slopa BNP-indexeringen bedöms sammantaget inte ha någon effekt på mängden avfall som deponeras.

Effekter för myndigheter och de allmänna förvaltningsdomstolarna

Förslaget bedöms inte påverka Skatteverket och inte heller antal mål i förvaltningsdomstolar. Förslaget bedöms inte kräva några särskilda informationsinsatser utöver det som redan görs i och med den årliga förändringen av skattesatserna. Eventuella tillkommande kostnader ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

Övriga effekter

Förslaget bedöms inte påverka enskilda, den ekonomiska jämställdheten eller sysselsättningen. Förslaget bedöms endast ha försumbar påverkan på kommuner eller regioner, se effekter för företagen.

12.16 Avskaffad skatt på plastbärkassar

12.16.1 Ärendet och dess beredning Inom Finansdepartementet har promemorian Förslag om sänkt skatt på plastbärkassar inför budgetpropositionen 2024 tagits fram. I promemorian föreslås att skatten på plastbärkassar ska sänkas. Normalskattesatsen föreslås sänkas till 50 öre per plastbärkasse. Skattesatsen för mycket tunna plastbärkassar föreslås sänkas till 5 öre per plastbärkasse. En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 9 avsnitt 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 9 avsnitt 2 . Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 9 avsnitt 3 . Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (Fi2023/01508).

Lagrådet

Förslagen i propositionen är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande.

12.16.2 Bakgrund och gällande rätt Den 1 mars 2020 trädde lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar i kraft. Syftet med skatten är att uppnå EU:s förbrukningsmål för plastbärkassar. Förbrukningsmålen anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall, kallat förpackningsdirektivet. I direktivets artikel 4.1a anges att medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att inom sitt territorium uppnå en varaktig minskning av förbrukningen av tunna plastbärkassar (enligt definitionen plastbärkassar med en väggtjocklek under 50 mikrometer). De åtgärder som medlemsstaterna vidtar kan utformas på olika sätt. Ett alternativ är att anta åtgärder för att säkerställa att den årliga förbrukningsnivån inte överskrider 90 tunna plastbärkassar per person senast den 31 december 2019 respektive 40 tunna plast-

bärkassar per person senast den 31 december 2025. Ett annat alternativ är att vidta åtgärder för att säkerställa att tunna plastbärkassar inte tillhandahålls kostnadsfritt, eller motsvarande lika effektiva instrument. Mycket tunna plastbärkassar får undantas från åtgärderna (enligt definitionen plastbärkassar med en väggtjocklek under 15 mikrometer som behövs av hygienskäl eller som tillhandahålls som primära förpackningar för livsmedel som säljs i lösvikt när detta förhindrar matsvinn).

Skatten på plastbärkassar ska betalas för bärkassar som i mer än försumbar omfattning består av plast. Med en bärkasse avses en påse, med eller utan handtag, som är avsedd att tillhandahållas konsumenter för att de ska kunna packa varor på en plats där varor tillhandahålls eller bära varor därifrån. Plastbärkassar som är avsedda för varaktigt bruk omfattas inte av skatten. För plastbärkassar som har en väggtjocklek som understiger 15 mikrometer och en volym som inte överstiger sju liter ska skatt betalas med 30 öre per plastbärkasse. För övriga plastbärkassar ska skatt betalas med 3 kronor per plastbärkasse.

Skattskyldig är den som godkänts som lagerhållare. Utöver den som godkänts som lagerhållare är även den som tillverkar skattepliktiga varor, eller som för in eller tar emot skattepliktiga varor från ett annat EU-land skattskyldig. Vid import eller otillåten införsel av skattepliktiga varor till Sverige gäller särskilda bestämmelser om skattskyldighet.

Som lagerhållare får godkännas den som i Sverige avser att tillverka skattepliktiga varor, föra in eller ta emot skattepliktiga varor från ett annat EU-land, importera skattepliktiga varor från tredjeland, eller från godkänd lagerhållare köpa skattepliktiga varor för återförsäljning till näringsidkare, samt med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som lagerhållare.

För den som är godkänd lagerhållare inträder skattskyldigheten när en skattepliktig vara levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare, en skattepliktig vara tas till eget försäljningsställe för detaljförsäljning, en skattepliktig vara tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, eller när godkännandet som lagerhållare återkallas, varvid skattskyldigheten omfattar skattepliktiga varor som då ingår i dennes lager. För den som inte är godkänd lagerhållare inträder skattskyldigheten när den skattepliktiga varan tillverkas eller när den skattepliktiga varan förs in till Sverige.

För en godkänd lagerhållare inträder inte skattskyldighet för en skattepliktig vara som skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt för, som levereras till en köpare i ett annat land, som fullständigt förstörs genom oförutsedda händelser eller force majeure, som lämnas för sådan materialåtervinning av avfall som avses i 15 kap. 6 § miljöbalken, eller som återanvänds vid tillverkning av andra varor.

12.16.3 Skatten på plastbärkassar avskaffas

Regeringens förslag: Skatten på plastbärkassar avskaffas genom att lagen om skatt på plastbärkassar upphävs.

Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens. I promemorian föreslås sänkt skatt på plastbärkassar.

Remissinstanserna: Företagarna , GAIA BioMaterials , Innovations- och kemiindustrierna i Sverige (IKEM) , Kommerskollegium , Konjunkturinstitutet , Konkurrensverket , Konsumentverket , Näringslivets Regelnämnd , Skattebetalarnas Förening , Skatteverket , Stiftelsen Håll Sverige Rent , Svensk Dagligvaruhandel , Svensk Handel , Svensk Plastindustriförening (SPIF) , Svenskt Näringsliv , Tillväxtverket , Tullverket och Trioworld Industrier AB tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget om sänkt skatt på plastbärkassar.

GAIA BioMaterials, IKEM, Skattebetalarnas Förening, Svensk Dagligvaruhandel, Svensk Handel, SPIF, Svenskt Näringsliv och Trioworld Industrier AB anser att skatten på plastbärkassar bör avskaffas. Som skäl anförs bl.a. att skatten leder till att plastbärkassar substitueras mot kassar som har högre resursförbrukning och att skatten inte tar hänsyn till olika typer av bärkassars miljöpåverkan utifrån ett livscykelperspektiv.

Axfood , Svensk Dagligvaruhandel och Svensk Handel förordar i första hand att styrmedel som omfattar all plast som består av jungfrulig fossil råvara införs i stället för en specifik skatt på plastbärkassar. Även Naturskyddsföreningen ser behov av ytterligare styrmedel för att minska förbrukningen av plast.

Avfall Sverige , Havs- och vattenmyndigheten , IVL Svenska Miljöinstitutet , Naturskyddsföreningen, Naturvårdsverket samt Sveriges Kommuner och Regioner avstyrker förslaget om sänkt skatt på plastbärkassar, i huvudsak med hänvisning till att skatten behövs för att uppnå EU:s förbrukningskrav.

Naturvårdsverket anser att en följd av förslaget bör vara att producenter av plastbärkassar betalar samma avgifter som andra producenter som omfattas av förordningen (2021:1002) om nedskräpningsavgifter.

Konjunkturinstitutet finner det oklart huruvida Sverige omfattas av EU:s förbrukningsmål för plastbärkassar.

Skälen för regeringens förslag: I 2023 års ekonomiska vårproposition angavs att regeringen inför budgetpropositionen för 2024 avser remittera ett förslag om att avskaffa eller kraftigt sänka skatten på plastbärkassar (prop. 2022/23:100 s. 21). Skatten infördes i mars 2020 i syfte att uppnå EU:s förbrukningsmål för plastbärkassar. Förbrukningsmålen tillkom 2015 med hänvisning till att förbrukningsnivån för plastbärkassar i EU bedömdes leda till stor nedskräpning och därmed förorening av miljön samt till ett ineffektivt utnyttjande av resurser (Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/720 av den 29 april 2015 om ändring av direktiv 94/62/EG när det gäller att minska förbrukningen av tunna plastbärkassar, skäl 2). Minskad förbrukning av plastbärkassar innebär i vissa fall en övergång till andra typer av bärkassar, bl.a. pappersbärkassar. Produktion av pappersbärkassar kräver typiskt sett högre energi- och vattenförbrukning än produktion av plastbärkassar. Även om skatten bedöms bidra till att minska användningen av plastbärkassar, bedöms den alltså samtidigt kunna leda till ökad resursförbrukning.

År 2021 var förbrukningen 14 tunna plastbärkassar per person och 2022 var förbrukningen 17 tunna plastbärkassar. Det visar att förbrukningen med god marginal understiger EU:s förbrukningsmål på 40 tunna plastbärkassar per person och år. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att EU:s förbrukningsmål uppnås även utan en skatt på plastbärkassar. Skatten bedöms därmed inte vara nödvändig för att uppnå förbrukningsmålet, samtidigt som skatten har vissa negativa effekter, såsom administrativa kostnader för myndigheter och skattskyldiga och dessutom kan leda till ökad resursförbrukning. Regeringen föreslår därför, i likhet med vad ett flertal remissinstanser anser, att skatten på plastbärkassar avskaffas.

Axfood , Svensk Dagligvaruhandel och Svensk Handel föreslår att skatten på plastbärkassar ska ersättas med styrmedel som omfattar all plast som består av jungfrulig fossil råvara. Naturskyddsföreningen ser behov av ytterligare styrmedel för att minska förbrukningen av plast. Naturvårdsverket anser att en följd av förslaget bör vara att producenter av plastbärkassar betalar samma avgifter som andra producenter som omfattas av förordningen om nedskräpningsavgifter. Dessa frågor som rör andra styrmedel än

skatten på plastbärkassar behandlas dock inte inom ramen för det här lagstiftningsärendet.

Konjunkturinstitutet har ifrågasatt om de kvantitativa mål som följer av förpackningsdirektivet är bindande för Sverige. Regeringen konstaterar att Sverige inte har infört någon lagstiftning som reglerar minimipris på plastbärkassar som tillhandahålls till konsumenter. Regeringen gör därför, liksom vid införandet av skatten (prop. 2019/20:47 s. 21), bedömningen att de kvantitativa målen enligt förpackningsdirektivet är bindande.

Lagförslag Förslaget innebär att lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar upphävs, se avsnitt 11.13.

12.16.4 Följdändringar

Regeringens förslag: I skatteförfarandelagen, lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet och tullagen tas hänvisningar till lagen om skatt på plastbärkassar bort.

Promemorians förslag omfattar inte några följdändringar.

Skälen för regeringens förslag: I skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL, lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet och i tullagen (2016:253) finns bestämmelser som hör samman med administrationen av skatten på plastbärkassar, genom hänvisningar till skatten. Vid ett avskaffande av skatten bör följdändringar göras i dessa lagar.

I 3 kap. 15 § 12 SFL anges att med punktskatt avses skatt enligt lagen om skatt på plastbärkassar. I 7 kap. 1 a § första stycket 2 c SFL anges att Skatteverket ska registrera den som är godkänd lagerhållare enligt 8 § lagen om skatt på plastbärkassar. I 26 kap. 8 § 2 SFL anges att punktskatt ska redovisas i en särskild skattedeklaration för varje händelse som medför skattskyldighet om den som är skyldig att lämna skattedeklaration är skattskyldig enligt lagen om skatt på plastbärkassar och inte ska registreras till följd av 7 kap. 1 a § SFL. I 41 kap. 3 § 10 SFL anges att revision får göras hos den som har ansökt om godkännande som lagerhållare enligt bl.a. lagen om skatt på plastbärkassar. I 2 kap. 12 § tredje stycket 1 lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet anges att uppgifter och handlingar som avser godkända lagerhållare enligt bl.a. lagen om skatt på plastbärkassar ska gallras sju år efter utgången av det kalenderår då godkännandet blev återkallat. I 2 kap. 1 § tullagen anges att bestämmelser om skyldighet att betala annan skatt än tull vid import eller införsel till det svenska tullområdet finns i bl.a. lagen om skatt på plastbärkassar.

Som en följd av förslaget att avskaffa skatten på plastbärkassar föreslår regeringen att ovannämnda hänvisningar till lagen om skatt på plastbärkassar tas bort eftersom de inte längre skulle fylla någon funktion.

Lagförslag Förslaget medför ändringar i 2 kap. 12 § lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet, 3 kap. 15 §, 7 kap. 1 a §, 26 kap. 8 § och 41 kap. 3 § SFL samt 2 kap. 1 § tullagen, se avsnitt 11.8, 11.11 och 11.12.

12.16.5 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagen om upphävande av lagen om skatt på plastbärkassar träder i kraft den 1 november 2024. Den upphävda lagen gäller dock för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Ändringar i skatteförfarandelagen, lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet och tullagen träder i kraft den 1 november 2024. Äldre bestämmelser gäller dock för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås sänkt skatt på plastbärkassar från den 1 januari 2024.

Remissinstanserna: Axfood framhåller att om skatten antingen tas bort helt eller sänks väldigt mycket så kan det uppkomma en risk att man på kort tid inte hinner införa andra åtgärder som säkerställer att Sveriges mål och åtaganden nås.

Naturvårdsverket anser att tidpunkten är olyckligt vald för att införa föreslagen förändring eftersom det då kommer vara svårt att bedöma om Sverige uppfyller EU:s förbrukningsmål till 2025 och att regeringen bör avvakta med eventuella förändringar av skatten till efter 2025.

Skälen för regeringens förslag: Det är angeläget att skatten på plastbärkassar, som inte längre är nödvändig för sitt syfte men som har vissa negativa effekter, avskaffas så snart som det är möjligt. För att ge berörda aktörer, inklusive myndigheter, tillräcklig framförhållning inför ett avskaffande bedöms detta vara den 1 november 2024. Regeringen föreslår därför, även med beaktande av vad Axfood och Naturvårdsverket anför, att lagen om skatt på plastbärkassar upphävs vid denna tidpunkt. Den upphävda lagen föreslås dock fortsatt gälla för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Det senare innebär att skyldigheten att betala skatt kvarstår om den inträtt före den 1 november 2024.

Regeringen föreslår att också att de i avsnitt 12.16.4 föreslagna följdändringarna träder i kraft den 1 november 2024. Även vad gäller dessa ändringar föreslås äldre bestämmelser gälla för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

12.16.6 Konsekvensanalys

Syfte och alternativa lösningar

Skatten på plastbärkassar är en miljöskatt som visserligen bidrar till att minska användningen av plastbärkassar, men samtidigt bedöms kunna leda till ökad resursförbrukning och en administrativ börda. EU:s förbrukningsmål för plastbärkassar bedöms kunna nås utan skatten. Därför föreslås att skatten avskaffas. Alternativa lösningar hade inkluderat en sänkning av skattenivån, men ett avskaffande bedöms mest lämpligt, bl.a. eftersom den administrativ bördan kvarstår vid en lägre skattenivå.

Förenlighet med EU-rätten

Förslaget bedöms vara förenligt med EU-rätten. För det fall förslaget leder till att EU:s förbrukningsmål för plastbärkassar inte uppnås kan det innebära att någon åtgärd behöver vidtas.

Regeringen anser, i likhet med Kommerskollegium , att förslaget inte behöver anmälas enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande

föreskrifter för informationssamhällets tjänster eller enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden.

Offentligfinansiella effekter

Förslaget bedöms minska skatteintäkterna med 0,11 miljarder kronor 2024. Därefter bedöms skatteintäkterna minska med 0,65 miljarder kronor per år.

Effekter för företagen

Att avskaffa skatten på plastbärkassar kan komma att öka efterfrågan på plastbärkassar och därmed omsättningen för företag som tillverkar och importerar sådana varor. Producenter och importörer av plastbärkassar är skattskyldiga. Ett avskaffande av skatten kan vidare minska de administrativa kostnaderna för dessa företag något. År 2022 redovisade 74 företag skatt. Producenter och importörer av plastbärkassar är i regel små och medelstora företag.

Förslaget påverkar också företag som tillhandahåller plastbärkassar till konsument, framför allt företag verksamma inom detaljhandeln och restaurangverksamheter med mat för avhämtning. Skatten på plastbärkassar har hanterats olika i olika delar av handels- och restaurangbranschen. Dagligvaruhandeln har till stor del övervältrat hela kostnaden, så ett avskaffande av skatten bör inte innebära någon större påverkan på deras lönsamhet. Mycket tunna plastbärkassar har till stor del ersatts av papperspåsar som inte omfattas av punktskatt. Andra delar av handels- och restaurangbranschen har antingen bytt till påsar som inte omfattas av skatten på plastbärkassar eller fortsatt att tillhandahålla plastbärkassar till konsument utan att ta betalt. För den senare kategorin företag innebär förslaget om att avskaffa skatten minskade kostnader. År 2021 var knappt 24 000 företag registrerade som detaljhandelsföretag (SNI 47). Av dessa var över hälften att betrakta som mikroföretag med 1 – 4 anställda. Mindre än 0,5 procent av företagen registrerade som detaljhandel hade över 200 anställda.

Eftersom förslaget påverkar efterfrågan på plastbärkassar kan det också ha negativ påverkan på efterfrågan på bärkassar som fungerar som substitut, framför allt pappersbärkassar, flergångsbärkassar och avfallspåsar. Det finns tre stora producenter av pappersbärkassar i Sverige. Övriga bärkassar och avfallspåsar importeras huvudsakligen.

Effekter för miljön

När skatten på plastbärkassar infördes 2020 var syftet att minska förbrukningen av plastbärkassar för att uppnå förbrukningsmålen i förpackningsdirektivet. Eftersom även plastbärkassar med en tjocklek under 15 mikrometer leder till nedskräpning beskattas även dessa, men med en lägre skattesats. Även tjocka plastbärkassar beskattas trots att varken dessa eller mycket tunna plastbärkassar omfattas av förbrukningsmålen. Förpackningsdirektivets förbrukningsmål är att förbrukningen av tunna plastbärkassar 2025 inte ska överstiga 40 påsar per person och år. Året innan skatten på plastbärkassar trädde i kraft, 2019, var förbrukningen 74 tunna plastbärkassar per person och år. Året då skatten trädde i kraft, 2020, var förbrukningen 55 tunna plastbärkassar och 2021 var förbrukningen 14 påsar per person och år. Naturvårdsverket bedömer att skatten var en starkt bidragande faktor till den minskning av förbrukningen som skedde mellan 2019 och 2020. Under 2022 ökade förbrukningen till 17 plastbärkassar per person och år, vilket fortfarande är långt under förbrukningsmålet för 2025. Det bedöms därför att ett avskaffande av skatten kommer att leda till en ökad förbrukning av plastbärkassar men att Sveriges förbrukning fortsatt kommer att ligga under EU:s förbrukningsmål. Naturvårdsverket kommer fortsatt

behöva följa utvecklingen, till följd av kraven i 30 § förordningen (2021:996) om engångsprodukter.

En ökad förbrukning av plastbärkassar kan leda till ökad nedskräpning av plastbärkassar. Som Havs- och vattenmyndigheten anför gäller det särskilt marina miljöer. Hur mycket nedskräpningen kommer att påverkas är svårt att uppskatta, men i den nationella skräpmätning som 2020 genomfördes av Naturvårdsverket och Håll Sverige Rent utgjorde plastpåsar mindre än 0,1 procent av allt skräp som hittades. En eventuell ökning av nedskräpningen skulle alltså ske från låga nivåer. Plast från plastbärkassar och annat skräp som sprids ut i naturen bryts över tid ner till s.k. mikroplaster som i slutändan kan hamna i den mat som människor äter.

Minskad förbrukning av plastbärkassar innebär i vissa fall en övergång till andra typer av bärkassar. I en analys av skatten på plastbärkassar som Naturvårdsverket låtit beställa av SMED (Svenska Miljöemissionsdata) konstateras t.ex. att inom dagligvaruhandeln ökade konsumenternas preferens för att köpa pappersbärkassar markant vid införandet av skatten på plastbärkassar. Produktion av pappersbärkassar kräver typiskt sett högre energi- och vattenförbrukning än produktion av plastbärkassar. Det bedöms därför att en sänkt skatt på plastbärkassar sannolikt kommer leda till minskad resursförbrukning, även om råvaran till pappersbärkassar huvudsakligen är förnybar. Som Naturskyddsföreningen påtalar saknas uppgifter om i vilken utsträckning pappersoch plastbärkassar återanvänds. Kunskap om detta hade varit användbart men i avsaknad av sådan görs bedömningen att substitution från pappers- till plastbärkassar typiskt sett leder till minskad resursförbrukning.

Effekter för enskilda samt för kommuner och regioner

Hur enskilda påverkas av ett avskaffande av skatten på plastbärkassar beror på dels hur aktörer som tillhandahåller plastbärkassar agerar, dels hur individerna själva agerar på detta. Skatten har i hög grad övervältrats på priset på påsar i dagligvaruhandeln. Det antas därför att priset på tunna plastbärkassar i butiker som övervältrat skattekostnaden i och med förslaget kommer att sänkas med 3 kronor per plastbärkasse. En individ som förbrukar 17 tunna plastbärkassar per år (snittförbrukningen 2022) kommer således spara ca 64 kronor per år på bärkassar (mervärdesskatt inräknat).

Förslaget bedöms inte ha någon betydande påverkan på kommuner och regioner, men kan, som Avfall Sverige framför, leda till ökade renhållningskostnader.

Effekter för myndigheter och de allmänna förvaltningsdomstolarna

Skatteverket har uppskattat kostnaderna för att hantera skatten på plastbärkassar till en miljon kronor per år. Tullverket har uppskattat sina kostnader för att hantera skatten till 250 000 kronor per år. Dessa kostnader upphör efter att skatten avskaffats. Skatteverket och Tullverket behöver med anledning av förslaget bl.a. avregistrera skattskyldiga aktörer och genomföra informationsinsatser. Det handlar i huvudsak om sådana åtgärder som ingår i den anpassning som görs årligen på grund av ny eller förändrad lagstiftning. Eventuella tillkommande kostnader för Skatteverket eller Tullverket ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

Förslaget bedöms leda till en marginellt minskad måltillströmning i de allmänna förvaltningsdomstolarna och bedöms inte medföra några ökade kostnader för andra myndigheter.

Övriga effekter av förslaget

Förslaget har inga effekter på den ekonomiska jämställdheten.

En ökad förbrukning av plastbärkassar kan leda till en minskad återvinningsgrad av plastförpackningar, eftersom en stor del av plastbärkassarna används som avfallspåsar och förbränns. En konsekvens av förslaget kan därmed bli en försämrad möjlighet för Sverige att nå målen om förberedelse för återanvändning och materialåtervinning av kommunalt avfall i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv.

En del av Sveriges avgift till EU är baserad på andelen plastförpackningar som inte materialåtervinns. Plastbärkassar räknas som plastförpackningar, vilket inte t.ex. avfallspåsar gör. Om ett avskaffande av skatten på plastbärkassar leder till en ökad andel plastförpackningar som inte materialåtervinns kommer därmed den här delen av den svenska EU-avgiften öka något. Det skulle t.ex. kunna ske om fler plastbärkassar används till avfall som sedan eldas upp (energiåtervinns). Om och i så fall hur mycket avgiften kan komma att stiga är svårt att bedöma och beror bl.a. på hur förbrukningen och materialåtervinningen av plastbärkassar förändras.

Förslaget bedöms inte ha några ytterligare effekter.

12.17 Befrielse från energiskatt på el för infångning

av koldioxid (s.k. CCS)

Regeringens bedömning: Elektrisk kraft som förbrukas i utrustning för den process genom vilken koldioxid avskiljs ur rökgaser i en industrianläggning, eller i en anläggning för produktion av värme eller elektrisk kraft eller en kombination av dessa, bör få delvis befrielse från energiskatt. Energiskatt bör tas ut med 0,6 öre per kilowattimme för den elektriska kraft som förbrukas i sådan utrustning för infångning av koldioxid (s.k. CCS-installation).

Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 oktober 2024.

Skälen för regeringens bedömning: För att nå klimatmålen behövs kompletterande åtgärder som bidrar till negativa utsläpp av växthusgaser. Avskiljning och geologisk lagring av koldioxid, förkortad CCS, kan fungera både som en utsläppsminskande åtgärd och som en kompletterande åtgärd för att åstadkomma s.k. negativa utsläpp. I syfte att främja etableringen av CCS i Sverige samt för att skapa mer lika skatterättsliga villkor mellan aktörerna i industriell verksamhet och andra som kan tänkas installera CCS-teknik bör elektrisk kraft som förbrukas i en CCS-installation få befrielse från energiskatt ned till 0,6 öre per kilowattimme, vilket är den nivå som gäller för el som förbrukas i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet. En sådan nedsättning bör gälla el som förbrukas i en CCS-installation om den infångade koldioxiden transporterats till en lagringsplats där den injekterats i en underjordisk geologisk formation för permanent förvaring.

I dagsläget finns inte någon fullskalig kommersiell CCS-installation i drift i Sverige. Bedömningen är att sådana installationer kommer att tas i drift först under 2026.

Finansdepartementet har remitterat en promemoria med utgångspunkt i ovanstående. Regeringen avser att under våren 2024 återkomma till riksdagen med ett förslag. Det kommande förslaget bedöms inte ha någon offentligfinansiell effekt under 2024 och 2025.

12.18 Ändrade vägavgifter inom

eurovinjettsamarbetet

Regeringens bedömning: Vägavgiften bör från och med tidigast den 1 januari 2025 differentieras utifrån koldioxidutsläppsklass samtidigt som en begränsad höjning av avgiftsnivåerna genomförs. Från och med den 26 mars 2027 bör vägavgiftsplikten utvidgas till att omfatta även tunga godsfordon och vissa fordonskombinationer med en totalvikt under 12 ton. Avgift för dessa fordon bör tas ut med en tredjedels lägre belopp. För dieseldrivna tunga lastbilar som blir vägavgiftspliktiga 2027 bör fordonsskatten sänkas till 300 kronor i anslutning till att avgiftsplikten utvidgas. Om en sådan lastbil har draganordning för påhängsvagn bör skatten i stället sänkas till 1 000 kronor.

De kommande förslagen bör träda i kraft de dagar som regeringen bestämmer.

Skälen för regeringens bedömning: Sverige är sedan den 1 januari 1998 anslutet till ett mellanstatligt samarbete i form av ett gemensamt uttag av vägavgift för tunga godstransporter vid användandet av vissa vägar, kallat eurovinjettsamarbetet. På EUnivå regleras uttag av vägavgifter i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter för fordon för användningen av väginfrastrukturer, kallat eurovinjettdirektivet.

Eurovinjettdirektivet ändrades under 2022. De ändringar som nu är aktuella innebär i huvudsak att vägavgifter för tunga fordon ska differentieras utifrån koldioxidutsläppsklass samt att möjligheten att under vissa förutsättningar endast ta ut vägavgift för tunga godsfordon med en högsta tillåten totalvikt på minst 12 ton upphör från och med den 26 mars 2027.

Regeringen undertecknade den 29 mars 2023 ett protokoll om ändring i det avtal som reglerar uttaget av vägavgift inom eurovinjettsamarbetet. Protokollet innebär i huvudsak att avgiften differentieras utifrån koldioxidutsläppsklass och att en generell men begränsad höjning av avgiftsnivåerna samtidigt genomförs. För de fordon som blir avgiftspliktiga från och med den 26 mars 2027 kommer vägavgift att tas ut med en tredjedels lägre belopp. Samtliga samarbetsländer behöver ratificera protokollet för att det ska träda i kraft.

Finansdepartementet har remitterat en promemoria i vilken bestämmelserna i lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon föreslås anpassas till protokollet. I promemorian föreslås även att bestämmelserna om fordonsskatt i vägtrafikskattelagen (2006:227), i anslutning till att vägavgiftsplikten utvidgas, ändras på så sätt att skatten sänks för de dieseldrivna tunga lastbilar som berörs av utvidgningen. Fordonsskatten föreslås i de flesta fall sänkas till 300 kronor. För dieseldrivna tunga lastbilar med draganordning för påhängsvagn gäller dock generellt att skatten i dag är högre än för övriga dieseldrivna tunga lastbilar. För de fordon som är av sådant slag och berörs av den utvidgade vägavgiftsplikten föreslås fordonsskatten därför sänkas till 1 000 kronor. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag enligt ovanstående och samtidigt inhämta riksdagens godkännande av protokollet.

De kommande förslagen bör träda i kraft de dagar regeringen bestämmer, vilket bedöms kunna vara den 26 mars 2027 när det gäller utvidgningen av vägavgiftsplikten och tidigast den 1 januari 2025 när det gäller de övriga ändringarna. De förslag som bedöms kunna träda i kraft 2025 beräknas innebära ökade årliga vägavgiftsintäkter med 50 miljoner kronor netto. De förslag som bedöms kunna träda i kraft 2027 beräknas sammanlagt öka intäkterna med 18 miljoner kronor netto (delårseffekt). Den varaktiga offentligfinansiella effekten av samtliga förslag uppskattas till 74 miljoner kronor per år.

Skatt på konsumtion m.m. – övriga punktskatter

12.19 Justerad skatt på tobak och nikotin

Regeringens bedömning: Skatten på cigaretter, cigarrer, cigariller, röktobak och övrig tobak bör höjas med ca 9 procent. Skatten på tobakssnus bör sänkas med ca 20 procent. Skatten på e-vätskor och andra nikotinhaltiga produkter bör årligen räknas om utifrån förändringar i konsumentprisindex.

De kommande förslagen bör träda i kraft den 1 november 2024.

Skälen för regeringens bedömning: Tobaks- och nikotinskatterna är i dag generellt uppbyggda så att produkter beskattas utifrån farlighet. Produkter som bedöms vara hälsofarliga beskattas och ju större hälsofaran är, desto högre är skatten. I proposition 2021/22:245 föreslogs en höjning av tobaksskatten från och med den 1 januari 2023 och en mindre höjning från och med den 1 januari 2024. Förslagen antogs av riksdagen den 13 december 2022 (bet. 2022/23:FiU1, rskr. 2022/23:51). De skattenivåerna som föreslogs i propositionen baserades på prognoser över förväntade förändringar i konsumentprisindex (KPI). Det visade sig dock att den faktiska ökningen av KPI blev större än prognoserna. Detta har medfört att skattenivåerna för 2024 är lägre än de skattesatser som hade gällt om inget förslag om höjning hade lämnats och skattesatserna i stället hade räknats om utifrån den faktiska förändringen i KPI enligt ordinarie regler. Det finns därför skäl att höja skatten på cigaretter, cigarrer, cigariller, röktobak och övrig tobak med ca 9 procent.

Skatten på tobakssnus är i dag klart lägre än skatten på cigaretter och röktobak, eftersom cigaretter och röktobak bedöms utgöra en större hälsofara. Regeringen bedömer att denna skillnad bör återspeglas ytterligare i skattesatserna och att det därför finns skäl att sänka skatten på tobakssnus med ca 20 procent. Skattesatserna för e-vätskor, andra nikotinhaltiga produkter (exempelvis tobaksfritt snus) och tuggtobak bedöms ligga på en lämplig nivå i dag. Det bedöms dock finnas skäl att skatten på evätskor och andra nikotinhaltiga produkter årligen ska räknas om utifrån förändringar i KPI, vilket redan i dag sker för tobaksprodukter. Syftet är att den inbördes relationen mellan de olika skatterna ska bibehållas över tid.

De kommande förslagen bör träda i kraft den 1 november 2024. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag enligt ovanstående. De kommande förslagen bedöms sammantaget minska skatteintäkterna med knappt 10 miljoner kronor 2024 (delårseffekt). För 2025 bedöms förslagen minska skatteintäkterna med knappt 30 miljoner kronor och för 2026 med 20 miljoner kronor.

12.20 Höjd spelskatt

Regeringens bedömning: Punktskatten på spel bör höjas från 18 till 22 procent av behållningen för varje beskattningsperiod.

Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 juli 2024.

Skälen för regeringens bedömning: Ett av syftena med dagens spelreglering är att värna överskottet från spelverksamhet till det allmänna genom att det bidrar till finansieringen av statlig verksamhet. Med undantag för spel som är förbehållet för allmännyttiga ändamål beskattas licenspliktigt spel enligt lagen (2018:1139) om skatt på spel. Punktskatt tas enligt denna lag ut med 18 procent av behållningen för varje beskattningsperiod. Behållningen utgörs av skillnaden mellan de sammanlagda

insatserna och de sammanlagda utbetalningarna. En beskattningsperiod utgörs av en kalendermånad.

En höjning av skatten på spel bör vara välavvägd för att undvika att det uppstår en stor negativ påverkan på andelen spel som sker hos de företag som har licens för spel i Sverige. Av propositionen En omreglerad spelmarknad framgår att en skatt på drygt 20 procent kan anses vara förenlig med ett syfte att uppnå en kanaliseringsgrad på minst 90 procent (prop. 2017/18:220 s. 258). I den propositionen föreslogs emellertid en lägre skattenivå av försiktighetsskäl. Den nuvarande skattesatsen på 18 procent har gällt sedan den svenska spelmarknaden omreglerades 2019. Spelmarknaden har sedan dess stabiliserats och kanaliseringen har ökat betydligt. Därtill har åtgärder vidtagits för att stänga ute olicensierat spel från den svenska marknaden, som trädde i kraft den 1 juli 2023 (prop. 2022/23:33). Skälen för försiktighet vid sättandet av skattenivån bör således inte vara lika starka nu som vid omregleringen. En höjning från 18 till 22 procent bedöms mot denna bakgrund vara till en lämplig nivå för att förstärka finansieringen av statlig verksamhet, utan att det leder till en för stor påverkan på företagen och skattebasens storlek. Punktskatten på spel bör således höjas från 18 till 22 procent.

Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 juli 2024. Regeringen avser att under våren 2024 återkomma till riksdagen med ett förslag enligt ovanstående. Det kommande förslaget bedöms öka skatteintäkterna med 0,27 miljarder kronor 2024 (halvårseffekt) och därefter med 0,54 miljarder kronor per år.

Skatt på konsumtion - mervärdesskatt

12.21 Höjd omsättningsgräns för mervärdesskatt

Regeringens bedömning: Omsättningsgränsen för undantag från mervärdesskatt bör höjas från 80 000 kronor till 120 000 kronor per kalenderår. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2025.

Skälen för regeringens bedömning: Det är angeläget att förbättra villkoren för de allra minsta företagen. Ett sätt att göra detta är att höja omsättningsgränsen för undantag från mervärdesskatt. En höjning av omsättningsgränsen underlättar för små företag som inte längre behöver ta ut och redovisa mervärdesskatt på sin försäljning. Den nuvarande gränsen på 80 000 kronor bör därför höjas till 120 000 kronor per kalenderår. Höjningen ligger inom ramen för det som är tillåtet enligt direktiv 2006/112/EG (mervärdesskattedirektivet), med beaktande av de ändringar som beslutades under våren 2020 vad gäller den särskilda ordningen för små företag (direktiv 2020/285/EU) och som får tillämpas av medlemsstaterna från den 1 januari 2025.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med ett förslag. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2025. Förslaget bedöms minska skatteintäkterna med 0,21 miljarder kronor per år.

12.22 Nya mervärdesskatteregler för små företag

Regeringens bedömning: Omsättningsgränsen för undantag från mervärdesskatt bör få tillämpas av beskattningsbara personer som är etablerade i andra EU-länder. På motsvarande sätt bör beskattningsbara personer som är etablerade i Sverige få

möjlighet att tillämpa omsättningsgränsen i andra EU-länder. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2025.

Skälen för regeringens bedömning: Under våren 2020 beslutades inom EU ändringar i direktiv 2006/112/EG (mervärdesskattedirektivet) som innebär att beskattningsbara personer ska kunna tillämpa undantag från skatteplikt i ett EU-land där de inte är etablerade (direktiv 2020/285/EU). Syftet är att skapa lika villkor för små företag oavsett var de är etablerade inom EU och att minska den administrativa bördan för dessa företag.

Ändringarna innebär bl.a. att beskattningsbara personer som är etablerade i andra EUländer, efter ansökan till den behöriga myndigheten i det landet, får tillämpa undantaget från skatteplikt här. På motsvarande sätt får beskattningsbara personer som är etablerade i Sverige, efter ansökan till Skatteverket, möjlighet att tillämpa undantag från skatteplikt i andra EU-länder. Reglerna i direktivet ska vara genomförda av medlemsstaterna den 1 januari 2025.

Författningsändringar behövs för att genomföra direktivet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med ett förslag. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2025. Förslaget bedöms minska skatteintäkterna med 70 miljoner kronor per år.

12.23 Ändrade mervärdesskatteregler för vissa

tjänster och för konstverk

Regeringens bedömning: Vissa virtuella evenemang och aktiviteter bör beskattas i Sverige om köparen är en icke beskattningsbar person som är bosatt eller stadigvarande vistas här. Detsamma gäller om köparen är en beskattningsbar person som har sätet för sin ekonomiska verksamhet här.

Den reducerade skattesatsen om 12 procent vid försäljning av konstverk bör gälla oavsett vem som säljer konstverket. Den reducerade skattesatsen får dock inte tillämpas samtidigt som reglerna om vinstmarginalbeskattning. Beskattningsbara återförsäljares möjlighet att tillämpa vinstmarginalbeskattning vid försäljning av konstverk, samlarföremål och antikviteter bör därför begränsas. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2025.

Skälen för regeringens bedömning: Under våren 2020 beslutades inom EU ändringar i direktiv 2006/112/EG (mervärdesskattedirektivet) när det gäller platsen för tillhandahållande av vissa tjänster samt vilka skattesatser som får tillämpas (direktiv 2022/542/EU). Ändringarna innebär att tjänster som avser virtuella evenemang och aktiviteter som är kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska, av underhållningskaraktär eller liknande, ska beskattas i det land där de konsumeras. Ändringarna innebär också att samma skattesats måste gälla vid all försäljning av konstverk och att reglerna om vinstmarginalbeskattning inte får tillämpas vid försäljning av konstverk, samlarföremål eller antikviteter om en reducerad skattesats har tillämpats på varorna. Syftet är att uppnå en större konkurrensneutralitet mellan medlemsstaterna vid handel med konstverk, samlarföremål och antikviteter.

Reglerna i direktivet ska vara genomförda av medlemsstaterna den 1 januari 2025.

De svenska reglerna bör anpassas till direktivet i fråga om platsen för tillhandahållande av tjänster som avser virtuella evenemang och aktiviteter som är kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska, av underhållningskaraktär eller liknande. Sverige bör alltså vara beskattningsland om dessa tjänster tillhandahålls icke

beskattningsbara personer och beskattningsbara personer som bor respektive har sätet för sin ekonomiska verksamhet här.

Vidare bör de svenska reglerna om reducerad skattesats för konstverk samt vinstmarginalbeskattning anpassas till ändringarna i direktivet. För svensk del gäller i dagsläget att mervärdesskatt tas ut med den reducerade skattesatsen om 12 procent för en upphovsmans eller dennes dödsbos försäljning av konstverk. Den reducerade skattesatsen gäller även för import av konstverk, samlarföremål och antikviteter. Det bedöms inte möjligt att behålla den svenska regleringen med olika skattesatser beroende på vem som säljer konstverket. För att inte försämra för dem som i dag omfattas av den reducerade skattesatsen bör den reducerade skattesatsen därför utvidgas och gälla all försäljning av konstverk. Direktivet tillåter inte att den reducerade skattesatsen tillämpas samtidigt som reglerna om vinstmarginalbeskattning. Beskattningsbara återförsäljares möjlighet att tillämpa vinstmarginalbeskattning när konstverk köpts in till reducerad skattesats tas därför bort. Detsamma gäller vid import av konstverk, samlarföremål och antikviteter.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med ett samlat förslag. Det kommande förslaget bör träda i kraft den 1 januari 2025. Förslaget om beskattningsland för vissa virtuella evenemang och aktiviteter innebär inga offentligfinansiella effekter. Förslaget om en utvidgning av området för beskattning av konstverk till reducerad skattesats bedöms minska skatteintäkterna med 55 miljoner kronor per år, medan förslaget om en begränsning av möjligheterna att tillämpa vinstmarginalbeskattning bedöms öka skatteintäkterna med 8 miljoner kronor. Sammantaget medför förslagen en minskning av skatteintäkterna med 47 miljoner kronor.

12.24 Offentligfinansiella effekter – en

sammanfattning

I tabell 12.7 redovisas de offentligfinansiella effekterna av de förändringar i skatte- och avgiftsreglerna som presenteras i denna proposition. För mer utförliga beskrivningar av konsekvenserna av de olika skatteåtgärderna hänvisas till tidigare avsnitt.

I tabellen redovisas tre olika offentligfinansiella effekter: bruttoeffekt för 2024, nettoeffekter för 2024 – 2026 och varaktig effekt. Bruttoeffekten beskriver den direkta förändringen av intäkterna från den skatt som regeländringen avser. Referensalternativet vid tolkningen av bruttoeffekten är de förväntade skatteintäkterna i frånvaro av regeländringar. Utöver den direkta effekten kan en regeländring ge upphov till indirekta effekter på de offentliga finanserna av olika slag. Indirekta effekter uppstår om skatteändringen påverkar underlaget för andra skatter och därigenom påverkar de offentliga finanserna. I de offentligfinansiella effektberäkningarna tas normalt hänsyn till indirekta effekter i form effekter av förändringar i bolagsskatt och inkomstskatt om vinster och näringsinkomster påverkas av skatteändringen och förändringar i mervärdesskatten om skatteändringen antas övervältras på priserna. Den offentligfinansiella nettoeffekten utgörs av summan av bruttoeffekten och de indirekta effekterna. Vid bedömningen av hur en skatteförändring påverkar den offentliga sektorns finansiella sparande på kort sikt, är den offentligfinansiella nettoeffekten den mest relevanta.

Den offentligfinansiella effekten av en regelförändring förväntas i vissa fall vara olika stor för olika år. Det kan bero på att åtgärden är tillfällig eller på att åtgärdens indirekta effekter inte uppkommer omedelbart. Den varaktiga effekten är ett mått på den bestående årliga effekten av en skatteändring och möjliggör jämförelser av regeländringar vars nettoeffekter fördelas olika över tiden.

De offentligfinansiella effekterna utgår vanligtvis från att beteendet hos individer och företag inte ändras till följd av förändringar i skattereglerna. De efterfrågade och utbjudna kvantiteterna av varor och tjänster antas därmed opåverkade och aktivitetsnivån i ekonomin oförändrad. Undantag från antagandet om oförändrat beteende kan göras om utbud och efterfrågan bedöms ändras i stor utsträckning eller om substitution mot utländsk konsumtion förväntas ske i betydande omfattning. De offentligfinansiella beräkningarna görs i ikraftträdandeårets priser och volymer med utgångspunkt i den prognos för den ekonomiska utvecklingen och de offentliga finanserna som presenteras i denna proposition. Effekterna redovisas i periodiserade termer, vilket innebär att effekten hänförs till det år den skattepliktiga händelsen inträffar, oavsett när uppbörden av skatten sker. Slutligen avser de offentligfinansiella effekterna i tabell 12.7 effekten på den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande. För en detaljerad beskrivning av metodfrågor kopplade till de offentligfinansiella effektberäkningarna hänvisas till Finansdepartementets publikation Beräkningskonventioner, som publiceras på regeringen.se.

Tabell 12.7 Offentligfinansiella effekter av förslag och aviseringar om ändrade

skatte- och avgiftsregler i denna proposition

Miljarder kronor Bruttoeffekt Nettoeffekt Nettoeffekt Nettoeffekt Varaktig Effekt från 2024 2024 2025 2026 effekt Förstärkning av det ordinarie jobbskatteavdraget 2024-01-01 -11,04 -11,04 -11,04 -11,04 -11,04 Förstärkning av det förhöjda grundavdraget 2024-01-01 -2,18 -2,18 -2,18 -2,18 -2,18 Indexering av jobbskatteavdraget för äldre 2024-01-01 0,00 0,00 -0,09 -0,13 -0,13 Höjd åldersgräns för jobbskatteavdrag för äldre från 65 till 66 år 2024-01-01 0,07 0,07 0,07 0,07 0,07 Pausad uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt 2024 2024-01-01 12,31 12,31 12,31 12,31 12,31 Tillfälligt höjt tak för rotavdraget 2024-01-01 -0,96 -0,96 -0,02 Utvidgad expertskatt från fem till sju år 2024-01-01 0,00 0,00 0,00 0,00 -0,28 Kompensation m.m. till personer födda 1957 och 1959 på grund av höjd åldersgräns för förhöjt 1 grundavdrag 2026-01-01 -3,40 -0,07 Höjd jämförelseränta vid ränteförmån 2024-01-01 0,26 0,13 0,26 0,26 0,26 Slopad nedsättning av arbetsgivaravgifterna för 15 – 18-åringar 2024-01-01 1,25 1,00 1,00 1,00 1,00 Teknisk översyn av vissa nedsättningar av socialavgifterna 2024-01-01 -0,12 -0,10 -0,10 -0,10 -0,10 Förenklad beskattning av vissa fastighetsrelaterade inkomster 2024-01-01 -0,02 -0,02 -0,02 -0,02 -0,02 Ändrad beskattning av inlösenaktier i vissa fall 2025-01-01 0,59 0,59 0,59 Tilläggsskatt för företag i stora koncerner 2024-01-01 0,50 0,50 0,50 0,50 0,50

Bruttoeffekt Nettoeffekt Nettoeffekt Nettoeffekt Varaktig Effekt från 2024 2024 2025 2026 effekt Sänkt skatt på bensin och diesel 2024-01-01 -5,45 -5,76 -7,77 -8,05 -8,05 Sänkt skatt på diesel inom jord-, skogs- och vattenbruk samt kvartalsvis återbetalning 2024-01-01 -0,90 -0,72 0,00 0,00 -0,02 Justerad skatt på naturgrus och avfall 2024-01-01 0,01 0,01 0,01 0,00 0,00 Avskaffad skatt på plastbärkassar 2024-11-01 -0,09 -0,11 -0,65 -0,65 -0,65 Befrielse från energiskatt på el för infångning av koldioxid (s.k. CCS) 2024-10-01 0,00 0,00 0,00 -0,25 -0,25 Ändrade vägavgifter inom eurovinjettsamarbetet 2025-01-01 0,00 0,00 0,05 0,05 0,07 Justerad skatt på tobak och nikotin 2024-11-01 -0,01 -0,01 -0,03 -0,02 -0,02 Höjd spelskatt 2024-07-01 0,48 0,27 0,54 0,54 0,54 Höjd omsättningsgräns för mervärdesskatt 2025-01-01 -0,21 -0,21 -0,21 Nya mervärdesskatteregler för små företag 2025-01-01 -0,07 -0,07 -0,07 Ändrade mervärdesskatteregler för vissa tjänster och för konstverk 2025-01-01 -0,05 -0,05 -0,05

Summa -5,89 -6,61 -6,88 -10,85 -7,82

1 Den offentligfinansiella effekten i tabellen avser enbart det kommande förslaget om senarelagt ikraftträdande av den höjda åldersgränsen för rätt till det förhöjda grundavdraget till 67 år. Kompensationen 2024 till personer födda 1957 görs på statens budgets utgiftssida inom utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution och den offentligfinansiella effekten redovisas i tabell 6.15. Källa: Egna beräkningar.

12.25 Skatteutgifter

Samhällets stöd till företag och hushåll sker i huvudsak i form av utgifter i statens budget. Men det finns också stöd som går via skattesystemet i form av s.k. skatteutgifter som påverkar statsbudgetens inkomstsida. Skatteutgifter kan ses som de effekter på skatteintäkterna som uppstår till följd av särregleringar i skattelagstiftningen.

Budgetlagen (2011:203) föreskriver att regeringen varje år ska lämna en redovisning av skatteutgifter till riksdagen (10 kap. 4 §). I regeringens skrivelse Redovisning av skatteutgifter 2023 (skr. 2022/23:98), redogörs för beräknade och prognostiserade skatteutgifter för åren 2022 – 2025. Skrivelsen överlämnades till riksdagen i samband med överlämnandet av 2023 års ekonomiska vårproposition (prop. 2022/23:100). En delmängd av skatteutgifterna redovisas även i utgiftsbilagorna i budgetpropositionen.

Det finns i huvudsak två syften med att redovisa skatteutgifter. Det första och mest centrala syftet är att synliggöra de stöd till företag och hushåll som finns på budgetens inkomstsida och som helt eller delvis har samma funktion som stöd på budgetens utgiftssida. Många av skatteutgifterna har införts, mer eller mindre uttalat, som medel inom specifika utgiftsområden såsom bostad, miljö, arbetsmarknad och näringsliv i syfte att stötta dessa områden. Ur ett budgetperspektiv kan de därför ofta jämställas med stöd på budgetens utgiftssida. De skatteutgifter som kan jämföras med stöd på budgetens utgiftssida redovisas därför i den utgiftsbilaga som skatteutgiften i första hand kan hänföras till. Det finns också skatteutgifter som uppkommit till följd av den

praktiska hanteringen i skattesystemet. Det kan vara av administrativa skäl såsom enkelhet, legitimitet eller för att undvika oacceptabla konsekvenser för den enskilde. I sådana fall betraktas skatteutgiften som skattetekniskt motiverad. Även om de skattetekniskt motiverade skatteutgifterna i vissa fall innebär ett stöd för grupper eller verksamheter, saknar de direkt koppling till något av budgetens utgiftsområden.

Det andra syftet med redovisningen av skatteutgifter är att belysa graden av enhetlighet i skattesystemet. Genom att minska enhetligheten och öka komplexiteten i skattesystemet, kan skatteutgifter sägas gå emot principen om att skattereglerna ska vara generella och tydliga. Att bedöma graden av enhetlighet kräver, liksom synliggörandet av stöden, att en jämförelsenorm för skatteuttaget definieras. Jämförelsenormen som ligger till grund för redovisningen av skatteutgifterna härstammar från SOU 1995:36 (Förmåner och sanktioner – en samlad redovisning) och utgår från principen om enhetlig beskattning.

En skatteutgift uppstår om skatteuttaget för en viss grupp eller en viss kategori av skattebetalare är lägre än vad som är förenligt med jämförelsenormen. Ett exempel är den reducerade mervärdesskattesatsen på livsmedel som är 12 procent. Jämförelsenormen är i detta fall 25 procent och skatteutgiften utgörs av skillnaden mellan 25 och 12 procent multiplicerat med underlaget.

Om en skatteutgift slopas leder det i normalfallet till högre skatteintäkter och därmed till en budgetförstärkning för offentlig sektor på samma sätt som om en utgift på statsbudgetens utgiftssida slopas. Beräkningarna av skatteutgifter ger dock inte någon exakt uppskattning på den möjliga intäktsförstärkningen om en skatteutgift slopas. Detta beror bl.a. på att beräkningarna inte tar hänsyn till indirekta effekter på andra skatter. I de flesta fall tar beräkningarna heller inte hänsyn till beteendeeffekter hos företag eller hushåll.

12.26 Författningskommentar

12.26.1 Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

2 §

I paragrafen finns definitioner av vissa ord och uttryck som används i kupongskattelagen.

I första stycket införs en ny definition av ordet inlösenaktie som gäller vid tillämpning av lagen. Med inlösenaktie avses en aktie som utan valmöjlighet för aktieägaren ska lösas in eller förvärvas av aktiebolaget för en viss ersättning. Bestämmelsen motsvarar den nya 42 kap. 17 a § fjärde stycket inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL.

Det införs även en hänvisning till 4 kap. 46 § aktiebolagslagen (2005:551), förkortad ABL, i definitionen av utdelningstillfälle. Hänvisningen får till följd att den avstämningsdag som bestäms vid en aktiesplit kan anses som utdelningstillfället för en sådan tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna som avses i andra stycket 7.

Vad som utgör utdelning finns inte definierat i skattelagstiftningen men har i praxis tolkats enligt reglerna i aktiebolagslagen. Med utdelning avses inte bara utdelningar i pengar utan även överföring av annan egendom. I princip ska alla förmåner som en aktieägare erhåller från bolaget helt eller delvis utan motprestation beskattas som utdelning (se RÅ 1952 ref. 39 och SOU 1999:79 s. 55). I andra stycket anges vad som också ska avses med utdelning i kupongskattelagens mening. Merparten av punkterna avser utbetalningar som beskattas som kapitalvinst för obegränsat skattskyldiga.

Ändringarna i andra stycket 1 och 3 innebär att sådana återbetalningar och utbetalningar som avses i punkterna bara ska anses som utdelning enligt kupongskattelagen om det inte tidigare har tagits ut kupongskatt vid en tilldelning av inlösenaktier till aktieägaren. I ett sådant fall anses återbetalningen eller utbetalningen inte som en utdelning i lagens mening, se tredje stycket.

I andra stycket 7 , som är ny, anges att som utdelning i kupongskattelagens mening avses tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i samband med att ett aktiebolag minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier eller förvärvar egna aktier. Kupongskatt ska därmed tas ut på värdet av sådana inlösenaktier. Det gäller dock inte om tilldelningen görs i utbyte mot aktier i bolaget. Det innebär att kupongskatt inte ska betalas vid tilldelningen t.ex. när aktieägaren får inlösenaktier i utbyte mot inlösenrätter och aktier i bolaget (för en närmare beskrivning av vilka situationer som avses se avsnitt 12.11.3.2 under rubriken Tilldelning av inlösenrätter i utbyte mot aktier i bolaget samt författningskommentaren till 42 kap. 17 a § IL). Lydelsen motsvarar den som nu föreslås i den nya 42 kap. 17 a § första och fjärde styckena IL.

I det nya tredje stycket anges att en återbetalning eller utbetalning enligt andra stycket 1 eller 3 som görs när inlösenaktier löses in eller förvärvas inte ska anses som utdelning, om tilldelningen av de inlösenaktier som löses in eller förvärvas anses som utdelning enligt andra stycket 7. Innebörden är således att om kupongskatt har betalats på inlösenbeloppet redan när aktieägaren fick inlösenaktien ska kupongskatt inte tas ut igen på den betalning som erhålls vid inlösentillfället.

Av det nya fjärde stycket framgår att kupongskatt på sådan utdelning som avses i andra stycket 7 ska tas ut på den ersättning som ska betalas till aktieägarna när inlösenaktierna löses in eller förvärvas av bolaget. Kupongskatt ska således beräknas på inlösenbeloppet, även om marknadsvärdet på den erhållna inlösenaktien skulle vara högre eller lägre vid utdelningstillfället. Bestämmelserna motsvarar de som nu föreslås i den nya 42 kap. 17 a § fjärde stycket IL.

Övervägandena finns i avsnitt 12.11.3.2 och 12.11.3.3.

27 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om återbetalning av kupongskatt i vissa fall.

Ändringarna i andra stycket innebär att det för rätt till återbetalning av kupongskatt vid inlösen och förvärv av egna aktier krävs att betalningen till aktieägaren anses som utdelning enligt 2 § andra stycket 1 eller 3. Så är inte fallet om kupongskatt ska betalas vid tilldelning av inlösenaktier enligt 2 § andra stycket 7, vilket följer av 2 § tredje stycket. Eftersom själva betalningen inte anses som utdelning i dessa fall uppkommer inte heller någon rätt till återbetalning. För att återbetalning ska aktualiseras vid inlösen och förvärv av egna aktier krävs således att kupongskatt inte tagits ut när inlösenaktier tilldelades aktieägarna, t.ex. när den skattskyldige förvärvat inlösenaktier på marknaden eller vid inlösenförfaranden som innebär att inlösenrätter och befintliga aktier byts ut mot inlösenaktier. Att återbetalningen uppgår till den kupongskatt som belöper på anskaffningskostnaden följer av tredje stycket.

Vad som avses med inlösenaktie framgår av 2 § första stycket.

Övervägandena finns i avsnitt 12.11.3.2.

12.26.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift

1 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om allmän löneavgift och hur underlaget för löneavgiften ska beräknas. Ändringen i andra stycket föranleds av att nedsättningen av arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften för personer som vid årets ingång fyllt 15 men inte 18 år slopas. Hänvisningen till 2 kap. 28 § socialavgiftslagen tas därför bort. Övervägandena finns i avsnitt 12.8.3.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I första punkten anges att lagen träder i kraft den 1 januari 2024. Av andra punkten följer att bestämmelsen i 1 § i den äldre lydelsen fortfarande gäller för ersättning som utges före ikraftträdandet. Övervägandena finns i avsnitt 12.8.4.

12.26.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus

3 §

I paragrafen anges skattesatsen för naturgrus samt hur skattesatsen årligen ska räknas om. Ändringen i första stycket innebär att 2024 års skattesats, 22 kronor per ton naturgrus, anges direkt i lagen. Ändringarna i andra stycket innebär att indexomräkning ska ske för kalenderåret 2025 och framåt. För 2025 och efterföljande kalenderår ska skattebeloppet bestämmas med utgångspunkt i skattesatsen i första stycket och förändringen i KPI mellan juni 2023 och juni året före det år som omräkningen avser. Det årliga schabloniserade tillägget om två procentenheter, s.k. BNP-indexering, tas bort. Övervägandena finns i avsnitt 12.15.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Av första punkten framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2024. Av andra punkten framgår att äldre bestämmelser fortfarande ska gälla för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Detta innebär att tidigare skattesatser är tillämpliga när skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet.

12.26.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall

4 §

I paragrafen anges skattesatsen för avfall samt hur skattesatsen årligen ska räknas om. Ändringen i första stycket innebär att 2024 års skattesats, 725 kronor per ton avfall, anges direkt i lagen. Ändringarna i andra stycket innebär att indexomräkning ska ske för kalenderåret 2025 och framåt. För 2025 och efterföljande kalenderår ska skattebeloppet bestämmas med

utgångspunkt i skattesatsen i första stycket och förändringen i KPI mellan juni 2023 och juni året före det år som omräkningen avser. Det årliga schabloniserade tillägget om två procentenheter, s.k. BNP-indexering, tas bort.

Övervägandena finns i avsnitt 12.15.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Av första punkten framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2024.

Av andra punkten framgår att äldre bestämmelser fortfarande ska gälla för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Detta innebär att tidigare skattesatser är tillämpliga när skattskyldigheten inträtt före ikraftträdandet.

12.26.5 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

15 kap.

10 §

I paragrafen finns bestämmelser om ett beloppsmässigt undantag från när inkomster i samfällighet ska tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet.

Beloppsgränsen i första stycket höjs från 600 kronor till 1 500 kronor. Det innebär att intäkter och kostnader inte behöver tas upp om skillnaden mellan intäkter och kostnader är högst 1 500 kronor.

Övervägandena finns i avsnitt 12.10.4.

39 kap.

26 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om beskattning av privatbostadsföretag när företagets fastighet har del i samfällighet. Enligt huvudregeln ska fastighetens andel av samfällighetens inkomster och utgifter tas upp eller dras av hos privatbostadsföretaget. Från detta finns det dock ett beloppsmässigt undantag.

Ändringen i första punkten innebär att det beloppsmässiga undantaget för kapitalavkastning från samfälligheten höjs från 600 kronor till 1 500 kronor. Avkastningen av kapital i samfällighetens verksamhet ska således bara tas upp till den del den överstiger 1 500 kronor.

Övervägandena finns i avsnitt 12.10.4.

42 kap.

29 §

I paragrafen finns bestämmelser om när inkomster i samfällighet ska tas upp i inkomstslaget kapital.

Ändringen av första stycket innebär att det beloppsmässiga undantaget höjs från 600 kronor till 1 500 kronor. En privatbostadsfastighets andel av en samfällighets inkomster som är avkastning av kapital ska således bara tas upp om inkomsterna överstiger 1 500 kronor.

Övervägandena finns i avsnitt 12.10.4.

45 kap.

5 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om kapitalvinstbeskattning vid överföring av mark eller andel i samfällighet genom fastighetsreglering enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och uppdelning i lotter genom klyvning enligt 11 kap. samma lag.

I första stycket anges att sådana överföringar och uppdelningar ska anses som avyttring av fastighet om de sker helt eller delvis mot kontant ersättning. Om den kontanta ersättningen är högst ett visst belopp ska dock kapitalvinsten inte tas upp. Ändringen innebär att beloppsgränsen för undantag från beskattning höjs från 5 000 kronor till 42 000 kronor.

Andra stycket innehåller bestämmelser om beräkningen av den kapitalvinst som ska tas upp. Även i detta stycke höjs beloppet från 5 000 kronor till 42 000 kronor.

Övervägandena finns i avsnitt 12.10.2.

24 §

I paragrafen finns bestämmelser om omkostnadsbeloppet vid allframtidsupplåtelser. Enligt huvudregeln ska så stor del av omkostnadsbeloppet för fastigheten anses avse den del av fastigheten som anses avyttrad som ersättningen utgör av hela fastighetens marknadsvärde vid tiden för inskränkningen eller upplåtelsen.

I tredje stycket finns en schablonregel för omkostnadsbeloppet. Ändringen innebär att i stället för att tillämpa huvudregeln får omkostnadsbeloppet vid en allframtidsupplåtelse beräknas till 12 000 kronor. Det kan dock inte vara högre än den ersättning som erhålls.

Övervägandena finns i avsnitt 12.10.3.

61 kap.

15 §

Av paragrafen framgår hur beräkning av ränteförmån ska ske i fråga om lån i svensk valuta med fast räntesats eller med en räntesats som står fast i förhållande till marknadsräntan.

Ändringen innebär att underlaget för beräkning av ränteförmån (jämförelseräntan) höjs med 0,5 procentenheter till statslåneräntan när lånet togs upp plus en och en halv procentenhet.

Övervägandena finns i avsnitt 12.7.3.

16 §

I paragrafen finns bestämmelser om hur beräkning av ränteförmån ska göras när fråga är om annat lån i svensk valuta än som avses i 15 §, t.ex. lån med rörlig ränta.

Ändringarna i första och andra styckena innebär att underlaget för beräkning av ränteförmån (jämförelseräntan) höjs med 0,5 procentenheter till statslåneräntan vid den tidpunkt som anges i respektive stycke plus en och en halv procentenhet.

Övervägandena finns i avsnitt 12.7.3.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I första punkten av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna anges att lagen träder i kraft den 1 januari 2024.

I andra punkten anges att lagen ska tillämpas första gången på beskattningsår som börjar efter den 31 december 2023. För lån som avses i 61 kap. 15 §, t.ex. lån med fast ränta, påverkar ändringen bara nya lån efter ikraftträdandet eller lån som omförhandlas därefter. För lån som avses i 16 § samma kapitel, t.ex. lån med rörlig ränta, tillämpas ändringarna från och med den 1 januari 2024 oavsett när de ingicks eller omförhandlades.

Övervägandena finns i avsnitt 12.7.4 och 12.10.5.

12.26.6 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

24 kap.

5 §

I paragrafen anges vilka bestämmelser i inkomstslaget kapital som också ska tillämpas i inkomstslaget näringsverksamhet. Ändringen innebär att den nya paragrafen 42 kap. 17 a § om tilldelning av inlösenaktier läggs till uppräkningen. Därmed ska även aktieägare som är företag ta upp värdet av tilldelade inlösenaktier som utdelning om villkoren i nämnda paragraf är uppfyllda.

Övervägandena finns i avsnitt 12.11.2.2.

42 kap.

17 a §

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om att tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i vissa fall ska behandlas som utdelning.

Av första stycket framgår att tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna ska behandlas som utdelning i två fall. Det gäller dels i samband med att ett aktiebolag minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier, dels i samband med att bolaget förvärvar egna aktier. Eftersom sådana tilldelningar av inlösenaktier ska behandlas som utdelning ska de tas upp av den som har rätt till utdelningen när den kan disponeras, 12 §. Inlösenaktien kan disponeras när den registreras på aktieägarens konto, depå eller motsvarande. Stycket har utformats med ledning av 17 § första stycket där utbetalningar i samband med motsvarande förfaranden utan indragning av aktier regleras.

Minskning av den bundna överkursfonden eller reservfonden genomförs inte med indragning av aktier. Dessa former av värdeöverföring nämns därför inte i denna paragraf, till skillnad från i 17 §.

Inlösenaktier kan tilldelas aktieägarna på olika sätt. Det kan ske t.ex. genom en aktiesplit eller en nyemission. Skälen för tilldelningen eller hur den benämns har ingen betydelse för beskattningen. En inlösenaktie som förvärvas på marknaden eller direkt från någon annan än bolaget ska inte behandlas som utdelning för förvärvaren eftersom denne då inte tilldelats inlösenaktierna.

Tilldelningen av inlösenaktier ska också ske i samband med inlösen eller återköp. Generellt bör det anses finnas ett sådant samband när det utdelande bolaget redan vid tilldelningen av inlösenaktierna har bestämt när de ska lösas in och till vilket belopp, oavsett hur långt fram i tiden inlösen ska ske.

Andra stycket innehåller en förklaring av vad som avses med inlösenaktie. Ordet används inte sedan tidigare i inkomstskattelagen. Med inlösenaktie avses en aktie som utan valmöjlighet för aktieägaren ska lösas in eller förvärvas av aktiebolaget för en viss ersättning. Det ska alltså vara fråga om en aktie, inte någon annan typ av finansiellt

instrument, som ska lösas in eller förvärvas automatiskt av aktiebolaget, utan krav på någon insats av aktieägarna. Inlösenaktierna ska lösas in eller förvärvas av bolaget, dvs. de ska användas för bolagshändelserna minskning av aktiekapitalet m.m. för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier (20 kap. 9 § ABL) eller förvärv av egna aktier (19 kap. ABL). Vilket slags ersättning (kontanter eller andra tillgångar) som ska betalas ut och dess storlek ska vara bestämt vid tidpunkten för tilldelningen. Ersättningen kan dock anses bestämd även vid sakutdelning eller när kontant ersättning beror på någon variabel. Avgörande för om inlösenbeloppet anses bestämt bör vara om det är angivet på ett sådant sätt att förfarandet kan anses motsvara en utdelning.

Av tredje stycket framgår att en tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i utbyte mot aktier i bolaget inte ska behandlas som utdelning. Lagrådet anser att bestämmelsen är svårbegriplig och menar att det varken av lagtext eller författningskommentar framgår klart när undantaget kan komma att användas. Följande exempel visar på den vanligaste situationen då undantaget blir tillämpligt (se också avsnitt 12.11.2.2 under rubriken Tilldelning av inlösenrätter i utbyte mot aktier i bolaget).

Anta att ett bolag ska genomföra ett inlösenförfarande och därför ger en inlösenrätt till aktieägarna för varje aktie de äger. Tio inlösenrätter ger möjlighet att lösa in en aktie och i stället erhålla en inlösenaktie. Om aktieägaren väljer att delta i inlösenförfarandet bokas inlösenrätter och inlösta aktier bort och byts ut mot lika många inlösenaktier. Det är detta utbyte som lagtextens ordalydelse syftar på. Inlösenaktierna löses därefter in på ett angivet datum för ett visst pris. Som anges i avsnitt 12.11.2.2 bör detta förfarande inte träffas av utdelningsbeskattning vid tilldelningen eftersom det inte kan likställas med kontant utdelning. Aktieägaren gör ett aktivt val att delta och löser in befintliga aktier. Genom undantaget säkerställs att sådana situationer, dvs. när det inom ramen för ett och samma inlösenförfarande sker både ett ”normalt” inlösenförfarande och tilldelning av inlösenaktier, inte blir föremål för utdelningsbeskattning vid tilldelningen.

I fjärde stycket anges att värdet av en inlösenaktie vid tillämpningen av denna paragraf ska anses vara den ersättning som ska betalas till aktieägarna när aktien löses in eller förvärvas av bolaget. Det innebär att det är inlösenbeloppet som ska tas upp som utdelning. Inlösenbeloppet ska dock inte användas som värde på inlösenaktier i andra sammanhang, t.ex. vid beräkningen av vinst eller förlust vid en avyttring av inlösenaktier. Att inlösenbeloppet också blir inlösenaktiens anskaffningsutgift framgår av 48 kap. 10 §.

Övervägandena finns i avsnitt 12.11.2.2 och 12.11.2.3.

48 kap.

10 §

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om anskaffningsutgiften för inlösenaktie som ska tas upp som utdelning enligt 42 kap. 17 a §. Anskaffningsutgiften ska för en sådan aktie utgöras av den ersättning som betalas ut på inlösendagen (jfr 42 kap. 17 a § fjärde stycket).

Övervägandena finns i avsnitt 12.11.2.4.

12.26.7 Förslaget till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)

2 kap.

29 §

I paragrafen regleras bl.a. vilken ersättning som omfattas av avdraget från arbetsgivaravgifterna för personer som arbetar med forskning eller utveckling. Ändringen i andra stycket föranleds av att 2 kap. 28 § upphör att gälla. Hänvisningen till paragrafen tas därför bort. Övervägandena finns i avsnitt 12.8.3.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I första punkten anges att lagen träder i kraft den 1 januari 2024. Av andra punkten följer att den upphävda bestämmelsen i 2 kap. 28 § och bestämmelsen i 2 kap. 29 § i den äldre lydelsen fortfarande gäller för ersättning som utges före ikraftträdandet. Övervägandena finns i avsnitt 12.8.4.

12.26.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet

2 kap.

12 §

I paragrafen regleras vissa undantag från huvudregeln i 2 kap. 11 § om när Skatteverket ska gallra uppgifter och handlingar som behandlas i beskattningsdatabasen. Ändringen innebär att lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar tas bort från uppräkningen i tredje stycket första punkten . Övervägandena finns i avsnitt 12.16.4.

12.26.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980)

2 §

I paragrafen regleras bl.a. vad som utgör en sådan avgiftspliktig ersättning som ska beaktas vid beräkningen av det särskilda avdraget. Ändringen i första stycket föranleds av att 2 kap. 28 § socialavgiftslagen upphör att gälla. Hänvisningen till paragrafen tas därför bort. Övervägandena finns i avsnitt 12.8.3.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I första punkten anges att lagen träder i kraft den 1 januari 2024. Av andra punkten följer att bestämmelsen i 2 § i den äldre lydelsen fortfarande gäller för ersättning som utges före ikraftträdandet.

Övervägandena finns i avsnitt 12.8.4.

12.26.10 Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

22 kap.

6 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift när en privatbostadsfastighet har del i en samfällighet. I tredje stycket anges att sådan kontrolluppgift bara behöver lämnas om inkomsterna överstiger ett visst belopp. Ändringen innebär att beloppsgränsen höjs från 600 kronor till 1 500 kronor. Det är en följd av ändringen i 42 kap. 29 § inkomstskattelagen (1999:1229). Övervägandena finns i avsnitt 12.10.4.

12.26.11 Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

3 kap.

15 §

I paragrafen anges vad som avses med punktskatt. Ändringen innebär att punkt 12 om lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar tas bort. Efterföljande punkter numreras om. Övervägandena finns i avsnitt 12.16.4.

7 kap.

1 a §

I paragrafen finns bestämmelser om registrering. Ändringen i första stycket innebär att lagen om skatt på plastbärkassar tas bort från uppräkningen i andra punkten c . Övervägandena finns i avsnitt 12.16.4.

26 kap.

8 §

I paragrafen regleras i vilka fall punktskatt ska redovisas i en särskild skattedeklaration för varje händelse som medför skattskyldighet i stället för i en punktskattedeklaration för den aktuella redovisningsperioden. Ändringen innebär att lagen om skatt på plastbärkassar tas bort från uppräkningen i andra punkten . Övervägandena finns i avsnitt 12.16.4.

41 kap.

3 §

I paragrafen anges hos vem revision får göras. Ändringen innebär att lagen om skatt på plastbärkassar tas bort från uppräkningen i tionde punkten . Ändringen är redaktionell och innebär ingen ändring i sak för de punkter som kvarstår i paragrafen.

Övervägandena finns i avsnitt 12.16.4.

12.26.12 Förslaget till lag om ändring i tullagen (2016:253)

2 kap.

1 §

I paragrafen anges i vilka lagar som det finns bestämmelser om skyldighet att betala annan skatt än tull vid import eller införsel till det svenska tullområdet. Ändringen innebär att lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar tas bort från uppräkningen i första stycket . Övervägandena finns i avsnitt 12.16.4.

12.26.13 Förslaget till lag om upphävande av lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar Lagen innebär att lagen om skatt på plastbärkassar upphör att gälla. Enligt första punkten i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna träder lagen i kraft den 1 november 2024. Enligt andra punkten gäller den upphävda lagen dock fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Det innebär att skatt på plastbärkassar ska redovisas och betalas för skattskyldighet som uppkommit fram t.o.m. utgången av oktober 2024. Övervägandena finns i avsnitt 12.16.3 och 12.16.5.

Bilaga 1 Bilaga 1 Specifikation av budgetens utgifter och inkomster 2024 Innehållsförteckning

Bilaga 1

I denna bilaga sammanställs budgetens utgifter och inkomster för 2024. Utgifterna är uppdelade på 27 utgiftsområden och inkomsterna på inkomsttyper och inkomsttitlar.

1 Specifikation av budgetens utgifter för 2024

Tabell 1.1 Specifikation av budgetens utgifter för 2024

Tusental kronor Utgiftsområde

1 Rikets styrelse 19 070 363

1 Statschefen 162 821

1 Kungliga hov- och slottsstaten 162 821

2 Riksdagen och dess myndigheter 2 954 604

1 Riksdagens ledamöter och partier m.m. 1 068 396 2 Riksdagens förvaltningsanslag 1 037 024 3 Riksdagens fastighetsanslag 350 000 4 Riksdagens ombudsmän (JO) 130 367 5 Riksrevisionen 368 817

3 Sametinget och samepolitiken 63 000

1 Sametinget 63 000

4 Regeringskansliet m.m. 9 450 059

1 Regeringskansliet m.m. 9 450 059

5 Länsstyrelserna 3 867 590

1 Länsstyrelserna m.m. 3 867 590

6 Demokratipolitik och mänskliga rättigheter 1 214 588

1 Allmänna val och demokrati 664 640 2 Justitiekanslern 86 572 3 Integritetsskyddsmyndigheten 180 976 4 Valmyndigheten 61 405 5 Stöd till politiska partier 169 200 6 Institutet för mänskliga rättigheter 51 795

7 Nationella minoriteter 227 771

1 Åtgärder för nationella minoriteter 207 771 2 Åtgärder för den nationella minoriteten romer 20 000

8 Medier 1 098 696

1 Mediestöd 1 017 119 2 Mediemyndigheten 81 577

9 Sieps samt insatser för att stärka delaktigheten i EU-arbetet 31 234

1 Svenska institutet för europapolitiska studier samt EU-information 31 234

2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 20 881 058

1 Statskontoret 109 732 2 Kammarkollegiet 164 511 3 Finansinspektionens avgifter till EU:s tillsynsmyndigheter 25 350 4 Arbetsgivarpolitiska frågor 2 443 5 Statliga tjänstepensioner m.m. 16 712 000 6 Finanspolitiska rådet 11 704 7 Konjunkturinstitutet 78 007

Bilaga 1

Utgiftsområde 8 Ekonomistyrningsverket 210 120 9 Statistiska centralbyrån 624 174 10 Bidragsfastigheter 365 000 11 Finansinspektionen 808 217 12 Riksgäldskontoret 378 441 13 Bokföringsnämnden 14 306 14 Vissa garanti- och medlemsavgifter 110 452 15 Statens servicecenter 945 404 16 Finansmarknadsforskning 59 353 17 Upphandlingsmyndigheten 99 917 18 Utbetalningsmyndigheten 161 927

3 Skatt, tull och exekution 16 854 357

1 Skatteverket 8 586 863 2 Tullverket 2 874 961 3 Kronofogdemyndigheten 2 192 533 4 Kompensation förhöjt grundavdrag födda 1957 3 200 000

4 Rättsväsendet 76 028 013

1 Polismyndigheten 40 765 012 2 Säkerhetspolisen 2 449 651 3 Åklagarmyndigheten 2 633 893 4 Ekobrottsmyndigheten 1 078 513 5 Sveriges Domstolar 7 559 106 6 Kriminalvården 16 145 316 7 Brottsförebyggande rådet 256 552 8 Rättsmedicinalverket 605 838 9 Brottsoffermyndigheten 58 712 10 Ersättning för skador på grund av brott 221 953 11 Rättsliga biträden m.m. 3 667 357 12 Kostnader för vissa skaderegleringar m.m. 90 987 13 Avgifter till vissa internationella sammanslutningar 19 174 14 Bidrag till lokalt brottsförebyggande arbete 121 157 15 Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden 33 034 16 Domarnämnden 11 758 17 Från EU-budgeten finansierade insatser avseende EU:s inre säkerhet, gränsförvaltning och visering 310 000

5 Internationell samverkan 2 273 924

1 Avgifter till internationella organisationer 1 473 554 2 Freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet 183 441 3 Nordiskt samarbete 16 295 4 Ekonomiskt bistånd till enskilda utomlands samt diverse kostnader för rättsväsendet 4 826 5 Inspektionen för strategiska produkter 143 855 6 Forskning, utredningar och andra insatser rörande säkerhetspolitik, rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning 83 358 7 Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) 28 402 8 Bidrag till Utrikespolitiska institutet (UI) 19 175 9 Svenska institutet 135 328 10 Information om Sverige i utlandet 15 475

Bilaga 1

Utgiftsområde 11 Samarbete inom Östersjöregionen 170 215

6 Försvar och samhällets krisberedskap 126 059 689

1 Försvar 119 095 270

1 Förbandsverksamhet och beredskap 60 649 599 2 Försvarsmaktens insatser internationellt 1 742 019 3 Anskaffning av materiel och anläggningar 48 627 000 4 Forskning och teknikutveckling 1 074 905 5 Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten 13 926 6 Totalförsvarets plikt- och prövningsverk 374 388 7 Officersutbildning m.m. 304 627 8 Försvarets radioanstalt 2 258 397 9 Totalförsvarets forskningsinstitut 379 158 10 Nämnder m.m. 7 786 11 Försvarets materielverk 3 584 324 12 Försvarsunderrättelsedomstolen 11 307 13 Myndigheten för Totalförsvarsanalys 67 834

2 Samhällets krisberedskap 6 446 720

1 Kustbevakningen 1 800 217 2 Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor 506 850 3 Ersättning för räddningstjänst m.m. 27 580 4 Krisberedskap 1 734 608 5 Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för alarmeringstjänst enligt avtal 426 671 6 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap 1 714 914 7 Statens haverikommission 51 378 8 Myndigheten för psykologiskt försvar 148 703 9 Rakel Generation 2 35 799

3 Strålsäkerhet 517 699

1 Strålsäkerhetsmyndigheten 517 699

7 Internationellt bistånd 48 630 129

1 Internationellt utvecklingssamarbete 48 630 129

1 Biståndsverksamhet 46 639 119 2 Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) 1 690 200 3 Nordiska Afrikainstitutet 17 320 4 Folke Bernadotteakademin 210 633 5 Riksrevisionen: Internationellt utvecklingssamarbete 50 000 6 Utvärdering av internationellt bistånd 22 857

8 Migration 13 808 274

1 Migrationsverket 4 734 916 2 Ersättningar och bostadskostnader 6 892 000 3 Migrationspolitiska åtgärder 151 013 4 Domstolsprövning i utlänningsmål 839 291 5 Rättsliga biträden m.m. vid domstolsprövning i utlänningsmål 200 800 6 Offentligt biträde i utlänningsärenden 264 602 7 Utresor för avvisade och utvisade 325 202 8 Från EU-budgeten finansierade insatser för asylsökande och flyktingar 400 450

9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 110 258 264

1 Hälso- och sjukvårdspolitik 66 935 522

Bilaga 1

Utgiftsområde 1 Socialstyrelsen 825 880 2 Statens beredning för medicinsk och social utvärdering 94 223 3 Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket 164 580 4 Tandvårdsförmåner 8 011 778 5 Bidrag för läkemedelsförmånerna 35 486 000 6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård 11 528 266 7 Sjukvård i internationella förhållanden 690 287 8 Bidrag till psykiatri 2 250 393 9 Läkemedelsverket 159 030 10 E-hälsomyndigheten 204 421 11 Prestationsbundna insatser för att korta vårdköerna 4 985 000 12 Inspektionen för vård och omsorg 833 885 13 Myndigheten för vård- och omsorgsanalys 39 279 14 Civilt försvar inom hälso- och sjukvård 1 662 500

2 Folkhälsopolitik 1 789 375

1 Folkhälsomyndigheten 537 312 2 Insatser för vaccinberedskap 120 500 3 Bidrag till WHO 59 665 4 Insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar 150 502 5 Åtgärder avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak samt spel 90 396 6 Stöd till främjande av en aktiv och meningsfull fritid för barn och unga 731 000 7 Stöd för att förebygga ohälsa och ensamhet bland äldre 100 000

3 Funktionshinderspolitik 257 646

1 Myndigheten för delaktighet 68 904 2 Bidrag till funktionshindersorganisationer 188 742

4 Politik för sociala tjänster 40 310 200

1 Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd 35 964 2 Vissa statsbidrag inom funktionshindersområdet 778 714 3 Bilstöd till personer med funktionsnedsättning 263 237 4 Kostnader för statlig assistansersättning 26 048 418 5 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldreområdet 9 709 790 6 Statens institutionsstyrelse 2 137 276 7 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m. 1 336 801

5 Barnrättspolitik 89 762

1 Barnombudsmannen 27 501 2 Barnets rättigheter 62 261

6 Forskningspolitik 875 759

1 Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd: Förvaltning 56 256 2 Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd: Forskning 819 503

10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 116 907 208

1 Ersättning vid sjukdom och funktionsnedsättning 107 256 656

1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. 49 575 487 2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m. 50 131 000 3 Merkostnadsersättning och handikappersättning 1 414 000 4 Arbetsskadeersättningar m.m. 2 375 000 5 Ersättning inom det statliga personskadeskyddet 36 289 6 Bidrag för sjukskrivningsprocessen 1 416 700

Bilaga 1

Utgiftsområde 7 Ersättning för höga sjuklönekostnader 2 308 180

2 Myndigheter 9 650 552

1 Försäkringskassan 9 576 282 2 Inspektionen för socialförsäkringen 74 270

11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 60 310 483

1 Ersättning vid ålderdom 59 590 300

1 Garantipension till ålderspension 30 228 900 2 Efterlevandepensioner till vuxna 8 175 200 3 Bostadstillägg till pensionärer 13 809 000 4 Äldreförsörjningsstöd 1 298 200 5 Inkomstpensionstillägg 6 079 000

2 Myndigheter 720 183

1 Pensionsmyndigheten 720 183

12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 106 070 732

1 Barnbidrag 33 074 824 2 Föräldraförsäkring 50 521 438 3 Underhållsstöd 2 798 382 4 Adoptionsbidrag 14 784 5 Barnpension och efterlevandestöd 1 097 900 6 Omvårdnadsbidrag och vårdbidrag 5 234 340 7 Pensionsrätt för barnår 8 971 900 8 Bostadsbidrag 4 357 164

13 Integration och jämställdhet 4 018 388

1 Integration 2 879 351

1 Integrationsåtgärder 103 125 2 Kommunersättningar vid flyktingmottagande 2 776 226

2 Diskriminering 249 426

1 Diskrimineringsombudsmannen 138 507 2 Åtgärder mot diskriminering och rasism m.m. 110 919

3 Jämställdhet 796 611

1 Särskilda jämställdhetsåtgärder 675 039 2 Jämställdhetsmyndigheten 73 409 3 Bidrag för kvinnors organisering 48 163

4 Utanförskap 93 000

1 Åtgärder mot utanförskap 93 000

14 Arbetsmarknad och arbetsliv 92 059 399

1 Arbetsmarknad 90 909 455

1 Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader 7 392 656 2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd 42 525 610 3 Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser 7 225 952 4 Lönebidrag och Samhall m.m. 20 806 041 5 Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige 133 466 6 Europeiska socialfonden m.m. för perioden 2014 – 2020 100 100 7 Europeiska socialfonden+ m.m. för perioden 2021 – 2027 1 387 000 8 Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering 46 953 9 Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen 82 557 10 Bidrag till administration av grundbeloppet 62 184

Bilaga 1

Utgiftsområde 11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten 8 303 12 Bidrag till lönegarantiersättning 1 800 000 13 Nystartsjobb, etableringsjobb och stöd för yrkesintroduktionsanställningar 5 342 163 14 Etableringsersättning till vissa nyanlända invandrare 865 470 15 Omställnings- och kompetensstöd genom den offentliga omställningsorganisationen 3 131 000

2 Arbetsliv 1 149 944

1 Arbetsmiljöverket 855 697 2 Arbetsdomstolen 36 798 3 Internationella arbetsorganisationen (ILO) 33 722 4 Medlingsinstitutet 60 571 5 Myndigheten för arbetsmiljökunskap 51 156 6 Regional skyddsombudsverksamhet 112 000

15 Studiestöd 30 545 170

1 Studiehjälp 4 518 262 2 Studiemedel 20 207 017 3 Omställningsstudiestöd 2 836 000 4 Statens utgifter för räntor på studielån 1 307 129 5 Bidrag till kostnader vid viss gymnasieutbildning och vid viss föräldrautbildning i teckenspråk 62 150 6 Bidrag till vissa studiesociala ändamål 27 000 7 Studiestartsstöd 400 000 8 Centrala studiestödsnämnden 1 168 916 9 Överklagandenämnden för studiestöd 18 696

16 Utbildning och universitetsforskning 99 461 047

1 Barn-, ungdoms- och vuxenutbildning 35 252 259

1 Statens skolverk 1 348 018 2 Statens skolinspektion 582 489 3 Specialpedagogiska skolmyndigheten 839 768 4 Sameskolstyrelsen 61 499 5 Utveckling av skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet 4 417 385 6 Statligt stöd till särskild utbildning i gymnasieskolan 269 837 7 Maxtaxa i förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet samt kvalitetshöjande åtgärder inom förskola 4 960 000 8 Bidrag till viss verksamhet inom skolväsendet, m.m. 205 720 9 Bidrag till svensk undervisning i utlandet 112 082 10 Fortbildning av lärare och förskolepersonal 1 078 526 11 Skolforskningsinstitutet 35 699 12 Praktiknära skolforskning 36 043 13 Bidrag till lärarlöner 4 875 000 14 Särskilda insatser inom skolområdet 203 418 15 Statligt stöd för stärkt kunskapsutveckling 7 478 000 16 Bidrag till vissa studier 17 525 17 Statligt stöd till vuxenutbildning 4 568 622 18 Myndigheten för yrkeshögskolan 152 245 19 Statligt stöd till yrkeshögskoleutbildning 4 010 383

2 Universitet och högskolor 53 396 412

1 Universitetskanslersämbetet 176 022

Bilaga 1

Utgiftsområde 2 Universitets- och högskolerådet 220 435 3 Uppsala universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 2 117 826 4 Uppsala universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå 2 451 337 5 Lunds universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 2 457 847 6 Lunds universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå 2 554 257 7 Göteborgs universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 2 455 086 8 Göteborgs universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå 1 819 634 9 Stockholms universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 2 032 470 10 Stockholms universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå 1 856 651 11 Umeå universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 1 647 203 12 Umeå universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå 1 285 682 13 Linköpings universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 1 812 289 14 Linköpings universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå 1 113 565 15 Karolinska institutet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 826 842 16 Karolinska institutet: Forskning och utbildning på forskarnivå 1 825 779 17 Kungl. Tekniska högskolan: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 1 384 540 18 Kungl. Tekniska högskolan: Forskning och utbildning på forskarnivå 1 944 253 19 Luleå tekniska universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 791 425 20 Luleå tekniska universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå 452 185 21 Karlstads universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 800 766 22 Karlstads universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå 297 629 23 Linnéuniversitetet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 1 246 264 24 Linnéuniversitetet: Forskning och utbildning på forskarnivå 406 967 25 Örebro universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 932 155 26 Örebro universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå 336 081 27 Mittuniversitetet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 661 282 28 Mittuniversitetet: Forskning och utbildning på forskarnivå 299 667 29 Malmö universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 1 114 403 30 Malmö universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå 312 903 31 Mälardalens universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 722 581 32 Mälardalens universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå 294 743 33 Blekinge tekniska högskola: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 300 720 34 Blekinge tekniska högskola: Forskning och utbildning på forskarnivå 114 436 35 Stockholms konstnärliga högskola: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 225 049 36 Stockholms konstnärliga högskola: Forskning och utbildning på forskarnivå 58 092 37 Gymnastik- och idrottshögskolan: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 127 982 38 Gymnastik- och idrottshögskolan: Forskning och utbildning på forskarnivå 36 434 39 Högskolan i Borås: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 590 289 40 Högskolan i Borås: Forskning och utbildning på forskarnivå 110 758 41 Högskolan Dalarna: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 505 826 42 Högskolan Dalarna: Forskning och utbildning på forskarnivå 114 256 43 Högskolan i Gävle: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 548 352 44 Högskolan i Gävle: Forskning och utbildning på forskarnivå 121 318 45 Högskolan i Halmstad: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 481 161 46 Högskolan i Halmstad: Forskning och utbildning på forskarnivå 107 704

Bilaga 1

Utgiftsområde 47 Högskolan Kristianstad: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 472 278 48 Högskolan Kristianstad: Forskning och utbildning på forskarnivå 103 776 49 Högskolan i Skövde: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 371 028 50 Högskolan i Skövde: Forskning och utbildning på forskarnivå 69 521 51 Högskolan Väst: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 444 839 52 Högskolan Väst: Forskning och utbildning på forskarnivå 97 827 53 Konstfack: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 189 433 54 Konstfack: Forskning och utbildning på forskarnivå 23 201 55 Kungl. Konsthögskolan: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 73 485 56 Kungl. Konsthögskolan: Forskning och utbildning på forskarnivå 13 610 57 Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 150 661 58 Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Forskning och utbildning på forskarnivå 23 342 59 Södertörns högskola: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 495 123 60 Södertörns högskola: Forskning och utbildning på forskarnivå 130 998 61 Försvarshögskolan: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 40 921 62 Försvarshögskolan: Forskning och utbildning på forskarnivå 44 646 63 Enskilda utbildningsanordnare på högskoleområdet 4 041 143 64 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor 928 935 65 Särskilda medel till universitet och högskolor 636 143 66 Ersättningar för klinisk utbildning och forskning 2 884 576 67 Särskilda bidrag inom högskoleområdet 67 780

3 Forskning 10 663 889

1 Vetenskapsrådet: Forskning och forskningsinformation 7 893 846 2 Vetenskapsrådet: Avgifter till internationella organisationer 420 061 3 Vetenskapsrådet: Förvaltning 203 252 4 Rymdforskning och rymdverksamhet 1 297 356 5 Rymdstyrelsen: Förvaltning 52 555 6 Institutet för rymdfysik 63 553 7 Kungl. biblioteket 447 963 8 Polarforskningssekretariatet 69 056 9 Sunet 49 183 10 Överklagandenämnden för etikprövning 5 554 11 Etikprövningsmyndigheten 52 686 12 Nämnden för prövning av oredlighet i forskning 9 918 13 Särskilda utgifter för forskningsändamål 93 995 14 Gentekniknämnden 4 911

4 Vissa gemensamma ändamål 148 487

1 Internationella program 81 589 2 Avgift till Unesco och ICCROM 32 186 3 Kostnader för Svenska Unescorådet 11 339 4 Utvecklingsarbete inom områdena utbildning och forskning 23 373

17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 16 646 285

1 Kulturområdesövergripande verksamhet 2 497 559

1 Statens kulturråd 73 240 2 Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete 469 082

Bilaga 1

Utgiftsområde 3 Skapande skola 176 464 4 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet 45 153 5 Stöd till icke-statliga kulturlokaler 9 753 6 Bidrag till regional kulturverksamhet 1 704 455 7 Myndigheten för kulturanalys 19 412

2 Teater, dans och musik 1 470 358

1 Bidrag till vissa scenkonstinstitutioner 1 119 544 2 Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål 249 098 3 Statens musikverk 101 716

3 Litteraturen, läsandet och språket 418 619

1 Bidrag till litteratur och kulturtidskrifter 203 678 2 Myndigheten för tillgängliga medier 138 586 3 Institutet för språk och folkminnen 76 355

4 Bildkonst, arkitektur, form och design 111 554

1 Statens konstråd 11 577 2 Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön 42 518 3 Nämnden för hemslöjdsfrågor 11 851 4 Bidrag till bild- och formområdet 45 608

5 Konstnärernas villkor 582 521

1 Konstnärsnämnden 23 991 2 Ersättningar och bidrag till konstnärer 558 530

6 Arkiv 491 019

1 Riksarkivet 491 019

7 Kulturmiljö 1 069 314

1 Riksantikvarieämbetet 298 032 2 Bidrag till kulturmiljövård 303 282 3 Kyrkoantikvarisk ersättning 460 000 4 Bidrag till arbetslivsmuseer 8 000

8 Museer och utställningar 1 873 247

1 Centrala museer: Myndigheter 1 464 578 2 Centrala museer: Stiftelser 275 714 3 Bidrag till vissa museer 79 718 4 Forum för levande historia 53 157 5 Statliga utställningsgarantier och inköp av vissa kulturföremål 80

9 Trossamfund 97 882

1 Myndigheten för stöd till trossamfund 16 782 2 Stöd till trossamfund 81 100

10 Film 554 444

1 Filmstöd 554 444

11 Medier 65 154

1 Sändningar av TV Finland 9 574 2 Forskning och dokumentation om medieutvecklingen 3 491 3 Avgift till europeiska audiovisuella observatoriet 633 4 Stöd till taltidningar 51 456

12 Ungdomspolitik 373 414

1 Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor 60 734 2 Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet 290 680

Bilaga 1

Utgiftsområde 3 Särskilda insatser inom ungdomspolitiken 22 000

13 Politik för det civila samhället 2 505 518

1 Stöd till idrotten 2 116 811 2 Bidrag till allmänna samlingslokaler 52 164 3 Stöd till friluftsorganisationer 97 785 4 Bidrag till riksdagspartiers kvinnoorganisationer 15 000 5 Insatser för den ideella sektorn 223 758

14 Folkbildning 4 445 272

1 Statsbidrag till studieförbund 1 741 023 2 Statsbidrag till folkhögskolor 2 446 760 3 Bidrag till tolkutbildning 55 331 4 Särskilt utbildningsstöd 202 158

15 Tillsyn över spelmarknaden 90 410

1 Spelinspektionen 90 410

18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt

konsumentpolitik 6 081 906

1 Samhällsplanering, bostadsmarknad, byggande och

lantmäteriverksamhet 5 799 889

1 Bostadspolitisk utveckling 85 600 2 Omstrukturering av kommunala bostadsföretag 12 500 3 Stöd för att underlätta för enskilda att ordna bostad 43 000 4 Boverket 294 056 5 Statens geotekniska institut 55 879 6 Lantmäteriet 758 854 7 Energieffektivisering av flerbostadshus 840 000 8 Investeringsstöd för anordnande av hyresbostäder och bostäder för studerande 3 710 000

2 Konsumentpolitik 282 017

1 Konsumentverket 178 972 2 Allmänna reklamationsnämnden 60 511 3 Fastighetsmäklarinspektionen 32 351 4 Åtgärder på konsumentområdet 7 059 5 Bidrag till miljömärkning av produkter 3 124

19 Regional utveckling 3 922 201

1 Regionala utvecklingsåtgärder 2 028 337 2 Transportbidrag 479 864 3 Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden 2014-2020 334 000 4 Europeiska regionala utvecklingsfonden och Fonden för en rättvis omställning perioden 2021 – 2027 1 080 000

20 Klimat, miljö och natur 19 307 359

1 Miljöpolitik 18 066 438

1 Naturvårdsverket 635 535 2 Miljöövervakning m.m. 417 714 3 Åtgärder för värdefull natur 1 212 035 4 Sanering och återställning av förorenade områden 1 064 318 5 Miljöforskning 96 825 6 Kemikalieinspektionen 324 678 7 Avgifter till Internationella organisationer 314 431 8 Klimatbonus 1 300 000

Bilaga 1

Utgiftsområde 9 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut 292 107 10 Klimatanpassning 89 500 11 Åtgärder för havs- och vattenmiljö 1 367 565 12 Insatser för internationella klimatinvesteringar 262 900 13 Internationellt miljösamarbete 37 400 14 Skydd av värdefull natur 1 670 500 15 Havs- och vattenmyndigheten 321 930 16 Klimatinvesteringar 4 950 000 17 Klimatpremier 2 122 000 18 Industriklivet 1 457 000 19 Åtgärder för ras- och skredsäkring längs Göta älv 115 000 20 Driftstöd för bio-CCS 15 000

2 Miljöforskning 1 240 921

1 Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande 133 513 2 Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning 1 107 408

21 Energi 5 604 320

1 Statens energimyndighet 500 405 2 Insatser för energieffektivisering 418 000 3 Energiforskning 1 447 723 4 Energimarknadsinspektionen 213 848 5 Energiplanering 265 000 6 Avgifter till internationella organisationer 25 328 7 Elsäkerhetsverket 77 016 8 Laddinfrastruktur 995 000 9 Biogasstöd 933 000 10 Energiberedskap 54 000 11 Elberedskap 675 000

22 Kommunikationer 82 874 980

1 Transportpolitik 81 747 040

1 Utveckling av statens transportinfrastruktur 36 867 072 2 Vidmakthållande av statens transportinfrastruktur 33 974 215 3 Trafikverket 1 487 566 4 Ersättning för sjöräddning och fritidsbåtsändamål 533 308 5 Ersättning för viss kanal- och slussinfrastruktur 62 284 6 Ersättning avseende icke statliga flygplatser 298 313 7 Trafikavtal 958 000 8 Viss internationell verksamhet 30 557 9 Statens väg- och transportforskningsinstitut 86 797 10 Från EU-budgeten finansierade stöd till Transeuropeiska nätverk 550 000 11 Trängselskatt i Stockholm 1 521 285 12 Transportstyrelsen 2 535 914 13 Trafikanalys 72 828 14 Trängselskatt i Göteborg 760 435 15 Sjöfartsstöd 1 500 000 16 Internationell tågtrafik 95 000 17 Infrastruktur för flygtrafiktjänst 332 000 18 Lån till körkort 51 466

Bilaga 1

Utgiftsområde 19 Obemannad luftfart 30 000

2 Politiken för informationssamhället 1 127 940

1 Post- och telestyrelsen 152 689 2 Ersättning för särskilda tjänster för personer med funktionsnedsättning 131 278 3 Grundläggande betaltjänster 25 037 4 Informationsteknik och telekommunikation 67 844 5 Driftsäker och tillgänglig elektronisk kommunikation 365 414 6 Myndigheten för digital förvaltning 171 784 7 Digital förvaltning 213 894

23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 23 973 181

1 Skogsstyrelsen 545 123 2 Insatser för skogsbruket 594 373 3 Statens veterinärmedicinska anstalt 191 847 4 Bidrag till veterinär fältverksamhet 124 496 5 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder 9 933 6 Bekämpning av smittsamma djursjukdomar 133 349 7 Ersättningar för viltskador m.m. 67 778 8 Statens jordbruksverk 744 465 9 Bekämpning av växtskadegörare 15 000 10 Gårdsstöd m.m. 9 640 894 11 Intervention för jordbruksprodukter m.m. 159 000 12 Nationell medfinansiering till den gemensamma jordbrukspolitiken 2023 – 2027 2 800 000 13 Finansiering från EU-budgeten till den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare 2023 – 2027 1 913 900 14 Livsmedelsverket 388 770 15 Konkurrenskraftig livsmedelssektor 166 160 16 Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. 46 913 17 Åtgärder för landsbygdens miljö och struktur 1 553 187 18 Från EU-budgeten finansierade åtgärder för landsbygdens miljö och struktur 1 108 862 19 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket 29 830 20 Stöd till jordbrukets rationalisering m.m. 24 116 21 Åtgärder på fjällägenheter 1 529 22 Främjande av rennäringen m.m. 135 915 23 Sveriges lantbruksuniversitet 2 240 063 24 Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning och samfinansierad forskning 738 664 25 Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien 1 177 26 Slakterikontroll 179 837 27 Åtgärder för beredskap inom livsmedels- och dricksvattenområdet 58 000 28 Stödåtgärder för fiske och vattenbruk 2021 – 2027 164 000 29 Från EU-budgeten finansierade stödåtgärder för fiske och vattenbruk 2021 – 2027 196 000

24 Näringsliv 9 552 305

1 Näringspolitik 8 783 998

1 Verket för innovationssystem 286 753 2 Verket för innovationssystem: Forskning och utveckling 3 462 255 3 Institutens strategiska kompetensmedel 834 268

Bilaga 1

Utgiftsområde 4 Tillväxtverket 458 702 5 Näringslivsutveckling 402 942 6 Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser 72 826 7 Turismfrämjande 104 613 8 Sveriges geologiska undersökning 377 081 9 Geovetenskaplig forskning 5 923 10 Miljösäkring av oljelagringsanläggningar 14 000 11 Bolagsverket 124 581 12 Bidrag till Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien 8 327 13 Konkurrensverket 208 313 14 Konkurrensforskning 10 804 15 Upprustning och drift av Göta kanal 39 910 16 Omstrukturering och genomlysning av statligt ägda företag 40 850 17 Kapitalinsatser i statligt ägda företag 173 000 18 Avgifter till vissa internationella organisationer 16 860 19 Finansiering av rättegångskostnader 18 000 20 Bidrag till företagsutveckling och innovation 679 472 21 Patent- och registreringsverket 345 518 22 Stöd vid korttidsarbete 365 000 23 Brexitjusteringsreserven 234 000 24 Elstöd 500 000

2 Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande 768 307

1 Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Myndighetsverksamhet 26 760 2 Kommerskollegium 105 055 3 Exportfrämjande verksamhet 402 367 4 Investeringsfrämjande 77 772 5 Avgifter till internationella handelsorganisationer 25 017 6 Bidrag till standardiseringen 31 336 7 AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning 100 000

25 Allmänna bidrag till kommuner 174 280 270

1 Kommunalekonomisk utjämning 167 870 852 2 Utjämningsbidrag för LSS-kostnader 5 727 268 3 Bidrag till kommunalekonomiska organisationer 7 150 4 Tillfälligt stöd till enskilda kommuner och regioner 375 000 5 Medel till befolkningsmässigt mindre kommuner 300 000

26 Statsskuldsräntor m.m. 20 455 200

1 Räntor på statsskulden 20 300 000 2 Oförutsedda utgifter 10 000 3 Riksgäldskontorets provisionsutgifter 145 200

27 Avgiften till Europeiska unionen 40 759 809

1 Avgiften till Europeiska unionen 40 759 809

Summa anslag 1 346 694 314

Bilaga 1

2 Specifikation av budgetens inkomster för 2024

Tabell 2.1 Specifikation av budgetens inkomster för 2024

Tusentals kronor Inkomsttyp

Skatt på arbete 1 510 462 917

1100 Direkta skatter på arbete 761 664 097

1110 Inkomstskatter 983 364 096 1111 Statlig inkomstskatt 62 767 509 1115 Kommunal inkomstskatt 920 596 587 1120 Allmän pensionsavgift 159 172 512 1121 Allmän pensionsavgift 159 172 512 1130 Artistskatt 0 1131 Artistskatt 0 1140 – 1160 Skattereduktioner -380 872 511 1141 Allmän pensionsavgift -159 139 896 1143 Arbetslöshetskassa -1 647 376 1144 Fastighetsavgift -494 459 1151 Sjöinkomst -39 044 1153 Jobbskatteavdrag -180 377 355 1154 Avdrag för hushållsarbete -19 412 578 1155 Gåvor till ideell verksamhet -404 452 1156 Övriga skattereduktioner 0 1157 Skattereduktion för boende i vissa områden -1 353 415 1158 Skattereduktion sjuk- och aktivitetsersättning -4 015 022 1159 Skattereduktion för förnybar el -241 010 1161 Skattereduktion för installation av grön teknik -4 583 323 1162 Skattereduktion för förvärvsinkomster -9 164 581

1200 Indirekta skatter på arbete 748 798 820

1210 Arbetsgivaravgifter 732 384 550 1211 Sjukförsäkringsavgift 81 592 356 1212 Föräldraförsäkringsavgift 59 757 782 1213 Arbetsskadeavgift 4 596 752 1214 Ålderspensionsavgift 241 806 561 1215 Efterlevandepensionsavgift 13 790 257 1216 Arbetsmarknadsavgift 60 021 854 1217 Allmän löneavgift 267 071 319 1218 Ofördelade avgifter 0 1219 Nedsatta avgifter 3 747 669 1240 Egenavgifter 11 811 867 1241 Sjukförsäkringsavgift 55 567 1242 Föräldraförsäkringsavgift 622 184 1243 Arbetsskadeavgift 59 181 1244 Ålderspensionsavgift, netto 4 636 965 1245 Efterlevandepensionsavgift 184 014 1246 Arbetsmarknadsavgift 1 205 1247 Allmän löneavgift 4 286 581

Bilaga 1

Inkomsttyp 1248 Ofördelade avgifter 0 1249 Nedsatta avgifter 1 966 170 1260 Avgifter till premiepensionssystemet -50 841 954 1261 Avgifter till premiepensionssystemet -50 841 954 1270 Särskild löneskatt 60 525 873 1271 Pensionskostnader, företag 53 884 463 1272 Pensionskostnader, staten 5 343 617 1273 Förvärvsinkomster 565 986 1274 Egenföretagare 731 807 1275 Övrigt 0 1280 Nedsättningar -5 713 839 1282 Arbetsgivaravgifter -3 747 669 1283 Egenavgifter, generell nedsättning -1 892 518 1284 Egenavgifter, regional nedsättning -73 652 1290 Tjänstegruppliv 632 323 1291 Tjänstegruppliv 632 323

1300 Skatt på kapital 377 046 958

1310 Skatt på kapital, hushåll 81 498 239 1311 Skatt på kapital 121 992 680 1312 Skattereduktion kapital -40 558 602 1313 Expansionsmedelsskatt 64 161 1320 Skatt på företagsvinster 199 646 806 1321 Skatt på företagsvinster 199 753 139 1322 Skattereduktioner -106 333 1330 Kupongskatt 7 633 994 1331 Kupongskatt 7 633 994 1340 Avkastningsskatt 28 827 102 1341 Avkastningsskatt, hushåll 264 613 1342 Avkastningsskatt, företag 28 425 305 1343 Avkastningsskatt på individuellt pensionssparande 137 184 1350 Fastighetsskatt 41 267 767 1351 Fastighetsskatt, hushåll 950 040 1352 Fastighetsskatt, företag 18 019 689 1353 Kommunal fastighetsavgift, hushåll 17 714 584 1354 Kommunal fastighetsavgift, företag 4 583 454 1360 Stämpelskatt 13 644 209 1361 Stämpelskatt 13 644 209 1390 Riskskatt för kreditinstitut 4 528 841 1391 Riskskatt för kreditinstitut 4 528 841

1400 Skatt på konsumtion och insatsvaror 724 304 236

1410 Mervärdesskatt 584 200 297 1411 Mervärdesskatt 584 200 297 1420 Skatt på alkohol och tobak 31 417 679 1421 Skatt på tobak 12 634 797 1422 Skatt på etylalkohol 5 807 301 1423 Skatt på vin 7 225 244 1424 Skatt på mellanklassprodukter 155 387 1425 Skatt på öl 5 216 164

Bilaga 1

Inkomsttyp 1426 Privatinförsel av alkohol och tobak 832 1427 Skatt på vissa nikotinhaltiga produkter 377 954

1430 – 1460 Skatt på energi och miljö 76 887 639

1430 Energiskatt 44 043 228 1431 Skatt på elektrisk kraft 31 628 068 1432 Energiskatt bensin 5 472 254 1433 Energiskatt oljeprodukter 6 690 065 1434 Energiskatt övrigt 252 841 1440 Koldioxidskatt 24 076 575 1441 Koldioxidskatt bensin 7 680 532 1442 Koldioxidskatt oljeprodukter 16 062 940 1443 Koldioxidskatt övrigt 333 103 1450 – 1460 Övriga skatter på energi och miljö 8 767 836 1451 Svavelskatt 12 668 1452 Skatt på råtallolja 0 1453 Särskild skatt mot försurning 59 462 1454 Skatt på bekämpningsmedel 148 528 1456 Avfallsskatt 350 775 1457 Avgifter till Kemikalieinspektionen 46 769 1458 Övriga skatter 193 684 1459 Intäkter från EU:s handel med utsläppsrätter 3 584 382 1461 Kemikalieskatt 1 962 186 1462 Skatt på flygresor 1 827 906 1463 Skatt på avfallsförbränning 0 1464 Skatt på plastbärkassar 427 476 1465 Intäkter från handel med Elcertifikat 154 000 1470 Skatt på vägtrafik 24 028 291 1471 Fordonsskatt 16 523 944 1472 Vägavgifter 1 515 208 1473 Trängselskatt 2 812 967 1474 Skatt på trafikförsäkringspremier 3 176 172 1480 Övriga skatter 7 770 330 1481 Systembolaget AB:s överskott 171 314 1482 Inlevererat överskott från Svenska Spel AB 2 129 194 1483 Skatt på spel 5 301 522 1485 Spelavgifter 58 300 1486 Skatt på annonser och reklam 0 1491 Avgifter för telekommunikation 110 000

1500 Skatt på import 9 551 662

1511 Tullmedel 9 551 662 1512 Sockeravgifter 0

1600 Restförda och övriga skatter 12 181 627

1610 Restförda skatter -10 928 201 1611 Restförda skatter, hushåll -2 358 080 1612 Restförda skatter, företag -8 570 121 1620 Övriga skatter, hushåll 6 208 066 1621 Omprövningar aktuellt beskattningsår -87 552 1622 Omprövningar äldre beskattningsår 2 102 535

Bilaga 1

Inkomsttyp 1623 Anstånd 500 000 1624 Övriga skatter 3 336 055 1625 Skattetillägg 180 208 1626 Förseningsavgifter 176 820 1630 Övriga skatter företag -266 658 1631 Omprövningar aktuellt beskattningsår -1 739 630 1632 Omprövningar äldre beskattningsår 0 1633 Anstånd -500 000 1634 Övriga skatter -10 000 1635 Skattetillägg 1 519 792 1636 Förseningsavgifter 463 180 1640 Intäkter som förs till fonder 6 855 249 1641 Insättningsgarantiavgifter 2 118 337 1644 Batteriavgifter 1 709 1645 Kväveoxidavgifter 645 303 1647 Resolutionsavgift 4 089 900 1650 Avgifter till public service 10 313 171 1651 Avgifter till public service 10 313 171 Totala skatteintäkter 2 633 547 400

1700 Avgående poster, skatter till EU -9 551 662

1710 EU-skatter -9 551 662 1711 EU-skatter -9 551 662

Offentliga sektorns skatteintäkter 2 623 995 738

1800 Avgående poster, skatter till andra sektorer -1 271 375 740

1810 Skatter till andra sektorer -1 271 375 740 1811 Kommunala skatter -942 400 976 1812 Avgifter till AP-fonder -328 974 764

Statens skatteintäkter 1 352 619 998

1900 Periodiseringar -7 647 093

1910 Uppbördsförskjutningar 26 016 813 1911 Uppbördsförskjutningar 26 016 813 1920 Betalningsförskjutningar -51 063 906 1921 Kommuner och regioner -22 905 429 1922 Ålderspensionssystemet -1 445 754 1923 Företag och hushåll -25 706 826 1924 Kyrkosamfund -1 031 920 1925 EU 26 023 1930 Anstånd 17 400 000 1931 Anstånd 17 400 000

1000 Statens skatteinkomster 1 344 972 905

2100 Rörelseöverskott 739 263

2110 Affärsverkens inlevererade överskott 259 000 2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott 0 2116 Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning och inleverans av motsvarighet till statlig skatt 259 000 2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott 0 2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott 480 263 2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets garantiverksamhet 105 000

Bilaga 1

Inkomsttyp 2126 Inlevererat överskott av statsstödd exportkredit 80 000 2127 Inlevererat överskott av övriga myndigheter 295 263 2130 Riksbankens inlevererade överskott 0 2131 Riksbankens inlevererade överskott 0

2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning 383 000

2210 Överskott av fastighetsförvaltning 383 000 2215 Inlevererat överskott av statens fastighetsförvaltning 383 000

2300 Ränteinkomster 2 264 680

2320 Räntor på näringslån 0 2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen 0 2322 Räntor på övriga näringslån 0 2323 Räntor på övriga näringslån 0 2324 Ränteinkomster på lokaliseringslån 0 2340 Räntor på studielån 24 000 2342 Ränteinkomster på allmänna studielån 24 000 2390 Övriga ränteinkomster 2 240 680 2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering 0 2394 Övriga ränteinkomster 40 260 2397 Räntor på skattekonto m.m., netto 2 200 420

2400 Inkomster av statens aktier 25 700 000

2410 Inkomster av statens aktier 25 700 000 2411 Inkomster av statens aktier 25 700 000

2500 Offentligrättsliga avgifter 13 155 354

2511 Expeditions- och ansökningsavgifter 1 175 185 2525 Finansieringsavgift från arbetslöshetskassor 4 894 300 2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkning 48 000 2528 Avgifter vid bergsstaten 38 300 2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet 456 000 2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register 2 759 2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna 1 770 300 2534 Avgifter vid Transportstyrelsen 1 691 000 2537 Miljöskyddsavgifter 357 665 2548 Avgifter för Finansinspektionens verksamhet 848 000 2551 Avgifter från kärnkraftverken 312 000 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter 556 000 2553 Registreringsavgift till Fastighetsmäklarinspektionen 33 000 2558 Avgifter för årlig revision 172 058 2559 Avgifter för etikprövning av forskning 29 068 2561 Efterbevaknings- och tillsynsavgifter 21 119 2562 CSN-avgifter 750 600

2600 Försäljningsinkomster 50 000

2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter 50 000 2627 Offentlig lagring, försäljningsintäkter 0

2700 Böter m.m. 1 909 403

2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter 81 130 2712 Bötesmedel 1 496 200 2713 Vattenföroreningsavgift m.m. 0 2714 Sanktionsavgifter m.m. 306 526

Bilaga 1

Inkomsttyp 2717 Kontrollavgifter vid särskild skattekontroll 25 547

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet 3 688 278

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet 3 688 278

2000 Inkomster av statens verksamhet 47 889 978

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner 0

3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner 0 3125 Fortifikationsverkets försäljning av fastigheter 0

3200 Övriga inkomster av markförsäljning 0

3211 Övriga inkomster av markförsäljning 0

3300 Övriga inkomster av försåld egendom 5 000 000

3311 Inkomster av statens gruvegendom 0 3312 Övriga inkomster av försåld egendom 5 000 000

3000 Inkomster av försåld egendom 5 000 000

4100 Återbetalning av näringslån 25

4120 Återbetalning av jordbrukslån 0 4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen 0 4130 Återbetalning av övriga näringslån 25 4131 Återbetalning av vattenkraftslån 0 4136 Återbetalning av övriga näringslån 25 4137 Återbetalning av övriga näringslån, Statens jordbruksverk 0 4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier 0 4139 Återbetalning av lokaliseringslån 0

4300 Återbetalning av studielån 320 145

4312 Återbetalning av allmänna studielån 145 4313 Återbetalning av studiemedel 320 000

4500 Återbetalning av övriga lån: 294 547

4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor 77 512 4526 Återbetalning av övriga lån 217 035

4000 Återbetalning av lån 614 717

5100 Avskrivningar och amorteringar 0

5120 Avskrivningar på fastigheter 0 5121 Amortering på statskapital 0

5200 Statliga pensionsavgifter 22 164 000

5211 Statliga pensionsavgifter 22 164 000

5000 Kalkylmässiga inkomster 22 164 000

6100 Bidrag från EU:s jordbruksfonder 12 665 000

6110 Bidrag från Europeiska garantifonden för jordbruket 9 606 000 6111 Gårdsstöd 9 447 000 6113 Övriga interventioner 159 000 6114 Exportbidrag 0 6115 Djurbidrag 0 6116 Offentlig lagring 0 6119 Övriga bidrag från Europeiska garantifonden för jordbruket 0 6120 Bidrag från EU till landsbygdsutvecklingen 3 059 000 6124 Bidrag från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling 2007 – 2013 0 6125 Bidrag från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling 2014 – 2020 1 138 000

Bilaga 1

Inkomsttyp 6126 Bidrag från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling 2021 – 2027 1 921 000

6200 Bidrag från EU till fiskenäringen 196 000

6214 Bidrag från Europeiska havs- och fiskerifonden 2014 – 2020 0 6215 Bidrag från Europeiska havs- och fiskerifonden 2021 – 2027 196 000

6300 Bidrag från Europeiska regionala utvecklingsfonden 1 414 000

6314 Bidrag från Europeiska regionala utvecklingsfonden 2014 – 2020 334 000 6315 Bidrag från Europeiska regionala utvecklingsfonden 2021 – 2027 1 080 000

6400 Bidrag från Europeiska socialfonden 1 462 000

6414 Bidrag från Europeiska socialfonden 2014 – 2020 75 000 6415 Bidrag från Europeiska socialfonden 2021 – 2027 1 387 000

6500 Bidrag till transeuropeiska nätverk 534 000

6511 Bidrag till transeuropeiska nätverk 534 000

6600 Bidrag från Europeiska Faciliteten för återhämtning och resiliens 32 163 728

6611 Bidrag från Europeiska faciliteten för återhämtning och resiliens 32 163 728

6900 Övriga bidrag från EU 240 000

6911 Övriga bidrag från EU 240 000

6000 Bidrag m.m. från EU 48 674 728

7100 Tillkommande skatter 15 252 907

7110 EU-skatter 9 525 639 7112 Tullmedel 9 525 639 7113 Jordbrukstullar och sockeravgifter 0 7120 Kommunala utjämningsavgifter 5 727 268 7121 Utjämningsavgift för LSS-kostnader 5 727 268

7200 Avräkningar -160 305 730

7210 Intäkter som förs till fonder -6 855 250 7211 Intäkter som förs till fonder -6 855 250 7220 Kompensation för mervärdesskatt -143 531 525 7221 Avräknad mervärdesskatt, statliga myndigheter -55 067 182 7222 Kompensation för mervärdesskatt, kommuner -88 464 343 7230 Övriga avräkningar -9 918 955 7231 Avgifter till public service -9 764 955 7232 Intäkter från handel med elcertifikat -154 000

7000 Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet -145 052 823

8127 Stöd vid korttidsarbete 0

8000 Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto 0

9000 Löpande redovisade skatter m.m. 0

Summa inkomster 1 324 263 505

Bilaga 2 Bilaga 2 Tabellsamling makroekonomisk utveckling och offentliga finanser Innehållsförteckning

Bilaga 2

I denna bilaga specificeras prognoserna för den makroekonomiska utvecklingen och den offentliga sektorns finanser. Dessa prognoser beskrivs i avsnitt 3 och 8. Prognosen är baserad på de regelverk för skatter och transfereringar och de anslagsnivåer som har beslutats av riksdagen och som har föreslagits eller aviserats av regeringen.

1 Den makroekonomiska utvecklingen

Tabell 1.1 Internationella variabler

Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2017 – 2022, prognos 2023 – 2026 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026 BNP, euroområdet 2,6 1,8 1,6 -6,0 5,4 3,3 0,7 1,0 1,4 1,6 BNP, USA 2,2 2,9 2,3 -2,8 5,9 2,1 1,9 1,0 1,8 2,0 BNP, Kina 6,9 6,8 5,9 2,2 8,4 3,0 5,1 4,5 4,5 4,4 BNP i världen, PPP-vägd 1 3,8 3,6 2,8 -2,8 6,3 3,4 2,8 2,9 3,0 3,1 2 BNP i världen, KIX-vägd 3,0 2,5 2,1 -3,9 5,5 2,8 1,4 1,6 2,0 2,0 3 Inflation, euroområdet 1,5 1,8 1,2 0,3 2,6 8,4 5,6 3,0 2,0 2,0 Inflation, USA 4 2,1 2,4 1,8 1,2 4,7 8,0 4,1 2,6 2,3 2,3 Dagslåneränta, euroområdet 5 -0,4 -0,4 -0,5 -0,5 -0,6 0,0 3,3 3,8 2,6 2,3 Styrränta, USA 6 1,1 1,9 2,3 0,5 0,3 1,8 5,2 4,9 3,6 2,6 7 Råoljepris 54,2 71,0 64,3 41,8 70,7 100,8 80,5 78,4 75,0 72,3 Anm.: Baserad på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-07. 1 BNP sammanviktad med köpkraftsjusterade (PPP) BNP-vikter enligt Internationella valutafonden. 2 BNP sammanviktad med KIX-vikter, ett mått på respektive lands betydelse för svensk utrikeshandel. De senast beräknade vikterna används för 2023 och därefter skrivs de fram med trenden från de föregående fem åren. 3 Harmoniserat konsumentprisindex (HIKP). 4 Konsumentprisindex (KPI). 5 Procent, årsgenomsnitt. Avser estr, dvs. den referensränta som ska återspegla kostnader mellan banker i euroområdet för osäkrade lån från en bankdag till nästa. 6 Procent, årsgenomsnitt. Federal funds ränta. 7 Brent, US-dollar per fat. Prognos avser 10-dagars genomsnitt för terminsprissättningen 2023-08-01. Källor: Macrobond och egna beräkningar.

Tabell 1.2 Finansiella variabler

Procent, årsgenomsnitt, om inte annat anges. Utfall 2017 – 2022, prognos 2023 – 2026 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026 Styrränta -0,50 -0,50 -0,25 0,00 0,00 0,75 3,46 3,77 2,73 2,31 Statsobligationsränta 10 år 0,7 0,7 0,1 0,0 0,3 1,5 2,4 2,5 2,4 2,5 Statsobligationsränta 5 år -0,1 0,1 -0,4 -0,3 0,0 1,6 2,6 2,5 2,4 2,4 1 Växelkurs, kronindex KIX 112,9 117,6 122,1 118,5 114,3 121,1 127,5 126,7 124,1 121,9 Växelkurs SEK per EUR 9,6 10,3 10,6 10,5 10,1 10,6 11,5 11,4 11,1 10,9 Växelkurs SEK per USD 8,5 8,7 9,5 9,2 8,6 10,1 10,5 10,2 9,8 9,6 Anm.: Baserad på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-07. 1 18 november 1992 = 100. Källor: Riksbanken, Macrobond och egna beräkningar.

Bilaga 2

Tabell 1.3 Försörjningsbalans, fasta priser

Procentuell förändring i fasta priser om inte annat anges. Utfall 2017 – 2022, prognos 2023 – 2026 1 2022 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026

BNP 5 963 2,6 2,0 2,0 -2,2 6,1 2,8 -0,8 1,0 2,9 3,1

Hushållens konsumtion 2 612 2,6 1,8 0,7 -3,2 6,3 1,9 -2,3 1,7 3,7 4,1 Offentlig konsumtion 1 488 0,1 0,8 0,3 -1,8 3,3 0,1 0,7 0,7 0,1 -0,2 varav stat 402 -2,0 0,6 -0,5 -0,1 5,1 1,2 1,2 2,7 1,4 -0,5 2 varav kommunsektor 1 086 0,9 0,9 0,5 -2,4 2,6 -0,3 0,5 -0,1 -0,4 -0,1 Fasta bruttoinvesteringar 1 622 5,5 1,4 -0,3 1,7 7,1 6,1 -2,0 -0,9 3,0 4,3 varav i näringslivet 1 342 5,3 0,5 -0,9 1,5 9,0 7,6 -2,3 -2,4 2,5 6,2 – bostadsinvesteringar 320 7,1 -6,4 -6,5 1,6 11,5 5,1 -20,6 -9,3 4,9 9,9 varav i offentliga myndigheter 270 6,5 6,2 2,2 2,0 -1,0 -1,2 0,1 6,2 5,6 -4,2 – stat 150 3,5 1,4 3,7 16,3 -0,7 1,8 1,3 12,5 8,9 -5,6 – kommunsektor 120 9,6 10,9 0,9 -10,9 -1,3 -4,8 -1,4 -2,0 0,5 -2,0 Lagerinvesteringar 3 77 0,1 0,3 -0,1 -0,7 0,4 1,1 -0,4 -0,1 0,0 0,0 Export 3 152 4,1 4,2 6,0 -5,5 11,1 7,0 2,7 2,4 2,5 3,1 Import 4 2 988 4,7 3,8 2,1 -6,0 11,6 9,4 0,9 1,7 1,9 2,9 5 Nettoexport 164 -0,1 0,3 1,8 0,0 0,3 -0,6 1,0 0,4 0,5 0,3

BNP per invånare

6

0,6 1,2 0,8 1,0 -2,9 5,5 2,1 -1,4 0,4 2,4 2,6

Anm.: Baserad på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-07. Med begreppet kommunsektor avses det som i nationalräkenskaperna (NR) benämns kommunala myndigheter. Kommunsektorn innefattar både kommuner och regioner. 1 Löpande priser, miljarder kronor. År 2022 är referensår för prognosen för försörjningsbalansen i fasta priser. 2 Konsumtionsvolymen i kommunsektorn mäts till största delen med s.k. volymindex vilka främst påverkas av demografiska faktorer och inte nödvändigtvis är detsamma som hur mycket resurser kommunsektorn lägger på verksamheten. 3 Bidrag till BNP-tillväxten, förändring i procent av BNP föregående år. 4 I summering av BNP utgör importen en avdragspost. 5 Export minus import, uttryckt som bidrag till BNP-tillväxt (procentenheter). 6 BNP per person i totala befolkningen. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Bilaga 2

Tabell 1.4 Försörjningsbalans, fasta priser, kalenderkorrigerad

Procentuell förändring i fasta priser om inte annat anges. Utfall 2017 – 2022, prognos 2023 – 2026 1 2022 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026

BNP 5 963 2,8 2,0 2,0 -2,4 6,0 2,8 -0,6 1,0 3,1 2,9

Hushållens konsumtion 2 612 2,7 1,9 0,7 -3,2 6,3 1,9 -2,2 1,7 3,7 4,0 Offentlig konsumtion 1 488 0,5 1,0 0,3 -2,1 3,1 0,0 1,0 0,7 0,5 -0,6 varav stat 402 -1,7 0,8 -0,5 -0,4 4,9 1,2 1,4 2,8 1,7 -0,8 2 varav kommunsektor 1 086 1,3 1,1 0,6 -2,8 2,4 -0,3 0,9 0,0 0,1 -0,5 Fasta bruttoinvesteringar 1 622 5,9 1,5 -0,3 1,4 6,9 6,1 -1,8 -0,9 3,3 4,0 varav i näringslivet 1 342 5,7 0,6 -0,9 1,1 8,8 7,6 -2,0 -2,4 2,8 5,9 – bostadsinvesteringar 320 7,1 -6,4 -6,5 1,6 11,5 5,1 -20,6 -9,3 4,9 9,9 varav i offentliga myndigheter 270 6,5 6,2 2,2 2,1 -1,0 -1,2 0,1 6,2 5,5 -4,2 – stat 150 3,6 1,4 3,7 16,2 -0,8 1,8 1,4 12,6 9,0 -5,6 – kommunsektor 120 9,4 10,8 0,9 -10,8 -1,2 -4,8 -1,6 -2,0 0,4 -1,9 Lagerinvesteringar 3 77 0,1 0,3 -0,1 -0,7 0,4 1,0 -0,5 -0,1 0,0 0,0 Export 3 152 4,6 4,4 6,0 -5,8 10,9 7,0 3,1 2,4 2,9 2,7 Import 4 2 988 5,1 4,0 2,1 -6,4 11,4 9,4 1,3 1,7 2,2 2,5 5 Nettoexport 164 0,0 0,0 1,3 0,2 0,5 -1,7 1,0 0,4 0,5 0,2 Anm.: Baserad på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-07. Med begreppet kommunsektor avses det som i nationalräkenskaperna (NR) benämns kommunala myndigheter. Kommunsektorn innefattar både kommuner och regioner. 1 Löpande priser, miljarder kronor. Beloppen är inte kalenderkorrigerade. År 2022 är referensår för prognosen för försörjningsbalansen i fasta priser. 2 Konsumtionsvolymen i kommunsektorn mäts till största delen med s.k. volymindex vilka främst påverkas av demografiska faktorer och inte nödvändigtvis är detsamma som hur mycket resurser kommunsektorn lägger på verksamheten. 3 Bidrag till BNP-tillväxten, förändring i procent av BNP föregående år. 4 I summering av BNP utgör importen en avdragspost. 5 Export minus import, uttryckt som bidrag till BNP-tillväxt (procentenheter). Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Bilaga 2

Tabell 1.5 Försörjningsbalans, löpande priser

Procentuell förändring i löpande priser om inte annat anges. Utfall 2017 – 2022, prognos 2023 – 2026 1 2022 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026

BNP 5 963 4,8 4,4 4,6 -0,2 8,9 8,7 4,2 3,4 4,7 5,3

Hushållens konsumtion 2 612 4,4 4,3 2,8 -2,3 8,3 8,9 3,6 4,4 5,8 6,2 Offentlig konsumtion 1 488 3,4 4,5 3,4 2,4 5,6 5,7 7,2 4,8 2,5 3,2 varav stat 402 0,7 3,7 3,7 1,5 8,2 8,7 5,2 6,0 5,2 2,8 varav kommunsektor 1 086 4,4 4,9 3,2 2,8 4,8 4,7 8,0 4,5 1,5 3,3 Fasta bruttoinvesteringar 1 622 8,8 4,6 1,4 2,7 11,0 15,5 2,7 0,6 4,6 5,8 varav i näringslivet 1 342 8,5 3,5 0,7 2,7 12,4 16,5 2,4 -0,9 4,0 7,8 – bostadsinvesteringar 320 12,6 -4,4 -5,8 5,1 16,4 10,5 -18,1 -6,6 8,5 13,6 varav i offentliga myndigheter 270 10,1 10,2 4,4 2,0 4,8 10,4 4,2 8,6 8,4 -1,5 – stat 150 7,2 5,1 5,4 16,0 5,3 13,0 5,2 14,9 11,7 -3,1 – kommunsektor 120 13,0 15,1 3,6 -10,8 4,2 7,3 3,0 0,5 3,7 1,2 Export 3 152 7,3 9,0 9,5 -8,5 15,5 23,5 6,2 3,1 3,5 4,1 2 Import 2 988 8,9 10,1 5,0 -10,0 15,5 30,4 5,5 3,1 3,1 4,1

BNI 6 190 6,0 4,6 5,6 0,4 9,2 8,5 4,3 3,3 3,8 4,8

3

Bytesbalans, procent av BNP 2,8 2,6 5,2 6,0 6,8 4,8 5,5 5,3 4,8 4,4

Anm.: Baserad på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-07. Med begreppet kommunsektor avses det som i nationalräkenskaperna (NR) benämns kommunala myndigheter. Kommunsektorn innefattar både kommuner och regioner. 1 Miljarder kronor. 2 I summering av BNP utgör importen en avdragspost. 3 Baserat på statistik från NR. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Bilaga 2

Tabell 1.6 Hushållens ekonomi

Procentuell förändring för hushållens inkomster. Andel av disponibel inkomst för hushållens sparande. Utfall 2017 – 2022, prognos 2023 – 2026 1 2022 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026

Hushållens inkomster

2 Real disponibel inkomst 2,0 2,1 2,2 -0,3 4,0 0,7 0,0 1,2 1,0 1,5 Prisindex 3 1,8 2,5 2,1 0,8 1,8 6,8 6,0 2,7 2,0 2,0 Nominell disponibel inkomst 2 793 3,8 4,6 4,3 0,5 5,9 7,5 6,0 3,9 3,0 3,5 4 Lönesumma 2 280 4,9 4,9 4,0 0,8 5,9 6,5 5,0 3,9 4,4 5,3 5 Övriga faktorinkomster 199 5,6 8,4 3,6 -8,5 -5,2 11,4 5,8 4,4 3,7 4,3 Räntor och utdelningar, netto 6 218 0,2 -0,7 0,2 -0,9 2,4 0,0 1,8 0,1 -0,6 -0,1 Offentliga transfereringar 762 2,4 2,8 2,4 5,5 2,1 5,8 3,2 4,2 3,1 1,7 varav pensioner 418 3,7 2,6 3,0 3,8 1,9 5,6 5,7 4,3 3,8 2,1 varv sjukdom 115 -1,1 -0,1 -1,2 2,0 0,1 4,2 4,3 6,3 2,3 2,2 varav arbetsmarknad 34 -0,6 -4,8 0,2 41,7 -0,6 -21,6 3,4 19,8 2,2 -5,8 varav familjer och barn 83 3,2 8,6 2,7 2,3 0,9 -0,4 0,7 2,8 2,6 3,8 varav studier 19 1,7 11,9 11,3 10,3 5,0 -6,1 2,6 11,8 1,2 1,0 varav övrigt 94 2,0 4,2 5,0 9,1 6,5 38,6 -7,3 -5,8 1,6 0,3 Privata transfereringar 7 195 2,5 5,1 1,2 4,9 10,1 7,8 1,6 2,2 2,9 0,9 Skatter och avgifter -861 4,9 1,4 0,7 1,1 6,9 2,5 4,0 3,1 4,0 5,3

Hushållens sparande

8

Nettosparande, exklusive sparande i avtalspensioner 181 5,5 5,7 7,0 9,7 7,6 6,5 8,6 8,1 5,7 3,2 Nettosparande i avtalspensioner (inklusive 9 pps ) 242 7,6 9,2 10,1 8,8 9,3 8,7 9,0 9,1 9,2 9,6 10 Totalt nettosparande 422 12,1 13,6 15,5 17,0 15,5 13,9 16,2 15,8 13,6 11,7

Finansiellt sparande 267 8,2 10,6 13,2 14,1 12,0 9,6 12,5 12,4 9,9 7,8

Anm.: Baserad på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. Skillnaden mellan begreppen nettosparande och finansiellt sparande är framför allt att kapitalförslitning på hushållens kapitalstock utgör en avdragspost vid beräkningen av nettosparandet, medan investeringsutgifter är en avdragspost vid beräkning av det finansiella sparandet. Om nettoinvesteringar överstiger kapitalförslitningen blir det finansiella sparandet lägre än nettosparandet. 1 Nivå. Löpande priser, miljarder kronor. 2 Hushållens reala disponibla inkomst beräknas genom att den nominella inkomsten korrigeras för prisförändringar enligt implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter. 3 Implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter. 4 Totala lönesumman för arbetsgivare i Sverige och i utlandet till svenska hushåll. 5 Består bl.a. av egenföretagares inkomster. 6 Vid räntor och utdelningar anges nettobidraget i procentuell volymförändring. 7 Består främst av utbetalda privatfonderade avtalspensioner. 8 Procentuell andel av disponibel inkomst. 9 Premiepensionssparande. 10 Total sparkvot = nettosparande inklusive sparande i avtalspensioner (inklusive premiepensionssparande) / (disponibel inkomst + nettosparande i avtalspensioner [inklusive premiepensionssparande]). Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Bilaga 2

Tabell 1.7 Produktivitet och arbetsmarknad

Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2017 – 2022, prognos 2023 – 2026 1 2022 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026 2 Produktivitet 643 0,7 0,2 2,3 1,0 3,9 0,5 -2,4 0,9 2,5 1,5 2 i näringslivet 722 1,1 0,5 2,5 2,7 4,4 0,2 -2,8 1,2 3,1 1,5 i offentlig sektor 2 454 -0,8 -0,7 1,1 -3,2 1,8 0,3 -1,0 0,1 0,3 0,1 3 Arbetade timmar 8 239 2,3 1,9 -0,2 -3,8 2,3 2,3 1,8 0,1 0,5 1,4 varav näringslivet 3 5 837 2,3 2,0 0,1 -4,9 2,8 3,1 1,6 -0,1 0,6 2,2 varav offentlig sektor 3 2 232 2,3 1,7 -0,8 -1,1 0,9 0,4 2,2 0,8 0,4 -0,7 Medelarbetstid 4 1 585 0,0 0,4 -0,9 -2,4 1,3 -0,4 0,3 0,5 -0,2 -0,1 Sysselsatta, 15 – 74 år 5 197 2,3 1,5 0,7 -1,4 0,9 2,7 1,5 -0,3 0,7 1,4 Kvinnor 2 445 1,9 1,5 0,3 -2,1 0,9 2,7 2,2 -0,2 Män 2 752 2,6 1,5 0,9 -0,8 1,0 2,8 0,9 -0,5 Sysselsatta, 5 näringslivet 3 573 2,7 1,9 0,5 -1,8 1,1 3,5 1,8 -0,9 0,9 2,4 Sysselsatta, offentlig 5 sektor 1 490 1,7 0,9 0,7 -0,2 1,0 1,0 1,1 0,9 0,2 -0,7 varav stat 5 279 1,1 1,4 1,3 1,6 2,1 1,4 2,4 2,6 2,1 -1,5 varav kommunsektor 5 1 211 1,9 0,8 0,6 -0,6 0,8 0,9 0,7 0,5 -0,2 -0,5 Sysselsättningsgrad 6 15 – 74 år 67,4 67,9 67,9 66,7 67,3 69,0 69,6 69,0 69,1 69,8 6 Kvinnor 65,2 65,7 65,5 63,9 64,4 66,0 67,1 66,7 Män 6 69,7 70,1 70,2 69,4 70,1 71,8 72,0 71,3 Sysselsättningsgrad 20 – 64 år 6 81,3 81,8 81,6 80,2 80,7 82,2 82,6 82,0 82,2 82,8 Arbetslösa, 15 – 74 år 419 -2,0 -3,7 8,1 22,7 4,5 -14,2 3,4 8,5 1,3 -9,4 Arbetslöshet, 15 – 74 år 7 6,9 6,5 7,0 8,5 8,8 7,5 7,6 8,2 8,3 7,4 7 Kvinnor 6,6 6,4 7,1 8,5 9,1 8,0 7,6 8,1 7 Män 7,1 6,6 6,9 8,6 8,5 7,0 7,6 8,3 Arbetskraft, 15 – 74 år 5 617 2,0 1,1 1,1 0,3 1,3 1,2 1,6 0,3 0,7 0,6 Kvinnor 2 656 1,7 1,3 1,1 -0,6 1,5 1,4 1,7 0,4 Män 2 960 2,2 1,0 1,2 1,1 1,0 1,1 1,6 0,3 Arbetskraftsdeltagande, 15 – 74 år 8 72,4 72,7 73,0 73,0 73,8 74,5 75,3 75,2 75,4 75,4 8 Kvinnor 69,7 70,2 70,5 69,9 70,9 71,7 72,6 72,6 8 Män 75,0 75,1 75,4 75,9 76,7 77,3 78,0 77,8 9 Befolkning, total 10 487 1,4 1,2 1,0 0,7 0,6 0,7 0,6 0,6 0,5 0,5 9 Befolkning, 15 – 74 år 7 536 1,1 0,8 0,7 0,4 0,0 0,3 0,5 0,5 0,5 0,5 Kvinnor 9 3 704 0,9 0,7 0,6 0,3 0,1 0,3 0,5 0,5 Män 9 3 832 1,2 0,8 0,8 0,4 0,0 0,4 0,6 0,6 Anm.: Baserad på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-07. 1 Nivå, avser tusental om inte annat anges. 2 Produktivitet mätt som förädlingsvärde till baspris per arbetad timme, kalenderkorrigerat. 3 Enligt nationalräkenskaperna (NR). Nivå avser miljoner timmar, kalenderkorrigerat. 4 Avser antal arbetade timmar per år enligt NR (kalenderkorrigerat) dividerat med årsmedeltal för antal sysselsatta enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU). 5 Sysselsättning enligt NR. Näringslivet och offentlig sektor summerar inte till totalt antal sysselsatta enligt AKU. Med begreppet kommunsektor avses det som i NR benämns kommunala myndigheter. Kommunsektorn innefattar både kommuner och regioner. 6 Sysselsatta som andel av befolkningen i den aktuella åldersgruppen. 7 Arbetslösa som andel av arbetskraften i den aktuella åldersgruppen. 8 Arbetskraften som andel av befolkningen i den aktuella åldersgruppen. 9 Utfall för 2022 är ett beräknat årsmedelvärde. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Bilaga 2

Tabell 1.8 Potentiella variabler och resursutnyttjande

Procentuell förändring om inte annat anges 1 2022 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026 2 3 Potentiell BNP 5 886 2,2 2,2 2,2 2,1 2,0 1,9 1,8 1,9 1,9 1,9 4 Potentiell produktivitet 709 1,1 1,3 1,4 1,4 1,3 1,2 1,0 1,1 1,1 1,1 Potentiellt arbetade timmar 8 299 5 1,1 1,0 0,8 0,7 0,7 0,7 0,7 0,8 0,8 0,8 Potentiell sysselsättning 5 207 6 1,2 1,2 1,1 1,1 1,0 1,0 0,9 0,8 0,7 0,6 7 Jämviktsarbetslöshet 7,3 7,3 7,3 7,4 7,4 7,4 7,4 7,4 7,4 7,5 8 9 Potentiell BNP i löpande pris 5 887 4,1 4,6 4,9 5,4 5,6 5,6 5,2 5,0 4,5 4,5 BNP-gap 10 1,3 1,1 0,9 -3,6 0,2 1,1 -1,3 -2,1 -1,0 0,0 Produktivitetsgap 10 0,3 -0,7 0,1 0,2 2,5 1,8 -1,6 -1,8 -0,4 0,0 10 Timgap 1,0 1,9 0,8 -3,7 -2,2 -0,7 0,3 -0,4 -0,6 0,0 10 Sysselsättningsgap 0,8 1,1 0,7 -1,8 -1,9 -0,2 0,4 -0,8 -0,8 0,0 Anm.: Fasta priser, referensår 2022, kalenderkorrigerade värden, om inte annat anges. Med potentiell avses den nivå på respektive variabel som skulle uppnås vid ett balanserat konjunkturläge. Potentiella variabler går inte att observera utan bedöms utifrån statistiska modeller och indikatorer. 1 Nivå. 2 Potentiell BNP till marknadspris. 3 Avser miljarder kronor. 4 Avser förädlingsvärde till marknadspris per timme. 5 Avser miljoner timmar. 6 Avser tusental. 7 Andel av potentiell arbetskraft. 8 Beräknad som potentiell BNP till marknadspris (fasta priser, referensår 2022, ej kalenderkorrigerade värden) multiplicerad med en filtrerad BNP-deflator, som är ett filtrerat prisindex för producerade varor och tjänster. För en närmare beskrivning av metoden för att beräkna potentiell BNP se Finansdepartementets rapport Metod för beräkning av potentiella variabler november 2022 på regeringen.se. 9 Avser miljarder kronor. 10 Skillnaden mellan den faktiska och potentiella nivån i respektive variabel i procent av den potentiella nivån. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Bilaga 2

Tabell 1.9 Löner och priser

Procentuell förändring om inte annat anges. Utfall 2017 – 2022, prognos 2023 – 2026 1 2022 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026 2 Lönesumma 2 280 4,9 4,9 4,0 0,8 5,9 6,5 5,0 3,9 4,4 5,3 3 Timlön enligt NR 2,5 2,7 3,9 4,7 2,9 3,9 3,2 3,8 3,9 3,9 Timlön enligt KL 4 2,3 2,6 2,6 2,1 2,6 2,7 4,0 3,9 3,9 3,9 Reallön 5 0,5 0,6 0,8 1,6 0,5 -5,6 -4,8 -0,1 2,1 2,1 6 KPI 1,8 2,0 1,8 0,5 2,2 8,4 8,7 4,0 1,7 1,9 7 KPIF 2,0 2,1 1,7 0,5 2,4 7,7 6,0 2,7 2,0 2,0 KPIF exkl. energi 1,7 1,4 1,6 1,3 1,4 5,9 7,5 3,0 2,0 2,0 KPI-KS 8 1,7 1,9 1,7 0,5 2,2 8,7 8,6 4,1 1,7 1,9 9 HIKP 1,9 2,0 1,7 0,7 2,7 8,1 5,9 2,6 1,9 1,9 BNP-deflator 2,1 2,4 2,5 2,0 2,6 5,7 5,1 2,4 1,8 2,1 Prisbasbelopp 10 44,8 45,5 46,5 47,3 47,6 48,3 52,5 57,3 59,7 60,7 Anm.: Baserad på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-07. 1 Nivå, avser miljarder kronor. 2 Totala lönesumman för arbetsgivare i Sverige och i utlandet till svenska hushåll. 3 Nominell löneutveckling enligt nationalräkenskaperna (NR), kalenderkorrigerad. Timlönen enligt NR mäts som lönesumman dividerat med anställdas arbetade timmar. 4 Nominell löneutveckling enligt konjunkturlönestatistiken (KL). År 2022 avser prognos. 5 Reallön beräknas som timlön enligt KL korrigerad för prisförändringar enligt konsumentprisindex. 6 Konsumentprisindex. 7 KPI med fast ränta. 8 KPI med konstanta skatter. 9 Harmoniserat index för konsumentpriser. 10 Tusental kronor. Källor: Medlingsinstitutet, Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Bilaga 2

2 Den offentliga sektorns finanser

Tabell 2.10 Den konsoliderade offentliga sektorns finanser

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2017 – 2022, prognos 2023 – 2026 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026

Inkomster 2 293 2 389 2 455 2 430 2 644 2 846 2 950 3 025 3 152 3 302

Procent av BNP 49,6 49,5 48,6 48,2 48,2 47,7 47,5 47,1 46,9 46,6 Skatter och avgifter 2 033 2 107 2 156 2 132 2 329 2 461 2 572 2 624 2 736 2 870 Procent av BNP 44,0 43,6 42,7 42,3 42,5 41,3 41,4 40,9 40,7 40,5 Kapitalinkomster 64 74 76 68 65 103 80 97 101 107 1 Övriga inkomster 196 208 223 230 250 283 298 304 315 326

Utgifter 2 228 2 352 2 427 2 570 2 642 2 801 2 963 3 070 3 182 3 262

Procent av BNP 48,2 48,7 48,1 51,0 48,1 47,0 47,7 47,8 47,3 46,1 Transfereringar och subventioner 789 829 850 968 962 984 1 024 1 028 1 070 1 082 Hushållen 634 652 669 707 721 764 788 821 847 861 Näringslivet m.m. 2 89 97 100 168 145 127 144 119 125 122 Utlandet 66 80 81 93 97 94 92 87 98 98 Konsumtion 1 204 1 258 1 300 1 332 1 407 1 488 1 596 1 673 1 715 1 770 3 Investeringar m.m. 208 233 246 246 251 288 296 317 347 359 Ränteutgifter 4 28 30 29 23 21 40 46 50 49 51

Finansiellt sparande 65 38 28 -140 2 45 -12 -44 -29 40

Procent av BNP 1,4 0,8 0,6 -2,8 0,0 0,8 -0,2 -0,7 -0,4 0,6 Staten 76 64 68 -141 -42 1 1 -33 -26 29 Ålderspensionssystemet 0 7 6 -9 6 19 18 26 30 38 Kommunsektorn -11 -33 -46 11 38 25 -31 -38 -33 -27

Strukturellt sparande,

procent av potentiell BNP 0,2 -0,1 0,3 -0,6 0,2 0,5 0,1 0,3 0,4 0,9

Finansiell ställning

Konsoliderad bruttoskuld 1 884 1 892 1 791 2 007 1 998 1 960 1 881 1 940 2 006 2 023 Procent av BNP 40,7 39,2 35,5 39,8 36,4 32,9 30,3 30,2 29,8 28,6 Nettoställning 1 085 1 135 1 408 1 404 1 861 1 708 1 866 1 932 1 980 2 067 Procent av BNP 23,5 23,5 27,9 27,9 33,9 28,7 30,0 30,1 29,4 29,2 Anm.: Beräkningarna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. 1 Utgörs av bl.a. tillräknade inkomster som bruttoförs i NR, t.ex. kapitalförslitningen av investeringar. 2 Inklusive övriga ofördelade utgifter. 3 Investeringarna inkluderar även köp av mark och fastigheter, netto. 4 Inklusive utgifter för kapitalavkastning på pensionsskulden. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Bilaga 2

Tabell 2.11 Statens finanser

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2017 – 2022, prognos 2023 – 2026 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026

Inkomster 1 218 1 263 1 290 1 254 1 399 1 516 1 552 1 568 1 629 1 702

Skatter och avgifter 1 071 1 106 1 123 1 078 1 219 1 291 1 343 1 353 1 411 1 477 Kapitalinkomster 21 26 27 31 25 52 26 33 32 35 Övriga inkomster 1 126 130 140 145 155 173 183 182 186 190

Utgifter 1 142 1 198 1 223 1 394 1 440 1 516 1 551 1 601 1 655 1 673

2 Transfereringar privat sektor 415 446 452 550 534 545 561 546 563 560 Bidrag till kommunsektorn 271 277 278 336 363 357 352 370 362 358 Ålderspensionsavgifter 25 24 23 26 27 27 27 28 29 29 Konsumtion 310 321 333 338 366 398 419 444 467 480 3 Investeringar m.m. 100 105 114 127 136 157 161 181 207 217 Ränteutgifter 4 22 25 22 17 15 31 32 32 28 29

Finansiellt sparande 76 64 68 -141 -42 1 1 -33 -26 29

Procent av BNP 1,6 1,3 1,3 -2,8 -0,8 0,0 0,0 -0,5 -0,4 0,4

Budgetsaldo 62 80 112 -221 78 164 23 -7 -38 1

Procent av BNP 1,3 1,7 2,2 -4,4 1,4 2,7 0,4 -0,1 -0,6 0,0 Statsskuld (okonsoliderad) 1 328 1 262 1 113 1 280 1 204 1 093 1 043 1 059 1 091 1 082 Procent av BNP 28,7 26,1 22,0 25,4 21,9 18,3 16,8 16,5 16,2 15,3

Statsskuld (konsoliderad) 1 265 1 197 1 054 1 218 1 145 1 031 980 995 1 026 1 017

Procent av BNP 27,4 24,8 20,9 24,2 20,9 17,3 15,8 15,5 15,3 14,4 Anm.: Beräkningarna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. 1 Utgörs av bl.a. tillräknade inkomster som bruttoförs i NR, t.ex. kapitalförslitningen av investeringar. 2 Inklusive övriga ofördelade utgifter. 3 Investeringarna inkluderar även köp av mark och fastigheter, netto. 4 Inklusive utgifter för kapitalavkastning på pensionsskulden. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 2.12 Ålderspensionssystemets finanser

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2017 – 2022, prognos 2023 – 2026 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026

Inkomster 303 318 328 325 346 374 385 405 423 443

Socialförsäkringsavgifter 245 257 267 269 283 301 317 329 343 362 Statliga ålderspensionsavgifter m.m. 25 24 23 26 27 27 27 28 29 29 Räntor, utdelningar m.m. 33 37 39 30 35 46 41 48 51 52

Utgifter 302 311 322 334 340 355 366 379 393 405

Pensioner 298 306 317 329 335 349 360 372 387 398 Övriga utgifter 1 5 5 5 5 5 6 6 6 6 7

Finansiellt sparande 0 7 6 -9 6 19 18 26 30 38

Procent av BNP 0,0 0,1 0,1 -0,2 0,1 0,3 0,3 0,4 0,4 0,5 Anm.: Beräkningarna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. 1 Inklusive utgifter för kapitalavkastning på pensionsskulden. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Bilaga 2

Tabell 2.13 Kommunsektorns finanser

Miljarder kronor om inte annat anges. Utfall 2017 – 2022, prognos 2023 – 2026 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026

Inkomster 1 078 1 119 1 147 1 224 1 300 1 350 1 404 1 462 1 502 1 557

Skatter 700 726 748 766 806 848 892 921 959 1 007 Kommunal fastighetsavgift 17 18 19 19 21 21 21 22 23 23 Statsbidrag 205 206 205 260 286 275 265 280 270 265 Skatter och statsbidrag, procent av BNP 19,9 19,7 19,2 20,7 20,3 19,2 19,0 19,0 18,6 18,3 Kapitalinkomster 12 12 12 10 8 8 16 21 23 25 Övriga inkomster 144 157 164 169 178 198 210 218 227 237 varav kompensation för moms 66 72 74 76 77 83 87 89 92 94

Utgifter 1 089 1 152 1 193 1 213 1 262 1 326 1 435 1 499 1 536 1 584

Transfereringar till hushåll 43 44 47 49 49 50 55 60 62 64 Övriga transfereringar 42 40 43 50 54 51 59 61 69 72 Konsumtion 890 933 964 990 1 037 1 086 1 173 1 225 1 243 1 285 1 Investeringar 108 128 132 119 115 130 135 136 141 142 2 Ränteutgifter 5 6 7 6 6 8 14 19 21 22

Finansiellt sparande -11 -33 -46 11 38 25 -31 -38 -33 -27

Procent av BNP -0,2 -0,7 -0,9 0,2 0,7 0,4 -0,5 -0,6 -0,5 -0,4

Ekonomiskt resultat 27 15 26 55 69 43 9 -2 20 24

Anm.: Beräkningarna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. 1 Investeringarna inkluderar även köp och försäljningar av fastigheter, netto. 2 Inklusive utgifter för kapitalavkastning på pensionsskulden. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Tabell 2.14 Strukturellt sparande

Procent av potentiell BNP om inte annat anges. Utfall 2017 – 2022, prognos 2023 – 2026 för finansiellt sparande 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024 2025 2026 Finansiellt sparande, miljarder kronor 65 38 28 -140 2 45 -12 -44 -29 40

Finansiellt sparande, procent

av BNP 1,4 0,8 0,6 -2,8 0,0 0,8 -0,2 -0,7 -0,4 0,6

Justering för BNP-gap -0,6 -0,5 -0,4 2,2 0,7 -0,6 -0,1 0,6 0,5 0,1 Justering för arbetslöshetsgap -0,1 -0,1 0,0 0,2 0,1 0,0 0,0 0,1 0,1 0,0 Justering för skattebasernas sammansättning -0,5 -0,3 0,1 -0,2 -0,7 0,0 0,5 0,3 0,3 0,2 Justering för engångseffekter 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0

Strukturellt sparande 0,2 -0,1 0,3 -0,6 0,2 0,5 0,1 0,3 0,4 0,9

BNP-gap 1 1,3 1,1 0,9 -3,6 0,2 1,1 -1,3 -2,1 -1,0 0,0 BNP-gap i trendpriser 1,3 1,2 0,8 -4,5 -1,5 1,3 0,3 -1,3 -1,1 -0,3 Anm.: Beräkningarna är baserade på publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. 1 Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Bilaga 2

Tabell 2.15 Den offentliga sektorns okonsoliderade tillgångar och skulder samt

nettoförmögenhet, 2022

Miljarder kronor Procent av BNP

Tillgångar 11 365 190,6

Finansiella tillgångar 5 356 89,8 varav aktier 2 709 45,4 Kapitalstock 6 009 100,8 varav mark 1 184 19,9 Skulder 3 648 61,2 varav Maastrichtskuld 1 1 960 32,9 varav pensionsskuld 562 9,4 varav övrigt 1 125 18,9 Nettoförmögenhet 7 717 129,4 Staten 2 194 36,8 Ålderspensionssystemet 1 853 31,1 Kommunsektorn 3 670 61,5

Finansiell nettoförmögenhet 1 708 28,7

Statens nettoförmögenhet inkl. löneskatt på kommunsektorns pensionsskuld 2 2 290 38,4 Anm.: Utfall i enlighet med publicerad statistik t.o.m. 2023-08-10. 1 Maastrichtskulden är redovisad konsoliderad i denna tabell. Posten Övrigt inkluderar konsolideringsfaktorn mellan staten, ålderspensionssystemet och kommunsektorn samt skillnader mellan marknadsvärdet och den nominellt värderade Maastrichtskulden. 2 Statens nettoförmögenhet redovisad med löneskatt på kommunsektorns pensionsskuld är i enlighet med redovisningen i årsredovisningen för staten. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Bilaga 3

Sammanfattning

– Skillnaden mellan kvinnors och mäns arbetsinkomst i åldersgruppen 20 – 64 år minskade från 30 procent till 23 procent mellan 2011 och 2021. – Det minskade arbetsinkomstgapet under tioårsperioden kan framför allt tillskrivas ett minskat timlönegap. Det minskade timlönegapet beror i sin tur på att arbetsmarknaden blivit mindre könssegregerad. Arbetsinkomstgapet minskade också något till följd av en minskad skillnad i faktiskt arbetad tid. – Vid internationella jämförelser rankas Sverige som det land inom EU med den mest jämställda arbetsmarknaden, bl.a. till följd av den relativt höga sysselsättningsgraden bland kvinnor i Sverige. – Gapet i disponibel inkomst, 21 procent i åldersgruppen 20 – 64 år 2021, är mindre än gapet i arbetsinkomst. Det beror på att skatter och transfereringar utjämnar skillnaden i kvinnors och mäns inkomster. – Gapet i disponibel inkomst i åldersgruppen 20 – 64 år har bara minskat marginellt sedan 2011. En bidragande orsak är att kapitalinkomsternas andel av de totala inkomsterna har ökat, och att män i genomsnitt har betydligt högre kapitalinkomster än kvinnor. En annan bidragande orsak är att skatters och transfereringars utjämnande effekt mellan kvinnor och män har minskat något under perioden. – I åldersgruppen 65 år och äldre var gapet i disponibel inkomst 29 procent 2021, vilket var 8 procentenheter större än i åldersgruppen 20 – 64 år. – Gapet i disponibel inkomst i åldersgruppen 65 år och äldre har varit i stort sett oförändrat under den senaste tioårsperioden. Under perioden har pensionsinkomsterna blivit mer jämnt fördelade mellan kvinnor och män, vilket är en utveckling som speglar kvinnors successivt ökade arbetskraftsdeltagande, som pågått i flera decennier. Samtidigt har kapitalinkomsternas inverkan på gapet ökat även för de som är 65 år och äldre. – Efter många år med låg inflation och reala inkomstökningar för både kvinnor och män har inflationen varit hög under 2022 och 2023. Det finns ännu inte utfallsdata tillgängliga för 2022 – 2024, men kvinnors och mäns reala disponibla inkomster förväntas minska 2022 och 2023, och vara oförändrade 2024. Mäns inkomster förväntas minska något mer än kvinnors, varför gapet i disponibel inkomst förväntas minska 2022 – 2024. – Offentligt finansierade tjänster omfördelar ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Kvinnor mottar totalt sett offentligt subventionerade tjänster till ett större värde än män. – Det ekonomiska utbytet av att arbeta i förhållande till att vara arbetslös är lägre för kvinnor än för män. Detta beror till stor del på att kvinnor i genomsnitt har lägre löneinkomster från arbete än män, och att inkomstbortfallet vid arbetslöshet därför i genomsnitt är mindre för kvinnor än för män. Kvinnor är också i högre utsträckning än män medlemmar i en a-kassa, vilket innebär att kvinnor i högre grad än män har rätt till inkomstbaserad ersättning om de blir arbetslösa. – Bland personer som har ett arbete är de ekonomiska drivkrafterna till att arbeta fler timmar i genomsnitt starkare för kvinnor än för män. Detta beror i huvudsak på att kvinnor i genomsnitt har lägre inkomster än män och därmed, genom det progressiva skattesystemet, i genomsnitt lägre marginalskatt. – Regeringens föreslagna reformer av skatter och transfereringar samt satsningar på välfärdstjänster under mandatperioden bedöms sammantaget tillföra ekonomiska resurser till kvinnor i högre utsträckning än män.

Bilaga 3

1 Inledning

I enlighet med ett beslut i riksdagen har regeringen sedan 1988 redovisat fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män som en del av budgetpropositionen (prop. 1987/88:105, bet. 1987/88:AU17, rskr. 1987/88:364).

Riksdagens övergripande mål för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Fördelningen av ekonomiska resurser är en central del av detta mål. Delmålet om ekonomisk jämställdhet innebär att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut, se skrivelsen Makt, mål och myndighet – feministisk politik för en jämställd framtid (skr. 2016/17:10). Vidare inbegriper delmålet att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och förutsättningar i fråga om tillgång till arbete och samma möjligheter och villkor i fråga om såväl anställnings-, löne- och andra arbetsvillkor som utvecklingsmöjligheter i arbetet. Målet har ett livscykelperspektiv som innebär att det avlönade arbetet ska ge ekonomisk trygghet och självständighet även under pensionsåren.

I bilagans första avsnitt beskrivs hur skillnaden mellan kvinnor och män har utvecklats på arbetsmarknaden. I det efterföljande avsnittet ligger fokus på skillnaden i kvinnors och mäns individuella disponibla inkomst. Därpå följer ett avsnitt om ekonomiska drivkrafter till arbete. Slutligen redovisas en bedömning av hur reformer 2023 och 2024 påverkar fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män.

1.1 Data och begrepp

Analyserna av kvinnors och mäns inkomster grundar sig i huvudsak på Sveriges officiella inkomstfördelningsstatistik som fr.o.m. 2013 baseras på Totalräknad inkomstfördelningsstatistik (TRIF) och innan dess på Hushållens ekonomi (HEK). För 2013 – 2021 grundas analyserna på ett urval från TRIF, benämnt Statistiskt analysregister (STAR). Datamaterial, modeller, metoder, begrepp och definitioner beskrivs närmare i Finansdepartementets rapport Teknisk bilaga till Ekonomisk jämställdhet september 2023, som finns på regeringen.se. Analyserna av kvinnors och mäns situation på arbetsmarknaden baseras huvudsakligen på Statistiska centralbyråns (SCB) arbetskraftsundersökningar (AKU). Definitioner och förklaringar av begrepp som används i AKU finns på scb.se.

Individuell disponibel inkomst är relevant ur ett jämställdhetsperspektiv

Ur ett jämställdhetsperspektiv är det relevant att analysera hur stora resurser individen direkt förfogar över. Ekonomisk självständighet är en viktig aspekt av den ekonomiska jämställdheten. Kvinnors och mäns ekonomiska välfärd påverkas även av de ekonomiska förhållandena i hushållet. Kvinnomaktutredningen menade dock att ekonomisk välfärd inte bara är en fråga om konsumtionsnivå, utan att rätten till egna inkomster är en väsentlig del av den ekonomiska välfärden, se betänkandet Kvinnor, män och inkomster – Jämställdhet och oberoende (SOU 1997:87). Därför beskriver bilagan kvinnors och mäns individuella inkomster från marknaden respektive välfärdsstaten.

Disponibel inkomst består av summan av inkomst från arbete, kapital och transfereringar minus direkt skatt. Transfereringar som går till hushållet, t.ex.

Bilaga 3

bostadsbidrag, delas vid beräkningen av disponibel inkomst lika mellan sammanboende par.

Offentligt subventionerade välfärdstjänster, som t.ex. skola och hälso- och sjukvård, står för en stor del av den offentliga sektorns utgifter. Värdet av dessa tjänster ingår inte i den disponibla inkomsten, men är en väsentlig del av de ekonomiska resurser som kvinnor och män kan ta del av. Därför beaktas effekterna av satsningar på välfärdstjänster i den analys av effekterna av regeringens politik som avslutar bilagan om ekonomisk jämställdhet.

2 Kvinnor och män på arbetsmarknaden

För de allra flesta i åldrarna 20 – 64 år utgör inkomster från arbete, dvs. löne- och företagarinkomster, den största inkomstkällan. Arbetsinkomsten är även viktig för andra inkomster eftersom den till stor del ligger till grund för inkomstbaserade transfereringar, såsom sjukpenning, föräldrapenning och inkomstgrundade pensioner. En hög arbetsinkomst ökar även möjligheterna till sparande, vilket på sikt kan bidra till kapitalinkomster.

Kvinnors arbetsinkomster är i genomsnitt lägre än mäns. Skillnaden beror delvis på att färre kvinnor än män förvärvsarbetar och att förvärvsarbetande kvinnor i genomsnitt arbetar färre timmar än män. Dessutom är kvinnors lön per arbetad timme i genomsnitt lägre än mäns. I detta avsnitt beskrivs skillnaderna i arbetslivet mellan kvinnor och män för att ge en djupare förståelse av skillnaderna i arbetsinkomster.

Avsnitt 2 inleds med en beskrivning av utvecklingen av kvinnors och mäns arbetsinkomster sedan 1995, med fokus på det senaste decenniet. Därefter beskrivs utvecklingen av kvinnors och mäns sysselsättningsgrad, deltidsarbete, frånvaro och löner. Efter detta redovisas en internationell jämförelse av jämställdheten på arbetsmarknaden inom EU. Avsnittet avslutas med en beskrivning av utrikes födda kvinnors och mäns etablering på arbetsmarknaden.

2.1 Kvinnors arbetsinkomster är lägre än mäns,

men gapet minskar

Kvinnors arbetsinkomster är i genomsnitt lägre än mäns, men skillnaden har minskat under en längre period. Under den senaste tioårsperioden har kvinnors arbetsinkomst i åldersgruppen 20 – 64 år ökat med i genomsnitt 27 procent, medan mäns arbetsinkomst i genomsnitt ökat med 17 procent. Denna utveckling har medfört att arbetsinkomstgapet mellan kvinnor och män har minskat från 30 procent till 23 procent mellan 2011 och 2021 (se diagram 2.1). 1

1 Utvecklingen mot minskade skillnader i arbetsinkomst kan till viss del bero på att det har blivit lättare för delägare i fåmansbolag att omvandla arbetsinkomster till kapitalinkomster och att män i högre grad än kvinnor har använt den möjligheten. Men även utan denna omvandling skulle kvinnors arbetsinkomster ha ökat mer än mäns. För en mer utförlig redovisning, se prop. 2019/20:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. bilaga 3 avsnitt 4.

Bilaga 3

Diagram 2.1 Arbetsinkomst

Medelinkomst, kronor Arbetsinkomstgap, procent 400 000 40 350 000 35 300 000 30 250 000 25 200 000 20 150 000 15 100 000 10 50 000 5 0 0 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 Kvinnor Män Arbetsinkomstgap (höger axel)

Anm.: Statistiken avser åldersgruppen 20 – 64 år. Beräkningen av genomsnittlig arbetsinkomst baseras på samtliga kvinnor respektive män i åldersgruppen 20 – 64 år, oberoende av om de har arbetsinkomst eller inte. Arbetsinkomstgapet definieras som skillnaden mellan kvinnors respektive mäns genomsnittliga arbetsinkomst som andel av mäns genomsnittliga arbetsinkomst. Inkomsterna anges i 2021 års priser. Källor: Statistiska centralbyrån (HEK och TRIF) och egna beräkningar. Utvecklingen under 2020 och 2021 påverkades av pandemin. Den generella bilden är 2 dock att kvinnors och mäns arbetsinkomster påverkades ungefär lika mycket. 3

2.2 Kvinnors sysselsättningsgrad är lägre än

mäns

Sverige är ett av de länder inom EU där kvinnor har högst sysselsättningsgrad, och där skillnaden mellan kvinnors och mäns sysselsättningsgrad är relativt liten. Mäns 4 sysselsättningsgrad är dock högre än kvinnors även i Sverige, vilket bidrar till gapet i arbetsinkomst. Kvinnors sysselsättningsgrad har under de senaste tio åren varit 4 – 6 procentenheter lägre än mäns (se diagram 2.2).

2 För en mer utförlig redovisning, se prop. 2022/23:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. bilaga 3 avsnitt 5. 3 I rapporterna Pandemin och pengarna – en ESO-rapport om inkomster, skatter, fördelning och stödåtgärder under covid-19 (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2023:5) samt Coronapandemin, arbetsinkomsterna och välfärdssystemets skyddsgrad – Befolkningens inkomstutveckling under 2020 (IFAU rapport 2022:3) analyseras bl.a. inkomstutvecklingen. I rapporterna används bl.a. de uppgifter om månadslöner som arbetsgivare rapporterar till Skatteverket som underlag för analyserna. Resultaten visar att inkomsterna i genomsnitt minskade med 4 – 5 procent under 2020 och att låginkomsttagares inkomster minskade mest. Enligt analyserna är en trolig förklaring till den ökade inkomstspridningen ökad arbetslöshet bland deltidsarbetande med förhållandevis låga löner inom privat sektor. 4 Gender Equality Index 2022: The COVID-19 pandemic and care (European Institute for Gender Equality 2022), och Eurostats databas som finns tillgänglig på https://ec.europa.eu/eurostat/web/main/data/database.

Bilaga 3

Diagram 2.2 Sysselsättningsgrad och sysselsättningsgap

Andel av befolkningen, procent Sysselsättningsgap, procentenheter 100 7 90 6 80 70 5 60 4 50 3 40 30 2 20 1 10 0 0 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 Kvinnor Män Sysselsättningsgap (höger axel) Anm.: Statistiken avser åldersgruppen 20 – 64 år. Sysselsättningsgapet definieras som mäns sysselsättningsgrad minus kvinnors sysselsättningsgrad. Data för 2001 – 2020 har länkats för att motsvara definitionen 2021 och 2022. Källa: Statistiska centralbyrån (AKU).

Sysselsättningsgraden för kvinnor och män varierar mellan olika grupper i befolkningen. Historiskt sett har den varit högst för inrikes födda män, och var så 5 även 2022. Sysselsättningsgraden var också hög för män födda i övriga Europa och för kvinnor födda i Sverige. Sysselsättningsgapet mellan kvinnor och män födda i Sverige var därför relativt litet. Däremot var sysselsättningsgapet mellan utrikes födda kvinnor och män stort, både för de som är födda inom Europa och för de som är födda utanför Europa. Andelen förvärvsarbetande kvinnor och män varierar även med utbildningsnivå. Bland kvinnor och män med högst förgymnasial utbildning är sysselsättningsgraden förhållandevis låg. Det gäller särskilt för kvinnor, och sysselsättningsgapet är därför relativt stort i denna grupp. Bland kvinnor och män med gymnasial och eftergymnasial utbildning är sysselsättningsgraden däremot hög och sysselsättningsgapet relativt litet.

Sysselsättningsgapet beror till stor del på att kvinnors arbetskraftsdeltagande är lägre än mäns. En stor grupp av de som inte förvärvsarbetar är arbetslösa eller latent arbetssökande, men det är i stort sett lika vanligt bland kvinnor som bland män och påverkar därför sysselsättningsgapet endast marginellt. Däremot är fler kvinnor än 6 män studerande, sjuka eller hemarbetande (tar hand om hem/barn).

2.3 Förvärvsarbetande kvinnor arbetar färre

timmar än män

En orsak till att kvinnors arbetsinkomster är lägre än mäns är att förvärvsarbetande kvinnor i genomsnitt arbetar färre timmar än förvärvsarbetande män. År 2022 var den faktiska medelarbetstiden för förvärvsarbetande kvinnor 28 timmar per vecka, medan medelarbetstiden för förvärvsarbetande män var 33 timmar per vecka (se diagram 2.3).

Skillnaden beror dels på att kvinnor i högre utsträckning än män arbetar deltid, dels på att kvinnor i högre grad än män är frånvarande från arbetet till följd av t.ex. föräldraledighet, vård av barn eller sjukskrivning. Deltidsarbete bidrar mer än frånvaro till kvinnors kortare arbetstid. År 2022 var den överenskomna arbetstiden i genomsnitt 2,7 timmar lägre i veckan för förvärvsarbetande kvinnor än för förvärvsarbetande

5 För en mer detaljerad redovisning, se prop. 2021/22:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. bilaga 3 avsnitt 2. 6 Latent arbetssökande definieras i AKU som personer som velat och kunnat ta arbete under referensveckan men som inte har sökt något arbete.

Bilaga 3

män, medan kvinnor i genomsnitt var frånvarande från arbetet 1,6 timmar längre i veckan än män.

Skillnaden i kvinnors och mäns medelarbetstid har minskat under en längre tid. De 7 senaste två åren har det dock inte skett någon förändring av skillnaden i medelarbetstid mellan kvinnor och män.

Diagram 2.3 Medelarbetstid för förvärvsarbetande kvinnor och män

Timmar per vecka Antal färre timmar för kvinnor 40 8 35 7 30 6 25 5 20 4 15 3 10 2 5 1 0 0 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21* 22* Kvinnor Män Skillnad män och kvinnor (höger axel) Anm.: Statistiken avser faktisk medelarbetstid per vecka för sysselsatta i åldersgruppen 20 – 64 år. * I januari 2021 anpassades AKU till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1700 om fastställande av en gemensam ram för europeisk statistik om personer och hushåll, som grundas på uppgifter på individnivå som samlas in genom urvalsundersökningar. Bestämmelserna innebär en rad olika förändringar, bl.a. i definitioner, urval och den ordning som frågorna ställs. Data fr.o.m. 2021 är därför inte helt jämförbara med tidigare år. Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och egna beräkningar.

Kvinnors deltidsarbete har minskat

År 2022 arbetade 22 procent av de förvärvsarbetande kvinnorna i åldrarna 20 – 64 år deltid, jämfört med 11 procent av de förvärvsarbetande männen (se diagram 2.4). De flesta deltidsarbetande kvinnor och män arbetar lång deltid (med en arbetstid på 20 – 34 timmar i veckan). Andelen kvinnor som arbetar lång deltid har minskat de senaste tio åren, medan andelen män som arbetar lång deltid inte förändrats under samma period. Andelen som arbetar kort deltid (med en arbetstid på mindre än 20 timmar i veckan) har varit i stort sett oförändrad bland både kvinnor och män de senaste tio åren. Skillnaden mellan andelen kvinnor och män som arbetar deltid är större i grupper där många har svag anknytning till arbetsmarknaden, t.ex. personer födda utanför Europa och personer med högst förgymnasial utbildning.

7 Förändringar mellan 2020 och 2021 kan ha påverkats av omläggningen av statistiken i Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar. Men för anställda ökade den faktiskt arbetade tiden med uppskattningsvis ungefär en timme i veckan och den överenskomna arbetstiden med ca 1,5 timmar i veckan. Det beror främst på att antalet anställda korttidspermitterade minskade kraftigt 2021 jämfört med 2020, och i viss mån på att antalet sjukskrivningsdagar minskade. Se utg.omr. 14 avsnitt 1.3.2.

Bilaga 3

Diagram 2.4 Andel deltidsarbetande

Andel av sysselsatta, procent 40 35 30 25 20 15 10 5 0 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21*22* Kvinnor, kort deltid Kvinnor, lång deltid Män, kort deltid Män, lång deltid Anm.: Statistiken avser åldersgruppen 20 – 64 år. För anställda avses med kort deltid en överenskommen arbetstid kortare än 20 timmar per vecka och med lång deltid en överenskommen arbetstid mellan 20 och 34 timmar per vecka. För företagare och medhjälpande hushållsmedlemmar och anställda utan överenskommen arbetstid avses i stället genomsnittlig arbetstid per vecka. * I januari 2021 anpassades AKU till EU:s nya förordning (2019/1700) för den sociala statistiken, vilket har orsakat tidsseriebrott. Data fr.o.m. 2021 är därför inte helt jämförbara med tidigare år. Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och egna beräkningar. Den vanligaste orsaken till deltidsarbete, bland både kvinnor och män, var 2022 ”andra personliga skäl” (t.ex. att personen vill arbeta deltid, är deltidspensionär etc.). Detta var en förändring i förhållande till tidigare år, då den vanligaste orsaken till deltidsarbete under en lång period varit ” inte fått något heltidsarbete/arbetsgivaren erbjuder bara deltidstjänst ” . I stället var den sistnämnda orsaken den näst vanligaste orsaken till att kvinnor och män arbetade deltid 2022 (se diagram 2.5).

Diagram 2.5 Orsak till deltidsarbete 2022

Andra personliga skäl K M Heltid erbjuds ej K M Studier K M Tar hand om barn/anhörig K M Egen sjukdom/nedsatt arbetsförmåga K M Andra familjeskäl K M För fysiskt el. psykiskt krävande K M Övrigt K M 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 Andel av samtliga deltidsarbetande (procent) Vill öka sin arbetstid Vill ej öka sin arbetstid

Anm.: Statistiken avser åldersgruppen 20 – 64 år. K avser kvinnor och M avser män. Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och egna beräkningar.

Det finns flera bakomliggande orsaker till att det är vanligare att kvinnor än män arbetar deltid. En sådan är att fler kvinnor än män går ned i arbetstid när de får sitt

Bilaga 3

första barn. En annan orsak kan vara att det framför allt i vissa kvinnodominerade 8 sektorer, som t.ex. offentliga välfärdstjänster, finns en s.k. deltidskultur som påverkar både viljan och möjligheterna till heltidsanställningar. Arbetsvillkoren kan också begränsa möjligheterna att arbeta heltid. 9

Kvinnors frånvaro från arbetet är högre än mäns

Kvinnor är i högre utsträckning än män frånvarande från arbetet på grund av t.ex. föräldraledighet, vård av barn eller sjukskrivning. År 2022 var kvinnor frånvarande i genomsnitt 9,6 timmar i veckan, medan män var frånvarande 8,0 timmar i veckan. Sedan 2012 har skillnaden i kvinnors och mäns frånvaro varierat mellan 1,4 och 2,1 timmar (se diagram 2.6). Den vanligaste orsaken till frånvaro för både kvinnor och män är semester. Den minskar arbetstiden i ungefär lika stor utsträckning för både kvinnor och män. Däremot är frånvaro på grund av föräldraledighet, vård av barn och sjukdom högre bland kvinnor.

Diagram 2.6 Skillnad mellan överenskommen och faktisk arbetstid (frånvaro)

Frånvarotimmar per vecka Antal fler frånvarotimmar för kvinnor 10 2,5

8 2,0

6 1,5

4 1,0

2 0,5

0 0,0 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21* 22*

Kvinnor Män Skillnad män och kvinnor (höger axel)

Anm.: Statistiken avser åldersgruppen 20 – 64 år. Överenskommen arbetstid avser den avtalade arbetstiden utan någon frånvaro. Skillnaden mellan överenskommen arbetstid och faktisk arbetstid utgörs av frånvaro, exempelvis semester, sjukfrånvaro, föräldraledighet eller vård av barn. * I januari 2021 anpassades AKU till EU:s nya förordning (2019/1700) för den sociala statistiken, vilket har orsakat tidsseriebrott. Data fr.o.m. 2021 är därför inte helt jämförbara med tidigare år. Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och egna beräkningar.

Kvinnor tar ut mer föräldrapenning än män Kvinnor är i högre grad än män frånvarande från arbetet till följd av föräldraledighet. Kvinnor tar i genomsnitt ut en betydligt större andel av föräldrapenningdagarna, men även en större del av den obetalda föräldraledigheten. 10

År 2022 tog kvinnor ut 70 procent av föräldrapenningdagarna. Kvinnors andel av föräldrapenningdagarna har minskat under de senaste decennierna, och har under de senaste tio åren minskat med 6 procentenheter. Under de senaste fem åren har dock fördelningen av föräldrapenninguttaget mellan kvinnor och män varit oförändrad.

Uttaget av tillfällig föräldrapenning för vård av sjukt barn, s.k. vab, är jämnare fördelat mellan kvinnor och män än föräldrapenningdagarna. Skillnaden i uttaget av vab-dagar

8 Se bl.a. Angelov et al., Parenthood and the Gender Gap in Pay, Journal of Labor Economics, 2016, Familjepolitik för alla? (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2015:5), och prop. 2021/22:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. bilaga 3 avsnitt 2. 9 Hela lönen, hela tiden – Utmaningar för ett jämställt arbetsliv (SOU 2015:50). 10 För mer information om uttaget av föräldrapenning ur ett könsperspektiv, se utg.omr. 12 avsnitt 1.6 och Barnhushållens ekonomi – Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken 2023 (Försäkringskassan 2023).

Bilaga 3

har dock inte förändrats lika mycket som skillnaden i uttag av föräldrapenningdagar. Sedan 2012 har kvinnors andel av vab-dagarna minskat med 3 procentenheter, från 64 till 61 procent (se diagram 2.7).

Diagram 2.7 Fördelning av dagar med föräldrapenning och tillfällig

föräldrapenning vid vård av sjukt barn (vab)

Procent 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 Kvinnor, föräldrapenning Män, föräldrapenning Kvinnor, vab Män, vab

Källa: Försäkringskassan.

Kvinnors sjukfrånvaro högre än mäns Sjukpenningtalet (det genomsnittliga antalet sjukpenningdagar per försäkrad) är högre för kvinnor än för män. Sjukpenningtalet har varierat kraftigt över tid, och variationen har varit större för kvinnor än för män (se diagram 2.8). Svängningarna påverkas bl.a. av regeländringar och konjunkturläget. 11 Sjukfrånvaron ökade för både kvinnor och män mellan 2011 och 2016, men mer för kvinnor. Under perioden 2016 – 2021 minskade sjukfrånvaron, för att återigen öka något 2022. Pandemin ledde till en temporär ökning av antalet sjukfall, både bland kvinnor och män, men majoriteten av de pandemirelaterade sjukskrivningarna var korta. Pandemins effekt på sjukpenningtalet har därför varit marginell. 12 Det finns flera orsaker till skillnaden i sjukfrånvaro mellan kvinnor och män. En orsak kan vara att kvinnor i större utsträckning än män arbetar i yrken och sektorer där den upplevda arbetsmiljön är sämre, både organisatoriskt och socialt. Ett större ansvar 13 för hem, barn och föräldrar i kombination med förvärvsarbete kan vara ytterligare en orsak till kvinnors högre sjukfrånvaro. 14

11 Exempel på regeländringar som kan påverka sjukfrånvaron är ersättningsgraden, antalet karensdagar, hur länge en sjukskrivning kan fortgå samt längden på sjuklöneperioden som betalas av arbetsgivaren. 12 Försäkringskassans hemsida, forsakringskassan.se, Aktuellt sjukpenningtal, 2022-05-23. 13 För mer information om skillnaden mellan kvinnors och mäns sjukfrånvaro, se utg.omr. 13 avsnitt 1.3. 14 En översikt av forskning kring samband mellan obetalt arbete, familjeliv och sjukfrånvaro finns i Nordisk forskning om obetalt arbete och familjeliv och samband med sjukfrånvaro med psykiatrisk diagnos. En kunskapsöversikt av nordisk forskning publicerad under åren 2010 – 2019 (Jämställdhetsmyndigheten, Rapport 2021:4). Se även Staland-Nyman m.fl., Gender equality in domestic work and sickness absence – a population-based study on women and men in Sweden, Women & Health No. 4, 2021.

Bilaga 3

Diagram 2.8 Sjukpenningtalet

Antal sjukpenningdagar per försäkrad 25

0 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22

Kvinnor Män Anm.: Statistiken avser åldersgruppen 16 – 64 år. Sjukpenningtalet är definierat som antalet nettodagar från sjukpenning och rehabiliteringspenning som andel av antalet försäkrade exkl. antalet personer som har aktivitetsersättning eller sjukersättning med hel ersättning. Omräkningen till nettodagar innebär t.ex. att två dagar med halv ersättning blir en nettodag. Källa: Försäkringskassan.

2.4 Kvinnor har lägre lön än män, men lönegapet

har minskat

Utöver skillnader i sysselsättningsgrad och faktisk arbetstid påverkas skillnaden i kvinnors och mäns arbetsinkomster av tim- eller månadslönen, dvs. ersättning per arbetad timme. För att jämföra kvinnors och mäns månadslöner är deltidslöner 15 uppräknade till heltidslöner i detta avsnitt.

Under perioden 2012 – 2022 minskade skillnaden mellan kvinnors och mäns löner från 13,9 procent till 9,9 procent (se diagram 2.9). Skillnaden har dock varit i princip oförändrad sedan 2019. De efterföljande åren har präglats av en turbulent situation på arbetsmarknaden där pandemin och dess efterverkningar har lett till förändringar i sammansättningen inom vissa delar av arbetsmarknaden. Det är svårt att uppskatta vilken betydelse detta har för skillnaden i löner mellan kvinnor och män. 16 Den kvarstående löneskillnaden mellan kvinnor och män efter att hänsyn har tagits till skillnader vad gäller ålder, utbildning, sektor, yrke och arbetstid kallas för det standardvägda lönegapet. År 2022 uppgick det standardvägda lönegapet till 4,7 procent. Sedan 2012 har det minskat med 1,4 procentenheter. Det standardvägda lönegapet har dock förändrats relativt lite sedan 2015.

Lönegapet har minskat mer än det standardvägda lönegapet den senaste tioårsperioden. Det innebär att den minskade skillnaden mellan kvinnors och mäns löner till stor del, men inte helt, beror på minskade skillnader i ålder, utbildning, sektor, yrke och arbetstid.

Den löneskillnad som kvarstår efter standardvägningen visar att det finns andra faktorer än de som redovisas i statistiken som påverkar löneskillnaderna, såsom eventuell diskriminering och skillnader i arbetsuppgifter inom samma yrke.

15 I detta avsnitt analyseras löneinkomster, vilket innebär att inkomster från näringsverksamhet inte ingår till skillnad från övriga delar i avsnitt 2. 16 Löneskillnader mellan kvinnor och män 2022 (Medlingsinstitutet 2023).

Bilaga 3

Diagram 2.9 Lönegap och standardvägt lönegap

Procent 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 Lönegap Standardvägt lönegap

Anm.: Lönegapet mäter procentuell skillnad mellan kvinnors och mäns månadslöner uppräknade till heltid. Det standardvägda lönegapet är det lönegap som kvarstår när hänsyn tagits till att kvinnor och män har olika ålder, utbildning och arbetstid samt arbetar inom olika yrken och sektorer. Det standardvägda lönegapet är beräknat med standard för svensk yrkesklassificering (SSYK12 nivå 4). Källa: Medlingsinstitutet.

Könsuppdelningen på arbetsmarknaden är en viktig orsak till lönegapet

En viktig orsak till det observerade lönegapet är att kvinnor och män i stor utsträckning arbetar inom olika yrken och att kvinnodominerade yrken i genomsnitt har lägre löner än mansdominerade. Kvinnor är också underrepresenterade bland chefer. Andelen kvinnor i chefsposition varierar mellan olika sektorer, men andelen kvinnor i chefsposition är genomgående lägre än andelen anställda kvinnor.

Skillnaderna i yrkes- och befattningsstruktur beror i hög grad på skillnader i kvinnors och mäns utbildningsinriktning och utbildningslängd. Kvinnor har sedan slutet av 1970-talet varit överrepresenterade inom högre utbildning och över tid har allt fler kvinnor valt traditionellt mansdominerade högskoleutbildningar. Motsvarande tendens är inte lika tydlig för män, dvs. det har inte i samma utsträckning blivit vanligare att män väljer traditionellt kvinnodominerade utbildningar. 17 De förändringar som skett i könsfördelningen inom olika utbildningar har successivt slagit igenom på arbetsmarknaden. Könsuppdelningen är därför ofta större i äldre åldersgrupper än i yngre. Detta är särskilt tydligt inom vissa yrkeskategorier som kräver eftergymnasial utbildning, som exempelvis arkitekt och jurist. 18 Mellan 2014 och 2022 ökade andelen kvinnor i 69 av 99 mansdominerade yrken, samtidigt som andelen män ökade i 40 av 71 kvinnodominerade yrken. Andelen kvinnor ökade också i 18 av 51 könsbalanserade yrken. Även SCB:s segregerings- 19 index har minskat, från 54,0 2014 till 50,6 2021. Eftersom manligt dominerade yrken 20 ofta har ett högre löneläge kan denna utveckling vara en förklaring till att löneskillnaden mellan kvinnor och män har minskat. 21

17 Fritt valt arbete? (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2023:6). 18 Fritt valt arbete? (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2023:6). 19 Löneskillnader mellan kvinnor och män 2022 (Medlingsinstitutet 2023). 20 Indexet kan variera mellan 0 (fullständigt jämn könsfördelning) och 100 (alla anställda kvinnor och män arbetar i helt olika yrken). Se Statistiska centralbyråns hemsida scb.se. 21 Löneskillnader mellan kvinnor och män 2022 (Medlingsinstitutet 2023).

Bilaga 3

2.5 Internationell jämförelse: Jämställdhet på

arbetsmarknaden

Vid internationella jämförelser är Sverige ett land med relativt små skillnader mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden. Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) sammanställer sedan 2013 ett index som avser att mäta jämställdheten inom sex områden – arbete, pengar, kunskap, tid, makt och hälsa. Varje index kan ha ett värde mellan 1 och 100, där 1 innebär fullständig ojämställdhet och 100 fullständig jämställdhet. 22 Indexet för arbetsmarknaden är ett sammanvägt index av två delområden, där det första mäter deltagande på arbetsmarknaden och det andra mäter könssegregering och kvalitet på arbetet.

I EIGE:s senaste index för arbetsmarknaden, som mätte jämställdheten i EU:s medlemsländer 2020, rankades Sverige som det land inom EU med den mest jämställda arbetsmarknaden med ett index på 83,0. Indexet för hela EU var 71,7. Sverige har även tidigare rankats högst på området arbetsmarknad. Mellan 2010 och 2020 ökade indexet något för både Sverige och EU. Sveriges index ökade från 80,7 till 83,0 medan EU:s index ökade från 69,7 till 71,7 (se diagram 2.10).

Sverige rankas högst på det första delområdet, deltagande på arbetsmarknaden, till följd av en hög sysselsättningsgrad bland kvinnor. I det andra delområdet, könssegregering och kvalitet på arbetet, rankas Sverige något lägre, på tredje plats. Detta beror till stor del på att Sverige har en, internationellt sett, relativt könsuppdelad arbetsmarknad.

Diagram 2.10 Jämställdhetsindex för arbetsmarknaden, Sverige och EU

Index

Anm.: Statistiken avser åldersgruppen 20 – 64 år. Indexen varierar mellan 1 och 100, där 1 innebär fullständig ojämställdhet och 100 fullständig jämställdhet. Källa: EIGE.

22 Gender Equality Index 2022: The COVID-19 pandemic and care (European Institute for Gender Equality 2022). I rapporten finns också definitioner av indexen.

Bilaga 3

2.6 Utrikes föddas förutsättningar för etablering

på arbetsmarknaden påverkar inkomstgapet

mellan kvinnor och män

I detta avsnitt redovisas arbetsinkomstgapen mellan kvinnor och män födda i Sverige, i övriga Europa och utanför Europa i åldersgruppen 20 – 64 år. Arbetsinkomstgapet var 2021 i stort sett detsamma för personer födda i Sverige som för personer födda i övriga Europa, 23 respektive 24 procent, men något högre för personer födda utanför Europa, 27 procent (se diagram 2.11).

Det finns betydande skillnader i arbetsinkomstgapet mellan kvinnor och män födda utanför Sverige, men skillnaderna minskar med vistelsetiden i Sverige. Skillnaderna beror på att utrikes födda kvinnors etablering på arbetsmarknaden i regel tar längre tid än mäns. År 2022 var sysselsättningsgapet bland kvinnor och män födda utanför 23 Europa 37 procent för de med kort vistelsetid (kortare än fyra år). För utom- 24 europeiskt födda som vistats i Sverige mer än tio år var sysselsättningsgapet betydligt mindre, 7 procent. Bland kvinnor och män födda i Europa var sysselsättningsgapet 17 procent för de med kort vistelsetid (kortare än fyra år), och endast 2 procent för de som befunnit sig i Sverige längre än tio år. Skillnaden i sysselsättningsgrad bidrar till 25 att arbetsinkomstgapet är relativt stort för kvinnor och män som befunnit sig i Sverige en kort tid, för att därefter minska i takt med att vistelsetiden i Sverige ökar.

År 2021 var arbetsinkomstgapet bland kvinnor och män födda i Europa med en vistelsetid kortare än fyra år 44 procent, att jämföra med 55 procent bland kvinnor och män födda utanför Europa. Bland kvinnor och män med en vistelsetid längre än tio år var arbetsinkomstgapet betydligt lägre, 19 respektive 17 procent för kvinnor och män födda i respektive utanför Europa, vilket är något lägre än gapet mellan kvinnor och män födda i Sverige. Eftersom det tar längre tid att etablera sig på arbetsmarknaden för kvinnor än för män, och detta påverkar arbetsinkomstgapet, fokuserar detta avsnitt på faktorer som har betydelse för etableringen, och hur de skiljer sig åt mellan kvinnor och män med olika ursprung.

23 I detta avsnitt anses en individ vara etablerad på arbetsmarknaden om denne är sysselsatt enligt definitionen i AKU. Enligt denna definition är en individ sysselsatt om denne förvärvsarbetade minst en timme under referensveckan. En individ kan med andra ord förvärvsarbeta mycket lite och ändå anses vara sysselsatt. Det är dock enbart en mycket liten andel av de förvärvsarbetande som arbetar få timmar, varför problemet är litet. Definitionen av etablering på arbetsmarknaden som används i detta avsnitt är inte densamma som används för att definiera etableringsgraden i utg.omr. 13. 24 Källa: Statistiska centralbyrån, AKU. Samtliga hänvisningar till etablering på arbetsmarknaden och sysselsättning i detta avsnitt baseras på statistik från AKU. 25 Detta kan jämföras med sysselsättningsgapet mellan kvinnor och män födda i Sverige 2022 som var 3 procent.

Bilaga 3

Diagram 2.11 Arbetsinkomster och arbetsinkomstgap efter födelseregion och

vistelsetid i Sverige, 2021

Medelinkomst, kronor Arbetsinkomstgap, procent 450 000 60 400 000 50 350 000 300 000 40 250 000 30 200 000 150 000 20 100 000 10 50 000 0 0 r r lla lla år å år lla år å år A A 3 + A 3 + – 10 – 10 0 – 11 0 – 11 4 4 Sverige Övriga Europa Utanför Europa

Kvinnor Män Gap

Anm.: År 2021 uppgick antalet inrikes födda i åldrarna 20 – 64 år till drygt 4,3 miljoner personer, antalet, födda i övriga Europa uppgick till drygt 500 000 personer och antalet födda utanför Europa uppgick till knappt 900 000 personer. Inkomsterna anges i 2021 års priser. Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar.

Grund för bosättning påverkar etableringen på arbetsmarknaden

Grund för bosättning är en faktor som tydligt inverkar på hur lång tid det tar att etablera sig på arbetsmarknaden. En person som kommer till Sverige för att arbeta, antingen som arbetskraftsinvandrare med ett erbjudande om arbete eller som medborgare från ett annat land inom EU eller EES, kommer generellt sett snabbare i arbete än en person som kommer av flyktingskäl eller som anhörig till arbetskraftsinvandrare. Kvinnor och män som är födda i Europa kommer i hög utsträckning till 26 Sverige för att arbeta eller som anhörig till någon som kommit för att arbeta. Bland kvinnor och män som är födda utanför Europa är det i stället fler som kommer till Sverige av flyktingskäl och som övriga anhöriga (dvs. anhörig till någon som är svensk medborgare eller långvarigt bosatt i Sverige). Det innebär att förutsättningarna för att snabbt etablera sig på arbetsmarknaden generellt sett är bättre för kvinnor och män som är födda i Europa än för kvinnor och män födda utanför Europa.

Män födda i Europa kommer i högre grad för arbete - kvinnor i högre grad som anhöriga Av personer bosatta i Sverige i åldrarna 20 – 64 år 2021 var drygt 500 000 personer födda i övriga Europa. Männen i denna grupp hade i hög utsträckning (ca 60 procent) kommit till Sverige för att arbeta. Många män började därför förvärvsarbeta kort tid 27 efter att de anlänt till Sverige, vilket får till följd att arbetsinkomsten var relativt hög redan från början. Andelen kvinnor i samma grupp som kommit till Sverige för att arbeta var lägre (ca 50 procent). Bland kvinnorna hade en större andel kommit som

26 Flyktingskäl avser flyktingar och anhöriga till flyktingar. Flyktingar avser personer som har beviljats uppehållstillstånd som flykting, skyddsbehövande eller till följd av synnerligen ömmande omständigheter. 27 I gruppen som kommit för att arbeta ingår både migranter från EU/EES och arbetskraftsinvandrare. Det är i statistiken inte möjligt att separera arbetskraftsinvandrare från de som kommit till Sverige för att studera. I kategorin arbetskraftsinvandrare ingår därför även studerande. De som kommer från ett EU/EES-land omfattas av den fria rörligheten, och det saknas därför grund för bosättning för majoriteten i denna grupp. Det är dock rimligt att anta att de flesta från dessa länder kommer till Sverige för att arbeta.

Bilaga 3

anhöriga till någon som redan är bosatt i Sverige eller till någon som kommit hit för att arbeta (ca 25 procent jämfört med ca 15 procent av männen). 28

Eftersom etableringen på arbetsmarknaden generellt sett tar längre tid för dem som kommit som anhöriga kan skillnaden i bosättningsgrund mellan kvinnor och män födda i Europa bidra till att arbetsinkomstgapet är större för dem med kortare vistelsetid än dem med längre vistelsetid. 29

Män födda utanför Europa har i högre grad än kvinnor invandrat av flyktingskäl Bland de närmare 900 000 personer i befolkningen i åldrarna 20 – 64 år som är födda utanför Europa hade 2021 ca 45 procent av kvinnorna och ca 60 procent av männen kommit av flyktingskäl. Etableringen på arbetsmarknaden tar relativt lång tid för såväl kvinnor som män som kommit till Sverige av flyktingskäl jämfört med andra grupper utrikes födda. Sysselsättningsgraden ökar dock relativt snabbt de första tre åren bland män födda utanför Europa. För kvinnor i samma grupp tar det i genomsnitt längre tid att etableras på arbetsmarknaden, men även kvinnors sysselsättningsgrad ökar efter några år i Sverige. Bland kvinnor och män födda utanför Europa, och som varit bosatta i Sverige mer än tio år, är skillnaden i sysselsättningsgrad och arbetsinkomster ungefär densamma som mellan kvinnor och män födda i Sverige.

Lägre utbildningsnivå påverkar kvinnor och män olika

Förutom grund för bosättning har utbildningsnivån betydelse för hur lång tid det tar att etableras på arbetsmarknaden. Bland nyanlända som kommit till Sverige av flyktingskäl har kvinnor i högre grad än män mycket kort utbildning när de kommer till Sverige, men många av de kvinnor som hade kort utbildning när de kom till 30 Sverige vidareutbildar sig och bygger på sin formella kompetens i Sverige. Bland personer födda utanför Europa som inte är sysselsatta är det betydligt fler kvinnor än män som genomgår utbildning, vilket är en viktig orsak till sysselsättningsgapet i denna grupp. Samtidigt medför detta att skillnaden i utbildningsnivå mellan kvinnor och män födda utanför Europa är relativt liten (se diagram 2.12).

28 Omkring 15 procent av såväl kvinnor som män födda i Europa och bosatta i Sverige 2021 hade kommit som flyktingar. Av dessa hade 94 procent varit bosatta i Sverige i över tio år. 29 Det är också möjligt att det finns en viss selektionseffekt som förklarar att arbetsinkomstgapet minskar med vistelsetiden i denna grupp. En del av de som kommer för att arbeta kommer enbart för en begränsad tid. Anhöriga till dessa kan förmodas vara mindre angelägna att etablera sig på arbetsmarknaden och i högre grad vara kvinnor. Dessa personer lämnar Sverige efter en kortare tid, vilket kan bidra till det högre arbetsinkomstgapet i gruppen med kort vistelsetid. 30 Etablering för fler – jämställda möjligheter till integration (SOU 2023:24).

Bilaga 3

Diagram 2.12 Arbetsinkomstgap och utbildningsnivå efter födelseregion 2021

Utbildningsnivå, procent Arbetsinkomstgap, procent 60 60 50 50 40 40 30 30 20 20 10 10 0 0 l ia sial sial sial sial sial sial sial sial as na na na mna mna m mna mna m mna m ymn gy Gy gy gy Gy gy rg Gy gy er er er För ft För ft Fö ft E E E Sverige Övriga Europa Utanför Europa Kvinnor Män Arbetsinkomstgap

Anm.: I diagrammet ovan summerar inte utbildningsnivåerna för respektive grupp till 100 procent på grund av att information om individer där uppgifter saknas inte har inkluderats. Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar.

Det finns ett tydligt samband mellan utbildningsnivå och sysselsättningsgrad i hela befolkningen. Sysselsättningsgraden bland kvinnor och män med lägre utbildningsnivå är lägre än bland individer med högre utbildningsnivå. Sysselsättningsgapet liksom arbetsinkomstgapet är dock större mellan kvinnor och män med enbart förgymnasial utbildning, jämfört med kvinnor och män med gymnasial eller eftergymnasial utbildning. Detta medför en relativt större betydelse för sysselsättningsgapet för kvinnor och män födda utanför Europa eftersom en större andel av dessa har förgymnasial utbildning.

Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan kvinnor och män med kort utbildning kan delvis bero på att kvinnodominerade bristyrken generellt sett har högre formella utbildningskrav än mansdominerade bristyrken. Män med kort utbildning kan därför 31 ha lättare att hitta ett arbete än kvinnor med motsvarande utbildningsnivå. En annan orsak kan vara att arbetsplatsnära insatser, som t.ex. arbetsmarknadsutbildning, i högre grad tenderar att vara riktade mot mansdominerade yrken. 32

Familjesituationen påverkar kvinnor och män olika

Skillnaderna i hur lång tid det tar att etablera sig på arbetsmarknaden mellan utrikes födda kvinnor och män har ett starkt samband med hur omsorgsansvaret för små barn och närstående fördelas. Hemarbete är, näst efter studier, den viktigaste orsaken till sysselsättningsgapet mellan kvinnor och män födda utanför Sverige. Detta bidrar till lägre arbetsinkomster för kvinnor, och större arbetsinkomstgap.

Relativt många kvinnor föder barn under de första åren i Sverige. Generellt påverkar 33 det kvinnornas, men inte männens, etablering på arbetsmarknaden negativt. Det är mer än 50 procent lägre sannolikhet att utrikesfödda kvinnor med barn under sex år

31 Utrikes födda kvinnor på arbetsmarknaden. Kunskapsläget i korthet (Arbetsförmedlingen analys 2020:1). 32 Jämställdhetsintegrering på Arbetsförmedlingen 2022 – Redovisning av resultat och genomförda åtgärder i verksamheten (Arbetsförmedlingen 2022). 33 Försörjning med fördröjning – en ESO-rapport om utrikes födda kvinnors etablering på arbetsmarknaden (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2021:7). Skillnaden i det genomsnittliga antalet barn som kvinnor fött vid 45 års ålder är dock relativt liten mellan kvinnor födda i Sverige och kvinnor födda i utlandet.

Bilaga 3

förvärvsarbetar fyra år efter att de kommit till Sverige jämfört med kvinnor som inte har barn i förskoleåldern. För män är sambandet det omvända. Andelen utrikes födda män med barn under sex år förvärvsarbetar i något högre utsträckning än män som inte har barn i förskoleåldern fyra år efter att de kommit till Sverige. Detta mönster 34 finns också för kvinnor och män födda i Sverige, men inte i samma utsträckning som bland kvinnor och män födda utanför Sverige.

Skillnader i stöd under etableringsfasen

Stödet som erbjuds under etableringen på arbetsmarknaden varierar både efter grund för bosättning och mellan kvinnor och män. Arbetsförmedlingens etableringsprogram omfattar enligt nuvarande regelverk enbart de som kommer som flyktingar och deras anhöriga. Personer som beviljats uppehållstillstånd av andra skäl är hänvisade till generella insatser som erbjuds alla arbetssökande, utöver sfi-undervisning (svenska för invandrare) och samhällsorientering. Nyanlända kvinnor som inte omfattas av etableringsprogrammet deltar i liten utsträckning i dessa insatser. Av anhöriginvandrarna som varit bosatta i Sverige kortare tid än tre år var det mellan 30 och 40 procent som varken arbetade, studerade, deltog i sfi-undervisning eller arbetsmarknadspolitiska insatser 2020. 35

Nyanlända kvinnor som har rätt till etableringsinsatser påbörjar dessa i ungefär lika hög utsträckning som män, men de skriver in sig senare än män. Väntan på förskoleplats för barnen har i flera studier även framhållits som ett hinder för kvinnors möjligheter att påbörja etableringen. Kvinnor gör även uppehåll i etableringsprogrammet i 36 betydligt högre utsträckning än män, framför allt på grund av föräldraledighet. 37

I de grupper som omfattas av etableringsprogrammet tycks kvinnor inte få samma stöd som män, vilket framför allt påverkar etableringen för kvinnor födda utanför Europa. Män har fler och tidigare möten med sin handläggare än kvinnor, vilket ökar sannolikheten att få en insats och snabbare närma sig arbete. Vidare bedöms kvinnor som matchningsbara i lägre utsträckning än män och omfattas i högre utsträckning av den s.k. utbildningsplikten. Konsekvensen blir att män i högre grad får del av arbets- 38 nära insatser som subventionerade anställningar, arbetspraktik och arbetsmarknadsutbildning. Kvinnor anvisas i högre utsträckning till förberedande utbildningar och insatser. 39

Det finns också studier som tyder på att arbetsförmedlare tenderar att bygga sina rekommendationer på stereotypa föreställningar. Medan handläggares samtal med kvinnor i högre utsträckning har fokus på familjesituationen, handlar samtalen med män i högre grad om arbete och arbetsmotivation. Det finns en risk att 40 arbetsförmedlares och andra samhällsaktörers stereotypa föreställningar kan

34 I Försörjning med fördröjning – en ESO-rapport om utrikes födda kvinnors etablering på arbetsmarknaden (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2021:7) studeras situationen 2018 för personer som kom till Sverige 2014 från länder utanför EU/EES. 35 Etablering för fler – jämställda möjligheter till integration (SOU 2023:24). 36 Etablering för fler – jämställda möjligheter till integration (SOU 2023:24). 37 Andersson Joona, Flykting- och anhöriginvandrares väg till arbete, 2020. Enligt rapporten gjorde cirka 20 procent av kvinnorna avbrott för föräldraledighet under det första inskrivningsåret, och en lika hög andel under det tredje året. 38 Jämställdhetsintegrering på Arbetsförmedlingen 2022 – Redovisning av resultat och genomförda åtgärder i verksamheten (Arbetsförmedlingen 2022). Den som saknar gymnasieutbildning och som inte bedöms kunna matchas mot arbete med hjälp av Arbetsförmedlingens insatser kan omfattas av utbildningsplikt. 39 Se också Huvudrapporten Mellan tillit och misstro - utrikes födda kvinnor om sina behov och hinder i relation till arbetsmarknadsetablering (Jämställdhetsmyndigheten 2023:5). 40 Vad händer i mötet? Hur arbetsförmedlares arbetssätt kan bidra till ökad jämställdhet (Arbetsförmedlingen, Analys 2019:2).

Bilaga 3

missgynna kvinnors etablering på arbetsmarknaden mer än mäns. Samtidigt verkar utrikes födda kvinnor diskrimineras av arbetsgivare i mindre utsträckning än män. 41

3 Kvinnors och mäns inkomster

Arbetsinkomster är inte kvinnors och mäns enda inkomstkälla. Även transfereringar, såsom föräldrapenning och sjukpenning, har stor betydelse för många. För den del av befolkningen som är äldre än 64 år är pensionsinkomster den största inkomstkällan. Kapitalinkomsterna har blivit en allt större del av kvinnors och mäns disponibla inkomst under de senaste decennierna. Eftersom de flesta inkomster beskattas påverkar även skattesystemet den disponibla inkomsten.

I detta avsnitt beskrivs kvinnors och mäns disponibla inkomst, dvs. summan av arbetsinkomst, kapitalinkomst och olika transfereringar minus direkt skatt, samt utvecklingen under perioden 1995 – 2021, med tonvikt på de tio senaste åren. I avsnittet redogörs också för hur olika inkomstkomponenter har bidragit till inkomstgapet. Inkomstgapet definieras som skillnaden mellan kvinnors respektive mäns genomsnittliga disponibla inkomst som andel av mäns genomsnittliga disponibla inkomst. Den disponibla inkomstens sammansättning varierar mellan de åldersgrupper där de flesta är aktiva på arbetsmarknaden och de åldersgrupper där de flesta har lämnat arbetslivet. Därför redovisas åldersgrupperna 20 – 64 år samt 65 år och äldre var för sig.

3.1 Från marknadsinkomst till disponibel inkomst

Transfereringar och skatter utjämnar inkomsterna mellan kvinnor och män i åldersgruppen 20 – 64 år

År 2021 uppgick kvinnors genomsnittliga kapitalinkomster till 42 procent av mäns genomsnittliga kapitalinkomster i åldersgruppen 20 – 64 år (se tabell 3.1). Kvinnors lägre kapitalinkomster berodde till viss del på att färre kvinnor än män hade kapitalinkomster, men främst på att kvinnors kapitalinkomster i genomsnitt var lägre än mäns. Det var främst finansiella kapitalvinster, t.ex. vinster vid försäljning av aktier m.m., men även utdelningar från fåmansbolag, som bidrog till att mäns kapitalinkomster var högre än kvinnors. 42 Tillsammans bildar arbetsinkomster och kapitalinkomster marknadsinkomster. Eftersom såväl arbetsinkomster som kapitalinkomster i genomsnitt var högre för män än för kvinnor var mäns marknadsinkomster i genomsnitt högre än kvinnors 2021.

Skatter och transfereringar bidrar till att minska de ekonomiska skillnaderna mellan kvinnor och män. Det framgår av att skillnaden i individuell disponibel inkomst är mindre än skillnaden i marknadsinkomster.

Kvinnors lönerelaterade och försörjningsrelaterade transfereringar var högre än mäns 2021. De lönerelaterade transfereringarna var i genomsnitt 39 procent högre för kvinnor än för män. Skillnaden berodde till stor del på att kvinnor var sjukskrivna i 43

41 Etnisk yrkessegregering på arbetsmarknaden – har diskriminering någon betydelse? Resultat från ett fältexperiment (IFAU 2023:10). 42 Kapitalinkomsterna är mycket ojämnt fördelade i befolkningen. En liten andel kvinnor och män har mycket höga kapitalinkomster, vilket ökar medelvärdet. De allra flesta har kapitalinkomster som är betydligt lägre än genomsnittet. 43 Lönerelaterade transfereringar har till uppgift att ersätta inkomstbortfall under arbetslivet när individen inte kan förvärvsarbeta på sitt ordinarie arbete på grund av t.ex. sjukdom eller vård av barn, såsom sjukpenning och föräldrapenning. Även arbetslöshetsersättning ingår i de lönerelaterade transfereringarna.

Bilaga 3

högre utsträckning än män, och på att kvinnor tog ut en större andel av föräldrapenningen än män, vilket framgår av avsnitt 2.3.

Kvinnors försörjningsrelaterade transfereringar var i genomsnitt 67 procent högre än mäns 2021. Fler kvinnor än män har försörjningsrelaterade transfereringar. Detta 44 beror främst på att det är vanligare att kvinnor är ensamstående föräldrar med hemmavarande barn och att flera försörjningsrelaterade transfereringar, såsom bostads-bidrag till barnfamiljer och underhållsstöd, i stor utsträckning går till ensamstående föräldrar. Det är också fler kvinnor än män som studerar och får studiestöd.

Eftersom kvinnors inkomster i genomsnitt är lägre än mäns och skatten på förvärvsinkomster är progressiv, betalar kvinnor mindre skatt än män. Kvinnors skatteinbetalningar uppgick 2021 i genomsnitt till 68 procent av mäns, vilket bidrog till att minska skillnaden i disponibel inkomst mellan kvinnor och män.

Kvinnors disponibla inkomst uppgick 2021 till 79 procent av mäns i åldersgruppen 20 – 64 år.

Tabell 3.1 Från marknadsinkomst till individuell disponibel inkomst, 20 – 64 år, 2021

Medelinkomst i kronor och andel i procent Andel med Medelinkomst för de med Medelinkomst för samtliga inkomst inkomster Kvinnors Kvinnors andel av andel av mäns mäns Kvinnor Män inkomst Kvinnor Män Kvinnor Män inkomst Arbetsinkomster 298 273 389 725 77 87 89 343 752 438 979 78 Kapitalinkomster 32 238 76 097 42 62 66 51 780 115 930 45

Marknadsinkomster 330 511 465 822 71 90 92 365 263 504 686 72

Lönerelaterade transfereringar 32 365 23 283 139 59 47 55 032 49 906 110 Försörjningsrelaterade transfereringar 18 565 11 137 167 63 56 29 393 19 907 148

Samtliga inkomster

före skatt 386 974 507 260 76 99 98 392 023 515 641 76

Skatt 89 169 131 470 68 94 95 94 463 138 834 68

Disponibel inkomst 297 116 375 342 79 99 98 300 760 381 302 79

Anm.: Inkomsterna anges i 2021 års priser. Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar.

Inkomstrelaterade pensioner bidrar till inkomstgapet men grundskydd och transfereringar jämnar ut skillnaderna i åldersgruppen 65 år och äldre

I åldersgruppen 65 år och äldre är pensionsinkomster den största inkomstkällan för både kvinnor och män. Både inkomstgrundad allmän pension och tjänstepension är högre för män än för kvinnor. Båda dessa typer av pension baseras på tidigare arbetsinkomster. De pensioner som inte baseras på tidigare arbetsinkomster, garantipension och övriga pensioner (såsom änkepension och privat pension), är däremot högre för kvinnor än för män (se tabell 3.2). Sammanlagt är mäns pensionsinkomster högre än kvinnors. År 2021 uppgick kvinnors pensionsinkomster i genomsnitt till 73 procent av mäns.

44 Försörjningsrelaterade transfereringar är skattefria transfereringar vars syfte bl.a. är att utjämna skillnader i försörjningsbörda, såsom barnbidrag, bostadsbidrag, underhållsstöd och studiestöd.

Bilaga 3

Mäns arbetsinkomster är i genomsnitt högre än kvinnors i åldersgruppen 65 år och äldre. Kvinnors arbetsinkomster uppgick i genomsnitt till 56 procent av mäns 2021, vilket berodde på att fler män än kvinnor förvärvsarbetade efter 64 års ålder och på att arbetsinkomsterna bland dessa var högre för män än för kvinnor.

Mäns kapitalinkomster är högre än kvinnors i åldersgruppen 65 år och äldre. Kvinnors kapitalinkomster uppgick till 54 procent av mäns 2021. Detta berodde främst på att mäns finansiella kapitalvinster och utdelningar från fåmansbolag var högre än kvinnors.

Kvinnors inkomster från försörjningsrelaterade transfereringar var i genomsnitt mer än dubbelt så höga som mäns 2021. Detta berodde på att fler kvinnor än män fick bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd som en följd av att fler kvinnor än män hade låga pensioner. De lönerelaterade transfereringarna var relativt låga och förhållandevis jämnt fördelade mellan kvinnor och män i åldersgruppen.

Även i åldersgruppen 65 år och äldre bidrar den progressiva inkomstskatten till att jämna ut skillnaderna i inkomst mellan kvinnor och män. Kvinnors disponibla inkomster uppgick till 71 procent av mäns i åldersgruppen 65 år och äldre 2021.

Tabell 3.2 Från marknadsinkomst till individuell disponibel inkomst, 65 år och

äldre, 2021

Medelinkomst i kronor och andel i procent Andel med Medelinkomst för samtliga inkomst Medelinkomst för de med inkomster Kvinnors Kvinnors andel av andel av mäns mäns Kvinnor Män inkomst Kvinnor Män Kvinnor Män inkomst Arbetsinkomster 25 351 45 347 56 21 32 120 812 139 668 86 Kapitalinkomster 57 964 107 857 54 64 67 91 178 161 020 57 Pensioner 205 792 281 997 73 99 98 208 903 287 065 73 varav - inkomstgrundad allmän pension 134 312 176 787 76 95 96 141 546 184 428 77 - tjänstepension 44 116 85 742 51 87 89 50 475 96 580 72 - garantipension 8 521 3 114 273 43 13 19 672 23 118 85 - övriga pensioner 18 843 16 354 115 36 26 82 280 55 639 148 Lönerelaterade transfereringar exkl. pensioner 1 167 1 318 89 3 2 44 452 52 769 84 Försörjningsrelaterade transfereringar exkl. pensioner 7 392 3 591 206 20 10 36 476 35 775 102

Samtliga inkomster

före skatt 297 666 440 109 68 100 100 298 467 441 354 68

Skatt 61 316 106 764 57 99 99 62 189 108 043 58

Disponibel inkomst 237 408 334 794 71 100 100 237 777 335 263 71

Anm.: Inkomsterna anges i 2021 års priser. Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar.

Bilaga 3

3.2 Ökad disponibel inkomst men liten förändring

av gapet

Liten förändring av gapet i disponibel inkomst

År 2021 uppgick den genomsnittliga disponibla inkomsten bland kvinnor 20 år och äldre till 280 000 kronor, medan den uppgick till 365 000 kronor bland män i samma åldersgrupp. Det innebär att inkomstgapet uppgick till 23 procent. Inkomstgapet minskade 2011 – 2013, för att sedan vara i princip oförändrat mellan 2013 och 2021 (se diagram 3.1). År 2021 var inkomstgapet i åldersgruppen 20 – 64 år 21 procent. I åldersgruppen 65 år och äldre var inkomstgapet något högre, 29 procent.

Diagram 3.1 Disponibel inkomst

Medelinkomst i kronor Inkomstgap i procent 400 000 35 350 000 30 300 000 25 250 000 20 200 000 15 150 000 10 100 000 50 000 5

0 0 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 Kvinnor 20+ år Män 20+ år Inkomstgap 20+ år (höger axel) Inkomstgap 20 – 64 år (höger axel) Inkomstgap 65+ år (höger axel) Anm.: Inkomsterna anges i 2021 års priser. Källor: Statistiska centralbyrån (HEK och TRIF) och egna beräkningar.

Inkomstgapet varierar över livscykeln

Det genomsnittliga inkomstgapet mellan kvinnor och män kan delas upp på de inkomstslag som bildar disponibel inkomst. Därigenom kan varje enskilt inkomstslags bidrag till gapet beräknas. Ett positivt värde innebär att mäns inkomster av 45 inkomstslaget är högre än kvinnors, och bidrar därmed till att öka inkomstgapet, medan ett negativt värde innebär det motsatta.

I diagram 3.2 redovisas inkomstgapet och inkomstslagens bidrag till inkomstgapet i ettårsklasser 2021. Av diagrammet framgår att inkomstgapet mellan kvinnor och män har en tydlig åldersprofil. Fram till omkring 35 års ålder ökar inkomstgapet, från omkring 10 procent i 20-årsåldern till runt 20 procent i 35-årsåldern. I 45-årsåldern ökar inkomstgapet igen, och är i 55-årsåldern ca 25 procent. Vid 65 års ålder ökar inkomstgapet ytterligare för att i 70-årsåldern uppgå till ca 30 procent. Inkomstgapet minskar därefter med stigande ålder.

Inkomstgapets utveckling har olika orsaker i olika åldersgrupper. Fram till omkring 35 års ålder ökar successivt arbetsinkomstens betydelse för inkomstgapet. Skatter och transfereringar verkar i motsatt riktning, medan kapitalinkomster spelar en relativt liten roll för inkomstgapet bland de yngre. Från 35 till 45 års ålder minskar

45 Bidraget från ett enskilt inkomstslag till det totala inkomstgapet beräknas som 100 ⋅ (mäns genomsnittliga inkomst från inkomstslaget – kvinnors genomsnittliga inkomst från inkomstslaget) / mäns genomsnittliga disponibla inkomst. Bidragen från de olika inkomstslagen summerar till det totala inkomstgapet.

Bilaga 3

arbetsinkomstens betydelse för inkomstgapet. Samtidigt ökar kapitalinkomsternas betydelse för gapet med stigande ålder, och den utjämnande effekten från olika transfereringar avtar. Uppgången i inkomstgapet mellan 45-årsåldern och 55-årsåldern orsakas främst av att kapitalinkomsternas betydelse för inkomstgapet ökar. Pensionsinkomsternas betydelse för inkomstgapet ökar från 60-årsåldern till 75årsåldern. Vid 70 års ålder avtar kapitalinkomsternas betydelse för gapet, vilket får till följd att inkomstgapet minskar i åldersgruppen 70 – 90 år.

Diagram 3.2 Inkomstgapet efter ålder, 2021

Procent 60 50 40 30 20 10 0 -10 -20 -30 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 85 90 Ålder Arbetsinkomst Kapitalinkomst Transfereringar exkl. pension Pensionsinkomst Skatt Totalt gap Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar.

Arbetsinkomsterna bidrar mest till inkomstgapet i åldersgruppen 20 – 64 år, men betydelsen har minskat över tid

I åldersgruppen 20 – 64 år bidrar skillnaden i arbetsinkomst mellan kvinnor och män mest till det genomsnittliga inkomstgapet, vilket beror på att det är det största inkomstslaget i denna åldersgrupp (se diagram 3.3). Bidraget från arbetsinkomster har dock minskat samtidigt som kapitalinkomsternas bidrag till gapet har ökat under en längre period. Sedan 2013 har det sammanlagda bidraget från arbetsinkomster och kapitalinkomster varit i princip oförändrat.

Skatternas utjämnande effekt har avtagit något sedan 2011, bl.a. som en följd av att arbetsinkomstgapet minskat, men också som ett resultat av inkomsternas ändrade sammansättning. Eftersom skatteuttaget inte är detsamma för förvärvsinkomster och kapitalinkomster har förskjutningen påverkat det genomsnittliga totala skatteuttaget. Den utjämnande effekten av skatter har dock varit relativt konstant sedan 2013, liksom den utjämnande effekten av transfereringar. Sammantaget innebär utvecklingen att inkomstgapet i åldersgruppen har varit förhållandevis oförändrat sedan 2013.

Bilaga 3

Diagram 3.3 Inkomstgap, 20 – 64 år

Procentenheter 70 60 50 40 30 20 10 0 -10 -20 -30 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 Arbetsinkomst Kapitalinkomst Transfereringar exkl. pension Pensionsinkomst Skatt Gap Anm.: Ett positivt bidrag innebär att inkomstkomponenten bidrar till att öka den relativa skillnaden mellan kvinnors och mäns disponibla inkomst, medan ett negativt bidrag innebär det motsatta. Källor: Statistiska centralbyrån (HEK och TRIF) och egna beräkningar.

Pensionsinkomster bidrar mest till inkomstgapet för de äldre, men betydelsen har minskat över tid

I åldersgruppen 65 år och äldre är pensionsinkomster den största inkomstkällan och den som bidrar mest till inkomstgapet mellan kvinnor och män, även om betydelsen har minskat sedan 2011 (se diagram 3.4). Samtidigt har den utjämnande effekten av skatter och transfereringar minskat sedan 2012. Utvecklingen speglar kvinnors ökade arbetskraftsdeltagande sedan 1970-talet. I gruppen 65 år och äldre har yngre förvärvsarbetat i högre utsträckning än äldre, vilket bidragit till att kvinnors inkomstrelaterade pensioner har ökat över tid. Utvecklingen har minskat behovet av andra transfereringar, och också minskat skillnaden i skatteinbetalningar mellan kvinnor och män.

Arbetsinkomsternas bidrag till inkomstgapet är relativt litet i åldersgruppen, och bidraget har minskat sedan 2012. Samtidigt har kapitalinkomsternas betydelse ökat. Sammantaget innebär utvecklingen att inkomstgapet i åldersgruppen har varit förhållandevis oförändrat sedan 2013.

Bilaga 3

Diagram 3.4 Inkomstgap, 65 år och äldre

Procentenheter 70 60 50 40 30 20 10 0 -10 -20 -30 -40 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 Arbetsinkomst Kapitalinkomst Transfereringar exkl. pension Pensionsinkomst Skatt Gap Anm.: Ett positivt bidrag innebär att inkomstkomponenten bidrar till att öka den relativa skillnaden mellan kvinnors och mäns disponibla inkomst, medan ett negativt bidrag innebär det motsatta. Källor: Statistiska centralbyrån (HEK och TRIF) och egna beräkningar.

Ökade inkomster för män i toppen av inkomstfördelningen håller uppe inkomstgapet

Medlingsinstitutet fick 2022 i uppdrag av regeringen att genomföra jämställdhetsanalyser av löneinkomster och andra inkomster som påverkar individers disponibla inkomster över livet (A2022/00945). Analysen skulle beakta samtliga inkomster som påverkar individers disponibla inkomster och den skulle beskriva inkomstskillnader i olika grupper i befolkningen. Medlingsinstitutet redovisade resultaten i rapporten Inkomstskillnader mellan kvinnor och män 2022 i juni 2023.

I rapporten, som analyserar kvinnors och mäns inkomster i åldersgruppen 15 – 74 år, ges samma övergripande bild som i denna och tidigare bilagor om ekonomisk jämställdhet. Den genomsnittliga skillnaden mellan kvinnors och mäns disponibla inkomst i åldersgruppen 15 – 74 år uppgick 2020 till 20,7 procent, vilket var 1,1 procentenheter lägre än 2010. Om skillnaden i stället mäts genom att jämföra medianen av disponibel inkomst uppgick skillnaden till 16,1 procent och hade minskat med 3,8 procentenheter mellan 2010 och 2020.

Skillnaden i nivå och utveckling av medianen och medelvärdet berodde på den ojämna fördelningen av inkomster i befolkningen. Skillnaden i disponibel inkomst mellan kvinnor och män minskade i stora delar av befolkningen 2010 – 2020, men mäns ökade inkomster i den absoluta toppen av inkomstfördelningen hade en motverkande effekt.

Skillnaden i disponibel inkomst mellan kvinnor och män var generellt sett liten i grupper med lägre inkomstnivåer, exempelvis arbetslösa och sjuka. Detta är till stor del en konsekvens av att dessa gruppers inkomster i huvudsak kommer från transfereringar. Dessa typer av inkomster är antingen lika stora för alla i gruppen eller har ett övre tak.

Skillnaden mellan kvinnor och män skiljer sig åt mellan inrikes och utrikes födda. Bland utrikes födda var kvinnors andel av mäns disponibla inkomst 84,6 procent, jämfört med 78,6 procent bland inrikes födda. Även inom grupperna inrikes respektive utrikes födda fanns en samvariation mellan inkomstnivå och storleken på inkomstskillnaden.

Bilaga 3

Kvinnors disponibla inkomst var i genomsnitt lägre än mäns i alla typer av hushåll 2020. I hushåll utan hemmavarande barn uppgick kvinnans disponibla inkomst i genomsnitt till 79,7 procent av mannens. Kvinnors disponibla inkomst var lägst i hushåll med tre eller fler barn, där kvinnans genomsnittliga inkomst uppgick till 76,3 procent av mannens. Skillnaden i disponibel inkomst inom hushållet var mindre ju högre kvinnans utbildningsnivå var.

3.3 Inkomster i olika inkomstgrupper

Inkomstgapet mellan kvinnor och män varierar beroende på nivån på den disponibla inkomsten. Vid en indelning av kvinnor och män i inkomstgrupper är inkomstgapet minst för kvinnor och män med låg disponibel inkomst och störst för kvinnor och män med hög disponibel inkomst i både åldersgruppen 20 – 64 år och åldersgruppen 65 år och äldre (se diagram 3.5). 46 År 2021 hade kvinnor i åldersgruppen 20 – 64 år lägre disponibel inkomst än män i samtliga inkomstgrupper förutom i inkomstgrupp 1. Gapet var mer än dubbelt så stort i inkomstgrupp 10 jämfört med gapet i inkomstgrupperna 3 – 9. Det större inkomstgapet för de med de högsta inkomsterna förklarades främst av att mäns kapitalinkomster är betydligt högre än kvinnors i denna inkomstgrupp. I inkomstgrupperna 1 – 9 är kapitalinkomsterna däremot obetydliga i förhållande till övriga inkomster. I inkomstgrupp 2 – 10 beror gapet i stället främst på mäns högre arbetsinkomster.

I den lägsta inkomstgruppen var mäns disponibla inkomst lägre än kvinnors 2021. Kvinnors ökade arbetskraftsdeltagande är en viktig förklaring till att gapet har minskat över tid även i denna inkomstgrupp. Kvinnors högre disponibla inkomst i inkomstgruppen 2021 berodde dock i huvudsak på att kvinnors transfereringsinkomster var högre än mäns.

Mellan 2011 och 2021 ökade kvinnors disponibla inkomst i åldrarna 20 – 64 år mer än mäns i inkomstgrupperna 1 – 9. I inkomstgrupp 10 ökade i stället mäns disponibla inkomst mer än kvinnors. Inkomstskillnaden i kronor är betydligt större i den högsta inkomstgruppen än i övriga grupper, vilket får stort genomslag på det genomsnittliga inkomstgapet. De ökade inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män i inkomstgrupp 10 har bidragit till att det genomsnittliga inkomstgapet har varit i stort sett oförändrat sedan 2013.

I åldersgruppen 65 år och äldre var kvinnors disponibla inkomst lägre än mäns i samtliga inkomstgrupper 2021. Inkomstgapet var större i de högre inkomstgrupperna än i de lägre. Jämfört med 2011 hade inkomstgapet emellertid minskat, främst i de tre lägsta och de tre högsta inkomstgrupperna, medan gapet i princip var oförändrat i mitten av inkomstfördelningen. Utvecklingen berodde främst på att skillnaden mellan kvinnors och mäns pensionsinkomster hade minskat. I de två översta inkomstgrupperna hade också kvinnors arbetsinkomster ökat mer än mäns mellan 2011 och 2021.

46 Indelningen i inkomstgrupper görs separat för kvinnor respektive män i åldersgrupperna 20 – 64 år och 65 år och äldre. Inkomstgapet mellan kvinnor och män i inkomstgrupp 1 avser skillnaden mellan de 10 procent kvinnor som har lägst disponibel inkomst och de 10 procent män som har lägst disponibel inkomst. Inkomstgapet mellan kvinnor och män i inkomstgrupp 10 avser skillnaden mellan de 10 procent kvinnor som har högst disponibel inkomst och de 10 procent män som har högst disponibel inkomst.

Bilaga 3

Diagram 3.5 Inkomstgap i inkomstgrupper 2011 och 2021

Procentenheter 50 45 20 65 år och äldre – 64 år 40 35 30 25 20 15 10 5 0 -5 -10 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Inkomstgrupper Inkomstgrupper 2011 2021 Anm.: Indelningen i inkomstgrupper görs separat för kvinnor respektive män i åldersgrupperna 20 – 64 år och 65 år och äldre. Inkomstgapet mellan kvinnor och män i inkomstgrupp 1 avser skillnaden mellan de 10 procent kvinnor som har lägst disponibel inkomst och de 10 procent män som har lägst disponibel inkomst. Inkomstgapet mellan kvinnor och män i inkomstgrupp 10 avser skillnaden mellan de 10 procent kvinnor som har högst disponibel inkomst och de 10 procent män som har högst disponibel inkomst. Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar.

3.4 Utvecklingen av kvinnors och mäns inkomster

under åren med högre inflation

Under många år präglades svensk ekonomi av låg inflation och reala inkomstökningar. Åren 2011 – 2021 uppgick den genomsnittliga inflationstakten till ca 1 procent per år. Under denna period ökade kvinnors reala disponibla inkomst med i genomsnitt 26 procent, medan mäns ökade med 24 procent. I början av 2022 steg inflationen (KPI) kraftigt och uppgick på årsbasis till 8,4 procent. Under 2023 förväntas inflationen öka ytterligare till 8,7 procent, för att därefter sjunka till 4,0 procent under 2024 enligt regeringens prognos. Den höga inflationen förväntas ha lett till att kvinnors och mäns reala disponibla inkomst under 2022 har minskat för första gången på länge.

Den offentliga inkomststatistiken baseras på de inkomstuppgifter som samlas in av Skatteverket för att beräkna slutlig skatt. Inkomststatistiken har därför en eftersläpning med ungefär två år. Den senaste statistiken baseras på inkomstuppgifter avseende 2021. Uppgifter för 2022 respektive 2023 kommer att vara tillgängliga först under 2024 respektive 2025. För att redan nu få en bild av hur inflation och andra faktorer förväntas påverka kvinnors och mäns inkomster 2022 – 2024 görs i detta avsnitt en framåtblickande analys där inkomsterna från 2021 skrivs fram med regeringens bedömning av den makroekonomiska utvecklingen 2022 – 2024. 47 De förändringar som redovisas i detta avsnitt bygger på regeringens prognos för utvecklingen av olika inkomstslag under perioden. Förändringarna är delvis en effekt av inflationen, men även av andra faktorer, såsom utvecklingen på arbetsmarknaden och demografiska förändringar. Det har inte gjorts något försök att särskilja effekten av inflationen från övriga effekter.

47 I framskrivningen ingår också bl.a. en demografisk framskrivning som utgår från befolkningsprognoser från Statistiska centralbyrån. Beräkningarna för 2024 inkluderar förslagen om skatter och transfereringar i denna proposition.

Bilaga 3

Utvecklingen av disponibel inkomst 2022 – 2024

Kvinnors disponibla inkomst väntas i genomsnitt öka relativt mer än mäns under samtliga år 2022 – 2024 (se diagram 3.6). Det får till följd att gapet mellan kvinnors och mäns disponibla inkomster beräknas minska, från 23,3 till 22,1 procent under perioden.

Med hänsyn tagen till inflationen väntas kvinnors och mäns reala disponibla inkomst minska under 2022 och 2023. Under 2024 beräknas den nominella disponibla inkomsten öka ungefär lika mycket som prisnivån vilket får till följd att kvinnors och mäns reala disponibla inkomst inte förändras.

Diagram 3.6 Förändring av kvinnors och mäns individuella disponibla inkomster

2022 – 2024

Procent 10 8 6 4 2 0 -2 -4 -6 -8 -10 22 23 24

Förändring av kvinnors nominella inkomster Förändring av mäns nominella inkomster Förändring av kvinnors reala inkomster Förändring av mäns reala inkomster Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar.

Inkomstslagens bidrag till förändringen I detta avsnitt redovisas hur olika inkomstslag beräknas bidra till utvecklingen av kvinnors och mäns disponibla inkomst. Eftersom den disponibla inkomstens sammansättning varierar i olika åldersgrupper redovisas åldersgrupperna 20 – 64 år och 65 år och äldre var för sig. Inkomstgapet beräknas minska i båda åldersgrupperna 2022 – 2024. I åldersgruppen 20 – 64 år är det främst kapitalinkomster och transfereringar som beräknas bidra till att inkomstgapet minskar. I åldersgruppen 65 år och äldre är det främst kvinnors pensionsinkomster som beräknas öka mer än mäns.

Utvecklingen i åldersgruppen 20 – 64 år Arbetsinkomster utgör det största inkomstslaget för både kvinnor och män i åldersgruppen 20 – 64 år, och är också det inkomstslag som beräknas bidra mest till utvecklingen av disponibel inkomst under åren 2022 – 2024 (se diagram 3.7). Sammantaget väntas kvinnors och mäns arbetsinkomster öka ungefär lika mycket dessa år. Kapitalinkomsterna väntas minska under perioden, något mer för män än för kvinnor. Detta beror på att kvinnors tillgångar i högre utsträckning än mäns består av reala kapitaltillgångar, som t.ex. fastigheter, medan det motsatta gäller för finansiella

Bilaga 3

tillgångar, som t.ex. aktier. Avkastningen från reala kapitaltillgångar förväntas utvecklas bättre än finansiella kapitaltillgångar 2022 – 2024. 48

Kvinnors transfereringsinkomster är i genomsnitt högre än mäns. Under 2023 och 2024 – när inflationen medfört att taket i många transfereringssystem höjts – förväntas kvinnors transfereringsinkomster öka mer än mäns. Under 2023 ökade den 49 disponibla inkomsten till följd av de elstöd som betalades ut detta år. Då inga ytterligare elstöd till hushållen är aviserade innebär detta en motsvarande minskning 2024.

Eftersom inkomsterna ökade under 2022 ökade även kvinnors och mäns skatteinbetalningar. Sammantaget väntas skatteinbetalningarna öka marginellt 2022 – 2024, något mer för män än för kvinnor.

Sammantaget väntas inkomstgapet mellan kvinnor och män minska något 2022 – 2024 i åldersgruppen 20 – 64 år, från 20,6 till 19,9 procent.

Diagram 3.7 Olika inkomsters bidrag till utvecklingen av disponibel inkomst

2022 – 2024

Procent 10 8 6 4 2 0 -2 -4 K M K M K M K M K M K M 2022 2023 2024 2022 2023 2024 20-64 år 65+ år Arbetsinkomster Kapitalinkomster Transfereringar Pensioner Skatt Elstöd Disponibel inkomst Anm.: K avser kvinnor. M avser män. Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar.

Utvecklingen i åldersgruppen 65 år och äldre I åldersgruppen 65 år och äldre är pensionsinkomster den viktigaste inkomstkällan för både kvinnor och män. Det är också denna inkomstkälla som förväntas bidra mest till inkomstutvecklingen 2022 – 2024. Kvinnors pensionsinkomster förväntas öka något mer än mäns under samtliga tre år (se diagram 3.7). Detta beror till stor del på att garantipensionen skrivs upp med prisbasbeloppet, och därmed följer prisutvecklingen, medan inkomstpensionen i stället följer inkomstutvecklingen. 50

Arbetsinkomsterna i åldersgruppen är relativt små och väntas under perioden 2022 – 2024 öka ungefär lika mycket för kvinnor som för män. Kapitalinkomsterna är i genomsnitt högre för män än för kvinnor. Jämfört med åldersgruppen 20 – 64 år är

48 2021 var mäns finansiella kapitalvinster ungefär tre gånger så stora som kvinnors. Samtidigt var vinsterna från försäljning av småhus och bostadsrätter ungefär lika stora för kvinnor som för män. Se prop. 2022/23:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. bilaga 3 avsnitt 3 för en mer utförlig beskrivning av kvinnors och mäns kapitalinkomster. 49 Taket i många transfereringar räknas upp med prisbasbeloppet och följer därmed prisutvecklingen, om än med en viss eftersläpning då prisbasbeloppet för ett visst år räknas upp med prisökningarna juni — juni de två närmast föregående åren. 50 Även regeländringar bidrar till utvecklingen. Till exempel höjdes garantipensionen 2022 och inkomstpensionstillägget, som infördes i september 2021 fick fullt genomslag under 2022.

Bilaga 3

reala kapitaltillgångar viktigare i åldersgruppen 65 år och äldre för både kvinnor och män. Under perioden beräknas mäns kapitalinkomster öka mer än kvinnors.

Inkomster från transfereringar (exkl. pensioner) är relativt låga, och det är främst kvinnor som har sådana inkomster. Eftersom flera transfereringar, såsom bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd, ökar med inflationen förväntas dessa transfereringar öka förhållandevis mycket, och mer för kvinnor än för män 2022 – 2024.

Under 2023 ökade den disponibla inkomsten även i åldersgruppen 65 år och äldre till följd av de utbetalade elstöden.

Skatteinbetalningarna väntas öka något 2022 – 2024, och ungefär lika mycket för kvinnor som för män. Jobbskatteavdraget för äldre höjdes 2023, vilket får till följd att skatteinbetalningarna inte förväntas öka lika mycket som annars skulle ha varit fallet. Detta gäller dock endast arbetsinkomster, som är relativt låga i åldersgruppen.

Sammantaget väntas inkomstgapet i åldersgruppen 65 år och äldre minska från 29,1 procent till 27,2 procent 2022 – 2024.

3.5 Individuella välfärdstjänster

En viktig del av den offentliga sektorns verksamhet består av att finansiera individuella välfärdstjänster som skola, omsorg och hälso- och sjukvård. År 2021 motsvarade värdet av de individuella välfärdstjänsterna 18 procent av BNP, vilket kan jämföras med bidrag och transfereringar som uppgick till 15 procent av BNP samma år.

Eftersom värdet av välfärdstjänsterna inte ingår i den disponibla inkomsten kan analyser som använder disponibel inkomst som enda inkomstbegrepp underskatta kvinnors och mäns tillgång till ekonomiska resurser. Därför redovisas i detta avsnitt fördelningen av välfärdstjänster mellan kvinnor och män.

I redovisningen inkluderas välfärdstjänster inom områdena utbildning, barnomsorg (förskola, fritidshem och pedagogisk omsorg), hälso- och sjukvård, socialt skydd (främst äldreomsorg) samt fritid och kultur. Kollektiva tjänster, som infrastruktur, försvar och rättsväsende, som konsumeras av många personer gemensamt, beaktas däremot inte. 51

Det finns stora variationer i behovet av välfärdstjänster

Kvinnor nyttjar välfärdstjänster till ett högre värde än män. Det gäller framför allt välfärdstjänster inom utbildning och socialt skydd. Däremot nyttjas välfärdstjänster inom området fritid och kultur i något högre grad män än kvinnor. Värdet av hälsooch sjukvårdstjänster är endast marginellt högre för kvinnor.

Såväl behovet av välfärdstjänster som fördelningen mellan kvinnor och män varierar i olika åldersgrupper. Kvinnor nyttjar välfärdstjänster till ett högre värde än män i de yngre åldersgrupperna och i den äldsta åldersgruppen, medan det motsatta gäller i åldersgrupperna 50 – 74 år (se diagram 3.8).

I de yngre åldersgrupperna beror utfallet bl.a. på att fler kvinnor än män studerar. I den äldsta åldersgruppen beror skillnaden främst på att socialt skydd, i vilket äldreomsorg utgör den största delen, i högre utsträckning används av kvinnor. Detta

51 De offentliga konsumtionsutgifterna redovisas enligt den s.k. COFOG-indelningen (Classification of the Functions of Government). Enligt COFOG-indelningen är barnomsorg inte en egen kategori. I detta avsnitt används benämningen barnomsorg för tjänster inom områdena förskola, pedagogisk omsorg och fritidshem. Förskola ingår i COFOGindelningen i utbildning, medan pedagogisk omsorg och fritidshem ingår i socialt skydd.

Bilaga 3

eftersom kvinnor i genomsnitt lever längre och det finns fler kvinnor än män i denna åldersgrupp. Värdet av de välfärdstjänster som riktas mot barn tillgodoräknas i denna redovisning främst föräldrar i åldersgrupperna 30 – 49 år, där kvinnor nyttjar välfärdstjänster till ett något högre värde än vad män gör.

Diagram 3.8 Välfärdstjänster i åldersgrupper 2021

Kronor 250 000

200 000

150 000

100 000

50 000

0 K M K M K M K M K M K M 20 – 29 år 30 – 39 år 40 – 49 år 50 – 64 år 65 – 74 år 75 år och äldre Utbildning Socialt skydd Hälso- och sjukvård Fritid och kultur Barnens välfärdstjänster Anm.: Värdet av barnens individuella välfärdstjänster fördelas lika mellan föräldrarna, oavsett om de är sammanboende eller särlevande. K avser kvinnor och M avser män. Inkomsterna anges i 2021 års priser. Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar.

4 Ekonomiska drivkrafter till arbete

I detta avsnitt beskrivs hur ekonomiska drivkrafter till arbete varierar mellan kvinnor och män. I avsnitt 4.1 analyseras det ekonomiska utbytet av att arbeta jämfört med att vara arbetslös, medan avsnitt 4.2 visar det ekonomiska utbytet av att öka sitt arbetsutbud för personer som arbetar.

4.1 Det ekonomiska utbytet av att arbeta jämfört

med att vara arbetslös

En förutsättning för det svenska välfärdssamhället är att alla som kan arbeta ska arbeta. Med fler i arbete bidrar fler till det ekonomiska välståndet och inkomstspridningen kan minska. Ersättningen vid arbetslöshet bör därför vara utformad så att det lönar sig att arbeta. Alltför höga ersättningar riskerar att försvaga drivkrafterna för människor att söka och ta ett arbete. Alltför låga ersättningar riskerar dock att ge upphov till försörjningsproblem i hushållen. Ersättningsnivåns storlek blir därmed en avvägning mellan drivkrafter till arbete och inkomsttrygghet.

Det ekonomiska utbytet av att arbeta i förhållande till att vara arbetslös brukar ofta mätas med ersättningsgraden. Ersättningsgraden beräknas i detta avsnitt som kvoten mellan hushållets totala disponibla inkomst när individen är arbetslös hela året och hushållets totala disponibla inkomst när individen arbetar heltid hela året. Ju lägre 52 ersättningsgrad, desto större är det ekonomiska utbytet av att gå från arbetslöshet till

52 Den disponibla hushållsinkomsten inkluderar både individens egna inkomster och hushållets alla andra inkomster, t.ex. övriga hushållsmedlemmars arbetsinkomster. Vid beräkning av ersättningsgraden för en sammanboende person ingår den andra personens faktiskt observerade arbetsinkomst, och denna antas vara densamma oavsett om analysindividen själv arbetar eller är arbetslös. Detta innebär att ersättningsgraden i regel inte kommer att vara lika hög för de sammanboende individerna i ett och samma hushåll. Beräkningsmetoden beskrivs närmare i Finansdepartementets rapport Teknisk bilaga till Ekonomisk jämställdhet september 2023 på regeringen.se.

Bilaga 3

arbete. På motsvarande sätt är den ekonomiska förlusten av att gå från arbete till arbetslöshet högre om ersättningsgraden är låg än om den är hög. För en sammanboende individ förutsätts drivkrafterna till arbete vara större om partnern har låga inkomster än om partnern har höga inkomster, dvs. drivkrafterna till arbete beror till viss del även på partnerns inkomster. 53 Beräkningar av ersättningsgrader i detta avsnitt baseras på personer i åldrarna 20 – 64 år som har varit sysselsatta eller arbetssökande under analysåret. Beräkningarna beaktar 54 att den ersättning som utgår från det allmänna vid arbetslöshet kan omfatta allt från inkomstrelaterad ersättning från arbetslöshetsförsäkringen till behovsprövade ersättningar på hushållsnivå. Vidare beaktas att många som är etablerade på arbetsmarknaden har rätt till kompletterande ersättningar, utöver den ersättning de får från de offentliga systemen, via det kollektivavtal som gäller på arbetsplatsen och från inkomstförsäkringar som ingår i medlemsavgiften till de flesta fackförbund.

Kvinnor har i genomsnitt högre ersättningsgrad än män

År 2021 uppgick kvinnors genomsnittliga ersättningsgrad till 78,1 procent och mäns till 71,4 procent, dvs. ersättningsgraden var i genomsnitt 6,7 procentenheter högre för kvinnor än för män. Den genomsnittliga ersättningsgraden vid arbetslöshet sjönk något 2017 – 2019, då ersättningen vid arbetslöshet inte justerades upp i takt med löneutvecklingen (se diagram 4.1). Ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen höjdes dock 2020 i samband med utbrottet av covid-19 (höjt tak, höjd grundnivå samt höjd lägstanivå), vilket ledde till att den genomsnittliga ersättningsgraden ökade med 1,5 procentenheter för kvinnor och med 2,8 procentenheter för män. Den lägre ökningen för kvinnor förklaras främst av att färre kvinnor än män hade inkomster ovanför det ursprungliga ersättningstaket.

Diagram 4.1 Genomsnittlig ersättningsgrad vid arbetslöshet

Procent 80 70 60 50 40 30 20 10 0 17 18 19 20 21 Kvinnor Män Anm.: Beräkningar kan för närvarande endast göras för perioden 2017 – 2021 då beräkningsunderlag saknas för år före 2017. Inkomster vid arbetslöshet inkluderar eventuella kompletterande ersättningar, dvs. kollektivavtalade ersättningar och ersättningar från fackförbundens inkomstförsäkringar. Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar.

Fler kvinnor än män har en ersättningsgrad över 80 procent. År 2021 hade 57 procent av kvinnorna och 34 procent av männen en ersättningsgrad i intervallet

53 Sammanboende personer kan drivas av individuella motiv. Det kan t.ex. handla om värdet av att vara ekonomiskt oberoende eller en önskan att stärka den egna framtida pensionsinkomsten. Sådana individuella drivkrafter kan i någon mån antas motverka betydelsen av en sammanboende partners inkomster. 54 Beräkningar av ersättningsgrader har gjorts med hjälp av mikrosimuleringsmodellen FASIT. Ersättningsgrader har inte beräknats för personer med företagarinkomster eller för personer som inte befunnit sig i Sverige under hela analysåret.

Bilaga 3

80 – 100 procent (se diagram 4.2). Att så många beräknas ha en ersättningsgrad som överstiger 80 procent av den egna lönen före skatt förklaras till stor del av att ersättningsgraden i detta avsnitt definieras utifrån hushållets disponibla inkomst. 55 Sammanboende har då i regel högre ersättningsgrad än ensamstående, då partnerns inkomster fungerar som ett ytterligare försäkringsskydd för sammanboende. 56 Eftersom män i genomsnitt har högre inkomst än kvinnor innebär det att det extra försäkringsskydd som den sammanboende partnern bidrar med är starkare för kvinnor än för män. 57

Diagram 4.2 Andel kvinnor och män med ersättningsgrader i olika intervall 2021

Andel kvinnor resp. män, procent 50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 0 – 40 40 – 60 60 – 70 70 – 80 80 – 90 90 – 100 Ersättningsgrad (procent) Kvinnor Män

Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar.

Fler kvinnor än män är berättigade till inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet

I tabell 4.1 har individer grupperats efter den typ av ersättning som kan betalas ut i händelse av arbetslöshet. Den första, och största, gruppen består av individer som skulle få inkomstbaserad ersättning. Individer i denna grupp uppfyller både arbetsoch medlemsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen. Den andra gruppen består av individer som skulle få grundersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Dessa uppfyller arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen, men inte det medlemsvillkor som gäller för inkomstbaserad ersättning. Individer i den tredje gruppen uppfyller inte arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen. Dessa har en svagare förankring på arbetsmarknaden och skulle få ersättning med aktivitetsstödets grundbelopp om de deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program, etableringsersättning om de deltar i etableringsprogrammet eller försörjningsstöd om inkomsterna är tillräckligt låga.

55 Den disponibla inkomsten vid arbetslöshet inkluderar, utöver individens egen arbetslöshetsersättning, även hushållets samlade arbetsinkomster, transfereringar och kapitalinkomster. 56 År 2021 var den genomsnittliga ersättningsgraden bland samtliga kvinnor och män 74,7 procent. För sammanboende var ersättningsgraden i genomsnitt 80,8 procent och för ensamstående 63,5 procent. 57 Om ersättningsgraden för sammanboende i stället beräknas uteslutande utifrån individens egna inkomster, dvs. om det antas att drivkrafterna till arbete är oberoende av en eventuell partners inkomstnivå, sjunker andelen kvinnor med en ersättningsgrad i intervallet 80 – 100 procent från 57 till 9 procent. Andelen män med en ersättningsgrad i intervallet 80 – 100 procent sjunker från 34 till 6 procent. Den genomsnittliga ersättningsgraden sjunker med samma beräkningssätt från 78,1 till 66,2 procent för kvinnor och från 71,4 till 62,1 procent för män.

Bilaga 3

Tabell 4.1 Genomsnittlig ersättningsgrad 2021 efter typ av arbetslöshetsersättning

Procent Andel med Genomsnittlig ersättning ersättningsgrad Inkomstbaserad ersättning från arbetslöshetsförsäkringen Kvinnor 79,0 81,4 Män 74,1 76,4 Grundersättning från arbetslöshetsförsäkringen Kvinnor 18,0 67,5 Män 22,5 59,4 Aktivitetsstödets grundbelopp, försörjningsstöd eller etableringsersättning Kvinnor 3,0 55,1 Män 3,4 42,9 Samtliga ersättningstyper Kvinnor 100,0 78,1 Män 100,0 71,4 Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar.

Det finns tydliga skillnader mellan de olika gruppernas genomsnittliga ersättningsgrad. Personer med inkomstbaserad ersättning hade 2021 (när kompletterande ersättningar från kollektivavtal och inkomstförsäkringar beaktas) i genomsnitt en väsentligt högre ersättningsgrad än personer med grundersättning från arbetslöshetsförsäkringen. En bidragande orsak till det totala gapet i genomsnittlig ersättningsgrad mellan kvinnor och män är att en större andel kvinnor (79,0 procent) än män (74,1 procent) skulle ha varit berättigade till den högre inkomstbaserade ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen. En större andel män (22,5 procent) än kvinnor (18,8 procent) skulle ha fått den lägre grundersättningen. Skillnaderna beror på att kvinnor i högre grad än män uppfyller medlemsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen, dvs. kvinnor är i högre utsträckning än män medlemmar i en a-kassa. 58

Kvinnor har högre genomsnittlig ersättningsgrad än män i samtliga ersättningssystem i tabell 4.1. Gapet är störst bland dem som vid arbetslöshet skulle få en ersättning som inte är inkomstbaserad, dvs. grundersättning från arbetslöshetsförsäkringen, aktivitetsstödets grundbelopp, etableringsersättning eller försörjningsstöd. Detta beror på att kvinnor i genomsnitt har lägre löneinkomst vid arbete än män, och att inkomstbortfallet vid arbetslöshet därför i genomsnitt blir mindre för kvinnor än för män.

Det finns även ett betydande gap mellan kvinnor och män som har rätt till inkomstbaserad ersättning vid arbetslöshet. Det förklaras till stor del av ersättningstaket i arbetslöshetsförsäkringen. Den andel av löneinkomsten som är ersättningsgrundande – och därmed ersättningsgraden – är lägre för personer med löneinkomster över taket. För dem som skulle ha varit berättigade till inkomstbaserad ersättning 2021 visar beräkningarna att ungefär två tredjedelar av männen och knappt hälften av kvinnorna hade inkomster över ersättningstaket.

4.2 Det ekonomiska utbytet av att öka sitt

arbetsutbud för personer som arbetar

För personer som har ett arbete mäts ofta de ekonomiska drivkrafterna till ett ökat arbetsutbud med marginaleffekten. Marginaleffekten definieras som den del av en marginell inkomstökning som inte tillfaller individen på grund av ökade skatter och avgifter samt minskade transfereringar. Ju högre marginaleffekten är desto mindre blir individens nettobehållning av en extra arbetsinsats. Exempel på skatte-, avgifts- och

58 Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens hemsida, iaf.se, Sju av tio personer inom arbetskraften var med i en akassa 2022.

Bilaga 3

transfereringssystem som kan ge upphov till marginaleffekter är inkomstskatter, bostadsbidrag, barnomsorgsavgift, ekonomiskt bistånd och återbetalning av studielån.

Den genomsnittliga marginaleffektens utveckling över tid bestäms inte bara av ändrade regler i skatte- och transfereringssystemen. Den påverkas även av den ekonomiska utvecklingen. Exempelvis leder stigande sysselsättning till att antalet personer med inkomstprövade bidrag minskar, vilket i sin tur sänker den genomsnittliga marginaleffekten. Om ökade inkomster leder till att fler betalar statlig inkomstskatt tenderar i stället den genomsnittliga marginaleffekten att öka.

Beräkningar av marginaleffekter i detta avsnitt baseras på personer i åldrarna 20 – 64 år som har haft någon löneinkomst under analysåret. Beräkningen görs för varje individ 59 genom att löneinkomsten ökas med 1 000 kronor per år. För sammanboende hålls den andra personens inkomst oförändrad. Därefter beräknas hur mycket hushållets disponibla inkomst förändras efter att skatter, avgifter och transfereringar justerats till följd av den ökade löneinkomsten.

Lägre marginaleffekter bland kvinnor än bland män

År 2021 uppgick kvinnors genomsnittliga marginaleffekt till 31,3 procent och mäns till 34,5 procent, dvs. marginaleffekten var i genomsnitt drygt 3 procentenheter lägre för kvinnor än för män (se diagram 4.3). Mellan 2017 och 2021 sjönk den genomsnittliga marginaleffekten något för både kvinnor och män. Det var främst en effekt av att brytpunkten för statlig inkomstskatt höjdes 2019 och av att den s.k. värnskatten avskaffades 2020. Eftersom män i genomsnitt har högre inkomster än kvinnor var det fler män än kvinnor som berördes av dessa reformer, vilket innebar att marginaleffekten i genomsnitt sjönk mer för män än för kvinnor.

Diagram 4.3 Genomsnittlig marginaleffekt

Procent

Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar. För en enskild individ beror marginaleffekten på en rad faktorer, såsom vilken skattesats som tillämpas och vilka transfereringsinkomster individen har rätt till. Dessa faktorer bestäms i hög utsträckning av individens inkomstnivå. I diagram 4.4 har individer ordnats i tio lika stora grupper, s.k. decilgrupper, efter stigande löneinkomst. Den genomsnittliga marginaleffekten ökar med stigande löneinkomst, från 17 procent för tiondelen med lägst löneinkomst till 54 procent för tiondelen med högst löneinkomst. Marginaleffektsprofilen förklaras främst av progressiviteten i skattesystemet,

59 Marginaleffekter har inte beräknats för personer med företagarinkomster eller för personer som inte befunnit sig i Sverige under hela analysåret.

Bilaga 3

som innebär att personer med höga löneinkomster betalar högre marginalskatt än personer med låga löneinkomster. Det finns fler män än kvinnor i de övre inkomst- 60 skikten där marginaleffekterna är relativt höga, medan det motsatta förhållandet gäller i de nedre inkomstskikten där marginaleffekterna är relativt låga. Detta förklarar varför kvinnor i genomsnitt har lägre marginaleffekt än män.

Diagram 4.4 Genomsnittlig marginaleffekt i olika inkomstskikt 2021

Genomsnittlig marginaleffekt i procent. Andel kvinnor respektive män i olika decilgrupper i procent 70 60 50 40 30 20 10 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Decilgrupp, individer ordnade efter löneinkomst Genomsnittlig marginaleffekt Andel kvinnor Andel män

Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar.

Marginaleffekten för enskilda individer kan avvika väsentligt från de genomsnitt som visas i diagram 4.3 och diagram 4.4. För personer som har låga löneinkomster, och inte har rätt till inkomstprövade bidrag, kan marginaleffekten vara noll, eller nära noll. Andra kan ha rätt till ekonomiskt bistånd, som reduceras krona för krona när löneinkomsten ökar, vilket innebär att marginaleffekten kan uppgå till 100 procent. För flertalet, både bland kvinnor (57 procent) och män (52 procent), låg marginaleffekten dock i intervallet 25 – 35 procent 2021 (se diagram 4.5).

Knappt 20 procent av samtliga för vilka marginaleffekter har beräknats hade 2021 en marginaleffekt som översteg 50 procent. Andelen kvinnor vars marginaleffekt översteg 50 procent var dock lägre än andelen män. Marginaleffekten översteg 50 procent för 14 procent av kvinnorna, medan motsvarande siffra för män var 24 procent.

60 Den genomsnittliga marginaleffekten är sammansatt på olika sätt i olika inkomstskikt. I tiondelen med lägst löneinkomster förklarar olika inkomstprövade bidrag och avgifter drygt hälften av den totala marginaleffekten. Högre upp i fördelningen minskar betydelsen av dessa inkomstprövade bidrag och avgifter. I den övre delen av fördelningen förklarar marginalskatten i stort sett hela marginaleffekten.

Bilaga 3

Diagram 4.5 Andel personer med marginaleffekt i olika intervall 2021

Andel kvinnor resp. män, procent 40 35 30 25 20 15 10 5 0

Marginaleffekt (procent) Kvinnor Män Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar.

5 Effekter på kvinnors och mäns

ekonomiska resurser till följd av

regeringens förslag

I detta avsnitt redovisas hur regeringens reformer i skatte- och transfereringssystemen i denna och tidigare propositioner under mandatperioden bedöms påverka fördelningen av de ekonomiska resurserna mellan kvinnor och män 2024. De 61 reformer som har beaktats finns redovisade i redogörelsens tabellbilaga (se tabell a.1). Effekterna har beräknats med hjälp av mikrosimuleringsmodellen FASIT. Hänsyn har enbart tagits till de åtgärder som är möjliga att beräkna med den använda metodiken. I beräkningarna beaktas dels åtgärder som påverkar individernas disponibla inkomster, dels vissa förslag som avser indirekta skatter och som påverkar individernas ekonomi genom förändrade utgifter. Beräkningarna avser 2024, vilket får till följd att reformer som påverkat den disponibla inkomsten under tidigare år, men inte gör det 2024, inte beaktas. Detta gäller t.ex. de elstöd som betalas ut under 2023.

En stor del av den offentliga sektorns verksamhet består av att finansiera individuella välfärdstjänster som skola, omsorg samt hälso- och sjukvård. Värdet av välfärdstjänster ingår inte i den disponibla inkomsten, men har betydelse för kvinnors och mäns tillgång till ekonomiska resurser. För att ge en mer fullständig bild av hur regeringens reformer påverkar fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män görs därför också en utvidgad analys där effekter av välfärdssatsningar inkluderas i beräkningarna. Den totala omfattningen av välfärdssatsningarna, uppdelat på olika områden, redovisas i redogörelsens tabellbilaga (se tabell a.2).

Beräkningarna är statiska i den meningen att de inte beaktar beteendeförändringar som kan uppkomma till följd av förslagen. Det innebär t.ex. att beräkningarna inte tar hänsyn till de förändringar av sysselsättning och arbetade timmar, och de därav

61 Effekterna av reformer i skatte- och transfereringssystemen samt satsningar på offentligt finansierade välfärdstjänster i den föreslagna budgeten redovisas i denna proposition i finansplanen.

Bilaga 3

följande effekterna på disponibel inkomst, som reformerna kan tänkas medföra. Beräkningarna beaktar inte heller förändringar av indirekta skatter.

5.1 Effekter på disponibel inkomst

Kvinnors och mäns disponibla inkomster beräknas öka med närmare 12 miljarder kronor till följd av regeringens reformer 2023 och 2024. Av detta belopp står förslagen i denna proposition för drygt 5 miljarder kronor. Reformerna bedöms sammantaget öka kvinnors disponibla inkomst mer än mäns. Kvinnors disponibla inkomst ökar i genomsnitt med 0,5 procent till följd av reformerna, medan mäns ökar med 0,3 procent (se diagram 5.1). Detta beror främst på att män i högre grad än kvinnor påverkas av förslaget om pausad uppräkning av skiktgräns för statlig inkomstskatt i denna proposition, eftersom fler män än kvinnor har inkomster över skiktgränsen.

I beräkningarna har även förslagen om sänkt energiskatt på bensin och diesel samt förslaget om justerad skatt på tobak och nikotin beaktats. Dessa förslag påverkar inte individernas disponibla inkomster men förväntas medföra lägre drivmedelspriser och ändrade priser på varor som innehåller nikotin och tobak, vilket därmed påverkar individernas konsumtionsmöjligheter. I beräkningarna antas skatteförändringarna övervältras på priserna fullt ut och sammantaget öka konsumtionsmöjligheterna med 7 miljarder kronor, som nästan enbart beror på förslagen om sänkt energiskatt på bensin och diesel. Som framgår av diagram 5.1 beräknas kvinnors ekonomiska resurser öka med i genomsnitt 0,3 procent vilket kan jämföras med 0,2 procent för män till följd av dessa förslag.

Diagram 5.1 Effekter på individuell disponibel inkomst 2024 till följd av förslag

och aviseringar under mandatperioden

Procent 0,6

0,5

0,4

0,3

0,2

0,1

0,0 Kvinnor Män Transfereringar och direkta skatter Indirekta skatter Anm.: Beräkningarna avser åldersgruppen 20 år eller äldre. Med indirekta skatter avses i diagrammet effekter av sänkt energiskatt på bensin och diesel och av justerad skatt på tobak och nikotin beaktats. Dessa förslag påverkar inte individernas disponibla inkomster men antas medföra lägre drivmedelspriser och därmed öka individernas konsumtionsmöjligheter. I beräkningarna antas skattesänkningarna övervältras på priserna fullt ut. Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar.

5.2 Effekter på utökad inkomst

Regeringen har under mandatperioden genomfört betydande satsningar på individuella välfärdstjänster. Under 2023 och 2024 beräknas dessa satsningar ha medfört ökade anslag till välfärdstjänster med 28 miljarder kronor. Satsningarna bedöms tillföra ekonomiska resurser till kvinnor i högre utsträckning än män. Effekten av satsningarna på välfärdstjänster, uttryckt som andel av den utökade inkomsten (dvs.

Bilaga 3

summan av disponibel inkomst och värdet av välfärdstjänster), uppgår till 0,7 procent för kvinnor och 0,3 procent för män (se diagram 5.2). Att satsningarna bedöms tillföra ekonomiska resurser till kvinnor i högre utsträckning än män beror främst på regeringens förslag om höjda generella bidrag till kommunerna och höjda anslag till utbildning samt hälso- och sjukvård, och att kvinnor nyttjar dessa tjänster i högre uträckning än vad män gör.

Diagram 5.2 Effekter på individuell utökad inkomst 2024 till följd av förslag och

aviseringar under mandatperioden

Procent 1,2

1,0

0,8

0,6

0,4

0,2

0,0 Kvinnor Män Bidrag från välfärdstjänster Bidrag från reformer som påverkar individuell disponibel inkomst Anm.: Beräkningarna avser åldersgruppen 20 år eller äldre. Utökad inkomst är summan av disponibel inkomst och värdet av individuella välfärdstjänster. Källor: Statistiska centralbyrån (STAR) och egna beräkningar.

Bilaga 3

Tabellbilaga

Tabell a.1 Reformer som beaktas vid beräkning av politikens effekter på disponibel

inkomst och av indirekta skatter 2024

Transfereringar och direkta skatter Indirekta skatter Bibehållande av dagens nivå på arbetslöshetsersättningen Sänkt energiskatt på bensin och diesel Förlängt tillfälligt tillägg till bostadsbidraget för barnfamiljer Justerad skatt på tobak och nikotin Förändringar i reseavdraget Förstärkt jobbskatteavdrag för äldre Förstärkt jobbskatteavdrag för låg- och medelinkomsttagare Höjd åldersgräns för jobbskatteavdrag för äldre från 65 till 66 år Förstärkning av det förhöjda grundavdraget (sänkt skatt för pensionärer) Pausad uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt Tillfälligt höjt tak för rotavdrag Anm.: I tabellen redovisas de reformer under mandatperioden som beaktas i beräkningen av politikens effekter på disponibel inkomst (dvs. transfereringar och direkta skatter) samt reformer på indirekta skatter.

Tabell a.2 Fördelning av reformer på välfärdstjänstområdet på olika

verksamhetsområden

Verksamhetsområde Procent Fritid och kultur 4 Hälso- och sjukvård 44 Socialt skydd 19 Utbildning 28 Barnomsorg 5

Totalt 100

Anm.: De totala satsningarna under mandatperioden på individuella välfärdstjänster 2024 beräknas uppgå till knappt 28 miljarder kronor. Reformer som är av mer generell karaktär, såsom det generella statsbidraget till kommuner, fördelas i enlighet med det konsumtionsmönster som gäller för välfärdstjänsterna totalt.

Bilaga 4 Bilaga 4 Höjd jämförelseränta vid ränteförmån Innehållsförteckning

Bilaga 4

Bilaga till avsnitt 12.7

1 Sammanfattning av promemorian

I promemorian finns förslag om att jämförelseräntan vid beräkning av ränteförmån ska höjas med 0,5 procentenheter. Ränteförmån uppkommer när en anställd eller en uppdragstagare får ett förmånligt lån, dvs. ett räntefritt lån eller ett lån där räntan understiger marknadsräntan, av arbetsgivaren respektive uppdragsgivaren. Enligt gällande regler förmånsbeskattas skillnaden mellan statslåneräntan plus en procentenhet (jämförelseräntan) och den ränta som låntagaren betalar på sitt förmånliga lån. Förslaget innebär att förmånsbeskattningen i stället ska beräknas på skillnaden mellan statslåneräntan plus en och en halv procentenhet och räntan på det förmånliga lånet.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2024 och tillämpas första gången på beskattningsår som börjar efter den 31 december 2023.

2 Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden kommit in från Arbetsförmedlingen, Arbetsgivarverket, Ekonomistyrningsverket, FAR, Finansbolagens Förening, Finansförbundet, Finansinspektionen, Fondbolagens förening, Företagarna, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, Konjunkturinstitutet, Konkurrensverket, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lunds universitet, Näringslivets Skattedelegation, Regelrådet, Skatteverket, Sparbankernas Riksförbund, Svenskt Näringsliv och Sveriges Riksbank

Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys), Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO).

Bilaga 5 Bilaga 5 Slopad nedsättning av arbetsgivaravgifterna för 15 – 18åringar Innehållsförteckning

Bilaga 5

Bilaga till avsnitt 12.8

1 Sammanfattning av promemorian

I promemorian föreslås att nedsättningen av arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften för personer som vid årets ingång har fyllt 15 men inte 18 år slopas. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2024.

2 Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över promemorian Förslag om slopad nedsättning av arbetsgivaravgifterna för 15 – 18-åringar inför budgetpropositionen 2024 kommit in från Arbetsförmedlingen, Arbetsgivarverket, Ekonomistyrningsverket (ESV), Företagarna, Försäkringskassan, Förvaltningsrätten i Härnösand, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), Konjunkturinstitutet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys), Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF), Näringslivets Skattedelegation, Pensionsmyndigheten, Regelrådet, Skatteverket, Svenskt Näringsliv, Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), Tillväxtverket, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Visita.

Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att yttra sig: FAR, Kooperativa Förbundet, Näringslivets Regelnämnd och Småföretagarnas riksförbund.

Yttranden har även kommit in från Akademikerförbundet SSR, Skattebetalarnas Förening och Svensk Handel.

Bilaga 6 Bilaga 6 Höjt schablonavdrag vid uthyrning av bostäder och förenklad beskattning av vissa fastighetsrelaterade inkomster Innehållsförteckning

Bilaga 6

Bilaga till avsnitt 12.10

1 Sammanfattning av promemorian

I promemorian lämnas följande förslag: • Schablonavdraget vid uthyrning av privatbostadsfastigheter, privatbostäder och hyreslägenheter höjs från 40 000 kronor till 50 000 kronor. Avdraget ska, liksom i dag, vara gemensamt för dels sådan uthyrning, dels försäljning av produkter från privatbostadsfastigheter och privatbostäder. • Beloppsgränsen för beskattning av kapitalvinst vid överföring av mark eller andel i samfällighet genom fastighetsreglering enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och uppdelning i lotter genom klyvning enligt 11 kap. samma lag höjs från 5 000 kronor till 42 000 kronor. • Det schabloniserade omkostnadsbeloppet vid allframtidsupplåtelser höjs från 5 000 kronor till 12 000 kronor. • Beloppsgränsen för beskattning av inkomst från samfällighet höjs från 600 kronor till 1 500 kronor. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2024.

2 Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden kommit in från Bostadsrätterna, Boverket, Ekonomistyrningsverket, FAR, Fastighetsägarna Sverige, Företagarna, Förvaltningsrätten i Luleå, HSB Riksförbund, Hyresgästföreningen Riksförbundet, Konjunkturinstitutet, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Lantmäteriet, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF), Näringslivets Skattedelegation (NSD), Regelrådet, Riksbyggen, Skatteverket, Svenskt Näringsliv, Sveriges Allmännytta, Sveriges förenade studentkårer och Villaägarnas Riksförbund. Yttrande har även inkommit från Tillväxtverket. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Jagvillhabostad.nu, Kungliga Tekniska Högskolan, skolan för arkitektur och samhällsbyggnad, institutionen för fastigheter och byggande, Lantmäterimyndigheten Malmö stad, Näringslivets Regelnämnd (NNR) och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).

Bilaga 7

Bilaga till avsnitt 12.11

1 Sammanfattning av Skatteverkets promemoria

Skatteverket föreslår i denna promemoria att inlösenaktier, inlösenrätter och säljrätter som tilldelas i inlösen- och återköpsförfaranden behandlas som utdelning vid tilldelningen. Förslaget ska gälla både obegränsat och begränsat skattskyldiga personer. Begränsat skattskyldiga personer kan i och med förslaget inte längre undgå kupongskatt genom att avyttra inlösenaktier, inlösenrätter och säljrätter. De skattemässiga skillnaderna mellan kontant utdelning, inlösen- och återköpsförfaranden undanröjs därmed. Inlösen och återköp som sker utan att inlösenaktier, inlösenrätter och säljrätter tilldelas omfattas inte av förslagen i denna promemoria. För att inköpsrätter ska behandlas på samma sätt som inlösenaktier, inlösenrätter och säljrätter, föreslås att även inköpsrätter behandlas som utdelning vid tilldelningen. Anskaffningsutgiften för sådana inlösenaktier, inlösenrätter, säljrätter och inköpsrätter som har tilldelats motsvarar det belopp som ska tas upp som utdelning. Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 2023.

Bilaga 7

2 Promemorians lagtext

Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229) 1 dels att 24 kap. 5 § och 48 kap. 13 § samt rubrik närmast före 48 kap. 13 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 42 kap. 17 a § och 48 kap. 13 a §, och närmast före 42 kap. 17 a § och 48 kap. 13 a § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 kap.

5 § 2 I inkomstslaget näringsverksamhet tillämpas bestämmelserna i inkomstslaget kapital om – utnyttjande av företrädesrätt till teckning av vinstandelslån eller kapitalandelslån i 42 kap. 15 §, – utdelning av andelar i dotterbolag i 42 kap. 16 §, – utbetalningar vid minskning av aktiekapital, bunden överkursfond eller reservfond och liknande förfaranden i 42 kap. 17 §, – tilldelning av inlösenaktier och liknande rätter i 42 kap. 17 a §, – utskiftning från ideella föreningar i 42 kap. 18 §, – utskiftning och utbetalning från ekonomiska föreningar i 42 kap. 19 – 21 §§, – emission i ekonomiska föreningar i 42 kap. 21 a §, – utdelning från i utlandet delägarbeskattade juridiska personer och från utländska juridiska personer med lågbeskattade inkomster i 42 kap. 22 §, – utdelning och utskiftning från dödsbon efter personer som var begränsat skattskyldiga vid dödsfallet i 42 kap. 23 §, – skattetillgodohavanden i 42 kap. 24 §, – spel i 42 kap. 25 §, och – schablonintäkt i 42 kap. 43 §.

42 kap.

Tilldelning av inlösenaktier och

liknande rätter

17 a § Inlösenaktier, inlösenrätter, säljrätter, inköpsrätter och andra liknande tillgångar som tilldelas på grund av ett aktieinnehav behandlas som utdelning vid tilldelningen. Med inlösenaktie avses dock inte sådan inlösenaktie som erhålls i utbyte mot inlösenrätt under ett inlösenförfarande.

1 Lagen omtryckt 2008:803. 2 Senaste lydelse 2020:990.

Bilaga 7

48 kap.

Teckningsrätter, fondaktierätter, Teckningsrätter och fondaktierätter

inlösenrätter och säljrätter

13 § För teckningsrätter och fond- För teckningsrätter och fondaktierätter , samt inlösenrätter och säljrätter som aktierätter som grundas på aktieinnehav i avses i 2 §, som grundas på aktieinnehav i bolaget, är anskaffningsutgiften noll. bolaget, är anskaffningsutgiften noll. Detsamma gäller teckningsrätter och fondaktierätter som grundas på innehav av en konvertibel eller en liknande rätt till förvärv av aktier i bolaget, om innehavaren vid tilldelningen av aktier likställs med en aktieägare.

Inlösenaktier och liknande rätter

13 a § För sådana tillgångar som behandlas som utdelning vid tilldelningen enligt 42 kap. 17 a § är anskaffningsutgiften det belopp som ska tas upp som utdelning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023. 2. Lagen tillämpas första gången på inlösenaktier, inlösenrätter, säljrätter, inköpsrätter och andra liknande tillgångar som tilldelas efter den 31 december 2022.

Bilaga 7

3 Förteckning över remissinstanserna

(promemorian)

Efter remiss har yttranden kommit in från Bokföringsnämnden, Domstolsverket, Ekonomistyrningsverket, Euroclear Sweden AB, FAR, Finansbolagens Förening, Finansinspektionen, Fondbolagens Förening, Föreningen Svenskt Näringsliv, Förvaltningsrätten i Falun, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Kammarrätten i Sundsvall, Konjunkturinstitutet, Näringslivets Regelnämnd NNR, Näringslivets Skattedelegation, Regelrådet, Sparbankernas Riksförbund, Svenska Bankföreningen, Sveriges advokatsamfund och Swedish Private Equity & Venture Capital Association (SVCA).

Yttranden har även inkommit från Föreningen Stiftelser i Samverkan och Föreningen Svensk Värdepappersmarknad.

En remissinstans har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Handelshögskolan i Stockholm

4 Sammanfattning av utkast till

lagrådsremiss Ändrad beskattning av

inlösenaktier i vissa fall

I utkastet föreslås att tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i vissa fall ska behandlas som utdelning. Så är fallet i samband med att ett aktiebolag minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier (inlösen) eller förvärvar egna aktier. Det gäller dock inte sådan tilldelning av inlösenaktier som görs i utbyte mot aktier i bolaget. Förslaget innebär att beskattningen av inlösenaktier flyttas från inlösentidpunkten till den dag då de kan disponeras av aktieägarna.

En inlösenaktie definieras som en sådan aktie som utan valmöjlighet för aktieägaren ska lösas in eller förvärvas av aktiebolaget för en viss ersättning. Av förenklingsskäl föreslås att den ersättning som ska betalas till aktieägarna när inlösenaktierna löses in eller förvärvas av bolaget ska tas upp som utdelning. Detta belopp utgör också inlösenaktiernas anskaffningsutgift. Ändringarna föreslås gälla i inkomstslagen kapital och näringsverksamhet.

Det föreslås även att kupongskatt ska tas ut på inlösenaktier som tilldelas aktieägare som är begränsat skattskyldiga.

Förslaget bedöms medföra en offentligfinansiell effekt på 0,54 miljarder kronor.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2024 och tillämpas första gången på tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna som görs efter den 31 december 2023.

Bilaga 7

5 Utkastets lagtext

Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen

(1970:624)

Härigenom föreskrivs att 2 och 27 §§ kupongskattelagen (1970:624) ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt lagrådsremiss Stämpelskatt vid Föreslagen lydelse förvärv av fast egendom och tomträtter som görs vid delning av aktiebolag genom separation

2 § 1

I denna lag förstås med AIF-förvaltare: juridisk person som är AIF-förvaltare enligt 1 kap. 3 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, avstämningsbolag: aktiebolag som är avstämningsbolag enligt 1 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551), egen aktie: aktie som innehas av bolaget självt, fondbolag: aktiebolag som driver fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder, förvaltningsbolag: ett utländskt företag som förvaltar en värdepappersfond i Sverige, förvaringsinstitut: ett företag som är förvaringsinstitut enligt 1 kap. 1 § första stycket 15 lagen om värdepappersfonder eller 9 kap. 4, 5 eller 7 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, inlösenaktie: aktie som utan valmöjlighet för aktieägaren ska lösas in eller förvärvas av aktiebolaget för en viss ersättning, utdelningstillfälle: för avstämnings- utdelningstillfälle: för bolag den i 4 kap. 39 § aktiebolagslagen avstämningsbolag den i 4 kap. 39 eller 46 § avsedda dagen för avstämning och för aktiebolagslagen avsedda dagen för andra aktiebolag liksom i fråga om avstämning och för andra aktiebolag värdepappersfond eller specialfond den liksom i fråga om värdepappersfond eller dag då utdelningen blir tillgänglig för specialfond den dag då utdelningen blir lyftning, tillgänglig för lyftning, utdelningsberättigad: den som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället, värdepapperscentral: detsamma som i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Med utdelning avses även 1. återbetalning till aktieägarna vid 1. återbetalning till aktieägarna vid minskning av aktiekapitalet eller minskning av aktiekapitalet eller reservfonden enligt 20 kap. 1 § första reservfonden enligt 20 kap. 1 § första stycket 3 eller 35 § 3 aktiebolagslagen, stycket 3 eller 35 § 3 aktiebolagslagen om inte annat anges i tredje stycket 1 , 2. utskiftning vid bolagets likvidation enligt 25 kap. 38 § aktiebolagslagen, 3. utbetalning till aktieägare vid 3. utbetalning till aktieägare vid bolagets förvärv av egna aktier genom ett bolagets förvärv av egna aktier genom ett förvärvserbjudande som har riktats till förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag,

1 Senaste lydelse 2016:52.

Bilaga 7

aktier av ett visst slag om inte annat anges i tredje stycket 1 , 4. utbetalning av fusionsvederlag till aktieägare enligt 23 kap. 26 § aktiebolagslagen till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i det övertagande bolaget, 5. utbetalning av fusionsvederlag till 5. utbetalning av fusionsvederlag till andelsägare enligt 8 kap. 14 § lagen om andelsägare enligt 8 kap. 14 § lagen om värdepappersfonder eller 12 kap. 16 § värdepappersfonder eller 12 kap. 16 § lagen om förvaltare av alternativa lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder till den del vederlaget investeringsfonder till den del vederlaget utgörs av annat än andelar i den utgörs av annat än andelar i den övertagande fonden, och övertagande fonden, 6. utbetalning av delningsvederlag till 6. utbetalning av delningsvederlag till aktieägare enligt 24 kap. 28 § aktieägare enligt 24 kap. 28 § aktiebolagsaktiebolagslagen som avser lagen som avser a) delning enligt 24 kap. 1 § andra a) delning enligt 24 kap. 1 § andra stycket samma lag till den del vederlaget stycket samma lag till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i de övertagande utgörs av annat än aktier i de övertagande bolagen, eller bolagen, eller b) delning enligt 24 kap. 1 § tredje b) delning enligt 24 kap. 1 § tredje stycket 1 samma lag till den del vederlaget stycket 1 samma lag till den del vederlaget utgörs av annat än ersättning som enligt utgörs av annat än ersättning som enligt 42 kap. 16 b § inkomstskattelagen 42 kap. 16 b § inkomstskattelagen (1999:1229) inte ska tas upp . (1999:1229) inte ska tas upp , och 7. tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i samband med att ett aktiebolag minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier eller förvärvar egna aktier och tilldelningen inte är av sådant slag som anges i tredje stycket 2. Med utdelning avses dock inte 1. en återbetalning eller utbetalning enligt andra stycket 1 eller 3 som görs när inlösenaktier löses in eller förvärvas, om tilldelningen av de inlösenaktier som löses in eller förvärvas anses som utdelning enligt andra stycket 7, eller 2. en tilldelning av inlösenaktier enligt andra stycket 7 som görs i utbyte mot aktier i bolaget . Kupongskatt på sådan utdelning som avses i andra stycket 7 ska tas ut på den ersättning som ska betalas till aktieägarna när inlösenaktierna löses in eller förvärvas av bolaget.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 § 2 Har i annat fall än som avses i 9 eller 16 § kupongskatt innehållits för någon som inte varit skattskyldig eller har kupongskatt innehållits med högre belopp än vad som ska betalas enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning, har den utdelningsberättigade rätt till återbetalning av vad som innehållits för mycket. Rätt till återbetalning föreligger även

2 Senaste lydelse 2011:1246.

Bilaga 7

– om aktie förlorat sitt värde till följd av att bolaget upplösts genom likvidation inom två år efter det att sådan utbetalning som avses i 2 § andra stycket 2 blivit tillgänglig för lyftning, – vid återbetalning till aktieägare enligt – vid återbetalning till aktieägare enligt aktiebolagslagen (2005:551) i samband aktiebolagslagen (2005:551) i samband med minskning av aktiekapitalet som med minskning av aktiekapitalet som genomförts med indragning av aktier, och genomförts med indragning av aktier, om återbetalningen anses som utdelning enligt 2 § andra stycket 1, och – vid utbetalning till aktieägare vid – vid utbetalning till aktieägare vid bolagets förvärv av egna aktier genom ett bolagets förvärv av egna aktier genom ett förvärvserbjudande som har riktats till förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag. aktier av ett visst slag, om utbetalningen anses som utdelning enligt 2 § andra stycket 3 . Underlaget för kupongskatten ska i de fall som avses i andra stycket beräknas på ett belopp som svarar mot skillnaden mellan utbetalningen till aktieägaren och dennes anskaffningskostnad för aktierna. Har aktierna förvärvats som fusionsvederlag eller delningsvederlag ska som anskaffningskostnad för aktierna anses den anskaffningskostnad som aktieägaren hade för aktierna i det överlåtande aktiebolaget. För marknadsnoterade aktier får anskaffningskostnaden i stället bestämmas till 20 procent av utbetalningen. Ansökan om återbetalning ska göras skriftligen hos Skatteverket senast vid utgången av femte kalenderåret efter utdelningstillfället. Tillsammans med ansökan ska det lämnas ett intyg eller annan utredning om att kupongskatt innehållits för sökanden liksom utredning som styrker att sökanden inte är skattskyldig. Beslut rörande återbetalning får anstå intill dess fråga om skattskyldighet för utdelningen enligt inkomstskattelagen (1999:1229) slutligen prövats. Föreligger de förutsättningar för återbetalning som anges i första stycket först sedan förvaltningsrätt, kammarrätt eller Högsta förvaltningsdomstolen meddelat beslut angående utdelningsbeloppet eller efter det att utdelningsberättigad efterbeskattats för detsamma, kan ansökan om återbetalning göras hos Skatteverket senast inom ett år efter det beslutet meddelades eller efterbeskattningen skedde. Är den som har rätt till återbetalning av kupongskatt skyldig att betala skatt enligt denna lag eller skatteförfarandelagen (2011:1244), gäller 64 kap. samt 71 kap. 2 § första stycket och 3 § skatteförfarandelagen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. 2. Lagen tillämpas första gången på tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna som görs efter den 31 december 2023.

Bilaga 7

Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229) 1 dels att 24 kap. 5 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 42 kap. 17 a § och 48 kap. 10 §, och närmast före 48 kap. 10 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 kap.

5 § 2 I inkomstslaget näringsverksamhet tillämpas bestämmelserna i inkomstslaget kapital om – utnyttjande av företrädesrätt till teckning av vinstandelslån eller kapitalandelslån i 42 kap. 15 §, – utdelning av andelar i dotterbolag i 42 kap. 16 §, – utbetalningar vid minskning av aktiekapital, bunden överkursfond eller reservfond och liknande förfaranden i 42 kap. 17 §, – tilldelning av inlösenaktier i 42 kap. 17 a §, – utskiftning från ideella föreningar i 42 kap. 18 §, – utskiftning och utbetalning från ekonomiska föreningar i 42 kap. 19 – 21 §§, – emission i ekonomiska föreningar i 42 kap. 21 a §, – utdelning från i utlandet delägarbeskattade juridiska personer och från utländska juridiska personer med lågbeskattade inkomster i 42 kap. 22 §, – utdelning och utskiftning från dödsbon efter personer som var begränsat skattskyldiga vid dödsfallet i 42 kap. 23 §, – skattetillgodohavanden i 42 kap. 24 §, – spel i 42 kap. 25 §, och – schablonintäkt i 42 kap. 43 §.

42 kap.

17 a § Som utdelning behandlas tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i samband med att ett aktiebolag – minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier, eller – förvärvar egna aktier. Första stycket gäller dock inte en sådan tilldelning av inlösenaktier som görs i utbyte mot aktier i bolaget. Värdet av en inlösenaktie ska anses vara den ersättning som ska betalas till aktieägarna när aktien löses in eller förvärvas av bolaget. Med inlösenaktie avses en aktie som utan valmöjlighet för aktieägaren ska lösas in eller förvärvas av aktiebolaget för en viss ersättning.

1 Lagen omtryckt 2008:803. 2 Senaste lydelse 2020:990.

Bilaga 7

48 kap.

Inlösenaktie som förvärvas genom tilldelning i vissa fall

10 § För en inlösenaktie som förvärvas genom en sådan tilldelning som behandlas som utdelning enligt 42 kap. 17 a § är anskaffningsutgiften det belopp som ska tas upp som utdelning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. 2. Lagen tillämpas första gången på tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna som görs efter den 31 december 2023.

Bilaga 7

6 Förteckning över remissinstanserna

(utkastet)

Efter remiss har yttranden kommit in från Bokföringsnämnden, Domstolsverket, Ekonomistyrningsverket, Euroclear Sweden AB, FAR, Finansbolagens Förening, Finansinspektionen, Fondbolagens Förening, Föreningen Stiftelser i Samverkan, Föreningen Svenskt Näringsliv, Förvaltningsrätten i Falun, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Kammarrätten i Sundsvall, Konjunkturinstitutet, Näringslivets Skattedelegation, Skatteverket, Svenska Bankföreningen, Swedish Private Equity & Venture Capital Association (SVCA) och Sveriges advokatsamfund.

Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Bolagsverket, Svensk Värdepappersmarknad, Näringslivets regelnämnd, Regelrådet och Sparbankernas Riksförbund.

Bilaga 7

7 Lagrådsremissens lagtext

Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen

(1970:624)

Härigenom föreskrivs att 2 och 27 §§ kupongskattelagen (1970:624) ska ha följande 1 lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 § 2 I denna lag förstås med AIF-förvaltare: juridisk person som är AIF-förvaltare enligt 1 kap. 3 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, avstämningsbolag: aktiebolag som är avstämningsbolag enligt 1 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551), egen aktie: aktie som innehas av bolaget självt, fondbolag: aktiebolag som driver fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder, förvaltningsbolag: ett utländskt företag som förvaltar en värdepappersfond i Sverige, förvaringsinstitut: ett företag som är förvaringsinstitut enligt 1 kap. 1 § första stycket 15 lagen om värdepappersfonder eller 9 kap. 4, 5 eller 7 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, inlösenaktie: aktie som utan valmöjlighet för aktieägaren ska lösas in eller förvärvas av aktiebolaget för en viss ersättning, utdelningstillfälle: för avstämnings- utdelningstillfälle: för avstämningsbolag den i 4 kap. 39 § aktiebolagslagen bolag den i 4 kap. 39 eller 46 § avsedda dagen för avstämning och för aktiebolagslagen avsedda dagen för andra aktiebolag liksom i fråga om avstämning och för andra aktiebolag värdepappersfond eller specialfond den liksom i fråga om värdepappersfond eller dag då utdelningen blir tillgänglig för specialfond den dag då utdelningen blir lyftning, tillgänglig för lyftning, utdelningsberättigad: den som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället, värdepapperscentral: detsamma som i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Med utdelning avses även 1. återbetalning till aktieägarna vid 1. återbetalning till aktieägarna vid minskning av aktiekapitalet eller reserv- minskning av aktiekapitalet eller reservfonden enligt 20 kap. 1 § första stycket 3 fonden enligt 20 kap. 1 § första stycket 3 eller 35 § 3 aktiebolagslagen, eller 35 § 3 aktiebolagslagen om inte annat anges i tredje stycket , 2. utskiftning vid bolagets likvidation enligt 25 kap. 38 § aktiebolagslagen, 3. utbetalning till aktieägare vid 3. utbetalning till aktieägare vid bolagets förvärv av egna aktier genom ett bolagets förvärv av egna aktier genom ett förvärvserbjudande som har riktats till förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag, aktier av ett visst slag om inte annat anges i tredje stycket ,

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996. 2 Senaste lydelse 2022:1850.

Bilaga 7

4. utbetalning av fusionsvederlag till aktieägare enligt 23 kap. 26 § aktiebolagslagen till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i det övertagande bolaget, 5. utbetalning av fusionsvederlag till 5. utbetalning av fusionsvederlag till andelsägare enligt 8 kap. 14 § lagen om andelsägare enligt 8 kap. 14 § lagen om värdepappersfonder eller 12 kap. 16 § värdepappersfonder eller 12 kap. 16 § lagen om förvaltare av alternativa lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder till den del vederlaget investeringsfonder till den del vederlaget utgörs av annat än andelar i den utgörs av annat än andelar i den övertagande fonden, och övertagande fonden, 6. utbetalning av delningsvederlag till 6. utbetalning av delningsvederlag till aktieägare enligt 24 kap. 28 § aktie- aktieägare enligt 24 kap. 28 § aktiebolagslagen som avser bolagslagen som avser a) delning enligt 24 kap. 1 § andra a) delning enligt 24 kap. 1 § andra stycket samma lag till den del vederlaget stycket samma lag till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i de övertagande utgörs av annat än aktier i de övertagande bolagen, eller bolagen, eller b) delning enligt 24 kap. 1 § tredje b) delning enligt 24 kap. 1 § tredje stycket 1 samma lag till den del vederlaget stycket 1 samma lag till den del vederlaget utgörs av annat än ersättning som enligt utgörs av annat än ersättning som enligt 42 kap. 16 b § inkomstskattelagen 42 kap. 16 b § inkomstskattelagen (1999:1229) inte ska tas upp. (1999:1229) inte ska tas upp , och 7. tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i samband med att ett aktiebolag minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier eller förvärvar egna aktier, om tilldelningen inte görs i utbyte mot aktier i bolaget. Med utdelning avses dock inte en återbetalning eller utbetalning enligt andra stycket 1 eller 3 som görs när inlösenaktier löses in eller förvärvas, om tilldelningen av de inlösenaktier som löses in eller förvärvas anses som utdelning enligt andra stycket 7. Kupongskatt på sådan utdelning som avses i andra stycket 7 ska tas ut på ett belopp som motsvarar den ersättning som ska betalas till aktieägarna när inlösenaktierna löses in eller förvärvas av bolaget.

27 § 3 Har i annat fall än som avses i 9 eller 16 § kupongskatt innehållits för någon som inte varit skattskyldig eller har kupongskatt innehållits med högre belopp än vad som ska betalas enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning, har den utdelningsberättigade rätt till återbetalning av vad som innehållits för mycket. Rätt till återbetalning föreligger även – om aktie förlorat sitt värde till följd av att bolaget upplösts genom likvidation inom två år efter det att sådan utbetalning som avses i 2 § andra stycket 2 blivit tillgänglig för lyftning, – vid återbetalning till aktieägare – vid återbetalning till aktieägare enligt aktiebolagslagen (2005:551) i enligt aktiebolagslagen (2005:551) i samband med minskning av aktiekapitalet samband med minskning av aktiekapitalet som genomförts med indragning av som genomförts med indragning av aktier, och aktier , om återbetalningen anses som utdelning enligt 2 § andra stycket 1 , och

3 Senaste lydelse 2011:1246.

Bilaga 7

– vid utbetalning till aktieägare vid – vid utbetalning till aktieägare vid bolagets förvärv av egna aktier genom ett bolagets förvärv av egna aktier genom ett förvärvserbjudande som har riktats till förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag. aktier av ett visst slag , om utbetalningen anses som utdelning enligt 2 § andra stycket 3 . Underlaget för kupongskatten ska i de fall som avses i andra stycket beräknas på ett belopp som svarar mot skillnaden mellan utbetalningen till aktieägaren och dennes anskaffningskostnad för aktierna. Har aktierna förvärvats som fusionsvederlag eller delningsvederlag ska som anskaffningskostnad för aktierna anses den anskaffningskostnad som aktieägaren hade för aktierna i det överlåtande aktiebolaget. För marknadsnoterade aktier får anskaffningskostnaden i stället bestämmas till 20 procent av utbetalningen. Ansökan om återbetalning ska göras skriftligen hos Skatteverket senast vid utgången av femte kalenderåret efter utdelningstillfället. Tillsammans med ansökan ska det lämnas ett intyg eller annan utredning om att kupongskatt innehållits för sökanden liksom utredning som styrker att sökanden inte är skattskyldig. Beslut rörande återbetalning får anstå intill dess fråga om skattskyldighet för utdelningen enligt inkomstskattelagen (1999:1229) slutligen prövats. Föreligger de förutsättningar för återbetalning som anges i första stycket först sedan förvaltningsrätt, kammarrätt eller Högsta förvaltningsdomstolen meddelat beslut angående utdelningsbeloppet eller efter det att utdelningsberättigad efterbeskattats för detsamma, kan ansökan om återbetalning göras hos Skatteverket senast inom ett år efter det beslutet meddelades eller efterbeskattningen skedde. Är den som har rätt till återbetalning av kupongskatt skyldig att betala skatt enligt denna lag eller skatteförfarandelagen (2011:1244), gäller 64 kap. samt 71 kap. 2 § första stycket och 3 § skatteförfarandelagen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. 2. Lagen tillämpas första gången på inlösenaktier som tilldelas aktieägarna efter den 31 december 2024. 3. För inlösenaktier som tilldelas aktieägarna före den 1 januari 2025 gäller äldre bestämmelser.

Bilaga 7

Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229) 1 dels att 24 kap. 5 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 42 kap. 17 a § och 48 kap. 10 §, och närmast före 48 kap. 10 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 kap.

5 § 2 I inkomstslaget näringsverksamhet tillämpas bestämmelserna i inkomstslaget kapital om – utnyttjande av företrädesrätt till teckning av vinstandelslån eller kapitalandelslån i 42 kap. 15 §, – utdelning av andelar i dotterbolag i 42 kap. 16 §, – utbetalningar vid minskning av aktiekapital, bunden överkursfond eller reservfond och liknande förfaranden i 42 kap. 17 §, – tilldelning av inlösenaktier i 42 kap. 17 a §, – utskiftning från ideella föreningar i 42 kap. 18 §, – utskiftning och utbetalning från ekonomiska föreningar i 42 kap. 19 – 21 §§, – emission i ekonomiska föreningar i 42 kap. 21 a §, – utdelning från i utlandet delägarbeskattade juridiska personer och från utländska juridiska personer med lågbeskattade inkomster i 42 kap. 22 §, – utdelning och utskiftning från dödsbon efter personer som var begränsat skattskyldiga vid dödsfallet i 42 kap. 23 §, – skattetillgodohavanden i 42 kap. 24 §, – spel i 42 kap. 25 §, och – schablonintäkt i 42 kap. 43 §.

42 kap.

17 a § Som utdelning behandlas tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i samband med att ett aktiebolag – minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier, eller – förvärvar egna aktier. Första stycket gäller dock inte en sådan tilldelning av inlösenaktier som görs i utbyte mot aktier i bolaget. Värdet av en inlösenaktie ska anses vara den ersättning som ska betalas till aktieägarna när aktien löses in eller förvärvas av bolaget. Med inlösenaktie avses en aktie som utan valmöjlighet för aktieägaren ska lösas in eller förvärvas av aktiebolaget för en viss ersättning.

1 Lagen omtryckt 2008:803. 2 Senaste lydelse 2020:990.

Bilaga 7

48 kap.

Inlösenaktie som förvärvas genom tilldelning i vissa fall

10 § För en inlösenaktie som för-värvas genom en sådan tilldelning som behandlas som utdelning enligt 42 kap. 17 a § anses anskaffningsutgiften motsvara den ersättning som ska betalas till aktieägarna när aktien löses in eller förvärvas av bolaget.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. 2. Lagen tillämpas första gången på tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna som görs efter den 31 december 2024. 3. För inlösenaktier som tilldelas aktieägarna före den 1 januari 2025 gäller äldre bestämmelser.

Bilaga 7

8 Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2023-06-01

Närvarande: Justitierådet Mahmut Baran, f.d. justitierådet Mari Andersson och justitierådet Stefan Reimer

Ändrad beskattning av inlösenaktier i vissa fall

Enligt en lagrådsremiss den 17 maj 2023 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),

2. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Niklas Lindeberg.

Förslagen föranleder följande yttrande.

Lag om ändring i inkomstskattelagen

42 kap. 17 a §

I paragrafen finns bestämmelser om att tilldelning av inlösenaktier till aktieägarna i vissa fall ska behandlas som utdelning. Det gäller dels i samband med att ett aktiebolag minskar aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna med indragning av aktier, dels i samband med att bolaget förvärvar egna aktier. Paragrafen innehåller även en bestämmelse om undantag från beskattningen. Vidare finns en bestämmelse om storleken av det belopp som ska tas upp som utdelning. Slutligen definieras vad som avses med en inlösenaktie.

Den föreslagna regleringen i paragrafen är utformad enligt följande. Huvudregeln vid beskattningen finns i första stycket. Undantaget från beskattningen i andra stycket. Det belopp som ska beskattas i tredje stycket och definitionen av en inlösenaktie i fjärde stycket.

För att en beskattning ska kunna ske bör förfarandet vid en inlösen uppfylla såväl kraven i första stycket som att vara en sådan inlösenaktie som avses i definitionen i fjärde stycket. I båda dessa stycken regleras alltså de materiella förutsättningar som måste vara uppfyllda för att beskattning överhuvudtaget ska kunna inträda. Ett inlösenförfarande som inte uppfyller samtliga dessa förutsättningar faller därför redan av det skälet utanför paragrafens tillämpningsområde.

Det sagda innebär att undantaget i andra stycket kan komma att användas bara avseende ett förfarande som omfattas av de materiella förutsättningarna i första och fjärde styckena. Rent systematiskt lämpar det sig bättre, enligt Lagrådets mening, att de två bestämmelserna om de materiella förutsättningarna för beskattningen placeras först i paragrafen, dvs. definitionen placeras direkt i anslutning till de inledande materiella förutsättningarna i första stycket, dvs. i andra stycket. Därefter bör undantaget från beskattningen placeras, dvs. i tredje stycket.

När det gäller det föreslagna undantaget från beskattningen ska det alltså tillämpas på ett förfarande där en aktie utan valmöjlighet för aktieägaren ska lösas in eller förvärvas av aktiebolaget för en viss ersättning. I författningskommentaren till undantaget anges att inlösenaktier som erhålls i utbyte mot inlösenrätter och befintliga aktier även fortsättningsvis ska beskattas inom kapitalvinstsystemet. En aktie där aktieägaren har valfriheten att lösa in den – genom en inlösenrätt eller på annat sätt – faller utanför

Bilaga 7

tillämpningsområdet för den föreslagna beskattningen redan av det skälet att den inte uppfyller kravet i definitionen. Undantaget kan därför bara tillämpas i en situation där aktieägaren inte har någon valfrihet och är tvungen att göra ett utbyte mot aktier i bolaget.

Undantaget är, enligt Lagrådets mening, svårbegripligt. Det framgår inte klart varken av lagtexten eller författningskommentaren i vilka situationer undantaget kan komma att användas. Lagrådet förordar att det klarläggs i det fortsatta lagstiftningsarbetet i vilka situationer som det föreslagna undantaget kan komma att användas. Det bör framför allt klarläggas hur det ska göras ett obligatoriskt ”utbyte mot aktier” i bolaget. Ett sådant klarläggande kan lämpligen göras genom ett exempel i författningskommentaren där varje steg förklaras.

När det gäller bestämmelsen i tredje stycket avseende värdet av en inlösenaktie noterar Lagrådet följande. Utdelningsbeskattningen ska träffa tilldelningen av inlösenaktien, dvs. som utdelning räknas själva ”tilldelningen” av aktien och inte aktien. Rätteligen bör bestämmelsen avse värdet av ”tilldelningen”, dvs. den disposition som ska träffas av utdelningsbeskattningen.

Regleringen av näringsbetingade andelar i inkomstskattelagen

I lagrådsremissen föreslås inte några ändringar avseende reglerna om näringsbetingade andelar i företagssektorn.

Av ett förslag till ett tillägg till 24 kap. 5 § inkomstskattelagen, IL, följer att bestämmelserna om inlösenaktier i inkomstslaget kapital i 42 kap. 17 a § ska gälla även i inkomstslaget näringsverksamhet.

I nu gällande regelverk anses inlösen av en aktie utgöra avyttring, varför det utbetalda beloppet på grund av inlösen av en sådan aktie beskattas enligt reglerna för beskattning av kapitalvinster. Själva tilldelningen beskattas inte. Detta gäller såväl beskattningen i inkomstslaget kapital som i näringsverksamhet.

I 24 kap. och 25 a kap. IL finns bestämmelser om näringsbetingade andelar samt undantag från beskattning för utdelning på respektive kapitalvinst vid avyttring av sådana andelar. När det gäller andelar som är marknadsnoterade ställs ett krav på en innehavstid på ett år för att undantagen ska gälla (24 kap. 40 § IL). En sådan andel ska alltså ha innehafts som näringsbetingad andel i minst ett år för att utdelningen respektive kapitalvinsten på den ska vara undantagen från beskattning.

Av 24 kap. 42 § andra stycket IL följer att en andel som förvärvats genom ny- eller fondemission ska anses ha förvärvats samtidigt med de andelar som förvärvet grundats på. Har dessa förvärvats vid olika tidpunkter, ska den nya andelen anses ha förvärvats vid den senaste av dessa tidpunkter. Det innebär att en inlösenaktie som förvärvats genom en fondemission också är näringsbetingad om den aktie som förvärvet grundas på är näringsbetingad.

Uppdelning av aktier enligt 4 kap. 46 § aktiebolagslagen (2005:551) medför inte någon annan inverkan på aktierna eller förmögenheten i bolaget än att bolagets aktier delas upp på ett större antal aktier. Själva uppdelningen av aktierna medför därför inte heller att aktier som genom uppdelningen ersätter tidigare aktier får en annan karaktär än den de hade före uppdelningen. Aktier som tilldelas en aktieägare genom en uppdelning eller split torde därför anses ha förvärvats samtidigt som de aktier som tilldelningen grundas på.

Det anförda innebär att en inlösenaktie förblir en näringsbetingad andel enligt bestämmelserna i 24 kap. och 25 a kap. IL om den har tilldelats på grund av en aktie som var näringsbetingad. En inlösen av en sådan aktie beskattas enligt dagens

Bilaga 7

regelverk, som framgått, bara inom ramen för beskattningen av kapitalvinster. Det innebär att avyttringen av en sådan aktie genom inlösen – förutsatt att den ursprungliga aktien uppfyller kravet på innehavstid – är undantagen från beskattning.

Enligt de föreslagna reglerna ska tilldelning av inlösenaktier anses utgöra utdelning och en efterföljande inlösen av den fortfarande anses vara en avyttring. Såvitt gäller den sistnämnda delen av dispositionen innebär förslaget alltså inte någon förändring. (Här bortses från att det ska regleras så att inlösenaktiens omkostnadsbelopp ska motsvara det belopp som anses utgöra utdelning.)

För att en utdelning ska vara undantagen från beskattning enligt bestämmelserna om näringsbetingade andelar, följer det av 24 kap. 35 § IL, att den ska lämnas på en andel. Det innebär att utdelningen ska grundas eller utgå på en andel som mottagaren äger. Se t.ex. HFD 2012 not 32 där motsvarigheten till bestämmelsen i 24 kap. 35 § jämförd med bestämmelsen i 32 § i samma kapitel tolkats så att det för skattefrihet för utdelning på näringsbetingade andelar krävs att mottagaren av utdelningen äger de andelar varpå utdelningen utgår.

Beskattning av värdet av tilldelning av inlösenaktier såsom utdelning väcker frågan om värdet av ”tilldelningen” anses vara en sådan förmögenhetsöverföring, dvs. utdelning, på inlösenaktier som avses i 24 kap. 35 § IL. Det handlar om en och samma förmögenhetsmassa som såväl omfattas av ”utdelningen” som av den värde av aktien som genom inlösen betalas till aktieägaren. Värdet av tilldelningen och den underliggande aktiens värde är alltså desamma.

Den omständighet som talar för att momentet ”tilldelning” ändå ska anses utgöra utdelning i den mening som avses i 24 kap. 35 § IL är att det inträffar i steget före själva inlösen, dvs. innan aktien upphör att existera. Frågan är om detta är tillräckligt för att skattefriheten ska kunna upprätthållas. Det kan vidare tilläggas att det är tänkbart att tilldelningen och själva inlösen sker momentant, dvs. tilldelningen och inlösen sker vid en och samma tidpunkt.

Det skulle också kunna tänkas att tilldelningen av inlösenaktier anses grundas på redan tidigare innehavda aktier – dvs. aktier som genom uppdelningen ersattes med nya aktier, varvid en del av dem avskildes för inlösen – och att utdelningen därför utgår på de aktierna. Ett sådant synsätt torde inte medföra några betänkligheter.

Lagrådet förordar att frågan uppmärksammas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Lag om ändring i kupongskattelagen

Vad Lagrådet anfört under 42 kap. 17 a § IL gäller även beträffande motsvarande reglering i kupongskattelagen.

Bilaga 8 Bilaga 8 Justerad skatt på naturgrus och avfall Innehållsförteckning

Bilaga 8

Bilaga till avsnitt 12.15

1 Sammanfattning av promemorian

I promemorian föreslås att skattesatsen för skatt på naturgrus ska vara 22 kronor per ton naturgrus för kalenderåret 2024 och skattesatsen för avfallsskatt ska vara 725 kronor per ton avfall för kalenderåret 2024.

Det föreslås vidare att den s.k. BNP-indexeringen slopas, dvs. det schablontillägg på två procentenheter som skatterna på naturgrus och avfall ökas med vid den årliga indexeringen.

Förslagen medför ändringar i lagen om skatt på avfall och i lagen om skatt på naturgrus. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2024.

2 Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över promemorian Förslag om justerad skatt på naturgrus och avfall inför budgetpropositionen 2024 lämnats av Avfall Sverige, Ekonomistyrningsverket, Energiföretagen Sverige, Energimarknadsinspektionen, Företagarna, Förvaltningsrätten i Falun, Jernkontoret, Kommerskollegium, Konjunkturinstitutet, Konkurrensverket, Konsumentverket, Naturvårdsverket, Regelrådet, Sveriges Bergmaterialindustri (SBMI), Skatteverket, Statens energimyndighet (Energimyndigheten), Svenskt Näringsliv och Tullverket.

Utöver instanserna på remisslistan har yttrande även inkommit från Ragn-Sells, Skattebetalarnas förening, Skogsindustrierna och Tekniska verken i Linköping AB.

Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att yttra sig: Småföretagarnas riksförbund, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), Tillväxtverket och Återvinningsindustrierna.

Bilaga 9 Bilaga 9 Avskaffad skatt på plastbärkassar Innehållsförteckning

Bilaga 9

Bilaga till avsnitt 12.16

1 Sammanfattning av promemorian

I promemorian föreslås sänkt skatt på plastbärkassar. Skatten på plastbärkassar infördes i mars 2020 i syfte att uppnå EU:s förbrukningsmål för plastbärkassar. Skattesatsen per plastbärkasse bör inte vara högre än vad som krävs för att syftet med skatten ska uppnås. Normalskattesatsen föreslås sänkas till 50 öre per plastbärkasse. Skattesatsen för mycket tunna plastbärkassar föreslås sänkas till 5 öre per plastbärkasse. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2024.

Bilaga 9

2 Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2020:32) om skatt

på plastbärkassar

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 § Skatt ska betalas med tre kronor per Skatt ska betalas med 50 öre per plastbärkasse, om inte annat följer av plastbärkasse, om inte annat följer av andra stycket. andra stycket. För plastbärkassar som har en vägg- För plastbärkassar som har en väggtjocklek som understiger 15 mikrometer tjocklek som understiger 15 mikrometer och en volym som inte överstiger sju liter och en volym som inte överstiger sju liter ska skatt betalas med 30 öre per plast- ska skatt betalas med fem öre per plastbärkasse. bärkasse.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Bilaga 9

3 Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över promemorian Förslag om sänkt skatt på plastbärkassar inför budgetpropositionen 2024 lämnats av Avfall Sverige, Företagarna, Havs- och vattenmyndigheten, Innovations- och kemiindustrierna i Sverige (IKEM), IVL Svenska Miljöinstitutet, Kommerskollegium, Konjunkturinstitutet, Konkurrensverket, Konsumentverket, Naturskyddsföreningen, Naturvårdsverket, Nordisk Bioplastförening, Näringslivets Regelnämnd, Skatteverket, Stiftelsen Håll Sverige Rent, Svensk Dagligvaruhandel, Svensk Handel, Svensk Plastindustriförening, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Regioner, Tillväxtverket, Tullverket och Återvinningsindustrierna.

Utöver instanserna på remisslistan har yttrande även inkommit från Axfood, GAIA BioMaterials AB, Skattebetalarnas Förening och Trioworld Industrier AB.

Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att yttra sig: Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys), RISE Research Institutes of Sweden, Skogsindustrierna, Svensk Plaståtervinning och Sveriges Konsumenter.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 september 2023

Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Billström, Svantesson, Ankarberg Johansson, Waltersson Grönvall, Jonson, Strömmer, Roswall, Forssmed, Tenje, Slottner, M Persson, Wykman, Kullgren, Liljestrand, Brandberg, Bohlin, Carlson, Pourmokhtari

Föredragande: statsminister Kristersson och statsråden Billström, Svantesson, Ankarberg Johansson, Waltersson Grönvall, Jonson, Strömmer, Roswall, Forssmed, Tenje, Slottner, M Persson, Wykman, Kullgren, Liljestrand, Brandberg, Bohlin, Carlson, Pourmokhtari

Regeringen beslutar proposition 2023/24:1 Budgetpropositionen för 2024

Utgiftsområde 1 Rikets styrelse 1

Utgiftsområde 1

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag:

1. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i brottsbalken (avsnitt 2.1 och 13.1.3). 2. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden (avsnitt 2.2 och 13.1.3). 3. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i radio- och tv-lagen (2010:696) (avsnitt 2.3 och 13.1.3). 4. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt (avsnitt 2.4 och 13.1.3). 5. Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i tullagen (2016:253) (avsnitt 2.5 och 13.1.3). 6. Riksdagen anvisar anslagen för budgetåret 2024 inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse enligt tabell 1.1. 7. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2024 ingå ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare åtaganden medför behov av framtida anslag på högst de belopp och inom de tidsperioder som anges i tabell 1.2.

Riksdagsstyrelsens förslag:

8. Riksdagen bemyndigar Riksdagsförvaltningen att för 2024 ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i myndighetens verksamhet som inklusive tidigare upplåning uppgår till högst 140 000 000 kronor (avsnitt 5.4.2). 9. Riksdagen godkänner investeringsplanen för 2024 – 2026 för anslaget 2:3 Riksdagens fastighetsanslag som en riktlinje för Riksdagsförvaltningens fastighetsinvesteringar (avsnitt 5.4.3). 10. Riksdagen bemyndigar Riksdagsförvaltningen att för 2024 ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i fastigheter och tekniska anläggningar som inklusive tidigare upplåning uppgår till högst 2 200 000 000 kronor (avsnitt 5.4.3). 11. Riksdagen anvisar anslagen för budgetåret 2024 inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse, när det gäller anslag som står till Riksdagsförvaltningens disposition, enligt tabell 1.1.

Riksdagens ombudsmäns (JO) förslag:

12. Riksdagen beslutar att Riksdagens ombudsmän (JO) för 2024 får anslagsfinansiera anläggningstillgångar som används i myndighetens verksamhet (avsnitt 6.4.1). 13. Riksdagen anvisar ett anslag för budgetåret 2024 inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse för Riksdagens ombudsmän (JO) enligt tabell 1.1.

Riksrevisionens förslag:

14. Riksdagen bemyndigar Riksrevisionen att för 2024 ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i verksamheten som inklusive tidigare upplåning uppgår till högst 25 000 000 kronor (avsnitt 7.4.1). 15. Riksdagen anvisar ett anslag för budgetåret 2024 inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse för Riksrevisionen enligt tabell 1.1.

Utgiftsområde 1

Tabell 1.1 Anslagsbelopp

Tusental kronor Anslag 1:1 Kungliga hov- och slottsstaten 162 821 2:1 Riksdagens ledamöter och partier m.m. 1 068 396 2:2 Riksdagens förvaltningsanslag 1 037 024 2:3 Riksdagens fastighetsanslag 350 000 2:4 Riksdagens ombudsmän (JO) 130 367 2:5 Riksrevisionen 368 817 3:1 Sametinget 63 000 4:1 Regeringskansliet m.m. 9 450 059 5:1 Länsstyrelserna m.m. 3 867 590 6:1 Allmänna val och demokrati 664 640 6:2 Justitiekanslern 86 572 6:3 Integritetsskyddsmyndigheten 180 976 6:4 Valmyndigheten 61 405 6:5 Stöd till politiska partier 169 200 6:6 Institutet för mänskliga rättigheter 51 795 7:1 Åtgärder för nationella minoriteter 207 771 7:2 Åtgärder för den nationella minoriteten romer 20 000 8:1 Mediestöd 1 017 119 8:2 Mediemyndigheten 81 577 9:1 Svenska institutet för europapolitiska studier samt EU-information 31 234

Summa anslag inom utgiftsområdet 19 070 363

Tabell 1.2 Beställningsbemyndiganden

Tusental kronor Anslag Beställningsbemyndigande Tidsperiod 6:5 Stöd till politiska partier 169 200 2025 Summa 169 200

Utgiftsområde 1

2 Lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 10 d § brottsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap.

10 d § 1 Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte till den som är under femton år lämnar ut en film, ett videogram eller en annan teknisk upptagning med rörliga bilder som innefattar ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär som återger våld eller hot om våld mot människor eller djur döms för otillåten utlämning av teknisk upptagning till böter eller fängelse i högst sex månader. Första stycket gäller inte filmer, video- Första stycket gäller inte filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar gram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder med samma innehåll med rörliga bilder med samma innehåll som en framställning som Statens medieråd som en framställning som Mediemyndigheten har godkänt för visning för någon ålders- har godkänt för visning för någon åldersgrupp av barn under femton år. Första grupp av barn under femton år. Första stycket gäller inte heller offentliga före- stycket gäller inte heller offentliga förevisningar av rörliga bilder i filmer eller visningar av rörliga bilder i filmer eller videogram eller i en uppspelning ur en videogram eller i en uppspelning ur en databas. databas. Har en teknisk upptagning med rörliga Har en teknisk upptagning med rörliga bilder försetts med ett intyg om att en bilder försetts med ett intyg om att en framställning med samma innehåll har framställning med samma innehåll har godkänts av Statens medieråd för visning för godkänts av Mediemyndigheten för visning någon åldersgrupp av barn under femton för någon åldersgrupp av barn under år, ska ansvar enligt första stycket inte femton år, ska ansvar enligt första stycket dömas ut. Detta gäller dock inte om inte dömas ut. Detta gäller dock inte om intyget var oriktigt och den som har intyget var oriktigt och den som har lämnat ut upptagningen har insett eller lämnat ut upptagningen har insett eller borde ha insett det. borde ha insett det.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för filmer, videogram och andra tekniska upptagningar med rörliga bilder med samma innehåll som en framställning som Statens medieråd före ikraftträdandet har godkänt för visning för någon åldersgrupp av barn under femton år. Detsamma gäller för tekniska upptagningar med rörliga bilder som före ikraftträdandet har försetts med ett intyg om att en framställning med samma innehåll har godkänts av Statens medieråd för visning för någon åldersgrupp av barn under femton år.

1 Senaste lydelse 2010:1881.

Utgiftsområde 1

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559)

med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens

och yttrandefrihetsgrundlagens områden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden 1 dels att 3 kap. 3, 4, 13, 14, 17 – 19, 21 – 24 och 27 §§ och rubriken närmast före 3 kap. 3 § ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 3 kap. 1 § ska lyda ”Sändningar med tillstånd av regeringen samt sändningar av tv-program med tillstånd av Mediemyndigheten som meddelats för en längre tid än två veckor”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

Andra sändningar med tillstånd av Andra sändningar med tillstånd av Myndigheten för press, radio och tv Mediemyndigheten

3 § 2 Varje sammanslutning som avser att Varje sammanslutning som avser att sända ljudradio med stöd av 12 kap. radio- sända ljudradio med stöd av 12 kap. radiooch tv-lagen (2010:696) ska utse en och tv-lagen (2010:696) ska utse en utgivare för programverksamheten. Det- utgivare för programverksamheten. Detsamma gäller innehavare av tillstånd till samma gäller innehavare av tillstånd till sådana sändningar som anges i 4 kap. 13 § sådana sändningar som anges i 4 kap. 13 § och 11 kap. 1 § andra stycket radio- och och 11 kap. 1 § andra stycket radio- och tv-lagen samt innehavare av tillstånd enligt tv-lagen samt innehavare av tillstånd enligt 13 kap. samma lag. Sammanslutningen 13 kap. samma lag. Sammanslutningen eller tillståndshavaren ska till Myndigheten eller tillståndshavaren ska till Medieför press, radio och tv anmäla vem som är myndigheten anmäla vem som är utgivare. utgivare. Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans eller hennes uppdrag upphör, ska sammanslutningen eller tillståndshavaren omedelbart utse en ny utgivare. Denne ska anmälas så som föreskrivs i första stycket.

4 § 3 En ställföreträdare för utgivaren ska En ställföreträdare för utgivaren ska vara godkänd av den sammanslutning som vara godkänd av den sammanslutning som har utsett utgivaren eller av den som har utsett utgivaren eller av den som innehar tillståndet. Utgivaren ska till innehar tillståndet. Utgivaren ska till Myndigheten för press, radio och tv anmäla vem Mediemyndigheten anmäla vem som är som är ställföreträdare. ställföreträdare.

13 § 4 Den som utser en utgivare av andra Den som utser en utgivare av andra program i trådsändningar än som avses i program i trådsändningar än som avses i 12 § ska anmäla vem som har utsetts till 12 § ska anmäla vem som har utsetts till Myndigheten för press, radio och tv . Mediemyndigheten .

1 Lagen omtryckt 2002:911. 2 Senaste lydelse 2015:811. 3 Senaste lydelse 2015:811. 4 Senaste lydelse 2018:1913.

Utgiftsområde 1

Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans eller hennes uppdrag upphör, ska en ny utgivare omedelbart utses. Denne ska anmälas så som föreskrivs i första stycket.

14 § 5 En ställföreträdare för utgivaren ska En ställföreträdare för utgivaren ska vara godkänd av den som har utsett vara godkänd av den som har utsett utgivaren. Utgivaren ska anmäla vem som utgivaren. Utgivaren ska anmäla vem som är ställföreträdare till Myndigheten för press, är ställföreträdare till Mediemyndigheten . radio och tv .

17 § 6 Beträffande program som direktsänds får den som ska utse utgivare besluta att, i stället för utgivaren, var och en som framträder i programmet själv ska svara för yttrandefrihetsbrott som han eller hon begår. Ett sådant beslut ska före sändningen meddelas de berörda och antecknas i ett särskilt register hos den som bedriver sändningsverksamheten. Anteckningen ska innehålla uppgifter om namn, födelsetid och bostadsadress för var och en som avses med beslutet. Om inte detta sker, är beslutet utan verkan. Ett utdrag ur registret ska genast Ett utdrag ur registret ska genast sändas till Myndigheten för press, radio och tv sändas till Mediemyndigheten varje gång ett varje gång ett beslut har antecknats i det. beslut har antecknats i det.

18 § 7 Bestämmelserna i 12 – 15 §§ tillämpas Bestämmelserna i 12 – 15 §§ tillämpas också när information tillhandahålls enligt också när information tillhandahålls enligt 1 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen av 1 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen av någon som avses i den paragrafens första någon som avses i den paragrafens första stycke 1 a – c. Den som bedriver sådan stycke 1 a – c. Den som bedriver sådan verksamhet ska till Myndigheten för press, verksamhet ska till Mediemyndigheten radio och tv anmäla vilket namn databasen anmäla vilket namn databasen har. I fråga har. I fråga om sådant tillhandahållande om sådant tillhandahållande som avses i som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 a – c 1 kap. 4 § första stycket 2 a – c yttrandeyttrandefrihetsgrundlagen ska namnet frihetsgrundlagen ska namnet innehålla innehålla databasens domännamn eller databasens domännamn eller motsvaranmotsvarande uppgift. När ett sådant de uppgift. När ett sådant programföretag programföretag som har tillstånd enligt som har tillstånd enligt 4 kap. 3 § eller 4 kap. 3 § eller 11 kap. 1 § första stycket 11 kap. 1 § första stycket radio- och tvradio- och tv-lagen (2010:696) att sända lagen (2010:696) att sända program också program också tillhandahåller allmänheten tillhandahåller allmänheten information ur information ur en databas enligt 1 kap. 4 § en databas enligt 1 kap. 4 § yttrandeyttrandefrihetsgrundlagen, ska i stället för frihetsgrundlagen, ska i stället för det som det som anges i 1 § första stycket gälla anges i 1 § första stycket gälla – att utgivare ska utses för verksamheten, och – att uppgift om vem som är utgivare, och i förekommande fall ställföreträdare, ska antecknas i register hos programföretaget.

19 § 8 Utgivningsbevis enligt 1 kap. 5 § Utgivningsbevis enligt 1 kap. 5 § yttrandefrihetsgrundlagen utfärdas av yttrandefrihetsgrundlagen utfärdas av

5 Senaste lydelse 2015:811. 6 Senaste lydelse 2015:811. 7 Senaste lydelse 2018:1913. 8 Senaste lydelse 2018:1913.

Utgiftsområde 1

Myndigheten för press, radio och tv på ansökan Mediemyndigheten på ansökan av den som av den som bedriver verksamheten. bedriver verksamheten. En ansökan ska innehålla uppgift om databasens namn, vem som bedriver verksamheten, från vilken ort informationen tillhandahålls och vem som utsetts till utgivare samt, i förekommande fall, ställföreträdare för utgivaren. I fråga om sådant tillhandahållande som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 a – c yttrandefrihetsgrundlagen ska namnet innehålla databasens domännamn eller motsvarande uppgift. Ansökan ska också innehålla en teknisk beskrivning av verksamheten. Av beskrivningen ska det framgå hur information tillhandahålls allmänheten. Beskrivningen ska ha sådan omfattning att det framgår om verksamheten uppfyller förutsättningarna enligt 1 kap. 5 § yttrandefrihetsgrundlagen. Till en ansökan ska det fogas bevis att utgivaren uppfyller de behörighetsvillkor som anges i yttrandefrihetsgrundlagen och att utgivaren har åtagit sig uppdraget.

21 § 9 I god tid innan ett utgivningsbevis I god tid innan ett utgivningsbevis upphör att gälla enligt 1 kap. 6 § första upphör att gälla enligt 1 kap. 6 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen ska stycket yttrandefrihetsgrundlagen ska Myndigheten för press, radio och tv till den som Mediemyndigheten till den som bedriver bedriver verksamheten sända en påminn- verksamheten sända en påminnelse om att else om att bevisets giltighetstid är be- bevisets giltighetstid är begränsad till tio år gränsad till tio år och att beviset upphör och att beviset upphör att gälla, om en att gälla, om en ansökan om förnyelse av ansökan om förnyelse av beviset inte har beviset inte har kommit in till myndig- kommit in till myndigheten före tioårsheten före tioårsperiodens utgång. periodens utgång. Beslut om att ett utgivningsbevis ska Beslut om att ett utgivningsbevis ska anses ha upphört att gälla vid tioårs- anses ha upphört att gälla vid tioårsperiodens utgång meddelas av Myndigheten periodens utgång meddelas av för press, radio och tv . Mediemyndigheten . En ansökan om förnyelse av ett utgivningsbevis enligt 1 kap. 6 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen får göras tidigast ett år före och senast på dagen för tioårsperiodens utgång. För en ansökan om förnyelse gäller i övrigt samma bestämmelser som för den första ansökan. Om en ansökan om förnyelse har gjorts i rätt tid, fortsätter beviset att gälla till dess att beslutet med anledning av ansökan har fått laga kraft.

22 § 10 Om de förhållanden som avses i 19 § Om de förhållanden som avses i 19 § andra – fjärde styckena ändras, ska den som andra – fjärde styckena ändras, ska den som bedriver verksamheten genast anmäla bedriver verksamheten genast anmäla detta till Myndigheten för press, radio och tv . detta till Mediemyndigheten .

23 § 11 I 1 kap. 6 § tredje stycket yttrandefrihetsgrundlagen föreskrivs i vilka fall utgivningsbevis får återkallas. Om ett utgivningsbevis inte borde ha utfärdats på grund av risk för förväxling med namnet på en annan verksamhet, får beviset dock återkallas endast om det inom sex månader sedan beviset utfärdades visas att ansökan borde ha avslagits på grund av denna risk. Beslut om återkallelse av utgivnings- Beslut om återkallelse av utgivningsbevis meddelas av Myndigheten för press, bevis meddelas av Mediemyndigheten . I ärenradio och tv . I ärenden om återkallelse ska den om återkallelse ska den som bedriver den som bedriver verksamheten och ut-

9 Senaste lydelse 2018:1913. 10 Senaste lydelse 2015:811. 11 Senaste lydelse 2018:1913.

Utgiftsområde 1

givaren få tillfälle att yttra sig, om det är verksamheten och utgivaren få tillfälle att möjligt. yttra sig, om det är möjligt.

24 § 12 Beslut av Myndigheten för press, radio och Beslut av Mediemyndigheten i ärenden om tv i ärenden om utgivningsbevis får utgivningsbevis får överklagas hos allmän överklagas hos allmän förvaltnings- förvaltningsdomstol. domstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

27 § 13 Myndigheten för press, radio och tv ska föra Mediemyndigheten ska föra ett register ett register över verksamheter enligt över verksamheter enligt 1 kap. 4 § 1 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen. yttrandefrihetsgrundlagen. Registret får Registret får innehålla uppgifter om innehålla uppgifter om 1. databasens namn, 2. vem som bedriver verksamheten, 3. från vilken ort informationen tillhandahålls, 4. vem som utsetts till utgivare och, i förekommande fall, ställföreträdare för utgivaren, 5. en teknisk beskrivning av verksamheten, och 6. tidpunkt för utfärdande och förnyelse av utgivningsbevis.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024.

12 Senaste lydelse 2015:811. 13 Senaste lydelse 2018:1913.

Utgiftsområde 1

2.3 Förslag till lag om ändring i radio- och tv-

lagen (2010:696)

Härigenom föreskrivs i fråga om radio- och tv-lagen (2010:696) dels att 2 kap. 2 – 4 §§, 4 kap. 3, 7 och 12 – 17 §§, 5 kap. 8, 11 och 12 §§, 8 kap. 5 §, 9 kap. 5 – 7 §§, 11 kap. 1 och 5 §§, 12 kap. 1, 3, 7 och 8 §§, 13 kap. 1, 2, 6, 9, 13, 15 – 20 och 24 – 32 §§, 14 kap. 7 §, 16 kap. 3, 5, 6 och 7 – 13 §§, 17 kap. 3 a, 7, 8 och 11 – 12 §§, 18 kap. 5 §, 19 kap. 1, 2 och 4 a §§, 20 kap. 1 – 3, 4 och 6 §§ och rubriken närmast före 16 kap. 3 § ska ha följande lydelse, dels att punkt 7 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

2 § 1 Anmälan för registrering till Myndig- Anmälan för registrering till Medieheten för press, radio och tv ska göras av den myndigheten ska göras av den som som 1. bedriver en sändningsverksamhet som det inte behövs tillstånd för enligt denna lag, 2. tillhandahåller beställ-tv, 3. tillhandahåller beställradio som finansieras med public service-avgift enligt lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst, 4. tillhandahåller en videodelningsplattform, eller 5. för någon annans räkning bedriver sändningsverksamhet över satellit eller upplåter satellitkapacitet (satellitentreprenör). I anmälan ska följande anges: 1. namn, företagsnamn eller motsvarande, 2. ställföreträdare för juridisk person, 3. postadress, telefonnummer, e-postadress och webbplats, och 4. uppgift om den verksamhet som bedrivs. Den som är anmälningsskyldig enligt första stycket och som tillhandahåller tvsändning, beställ-tv eller en videodelningsplattform ska i anmälan även ange de omständigheter som medför att verksamheten omfattas av lagen enligt 1 kap. 3 § första stycket 1 – 4 eller 3 a §.

3 § 2 Myndigheten för press, radio och tv ska Mediemyndigheten ska upprätta ett upprätta ett register över dem som register över dem som 1. har anmält sig enligt 2 § och vilkas verksamhet omfattas av denna lag, eller 2. har sådant tillstånd som avses i 4 kap. 3 §, 11 kap. 1 §, 12 kap. 1 § eller 13 kap. 1 §. Registret får föras med hjälp av automatisk databehandling. Det får bara innehålla sådana uppgifter som avses i 2 § andra och tredje styckena, 5 kap. 11 §, 14 kap. 7 § och 16 kap. 5 – 9 §§.

4 § 3 Den som är anmälningsskyldig enligt Den som är anmälningsskyldig enligt 2 § första stycket ska genast till Myndigheten 2 § första stycket ska genast till Medieför press, radio och tv anmäla när myndigheten anmäla när förhållanden som

1 Senaste lydelse 2020:875. 2 Senaste lydelse 2020:875. 3 Senaste lydelse 2020:875.

Utgiftsområde 1

förhållanden som tidigare anmälts enligt tidigare anmälts enligt 2 § andra och tredje 2 § andra och tredje styckena ändras. styckena ändras.

4 kap.

3 § 4 Regeringen ger tillstånd att sända tv Regeringen ger tillstånd att sända tv och sökbar text-tv om sändningsverksam- och sökbar text-tv om sändningsverksamheten finansieras med public service- heten finansieras med public serviceavgift enligt lagen (2018:1893) om finans- avgift enligt lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst. iering av radio och tv i allmänhetens tjänst. Myndigheten för press, radio och tv ger tillstånd Mediemyndigheten ger tillstånd i övriga fall. i övriga fall.

7 § 5 Ett tillstånd som ges av Myndigheten för Ett tillstånd som ges av press, radio och tv får innebära rätt för ett Mediemyndigheten får innebära rätt för ett programföretag att endast vidaresända programföretag att endast vidaresända programtjänster som samtidigt sänds eller programtjänster som samtidigt sänds eller kort tid dessförinnan sänts av ett annat kort tid dessförinnan sänts av ett annat programföretag. I ett sådant tillstånd får programföretag. I ett sådant tillstånd får myndigheten besluta att 5 – 8 kap. inte ska myndigheten besluta att 5 – 8 kap. inte ska tillämpas på sändningar med stöd av tillämpas på sändningar med stöd av tillståndet. tillståndet.

12 § 6 Ett tillstånd som har beviljats av regeringen att sända tv och sökbar text-tv ska gälla i åtta år. Ett tillstånd som har beviljats av Ett tillstånd som har beviljats av Medie- Myndigheten för press, radio och tv att sända tv myndigheten att sända tv eller sökbar text-tv eller sökbar text-tv ska gälla i åtta år. Om ska gälla i åtta år. Om det finns särskilda det finns särskilda skäl, får myndigheten skäl, får myndigheten besluta att ett besluta att ett tillstånd ska gälla för kortare tillstånd ska gälla för kortare tid. tid. Giltighetstiden för tillståndsvillkor får vara kortare än tillståndstiden.

13 § 7 Föreskrifterna i 5 och 6 §§ behöver inte tillämpas om tillståndet att sända tv och sökbar text-tv gäller under en begränsad tid om högst två veckor. Myndigheten för press, radio och tv får Mediemyndigheten får besluta att 5 – 8 kap. besluta att 5 – 8 kap. inte ska tillämpas på inte ska tillämpas på sändningar som avses sändningar som avses i första stycket. i första stycket.

14 § 8 Innan beslut om tillstånd fattas ska den Innan beslut om tillstånd fattas ska den sökande ges tillfälle att ta del av och yttra sökande ges tillfälle att ta del av och yttra sig över de villkor som regeringen eller sig över de villkor som regeringen eller Myndigheten för press, radio och tv avser att Mediemyndigheten avser att förena med förena med tillståndet. Beslut om tillstånd tillståndet. Beslut om tillstånd får inte

4 Senaste lydelse 2018:1895. 5 Senaste lydelse 2015:808. 6 Senaste lydelse 2022:460. 7 Senaste lydelse 2015:808. 8 Senaste lydelse 2015:808.

Utgiftsområde 1

får inte innehålla andra programrelaterade innehålla andra programrelaterade villkor villkor än dem som den sökande har än dem som den sökande har godtagit. godtagit.

15 § 9 Ett tillstånd att sända tv och sökbar Ett tillstånd att sända tv och sökbar text-tv får överlåtas om Myndigheten för text-tv får överlåtas om Mediemyndigheten press, radio och tv medger det. Sådant medger det. Sådant medgivande får bara medgivande får bara lämnas om lämnas om 1. förvärvaren uppfyller förutsättningarna i 5 §, 2. överlåtelsen inte för med sig att ägarkoncentrationen bland dem som har tillstånd att sända tv och sökbar text-tv ökar i mer än begränsad omfattning, och 3. överlåtelsen inte medför en påtaglig minskning av mångfalden i utbudet av tillståndspliktiga programtjänster. En överlåtelse som inte medges är utan verkan.

16 § 10 Den som förvärvar ett tillstånd övertar överlåtarens rättigheter och skyldigheter enligt denna lag. Om ett föreläggande enligt 17 kap. 11 Om ett föreläggande enligt 17 kap. 11 och 13 §§ har meddelats mot den tidigare och 13 §§ har meddelats mot den tidigare innehavaren, gäller föreläggandet även innehavaren, gäller föreläggandet även mot den nya innehavaren. Myndigheten för mot den nya innehavaren. Mediemyndigheten press, radio och tv ska i samband med att den ska i samband med att den medger övermedger överlåtelsen underrätta den nya låtelsen underrätta den nya innehavaren innehavaren om detta. Om den nya inne- om detta. Om den nya innehavaren inte havaren inte har underrättats gäller inte har underrättats gäller inte föreläggandet. föreläggandet. Ett vite som föreläggandet Ett vite som föreläggandet har förenats har förenats med gäller inte mot den nya med gäller inte mot den nya innehavaren. innehavaren.

17 § 11 Myndigheten för press, radio och tv får ta ut Mediemyndigheten får ta ut en avgift av en avgift av den som hos myndigheten den som hos myndigheten ansöker om ansöker om tillstånd att sända tv och tillstånd att sända tv och sökbar text-tv sökbar text-tv eller om medgivande till eller om medgivande till överlåtelse av ett överlåtelse av ett sådant tillstånd. sådant tillstånd. Avgiften ska motsvara myndighetens kostnader för handläggningen av ärendena.

5 kap.

8 § 12 Den som tillhandahåller beställ-tv ska se till att minst 30 procent av katalogen utgörs av program med europeiskt ursprung och att dessa program framhävs. Skyldigheten enligt första stycket gäller inte leverantörer av tjänster med låg omsättning eller liten publik. Myndigheten för press, radio och tv får i Mediemyndigheten får i enskilda fall enskilda fall besluta om undantag från besluta om undantag från skyldigheten om skyldigheten om den på grund av tjänstens den på grund av tjänstens utformning eller utformning eller inriktning inte är motiv- inriktning inte är motiverad eller praktiskt erad eller praktiskt möjlig att uppfylla. möjlig att uppfylla.

9 Senaste lydelse 2015:808. 10 Senaste lydelse 2015:808. 11 Senaste lydelse 2015:808. 12 Senaste lydelse 2020:875.

Utgiftsområde 1

11 § 13 Den som sänder tv eller sökbar text-tv Den som sänder tv eller sökbar text-tv enligt denna lag ska använda en sådan enligt denna lag ska använda en sådan beteckning för sina sändningar som har beteckning för sina sändningar som har godkänts av Myndigheten för press, radio och tv . godkänts av Mediemyndigheten . Beteckningen ska i tv-sändningar anges minst en gång varje sändningstimme eller, om detta inte är möjligt, mellan programmen. I sökbar text-tv ska beteckningen anges löpande.

12 § 14 En leverantör av medietjänster ska En leverantör av medietjänster ska utforma tjänsten på ett sådant sätt att den utforma tjänsten på ett sådant sätt att den blir tillgänglig för personer med funk- blir tillgänglig för personer med funktionsnedsättning genom textning, tolk- tionsnedsättning genom textning, tolkning, uppläst text eller liknande teknik. ning, uppläst text eller liknande teknik. Tillgängliggörandet ska ske i den om- Tillgängliggörandet ska ske i den omfattning som beslutas av regeringen, om fattning som beslutas av regeringen, om verksamheten finansieras med public verksamheten finansieras med public service-avgift enligt lagen (2018:1893) om service-avgift enligt lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst, och av Myndigheten för press, radio och tjänst, och av Mediemyndigheten i övriga fall. tv i övriga fall. Ett sådant beslut ska gälla Ett sådant beslut ska gälla för en viss tid. för en viss tid. Vid bestämmande av hur och i vilken omfattning tjänsten ska göras tillgänglig för personer med funktionsnedsättning ska leverantörens finansiella förutsättningar och den tekniska utvecklingen av tillgänglighetstjänster beaktas. Leverantören ska upprätta en handlingsplan för hur tillgängligheten till tjänsten ska öka. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som ska ingå i handlingsplanen.

8 kap.

5 § 15 Före och efter varje annonsering i tv-sändningar och i beställ-tv ska det förekomma en särskild signatur som tydligt skiljer annonserna från det övriga innehållet. Signaturen ska bestå av både ljud och bild. I sökbar text-tv, försäljningsprogram och vid annonsering med delad skärm ska signaturen alltid vara synlig. Den behöver dock bara anges i bild. I fråga om tv-sändningar som reger- I fråga om tv-sändningar som regeringen lämnar tillstånd till får regeringen ingen lämnar tillstånd till får regeringen bevilja undantag från skyldigheten enligt bevilja undantag från skyldigheten enligt första stycket och kravet på kortaste första stycket och kravet på kortaste annonstid enligt 2 §. Ett sådant undantag annonstid enligt 2 §. Ett sådant undantag får även beviljas av Myndigheten för press, får även beviljas av Mediemyndigheten i fråga radio och tv i fråga om sändningar som om sändningar som myndigheten lämnar myndigheten lämnar tillstånd till. tillstånd till. Bestämmelser om reklamidentifiering finns i 9 § marknadsföringslagen (2008:486).

13 Senaste lydelse 2015:808. 14 Senaste lydelse 2020:875. 15 Senaste lydelse 2015:808.

Utgiftsområde 1

9 kap.

5 § 16 Den som äger eller på annat sätt Den som äger eller på annat sätt förfogar över ett elektroniskt kommunika- förfogar över ett elektroniskt kommunikationsnät som används för överföring av tionsnät som används för överföring av tv-sändningar till allmänheten genom tråd tv-sändningar till allmänheten genom tråd och som minst 100 av de hushåll som är och som minst 100 av de hushåll som är anslutna till nätet använder som sitt anslutna till nätet använder som sitt huvudsakliga medel att ta emot tv-sänd- huvudsakliga medel att ta emot tvningar ska, i varje kommun där han eller sändningar ska, i varje kommun där han hon förfogar över ett sådant nät, eller hon förfogar över ett sådant nät, kostnadsfritt tillhandahålla ett särskilt kostnadsfritt tillhandahålla ett särskilt bestämt utrymme för sändningar av tv- bestämt utrymme för sändningar av tvprogram från en eller flera lokala kabel- program från en eller flera lokala kabelsändarorganisationer som har förordnats sändarorganisationer som har förordnats av Myndigheten för press, radio och tv . av Mediemyndigheten . I nät där tv sänds med analog och digital teknik ska utrymme för sändningar av en lokal kabelsändarorganisation tillhandahållas med både analog och digital sändningsteknik.

6 § 17 En lokal kabelsändarorganisation ska vara en sådan juridisk person som har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta olika intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet. En lokal kabelsändarorganisation ska i sin sändningsverksamhet sträva efter vidast möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Myndigheten för press, radio och tv:s Mediemyndighetens förordnande av förordnande av lokala kabelsändar- lokala kabelsändarorganisationer gäller i organisationer gäller i högst tre år. högst tre år.

7 § 18 Myndigheten för press, radio och tv får i Mediemyndigheten får i enskilda fall enskilda fall besluta om undantag från besluta om undantag från skyldigheterna skyldigheterna enligt 1 – 3 och 5 §§, om det enligt 1 – 3 och 5 §§, om det finns särskilda finns särskilda skäl till det. skäl till det.

11 kap.

1 § 19 Tillstånd att sända ljudradio meddelas av regeringen om sändningsverksamheten finansieras med public service-avgift enligt lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst. Regeringen meddelar också tillstånd att sända ljudradio till utlandet. Regeringen får besluta att 14 och 15 kap. inte ska tillämpas på sändningar till utlandet som sker med stöd av tillståndet. Myndigheten för press, radio och tv får ge Mediemyndigheten får ge tillstånd att tillstånd att under en begränsad tid om under en begränsad tid om högst två högst två veckor sända ljudradio som inte veckor sända ljudradio som inte är är närradio eller kommersiell radio. närradio eller kommersiell radio. Myndig- Myndigheten får besluta att 14 och 15 kap. heten får besluta att 14 och 15 kap. inte inte ska tillämpas på sändningar som sker ska tillämpas på sändningar som sker med med stöd av tillståndet. stöd av tillståndet.

16 Senaste lydelse 2015:808. 17 Senaste lydelse 2015:808. 18 Senaste lydelse 2015:808. 19 Senaste lydelse 2018:1895.

Utgiftsområde 1

Om det finns särskilda skäl, får regeringen ge tillstånd att sända ljudradio i lokala sändningar som inte uppfyller kraven för närradio eller kommersiell radio.

5 § 20 Innan beslut om tillstånd fattas ska den Innan beslut om tillstånd fattas ska den sökande ges tillfälle att ta del av och yttra sökande ges tillfälle att ta del av och yttra sig över de villkor som regeringen eller sig över de villkor som regeringen eller Myndigheten för press, radio och tv avser att Mediemyndigheten avser att förena med förena med tillståndet. tillståndet. Beslut om tillstånd får inte innehålla andra programrelaterade villkor än dem som den sökande har godtagit.

12 kap.

1 § 21 Myndigheten för press, radio och tv ger till- Mediemyndigheten ger tillstånd att sända stånd att sända närradio. närradio.

3 § 22 Ett sändningsområde för närradio ska omfatta högst en kommun. Därvid bör det utanför storstadsområdena eftersträvas att sändningarna kan tas emot i hela kommunen. Myndigheten för press, radio och tv får Mediemyndigheten får besluta om större besluta om större sändningsområden än sändningsområden än en kommun, om en kommun, om det finns särskilda skäl. det finns särskilda skäl.

7 § 23 Om tillståndshavarna inte kan enas om Om tillståndshavarna inte kan enas om fördelningen av sändningstid, bestämmer fördelningen av sändningstid, bestämmer Myndigheten för press, radio och tv sändnings- Mediemyndigheten sändningstiderna. Dettiderna. Detsamma gäller om en tillstånds- samma gäller om en tillståndshavare begär havare begär att myndigheten ska fastställa att myndigheten ska fastställa sändningssändningsschemat i dess helhet. schemat i dess helhet. Den tillståndshavare som bedöms ha störst intresse av att sända vid en viss tidpunkt ska ges förtur. Myndigheten för press, radio och tv:s beslut Mediemyndighetens beslut om sändningsom sändningstid gäller till dess att ett nytt tid gäller till dess att ett nytt beslut fattas beslut fattas av myndigheten eller att en av myndigheten eller att en tillståndstillståndshavare eller närradioförening havare eller närradioförening skriftligen skriftligen underrättar myndigheten om underrättar myndigheten om att tillståndsatt tillståndshavarna enats om en annan havarna enats om en annan sändningstid. sändningstid.

8 § 24 Myndigheten för press, radio och tv får Mediemyndigheten får besluta att en besluta att en sändningstid inte får sändningstid inte får användas av någon användas av någon annan under en tid av annan under en tid av högst tre månader högst tre månader om en innehavare av ett om en innehavare av ett tillstånd att sända tillstånd att sända närradio, som har fått närradio, som har fått ett föreläggande vid ett föreläggande vid vite enligt denna lag, vite enligt denna lag, avstår sändningstid eller avsäger sig sitt sändningstillstånd.

20 Senaste lydelse 2015:808. 21 Senaste lydelse 2015:808. 22 Senaste lydelse 2015:808. 23 Senaste lydelse 2015:808. 24 Senaste lydelse 2015:808.

Utgiftsområde 1

avstår sändningstid eller avsäger sig sitt sändningstillstånd. En sändare för närradio får inte användas för andra sändningar som det krävs tillstånd för enligt denna lag.

13 kap.

1 § 25 Tillstånd att sända kommersiell radio Tillstånd att sända kommersiell radio ges av Myndigheten för press, radio och tv . ges av Mediemyndigheten .

2 § 26 Myndigheten för press, radio och tv ska Mediemyndigheten ska bestämma sändbestämma sändningsområdenas omfatt- ningsområdenas omfattning för analog ning för analog kommersiell radio med kommersiell radio med hänsyn till vad hänsyn till vad som främjar konkurrens som främjar konkurrens och mångfald på och mångfald på hela radioområdet och hela radioområdet och ger förutsättningar ger förutsättningar för en livskraftig för en livskraftig kommersiell radio. kommersiell radio. Myndigheten ska samråda med Post- och telestyrelsen i frågor om sändningsområdenas omfattning. Flera tillstånd kan ges för samma sändningsområde.

6 § 27 Myndigheten för press, radio och tv ska Mediemyndigheten ska kungöra när ett kungöra när ett utrymme att sända analog utrymme att sända analog kommersiell kommersiell radio blir ledigt. Myndig- radio blir ledigt. Myndigheten ska ange heten ska ange sista dag för att ansöka om sista dag för att ansöka om tillståndet, tillståndet, första dag då sändningar får första dag då sändningar får bedrivas med bedrivas med stöd av tillståndet och stöd av tillståndet och sändningsområdets sändningsområdets omfattning. omfattning. I en ansökan om tillstånd att sända analog kommersiell radio ska det belopp anges som den sökande är villig att betala i sändningsavgift. Sändningsavgiften ska anges som ett engångsbelopp för hela tillståndsperioden. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om ansökningsförfarandet och vad en ansökan ska innehålla.

9 § 28 Ett tillstånd att sända analog kommersiell radio får förenas med villkor som avser skyldighet att 1. sända i en viss del av sändningsområdet eller så att en viss del av befolkningen inom området nås, 2. sända under en viss minsta tid, 3. använda en viss sändningsteknik och att samarbeta med andra tillståndshavare i tekniska frågor, och 4. använda en viss teknik för sådan inspelning som avses i 16 kap. 11 §. Innan beslut om tillstånd fattas ska den Innan beslut om tillstånd fattas ska den sökande ges tillfälle att ta del av och yttra sökande ges tillfälle att ta del av och yttra sig över de villkor som Myndigheten för press, sig över de villkor som Mediemyndigheten radio och tv avser att förena med tillståndet. avser att förena med tillståndet.

25 Senaste lydelse 2015:808. 26 Senaste lydelse 2017:569. 27 Senaste lydelse 2015:808. 28 Senaste lydelse 2015:808.

Utgiftsområde 1

13 § 29 Sändningsavgift och ränta betalas Sändningsavgift och ränta betalas genom insättning på ett särskilt konto som genom insättning på ett särskilt konto som Myndigheten för press, radio och tv anvisar. Mediemyndigheten anvisar. Betalning ska Betalning ska anses ha fullgjorts den dag anses ha fullgjorts den dag beloppet har beloppet har bokförts på kontot. bokförts på kontot.

15 § 30 För sådan avgift och ränta som nämns i 14 § tillämpas 59 kap. 13, 16, 17, 21, 26 och 27 §§ samt 70 kap. 1 – 4 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244). Vid tillämpningen av första stycket ska Vid tillämpningen av första stycket ska vad som sägs i skatteförfarandelagen om vad som sägs i skatteförfarandelagen om Skatteverket i stället gälla Myndigheten för Skatteverket i stället gälla Mediemyndigheten . press, radio och tv .

16 § 31 Myndigheten för press, radio och tv beslutar Mediemyndigheten beslutar om ansvar när om ansvar när det gäller sändningsavgift det gäller sändningsavgift för delägare i för delägare i handelsbolag enligt handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om (1980:1102) om handelsbolag och enkla handelsbolag och enkla bolag. bolag. Om beslut enligt första stycket har fattats, ska vad som föreskrivs om tillståndshavare gälla ansvarig delägare och vad som föreskrivs om sändningsavgift gälla för belopp som delägare är betalningsskyldig för.

17 § 32 Om det finns särskilda skäl, får Om det finns särskilda skäl, får Myndigheten för press, radio och tv meddela Mediemyndigheten meddela anstånd med anstånd med betalning av sändningsavgift betalning av sändningsavgift och ränta. och ränta.

18 § 33 Ett tillstånd att sända analog kommer- Ett tillstånd att sända analog kommersiell radio får överlåtas om Myndigheten för siell radio får överlåtas om Mediepress, radio och tv medger det. Sådant med- myndigheten medger det. Sådant medgivande får bara lämnas om förvärvaren givande får bara lämnas om förvärvaren uppfyller kriterierna enligt 4 § andra uppfyller kriterierna enligt 4 § andra stycket och det inte finns skäl att anta att stycket och det inte finns skäl att anta att överlåtelsen skulle inverka menligt på överlåtelsen skulle inverka menligt på konkurrensen i sändningsområdet. konkurrensen i sändningsområdet. En överlåtelse som inte medges är utan verkan.

19 § 34 Den som förvärvar ett tillstånd övertar överlåtarens rättigheter och skyldigheter enligt denna lag för tiden efter beslutet om medgivande. Om ett föreläggande enligt Om ett föreläggande enligt 17 kap. 11 § 3 eller 8 har meddelats mot 17 kap. 11 § 3 eller 8 har meddelats mot den tidigare innehavaren, gäller före- den tidigare innehavaren, gäller föreläggandet även mot den nya innehavaren. läggandet även mot den nya innehavaren. Myndigheten för press, radio och tv ska i Mediemyndigheten ska i samband med att

29 Senaste lydelse 2015:808. 30 Senaste lydelse 2015:808. 31 Senaste lydelse 2015:808. 32 Senaste lydelse 2015:808. 33 Senaste lydelse 2017:569. 34 Senaste lydelse 2015:808.

Utgiftsområde 1

samband med att den medger överlåtelse den medger överlåtelse underrätta den nya underrätta den nya innehavaren om detta. innehavaren om detta. Om innehavaren Om innehavaren inte underrättas gäller inte underrättas gäller inte föreläggandet. inte föreläggandet. Ett vite som före- Ett vite som föreläggandet förenats med läggandet förenats med gäller inte mot den gäller inte mot den nya innehavaren. nya innehavaren.

20 § 35 En tillståndshavare som överlåter sitt En tillståndshavare som överlåter sitt tillstånd har inte rätt att återfå någon del tillstånd har inte rätt att återfå någon del av den sändningsavgift som har betalats. av den sändningsavgift som har betalats. Detsamma gäller om ett tillstånd Detsamma gäller om ett tillstånd 1. återkallas på begäran av tillstånds- 1. återkallas på begäran av tillståndshavaren enligt 31 §, havaren enligt 31 §, 2. upphör att gälla enligt 32 § till följd 2. upphör att gälla enligt 32 § till följd av att tillståndshavaren försätts i konkurs, av att tillståndshavaren försätts i konkurs, träder i likvidation eller avlider, eller träder i likvidation eller avlider, eller 3. återkallas av Myndigheten för press, 3. återkallas av Mediemyndigheten enligt radio och tv enligt 18 kap. 5 §. 18 kap. 5 §.

24 § 36 Myndigheten för press, radio och tv ska Mediemyndigheten ska meddela när ett meddela när ett sändningsutrymme att sändningsutrymme att sända digital komsända digital kommersiell radio blir ledigt. mersiell radio blir ledigt. Myndigheten ska Myndigheten ska ange sista dag för att ange sista dag för att ansöka om ansöka om tillståndet, första dag då tillståndet, första dag då sändningar får äga sändningar får äga rum med stöd av rum med stöd av tillståndet och sändtillståndet och sändningsutrymmets om- ningsutrymmets omfattning. fattning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om ansökningsförfarandet och vad en ansökan ska innehålla.

25 § 37 Myndigheten för press, radio och tv får ta ut Mediemyndigheten får ta ut en avgift av en avgift av den som hos myndigheten den som hos myndigheten ansöker om ansöker om tillstånd att sända digital tillstånd att sända digital kommersiell kommersiell radio eller medgivande till radio eller medgivande till överlåtelse av överlåtelse av ett sådant tillstånd. ett sådant tillstånd. Avgiften ska motsvara myndighetens kostnader för handläggningen av ärendena.

26 § 38 Myndigheten för press, radio och tv ska vid Mediemyndigheten ska vid fördelningen fördelningen av tillstånd för digital av tillstånd för digital kommersiell radio kommersiell radio beakta att utrymmet för beakta att utrymmet för sådana sändningsådana sändningar ska kunna tas i anspråk . ar ska kunna tas i anspråk 1. för olika programtjänster så att sändningarna kommer att tillgodose olika intressen och smakriktningar, 2. för såväl nationella som lokala och regionala programtjänster, och 3. av flera av varandra oberoende programföretag.

35 Senaste lydelse 2015:808. 36 Senaste lydelse 2015:808. 37 Senaste lydelse 2015:808. 38 Senaste lydelse 2015:808.

Utgiftsområde 1

27 § 39 Utöver de villkor som anges i 9 § får ett tillstånd att sända digital kommersiell radio förenas med villkor som avser skyldighet att 1. sända ett mångsidigt programutbud, 2. utforma sändningarna på ett sådant sätt att dessa blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning, och 3. inte förändra ägarförhållandena och inflytandet i det företag som innehar tillståndet mer än i begränsad omfattning. Innan beslut om tillstånd fattas ska den Innan beslut om tillstånd fattas ska den sökande ges tillfälle att ta del av och yttra sökande ges tillfälle att ta del av och yttra sig över de villkor som Myndigheten för press, sig över de villkor som Mediemyndigheten radio och tv avser att förena med tillståndet. avser att förena med tillståndet. Ett beslut Ett beslut om tillstånd får inte innehålla om tillstånd får inte innehålla andra andra programrelaterade villkor än dem programrelaterade villkor än dem som den som den sökande godtagit. sökande godtagit.

28 § 40 Ett tillstånd att sända digital kommer- Ett tillstånd att sända digital kommersiell radio får överlåtas om Myndigheten för siell radio får överlåtas om Mediemyndigpress, radio och tv medger det. Ett sådant heten medger det. Ett sådant medgivande medgivande får bara lämnas om får bara lämnas om 1. förvärvaren uppfyller förutsättningarna i 23 §, 2. överlåtelsen inte för med sig att ägarkoncentrationen bland dem som har tillstånd att sända digital kommersiell radio ökar i mer än begränsad omfattning, och 3. överlåtelsen inte medför en påtaglig minskning av mångfalden i utbudet av tillståndspliktiga programtjänster. En överlåtelse som inte medges är utan verkan.

29 § 41 Den som förvärvar ett tillstånd övertar överlåtarens rättigheter och skyldigheter enligt denna lag för tiden efter beslutet om medgivande. Om ett föreläggande enligt Om ett föreläggande enligt 17 kap. 11 § 3 eller 8 har meddelats mot 17 kap. 11 § 3 eller 8 har meddelats mot den tidigare innehavaren, gäller före- den tidigare innehavaren, gäller föreläggandet även mot den nya innehavaren. läggandet även mot den nya innehavaren. Myndigheten för press, radio och tv ska i Mediemyndigheten ska i samband med att samband med att den medger överlåtelsen den medger överlåtelsen underrätta den underrätta den nya innehavaren om detta. nya innehavaren om detta. Om den nya Om den nya innehavaren inte underrättas innehavaren inte underrättas gäller inte gäller inte föreläggandet. Ett vite som föreläggandet. Ett vite som föreläggandet föreläggandet förenats med gäller inte mot förenats med gäller inte mot den nya den nya innehavaren. innehavaren.

30 § 42 Ett tillstånd att sända kommersiell radio gäller i åtta år. Om det finns särskilda skäl, får Myndig- Om det finns särskilda skäl, får Medieheten för press, radio och tv besluta att ett myndigheten besluta att ett tillstånd ska gälla tillstånd ska gälla för kortare tid. för kortare tid. Giltighetstiden för tillståndsvillkor får vara kortare än tillståndstiden.

39 Senaste lydelse 2015:808. 40 Senaste lydelse 2015:808. 41 Senaste lydelse 2015:808. 42 Senaste lydelse 2015:809.

Utgiftsområde 1

31 § 43 Om en tillståndshavare begär att Om en tillståndshavare begär att tillståndet ska återkallas, ska tillståndet tillståndet ska återkallas, ska tillståndet anses ha upphört att gälla den dag en anses ha upphört att gälla den dag en sådan begäran kommit in till Myndigheten sådan begäran kommit in till Medieför press, radio och tv eller den senare dag myndigheten eller den senare dag som som tillståndshavaren angett i sin begäran. tillståndshavaren angett i sin begäran.

32 § 44 Försätts en tillståndshavare i konkurs eller träder tillståndshavaren i likvidation upphör tillståndet att gälla tre månader efter beslutet om konkurs respektive likvidation. Avlider en tillståndshavare upphör tillståndet att gälla tre månader efter dödsfallet. Har en begäran om medgivande till Har en begäran om medgivande till överlåtelse av tillståndet kommit in till överlåtelse av tillståndet kommit in till Myndigheten för press, radio och tv innan Mediemyndigheten innan tillståndet upphört tillståndet upphört att gälla enligt första att gälla enligt första stycket ska begäran stycket ska begäran prövas. prövas.

14 kap.

7 § 45 Den som sänder ljudradio enligt denna Den som sänder ljudradio enligt denna lag ska använda en sådan beteckning för lag ska använda en sådan beteckning för sina sändningar som har godkänts av sina sändningar som har godkänts av Myndigheten för press, radio och tv . Beteck- Mediemyndigheten . Beteckningen ska anges ningen ska anges minst en gång varje minst en gång varje sändningstimme eller, sändningstimme eller, om detta inte är om detta inte är möjligt, mellan promöjligt, mellan programmen. grammen.

16 kap.

Myndigheten för press, radio och tv:s tillsyn Mediemyndighetens tillsyn

3 § 46 Myndigheten för press, radio och tv har Mediemyndigheten har tillsyn över att tillsyn över att programföretagen följer programföretagen följer sådana villkor sådana villkor som har beslutats med stöd som har beslutats med stöd av 4 kap. 9 § av 4 kap. 9 § 1 – 4, 6 – 9, 16 och 17, 1 – 4, 6 – 9, 16 och 17, 11 kap. 3 § andra 11 kap. 3 § andra stycket 1 – 3, 5 – 8, 16 och stycket 1 – 3, 5 – 8, 16 och 17 samt 17 samt 13 kap. 9 § och 27 § första stycket 13 kap. 9 § och 27 § första stycket 3. 3. Myndigheten har även tillsyn när det gäller bestämmelserna om 1. exklusiva rättigheter i 5 kap. 9 §, 2. tillgänglighet i 5 kap. 12 § om beslutet har fattats av myndigheten, och 3. lämpliga åtgärder i 9 a kap. 1, 3 och 13 §§. Därutöver har myndigheten tillsyn över att en sådan leverantör av medietjänster som anges i 2 kap. 1 § första stycket följer bestämmelsen om tillhandahållande av information i 2 kap. 1 § andra stycket 5.

43 Senaste lydelse 2015:808. 44 Senaste lydelse 2015:808. 45 Senaste lydelse 2015:808. 46 Senaste lydelse 2022:1669.

Utgiftsområde 1

5 § 47 Den som sänder tv ska redovisa till Den som sänder tv ska redovisa till Myndigheten för press, radio och tv hur stor Mediemyndigheten hur stor andel av verkandel av verksamheten som utgjorts av samheten som utgjorts av sådana program sådana program som avses i 5 kap. 7 § som avses i 5 kap. 7 § första stycket. första stycket. Myndigheten för press, radio och tv får i Mediemyndigheten får i enskilda fall enskilda fall besluta om undantag från besluta om undantag från redovisningsredovisningsskyldigheten om det finns skyldigheten om det finns särskilda skäl. särskilda skäl. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om redovisningen.

6 § 48 Den som tillhandahåller beställ-tv ska Den som tillhandahåller beställ-tv ska redovisa till Myndigheten för press, radio och tv redovisa till Mediemyndigheten hur stor andel hur stor andel av tjänstens katalog som av tjänstens katalog som utgjorts av utgjorts av program med europeiskt ur- program med europeiskt ursprung och sprung och hur dessa program har fram- hur dessa program har framhävts enligt hävts enligt 5 kap. 8 §. 5 kap. 8 §. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om redovisningen.

7 § 49 På begäran av Myndigheten för press, radio På begäran av Mediemyndigheten ska den och tv ska den som sänder tv över satellit som sänder tv över satellit lämna upplämna upplysningar om vem som äger lysningar om vem som äger företaget och företaget och hur verksamheten finans- hur verksamheten finansieras. ieras.

8 § 50 På begäran av Myndigheten för press, radio På begäran av Mediemyndigheten ska en och tv ska en satellitentreprenör lämna upp- satellitentreprenör lämna upplysningar om lysningar om vem som är uppdragsgivare, vem som är uppdragsgivare, dennes dennes adress, programtjänstens beteck- adress, programtjänstens beteckning samt ning samt om hur sändningen över satellit om hur sändningen över satellit sker. sker.

9 § 51 På begäran av Myndigheten för press, radio På begäran av Mediemyndigheten eller och tv eller Konsumentombudsmannen ska Konsumentombudsmannen ska den som den som bedriver verksamhet som är bedriver verksamhet som är tillståndstillståndspliktig enligt denna lag lämna pliktig enligt denna lag lämna myndigmyndigheterna de upplysningar och hand- heterna de upplysningar och handlingar lingar som behövs för kontrollen av att som behövs för kontrollen av att verkverksamheten bedrivs i enlighet med lagen samheten bedrivs i enlighet med lagen och och de villkor och föreskrifter som har de villkor och föreskrifter som har medmeddelats med stöd av lagen. delats med stöd av lagen.

47 Senaste lydelse 2020:875. 48 Senaste lydelse 2020:875. 49 Senaste lydelse 2015:808. 50 Senaste lydelse 2015:808. 51 Senaste lydelse 2015:808.

Utgiftsområde 1

9 a § 52 På begäran av Myndigheten för press, radio På begäran av Mediemyndigheten ska en och tv ska en leverantör av en video- leverantör av en videodelningsplattform delningsplattform lämna de upplysningar lämna de upplysningar som behövs för som behövs för tillsynen. tillsynen.

10 § 53 På begäran av Myndigheten för press, radio På begäran av Mediemyndigheten den och tv ska den som bedriver verksamhet som bedriver verksamhet enligt denna lag enligt denna lag lämna de upplysningar lämna de upplysningar som behövs för som behövs för bedömningen av bedömningen av storleken på den storleken på den särskilda avgiften enligt särskilda avgiften enligt 17 kap. 6 §. 17 kap. 6 §.

11 § 54 Den som i enlighet med 5 kap. 3 § Den som i enlighet med 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrande- tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden har spelat in frihetsgrundlagens områden har spelat in ett program, ska på begäran av Myndigheten ett program, ska på begäran av för press, radio och tv eller Konsument- Mediemyndigheten eller Konsumentombudsombudsmannen utan kostnad lämna en mannen utan kostnad lämna en sådan sådan inspelning till myndigheten. inspelning till myndigheten.

12 § 55 Den som har tillstånd att sända digital Den som har tillstånd att sända digital kommersiell radio ska årligen till Myndig- kommersiell radio ska årligen till Medieheten för press, radio och tv redovisa hur de myndigheten redovisa hur de skyldigheter skyldigheter som avses i 13 kap. 27 § som avses i 13 kap. 27 § första stycket 1 första stycket 1 och 2 har uppfyllts. och 2 har uppfyllts.

13 § 56 Den som har förvärvat den exklusiva Den som har förvärvat den exklusiva sändningsrätten till ett sådant evenemang sändningsrätten till ett sådant evenemang som anges i 5 kap. 9 § ska omedelbart som anges i 5 kap. 9 § ska omedelbart underrätta Myndigheten för press, radio och tv underrätta Mediemyndigheten om det. om det.

17 kap.

3 a § 57 Om en sådan leverantör av medie- Om en sådan leverantör av medietjänster som anges i 2 kap. 1 § första tjänster som anges i 2 kap. 1 § första stycket inte lämnar den information som stycket inte lämnar den information som anges i 2 kap. 1 § andra stycket 5, får anges i 2 kap. 1 § andra stycket 5, får Myndigheten för press, radio och tv besluta om Mediemyndigheten besluta om de förede förelägganden som behövs i enskilda lägganden som behövs i enskilda fall för fall för att bestämmelsen ska följas. Ett att bestämmelsen ska följas. Ett beslut om beslut om föreläggande får förenas med föreläggande får förenas med vite. vite.

52 Senaste lydelse 2020:875. 53 Senaste lydelse 2020:875. 54 Senaste lydelse 2015:808. 55 Senaste lydelse 2015:808. 56 Senaste lydelse 2015:808. 57 Senaste lydelse 2022:1669.

Utgiftsområde 1

7 § 58 Den särskilda avgiften enligt 5 eller Den särskilda avgiften enligt 5 eller 5 a § ska betalas till Myndigheten för press, 5 a § ska betalas till Mediemyndigheten inom radio och tv inom trettio dagar efter det att trettio dagar efter det att beslutet fått laga beslutet fått laga kraft. kraft.

8 § 59 Om den särskilda avgiften inte betalas Om den särskilda avgiften inte betalas inom den tid som anges i 7 §, ska inom den tid som anges i 7 §, ska Myndigheten för press, radio och tv lämna Mediemyndigheten lämna fordran på den fordran på den obetalda avgiften för obetalda avgiften för indrivning. Indrivindrivning. Indrivningen ska ske enligt ningen ska ske enligt bestämmelserna i bestämmelserna i lagen (1993:891) om lagen (1993:891) om indrivning av statliga indrivning av statliga fordringar m.m. fordringar m.m.

11 § 60 Om de bestämmelser som räknas upp i denna paragraf eller beslut som fattats med stöd av bestämmelserna inte följs får de förelägganden som behövs i enskilda fall beslutas för att bestämmelserna eller besluten ska följas. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite. Detta gäller bestämmelser om 1. anmälningsskyldighet (2 kap. 2 och 1. anmälningsskyldighet (2 kap. 2 och 4 §§), 4 §§), 2. varning (5 kap. 3 §), 2. varning (5 kap. 3 §), 3. tillståndsvillkor enligt 4 kap. 9 § 1 – 4, 3. tillståndsvillkor enligt 4 kap. 9 § 1 – 4, 6 – 9 och 16, 11 kap. 3 § andra stycket 1 – 3, 6 – 9 och 16, 11 kap. 3 § andra stycket 1 – 3, 5 – 8 och 16 och 13 kap. 9 § 1 – 3, 5 – 8 och 16 och 13 kap. 9 § 1 – 3, 4. beteckningar (5 kap. 11 § och 4. beteckningar (5 kap. 11 § och 14 kap. 7 §), 14 kap. 7 §), 5. sändningsplikt eller skyldighet att 5. sändningsplikt eller skyldighet att tillhandahålla kanal för lokala kabelsändar- tillhandahålla kanal för lokala kabelsändarorganisationer (9 kap. 1 – 3 och 5 §§), organisationer (9 kap. 1 – 3 och 5 §§), 6. närradiosändningars innehåll 6. närradiosändningars innehåll (14 kap. 4 §), (14 kap. 4 §), 7. skyldighet att lämna vissa upplys- 7. skyldighet att lämna vissa upplysningar till Myndigheten för press, radio och tv ningar till Mediemyndigheten (16 kap. 5 – (16 kap. 5 – 8 §§), 8 §§), 8. skyldighet att lämna upplysningar 8. skyldighet att lämna upplysningar enligt 16 kap. 9 §, enligt 16 kap. 9 §, 9. skyldighet att lämna upplysningar till 9. skyldighet att lämna upplysningar till Myndigheten för press, radio och tv enligt Mediemyndigheten enligt 16 kap. 10 §, 16 kap. 10 §, 10. skyldighet att lämna inspelning 10. skyldighet att lämna inspelning enligt 16 kap. 11 §, eller enligt 16 kap. 11 §, eller 11. skyldighet att årligen redovisa till 11. skyldighet att årligen redovisa till Mediemyndigheten enligt 16 kap. 12 §. Myndigheten för press, radio och tv enligt Föreläggande enligt första stycket 2, 4, 16 kap. 12 §. 6, 8 eller 9 får beslutas av gransknings- Föreläggande enligt första stycket 2, 4, nämnden för radio och tv. Föreläggande 6, 8 eller 9 får beslutas av gransknings- enligt första stycket 1, 3, 5, 7 eller 8 – 11 får nämnden för radio och tv. Föreläggande beslutas av Mediemyndigheten . enligt första stycket 1, 3, 5, 7 eller 8 – 11 får beslutas av Myndigheten för press, radio och tv .

58 Senaste lydelse 2020:875. 59 Senaste lydelse 2015:808. 60 Senaste lydelse 2020:875.

Utgiftsområde 1

Föreläggande enligt första stycket 8 eller 10 får även beslutas av Konsumentombudsmannen.

11 a § 61 Myndigheten för press, radio och tv får Mediemyndigheten får besluta om de besluta om de förelägganden som behövs förelägganden som behövs i enskilda fall i enskilda fall för att en leverantör av en för att en leverantör av en videodelningsplattform ska följa bestäm- videodelningsplattform ska följa bestämmelserna om lämpliga åtgärder i 9 a kap. 1, melserna om lämpliga åtgärder i 9 a kap. 1, 3 och 13 §§ och om att lämna upplys- 3 och 13 §§ och om att lämna upplysningar enligt 16 kap. 9 a §. ningar enligt 16 kap. 9 a §.

12 § 62 Myndigheten för press, radio och tv får i ett Mediemyndigheten får i ett föreläggande föreläggande förbjuda tillståndshavare att förbjuda tillståndshavare att överträda överträda beslut om sändningstid i när- beslut om sändningstid i närradion som radion som har fattats av myndigheten har fattats av myndigheten eller att låta eller att låta någon annan utnyttja till- någon annan utnyttja tillståndshavarens ståndshavarens sändningsrätt. Förelägg- sändningsrätt. Föreläggandet får förenas andet får förenas med vite. med vite.

18 kap.

5 § 63 Tillstånd att sända kommersiell radio får återkallas om 1. tillståndshavaren inte inlett sändningsverksamheten inom sex månader efter tillståndets början, 2. tillståndshavaren inte utnyttjat rätten att sända eller sänt endast i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst fyra veckor, 3. tillståndshavaren väsentligt brutit mot 14 kap. 2 §, 4. domstol har funnit att ett program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten, eller 5. ett tillståndsvillkor enligt 13 kap. 27 § första stycket 3 har åsidosatts på ett väsentligt sätt. Förfogar en fysisk eller juridisk person, Förfogar en fysisk eller juridisk person, utan tillåtelse från Myndigheten för press, radio utan tillåtelse från Mediemyndigheten , över och tv , över mer än ett tillstånd för analog mer än ett tillstånd för analog kommersiell kommersiell radio i ett sändningsområde, radio i ett sändningsområde, och finns det och finns det skäl att anta att förfogandet skäl att anta att förfogandet kan inverka kan inverka menligt på konkurrensen, får menligt på konkurrensen, får det eller de det eller de tillstånd återkallas som har tillstånd återkallas som har lämnats efter lämnats efter det första tillståndet. det första tillståndet. Har Myndigheten för press, radio och tv Har Mediemyndigheten medgett övermedgett överlåtelse trots att tillstånds- låtelse trots att tillståndshavaren redan havaren redan förfogar över tillstånd att förfogar över tillstånd att sända analog sända analog kommersiell radio i samma kommersiell radio i samma sändningssändningsområde, och finns det skäl att område, och finns det skäl att anta att anta att överlåtelsen kan inverka menligt överlåtelsen kan inverka menligt på på konkurrensen, får tillståndet återkallas konkurrensen, får tillståndet återkallas endast om beslutet om överlåtelsen endast om beslutet om överlåtelsen grundats på felaktiga eller ofullständiga grundats på felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren. Åter- uppgifter från tillståndshavaren. Åter-

61 Senaste lydelse 2020:875. 62 Senaste lydelse 2015:808. 63 Senaste lydelse 2022:460.

Utgiftsområde 1

kallelsen ska då avse det eller de tillstånd kallelsen ska då avse det eller de tillstånd som överlåtits. som överlåtits. Om staten, regioner eller kommuner Om staten, regioner eller kommuner innehar ett tillstånd att sända kommersiell innehar ett tillstånd att sända kommersiell radio på det sätt som anges i 13 kap. 4 § radio på det sätt som anges i 13 kap. 4 § andra stycket ska Myndigheten för press, radio andra stycket ska Mediemyndigheten återkalla och tv återkalla det tillståndet. det tillståndet.

19 kap.

1 § 64 Mål om återkallelse av tillstånd på grund av överträdelse av villkor som meddelats med stöd av 4 kap. 8 §, 9 § 10 – 12, 11 kap. 3 § första stycket eller andra stycket 9 – 12 och om överträdelse av 5 kap. 1, 2 och 4 §§ eller 14 kap. 1 § ska på talan av Justitiekanslern prövas av allmän domstol. I övriga fall prövas ärenden om I övriga fall prövas ärenden om återkallelse av tillstånd av Myndigheten för återkallelse av tillstånd av Mediemyndigheten . press, radio och tv . Ärenden om ändring av tillstånd att sända tv eller sökbar text-tv eller tillstånd som meddelats av regeringen att sända ljudradio prövas av den som meddelat tillståndet.

2 § 65 Har tillståndet lämnats av regeringen, får en fråga om återkallelse prövas först efter anmälan av regeringen, om inte tillståndshavaren själv begärt att tillståndet ska återkallas. Har tillståndet lämnats av Myndigheten Har tillståndet lämnats av Medieför press, radio och tv får en fråga om myndigheten får en fråga om återkallelse tas återkallelse tas upp upp 1. på begäran av tillståndshavaren, 2. på eget initiativ av den som är behörig att pröva frågan, eller 3. efter anmälan av granskningsnämnden för radio och tv på grund av överträdelse av bestämmelse i denna lag eller av villkor för tillstånd som ska granskas av nämnden enligt 16 kap. 2 §. En fråga om ändring av tillstånd får, förutom på begäran av tillståndshavaren, tas upp på eget initiativ av den som är behörig att pröva frågan. Innan Myndigheten för press, radio och tv Innan Mediemyndigheten fattar beslut i ett fattar beslut i ett ärende om återkallelse på ärende om återkallelse på grund av grund av överträdelse av bestämmelse i överträdelse av bestämmelse i denna lag denna lag eller av villkor för tillstånd som eller av villkor för tillstånd som ska ska granskas av granskningsnämnden för granskas av granskningsnämnden för radio och tv enligt 16 kap. 2 §, ska radio och tv enligt 16 kap. 2 §, ska myndigheten begära ett yttrande från myndigheten begära ett yttrande från nämnden. Tillståndet får återkallas endast nämnden. Tillståndet får återkallas endast om nämnden finner att överträdelsen är om nämnden finner att överträdelsen är väsentlig. väsentlig.

4 a § 66 Frågor om särskild avgift enligt 17 kap. Frågor om särskild avgift enligt 17 kap. 5 a § prövas av granskningsnämnden för 5 a § prövas av granskningsnämnden för radio och tv när ett beslut om tillgäng- radio och tv när ett beslut om tillgänglighet enligt 5 kap. 12 § har fattats av lighet enligt 5 kap. 12 § har fattats av regeringen och av Myndigheten för press, radio regeringen och av Mediemyndigheten i övriga och tv i övriga fall. fall.

64 Senaste lydelse 2015:808. 65 Senaste lydelse 2015:808. 66 Senaste lydelse 2020:875.

Utgiftsområde 1

En särskild avgift får inte beslutas senare än fem år från det att ett tillgängliggörande skulle ha skett. Ett beslut om avgift upphör att gälla om beslutet inte verkställts inom fem år från det att beslutet fick laga kraft.

20 kap.

1 § 67 Beslut enligt denna lag av Myndigheten Beslut enligt denna lag av Medieför press, radio och tv får överklagas hos myndigheten får överklagas hos allmän allmän förvaltningsdomstol, om det gäller förvaltningsdomstol, om det gäller 1. tillstånd att sända tv, sökbar text-tv eller närradio, 2. fördelning av sändningstid i närradion, 3. ändring eller återkallelse av tillstånd, eller 4. beslut att inte medge överlåtelse av tillstånd att sända tv eller sökbar text-tv. Beslut som avses i första stycket gäller omedelbart, om inte något annat bestäms.

2 § 68 Beslut av Myndigheten för press, radio och Beslut av Mediemyndigheten om komtv om kommersiell radio får överklagas mersiell radio får överklagas hos allmän hos allmän förvaltningsdomstol, om det förvaltningsdomstol, om det gäller beslut gäller beslut om att om att 1. avslå en ansökan om tillstånd, 2. inte medge överlåtelse av ett tillstånd, 3. återkalla ett tillstånd, och 4. en delägare i handelsbolag ska anses som betalningsansvarig enligt 13 kap. 16 §. Mål om överklagande av beslut som avses i första stycket 1 och 3 ska handläggas skyndsamt. Beslut som avses i första stycket 2 och 3 gäller omedelbart, om inte något annat bestäms.

3 § 69 Följande beslut av Myndigheten för press, Följande beslut av Mediemyndigheten för radio och tv får överklagas hos allmän press, radio och tv får överklagas hos förvaltningsdomstol: allmän förvaltningsdomstol: 1. beslut om beteckningar enligt 5 kap. 11 § och 14 kap. 7 §, 2. beslut enligt 5 kap. 12 § om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, 3. förordnande av lokala kabelsändarorganisationer enligt 9 kap. 5 §, 4. beslut om återkallelse av ett förordnande enligt 18 kap. 6 §, och 5. beslut enligt 9 kap. 7 § om undantag från sändningsplikt och skyldighet att tillhandahålla sändningsutrymme för lokala kabelsändarorganisationer. Beslut som anges i första stycket 2 och 3 gäller omedelbart, om inte något annat bestäms.

4 § 70 Beslut av Justitiekanslern, Myndigheten Beslut av Justitiekanslern, Mediemyndigför press, radio och tv , granskningsnämnden heten , granskningsnämnden för radio och för radio och tv eller Konsumentombuds- tv eller Konsumentombudsmannen om mannen om förelägganden som har förelägganden som har förenats med vite förenats med vite enligt 17 kap. 3 a §, 10 §, enligt 17 kap. 3 a §, 10 §, 11 § första 11 § första stycket, 12 och 13 a §§ får stycket, 12 och 13 a §§ får överklagas till överklagas till allmän förvaltningsdomstol. allmän förvaltningsdomstol.

67 Senaste lydelse 2015:808. 68 Senaste lydelse 2015:808. 69 Senaste lydelse 2015:808. 70 Senaste lydelse 2022:1669.

Utgiftsområde 1

Förelägganden enligt 17 kap. 10 §, 11 § första stycket 3, 4, 6 och 8 och 12 § gäller omedelbart, om inte något annat bestäms.

6 § 71 Andra beslut av Justitiekanslern, Andra beslut av Justitiekanslern, Myndigheten för press, radio och tv och Mediemyndigheten och granskningsnämnden granskningsnämnden för radio och tv än för radio och tv än de som anges i 1 – 4 §§ de som anges i 1 – 4 §§ får inte överklagas. får inte överklagas.

7 § 72 Den som sänder kommersiell radio och omfattas av punkten 6 ska betala avgift

a) enligt 15 – 17 §§ i den upphävda 1. enligt 15 – 17 §§ i den upphävda lokalradiolagen (1993:120), om tillståndet lokalradiolagen (1993:120), om tillståndet ursprungligen meddelades före den 1 juli ursprungligen meddelades före den 1 juli 2001, eller 2001, eller b) enligt 4 b § lagen (1992:72) om 2. enligt 4 b § lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens och koncessionsavgift på televisionens och radions område, om tillståndet radions område, om tillståndet ursprungligen meddelades efter den 1 juli ursprungligen meddelades efter den 1 juli 2001. 2001. När Myndigheten för press, radio och tv När Mediemyndigheten tillämpar 17 § tillämpar 17 § andra stycket i den andra stycket i den upphävda upphävda lokalradiolagen i fråga om den lokalradiolagen i fråga om den avgift som avgift som avses i första stycket a , ska avses i första stycket 1 , ska myndigheten myndigheten för varje tillståndshavare för varje tillståndshavare göra en göra en proportionell minskning av proportionell minskning av avgiften så att avgiften så att det totala avgiftsuttaget per det totala avgiftsuttaget per år för samtliga år för samtliga tillstånd minskas med tillstånd minskas med sammanlagt sammanlagt 12 miljoner kronor. 12 miljoner kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024.

71 Senaste lydelse 2020:875. 72 Senaste lydelse 2015:808.

Utgiftsområde 1

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1882)

om åldersgränser för film som ska visas

offentligt

Härigenom föreskrivs att 3, 5, 8, och 12 §§ lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § Framställningen i en film som ska visas Framställningen i en film som ska visas för barn under femton år vid en allmän för barn under femton år vid en allmän sammankomst eller en offentlig till- sammankomst eller en offentlig tillställning ska vara godkänd av Statens ställning ska vara godkänd av medieråd . Mediemyndigheten .

5 § Framställningen i en film får inte godkännas för visning för barn under sju år, under elva år eller under femton år om den kan vara till skada för välbefinnandet för barn i den aktuella åldersgruppen. Statens medieråd beslutar om ålders- Mediemyndigheten beslutar om åldersgränser. gränser.

8 § En framställning i en film som har En framställning i en film som har lämnats in till Statens medieråd för beslut om lämnats in till Mediemyndigheten för beslut åldersgräns ska återlämnas till den om åldersgräns ska återlämnas till den sökande i anslutning till att beslutet sökande i anslutning till att beslutet meddelas. Om framställningen har meddelas. Om framställningen har lämnats in elektroniskt, ska myndigheten i lämnats in elektroniskt, ska myndigheten i stället radera framställningen. stället radera framställningen.

12 § 1 Statens medieråds beslut om ålders- Mediemyndighetens beslut om åldersgränser får överklagas till allmän gränser får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. I övrigt får beslut förvaltningsdomstol. I övrigt får beslut enligt denna lag inte överklagas. enligt denna lag inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024.

1 Senaste lydelse 2017:78.

Utgiftsområde 1

2.5 Förslag till lag om ändring i tullagen

(2016:253)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § tullagen (2016:253) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

4 § 1 Tullverket ska på begäran tillhandahålla följande myndigheter uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor: – Arbetsmiljöverket, – Boverket, – Elsäkerhetsverket, – Folkhälsomyndigheten, – Havs- och vattenmyndigheten, – Kemikalieinspektionen, – Kommerskollegium, – Konsumentverket, – Kronofogdemyndigheten, – Livsmedelsverket, – Läkemedelsverket, – Myndigheten för press, radio och tv , – Mediemyndigheten , – Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, – Naturvårdsverket, – Post- och telestyrelsen, – Skatteverket, – Skogsstyrelsen, – Statens energimyndighet, – Statens jordbruksverk, – Statistiska centralbyrån, – Strålsäkerhetsmyndigheten, – Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, – Sveriges riksbank, och – Transportstyrelsen Tullverket ska på begäran tillhandahålla Inspektionen för strategiska produkter och Säkerhetspolisen uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör export av varor. I lagen (2001:185) om behandling av uppgifter i Tullverkets verksamhet finns bestämmelser om Tullverkets behandling av uppgifter i vissa fall.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024.

1 Senaste lydelse 2022:1132.

Utgiftsområde 1

3 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

3.1 Utgiftsområdets omfattning

Utgiftsområdet omfattar avsnitten Statschefen, Riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän, Riksrevisionen, Sametinget och samepolitiken, Regeringskansliet m.m., Länsstyrelserna, Demokratipolitik och mänskliga rättigheter, Nationella minoriteter, Medier och Sieps samt insatser för att stärka delaktigheten i EU-arbetet.

3.2 Utgiftsutveckling

Tabell 3.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse

Miljoner kronor Utfall Budget Prognos Förslag Beräknat Beräknat 2022 2023 1 2023 2024 2025 2026

Statschefen 187 168 168 163 169 174

1:1 Kungliga hov- och slottsstaten 187 168 168 163 169 174

Riksdagen och dess myndigheter 2 656 2 737 2 821 2 955 2 934 2 977

2:1 Riksdagens ledamöter och partier m.m. 994 1 004 1 065 1 068 1 041 1 052 2:2 Riksdagens förvaltningsanslag 938 996 999 1 037 1 077 1 100 2:3 Riksdagens fastighetsanslag 251 250 242 350 300 300 2:4 Riksdagens ombudsmän (JO) 121 127 127 130 134 137 2:5 Riksrevisionen 352 359 387 369 380 388

Sametinget och samepolitiken 63 60 59 63 66 61

3:1 Sametinget 63 60 59 63 66 61

Regeringskansliet m.m. 8 551 9 584 9 695 9 450 9 822 10 100

4:1 Regeringskansliet m.m. 8 551 9 584 9 695 9 450 9 822 10 100

Länsstyrelserna 3 647 3 699 3 750 3 868 3 922 3 992

5:1 Länsstyrelserna m.m. 3 647 3 699 3 750 3 868 3 922 3 992

Demokratipolitik och mänskliga rättigheter 1 123 686 676 1 215 696 676

6:1 Allmänna val och demokrati 691 153 155 665 135 130 6:2 Justitiekanslern 67 81 79 87 90 67 6:3 Integritetsskyddsmyndigheten 134 173 166 181 185 190 6:4 Valmyndigheten 37 60 61 61 63 64 6:5 Stöd till politiska partier 168 169 169 169 169 169 6:6 Institutet för mänskliga rättigheter 27 51 48 52 54 56

Nationella minoriteter 194 228 226 228 127 127

7:1 Åtgärder för nationella minoriteter 179 208 206 208 118 118 7:2 Åtgärder för den nationella minoriteten romer 15 20 20 20 10 10

Medier 1 125 1 059 1 051 1 099 1 076 1 060

8:1 Mediestöd 1 081 1 011 1 003 1 017 991 977 8:2 Mediemyndigheten 44 48 48 82 85 83

Sieps samt insatser för att stärka

delaktigheten i EU-arbetet 29 31 32 31 33 34

9:1 Svenska institutet för europapolitiska studier samt EU-information 29 31 32 31 33 34

Totalt för utgiftsområde 01 Rikets styrelse 17 575 18 251 18 478 19 070 18 845 19 201

1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition. 33

Utgiftsområde 1

Tabell 3.2 Förändringar av utgiftsramen 2024 – 2026 för utgiftsområde 1 Rikets

styrelse

Miljoner kronor 2024 2025 2026

Anvisat 2023

1

18 270 18 270 18 270

Pris- och löneomräkning 2 682 1 349 1 781 Beslutade, föreslagna och aviserade reformer 59 -794 -881 3 varav BP24 640 81 74 Överföring till/från andra utgiftsområden 26 27 37 Övrigt 33 -6 -6

Ny utgiftsram 19 070 18 845 19 201

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel 2023. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Pris- och löneomräkningen för 2025 – 2026 är preliminär. 3 Exklusive pris- och löneomräkning.

Tabell 3.3 Utgiftsram 2024 realekonomiskt fördelad för utgiftsområde 1 Rikets

styrelse

Miljoner kronor 2024 Transfereringar 1 2 310 2 Verksamhetsutgifter 16 590 Investeringar 3 170

Summa utgiftsram 19 070

Anm.: Den realekonomiska fördelningen baseras på utfall 2022 samt kända förändringar av anslagens användning. 1 Med transfereringar avses inkomstöverföringar, dvs. utbetalningar av bidrag från staten till exempelvis hushåll, företag eller kommuner utan att staten erhåller någon direkt motprestation. 2 Med verksamhetsutgifter avses resurser som statliga myndigheter använder i verksamheten, t.ex. utgifter för löner, hyror och inköp av varor och tjänster. 3 Med investeringar avses utgifter för anskaffning av varaktiga tillgångar såsom byggnader, maskiner, immateriella tillgångar och finansiella tillgångar.

3.3 Mål för utgiftsområdet

Riksdagen har för utgiftsområdet beslutat om mål inom följande delområden.

3.3.1 Sametinget och samepolitiken – Samepolitikens övergripande mål är att verka för en levande samisk kultur byggd på en ekologiskt hållbar rennäring och andra samiska näringar (prop. 2000/01:1 utg.omr. 23, bet. 2000/01:MJU2, rskr. 2000/01:86).

3.3.2 Demokratipolitik och mänskliga rättigheter – Målet för demokratipolitiken är en levande demokrati som är uthållig, kännetecknas av delaktighet och där möjligheterna till inflytande är jämlika (prop. 2017/18:1 utg.omr. 1, bet. 2017/18:KU1, rskr. 2017/18:74). – Målet för politiken för mänskliga rättigheter är att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter (prop. 2015/16:1 utg.omr. 1, bet. 2015/16:KU1, rskr. 2015/16:59).

3.3.3 Nationella minoriteter – Målet för politiken för nationella minoriteter är att ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka deras möjligheter till inflytande samt stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande (prop. 2008/09:1, bet. 2008/09:KU1, rskr. 2008/09:83).

Utgiftsområde 1

3.3.4 Medier – Målen för medieområdet är att stödja yttrandefrihet, mångfald, massmediernas oberoende och tillgänglighet samt att motverka skadlig mediepåverkan (prop. 2014/15:1 utg.omr. 17, bet. 2014/15:KrU6, rskr. 2014/15:96).

3.4 Resultatredovisning

Resultat för utgiftsområdet redovisas på delområdesnivå (se respektive avsnitt). För avsnittet Medier redovisas resultat samlat inom utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid. För avsnittet Sametinget och samepolitiken redovisas resultat om rennäring och andra näringar inom utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel.

3.5 Politikens inriktning

Politikens inriktning för utgiftsområdet redovisas i förekommande fall på delområdesnivå (se respektive avsnitt). För avsnittet Medier redovisas politikens inriktning samlat inom utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid.

3.6 Den årliga revisionens iakttagelser

Riksrevisionen har lämnat revisionsberättelser med reservationer för Institutet för mänskliga rättigheter (se avsnitt 11.10) och Sametinget (se avsnitt 8.6).

Utgiftsområde 1

4 Statschefen

4.1 Budgetförslag

4.1.1 1:1 Kungliga hov- och slottsstaten

Tabell 4.1 Anslagsutveckling 1:1 Kungliga hov- och slottsstaten

Tusental kronor

2022 Utfall 187 157 Anslagssparande 1 2023 Anslag 167 903 Utgiftsprognos 167 903

2024 Förslag 162 821

2025 Beräknat 169 458 2 2026 Beräknat 173 815 3 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition. 2 Motsvarar 162 797 tkr i 2024 års prisnivå. 3 Motsvarar 162 790 tkr i 2024 års prisnivå.

Ändamål

Anslaget får användas för att täcka utgifter för statschefens officiella funktioner inklusive utgifter för kungafamiljen samt för Kungliga hovstatens och Kungliga slottsstatens förvaltningsutgifter.

Resultatredovisning

Kungliga hovstaten (Hovstaten) och Kungliga slottsstaten (Slottsstaten) har till uppgift att bistå statschefen och övriga medlemmar av kungafamiljen i deras officiella plikter. I uppgiften ingår även att vårda och att visa det kungliga kulturarvet.

Verksamheten inom Hovstaten Kungens konstitutionella, statsceremoniella och officiella uppgifter utgör kärnan i Hovstatens årliga verksamhet. I dessa uppgifter ingår bl.a. öppnande av riksmötet, ordförandeskap i Utrikesnämnden, konseljer, audienser, statsbesök, officiella besök, representation samt möten med företrädare för den offentliga och den privata sektorn och med företrädare för det civila samhället. Kungen stöds i sitt uppdrag av kungafamiljen. Till Hovstaten hör Riksmarskalksämbetet, Hovmarskalksämbetet och Informationsavdelningen.

Av Kungliga hov- och slottsstatens verksamhetsberättelse för 2022 framgår att verksamheten vid Hovstaten successivt kunde återgå till det normala, i takt med att pandemins påverkan på samhället avtog. Den kungliga programverksamheten återupptogs och fler representativa uppdrag genomfördes i form av bl.a. resor och besök.

Under 2022 ackrediterades 35 utländska ambassadörer och sju avtackades vid avskedsaudienser. Under året genomfördes tre statsbesök, varav två inkommande och ett utgående. Antalet förfrågningar om kungligt deltagande i olika sammanhang ökade något jämfört med föregående år. Sammanlagt inkom knappt 1 800 förfrågningar 2022, vilket kan jämföras med drygt 1 600 förfrågningar 2021 och ca 1 500 förfrågningar 2020. Under 2022 genomförde kungen och kungafamiljen 978 programpunkter, vilket var en ökning med 66 programpunkter jämfört med 2021.

Utgiftsområde 1

Verksamheten inom Slottsstaten Slottsstatens verksamhet omfattar huvudsakligen vård och underhåll av det kungliga kulturarvet samt utställnings- och visningsverksamhet. Organisatoriskt ansvarar Ståthållarämbetet för den löpande skötseln och tillsynen av de elva kungliga slotten med tillhörande byggnader och parker. Husgerådskammaren med Bernadottebiblioteket svarar för förvaltning, underhåll och vård av det statliga lösöret på de kungliga slotten. Till Ståthållarämbetet hör även Kungliga Djurgårdens Förvaltning, som finansieras med de intäkter som förvaltningen av Kungliga Djurgården genererar.

I samarbete med Statens fastighetsverk bedrivs fortsatt ett flertal underhålls- och renoveringsprojekt vid de kungliga slotten, bl.a. den omfattande renoveringen av Stockholms slotts fasader. Slottets besöksentré har under 2022 anpassats till högre säkerhetskrav. Vidare har andra investeringar i säkerhetshöjande åtgärder genomförts i syfte att utveckla en säker och effektiv it-miljö.

Efter de inledande månaderna 2022 kunde alla de kungliga besöksmålen åter öppnas efter att delvis ha varit stängda på grund av pandemin. Antalet besökare uppgick 2022 till över en miljon. Det var en markant ökning med ca 500 procent jämfört med 2020 och 2021, då antalet besökare uppgick till ca 175 000 respektive 195 000.

Hovstatens ekonomi I enlighet med den överenskommelse som träffats mellan regeringen och Riksmarskalksämbetet, vars huvudsakliga innehåll återges nedan under Skälen för regeringens förslag, består den ekonomiska redovisningen av Hovstatens verksamhet av resultat- och balansinformation samt kommentarer i form av tilläggsupplysningar och noter. Redovisningen följer vedertagna principer som tillämpas för Slottsstaten. Riksmarskalksämbetet har därutöver åtagit sig att öka öppenheten kring fördelningen av anslaget genom att fr.o.m. 2021 redogöra för hur anslaget fördelas till statschefen och till andra medlemmar av den kungliga familjen som utfört officiella uppdrag som åligger statschefen eller anknyter till statschefsämbetet (prop. 2021/22:232 s. 4).

De anslagsmedel som avsåg Hovstaten uppgick 2022 till 76,1 miljoner kronor. Medlen ska användas för att finansiera kostnader för representation, resor, transporter, personal m.m. samt levnadsomkostnader som är direkt kopplade till statschefens funktion. År 2022 utgjorde anslagsmedlen 86 procent av verksamhetens intäkter. Övriga intäkter, som framför allt utgörs av kostnadsersättningar för tjänster som utförs åt bl.a. Slottsstaten och Kungliga Djurgårdens Förvaltning, uppgick till 11,8 miljoner kronor.

Hovstatens kostnader ökade från 84,4 miljoner kronor 2021 till 94,2 miljoner kronor 2022. Detta var främst en följd av högre personal- och driftskostnader.

Verksamhetsutfallet för Hovstaten blev negativt och uppgick till -6,3 miljoner kronor 2022. Det kan jämföras med 2021 då utfallet var positivt och uppgick till 1,3 miljoner kronor.

Slottsstatens ekonomi Slottsstaten har som tidigare år lämnat en årsredovisning enligt gängse utformning. Slottsstatens verksamhet finansieras med anslag, hyres- och arrendeintäkter, intäkter från visningar av de kungliga slotten och intäkter från försäljning i slottsbodarna.

Som en följd av en ökad visningsverksamhet ökade även Slottsstatens intäkter från avgifter och andra ersättningar från 43,4 miljoner kronor 2021 till 92,2 miljoner kronor 2022. Av samma anledning ökade också verksamhetens kostnader från 162,9 miljoner kronor 2021 till 197,6 miljoner kronor 2022. Såväl kostnader för personal som övriga driftskostnader ökade.

Utgiftsområde 1

Verksamhetsutfallet för Slottsstaten blev positivt 2022 och uppgick till 7,2 miljoner kronor, vilket kan jämföras med ett negativt resultat om -13,4 miljoner kronor 2021.

Anställda inom Kungliga hov- och slottsstaten Antalet anställda inom Kungliga hov- och slottsstaten ökade 2022 jämfört med 2021. Det berodde på att samtliga slott kunde hållas öppna i samma omfattning som före pandemin och att parkverksamheten återigen hade säsongsanställd personal. De visstidsanställda motsvarade 63 årsarbetskrafter, vilket är en ökning jämfört med 2021 då de motsvarade 42 årsarbetskrafter. Omräknat till heltid motsvarade de tillsvidareanställda 271 årsarbetskrafter 2022, vilket var i princip samma nivå som föregående år.

Regeringens bedömning av måluppfyllelsen

År 2020 och 2021 genomfördes Hovstatens och Slottsstatens verksamheter med begränsningar i omfattningen till följd av pandemin. År 2022 återgick Hovstaten och Slottsstaten till att genomföra aktiviteter i mer normal omfattning.

Hovstaten återupptog en omfattande programverksamhet. Antalet representativa uppdrag och programpunkter ökade jämfört med 2021. Under inledningen av 2022 genomfördes dock fortfarande många programpunkter digitalt. Som en följd av att fler aktiviteter genomfördes ökade kostnaderna och kapitalförändringen blev negativ. Efterfrågan på kungligt deltagande väntas vara hög även framöver.

Slottsstatens verksamhet bedrevs under mer normala omständigheter under större delen av 2022. Även om antalet besökare i visningsverksamheterna ökade jämfört med 2021 var de inte på samma nivåer som före pandemin. Entré- och visningsintäkterna var därmed inte i nivå med intäkterna före pandemin. Även för 2022 var det därför nödvändigt med tillfälliga statliga stödåtgärder för att mildra de ekonomiska konsekvenserna.

Regeringen följer utvecklingen inom Kungliga hov- och slottsstaten.

Skälen för regeringens förslag

Tabell 4.2 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 1:1 Kungliga hov- och

slottsstaten

Tusental kronor 2024 2025 2026

1

Anvisat 2023 167 903 167 903 167 903

Pris- och löneomräkning 2 6 227 13 342 18 007 Beslutade, föreslagna och aviserade reformer -11 309 -11 787 -12 095 Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 162 821 169 458 173 815

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel 2023. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Pris- och löneomräkningen för 2025 – 2026 är preliminär. Kungliga hov- och slottsstaten ska enligt överenskommelse med regeringen årligen lämna en berättelse över den samlade verksamheten (prop. 1996/97:1 utg.omr. 1 avsnitt 4). Verksamhetsberättelsen ligger till grund för regeringens bedömning av medelsbehovet. Av det totala anslaget tillförs Hovstaten 51 procent medan Slottsstaten tillförs 49 procent. Anslagsmedlen som avser Hovstaten disponeras av Kammarkollegiet och betalas ut engångsvis efter rekvisition till H.M. Konungens hovförvaltning. Anslagsmedel som avser Slottsstaten utbetalas månadsvis i lika stora delar. Anslagsfördelningen mellan Hovstaten och Slottsstaten grundar sig på rela-

Utgiftsområde 1

tionen mellan deras faktiska kostnader 1996. Kostnadsfördelningsnyckeln ska gälla långsiktigt och inte justeras till följd av smärre förändringar i organisationen eller verkliga kostnadsutfall.

Regeringen och Riksmarskalksämbetet har sedermera kommit överens om att större organisatoriska förändringar mellan dem ska redovisas i verksamhetsberättelsen för det budgetår då förändringen sker. Redovisningen ska utgöra en grund för en eventuell framtida ändring av anslagsfördelningen mellan Hovstaten och Slottsstaten. Anslagets fördelning på de olika verksamhetsområdena ska dessutom bli föremål för en kontinuerlig diskussion mellan Riksmarskalksämbetet och Regeringskansliet (prop. 2005/06:1 utg.omr. 1 avsnitt 6).

Enligt tidigare överenskommelse har tyngdpunkten i verksamhetsberättelsen legat på en redovisning av hur tilldelade medel använts när det gäller Slottsstaten. Regeringen och Riksmarskalksämbetet enades dock 2013 om att den ekonomiska redogörelsen för Hovstaten ska utgöras av en uppställning som liknar den redogörelse som tidigare lämnats för Slottsstaten. Detta innebär att uppställningen ska bestå av resultat- och balansinformation samt kommentarer i form av tilläggsupplysningar och noter (prop. 2013/14:1 utg.omr. 1 avsnitt 4).

Av förarbetena till regeringsformen framgår att Hovstaten står utanför den statliga förvaltningsorganisationen (prop. 1973:90 s. 176). Den verksamhet som Hovstaten bedriver omfattas inte av lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. Hovstaten omfattas inte heller av anslagsförordningens (2011:223) bestämmelser om bl.a. prövning av anslagssparande och indragning av anslag, eller andra delar av det ekonomiadministrativa regelverket för myndigheter under regeringen.

Regeringen föreslår att 162 821 000 kronor anvisas under anslaget 1:1 Kungliga hov- och slottsstaten för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 169 458 000 kronor respektive 173 815 000 kronor.

Utgiftsområde 1

5 Riksdagsförvaltningen

5.1 Utgångspunkter för Riksdagsförvaltningens

verksamhet

Riksdagen har som det främsta demokratiska statsorganet konstitutionellt fastställda uppgifter i det svenska statsskicket. Riksdagen med dess ledamöter har som folkets främsta företrädare också en central roll i opinionsbildningen och en skyldighet att verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden. Riksdagen har även uppgifter som följer av internationella åtaganden och av medlemskapet i Europeiska unionen.

Riksdagens arbete bedrivs i enlighet med bestämmelserna i regeringsformen, riksdagsordningen och särskilda riksdagsbeslut om arbetets inriktning.

5.1.1 Riksdagsförvaltningens uppgift Riksdagsförvaltningen är riksdagens förvaltningsmyndighet. Förvaltningens verksamhet regleras i riksdagsordningen och i lagen (2011:745) med instruktion för Riksdagsförvaltningen samt i annan lagstiftning och i föreskrifter på riksdagsområdet.

Riksdagsförvaltningen har endast en verksamhetsgren: Stöd till den parlamentariska processen.

Riksdagsförvaltningen har till uppgift att stödja riksdagens arbete. Förvaltningen ska se till att kammaren, utskotten, EU-nämnden, ledamöterna och övriga riksdagsorgan får det stöd och den service de behöver. Förvaltningen ska också informera allmänheten om riksdagens arbete och om EU-frågor samt handlägga ärenden som rör riksdagens internationella kontakter. Dessutom ansvarar förvaltningen för att vårda riksdagens byggnader och samlingar samt för myndighets- och förvaltningsuppgifter.

5.1.2 Riksdagsstyrelsens uppdrag till förvaltningen Riksdagsförvaltningen ska skapa bästa möjliga förutsättningar för riksdagens och ledamöternas arbete genom att

– svara för ett väl fungerande stöd till arbetet i kammare och utskott m.m. – svara för ett väl fungerande stöd och service till ledamöter och partikanslier – främja kunskapen om riksdagen och riksdagens arbete – vårda och bevara riksdagens byggnader och samlingar – vara en väl fungerande myndighet och arbetsgivare.

Dessa uppdrag utgör grunden för de fem uppdragsområden som verksamheten bedrivs utifrån:

A. Stöd till arbetet i kammare och utskott m.m. B. Stöd och service till ledamöter och partikanslier C. Kunskap om riksdagen och riksdagens arbete D. Vård och bevarande av byggnader och samlingar E. Myndighet och arbetsgivare

Med utgångspunkt i uppdraget fastställer riksdagsstyrelsen en strategisk plan för Riksdagsförvaltningen varje valperiod. Den 14 december 2022 beslutade

Utgiftsområde 1

riksdagsstyrelsen om en strategisk plan för Riksdagsförvaltningen för perioden 2023 – 2027 (dnr 663-2022/23).

5.2 Resultatredovisning

Riksdagsförvaltningen har arbetat för att skapa bästa möjliga förutsättningar för riksdagens och ledamöternas arbete. Nedan följer en sammanfattning av Riksdagsförvaltningens resultat sedan januari 2022.

Riksdagsförvaltningen har

– givit kammare och utskott ett väl fungerande stöd. Utvecklingsarbetet har i allt väsentligt genomförts enligt plan. Arbetet med att utveckla de it-system som stöder den parlamentariska processen har fortsatt. I början av 2022 avslutades den krisledningsorganisation som har hanterat covid-19-pandemins påverkan på riksdagen och Riksdagsförvaltningen. Fokus inom beredskapsområdet har flyttats till att följa den försämrade säkerhetspolitiska situationen i Europa. Förvaltningen har även arbetat vidare med att utveckla beredskapen för kriser, krig och krigsfara, och flera säkerhetsrelaterade övningar tillsammans med andra myndigheter har genomförts. – givit ledamöter och partikanslier ett väl fungerande stöd och god service. Utvecklingsarbetet inom uppdragsområdet har till största delen genomförts enligt plan. Som alltid efter ett riksdagsval har förvaltningen genomfört särskilda insatser för att introducera och stödja nya ledamöter i riksdagsuppdraget. Under 2022 beslutade riksdagen om ändringar i lagen om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndigheter. Det har medfört ändringar i säkerhetsföreskriften och även tillägg och ändringar i flera instruktioner inom informationssäkerhets- och säkerhetsskyddsområdet. Förvaltningen har anpassat sina processer och rutiner efter de nya bestämmelserna. En ny säkerhetsskyddsanalys har tagits fram och en rad åtgärder har vidtagits för att stärka säkerhetsskyddet, bl.a. utbildningar, utveckling av särskilda it-miljöer och anpassning av lokaler. Under 2022 intensifierade förvaltningen också sitt arbete med förberedelser inför det svenska EU-ordförandeskapet och under det första halvåret 2023 har förvaltningen stött genomförandet av den parlamentariska dimensionen av ordförandeskapet. – givit externa målgrupper möjlighet att få information och kunskap om riksdagens arbete och beslut. Utvecklingsarbetet inom uppdragsområdet har i huvudsak genomförts enligt plan. Arbetet med att slå samman riksdagens fyra webbplatser till en ny integrerad webbplats har fortsatt. Ett projekt för att utveckla en ny besöksverksamhet för årskurs 7 – 9 har startat. Syftet är att ersätta den nuvarande Demokrativerkstaden. Det fyra år långa demokratifirandet avslutades under 2022 och arbetet med det nya temat Sverige 500 år pågår, bl.a. har pedagogiskt material och en utställning tagits fram. Erfarenheterna från demokratijubileet har varit värdefulla i arbetet med det nya temat. – vårdat och bevarat riksdagens byggnader och samlingar på ett systematiskt sätt. Utvecklingsarbetet inom uppdragsområdet har i allt väsentligt genomförts enligt plan. Ledamotshuset har färdigställts och inflyttningen skedde under våren och hösten 2022. Förberedelserna för renovering av Cephalus är igång och systemhandling beräknas starta i oktober 2023. Planeringen för en ny godsmottagning går enligt plan, liksom arbetet med ett nytt lokalt varuintag. Ett fokusområde har varit att ta fram dels nya rutiner för tilldelning av övernattningsbostäder, dels fastighetsspecifik information för alla övernattningsbostäder. – varit en väl fungerande myndighet och arbetsgivare. Merparten av utvecklingsarbetet inom uppdragsområdet har genomförts men vissa delar som skulle genomförts 2022 fick skjutas upp till 2023. Planen för att anskaffa ett

Utgiftsområde 1

systemstöd för budget-, planerings- och uppföljningsprocessen är ett sådant exempel. En förstudie för en eventuell upphandling pågår. Under 2022 fokuserade arbetet på fortsatt utveckling av den styrmodell som ett framtida system är tänkt att stödja. Det uppdraget avslutades under 2022 och har resulterat i en ny struktur för Riksdagsförvaltningens strategiska plan och verksamhetsplan. Bland övriga utvecklingsaktiviteter kan nämnas att majoriteten av förvaltningens chefer har påbörjat ett individuellt ledarutvecklingsprogram och ledningsgrupper har påbörjat ledningsgruppsutveckling. Arbetet med en kompetensförsörjningsstrategi har återupptagits och fortsätter i enlighet med den nya strategiska planen för 2023 – 2027.

I tabellen nedan framgår Riksdagsförvaltningens intäkter, kostnader och transfereringar för verksamhetsgrenen Stöd till den parlamentariska processen.

Tabell 5.1 Intäkter, kostnader och transfereringar

Miljoner kronor 2020 2021 2022 Intäkter av anslag 1 520 1 551 1 700 Intäkter av avgifter och andra ersättningar 35 34 41 Summa intäkter 1 555 1 585 1 741 Kostnader -1 756 - 1 719 -2 169 Verksamhetsutfall -201 -134 -428 Medel från statsbudgeten för finansiering av bidrag 520 521 539 Transfereringar -520 -521 -539

1

Totalt -201 -134 -428

1 Alla belopp i tabellen redovisas i miljoner kronor. Till följd av detta kan summeringsdifferenser förekomma. Från och med 2022 har uppställningsformen i tabellen ändrats och därmed också jämförelsetalen.

De totalt sett ökade kostnaderna jämfört med 2021 beror främst på ökade avsättningar för ledamöters pensioner och avgångsförmåner i resultaträkningen.

För en mer utförlig redogörelse hänvisas till Riksdagsförvaltningens årsredovisning för verksamhetsåret 2022 (2022/23:RS1) samt utskottens egna verksamhetsberättelser.

Konstitutionsutskottet kommer under hösten 2023 att behandla Riksdagsförvaltningens årsredovisning för 2022. Vid behandlingen av årsredovisningen för 2021 (bet. 2022/23:KU1) hade utskottet inget att invända och riksdagen lade årsredovisningen till handlingarna.

5.3 Riksdagsstyrelsens bedömning av

uppdragsuppfyllelsen

Sammanfattningsvis har Riksdagsförvaltningen genomfört sina uppdrag med ett tillfredsställande resultat.

I mitten av februari 2022 lyftes de restriktioner som infördes till följd av covid-19pandemin. Riksdagen och Riksdagsförvaltningen började återgå till mer normala arbetsformer. Men den 24 februari inledde Ryssland sin fullskaliga invasion av Ukraina. Bara fyra dagar efter Rysslands invasion tog riksdagen beslutet att godkänna att regeringen skickar krigsmateriel till Ukraina. Ärendet behandlades rekordsnabbt och kom att följas av fortsatt intensiv parlamentarisk aktivitet, vilket även ställde höga krav på förvaltningen.

Parallellt med det löpande stödet till den parlamentariska processen och arbetet med riksdagsvalet har förvaltningens utvecklingsarbete till stora delar kunnat genomföras

Utgiftsområde 1

som planerat. Förvaltningen har inte minst arbetat vidare med att utveckla beredskapen för kriser, krig och krigsfara, och flera säkerhetsrelaterade övningar tillsammans med andra myndigheter har genomförts.

Covid-19-pandemin har fått till följd att Riksdagsförvaltningen behövt ta fram nya riktlinjer för arbete på distans som bättre svarar mot förändrade arbetsformer med ett ökat inslag av hemarbete.

På försommaren 2022 återinvigdes det nyrenoverade ledamotshuset så att ledamöterna efter valet kunde flytta in i en modern och funktionell byggnad. Nästa etapp i den långsiktiga renoveringsplanen är fastigheten Cephalus.

Förvaltningen har arbetat intensivt med att förbereda för och stödja genomförandet av den parlamentariska dimensionen av det svenska EU-ordförandeskapet som pågått första halvåret 2023. Sverige firar 500 år som självständig nation 2023. Riksdagen uppmärksammar och högtidlighåller hur Sveriges styrelseskick har utvecklats, med tyngdpunkt på riksdagens roll.

Riksdagsförvaltningen ska fortsätta att skapa bästa möjliga förutsättningar för att stötta ledamöternas och riksdagens arbete. I slutet av 2022 färdigställde förvaltningen den strategiska planen för kommande valperiod. Säkerhet, digitalisering, det långsiktiga arbetet med Framtidens riksdagshus samt kompetensförsörjning är högt prioriterade områden även framgent.

5.4 Budgetförslag

5.4.1 2:1 Riksdagens ledamöter och partier m.m.

Tabell 5.2 Anslagsutveckling 2:1 Riksdagens ledamöter och partier m.m.

Tusental kronor

2022 Utfall 993 848 Anslagssparande 93 640 1 2023 Anslag 1 004 077 Utgiftsprognos 1 064 883

2024 Förslag 1 068 396

2025 Beräknat 1 041 434 2 3 2026 Beräknat 1 052 395 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition. 2 Motsvarar 1 028 396 tkr i 2024 års prisnivå. 3 Motsvarar 1 028 396 tkr i 2024 års prisnivå.

Ändamål

Anslaget får användas för kostnader för

– ersättningar som riksdagens ledamöter enligt lag har rätt till inom ramen för sitt ledamotsuppdrag – stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen – talmannens verksamhet, resor och representation – utskottens utgående besök samt utrikes och inrikes resor och utfrågningar – internationellt och interparlamentariskt samarbete samt bidrag till interparlamentariskt samarbete – bidrag till föreningar i riksdagen – bidrag till Stiftelsen Sveriges Nationaldag – språkutbildning till riksdagens ledamöter – klimatkompensation.

Utgiftsområde 1

Skälen för riksdagsstyrelsens förslag

Tabell 5.3 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 2:1 Riksdagens ledamöter

och partier m.m.

Tusental kronor 2024 2025 2026

Anvisat 2023

1

1 004 077 1 004 077 1 004 077

Pris- och löneomräkning 2 10 646 23 511 34 326 Beslutade, föreslagna och aviserade reformer 53 673 13 846 13 992 3 varav BP24 68 504 28 504 28 504 – Stödet till politiska sekreterare 11 726 11 726 11 726 – Ändring av basstödet 16 778 16 778 16 778 – Förstärkning av anslaget 40 000 Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 1 068 396 1 041 434 1 052 395

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel 2023. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Pris- och löneomräkningen för 2025 – 2026 är preliminär. 3 Exklusive pris- och löneomräkning.

Stödet till politiska sekreterare Stödet till partigrupperna i riksdagen för politiska sekreterare till riksdagens ledamöter regleras i 3 kap. lagen (2016:1109) om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen och riksdagsstyrelsens föreskrift (RFS 2016:6) om tillämpningen av lagen. Stödet är avsett att täcka kostnaderna för handläggarhjälp åt riksdagens ledamöter och beräknas efter normen en politisk sekreterare per riksdagsledamot. Schablonbeloppet för stödet till politiska sekreterare räknas upp med ca 4,1 procent från nuvarande 68 300 kronor till 71 100 kronor fr.o.m. den 1 januari 2024. Det innebär att anslaget behöver ökas med 11 726 000 kronor fr.o.m. 2024.

Ändring av basstödet Enligt lagen (2016:1109) om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen utgörs basstödet av grundbelopp (1 700 000 kronor) och tilläggsbelopp (57 000 kronor). En partigrupp som företräder ett regeringsparti har rätt till ett grundbelopp. Var och en av övriga partigrupper har rätt till två grundbelopp. Basstödet har varit oförändrat sedan 2001.

Basstödet till partigrupperna föreslås, med hänvisning till höjningen av den allmänna kostnadsnivån sedan 2001, räknas upp med konsumentprisindex (KPI) med utgångspunkt i årsmedeltal från 2001 fram till och med 2022. En uppräkning av grundbeloppet på 1 700 000 kronor ger ett avrundat belopp på 2 400 000 kronor. En uppräkning av tilläggsbeloppet på 57 000 kronor ger ett avrundat belopp på 79 000 kronor.

Riksdagsstyrelsen avser att under kommande riksmöte återkomma till riksdagen med förslag till ändring av det basstöd (grundbelopp och tilläggsbelopp) som anges i 2 kap. 1 § lagen (2016:1109) om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2024.

Mot bakgrund av ovanstående behöver anslaget ökas med 16 778 000 kronor fr.o.m. 2024.

Utgiftsområde 1

Förstärkning av anslaget Nivån på anslaget är svårberäknad, bl.a. är det svårt att bedöma hur stort behovet kommer bli av avgångsförmåner. Även omfattningen av framtida pensionsutbetalningar är svår att uppskatta. Kostnaderna för Riksdagsförvaltningen ökar normalt under ett valår och året därefter, för att sedan minska fram till nästa valår.

Den beräknade budgeten för 2024 visar på att behovet ligger över anslaget. För 2024 beräknas inte heller det upparbetade anslagssparandet kunna täcka budgetbehovet. På grund av detta ökas anslaget med 40 000 000 kronor för 2024.

Riksdagsstyrelsen återkommer eventuellt till riksdagen i nästa års budgetproposition om en ytterligare förstärkning.

Sammanfattning av riksdagsstyrelsens förslag Riksdagsstyrelsen föreslår att 1 068 396 000 kronor anvisas under anslaget 2:1 Riksdagens ledamöter och partier m.m. för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 1 041 434 000 kronor respektive 1 052 395 000 kronor.

5.4.2 2.2 Riksdagens förvaltningsanslag

Tabell 5.4 Anslagsutveckling 2:2 Riksdagens förvaltningsanslag

Tusental kronor

2022 Utfall 938 059 Anslagssparande 109 585 2023 Anslag 996 390 1 Utgiftsprognos 999 120

2024 Förslag 1 037 024

2 2025 Beräknat 1 077 183 2026 Beräknat 1 099 768 3 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition. 2 Motsvarar 1 035 125 tkr i 2024 års prisnivå. 3 Motsvarar 1 035 125 tkr i 2024 års prisnivå.

Ändamål

Anslaget får användas för Riksdagsförvaltningens förvaltningsutgifter, bidrag till föreningar i riksdagen och resebidrag till skolor. Anslaget får också användas för kostnader för stipendier till skolungdomar och kostnader för nämnder och riksdagsorgan enligt lagen (2011:745) med instruktion för Riksdagsförvaltningen.

Utgiftsområde 1

Skälen för riksdagsstyrelsens förslag

Tabell 5.5 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 2:2 Riksdagens

förvaltningsanslag

Tusental kronor 2024 2025 2026

Anvisat 2023

1

996 390 996 390 996 390

Pris- och löneomräkning 2 35 716 77 651 100 170 Beslutade, föreslagna och aviserade reformer 4 918 3 142 3 208 3 varav BP24 20 437 21 587 21 587 – Säkerhet- och informations- och it-säkerhet 16 880 18 030 18 030 – Demokratins och riksdagens historia 2 400 2 400 2 400 – Visningsverksamhet 1 600 1 600 1 600 – Justering av anslag till följd av slopad avgift för årlig revision -443 -443 -443 Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 1 037 024 1 077 183 1 099 768

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel 2023. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Pris- och löneomräkningen för 2025 – 2026 är preliminär. 3 Exklusive pris- och löneomräkning.

Säkerhet och informations- och it-säkerhet Riksdagsförvaltningen ska skydda och säkerställa det stöd som krävs för att upprätthålla den parlamentariska processen oavsett situation, även vid incidenter, i kris samt i krig och krigsfara. Riskerna för svensk säkerhet har ökat och hotbilden mot Sverige har blivit bredare och mer komplex.

Riksdagsförvaltningen har mot denna bakgrund höjt ambitionsnivån för den tekniska bevakningen och fysiska säkerheten, vilket medför högre kostnader. Utökade resurser krävs för att säkerställa den kontinuiteten genom bland annat säkerhetsgranskningar av it-system, övervakning av it-miljöer och förbättrad detekteringsförmåga. Därtill kommer kostnader för livscykelhantering av teknisk utrustning som används vid internationella resor.

Riksdagsförvaltningen utvecklar olika it-miljöer för att skapa förutsättningar för ett effektivt arbetssätt samtidigt som skyddet säkerställs av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och säkerhetskänslig verksamhet. Flera verksamheter inom förvaltningen berörs, bl.a. de större renoveringsprojekten av riksdagens fastigheter. Det krävs resursförstärkning för att slutföra utvecklingsarbetet, sköta drift, underhåll och support. Se också avsnitt 5.4.3 under 2:3 Riksdagens fastighetsanslag . För ovanstående tillkommer investeringar.

Mot bakgrund av ovanstående ökas anslaget med 16 880 000 kronor för 2024. Från och med 2025 beräknas anslaget öka med 18 030 000 kronor. Det kan bli aktuellt för riksdagsstyrelsen att återkomma till riksdagen i säkerhet- och informations- och itsäkerhetsfrågor i nästa års budgetproposition.

Demokratins och riksdagens historia Inom ramen för uppdraget att främja kunskap om riksdagen har de senaste åren en rad aktiviteter genomförts för att öka kunskapen om demokratin och riksdagens historia. För att den verksamhet som arbetats fram och etablerats under demokratijubileet samt Riksdagen under 500 år inte ska behöva avvecklas utan fortgå även de kommande åren behöver anslaget ökas.

Utgiftsområde 1

Anslaget ökas mot bakgrund av detta med 2 400 000 kronor 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget öka med motsvarande belopp.

Visningsverksamhet Riksdagsförvaltningen har under 2022 arbetat med en omställning av riksdagens visningsverksamhet. För att säkerställa att visningsverksamheten fortsatt kan erbjudas i samma omfattning som tidigare behövs en resursförstärkning. Mot bakgrund av detta ökas anslaget med 1 600 000 kronor fr.o.m. 2024.

Sammanfattning av riksdagsstyrelsens förslag Enligt riksdagsstyrelsens överväganden ökas anslaget med 20 437 000 kronor 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget öka med 21 587 000 kronor respektive år.

Tidigare beslutade och aviserade anslagsförändringar innebär samtidigt att anslagsnivån minskas med 15 519 000 kronor 2024. Riksdagsstyrelsen föreslår att 1 037 024 000 kronor anvisas under anslaget 2:2 Riksdagens förvaltningsanslag för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 1 077 183 000 kronor respektive 1 099 768 000 kronor.

Låneram

Riksdagsstyrelsens förslag: Riksdagsförvaltningen bemyndigas att för 2024 ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i myndighetens verksamhet som inklusive tidigare upplåning uppgår till högst 140 000 000 kronor.

Skälen för riksdagsstyrelsens förslag: För 2024 beräknas investeringar i anläggningstillgångar som används i myndighetens verksamhet uppgå till ca 50 000 000 kronor.

De investeringar som är planerade för 2024 gällande myndighetens verksamhet ryms inom nuvarande låneram.

5.4.3 2:3 Riksdagens fastighetsanslag

Tabell 5.6 Anslagsutveckling 2:3 Riksdagens fastighetsanslag

Tusental kronor

2022 Utfall 250 569 Anslagssparande 1 690 2023 Anslag 250 000 1 Utgiftsprognos 242 410

2024 Förslag 350 000

2025 Beräknat 300 000 2026 Beräknat 300 000 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition.

Ändamål

Anslaget får användas för kostnader för särskilt beslutat underhåll i Riksdagsförvaltningens egna fastigheter och bostadsrätter. Det får också användas för kostnader för renoverings- och underhållsåtgärder, evakueringslokaler i samband med renoveringsarbeten, markskötsel och utemiljö, konst, fast inredning samt kostnader för it-system kopplade till denna verksamhet. Anslaget får även användas för att täcka kostnader för räntor och avskrivningar för ovanstående.

Utgiftsområde 1

Anslaget får också användas för kostnader för förvärv av mark för framtida byggnation av en extern godsmottagning samt för kostnader för fastighetsförvärv i samband med Framtidens riksdagshus.

Skälen för riksdagsstyrelsens förslag

Tabell 5.7 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 2:3 Riksdagens

fastighetsanslag

Tusental kronor 2024 2025 2026

1

Anvisat 2023 210 000 210 000 210 000

Beslutade, föreslagna och aviserade reformer 140 000 90 000 90 000 varav BP24 140 000 90 000 90 000 – Avskrivningar och räntekostnader 40 000 40 000 40 000 – Förstärkning av anslaget 50 000 50 000 50 000 – Projekt ny godsmottagning 50 000 Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 350 000 300 000 300 000

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget.

Riksdagsförvaltningen vårdar och bevarar riksdagens byggnader och samlingar. En övergripande långsiktig planering för att förvalta och utveckla fastigheterna som kallas Framtidens riksdagshus togs fram år 2020 och utgör grunden till de större fastighetsprojekten. Detta övergripande och strategiska program innehåller planeringen för kommande ombyggnader och utveckling av riksdagens fastigheter och beräknas pågå till 2040-talet. Varje fastighet har dessutom en fastställd underhållsplan som uppdateras löpande.

Politisk verksamhet flyttade in i det nyrenoverade ledamotshuset efter valet 2022. Näst på tur att renoveras är Cephalus. Som ett led i att säkra lokalbehovet kan det bli aktuellt med fastighetsförvärv framöver.

Det finns ett stort underhållsbehov i fastighetsbeståndet och omfattande renoveringsarbeten beräknas pågå framöver. Detta påverkar resursbehovet, kostnaderna för avskrivningar och räntor och medför på sikt behov av högre låneram. I väntan på att respektive fastighet ska totalrenoveras hanteras planerat underhåll inom varje byggnad. Övernattningsbostäderna renoveras enligt en underhållsplan, såväl byggnaderna som interiörerna. Som en följd av renoveringarna kommer även kostnaderna för evakueringslokaler fortsatt att vara höga.

Renoveringen av ledamotshuset, fastigheten Mars och Vulcanus 1, är klar. Det pågår ett antal löpande underhållsprojekt och verksamhetsanpassningar av riksdagens byggnader och lokaler, exempelvis renovering av lägenheter i fastigheten Ormsaltaren. Utöver det pågår planering inför lokala varuintag.

Avskrivningar och räntekostnader Avskrivningskostnaderna beräknas öka något under år 2024, främst beroende på en nedskrivning i samband med projekt Cephalus. Räntekostnaderna i samband med lånet för investeringar i fastigheter och tekniska anläggningar har ökat. Riksdagsstyrelsen återkommer eventuellt till riksdagen.

Mot bakgrund av ovanstående ökas anslaget med 40 000 000 kronor fr.o.m. 2024.

Utgiftsområde 1

Förstärkning av anslaget Styrningen av och stöd till fastighetsprojekt inom Framtidens riksdagshus behöver utvecklas och förstärkas, vilket medför högre kostnader och ett utökat resursbehov. I detta ingår en byggnation av projekt- och projekteringskontor med säkert nätverk samt systemstöd, informationsteknik och stödfunktioner m.m. Funktioner kopplade till fastighetsutveckling och byggherrerollen, såsom ombudsrollen, lagbevakning, uppföljning och systemstöd, kan behöva bli mer omfattande. Ovanstående medför vissa anslagspåverkande kostnader även på förvaltningsanslaget.

Kostnaderna för planerat underhåll beräknas öka. Bland annat planeras ett antal underhållsåtgärder samt förstudier inför kommande projekt.

Riksdagsstyrelsen planerar att återkomma till riksdagen om ovanstående i nästa års budgetproposition.

Mot bakgrund av ovanstående ökas anslaget med 50 000 000 kronor fr.o.m. 2024.

Projekt ny godsmottagning Riksdagsstyrelsen fattade beslut om att starta programarbete för ny godsmottagning i maj 2020. Styrelsen beslutade i februari 2022 att undersöka ett förvärv i samband med detta.

Förvärv av mark planeras till 2024 och uppgår uppskattningsvis till ca 50 000 000 kronor. Enligt lagen (2016:1091) om budget och ekonomiadministration för riksdagens myndigheter (BEA-lagen) ska mark finansieras med anslag. Efter förvärv sker program och projektering inför byggnation av ny godsmottagning. En uppskattad investeringskostnad för projektet, inklusive förvärv av mark som ska finansieras med anslag, beräknas nu till ca 200 000 000 kronor. Byggnation av ny godsmottagning kan troligen påbörjas 2025.

På grund av ovanstående ökas anslaget med 50 000 000 kronor för 2024.

Renovering av fogar och fasader, riksbyggnaderna Renoveringen av fogar och fasader gällande riksbyggnaderna fortsätter. Investeringen pågår under flera år och syftar till att bevara riksbyggnaderna och ska därmed anslagsfinansieras enligt lagen (2016:1091) om budget och ekonomiadministration för riksdagens myndigheter.

Projekt Cephalus I maj 2022 beslutade riksdagsstyrelsen om start av systemhandling och detaljprojektering. Upphandling av projektörer gjordes 2022 och upphandling av entreprenör 2023. Projektörerna går igenom programhandlingen och förbereder inför start av systemhandling. Systemhandlingen beräknas starta i oktober 2023.

Innan programarbetet genomförts är den totala investeringskostnaden för projektet svår att uppskatta. En tidig uppskattning av slutkostnad för projektet från maj 2022 uppgick till ca 1 500 000 000 kronor. På grund av förseningar i projektet och att prisökningar har skett uppskattas det angivna beloppet att bli högre.

Produktionen beräknas starta under första kvartalet 2024, och pågå fram till och med 2028.

Trafikbegränsande åtgärder Målet är att genom ett samverkansprojekt med andra berörda aktörer bl.a. åstadkomma en säker angöring till Mynttorget och Slottskajen med hinder som är enhetligt gestaltade.

Utgiftsområde 1

Förstudie och projektering har skett och nästa skede är produktion. Styrelsen godkände projektet i maj, och en ny beräkning visar att investeringskostnaden uppgår till 30 000 000 kronor. Produktionen beräknas påbörjas hösten 2023 och fortsätta under år 2024.

Sammanfattning av riksdagsstyrelsens förslag Riksdagsstyrelsen föreslår att 350 000 000 kronor anvisas under 2:3 Riksdagens fastighetsanslag för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 300 000 000 kronor för respektive år.

Investeringsplan

Riksdagsstyrelsens förslag: Investeringsplanen för 2024 – 2026 för anslaget 2:3 Riksdagens fastighetsanslag godkänns som riktlinje för Riksdagsförvaltningens fastighetsinvesteringar (tabell 5.8).

Tabell 5.8 Investeringsplan för Riksdagsförvaltningen

Miljoner kronor Summa Utfall Prognos Budget Beräknat Beräknat 2024 – 2022 2023 2024 2025 2026 2026

Anskaffning och utveckling av nya

investeringar 116 4 53 75 75 203

Förvärv av Cephalus 11 116 Projekt ny godsmottagning 4 53 75 75 203 varav investeringar i anläggningstillgångar 116 4 53 75 75 203 – byggnader, mark och annan fast egendom 116 4 53 75 75 203

Finansiering av anskaffning och

utveckling 116 4 53 75 75 203

Anslag 2:3 Riksdagens fastighetsanslag 116 50 50 Låneram för fastighetsinvesteringar (lån i Riksgäldskontoret) 4 3 75 75 153

Vidmakthållande av befintliga

investeringar 203 129 261 462 424 1 147

Underhåll och renoveringsplan 22 47 96 102 64 262 Projekt ledamotshuset 163 Projekt Cephalus 18 57 140 350 350 840 Trafikbegränsade åtgärder 15 15 15 Fogar och fasader riksbyggnaderna 10 10 10 10 30 varav investeringar i anläggningstillgångar 203 129 261 462 424 1 147 – byggnader, mark och annan fast egendom 203 129 261 462 424 1 147

Finansiering vidmakthållande 203 129 261 462 424 1 147

Anslag 2:3 Riksdagens fastighetsanslag 5 10 10 10 10 30 Låneram för fastighetsinvesteringar (lån i Riksgäldskontoret) 198 119 251 452 414 1 117

Totala utgifter för anskaffning,

utveckling och vidmakthållande av

investeringar 319 133 314 537 499 1 350

Totalt varav investeringar i

anläggningstillgångar 319 133 314 537 499 1 350

Utgiftsområde 1

Nivån på investeringar som föreslås för perioden 2024 – 2026 baserar sig på nuvarande beslutade och planerade underhålls- och renoveringsåtgärder av Riksdagsförvaltningens fastigheter.

Låneram

Riksdagsstyrelsens förslag: Riksdagsförvaltningen bemyndigas att för 2024 ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i fastigheter och tekniska anläggningar som inklusive tidigare upplåning uppgår till högst 2 200 000 000 kronor.

Skälen för riksdagsstyrelsens förslag: De investeringar som är planerade för 2024 inryms inom nuvarande låneram. Därför föreslås ingen förändring av låneramen för 2024. Då renoveringarna av riksdagens fastigheter kommer att pågå under flera år kommer låneramen att behöva utökas framöver.

Tabell 5.9 Låneram för fastighetsinvesteringar

Tusental kronor Beslutad Beslutad Begärd Beräknad Beräknad Utgifts- låneram Skuld låneram låneram amortering nyupplåning område Myndighet 2022 1 2022-12-31 2023 1 2024 2024 2024 1 Riksdagsförvaltningen 2 200 000 1 722 786 2 200 000 2 200 000 75 500 254 000

Summa 2 200 000 1 722 786 2 200 000 2 200 000 75 500 254 000

1 Av riksdagen beslutad låneram exklusive beslut om ändringar i statens budget.

Utgiftsområde 1

6 Riksdagens ombudsmän

6.1 Uppdrag och övergripande mål

Riksdagens ombudsmäns (JO) uppgift är att utöva tillsyn över tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra författningar. Ombudsmännen ska särskilt se till att domstolar och förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet iakttar regeringsformens bud om saklighet och opartiskhet och att medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter inte träds för när i den offentliga verksamheten. Ombudsmännen ska också verka för att brister i lagstiftningen avhjälps.

JO har vidare till uppgift att fullgöra de uppgifter som ankommer på ett nationellt besöksorgan (National Preventive Mechanism, NPM) enligt det fakultativa protokollet den 18 december 2002 till Förenta nationernas konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (Opcat).

Närmare bestämmelser om JO:s verksamhet finns i 13 kap. 6 § regeringsformen och lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän.

Ett övergripande syfte med verksamheten är att främja rättssäkerheten och höja den rättsliga kvalitetsnivån i myndighetsutövningen.

JO:s deltagande i internationellt samarbete syftar till att sprida idén om rättslig kontroll genom oberoende ombudsmannainstitutioner och till erfarenhetsutbyte.

6.2 Resultatredovisning

Resultatet av JO:s verksamhet redovisas i myndighetens årsredovisning, i den årliga ämbetsberättelsen, i den årliga Opcat-rapporten samt i temarapporter.

JO bedöms genom sin verksamhet ha bidragit till att främja rättssäkerheten och höja den rättsliga kvalitetsnivån i myndighetsutövningen. JO har belyst viktiga rättssäkerhetsaspekter i besvarandet av lagstiftningsremisser.

JO har under året fått in något färre klagomålsärenden än under 2021, men det totala antalet ligger fortfarande på en historiskt sett hög nivå. JO har under 2022 avgjort fler ärenden än under något tidigare år och har nu avsevärt lägre balanser än vid utgången av 2021.

Tyngdpunkten i verksamheten har fortsatt legat på hanteringen av de klagomålsärenden som kommit in. Efter pandemin, dvs. från och med våren 2022, har hela verksamheten återgått till det normala.

6.3 Riksdagens ombudsmäns (JO) bedömning av

måluppfyllelse

JO har en i huvudsak mycket god måluppfyllelse när det gäller de övergripande målen för verksamheten. Under 2022 har, med något undantag, även de specifika verksamhetsmålen uppnåtts.

Utgiftsområde 1

6.4 Budgetförslag

6.4.1 2:4 Riksdagens ombudsmän (JO)

Tabell 6.1 Anslagsutveckling 2:4 Riksdagens ombudsmän (JO)

Tusental kronor

2022 Utfall 121 302 Anslagssparande 8 275 2023 Anslag 127 126 1 Utgiftsprognos 127 126

2024 Förslag 130 367

2 2025 Beräknat 134 437 3 2026 Beräknat 137 136 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition. 2 Motsvarar 130 367 tkr i 2024 års prisnivå. 3 Motsvarar 130 367 tkr i 2024 års prisnivå.

Ändamål

Anslaget får användas för Riksdagens ombudsmäns (JO) förvaltningsutgifter och anskaffningar av anläggningstillgångar.

Skälen för Riksdagens ombudsmäns (JO) förslag

Tabell 6.2 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 2:4 Riksdagens

ombudsmän (JO)

Tusental kronor 2024 2025 2026

Anvisat 2023

1

127 126 127 126 127 126

Pris- och löneomräkning 2 3 371 7 445 10 147 Beslutade, föreslagna och aviserade reformer -130 -134 -137 3 varav BP24 -130 -130 -130 – Justering av anslag till följd av slopad avgift för årlig revision -130 -130 -130 Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 130 367 134 437 137 136

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel 2023. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Pris- och löneomräkningen för 2025 – 2026 är preliminär. 3 Exklusive pris- och löneomräkning. JO hade vid utgången av 2022 ett anslagssparande på 8 275 tkr. Anslagssparandet består till viss del av tidigare beviljade anslagsmedel för satsningar som vid senaste årsskiftet ännu inte hade genomförts. Det handlar bland annat om en ny plattform för den externa webben, som nu tagits i drift, och införande av ett e-arkiv, som alltjämt återstår att genomföra.

JO har anställt en ny chef för registratorer och sekreterare. JO planerar vidare att rekrytera ytterligare chefer inom tillsynen och att göra andra tillfälliga förstärkningar. JO planerar också för upphandling av nytt intranät och vissa andra it-investeringar. JO gör bedömningen att redan gjord chefsförstärkning samt planerade förstärkningar och satsningar ryms inom tilldelat anslag och anslagssparande. Det kan bli aktuellt att inför 2025 begära förstärkning av anslaget.

Utgiftsområde 1

Riksdagens ombudsmän föreslår att anslaget 2:4 Riksdagens ombudsmän (JO) anvisas 130 367 000 kronor för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 134 437 000 kronor respektive 137 136 000 kronor.

Anslagsfinansiering av anläggningstillgångar

Riksdagens ombudsmäns (JO) förslag: Riksdagens ombudsmän (JO) får för 2024 anslagsfinansiera anläggningstillgångar som används i myndighetens verksamhet.

Skälen för Riksdagens ombudsmäns (JO) förslag: Enligt 4 kap. lagen (2016:1091) om budget och ekonomiadministration för riksdagens myndigheter ska anläggningstillgångar – med vissa särskilt angivna undantag – finansieras med lån i Riksgäldskontoret, om inte riksdagen beslutar att finansiering ska ske på annat sätt. JO har hittills fått använda anslagsmedel för att finansiera sina anläggningstillgångar, bl.a. med hänsyn till att dessa investeringar normalt är av ringa omfattning. JO bedömer att denna ordning bör gälla även under 2024.

Utgiftsområde 1

7 Riksrevisionen

7.1 Riksrevisionen

Riksrevisionen är en myndighet under riksdagen med huvudsaklig uppgift att granska genomförandet och resultatet av det statliga åtagandet, att statliga insatser är effektiva och att god ordning råder i den statliga redovisningen.

Riksrevisionen har även i uppdrag att företräda Sverige som det nationella revisionsorganet samt att bedriva internationellt utvecklingssamarbete.

Närmare bestämmelser om Riksrevisionens verksamhet finns bl.a. i 13 kap. 7 – 9 §§ regeringsformen, lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. och lagen (2002:1023) med instruktion för Riksrevisionen.

7.2 Mål för Riksrevisionen

Riksrevisionens verksamhet ska främja en god förvaltning. Med detta avses att statens verksamhet ska bedrivas med hög effektivitet och enligt gällande regelverk, att den redovisas på ett tillförlitligt sätt samt att god hushållning av statens resurser iakttas.

Riksrevisionens internationella utvecklingssamarbete ska bidra till att stärka de nationella revisionsorganens kapacitet och förmåga att bedriva revision enligt internationella standarder samt till stärkt revision inom multilaterala organisationer.

7.3 Resultatredovisning

Resultatet av Riksrevisionens verksamhet redovisas i myndighetens årsredovisning, i den årliga rapporten och i uppföljningsrapporten. Riksrevisionen rapporterar om resultatet av det internationella utvecklingssamarbetet till riksdagen vart fjärde år. En resultatrapport lämnades till riksdagen i oktober 2022.

Under 2022 slutförde Riksrevisionen granskningen av myndigheternas årsredovisningar för räkenskapsåret 2021. Totalt lämnades 226 revisionsberättelser för myndigheter och andra organisationer som ingår i Riksrevisionens mandat, samtliga i tid. För räkenskapsåret 2021 fick 10 myndigheter eller organisationer en modifierad revisionsberättelse. Skälen till att myndigheterna fick en modifierad revisionsberättelse 2021 varierar. Det vanligaste skälet var att granskad myndighet hade lämnat in årsredovisningen för sent.

Under 2022 publicerades 29 effektivitetsrevisionsrapporter. De publicerade granskningsrapporterna är väl fördelade över riksdagens utskott. Riksrevisionen har genomfört granskningar inom samtliga utskottsområden förutom justitieutskottet, konstitutionsutskottet och skatteutskottet. Under 2022 genomfördes sex granskningar inom finansutskottets områden.

Riksrevisionens internationella verksamhet omfattar två delar, dels internationell samverkan, dels internationellt utvecklingssamarbete. Covid-19-pandemin har påverkat verksamheten även under 2022, men Riksrevisionen har efter halvårsskiftet successivt kunnat återuppta aktiviteter på plats i Sveriges samarbetsländer. Riksrevisionen representerar Sverige i International Organisation of Supreme Audit (Intosai) och dess regionala organisation för Europa, European Organization of Supreme Audit Institutions (Eurosai). Syftet är att säkerställa en effektiv hantering av

Utgiftsområde 1

offentliga resurser inom Europa och internationellt. Inom ramen för Eurosai har Riksrevisionen bland annat arrangerat konferensen Young Eurosai, YES. På EU-nivå bidrar Riksrevisionen i Kontaktkommittén. Riksrevisionens ambition är att bidra till att Kontaktkommitténs arbete fungerar väl så att revisionen av EUrelaterad verksamhet stärks. Riksrevisionen har deltagit i Kontaktkommitténs arbete och i några av dess arbetsgrupper. Under 2022 tog Riksrevisionen över som ordförande i liaison officer-kretsen. Riksrevisionen har granskats av nationella revisionsmyndigheten i Norge (Riksrevisjonen), och den brittiska motsvarigheten (National Audit Office). Riksrevisionen har förberett en kollegial granskning av USA:s högre revisionsorgan. När det gäller det internationella utvecklingssamarbetet bedrev Riksrevisionen verksamhet i fem regionala och 13 bilaterala samarbetsprojekt under 2022.

Tabell 7.1 Verksamhetens nettokostnader 2022

Tusental kronor Verksamhetsgren Belopp Årlig revision 174 092 Effektivitetsrevision 162 517 Internationell verksamhet 67 715

Summa 403 363

Anm.: Tabellen visar verksamhetens nettokostnader. Kostnader och lämnade bidrag (transfereringar) minus andra intäkter än av anslag.

7.4 Budgetförslag

7.4.1 2:5 Riksrevisionen

Tabell 7.2 Anslagsutveckling 2:5 Riksrevisionen

Tusental kronor

2022 Utfall 352 462 Anslagssparande 40 983 2023 Anslag 359 118 1 Utgiftsprognos 387 000

2024 Förslag 368 817

2025 Beräknat 380 460 2 3 2026 Beräknat 388 110 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition. 2 Motsvarar 368 817 tkr i 2024 års prisnivå. 3 Motsvarar 368 817 tkr i 2024 års prisnivå.

Ändamål

Anslaget får användas för Riksrevisionens förvaltningsutgifter utom för Riksrevisionens internationella utvecklingssamarbete som finansieras inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.

Utgiftsområde 1

Skälen för Riksrevisionens förslag

Tabell 7.3 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 2:5 Riksrevisionen

Tusental kronor 2024 2025 2026

1

Anvisat 2023 359 118 359 118 359 118

2 Pris- och löneomräkning 9 699 21 342 28 992 Beslutade, föreslagna och aviserade reformer Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 368 817 380 460 388 110

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel 2023. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Pris- och löneomräkningen för 2025 – 2026 är preliminär. Riksrevisionen bedömer att anvisat anslag det kommande året endast bör påverkas av pris- och löneomräkning.

Riksrevisionen föreslår att 368 817 000 kronor anvisas under anslaget 2:5 Riksrevisionen för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 380 460 000 kronor respektive 388 110 000 kronor.

Låneram

Riksrevisionens förslag: Riksrevisionen bemyndigas att för 2024 ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i verksamheten som inklusive tidigare gjord upplåning uppgår till högst 25 000 000 kronor.

Skälen för Riksrevisionens förslag: Riksrevisionen är i en intensiv utvecklingsfas och behovet av investeringar är stort. Detta särskilt när det gäller myndighetens arbete att genom digitalisering modernisera och effektivisera verksamhetsprocesser.

Tabell 7.4 Låneram och räntor för verksamhetsinvesteringar

Tusental kronor Utfall Prognos Budget Beräknat Beräknat 2022 2023 2024 2025 2026

Lån i Riksgäldskontoret

IB lån i Riksgäldskontoret 11 824 10 220 23 050 21 524 20 714 Nyupplåning 1 597 17 507 5 200 6 570 2 800 Amorteringar -3 201 -4 677 -6 626 -7 480 -7 953

UB lån i Riksgäldskontoret 10 220 23 050 21 624 20 714 15 561

Beslutad/föreslagen låneram 30 000 25 000 1 25 000 25 000 25 000

Ränteutgifter 79 665 1 005 953 544

Summa av amorteringar och ränteutgifter -3 280 -5 342 -7 631 -8 433 -8 497

Finansiering av räntor och avskrivningar

Anslag 2:5 Riksrevisionen 3 280 5 342 7 631 8 433 8 497

Summa finansiering 3 280 5 342 7 631 8 433 8 497

1 Riksrevisionen har till höständringsbudgeten för 2023 föreslagit (2023-04-27) att riksdagen bemyndigar Riksrevisionen, att för 2023, ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar avseende anläggningstillgångar till högst 25 000 000 kronor.

Utgiftsområde 1

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Den årliga revision som Riksrevisionen utför är avgiftsbelagd. Inkomsterna tillförs inkomsttitel 2558 Avgifter för årlig revision .

Tabell 7.5 Avgiftsfinansierad verksamhet vid Riksrevisionen

Tusental kronor Ack. Verksam- Kostnader Ack. resultat hetens som ska resultat t.o.m. Resultat intäkter täckas Resultat utgående Verksamhet 2022 2023 2024 2024 2024 2024

Avgiftsbelagd verksamhet där

intäkterna inte disponeras av

myndigheten

Offentligrättslig verksamhet varav avgifter för årlig revision, inkomsttitel 2558 -5 809 0 88 000 88 000 0 -5 809

Avgiftsbelagd verksamhet där

avgifterna får disponeras av

myndigheten

Uppdragsverksamhet varav internationella uppdrag 688 0 220 220 0 688

Den årliga revisionen ska t.o.m. revisionen av myndigheternas årsredovisning avseende 2023 vara avgiftsbelagd. Inkomsterna redovisas mot inkomsttitel och disponeras således inte av Riksrevisionen.

Riksdagen sa den 22 februari 2023 ja till Riksrevisionens förslag som innebär att Riksrevisionen inte längre ska ta ut avgifter för den revision, alltså granskning, av årsredovisningar och delårsrapporter som utförs med stöd av lag (bet. 2022/23:KU14, rskr. 2022/23:127). Exempel på sådana årsredovisningar är de som görs för förvaltningsmyndigheter under regeringen. Lagändringen ska träda i kraft den 31 december 2023 och tillämpas första gången för revisioner som avser räkenskapsåret 2024.

Våren 2024 kommer slutfakturering att ske avseende revisionsår 2023, för den revision som bedrivits efter den 31 december 2023. Diskussioner pågår om hur det ackumulerade resultatet utgående 2024 ska hanteras.

Den internationella uppdragsverksamheten har avsett revision av verksamheten inom Östersjöstaternas råd (Council of the Baltic Sea States, CBSS). Intäkterna disponeras av Riksrevisionen.

Överskott avses fortsatt disponeras av Riksrevisionen för att kunna användas i samband med framtida uppdrag.

Utgiftsområde 1

Investeringsplan

Tabell 7.6 Verksamhetsinvesteringar

Tusental kronor Summa Utfall Prognos Budget Beräknat Beräknat 2024 – 2022 2023 2024 2025 2026 2026

Immateriella investeringar

Balanserade utgifter för utveckling 1 016 11 520 5 100 2 600 2 000 9 700

Materiella investeringar

Förbättringsutgifter på annans fastighet 0 483 100 100 100 300 Maskiner, inventarier och installationer m.m. 568 4 315 200 970 700 1 870 Övriga verksamhetsinvesteringar 0 700 700 0 0 700

Summa utgifter för investeringar 1 584 17 018 6 100 3 670 2 800 12 570

Finansiering

Lån i Riksgäldskontoret (2 kap. 1 § kapitalförsörjningsförordningen) 1 584 17 018 6 100 3 670 2 800 12 570

Summa finansiering 1 584 17 018 6 100 3 670 2 800 12 570

Utgiftsområde 1

8 Sametinget och samepolitiken

8.1 Mål för området

Det övergripande målet för samepolitiken är att verka för en levande samisk kultur byggd på en ekologiskt hållbar rennäring och andra samiska näringar (prop. 2000/01:1 utg.omr. 23 avsnitt 7.3, bet. 2000/01:MJU2, rskr. 2000/01:86).

8.2 Resultatindikatorer och andra

bedömningsgrunder

Resultatredovisningen inom Sametinget och samepolitiken utgår från följande bedömningsgrunder: – insatser för samiskt inflytande och delaktighet – insatser för utveckling av det samiska språkets användning och ställning – insatser för att ta del av och utöva ett mångfaldigt samiskt kulturliv.

8.3 Resultatredovisning

Samepolitiken ingår i flera utgiftsområden: 1 Rikets styrelse, 13 Jämställdhet, 16 Utbildning och universitetsforskning, 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid, 20 Allmän miljö- och naturvård och 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel. Det samlade arbetet med mänskliga rättigheter redovisas i avsnitt 11.

8.3.1 Insatser för samiskt inflytande och delaktighet Den 1 mars 2022 trädde lagen (2022:66) om konsultation i frågor som rör det samiska folket i kraft (prop. 2021/22:19, bet. 2021/22:KU4, rskr. 2021/22:133). Lagen innebär skyldigheter för regeringen och statliga förvaltningsmyndigheter (och fr.o.m. den 1 mars 2024 även regioner och kommuner) att konsultera Sametinget innan beslut fattas i ärenden som kan få särskild betydelse för samerna. I vissa fall ska konsultation även genomföras med en sameby eller en samisk organisation. Under 2022 inkom 110 konsultationsförfrågningar till Sametinget. Av dessa kom 46 från länsstyrelserna, 23 från Energimarknadsinspektionen, 15 från Skogsstyrelsen, 3 från Regeringskansliet samt 23 från övriga statliga förvaltningsmyndigheter. Konsultation inleddes i 29 fall.

Sametinget är remissinstans i ärenden med koppling till den samiska kulturen, inklusive språk, rennäringen och andra samiska intressen.

Utgiftsområde 1

Diagram 8.1 Antal besvarade remisser av Sametinget 2013 – 2022

400 350 300 250 200 150 100 50 0 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 Besvarade remisser Källa: Sametinget.

Samråd med samiska företrädare har genomförts om genomförandet av minoritetspolitiken (se avsnitt 12).

Sanningskommissionen för det samiska folket (dir. 2021:103) arbetar fortsatt med sitt uppdrag att kartlägga och granska den politik som förts gentemot samerna i ett historiskt perspektiv och dess konsekvenser för det samiska folket. Under 2023 inledde kommissionen en serie samtalsmöten med det samiska samhället för att informera om sitt uppdrag och för att etablera kontakt med personer som vill lämna vittnesmål.

Sverige har under 2022 varit värd för flera möten inom ramen för det Nordiska ämbetsmannaorganet för samiska frågor (NÄS) där bl.a. arbetet med att ta fram en Nordisk samekonvention fortsatt. NÄS består av delegationer från regeringskanslierna och sametingen i Sverige, Norge och Finland som behandlar gemensamma samiska frågor för utvecklingen av språk, kultur, näringar och samhällsliv. Vidare stod Sverige och Sametinget den 18 januari 2023 värd för minister-och sametingspresidentmötet mellan Norge, Finland och Sverige. Under mötet utbyttes och diskuterades erfarenheter mellan länderna och sametingen i frågor om Nordisk samekonvention, rasism mot samer, samiska språk, repatriering av samiska kvarlevor och klimatanpassning för samiska näringar. I anslutning till mötet delades Gollegiella (Nordiskt samiskt språkpris) ut.

Sverige har följt och aktivt deltagit i arbetet med att främja urfolks rättigheter internationellt, t.ex. i FN:s konferens om biologisk mångfald 2022, COP15, i Montreal, Kanada där parterna enades om ett globalt ramverk för biologisk mångfald som syftar till att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald till 2030 och i FN:s Permanenta urfolksforums (UNPFII) 22:a session, som är ett högnivåmöte för världens urfolk och ett rådgivande organ underställt FN:s ekonomiska och sociala råd.

8.3.2 Insatser för utveckling av det samiska språkets användning och ställning Regeringen stödjer Sámi Giellagáldu som är ett samarbetsorgan inrättat av sametingen i Sverige, Norge och Finland. Vid Sámi Giellagáldu bedrivs verksamhet som syftar till en harmoniserad språkutveckling över landsgränserna av de samiska språken. Verksamheten finansieras gemensamt av Finland, Norge och Sverige. Den 28 april 2022 beslutades ett handlingsprogram för bevarande och främjande av de nationella minoritetsspråken, däribland samiska (Ku2022/00886) och Samiskt språkcentrum har

Utgiftsområde 1

förstärkts (se mer i avsnitt 12.3.4). Utöver det har Sametinget genomfört ytterligare insatser för kunskapsinhämtning och dialog och aktiviteter för att stimulera till ökad samisk språkanvändning. En samisk språkvecka genomfördes i samarbete mellan sametingen i Sverige, Norge och Finland för fjärde året i rad. Under veckan genomfördes aktiviteter med syfte att främja det samiska språket, bl.a. genomfördes fem språkkvällar med totalt drygt 200 deltagare. Samiskt språkcentrum genomför sedan 2011 mentorprogram och i november 2022 startades nya program inom ume-, pite-, lule- och nordsamiska.

8.3.3 Insatser för att ta del av och utöva ett mångfaldigt samiskt kulturliv Under 2022 fördelade Sametinget totalt 19,1 miljoner kronor till samisk kultur. Av dessa fördelades 14,2 miljoner kronor som verksamhetsbidrag med syftet att bidra till ett livskraftigt samiskt samhälle. Den största bidragstagaren av verksamhetsstöd var Giron Sámi Teáhter med 6 miljoner kronor. Övriga andra större mottagare av verksamhetsbidrag var Sámi Duodji (Sameslöjdstiftelsen) med 1,6 miljoner kronor och Gaaltije sydsamiskt kulturcentrum med 1,4 miljoner kronor samt tidskriften Nourat som tilldelades 950 000 kronor i bidrag. Återstoden av verksamhetsbidraget, ca 30 procent, beviljades föreningar, organisationer samt kulturcentra och samegårdar för verksamhet med lokal förankring och för verksamhet som syftar till att bl.a. stärka den samiska kulturen och rennäringen.

År 2022 fördelades även 2,5 miljoner kronor i projektbidrag. Totalt beviljades 34 av de 88 ansökningar som inkommit, vilket motsvarar 39 procent. Det övergripande syftet för bidragen är att främja ett starkt och mångfaldigt konst- och kulturliv. Andelen kvinnor som beviljades projektbidrag var 61 procent. Under en treårsperiod har mest pengar fördelats till projekt inom kategorierna litteratur, musik samt kategorin övrigt dit festivaler, seminarier och utställningar räknas.

Slutligen fördelade Sametinget 2,4 miljoner kronor till återstart av samisk kultur efter pandemin. Medlen gick till 20 projekt inom framför allt duodji (samisk slöjd). Andelen beviljade projekt var 57 procent. Elva kvinnor och en man beviljades bidrag. Övriga beviljade bidrag gick till organisationer. Samiska kulturaktörer har 2022 även tilldelats särskilda återstartsmedel och riktade bidrag till nationella minoriteter som Statens kulturråd ansvarat för (se utg. omr.17 avsnitt 4.3).

Diagram 8.2 Bidrag till samisk kultur: antal inkomna och beviljade ansökningar

180 160 140 120 100 80 60 40 20 0 2017 2018 2019 2020 2021 2022 Inkomna ansökningar Beviljade ansökningar

Anm.: Redovisningsprincipen har förändrats och därför skiljer sig siffrorna åt från föregående år. Källa: Sametinget.

Utgiftsområde 1

Samisk kultur fick under 2022 fortsatt internationell uppmärksamhet. Under året representerades den nordiska paviljongen på Venedigbiennalen enbart av samiska konstnärer. Den svensk-samiska konstnären Britta Marakatt-Labba representerades på biennalens huvudutställning.

8.4 Regeringens bedömning av måluppfyllelsen

Regeringen bedömer att de insatser som genomförts med statliga medel bidrar till uppfyllelse av målet för politikområdet men att flera utmaningar fortsatt kvarstår när det gäller att verka för en levande samisk kultur. (Rennäring och andra samiska näringar redovisas inom utg.omr. 23 avsnitt 2.6.5). Konsultationsordningen bedöms kunna främja det samiska folkets inflytande över sina angelägenheter.

8.5 Politikens inriktning

Den särskilda ställning som det samiska folket har som urfolk ska respekteras och efterlevnaden av de rättigheter som tillkommer dem ska säkerställas. Konsultationsordningen omfattar sedan ikraftträdandet 2022 regeringen och statliga förvaltningsmyndigheter. Den 1 mars 2024 träder en lagändring i kraft. Den innebär att även kommuner och regioner omfattas av konsultationsordningen.

Sametinget har olika lagstadgade arbetsuppgifter vid val till Sametinget vilket sker vart fjärde år. Sametingets valnämnd ansvarar bl.a. för att upprätta röstlängd samt ordna vallokaler och valförrättare. Regeringen föreslår att medel tillförs för att förbereda genomförandet av 2025 års val till Sametinget.

Regeringen föreslår att medel tillförs för att stärka verksamheten vid Giron Sámi Teáhter och ge teatern bättre möjligheter att utveckla och bedriva sin rikstäckande verksamhet, se mer i utgiftsområde 17, avsnitt 3.

Regeringen följer det arbete som pågår i sanningskommissionen som ska kartlägga och granska den politik som förts gentemot samerna i ett historiskt perspektiv och dess konsekvenser för det samiska folket (dir. 2021:103).

8.6 Den årliga revisionens iakttagelser

Riksrevisionen har i sin revisionsberättelse för Sametinget lämnat ett uttalande med reservation. Av revisionsiakttagelsen framgår att Sametinget har redovisat personalens sjukfrånvaro 2022 med en för låg procentsats i årsredovisningen. Redovisad sjukfrånvaro är därmed inte i enlighet med 7 kap. 3 § förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag. Regeringen har följt upp frågan i dialog med myndigheten.

Utgiftsområde 1

8.7 Budgetförslag

8.7.1 3:1 Sametinget

Tabell 8.1 Anslagsutveckling 3:1 Sametinget

Tusental kronor

2022 Utfall 62 691 Anslagssparande -1 581 2023 Anslag 59 676 1 Utgiftsprognos 59 335

2024 Förslag 63 000

2 2025 Beräknat 65 788 3 2026 Beräknat 61 328 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition. 2 Motsvarar 63 073 tkr i 2024 års prisnivå. 3 Motsvarar 57 321 tkr i 2024 års prisnivå.

Ändamål

Anslaget får användas för Sametingets och Nationellt samiskt informationscentrums förvaltningsutgifter. Anslaget får även användas för utgifter för statsbidrag till Samefonden.

Skälen för regeringens förslag

Tabell 8.2 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 3:1 Sametinget

Tusental kronor 2024 2025 2026

1

Anvisat 2023 59 676 59 676 59 676

Pris- och löneomräkning 2 2 410 5 083 6 750 Beslutade, föreslagna och aviserade reformer 914 1 029 -5 098 3 varav BP24 914 4 914 -1 086 – Justering av anslag till följd av slopad avgift för årlig revision -465 -465 -465 – Sametingsvalet 2 000 6 000 – Generell besparing i statsförvaltningen -621 -621 -621 Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 63 000 65 788 61 328

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel 2023. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Pris- och löneomräkningen för 2025 – 2026 är preliminär. 3 Exklusive pris- och löneomräkning.

Nu föreslagna och aviserade anslagsförändringar innebär att anslaget ökas med 2 000 000 kronor för 2024 för att förbereda och genomföra val till Sametinget. Anslaget beräknas ökas med 6 000 000 kronor för 2025 för samma ändamål. Anslaget minskas med 621 000 kronor för 2024 till följd av en generell besparing och beräknas fr.o.m. 2025 minskas med motsvarande belopp (se Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 1.4).

Regeringen föreslår att 63 000 000 kronor anvisas under anslaget 3:1 Sametinget för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 65 788 000 kronor respektive 61 328 000 kronor.

Utgiftsområde 1

9 Regeringskansliet m.m.

9.1 Budgetförslag

9.1.1 4:1 Regeringskansliet m.m.

Tabell 9.1 Anslagsutveckling 4:1 Regeringskansliet m.m.

Tusental kronor

2022 Utfall 8 550 649 Anslagssparande 567 576 2023 Anslag 9 584 123 1 Utgiftsprognos 9 694 793

2024 Förslag 9 450 059

2 2025 Beräknat 9 821 974 3 2026 Beräknat 10 099 548 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition. 2 Motsvarar 9 415 994 tkr i 2024 års prisnivå. 3 Motsvarar 9 434 677 tkr i 2024 års prisnivå.

Ändamål

Anslaget får användas för Regeringskansliets förvaltningsutgifter. Anslaget får även användas för utgifter för utrikesrepresentationen, kommittéväsendet och gemensamma ändamål (hyror, kapitalkostnader m.m.).

Mål

Regeringskansliet ska vara ett effektivt och kompetent instrument för regeringen i dess uppgift att styra riket och förverkliga sin politik.

Skälen för regeringens förslag

Regeringskansliets verksamhet I följande tabell redovisas viss resultatinformation för Regeringskansliet.

Tabell 9.2 Viss resultatinformation för Regeringskansliet

Antal (om inte annat anges) 2018 2019 2020 2021 2022 Tjänstgörande (inkl. tjänstgörande på politikeravtalet) 4 727 4 564 4 623 4 715 4 782 varav andel kvinnor/män 61/39 61/39 61/39 61/39 62/38 Tjänstgörande på politikeravtalet 203 181 204 193 167 varav andel kvinnor/män 51/49 50/50 51/49 51/49 50/50 Andel kvinnor/män tjänstgörande på chefsavtalet 54/46 53/47 54/46 53/47 55/45 Sjukfrånvaro (andel av arbetstid) 2,6 2,7 2,5 2,1 2,5 varav andel kvinnor/män 3,1/1,7 3,3/1,8 3,0/1,6 2,6/1,5 3,1/1,5 Diarieförda ärenden 58 493 53 827 64 882 59 793 50 919 Regeringsärenden 5 262 4 633 5 183 5 313 5 699 Propositioner och skrivelser 264 199 210 228 251 Författningsärenden 2 113 1 314 1 301 1 337 1 867 Kommitté- och tilläggsdirektiv 116 107 143 117 143 Regleringsbrev och ändringsbeslut 679 769 821 847 764

Utgiftsområde 1

2018 2019 2020 2021 2022 SOU-serien 92 69 83 104 72 Ds-serien 41 33 30 35 28 Interpellationssvar 310 433 422 673 386 Frågesvar till riksdagen 1 150 1 580 2 498 3 134 1 450 Brevsvar till enskilda 11 571 8 970 16 322 13 814 7 486 Resdagar i Sverige (med övernattning) 7 618 5 929 1 944 2 149 4 478 Resdagar utomlands (med övernattning) 34 391 32 847 6 999 7 599 23 767 Faktapromemorior till EU-nämnden 148 47 121 114 130 Registrerade internationella handlingar 14 950 16 424 13 152 13 914 16 037 Utlandsstationerade 605 593 548 559 590 varav andel kvinnor/män 56/44 56/44 55/45 54/46 54/46 Källa: Regeringskansliets årsböcker. Regeringskansliet, kommittéerna och utlandsmyndigheterna hade i genomsnitt 4 782 tjänstgörande 2022 (exklusive lokalt anställda vid utlandsmyndigheterna). Av dessa var ca 3,5 procent tjänstgörande på politikeravtalet. Andelen kvinnor som tjänstgör i Regeringskansliet ökade något jämfört med 2021, vilket även gäller andelen kvinnor som tjänstgör på chefsavtalet. Bland tjänstgörande på politikeravtalet ökade andelen män något. Sjukfrånvaron är fortsatt låg i förhållande till staten i övrigt. Arbetet med Sveriges ordförandeskap i Europeiska unionens råd första halvåret 2023 har genomförts. Regeringen redovisar det svenska EU-ordförandeskapet i en särskild skrivelse till riksdagen. Ytterligare redovisning av Regeringskansliets arbete finns i Regeringskansliets årsbok för 2022 och på regeringen.se.

Utrikesrepresentationen Sverige har diplomatiska förbindelser med i stort sett alla självständiga stater i världen. Utrikesrepresentationen bestod per den 1 augusti 2023 av 107 utlandsmyndigheter (91 beskickningar, 7 delegationer vid internationella organisationer, 9 karriärkonsulat) och 8 Stockholmsbaserade sändebud som täcker 31 länder. Vidare har Sverige cirka 320 honorärkonsulat. Från den 1 januari 2000 till den 1 augusti 2023 har regeringen beslutat att öppna 27 beskickningar, 1 delegation och 7 karriärkonsulat. För samma period har regeringen beslutat att stänga 24 beskickningar och 7 karriärkonsulat.

Utgiftsområde 1

Anslagsförändringar

Tabell 9.3 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 4:1 Regeringskansliet m.m.

Tusental kronor 2024 2025 2026

Anvisat 2023

1

9 584 123 9 584 123 9 584 123

2 Pris- och löneomräkning 480 533 914 481 1 189 799 Beslutade, föreslagna och aviserade reformer -647 340 -670 378 -667 958 varav BP24 3 -98 141 -98 141 -98 141 – Justering av anslag till följd av slopad avgift för årlig revision -2 986 -2 986 -2 986 – Generell besparing i statsförvaltningen -95 155 -95 155 -95 155 Överföring till/från andra anslag Övrigt 4 32 743 -6 252 -6 416

Förslag/beräknat anslag 9 450 059 9 821 974 10 099 548

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel 2023. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Pris- och löneomräkningen för 2025 – 2026 är preliminär. 3 Exklusive pris- och löneomräkning. 4 Justeringar till följd av ändrade växelkurser och lokalkostnader utomlands. Anslaget minskas med 95 155 000 kronor 2024 till följd av en generell besparing och beräknas fr.o.m. 2025 minskas med motsvarande belopp (se Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 1.4).

Mot bakgrund av det försämrade säkerhetspolitiska läget kan det komma att behövas ytterligare säkerhetsinsatser i utrikesförvaltningen och i Regeringskansliet. Regeringen kommer att analysera behovet närmare och avser återkomma till riksdagen om det skulle finnas behov av ökning av anslaget för 2024.

Regeringen föreslår att 9 450 059 000 kronor anvisas under anslaget 4:1 Regeringskansliet m.m. för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 9 821 974 000 kronor respektive 10 099 548 000 kronor.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 9.4 Avgiftsfinansierad verksamhet vid Regeringskansliet

Tusental kronor Ack. Verksam Kostnader Ack. resultat hetens som ska resultat t.o.m. Resultat intäkter täckas Resultat utgående Verksamhet 2022 2023 2024 2024 2024 2024

Verksamheter där intäkterna inte

disponeras 0 0 245 000 245 000 0 0

Offentligrättslig verksamhet 0 0 245 000 245 000 0 0 varav expeditions- och ansökningsavgifter m.m. 0 0 245 000 245 000 0 0

Verksamheter där intäkterna

disponeras och redovisas mot anslag - - 2 500 - - -

Uppdragsverksamhet - - 2 500 - - varav näringslivsfrämjande tjänster - - 2 500 - - -

Inkomsterna från expeditionsavgifter och ansökningsavgifter för viseringar m.m., som redovisas på inkomsttitel, beräknas till 245 000 000 kronor för 2024. Verksamheten utförs i huvudsak vid utlandsmyndigheterna.

Utgiftsområde 1

Avgifterna för näringslivsfrämjande tjänster, vilka går utöver en utlandsmyndighets grundläggande uppdrag, beräknas till 2 500 000 kronor för 2024. Med näringslivsfrämjande tjänster avses tjänster för främjande av svensk export och främjande av investeringar och turism i Sverige.

Utgiftsområde 1

10 Länsstyrelserna

10.1 Mål för området

Det saknas ett riksdagsbundet mål för området som helhet. I avsaknaden av ett sådant är regeringens mål för området att nationella mål ska få genomslag i länen, samtidigt som hänsyn tas till regionala förhållanden och förutsättningar. Länsstyrelsen är den part som samlat företräder staten i länet.

10.2 Resultatindikatorer och andra

bedömningsgrunder

Varken resultatindikatorer eller bedömningsgrunder används i detta avsnitt. Länsstyrelserna har uppgifter som syftar till att uppfylla många nationella mål, fördelade på ett stort antal utgiftsområden. Flera av dessa mål är riksdagsbundna. Resultat inom de enskilda nationella målen redovisas under respektive utgiftsområde. De resultat som redovisas i detta avsnitt utgår från de uppgifter som länsstyrelserna har enligt 2 § förordningen (2017:868) med länsstyrelseinstruktion, närmare bestämt att arbeta sektorsövergripande, samordna olika samhällsintressen och inom sin verksamhet främja samverkan mellan kommuner, regioner, statliga myndigheter och andra relevanta aktörer i länet samt att främja länets utveckling och ansvara för tillsyn .

10.3 Resultatredovisning

10.3.1 Sektorsövergripande, samordnande och samverkande arbete Länsstyrelserna fortsatte under 2022 att inom ramen för sitt ansvarsområde samverka med och främja samverkan mellan lokala, regionala och nationella aktörer i syfte att uppnå nationella mål inom en rad utgiftsområden. I frågor om exempelvis krishantering, totalförsvar, integration, jämställdhet, energi, klimat och miljö samt landsbygdsutveckling har länsstyrelserna utifrån ett statligt helhetsperspektiv samlat representanter från kommuner, regioner, statliga myndigheter, näringsliv och civilsamhälle i olika samverkansgrupper.

Under inledningen av 2022 präglades länsstyrelsernas arbete av spridningen av sjukdomen covid-19. Länsstyrelsernas gemensamma samordningskansli som sedan våren 2020 fördelat och samordnat information och uppdrag med anledning av pandemin avvecklades i mars 2022. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022 innebar att regeringen gav länsstyrelserna flera uppdrag, bl.a. att regelbundet redovisa lägesbilder från länen och sammanställa nationella lägesbilder. Länsstyrelsernas sektorsövergripande och samordnade arbete kom därför under 2022 att inriktas på dessa uppdrag. Länsstyrelsernas gemensamma samordningskansli som inrättades den 1 mars 2022 med anledning av invasionen av Ukraina har samordnat genomförandet av regeringsuppdrag och information mellan nationella myndigheter och länsstyrelserna. Länsstyrelserna har genom samverkan med myndigheter, kommuner och regioner, bidragit i mottagandet av ett stort antal skyddsbehövande från Ukraina och i arbetet med energikrisen. Länsstyrelsernas arbete tillsammans med Försvarsmakten inom ramen för totalförsvaret intensifierades under 2022. Utöver operativ hantering, såsom stabsarbete, har kunskapshöjande åtgärder vidtagits, t.ex. genom utbildningar som bidragit till att bygga upp kommuners och regioners

Utgiftsområde 1

beredskap och förmåga till samverkan mellan civilt och militärt försvar. Arbetet med beredskapsplanering och förmågehöjande åtgärder inom totalförsvaret har fortsatt.

10.3.2 Främjande av länets utveckling Länsstyrelsernas arbete med att främja länets utveckling och noga följa tillståndet i länet har under 2022 präglats av Rysslands invasion av Ukraina och dess följdeffekter i respektive län med särskilt fokus på migration och energi. Länsstyrelserna har bl.a. fört dialoger med företrädare för näringsliv och företag, i syfte att följa de ekonomiska effekterna i länen. Länsstyrelserna följde också upp utvecklingen av den statliga servicen och närvaron i länen.

Länsstyrelserna har samverkat och genomfört gemensamma insatser med andra statliga myndigheter, kommuner, regioner och andra aktörer i syfte att främja länets utveckling och hållbar tillväxt inom flera områden. Områden som länsstyrelserna har ägnat särskilt fokus på under året har varit civilt försvar och krisberedskap, energi och klimat, Agenda 2030, miljömålsarbete samt landsbygdsfrågor och livsmedelsförsörjning.

Under 2022 har länsstyrelserna initierat och utvecklat samarbeten sinsemellan i strategiskt viktiga frågor för länens utveckling. Till exempel har ett samarbete initierats mellan länsstyrelserna i frågor om energiförsörjning och länsstyrelserna har tillsammans med Energimarknadsinspektionen och Lantmäteriet haft i uppdrag att utveckla arbetssätt och parallella processer för kortare ledtider för elnätsutbyggnad.

10.3.3 Utveckling och utmaningar inom tillsynsarbetet Länsstyrelserna bedrev under 2022 tillsyn inom ett stort antal områden. Tillsynen omfattade bl.a. miljö, djurskydd, livsmedel och foder, jakt och fiske, rennäring, veterinärverksamhet, samhällsplanering, åtgärder mot penningtvätt, kulturmiljö och kommunernas arbete inom alkohol-, narkotika- och tobaksområdet. Fram t.o.m. den 31 mars 2022 ansvarade länsstyrelsen även för tillsyn enligt lagen (2021:4) om särskilda begränsningar för att förhindra spridningen av sjukdomen covid-19. Efter utvärdering har länsstyrelserna konstaterat att erfarenheter från arbetet med tillsynen under pandemin kan beaktas i arbetet med annan tillsyn, exempelvis användandet av mer distanstillsyn och digital tillsyn. Länsstyrelserna har även dragit slutsatsen att de har förmåga att med korta ledtider organisera och bedriva likartad tillsyn över landet.

Länsstyrelserna arbetar på flera sätt med att effektivisera tillsynsarbetet. Flera länsstyrelser arbetar tvärsektoriellt för att tillvarata effektiviseringspotential mellan verksamheter, exempelvis genom att samordna tillsynsbesök i fält som berör flera sakområden. Länsstyrelserna har arbetat vidare med uppdraget enligt regleringsbrevet för budgetåret 2022 att analysera och lämna förslag på hur tillsynsverksamheten kan bli mer effektiv och rättssäker. Inom uppdraget har flera förslag tagits fram som syftar till att stärka förutsättningarna för ytterligare samordning, uppföljning och effektivisering av tillsynsverksamheten.

Samtidigt finns det fortsatta utmaningar i länsstyrelsernas tillsynsverksamhet. Länsstyrelserna har inom vissa områden inte utfört tillsyn i den omfattning som förväntats. Till följd av pandemin har vissa kontroller skjutits på framtiden vilket hos några länsstyrelser gett upphov till ett ökat antal ärenden. Inom vissa områden har förutsättningarna att bedriva arbetet påverkats av hot, våld och trakasserier mot länsstyrelsernas personal, inte minst inom djurskyddsområdet.

Utgiftsområde 1

10.3.4 Tillkännagivande om bestämmelser vid ändring i regionindelningen Riksdagen har tillkännagett för regeringen att regeringen bör återkomma med förslag till bestämmelser om att inhämta och beakta synpunkter vid ändringar i regionindelningen som i allt väsentligt motsvarar de bestämmelser som gäller vid ändringar i kommunindelningen (bet. 2019/20:KU3 punkt 1, rskr. 2019/20:48). I propositionen En ny beteckning för kommuner på regional nivå och vissa frågor om regionindelning (prop. 2018/19:162) har regeringen gjort bedömningen att bestämmelserna som gäller vid regionindelning inte bör vara helt identiska med de regler som gäller för kommunerna. Det skulle t.ex. kunna finnas starka skäl för en förändring av statens regionala myndighetsindelning som berör många regioner. I sådana situationer går det inte alltid att skapa konsensus om hur en indelning ska se ut, utan intresset av en fungerande helhetslösning bör ges företräde framför enskilda regioners uppfattning (samma prop. s. 438 och 439). Majoriteten av remissinstanserna delade eller hade inte några invändningar mot denna bedömning. Den bedömningen som regeringen gjorde i propositionen kvarstår. Samma argument gör sig även gällande vid genomförandet av större strukturreformer. En sådan reform kan bli aktuell inom ramen för Tidöavtalets samarbetsprojekt för hälso- och sjukvården. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det inte finns skäl att lämna förslag till bestämmelser om att inhämta och beakta synpunkter vid ändringar i regionindelningen. Tillkännagivandet får därmed anses slutbehandlat.

10.4 Regeringens bedömning av måluppfyllelsen

Regeringen bedömer att länsstyrelserna under 2022 har bidragit till att nationella mål fått genomslag i länet genom att inom sina ansvarsområden ha arbetat sektorsövergripande och utifrån ett statligt helhetsperspektiv samordnat olika samhällsintressen och statliga myndigheters insatser. Länsstyrelserna har genom samverkan med aktörer i sina respektive län skapat goda förutsättningar för ett utvecklat samarbete i aktuella frågor för att främja länens utveckling. Myndigheterna har genomfört insatser som främjar tillväxt, bl.a. genom uppdraget att utveckla arbetssätt och parallella processer för kortare ledtider för elnätsutbyggnad. Regeringen bedömer att länsstyrelserna i sitt arbete tagit hänsyn till regionala förhållanden och förutsättningar.

På en övergripande nivå bedöms hanteringen av både pandemin och följderna av Rysslands invasion av Ukraina ha stärkt länsstyrelsernas lednings-, samverkans- och samordningsförmåga inom länen. Som högsta civila totalförsvarsmyndighet inom länet har länsstyrelserna en viktig roll.

Regeringen bedömer att de förslag som lämnats i syfte att effektivisera tillsynsverksamheten kan bidra till en mer effektiv verksamhet, men konstaterar att arbetet behöver fortsätta att utvecklas för förbättrad effektivitet och enhetlighet.

10.5 Politikens inriktning

Länsstyrelserna säkerställer en statlig regional delaktighet i länens utveckling och har viktiga uppgifter i att verka för att nationella mål ska få genomslag på regional nivå, samtidigt som hänsyn tas till regionala förhållanden och förutsättningar. Regeringen avser att fortsatt arbeta för att länsstyrelserna i sin verksamhet har förutsättningar att balansera olika samhällsintressen och därigenom bidra till tillväxt och en hållbar omställning i hela landet.

Utgiftsområde 1

För att upprätthålla allmänhetens förtroende, förenkla för företag och främja tillväxt i hela landet behöver länsstyrelsernas myndighetsutövning vara såväl effektiv som smidig och enkel för den enskilda. För att motverka omotiverade regionala skillnader och utveckla förutsättningarna för en rättssäker myndighetsutövning, samt öka effektiviseringsvinsterna inom verksamheterna, behöver länsstyrelserna fortsatt arbeta för en ökad samverkan sinsemellan. Bland annat bör arbetet med att skapa en enhetlig tillsyns- och prövningsverksamhet fortsätta. Den statliga värdegrunden ger förutsättningar för en effektiv och rättssäker statsförvaltning. Det är därför av vikt att länsstyrelserna fortsatt utvecklar sitt arbete för en god förvaltningskultur. Regeringen ser allvarligt på förekomsten av hot, våld och trakasserier mot statsanställda och avser därför att rikta fokus mot och noga följa utvecklingen i frågan.

Länsstyrelserna har en viktig roll i att inom myndighetens ansvarsområden samordna statliga myndigheters insatser och att inom sina verksamheter främja samverkan mellan aktörer på olika förvaltningsnivåer. Regeringen har uttalat att länsstyrelserna ska vara statens primära kontaktlänk gentemot kommunerna (prop. 2009/10:175 s. 78). Det är viktigt att länsstyrelsernas samverkan och dialog med kommuner och regioner är väl fungerande och ändamålsenlig. Regeringen har därför gett en särskild utredare i uppdrag att bl.a. analysera länsstyrelsernas förutsättningar för att hantera och stödja samverkan, dialog och informationsutbyte mellan staten och kommuner och regioner (dir. 2022:89). Regeringen avser att mot bakgrund av utredningens slutsatser överväga lämpliga åtgärder för att främja länsstyrelsernas förutsättningar i denna roll.

Inom det geografiska områdesansvaret för det civila försvaret bör länsstyrelserna fortsätta att utveckla samarbetet och dialogen med Försvarsmakten, beredskapsmyndigheterna samt kommuner och regioner, i syfte att förbättra förmågan inom totalförsvaret. Parallellt behöver förmågan hos respektive länsstyrelse utvecklas genom bl.a. beredskapsplanering och krigsorganisering.

Regeringen avser att med ledning av de kriterier som redovisades i budgetpropositionen för 2022 (prop. 2021/22:1 utg.omr. 1 avsnitt 9.5) se över möjligheterna att koncentrera vissa verksamheter till ett färre antal länsstyrelser. Syftet är att skapa förutsättningar för en högre effektivitet, en mer rationell användning av ekonomiska och personella resurser samt en väl fungerande rättssäkerhet, samtidigt som hänsyn tas till myndigheternas behov av regional närhet. Regeringen bedömer att en sådan koncentration av verksamheter som huvudregel ska utgå från den geografiska struktur som följer av förordningen (2022:593) om vissa förvaltningsmyndigheters regionala indelning och av den nya strukturen för det civila försvaret. Koncentrationen av verksamheter kan därmed bidra till en högre grad av tydlighet och enhetlighet i statens regionala indelning. Regeringen kommer även att se över om länsstyrelsens breda uppdrag bör avgränsas och arbetsuppgifter renodlas mellan myndigheter.

Regeringens finansiering och styrning av länsstyrelserna ska kännetecknas av en helhetssyn. Vidare bör länsstyrelsernas samlade uppdrag och roll i förvaltningen vara tydliga. Prövning och omprövning av vilka uppgifter och uppdrag som länsstyrelserna ska ansvara för bör därför ske med vägledning av de principer som redovisades i budgetpropositionen för 2021 (prop. 2020/21:1 utg.omr. 1 avsnitt 10.5).

Utgiftsområde 1

10.6 Budgetförslag

10.6.1 5:1 Länsstyrelserna m.m.

Tabell 10.1 Anslagsutveckling 5:1 Länsstyrelserna m.m.

Tusental kronor

2022 Utfall 3 647 036 Anslagssparande 205 986 1 2023 Anslag 3 698 938 Utgiftsprognos 3 750 366

2024 Förslag 3 867 590

2025 Beräknat 3 922 278 2 2026 Beräknat 3 992 186 3 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition. 2 Motsvarar 3 791 307 tkr i 2024 års prisnivå. 3 Motsvarar 3 769 901 tkr i 2024 års prisnivå.

Ändamål

Anslaget får användas för de 21 länsstyrelsernas förvaltningsutgifter samt för ersättningar till regioner och Gotlands kommun för de uppgifter som dessa övertagit från länsstyrelserna. Anslaget får användas för regeringens behov av vissa mindre utvecklingsinsatser och visst europeiskt samarbete. Anslaget får även användas för utgifter för den svenska offentliga medfinansieringen av tekniskt stöd i vissa av de territoriella programmen samt delfinansiering av förvaltningsorganisationen för Laponiatjuottjudus.

Skälen för regeringens förslag

Tabell 10.2 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 5:1 Länsstyrelserna m.m.

Tusental kronor 2024 2025 2026

Anvisat 2023

1

3 760 438 3 760 438 3 760 438

Pris- och löneomräkning 2 119 489 255 435 350 946 Beslutade, föreslagna och aviserade reformer -12 339 -93 595 -119 197 3 varav BP24 -3 839 -3 839 -3 839 – Myggbekämpning 2 400 2 400 2 400 – Justering av anslag till följd av slopad avgift för årlig revision -12 224 -12 224 -12 224 – Avveckling av stöd för hållbart samhällsbyggande -300 -300 -300 – Indragna medel för Havsmiljöproposition -60 000 -60 000 -60 000 – Effektivare miljöprövning och kortare handläggningstider 60 000 60 000 60 000 – Effektivare miljötillsyn och tillsynsvägledning 40 000 40 000 40 000 – Satsning norra Sverige 5 000 5 000 5 000 – Generell besparing i statsförvaltningen -38 715 -38 715 -38 715 Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 3 867 590 3 922 278 3 992 186

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel 2023. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Pris- och löneomräkningen för 2025 – 2026 är preliminär. 3 Exklusive pris- och löneomräkning. För att begränsa massförekomst av översvämningsmyggor bör medel fördelas till Länsstyrelsen i Örebro län. Anslaget ökas därför med 2 400 000 kronor fr.o.m. 2024. Anslaget 1:3 Åtgärder för värdefull natur inom utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur

Utgiftsområde 1

minskas med 3 000 000 kronor fr.o.m. 2024. Finansieringen är något större än tillskottet på anslaget 5:1 Länsstyrelserna m.m ., eftersom ett standardmässigt avdrag för flytt av medel till anslag som omfattas av pris- och löneomräkningen har tillämpats.

För att stärka kapaciteten hos länsstyrelserna i Norrbottens län och Västerbottens län att hantera målkonflikter som uppstår på grund av stora industrietableringar och expansioner ökas anslaget med 5 000 000 kronor för 2024. Länsstyrelsen i Norrbottens län respektive Länsstyrelsen i Västerbottens län tillförs vardera 2 500 000 kronor. För 2025 och 2026 beräknas anslaget öka med 5 000 000 kronor per år (se även utg.omr. 24 avsnitt 3.6).

I budgetpropositionen för 2022 aviserades en havsmiljöproposition (prop. 2021/22:1 utg.omr. 1 avsnitt 9.7.1, bet. 2021/22:KU1, rskr. 2021/22:67). Med anledning av detta anfördes att länsstyrelserna skulle komma att behöva en resursförstärkning för ytterligare insatser för havsmiljöarbetet fr.o.m. 2023. Anslaget beräknades därför öka med 60 000 000 kronor fr.o.m. 2023. Regeringen lämnade inte en sådan proposition 2023 och anslaget minskades därför med motsvarande belopp efter förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2023 (prop. 2022/23:99 utg.omr. 1, bet. 2022/23:FiU21, rskr. 2022/23:254). De medel som avsatts för en havsmiljöproposition dras in fr.o.m. 2024. Anslaget minskas med 60 000 000 kronor fr.o.m. 2024 för att delfinansiera satsningar på anslaget 1:11 Åtgärder för havs- och vattenmiljö och anslaget 1:15 Havs- och vattenmyndigheten inom utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur.

För att länsstyrelserna fortsatt ska bidra till en effektiv tillståndsprövning och tillsyn enligt miljöbalken ökas anslaget med 60 000 000 kronor för arbetet med miljöprövning och med 40 000 000 kronor för arbetet med miljötillsyn 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget öka med motsvarande belopp (se även utg.omr. 20 avsnitt 3.22).

Stödet för innovativa och hållbara samhällsbyggnadsprojekt i Norrbottens och Västerbottens län föreslås i denna proposition avvecklas för att finansiera andra reformer. Mot denna bakgrund bör länsstyrelsernas administrativa ersättning för att fördela stödet upphöra och anslaget minskas med 300 000 kronor per år 2024 – 2030.

Anslaget minskas med 38 715 000 kronor 2024 till följd av en generell besparing och beräknas fr.o.m. 2025 minskas med motsvarande belopp (Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 1.4).

Regeringen föreslår att 3 867 590 000 kronor anvisas under anslaget 5:1 Länsstyrelserna m.m . för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 3 922 278 000 kronor respektive 3 992 186 000 kronor.

Utgiftsområde 1

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 10.3 Avgiftsfinansierad verksamhet vid länsstyrelserna

Tusental kronor Ack. Verksam- Kostnader Ack. resultat hetens som ska resultat t.o.m. Resultat intäkter täckas Resultat utgående Verksamhet 2022 1 2023 2024 2024 2024 2024

Verksamheter där intäkterna

inte disponeras

Offentligrättslig verksamhet varav 2394 Övriga ränteinkomster 1 13 13 – 13 27 varav 2511 Expeditions- och ansökningsavgifter 651 38 510 38 890 – 38 890 78 051 varav 2528 Avgifter vid bergsstaten -23 0 0 – 0 -23 varav 2537 Miljöskyddsavgift 80 951 188 900 189 200 – 189 200 459 051 varav 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter 8 238 16 870 16 870 – 16 870 41 978 varav 2714 Sanktionsavgifter m.m. 62 998 62 870 62 670 – 62 670 188 538 varav 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet 469 813 24 087 1 110 – 1 110 495 010 varav 4136 Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet 0 23 3 – 3 26

Verksamheter där intäkterna

disponeras

Offentligrättslig verksamhet varav registreringsavgifter för jaktområden -294 -86 2 766 2 854 -88 -468 varav djur och lantbruk (avgift för extra kontroller m.m.) -33 068 -1 743 11 506 13 416 -1 910 -36 721 varav delgivning 1 263 24 2 549 2 524 25 1 312 varav övrig offentligrättslig verksamhet 12 617 -1 124 17 894 19 048 -1 154 10 339 Uppdragsverksamhet 103 509 -24 643 642 880 660 100 -17 220 61 646 1 Ackumulerat resultat för verksamheter där intäkterna inte disponeras avser intäkter från och med 2022. Källa: Länsstyrelserna. De avgiftsintäkter som disponeras utgörs bl.a. av intäkter från avgifter inom djur- och lantbruksområdet, avgifter för delgivning och registreringsavgifter för jaktområden. Uppdragsverksamheten avser till största delen resurssamordningen med anledning av den länsstyrelsegemensamma it-enhet som är placerad vid Länsstyrelsen i Västra Götalands län (se tabell 10.3).

Utgiftsområde 1

11 Demokratipolitik och mänskliga

rättigheter

11.1 Mål för demokratipolitiken

Målet för demokratipolitiken är en levande demokrati som är uthållig, kännetecknas av delaktighet och där möjligheterna till inflytande är jämlika (prop. 2017/18:1, utg.omr. 1, bet. 2017/18:KU1, rskr. 2017/18:74).

11.2 Resultatindikatorer och andra

bedömningsgrunder

Resultatredovisningen inom demokratipolitiken utgår från följande bedömningsgrunder: – utvecklingen av valdeltagandet i det senaste allmänna valet, – omfattningen av medborgerligt engagemang i demokratiska processer och intresset för att engagera sig i och påverka samhällets utveckling, – förtroendet för demokratin i allmänhet och för demokratins institutioner, såsom regeringen, riksdagen och EU:s institutioner, och – omfattning och konsekvenser av hot, våld och trakasserier mot centrala aktörer i det demokratiska samtalet, t.ex. förtroendevalda, journalister och opinionsbildare.

11.3 Resultatredovisning

11.3.1 Allmänna val

Valdeltagande i de allmänna valen 2022

Den 11 september 2022 genomfördes val till riksdagen, kommunfullmäktige och regionfullmäktige. Valdeltagandet i riksdagsvalet uppgick till 84,2 procent av de röstberättigade, vilket innebär en minskning med 3 procentenheter jämfört med 2018 års val.

Insatser för ett högt och mer jämlikt valdeltagande

I arbetet för ett högre valdeltagande i de allmänna valen 2022 har flera åtgärder genomförts. Utgångspunkten har varit att öka medvetenheten om rösträttens betydelse samt intresset för, och deltagandet i, valet 2022. Insatserna har främst riktats mot grupper av röstberättigade med lågt deltagande i tidigare val, som unga, utrikes födda och personer med funktionsnedsättning och mot områden med socioekonomiska utmaningar. I nedanstående avsnitt redovisas resultatet av de åtgärder som har genomförts. En fördjupad analys av valdeltagandet bland olika grupper av röstberättigade ingår i redovisningen.

Skolval 2022 I april 2023 redovisade Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) uppdraget att genomföra skolval 2022 i samband med de nationella allmänna valen (Ku2023/00483). Skolvalet riktar sig till elever i gymnasieskolan och grundskolans årskurs 7 – 9, inklusive anpassad skola. Skolval ger elever en konkret upplevelse av

Utgiftsområde 1

röstningsförfarandet. Det är också ett tillfälle för skolorna att diskutera frågor om det demokratiska systemet och demokratins principer. 1 648 skolor, från 258 kommuner, anmälde sig och deltog i skolvalet. Totalt 600 910 elever hade möjlighet att rösta i skolval 2022. I utförandet av uppdraget valde MUCF att samarbeta med flera myndigheter och elevorganisationer. För första gången valde MUCF att redovisa röstningsresultatet för skolvalet 2022 i samband med en digital valvaka som sändes under skoltid. I syfte att skapa intresse för att arrangera och sprida information om skolval har MUCF anordnat digitala träffar och seminarier, deltagit på konferenser och tagit fram stödmaterial till lärare samt distribuerat informationsmaterial.

Stöd till organisationer och kommuner MUCF har haft i uppdrag att fördela projektbidrag enligt förordningen (2020:26) om statsbidrag för åtgärder som stärker demokratin. I enlighet med förordningen har myndigheten prioriterat åtgärder som har förutsättningar att nå många individer, eller riktar sig mot delar av landet eller delar av befolkningen som har ett lågt valdeltagande eller låg delaktighet i demokratin i övrigt. Under 2022 mottog MUCF slutredovisningar av projekt från 13 organisationer. Projekten har bl.a. bestått av seminarier, föreläsningar, workshops och studiecirklar (S2023/01740).

Medel till riksdagspartierna för informationsinsatser Under 2022 fördelades medel till riksdagspartierna för särskilda informationsinsatser inför de allmänna valen 2022 (Ku2021/02357). Avsikten med medlen är att ge partierna ökade möjligheter att nå ut till grupper av röstberättigade med lågt deltagande i tidigare allmänna val. Medlen har möjliggjort satsningar på bl.a. tolkning material har översatts till flera olika språk - ungdomsförbund och digitala kampanjer, dörrknackning och torgmöten.

Webbplats med lättläst valinformation Myndigheten för tillgängliga medier (MTM) har haft uppdraget att driva webbplatsen Alla väljare, www.allavaljare.se , med lättläst valinformation i samband med de allmänna valen 2022. På webbplatsen publicerades nyheter om svensk politik, information om det politiska systemet, de politiska partierna och arbetet i riksdagen samt information om hur det går till att rösta. Läsarna kunde också ställa frågor till partierna. På webbplatsen har även boken Dags att rösta funnits tillgänglig, med närmare 60 000 nedladdningar (Ku2023/00169).

Studie av valdeltagandet i de allmänna valen 2022 I maj 2023 redovisade Statistiska centralbyrån (SCB) uppdraget att genomföra en studie om valdeltagandet i de allmänna valen 2022 (Ku2023/00679). Deltagandet i de allmänna valen 2022 sjönk något från föregående val. SCB:s analyser visar att andelen röstande varierar mellan olika grupper i befolkningen.

11.3.2 Stärkta möjligheter till deltagande och delaktighet mellan valen

Befolkningens deltagande och delaktighet i demokratin har följts upp

För att öka kunskapen om hur demokratin mellan valen utvecklas har regeringen gett SOM-institutet vid Göteborgs universitet i uppdrag att redovisa indikatorer som följer utvecklingen över tid (Ku2023/00814). Redovisningen avseende 2022 visar att 65 procent av befolkningen i åldern 16 – 90 är mycket eller ganska intresserade av politik. Det politiska intresset i Sverige ligger därmed kvar på samma höga nivå som gällt sedan 2014. En större andel män än kvinnor uppger att de är intresserade av politik, 72 jämfört med 60 procent. Intresset för politik är också större i storstäderna än på landsbygden, 74 jämfört med 64 procent. Intresset för politik ökar med stigande ålder.

Utgiftsområde 1

I åldersgruppen 16 – 29 år är 55 procent intresserade av politik jämfört med 73 procent i åldersgruppen 65 – 85 år. Andelen som är intresserade av politik är också större bland personer med hög utbildning jämfört med personer med lägre utbildning och något större bland personer uppväxta i Sverige jämfört med personer uppväxta utanför landet.

Enligt rapporten anser vidare 30 procent av den vuxna befolkningen att de har mycket eller ganska goda möjligheter att påverka beslut på kommunal nivå och 28 procent på nationell nivå (tabell 11.1). 7 procent av befolkningen anser att de har mycket eller ganska goda möjligheter att påverka beslut som fattas på EU-nivå. Andelen som upplever att de kan påverka politiska beslut har ökat på samtliga nivåer sedan början av 00-talet. Andelen som anser att de har möjlighet att påverka politiska beslut är genomgående högre bland personer med hög utbildning jämfört med personer med låg utbildning. När det gäller politiska beslut på den nationella nivån är andelen som anser att de har möjlighet att påverka lägre bland personer bosatta på landsbygden än bland den övriga befolkningen. Andelen som ser positivt på sina möjligheter att påverka politiska beslut på EU-nivå är något högre bland personer uppväxta utanför Sverige än bland personer uppväxta i landet.

Tabell 11.1 Möjligheter att påverka politiska beslut i EU, Sverige och i den egna

kommunen, 2000 – 2022

Andel i befolkningen (procent), 16 – 90 år, som svarar att de har mycket eller ganska goda möjligheter att påverka beslut

2000 2005 2010 2015 2018 2019 2020 2021 2022 Goda möjligheter påverka Kvinnor 2 2 3 4 5 9 5 7 7 beslut i EU Män 3 3 5 5 6 9 6 7 7 Totalt 2 2 3 5 6 9 5 7 7 Goda möjligheter påverka Kvinnor 7 10 15 20 23 24 21 26 28 beslut i Sverige Män 10 14 17 19 22 22 22 25 28 Totalt 9 12 15 19 22 23 22 26 28 Goda möjligheter påverka Kvinnor 14 16 23 25 27 26 25 29 29 beslut i den egna kommunen Män 18 20 23 26 27 28 29 29 31 Totalt 17 18 23 26 27 27 27 29 30 Källa: Göteborgs universitet, SOM-institutet 2023.

Insatser för stärkt deltagande och delaktighet

Länsstyrelsen i Jönköpings län har sedan 2020 kartlagt och analyserat regionala utmaningar mot demokratin och sammanställt länsstyrelsernas insatser på demokratiområdet. I redovisningen avseende 2022 framgår att många länsstyrelser särskilt lyfter demokratiutmaningar kopplade till ojämlikhet och klyftor i samhället samt till polarisering. Rapporten visar att 90 procent av länsstyrelserna har haft ett demokratifrämjande arbete i någon form under valåret 2022. Detta har vanligtvis genomförts inom ramen för den ordinarie verksamheten (Ku2023/00373).

MUCF har sedan 2020 haft i uppdrag att ta fram och sprida modeller för hur kommuner kan arbeta strategiskt och långsiktigt med att stärka ungas deltagande och delaktighet i demokratin. Inom ramen för uppdraget har myndigheten tecknat femåriga överenskommelser med sju kommuner och en region för att utveckla, testa och sprida modeller och verktyg för ungas delaktighet. Under 2022 har myndigheten låtit utföra en extern uppföljning av arbetet. MUCF har under året även genomfört nätverksträffar, medverkat på kunskapshöjande evenemang och spridit digitalt och tryckt material som stöd för arbete för ungas deltagande och delaktighet i demokratin (Ku2023/00472).

Utgiftsområde 1

Forum för levande historia har sedan 2021 haft i uppdrag att verka för att administrera och utveckla ett nationellt nätverk med statliga myndigheter och organisationer som genomför demokratistärkande insatser. Nätverket ska genom informationsdelning, erfarenhetsutbyte och koordinering bidra till att effektivisera arbetet med demokratistärkande insatser. I nätverket ingår 38 aktörer och under 2022 genomfördes 3 nätverksträffar (Ku2023/00264).

Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) har haft i uppdrag att genomföra utbildningsinsatser för trossamfundsledare och andra personer med uppdrag inom trossamfund i syfte att stärka samfundens kunskap och arbete med demokratiska principer, deltagande och delaktig. Särskilt fokus låg på kompetensutveckling för kvinnor inom trossamfunden.

Överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner på

demokratiområdet

Regeringen och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har ingått en överenskommelse om samverkan under åren 2020 – 2022 för en uthållig demokrati med stärkta förutsättningar för deltagande och delaktighet. Inom ramen för överenskommelsen har SKR genomfört 18 regionala och 1 nationell demokratikonferens riktade till kommuner och regioner. SKR har också utlyst en utmärkelse som tilldelades skolklasser i åk 7 – 9 i grundskolan och i gymnasieskolan som utarbetade kreativa förslag på hur demokratin kan stärkas och utvecklas. SKR har också tagit fram utbildningsmaterial för förtroendevalda i kommuner och regioner som syftar till att öka kunskapen om det demokratiska uppdraget. Utbildningen genomfördes under 2022 i 13 kommuner och i början av 2023 hade ytterligare 60 kommuner och regioner anmält sig för utbildning under 2023. Även insatser som syftar till att minska utsattheten för hot och hat bland förtroendevalda har genomförts (Ku2023/00069).

Det europeiska medborgarinitiativet för ökat medborgardeltagande

För att öka möjligheten till delaktighet på EU-nivå har EU-medborgare sedan 2012 möjlighet att genom ett s.k. medborgarinitiativ uppmana Europeiska kommissionen att lägga fram lagförslag. Under 2022 har Valmyndigheten utfärdat intyg till tre medborgarinitiativ. Ett uppdaterat it-stöd har under slutet av 2022 möjliggjort för svenska medborgare att skriva under medborgarinitiativ med e-legitimation.

11.3.3 En mer motståndskraftig demokrati

Förtroendet för demokratin har följts upp

Av den uppföljning av demokratins utveckling som SOM-institutet vid Göteborgs universitet genomfört på regeringens uppdrag avseende 2022 framgår att en majoritet, 77 procent, av befolkningen i åldern 16 – 90 år är ganska eller mycket nöjda med hur demokratin fungerar i Sverige. En något större andel kvinnor än män är nöjda med hur demokratin fungerar, 79 procent jämfört med 76 procent. Andelen som är nöjda är lägre bland personer bosatta på landsbygden och i mindre tätorter än bland personer bosatta i större tätorter och städer (Ku2023/00814).

Redovisningen från SOM-institutet visar vidare att andelen av befolkningen som har ett mycket eller ganska stort förtroende för riksdagen uppgår till 42 procent, vilket innebär att förtroendet ligger kvar på en högre nivå än innan pandemin bröt ut (tabell 11.2). Andelen som har förtroende för riksdagen är större bland högutbildade personer än bland lågutbildade och större bland personer bosatta i storstäder än bland personer bosatta på landsbygden och i mindre tätorter. En något större andel kvinnor än män har förtroende för riksdagen.

Utgiftsområde 1

Andelen i befolkningen med förtroende för regeringen uppgår till 46 procent och andelen kvinnor med förtroende för regeringen är något högre än andelen män. Även i övrigt liknar skillnaderna mellan olika befolkningsgrupper det som gäller förtroendet för riksdagen. Andelen i befolkningen som har förtroende för kommunstyrelserna är 28 procent.

En överväldigande majoritet av befolkningen, 94 procent, anser enligt SOM-institutets rapport att det aldrig är rätt att använda våld för att påverka det svenska samhället. 6 procent av befolkningen anser dock att det under vissa omständigheter kan vara rätt att ta till våld i syfte att påverka.

När det gäller synen på hur demokratin fungerar i EU finns en tydligt positiv utveckling över tid. Andelen i befolkningen som är mycket eller ganska nöjda uppgick 2022 till 66 procent vilket är den största andelen sedan mätningarna inleddes i slutet av 1990-talet. Andelen som är nöjda med hur demokratin i EU fungerar är högre bland kvinnor än bland män, 70 procent jämfört med 63 procent. Andelen i befolkningen under 2022 som har mycket eller ganska stort förtroende för Europeiska kommissionen var 33 procent och för Europaparlamentet 32 procent, vilket i båda fallen är den största andelen sedan mätningarna inleddes. Andelen med förtroende för de europeiska institutionerna är något större bland kvinnor än bland män.

Tabell 11.2 Förtroende för demokratiska institutioner 2000 – 2022

Andel i befolkningen (procent), 16 – 90 år, som svarar att de har mycket eller ganska stort förtroende 2000 2005 2010 2015 2018 2019 2020 2021 2022 Kvinnor 25 23 45 33 39 33 45 43 45 Män 30 23 43 24 37 29 39 38 40 Riksdagen Totalt 27 23 44 29 37 31 43 40 42 Kvinnor 24 20 50 35 40 36 46 46 48 Män 30 22 54 28 39 31 39 39 43 Regeringen Totalt 27 21 52 32 39 34 43 43 46 Kvinnor 19 17 28 23 29 21 25 27 29 Män 20 17 24 17 27 21 23 26 27 Kommunstyrelserna Totalt 20 17 26 20 28 21 24 26 28 Kvinnor 7 10 23 19 27 25 28 29 35 Män 8 10 19 14 24 21 22 24 30 Europeiska kommissionen Totalt 8 10 21 17 26 23 25 27 33 Källa: Göteborgs universitet, SOM-institutet 2023.

Insatser för en stärkt medie- och informationskunnighet

För att skapa goda förutsättningar för en stark och uthållig demokrati behöver medborgarna vara rustade med de kunskaper och förmågor som krävs för att aktivt kunna delta i den offentliga debatten. Statens medieråds arbete med medie- och informationskunnighet är en viktig del i att stärka medborgarnas förståelse för mediernas roll i samhället och för att själva kunna hitta, förstå och värdera information (utg.omr. 17 avsnitt 14.3).

Demokratisk medvetenhet bland EU:s medborgare har främjats

Sedan 2021 finns EU-programmet Medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden (CERV), som bl.a. har till syfte att främja demokratisk delaktighet bland EU:s medborgare. Programmet ligger i linje med det svenska demokratipolitiska målet om en levande demokrati som är uthållig. MUCF är svensk kontaktpunkt för programmet och har till uppgift att informera och ge stöd i ansökningsprocessen.

Utgiftsområde 1

Främja hågkomst av Förintelsen och motverka antisemitism,

antiziganism och andra former av rasism

Sverige var under perioden 1 mars 2022 – 28 februari 2023 ordförande i International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA). Under ordförandeskapet genomfördes två internationella plenarmöten, i Stockholm och Göteborg, samt ytterligare aktiviteter, däribland en internationell expertkonferens i Stockholm om folkmordet på romer under Förintelsen. Det svenska ordförandeskapet var ett av Sveriges åtaganden från Malmö internationella forum om hågkomst av Förintelsen och bekämpandet av antisemitism som Sverige var värd för under 2021.

Forum för levande historia har genomfört en rad insatser som syftar till att främja hågkomst av Förintelsen samt motverka antisemitism, antiziganism och andra former av rasism, bl.a. inom ramen för den nationella planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott (utg.omr. 13 avsnitt 4.3.2) . Regeringen har också beslutat om ändring i förordningen (2007:1197) med instruktion för Forum för levande historia i enlighet med det förslag till inriktning för myndigheten som riksdagen godkänt (prop. 2022/23:1 utg.omr. 17, bet. 2022/23:KrU1, rskr. 2022/23:73). Genom beslutet har myndigheten bl.a. fått till uppgift att öka och fördjupa kunskaperna om antisemitism, antiziganism och andra former av rasism och intolerans med fokus på kopplingen mellan historien och samtiden (Ku2022/00436). Tillsammans med Statens skolverk ska myndigheten under 2022 och 2023 utveckla ett verktyg för systematiskt arbete med demokratistärkande insatser i skolväsendet, folkbildningen och inom andra delar av utbildning för vuxna. Syftet är också att motverka antisemitism och andra former av rasism. Uppdraget ska redovisas senast den 15 januari 2024 (U2021/02806). Regeringen har även förstärkt myndighetens uppdrag om kunskapshöjande insatser mot antisemitism, som genomförs i samverkan med Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet (A2023/00139).

För att stärka hågkomst av Förintelsen fördelade regeringen 6 miljoner kronor genom regeringsbeslut den 16 mars 2023 till projekt och uppdrag som rör hågkomstresor till Förintelsens minnesplatser. Av dessa medel går 4,5 miljoner kronor till Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) (Ku2023/00117), 0,5 miljoner kronor till bolaget Voksenåsen (Ku2023/00053) och 1 miljon kronor till Forum för levande historia (Ku2023/00381). I juni invigdes även den första större utställningen vid Sveriges museum om Förintelsen i museets temporära lokaler på Torsgatan i Stockholm.

Värderingsbaserat arbete mot bristande jämställdhet, homofobi och

hedersförtryck

Riksdagen har tillkännagett för regeringen vad utskottet anför om ett värderingsbaserat arbete mot bristande jämställdhet, homofobi och hedersförtryck (bet. 2016/17:KU23 punkt 11, rskr. 2016/17:294). Av tillkännagivandet följer att regeringen som en del av det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism bör överväga att genomföra ytterligare satsningar på ett värderingsbaserat arbete mot bristande jämställdhet, homofobi och hedersförtryck (bet. 2016/17:KU23 s. 74). Regeringen har efter riksdagens tillkännagivande genomfört ett stort antal åtgärder på området.

Jämställdhetsmyndigheten inrättades 2018. Av förordningen (2017:937) med instruktion för Jämställdhetsmyndigheten framgår att myndighetens uppgift bl.a. är att främja utvecklingen av förebyggande insatser mot mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck, prostitution och människohandel för alla ändamål samt mot våld i samkönade relationer. Myndigheten ska också synliggöra och

Utgiftsområde 1

motverka hedersrelaterat våld och förtryck med inriktning på nationell kunskapsutveckling och strategiska övergripande frågor.

Regeringen beslutade i april 2018 om ändringar i läroplanerna för grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan samt för förskoleklassen och fritidshemmet, som innebar ett förtydligande om skolans jämställdhetsuppdrag. I februari 2021 beslutades även ett förtydligande av jämställdhetsuppdraget i läroplanerna för gymnasieskolan, gymnasiesärskolan och vuxenutbildningen. Regeringen beslutade i februari 2021 även om förstärkta skrivningar i läroplanerna, gällande kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer. De nya skrivningarna betonar bl.a. att undervisningen i detta kunskapsområde ska ske återkommande och bidra till att främja elevernas hälsa och välbefinnande samt stärka deras förmåga att göra medvetna och självständiga val. Förändringarna innehåller även nya skrivningar om skolans ansvar för att förebygga och motverka olika former av intolerans, våld och förtryck, t.ex. rasism, sexism och hedersrelaterat våld och förtryck. Förändringarna omfattar grundskolan, grundsärskolan, sameskolan, specialskolan, gymnasieskolan, gymnasiesärskolan och vuxenutbildningen. Förändringarna i läroplanerna började tillämpas från höstterminen 2022 (SKOLFS 2010:37, 2010:250, 2010:251, 2010:255, SKOLFS 2011:144, SKOLFS 2012:101 och SKOLFS 2013:148). Regeringen har vidare gett Skolinspektionen i uppdrag att granska skolans arbete med det nya kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer, inklusive att bland annat förebygga och bemöta rasism och hedersrelaterat våld och förtryck. Uppdraget ska redovisas den 1 april 2025 (U2023/02133). Regeringen har också förstärkt Skolverkets uppdrag om systematiskt arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck (A2023/00984).

Den 1 juli 2020 infördes bl.a. ett särskilt barnäktenskapsbrott och en särskild straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv. I syfte att skydda barn som riskerar att utsättas för barnäktenskap eller könsstympning infördes samtidigt ett utreseförbud i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Den 1 juni 2022 infördes vidare ett särskilt brott för hedersförtryck. Brottet innebär att en särskild strängare straffskala införts för den som upprepat begår vissa brottsliga gärningar mot en person med ett hedersmotiv och där gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla.

Utredningen om åtgärder mot kontroller av flickors och kvinnors sexualitet tillsattes i november 2021 och har bl.a. fått i uppdrag att lämna förslag på hur en lagstiftning som kriminaliserar s.k. oskuldskontroller och oskuldsoperationer ska se ut och ta ställning till om underlåtenhet att anmäla eller på annat sätt avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott bör kriminaliseras. Uppdraget redovisades den 30 juni 2023.

Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Jämställdhetsmyndigheten, Migrationsverket och Socialstyrelsen fick 2019 i uppdrag att gemensamt verka för ökad upptäckt av bl.a. hedersrelaterat våld och förtryck i särskilda klientgrupper. Satsningen har förlängts fram till 2025 (S2019/01517 och A2021/02395, A2022/00842).

Länsstyrelsernas långvariga uppdrag att bedriva jämställdhetsarbete på regional nivå med fokus på att bl.a. förebygga och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck permanentades 2021 (prop. 2020/21:1 utg.omr. 13 avsnitt 5.5 s. 80 f.) Regeringen har även beslutat om förordningen (2021:995) om länsstyrelsernas regionala arbete mot mäns våld mot kvinnor. Länsstyrelserna har i uppdrag att fortsatt stödja utvecklingen av regionala resurscentrum där insatser för barn och vuxna som är utsatta, eller riskerar att utsättas, för hedersrelaterat våld och förtryck samlas (Fi2020/02647). Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck inrättades den 1 oktober 2022 vid Länsstyrelsen i Östergötlands län, genom förordningen (2022:1345) om nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck. Centrumet ska bidra till

Utgiftsområde 1

strategiskt, förebyggande och kunskapsbaserat arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck på nationell, regional och lokal nivå. Länsstyrelsen i Östergötlands län har under 2023 fått ett förstärkt uppdrag att stödja utvecklingen av regionala resurscentra för att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck.

Forum för levande historia har sedan ett antal år tillbaka i uppdrag att erbjuda fortbildning och kunskapshöjande insatser om olika former av rasism och intolerans i historien och i dag, vilket även omfattar homo-, bi- och transfobi, till skolans personal och andra relevanta yrkesgrupper. Forum för levande historia är också fr.o.m. 2023 en av flera strategiska myndigheter med uppdrag att i sin verksamhet främja hbtqipersoners lika rättigheter och möjligheter.

Regeringen beslutade i januari 2021 om en handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Handlingsplanen, som bl.a. innehåller fokusområdet Våld, diskriminering och andra kränkningar, kompletterar den befintliga strategin för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck och kraftsamlar arbetet med konkreta åtgärder för perioden 2020 – 2023 (A2021/00140). I juli 2020 gav regeringen Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) i uppdrag att kartlägga och sammanställa kunskap om unga hbtq-personers utsatthet för s.k. omvändelseterapi (A2020/01669). MUCF har också ett pågående uppdrag att inhämta kunskap om unga hbtq-personers utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive utsatthet för s.k. omvändelseförsök. Uppdraget ska slutredovisas den 1 mars 2024 (A2020/01669). Migrationsverket införde 2021 på regeringens uppdrag en obligatorisk samhällsintroduktion för alla asylsökande där bl.a. hbtqifrågor och hedersrelaterade brott tas upp. Under 2022 infördes en motsvarande digital samhällsintroduktion för personer som omfattas av massflyktsdirektivet.

Under 2022 avsatte regeringen 125 miljoner kronor för åtgärder mot hedersförtryck. Inom ramen för satsningen har Jämställdhetsmyndigheten fått i uppdrag att genomföra informationsinsatser i syfte att höja kunskapen om vilka konsekvenser våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck kan få i arbetslivet samt redogöra för vilka regelverk som aktualiseras (A2022/00389).

Regeringen har under åren 2021 – 2023 beviljat SKR 25 miljoner kronor per år för att utveckla kvinnofridsarbetet med fokus på hedersrelaterat våld och förtryck genom att stärka och utveckla jämställhetsarbetet i kommuner och regioner (A2021/02264).

Regeringen har beslutat om ett nationellt våldsförebyggande program (A2022/00839). Inom ramen för programmet har regeringen bl.a. beslutat att inrätta ett nytt statsbidrag, vilket fördelas enligt förordningen (2022:722) om statsbidrag för visst våldsförebyggande arbete.

I budgetpropositionen för 2023 (prop. 2022/23:1 utg.omr. 13 avsnitt 5.5 s. 66) framgår att arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck intensifieras genom en förstärkt långsiktig satsning. Regeringen avser att fortsätta genomföra insatser mot bristande jämställdhet, homofobi och hedersförtryck men anser mot bakgrund av genomförda åtgärder att tillkännagivandet är slutbehandlat.

11.3.4 Värna det demokratiska samtalet mot hot och hat De insatser regeringen gör för att förebygga och hantera hot och hat i det offentliga samtalet etablerades genom handlingsplanen Till det fria ordets försvar (Ku2017/02388). Åtgärderna avser ökad kunskap, stöd till dem som utsätts samt ett stärkt rättsväsende.

Utgiftsområde 1

Hot och hat mot förtroendevalda

Brottsförebyggande rådet (Brå) har sedan 2012 genomfört Politikernas trygghetsundersökning (PTU) vartannat år. Under 2022 fick Brå fortsatt uppdrag att genomföra PTU för valåret 2022. Slutredovisningen ska lämnas till regeringen senast den 10 november 2023.

Regeringen har sedan 2016 beviljat SKR medel för att stödja och utveckla kommuners och regioners systematiska arbete med att förebygga och hantera hot och hat mot förtroendevalda. Sedan 2016 har totalt 288 kommuner och 20 regioner tagit del av någon insats från projektet. Av redovisningen framgår att nästan 80 procent av kommunerna genomförde utbildningar för de förtroendevalda i början av 2022 och att det skett en utveckling i kommuner och regioner kring stödåtgärder under valåret. SKR har under 2022 genomfört flertalet utbildningsinsatser, erbjudit telefonstöd till medlemmar och genomfört webbinarium samt utarbetat det digitala verktyget Riskguiden för att arbeta förebyggande mot hot och hat med konflikt- och riskanalyser. Under 2022 har ett särskilt fokus varit på att belysa skillnader i hur hot och hat framställs och skillnader i de konsekvenser som finns mellan förtroendevalda kvinnor och förtroendevalda män. Bland annat har ett stödverktyg för hot och hat av sexistisk karaktär utarbetats, vilket publicerades våren 2023 (Ku2023/00387).

Förebygga hot och hat mot journalister

Linnéuniversitetet har sedan 2017 genom Medieinstitutet Fojo haft i uppdrag att stärka det förebyggande arbetet mot hat och hot mot journalister. En studie från 2021 framtagen av Lunds universitet och Högskolan i Halmstad om hot och hat mot journalister visar att 70 procent av de drygt 3 000 svarande uppgav att de utsatts för brottet förolämpning under de senaste tre åren medan 23 procent uppgav att de utsatts för olaga hot. Studien visar att en större andel kvinnor än män har utsatts för brotten ofredande och ofredande av sexuell karaktär, medan män oftare utsätts för brotten olaga hot och förtal. Det framkommer också att en större andel av journalisterna med utländsk bakgrund utsatts för hot- och hatrelaterade brott.

Sedan 2022 har uppdraget haft ett särskilt fokus på att stärka redaktioners kunskap om skillnader i de former av hot och hat som riktas mot kvinnliga respektive manliga journalister och att särskilt stärka redaktioners förmåga att hantera angrepp och ofredanden av sexuell karaktär. Informationsfilmer om hot och hat med särskilt fokus på kvinnliga journalister och journalister med utländsk bakgrund har tagits fram och visats på sociala medier, webbsidan och på nationella konferenser. Vidare har en podcast om hot och hat mot journalister lanserats och projektet Demokratiaktör tillsammans med SKR har fortsatt. Bland annat har samtal på lokal nivå hållits mellan SKR, Fojo och kommunföreträdare (Ku2023/00477).

Insatser på det rättsliga området för att värna det demokratiska samtalet

Polismyndigheten har ett pågående uppdrag att fortsatt utveckla och förbättra arbetet med att bekämpa hatbrott och andra brott som hotar demokratin.

Den 1 augusti 2023 infördes bl.a. en ny straffskärpningsgrund för brott som begåtts mot en person på grund av att han eller hon eller någon närstående yrkesmässigt bedrivit nyhetsförmedling eller annan journalistik. Den nya straffskärpningsgrunden innebär att journalister får ett förstärkt straffrättsligt skydd.

Utgiftsområde 1

11.4 Regeringens bedömning av måluppfyllelsen

Andelen röstande minskade i riksdagsvalet 2022 jämfört med 2018 års val. Samtidigt finns fortfarande stora skillnader i valdeltagandet mellan olika valdistrikt. Regeringen bedömer trots allt att de insatser som har genomförts för ett högt och mer jämlikt valdeltagande har aktualiserat valens och rösträttens betydelse. Detta bör ha bidragit till en vilja hos olika grupper av röstberättigade att rösta i 2022 års allmänna val.

Regeringen bedömer att de uppdrag som genomförts för att främja deltagande och delaktighet i demokratin mellan valen har varit ändamålsenliga. Överenskommelsen med SKR på demokratiområdet har bl.a. bidragit till att stärka kommuners och regioners arbete med att främja medborgerligt deltagande i demokratiska processer och till att öka förtroendevaldas kunskap om det demokratiska uppdraget.

Det huvudsakliga målet för Sveriges ordförandeskap i IHRA var att organisationen skulle stärkas och få ökat genomslag. Målsättningarna uppfylldes bl.a. genom att ordförandeskapet följde upp medlemsstaternas åtaganden från Malmö internationella forum för hågkomst av Förintelsen och bekämpande av antisemitism från 2021 samt genom införandet av en ny finansieringsmodell för IHRA.

Regeringen bedömer att de insatser som genomförts för att värna det demokratiska samtalet mot hot och hat har bidragit till att uppfylla målen på området. Redovisningarna visar att utsattheten fortsatt är hög och att kunskapshöjande, stödjande och förebyggande insatser bidrar till att höja kunskapen om omfattning och konsekvenser av hot, hat och trakasserier som riktas mot förtroendevalda, journalister och andra personer i det demokratiska samtalet.

11.5 Politikens inriktning

11.5.1 Europaparlamentsval 2024 Val till Europaparlamentet kommer äga rum den 9 juni 2024. Regeringen föreslår att Valmyndigheten, länsstyrelserna och kommunerna tillförs medel för genomförandet av Europaparlamentsvalet 2024.

11.5.2 Insatser för ett högt och jämnt valdeltagande Valdeltagandet sjönk något under föregående val och det finns fortfarande stora skillnader i deltagande mellan olika grupper i befolkningen och framför allt mellan olika valdistrikt. Det är därför viktigt att valdeltagandet ökar i de grupper som röstar i mindre utsträckning, såsom unga, utrikes födda, och personer med funktionsnedsättning. Det är också viktigt att valdeltagandet ökar i områden med socioekonomiska utmaningar, där valdeltagandet är särskilt lågt. Regeringen föreslår därför att medel tillförs inför valåret 2024 för att genomföra valdeltagarinsatser i syfte att främja valdeltagandet i Europaparlamentsvalet 2024. Regeringen föreslår bl.a. att medel tillförs för genomförande av skolval i samband med Europaparlamentsvalet.

11.5.3 Undersökning om förutsättningarna för enskildas opinionsbildning Regeringen genomför en undersökning av hur det nya medielandskapet påverkar förutsättningarna för deltagande i det demokratiska samtalet. Undersökningen ska särskilt fokusera på frågor om transparens och enskildas ställning i förhållande till dominerande sociala plattformar.

Utgiftsområde 1

11.5.4 Hågkomstresor och arbetet med att motverka antisemitism Hågkomstresor bidrar till att elever och skolpersonal får genomgå utbildningsinsatser och besöka Förintelsens minnesplatser i syfte att nå fördjupad kunskap om Förintelsen och om Nazitysklands förbrytelser mot judar, romer och andra grupper. Hågkomstresor kan också ge förståelse för de mekanismer som ligger bakom antisemitism och rasism historiskt och i dag. Att bevara och föra vidare minnet av Förintelsen samt främja utbildning för att förebygga antisemitism och rasism är något Sverige åtagit sig vid Malmö internationella forum för hågkomst av Förintelsen samt åtaganden som Sverige gjort inom IHRA. Regeringen föreslår därför att medel tillförs för hågkomstresor till Förintelsens minnesplatser.

Regeringen föreslår även att medel tillförs Forum för levande historia för att öka kunskapen om antisemitiska attityder i Sverige samt om spridning av antisemitism på nätet, se vidare utg.omr 17 avsnitt 3.

11.6 Mål för mänskliga rättigheter

Målet för politiken för mänskliga rättigheter är att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter (prop. 2015/16:1 utg.omr. 1, bet. 2015/16:KU1, rskr. 2015/16:62). Målet är sektorsövergripande och ska genomsyra all politik.

11.7 Resultatindikatorer och andra

bedömningsgrunder

Bedömningen av utvecklingen och redovisningen av resultat av arbetet med att uppnå målet om att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter görs utifrån strukturen i strategin för det nationella arbetet med mänskliga rättigheter (skr. 2016/17:29) enligt nedan:

− ett starkt rättsligt och institutionellt skydd av de mänskliga rättigheterna − ett samordnat och systematiskt arbete med mänskliga rättigheter inom offentlig verksamhet − ett starkt stöd för arbete med mänskliga rättigheter inom det civila samhället och inom näringslivet.

Resultatet redovisas utifrån bedömning av − synpunkter och rekommendationer som Sverige får i internationella granskningar − uppdragsredovisningar och utredningsbetänkanden − andra rapporter och initiativ.

Dessa utgör viktiga underlag i arbetet med att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter.

11.8 Resultatredovisning

Resultaten redovisas med utgångspunkt i beslutade propositioner, kommittédirektiv, uppdrag och andra insatser. Redovisning sker också i förhållande till de 12,5 miljoner kronor som 2022 fanns på anslaget 6:1 Allmänna val och demokrati för insatser för främjande av de mänskliga rättigheterna på nationell nivå. Resultaten redovisas ibland kortfattat med en hänvisning till ett annat politikområde för närmare detaljer.

Utgiftsområde 1

11.8.1 Synpunkter och rekommendationer från internationella granskningsorgan Synpunkter och rekommendationer från internationella granskningsorgan är inte juridiskt bindande men ger en vägledning i arbetet med att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter.

I maj 2022 deltog Sverige i en dialog med expertkommittén för Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk angående Sveriges åttonde rapport och om hur Sverige följer språkstadgan. I april 2023 lämnade Europarådets ministerkommitté rekommendationer som rör b.la. att införa språk som diskrimineringsgrund, förbättra modersmålsundervisningen samt lärarförsörjningen för de nationella minoritetsspråken. I mars 2023 deltog Sverige i en dialog med den rådgivande kommittén för ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter angående Sveriges femte rapport och om hur Sverige följer ramkonventionen. Europarådets ministerkommitté väntas lämna rekommendationer under hösten 2023.

I januari 2023 lämnade Sverige in den kombinerade tjugofjärde och tjugofemte periodiska rapporten om hur Sverige följer FN:s konvention om avskaffande av rasdiskriminering (CERD) till FN:s CERD-kommitté. Av rapporten framgår vilka åtgärder Sverige har vidtagit med anledning av de rekommendationer som kommittén lämnade efter dialog 2018. Ett exempel är inrättande av myndigheten Institutet för mänskliga rättigheter som fullgör de uppgifter som en oberoende nationell mekanism har enligt artikel 33.2 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och bl.a. även har i uppgift att följa, undersöka och rapportera hur de mänskliga rättigheterna respekteras och förverkligas i Sverige.

Som en del i granskningen av Sveriges genomförande av barnkonventionen hölls en dialog mellan FN:s barnrättskommitté och Sverige den 16 – 17 januari 2023 i Genève. I mars 2023 lämnade kommittén sina sammanfattande slutsatser och rekommendationer till Sverige. Rekommendationerna omfattar ett flertal politikområden. Det finns t.ex. rekommendationer om våld mot barn, barns levnadsförhållanden, hälso- och sjukvård, utbildning, barn i migration och barn som misstänks för brott (utg.omr. 9 avsnitt 7).

11.8.2 Ett starkt rättsligt och institutionellt skydd av de mänskliga rättigheterna

Stärkt rättsligt skydd

2020 års grundlagskommitté har i sitt slutbetänkande Förstärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende (SOU 2023:12) lämnat ett flertal författningsförslag i anledning av kommitténs uppdrag att utreda formerna för ändring av grundlag och behovet av att ytterligare stärka domstolarnas och domarnas oberoende långsiktigt. Kommittén anser att det formella skyddet för grundlagarna bör stärkas. Kommittén föreslår därför att det ska bli svårare att ändra grundlag. Det handlar bl.a. om att kvorumregler ska gälla vid samtliga beslut om grundlagsändringar och att ett krav på kvalificerad majoritet ska gälla när riksdagen slutligt antar en grundlagsändring. I syfte att skapa ett starkare och mer långsiktigt skydd för domstolarnas och domarnas oberoende föreslår kommittén att frågor om domstolar och domare i större utsträckning regleras på grundlags- och lagnivå. Kommittén föreslår också att det i regeringsformens första kapitel införs en bestämmelse om att rättskipningen utövas av oberoende domstolar. Kommitténs författningsförslag berör annars alltifrån utnämning av ordinarie domare och domares avgångsskyldighet på grund av ålder till formerna för att utkräva ansvar av domare och tillsyn över domstolar och domare. Kommittén lämnar också förslag som syftar till att säkerställa att domstolarna och domarna får ett betydande inflytande när det gäller de frågor som är centrala för

Utgiftsområde 1

oberoendet som t.ex. domstolsadministrationen. Kommitténs slutbetänkande har remitterats. Förslagen bereds nu i Regeringskansliet.

Regeringen har tillsatt en parlamentariskt sammansatt kommitté (Ju 2023:05) för att utreda några frågor om det skydd för grundläggande fri- och rättigheter som gäller enligt regeringsformen (dir. 2023:83). Kommittén ska överväga om det skydd som gäller för rätten till medborgarskap, föreningsfriheten, näringsfriheten och egendomsskyddet bör ändras. Kommittén ska också utreda om helt nya grundläggande fri- och rättigheter – en rätt till abort, en rätt till domstolsprövning och ett generellt skydd mot diskriminering – bör läggas till i 2 kap. regeringsformen. Kommittén ska redovisa sitt uppdrag senast den 1 december 2024.

Regeringskansliet har utarbetat en promemoria Tilläggsprotokoll 16 till Europakonventionen – en möjlighet för de högsta domstolarna att begära rådgivande yttrande från Europadomstolen (Ds 2023:7). I promemorian övervägs möjligheten för Sverige att tillträda tilläggsprotokoll 16 till Europakonventionen för att de högsta domstolarna ska kunna begära rådgivande yttrande från Europadomstolen i principiella frågor om tolkningen och tillämpningen av konventionen. I promemorian görs bedömningen att en ratificering av tilläggsprotokollet skulle kunna öka Sveriges förmåga att garantera skyddet för mänskliga fri- och rättigheter på nationell nivå. I promemorian föreslås därför att tilläggsprotokollet ska gälla som svensk lag och att bl.a. Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen ska få rätt att begära rådgivande yttrande från Europadomstolen. Promemorian har remitterats. Förslagen bereds nu i Regeringskansliet.

Sverige har under lång tid fått återkommande internationell och nationell kritik för sina häktningstider och restriktionsanvändning vid häktning. Kriminalvården påbörjade under 2021 en kartläggning för att hitta sätt att öka andelen intagna som får två timmar eller mer i isoleringsbrytande insatser, t.ex. genom vistelse med andra intagna, kontakter med anhöriga, personalledda aktiviteter eller besök av frivilligorganisationer. Kartläggningen beräknas bli klar under 2023.

Den 23 augusti överlämnades betänkandet Förbättrade möjligheter för barn att utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen (SOU 2023:40) till regeringen. I uppdraget har bl.a. ingått att ta ställning till om Sverige bör ratificera det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen om en individuell klagomålsmekanism och analysera konsekvenserna av en eventuell ratificering (utg.omr. 9 avsnitt 7).

I juni 2022 beslutade riksdagen om förslagen i propositionerna Stärkt rätt till personlig assistans – grundläggande behov för personer som har en psykisk funktionsnedsättning och ökad rättssäkerhet för barn (prop. 2021/22:214) och Stärkt rätt till personlig assistans vid egenvård (prop. 2021/22:244). Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 2023 och innebär att rätten till personlig assistans stärks genom att nya bestämmelser förs in i LSS och socialförsäkringsbalken. Regeringens bedömning är att lagändringarna kommer att leda till att ca 2 000 fler får rätt till assistansersättning, varav ca 800 barn.

Stärkt institutionellt skydd av de mänskliga rättigheterna

Den 1 januari 2022 startade Institutet för mänskliga rättigheter sin verksamhet i Lund. Institutet ska bl.a. följa, undersöka och rapportera om hur de mänskliga rättigheterna respekteras och förverkligas i Sverige. Institutet ska även fullgöra de uppgifter som en oberoende nationell mekanism har enligt artikel 33.2 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Vilka minimikrav som ska gälla för en institution för mänskliga rättigheter följer av de s.k. Parisprinciperna som antogs av FN:s generalförsamling den 20 december 1993 (A/RES/48/134). Av Parisprinciperna

Utgiftsområde 1

framgår bland annat att en institution ska ha ett så brett uppdrag som möjligt, uppdraget ska vara tydligt formulerat och slås fast i grundlag eller annan lagstiftning där även institutionens sammansättning och behörighet specificeras.

Institutet lämnade sin årliga rapport den 1 april 2023 i enlighet med lagen (2021:642) om Institutet för mänskliga rättigheter (A2023/01145). I årsrapporten 2023 lyfter institutet fram flera samhällsutmaningar som påverkar förutsättningarna för mänskliga rättigheter, internationellt och i Sverige. Nutidens stora utmaningar – som exempelvis klimatkrisen, geopolitiska konflikter, demokratins tillbakagång och tilltagande hot mot den personliga integriteten – påverkar enligt rapporten människors möjligheter att få sina rättigheter tillgodosedda, även nationellt.

I oktober 2022 beslutade institutets styrelse att skicka in en ansökan om medlemskap i det europeiska nätverket för nationella institut för mänskliga rättigheter (ENNHRI) och kort tid därefter blev institutet medlem. Medlemskapet är ett första steg i arbetet med en ansökan om A-status hos den globala alliansen för nationella institut för mänskliga rättigheter (GANHRI). I april 2023 ansökte institutet om ackreditering, Astatus hos GANHRI. Samarbetsorganet GANHRI avgör om en institution tillräckligt väl uppfyller Parisprinciperna för att tilldelas medlemskap och så kallad A-status. Syftet med Parisprinciperna är att skapa förutsättningar för oberoende och effektiva nationella MR-institutioner och därigenom stärka deras ställning nationellt och internationellt. Ansökan kommer att leda till en prövning om institutet lever upp till Parisprinciperna.

Slutsatser om medborgligt utrymme och hbtqi-jämlikhet

Rådet för rättsliga och inrikes frågor antog i mars 2023 rådsslutsatser om det medborgerliga utrymmets roll vad gäller skydd och främjande av de grundläggande rättigheterna i EU. I slutsatserna konstateras att rapporten från EU:s byrå för grundläggande rättigheter om det medborgerliga utrymmet bevisar att civilsamhällesorganisationerna står inför utmaningar och därför har svårt att fullgöra sina viktiga roller när det gäller grundläggande rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen runt om i unionen. Medlemsstaterna uppmanas att skydda och främja en gynnsam miljö för civilsamhällesorganisationer och människorättsförsvarare så att de kan bedriva sin verksamhet i linje med unionens värden utan omotiverat statligt ingripande, i enlighet med EU:s och internationella standarder. Vidare uppmanas medlemsstaterna att inrätta eller underlätta inrättandet av nationella människorättsinstitutioner i enlighet med Förenta nationernas Parisprinciper.

Efter förhandlingar i EU:s ministerråd utfärdade det svenska ordförandeskapet i juni 2023 ordförandeskapsslutsatser om hbti-personers säkerhet inom EU. Slutsatserna tar sin utgångspunkt i EU:s strategi för hbtqi-jämlikhet 2020 – 2025 med fokus på lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Slutsatserna belyser vikten av lika rättigheter för hbti-personer enligt EU-rätten och att mänskliga rättigheter respekteras och upprätthålls. Slutsatserna har ett särskilt fokus på rätten till frihet från våld, trakasserier och diskriminering.

Insatser för att höja kunskapen om mänskliga rättigheter

Uppsala universitet har fortsatt med uppdragsutbildningarna om mänskliga rättigheter för statligt anställda (Ku2017/00254, Ku2017/00961, Ku2021/02357). Sedan juni 2021 har Uppsala universitet även i uppdrag att vända sig till berörd personal i kommuner och regioner med utbildningsinsatserna (Ku2021/01552 [delvis], Ku2021/01558). Sammanlagt har ca 1 570 anställda från statliga myndigheter, kommuner och regioner nåtts av utbildningsinsatserna (A2023/00376). Av Statskontorets rapport Uppföljning av vissa insatser inom området mänskliga

Utgiftsområde 1

rättigheter (A2022/01511) framgår bl.a. att utbildningarna som universitetet tillsammans med Sveriges Kommuner och Regioner erbjuder har störst potential att nå flest medarbetare i offentlig sektor. Dessa utbildningar skapar förutsättningar för samordning och systematik i arbetet med mänskliga rättigheter. Statskontorets uppföljning av vissa insatser inom området mänskliga rättigheter pekar på att det är angeläget att Uppsala universitet i ökad utsträckning utvecklar och anpassar sina utbildningar efter mottagarnas behov och skapar förutsättningar för att nå fler mottagare i offentlig sektor.

Forum för levande historia har i arbetet med att genomföra fortbildningsinsatser om olika former av rasism och likvärdigt bemötande för offentliganställda inom ramen för den nationella planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott bl.a. ställt högre krav på närvaro av chefer vid myndighetens fortbildningar. Fortbildningsinsatserna har nått goda resultat utifrån deltagarnas upplevelser av kunskapsinlärning och relevans för sitt arbete. Myndighetens utvärdering av insatserna visar bl.a. att ca 80 procent av deltagarna tror att fortbildningen kommer att leda till ytterligare aktiviteter på arbetsplatsen.

För att öka kunskapen och stärka kompetensen om barnkonventionen i kommuner, regioner och statliga myndigheter pågår sedan 2017 ett särskilt kunskapslyft för barnets rättigheter. Målet är att utveckla den praktiska tillämpningen av barnkonventionen hos de offentliga aktörerna (utg.omr. 9 avsnitt 7).

Myndigheten för delaktighet fick under 2022 i uppdrag att mot bakgrund av de konsekvenser som uppstår för personer med funktionsnedsättning genom Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, erbjuda aktivt stöd i funktionshindersrelaterade frågor till relevanta aktörer såsom Folkhälsomyndigheten, Migrationsverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Socialstyrelsen, Specialpedagogiska skolmyndigheten, Statens skolverk, länsstyrelserna, samt andra berörda statliga myndigheter, kommuner och regioner. Uppdraget har genomförts i dialog med bland annat funktionshindersorganisationerna samt med Barnombudsmannen. Inom ramen för uppdraget har myndigheten erbjudit stöd till relevanta aktörer genom att samordna ett nationellt nätverk kring migration och funktionsnedsättning. Myndigheten har också tagit fram ett informationsmaterial kring stödinsatser och hjälpmedel samt aktörskartor för att tydliggöra roller och ansvarsområden i mottagningssystemet.

Myndigheten för delaktighet fick 2023 i uppdrag att genomföra kunskapshöjande åtgärder i syfte att öka kunskapen om den period då stora institutioner i statlig och kommunal regi ansågs vara det mest lämpliga sättet att bo och leva för personer med intellektuell funktionsnedsättning, med fokus på att belysa kunskap om vanvård och övergrepp (S2022/04810 [delvis]). Myndigheten ska genomföra uppdraget i dialog med Forum för levande historia och relevanta aktörer inom det civila samhället.

Integrering av mänskliga rättigheter inom offentlig verksamhet

Forum för levande historia har uppdraget att samordna och följa upp den nationella planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott och att erbjuda fortbildning och kunskapshöjande insatser om olika former av rasism och intolerans i historien och i dag till skolans personal och andra relevanta yrkesgrupper och har redovisat 2022 års insatser på området (A2023/00576). Myndigheten genomför även en rad olika regeringsuppdrag för att motverka antisemitism, antiziganism och andra former av rasism, vilka ingår i de åtgärdsprogram mot olika former av rasism som regeringen beslutat (se vidare utg.omr. 13, avsnitt 4).

Länsstyrelsen i Dalarna har fortsatt sitt uppdrag att samordna och utveckla länsstyrelsernas arbete med mänskliga rättigheter (Ku2017/00707, Ku2017/00255,

Utgiftsområde 1

Ku2021/02357). Under 2022 har myndigheten fortsatt arbetet med att ta fram lägesbilder som används som underlag för att identifiera områden där det finns utmaningar inom mänskliga rättigheter. Det rättighetsbaserade arbetssättet har systematiskt utvecklats inom vissa områden. Samordning med andra närliggande uppdrag har varit en viktig komponent för att få genomslag för arbetet regionalt (A2023/00366). Av Statskontorets rapport Uppföljning av vissa insatser inom området mänskliga rättigheter (A2022/01511) framgår bl.a. att länsstyrelserna har kommit långt i arbetet med att höja sin egen kompetens om mänskliga rättigheter och att utveckla och anpassa sitt arbetssätt. Vidare framgår att länsstyrelserna har goda förutsättningar att överföra sin kompetens och erfarenhet till kommuner och regioner i större utsträckning än vad som sker idag men att länsstyrelserna samtidigt inte har haft tillräckliga resurser för att arbeta med externa insatser mot kommuner och regioner.

Sedan 2017 finns en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) om att stärka arbetet med mänskliga rättigheter (Ku2017/00256, Ku2017/01466). SKR har fortsatt arbetet för ökad kunskap om mänskliga rättigheter hos förtroendevalda och anställda i kommuner och regioner och för ökad integrering av mänskliga rättigheter i ordinarie processer (Ku2017/00256, Ku2017/01466, Ku2019/02002 [delvis], Ku2021/02357). SKR har bl.a. arbetat med att vidareutveckla och sprida den grundläggande webbutbildningen i mänskliga rättigheter. SKR har även fortsatt följa det lokala arbetet med samhällskontrakt med utgångpunkt i utvecklingsarbetet kring överenskommelser om demokrati, delaktighet, rättigheter och skyldigheter (A2022/01187). Av Statskontorets rapport Uppföljning av vissa insatser inom området mänskliga rättigheter (A2022/01511) framgår att SKR har byggt upp en god kapacitet för att själva fortsätta sitt inslagna arbete inom området.

Regeringens arbete mot rasism och för hbtqi-personers lika rättigheter redovisas under utgiftsområde 13 avsnitt 4.

11.8.3 Ett starkt stöd för arbete med mänskliga rättigheter inom det civila samhället och inom näringslivet

Dialog med det civila samhället angående hur Sverige följer

internationella konventioner

Inför rapportering till och dialogmöten med internationella granskningsorgan hålls regelmässigt sakråd med civilsamhällesorganisationer. Barnrättsdelegationen är ett forum för dialog mellan regeringen och civilsamhällesorganisationer i Sverige. Dialogen tar sin utgångspunkt i rekommendationer från FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén).

Under 2022 hölls bl.a. sakråd inför överlämnande av rapporten till FN:s CERDkommitté. I sakråden tas bl.a. de synpunkter och rekommendationer upp som Sverige fått från internationella granskningsorgan och de insatser som vidtagits med anledning av dessa.

I 2023 års högnivåmöte i Commission on the Status of Women (CSW67), även kallat FN:s kvinnokommission, ingick företrädare från åtta civilsamhällesorganisationer i den svenska delegationen.

Uppföljning av insatser inom ramen för hållbart företagande, företag och

mänskliga rättigheter

Genomförandet av handlingsplanen för företagande och mänskliga rättigheter har fortsatt med informations- och kompetenshöjande insatser, bl.a. genom möten och aktiviteter med representanter för näringslivsorganisationer, företag och civilsamhället

Utgiftsområde 1

liksom svenska ambassader. Under 2022 och 2023 har bl.a. åtgärder vidtagits för att stärka den svenska nationella kontaktpunkten (NKP) för OECD:s riktlinjer för multinationella företag i enlighet med rekommendationer från OECD:s arbetsgrupp för ansvarsfullt företagande genom en frivillig granskning av NKP i december 2021. Sida har under 2022 bidragit till måluppfyllelsen och genomförandet i utvecklingssamarbetet, t.ex. genom att utöka en global insats kring mänskliga rättigheter i globala leverantörsled som ger särskilt stöd till Kenya och hjälper landet att implementera FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter. Ett projektbidrag har även getts till SHIFT för att belysa hur EU-kommissionens förslag till direktiv om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet (CSDDD), genom hantering av risker avseende mänskliga rättigheter och miljö i sina värdekedjor kan bidra till en hållbar utveckling i inköps- och produktionsländer.

11.9 Regeringens bedömning av måluppfyllelsen

Institutet för mänskliga rättigheter bidrar till det systematiska arbetet med mänskliga rättigheter bl.a. genom att institutet utifrån ett helhetsperspektiv kan följa, undersöka och rapportera om hur de mänskliga rättigheterna respekteras och förverkligas. Regeringen bedömer att institutet har en central roll för att uppfylla målet om att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter.

Insatser som har vidtagits inom ramen för strategin för det nationella arbetet med mänskliga rättigheter och insatser inom andra politikområden har bidragit till att uppfylla målet bl.a. genom ökade kunskaper om mänskliga rättigheter och fortsatt integrering av ett rättighetsbaserat arbetssätt inom offentlig verksamhet.

Samtidigt visar olika rapporter och granskningar från både internationella och nationella granskningsorgan att det krävs kontinuerligt arbete för att nå målet om att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. Det gäller bl.a. att säkerställa att lagstiftning och andra insatser är förenliga med Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. De rapporter som tas fram inom ramen för kompetenshöjande insatser och insatser som syftar till att integrera mänskliga rättigheter i den offentliga verksamheten pekar på kontinuerligt behov av kompetenshöjande insatser om de mänskliga rättigheterna hos anställda i staten, kommuner och regioner.

Utifrån de redovisningar och rapporter som regeringen har tagit del av är bedömningen att det finns behov av mer sammanhållen styrning av de kunskapshöjande insatserna inom området mänskliga rättigheter. Regeringens sammanfattande bedömning är att de insatser som hittills vidtagits inom ramen för det samordnade och strukturerade arbetet med mänskliga rättigheter inte har varit tillräckliga.

11.10 Den årliga revisionens iakttagelser

Institutet för mänskliga rättigheter har fått en revisionsberättelse med reservation avseende myndighetens årsredovisning för 2022. Som grund för uttalandet om reservation anger Riksrevisionen att institutet i årsredovisningen redovisat skattepliktiga ersättningar och andra förmåner till de vikarierande direktörerna med ett för lågt belopp om 655 000 kronor. Korrekta skattepliktiga ersättningar och andra förmåner till de vikarierande direktörerna uppgår till totalt 1 775 000 kronor. Riksrevisionen bedömer att redovisade ersättningar och andra förmåner därmed inte är redovisade enligt 7 kap. 2 § förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag. Institutet har i en skrivelse till regeringen redovisat vilka åtgärder

Utgiftsområde 1

myndigheten har vidtagit eller avser att vidta med anledning av reservationen (A2023/00468). Regeringen har följt upp frågan vid den årliga myndighetsdialogen.

11.11 Politikens inriktning

En oroande utveckling globalt i fråga om respekten för mänskliga rättigheter har ytterligare aktualiserat behovet av robusta strukturer för att skydda de mänskliga rättigheterna. Sverige är och ska fortsatt vara en förebild när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna. I rådsslutsatserna om tillämpningen av EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna - det medborgerliga utrymmets roll vad gäller skydd och främjande av de grundläggande rättigheterna i EU - uppmanas medlemsstaterna att skydda och främja en gynnsam miljö för civilsamhällesorganisationer och människorättsförsvarare. Institutet för mänskliga rättigheter spelar en central roll i arbetet genom att utifrån ett helhetsperspektiv följa, undersöka och rapportera om hur de mänskliga rättigheterna respekteras och förverkligas i Sverige.

I syfte att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter (prop. 2015/16:1 utg.omr. 1, bet. 2015/16:KU1, rskr. 2015/16:62) behöver det systematiska, strukturerade och långsiktiga arbetet på nationell nivå fortsätta. Arbetet ska även fortsättningsvis, med utgångspunkt i strategin för det nationella arbetet med mänskliga rättigheter (skr. 2016/17:29), genomsyra olika politikområden. De åtgärder som vidtas ska bl.a. bidra till att svensk lagstiftning utformas i överensstämmelse med Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. Insatserna innebär vidare ett samordnat och systematiskt arbete för mänskliga rättigheter inom offentlig verksamhet och kunskapshöjande insatser riktade mot statligt och kommunalt anställda. I det fortsatta arbetet kommer Statskontorets rapport Uppföljning av vissa insatser inom området mänskliga rättigheter (2022:13) att beaktas.

11.12 Budgetförslag

11.12.1 6:1 Allmänna val och demokrati

Tabell 11.3 Anslagsutveckling 6:1 Allmänna val och demokrati

Tusental kronor

2022 Utfall 690 784 Anslagssparande 14 357 1 2023 Anslag 152 740 Utgiftsprognos 154 679

2024 Förslag 664 640

2025 Beräknat 134 640 2026 Beräknat 129 840 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition.

Ändamål

Anslaget får användas för utgifter för val, åtgärder för att främja, förankra och försvara demokratin samt åtgärder för främjande av de mänskliga rättigheterna på nationell nivå. Anslaget får användas för administrationskostnader som är en förutsättning för genomförandet av insatser inom området.

Utgiftsområde 1

Skälen för regeringens förslag

Tabell 11.4 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 6:1 Allmänna val och

demokrati

Tusental kronor 2024 2025 2026

Anvisat 2023

1

149 840 149 840 149 840

Beslutade, föreslagna och aviserade reformer 514 800 -15 200 -30 000 varav BP24 510 000 36 000 36 000 – Genomförande av val till Europaparlamentet 454 000 – Valdeltagarinsatser 20 000 – Hågkomstresor till Förintelsens minnesplatser 6 000 6 000 6 000 – Statsbidrag för säkerhetshöjande åtgärder till trossamfund 30 000 30 000 30 000 Överföring till/från andra anslag 10 000 Övrigt

Förslag/beräknat anslag 664 640 134 640 129 840

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. Nu föreslagna och aviserade anslagsförändringar innebär att anslaget ökas med 454 000 000 kronor för 2024 för kostnader för genomförande av valet till Europaparlamentet. Av dessa medel avser 52 000 000 kronor länsstyrelsernas kostnader och 270 000 000 kronor avser kommunernas kostnader för Europaparlamentsvalet. Vidare ökas anslaget med 20 000 000 kronor för valdeltagarinsatser i syfte att främja valdeltagandet i Europaparlamentsvalet 2024. Anslaget ökas med 6 000 000 kronor årligen för 2024 – 2026 för hågkomstresor till Förintelsen minnesplatser. Anslaget ökas även med 30 000 000 kronor fr.o.m. 2024 för statsbidrag till säkerhetshöjande åtgärder till trossamfund.

Regeringen föreslår att 664 640 000 kronor anvisas under anslaget 6:1 Allmänna val och demokrati för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 134 640 000 kronor respektive 129 840 000 kronor.

11.12.2 6:2 Justitiekanslern

Tabell 11.5 Anslagsutveckling 6:2 Justitiekanslern

Tusental kronor

2022 Utfall 66 746 Anslagssparande 11 273 2023 Anslag 80 863 1 Utgiftsprognos 78 725

2024 Förslag 86 572

2025 Beräknat 89 775 2 3 2026 Beräknat 66 767 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition. 2 Motsvarar 86 572 tkr i 2024 års prisnivå. 3 Motsvarar 62 828 tkr i 2024 års prisnivå.

Ändamål

Anslaget får användas för Justitiekanslerns förvaltningsutgifter.

Utgiftsområde 1

Skälen för regeringens förslag

Tabell 11.6 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 6:2 Justitiekanslern

Tusental kronor 2024 2025 2026

1

Anvisat 2023 80 863 80 863 80 863

2 Pris- och löneomräkning 2 616 5 705 7 850 Beslutade, föreslagna och aviserade reformer 3 093 3 207 -21 946 varav BP24 3 3 093 3 093 3 093 – Förstärkning av Justitiekanslern 3 200 3 200 3 200 – Justering av anslag till följd av slopad avgift för årlig revision -107 -107 -107 Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 86 572 89 775 66 767

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel 2023. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Pris- och löneomräkningen för 2025 – 2026 är preliminär. 3 Exklusive pris- och löneomräkning. För att stärka Justitiekanslerns kapacitet att möta den ökade komplexiteten och omfattningen i de rättegångar där Justitiekanslern företräder staten ökas anslaget med 3 200 000 kronor fr.o.m. 2024. Anslaget 1:12 Kostnader för vissa skaderegleringar m.m. inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet minskas med 4 000 000 kronor fr.o.m. 2024.

Till följd av avskaffad avgift för årlig revision minskas anslaget med 107 000 kronor fr.o.m. 2024. Regeringen föreslår att 86 572 000 kronor anvisas under anslaget 6:2 Justitiekanslern för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 89 775 000 kronor respektive 66 767 000 kronor.

11.12.3 6:3 Integritetsskyddsmyndigheten

Tabell 11.7 Anslagsutveckling 6:3 Integritetsskyddsmyndigheten

Tusental kronor

2022 Utfall 134 429 Anslagssparande -5 984 1 2023 Anslag 172 794 Utgiftsprognos 165 526

2024 Förslag 180 976

2025 Beräknat 185 350 2 2026 Beräknat 189 732 3 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition. 2 Motsvarar 179 523 tkr i 2024 års prisnivå. 3 Motsvarar 179 523 tkr i 2024 års prisnivå.

Ändamål

Anslaget får användas för Integritetsskyddsmyndighetens förvaltningsutgifter.

Utgiftsområde 1

Skälen för regeringens förslag

Tabell 11.8 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 6:3

Integritetsskyddsmyndigheten

Tusental kronor 2024 2025 2026

Anvisat 2023

1

172 794 172 794 172 794

Pris- och löneomräkning 2 4 810 10 575 14 910 Beslutade, föreslagna och aviserade reformer 3 372 1 981 2 028 3 varav BP24 -828 -828 -828 – Tillstånd och tillsyn över inkassolagen -600 -600 -600 – Justering av anslag till följd av slopad avgift för årlig revision -228 -228 -228 Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 180 976 185 350 189 732

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel 2023. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Pris- och löneomräkningen för 2025 – 2026 är preliminär. 3 Exklusive pris- och löneomräkning.

Från och med den 1 januari 2024 kommer Finansinspektionen överta Integritetsskyddsmyndighetens uppgifter avseende tillstånds- och tillsynsansvaret över inkassolagen. Anslaget minskas därför med 600 000 kronor fr.o.m. 2024. Anslaget 1:11 Finansinspektionen inom utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning ökas med motsvarande belopp.

Till följd av avskaffad avgift för årlig revision minskas anslaget med 228 000 kronor fr.o.m. 2024. Regeringen föreslår att 180 976 000 kronor anvisas under anslaget 6:3 Integritetsskyddsmyndigheten för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 185 350 000 kronor respektive 189 732 000 kronor.

11.12.4 6:4 Valmyndigheten

Tabell 11.9 Anslagsutveckling 6:4 Valmyndigheten

Tusental kronor

2022 Utfall 36 504 Anslagssparande 1 118 2023 Anslag 60 164 1 Utgiftsprognos 60 802

2024 Förslag 61 405

2 2025 Beräknat 62 849 2026 Beräknat 64 194 3 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition. 2 Motsvarar 61 404 tkr i 2024 års prisnivå. 3 Motsvarar 61 404 tkr i 2024 års prisnivå.

Ändamål

Anslaget får användas för utgifter för Valmyndighetens verksamhet.

Utgiftsområde 1

Skälen för regeringens förslag

Tabell 11.10 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 6:4 Valmyndigheten

Tusental kronor 2024 2025 2026

1

Anvisat 2023 60 164 60 164 60 164

2 Pris- och löneomräkning 1 241 2 685 4 030 Beslutade, föreslagna och aviserade reformer Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 61 405 62 849 64 194

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel 2023. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Pris- och löneomräkningen för 2025 – 2026 är preliminär. Regeringen föreslår att 61 405 000 kronor anvisas under anslaget 6:4 Valmyndigheten för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 62 849 000 kronor respektive 64 194 000 kronor.

11.12.5 6:5 Stöd till politiska partier

Tabell 11.11 Anslagsutveckling 6:5 Stöd till politiska partier

Tusental kronor

2022 Utfall 167 819 Anslagssparande 1 381 2023 Anslag 169 200 1 Utgiftsprognos 169 200

2024 Förslag 169 200

2025 Beräknat 169 200 2026 Beräknat 169 200 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition.

Ändamål

Anslaget får användas för utgifter för stöd till politiska partier. Enligt lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier lämnas stöd till politiskt parti som deltagit i val till riksdagen dels som ett partistöd, dels som ett kanslistöd för ett år i taget räknat fr.o.m. den 15 oktober. Partistödet lämnas som ett mandatbidrag.

Skälen för regeringens förslag

Tabell 11.12 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 6:5 Stöd till politiska partier

Tusental kronor 2024 2025 2026

Anvisat 2023

1

169 200 169 200 169 200

Beslutade, föreslagna och aviserade reformer Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 169 200 169 200 169 200

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget.

Utgiftsområde 1

Regeringen föreslår att 169 200 000 kronor anvisas under anslaget 6:5 Stöd till politiska partier för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 169 200 000 kronor respektive 169 200 000 kronor.

Bemyndigande om ekonomiska åtaganden

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att under 2024 för anslaget 6:5 Stöd till politiska partier besluta om bidrag som inklusive tidigare åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 169 200 000 kronor 2025.

Skälen för regeringens förslag: När Riksdagsförvaltningen beslutar om bidrag till politiska partier medför det utgifter året efter budgetåret. Regeringen bör därför bemyndigas att under 2024 för anslaget 6:5 Stöd till politiska partier besluta om bidrag som inklusive tidigare åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 169 200 000 kronor 2025.

Tabell 11.13 Beställningsbemyndigande för anslaget 6:5 Stöd till politiska partier

Tusental kronor Utfall 2022 Prognos 2023 Förslag 2024 Beräknat 2025 Ingående åtaganden 125 966 125 557 169 200 Nya åtaganden 125 557 169 200 169 200 Infriade åtaganden -125 966 -125 557 -169 200 -169 200 Utestående åtaganden 125 557 169 200 169 200

Beslutat/föreslaget

bemyndigande 169 200 169 200 169 200

11.12.6 6:6 Institutet för mänskliga rättigheter

Tabell 11.14 Anslagsutveckling 6:6 Institutet för mänskliga rättigheter

Tusentals kronor

2022 Utfall 26 591 Anslagssparande 23 409 1 2023 Anslag 50 518 Utgiftsprognos 47 564

2024 Förslag 51 795

2025 Beräknat 54 463 2 2026 Beräknat 56 005 3 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition. 2 Motsvarar 51 795 tkr i 2024 års prisnivå. 3 Motsvarar 51 794 tkr i 2024 års prisnivå.

Ändamål

Anslaget får användas för Institutet för mänskliga rättigheters förvaltningsutgifter.

Utgiftsområde 1

Skälen för regeringens förslag

Tabell 11.15 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 6:6 Institutet för mänskliga

rättigheter

Tusental kronor 2024 2025 2026

Anvisat 2023

1

50 518 50 518 50 518

Pris- och löneomräkning 2 2 147 4 860 6 428 Beslutade, föreslagna och aviserade reformer -870 -915 -941 3 varav BP24 -870 -870 -870 – Justering av anslag till följd av slopad avgift för årlig revision -343 -343 -343 – Generell besparing i statsförvaltningen -527 -527 -527 Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 51 795 54 463 56 005

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel 2023. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Pris- och löneomräkningen för 2025 – 2026 är preliminär. 3 Exklusive pris- och löneomräkning. Anslaget minskas med 527 000 kronor för 2024 till följd av en generell besparing och beräknas fr.o.m. 2025 minskas med motsvarande belopp (se Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 1.4).

Regeringen föreslår att 51 795 000 kronor anvisas under anslaget 6:6 Institutet för mänskliga rättigheter för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 54 463 000 kronor respektive 56 005 000 kronor.

Utgiftsområde 1

12 Nationella minoriteter

12.1 Mål för området

Målet för politikområdet är att ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka deras möjligheter till inflytande samt stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande (prop. 2008/09:1 utg.omr. 1, bet. 2008/09:KU1, rskr. 2008/09:83). De nationella minoriteterna i Sverige är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar och de nationella minoritetsspråken är finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.

Målet ska följas upp inom följande delområden (prop. 2008/09:158, bet. 2008/09:KU23, rskr. 2008/09:272): – diskriminering och utsatthet – inflytande och delaktighet – språk och kulturell identitet.

Regeringens mål för strategin för romsk inkludering är att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha lika möjligheter i livet som den som är icke-rom.

12.2 Resultatindikatorer och andra

bedömningsgrunder

Resultatredovisningen inom området nationella minoriteter utgår från följande indikatorer och bedömningsgrunder:

– kommuner och regioner som antagit mål och riktlinjer – informations- och kunskapshöjande insatser – arbete mot diskriminering och utsatthet – andelen kommuner som uppger att nationella minoriteter haft inflytande över beslut – språk- och kulturaktiviteter för och av de nationella minoriteterna – elever som deltar i modersmålsundervisning – antalet utbildningar som anordnats i minoritetsspråk eller om minoriteters kultur – andelen kommuner som uppger att de tillhandahåller äldreomsorg på minoritetsspråk.

Resultatredovisningens struktur har ändrats för att tydligare visa utvecklingen på området i förhållande till de riksdagsbundna målen.

12.3 Resultatredovisning

12.3.1 Övergripande arbete inom politikområdet Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget har i uppgift att följa upp lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk (minoritetslagen) och publicerar årligen en rapport om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Av årets rapport, Minoritetspolitikens utveckling år 2022 (Ku2023/00485), som fortsättningsvis benämns Uppföljningsrapport 2022, framgår att myndigheterna under 2022 – 2024 särskilt fokuserar på tre utvecklingsprojekt: att främja inflytande och 105

Utgiftsområde 1

delaktighet på kommunal, regional och statlig nivå, att ta fram ett kunskaps- och metodstöd riktat till kommuner och regioner kring arbete med diskriminering och utsatthet samt att stödja länsstyrelserna i landet.

Alla kommuner och regioner i landet är sedan 2019 enligt minoritetslagen skyldiga att anta mål och riktlinjer för arbetet med nationella minoriteters rättigheter. Jämfört med föregående år uppger en större andel av de svarande kommunerna och regionerna att de antagit sådana år 2022.

Diagram 12.1 Antal kommuner och regioner som antagit mål och riktlinjer för sitt

minoritetspolitiska arbete 2022

Antal 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 2019 2020 2021 2022 Förvaltningsområde Inte förvaltningsområde Källa: Uppföljningsrapport 2022, Länsstyrelsen Stockholm och Sametinget.

Informations- och kunskapshöjande insatser stärker medvetenheten om

de nationella minoriteternas rättigheter

Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget arbetar med en webbutbildning om minoritetslagen för att höja kunskapen om minoriteters rättigheter och minoritetsspråken. Utbildningen riktar sig till anställda i offentlig sektor. Under 2022 har drygt 400 personer, företrädelsevis kommunanställda, genomfört utbildningen.

12.3.2 Diskriminering och utsatthet Personer som tillhör de nationella minoriteterna utsätts för såväl diskriminering som rasism och hatbrott. Av Uppföljningsrapport 2022 framgår även att mörkertalet kring diskriminering av personer som tillhör nationella minoriteter är stort. I regeringens samråd med företrädare för de nationella minoriteterna och i rapporter från myndigheter framkommer att flera minoritetsgrupper upplever en ökad utsatthet (Ku2022/01798). Utsatthet riskerar i förlängningen att leda till att personer som tillhör en minoritet inte vågar vara öppna med sin identitet eller prata sitt språk.

Regeringen har under 2023 tillsatt en arbetsgrupp inom Regeringskansliet för samverkan om förutsättningarna för den judiska minoriteten i Sverige. Arbetsgruppen ska samverka och föra dialog om frågor som rör trygghet och säkerhet och om förebyggande åtgärder samt insatser mot antisemitism och som stärker förutsättningarna för judiskt liv i Sverige. Gruppen har haft ett första möte under juni 2023 där säkerhetsfrågor diskuterades.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) har analyserat förekomsten av diskriminering som har samband med flera diskrimineringsgrunder. DO konstaterar att kvinnor som

Utgiftsområde 1

tillhör en nationell minoritet kan vara extra utsatta när de bär synliga attribut, såsom romsk dräkt (En analys av diskriminering som har samband med flera diskrimineringsgrunder, A2023/00371). Av Barnombudsmannens rapport om barns upplevelser av inflytande i minoritetspolitiken framgår att det finns judiska, romska och samiska barn som upplever att de utsätts för olika uttryck för rasism, vilket påverkar deras vilja att identifiera sig som nationell minoritet (Barns och ungas erfarenheter av delaktighet och inflytande i genomförandet av minoritetspolitiken, Ku2023/00328).

12.3.3 Inflytande och delaktighet Av uppföljningsrapport 2022 framgår att möjligheterna till inflytande för de flesta minoritetsgrupperna har ökat på både kort och lång sikt. Andelen kommuner och regioner som uppger att minoriteterna påverkat beslut och inriktning har dock minskat inom flera sektorer. Särskilt tydligt är detta utanför förvaltningsområde där bara enstaka procent av de svarande uppger att inflytandet haft påverkan på beslut. På flera områden är det en betydande minskning sedan 2019.

Diagram 12.2 Andelen kommuner och regioner som uppger att minoriteters

inflytande haft påverkan på beslut och inriktning 2022

Andel av svarande kommuner 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Kultur och språk Förskola Skola Äldreomsorg Hälso- och sjukvård Förvaltningsområde Inte förvaltningsområde Källa: Uppföljningsrapport 2022, Länsstyrelsen Stockholm och Sametinget. Barnombudsmannen och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har under 2022 haft särskilda uppdrag att undersöka och främja barns och ungas inflytande i minoritetspolitiken. Enligt Barnombudsmannen är bristen på kunskap om vilka rättigheter ett barn som tillhör en nationell minoritet har ett hinder för inflytande och delaktighet (Barns och ungas erfarenheter av delaktighet och inflytande i genomförandet av minoritetspolitiken, Ku2023/00328). MUCF har tagit fram och spridit ett vägledande material till förvaltningsmyndigheter om samråd med barn och unga (Vägledning för att ge barn och unga från nationella minoriteter inflytande Ku2022/00457). MUCF har även genomfört insatser för att stödja de nationella minoriteternas ungdomsförbund. Myndigheten bedömer att insatserna har bidragit till ett ökat engagemang bland och inflytande för de nationella minoriteternas ungdomsförbund (Ku2021/01889, Ku2021/02377 (delvis)).

12.3.4 Språk och kulturell identitet Insatserna för att stärka minoritetsspråken och kultur för och av nationella minoriteter har ökat under året. Under 2022 har Institutet för språk och folkminnen utvecklat fyra nya språkcentrum för finska, jiddisch, meänkieli och romani chib. Språkcentrum har 107

Utgiftsområde 1

bidragit till kunskapsspridning om språken. Sametinget har under 2022 utvidgat Samiskt språkcentrums verksamhet till Kiruna och Jokkmokk. Under 2022 betalades totalt 13 miljoner kronor ut för revitalisering av minoritetsspråken, vilket är en ökning från 5,7 miljoner kronor 2021. Folkbildningsrådet har också fördelat bidrag som syftar till att stärka de nationella minoritetsspråken, bl.a. till projekt för språkutbildning och kulturutövning (Ku2023/00503, utg.omr. 17, avsnitt 17).

Utvecklingen på utbildningsområdet är positiv

Antalet elever som får modersmålsundervisning i något minoritetsspråk har totalt sett ökat under det senaste läsåret och uppgick för läsåret 2021/22 till 6 001 elever. Även andelen elever som deltar i undervisningen i förhållande till hur många som är berättigade till modersmålsundervisning har ökat det senaste läsåret. Andelen berättigade elever som läser minoritetsspråk är dock fortsatt ungefär 10 procentenheter lägre än motsvarande elever som läser andra modersmål. Det förklaras enligt Skolverket bl.a. av lärarbrist och att informationen från huvudmännen brister.

Diagram 12.3 Antal elever som deltar i modersmålsundervisning på

minoritetsspråk samt andelen av berättigade elever som deltar i

undervisning i minoritetsspråk i förhållande till andra modersmål

Antal elever Andel av berättigade elever som deltar i undervisning

5 000 100 4 500 90 4 000 80 3 500 70 3 000 60 2 500 50 2 000 40 1 500 30 1 000 20 500 10 0 0 2018/19 2019/20 2020/21 2021/22 Finska Jiddisch Meänkieli Romani chib Samiska Minoritetsspråk Andra modersmål Källa: Uppföljningsrapport 2022, Länsstyrelsen Stockholm och Sametinget samt Skolverket. Antalet svarande kommuner som uppger att de erbjuder modersmålsundervisning i grundskola och gymnasieskola motsvarar förra året. Fler kommuner som ingår i ett förvaltningsområde uppger att de erbjuder modersmålsundervisning i nationella minoritetsspråk. Antalet kommuner som uppger att de erbjuder modersmålsstöd i förskola och förskoleklass har ökat något sedan förra året. Antalet högskoleutbildningar med koppling till minoritetsspråken eller minoriteter varierar över terminerna. Kursutbudet höstterminen 2022 var högre än föregående år. Vanligast förekommande är utbildningar i finska eller finsk kultur, jiddisch eller judaistik och samiska eller samisk kultur. Varje termin antas ungefär 1 000 studenter till någon av utbildningarna.

Utgiftsområde 1

Diagram 12.4 Antal utbildningar som anordnats i minoritetsspråk eller om

minoriteters kultur

Antal 120

0 HT2020 VT2021 HT2021 VT2022 HT2022 Finska, finsk kultur Jiddisch, judaistik Meänkieli Romska, romsk kultur Samiska, samisk kultur Nationella minoriteter Källa: Universitets- och högskolerådet.

Bestämmelser om äldreomsorgen har fått begränsat genomslag

Knappt en tredjedel av landets kommuner erbjuder äldreomsorg där hela eller en väsentlig del av servicen ges av personal som behärskar något av de nationella minoritetsspråken (Situationen för nationella minoriteter inom den kommunala äldreomsorgen 2021, Socialstyrelsen). Inom kommuner i förvaltningsområde är andelen högre, viket beror på att kommunernas skyldighet att erbjuda sådan äldreomsorg är mer långtgående.

När det gäller insatser för att äldre ska kunna upprätthålla sin kulturella identitet inom äldreomsorgen visar Socialstyrelsens undersökning från 2021 att det fortfarande är mycket få kommuner som lever upp till minoritetslagens bestämmelser. Inom förvaltningsområden är det endast 15 procent av kommunerna som erbjuder några sådana möjligheter och utanför förvaltningsområden är siffran 3 procent. En bidragande orsak kan vara att denna skyldighet för kommunerna infördes i minoritetslagen 2019 och därför inte ännu fått fullt genomslag i kommunerna. Socialstyrelsens kartläggning har lett till en ökad medvetenhet bland kommuner.

12.3.5 Romsk inkludering Antalet insatser för romsk inkludering på statlig nivå har ökat under 2022. Under 2022 har Statens skolverk och Socialstyrelsen inlett ett arbete med att ta fram en ny utbildning för brobyggare med romsk språk- och kulturkompetens som ska kunna arbeta i bl.a. förskola, skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård. Sju organisationer har beviljats ett nytt statsbidrag för att arbeta med hälsofrämjande åtgärder riktade till romer. Arbetsförmedlingen har under 2022 bl.a. tillämpat nya samrådsrutiner och publicerat fyra olika webbprogram på romani chib på myndighetens webbplats. I april 2023 öppnade det första romska biblioteket i Sverige. Det syftar till att stödja landets bibliotek är en del av Kungl. bibliotekets arbete med resursbibliotek för de nationella minoritetsspråken (se utg.omr. 17, avsnitt 6).

Under 2022 har 13 kommuner tilldelats statsbidrag, bl.a. för kunskapshöjande insatser och för att anställa brobyggare. Sammantaget har dessa kommuner ungefär 3 miljoner invånare.

Utgiftsområde 1

12.4 Regeringens bedömning av måluppfyllelsen

De sammantagna insatserna under året har bidragit till att uppfylla målet för politikområdet och utvecklingen går i rätt riktning. Särskilt tydligt har förutsättningarna för måluppfyllelse avseende minoritetsspråkens bevarande ökat till följd av språkcentrumens verksamhet och de andra insatser som vidtagits av ett flertal myndigheter. Diskriminering och utsatthet är ett område som är komplext och svårt att mäta, delvis på grund av att det inte förs statistik utifrån minoritetstillhörighet. Det är dock oroande att personer från flera minoriteter upplever en ökad utsatthet eftersom det kan gå ut över viljan att vara öppen med sin identitet. Minoriteternas möjligheter till inflytande har fortsatt att öka men färre kommuner och regioner uppger att minoriteters inflytande har haft påverkan på beslut jämfört med 2019.

Gällande strategin för romsk inkludering är genomslaget fortfarande lågt på lokal, regional och nationell nivå. Statsbidraget till kommuner bedöms ha bidragit till att skapa bättre förutsättningar för måluppfyllelsen.

12.5 Politikens inriktning

Kunskapen om de nationella minoriteterna behöver stärkas och regeringen följer de kunskapshöjande insatser som pågår vid flera statliga myndigheter. Regeringen följer också arbetet i Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset (dir. 2020:29) samt Sanningskommissionen för det samiska folket (dir. 2021:103).

Det allmänna har ett särskilt ansvar för att främja de nationella minoritetsspråken och arbetet involverar många aktörer. Regeringen fortsätter arbetet med att främja och bevara de nationella minoritetsspråken.

Varje person som tillhör en nationell minoritet i Sverige ska kunna vara öppen med sin identitet. Regeringen bedömer att förutsättningarna för att leva ett judiskt liv i Sverige behöver stärkas. Regeringens arbetsgrupp Samling för judiskt liv kommer att fortsätta samverka och föra dialog om frågor som rör trygghet och säkerhet, förebyggande åtgärder och insatser mot antisemitism samt förutsättningarna för judiskt liv i Sverige. I arbetsgruppen ingår bl.a. representanter från den judiska minoriteten. Regeringen följer också arbetet i utredningen om en nationell strategi för judiskt liv i Sverige (dir. 2022:78).

Strategin för romsk inkludering har nått halvvägs och arbete kvarstår för att nå målet, inte minst efter covid-19-pandemin. Regeringen fortsätter arbetet med att förverkliga strategin.

Utgiftsområde 1

12.6 Budgetförslag

12.6.1 7:1 Åtgärder för nationella minoriteter

Tabell 12.1 Anslagsutveckling 7:1 Åtgärder för nationella minoriteter

Tusental kronor

2022 Utfall 178 765 Anslagssparande 29 006 1 2023 Anslag 207 771 Utgiftsprognos 206 173

2024 Förslag 207 771

2025 Beräknat 117 771 2026 Beräknat 117 771 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition.

Ändamål

Anslaget får användas för utgifter för åtgärder för de nationella minoriteterna enligt lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk (minoritetslagen), språklagen (2009:600) samt Sveriges internationella åtaganden inom området. Anslaget får även användas för Länsstyrelsen i Stockholms läns och Sametingets utgifter för det nationella samordningsansvaret för minoritetspolitiken samt för uppföljning enligt minoritetslagen. Därutöver får anslaget användas för utgifter för statsbidrag till kommuner och landsting inom förvaltningsområdena för finska, meänkieli och samiska samt för utgifter för statsbidrag för verksamhet som främjar regeringens minoritetspolitik.

Skälen för regeringens förslag

Tabell 12.2 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 7:1 Åtgärder för nationella

minoriteter

Tusental kronor 2024 2025 2026

Anvisat 2023

1

207 771 207 771 207 771

Beslutade, föreslagna och aviserade reformer -90 000 -90 000 Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 207 771 117 771 117 771

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. Regeringen föreslår att 207 771 000 kronor anvisas under anslaget 7:1 Åtgärder för nationella minoriteter för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 117 771 000 kronor respektive 117 771 000 kronor.

Utgiftsområde 1

12.6.2 7:2 Åtgärder för den nationella minoriteten romer

Tabell 12.3 Anslagsutveckling 7:2 Åtgärder för den nationella minoriteten romer

Tusental kronor

2022 Utfall 15 320 Anslagssparande 180 2023 Anslag 20 000 1 Utgiftsprognos 19 847

2024 Förslag 20 000

2025 Beräknat 9 500 2026 Beräknat 9 500 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition.

Ändamål

Anslaget får användas för utgifter för utvecklingsarbete och samordning för att främja den nationella minoriteten romers rättigheter och livsvillkor. Anslaget får även användas för utgifter för utbildnings- och arbetsmarknadsåtgärder för den nationella minoriteten romer samt för statsbidrag för att främja romsk inkludering.

Skälen för regeringens förslag

Tabell 12.4 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 7:2 Åtgärder för den

nationella minoriteten romer

Tusental kronor 2024 2025 2026

1

Anvisat 2023 20 000 20 000 20 000

Beslutade, föreslagna och aviserade reformer -10 500 -10 500 Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 20 000 9 500 9 500

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. Regeringen föreslår att 20 000 000 kronor anvisas under anslaget 7:2 Åtgärder för den nationella minoriteten romer för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 9 500 000 kronor respektive 9 500 000 kronor.

Utgiftsområde 1

13 Medier

13.1 Budgetförslag

13.1.1 8:1 Mediestöd

Tabell 13.1 Anslagsutveckling 8:1 Mediestöd

Tusental kronor

2022 Utfall 1 081 327 Anslagssparande 5 588 2023 Anslag 1 010 519 1 Utgiftsprognos 1 002 741

2024 Förslag 1 017 119

2025 Beräknat 991 119 2026 Beräknat 977 119 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition.

Ändamål

Anslaget får användas för utgifter för statsbidrag till presstöd och mediestöd.

Skälen för regeringens förslag

Tabell 13.2 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 8:1 Mediestöd

Tusental kronor 2024 2025 2026

1

Anvisat 2023 1 010 519 1 010 519 1 010 519

Beslutade, föreslagna och aviserade reformer 6 600 -19 400 -33 400 Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 1 017 119 991 119 977 119

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. Tidigare beslutade och aviserade anslagsförändringar innebär att anslaget minskas med 43 400 000 kronor för 2024 på grund av ett tidigare tillskott för att möjliggöra en fortsatt spridning av tryckta nyhetstidningar i områden där tidningsdistributionen påverkats av varannandagsutdelning av post. Anslaget beräknas av samma anledning minskas med 69 400 000 kronor för 2025 och 133 400 000 kronor fr.o.m. 2026. Tidigare beslutade och aviserade anslagsförändringar innebär även att anslaget ökas med 50 000 000 kronor för 2024 vid införandet av ett nytt system för mediestöd. Vidare beräknas anslaget ökas med 50 000 000 kronor för 2025, 100 000 000 kronor för 2026, 150 000 000 kronor för 2027, 100 000 000 kronor för 2028 och 50 000 000 kronor fr.o.m. 2029 för samma ändamål. Regeringen föreslår att 1 017 119 000 kronor anvisas under anslaget 8:1 Mediestöd för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 991 119 000 kronor respektive 977 119 000 kronor.

Utgiftsområde 1

13.1.2 8:2 Mediemyndigheten

Tabell 13.3 Anslagsutveckling 8:2 Mediemyndigheten

Tusental kronor

2022 Utfall 44 020 Anslagssparande -23 2023 Anslag 48 174 1 Utgiftsprognos 47 780

2024 Förslag 81 577

2 2025 Beräknat 84 648 2026 Beräknat 83 207 3 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition. 2 Motsvarar 81 280 tkr i 2024 års prisnivå. 3 Motsvarar 78 245 tkr i 2024 års prisnivå.

Ändamål

Anslaget får användas för Mediemyndighetens förvaltningsutgifter samt utgifter för avveckling av Statens medieråd.

Ändring av myndighetens namn

Uppgifterna vid Statens medieråd ska inordnas i Myndigheten för press, radio och tv den 1 januari 2024. För att bättre spegla myndighetens utökade uppgifter och ansvarsområde ändras myndighetens namn därför den 1 januari 2024 till Mediemyndigheten.

Tabell 13.4 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 8:2 Mediemyndigheten

Tusental kronor 2024 2025 2026

1

Anvisat 2023 48 174 48 174 48 174

2 Pris- och löneomräkning 1 762 3 831 4 929 Beslutade, föreslagna och aviserade reformer 5 590 5 822 2 717 varav BP24 3 890 890 -110 – Kostnader inordnande av Statens medieråd 1 900 1 900 900 – Justering av anslag till följd av slopad avgift för årlig revision -464 -464 -464 – Generell besparing i statsförvaltningen -546 -546 -546 Överföring till/från andra anslag 26 051 26 822 27 388 Övrigt

Förslag/beräknat anslag 81 577 84 648 83 207

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel 2023. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Pris- och löneomräkningen för 2025 – 2026 är preliminär. 3 Exklusive pris- och löneomräkning. Nu föreslagna och aviserade anslagsförändringar innebär att anslaget ökas med 25 351 000 kronor fr.o.m. 2024 då Statens medieråds uppgifter överförs till och inordnas i Mediemyndigheten (i dag Myndigheten för press, radio och tv). Avvecklingen av Statens medieråd och inordnandet av myndighetens uppgifter i Mediemyndigheten bedöms leda till ett ökat antal anställda vid Mediemyndigheten. Vidare ökas anslaget med 1 900 000 kronor för 2024 och beräknas ökas med 1 900 000 kronor för 2025 och med 900 000 kronor för 2026 avseende kostnader för inordnandet av Statens medieråd i Mediemyndigheten. Anslaget ökas även med 700 000 kronor för 2024 och beräknas ökas med 420 000 kronor fr.o.m. 2025 för att

Utgiftsområde 1

myndigheten fr.o.m. 2025 tar över uppgiften från Patent- och registreringsverket att registrera utgivningsbevis för periodiska skrifter. Anslaget 1:21 Patent- och registreringsverket (utg.omr.24) minskas med motsvarande belopp.

Anslaget minskas med 546 000 kronor för 2024 till följd av en generell besparing och beräknas fr.o.m. 2025 minskas med motsvarande belopp (se Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 1.4).

Tidigare beslutade och aviserade anslagsförändringar innebär att anslaget ökas med 4 700 000 kronor fr.o.m. 2024 för myndighetens ökade kostnader till följd av genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 av den 17 april 2019 om tillgänglighet för produkter och tjänster.

Regeringen föreslår att 81 577 000 kronor anvisas under anslaget 8:2 Mediemyndigheten för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 84 648 000 kronor respektive 83 207 000 kronor.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 13.5 Avgiftsfinansierad verksamhet vid Myndigheten för press, radio och tv

(Mediemyndigheten fr.o.m. 2024)

Tusental kronor Ack. Kostnader resultat som ska Ack. t.o.m. år Resultat år Verksamhetens täckas Resultat år Resultat Verksamhet 2022 2023 intäkter 2024 2024 2024 utgående år

Verksamhet där intäkterna

inte disponeras

Offentligrättslig verksamhet varav avgifter för analog kommersiell radio (inkomsttitel 2811) - - 163 248 - - varav särskild avgift och viten (inkomsttitel 2712 ) - - 175 - - -

Verksamhet där intäkterna

disponeras och redovisas

mot anslag

Offentligrättslig verksamhet varav avgifter för ansökan om att sända tv och digital kommersiell radio - 0 200 -200 0 0 varav utgivningsbevis för webbplatser m.m. 1 -1 896 -120 475 595 -120 -2 136 1 avser 35 procent av kostnaderna, eftersom det ekonomiska målet är 35 procents kostnadstäckning. Ackumulerat resultat är beräknat från år 2014. Källa: Myndigheten för press, radio och tv:s årsredovisning.

Under hösten 2017 beslutade Myndigheten för press, radio och tv om tre nationella och 35 lokala eller regionala tillstånd att bedriva analog kommersiell radio fr.o.m. den 1 augusti 2018. Tillståndshavarna betalade sammanlagt ca 1 306 000 000 kronor engångsvis i förskott för hela tillståndsperioden (2018 – 2026). De inkomna avgifterna periodiseras i statsredovisningen med lika stora belopp under tillståndsperioden, ca 163 000 000 kronor årligen.

Myndigheten för press, radio och tv ansvarar för inkassering och eventuell indrivning av särskild avgift enligt radio- och tv-lagen (2010:696). Under 2022 inkasserades sammanlagt 175 000 kronor i särskilda avgifter.

Utgiftsområde 1

En utlysning av ytterligare tillstånd att sända digital kommersiell radio har gjorts under våren 2023. Cirka 500 000 kronor beräknas betalas in i ansökningsavgifter för nya tillstånd samt överlåtelser av tillstånd under året.

Myndigheten för press, radio och tv ansvarar för att utfärda utgivningsbevis för webbplatser m.m. Verksamheten är delvis avgiftsfinansierad. Under 2022 betalades 334 000 kronor in i ansökningsavgifter medan kostnaderna var 1 692 000 kronor. Målet att avgifterna ska täcka 35 procent av kostnaderna för verksamheten uppfylldes därmed inte under 2022, då avgifterna täckte ca 20 procent av kostnaderna.

13.1.3 Lagändringar till följd av namnbyte

Regeringens förslag: De lagar där namnen Statens medieråd och Myndigheten för press, radio och tv förekommer ändras genom att namnen ersätts med Mediemyndigheten.

Lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2024.

Skälen för regeringens förslag: Statens medieråds uppgifter ska den 1 januari 2024 inordnas i Myndigheten för press, radio och tv. För att bättre spegla myndighetens utökade uppgifter och ansvarsområde ändras myndighetens namn därför den 1 januari 2024 till Mediemyndigheten.

De lagar där myndigheterna Statens medieråd och Myndigheten för press, radio och tv nämns behöver därför ändras som en följd av namnbytet. Detta innebär ändringar i brottsbalken, lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden, radio- och tv-lagen (2010:696), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och tullagen (2016:253).

Lagrådet Ändringarna som föreslås innebär endast att hänvisningar till de gamla namnen på myndigheterna ersätts med hänvisningar till det nya namnet. Föreslagna ändringar, med undantag för ändringen i tullagen, omfattas av Lagrådets granskningsområde. Förslaget är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande över lagändringarna.

Utgiftsområde 1

14 Sieps samt insatser för att

stärka delaktigheten i EU-

arbetet

14.1 Omfattning

Delområdet omfattar myndigheten Svenska institutet för europapolitiska studiers (Sieps) verksamhet samt informations- och kommunikationsinsatser som gäller samarbetet inom EU.

Tabell 14.1 Utgiftsutveckling inom Sieps samt insatser för att stärka delaktigheten i

EU-arbetet

Miljoner kronor Utfall Budget Prognos Förslag Beräknat Beräknat 1 2022 2023 2023 2024 2025 2026

Sieps samt insatser för att stärka delaktigheten i

EU-arbetet 29 31 32 31 33 34

9:1 Svenska institutet för europapolitiska studier samt EU-information 29 31 32 31 33 34 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition.

14.2 Resultatredovisning

14.2.1 Resultat avseende Svenska institutet för europapolitiska studier Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) ska bl.a. utarbeta forskningsbaserade analyser och annat underlag i frågor om utvecklingen av Europeiska unionen och Sveriges europapolitik och göra dessa tillgängliga för regeringen och övriga aktörer i den politiska beslutsprocessen i Sverige. Sieps ska även bidra till en allsidig belysning av aktuella europapolitiska frågor och delta i internationellt forskningsutbyte. Myndigheten ska tillhandahålla utbildningar i ämnen som rör EU, som en del av kompetensförsörjningen i offentlig verksamhet. Myndigheten hade 13 årsarbetskrafter under 2022.

Analyser och spridning

Sieps gav under 2022 ut 39 publikationer (39 procent kvinnliga författare, 61 procent manliga författare) och arrangerade 60 öppna seminarier, webbseminarier och poddar (av podcasttalarna var 55 procent kvinnor och 45 procent män). Analysverksamheten fokuserade på kriget i Ukraina och dess konsekvenser, ofta i form av kortanalyser av krigets effekter för EU. Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd under första halvåret av 2023 var också ett dominerande tema. Andra ämnen var EU:s biståndspolitik, euron, den gröna given, tillämpning och utveckling av EU-rätten, EU:s krishantering och gränsbevakningsbyrån Frontex. Antalet nedladdningar av Sieps publikationer ökade och uppspelningen av podcasts mer än fördubblades, vilket sannolikt är ett resultat av att fler poddavsnitt publicerades och att en ny EUutbildningspodcast lanserades. Sieps genomförde också fler seminarier och webbseminarier än tidigare år. Tillsammans med den ökade produktionen av poddavsnitt och anställningen av ytterligare en redaktör bidrog detta till ökade kostnader för spridning och tillgänglighet. Sieps deltar aktivt i ett internationellt

Utgiftsområde 1

forskningsutbyte och under 2022 anlitades 14 forskare verksamma utanför Sveriges gränser som författare av publikationer för Sieps. Flertalet medverkade också vid seminarier arrangerade av Sieps.

EU-relaterad kompetensförsörjning

Under 2022 utbildades 1 936 personer under 57 utbildningstillfällen. Sieps genomförde fler utbildningar och hade fler deltagare än något annat år sedan utbildningsverksamheten startade 2013. Könsfördelningen mellan deltagare var 66 procent kvinnor och 34 procent män och mellan föreläsare 56 procent kvinnor och 44 procent män. Antal genomförda utbildningstillfällen och deltagare samt visningar av digitala utbildningar via webbplatsen ökade till de högsta nivåerna sedan verksamhetens start. De digitala utbildningarna på webbplatsen visades 9 126 gånger, vilket var en ökning med 60 procent jämfört med föregående år. I början av 2022 inrättade Sieps ett EU-nätverk för nationella myndigheter. Nätverket är en plattform för myndighetspersonal som arbetar med EU-frågor att mötas och diskutera aktuella frågor som rör EU. Under 2022 möttes nätverket fyra gånger och antalet medlemmar ökade från 47 i början av 2022 till 55 i slutet av året.

14.2.2 Resultat för EU-information

Ökad delaktighet i EU-relaterade frågor

För att öka delaktigheten, kunskapen och engagemanget kring EU-relaterade frågor i Sverige verkade regeringen för att skapa bättre förutsättningar för det civila samhället när det gäller utbildning och information. Arbetet syftade till att stärka delaktigheten i demokratins beslutsprocesser inklusive beslut som fattas på EU-nivå. Sieps genomförde utbildningar för tjänstemän och förtroendevalda på beställning av Regeringskansliet, statliga myndigheter, kommuner och regioner. Syftet med utbildningarna var att ge en god förståelse för EU-samarbetet, EU:s funktion och EU:s institutioner. Sieps lanserade en utbildningspodd inför Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd för att sprida kunskap om ordförandeskapet och myndigheternas roll.

Linnéuniversitetet tillhandahöll genom Medieinstitutet Fojo fortbildningar för yrkesverksamma journalister med fokus på EU-frågor. Under året fortsatte utvecklingen av websidan EU-kollen. EU-kollen redovisade tydliga och kortfattade sammanfattningar av aktuella EU-frågor som ett stöd till journalister. Universitetet fortsatte med utbildningar och distanskurser för journalister. En studieresa till Belgien och Nederländerna om EU-samarbeten inom polis- och rättsväsendet arrangerades för journalister. Inför Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd arrangerades ett seminarium om vad ordförandeskap i rådet innebär och medför.

Universitets- och högskolerådet (UHR) har i uppdrag att erbjuda lärare och skolledare utbildningar om EU. För att öka kunskapen och engagemanget för EU utbildades särskilda skolambassadörer. Under 2022 deltog närmare 120 lärare och skolledare i studieresor till Bryssel. UHR genomförde en nätverkskonferens för skolambassadörer med cirka 160 deltagare. I samband med Europadagen anordnades tävlingar där högstadie- och gymnasieklasser deltog genom att i text och bild redogöra för hur de uppmärksammade Europadagen.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) arbetade i Sverige med EU:s ungdomsdialog där unga inom hela unionen samlades för att prata om EU, t.ex. medverkade 292 deltagare i åtta s.k. demokrativerkstäder. MUCF fortsatte att utveckla webbutbildningen ”Prata EU” med 236 deltagare vilket underlättade spridningen av kunskap om EU till unga i skolan och på fritiden.

Utgiftsområde 1

Under våren 2022 samrådde regeringen med det civila samhället, arbetsmarknadens parter och andra samhällsaktörer samt på regional och lokal nivå för att stärka dialogen och få kunskap och perspektiv om olika EU-frågor. Samråden skedde bl.a. genom fem s.k. EU-sakråd om den europeiska terminen och konferensen om Europas framtid.

Rekrytering till EU:s institutioner

Universitets- och högskolerådet (UHR) har i uppdrag att informera om möjligheter för arbete och praktik inom EU:s institutioner, byråer och organ. Under 2022 genomförde myndigheten bl.a. annonskampanjer och spelade in filmer med svenskar som är anställda i EU:s institutioner, byråer och organ. UHR startade ett EU-nätverk för karriärvägledare där 85 studie- och karriärvägledare från 27 svenska lärosäten är medlemmar. Av medlemmarna var 75 kvinnor och 9 var män. (För 1 person saknas uppgift om kön). Antalet svenska praktikanter vid EU:s institutioner, byråer och organ ökade från 53 till 69 personer. Könsfördelningen mellan praktikanterna var 51 kvinnor och 16 män. (För 2 personer saknas uppgift om kön.) UHR bistod Regeringskansliet i arbetet med att tillsammans med Europeiska kommissionen ta fram en nationell handlingsplan till stöd för att stärka den svenska närvaron i EU:s institutioner, byråer och organ.

14.3 Regeringens bedömning av måluppfyllelsen

14.3.1 Regeringens bedömning av måluppfyllelsen för Svenska institutet för europapolitiska studier

Analyser och spridning

Regeringen bedömer att Sieps verksamhet håller hög kvalitet och myndigheten har gjort viktiga insatser för att belysa för Sverige betydelsefulla politiska frågeställningar. Det ökade antalet publikationer och Sieps arbete med att sprida information om EUordförandeskapet har bidragit till en höjd kunskapsnivå om angelägna EU-frågor. Det är positivt att Sieps fortsätter att utveckla spridningen av och tillgängligheten till myndighetens analyser genom att utnyttja digitala format som poddar och webbseminarier. Arbetet med en ökad tillgänglighet och spridning syns i det positiva resultatet från 2022. Regeringen bedömer att det internationella forskningsutbyte som Sieps deltar i är betydelsefullt och bidrar till att öka förståelsen för de diskussioner om utvecklingen av EU-samarbetet som förs utanför Sveriges gränser.

EU-relaterad kompetensförsörjning

Sieps står för en viktig del av den EU-relaterade kompetensförsörjningen inom den offentliga sektorn. Sieps breda utbud av utbildningar har på ett bra sätt fångat upp det kunskapsbehov som finns på statlig, regional och kommunal nivå. Det är positivt att Sieps genomförde fler utbildningar och hade fler deltagare än något annat år sedan utbildningsverksamhetens start. Sieps nya utbildningspodd inför Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd har bidragit till att öka kunskapen och engagemanget kring EU-relaterade frågor. Sieps nyinrättade EU-nätverk är ett positivt komplement till kompetensförsörjningen inom den offentliga sektorn.

Utgiftsområde 1

14.3.2 Regeringens bedömning av måluppfyllelsen för EUinformation

Ökad delaktighet i EU-relaterade frågor

Regeringen bedömer att de genomförda åtgärderna har bidragit till ökad kunskap om EU bland förtroendevalda och anställda inom kommuner och regioner samt journalister. Sieps utbildningar har stärkt kunskapen om EU-samarbetet bland tjänstemän och förtroendevalda inom kommuner, regioner och myndigheter. Genom det arbete som MUCF bedriver har kunskapen om EU höjts bland unga. Det är positivt att UHR arbetar med att stärka EU-perspektivet i den svenska undervisningen genom att utbilda lärare och skolledare till särskilda skolambassadörer. Regeringen bedömer att de utbildningssatsningar som Linnéuniversitetet erbjuder genom Medieinstitutet Fojo är viktiga för att utbilda journalister i EU-frågor, samt att arbetet med utvecklingen av websidan EU-kollen är betydelsefullt.

Rekrytering till EU:s institutioner

Sverige är fortsatt underrepresenterat i EU:s institutioner, byråer och organ och underskottet väntas öka då flera svenskar kommer att gå i pension under de närmaste åren. En viktig grund för att fler svenska medborgare ska se EU:s institutioner som en intressant arbetsplats är att nå ut med ändamålsenlig information till universitet och högskolor. Det inbegriper information om de ändrade förutsättningar för EUrekrytering som följer av Europeiska kommissionens ändrade personalpolitik. Det är positivt att UHR har utvecklat spridningen av information om möjligheter till arbete och praktik med hjälp av digitala kanaler och nu når ut till flera intresserade. Det är viktigt att UHR fortsätter att utveckla och effektivisera verksamheten.

14.4 Politikens inriktning

EU är Sveriges viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska arena. Medlemskapet i EU är en förutsättning för hanteringen av gemensamma utmaningar som hoten mot säkerhet och klimat. Det stärker Sveriges röst i omvärlden och bidrar till jobb och ekonomisk utveckling. Den ryska fullskaliga invasionen av Ukraina påverkar grunderna för EUsamarbetet och innebär en ny dynamik för EU:s utvidgning. Parallellt intensifieras diskussionen om formerna för EU:s framtida organisering, politiska inriktning och finansiering. Inom de närmaste åren står EU inför beslut som starkt kommer att påverka Sveriges utveckling som land och inflytande i EU. Behovet av att tidigt identifiera och analysera frågor som är centrala för denna utveckling samt ge råd om vägval kommer att fortsätta. För att fortsätta vara relevant är det viktigt att nära följa det EU-politiska analysarbete som bedrivs av andra analysinstitut i Europa. Medborgarnas delaktighet i EU-arbetet är också en viktig prioritering. Kunskapen om EU behöver öka och regeringen fäster stor vikt vid att det förs en bred diskussion i samhället, till exempel i skolan och bland förtroendevalda, om hur EU ska utvecklas framöver.

14.4.1 Svenska institutet för europapolitiska studier Sieps bör fortsatt möta behovet av ökad kunskap inom statsförvaltningen och hos övriga aktörer i den politiska beslutsprocessen när det gäller frågor på EU:s dagordning och frågor som är viktiga för EU-samarbetets långsiktiga utveckling. Sieps utbildningar ska bland annat rikta sig till förtroendevalda och anställda i kommuner och regioner. Det finns ett ökat behov av att bättre förstå utvecklingen i EU:s närområde och hur EU-samarbetet påverkas både inom enskilda politikområden och när det gäller formerna för EU:s framtida organisering, politiska inriktning och

Utgiftsområde 1

finansiering. Detta är angeläget inte minst mot bakgrund av att frågan om en utvidgning av unionen har fått förnyad aktualitet. Sieps har en viktig uppgift i att möta detta analysbehov.

14.4.2 Ökad delaktighet i EU-relaterade frågor Det finns behov av fortsatt ökad kunskap så att medborgare kan vara delaktiga i vilka beslut som tas i EU-relaterade frågor. Regeringen prioriterar utbildningen Skolambassadör för EU, som tillhandahålls av Universitets- och högskolerådet. Det är en av de viktiga kunskapshöjande insatser som erbjuds lärare och skolledare. Regeringen vill stärka delaktigheten bland unga i frågor om EU och dess framtid med målsättning att effektivt nå ut till unga. Insatser ska göras för ökad kunskap för målgruppen yrkesverksamma journalister med målsättning att bättre förstå hur och var EU-beslut fattas. Även myndighetsledningar prioriteras som målgrupp. Utbildning som syftar till att stärka myndigheterna i deras roll i EU-arbetet är angeläget.

14.4.3 Rekrytering till EU:s institutioner Sverige är underrepresenterat i EU:s institutioner särskilt på lägre nivåer och det är en prioritering för regeringen att öka nyrekryteringen av svenska medborgare. Regeringen avser att intensifiera arbetet för att fler svenskar söker till och blir anställda i EU:s institutioner. Unga som är intresserade av att praktisera eller arbeta inom EU:s institutioner är en viktig målgrupp för informationsinsatser. En översyn av regeringens arbete på området genomförs med målsättningen att föreslå effektiva åtgärder som ska bidra till att stärka den svenska representationen i EU:s institutioner, myndigheter och organ.

14.5 Budgetförslag

14.5.1 9:1 Svenska institutet för europapolitiska studier samt EU-information

Tabell 14.2 Anslagsutveckling 9:1 Svenska institutet för europapolitiska studier

samt EU-information

Tusental kronor

2022 Utfall 29 394 Anslagssparande 2 789 1 2023 Anslag 31 310 Utgiftsprognos 31 766

2024 Förslag 31 234

2025 Beräknat 32 830 2 3 2026 Beräknat 33 755 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition. 2 Motsvarar 31 227 tkr i 2024 års prisnivå. 3 Motsvarar 31 223 tkr i 2024 års prisnivå.

Ändamål

Anslaget får användas för förvaltningsutgifter för Svenska institutet för europapolitiska studier. Anslaget får användas för utbildnings- och kommunikationsinsatser på EU-området. Anslaget får användas för att medfinansiera medel från EU. Vidare får anslaget användas för att främja rekrytering av svenska medborgare till tjänster inom EU:s institutioner, byråer och organ.

Utgiftsområde 1

Skälen för regeringens förslag

Tabell 14.3 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 9:1 Svenska institutet för

europapolitiska studier samt EU-information

Tusental kronor 2024 2025 2026

Anvisat 2023

1

31 310 31 310 31 310

Pris- och löneomräkning 2 1 464 3 129 4 097 Beslutade, föreslagna och aviserade reformer -1 540 -1 609 -1 652 3 varav BP24 -442 -442 -442 – Justering av anslag till följd av slopad avgift för årlig revision -125 -125 -125 – Generell besparing i statsförvaltningen -317 -317 -317 Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 31 234 32 830 33 755

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel 2023. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Pris- och löneomräkningen för 2025 – 2026 är preliminär. 3 Exklusive pris- och löneomräkning. Anslaget minskas med 317 000 kronor 2024 till följd av en generell besparing och beräknas fr.o.m. 2025 minskas med motsvarande belopp (se Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 1.4).

Regeringen föreslår att 31 234 000 kronor anvisas under anslaget 9:1 Svenska institutet för europapolitiska studier samt EU-information för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 32 830 000 kronor respektive 33 755 000 kronor.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Sieps har möjlighet att ta ut avgifter för utbildningsverksamhet som myndigheten bedriver.

Tabell 14.4 Uppdragsverksamhet

Tusental kronor Ack. Resultat Verksam- Kostnader Resultat Ack. resultat 2023 hetens som ska 2024 resultat t.o.m. intäkter täckas utgående 2022 2024 2024 2024

Avgiftsbelagda verksamheter där

intäkterna disponeras av

myndigheten och bidrar till att

finansiera verksamheten

Uppdragsverksamhet varav utbildningsverksamhet – – 1 500 – – –

Sieps får ta ut utgifter upp till full kostnadstäckning för uppdragsverksamheten vid myndigheten samt disponera intäkterna i verksamheten.

Bilaga Utgiftsområde 1 Bilaga

1 Sveriges utlandsmyndigheter och

Stockholmsbaserade sändebud

Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter och Stockholmsbaserade sändebud per den 1 augusti 2023.

1.1 Utlandsmyndigheter

Utlandsmyndigheter är beskickningar, delegationer vid internationella organisationer och karriärkonsulat.

En beskickning benämns ambassad eller legation. En delegation vid en internationell organisation benämns delegation eller representation. Ett karriärkonsulat är ett konsulat som leds av en utsänd tjänsteman. Sidoackrediteringar anges inom parentes.

1.1.1 Beskickningar – Abu Dhabi (Kuwait, Manama) – Abuja (Accra, Yaoundé) – Addis Abeba (Djibouti) – Alger – Amman – Ankara – Astana – Athen – Bagdad – Baku – Bamako (Niamey, Nouakchott) – Bangkok (Yangon, Phnom Penh, Vientiane) – Beirut – Belgrad (Podgorica) – Berlin – Bern (Vaduz) – Bogotá D.C. (Caracas, Quito) – Brasilia – Budapest (Ljubljana) – Buenos Aires (Asunción, Montevideo) – Bukarest – Canberra (Apia, Funafuti, Nuku`alofa, Suva, Honiara, Port Vila, Södra Tarawa, Yaren, Wellington) – Chisinau – Damaskus – Dar es Salaam (Bujumbura) – Dhaka – Doha – Dublin – Guatemala (San Salvador, Tegucigalpa, San José, Managua, Panamà) – Haag – Hanoi

Utgiftsområde 1 Bilaga

– Harare (Lilongwe, Port Louis) – Havanna (Santo Domingo) – Helsingfors – Islamabad – Jakarta (Dili, Port Moresby) – Jerevan – Kabul – Kampala (Bangui, N’Djamena) – Kairo – Khartoum (Juba) – Kiev – Kigali – Kinshasa (Brazzaville, Libreville, Malabo) – Kuala Lumpur – Köpenhamn – La Paz – Lissabon (Bissau, Praia, Sao Tomé) – London – Lusaka – Madrid (Andorra la Vella) – Manila – Maputo (Antananarivo, Mbabane) – Mexico – Minsk – Monrovia (Freetown) – Moskva – Nairobi (Moroni, Victoria) – New Delhi (Colombo, Kathmandu, Thimphu, Malé) – Nicosia – Oslo – Ottawa – Ouagadougou – Paris (Monaco) – Peking (Ulan Bator) – Prag – Pretoria (Gaborone, Maseru, Windhoek) – Pristina – Pyongyang – Rabat – Reykjavik – Riga – Riyadh (Muscat, Sana'a) – Rom (San Marino) – Santiago de Chile (Lima) – Sarajevo – Seoul – Singapore (Bandar Seri Bagawan) – Skopje – Tallinn – Tbilisi – Teheran – Tel Aviv

Bilaga Utgiftsområde 1 Bilaga

– Tirana – Tokyo (Ngerulmud, Majuro, Palikir) – Tunis (Tripoli) – Vilnius – Warszawa – Washington – Wien (Bratislava) – Zagreb.

1.1.2 Delegationer vid internationella organisationer – Sveriges ständiga representation vid Europeiska unionen, EU, i Bryssel – Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna, FN, i New York – Sveriges ständiga representation vid de internationella organisationerna i Genève – Sveriges delegation vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, och Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur, Unesco, i Paris – Sveriges ständiga representation vid Europarådet i Strasbourg – Sveriges ständiga delegation vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, i Wien – Sveriges delegation vid Nato i Bryssel.

1.1.3 Karriärkonsulat – Bryssel – Hongkong – Istanbul – Jerusalem – Mariehamn – Mumbai – New York – S:t Petersburg – Shanghai.

1.2 Stockholmsbaserade sändebud

Ett Stockholmsbaserat sändebud fullgör uppgifter som Sveriges beskickning i ett visst land:

– SBS Angola – SBS Belgien och Luxemburg – SBS Bulgarien – SBS Centralasien (Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan, Uzbekistan) – SBS Eritrea – SBS Malta och Heliga Stolen – SBS Karibien (Antigua och Barbuda, Bahamas, Barbados, Belize, Dominica, Grenada, Guyana, Haiti, Jamaica, St Kitts och Nevis, St Lucia, St Vincent och Grenadinerna, Surinam, Trinidad och Tobago,) – SBS Västafrika (Benin, Elfenbenskusten, Gambia, Guinea, Senegal, Togo).

Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

Utgiftsområde 2

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag:

1. Riksdagen godkänner målet för finansmarknadsområdet (avsnitt 2.3.1). 2. Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2024 för stabilitetsfonden besluta om en kreditram på högst 50 000 000 000 kronor och en garantiram på högst 750 000 000 000 kronor (avsnitt 3.6.3). 3. Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2024 för resolutionsreserven besluta om en kreditram på högst 100 000 000 000 kronor och en garantiram på högst 200 000 000 000 kronor (avsnitt 3.6.3). 4. Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2024 besluta om en kredit i Riksgäldskontoret för att tillgodose Kammarkollegiets behov av likviditet i samband med inrättandet av nya myndigheter som inklusive tidigare utnyttjad kredit uppgår till högst 250 000 000 kronor (avsnitt 4.6.2). 5. Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2024 besluta om en kredit i Riksgäldskontoret för att tillgodose Kammarkollegiets behov av likviditet i det statliga försäkringssystemet som inklusive tidigare utnyttjad kredit uppgår till högst 100 000 000 kronor (avsnitt 4.6.2). 6. Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2024 besluta om en kredit i Riksgäldskontoret för att tillgodose Statens tjänstepensionsverks behov av likviditet i pensionshanteringen som inklusive tidigare utnyttjad kredit uppgår till högst 100 000 000 kronor (avsnitt 4.6.4). 7. Riksdagen godkänner investeringsplanen för fastigheter och markanläggningar för 2024 – 2026 som en riktlinje för Fortifikationsverkets investeringar (avsnitt 5.6.1). 8. Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2024 besluta att Fortifikationsverket får ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i fastigheter och markanläggningar som inklusive tidigare upplåning uppgår till högst 42 300 000 000 kronor (avsnitt 5.6.1). 9. Riksdagen godkänner investeringsplanen för fastigheter och markanläggningar för 2024 – 2026 som en riktlinje för Statens fastighetsverks investeringar (avsnitt 5.6.2). 10. Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2024 besluta att Statens fastighetsverk får ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i fastigheter och markanläggningar som inklusive tidigare upplåning uppgår till högst 15 200 000 000 kronor (avsnitt 5.6.2). 11. Riksdagen anvisar anslagen för budgetåret 2024 inom utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning enligt tabell 1.1. 12. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2024 ingå ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare åtaganden medför behov av framtida anslag på högst de belopp och inom de tidsperioder som anges i tabell 1.2.

Utgiftsområde 2

Tabell 1.1 Anslagsbelopp

Tusental kronor Anslag 1:1 Statskontoret 109 732 1:2 Kammarkollegiet 164 511 1:3 Finansinspektionens avgifter till EU:s tillsynsmyndigheter 25 350 1:4 Arbetsgivarpolitiska frågor 2 443 1:5 Statliga tjänstepensioner m.m. 16 712 000 1:6 Finanspolitiska rådet 11 704 1:7 Konjunkturinstitutet 78 007 1:8 Ekonomistyrningsverket 210 120 1:9 Statistiska centralbyrån 624 174 1:10 Bidragsfastigheter 365 000 1:11 Finansinspektionen 808 217 1:12 Riksgäldskontoret 378 441 1:13 Bokföringsnämnden 14 306 1:14 Vissa garanti- och medlemsavgifter 110 452 1:15 Statens servicecenter 945 404 1:16 Finansmarknadsforskning 59 353 1:17 Upphandlingsmyndigheten 99 917 1:18 Utbetalningsmyndigheten 161 927

Summa anslag inom utgiftsområdet 20 881 058

Tabell 1.2 Beställningsbemyndiganden

Tusental kronor Anslag Beställningsbemyndigande Tidsperiod 1:10 Bidragsfastigheter 100 000 2025

Summa beställningsbemyndiganden inom utgiftsområdet 100 000

Utgiftsområde 2

2 Utgiftsområde 2

Samhällsekonomi och

finansförvaltning

2.1 Utgiftsområdets omfattning

Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning omfattar den statliga förvaltningspolitiken, politiken för finansmarknaden och arbetet för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen. I utgiftsområdet ingår följande områden: – finansmarknad och internationella finansiella institutioner – statlig förvaltningspolitik, statliga arbetsgivarfrågor och Agenda 2030 – fastighetsförvaltning – prognoser, redovisning, statistik och uppföljning – offentlig upphandling – korrekta utbetalningar från välfärdssystemen.

Delområdet finansmarknad omfattar åtgärder för ett stabilt finansiellt system, som ska präglas av ett högt förtroende med väl fungerande marknader, starkt konsumentskydd och som bidrar till en hållbar utveckling samt en effektiv statlig finansförvaltning. I delområdet ingår Finansinspektionen, Riksgäldskontoret och Krigsförsäkringsnämnden.

Delområdet internationella finansiella institutioner omfattar exempelvis årliga medlemsavgifter till tankesmedjan Bruegel, European Institute of Public Administration och Europarådets utvecklingsbank, samt garantier till sex internationella finansieringsinstitut och ett europeiskt instrument (SURE).

Delområdet statlig förvaltningspolitik omfattar styrning, ledning, organisation och utveckling av de statliga myndigheterna samt vissa övergripande frågor om relationen mellan stat och kommun, inklusive regional ansvarsfördelning. Delområdet omfattar även myndigheterna Kammarkollegiet, Statens servicecenter, Statskontoret samt delar av Ekonomistyrningsverkets (ESV) verksamhet.

Delområdet statliga arbetsgivarfrågor omfattar statliga personal- och lönepolitiska frågor, såsom löneutveckling, pensionsvillkor, arbets- och anställningsvillkor avseende offentliga anställningar, statlig arbetsrätt och kompetensförsörjning inom staten samt frågor om arbetsmiljö och hälsa, jämställdhet, mångfald och värdegrundsarbete inom staten. Delområdet omfattar Arbetsgivarverket, Offentliga sektorns särskilda nämnd, Skiljenämnden i vissa trygghetsfrågor, Statens ansvarsnämnd, Statens tjänstepensionsverk, Statens tjänstepensions- och grupplivnämnd, Statens överklagandenämnd och Trygghetsstiftelsen – en kollektivavtalsstiftelse.

Delområdet Sveriges genomförande av Agenda 2030 omfattar uppföljning av regeringens politik för att genomföra agendan.

Området fastighetsförvaltning omfattar förvaltning av fastigheter som av försvarspolitiska, kulturhistoriska eller andra skäl har ansetts lämpliga att förvaltas av staten. Området omfattar myndigheterna Fortifikationsverket och Statens fastighetsverk.

Området prognoser, redovisning, statistik och uppföljning omfattar myndigheterna Bokföringsnämnden, ESV, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, Finans-

Utgiftsområde 2

politiska rådet, Konjunkturinstitutet och Statistiska centralbyrån. Området omfattar vidare verksamhet som ska bidra till att det finanspolitiska ramverket följs, att politiska beslut och prioriteringar är välgrundade samt verksamhet som ska bidra till transparens vid redovisningen av den ekonomiska politiken.

Området offentlig upphandling omfattar flera lagar med bestämmelser som syftar till att upphandlande myndigheter och enheter ska göra effektiva offentliga inköp. Området omfattar Upphandlingsmyndigheten och den del av Konkurrensverkets verksamhet som avser tillsyn över den nämnda lagstiftningen. Området korrekta utbetalningar från välfärdssystemen omfattar den samlade styrningen och uppföljningen av arbetet mot felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Det innefattar bl.a. att samordna och stödja berörda myndigheters arbete inom området och samlat återrapportera detta till regeringen. Området omfattar Utbetalningsmyndigheten.

2.2 Utgiftsutveckling

Tabell 2.1 Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och

finansförvaltning

Miljoner kronor Utfall Budget Prognos Förslag Beräknat Beräknat 1 2022 2023 2023 2024 2025 2026 1:1 Statskontoret 102 108 109 110 114 117 1:2 Kammarkollegiet 113 140 128 165 166 173 1:3 Finansinspektionens avgifter till EU:s tillsynsmyndigheter 21 23 24 25 26 26 1:4 Arbetsgivarpolitiska frågor 1 2 2 2 2 2 1:5 Statliga tjänstepensioner m.m. 13 819 15 207 15 197 16 712 17 342 17 771 1:6 Finanspolitiska rådet 11 11 11 12 12 12 1:7 Konjunkturinstitutet 69 79 76 78 75 77 1:8 Ekonomistyrningsverket 201 211 213 210 211 213 1:9 Statistiska centralbyrån 582 609 612 624 649 666 1:10 Bidragsfastigheter 330 290 288 365 440 515 1:11 Finansinspektionen 688 788 781 808 827 819 1:12 Riksgäldskontoret 345 364 361 378 389 388 1:13 Bokföringsnämnden 14 14 14 14 15 15 1:14 Vissa garanti- och medlemsavgifter 5 110 62 110 110 110 1:15 Statens servicecenter 882 915 942 945 992 1 020 1:16 Finansmarknadsforskning 50 60 60 59 29 29 1:17 Upphandlingsmyndigheten 108 112 114 100 104 106 1:18 Utbetalningsmyndigheten 162 200 249

Totalt för utgiftsområde

2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 17 340 19 043 18 993 20 881 21 704 22 310

1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition. Utgiftsområdets sammanlagda utgifter uppgick 2022 till 17,34 miljarder kronor. Prognosen för utfallet för 2023 är 18,99 miljarder kronor, vilket är 50 miljoner kronor mindre än de anvisade medlen. Den föreslagna anslagsnivån för utgiftsområdet för 2024 uppgår till 20,88 miljarder kronor, vilket är en ökning med totalt 1 838 miljoner kronor. Anslagsförändringarna redovisas detaljerat under respektive delområde.

Utgiftsområde 2

Tabell 2.2 Förändringar av utgiftsramen 2024 – 2026 för utgiftsområde

2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

Miljoner kronor 2024 2025 2026

Anvisat 2023

1

19 021 19 021 19 021

Pris- och löneomräkning 2 120 260 352 Beslutade, föreslagna och aviserade reformer 190 237 319 3 varav BP24 144 202 303 Makroekonomisk utveckling 1 096 1 793 2 339 Volymer 409 342 225 Överföring till/från andra utgiftsområden 45 50 53 Övrigt

Ny utgiftsram 20 881 21 704 22 310

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel 2023. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Pris- och löneomräkningen för 2025 – 2026 är preliminär. 3 Exklusive pris- och löneomräkning.

Tabell 2.3 Utgiftsram 2024 realekonomiskt fördelad för utgiftsområde

2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

Miljoner kronor 2024 Transfereringar 1 16 838 Verksamhetsutgifter 2 4 038 3 Investeringar 5

Summa utgiftsram 20 881

Anm.: Den realekonomiska fördelningen baseras på utfall 2022 samt kända förändringar av anslagens användning. 1 Med transfereringar avses inkomstöverföringar, dvs. utbetalningar av bidrag från staten till exempelvis hushåll, företag eller kommuner utan att staten erhåller någon direkt motprestation. 2 Med verksamhetsutgifter avses resurser som statliga myndigheter använder i verksamheten, t.ex. utgifter för löner, hyror och inköp av varor och tjänster. 3 Med investeringar avses utgifter för anskaffning av varaktiga tillgångar såsom byggnader, maskiner, immateriella tillgångar och finansiella tillgångar. Utgifter för transfereringar utgör 81 procent av den anslagsfinansierade verksamheten och utbetalningar sker främst från anslaget 1:5 Statliga tjänstepensioner m.m . Verksamhetsutgifter för 12 myndigheter utgör 19 procent av utgiftsområdets anslagsmedel.

2.3 Mål för utgiftsområdet

Nedan redovisas de av riksdagen beslutade målen för vissa verksamheter inom utgiftsområdet.

2.3.1 Finansmarknadsområdet

Regeringens förslag: Målen för finansmarknadsområdet är följande:

– Det finansiella systemet ska vara stabilt, präglas av ett högt förtroende och ha förmåga att säkerställa viktiga samhällsfunktioner.

– De finansiella företagen ska tillgodose hushållens och företagens behov av finansiella tjänster och medverka till en hållbar utveckling.

– De finansiella marknaderna ska vara väl fungerande med konkurrens och ett starkt skydd för konsumenter.

– Statens finansförvaltning ska bedrivas effektivt.

Utgiftsområde 2

Skälen för regeringens förslag

Målen för finansmarknadsområdet ska moderniseras Riksdagen har beslutat om följande mål för finansmarknadsområdet (prop. 2015/16:1 utg.omr. 2, bet. 2015/16:FiU2, rskr. 2015/16:118): – Det finansiella systemet ska vara stabilt och präglas av högt förtroende med väl fungerande marknader som tillgodoser hushållens och företagens behov av finansiella tjänster samtidigt som det finns ett högt skydd för konsumenter. – Det finansiella systemet ska bidra till en hållbar utveckling. – Statens finansförvaltning ska bedrivas effektivt.

I denna proposition föreslås att målen moderniseras genom att två av de befintliga målen justeras och att det antas ytterligare ett mål. Ett avser det finansiella systemet, ett annat avser aktörernas roll och ett tredje avser marknadens funktionssätt. I det första målet tydliggörs vad målet för det finansiella systemet är och delmålet utvidgas. I de två efterföljande målen tydliggörs vad målet för de finansiella företagen på de finansiella marknaderna ska tillgodose och ta hänsyn till. Målet om statens finansförvaltning kvarstår och blir efter ändringarna det fjärde målet.

Utvidgat mål för det finansiella systemet Att det finansiella systemet ska vara stabilt har sedan länge inkluderats i målen för finansmarknadsområdet. Det finns flera anledningar att värna den finansiella stabiliteten. Sedan finanskrisen 2008 har en mängd åtgärder vidtagits för att motverka finansiella obalanser, höja motståndskraften i det finansiella systemet och för hur allvarliga störningar ska hanteras om det ändå uppstår problem som hotar den finansiella stabiliteten. Ett högt förtroende är en förutsättning för att upprätthålla den finansiella stabiliteten, eftersom det finansiella systemet i hög grad bygger på en förväntan om framtida åtaganden. De senaste årens utveckling på det säkerhetspolitiska området har inneburit en ökad medvetenhet om att hantera kriser i det finansiella systemet som uppstår till följd av yttre påverkan, så som cyberhot. Det vilar ett stort ansvar på privata aktörer att säkerställa att samhällsviktig verksamhet, såsom betalningsväsendet, kan upprätthållas i oroliga tider. Mot bakgrund av målet för det civila försvaret och den myndighetsreform för civilt försvar och krisberedskap som trädde i kraft den 1 oktober 2022 bör målet för det finansiella systemet även innefatta att ha förmåga att säkerställa viktiga samhällsfunktioner.

Förtydligat mål för de finansiella marknaderna och dess aktörer Att det finansiella systemet ska vara stabilt, präglas av ett högt förtroende och ha förmåga att säkerställa viktiga samhällsfunktioner är en förutsättning för att de finansiella marknaderna och dess aktörer ska kunna bidra med viktiga tjänster för Sveriges hushåll och företag. Det första delmålet utgör således en grund för det finansiella systemet i sig. De krav och regleringar som tillser stabiliteten, förtroendet för systemet och förmågan i det ska dock inte utgöra för höga hinder för nya eller små aktörer att ta sig in på marknaderna. Det finns därför skäl att tydliggöra att det ska råda god konkurrens på marknaderna. Även Konkurrensverket har i sin rapport Finansmarknaden – Konkurrens i kristider slagit fast att det är av stor betydelse att konkurrensen fungerar väl i en sådan sektor som finanssektorn då den står för en viktig och betydande del av hushållens ekonomi (Analys i korthet 2023:2).

I budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1 utg.omr. 2 avsnitt 3.2) föreslogs ett nytt mål läggas till för finansmarknadsområdet om att det finansiella systemet ska bidra till en hållbar utveckling. Sedan målet infördes har hanteringen av dessa aspekter fått stort utrymme, både nationellt och internationellt, och regeringens bedömning är att både regeringen och myndigheterna har bidragit till målet, se avsnitt 3.4. Som en

Utgiftsområde 2

följd av den positiva utveckling som skett, där hållbarhetsaspekterna blivit en naturlig del att beakta, bör det i målet förtydligas att det är de finansiella företagen som i praktiken medverkar till att nå de globala hållbarhetsmålen.

2.3.2 Statlig förvaltningspolitik Målet för den statliga förvaltningspolitiken är en innovativ och samverkande statsförvaltning som är rättssäker och effektiv, har väl utvecklad kvalitet, service och tillgänglighet och som därigenom bidrar till Sveriges utveckling och ett effektivt EUarbete (prop. 2009/10:175 utg.omr. 2, bet. 2009/10:FiU38, rskr. 2009/10:315).

2.3.3 Sveriges genomförande av Agenda 2030 Målet för Sveriges genomförande av Agenda 2030 är att Sverige ska genomföra Agenda 2030 för en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling genom en samstämmig politik nationellt och internationellt. Genomförandet ska präglas av agendans princip att ingen ska lämnas utanför (prop. 2019/20:188, bet. 2020/21:FiU28, rskr. 2020/21:154).

2.3.4 Korrekta utbetalningar från välfärdssystemen Det övergripande målet för att minska de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemen är att utbetalningarna från dessa system ska vara korrekta, andelen felaktiga utbetalningar ska minska och fel ska motverkas (prop. 2020/21:1 utg.omr. 2, bet. 2020/21:FiU2, rskr. 2020/21:150).

2.4 Resultatredovisning

Resultat för utgiftsområdet redovisas på delområdesnivå (se respektive avsnitt).

2.5 Politikens inriktning

Politikens inriktning för utgiftsområdet redovisas i förekommande fall på delområdesnivå (se respektive avsnitt).

Utgiftsområde 2

3 Finansmarknad och

internationella finansiella

institutioner

3.1 Mål för området

Riksdagen har beslutat om följande mål för finansmarknadsområdet (prop. 2015/16:1 utg.omr. 2, bet. 2015/16:FiU2, rskr. 2015/16:118): – Det finansiella systemet ska vara stabilt och präglas av högt förtroende med väl fungerande marknader som tillgodoser hushållens och företagens behov av finansiella tjänster samtidigt som det finns ett högt skydd för konsumenter. – Det finansiella systemet ska bidra till en hållbar utveckling. – Statens finansförvaltning ska bedrivas effektivt.

I denna proposition föreslås en förändring av de beslutade målen (se avsnitt 2.3.1).

Statsskuldsförvaltningen, som också är en del av den statliga finansförvaltningen, redovisas inom utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

Arbetet med att uppnå målen delas mellan regeringen, Finansinspektionen och Riksgäldskontoret. Även andra myndigheter, bl.a. Riksbanken och AP-fonderna, har uppgifter inom området, men omfattas formellt inte av målen. Detsamma gäller de internationella finansiella institutioner som Sverige är medlem i. Måluppfyllelsen påverkas dessutom av faktorer i omvärlden, eftersom svenska finansmarknader är integrerade med andra, inte minst de i närområdet. Regelutvecklingen drivs därför i huvudsak internationellt både i EU och i olika standardsättande organ.

3.2 Resultatindikatorer och andra

bedömningsgrunder

Resultatindikatorerna visar om målet uppfylls. Ingen enskild indikator kan dock visa detta, utan i stället redovisas en helhetsbedömning utifrån ett flertal indikatorer. Nedan listas de mest centrala indikatorerna för respektive delmål. Ytterligare indikatorer redovisas under resultatredovisningen. De mest centrala indikatorerna är – hushållens skulder (stabilitet och konsumentskydd) – storbankernas marknadsandelar (stabilitet och väl fungerande marknader) – storbankernas kapitaltäckning (stabilitet och högt förtroende) – kundnöjdhet (konsumentskydd, högt förtroende) – företagens finansieringsmöjligheter (väl fungerande marknader) – gröna obligationer och gröna lån (hållbar utveckling) – styckkostnad per statlig betalning (effektiv finansförvaltning).

3.3 Resultatredovisning

3.3.1 Finansiell stabilitet

Inflation och stigande räntor skapar nya ekonomiska förutsättningar

Efter en stark återhämtning i svensk ekonomi efter pandemin och en lång period av låga räntor förändrades de ekonomiska förutsättningarna under 2022. Den

Utgiftsområde 2

ekonomiska aktiviteten mattades av och konjunkturläget i svensk ekonomi har försvagats. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina tillsammans med en hög efterfrågan bidrog till att inflationen och räntorna steg samtidigt som osäkerheten ökade på de finansiella marknaderna. Under det senaste året har styrräntorna i många länder höjts i snabb takt i syfte att dämpa inflationen. Högre räntor ökar kostnaderna för högt skuldsatta sektorer, däribland hushåll och kommersiella fastigheter. När ett antal regionala banker i USA och en schweizisk bank drabbades av en förtroendekris i början av 2023 ökade oron inom banksektorn. Dessa störningar beaktas inte nedan, eftersom resultatredovisningen gäller för 2022.

Räntekänsliga hushåll trots skulddämpande åtgärder

Under de senaste två decennierna har hushållens skulder ökat med i genomsnitt 8 procent per år, dvs. snabbare än disponibla inkomster och BNP. Denna utveckling vände under 2021. Under 2022 minskade hushållens skulder i förhållande till disponibel inkomst (skuldkvot) med knappt 6 procentenheter, se diagram 3.1. Minskningen var kraftigast under andra halvåret 2022.

Diagram 3.1 Hushållens skulder

Procent Procent 240 18 16 200 14 160 12 10 120 8 80 6 4 40 2 0 0 2000 2001 2003 2004 2006 2008 2009 2011 2012 2014 2016 2017 2019 2020 2022 Hushållens skuldkvot Hushållen skulder i förhållande till BNP Hushållens räntekvot (höger axel) Anm.: Hushållens skuldkvot visar skulder i förhållande till disponibla inkomster. Den märkbara ökningen under 2020 berodde delvis på att skulderna ökade, men också på att hushållens disponibla inkomster minskade. Hushållens räntekvot visar räntebetalningar i förhållande till disponibla inkomster. Källa: Statistiska centralbyrån. I slutet av 2021 började räntorna stiga. De fortsatte att stiga under 2022 och hushållens ränteutgifter i förhållande till disponibel inkomst (räntekvot) ökade. Trots att skuldkvoten minskat är de svenska hushållen fortfarande högt skuldsatta och stigande räntor gör dem mer sårbara för andra kostnadsökningar. Under 2022 har hushållen också pressats av ökad inflation och höga elpriser. Det har ökat levnadsomkostnader och minskat marginaler och utrymme att konsumera. Enligt Finansinspektionens analys bedöms fler högt belånade hushåll få stora ekonomiska utmaningar, även om endast en begränsad andel får ett underskott (Den svenska bolånemarknaden). Hushållens förmögenhet utgör fortfarande en buffert, även om den har minskat under 2022 när tillgångspriserna har fallit.

Den förväntade lågkonjunkturen ökar också hushållens sårbarhet för inkomstbortfall. Bolånetagare har möjlighet att ansöka om tillfälliga undantag från amorteringskraven som kan beviljas vid inkomstbortfall till följd av sjukdom eller arbetslöshet. Det kan också handla om kraftigt ökade utgifter och kraftigt krympande ekonomiska marginaler. Finansinspektionens statistik visar att antalet tillfälliga undantag ökade under andra halvåret av 2022 efter att tidigare ha minskat från slutet av 2021.

Utgiftsområde 2

Regeringen gav den 22 december 2022 Finansinspektionen i uppdrag att kartlägga hur bolånegivare under vintern 2022 – 2023 tillämpat möjligheten att medge undantag från amorteringskraven under en begränsad tid på grund av särskilda skäl. Uppdraget redovisades den 16 juni 2023.

För att värna stabiliteten i det finansiella systemet och minska en alltför hög kredittillväxt och skuldsättningsgrad har Finansinspektionen tidigare infört ett antal låntagarbaserade makrotillsynsåtgärder såsom bolånetak och amorteringskrav. Regeringen gav den 13 april 2023 en kommitté i uppdrag att se över låntagarbaserade makrotillsynsåtgärder (dir. 2023:53). Kommittén ska huvudsakligen analysera vilka makroekonomiska risker som är förenade med hushållens skuldsättning och hur låntagarbaserade makrotillsynsåtgärder kan motverka makroekonomiska risker. Uppdraget ska redovisas senast den 31 oktober 2024.

Sårbarheter kopplade till fastighetsföretagens skulder ökade

De förändrade ekonomiska förutsättningarna under 2022 innebär utmaningar för den högt skuldsatta och därmed räntekänsliga kommersiella fastighetssektorn. Högre räntor riskerar att göra det svårare att klara räntebetalningar. Lägre ekonomisk tillväxt med risk för högre vakanser och lägre intjäning ökar sårbarheten ytterligare.

Skulderna i den kommersiella fastighetssektorn ökade under 2022, om än i måttligare takt än under pandemin. Totalt sett var de icke-finansiella företagens skuldkvot lägre vid utgången av 2022 än tidigare, se diagram 3.2. Enligt Finansinspektionens stabilitetsrapport i november ökade dock övriga icke-finansiella företags skulder i en mycket hög takt fram till september 2022. Skuldtillväxten sker dock från låga nivåer, då övriga icke-finansiella företags skulder inte vuxit under pandemin som i fastighetsföretagen.

Under 2022 fortsatte fastighetsföretagens intjäning att vara relativt god, i hög grad tack vare att hyror i hyresavtal som inte avser bostadsfastigheter skrivits upp med inflationen. Däremot ökade finansieringskostnaderna på grund av stigande räntor och skulder i förhållande till företagens kassaflöden. Särskilt kostnaderna för marknadsfinansiering steg kraftigt, vilket gjorde att nyupplåningen på obligationsmarknaden var betydligt lägre 2022 än tidigare år.

Den kommersiella fastighetsmarknaden i Sverige är stor, konjunkturkänslig och nära sammanlänkad med den finansiella sektorn. Det finansiella systemet är därför känsligt för störningar på denna marknad. Bankerna bedöms dock vara välkapitaliserade och ha en bra förmåga att möta efterfrågan på krediter. Inom ramen för Finansinspektionens uppdrag att värna stabiliteten i det finansiella systemet höjde myndigheten 2020 bankernas kapitalkrav för utlåning till kommersiella fastighetsföretag, i syfte att bättre spegla kreditriskerna i utlåningen.

Utgiftsområde 2

Diagram 3.2 Icke-finansiella företags skulder

Procent 140 130 120 110 100 90 80 70 60 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018 2020 2022 Icke-finansiella företags skulder i förhållande till BNP Icke-finansiella företags skulder i förhållande till BNP Anm.: Avser skulder (banklån och marknadsfinansiering) i förhållande till BNP. Källa: Statistiska centralbyrån.

Kapitalkrav bidrar till att stärka motståndskraften i banksektorn

Det svenska banksystemet är i hög grad koncentrerat till ett fåtal större banker som är nära sammanlänkade med varandra och med det finansiella systemet i övrigt. I slutet av 2022 stod Handelsbanken, SEB, Swedbank samt de utländska bankerna Danske Bank och Nordea för närmare 75 procent av utlåningen till svenska hushåll och företag. De senaste åren har emellertid deras marknadsandelar minskat något, vilket tyder på viss ökad konkurrens från små och mellanstora aktörer.

Diagram 3.3 Svenska storbankers kapitaltäckning

Procent 25,0

20,0

15,0

10,0

5,0

0,0 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 Kärnprimärkapitalrelation Bruttosolidtet Anm.: Genomsnitt för de tre svenska storbankerna (Handelsbanken, SEB och Swedbank). Kärnprimärkapitalrelationen avser bankernas kapital i förhållande till riskvägda tillgångar. Bruttosoliditeten avser bankernas kapital i förhållande till totala (ej riskvägda) tillgångar. Vilket kapital som får räknas in skiljer sig något i de olika kapitalmåtten. För perioden 2013 – 2018 har kärnprimärkapitalrelationen räknats om i enlighet med en teknisk justering av metoden för riskviktsgolvet för bolån som trädde i kraft 2018. Källa: Finansinspektionen. Handelsbanken, SEB och Swedbank hade tillfredsställande kapital- och likviditetsbuffertar när det ekonomiska läget försämrades under 2022. De ökade sårbarheterna kopplade till hushållens och företagens skulder ökar risken för att de bankerna ska drabbas av kreditförluster. Deras kapital växte i svagare takt under 2022, se diagram 3.3, men tillväxten var fortsatt positiv vilket förbättrade deras möjligheter att hantera

Utgiftsområde 2

eventuella förluster. Det stresstest som Finansinspektionen gjorde under 2022 visade också att dessa banker hade motståndskraft att möta en kraftigt försämrad utveckling.

Kapitalkravet används för att stärka bankernas kapitalbuffertar i goda tider för att kunna hantera störningar i sämre tider. Finansinspektionen valde att sänka det kontracykliska buffertkravet till 0 procent under pandemins inledande fas, men har inlett en gradvis höjning. Under 2021 höjdes buffertkravet till 1 procent och 2022 beslutades om en höjning till 2 procent som började tillämpas den 22 juni 2023.

De svenska storbankerna hade fortsatt hög nivå på sina likviditetsbuffertar och god marginal till de lagstadgade kraven, se diagram 3.4.

Diagram 3.4 Svenska storbankers likviditetsreserver

Procent 170 160 150 140 130 120 110 100 90 80 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 NSFR Riktvärde NSFR LCR

Anm.: LCR (Liquidity Coverage Ratio) avser likviditetstäckningsgraden. Under 2022 var den genomsnittliga likviditetstäckningsgraden 151 procent för de tre svenska storbankerna (Handelsbanken, SEB och Swedbank), vilket är en ökning jämfört med 2021. NSFR (Net Stable Funding Ratio) avser bankernas stabila nettofinansieringskvot, som något förenklat innebär att banker kan finansiera tillgångar vars löptid överstiger ett år med skulder vars löptid också överstiger ett år, eller som av annat skäl bedöms vara stabila. För de tre svenska storbankerna har NSFR ökat över tid och i slutet av 2022 uppgick kvoten till 114 procent, vilket är en svag minskning jämfört med 2021. Källa: Finansinspektionen.

God förmåga hos försäkrings- och tjänstepensionsföretagen att fullgöra

sina åtaganden

Försäkrings- och tjänstepensionsföretagens förmåga att fullgöra sina åtaganden mäts genom solvenskvoten, dvs. kapitalbasen i förhållande till kapitalkravet. Företag ska ha en solvenskvot på minst 1,0. Olika regelverk gäller för olika typer av livförsäkringsoch tjänstepensionsföretag. För livförsäkringsföretag som tillämpar den äldre solvensregleringen (s.k. Solvens I-företag) och för blandade livförsäkringsföretag sjönk den genomsnittliga solvenskvoten kraftigt under 2022, se diagram 3.5. För livförsäkringsföretag som tillämpar det nyare regelverket (s.k. Solvens II-företag) ökade däremot solvenskvoten. För tjänstepensionsföretag var den genomsnittliga solvenskvoten fortsatt stabil. De högre marknadsräntorna har bidragit till att förbättra försäkringsoch tjänstepensionsföretagens finansiella ställning. Det beror på att åtaganden beräknas med en föreskriven diskonteringsränta, som stiger när marknadsräntorna stiger. Med en högre diskonteringsränta får företagen tillgodoräkna sig högre avkastning på premier. Nuvärdet av åtagandena blir då mindre i förhållande till företagens tillgångar, dvs. den finansiella ställningen stärks.

Utgiftsområde 2

Diagram 3.5 Genomsnittlig solvenskvot för livförsäkrings- och

tjänstepensionsföretag

Kvot Kvot 30,0 5 4,5 25,0 4 3,5 20,0 3 15,0 2,5 2 10,0 1,5 1 5,0 0,5 0,0 0 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 Solvens I (vänster axel) Solvens II Blandade bolag Tjänstepensionsföretag Anm.: För livförsäkringsföretag som tillämpar Solvens I avser siffrorna kapitalbas dividerat med erforderlig solvensmarginal. För livförsäkringsföretag som tillämpar Solvens II och för blandade livförsäkringsföretag avser siffrorna kapitalbas dividerat med solvenskapitalkrav. För tjänstepensionsföretag avser siffrorna kapitalbas dividerat med riskkänsligt kapitalkrav. Skillnaderna i solvenskvot mellan Solvens I-företag och övriga företag förklaras av att kapitalkravet enligt Solvens I är betydligt lägre än enligt de andra regelverken. Solvens I tillämpas inte efter den 31 december 2022 och det saknas redovisning av genomsnittlig solvenskvot för sista kvartalet 2022. Källa: Finansinspektionen.

En ny myndighetsstruktur för samhällets krisberedskap och civilt försvar

Åtgärder för ett fungerande finansiellt system är en viktig del i ett motståndskraftigt civilt försvar, men kan även stärka förmågan att hantera svåra påfrestningar i fredstid. Ett antal myndigheter med verksamhet av särskild betydelse för samhällets krisberedskap och totalförsvaret, däribland Finansinspektionen och Riksgäldskontoret, är enligt förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap beredskapsmyndigheter. De ska arbeta tillsammans i beredskapssektorer som leds av sektorsansvariga myndigheter. Finansinspektionen är beredskapsmyndighet och sektorsansvarig myndighet för den nya beredskapssektorn Finansiella tjänster, där även Riksgäldskontoret ingår. Riksgäldskontoret ingår även i beredskapssektorn Ekonomisk säkerhet. Under 2022 vidtog Finansinspektionen och Riksgäldskontoret flera åtgärder för att införliva den nya beredskapsstrukturen. Myndigheterna samverkar regelbundet med andra aktörer inom offentlig och privat sektor för att stärka den finansiella sektorns förmåga att möta hot och att hantera kriser och krig.

Kreditgarantier till elproducenter för att motverka risker

De kraftigt stigande och varierande elpriserna under hösten 2022 bidrog till stora utmaningar för de elproducenter som prissäkrar sig, dvs. handlar på elderivatmarknaden för att veta till vilket pris de kan sälja sin el i framtiden. Prisvariationerna skapade stora risker, vilket ledde till ökande marginalsäkerhetskrav och därmed högre krav på likvida säkerheter för dessa aktörer. Aktörer som inte var finansiella företag, t.ex. elproducenter, hade överlag sämre förutsättningar att snabbt få tillgång till likvida medel för att uppfylla marginalsäkerhetskraven. Det bedömdes därför nödvändigt att efter riksdagens bemyndigande (bet. 2021/22:FiU51, rskr. 2021/22:472) vidta åtgärder för att undvika att medlemmar i Nasdaq Clearing AB skulle hamna på obestånd för att de inte kunde uppfylla sina förpliktelser i den centrala motparten. Den osäkra marknadssituationen innebar också att den centrala motparten snabbt kunde gå med förlust, vilket i förlängningen skulle kunna riskera den finansiella stabiliteten. Riksgäldskontoret fick därför i september 2022 i uppdrag att ställa ut kreditgarantier om sammanlagt högst 250 miljarder kronor för

Utgiftsområde 2

kreditfaciliteter till de elproducenter knutna till elderivatmarknaden i Nasdaq Clearing AB som bedöms kunna få problem med att hantera marginalsäkerhetskrav (Fi2022/02539). Garantiprogrammet bedöms ha haft en lugnande och stabiliserande effekt på marknaden (se även Finansinspektionens rapport den 28 april 2023 Analys av åtgärder på elderivatmarknaden). Riksgäldskontorets uppdrag gäller t.o.m. den 30 september 2023. Regeringens bemyndigande att ställa ut kreditgarantier gäller fram till den 31 december 2023. Regeringen följer utvecklingen på marknaderna.

3.3.2 Väl fungerande marknader Den höga inflationstakten och stora osäkerheten om de makrofinansiella utsikterna bidrog till ökad volatilitet på finansmarknaden under 2022. Tillgångspriser föll brett, bl.a. på aktier och företagsobligationer. Enligt rapporten Aktieägandet i Sverige 2022 ökade antalet privatpersoner med direkt ägande i aktier i noterade bolag med endast 1 procent under 2022, vilket är en ovanligt liten ökning i förhållande till tidigare år (Euroclear 2023). Till skillnad från rekordåret 2021 minskade även antalet börsnoteringar under 2022. Dessutom minskade icke-finansiella företag sin marknadsfinansiering till 36,6 procent av de totala skulderna i slutet av 2022.

Stärkt motståndskraft på fondmarknaden

I början av pandemin uppstod problem på företagsobligationsmarknaden och i fonder som investerar i denna. Omsättningen för företagsobligationer och certifikat sjönk tillfälligt och riskpremierna ökade kraftigt. Samtidigt hade företagsobligationsfonder stora utflöden. För att hantera likviditetsobalansen tvingades många av dessa fonder sälja sina tillgångar, vilket ökade stressen ytterligare. För att minska känsligheten för denna typ av störningar föreslog regeringen under 2022 att fondförvaltares användning av ett likviditetsverktyg, swing pricing, ska regleras (prop. 2022/23:65, bet. 2022/23:FiU37, rskr. 2022/23:174). Reglerna införs för att förbättra fondförvaltares möjligheter att motverka likviditetsrisker. Syftet är också att motverka att kvarvarande fondandelsägare påverkas negativt av transaktionskostnaderna vid stora utflöden. Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2023.

Vikande konjunktur försvårar företagens finansieringsmöjligheter

Det försämrade ekonomiska läget under 2022 påverkade obligationsmarknaderna och bankernas utlåning och därmed företagens tillgång till finansiering. I Konjunkturinstitutets barometer för fjärde kvartalet 2022 uppgav 73 procent att finansieringsmöjligheterna var ”normala”, 0 procent uppgav ”lättare finansieringsmöjligheter” och 26 procent ”svårare finansieringsmöjligheter”. Det är en försämring jämfört med samma period 2021 då 83 procent svarade att finansieringsmöjligheterna var ”normala” och 1 3 procent angav möjligheterna som ”svårare”.

Ändamålsenligt och innovationsvänligt regelverk

Betalningar måste kunna genomföras effektivt och rättssäkert i ett samhälle. Hushåll, företag och den offentliga sektorn behöver tillgång till betaltjänster som gör det möjligt att betala för varor och tjänster. Clearingbolagen tillhandahåller den infrastruktur som behövs för att betalningar ska kunna fungera. De är mellanhand mellan banker och förmedlar betalningar i ett clearing- eller avvecklingssystem.

Den tekniska utvecklingen och digitaliseringen har lett till förändringar på betalningsmarknaden och till att nya betalningssätt vuxit fram i snabb takt. Mot denna bakgrund fick en särskild utredare i december 2020 i uppdrag att se över statens roll på betalningsmarknaden (dir. 2020:133). Betalningsutredningen överlämnade sitt betänkande Staten och betalningarna (SOU 2023:16) den 31 mars 2023. I september

Utgiftsområde 2

2022 föreslogs också i promemorian Ökad motståndskraft i betalningssystemet att det ska införas en ny lag om clearing och avveckling av betalningar (Fi2022/02529). En lagrådsremiss beslutades den 17 maj 2023.

Det är svårt för den som inte har betalkonto i en bank att t.ex. betala, spara, få anställning eller skaffa bostad. Två av de fem största bankerna på den svenska bankmarknaden är filialer till utländska banker. För att rätten till ett betalkonto ska fylla sin funktion behöver tillräckligt många banker erbjuda dessa tjänster. Den 27 oktober 2022 lämnade regeringen ett förslag om rätt till betalkonto i fler banker (prop. 2022/23:10) som innebär att skyldigheten också ska omfatta filialer till utländska banker. Den 7 december 2022 antog riksdagen förslaget (bet. 2022/23: FiU16, rskr. 2022/23:46). Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 2023.

Den tekniska utvecklingen och digitaliseringen bidrar också till att handel via nätet ökar. Säkra identifieringsmetoder vid betalningar online är nödvändigt för att motverka de bedrägerier som kommer med ökad e-handel. Den 27 oktober 2022 lämnade regeringen ett förslag om stark kundautentisering vid fakturabetalningar online (prop. 2022/23:9). Den 7 december 2022 antog riksdagen förslaget som innebär att kravet på stark kundautentisering vid fakturabetalningar online ska förtydligas och omfatta fakturabetalningar som utgör en betaltjänst (bet. 2022/23:FiU18, rskr. 2022/23:48). Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 2023.

I ljuset av den tekniska utvecklingen och den ökade integreringen av Europas värdepappersmarknader gav regeringen under 2022 en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av reglerna om kontoföring av finansiella instrument och anslutande regelverk (dir. 2022:59). Syftet med översynen är att anpassa regelverket till ny teknik och europeiska standarder. Uppdraget ska redovisas senast den 15 december 2023.

3.3.3 Konsumentskyddets utveckling Finansiella tjänster är en viktig del av konsumenters vardag, bl.a. dagliga betaltjänster, bostadslån och pensionssparande. Svenska konsumenter har högre andel av sitt sparande i fonder och andra finansiella produkter jämfört med konsumenter i andra länder i EU. Data från SCB visar att svenska hushålls finansiella tillgångar består av 38 procent försäkringssparande, 27 procent aktier och obligationer och 15 procent bankinlåning. Vidare utgör fondandelar 8 procent och premiepensionen 10 procent av hushållens finansiella tillgångar, medan 4 procent klassas som ” övrigt ”. Ett starkt konsumentskydd på finansmarknaden är därför särskilt viktigt.

Kundnöjdheten varierar mellan sektorer

Kundnöjdheten avseende bolåneprodukter har successivt ökat sedan 2016. Denna trend bröts dock 2022, då kundnöjdhet låg på samma nivå som 2018. Även kundnöjdheten för privata livförsäkringar och sparandeprodukter i värdepapper sjönk under 2022, se diagram 3.6.

Utgiftsområde 2

Diagram 3.6 Kundnöjdhet inom olika delar av finansmarknaden för privatkunder

Procent 74 72 70 68 66 64 62 60 58 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 Livförsäkring Bolån Värdepapper Anm.: Könsuppdelad statistik saknas. Källa: Svenskt Kvalitetsindex.

Stärkt konsumentskydd på konsumtionslånemarknaden

Konsumtionslånen har ökat med i genomsnitt 7 procent per år under de senaste åren, se diagram 3.7. Tillväxten varierar dock över tid och under 2022 avtog den. Det kan bero på stigande räntor och ökad inflation. Under sämre tider och pressade marginaler drar hushållen ned på konsumtion. Konsumtionslånen utgör en begränsad del av hushållens totala lån, men står för ungefär hälften av hushållens lånebetalningar, eftersom räntor och amorteringar på dessa lån är betydligt högre än för bolån. Bolånen utgör en större andel av de totala lånen och påverkas därför mer av räntehöjningarna. I vissa fall används konsumtionslån till att finansiera bostadsköp. Enligt Finansinspektionens rapport Den svenska bolånemarknaden kompletterade ungefär 4 procent av nya bostadsköpare 2022 bolånet med ett blancolån hos samma långivare. Det ger dock inte hela bilden då låntagare kan delfinansiera bostadsköpet med blancolån hos en annan långivare (Finansinspektionen 2023).

I rapporten Svenska konsumtionslån visar Finansinspektionens kartläggning från 2022 (baserad på data från 2021) på en positiv utveckling för konsumentskyddet då lånebetalningarnas andel av inkomsten var lägre 2021 än vid tidigare kartläggningar. Precis som tidigare år står höginkomsttagare för en stor andel av de större lånen, och deras andel har ökat över tid. Samtidigt framgår det att nästan 5 procent av låntagarna med ett nytt lån på över 100 000 kronor hade en inkomst under 15 000 kronor i månaden före skatt. Låntagare med lägre inkomster betalade också mer i räntor och amorteringar i förhållande till sin disponibla inkomst. Finansinspektionens kartläggning visar dessutom på att närmare var femte av dem som tog ett nytt blancolån hade underskott i en levnadskostnadsberäkning. Det tyder på att långivarnas kreditprövning alltför ofta är bristfällig (Finansinspektionen 2022).

Utgiftsområde 2

Diagram 3.7 Hushållens konsumtionslån

Miljarder kronor 400 350 300 250 200 150 100 50 0 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018 2020 2022 Konsumtionslån

Anm.: Statistiken avser monetära finansinstituts utlåning utan säkerhet till hushåll, exempelvis konto- och kortkrediter, privatlån och handpenningslån, men inte s.k. snabblån eller sms-lån. Anges i löpande priser. Under 2022 ökade konsumtionslånen med drygt 5 procent. Källa: Statistiska centralbyrån.

Konsumenters ställning på bankmarknaden

Möjligheterna för hushållen att kunna se över sin ekonomi och genomföra förändringar för att få ned kostnader har blivit viktigare, exempelvis genom att byta bank för att få lägre bolåneräntor. Regeringen gav under 2022 Finansinspektionen i uppdrag att genomföra en kartläggning och analys av behovet av åtgärder för att stärka konsumenters ställning på bankmarknaden, med särskild inriktning på räntor och avgifter för bolån och sparkonton (Fi2022/01241). Myndigheten ska även lämna förslag till åtgärder som behöver vidtas. Kartläggningen och behovsanalysen ska redovisas senast den 19 oktober 2023.

Åtgärder för fonder med anledning av Rysslands fullskaliga invasion av

Ukraina

Mot bakgrund av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och de efterföljande sanktionerna tvingades i mars 2022 ett antal Rysslands- och Östeuropafonder att stänga för handel. Det berodde på att de hade svårt att värdera och sälja sina ryska värdepapper. För att göra det möjligt för dem som investerat i Östeuropafonder att lösa in sina andelar i de tillgångar som inte omfattades av sanktioner, föreslog därför regeringen lagändringar för att öka flexibiliteten när en fond delas (prop. 2022/23:8, bet. 2022/23: FiU17, rskr. 2022/23:47). Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 2023.

3.3.4 Hållbarhet Det finansiella systemet kan bidra till omställningen till en hållbar ekonomi genom att identifiera, mäta och prissätta de möjligheter och risker som omställningen medför. Genom att risker och möjligheter vägs in i räntor, tillgångspriser och försäkringspremier skapas förutsättningar för en god riskhantering och för att sparande och investeringar effektivt kan kanaliseras till hållbara verksamheter.

I maj 2023 anordnade regeringen ett rundabordssamtal med finansmarknadens aktörer om klimatomställning för att föra in idéer till regeringens klimathandlingsplan.

I regleringsbrevet för 2022 fick Finansinspektionen i uppdrag att ta fram en strategi för hur myndigheten utifrån befintliga regelverk ska arbeta för att motverka

Utgiftsområde 2

grönmålning av finansiella produkter inom sitt verksamhetsområde. Syftet med strategin var att värna förtroendet för hållbara investeringar. Uppdraget redovisades den 13 december 2022. I rapporten Finansinspektionens strategi för att motverka grönmålning konstateras att myndigheten arbetar för att minska risken för grönmålning både genom förebyggande insatser och aktiviteter i tillsynen. Myndigheten prioriterar också arbetet mot grönmålning i det internationella samarbetet (Finansinspektionen 2022).

Den 13 december 2022 presenterades även rapporten Färdplan för en hållbar finansmarknad som beskriver tre övergripande mål som myndigheten kommer att verka för fram till 2025, samt ett antal prioriteringar som kommer vara vägledande i arbetet för att nå målen (Finansinspektionen 2022). Målen är god tillgång till relevant, jämförbar och tillförlitlig hållbarhetsrelaterad information, högt förtroende för en hållbar finansmarknad, samt motståndskraft mot hållbarhetsrisker i det finansiella systemet.

Den svenska marknaden för grön finansiering fortsätter att växa

Under 2022 ökade grön finansiering i Sverige, mätt som den totala volymen emitterade gröna obligationer och utgivna gröna lån. År 2022 uppgick det totala beloppet av gröna obligationer och gröna lån till ca 153 miljarder kronor för ickefinansiella företag. Det kan jämföras med totalt ca 101 miljarder kronor 2021. Motsvarande belopp för kommuner, regioner och staten var ca 20 miljarder kronor 2022. Det kan jämföras med totalt ca 42 miljarder kronor 2021.

Diagram 3.8 Volym gröna obligationer och gröna lån

Miljoner kronor 200000 180000 160000 140000 120000 100000 80000 60000 40000 20000 0 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 Icke-finansiella företag Kommuner, regioner och staten Totalt Anm.: Volym av emitterade gröna obligationer som klassas som CBI-aligned eller CBI-Certified och gröna lån. Observera att siffrorna inte är direkt jämförbara med motsvarande diagram i budgetpropositionen för 2022 (prop. 2021/22:1 utg.omr. 2 avsnitt 3), på grund av skillnader i klassificeringar av gröna obligationer hos leverantören av underliggande data. Källa: Finansinspektionen.

Fler rapporter om misstänkt penningtvätt och finansiering av terrorism

En annan viktig fråga är arbetet med att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Både privat och offentlig sektor har ett stort ansvar och under flera år har åtgärder vidtagits respektive föreslagits för att stärka systemet.

De senaste åren har antalet rapporter till finanspolissektionen vid Polismyndigheten (finanspolisen) om misstänkta transaktioner ökat stadigt. Under 2022 nåddes en ny högstanivå med 45 113 rapporter vilket innebär en ökning med 20 procent jämfört med 2021, se diagram 3.9. Detta är sannolikt ett resultat av riktade insatser från

Utgiftsområde 2

finanspolisens sida och att företagens engagemang för frågorna har stärkts de senaste åren, i takt med att lagkraven på området har skärpts. Av Polismyndighetens rapport Finanspolisens årsrapport 2022 framgår att banker och den övriga finansiella sektorn stod för den absolut största andelen rapporter, men att även rapporterna från spelbranschen har fördubblats sedan 2021. Mellan 2015 och 2022 blev också antalet lagföringsbeslut för penningtvätt mer än tio gånger större och sedan 2021 har de ökat med 31 procent (Brottsförebyggande rådet 2022).

En viktig del i kampen mot penningtvätt är att brottsbekämpande myndigheter och banker kan utbyta information med varandra för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt, dvs. inom ramen för underrättelseverksamheten. Den 2 juni 2022 beslutade regeringen om propositionen Samverkan mot penningtvätt och finansiering av terrorism (prop. 2021/22:251). Riksdagen antog regeringens förslag som innebär att de aktörer som deltar i samverkan är skyldiga att lämna ifrån sig uppgifter, trots att uppgifterna omfattas av sekretess eller tystnadsplikt (bet. 2022/23:FiU15, rskr. 2022/23:33). Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 2023.

Enligt den nationella riskbedömningen av penningtvätt och finansiering av terrorism 2020/2021 och rapporten Penningtvätt via växlingskontor (Polismyndigheten 2021) har valutaväxling en central roll vid omsättning och tvätt av pengar åt kriminella nätverk. För att förhindra detta föreslogs den 28 juni 2022 i promemorian Förstärkt reglering av valutaväxlare och andra finansiella institut att kraven ska skärpas för valutaväxlare (Fi2022/02140). Förslaget innebär bl.a. att alla som arbetar med valutaväxling ska vara skyldiga att registrera sig hos Finansinspektionen och följa penningtvättslagstiftningen. Den 1 juni 2023 beslutade regeringen om propositionen Förstärkt reglering av valutaväxlare och andra finansiella institut (prop. 2022/23:124).

Även inom EU pågår förhandlingar om ändringar av regelverket om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Regeringen beslutade den 16 juni 2022 kommittédirektiv om EU:s lagstiftningspaket om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (dir. 2022:76). Uppdraget innebär att lämna förslag till de författningsändringar som behövs för att anpassa svensk rätt till de ändringar i regelverket som blir resultatet av EU-förhandlingarna. De nya EU-reglerna medför dock en omfattande administration för den ideella sektorn. Det är därför viktigt att se till att regler på området inte skapar problem i onödan för den ideella sektorn i stort. Regeringen beslutade därför den 29 mars 2023 om tilläggsdirektiv till 2022 års penningtvättsutredning (dir. 2023:49). Uppdraget syftar till att så långt det är möjligt värna den ideella sektorn vid tillämpningen av de nya reglerna. Uppdraget ska redovisas senast den 31 augusti 2024.

Utgiftsområde 2

Diagram 3.9 Rapporter om misstänkta transaktioner mottagna av finanspolisen

Antal 50 000 45 000 40 000 35 000 30 000 25 000 20 000 15 000 10 000 5 000 0 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 Antalet rapporter om misstänkta transaktioner Källa: Polismyndigheten.

3.3.5 Statlig finansförvaltning

Effektiviteten i den statliga finansförvaltningen är hög

För att statens finansförvaltning ska kunna bedrivas på ett effektivt sätt krävs att de regelverk, avtal och kontostrukturer som utgör statens betalningsmodell och modellen för statens garanti- och utlåningsverksamhet är ändamålsenliga. Riksgäldskontoret ansvarar, i sin roll som statens internbank, för att förvalta och utveckla den statliga betalningsmodellen samt för att tillhandahålla den infrastruktur som de statliga myndigheterna behöver för att genomföra sina betalningar och för att de ska få tillgång till anslagsmedel och lån.

Kostnadseffektiviteten i den statliga betalningsmodellen, mätt som styckkostnad per betalning, var marginellt högre 2022 än 2021 och är i nivå med den genomsnittliga kostnaden för de senaste fem åren, se tabell 3.1. Under 2022 var 18 myndigheter anslutna till Statens Valutakoncernkonto hos Riksgäldskontoret, vilket innebar en kostnadsbesparing jämfört med om myndigheternas valutaväxlingar hade genomförts inom de vanliga ramavtalen med bankerna.

Tabell 3.1 Styckkostnad per betalning

Kronor 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 Styckkostnad 0,51 0,59 0,62 0,59 0,56 0,57 0,59 Källa: Riksgäldskontoret.

Minskade utestående garantier men ökad utlåning till låntagare

De totala utestående garantierna minskade under 2022 med ca 1,2 miljarder kronor jämfört med 2021, se tabell 3.2. Vid utgången av 2022 uppgick Riksgäldskontorets utstående garantier till 18,9 miljarder kronor. Under 2022 uppvisade Riksgäldskontorets garantiverksamhet ett större överskott jämfört med föregående år. Det beror på att reservtillgångarna ökade samtidigt som den totala nuvärdesberäknade förväntade förlusten minskade. Saldot på reservkontot ökade då inbetalda avgifter översteg utbetalningar för garantiinfrianden, samtidigt som inbetalningar skett i samband med att Saab Automobile AB:s (Saab) konkurs avslutades. Nuvärdet av de förväntade förlusterna i garantiverksamheten minskade framför allt till följd av att det totala utestående garantiåtagandet minskade. Nominellt minskade de totala förväntade

Utgiftsområde 2

förlusterna till följd av minskad exponering, kortare återstående löptid och en fortsatt stabil kreditrisknivå i Riksgäldskontorets garantiåtaganden.

Tabell 3.2 Utestående garantier, reservtillgångar och förväntade förluster

Miljoner kronor 2018 2019 2020 2021 2022

Utestående garantier 30 050 26 713 24 218 20 043 18 893

Reservtillgångar 1 165 1 157 1 180 1 403 1 497 Reservkonto 532 472 470 706 1 429 Värdering fordringar 597 608 620 658 12 Förväntade framtida avgifter för förväntad förlust 69 77 90 39 57 Förväntade förluster 1 096 1058 1 174 1 123 826

Skillnad mellan tillgångar och förväntade

förluster 70 99 5 280 672

Källa: Riksgäldskontoret. Riksgäldens utlåning till låntagare utanför staten (inklusive lån med villkorad återbetalning) uppgick till 8,2 miljarder kronor i slutet av 2022, jämfört med 16,6 miljarder kronor föregående år. Förändringen beror främst på att AB Svensk Exportkredit återbetalat ett utestående lån på 10 miljarder kronor vilket minskat utlåningen. Regeringen gav den 15 juli 2021 Riksgäldskontoret i uppdrag att ställa ut och förvalta en låneram om högst 1,5 miljarder kronor till konsortiet Scandinavian Airlines System Denmark-Norway-Sweden (SAS). Den 4 februari 2022 lånade SAS 1,5 miljarder kronor under låneramen. I början av juli 2022 ansökte SAS om rekonstruktion under Chapter 11 i USA. Förhandlingarna i rekonstruktionen, där Riksgäldskontorets lånefordran ingår som en del, förs av Regeringskansliet. Utfallet avseende värdet på lånefordran är mycket osäkert och Riksgäldskontoret har av försiktighetsskäl valt att skriva ned värdet på fordran till 10 procent av beloppet. Regeringen har fått disposition för ett anslag som kan användas att konvertera statens utestående lånefordringar plus ränta till nya aktier i SAS. Detta innebär att Riksgäldskontorets kreditriskreserv inte belastas med en eventuell förlust kopplat till lånet. Det tidigare överskottet i Riksgäldskontorets utlåningsverksamhet, dvs. skillnaden mellan reservtillgångar och förväntade förluster, har under 2022 övergått till ett underskott. Detta förklaras av den höga osäkerhet som är förknippad med värdet på de utestående lånefordringarna på SAS.

Tabell 3.3 Utestående lån till låntagare utanför staten, reservtillgångar och

förväntade förluster

Miljoner kronor 2018 2019 2020 2021 2022

Utestående lån 5 118 5 207 15 414 15 724 7 422

Reservtillgångar 604 604 617 579 604 Reservkonto 570 604 614 579 604 Förväntade framtida avgifter för förväntad förlust 0 0 3 0,6 0 Förväntade förluster 0 0 1 0,1 1 350

Skillnad mellan tillgångar och förväntade förluster 604 604 616 578,9 -746

Anm.: Exklusive lån med villkorad återbetalning. Källa: Riksgäldskontoret.

3.3.6 Resultat för internationella finansiella institutioner Regeringen redogör för verksamheten i Asiatiska banken för infrastrukturinvesteringar (AIIB), Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), Europeiska investeringsbanken (EIB), Internationella valutafonden (IMF), Nordiska

Utgiftsområde 2

investeringsbanken (NIB) och Världsbanksgruppen i återkommande skrivelser till riksdagen (se t.ex. skr. 2022/23:51). Verksamheten för Europarådets utvecklingsbank (CEB) redovisas i den återkommande skrivelsen om verksamheten inom Europarådets ministerkommitté m.m. (se t.ex. skr. 2022/23:26).

Tankesmedjan Bruegel

Bruegel är en oberoende europeisk tankesmedja med fokus på internationell ekonomiskpolitisk forskning. Tankesmedjans mål är att bidra till ökad kvalitet inom ekonomisk politik genom faktabaserad analys och diskussion. Under 2022 producerade Bruegel 87 publikationer och arrangerade 71 event om bl.a. stöd till Ukraina, EU:s energimarknad och åtgärder för en kapitalmarknadsunion. Genom det svenska medlemskapet finns en möjlighet att lämna synpunkter på tankesmedjans forskningsområden och att delta vid seminarier som anordnas för medlemmar.

Garantier till vissa internationella finansiella institutioner

Sverige har medlemsåtaganden i elva internationella finansiella institutioner. Medlemskapen kan likställas med delägande, eftersom varje medlemsland bidrar med en andel av institutionernas egna kapital. Det egna kapitalet består av inbetalt kapital och garantikapital. Garantikapitalet innebär att medlemsländerna, utöver det inbetalda kapitalet, förbinder sig att under vissa omständigheter tillskjuta ytterligare ett bestämt kapitalbelopp till institutionerna.

Riksdagen har tidigare godkänt att garantikapital till internationella finansiella institutioner inte ska hanteras inom ramen för den statliga garantimodellen, där riskavspeglande avgifter sätts in på ett konto i Riksgäldskontoret (prop. 2001/02:1 Förslag till statsbudget, reviderad finansplan m.m. avsnitt 7.2.3, bet. 2001/02:FiU2, rskr. 2001/02:129). Eventuella infrianden ska i stället belasta anslag. Infrianden av garantikapital till AIIB, CEB, EBRD, EIB, NIB och Världsbanksgruppen ska belasta anslaget 1:14 Vissa garanti- och medlemsavgifter . De utestående garantiåtagandena gentemot dessa institutioner, vilka har redovisats i skrivelsen Årsredovisning för staten 2022 (skr. 2022/23:101), uppgick vid utgången av 2022 till ca 197 miljarder kronor.

Riksdagen har godkänt två garantiprogram som inte hanteras inom ramen för den statliga garantimodellen, och där infrianden i stället belastar anslag (prop. 2019/20:181, bet. 2019/20:FiU61, rskr. 2019/20:351). Det är dels fråga om en garanti om högst 863 337 362 euro till en garantifond till EIB för stöd till i första hand företag i ekonomiska svårigheter orsakade av utbrottet av covid-19, dels en garanti om högst 848 537 250 euro till Europeiska unionen för ett europeiskt instrument för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation till följd av utbrottet av covid-19 (SURE). I mars 2023 hade EIB:s garantifond beslutat att ställa ut garantier motsvarande 23,5 miljarder euro. Dessa garantier förväntas möjliggöra 187,4 miljarder euro i investeringar. Den förväntade nettoförlusten är 15,8 procent. Fram t.o.m. den 31 mars 2023 hade garantiinfrianden motsvarande 13,9 miljoner kronor belastat anslaget 1:14 Vissa garanti- och medlemsavgifter . I maj 2023 hade 19 av EU:s medlemsstater beviljats stöd från det temporära instrumentet SURE till ett belopp om 98,4 miljarder euro. För att finansiera lånen har Europeiska kommissionen emitterat obligationer för motsvarande belopp. Risken för ett garantiinfriande bedöms vara låg, bl.a. eftersom låntagarna är stater och EU-budgeten i första hand ska användas vid en betalningsinställelse.

Under 2022 godkände riksdagen ytterligare två garantiprogram som inte hanteras inom ramen för den statliga garantimodellen, och där infrianden belastar anslag. Programmen avser dels en garanti till Internationella återuppbyggnads- och utvecklingsbanken om högst 44,7 miljoner euro plus ränta för bankens

Utgiftsområde 2

kompletterande lån till Ukraina (prop. 2021/22:152, bet. 2021/22:FiU45, rskr. 2021/22:190), dels en garanti till Europeiska unionen för ett makrofinansiellt stöd till Ukraina om högst 136,6 miljoner euro (prop. 2022/23:2, bet. 2022/23:FiU11, rskr. 2022/23:52). Eventuella infrianden av garantierna kommer att kunna klassificeras som internationellt bistånd enligt den definition som används av OECD:s biståndskommitté DAC.

3.4 Regeringens bedömning av måluppfyllelsen

Det svenska finansiella systemet har fungerat väl under året, trots de hastigt förändrade ekonomiska förutsättningarna. Under 2022 har inflationen och räntorna stigit snabbt och osäkerheten på finansmarknaden har ökat. Detta har lett till lägre aktivitet och omsättning på företagsobligationsmarknaden. Alltjämt har företag med högre kreditvärdighet fortsatt att emittera obligationer, men till högre kostnader. Högre finansieringskostnader för företag har lett till att sårbarheterna med hög skuldsättning ökat under året, men det svenska finansiella systemet har ändå varit stabilt under 2022. Oron på bankmarknaden i början på 2023 bedöms inte ha påverkat stabiliteten i det svenska finansiella systemet. Däremot har det snabbt förändrade ekonomiska läget gjort att riskerna har ökat.

Bankernas genomsnittliga kapitaltäckning som ökat över tid låg vid utgången av 2022 fortfarande på samma höga nivå, vilket innebär att deras förmåga att hantera förluster är fortsatt stark. Det har bidragit till uppfyllelsen av målet att det finansiella systemet ska vara stabilt och präglas av högt förtroende. Sedan 2020 håller bankerna också mer kapital för utlåningen till den kommersiella fastighetssektorn, en sektor där risker och sårbarheter ökade betydligt under 2022. Detta har bidragit till att stärka bankernas motståndskraft mot störningar i sektorn. Ansvariga myndigheter fortsätter att följa riskutvecklingen i den kommersiella fastighetssektorn.

Höga och stigande privata skulder medför risker både för enskilda och för samhällsekonomin i stort, inte minst i ljuset av stigande inflation och räntor. Hushållens skulder, inklusive konsumtionslånen, fortsatte att växa under 2022 men ökningen var mindre än de senaste åren. Stora konsumtionslån innebär i första hand risker för den enskilde, inte minst eftersom räntekostnaderna kan vara relativt höga. En förbättring jämfört med tidigare år är att personer som tar konsumtionslån har högre inkomster och betalar en mindre andel av sin inkomst för sitt lån. Däremot finns det fortfarande tecken på att långivarnas kreditprövning alltför ofta är bristfällig. Vidare är kundnöjdheten förhållandevis hög bland konsumenter. Trenden är dock nedåtgående.

Försäkringssektorns motståndskraft bedöms vara god. Försäkrings- och tjänstepensionsföretagen har trots sina stora tillgångar, såsom aktier, fastigheter och olika typer av obligationer, visat sig kunna hantera osäkerheten på de finansiella marknaderna. Företagen bedöms därmed kunna möta sina åtaganden.

3.4.1 Det finansiella systemet ska bidra till en hållbar utveckling Den svenska marknaden för grön finansiering fortsätter att växa och är relativt stor i ett internationellt perspektiv. Det finansiella systemet har en viktig roll i omställningen till en hållbar ekonomi. Det finns en insikt bland finansiella företag om de finansiella effekter som följer av omställningen och klimatförändringarna. Klimatrelaterade finansiella risker integreras i allt större utsträckning i de finansiella företagens verksamheter. En förutsättning för det är tillgång till relevant, tillförlitlig och jämförbar information om företags hållbarhetsarbete och effekter på

Utgiftsområde 2

hållbarhetsfaktorer. Det pågår ett omfattande regleringsarbete på EU-nivå för att det finansiella systemet i ännu större utsträckning ska kunna bidra till en hållbar utveckling. Arbetet syftar till att omdirigera kapitalflöden för att nå en hållbar och inkluderande tillväxt, integrera hållbarhet i riskhanteringen och främja transparens och långsiktighet på finansmarknaden och i ekonomin. Under de senaste åren har även flera nationella åtgärder vidtagits och Finansinspektionen har fått flera uppdrag på området. Åtgärderna har sammantaget förbättrat måluppfyllelsen när det gäller det finansiella systemets bidrag till en hållbar utveckling.

3.4.2 Statens finansförvaltning ska bedrivas effektivt Styckkostnad per statlig betalning 2022 är på den genomsnittliga kostnadsnivån för de senaste fem åren. Myndigheternas fortsatta deltagande under 2022 i Statens Valutakoncernkonto har medfört en besparing på kostnaden för valutaväxlingar. Måluppfyllelsen om att statens finansförvaltning ska bedrivas effektivt är därmed fortsatt god och oförändrad jämfört med föregående år.

3.5 Politikens inriktning

Politiken har som mål att det finansiella systemet ska vara stabilt, präglas av ett högt förtroende och ha förmåga att säkerställa viktiga samhällsfunktioner. Marknader ska fungera väl med goda förutsättningar för konkurrens och innovation och ett starkt konsumentskydd. De finansiella företagen ska medverka till en hållbar utveckling och en dynamisk och konkurrenskraftig ekonomi.

Regeringens arbete inom finansmarknadsområdet fokuserar på att värna finansiell stabilitet, bekämpa brottslighet i form av bl.a. penningtvätt och bedrägerier, stärka konsumentskyddet, säkerställa en effektiv statsförvaltning samt stärka den svenska ekonomins konkurrenskraft.

3.5.1 Värna finansiell stabilitet Under 2023 har det finansiella systemet präglats av osäkerhet. Regeringen följer löpande utvecklingen på de finansiella marknaderna och verkar för en hög beredskap samt ett nära samarbete med berörda myndigheter bl.a. i det finansiella stabilitetsrådet.

Risker kopplade till det högre ränteläget fortsätter att stå i fokus för regeringen. Finansinspektionen har en viktig uppgift att utöva en effektiv tillsyn över banker och andra finansiella företag.

Nya risker utanför banksektorn

Om banker är väl kapitaliserade och har god tillgång till likviditet minskar risken för att problem sprider sig i det finansiella systemet. Men banker är bara en av flera finansieringskällor. Sedan finanskrisen 2008 – 2009 har finansiering via kapitalmarknaden ökat kraftigt. Detta är i grunden en positiv utveckling, men leder till nya stabilitetsrisker. Det är viktigt att arbetet med att identifiera och hantera sådana risker fortsätter. Regeringen kommer att bevaka utvecklingen av risker som uppstår vid marknadsbaserad finansiering, dvs. finansiering av andra finansiella aktörer än banker.

Hushållens skuldsättning

Många svenska hushåll har stora lån och är känsliga för snabbt stigande räntor och prisfall på bostäder. Riskerna kopplade till hög skuldsättning behöver hanteras. Regeringen har tillsatt en utredning för att analysera makroekonomiska risker förenade med hushållens skuldsättning och hur låntagarbaserade makrotillsynsåtgärder kan

Utgiftsområde 2

utformas för att minska sådana risker (dir. 2023:53). På senare år har s.k. snabblån och andra former av konsumentkrediter ökat i omfattning. Tillsammans med andra åtgärder (se utg.omr. 18 avsnitt 4.5 Arbetet mot överskuldsättning ska intensifieras) är det viktigt att motverka överskuldsättning och att säkra ett starkt konsumentskydd.

Civilt försvar och cybersäkerhet

Den finansiella sektorn tillhandahåller grundläggande och kritiska tjänster, t.ex. betalningar, till samhället. Avbrott eller störningar i dessa tjänster kan få allvarliga konsekvenser för både företag och hushåll, och för den ekonomiska utvecklingen i stort. Samtidigt domineras den finansiella sektorn av privata företag som ofta har stora beroenden till andra företag och vars verksamhet i mycket hög grad är digitaliserad. Det gör sektorn sårbar för cyberrisker, en utveckling som förstärkts till följd av det förändrade säkerhetsläget.

De enskilda aktörerna inom den finansiella sektorn behöver ha en hög cybersäkerhet, för att skydda sin egen verksamhet och för att bidra till att värna den finansiella stabiliteten.

Det behöver skapas förutsättningar för att kunna upprätthålla nödvändiga finansiella tjänster vid allvarliga driftsstörningar i finanssektorns digitala infrastruktur. Det pågår därför ett arbete med att utreda förslag på en funktion för operativ krisledning vid sådana händelser (Fi2023/01842).

3.5.2 Bekämpa brottslighet Penningtvätt och finansiering av terrorism är allvarliga brott som har stor negativ påverkan på samhället, varför det är viktigt att arbetet med att bekämpa dessa utvecklas. Eftersom dessa brott ofta är gränsöverskridande har internationellt samarbete på området hög prioritet. Både privat och offentlig sektor har ett stort ansvar och under flera år har åtgärder vidtagits respektive föreslagits för att stärka systemet. Detta arbete fortsätter och regeringen utvärderar tidigare åtgärder samtidigt som nya åtgärder kommer att vidtas. På EU-nivå pågår viktiga förhandlingar som innebär att den administrativa regleringen för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism i EU skärps genom förändringar i centrala rättsakter på området.

Det finns en hög risk för penningtvätt på spelmarknaden. Spelkonton kan användas för att dölja pengars brottsliga ursprung. I vissa fall involveras betaltjänstleverantörer. Det förekommer också att betaltjänstleverantörer involveras vid olicensierat spel. För att effektivt kunna bekämpa penningtvätt på spelmarknaden och olicensierat spel behöver Finansinspektionen och Spelinspektionen utveckla sitt samarbete på området (Fi2023/01556). I det syftet föreslår regeringen att myndigheternas anslag ökas.

3.5.3 Ett antal nya förslag på EU-nivå Sverige har under våren varit ordförande i Europeiska unionens ministerråd. Ordförandeskapet har inneburit att Sverige har ansvarat för arbetet i rådet och företrätt EU:s 27 medlemsstater i förhandlingar med andra EU-institutioner. Ett stort antal ekonomiska och finansiella frågor har hanterats. Betydande framsteg har gjorts och rådet och Europaparlamentet har enats om en rad nya lagstiftningsåtgärder på det finansiella området.

Europeiska kommissionen har under året lämnat ett antal nya förslag, däribland ändringar i krishanteringsramverken och reglerna för insättningsgarantier. När det gäller krishanteringsramverken har det hittills varit stort fokus på banker, eftersom störst sårbarheter identifierades där. Fokus har nu vidgats till att omfatta fler delar av

Utgiftsområde 2

finansmarknaderna. Som exempel pågår förhandlingar på EU-nivå om ett nytt krishanteringsramverk för försäkringssektorn.

Arbete för att stärka skyddet för konsumenter och samtidigt öka konsumenters tilltro till och delaktighet på finansmarknaderna pågår också på EU-nivå inom förhandlingen om ett lagstiftningspaket för icke-professionella investerare (Retail Investment Strategy). Utöver att stärka konsumenternas ställning på Europas finansmarknader väntas strategin också bidra till att öka konkurrensen på marknaden för sparprodukter i EU och är på så sätt en viktig del i arbetet för att göra europeiska kapitalmarknader mer konkurrenskraftiga.

Vad gäller hållbarhet pågår det på EU-nivå bl.a. förhandlingar om hållbarhetsbetyg. Förslaget syftar till att öka trovärdigheten och transparensen kring hållbarhetsbetyg för att minska grönmålning och förbättra marknadens funktion.

För att Sverige ska kunna uppnå sina klimat- och miljömål behöver den gröna omställningen fortsätta. Sverige engagerar sig för att påverka EU:s regelutveckling inom hållbar finansmarknad så att den blir ambitiös och träffsäker. Hittills har fokus inom EU:s arbete för hållbar finansmarknad till stor del legat på finansiering av verksamheter som bedöms vara gröna. Det är viktigt att även fokusera på omställningsprocessen och att verksamheter kan få tillgång till finansiering för sin omställning att bli gröna i framtiden. Den 19 juni 2023 överlämnades betänkandet Nya regler om hållbarhetsredovisning (SOU 2023:35). Regeringen avser att återkomma med en proposition till riksdagen 2024.

3.5.4 Säkerställa ett väl fungerande system för betalningar Ett väl fungerande system för att genomföra betalningar är en grundläggande förutsättning för samhällsekonomin. Betalningsområdet genomgår en omfattande strukturomvandling, inte minst till följd av ökad digitalisering. För att säkerställa en ändamålsenlig lagstiftning pågår ett intensivt arbete såväl på EU-nivå som på nationell nivå.

Inom EU förhandlas ett förslag om omedelbara betalningar där kontoöverföringar i euro ska kunna ske dygnet runt och inom några sekunder. Vidare har kommissionen gjort en översyn av betaltjänstdirektivet och föreslagit ändringar i regelverket. Förslaget syftar till att bl.a. förtydliga regelverket, stärka konkurrensen och konsumentskyddet samt motverka bedrägerier. Dessutom förhandlas ett förslag på reglering som kan göra det möjligt att införa en digital euro.

För att betalningar ska kunna fungera är det också viktigt att det finns en välfungerande infrastruktur. Clearingbolagen tillhandahåller infrastruktur för att utbyta och bearbeta betalningsinformation. Störningar i betalningssystemet riskerar att få stora konsekvenser för samhället och det är därför av vikt att fortsatt verka för ett stabilt och modernt betalsystem och för att skapa motståndskraft i det finansiella systemet.

3.5.5 Ett starkt konsumentskydd Allmänheten ska kunna känna förtroende för finansmarknaderna. De ska präglas av ett starkt konsumentskydd, konkurrens och ha ett brett utbud av tjänster och produkter. Finansiellt sparande är av stor betydelse för enskildas ekonomiska trygghet, men konsumenterna befinner sig i regel i ett informationsunderläge. Det behövs ändamålsenliga regler som säkerställer att konsumenter kan få rekommendationer om ett lämpligt sparande till rimliga kostnader. Höga avgifter urholkar värdet på själva sparandet. I takt med att finansiella tjänster erbjuds på nya sätt, inte minst vad gäller marknadsföringsmetoder, och i hög grad via digitala kanaler behöver regelverken ses

Utgiftsområde 2

över för att säkerställa att konsumentskyddet inte urholkas. Detta gäller särskilt snabblån och andra konsumtionslån. Arbete pågår även för att stärka konsumenters ställning på bankmarknaden, särskilt när det gäller räntor och avgifter för bolån och sparkonton. En annan viktig konsumentfråga är rätten till betalkonto. Den som inte har tillgång till ett betalkonto med grundläggande funktioner kan hamna i ett utanförskap. Den digitala betalningsmarknaden ska vara lättillgänglig. Samtidigt är möjligheten att kunna betala med kontanter viktig för en mer inkluderande betalningsmarknad. Det är även angeläget ur ett beredskapsperspektiv. Samtidigt som initiativ tas för att förstärka förutsättningarna för konkurrens på marknaden för finansiella tjänster i Sverige ska åtgärder också vidtas för att stärka svenska finansiella företags konkurrenskraft på den inre marknaden. Kapitalmarknadsunionens fortsatta utveckling är ett viktigt inslag i detta arbete.

3.6 Budgetförslag

3.6.1 1:3 Finansinspektionens avgifter till EU:s tillsynsmyndigheter

Tabell 3.4 Anslagsutveckling 1:3 Finansinspektionens avgifter till EU:s

tillsynsmyndigheter

Tusental kronor

2022 Utfall 20 697 Anslagssparande 4 453 2023 Anslag 23 050 1 Utgiftsprognos 23 666

2024 Förslag 25 350

2025 Beräknat 25 550 2026 Beräknat 26 050 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition.

Ändamål

Anslaget får användas för utgifter för Finansinspektionens avgifter till EU:s tillsynsmyndigheter Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten samt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.

Skälen för regeringens förslag

Tabell 3.5 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 1:3 Finansinspektionens

avgifter till EU:s tillsynsmyndigheter

Tusental kronor 2024 2025 2026

1

Anvisat 2023 23 050 23 050 23 050

Beslutade, föreslagna och aviserade reformer 2 300 2 500 3 000 varav BP24 1 300 500 1 000 – Överföring från anslag 1:11 till anslag 1:3 800 – Anslagsförstärkning 500 500 1 000 Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 25 350 25 550 26 050

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget.

Utgiftsområde 2

För att finansiera den utnyttjade anslagskrediten under 2023 ökas anslaget med 800 000 kronor 2024. Anslaget 1:11 Finansinspektionen minskas med motsvarande belopp 2024. På grund av högre prognostiserade kostnader ökas anslaget med 500 000 kronor för 2024 och beräknas öka med motsvarande belopp för 2025. Från och med 2026 beräknas anslaget öka med 1 000 000 kronor årligen.

Regeringen föreslår att 25 350 000 kronor anvisas under anslaget 1:3 Finansinspektionens avgifter till EU:s tillsynsmyndigheter för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 25 550 000 kronor respektive 26 050 000 kronor.

3.6.2 1:11 Finansinspektionen

Tabell 3.6 Anslagsutveckling 1:11 Finansinspektionen

Tusental kronor

2022 Utfall 688 365 Anslagssparande 51 142 1 2023 Anslag 788 347 Utgiftsprognos 781 360

2024 Förslag 808 217

2025 Beräknat 826 563 2 2026 Beräknat 818 703 3 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition. 2 Motsvarar 798 440 tkr i 2024 års prisnivå. 3 Motsvarar 772 052 tkr i 2024 års prisnivå.

Ändamål

Anslaget får användas för Finansinspektionens förvaltningsutgifter och för Krigsförsäkringsnämndens verksamhet.

Skälen för regeringens förslag

Tabell 3.7 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 1:11 Finansinspektionen

Tusental kronor 2024 2025 2026

Anvisat 2023

1

788 347 788 347 788 347

Pris- och löneomräkning 2 24 286 52 909 73 389 Beslutade, föreslagna och aviserade reformer -4 416 -14 693 -43 033 3 varav BP24 -4 354 -3 554 -3 554 – Tillstånd och tillsyn över inkassolagen 600 600 600 – Överföring för avgifter till EU:s tillsynsmyndigheter -800 – Justering av anslag till följd av slopad avgift för årlig revision -528 -528 -528 – Tillsyn och samarbete med Spelinspektionen 4 500 4 500 4 500 – Generell besparing i statsförvaltningen -8 126 -8 126 -8 126 Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 808 217 826 563 818 703

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel 2023. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Pris- och löneomräkningen för 2025 – 2026 är preliminär. 3 Exklusive pris- och löneomräkning. För flytt av ansvar för tillståndsgivning och tillsyn enligt inkassolagen (1974:182) från Integritetsskyddsmyndigheten till Finansinspektionen ökas anslaget med

Utgiftsområde 2

600 000 kronor fr.o.m. 2024. Anslaget 6:3 Integritetsskyddsmyndigheten inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse minskas med motsvarande belopp fr.o.m. 2024.

För att finansiera en utnyttjad anslagskredit för anslaget 1:3 Avgifter till EU:s tillsynsmyndigheter under 2023 minskas anslaget med 800 000 kronor 2024.

För att stärka Finansinspektionens tillsynsarbete och samverkan med Spelinspektionen i syfte att blockera betalningsförmedling till och från olovlig spelverksamhet ökas anslaget med 4 500 000 kronor fr.o.m. 2024.

Anslaget minskas med 8 126 000 kronor 2024 till följd av en generell besparing och beräknas fr.o.m. 2025 minskas med motsvarande belopp (Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 1.4).

Regeringen föreslår att 808 217 000 kronor anvisas under anslaget 1:11 Finansinspektionen för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 826 563 000 kronor respektive 818 703 000 kronor.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 3.8 Avgiftsfinansierad verksamhet vid Finansinspektionen

Tusental kronor Kostnader Ack. Ack. som ska resultat resultat Resultat Verksamhetens täckas Resultat utgående Verksamhet t.o.m. 2022 2023 intäkter 2024 2024 2024 2024

Verksamheter där intäkterna

inte disponeras

Offentligrättslig verksamhet 55 605 0 1 148 196 848 071 300 125 0 varav årliga avgifter 55 605 0 848 071 848 071 0 0 varav förseningsavgifter och straffavgifter 300 125 300 125

Verksamheter där intäkterna

disponeras

Offentligrättslig verksamhet -5 088 -15 000 151 800 148 800 3 000 -17 088 varav Bokföringsnämnden 0 0 1 300 1 300 0 0 varav finansiella företags verksamhet till Riksgäldskontoret 0 0 500 500 0 0 varav avgifter -5 088 -15 000 150 000 147 000 3 000 -17 088 Källa: Finansinspektionen.

Finansinspektionen tar i huvudsak ut två slag av avgifter, dels avgifter för tillstånd m.m. som regleras i förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen, dels avgifter för Finansinspektionens anslagsfinansierade verksamhet enligt förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Avgifterna fastställs i syfte att uppnå full kostnadstäckning över tid. De årliga avgifterna har en konstruktion som innebär att en höjning av anslaget är saldoneutralt för den avgiftsfinansierade verksamheten, eftersom motsvarande belopp tas upp på inkomstsidan. I beloppen för intäkter till inkomsttitel ingår även sanktionsavgifter som företagen under tillsyn betalar vid överträdelser.

Utgiftsområde 2

3.6.3 1:12 Riksgäldskontoret

Tabell 3.9 Anslagsutveckling 1:12 Riksgäldskontoret

Tusental kronor

2022 Utfall 345 267 Anslagssparande 6 650 1 2023 Anslag 364 014 Utgiftsprognos 361 213

2024 Förslag 378 441

2025 Beräknat 389 367 2 2026 Beräknat 388 249 3 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition. 2 Motsvarar 374 436 tkr i 2024 års prisnivå. 3 Motsvarar 364 079 tkr i 2024 års prisnivå.

Ändamål

Anslaget får användas för Riksgäldskontorets förvaltningsutgifter.

Skälen för regeringens förslag

Tabell 3.10 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 1:12 Riksgäldskontoret

Tusental kronor 2024 2025 2026

Anvisat 2023

1

364 014 364 014 364 014

Pris- och löneomräkning 2 12 858 27 881 37 869 Beslutade, föreslagna och aviserade reformer 1 569 -2 528 -13 634 3 varav BP24 -1 431 -5 431 -5 431 – Justering av anslag till följd av slopad avgift för årlig revision -1 632 -1 632 -1 632 – Uppdrag kopplat till ny kärnkraft 4 000 – Generell besparing i statsförvaltningen -3 799 -3 799 -3 799 Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 378 441 389 367 388 249

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel 2023. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Pris- och löneomräkningen för 2025 – 2026 är preliminär. 3 Exklusive pris- och löneomräkning. Anslaget minskas med 3 799 000 kronor 2024 till följd av en generell besparing och beräknas fr.o.m. 2025 minskas med motsvarande belopp (Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 1.4).

Anslaget ökas med 4 000 000 kronor 2024 för att kunna genomföra uppdrag inom myndighetens ansvarsområde för att kunna bidra i arbetet med att utveckla regelverk och andra åtgärder inom ny kärnkraft (utg.omr. 6 avsnitt 6.4 Politikens inriktning). Regeringen föreslår att 378 441 000 kronor anvisas under anslaget 1:12 Riksgäldskontoret för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 389 367 000 kronor respektive 388 249 000 kronor.

Utgiftsområde 2

Ramar till stabilitetsfonden och resolutionsreserven

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att för 2024 för stabilitetsfonden besluta om en kreditram på högst 50 000 000 000 kronor och en garantiram på högst 750 000 000 000 kronor. Regeringen bemyndigas att för 2024 för resolutionsreserven besluta om en kreditram på högst 100 000 000 000 kronor och en garantiram på högst 200 000 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: I samband med genomförandet i svensk rätt av EU:s krishanteringsdirektiv, som avser kreditinstitut och värdepappersbolag, ändrades reglerna för stabilitetsfonden och en ny fond för finansiering av krishanteringsåtgärder, resolutionsreserven, inrättades. I samband med inrättandet beslutades att riksdagen årligen ska fastställa kredit- och garantiramar för stabilitetsfonden och resolutionsreserven. För ytterligare bakgrundsinformation om stabilitetsfonden och resolutionsreserven, se budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1). Från och med den 12 augusti 2022 kan stabilitetsfonden även användas för finansiering av krishantering av centrala motparter (prop. 2021/22:169 s. 94 – 97 och s. 100 – 101).

Stabilitetsfonden kan komma att användas för att finansiera åtgärder enligt lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut och om stabilitetsfonden, EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter. Åtgärderna innefattar kapital- eller likviditetsstöd till livskraftiga banker och centrala motparter. Stabilitetsfondens behållning uppgår i dagsläget till ca 40 miljarder kronor. Regeringen bedömer att medlen utgör en betydande resurs för att vidta eventuella krisinsatser, dvs. förebyggande statligt stöd till kreditinstitut och centrala motparter, statligt stöd under resolution till centrala motparter eller användning av statliga stabiliseringsverktyg i fråga om kreditinstitut, värdepappersbolag och centrala motparter. Stabilitetsfonden kan också komma att användas till att betala ut kompensation till en central motparts aktieägare, clearingmedlemmar och andra borgenärer i de fall dessa fått ett sämre ekonomiskt utfall vid resolution än vid konkurs eller likvidation. Fonden kan med regeringens godkännande även komma att användas till finansiering av resolutionsåtgärder eller likvärdiga åtgärder som gäller en central motpart i utlandet. Det program som inrättades vid finanskrisen 2008 hade ett fastställt belopp om högst 50 miljarder kronor, vilket var det sammanlagda kapitaltillskott som staten kunde medge. Samma belopp utgör för närvarande utgångspunkt för stabilitetsfondens lånemöjligheter och föreslås gälla även för 2024. Beloppet bedöms även kunna täcka eventuella lånebehov i fråga om centrala motparter. I dag finns det endast en central motpart i Sverige – Nasdaq Clearing Aktiebolag.

Garantiramen för stabilitetsfonden bör bestämmas utifrån det faktum att i första hand generella stödåtgärder i form av garantiprogram till samtliga banker kan komma att bli aktuella vid en allvarlig störning i det finansiella systemet. Garantiramen för stabilitetsfonden bör vara på ett högre belopp än den ram som gäller för resolutionsreserven, eftersom det här blir fråga om generella stödåtgärder till samtliga banker. Den ram som fanns i garantiförordningen från 2008 uppgick inledningsvis till 1 500 miljarder kronor och var baserad på de svenska bankernas upplåning under en viss period. Ramen sänktes senare till 750 miljarder kronor även om utnyttjandet aldrig var över 400 miljarder kronor. Samma belopp utgör för närvarande ramen för stabilitetsfondens möjlighet att medge garantier och föreslås även gälla för 2024. Beloppet bedöms även kunna täcka eventuella behov av att ställa ut garantier i fråga om centrala motparter.

Resolutionsreserven kan komma att användas för att finansiera åtgärder inom ramen för ett resolutionsförfarande i fråga om kreditinstitut och värdepappersbolag, vilket

Utgiftsområde 2

innefattar åtgärder för att stötta rekonstruktion av systemviktiga banker som i utgångsläget inte bedöms som livskraftiga. Resolutionsreserven uppgår i dagsläget till ca 55 miljarder kronor. När det gäller resolutionsreservens kreditram bör den främst bli aktuell i fråga om olika återkapitaliseringsåtgärder efter det att nedskrivning av vissa av företagets skulder skett. Därutöver kan resolutionsreservens kreditram komma att användas till att betala ut kompensation till företagets ägare och borgenärer i de fall dessa fått ett sämre ekonomiskt utfall vid resolution än vid konkurs eller likvidation. Kreditramen, som för närvarande uppgår till 100 miljarder kronor, motiveras därför av att den bör ha åtminstone samma förmåga till återkapitaliseringsåtgärder som kreditramen till stabilitetsfonden, dvs. 50 miljarder kronor, samt dessutom innehålla utrymme för att hantera eventuella kompensationsfall. Kreditramen på 100 miljarder kronor föreslås därför även gälla under 2024.

Garantiramen för resolutionsreserven kan användas om banker i resolution initialt behöver stöd för sin finansiering (likviditet). Garantier kan ges till banken själv eller till Riksbanken. Att uppskatta likviditetsbehov i en krissituation är svårt, men bedömningen är att likviditetsstöd till flera av Sveriges storbanker skulle behöva uppgå till minst 100 miljarder kronor. Det kan finnas en negativ signaleffekt i att under ett krisförlopp behöva justera garantiramen. Därför föreslår regeringen att garantiramen för resolutionsreserven även under 2024 sätts till 200 miljarder kronor.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 3.11 Avgiftsfinansierad verksamhet vid Riksgäldskontoret

Tusental kronor Kostnader Ack. Ack. som ska resultat resultat Resultat Verksamhetens täckas Resultat utgående Verksamhet t.o.m. 2022 2023 intäkter 2024 2024 2024 2024

Verksamheter där intäkterna

inte disponeras

Offentligrättslig verksamhet -22 404 -247 29 851 29 900 -49 -22 700 varav insättningsgaranti och investerarskydd -22 523 -128 22 651 22 700 -49 -22 700 varav prövning och tillsyn över ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor 119 -119 7 200 7 200 0 0

Verksamheter där intäkterna

disponeras

Offentligrättslig verksamhet 12 232 -7 200 13 050 20 650 -7 600 -2 568 varav prövning av ansökningar om tillstånd att reducera kvalificerade skuldinstrument 0 0 250 250 0 0 varav garanti- och utlåningsverksamhet, administration 12 232 -7 200 12 800 20 400 -7 600 -2 568 Anm.: Prognostiserade värden för intäkter består av löpande avgiftsintäkter. Tabellen redovisar värden utifrån de objekt som i nuläget finns i garantiportföljen – vilka kan variera stort mellan åren p.g.a. oförutsägbara ändringar i omvärlden. Källa: Riksgäldskontoret.

Garanti- och utlåningsverksamhet

Avgifter tas ut för verksamheterna inom områdena garantier och utlåning, bankstöd, för prövning av ansökningar om tillstånd att reducera kvalificerade skuldinstrument, insättningsgaranti och investerarskydd samt för prövning och tillsyn över ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor. De riskavspeglande garanti- och kreditavgifterna finansieras av garanti- respektive låntagarna eller genom anslag via statens budget. I enlighet med budgetlagen (2011:203) ska ränta eller avgift tas ut motsvarande statens

Utgiftsområde 2

förväntade kostnad för lånet eller åtagandet, om inte riksdagen för ett visst lån eller åtagande beslutat annat. Vidare föreskrivs att om lån- eller garantitagaren ska betala en ränta eller avgift som inte täcker kostnaderna ska regeringen föreslå riksdagen hur mellanskillnaden ska finansieras. Dessa avgifter, samt återvinningar från tidigare infrianden, placeras på räntebärande konton hos Riksgäldskontoret och ska finansiera eventuella infrianden i myndighetens garanti- och kreditverksamhet. De administrativa avgifter som tas ut disponeras av Riksgäldskontoret för att täcka de administrativa kostnaderna i verksamheten. Målet är att avgifterna ska täcka infrianden och administrationskostnaderna sett över en längre tid. Modellen ska vara finansiellt självbärande och tydligt visa vad kostnaderna för statens garanti- och kreditgivning uppgår till.

Prövning av ansökningar om tillstånd att reducera kvalificerade

skuldinstrument

Vid en kris kan ett finansiellt företag försättas i resolution i stället för i likvidation eller konkurs och det är ägarna och borgenärerna, inte skattebetalarna, som ska bära förlusterna i ett sådant företag. Det sker i huvudsak genom att kapital och skulder får skrivas ned eller konverteras i resolution. Nedskrivning eller konvertering av skulder får också ske utanför resolution. För att det ska finnas kapital och skulder att skriva ned eller konvertera ska företagen uppfylla ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder. Av EU:s tillsynsförordning följer att Riksgäldskontoret, i egenskap av resolutionsmyndighet, ska hantera ansökningar om tillstånd för återköp m.m. av kvalificerade skuldinstrument. Riksgäldskontoret får ta ut avgifter för prövningen av sådana ansökningar (se lagen [2015:1016] om resolution). Avgifterna disponeras av myndigheten.

Insättningsgaranti och investerarskydd

Verksamheten insättningsgaranti och investerarskydd finansieras genom Riksgäldskontorets förvaltningsanslag. Administrationskostnaden för denna verksamhet avräknas från efterföljande årsavgifter och redovisas mot inkomsttitel 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter . Resterande avgifter placeras på räntebärande konto i Riksgäldskontoret eller i skuldförbindelser utfärdade av staten. Avgifter för insättningsgaranti och investerarskydd betalas av de institut som är anslutna till garantin respektive skyddet.

Prövning och tillsyn över ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor

Riksgäldskontoret har uppgifter inom tillsyn och prövning av ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor. Riksgäldskontoret får ta ut avgifter när det gäller prövning och tillsyn över ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

Utgiftsområde 2

3.6.4 1:14 Vissa garanti- och medlemsavgifter

Tabell 3.12 Anslagsutveckling 1:14 Vissa garanti- och medlemsavgifter

Tusental kronor

2022 Utfall 4 747 Anslagssparande 285 368 1 2023 Anslag 110 116 Utgiftsprognos 61 989

2024 Förslag 110 452

2025 Beräknat 110 288 2026 Beräknat 110 230 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget för 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition.

Ändamål

Anslaget får användas för utgiften för Sveriges årliga medlemsavgifter, avgifter eller statsbidrag till Bruegel, European Institute of Public Administration (EIPA) samt Europarådets utvecklingsbank (CEB). Anslaget får även användas för utgifter för infrianden av garantier till vissa internationella finansieringsinstitut. Anslaget får även användas för utgifter för eventuella böter till följd av försenat genomförande av EUdirektiv. Anslaget får även användas för infrianden av statens åtaganden i enlighet med avtalen om Europeiska investeringsbankens garantifond för stöd till i första hand företag i ekonomiska svårigheter orsakade av utbrottet av covid-19 och avtalet med Europeiska kommissionen om en garanti för ett europeiskt instrument för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation till följd av utbrottet av covid-19 (SURE).

Skälen för regeringens förslag

Tabell 3.13 Förändring av anslagsnivån 2024 – 2026 för 1:14 Vissa medlemsavgifter

Tusental kronor 2024 2025 2026

Anvisat 2023

1

110 116 110 116 110 116

Beslutade, föreslagna och aviserade reformer 336 172 114 varav BP24 336 172 114 - Tillskott till följd av valutafluktuationer och avgiftsökningar 336 172 114 Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 110 452 110 288 110 230

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. Budgetförslaget baseras på antagandet om oförändrade eller svagt nominellt ökande utgifter för Bruegel, EIPA och CEB, motsvarande 153 747 euro, 55 000 euro respektive 28 421 euro 2024 – 2026. Inga medel beräknas behövas för infrianden av garantier som är del av ägarkapitalet i de internationella finansiella institutioner som behandlas i detta avsnitt. Vad gäller de garantiprogram som inte hanteras inom ramen för den statliga garantimodellen beräknas inga utgifter för 2024 – 2026 för infrianden av statens åtaganden i enlighet med avtalen för SURE. För tillskott till följd av valutafluktuationer och avgiftsökningar ökas anslaget med 336 000 kronor 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget öka med 172 000 kronor

Utgiftsområde 2

respektive 114 000 kronor. Anslaget 1:8 Ekonomistyrningsverket minskas med viss del av dessa belopp. Regeringen föreslår att 110 452 000 kronor anvisas under anslaget 1:14 Vissa garantioch medlemsavgifter för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 110 288 000 kronor respektive 110 230 000 kronor.

3.6.5 1:16 Finansmarknadsforskning

Tabell 3.14 Anslagsutveckling 1:16 Finansmarknadsforskning

Tusental kronor

2022 Utfall 49 883 Anslagssparande 50 1 2023 Anslag 59 953 Utgiftsprognos 59 953

2024 Förslag 59 353

2025 Beräknat 29 353 2026 Beräknat 29 353 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition.

Ändamål

Anslaget får användas för utgifter för finansmarknadsforskning och högst 2 procent av anslaget får användas för programanknutna förvaltningsutgifter.

Skälen för regeringens förslag

Tabell 3.15 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för

1:16 Finansmarknadsforskning

Tusental kronor 2024 2025 2026

Anvisat 2023

1

59 953 59 953 59 953

Beslutade, föreslagna och aviserade reformer -600 -30 600 -30 600 varav BP24 -600 -600 -600 – Generell besparing i statsförvaltningen -600 -600 -600 Överföring till/från andra anslag

Förslag/beräknat anslag 59 353 29 353 29 353

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. Anslaget minskas med 600 000 kronor 2024 till följd av en generell besparing och beräknas fr.o.m. 2025 minskas med motsvarande belopp (se Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 1.4). Regeringen föreslår att 59 353 000 kronor anvisas under anslaget 1:16 Finansmarknadsforskning för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 29 353 000 kronor per år.

Utgiftsområde 2

4 Statlig förvaltningspolitik,

statliga arbetsgivarfrågor och

Agenda 2030

4.1 Mål för området

Målet för den statliga förvaltningspolitiken är en innovativ och samverkande statsförvaltning som är rättssäker och effektiv, har väl utvecklad kvalitet, service och tillgänglighet, och som därigenom bidrar till Sveriges utveckling och ett effektivt EUarbete (prop. 2009/10:175, bet. 2009/10:FiU38, rskr. 2009/10:315).

Arbetsgivarpolitiken är en del av förvaltningspolitiken. Regeringens mål för arbetsgivarfrågor är en samordnad statlig arbetsgivarpolitik som säkerställer att myndigheterna har kompetens för att fullgöra sina uppgifter. Detta mål utgår från den långtgående delegeringen av arbetsgivarpolitiken i staten som utgör en viktig komponent i regeringens styrning av statsförvaltningen och beslutades av riksdagen 1994 (prop. 1993/94:77, bet. 1993/94:KU19, rskr. 1993/94:264, bet. 1994/95:KU3, rskr. 1994/95:7 och 8). Regeringen har satt upp följande delmål för de statliga arbetsgivarna: – Den statliga sektorn ska totalt sett inte vara löneledande. – En jämn könsfördelning på ledande befattningar i staten ska eftersträvas. – Löneskillnaderna mellan kvinnor och män i staten ska minska. – Andelen anställda i staten med utländsk bakgrund ska öka på alla nivåer. – Arbetsmiljön i staten ska vara god. – De statsanställda ska ha kunskap om och förståelse för grundläggande värden i statsförvaltningen och rollen som statsanställd.

Målet för Agenda 2030 är att Sverige ska genomföra Agenda 2030 för en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling genom en samstämmig politik nationellt och internationellt. Genomförandet ska präglas av agendans princip att ingen ska lämnas utanför (prop. 2019/20:188, bet 2020/21:FiU28, rskr. 2020/21:154).

4.2 Resultatindikatorer och andra

bedömningsgrunder

Följande indikatorer används för att redovisa resultaten inom området statlig förvaltningspolitik:

– allmänhetens förtroende för bl.a. regeringen, enligt redovisning i OECD:s rapport Government at a Glance 2021 – organisationen Transparency Internationals jämförelse av världens länder avseende korruption i den offentliga sektorn.

I resultatredovisningen beaktas också särskilda åtgärder som vidtagits på området och den generella utvecklingen i statsförvaltningen. Statsförvaltningens resultat inom enskilda områden redovisas under respektive utgiftsområde. Vissa övergripande frågor om relationen mellan stat och kommun redovisas inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.

Utgiftsområde 2

För att följa upp utvecklingen inom delområdet arbetsgivarfrågor i förhållande till regeringens mål och delmål används i huvudsak följande indikatorer: – kompetensförsörjningsläget i staten – utvecklingen av genomsnittliga löner i olika sektorer på arbetsmarknaden – andelen kvinnor och män på ledande befattningar i staten – löneskillnaden mellan kvinnor och män i staten – andelen anställda med utländsk bakgrund på olika nivåer i staten – den genomsnittliga sjukfrånvaron i staten – utvecklingen av nybeviljad sjukersättning och aktivitetsersättning för anställda i staten – utvecklingen av antalet anmälningar enligt det statliga personskadeavtalet (PSA) – arbetsmiljöundersökningar (genomförs vartannat år).

I bilagan till utgiftsområdet ges en övergripande redovisning av personalstrukturen m.m. inom staten och kompletterande information om uppföljningen av regeringens delmål för de statliga arbetsgivarna.

Statistiska centralbyrån (SCB) har under 2022 haft ett uppdrag att samordna den statistiska uppföljningen av Sveriges genomförande av Agenda 2030 och inom ramen för detta redovisat uppdaterad statistik för indikatorerna i den nationella indikatorlistan på myndighetens webbplats. Målen följs upp med hjälp av flera unika indikatorer på global och nationell nivå.

4.3 Resultatredovisning

4.3.1 Statlig förvaltningspolitik

Uppföljning av det förvaltningspolitiska målet

Redovisningen av den statliga förvaltningspolitiken omfattar dels mått för statsförvaltningens utveckling och resultat som helhet, dels mått som beskriver hur regeringens insatser inom utgiftsområdet har bidragit till att det förvaltningspolitiska målet har uppnåtts.

I januari 2023 redovisade Statskontoret på regeringens uppdrag ett förslag på tretton indikatorer för att följa upp det förvaltningspolitiska målet (Fi2021/03576). Indikatorerna skulle enligt uppdraget i första hand utgå från utfallsdata och täcka så stor del av förvaltningen som möjligt. Förslaget bereds i Regeringskansliet.

Allmänhetens förtroende för förvaltningen

OECD ger vartannat år ut rapporten Government at a Glance, i vilken den offentliga sektorn följs upp inom en rad områden, bl.a. allmänhetens förtroende för nationella institutioner. Den senaste rapporten från 2023 bygger på data från OECD Trust Survey som inte är jämförbar med tidigare Government at a Glance-rapporter. Enligt rapporten uppgick den andel som uttryckte ett högt förtroende för regeringen i Sverige till 39 procent, för det lokala politiska styret till 38 procent och för den offentliga förvaltningen till 40 procent. Resultaten visar en lägre andel med högt förtroende i förhållande till de tre institutionerna än i övriga nordiska länder.

Organisationen Transparency International tar fram Corruption Perception Index, som är ett sammansatt index som mäter uppfattningar om korruption i den offentliga sektorn. Ett högt indextal visar på en låg upplevd korruption. Sveriges index uppvisar en fallande trend (se diagram 4.1). År 2022 sjönk Sveriges index jämfört med 2021, och Sverige delade femteplatsen med Singapore.

Utgiftsområde 2

Diagram 4.1 Index och Sveriges placering enligt Corruption Perception Index

Index Placering 100 1 98 2 96 94 3 92 90 4 88 5 86 84 6 82 80 7 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 Index Placering Källa: Transparency International, Corruption Perceptions Index 2022.

Under 2022 har arbetet fortsatt med att främja en god förvaltningskultur och motverka korruption, bl.a. inom ramen för handlingsplanen mot korruption. Handlingsplanen utgjorde en del av ett uppdrag till Statskontoret som beslutades av regeringen i december 2020, om att främja arbetet mot korruption i den offentliga förvaltningen (Fi2020/04691).

Som en del av uppdraget har Statskontoret tagit fram två stöd till statliga myndigheter i deras analyser av korruptionsrisker. I dessa lämnar Statskontoret förslag på hur myndigheter kan arbeta med att identifiera korruptionsrisker på ett strukturerat sätt och framhåller bl.a. att myndigheterna behöver anpassa sitt arbete med att analysera risker för korruption till verksamheternas förutsättningar.

I rapporten Public Governance Monitor of Sweden från den 14 juni 2023, gör OECD bedömningen att Sverige presterar på hög nivå i en internationell jämförelse när det gäller arbetet mot korruption, men att motståndskraften mot nya typer av hot kan utvecklas. I rapporten rekommenderas Sverige bl.a. att utveckla arbetet mot korruption på alla förvaltningsnivåer och att ta fram en andra handlingsplan mot korruption. Vidare rekommenderas Sverige att vidta ytterligare åtgärder när det gäller intressekonflikter, bl.a. avseende partifinansiering, lobbying och övergångar mellan offentlig och privat sektor.

Strukturåtgärder i förvaltningen

Statskontoret redovisar årligen i rapporten Statsförvaltningen i korthet översiktliga uppgifter om den statliga myndighetsstrukturen. Regeringen inrättade under 2022 tre myndigheter 2022: Institutet för mänskliga rättigheter, Myndigheten för psykologiskt försvar och Fondtorgsnämnden. Under samma år avvecklades en myndighet, Lokala säkerhetsmyndigheten vid Studsvik. Med undantag från den minskning som noteras mellan 2014 och 2015 till följd av sammanslagningen av de regionala länspolismyndigheterna har antalet myndigheter varit relativt konstant under de senaste åren (se diagram 4.2). Många myndigheter är förhållandevis små. Drygt 40 procent av myndigheterna har färre än 50 årsarbetskrafter. Något mer än 25 procent av myndigheterna har färre än 30 årsarbetskrafter. Mindre myndigheter har relativt sett högre kostnader än större myndigheter för personal, lokaler och administration

Utgiftsområde 2

(Kostnader för små myndigheter, Statskontoret 2017:112). Det stora antalet små myndigheter kan därför medföra högre kostnader.

Diagram 4.2 Antal myndigheter under regeringen

Antal myndigheter 400 350 300 250 200 150 100 50 0 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023

Källa: Statskontoret.

I myndighetsförordningen (2007:515) regleras myndigheternas tre ledningsformer: styrelsemyndighet, enrådighetsmyndighet och nämndmyndighet. Myndighetens ledningsform anges i myndighetens instruktion eller i någon annan författning. Några enrådighetsmyndigheter har ombildats till styrelsemyndigheter och antalet styrelsemyndigheter, exklusive universitet och högskolor, hade därför ökat till 40 vid ingången av 2022 (se diagram 4.3). Antalet nämndmyndigheter har minskat något under senare år och uppgick vid samma tidpunkt till 46. Inom en del myndigheter finns s.k. särskilda organ, som kan inrättas av regeringen och i vissa fall av myndigheten själv. Antalet särskilda beslutande och rådgivande organ har ökat över tid. År 2012 fanns det 156 särskilda organ som beslutats av regeringen och antalet uppgick 2022 till 166.

Förekomsten av strukturåtgärder i förvaltningen redovisas även i Ekonomistyrningsverkets (ESV) rapport Utgiftsöversyner – anpassar det offentliga åtagandet till nya behov och prioriteringar (ESV 2023:3). ESV framhåller att det fattats relativt få beslut om omprövningar av det statliga åtagandet och att detta riskerar att leda till en långsam omvandlingstakt och en svag anpassningsförmåga i den offentliga sektorn.

Utgiftsområde 2

Diagram 4.3 Myndigheternas ledningsformer

Antal myndigheter

0 2014 2019 2020 2021 2022 2023

Enrådighetsmyndigheter Domstolar Nämndmyndigheter Styrelsemyndigheter Universitet- och högskolor AP-fonder Styrelser med begränsat ansvar Övriga Anm.: Till övriga räknas Arbetsgivarverket, Lagrådet, Regeringskansliet, Styrelsen för samefonden, Svenska FAOkommittén och Svenska ILO-kommittén. Till styrelser med begränsat ansvar räknades de tidigare regionala länspolismyndigheterna. Sedan dessa upphörde fr.o.m. den 1 januari 2015 finns endast Sametinget kvar i kategorin. Källa: Statskontoret.

Ett effektivt resursutnyttjande i staten

Åtgärder för att den statliga förvaltningens resurser ska utnyttjas effektivt har genomförts på många områden, bl.a. inom digitalisering, samordning av tjänster för ekonomi- och löneadministration och omprövning av befintlig verksamhet inom förvaltningen.

Användningen av de digitala tjänster som tillhandahålls av den offentliga förvaltningen är hög bland både kvinnor och män och ligger högt i jämförelse med andra EUländer. I 2022 års mätningar avseende området digitala offentliga tjänster i Digital Economy and Society Index placerade sig Sverige på nionde plats i EU, vilket dock kan jämföras med femte plats 2021. En samlad beskrivning av digitaliseringspolitiken ges inom utgiftsområde 22 Kommunikationer.

Ett sätt att främja ett effektivt resursutnyttjande i staten är att säkerställa att myndigheter kan dela resurser och att resurser kan användas där behoven är som störst. Möjligheterna för myndigheterna att låna in och ut personal mellan varandra har kartlagts i promemorian En hjälpande hand – ökade möjligheter till in- och utlån av personal mellan myndigheter, som publicerades i november 2022 (Ds 2022:26). I promemorian klargör utredaren vilka överväganden som bör göras vid in- och utlån av personal och åtgärder för att öka möjligheterna till fler personallån. Enligt regleringsbrevet för 2023 ska Arbetsgivarverket redovisa hur myndigheten arbetar med att stödja in- och utlån av personal mellan myndigheter, hur myndigheter använder Arbetsgivarverkets stöd och vilken beredskap för in- och utlån av personal som finns hos myndigheterna.

Utgiftsområde 2

Statskontoret har i uppgift att på uppdrag av regeringen analysera verksamheter och myndigheter ur ett effektivitetsperspektiv, redovisa effekter av statliga åtgärder samt ta fram underlag för omprövning och effektivisering. Myndigheten har under 2022 redovisat 24 uppdrag, bl.a. Myndigheternas arbete med personer som ska återvända till sitt hemland – analys och förslag för att effektivisera verksamheten (Statskontoret 2022:1) och Metod för uppföljning av det förenklingspolitiska målet om digitalisering (Statskontoret 2022:8). Som en del i arbetet med att ytterligare förbättra den ekonomiska styrningen av statliga verksamheter har ESV genomfört insatser för att bidra till ökad effektivitet inom statsförvaltningen (se även Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 10.4).

Statens servicecenter tillhandahåller tjänster åt andra statliga myndigheter inom ekonomi- och löneadministration. En samordning av denna typ av tjänster kan bidra till stordriftsfördelar i statens utgifter för administration. Vid utgången av 2022 var 166 myndigheter anslutna till någon av de administrativa tjänster som Statens servicecenter tillhandahåller, vilket kan jämföras med 161 myndigheter 2021. Andelen statligt anställda som omfattas av myndighetens lönetjänster uppgick till 45 procent vid utgången av 2022, vilket var en ökning jämfört med 2021.

Statens servicecenter lämnade 2021 en rapport om anslutning av myndigheter till Statens servicecenters lönerelaterade tjänster för 2022 – 2025 (Fi2021/02386). Myndigheten redovisade under 2022 en anslutnings- och migreringsplan för nya anslutningar av myndigheter till lönerelaterade tjänster och förflyttningar av myndigheter till andra stödsystem för lönetjänster (Fi2022/01559). Planen som sträcker sig t.o.m. 2026 omfattar totalt 90 myndigheter och avser såväl redan överenskomna som potentiella anslutningar och migreringar. Andelen statligt anställda som omfattas av myndighetens lönetjänster uppskattas till 60 procent om planen genomförs. Statens servicecenter har i en redovisning redogjort för sina åtgärder för att minska kostnadsutvecklingen för sina administrativa tjänster (Fi2022/02902). Av redovisningen framgår att myndigheten främst arbetar med att kunna erbjuda ett standardiserat tjänsteutbud. Standardiseringen syftar till att åstadkomma en effektivare handläggning, användarstöd och förvaltning av tjänstesystemen, vilket skapar utrymme för att utveckla och modernisera tjänsterna genom digitalisering och automatisering.

Kostnadseffektiviteten, mätt som antal lönespecifikationer och leverantörsfakturor per årsarbetare, ligger stabilt på en hög nivå, med en viss ökning 2022 (se diagram 4.4 ).

Utgiftsområde 2

Diagram 4.4 Antal leverantörsfakturor och lönespecifikationer per årsarbetare

Antal leverantörsfakturor Antal lönespecifikationer 80000 1 Leverantörsfakturor per årsarbetare Lönespecifikationer per årsarbetare 70000 1 60000 800 50000

40000 600

30000 400 20000 200 10000

0 0 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 1 Beräkningsgrunden för nyckeltalet för totalt antal leverantörsfakturor per årsarbetare ändrades 2018 i jämförelse med tidigare år. Källor: Statens servicecenters årsredovisningar.

Statens servicecenter kunde efter främst kostnadssänkande åtgärder redovisa ett överskott om 9,3 miljoner kronor för 2022 i den avgiftsfinansierade delen för administrativa tjänster. Det ackumulerade utgående resultatet för verksamheten förbättrades genom överskottet 2022, men var alltjämt negativt och uppgick vid årets slut till -125,6 miljoner kronor. Statens servicecenter har tagit fram en plan för hur myndigheten ska uppnå målet att vara i ekonomisk balans 2030.

Statens servicecenter har fortsatt att arbeta systematiskt med att utveckla informationssäkerheten och säkerhetsskyddet i sin verksamhet och följer den internationella standarden SS-ISO/IEC 27000. Under 2022 har myndighetens arbete med att överföra kundmyndigheter till ett nytt säkrare personal- och löneadministrativt system för kundmyndigheterna påbörjats. Statens servicecenter har även etablerat en signalskyddsorganisation för att på ett säkert och tillförlitligt sätt kunna utbyta information och samverka med andra myndigheter och organisationer. Statens servicecenter är sedan oktober 2022 en beredskapsmyndighet enligt förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap. Myndigheten har under 2022 påbörjat arbetet med att vidta åtgärder för att höja verksamhetens förmåga att genomföra sina uppgifter bl.a. vad gäller möjligheten att kunna hantera löner och betalning av fakturor åt de myndigheter som är anslutna till dessa tjänster vid fredstida krissituationer och vid höjd beredskap.

Utvecklad lokal statlig service åt medborgare och företag

Statens servicecenter har fortsatt att utveckla den lokala statliga servicen åt medborgare och företag. Vid utgången av 2022 omfattade verksamheten 130 servicekontor, med totalt ca 900 servicehandläggare. Under året hade servicekontoren ca 2,6 miljoner besökare. Myndighetens månadsuppföljning visar att antalet besökare under 2022 var ca 18 procent högre än föregående år. Det kan i huvudsak förklaras av att restriktionerna i samhället till följd av sjukdomen covid-19 upphörde och att 2022 var det första året då samtliga servicekontor erbjöd Arbetsförmedlingens kundtorgstjänster. Resultatet av kundundersökningar under 2022 visar bl.a. att 97 procent anser att de fick den hjälp de behövde på servicekontoren.

Utgiftsområde 2

Under 2022 har Statens servicecenter öppnat elva nya servicekontor i enlighet med tidigare regeringsuppdrag. Regeringen beslutade i juni 2022 dels att myndigheten ska inleda försöksverksamhet med ett mobilt koncept med inriktning mot socialt utsatta områden, dels att antalet kontor som ska öppna minskas från 28 kontor till 27 (Fi2022/01181). Försöksverksamheten med mobilt koncept startades i Växjö Araby i oktober 2022. Statens servicecenter har även utvecklat lokalsamverkan med kommuner i syfte att erbjuda enskilda och företag en mer samlad service. I Malmö kommun och Örebro kommun har ett pilotprojekt lett fram till lokalsamverkan mellan kommunerna och Statens servicecenter.

Statens servicecenter och Migrationsverket undertecknade den 31 oktober 2022 en avsiktsförklaring om att fördjupa sin samverkan och att öka tillgängligheten till Migrationsverkets tjänster på fler servicekontor. Avsiktsförklaringen är ett steg mot en långsiktig samverkan. Statens servicecenter och Kronofogdemyndigheten inledde även en förstudie för att utreda förutsättningarna för en framtida servicesamverkan mellan myndigheterna. Mot bakgrund av det arbete och åtgärder som nu redovisats anser regeringen att de förslag om hur verksamheten vid de statliga servicekontoren kan utvecklas som lämnats i promemorian En utvecklad organisation för lokal statlig service – slutredovisning (Ds 2020:29) är slutbehandlade (Fi2020/05128 och Fi2020/00891).

Riksrevisionen har i rapporten Skynda långsamt – de statliga servicekontoren i ny regi (RiR 2022:28) granskat den lokala statliga serviceorganisationen i Statens servicecenters regi. Riksrevisionens övergripande slutsats är att serviceorganisationen inte kan säkerställa att alla besökare får en likvärdig service av hög kvalitet. Riksrevisionen rekommenderar bl.a. regeringen att överlåta åt Statens servicecenter att bestämma var kontor ska vara lokaliserade för att möjliggöra avvägningar mellan god tillgänglighet, kvalitet och kostnadseffektivitet. I regeringens skrivelse Riksrevisionens rapport om de statliga servicekontoren i ny regi (skr. 2022/23:113) konstaterar regeringen bl.a. att det finns behov av att närmare följa besöks- och kostnadsutvecklingen i kontorsnätet och vid behov göra justeringar i syfte att öka kostnadseffektiviteten.

Kapitalförvaltning

Kammarkollegiet har i uppgift att tillhandahålla service inom det statliga området, främst avseende ekonomi, juridik, kapitalförvaltning, riskhantering och administration. Kammarkollegiet tillhandahåller kapitalförvaltning, inklusive redovisning och andra administrativa tjänster, för myndigheter, stiftelser eller fonder inom det statliga eller kyrkliga området. Marknadsvärdet för det kapital som förvaltas av Kammarkollegiet ökade något 2022 jämfört med 2021 och uppgick vid slutet av 2022 till knappt 210 miljarder kronor. Det ogynnsamma läget på de finansiella marknaderna har medfört lägre intäkter än förväntat. Den 30 juni 2022 fick en utredare i uppdrag att biträda Finansdepartementet med att undersöka förutsättningarna för att utöka gruppen av tillåtna uppdragsgivare inom kapitalförvaltningen vid Kammarkollegiet till att omfatta kommuner och regioner samt stiftelser och fonder med anknytning till dessa aktörer. Uppdraget redovisades i en rapport den 30 december 2022 (Fi2023/00300). I rapporten föreslås att gruppen tillåtna uppdragsgivare inom kapitalförvaltningen utökas till att omfatta kommuner och regioner samt stiftelser och fonder med anknytning till dessa aktörer. Regeringen avser inte att gå vidare med förslaget eftersom det finns en fungerande marknad som tillhandahåller denna typ av tjänster.

Utgiftsområde 2

Ramavtal för ökad effektivitet och statsbidrag

Omsättningen av de varor och tjänster som avropades från Kammarkollegiets ramavtal uppgick till 16,4 miljarder kronor 2022, vilket är en ökning med 3,1 miljarder kronor jämfört med 2021. Det är framför allt inom ramavtalsområdet IT som omsättningen har ökat. År 2022 stod statliga myndigheters avrop för 80 procent av den totala omsättningen. Resterande 20 procent utgjordes av avrop från kommuner och regioner. Vid utgången av 2022 fanns 2 379 ramavtal tecknade med 840 unika leverantörer inom 38 ramavtalsområden, uppdelade på 1 364 delområden. År 2022 minskade utbetalningarna av statsbidrag med 9,3 miljarder kronor jämfört med 2021. Det totala utbetalade beloppet minskade från 141 miljarder kronor 2021 till 131,7 miljarder kronor 2022. Det beror främst på att utbetalningar inom hälso- och sjukvårdsområdet minskade. Inom energiområdet ökade utbetalningarna med 8,9 miljarder kronor jämfört med 2021. Avgiften till EU minskade med 6,3 miljarder kronor 2022 jämfört med 2021.

Resegarantier och miljöärenden

Kammarkollegiet prövar frågor om resegaranti enligt resegarantilagen (2018:1218) och beslutar om ersättning från resegarantin om resan ställs in eller avbryts på grund av att arrangören eller näringsidkaren har blivit insolvent. Av de 1 789 reseföretag som ställt resegaranti har 6 försatts i konkurs 2022. Kammarkollegiet har 2022 fått in drygt 12 300 ärenden om ersättning från resegarantin som avser 5 reseföretag. För att kunna handlägga det mycket stora antalet ärenden har myndigheten behövt anställa extra personal. Kammarkollegiet inkom i augusti 2021 med en framställning som avser finansieringen av rättegångskostnader i ärenden enligt 31 kap. 4 och 13 §§ miljöbalken (Fi2021/02812). Regeringen avser inte att ändra hur rättegångskostnaderna i denna typ av ärenden ska finansieras.

4.3.2 Arbetsgivarfrågor

En samordnad statlig arbetsgivarpolitik

Arbetsgivarpolitiken utvecklas i samverkan med alla statliga myndigheter som har anställda och samordnas av Arbetsgivarverket. Nedan redovisas hur myndigheterna inom området och Trygghetsstiftelsen har bidragit till regeringens mål att den statliga arbetsgivarpolitiken ska vara samordnad, och hur detta mål förhåller sig till det förvaltningspolitiska målet.

Arbetsgivarverkets samordning av den statliga arbetsgivarpolitiken Arbetsgivarverkets medlemsaktiviteter är ett viktigt led i arbetet för att samordna den statliga arbetsgivarpolitiken. Aktiviteterna syftar till att förbättra dialogen och erfarenhetsutbytet mellan medlemmarna i arbetsgivarfrågor. År 2022 anordnades 147 medlemsaktiviteter, vilket var en ökning med ca 15 procent jämfört med 2021. Vidare ökade deltagarantalet från drygt 5 100 personer 2021 till drygt 5 600 personer 2022, vilket är en ökning med 9 procent. Cirka 60 procent av aktiviteterna genomfördes digitalt. Arbetsgivarverkets aktiviteter inkluderar bl.a. medlemsråd, sektormöten, nätverk för arbetsmiljö- och rehabilitering samt förhandlingschefer och arbetsrätt, möten för medlemschefer och forum för mindre arbetsgivare. År 2022 har myndigheten särskilt fokuserat på frågor med koppling till det pågående säkerhetsläget, den ökade beredskapen och krigsplacering, det förändrade regelverket på arbetsmarknaden med bl.a. ändringar i lagen (1982:80) om anställningsskydd, ny lagstiftning om grundläggande omställnings- och kompetensstöd, omställningsstudiestöd samt nya kollektivavtal.

Utgiftsområde 2

För att tillgodose medlemmarnas behov av kompetensutveckling tillhandahåller Arbetsgivarverket utbildningar, varav vissa genomförs digitalt. Antalet utbildningar, utbildningstillfällen och deltagare ökade 2022 jämfört med 2021. Sammanlagt genomfördes 20 utbildningar vid 49 olika tillfällen, vilket kan jämföras med 12 utbildningar vid 28 tillfällen 2021. Antalet utbildningar har successivt ökat de senaste åren.

Myndigheten erbjuder vidare rådgivning till sina medlemmar. Enligt Arbetsgivarverket var behovet av rådgivning och information stort 2022, även om färre medlemmar tog kontakt med myndigheten jämfört med 2021. Arbetsgivarverket bedömer att detta kan vara en följd av att frågor relaterade till covid-19-pandemin har minskat.

Statliga tjänstepensioner och andra avtalsförsäkringar Statens tjänstepensionsverk (SPV) bidrar till en samordnad statlig arbetsgivarpolitik genom att administrera de statliga tjänstepensionerna och andra avtalsförsäkringar och ge service och information till arbetsgivarna, de anställda, f.d. anställda och pensionärerna. Myndigheten arbetar fortsatt för att öka kunskapen om tjänstepensionen bland sina kunder. År 2022 fortsatte myndigheten att utveckla den information som ges digitalt, t.ex. genom att anpassa årsbeskedet för tidigare statligt anställda över 67 år som inte ansökt om den förmånsbestämda delen av tjänstepensionen. SPV slutförde utvecklingen av ett systemstöd för att redovisa prognoser med lång tidshorisont och myndigheten redovisade för första gången en 50-årig prognos.

SPV har fortsatt att arbeta med att flytta it-driften till Försäkringskassan och under 2022 togs ett slutligt förslag en införandeplan för etableringen av ett datacenter hos Försäkringskassan. SPV har även fortsatt att utveckla nya system för att beräkna, finansiera och utbetala tjänstepensionerna.

SPV följer löpande upp hur nöjda de som kontaktar myndigheten eller använder dess tjänster är med informationen och servicen. Uppföljningen 2022 visade att nöjdheten var fortsatt hög och marginellt högre än föregående år. Skillnaderna i nöjdhet mellan kvinnor och män var fortsatt små.

SPV:s verksamhet finansieras med avgifter. Området Statlig pensionsverksamhet m.m. ska bedrivas med full kostnadstäckning över tid. Området Pensionsverksamhet på uppdrag, där SPV:s administration av premiebestämda pensioner ingår, har ett långsiktigt avkastningskrav på minst 6 procent. Som nyckeltal för att mäta effektiviteten används kostnaden per försäkrad. Resultatet för 2019 – 2022 redovisas i tabell 4.1.

Tabell 4.1 Effektiviteten i hanteringen av statliga avtalsförsäkringar

Kronor Kostnad per försäkrad 2019 2020 2021 2022 Förmånsbestämd pension 386,20 391,90 406,70 384,50 Premiebestämd pension 50,50 51,20 53,90 50,10 Källa: Statens tjänstepensionsverk.

Trygghetsstiftelsen Trygghetsstiftelsen, för vilken regeringen är en av stiftarna, hanterar det statliga avtalet om omställning som gäller för alla statliga myndigheter. Verksamheten finansieras genom avgifter från statliga myndigheter och andra arbetsgivare som kan omfattas av avtalet om omställning. Avgifterna fastställs genom centrala kollektivavtal. De totala avgiftsintäkterna uppgick till sammanlagt 401 miljoner kronor 2022, vilket motsvarade 0,3 procent av arbetsgivarnas lönesummor, och utgjorde samma andel som 2021.

År 2022 anmälde arbetsgivarna 1 840 personer till stiftelsen, vilket kan jämföras med 2 215 anmälda 2021. Det var en minskning med närmare 40 procent. Trygghets-

Utgiftsområde 2

stiftelsen nådde 2022 fortsatt sin målsättning att 75 procent av de som anmälts ska ha fått en lösning på sin situation inom vissa angivna tider, då drygt 80 procent fick en lösning. Det var en marginell minskning jämfört med 2021 då 82 procent fick en lösning.

Kompetensförsörjningen i staten

På uppdrag av Arbetsgivarverket genomför Konjunkturinstitutet två gånger per år en enkätundersökning benämnd Kompetensbarometern för den statliga sektorn. I undersökningen tillfrågas samtliga 246 medlemmar hos Arbetsgivarverket om sin kompetensförsörjning och ekonomi. I maj 2023 svarade 82 procent av medlemmarna på enkäten. Uppföljningen av utvecklingen i staten redovisas fr.o.m. 2008 enligt den internationella klassifikationen Classification of the Functions of Government, COFOG, och syftar till att redovisa sektorns uppgifter efter deras funktion eller ändamål.

Andelen arbetsgivare i den statliga sektorn som angav att de hade brist på personal uppgick våren 2023 till 88 procent. Det var en ökning jämfört med våren 2022, då andelen var 82 procent och våren 2021 då andelen var 62 procent. Undersökningen visar, liksom tidigare år, att personalbristen är störst inom it-verksamhet. För itsystemutveckling och systemförvaltning ökade bristen på personal från 45 procent våren 2022 till 69 procent våren 2023.

Svårigheten att behålla personal ökade 2021 och 2022 jämfört med perioden 2017 – 2020. I undersökningen från våren 2023 angav 49 procent att de hade svårt att behålla personal, vilket var en ökning jämfört med undersökningen från våren 2022 då andelen var 23 procent. Svårigheten att behålla personal var fortsatt störst inom itverksamhet.

I undersökningen från våren 2023 angav 17 procent av de statliga arbetsgivarna att det var svårt att behålla personal inom it-systemutveckling och systemförvaltning, vilket var en ökning med 8 procent jämfört med våren 2022. Av de statliga arbetsgivarna angav 15 procent att det var svårt att behålla personal inom it-drift, underhåll och support, vilket var en ökning med 7 procent jämfört med våren 2022.

Av de statliga arbetsgivarna i undersökningen angav 17 procent att de hade sagt upp personal och 16 procent att de bedömer att de kommer ha övertalighet det kommande året. De områden som är mest berörda av uppsägningar och övertalighet var fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete respektive utbildning och forskning.

Uppföljningen av delmålen för de statliga arbetsgivarna

Nedan redovisas uppfyllelsen av respektive delmål för de statliga arbetsgivarna. Kompletterande information lämnas i bilagan till utgiftsområdet.

Den statliga sektorn ska totalt sett inte vara löneledande Den svenska lönebildningsmodellen baseras på att den internationellt konkurrensutsatta sektorn är lönenormerande (se även utg.omr. 14 avsnitt 4). Lönekostnadsutvecklingen inom staten som helhet ska på sikt inte överstiga den konkurrensutsatta sektorn. Arbetsgivarverket, som ingår kollektivavtal på statens vägnar, har tolkat detta som att staten inte ska förhandla före den konkurrensutsatta sektorn inför ny avtalsperiod.

Som underlag för uppföljningen av delmålet används utvecklingen av de genomsnittliga lönerna i olika sektorer.

Utgiftsområde 2

Diagram 4.5 Utvecklingen av genomsnittliga löner i olika sektorer på

arbetsmarknaden

Index 1994 = 100 300,0 250,0 200,0 150,0 100,0 50,0 0,0 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018 2020 2022

Kommuner Regioner Statlig sektor Privat sektor Anm.: Uppgifter avser nominella löner och är rensade med hänsyn till strukturella förändringar i utbildningsnivå, ålder och kön. Källa: Statistiska centralbyrån. Som framgår av diagram 4.5 fortsätter löneutvecklingen i staten att relativt väl följa utvecklingen på arbetsmarknaden i stort, enligt jämförande statistik från 1994, dvs. tiden efter ramanslagsreformen. Mellan 1994 – 2022 ökade lönerna inom regionerna med 161,4 procent, inom den statliga sektorn med 155,5 procent, inom den privata sektorn med 148,4 procent och inom kommunerna med 132,4 procent. För tjänstemän inom den privata sektorn ökade lönen med 159,2 procent och för arbetare med 128,9 procent.

En jämn könsfördelning på ledande befattningar i staten ska eftersträvas Som underlag för uppföljningen av delmålet att en jämn könsfördelning på ledande befattningar i staten ska eftersträvas används i första hand statistik över andelen kvinnor respektive män med uppgift att planera och leda myndighetens verksamhet och som har personalansvar (ledningskompetens). Av diagram 4.6 framgår dels den totala fördelningen av kvinnor och män på ledande befattningar 2013 – 2022, dels fördelningen exklusive ledningskompetens inom Försvarsmakten. Den totala andelen kvinnor på ledande befattningar ökade från 45,9 procent 2021 till 46,8 procent 2022. Om anställda vid Försvarsmakten exkluderas uppgick andelen kvinnor till 50,7 procent, vilket var en ökning med 0,7 procentenheter jämfört med 2021.

Utgiftsområde 2

Diagram 4.6 Fördelningen av kvinnor och män med uppgift att planera och leda

myndighetens verksamhet på olika nivåer

Procent 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 Kvinnor Män Kvinnor exkl. FM

Anm.: Diagrammet visar även fördelningen exklusive Försvarsmakten. Källa: Arbetsgivarverket.

År 2022 anställde regeringen totalt 23 myndighetschefer, varav 12 (52 procent) var kvinnor och 11 (48 procent) var män. Förändringar i myndighetsstrukturen kan påverka det totala antalet myndighetschefer som regeringen anställer. Av diagram 4.7 framgår fördelningen av kvinnor och män bland de myndighetschefer som hittills anställts av regeringen 2006 – 2023. Den 30 juni 2023 var könsfördelningen bland myndighetscheferna jämn. Andelen kvinnor som är myndighetschefer ökade något jämfört med 2022.

Diagram 4.7 Fördelningen av kvinnor och män bland myndighetschefer som

anställts av regeringen

Antal 250

0 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 Kvinnor Män Totalt Löneskillnaderna mellan kvinnor och män i staten ska minska Som underlag för uppföljningen av delmålet att löneskillnaderna mellan kvinnor och män ska minska används den partsgemensamma statistiken.

Beräknat på månadslön eller faktisk lön hade män inom staten i september 2022 i genomsnitt 4 procent högre lön än kvinnor. Det innebar en minskning av den genomsnittliga löneskillnaden mellan kvinnor och män med 0,4 procentenheter jämfört med 2021. Arbetsgivarverket har i sin årliga löneskillnadsrapport till regeringen analyserat löneskillnaderna mellan kvinnor och män i staten 2022 (Arbetsgivarverket 2023). Vid en omräkning till heltidslöner hade män i genomsnitt

Utgiftsområde 2

4 procent högre lön än kvinnor i september 2022. Analysen visar att den genomsnittliga löneskillnaden framför allt beror på fyra faktorer. Den faktor som fortsatt har störst påverkan på löneskillnaden är att kvinnor och män inom samma arbetsområde arbetar på olika nivåer i myndigheterna. Fler män än kvinnor arbetar på högre strategiska nivåer. Att fler män än kvinnor är chefer påverkar inte löneskillnaden mellan kvinnor och män. Övriga faktorer som påverkar löneskillnaden är arbetstidsomfattning, arbetsområde och utbildningsinriktning. När hänsyn tas till dessa mätbara faktorer kvarstår en skillnad som inte kan förklaras av tillgänglig information i statistiken, den s.k. oförklarade löneskillnaden. Denna skillnad uppgick till 0,4 procentenheter i september 2022 (se vidare utg.omr. 14 avsnitt 5 för en beskrivning av kvinnors och mäns löner enligt lönestrukturstatistiken).

I diagram 4.8 redovisas den genomsnittliga löneskillnaden mellan kvinnor och män i staten och den oförklarade löneskillnaden under de senaste tio åren. Statistiken innefattar myndigheter under regeringen, exklusive Polismyndigheten.

Diagram 4.8 Genomsnittlig löneskillnad mellan kvinnor och män i staten och den

oförklarade löneskillnaden

Procent

Källa: Arbetsgivarverket.

Andelen anställda i staten med utländsk bakgrund ska öka på alla nivåer Som underlag för uppföljningen av delmålet att andelen anställda i staten med utländsk bakgrund ska öka på alla nivåer används statistik över hur stor andel av de statsanställda som har utländsk bakgrund. Med utländsk bakgrund avses enligt SCB personer som är utrikes födda och personer som är födda i Sverige vars båda föräldrar är utrikes födda.

Av diagram 4.9 framgår andelen med utländsk bakgrund bland de anställda i staten totalt, respektive bland nyanställda.

Andelen anställda med utländsk bakgrund i staten fortsätter att öka och uppgick 2022 till 22,3 procent, vilket var en ökning med 0,2 procentenheter jämfört med 2021. Andelen anställda kvinnor i staten med utländsk bakgrund uppgick 2022 till 22,4 procent. Motsvarande andel för männen var 22,3 procent. Det innebar en ökning med 0,4 procentenheter för kvinnor och med 0,1 procentenheter för män jämfört med 2021.

Andelen nyanställda med utländsk bakgrund i staten ökade något under 2022 jämfört med 2021. Andelen uppgick till 29,9 procent 2022. Den totala andelen med utländsk bakgrund i befolkningen 20 – 64 år uppgick 2022 till 31,2 procent.

Utgiftsområde 2

Andelen anställda med utländsk bakgrund ökade inom samtliga s.k. kompetenskategorier, dvs. ledningskompetens, kärnkompetens samt stödkompetens, mellan 2021 och 2022.

Diagram 4.9 Andel med utländsk bakgrund för staten totalt, nyanställda,

förvärvsarbetande 20 – 64 år och för befolkningen i arbetsför ålder

Procent 35 30 25 20 15 10 5 0 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 Staten totalt Nyanställda i staten Förvärvsarbetande 20 – 64 år Befolkningen 20 – 64 år Anm.: Staten totalt avser individer med månadsavlönad anställning hos obligatoriska medlemmar i Arbetsgivarverket, exklusive Polismyndigheten. Timavlönade m.fl. ingår inte. Som nyanställda räknas individer som inte varit anställda i staten föregående år samt individer som bytt anställningsmyndighet sedan föregående år. I statistiken för förvärvsarbetande 20 – 64 år, ingår egna företagare och personer vars arbetstidsomfattning är minst en timme per vecka. Statistik för 2022 avseende förvärvsarbetande 20 – 64 år är ännu inte tillgänglig. Källor: Arbetsgivarverket och Statistiska centralbyrån.

Arbetsmiljön i staten ska vara god Som underlag för uppföljningen av delmålet att arbetsmiljön i staten ska vara god används uppgifter om sjukfrånvaro, sjukpension enligt det statliga tjänstepensionsavtalet och anmälningar enligt avtal om ersättning vid personskada (PSA).

Sjukfrånvaron i staten uppgick 2022 till 4,1 procent av den ordinarie arbetstiden. Det var en ökning jämfört med 2021 då sjukfrånvaron uppgick till 3,6 procent. Bland anställda kvinnor i staten uppgick sjukfrånvaron till 5,1 procent och bland män 2,9 procent. Jämfört med 2021 ökade sjukfrånvaron med 0,6 procentenheter för kvinnor och med 0,3 procentenheter för män. Under perioden 2017 – 2021 minskade skillnaden i sjukfrånvaro mellan män och kvinnor. Denna trend bröts dock 2022. Sjukfrånvaron ökade inom alla åldersgrupper. Den största ökningen var 0,6 procentenheter och avsåg åldersgruppen 50 år eller äldre. Förändringarna över åren framgår av diagram 4.10.

Utgiftsområde 2

Diagram 4.10 Sjukfrånvaron totalt och uppdelat på kön

Procent

Källa: Arbetsgivarverket. Statligt anställda som beviljas sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken har rätt till sjukpension enligt det statliga tjänstepensionsavtalet. År 2022 nybeviljades 108 sjukpensioner, vilket kan jämföras med 93 sjukpensioner 2021 och 101 sjukpensioner 2020. Av de som nybeviljades sjukpension 2022 var 76 procent kvinnor och 24 procent män. Av de som nybeviljades sjukpension under 2021 var 68 procent kvinnor och 32 procent män medan under 2020 var 73 procent kvinnor och 27 procent män.

Om en statligt anställd drabbas av en personskada som bedöms vara en arbetsskada har personen rätt till ersättning enligt PSA. Med arbetsskada avses arbetsolycksfall, färdolycksfall, vålds- eller misshandelsfall, smittskada eller särskild utlandsskada. Antalet anmälningar har de senaste åren minskat. Under 2022 gjordes 4 486 anmälningar, vilket kan jämföras med 4 672 anmälningar 2021 och 4 713 anmälningar 2020. Av anmälningarna 2022 stod kvinnorna för 42,3 procent och männen för 57,7 procent. Det innebär en minskning av andelen anmälningar från män jämfört med 2021, då andelen uppgick till 59,9 procent.

Polismyndigheten, Försvarsmakten, Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse och Trafikverket anmälde flest arbetsskador 2020 – 2022.

Grundläggande värden i statsförvaltningen och rollen som statsanställd Som underlag för delmålet om grundläggande värden i statsförvaltningen och rollen som statsanställd redovisas nedan utvecklingen av antalet ärenden vid myndigheternas personalansvarsnämnder.

Myndigheternas personalansvarsnämnder handlägger ärenden som rör disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning och skiljande från anställning på grund av personliga förhållanden när det gäller statligt anställda. Nämnderna har viktiga funktioner när det gäller att upprätthålla allmänhetens förtroende för den statliga förvaltningen och tillgodose arbetstagarnas intresse av en korrekt handläggning av ärendena.

De statliga myndigheterna hanterade totalt 282 personalansvarsärenden, vilket var 14 färre än 2021. Av diagram 4.11 framgår utvecklingen av antalet ärenden 2013 – 2022.

Utgiftsområde 2

Diagram 4.11 Antal personalansvarsärenden och antal ärenden som lett till åtgärd

Antal 500 450 400 350 300 250 200 150 100 50 0 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2021 2022 Totalt antal ärenden Varav antal ärenden som lett till åtgärd Källa: Arbetsgivarverket. Tabell 4.2 visar personalansvarsärenden som ledde till någon form av åtgärd under perioden 2020 – 2022. Av tabellen framgår att antalet ärenden har ökat något inom de flesta åtgärdskategorierna under perioden.

Tabell 4.2 Personalansvarsärenden, typ av ärende och utfall

Antal ärenden som lett till åtgärd Typ av ärende 2020 2021 2022 Uppsägning 19 24 20 Avskedande 26 37 30 Varning 77 60 73 Löneavdrag 32 47 49 Åtalsanmälan 25 31 36 Avstängning 2 2 0 Totalt 1 179 207 208 1 Diskrepansen mellan del- och totalsumman i tabellen beror på att vissa ärenden lett till mer än en åtgärd. Källa: Arbetsgivarverket.

Övriga aktuella frågor inom den statliga arbetsgivarpolitiken

En särskild utredare har haft i uppdrag att utreda vissa frågor som rör statligt anställdas rättsställning (dir. 2020:120 och dir. 2021:111). Uppdraget redovisades i februari 2022 i betänkandet Rätt och rimligt för statligt anställda (SOU 2022:8). I betänkandet föreslås bl.a. ändringar av möjligheten att överpröva anställningsbeslut, en lagreglering som innebär en möjlighet att stänga av statligt anställda från arbetet i vissa situationer och att bestämmelser ska införas om omprövning av lönevillkor när myndigchefschefer förflyttas. Det föreslås också att regeringen bör ändra gällande praxis när det gäller 65-årsgränsen för myndighetschefer för att stärka attraktiviteten för en anställning som myndighetschef. Betänkandet har remitterats. Regeringen är arbetsgivare för chefer för myndigheter som lyder direkt under regeringen och beslutar om deras anställningsvillkor. Enligt praxis anställs en myndighetschef i normalfallet för en period om sex år med möjlighet till förlängning i ytterligare tre år. Huvudregeln har varit att en myndighetschef anställs, eller att anställningen förlängs, t.o.m. månaden före han eller hon blir 65 år. Det förekommer att en anställning förlängs till arbetstagaren uppnår 67 års ålder.

Utgiftsområde 2

Utvecklingen på arbetsmarknaden går mot ett längre arbetsliv. Vidare är det viktigt ur ett kompetensförsörjningsperspektiv att myndighetschefernas kompetens och erfarenheter tillvaratas även efter 65 års ålder. Regeringen anser därför att utgångspunkten ska vara att myndighetschefer anställs eller kan få sin anställning förlängd t.o.m. månaden innan han eller hon blir 69 år. Anställningsperioden är fortsatt i normalfallet sex år med möjlighet till förlängning i tre år.

Övriga förslag i betänkandet bereds i Regeringskansliet.

Arbetsgivarverket fick i september 2022 i uppdrag av regeringen att, i fråga om myndigheter under regeringen med kontorslokaler i Stockholms län men säte i annat län, redogöra för förändringar avseende i vilka län myndigheternas personal har varit placerad under 2018 – 2022 (Fi2022/02511). Uppdraget redovisades den 30 maj 2023 (Fi2023/01913). Utifrån den analys som gjorts finns inga tecken på en ökad lokalisering av arbetstagare till Stockholm. För flertalet av de 31 myndigheter som analyserats är andelen arbetstagare placerade i Stockholm i stort sett oförändrad under den studerade perioden 2018 – 2022. I de fall större förändringar har noterats rörde det sig bl.a. om en minskad andel arbetstagare placerade i Stockholm som en följd av beslut om omlokalisering av myndighetens verksamhet.

4.3.3 Sveriges genomförande av Agenda 2030 Riksdagen har tillkännagett för regeringen att den ska redovisa arbetet med Sveriges genomförande av Agenda 2030 vartannat år i en skrivelse till riksdagen (bet. 2020/21:FiU28 punkt 2, rskr. 2020/21:154). Den 24 maj 2022 överlämnade regeringen den första skrivelsen till riksdagen om Sveriges genomförande av Agenda 2030 (skr. 2021/22:247). Tillkännagivandet är inte slutbehandlat.

SCB har under 2023 fått i uppdrag att uppdatera statistik om Agenda 2030 på myndighetens webbplats.

Sverige var inom ramen för det svenska ordförandeskapet i EU:s ministerråd ordförande i EU:s rådsarbetsgrupp för Agenda 2030. Regeringskansliet stod den 14 – 15 mars 2023 värd för ett expertmöte med företrädare från EU-medlemsländernas representanter i rådsarbetsgruppen, deltagare från Europeiska kommissionen samt Europeiska utrikestjänsten. Syftet med mötet var att stärka samarbetet och enigheten mellan EU:s medlemsländer i rådsarbetsgruppen under de återstående sju åren till 2030. Inom ramen för rådsarbetsgruppens arbete har rådslutsatser tagits fram bl.a. på Europeiska kommissionens första frivilliga granskning av genomförandet av Agenda 2030 inom EU.

Sverige medverkade med en delegation vid FN:s forum för utvecklingsfinansiering, Financing for Development forum (FfD-Forum) den 17 – 20 april 2023. Syftet med mötet var att följa upp genomförandet av Addis Ababa Action Agenda och accelerera arbetet med resursmobilisering för hållbar utveckling, i linje med Agenda 2030.

Den globala uppföljningen av Agenda 2030 sker årligen vid FN:s politiska högnivåforum för hållbar utveckling (HLPF). Sverige medverkade med en delegation vid HLPF i New York i juli 2023. Sverige medverkade även vid det förberedande regionala forum inom UNECE-regionen (FN:s ekonomiska kommission för Europa) som hölls i Genève i mars 2023.

Under 2022 genomfördes ett antal högnivåmöten inom hållbar utveckling, bl.a. det 15:e partsmötet till FN:s konvention om biologisk mångfald i december där parterna beslutade om globala mål för biologisk mångfald som kommer bidra till att uppnå Agenda 2030. I september anordnades mötet Transforming Education Summit (TES),

Utgiftsområde 2

som en del av FN:s generalsekreterares initiativ Our Common Agenda , i syfte att kraftsamla mot den globala utbildningskrisen.

Den nationella samordnaren för Agenda 2030 lämnade den 13 april 2023 betänkandet Organisera för hållbar utveckling (SOU 2023:14) med förslag om hur arbetet med hållbar utveckling kan organiseras efter det att den nationella samordnarens uppdrag upphör i mars 2024. Samordnarens uppdrag har skapat nya plattformar för samhällsaktörer och resulterat i tvärsektoriella samarbeten och nya initiativ för att nå agendans mål. Ett exempel är den färdplan för omställning till hållbar ekonomisk utveckling som lanserades den 31 maj 2023. Färdplanen har tagits fram tillsammans med en rad företag, myndigheter, organisationer och högskolor och syftar till att underlätta för svenska aktörer att gå före i samhällstransformationen och därmed stärka Sveriges globala konkurrenskraft.

4.4 Regeringens bedömning av måluppfyllelsen

4.4.1 Statlig förvaltningspolitik En offentlig förvaltning som är motståndskraftig mot korruption är viktig för att upprätthålla rättssäkerhet och medborgarnas förtroende. Regeringen bedömer utifrån internationella indikatorer och rekommendationer att det finns vissa utmaningar i arbetet mot korruption, men att arbetet i den offentliga förvaltningen i stora delar är välfungerande.

Åtgärder för ökad innovation, samverkan och effektivitet pågår inom många områden. Antalet myndigheter har varit relativt konstant under senare år och det har endast skett begränsade förändringar av myndigheternas organisering. Regeringen bedömer att arbetet med strukturförändringar och omprövningar av det statliga åtagandet och av statsförvaltningens organisering har gått för långsamt. Det kan ha påverkat statsförvaltningens kostnadseffektivitet och ändamålsenligheten i statsförvaltningens organisering på ett negativt sätt.

Digitaliseringen av den offentliga förvaltningen är fortsatt viktig för att ge bättre service till medborgarna, stödja innovation och deltagande samt öka förvaltningens effektivitet och kvalitet. Området redovisas inom utgiftsområde 22 avsnitt 4 om Politiken för informationssamhället.

Regeringen bedömer att in- och utlån av personal, samordning av administrativa tjänster och servicesamverkan inom ramen för Statens servicecenters servicekontor är sådan samverkan som kan bidra till statsförvaltningens effektivitet. Regeringen kommer därför att följa hur myndigheterna arbetar med personallån. Regeringen bedömer vidare att de åtgärder Statens servicecenter vidtagit har bidragit till viss ökning av produktiviteten och kostnadseffektiviteten inom myndighetens administrativa tjänster samtidigt som underskottet i myndighetens avgiftsfinansierade verksamhet har minskat. Det krävs dock ett fortsatt effektiviserings- och utvecklingsarbete avseende tillhandahållande av administrativa tjänster. Myndighetens systematiska säkerhetsarbete vid utformningen av de tjänster som den tillhandahåller bedöms komma kundmyndigheterna till del. Myndighetens arbete med att stärka verksamhetens förmåga att genomföra sina uppgifter vid fredstida krissituationer och vid höjd beredskap, bedöms komma att bidra till att även förmågan hos de myndigheter som är anslutna till Statens servicecenters tjänster stärks.

Regeringen bedömer att den pågående utbyggnaden av antalet servicekontor förbättrar tillgången till statlig service på fler platser i landet. Stegen som tagits mot en långsiktig servicesamverkan mellan Statens servicecenter och Migrationsverket ökar möjligheten att utnyttja statens samlade resurser på ett mer effektivt sätt, samtidigt som enskildas

Utgiftsområde 2

kontakter med statliga myndigheter kan underlättas. Regeringen ser positivt på den lokalsamverkan som Statens servicecenter utvecklat med kommuner i syfte att erbjuda enskilda och företag en mer samlad service. Regeringen avser att se över om det finns åtgärder som kan behöva vidtas för att underlätta denna typ av samverkan. Regeringen bedömer också att försöksverksamheten med ett mobilt koncept kan vara ett effektivt sätt att tillgängliggöra lokal statlig service.

4.4.2 Arbetsgivarfrågor Regeringen noterar att utvecklingen är fortsatt positiv för flera av de delmål som ställts upp för staten som arbetsgivare och där utvecklingen följs upp med resultatindikatorer. Regeringen anser att Arbetsgivarverkets verksamhet har bidragit i hög grad till att samordna och utveckla den statliga arbetsgivarpolitiken.

Kompetensförsörjningen i staten bedöms i huvudsak fungera väl. Den statliga sektorn är den sektor som har högst andel högutbildade. Kompetensbristen fortsätter dock att öka. Cirka nio av tio statliga arbetsgivare uppger att de har personalbrist. Det har ökat inom flera verksamhetsområden. Bristen var fortsatt störst i fråga om personal med itkompetens. Den statliga sektorn är inte unik i detta avseende, men den fortsatta ökningen av kompetensbrist försvårar förutsättningarna att utveckla och effektivisera statsförvaltningen. Det ställer krav på myndigheterna och Arbetsgivarverket att ytterligare stärka statens attraktivitet som arbetsgivare.

Regeringen bedömer att SPV:s administration av den statliga tjänstepensionen fungerar väl, och att myndigheten bidrar till målet om en samordnad statlig arbetsgivarpolitik. De som kontaktar SPV eller nyttjar dess tjänster är nöjda med den service och information som myndigheten ger. Myndigheten arbetar för att effektiviteten och säkerheten i verksamheten ska öka. För att täcka pensionskostnaderna har SPV höjt de premier som myndigheterna ska betala för sina anställdas förmånsbestämda pensionsförmåner.

4.4.3 Sveriges genomförande av Agenda 2030 Den förra regeringens skrivelse om Sveriges genomförande av Agenda 2030 (skr. 2021/22:247) visade att Sverige har goda förutsättningar att nå de globala målen, men att flera utmaningar kvarstår. Bland annat minskar inte den ekonomiska och sociala ojämlikheten, flera nationella miljömål nås inte, våld och kränkningar minskar inte och mobbning ökar bland unga. Genom utrikes-, bistånds- och handelspolitiken bidrar Sverige aktivt till verksamhet som syftar till att möjliggöra det internationella genomförandet av Agenda 2030. Detta återspeglas i höga biståndspolitiska ambitioner, stöd till det multilaterala systemet och utvecklingsbankerna samt insatser för att öka samspelet mellan utvecklingssamarbetet och näringslivet.

Regeringen konstaterar att den nationella samordnarens arbete har sammanfört olika samhällsaktörer och främjat genomförandet av agendan.

Sveriges utmaningar med genomförandet av Agenda 2030 som SCB konstaterade i delredovisningen Genomförande av Agenda 2030, Statistisk lägesbild 2019 som publicerades i oktober 2019 kvarstår. Regeringen bedömer att Rysslands invasion av Ukraina och det säkerhetspolitiska läget i omvärlden, liksom den ansträngda ekonomiska situationen med hög inflation, påverkar måluppfyllelsen negativt för Sveriges genomförande av Agenda 2030.

Utgiftsområde 2

4.5 Politikens inriktning

4.5.1 Statlig förvaltningspolitik och arbetsgivarfrågor

En effektivare statsförvaltning med ökat fokus på medborgarnytta

Styrningen av statsförvaltningen ska vara resultatinriktad, verksamhetsanpassad, strategisk, sammanhållen och medborgarorienterad (prop. 2009/10:175 s. 72, 96, 98 och 99). Detaljstyrning och onödig administration ska fortsatt undvikas. Medborgarnytta, effektivitet och förenkling är ledord för all statlig verksamhet. Varje skattekrona ska användas klokt och statsförvaltningen ska alltid vara öppen för omprövning och prioritering. För att statsförvaltningen ska leverera de resultat som regeringen och medborgarna förväntar sig måste den vara kostnadseffektiv och ändamålsenligt organiserad. Myndigheternas förmåga att samarbeta är därtill avgörande för att uppnå en högre effektivitet och kvalitet inom statsförvaltningen. Eftersom inflationen begränsar hur expansiv politiken kan vara ställs framöver också stora krav på förmågan att prioritera och effektivisera statens åtaganden för att kunna finansiera viktiga reformer. Det finns därför ett behov av att ompröva det offentliga åtagandet där så är lämpligt och att se över myndigheternas uppgifter. Statsförvaltningen behöver bli mindre fragmenterad och mer fokuserad på myndigheternas kärnuppgifter. Nytillkomna uppgifter ska i huvudsak utföras av befintliga myndigheter och ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan myndigheter ska vara tydlig. Ett exempel på regeringens skärpta fokus på omprövning är beslutet att ge Statskontoret i uppdrag att kartlägga och analysera myndigheternas informations- och kommunikationsverksamhet (Fi2023/02202). Regeringen har efterfrågat underlag i syfte att informera sig om att myndigheternas verksamhet har stöd i rättsordningen och att myndigheternas resurser används på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Med anledning av små myndigheters relativt sett högre kostnader och utmaningar att upprätthålla nödvändig kompetens för att följa de regelverk som gäller alla statliga myndigheter ska en särskild utredare göra en översyn av dessa myndigheters uppgifter och organisering (dir. 2023:132). Regeringen avser att återkomma med fler åtgärder som syftar till omprövning av statsförvaltningens uppgifter och organisering.

För att både stimulera till effektivisering i statsförvaltningen och bidra till finansieringen av nya reformer, föreslås en generell besparing i statsförvaltningen (se Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 1.4).

Statsförvaltningens och de samordnade administrativa tjänsternas effektivitet behöver öka. Anslutningsgraden till de administrativa tjänster som Statens servicecenter erbjuder bör öka i den utsträckning som det bedöms effektivt. Detta bör i första hand ske genom frivilliga överenskommelser. Det är viktigt att effektiviteten ökar och kvaliteten höjs i de administrativa tjänsterna, bl.a. för att säkerställa att de uppfyller höga krav på säkerhetsskydd och informationssäkerhet. Statens servicecenters arbete med att digitalisera och standardisera processer och system i syfte att öka effektiviteten i de administrativa tjänsterna och i den egna verksamheten bör fortsätta. En utvärdering har genomförts av hur centraliseringen av administrativa tjänster till Statens servicecenter har påverkat statsförvaltningens effektivitet. I september 2023 lämnade en särskild utredare betänkandet Centraliseringen av administrativa tjänster till Statens servicecenter – en utvärdering (SOU 2023:54). Betänkandet bereds i Regeringskansliet.

Arbetet med att minska antalet myndigheter inleds

För att öka effektiviteten i statsförvaltningen bedömer regeringen att antalet myndigheter bör minska (se Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 1.4). Regeringen kommer därför att pröva följande sammanslagningar: – Statskontoret inordnas i Ekonomistyrningsverket

Utgiftsområde 2

– Myndigheten för stöd till trossamfund inordnas i Myndigheten för ungdomsoch civilsamhällesfrågor – Konstnärsnämnden inordnas i Statens kulturråd – Fastighetsmäklarinspektionen inordnas i Konsumentverket – Myndigheten för arbetsmiljökunskap inordnas i Arbetsmiljöverket.

Regeringen avser att ge berörda myndigheter i uppdrag att återkomma med förslag på hur sammanslagningarna kan genomföras. Som utgångspunkt bör den mindre myndigheten inordnas i den större, men andra alternativa utformningar kan också övervägas. Regeringen kommer även att genomföra en översyn av analys- och utvärderingsmyndigheterna i syfte att genomföra sammanslagningar. Regeringen vill också se över hur det statligt finansierade företagsfrämjandet kan bli så effektivt och ändamålsenligt som möjligt.

Utvecklat samarbete och enhetlighet

För att den statliga förvaltningen ska fungera krävs det samarbete såväl inom statsförvaltningen som mellan staten, kommunerna och regionerna. Den offentliga förvaltningen bör i större utsträckning utgå från ett helhetsperspektiv då olika utmaningar ska hanteras. Samarbete är en förutsättning för t.ex. verksamhetsutveckling och ett effektivt resursutnyttjande, för att minska sårbarheter och för att kunna hantera snabba oförutsedda händelseförlopp. En gemensam regional indelning för statliga myndigheter i enlighet med förordningen (2022:593) om vissa förvaltningsmyndigheters regionala indelning kan underlätta samordningen inom staten och samverkan mellan staten, kommunerna och regionerna. Regeringen kommer att pröva i vilken utsträckning det är möjligt för fler statliga myndigheter att omfattas av den regionala indelningen.

Bibehållen statlig närvaro och service

Statlig närvaro och service i hela landet är viktigt för att förenkla för enskilda och öka medborgarnyttan. Därmed upprätthålls statsförvaltningens legitimitet och förtroende. Det är fortsatt angeläget att följa spridningen av de statliga arbetstillfällena i landet, bl.a. genom länsstyrelsernas årliga uppföljningar.

Verksamheten vid de statliga servicekontoren har genomgått en större expansion de senaste åren, som delvis fortfarande pågår. Regeringen bedömer att en viktig prioritering för resterande del av denna mandatperiod är att verksamheten får möjlighet att stabiliseras, detta särskilt mot bakgrund av de generella kostnadsökningarnas konsekvenser för verksamheten. Regeringen avser att inhämta fördjupade underlag från Statens servicecenter i syfte att säkerställa en ökad kostnadseffektivitet i verksamheten. Mot bakgrund av detta har regeringen för närvarande inte för avsikt att gå vidare med de förfrågningar som inkommit om nya servicekontor på specifika orter (Fi2021/02157, Fi2021/02400 och Fi2022/01760). Att ansluta fler myndigheter till verksamheten vid de statliga servicekontoren kan bidra till att utnyttja statens samlade resurser på ett mer effektivt sätt, samtidigt som tillgängligheten till service från statliga myndigheter förbättras på fler platser i landet. Regeringen bedömer samtidigt att det finns behov av att tydliggöra de utgångspunkter och principer som ligger till grund för regeringens beslut om serviceutbudet i servicekontorsverksamheten (skr. 2022/23:113). Vägledande vid prövningen av vilka av myndigheternas tjänster och vilken service som servicekontoren ska tillhandahålla bör enligt regeringens mening vara att de:

– medför ett tydligt behov av fysisk tillgänglighet,

Utgiftsområde 2

– innebär att enskilda och företag kan tillvarata sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter gentemot staten, – möter varaktig och bred efterfrågan hos enskilda eller företag, – passar in med det övriga serviceutbudet och bidrar till en enhetlig och ändamålsenlig sammansättning av servicetjänster vid servicekontoren, – möjliggör ett effektivt resursutnyttjande i staten.

Digitaliseringen av den offentliga förvaltningen är viktig för att ge bättre service till medborgarna och öka tillgängligheten i hela landet.

Utveckla arbetet mot korruption, otillåten påverkan och för god

förvaltningskultur

Korruption och otillåten påverkan är skadligt för ekonomin, för allmänhetens förtroende för det offentliga och i förlängningen för demokratin. Regeringen vill därför arbeta aktivt mot korruption i offentlig sektor och öka motståndskraften mot nya hot. Regeringen vill också fortsätta arbetet med att stärka de statsanställda i deras tjänstemannaroll, vilket är viktigt för rättssäkerheten och för att motverka förtroendeskadliga beteenden i statsförvaltningen.

I samband med att nuvarande handlingsplan mot korruption i den offentliga förvaltningen löper ut vid årets slut avser regeringen ta fram en ny handlingsplan som tar ett brett grepp om arbetet mot korruption och otillåten påverkan.

Statsanställda ska kunna känna sig trygga på arbetet och hot, våld och trakasserier ska aldrig tolereras. Det finns en risk för att sådana företeelser påverkar anställda i sin tjänsteutövning och medför ohälsa, vantrivsel och en sämre arbetsmiljö. En god arbetsmiljö är grundläggande för statens kompetensförsörjning och en central fråga för de statliga arbetsgivarna. Regeringen avser att rikta fokus mot och noga följa utvecklingen i fråga om hot, våld och trakasserier mot anställda i staten.

Nya förutsättningar för ett längre arbetsliv för myndighetschefer

Utvecklingen på arbetsmarknaden går mot ett längre arbetsliv. Regeringen anser att det är viktigt ur ett kompetensförsörjningsperspektiv att myndighetschefernas kompetens och erfarenheter tillvaratas även efter 65 års ålder. Utgångspunkten ska därför vara att myndighetschefer anställs eller kan få sin anställning förlängd t.o.m. månaden innan han eller hon blir 69 år. Anställningsperioden är fortsatt i normalfallet sex år med möjlighet till förlängning i tre år.

4.5.2 Sveriges genomförande av Agenda 2030 Sverige har ett mycket gott utgångsläge för att nå målen i Agenda 2030 och ligger fortsatt i täten i omställningen till ett hållbart samhälle, både nationellt och internationellt. Men Sverige har också stora utmaningar. Regeringen arbetar i sex samarbetsprojekt för att lösa dessa – tillväxt och hushållsekonomi, kriminalitet, migration och integration, klimat och energi, hälso- och sjukvård samt skola. Genomförandet av Tidö-avtalet genom samarbetsprojekten tar Sverige närmare att uppfylla agendans mål. Genom utrikes-, bistånds- och handelspolitiken arbetar Sverige även för en socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar utveckling globalt.

Regeringens övergripande arbete vägleds av det riksdagsbundna målet för genomförandet av Agenda 2030 (prop. 2019/20:188, bet. 2020/21:FiU28, rskr. 2020/21:154). Sverige ska genomföra Agenda 2030 för en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling. Genomförandet ska präglas av agendans princip att

Utgiftsområde 2

ingen ska lämnas utanför. Arbetet med att genomföra redan riksdagsbundna mål är avgörande för genomförandet av agendan.

I propositionen Sveriges genomförande av Agenda 2030 (prop. 2019/20:188) understryks att agendan ska integreras i ordinarie processer, med ett balanserat och integrerat förhållningssätt till hållbarhetens tre dimensioner så att regeringen kan föra en mer samstämmig politik för hållbar utveckling, mellan lokal, regional, nationell och internationell nivå. Regeringens arbete utgår från de stora samhällsutmaningar som finns i Sverige.

Regeringen avser överlämna en ny skrivelse om Sveriges genomförande av Agenda 2030 till riksdagen under 2024, i linje med riksdagens tillkännagivande (bet. 2020/21:FiU28 punkt 2, rskr. 2020/21:154).

De statliga myndigheterna kan använda Agenda 2030 som ett verktyg och ett gemensamt språk för att strukturera sitt arbete med de utmaningar Sverige har. GDforum – svenska myndigheter i samverkan för Agenda 2030, – är en plattform som samlar ett stort antal myndigheter. Här identifieras synergier inom statsförvaltningen i arbetet för en hållbar utveckling. Länsstyrelserna har, inom ramen för sina samordnande och tvärsektoriella uppgifter och för det statliga helhetsperspektivet, en särskilt viktig roll.

I princip samtliga mål i Agenda 2030 har koppling till den verksamhet som bedrivs på regional och lokal nivå. Olika aktörers delaktighet och engagemang på regional och lokal nivå är därför central. Kommuner och regioner är viktiga aktörer för genomförandet av Agenda 2030 där de har möjlighet att definiera och prioritera insatser utifrån sina egna förutsättningar och utmaningar.

För regeringen är ett samarbete med olika aktörer avgörande för ett framgångsrikt och innovativt genomförande på alla nivåer, inklusive i EU-arbetet.

Det svenska ordförandeskapet inom EU:s ministerråd och den stundande halvtidsutvärderingen av Agenda 2030 har varit en möjlighet för Sverige att sätta tonen för och växla upp EU:s gemensamma arbete med Agenda 2030. Regeringen kommer att fortsätta arbeta för att EU på ett effektivt och ambitiöst sätt genomför Agenda 2030, inom och utanför EU:s gränser.

Regeringen gör fortsatt bedömningen att det inte finns förutsättningar för att nå målen i Agenda 2030 globalt utan resursmobilisering som understödjer genomförandet. För att åstadkomma en hållbar utveckling globalt är det helt nödvändigt att handeln stärks, att företag kan växa och att privata investeringar kommer på plats. Regeringen fortsätter arbeta för att stärka mänskliga fri- och rättigheter och för att motverka korruption för att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling globalt.

Utgiftsområde 2

4.6 Budgetförslag

4.6.1 1:1 Statskontoret

Tabell 4.3 Anslagsutveckling 1:1 Statskontoret

Tusental kronor

2022 Utfall 102 454 Anslagssparande 4 653 2023 Anslag 107 772 1 Utgiftsprognos 108 735

2024 Förslag 109 732

2 2025 Beräknat 113 943 2026 Beräknat 116 761 3 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition. 2 Motsvarar 109 704 tkr i 2024 års prisnivå. 3 Motsvarar 109 687 tkr i 2024 års prisnivå.

Ändamål

Anslaget får användas för Statskontorets förvaltningsutgifter och för regeringens behov av vissa förvaltningspolitiska insatser.

Skälen för regeringens förslag

Tabell 4.4 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 1:1 Statskontoret

Tusental kronor 2024 2025 2026

1

Anvisat 2023 108 272 108 272 108 272

2 Pris- och löneomräkning 3 607 7 897 10 770 Beslutade, föreslagna och aviserade reformer -2 147 -2 226 -2 281 3 varav BP24 -1 340 -1 340 -1 340 – Justering av anslag till följd av slopad avgift för årlig revision -229 -229 -229 – Generell besparing i statsförvaltningen -1 111 -1 111 -1 111 Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 109 732 113 943 116 761

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel 2023. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Pris- och löneomräkningen för 2025 – 2026 är preliminär. 3 Exklusive pris- och löneomräkning. Anslaget minskas med 1 111 000 kronor 2024 till följd av en generell besparing och beräknas fr.o.m. 2025 minskas med motsvarande belopp (se Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 1.4).

Regeringen föreslår att 109 732 000 kronor anvisas under anslaget 1:1 Statskontoret för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 113 943 000 kronor respektive 116 761 000 kronor.

Utgiftsområde 2

4.6.2 1:2 Kammarkollegiet

Tabell 4.5 Anslagsutveckling 1:2 Kammarkollegiet

Tusental kronor

2022 Utfall 113 240 Anslagssparande 8 307 2023 Anslag 139 918 1 Utgiftsprognos 127 546

2024 Förslag 164 511

2025 Beräknat 166 478 2 3 2026 Beräknat 173 344 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition. 2 Motsvarar 159 640 tkr i 2024 års prisnivå. 3 Motsvarar 161 976 tkr i 2024 års prisnivå.

Ändamål

Anslaget får användas för Kammarkollegiets förvaltningsutgifter och för förvaltningsutgifter för vissa nämnder. Anslaget får även användas för att bevaka statens rätt och andra allmänna intressen samt utbetalning av vissa mindre skadeståndsersättningar.

Skälen för regeringens förslag

Tabell 4.6 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 1:2 Kammarkollegiet

Tusental kronor 2024 2025 2026

1

Anvisat 2023 118 318 118 318 118 318

Pris- och löneomräkning 2 4 573 9 837 13 198 Beslutade, föreslagna och aviserade reformer -3 380 -11 005 -11 293 3 varav BP24 -2 380 -2 380 -2 380 – Justering av anslag till följd av slopad avgift för årlig revision -1 161 -1 161 -1 161 – Generell besparing i statsförvaltningen -1 219 -1 219 -1 219 Överföring till/från andra anslag 45 000 49 328 53 121 Övrigt

Förslag/beräknat anslag 164 511 166 478 173 344

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel 2023. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Pris- och löneomräkningen för 2025 – 2026 är preliminär. 3 Exklusive pris- och löneomräkning. Efter förslag i propositionen Vårändringsbudget för 2023 ökades anslaget med 21 600 000 kronor för kartläggningssamtal inför beslut om grundläggande omställnings- och kompetensstöd och yttranden till Centrala studiestödsnämnden för omställningsstudiestöd som Kammarkollegiet har i uppgift att genomföra. Samtidigt minskades anslaget 1:15 Omställnings- och kompetensstöd genom den offentliga omställningsorganisationen inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv med motsvarande belopp (prop. 2022/23:99 utg.omr. 14, bet. 2022/23FiU21, rskr. 2022/23:254). För Kammarkollegiets kartläggningssamtal ökas anslaget med 45 000 000 kronor för 2024. För 2025 beräknas anslaget öka med 49 328 000 kronor och fr.o.m. 2026 med 53 121 000 kronor. Finansieringen sker genom att anslaget 1:15 Omställnings- och kompetensstöd genom den offentliga omställningsorganisationen inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv minskas med motsvarande belopp.

Utgiftsområde 2

Anslaget minskas med 1 219 000 kronor 2024 till följd av en generell besparing och beräknas fr.o.m. 2025 minskas med motsvarande belopp (se Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 1.4).

Regeringen föreslår att 164 511 000 kronor anvisas under anslaget 1:2 Kammarkollegiet för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 166 478 000 kronor respektive 173 344 000 kronor.

Kredit avseende nya myndigheter

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att för 2024 besluta om en kredit i Riksgäldskontoret för att tillgodose Kammarkollegiets behov av likviditet i samband med inrättandet av nya myndigheter som inklusive tidigare utnyttjad kredit uppgår till högst 250 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: I avvaktan på ett riksdagsbeslut om anslag för ändamålet bör tillgångar och övriga utgifter för nya myndigheters räkning tillfälligt finansieras med en kredit hos Kammarkollegiet. När en myndighet har bildats bör anskaffningen av tillgångar eller övriga utgifter, inklusive ränta, regleras genom betalning av krediten. Under 2023 har 21 609 000 kronor av krediten utnyttjats. För vilka nya myndigheter som krediten behöver utnyttjas 2024, och i vilken utsträckning, är svårt att bedöma. Regeringen bör mot denna bakgrund bemyndigas att för 2024 besluta om en kredit i Riksgäldskontoret för att tillgodose Kammarkollegiets behov av likviditet i samband med inrättandet av nya myndigheter som inklusive tidigare utnyttjad kredit uppgår till högst 250 000 000 kronor.

Kredit avseende det statliga försäkringssystemet

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att för 2024 besluta om en kredit i Riksgäldskontoret för att tillgodose Kammarkollegiets behov av likviditet i det statliga försäkringssystemet som inklusive tidigare utnyttjad kredit uppgår till högst 100 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: Det behövs en kredit för att finansiera enstaka stora skador eller anhopningar av skador som hanteras inom det statliga försäkringssystemet. En utnyttjad kredit ska återbetalas inom ramen för systemet. Om den sammanlagda försäkringsersättningen som Kammarkollegiet ska betala för en enskild skadehändelse överstiger 50 000 000 kronor, ska dock regeringen besluta om hur det överstigande beloppet ska finansieras utanför det statliga försäkringssystemet. Regeringen bör därför bemyndigas att för 2024 besluta om en kredit i Riksgäldskontoret för att tillgodose Kammarkollegiets behov av likviditet i det statliga försäkringssystemet som inklusive tidigare utnyttjad kredit uppgår till högst 100 000 000 kronor.

Utgiftsområde 2

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 4.7 Avgiftsfinansierad verksamhet vid Kammarkollegiet

Tusental kronor Ack. Kostnader Ack. resultat som ska resultat t.o.m. Resultat Verksamhetens täckas Resultat utgående Verksamhet 2022 2023 intäkter 2024 2024 2024 2024

Verksamheter där intäkterna

inte disponeras av

myndigheten

Offentligrättslig verksamhet Tolkar, översättare, stiftelserätt -216 285 -19 058 3 800 30 642 -26 842 -262 185

Avgiftsfinansierad verksamhet

där intäkterna disponeras av

myndigheten och finansierar en

bestämd del av verksamheten

Idéburen välfärd - 1 663 5 000 4 000 1 000 -663

Verksamheter där intäkterna

disponeras

Fordringsbevakning, kapitalförvaltning, ramavtalsupphandling 1 , registrering av trossamfund 67 383 570 242 159 244 630 -2 471 65 482 Summa uppdragsverksamhet 67 383 570 242 159 244 630 -2 471 65 482 1 Kammarkollegiet har i budgetunderlaget för 2024 – 2026 lämnat förslag att endast ackumulerat överskott från 2021 för ramavtalsupphandling ska överföras till budgetåret 2023. I det fall regeringen beslutar i enlighet med Kammarkollegiets förslag minskar ackumulerat resultat från 2022 till 48 011 tkr och ackumulerat överskott för 2024 prognostiseras till 46 110 tkr. Källa: Kammarkollegiet.

4.6.3 1:4 Arbetsgivarpolitiska frågor

Tabell 4.8 Anslagsutveckling 1:4 Arbetsgivarpolitiska frågor

Tusental kronor

2022 Utfall 1 157 Anslagssparande 536 2023 Anslag 1 693 1 Utgiftsprognos 1 680

2024 Förslag 2 443

2025 Beräknat 2 443 2026 Beräknat 2 443 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition.

Ändamål

Anslaget får användas för utgifter för sådana uppgifter som Arbetsgivarverket utfört åt regeringen eller Regeringskansliet och som inte ingår i Arbetsgivarverkets uppgifter som medlemsorganisation, samt för regeringens behov av underlag och biträde inom det arbetsgivarpolitiska området. Anslaget får även användas för förvaltningsuppgifter avseende vissa nämnder inom det arbetsgivarpolitiska området.

Utgiftsområde 2

Skälen för regeringens förslag

Tabell 4.9 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 1:4 Arbetsgivarpolitiska

frågor

T usental kronor 2024 2025 2026

1

Anvisat 2023 1 693 1 693 1 693

Beslutade, föreslagna och aviserade reformer 750 750 750 Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 2 443 2 443 2 443

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. Anslaget ökas med 750 000 kronor 2024 vilket är en återgång till anslagets tidigare nivå. Under 2022 och 2023 minskades anslaget med 750 000 kronor för att finansiera anslaget 1:1 Statskontoret , i syfte att möjliggöra för Statskontoret att tillhandahålla en elektronisk introduktionsutbildning för nyanställda i staten.

Regeringen föreslår att 2 443 000 kronor anvisas under anslaget 1:4 Arbetsgivarpolitiska frågor för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 2 443 000 kronor per år.

4.6.4 1:5 Statliga tjänstepensioner m.m.

Tabell 4.10 Anslagsutveckling 1:5 Statliga tjänstepensioner m.m.

Tusental kronor 2022 Utfall 13 819 296 Anslagssparande 274 704 2023 Anslag 15 206 904 1 Utgiftsprognos 15 197 000

2024 Förslag 16 712 000

2025 Beräknat 17 342 000 2026 Beräknat 17 771 000 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition.

Ändamål

Anslaget får användas för utgifter för statliga tjänstepensionsförmåner, avgångsförmåner, grupplivförmåner och personskadeersättningar samt liknande förmåner som följer av anställningar med statliga villkor. Därtill får anslaget användas för utgifter för räntor avseende sådana förmåner.

Vidare får anslaget användas för utgifter för löneskatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster respektive enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader samt för premieskatt enligt lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m. Anslaget får även användas för löneavgifter enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och arbetsgivaravgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980).

Anslaget får dessutom användas för förvaltningsutgifter vid Statens tjänstepensionsverk för biträde vid handläggningen av pensionsärenden avseende lärare m.fl. som överförts från statligt reglerade anställningar genom riksdagens beslut om kommunalt huvudmannaskap för lärare m.fl.

Utgiftsområde 2

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 4.11 Avgiftsfinansierad verksamhet vid Statens tjänstepensionsverk

Tusental kronor Ack. Kostnader resultat Ack. resultat Resultat Verksamhetens som ska Resultat utgående Verksamhet t.o.m. 2022 2023 intäkter 2024 täckas 2024 2024 2024

Verksamheter där

intäkterna disponeras

Uppdragsverksamhet 26 717 2 057 294 575 -291 315 3 260 32 034 Källa: Statens tjänstepensionsverk.

För området Statlig pensionsverksamhet m.m. disponerar SPV för administrationskostnader det belopp från inkomsttiteln 5211 Statliga pensionsavgifter som anges i myndighetens regleringsbrev. För 2023 uppgår detta belopp till 193 200 000 kronor. Därutöver fastställer regeringen årligen de administrationsavgifter som de myndigheterna m.fl. som skuldför sina pensionsåtaganden ska betala till SPV. För 2022 uppgick dessa avgifter till sammanlagt ca 4 400 000 kronor. Resterande intäkter avser främst området Pensionsverksamhet på uppdrag. År 2022 uppgick intäkterna för det området till ca 95 700 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag

Tabell 4.12 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 1:5 Statliga

tjänstepensioner m.m.

Tusental kronor 2024 2025 2026

1

Anvisat 2023 15 206 904 15 206 904 15 206 904

Beslutade, föreslagna och aviserade reformer Makroekonomisk utveckling 1 095 934 1 792 754 2 338 754 Volymer 409 162 342 342 225 342 Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 16 712 000 17 342 000 17 771 000

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget.

En stor del av de utbetalningar som belastar anslaget är hänförliga till redan beviljade förmåner. I posten Makroekonomisk utveckling i tabell 4.12 ingår bl.a. effekten av att vissa förmåner som belastar anslaget årligen indexeras med prisbasbeloppets förändring. I posten Volymer avspeglas antalet förmåner som nybeviljas under budgetperioden och storleken på dessa förmåner.

Regeringen föreslår att 16 712 000 000 kronor anvisas under anslaget 1:5 Statliga tjänstepensioner m.m. för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 17 342 000 000 kronor respektive 17 771 000 000 kronor.

Kredit avseende SPV:s pensionshantering

Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att för 2024 besluta om en kredit i Riksgäldskontoret för att tillgodose Statens tjänstepensionsverks behov av likviditet i pensionshanteringen som inklusive tidigare utnyttjad kredit uppgår till högst 100 000 000 kronor.

Skälen för regeringens förslag: SPV får bedriva uppdragsverksamhet när det gäller pensionshanteringen. I sådan uppdragsverksamhet hanteras väsentliga penningflöden

Utgiftsområde 2

avseende premiebestämda pensioner och pensionsutbetalningar för uppdragsgivares räkning. Enbart flödet för premiebestämda pensioner enligt det statliga tjänstepensionsavtalet omsätter ca 740 000 000 kronor varje månad och faktureras med kort tid för betalning. Skulle t.ex. betalningen för de två största fakturorna utebli en månad motsvarar det ett belopp och en räntekontobelastning på ca 230 000 000 kronor. SPV har därför ett behov av ett rörelsekapital i form av en kredit i Riksgäldskontoret.

År 2022 utnyttjade SPV ca 41 000 000 kronor av en kredit i Riksgäldskontoret för att tillgodose behovet av likviditet i pensionshanteringen. Under den senaste femårsperioden har krediten utnyttjats med upp till 46 000 000 kronor. För att minimera risken för övertrassering av likvida medel bör därför regeringen bemyndigas att för 2024 besluta om en kredit i Riksgäldskontoret för att tillgodose SPV:s behov av likviditet i pensionshanteringen som inklusive tidigare utnyttjad kredit uppgår till högst 100 000 000 kronor.

4.6.5 1:15 Statens servicecenter

Tabell 4.13 Anslagsutveckling 1:15 Statens servicecenter

Tusental kronor

2022 Utfall 881 551 Anslagssparande 22 748 2023 Anslag 915 068 1 Utgiftsprognos 941 775

2024 Förslag 945 404

2 2025 Beräknat 992 377 2026 Beräknat 1 020 053 3 1 Inklusive beslut om ändringar i statens budget 2023 och förslag till ändringar i samband med denna proposition. 2 Motsvarar 945 404 tkr i 2024 års prisnivå. 3 Motsvarar 945 404 tkr i 2024 års prisnivå.

Ändamål

Anslaget får användas för Statens servicecenters förvaltningsutgifter i den mån de inte finansieras med avgifter.

Skälen för regeringens förslag

Tabell 4.14 Förändringar av anslagsnivån 2024 – 2026 för 1:15 Statens servicecenter

Tusental kronor 2024 2025 2026

Anvisat 2023

1

915 068 915 068 915 068

Pris- och löneomräkning 2 40 331 87 801 115 769 Beslutade, föreslagna och aviserade reformer -9 995 -10 492 -10 784 3 varav BP24 -9 995 -9 995 -9 995 – Justering av anslag till följd av slopad avgift för årlig revision -441 -441 -441 – Generell besparing i statsförvaltningen -9 554 -9 554 -9 554 Överföring till/från andra anslag Övrigt

Förslag/beräknat anslag 945 404 992 377 1 020 053

1 Statens budget enligt riksdagens beslut i december 2022 (bet. 2022/23:FiU10). Beloppet är således exklusive beslut om ändringar i statens budget. 2 Pris- och löneomräkningen baseras på anvisade medel 2023. Övriga förändringskomponenter redovisas i löpande priser och inkluderar därmed en pris- och löneomräkning. Pris- och löneomräkningen för 2025 – 2026 är preliminär. 3 Exklusive pris- och löneomräkning.

Utgiftsområde 2

Anslaget minskas med 9 554 000 kronor 2024 till följd av en generell besparing och beräknas fr.o.m. 2025 minskas med motsvarande belopp (se Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 1.4).

Regeringen föreslår att 945 404 000 kronor anvisas under anslaget 1:15 Statens servicecenter för 2024. För 2025 och 2026 beräknas anslaget till 992 377 000 kronor respektive 1 020 053 000 kronor.

Budget för avgiftsbelagd verksamhet

Tabell 4.15 Avgiftsfinansierad verksamhet för Statens servicecenter

Tusental kronor Ack. Verksam- Kostnader Ack. resultat hetens som ska resultat t.o.m. Resultat intäkter täckas Resultat utgående Verksamhet 2022 2023 2024 2024 2024 2024

Verksamheter där intäkterna

disponeras

Uppdragsverksamhet Varav tillhandahållande av administrativt stöd till andra myndigheter -126 000 8 000 600 200 590 200 10 000 -108 000 Anm.: Intäkterna avser avgifter för tillhandahållande av administrativt stöd åt myndigheter. Statens servicecenter disponerar även intäkter i verksamhet avseende lokal statlig service. Intäkterna består främst av ersättning från APfonder och premiepensionssystemet samt ersättning från Skatteverket för hantering av id-kort vid servicekontoren. Under 2024 beräknas intäkterna uppgå till 90 000 tkr. Dessa intäkter redovisas inte i tabellen ovan. Källa: Statens servicecenter.

Utgiftsområde 2

5 Fastighetsförvaltning

5.1 Mål för området

Med utgångspunkt i de riktlinjer som riksdagen har beslutat inom lokalförsörjningsoch fastighetsområdet (prop. 1991/92:44, bet. 1991/92:FiU8, rskr. 1991/92:107) är regeringens mål för området en kostnadseffektiv statlig fastighetsförvaltning med rimligt risktagande samt med likvärdig avkastning och service i jämförelse med andra alternativ. Det saknas ett riksdagsbundet mål för den statliga fastighetsförvaltningen.

Regeringen har preciserat följande delmål för de fastighetsförvaltande myndigheterna Fortifikationsverket (Fortv) och Statens fastighetsverk (SFV) inom ramen för det ovan nämnda målet och de nationella miljökvalitetsmålen: – Fastigheterna ska förvaltas så att god resurshushållning och hög ekonomisk effektivitet uppnås. – Fastigheternas värden ska bevaras på en för ägaren och brukaren långsiktigt lämplig nivå. – Hyresgästerna ska ges ändamålsenliga och konkurrenskraftiga lokaler, markområden och anläggningar. – Myndigheterna ska uppfattas som kompetenta och serviceinriktade hyresvärdar. – Myndigheterna ska inom sitt område verka för att uppfylla de nationella miljökvalitetsmålen. – Hänsynen till miljö- och kulturmiljövärden ska i tillämpliga delar motsvara vad som gäller för andra stora fastighetsförvaltare.

Fortv:s förvaltning av fastigheter avsedda för försvarsändamål och utveckling av detta fastighetsbestånd ska vara ändamålsenlig och stärka den operativa förmågan i Försvarsmakten i enlighet med det försvarspolitiska inriktningsbeslutet 2020 (prop. 2020/21:30, bet. 2020/21:FöU4, rskr. 2020/21:136).

Det finns ett riksdagsbundet mål för arkitektur, form och design. I enlighet med detta ska bl.a. Fortv och SFV, utifrån sina respektive förutsättningar, agera föredömligt för hållbara och tillgängliga gestaltade livsmiljöer inom staten (se utg.omr. 17).

5.2 Resultatindikationer och andra

bedömningsgrunder

För att följa upp utvecklingen inom verksamhetsområdet i förhållande till målen används i huvudsak följande indikatorer: – hyresintäkt i kronor per kvadratmeter – driftkostnad i kronor per kvadratmeter – underhållskostnad i kronor per kvadratmeter – driftnetto i kronor per kvadratmeter – ekonomisk vakansgrad – kundnöjdhet – energianvändning – myndigheternas miljöledningsarbete.

Såväl Fortv som SFV ska, i enlighet med sina respektive regleringsbrev för 2023, uppnå ett resultat som efter finansiella poster motsvarar en avkastning om 2,7 procent

Utgiftsområde 2

på 30 procent av myndighetens genomsnittliga lån i Riksgäldskontoret för samhällsinvesteringar.

Fastigheterna i SFV:s fastighetsbestånd delas in i tre kategorier: fastigheter med en marknadsmässig hyressättning (marknadshyresfastigheter), fastigheter med en kostnadsbaserad hyressättning (kostnadshyresfastigheter) och fastigheter där hyresintäkterna inte långsiktigt kan täcka kostnaderna (bidragsfastigheter). Regeringens ambition är att intäkterna från bidragsfastigheterna på sikt ska öka och att kostnaderna ska minska. För fastigheter med kostnadshyra gäller att hyresgästen betalar en hyra som motsvarar kostnaderna för drift, underhåll, administration och kapitalkostnader.

5.3 Resultatredovisning

Fortv och SFV är de två största fastighetsförvaltande myndigheterna. De förvaltar bl.a. ett stort antal försvarsanläggningar med tillhörande byggnader samt kulturhistoriskt värdefulla byggnader, stora markområden och skog.

Fastigheternas värde

Tabell 5.1 Statens byggnader, mark och fast egendom

Bokfört värde i miljoner kronor 2018 2019 2020 2021 2022 Staten 43 786 45 842 47 105 50 156 55 727 – varav Fortv 10 997 11 709 12 563 14 585 18 424 – varav SFV 16 083 16 783 16 720 16 651 16 650 Fortv:s och SFV:s andel 61,8 % 62,2 % 62,2 % 62,3 % 62,9% Källor: Årsredovisningar för staten 2018 – 2022. Uppgifterna i tabell 5.1 bör bedömas med viss försiktighet, bl.a. då vissa tillgångar med kulturhistoriskt värde inte tas upp i balansräkningen. Andra myndigheter som förvaltar fast egendom är bl.a. Affärsverket svenska kraftnät, Kammarkollegiet, Luftfartsverket, Naturvårdsverket, Riksdagsförvaltningen, Sjöfartsverket, Sveriges lantbruksuniversitet och Trafikverket. Värdet av statens innehav av fast egendom och byggnader ökade 2022. Fortv:s och SFV:s investeringstakt bedöms vara fortsatt hög under de kommande åren.

Riksdagen godkände att regeringen under 2021 genom försäljning överlåter fastigheterna Stockholm Cepheus 2 och 3 (prop. 2020/21:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 6.4, bet. 2020/21:FiU1, rskr. 2020/21:63). Försäljning genomfördes inte under 2021. I ett nytt bemyndigande godkände riksdagen att regeringen under 2022 eller 2023 genom försäljning överlåter fastigheterna Stockholm Cepheus 2 och 3 (prop. 2021/22:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 5.5, bet. 2021/22:FiU1, rskr. 2021/22:46). Regeringen beslutade i december 2021 att SFV under 2022 eller 2023 får överlåta fastigheterna (Fi2017/04023).

Riksdagen godkände att regeringen under 2022 genom försäljning överlåter fastigheten med adress 3900 Nebraska Avenue i Washington D.C. (prop. 2021/22:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 5.5, bet. 2021/22:FiU1, rskr. 2021/22:46). Regeringen beslutade i december 2021 att SFV under 2022 får överlåta fastigheten (Fi2020/00135 m.fl.).

Under perioden 2018 – 2022 har inga större förändringar skett av den lokalarea som förvaltas av SFV, vilket framgår av tabell 5.2. Uppgifterna om Fortv:s lokalarea i tabellen omfattar enbart uthyrningsbar yta i det öppna beståndet, dvs. objekt som

Utgiftsområde 2

används av fredsorganisationen och som inte är av hemlig natur, såsom garnisoner och skjutfält.

Tabell 5.2 Omfattningen av de fastighetsförvaltande myndigheternas lokalbestånd

Lokalarea (1 000 m 2 ) 2018 2019 2020 2021 2022 Fortv 1 2 748 2 755 2 785 2 814 2 867 SFV 1 634 1 632 1 631 1 628 1 628 – varav marknadshyresfastigheter 1 174 1 168 1 167 1 170 1 171 – varav kostnadshyresfastigheter 98 98 98 98 98 – varav bidragsfastigheter 362 366 366 360 359 1 Försvarsanläggningar redovisas normalt som bruttoarea. Omräkningsfaktor till lokalarea, som är ett vanligare jämförelsetal, är 0,83. Uppgifterna om Fortv:s lokalarea omfattar enbart uthyrningsbar yta i det öppna beståndet. Källor: Fortifikationsverkets och Statens fastighetsverks årsredovisningar 2018 – 2022. För 2022 uppgick Fortv:s resultat till 171 miljoner kronor (se tabell 5.3), vilket var högre än prognostiserat. Fortv har, i enlighet med avkastningskravet för 2022 på 2,5 procent på 30 procent av myndighetens genomsnittliga lån för samhällsinvesteringar i Riksgäldskontoret, betalat in 140 miljoner kronor till statens centralkonto.

Tabell 5.3 Uppgifter om det ekonomiska utfallet för Fortv

Miljoner kronor Utfall 2019 Utfall 2020 Utfall 2021 Utfall 2022 Prognos Budget 2023 2024 Totala intäkter 3 531 3 942 4 384 4 877 5 066 5 806 Totala kostnader 3 498 3 874 4 291 4 706 4 896 5 539 Resultat 33 68 93 171 170 267 Källor: Fortifikationsverkets årsredovisningar 2019 – 2022 och budgetunderlag för 2024 – 2026. För 2022 uppgick SFV:s resultat före fastighetsförsäljningar till 575 miljoner kronor (se tabell 5.4), vilket var högre än avkastningskravet. Den låga räntenivån har påverkat resultatet positivt de senaste åren. Under 2022 ökade de finansiella kostnaderna till följd av ett högre ränteläge. SFV har, i enlighet med avkastningskravet för 2022 på 2,5 procent på 30 procent av myndighetens genomsnittliga lån för investeringar i fastigheter och anläggningar i Riksgäldskontoret, betalat in 97 miljoner kronor till statens centralkonto.

Tabell 5.4 Uppgifter om det ekonomiska utfallet för SFV

Miljoner kronor Utfall 2019 Utfall 2020 Utfall 2021 Utfall 2022 Prognos Budget 2023 2024 Totala intäkter 3 191 3 118 3 313 3 414 3 178 3 246 Totala kostnader 2 358 2 290 2 485 2 839 2 508 2 490 Resultat 833 828 828 575 670 756 Källor: Statens fastighetsverks årsredovisningar 2019 – 2022 och budgetunderlag för 2024 – 2026.

Resultatindikationer

Fortv och SFV förvaltar olika typer av fastighetsbestånd. Fortv:s byggnadsbestånd är till ytan ca 50 procent större än SFV:s, och en betydande del av beståndet utgörs av enklare förrådsytor som ibland är kallförråd. Myndigheterna har inte samma marknadsförutsättningar för sina bestånd. Sammantaget medför detta att det i flera fall är missvisande att jämföra myndigheternas nyckeltal med varandra. Syftet med indika-

Utgiftsområde 2

torerna och nyckeltalen är därför framför allt att redovisa respektive myndighets utveckling över tid. SFV har utöver de tre verksamhetsgrenar som redovisas i tabellerna nedan även verksamhetsgrenen mark som innefattar jord, skog, kronoholmar och tomträtter.

Hyresintäkt i kronor per kvadratmeter

Fortv:s hyresintäkter per kvadratmeter fortsatte att öka 2022 (se tabell 5.5). Ökningen var en följd av att större investeringar, både i ökad lokalyta och befintliga fastigheter, genomfördes under året.

Tabell 5.5 Utveckling av hyresintäkter för Fortv

Kronor per kvadratmeter 2020 2021 2022 Fortv 622 660 772 Källor: Fortifikationsverkets årsredovisningar 2020 – 2022. SFV:s totala hyresintäkter per kvadratmeter ökade 2020 – 2022 (se tabell 5.6). Ökningen berodde främst på att tidigare hyresrabatter till hyresgäster i utsatta branscher med anledning av pandemin upphörde. Även omsättningsbaserade hyror och indexuppräkningar bidrog till ökade intäkter under denna period.

Tabell 5.6 Utveckling av hyresintäkter för SFV

Kronor per kvadratmeter 2020 2021 2022 Marknadshyresfastigheter 1 870 1 892 2 025 Kostnadshyresfastigheter 1 484 1 604 1 545 Bidragsfastigheter 218 185 241 Totalt 1 583 1 605 1 711 Källor: Statens fastighetsverks årsredovisningar 2020 – 2022.

Driftkostnad i kronor per kvadratmeter

Den höjda beredskapen, i kombination med inflation, har medfört att kostnader för bl.a. personal och energi har ökat. Samtidigt har antal kvadratmeter ökat. Sammantaget har Fortv:s driftkostnad per kvadratmeter legat på en oförändrad nivå 2020 – 2022 (se tabell 5.7).

Tabell 5.7 Utveckling av driftkostnader för Fortv

Kronor per kvadratmeter 2020 2021 2022 Fortv 41 41 41 Källor: Fortifikationsverkets årsredovisningar 2020 – 2022. SFV hade högre driftkostnader 2022 jämfört med 2021, vilket bl.a. berodde på ökade kostnader för el och fjärrvärme. (se tabell 5.8).

Utgiftsområde 2

Tabell 5.8 Utveckling av driftkostnader för SFV

Kronor per kvadratmeter 2020 2021 2022 Marknadshyresfastigheter 296 346 367 Kostnadshyresfastigheter 267 301 351 Bidragsfastigheter 206 221 248 Totalt 1 291 337 360 1 Inklusive driftkostnader för verksamhetsgrenen mark som saknar uthyrningsbar area. Källor: Statens fastighetsverks årsredovisningar 2020 – 2022.

Underhållskostnad i kronor per kvadratmeter

Fortv:s underhållskostnader ökade 2022 (se tabell 5.9). Ökningen berodde på utökad verksamhet hos hyresgästerna, vilket medförde fler underhållsåtgärder.

Tabell 5.9 Utveckling av underhållskostnader för Fortv

Kronor per kvadratmeter 2020 2021 2022 Fortv 57 68 90 Källor: Fortifikationsverkets årsredovisningar 2020 – 2022. Även SFV:s underhållskostnader har ökat de senaste åren (se tabell 5.10). Myndighetens underhållskostnader är relativt höga jämfört med branschen i övrigt, vilket beror på att underhållsåtgärder på kulturfastigheter ofta är mer resurskrävande än åtgärder på andra fastigheter. Underhållskostnaderna för marknadshyresfastigheter var högre 2022 än tidigare år. Det berodde framför allt på stora målningsprojekt och ett ökat antal underhållsåtgärder på utrikesfastigheter.

Tabell 5.10 Utveckling av underhållskostnader för SFV

Kronor per kvadratmeter 2020 2021 2022 Marknadshyresfastigheter 192 177 214 Kostnadshyresfastigheter 137 279 167 Bidragsfastigheter 578 707 669 Totalt 293 312 326 Källor: Statens fastighetsverks årsredovisningar 2020 – 2022.

Driftnetto i kronor per kvadratmeter

Driftnettot motsvarar intäkter minus kostnader före avskrivningar och räntor. Det redovisade driftnettot beräknas för det öppna beståndet och speglar resultatet i den normala förvaltningsverksamheten. Driftnettot för Fortv ökade under 2022 jämfört med 2021. Det förklaras av att intäkterna ökade mer än kostnaderna, samtidigt som den totala fastighetsytan ökade (se tabell 5.11).

Tabell 5.11 Utveckling av driftnetto för Fortv

Kronor per kvadratmeter 2020 2021 2022 Fortv 274 285 346 Källor: Fortifikationsverkets årsredovisningar 2020 – 2022. För SFV minskade driftnettot inom verksamhetsområdena marknadshyresfastigheter och kostnadsfastigheter 2022 jämfört med 2021 (se tabell 5.12). Det beror bl.a. på att

Utgiftsområde 2

kostnaderna för el och fjärrvärme ökade. Även kostnaderna för driftavtal utrikes ökade.

Tabell 5.12 Utveckling av driftnetto för SFV

Kronor per kvadratmeter 2020 2021 2022 Marknadshyresfastigheter 1 205 1 204 1 046 Kostnadshyresfastigheter 871 877 858 Bidragsfastigheter 67 93 108 Källor: Statens fastighetsverks årsredovisningar 2020 – 2022.

Vakansgrad

I statens fastighetsbestånd finns vissa lokalytor som inte är uthyrda, vilket brukar beskrivas som en fastighetsförvaltares vakansgrad.

För Fortv var vakansgraden 2,9 procent 2020 och 2021. Vakansgraden minskade till 2,0 procent 2022.

Det finns ytor i SFV:s bestånd som är svåra att hyra ut eller som kräver större renoveringar och därför är vakanta. Vakanta ytor i SFV:s bestånd finns inom flera verksamhetsgrenar. Två exempel är Södra Bankohuset i Stockholm och Västra Hästholmens fort i Karlskrona skärgård. SFV:s vakansgrad minskade från 5,8 procent 2021 till 5,5 procent 2022.

Mätning av kundnöjdhet

Fortv och SFV genomför vanligen vartannat år kundundersökningar som kan användas för att bedöma om myndigheterna tillhandahåller det kunderna efterfrågar och hur kunderna uppfattar dem som hyresvärdar. Kundundersökningarna mäts mot myndigheternas egna uppsatta mål. Båda myndigheterna har genomfört kundundersökningar under 2022. Fortv:s resultat för 2022 var högre än för 2021 även om myndigheten ännu inte uppnått sitt mål. Resultatet för SFV visar på en högre kundnöjdhet än vid den senaste mätningen och är nära de mål som myndigheten satt upp.

Energianvändning

Fortv och SFV har fortsatt fokus på miljö- och kulturmiljövärden och hållbar utveckling. Arbetet med att upprätta vårdprogram för alla statliga byggnadsminnen och vidta åtgärder för ökad energieffektivisering fortsätter.

Fortv och SFV fick 2014 i uppdrag att t.o.m. 2019 minska energianvändningen i de byggnader de förvaltar. Myndigheterna fick i december 2019 ett förnyat uppdrag att minska energianvändningen. Enligt detta uppdrag ska Fortv minska sin användning med sammanlagt 26,7 GWh och SFV med 20,9 GWh under perioden 1 januari 2014 – 31 december 2030. Trots en successivt effektivare energianvändning bedömer Fortv att myndigheten till följd av verksamhetens kraftiga tillväxt behöver utöka sina åtgärder för att energioptimera de byggnader som myndigheten förvaltar. SFV uppger att myndigheten kommer att klara målet om den sänker energianvändningen med minst 2 procent per år fr.o.m. 2023.

År 2022 ökade den totala energianvändningen i Fortv:s byggnader jämfört med 2021 (se tabell 5.13). Det är en följd av att lokalbeståndet ökade. Fortv verkar för en effektivare energianvändning genom uppföljning av energistatistik, fortlöpande tillsyn och skötsel. Myndigheten arbetar även med prioriteringar av särskilda åtgärder, t.ex. förbättringar av byggnaders klimatskal, dvs. tak och ytterväggar. Myndigheten

Utgiftsområde 2

genomför även energieffektiviseringsåtgärder som utgår från underhålls- och investeringsplaner.

Tabell 5.13 Utveckling av energianvändningen för Fortv

Energianvändning i GWh 2020 2021 2022 Fortv 399 405 409 Källor: Fortifikationsverkets årsredovisningar 2020 – 2022.

SFV minskade sin användning av köpt energi 2020 – 2022 (se tabell 5.14). Minskningen 2022 jämfört med 2021 berodde på en minskad energianvändning till följd av ökade elkostnader.

Tabell 5.14 Utveckling av energianvändningen för SFV

Total energianvändning i GWh 2020 2021 2022 Sverige 202 204 198 Utrikes 21 22 20 1 Totalt 223 226 218 1 Bidragsfastigheter ingår i tabellen ovan men ingår inte i uppdraget att minska energianvändningen. Källor: Statens fastighetsverks årsredovisningar 2020 – 2022.

Myndigheternas miljöledningsarbete

I Naturvårdsverkets rapport Miljöledning för staten för 2022 hamnar både SFV och Fortv fortsatt på listan över de tio myndigheter som har störst utsläpp av koldioxid från maskiner och övriga fordon. Fortv finns fortfarande på listan över de tio myndigheter som redovisat störst utsläpp av koldioxid per årsarbetskraft från bilresor. Detta beror till stor del på den typ av verksamhet myndigheten bedriver. Båda myndigheterna arbetar aktivt med att sänka koldioxidutsläppen från bilresor och flygresor samt att öka antalet resefria möten och digitala möten. Fortv har dock behov av att använda ett stort antal större arbetsfordon. En del av SFV:s verksamhet bedrivs utomlands och på andra kontinenter, t.ex. vid Sveriges ambassader, varför en del flygresor är nödvändiga.

Fortv och SFV arbetar systematiskt med sitt miljöarbete, är certifierade enligt ISO14001 och har tillhörande miljö- och hållbarhetspolicyer. Båda myndigheterna hade en hög andel upphandlingar med miljökrav 2022, 94 procent vardera.

År 2022 fortsatte Fortv och SFV att arbeta med uppdragen om grön infrastruktur inom skogs- och markförvaltning och hållbart skogsbruk på sina fastigheter. Uppdragen har redovisats till Regeringskansliet i mars respektive maj 2023. Myndigheterna har även haft i uppdrag att bedöma möjligheterna att inom sitt befintliga markinnehav anlägga och restaurera våtmarker.

Myndigheternas större investeringar

Fortv och SFV har i respektive regleringsbrev för 2023 fått i uppdrag att redovisa utvecklingen i pågående och nyligen avslutade investeringar som är beslutade av regeringen (se tabell 5.15 och 5.16).

Utgiftsområde 2

Tabell 5.15 Investeringar i öppna beståndet beslutade av regeringen för Fortv

Miljoner kronor Utfall Nybyggnad/ Beslutat Prognos t.o.m. Investering Ombyggnad Beslutsår belopp totalt 2022 Färdigt år Eksjö utbildningsanläggning N 2022 115 98 7 2025 Gotland Tofta etapp 1 N 2017 1 150 1 121 1 121 2021 Gotland Tofta etapp 2 N 2022 1 600 996 8 2026 Göteborg örlogshamn O 2022 230 175 5 2024 Halmstad hangar LV N 2022 1 300 1 109 50 2025 Halmstad kasern O 2022 160 130 10 2025 Kalixfors drivmedelsanläggning N 2020 220 195 130 2023 Karlberg elevbostäder N 2018 315 310 308 2022 Karlberg kadettflygel O 2021 162 150 90 2023 Karlberg förvärv Nytomta 3 N 2022 2 400 2 402 2 2025 Karlsborg hangarer N 2021 725 684 42 2025 Karlskrona bunkringsanläggning N 2021 150 131 28 2025 Karlskrona Najaden O 2021 115 110 78 2023 Karlskrona ubåtskaj N 2022 220 175 6 2025 Kungsängen infrastruktur O 2017 97 81 81 2022 Revingehed camp Gripen N 2019 150 94 80 2022 Revingehed kontor N 2022 150 125 35 2024 Revingehed utbildningscentrum N 2019 180 128 126 2022 Skredsvik huvudförläggning N 2022 95 79 10 2025 Skredsvik infrastruktur O 2022 250 160 4 2025 Skövde uppställningsplats O 2022 85 74 1 2024 Solna Skogskarlen O 2022 500 500 10 2025 Sörentorp förvärv N 2022 1 810 1 805 1 805 2022 Umeå CBRN träningsanläggning N 2021 220 198 84 2024 Källa: Fortifikationsverkets avvikelserapport avseende investeringsplan för fastigheter 2023 – 2026.

Tabell 5.16 Investeringar beslutade av regeringen för SFV

Miljoner kronor Utfall Nybyggnad/ Beslutat Prognos t.o.m. Investering Ombyggnad Beslutsår belopp totalt 2022 Färdigt år Blåsenhus, Trädgårdsvillan, Uppsala O 2020 47 41 8 2024 Karlsborgs fästning, övningshall, Karlsborg O 2022 42 30 11 2023 Kv. Rosenbad, Stockholm O 2022 2 350 1 975 1 718 2023 Kv. Lejonet, Stockholm O 2021 250 1 650 35 2029 Ambassadbyggnaden, Tokyo O 2019 75 500 17 2026 Skeppsholmen, kajer och dykdalber, Stockholm O 2020 235 313 124 2026 Skeppsholmen, Kasern II, Stockholm O 2020 170 117 116 2022 Skeppsholmen, Kasern III, Stockholm O 2021 20 130 4 2025 Universitetshuset, Lund O 2022 55 322 3 2028

Utgiftsområde 2

Utfall Nybyggnad/ Beslutat Prognos t.o.m. Investering Ombyggnad Beslutsår belopp totalt 2022 Färdigt år Yttre Riddarholmen, Stockholm O 2018 165 180 48 2028 Ambassadbyggnaden, Helsingfors O 2022 300 216 16 2025 Manillaskolan, Stockholm O 2021 100 114 5 2027 Ambassadbyggnaden, Peking O 2017 94 125 74 2026 Östra och Västra gymnasiehusen, Stockholm O 2022 146 112 13 2025 Gustavianum, Uppsala O 2021 110 60 22 2023 Generalkonsulatet, New York O 2021 96 80 1 2024 Kungshuset, Lund O 2022 80 70 40 2024 Moderna museet, Stockholm O 2023 62 62 15 2025 Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm O 2022 180 166 124 2023 Operabyggnaden, fasad och tak, Stockholm O 2022 133 133 2 2025 Operabyggnaden förstudie O 2023 90 2024 Kv. Johannes Större, Stockholm O 2023 62 51 2 2025 Amiralitetshuset, Stockholm O 2023 53 41 1 2024 Källa: Statens fastighetsverks avvikelserapport avseende investeringsplan för fastigheter 2023 – 2026.

5.4 Regeringens bedömning av måluppfyllelsen

Den säkerhetspolitiska och ekonomiska utvecklingen i omvärlden fortsätter att påverka förutsättningarna för Fortv och SFV att utföra sina uppdrag. Myndigheterna har dock visat på god förmåga att kunna anpassa sig till den förändrade situationen. Förändringarna har lett till ökade kostnader vilket medfört behov av en ökad flexibilitet och omprioriteringar.

Regeringen bedömer att den statliga fastighetsförvaltningen i huvudsak fungerar väl. Frågan om god förvaltningskultur är viktig, eftersom Fortv och SFV bedriver verksamheter i branscher med stora upphandlingar och betydande värden i omlopp, vilket medför en ökad risk för korruption. För Fortv är det av särskild vikt att den interna styrningen och kontrollen säkerställs, då myndigheten befinner sig i en tillväxtfas, med stora fastighetsförvärv och investeringar inom försvarsområdet, som medför risker och har stora finansiella effekter för staten.

Regeringen anser att Fortv och SFV har genomfört sina uppdrag tillfredsställande och att myndigheterna trots kostnadsökningarna till stora delar uppfyllt sina mål.

5.5 Politikens inriktning

De riktlinjer som beslutats av riksdagen inom lokalförsörjnings- och fastighetsområdet ligger fast. Detta innebär bl.a. att statens fastighetsförvaltning bör vara skild från brukandet av lokaler och mark, att förvaltningen bör bedrivas med ett avkastningskrav som i så stor utsträckning som möjligt är marknadsmässigt, samt att de fastigheter som av historiska eller andra skäl är olämpliga att föra över till bolag bör koncentreras i en samordnad förvaltning som bedrivs i myndighetsform. De fastighetsförvaltande

Utgiftsområde 2

myndigheterna ska bl.a. förvalta fastigheterna så att en god hushållning och en hög ekonomisk effektivitet uppnås. Fastigheternas värden ska bevaras på en för ägaren och brukaren långsiktigt lämplig nivå. Myndigheterna ska också inom sina respektive områden verka för att uppfylla de nationella miljömålen, bl.a. vad gäller energieffektivitet och begränsning av klimatpåverkan, samt skydd av biologisk mångfald.

Tillväxten av det militära försvaret ställer höga krav på att Fortv:s fastighetsbestånd utvecklas för att tillmötesgå Försvarsmaktens och övriga totalförsvarsmyndigheters ökande behov. Den höga investeringstakten behöver fortsätta för att målet om att stärka totalförsvaret ska kunna uppnås.

Regeringen bedömer att kostnadshyresmodellen som tillämpas för huvudbyggnaderna för Kungliga Operan, Kungliga Dramatiska Teatern, Nationalmuseum, Naturhistoriska riksmuseet och Statens historiska museer behöver ses över. Betänkandet Funktionalitet och enhetlighet – hyresmodell för fem kulturinstitutioners huvudbyggnader (SOU 2020:76) överlämnades till regeringen i december 2020. Betänkandet har remitterats och bereds i Regeringskansliet.

Regeringens ambition för bidragsfastigheterna är att intäkterna ska öka samtidigt som kostnaderna ska minska, för att på sikt minska underskottet.

Regeringen föreslår underhållsåtgärder för statliga fastigheter som har betydelse för Sveriges kulturarv och besöksnäring.

5.6 Budgetförslag

5.6.1 Fortifikationsverket Fortv:s huvuduppgift är att förvalta en viss del av statens fasta egendom, främst fastigheter avsedda för försvarsändamål, s.k. försvarsfastigheter. Myndighetens förvaltning av fastigheter avsedda för försvarsändamål och utvecklingen av detta fastighetsbestånd ska vara ändamålsenlig i förhållande till totalförsvarets (det militära och civila försvarets) behov så att den operativa förmågan i Försvarsmakten kan stärkas. Fastigheterna ska förvaltas så att en god hushållning och en hög ekonomisk effektivitet uppnås, att ändamålsenliga mark-, anläggnings- och lokalresurser kan tillhandahållas på för brukaren konkurrenskraftiga villkor samt så att fastigheternas värden bevaras på en för ägaren och brukaren långsiktigt lämplig nivå.

Fortv ansvarar också för att etablera, förvalta och avyttra byggnader, anläggningar m.m. för försvarets behov i samband med internationella fredsbevarande och humanitära insatser. I myndighetens uppdrag ingår också att bedriva fortifikatoriskt utvecklingsarbete så att den kompetens som behövs för det svenska samhällets behov inom skydds- och anläggningsteknik kan utvecklas och säkerställas. Fortv:s verksamhet finansieras främst genom hyresintäkter samt genom lån i Riksgäldskontoret för investeringar i fastigheter och anläggningstillgångar.

Infrastrukturella frågor och fastighetsförvaltning är centrala förutsättningar för att förstärka det militära försvarets förmåga. Regeringen redogör för den försvarspolitiska inriktningen i utgiftsområde 6 Försvaret och samhällets krisberedskap.

Investeringsplan

Regeringens förslag: Investeringsplanen för fastigheter och markanläggningar för 2024 – 2026 godkänns som en riktlinje för Fortifikationsverkets investeringar (se tabell 5.17).

Utgiftsområde 2

Tabell 5.17 Investeringsplan för Fortifikationsverket 2024 – 2026

Miljoner kronor Summa Utfall Prognos Budget Beräknat Beräknat 2024 – 2022 2023 2024 2025 2026 2026

Anskaffning och utveckling av 3 863 4 506 8 145 9 333 6 676 24 154

nya investeringar

Byggnader och markanläggningar 706 1 657 3 486 4 468 4 605 12 559 Fastighetsförvärv 2 516 1 900 3 257 3 177 769 7 203 Försvarsanläggningar 641 949 1 402 1 688 1 302 4 392 Flygfält varav investeringar i 3 863 4 506 8 145 9 333 6 676 24 154 anläggningstillgångar – byggnader, mark och annan fast 3 863 4 506 8 145 9 333 6 676 24 154 egendom

Finansiering av anskaffning och 3 863 4 506 8 145 9 333 6 676 24 154

utveckling

Övrig kreditram (lån i 3 514 4 167 7 510 8 694 6 101 22 305 Riksgäldskontoret) Övrig finansiering 349 339 635 639 575 1 849

Vidmakthållande av befintliga 1 560 2 271 2 670 2 575 2 837 8 082

investeringar

Byggnader och markanläggningar 1 065 1 800 2 119 1 928 2 333 6 380 Försvarsanläggningar 485 471 551 647 504 1 702 varav investeringar i 1 058 1 780 2 189 2 094 2 227 6 560 anläggningstillgångar – byggnader, mark och annan fast 1 058 1 780 2 189 2 094 2 227 6 560 egendom

Finansiering vidmakthållande 1 560 2 271 2 670 2 575 2 837 8 082

Övrig kreditram (lån i 895 1 615 1 916 1 810 1 973 5 699 Riksgäldskontoret) Övrig finansiering 665 656 754 765 864 2 383

Totala utgifter för anskaffning, 5 423 6 777 10 815 11 908 9 513 32 236

utveckling och vidmakthållande

av investeringar

Totalt varav investeringar i 4 921 6 286 10 334 11 427 8 953 30 714

anläggningstillgångar

Vissa justeringar har gjorts jämfört med föregående års investeringsplan. Det beror t.ex. på tillkommande förvärv och investeringar mot bakgrund av riksdagens beslut med anledning av propositionen Totalförsvaret 2021 – 2025, ändrade kostnadsbedömningar och tidsförskjutningar (prop. 2020/21:30, bet. 2020/21:FöU4, rskr. 2020/21:135 och 136). Pågående och nyligen avslutade investeringar som är beslutade av regeringen redovisas separat (se tabell 5.15).