Gröna boken - Riktlinjer för författningsskrivning

Gröna boken Riktlinjer för författningsskrivning

Statsrådsberedningen

Gröna boken Riktlinjer för författningsskrivning

Statsrådsberedningen

Förord

Gröna boken innehåller riktlinjer för författningsskrivning. Riktlinjerna är främst av tekniskt slag men behandlar också frågor om hur man ska skriva t.ex. ansvars- och överklagandebestämmelser och bemyndiganden. I denna nya upplaga av Gröna boken har SB PM 1978:1 och 1994:4 arbetats in i språkavsnittet som därmed är fylligare. I samma avsnitt är skrivningarna om hänvisningar till EU-rättsakter mer utbyggda. Även avsnitten om överklagande och normgivningsbemyndiganden har utökats. Dessutom har många nya exempel SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets lagts till. Det avsnitt om utfärdande och kungörande som fanns i förvaltningsavdelning. den förra upplagan har tagits bort. En promemoria om detta kommer i stället tas fram och göras tillgänglig på annat sätt. Beställningsadress: Fritzes kundtjänst Gröna boken gavs ut första gången 1969. Den förra upplagan 106 47 Stockholm kom 1998. Orderfax: 08-598 191 91 De nya riktlinjerna är avsedda att tillämpas på lagstiftnings- Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se produkter som ska överlämnas till riksdagen det riksdagsår som Internet: www.fritzes.se inleds hösten 2014 och i övrigt från den 1 juli 2014. De kan givetvis börja tillämpas tidigare. Svara på remiss – hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02) Stockholm i januari 2014 – En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/

Tryckt av Elanders Sverige AB Christina Weihe Stockholm 2014 Rättschef i Statsrådsberedningen ISBN 978-91-38-24063-2 ISSN 0284-6012

Förord

Gröna boken innehåller riktlinjer för författningsskrivning. Riktlinjerna är främst av tekniskt slag men behandlar också frågor om hur man ska skriva t.ex. ansvars- och överklagandebestämmelser och bemyndiganden. I denna nya upplaga av Gröna boken har SB PM 1978:1 och 1994:4 arbetats in i språkavsnittet som därmed är fylligare. I samma avsnitt är skrivningarna om hänvisningar till EU-rättsakter mer utbyggda. Även avsnitten om överklagande och normgivningsbemyndiganden har utökats. Dessutom har många nya exempel SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets lagts till. Det avsnitt om utfärdande och kungörande som fanns i förvaltningsavdelning. den förra upplagan har tagits bort. En promemoria om detta kommer i stället tas fram och göras tillgänglig på annat sätt. Beställningsadress: Fritzes kundtjänst Gröna boken gavs ut första gången 1969. Den förra upplagan 106 47 Stockholm kom 1998. Orderfax: 08-598 191 91 De nya riktlinjerna är avsedda att tillämpas på lagstiftnings- Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se produkter som ska överlämnas till riksdagen det riksdagsår som Internet: www.fritzes.se inleds hösten 2014 och i övrigt från den 1 juli 2014. De kan givetvis börja tillämpas tidigare. Svara på remiss – hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02) Stockholm i januari 2014 – En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/

Tryckt av Elanders Sverige AB Christina Weihe Stockholm 2014 Rättschef i Statsrådsberedningen ISBN 978-91-38-24063-2 ISSN 0284-6012

Innehåll

Innehåll

1 Regeringsformens bestämmelser om normgivning

1.1 Normgivningsmaktens fördelning

Normgivningsmakten är enligt 8 kap. regeringsformen fördelad mellan riksdagen och regeringen. Med normgivningsmakten avses rätten att besluta rättsregler, dvs. sådana regler som är bindande för enskilda och myndigheter och som gäller generellt. Dessa regler kallas i regeringsformen för föreskrifter. Termen föreskrifter ska reserveras för normgivning och inte användas för beslut i enskilda fall. Fördelningen av normgivningsmakten mellan riksdagen och regeringen bygger på principen att de centrala delarna av normgivningen ska ligga hos riksdagen. Här följer en kort redogörelse för de grundläggande bestämmelserna i 8 kap. om normgivningsmaktens fördelning. I avsnitt 8 finns exempel på utformning av normgivningsbemyndiganden.

1.2 Riksdagens normgivningsområde

1.2.1 Det primära lagområdet

Det område där i första hand riksdagen har normgivningskompetensen kallas det primära lagområdet. Huvudsakligen regleras det området i 8 kap. 2 §. Hit hör - den civilrättsliga lagstiftningen (första stycket 1),

8

Regeringsformens bestämmelser om normgivning

- föreskrifter som är betungande för enskilda (första stycket 2), - föreskrifter om kommunernas ställning (första stycket 3), - föreskrifter om trossamfund (första stycket 4), - föreskrifter om folkomröstningar och val till Europaparlamentet (första stycket 5 och 6).

1.2.2 Det obligatoriska lagområdet

Den delen av det primära lagområdet där riksdagen inte kan bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter, dvs. inte kan delegera, brukar kallas det obligatoriska lagområdet. Hit hör bl.a. den civilrättsliga lagstiftningen, annan rättsverkan av brott än böter, föreskrifter om skatt och föreskrifter om konkurs eller utsökning. Även domstolarnas rättskipningsuppgifter tillhör det obligatoriska lagområdet. Men även inom det obligatoriska lagområdet kan delegering ske om det gäller föreskrifter om anstånd med att fullgöra förpliktelser (8 kap. 4 §) och lagars ikraftträdande och tillämpning (8 kap. 5 §).

1.2.3 Det delegeringsbara området

Riksdagen kan genom delegering till regeringen överlåta delar av sin normgivningskompetens inom det primära lagområdet. Det område där detta är möjligt kallas för det delegeringsbara området och regleras i 8 kap. 3–5 §§. Riksdagens bemyndigande ska ges i lag och rikta sig till regeringen. När det gäller avgifter och vissa skatter kan dock ett bemyndigande rikta sig direkt till kommuner (8 kap. 9 §). I samband med att riksdagen bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter i ett ämne kan riksdagen tillåta att regeringen i sin tur överlåter hela eller delar av denna normgivningskompetens till en förvaltningsmyndighet eller en kommun (8 kap. 10 §). Detta kallas subdelegering. Det saknas däremot

Regeringsformens bestämmelser om normgivning Regeringsformens bestämmelser om normgivning

- föreskrifter som är betungande för enskilda (första stycket 2), stöd i regeringsformen för riksdagen att delegera norm- - föreskrifter om kommunernas ställning (första stycket 3), givningsmakt direkt till en förvaltningsmyndighet under - föreskrifter om trossamfund (första stycket 4), regeringen. - föreskrifter om folkomröstningar och val till Europaparlamentet (första stycket 5 och 6).

1.3 Regeringens normgivningsområde

1.2.2 Det obligatoriska lagområdet I 8 kap. 7 § finns de huvudsakliga bestämmelserna om det område där regeringen utan delegering får meddela föreskrifter, Den delen av det primära lagområdet där riksdagen inte kan dvs. regeringens primärområde. Hit hör föreskrifter om verkbemyndiga regeringen att meddela föreskrifter, dvs. inte kan ställighet av lag samt föreskrifter som inte enligt grundlag ska delegera, brukar kallas det obligatoriska lagområdet. Hit hör bl.a. meddelas av riksdagen, den s.k. restkompetensen. den civilrättsliga lagstiftningen, annan rättsverkan av brott än Med verkställighetsföreskrifter avses dels tillämpningsföreböter, föreskrifter om skatt och föreskrifter om konkurs eller skrifter av administrativt slag, dels föreskrifter som kompletterar utsökning. Även domstolarnas rättskipningsuppgifter tillhör det en lag utan att tillföra den något väsentligt nytt. I verkställigobligatoriska lagområdet. hetsföreskrifter får det inte ingå sådant som kan uppfattas som Men även inom det obligatoriska lagområdet kan delegering en ny skyldighet för enskilda eller som ett nytt ingrepp i ske om det gäller föreskrifter om anstånd med att fullgöra enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. förpliktelser (8 kap. 4 §) och lagars ikraftträdande och Till restkompetensen hör sådana offentligrättsliga föreskrifter tillämpning (8 kap. 5 §). som inte rör förhållandet mellan enskilda och det allmänna utan avser de statliga myndigheternas organisation, arbetsuppgifter och inre verksamhetsformer. Till restkompetensen hör också

1.2.3 Det delegeringsbara området

sådana föreskrifter som visserligen rör förhållandet mellan enskilda och det allmänna men som ur den enskildes synpunkt Riksdagen kan genom delegering till regeringen överlåta delar av inte är betungande utan gynnande eller neutrala. sin normgivningskompetens inom det primära lagområdet. Det Riksdagen har möjlighet att lagstifta även inom regeringens område där detta är möjligt kallas för det delegeringsbara normgivningsområde (8 kap. 8 §). Om riksdagen har utnyttjat området och regleras i 8 kap. 3–5 §§. denna möjlighet, får regeringen inte meddela föreskrifter på de Riksdagens bemyndigande ska ges i lag och rikta sig till områden som regleras av den lag som riksdagen beslutat. Detta regeringen. När det gäller avgifter och vissa skatter kan dock ett följer av den formella lagkraftens princip (8 kap. 18 §), enligt bemyndigande rikta sig direkt till kommuner (8 kap. 9 §). vilken en lag inte får ändras eller upphävas på annat sätt än I samband med att riksdagen bemyndigar regeringen att genom lag. meddela föreskrifter i ett ämne kan riksdagen tillåta att Regeringen får i enlighet med 8 kap. 11 § delegera normregeringen i sin tur överlåter hela eller delar av denna normgivgivningsmakten inom sitt primärområde till en myndighet under ningskompetens till en förvaltningsmyndighet eller en kommun regeringen eller riksdagen. (8 kap. 10 §). Detta kallas subdelegering. Det saknas däremot

10 11

Regeringsformens bestämmelser om normgivning

1.4 Utfärdande

När riksdagen har beslutat en lag ska den utfärdas, promulgeras, av regeringen så snart som möjligt (8 kap. 19 § första stycket).

1.5 Kungörande

Både lagar och förordningar ska kungöras så snart som möjligt (8 kap. 19 § andra stycket). I fråga om förordningar kan dock undantag från kungörandeskyldigheten föreskrivas i lag. Närmare bestämmelser om kungörandet finns i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar. Lagar (inklusive balkar) och förordningar kungörs i Svensk författningssamling (SFS). I SFS får det även föras in sådana kortare meddelanden om faktiska förhållanden som betecknas tillkännagivanden. Även myndighetsföreskrifter kan publiceras i SFS. Det förekommer att förordningar kungörs i någon författningssamling som ges ut av en myndighet under regeringen. I sådana fall ska det i anlutning till ikraftträdandebestämmelsen tas in en föreskrift om hur författningen ska kungöras.

Exempel 1 Kungörande i någon annan författningssamling än SFS

1. Denna förordning ska kungöras i Transportstyrelsens författningssamling (TSFS). 2. Förordningen träder i kraft den 1 januari 2014.

Regeringsformens bestämmelser om normgivning

2 Författningens beteckning

1.4 Utfärdande

När riksdagen har beslutat en lag ska den utfärdas, promulgeras, av regeringen så snart som möjligt (8 kap. 19 § första stycket).

1.5 Kungörande

Både lagar och förordningar ska kungöras så snart som möjligt (8 kap. 19 § andra stycket). I fråga om förordningar kan dock Med författningar avses här lagar, förordningar och andra undantag från kungörandeskyldigheten föreskrivas i lag. rättsregler som i 8 kap. regeringsformen betecknas som före- Närmare bestämmelser om kungörandet finns i lagen (1976:633) skrifter (se även 1 § författningssamlingsförordningen om kungörande av lagar och andra författningar. [1976:725]). Lagar (inklusive balkar) och förordningar kungörs i Svensk författningssamling (SFS). I SFS får det även föras in sådana

kortare meddelanden om faktiska förhållanden som betecknas 2.1 Skilj mellan grundförfattningar

tillkännagivanden. Även myndighetsföreskrifter kan publiceras i

och ändringsförfattningar

SFS. Det förekommer att förordningar kungörs i någon författ- Författningar delas in i grundförfattningar och ändringsningssamling som ges ut av en myndighet under regeringen. I författningar. En ändringsförfattning är en författning genom sådana fall ska det i anlutning till ikraftträdandebestämmelsen tas vilken en annan författning ändras, ges utsträckt giltighet i tiden, in en föreskrift om hur författningen ska kungöras. sätts i kraft eller upphävs. Andra författningar är grundförfattningar.

Exempel 1 Kungörande i någon annan författningssamling än SFS

2.1.1 Grundförfattningar

Lag (eller balk) används som beteckning på grundförfattningar 1. Denna förordning ska kungöras i Transportstyrelsens som beslutas av riksdagen. författningssamling (TSFS). Förordning används som beteckning på grundförfattningar 2. Förordningen träder i kraft den 1 januari 2014. som beslutas av regeringen.

12 13

Författningens beteckning

2.1.2 Ändringsförfattningar

Lag används som beteckning på ändringsförfattningar som beslutas av riksdagen, oavsett tidigare beteckning. Förordning används som beteckning på ändringsförfattningar som beslutas av regeringen, oavsett tidigare beteckning.

2.2 Tillkännagivanden

Tillkännagivanden kan användas när det finns behov av att upplysa en större krets om faktiska förhållanden. Det får inte vara fråga om normgivning utan enbart om att lämna information i en viss fråga. Ett tillkännagivande upphävs inte. Om man vill ge det ett annat innehåll, måste det ersättas av ett nytt tillkännagivande (se exempel 2 i avsnitt 11.4). Det går alltså inte att ändra i ett tillkännagivande, dvs. publicera ett ändringstillkännagivande. Om informationen i ett tillkännagivande är inaktuell och inte ska ersättas med någon annan information, går det dock att i ett nytt tillkännagivande låta det gamla tillkännagivandet utgå (se exempel 3 i avsnitt 11.4).

2.3 Äldre författningar

Före den 1 januari 1975, då den nuvarande regeringsformen trädde i kraft, användes beteckningarna lag och förordning på ett annat sätt. Förordning var beteckningen på vissa föreskrifter beslutade av riksdagen ensam (eller i ännu äldre tider av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt) och lag stod för föreskrifter beslutade av riksdagen och Kungl. Maj:t tillsammans. För föreskrifter beslutade av Kungl. Maj:t ensam användes ofta beteckningen kungörelse. Också andra beteckningar förekom, t.ex. brev, instruktion, stadga och reglemente. Man bör sträva efter att utmönstra dessa äldre beteckningar ur regelbeståndet.

Författningens beteckning Författningens beteckning

2.1.2 Ändringsförfattningar Tidigare användes också s.k. cirkulär, då för att upplysa en bestämd krets (företrädesvis myndigheter) om innehållet i vissa Lag används som beteckning på ändringsförfattningar som normer eller för att informera adressaterna om förhållanden av beslutas av riksdagen, oavsett tidigare beteckning. intresse. Man bör sträva efter att utmönstra även cirkulären ur Förordning används som beteckning på ändringsförfattningar regelbeståndet. Granskningskansliet bör kontaktas när detta är som beslutas av regeringen, oavsett tidigare beteckning. aktuellt.

2.2 Tillkännagivanden

Tillkännagivanden kan användas när det finns behov av att upplysa en större krets om faktiska förhållanden. Det får inte vara fråga om normgivning utan enbart om att lämna information i en viss fråga. Ett tillkännagivande upphävs inte. Om man vill ge det ett annat innehåll, måste det ersättas av ett nytt tillkännagivande (se exempel 2 i avsnitt 11.4). Det går alltså inte att ändra i ett tillkännagivande, dvs. publicera ett ändringstillkännagivande. Om informationen i ett tillkännagivande är inaktuell och inte ska ersättas med någon annan information, går det dock att i ett nytt tillkännagivande låta det gamla tillkännagivandet utgå (se exempel 3 i avsnitt 11.4).

2.3 Äldre författningar

Före den 1 januari 1975, då den nuvarande regeringsformen trädde i kraft, användes beteckningarna lag och förordning på ett annat sätt. Förordning var beteckningen på vissa föreskrifter beslutade av riksdagen ensam (eller i ännu äldre tider av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt) och lag stod för föreskrifter beslutade av riksdagen och Kungl. Maj:t tillsammans. För föreskrifter beslutade av Kungl. Maj:t ensam användes ofta beteckningen kungörelse. Också andra beteckningar förekom, t.ex. brev, instruktion, stadga och reglemente. Man bör sträva efter att utmönstra dessa äldre beteckningar ur regelbeståndet.

14 15

3 Författningens rubrik

3.1 Nya grundförfattningar

3.1.1 Skriv informativa rubriker

Rubriken till en ny författning bör vara kort. Författningsrubriken bör innehålla ord som så tydligt som möjligt visar författningens innehåll. Tänk särskilt på att sökorden i det tryckta SFS-registret hämtas ur författningsrubrikerna. Om en författning sakligt hör samman med en annan författning – exempelvis innehåller verkställighetsföreskrifter till denna – kommer sambandet mellan de båda författningarna att framgå av SFS-registret endast om författningarnas rubriker innehåller samma ord eller ord som börjar på samma sätt och som är lämpliga som sökord i registret. Ta också hänsyn till om ordet eller uttrycket redan förekommer i SFS-registret.

3.1.2 Inga andra författningar i rubriken

Man bör undvika att i rubriken till en författning ta in en annan författnings rubrik. Man bör alltså inte kalla en författning t.ex. ”förordning med verkställighetsföreskrifter till rymdlagen (0000:000)” utan i stället ”rymdförordning”. Det kan däremot vara lämpligt att ta in en hänvisning till den andra författningen i förordningens första paragraf. Samma princip för rubriken gäller när en EU-rättsakt behandlas i en författning.

Författningens rubrik

3.1.3 Använd prepositionen ”om”

Består rubriken av mer än ett ord heter det ”lag/förordning om ...” (inte ”angående”). Detta gäller oberoende av om rubriken i övrigt innehåller ordet ”om”. I stället för att skriva ”förordning med särskilda (vissa) bestämmelser om ...” bör man skriva ”förordning om ...”. Ett undantag är ”förordning med instruktion för X-myndigheten”.

3.1.4 Undvik ”m.m.”

Man bör undvika oprecisa tillägg som m.m. eller m.fl. i rubriken. Sådana tillägg skapar oftare oklarhet än klarhet. Rubriken kan sällan vara heltäckande.

3.1.5 Exempel på rubriker

Exempel 1

a) Lag om skatt på energi; b) Patientdatalag;

Exempel 2

a) Förordning om kemiska produkter; b) Skogsvårdsförordning;

Författningens rubrik Författningens rubrik

3.1.3 Använd prepositionen ”om” Exempel 3

a) Tillkännagivande

Består rubriken av mer än ett ord heter det ”lag/förordning om om utgivningen av Svensk författningssamling; ...” (inte ”angående”). Detta gäller oberoende av om rubriken i

övrigt innehåller ordet ”om”. b) Tillkännagivande I stället för att skriva ”förordning med särskilda (vissa) av uppgift om Riksbankens referensränta; bestämmelser om ...” bör man skriva ”förordning om ...”. Ett undantag är ”förordning med instruktion för X-myndigheten”.

3.2 Ändringsförfattningar

3.1.4 Undvik ”m.m.”

3.2.1 Ändring i en grundförfattning

Man bör undvika oprecisa tillägg som m.m. eller m.fl. i rubriken. Den författning som ändras, ges utsträckt giltighet i tiden, sätts i Sådana tillägg skapar oftare oklarhet än klarhet. Rubriken kan kraft eller upphävs ska nämnas med sitt fullständiga namn. Om sällan vara heltäckande. det i författningens namn ingår namn, datum och SFS-nummer

för en annan författning, måste man alltså ange dessa uppgifter

enligt de regler som gällde när författningen kom till.

3.1.5 Exempel på rubriker

Det heter ”lag/förordning om ändring ...” (inte ”angående”).

Exempel 1 Detta gäller oberoende av om namnet på den författning som

ändras etc. innehåller ordet ”om”. a) Lag Vid alla former av ändring i en författning skrivs ”lag om om skatt på energi; ändring i lagen ...” eller ”förordning om ändring i förordningen

...”. Skrivsättet används alltså oavsett vad ändringen består i och b) Patientdatalag; oavsett om det är paragrafer, bilagor eller övergångs-

bestämmelser som ändras. Undantag från detta gäller endast när Exempel 2 den ändrade författningen upphävs, ges utsträckt giltighet i tiden

eller sätts i kraft (se exempel 7, 8, 9, 10 och 11 i avsnitt 3.2.3). a) Förordning Endast en författning får upphävas eller sättas i kraft genom om kemiska produkter; en annan författning. Däremot får flera författningar upphävas genom en annan författning om det görs i anslutning till en ny b) Skogsvårdsförordning; grundförfattnings ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.

18 19

Författningens rubrik

3.2.2 Ändring i en ändringsförfattning

När man ska ändra i t.ex. en paragraf som har ändrats tidigare är det normala att den tidigare ändringen har trätt i kraft. Den aktuella ändringen ska då göras i grundförfattningen där den tidigare ändringen numera ingår. Men om den tidigare ändringen i paragrafen inte har trätt i kraft, måste man som huvudregel i två situationer ändra i ändringsförfattningen (se exempel 6 i avsnitt 3.2.3). Den ena är när den ändring man själv ska göra ska träda i kraft samtidigt som den tidigare beslutade ändringen. Den andra är när den ändring man själv ska göra ska träda i kraft före den tidigare beslutade ändringen (se exempel 10, 19 och 25 i avsnitt 4.8 samt avsnitt 10.4). Man bör genom planering och samordning undvika att hamna i sådana situationer. Om däremot den aktuella ändringen ska träda i kraft senare än den tidigare beslutade ändringen, ska ändringen göras i grundförfattningen. Samma principer gäller om ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna ska ändras. Om man måste ändra i dessa bestämmelser i en ändringsförfattning som ännu inte trätt i kraft, ska ändringen alltså göras i ändringsförfattningen. Efter ikraftträdandet ska ändringen göras i grundförfattningen (se exempel 23 c och d i avsnitt 4.8). Ändringar som ska träda i kraft före eller samtidigt som tidigare beslutade ändringar som inte har trätt i kraft är författningstekniskt komplicerade. För att undvika oklarheter bör man kontakta Granskningskansliet.

3.2.3 Exempel på rubriker

Exempel 4

a) Lag om ändring i brottsbalken;

Författningens rubrik Författningens rubrik

3.2.2 Ändring i en ändringsförfattning b) Förordning om ändring i gymnasieförordningen (2010:2039); När man ska ändra i t.ex. en paragraf som har ändrats tidigare är det normala att den tidigare ändringen har trätt i kraft. Den

Exempel 5

aktuella ändringen ska då göras i grundförfattningen där den tidigare ändringen numera ingår. Förordning Men om den tidigare ändringen i paragrafen inte har trätt i om ändring i kungörelsen (1968:477) med tillämpningskraft, måste man som huvudregel i två situationer ändra i föreskrifter till förordningen den 6 juni 1968 (nr 276) om ändringsförfattningen (se exempel 6 i avsnitt 3.2.3). Den ena är uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst; när den ändring man själv ska göra ska träda i kraft samtidigt som den tidigare beslutade ändringen. Den andra är när den Anm. Rubriken till den författning som ändras måste återges ändring man själv ska göra ska träda i kraft före den tidigare exakt även om denna rubrik innehåller ett författningsnamn där beslutade ändringen (se exempel 10, 19 och 25 i avsnitt 4.8 samt SFS-numret återges enligt äldre principer. avsnitt 10.4). Man bör genom planering och samordning undvika att hamna i sådana situationer.

Exempel 6

Om däremot den aktuella ändringen ska träda i kraft senare än den tidigare beslutade ändringen, ska ändringen göras i Lag grundförfattningen. om ändring i lagen (2012:940) om ändring i lagen (1993:387) om Samma principer gäller om ikraftträdande- och övergångs- stöd och service till vissa funktionshindrade; bestämmelserna ska ändras. Om man måste ändra i dessa bestämmelser i en ändringsförfattning som ännu inte trätt i

Exempel 7

kraft, ska ändringen alltså göras i ändringsförfattningen. Efter ikraftträdandet ska ändringen göras i grundförfattningen (se Lag exempel 23 c och d i avsnitt 4.8). om upphävande av lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd Ändringar som ska träda i kraft före eller samtidigt som m.m.; tidigare beslutade ändringar som inte har trätt i kraft är författningstekniskt komplicerade. För att undvika oklarheter bör man

Exempel 8

kontakta Granskningskansliet. Förordning om ikraftträdande av lagen (2012:97) om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364);

3.2.3 Exempel på rubriker

Exempel 4 Anm. Denna rubrik ska användas även om ikraftträdandet avser endast en paragraf. a) Lag om ändring i brottsbalken;

20 21

Författningens rubrik

Exempel 9

Lag om fortsatt giltighet av lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott;

Exempel 10

Förordning om dels fortsatt giltighet av förordningen (2011:682) om försöksverksamhet med distansundervisning i gymnasieskolan i Torsås kommun, dels ändring i samma förordning;

Exempel 11

Förordning om upphävande av Högskoleverkets föreskrifter (HSVFS 2008:3) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare;

Anm. Se avsnitt 11.2 som bl.a. handlar om när regeringen upphäver myndighetsföreskrifter.

Författningens rubrik

4 Författningens ingress

Exempel 9

Lag om fortsatt giltighet av lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott;

Exempel 10

Förordning om dels fortsatt giltighet av förordningen (2011:682) om Alla författningar ska inledas med en ingress. försöksverksamhet med distansundervisning i gymnasieskolan i Torsås kommun, dels ändring i samma förordning;

4.1 Huvudregel – ingressen för sig

Exempel 11

Ingressen ska vara skild från författningstexten i övrigt. I Förordning grundförfattningar ska ingressmeningen sluta med orden om upphävande av Högskoleverkets föreskrifter (HSVFS ”föreskrivs följande” eller ”föreskriver följande”. I ändrings- 2008:3) om godkännande för forskningshuvudmän att ta emot författningar kan de avslutande orden variera beroende på vilken gästforskare; ändring det är fråga om (se exempel 1 och 2 i avsnitt 4.8).

Anm. Se avsnitt 11.2 som bl.a. handlar om när regeringen upphäver myndighetsföreskrifter.

4.2 Undantag – ingressen och författningstexten tillsammans

Vid ändringsförfattningar som innebär att en författning upphävs, får fortsatt giltighet eller sätts i kraft gäller i stället att ingressen bör bilda en enda mening som innehåller de materiella uppgifterna om författningen. Detsamma gäller om en författning ändras endast på så sätt att ett eller flera kapitel eller en eller flera paragrafer, bilagor eller övergångsbestämmelser upphävs, en eller flera mellanrubriker utgår eller flyttas eller en eller flera paragrafer får ändrad beteckning. (Se exempel 4–6 och 9 i avsnitt 4.8.) Tidigare gällde att ingressen kunde bindas ihop med den övriga författningstexten i ändringsförfattningar som innebar att vissa ord byttes ut mot andra ord och i grundförfattningar som

22 23

Författningens ingress

var korta. Dessa undantag gäller inte längre. Alla grundförfattningar bör numera innehålla minst en paragraf.

4.3 Rubriker

Om författningens rubrik ändras, skrivs rubrikens nya lydelse aldrig ut i ingressen utan redovisas i den egentliga författningstexten. Om en kapitelrubrik eller en mellanrubrik ändras eller förs in, skrivs rubrikens nya lydelse ut i ingressen om den paragraf som följer närmast efter rubriken inte redovisas i författningstexten (se exempel 20 b och 29 c i avsnitt 4.8).

4.4 Vem har beslutat författningen?

Regeringen utfärdar inte bara sina egna förordningar utan även lagar som riksdagen har beslutat. Av ingressen ska det framgå om det är riksdagen eller regeringen som har beslutat författningen (se exempel 1 och 2 i avsnitt 4.8). Uppgifter om proposition, utskottsbetänkande och riksdagsskrivelse m.m. ska tas in i en not (se exempel 4 och 5 i avsnitt 14.1.2).

4.5 Ändring av flera paragrafer

Om fler än två paragrafer i följd ändras, upphävs eller får ändrad beteckning, anger man i ingressen endast den första och den sista paragrafen i serien och binder samman dessa paragrafer med ett tankstreck. Metoden tillämpas även när det i en paragrafserie ingår en eller flera paragrafer som i sin beteckning innehåller en bokstav. Man skriver t.ex. ”1 a–1 c §§” eller ”2 b–5 §§”. Om bara två paragrafer i följd ändras skriver man däremot ”1 och 2 §§”.

Författningens ingress Författningens ingress

var korta. Dessa undantag gäller inte längre. Alla grund- Upphävs samtliga paragrafer i ett kapitel anges endast författningar bör numera innehålla minst en paragraf. kapitlet. Förkortningen ”kap.” samt paragraftecken sätts efter respektive siffra i ingressen, exempelvis ”3 kap. 7 §”.

4.3 Rubriker Vissa författningar är indelade i avdelningar. Någon

hänvisning till avdelning ska inte göras i ingressen. Om författningens rubrik ändras, skrivs rubrikens nya lydelse aldrig ut i ingressen utan redovisas i den egentliga författningstexten.

4.6 Punkter i ikraftträdande-

Om en kapitelrubrik eller en mellanrubrik ändras eller förs in,

och övergångsbestämmelser

skrivs rubrikens nya lydelse ut i ingressen om den paragraf som följer närmast efter rubriken inte redovisas i författningstexten En punkt i ikraftträdande- och övergångsbestämmelser anges i (se exempel 20 b och 29 c i avsnitt 4.8). ingressen med ordet punkt och en siffra, utan efterföljande punkttecken, t.ex. punkt 4 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till x-lagen (2010:000). En punkt inom en

4.4 Vem har beslutat författningen? paragraf får däremot aldrig brytas ut och tas upp separat i en

ingress. I sådana fall är det bara paragrafen som anges i ingressen. Regeringen utfärdar inte bara sina egna förordningar utan även lagar som riksdagen har beslutat. Av ingressen ska det framgå om det är riksdagen eller regeringen som har beslutat

4.7 Olika slag av ändringar i samma ingress

författningen (se exempel 1 och 2 i avsnitt 4.8). Uppgifter om proposition, utskottsbetänkande och riksdags- Ändringarna ska anges i följande ordning: skrivelse m.m. ska tas in i en not (se exempel 4 och 5 i avsnitt 14.1.2). 1. fortsatt giltighet av en författning, 2. upphävande av kapitel, paragrafer och bilagor, 3. upphävande av övergångsbestämmelser,

4.5 Ändring av flera paragrafer 4. mellanrubriker som utgår,

5. ändrad beteckning på paragrafer och bilagor, Om fler än två paragrafer i följd ändras, upphävs eller får ändrad 6. ändrad lydelse av författningsrubrik, kapitel, paragrafer, beteckning, anger man i ingressen endast den första och den sista bilagor, kapitelrubriker och mellanrubriker, paragrafen i serien och binder samman dessa paragrafer med ett 7. ändrad lydelse av ikraftträdande- och övergångsbestämmelser, tankstreck. Metoden tillämpas även när det i en paragrafserie 8. ändrad plats för mellanrubriker, ingår en eller flera paragrafer som i sin beteckning innehåller en 9. införande av nya kapitel, paragrafer, bilagor och mellanbokstav. Man skriver t.ex. ”1 a–1 c §§” eller ”2 b–5 §§”. Om bara rubriker, två paragrafer i följd ändras skriver man däremot ”1 och 2 §§”. 10. införande av nya ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.

24 25

Författningens ingress

Om författningen samtidigt trycks om, ska en upplysning om omtrycket lämnas i författningens ingress som ett sista stycke (se exempel 1 i avsnitt 13.2.1).

4.8 Exempel på ingresser

Exempel 1 Inledning till lagar

a) Enligt riksdagens beslut 1 föreskrivs följande. b) Enligt riksdagens beslut 1 föreskrivs ... Anm. Exempel 1 a används för att inleda en grundförfattning och exempel 1 b används för att inleda en ändringsförfattning. I fråga om notens innehåll, se exempel 4 i avsnitt 14.1.2.

Exempel 2 Inledning till förordningar

a) Regeringen föreskriver följande. b) Regeringen föreskriver ... Anm. Exempel 2 a används för att inleda en grundförfattning och exempel 2 b används för att inleda en ändringsförfattning.

Exempel 3 Inledning till tillkännagivanden

a) Regeringen tillkännager följande. b) Regeringen tillkännager att ...

Exempel 4 Upphävande av en författning

... att lagen (2010:000) om ... ska upphöra att gälla vid utgången av 2014.

Författningens ingress Författningens ingress

Om författningen samtidigt trycks om, ska en upplysning om Anm. När en författning upphävs på detta sätt, dvs. genom en omtrycket lämnas i författningens ingress som ett sista stycke särskild författning om upphävande och inte genom en (se exempel 1 i avsnitt 13.2.1). bestämmelse i anslutning till en annan författnings ikraftträdande, har man ingen separat ikraftträdandebestämmelse till författningen om upphävande.

4.8 Exempel på ingresser

Exempel 5 Fortsatt giltighet av en tidsbegränsad författning Exempel 1 Inledning till lagar

... att lagen (2010:000) om ..., som gäller till utgången av 2011 2 , a) Enligt riksdagens beslut 1 föreskrivs följande. ska fortsätta att gälla till och med den 30 juni 2013.

b) Enligt riksdagens beslut 1 föreskrivs ... Anm. När man ska förlänga en tidsbegränsad författning bör man normalt göra på detta sätt och alltså inte göra en ändring i Anm. Exempel 1 a används för att inleda en grundförfattning och ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna. För notens inneexempel 1 b används för att inleda en ändringsförfattning. I fråga håll, se exempel 11 i avsnitt 14.1.5. Observera att det bara är om notens innehåll, se exempel 4 i avsnitt 14.1.2. grundförfattningar som kan vara tidsbegränsade.

Exempel 2 Inledning till förordningar Exempel 6 Ikraftträdande av en författning

a) Regeringen föreskriver följande. ... att lagen (2012:000) om ändring i lagen (2006:000) om ... ska träda i kraft den 1 juni 2013. b) Regeringen föreskriver ...

Anm. Exempel 2 a används för att inleda en grundförfattning och Exempel 7 Upphävande av ett kapitel exempel 2 b används för att inleda en ändringsförfattning. ... att 3 kap. lagen (2009:000) om ... ska upphöra att gälla.

Exempel 3 Inledning till tillkännagivanden Exempel 8 Upphävande av ett kapitel

a) Regeringen tillkännager följande. och införande av ett nytt kapitel

... i fråga om lagen (2002:000) om ... b) Regeringen tillkännager att ... dels att 4 kap. ska upphöra att gälla, dels att det ska införas ett nytt kapitel, 9 kap., av följande Exempel 4 Upphävande av en författning lydelse.

... att lagen (2010:000) om ... ska upphöra att gälla vid utgången Anm. Om man måste göra många ändringar av paragrafernas av 2014. beteckningar i ett kapitel är det bättre att, som i exemplet,

26 27

Författningens ingress

upphäva hela kapitlet och införa ett nytt kapitel. Det går bra att införa ett nytt kapitel med samma nummer och namn som det upphävda kapitlet.

Exempel 9 Upphävande av en paragraf

... att 2 kap. 44 § lagen (1999:000) om ... ska upphöra att gälla vid utgången av maj 2014. Anm. Om en författning ändras endast på så sätt att paragrafer upphävs, anges i ingressmeningen när paragraferna ska upphöra att gälla. Någon separat ikraftträdandebestämmelse behövs då inte.

Exempel 10 Upphävande av en paragraf när en tidigare ändring ännu inte har trätt i kraft

… att 5 § i lydelsen enligt lagen (2010:000) om ändring i lagen (1990:000) om … ska utgå.

Exempel 11 Upphävande av en bilaga

... att bilagan till förordningen (2009:000) om ... ska upphöra att gälla.

Exempel 12 Upphävande av en övergångsbestämmelse

... att punkt 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2005:000) om ... ska upphöra att gälla. Anm. Se avsnitt 5.3.3 om hur man hänvisar till flera punkter.

Exempel 13 Mellanrubrik som utgår

a) ... att rubriken närmast före 27 § förordningen (2009:000) om ... ska utgå.

Författningens ingress Författningens ingress

upphäva hela kapitlet och införa ett nytt kapitel. Det går bra att b) ... att rubrikerna närmast före 2 kap. 4 och 5 §§ lagen införa ett nytt kapitel med samma nummer och namn som det (2008:000) om ... ska utgå. upphävda kapitlet.

Exempel 14 Ändrad beteckning på paragrafer Exempel 9 Upphävande av en paragraf

a) ... att nuvarande 53 och 53 a §§ lagen (2009:000) om ... ska ... att 2 kap. 44 § lagen (1999:000) om ... ska upphöra att gälla vid betecknas 52 a och 53 §§. utgången av maj 2014. b) ... att nuvarande 101–105 §§ förordningen (2009:000) om ... Anm. Om en författning ändras endast på så sätt att paragrafer ska betecknas 112–116 §§. upphävs, anges i ingressmeningen när paragraferna ska upphöra att gälla. Någon separat ikraftträdandebestämmelse behövs då Anm. En paragraf som får ändrad beteckning men inte ändras till inte. sitt innehåll ska inte redovisas i författningstexten.

Exempel 10 Upphävande av en paragraf när en tidigare Exempel 15 Ändring av paragrafer ändring ännu inte har trätt i kraft

a) ... att 3, 5, 9 a–11, 13–15, 30 och 57 §§ förordningen … att 5 § i lydelsen enligt lagen (2010:000) om ändring i lagen (2010:000) om ... ska ha följande lydelse. (1990:000) om … ska utgå. b) … att 1 kap. 2 och 3 §§, 4 kap. 5–7 §§ och 6 kap. 8 och 21 a–21 c §§ lagen (2010:000) om ... ska ha följande lydelse.

Exempel 11 Upphävande av en bilaga

... att bilagan till förordningen (2009:000) om ... ska upphöra att Anm. Även namnbyten görs på detta sätt, dvs. genom en ändring gälla. av paragrafer där namnet byts ut.

Exempel 12 Upphävande av en övergångsbestämmelse Exempel 16 Samtidig ändring av paragrafers beteckning och lydelse

... att punkt 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2005:000) om ... ska upphöra att gälla. ... i fråga om lagen (2010:000) om ... dels att nuvarande 20 kap. 6–40 §§ ska betecknas 20 kap. Anm. Se avsnitt 5.3.3 om hur man hänvisar till flera punkter. 8–42 §§, dels att den nya 20 kap. 42 § ska ha följande lydelse.

Exempel 13 Mellanrubrik som utgår

a) ... att rubriken närmast före 27 § förordningen (2009:000) om ... ska utgå.

28 29

Författningens ingress

Exempel 17 Ändring av ett helt kapitel och paragrafer

... att 48 kap., 5 kap. 6 och 8 §§, 7 kap. 9 § och 36 kap. 12 § lagen (2009:000) om ... ska ha följande lydelse.

Anm. En del äldre författningar är indelade i kapitel men utan särskild paragrafindelning för varje kapitel, vilket gör att paragrafnumreringen löper på genom hela författningen. I de fallen anges, till skillnad från i exemplet, endast beteckningen för paragraf, inte för kapitel.

Exempel 18 Ändring av en författningsrubrik och paragrafer

... att rubriken till förordningen (2010:000) om ... samt 1, 5 och 7 §§ ska ha följande lydelse.

Anm. Som framgår av avsnitt 4.3 skrivs den nya lydelsen av en författningsrubrik inte ut i ingressen. Den nya rubriken skrivs i stället ut före de paragrafer som ändras (se t.ex. SFS 2012:295). SFS-numret ska då inte anges.

Exempel 19 Ändring av paragrafer när en tidigare ändring ännu inte har trätt i kraft

a) ... att 10 § x-lagen (1999:000) i stället för lydelsen enligt lagen (2012:000) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.

b) … att 12–14 §§ y-lagen (2010:000) i stället för lydelsen enligt lagen (2013:000) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.

Exempel 20 Ändring av paragrafer och kapitel- eller mellanrubriker

a) … att 8–10, 12 och 14 §§ och rubriken närmast före 10 § lagen (2010:000) om … ska ha följande lydelse.

b) … i fråga om förordningen (2011:000) om …

Författningens ingress Författningens ingress

Exempel 17 Ändring av ett helt kapitel och paragrafer dels att 2 kap. 4 och 5 §§ och 4 kap. 7 § ska ha följande

lydelse, ... att 48 kap., 5 kap. 6 och 8 §§, 7 kap. 9 § och 36 kap. 12 § lagen dels att rubriken till 2 kap. ska lyda ”Krav på tillstånd”, (2009:000) om ... ska ha följande lydelse. dels att rubriken närmast före 4 kap. 3 § ska lyda

”Registerföring”. Anm. En del äldre författningar är indelade i kapitel men utan

särskild paragrafindelning för varje kapitel, vilket gör att Anm. Formuleringen i exempel 20 a används när den paragraf paragrafnumreringen löper på genom hela författningen. I de som följer efter rubriken redovisas i den egentliga författningsfallen anges, till skillnad från i exemplet, endast beteckningen för texten. Formuleringen i exempel 20 b används när man inte paragraf, inte för kapitel. redovisar den paragraf som följer efter kapitel- eller mellan-

rubriken.

Exempel 18 Ändring av en författningsrubrik och paragrafer

... att rubriken till förordningen (2010:000) om ... samt 1, 5 och Exempel 21 Ändring av en bilaga

7 §§ ska ha följande lydelse. ... att bilagan till förordningen (2008:000) om ... ska ha följande

lydelse. Anm. Som framgår av avsnitt 4.3 skrivs den nya lydelsen av en

författningsrubrik inte ut i ingressen. Den nya rubriken skrivs i Anm. Det är inte möjligt att i ingressen ange att delar av en bilaga stället ut före de paragrafer som ändras (se t.ex. SFS 2012:295). ska ändras. SFS-numret ska då inte anges.

Exempel 22 Ändring av en paragraf och en bilaga Exempel 19 Ändring av paragrafer när en tidigare ändring

ännu inte har trätt i kraft ... att 7 § och bilagan till förordningen (2009:000) om ... ska ha

följande lydelse. a) ... att 10 § x-lagen (1999:000) i stället för lydelsen enligt lagen

(2012:000) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.

Exempel 23 Ändring av ikraftträdande- och

b) … att 12–14 §§ y-lagen (2010:000) i stället för lydelsen enligt övergångsbestämmelser

lagen (2013:000) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse. a) ... att punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

till lagen (2009:000) om ... ska ha följande lydelse.

Exempel 20 Ändring av paragrafer och kapitel- eller

mellanrubriker Anm. Man ändrar i avsnittet ikraftträdande- och övergångs-

bestämmelser även om man bara ändrar i en övergångsa) … att 8–10, 12 och 14 §§ och rubriken närmast före 10 § lagen bestämmelse. Om det inte finns några övergångsbestämmelser, (2010:000) om … ska ha följande lydelse. ändrar man däremot i ikraftträdandebestämmelserna.

b) … i fråga om förordningen (2011:000) om …

30 31

Författningens ingress

b) ... att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2009:000) om ... ska ha följande lydelse.

Anm. Exempel 23 a och b används när en ändring ska göras i de ursprungliga ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna. Exempel b används om ändringen görs i bestämmelser som inte utformats som numrerade punkter.

c) ... i fråga om lagen (2002:000) om ... att punkt 2 och 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2009:000) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.

Anm. Om en ändring ska göras i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till en ändringsförfattning som har trätt i kraft, ska ändringen göras i grundförfattningen, som i exempel 23 c.

d) ... att punkt 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2012:000) om ändring i lagen (2009:000) om ... ska ha följande lydelse.

Anm. Om en ändring ska göras i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till en ändringsförfattning som inte har trätt i kraft, ska ändringen göras i ändringsförfattningen, som i exempel 23 d. Någon särskild ikraftträdandebestämmelse krävs då inte (se avsnitt 10.4).

Exempel 24 Ändring av paragrafer och ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

... i fråga om lagen (2009:000) om ... dels att 4 och 8 §§ ska ha följande lydelse, dels att punkt 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna ska ha följande lydelse.

Författningens ingress Författningens ingress

b) ... att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen Exempel 25 Ändring av en paragraf och ikraftträdande- och (2009:000) om ... ska ha följande lydelse. övergångsbestämmelser när en tidigare ändring

ännu inte har trätt i kraft

Anm. Exempel 23 a och b används när en ändring ska göras i de ... i fråga om förordningen (2001:000) om … ursprungliga ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna. dels att 7 § förordningen i stället för lydelsen enligt Exempel b används om ändringen görs i bestämmelser som inte förordningen (2012:000) om ändring i den förordningen ska ha utformats som numrerade punkter. följande lydelse, dels att punkt 1 i ikraftträdande- och övergångsc) ... i fråga om lagen (2002:000) om ... att punkt 2 och 3 i bestämmelserna till förordningen (2012:000) om ändring i den ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen förordningen ska ha följande lydelse. (2009:000) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.

Anm. Om en ändring ska göras i ikraftträdande- och Exempel 26 Ändrad plats för mellanrubriker

övergångsbestämmelserna till en ändringsförfattning som har ... att rubrikerna närmast före 20 kap. 25 och 26 §§ lagen trätt i kraft, ska ändringen göras i grundförfattningen, som i (2009:000) om ... ska sättas närmast före 20 kap. 26 respektive exempel 23 c. 27 §.

d) ... att punkt 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna Anm. En mellanrubrik som ska få en ny placering måste genom till lagen (2012:000) om ändring i lagen (2009:000) om ... ska ha en ändring i ingressen och eventuellt i författningstexten flyttas följande lydelse. till den nya platsen. Rubriken följer alltså inte med den paragraf den hör ihop med utan måste alltid flyttas särskilt. Anm. Om en ändring ska göras i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till en ändringsförfattning som inte

Exempel 27 Införande av nya kapitel

har trätt i kraft, ska ändringen göras i ändringsförfattningen, som i exempel 23 d. Någon särskild ikraftträdandebestämmelse krävs a) ... att det i lagen (2009:000) om ... ska införas ett nytt kapitel, då inte (se avsnitt 10.4). 21 kap., av följande lydelse.

b) ... att det i lagen (2009:000) om ... ska införas två nya kapitel,

Exempel 24 Ändring av paragrafer och ikraftträdande- och

21 a och 23 kap., av följande lydelse.

övergångsbestämmelser

... i fråga om lagen (2009:000) om ...

Exempel 28 Införande av nya paragrafer

dels att 4 och 8 §§ ska ha följande lydelse, dels att punkt 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmel- a) ... att det i lagen (2009:000) om ... ska införas fem nya serna ska ha följande lydelse. paragrafer, 18 a och 27–30 §§, av följande lydelse.

32 33

Författningens ingress

Anm. När en ny paragraf införs, anges inte var paragrafen ska placeras i författningen. Det framgår av det ordningstal som paragrafen fått. En a-paragraf ska alltid följa omedelbart efter paragrafen med samma siffra (se avsnitt 5.2.5).

b) ... att det i lagen (2007:000) om ... ska införas tre nya paragrafer, 8 kap. 4 a §, 13 kap. 2 b § och 19 kap. 8 §, av följande lydelse.

Anm. Är en författning indelad i kapitel med egen paragrafindelning, måste kapitlet anges tillsammans med den nya paragrafen.

c) ... att det i lagen (2008:000) om ... närmast efter rubriken ”Förfarande” ska införas en ny paragraf, 7 §, av följande lydelse.

Anm. Om det förekommer rubriker i författningen, kan det ibland vara nödvändigt att, som i exemplet, ange om en paragraf ska stå före eller efter en rubrik.

Exempel 29 Införande av nya paragrafer och mellanrubriker

a) ... att det i förordningen (2009:000) om ... ska införas två nya paragrafer, 26 a och 34 a §§, och närmast före 34 a § en ny rubrik av följande lydelse.

b) ... att det i förordningen (2009:000) om ... ska införas en ny paragraf, 12 §, och närmast före 12 § en ny rubrik av följande lydelse.

c) … i fråga om förordningen (2009:000) om … dels att det ska införas en ny paragraf, 12 §, av följande lydelse, dels att det närmast före 15 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Förfarandet”.

Författningens ingress Författningens ingress

Anm. När en ny paragraf införs, anges inte var paragrafen ska Anm. Formuleringen i exempel 29 a och b används när man i placeras i författningen. Det framgår av det ordningstal som författningstexten redovisar den paragraf som följer omedelbart paragrafen fått. En a-paragraf ska alltid följa omedelbart efter efter den nya rubriken. Formuleringen i exempel 29 c används paragrafen med samma siffra (se avsnitt 5.2.5). när man i författningstexten inte redovisar den paragraf som följer omedelbart efter mellanrubriken. b) ... att det i lagen (2007:000) om ... ska införas tre nya paragrafer, 8 kap. 4 a §, 13 kap. 2 b § och 19 kap. 8 §, av följande

Exempel 30 Införande av en ny paragraf på platsen för en

lydelse.

tidigare upphävd paragraf

Anm. Är en författning indelad i kapitel med egen ... att det i förordningen (2006:000) om ... ska införas en ny paragrafindelning, måste kapitlet anges tillsammans med den nya paragraf, 3 §, av följande lydelse. paragrafen. Anm. I en not till den införda paragrafen anges: Tidigare 3 § c) ... att det i lagen (2008:000) om ... närmast efter rubriken upphävd genom 2008:000. ”Förfarande” ska införas en ny paragraf, 7 §, av följande lydelse.

Exempel 31 Införande av nya bilagor

Anm. Om det förekommer rubriker i författningen, kan det a) ... att det i lagen (2009:000) om ... ska införas en ny bilaga, ibland vara nödvändigt att, som i exemplet, ange om en paragraf bilaga 3, av följande lydelse. ska stå före eller efter en rubrik.

b) ... att det i lagen (2010:000) om ... ska införas en bilaga av

Exempel 29 Införande av nya paragrafer och mellanrubriker

följande lydelse. a) ... att det i förordningen (2009:000) om ... ska införas två nya paragrafer, 26 a och 34 a §§, och närmast före 34 a § en ny rubrik c) ... att det i lagen (2009:000) om ... ska införas tre nya bilagor, av följande lydelse. bilaga 3–5, av följande lydelse.

b) ... att det i förordningen (2009:000) om ... ska införas en ny

Exempel 32 Införande av en ny punkt i ikraftträdande- och

paragraf, 12 §, och närmast före 12 § en ny rubrik av följande

övergångsbestämmelser

lydelse. ... att det i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till förordningen (2009:000) om ... ska införas en ny punkt, 4, av c) … i fråga om förordningen (2009:000) om … följande lydelse. dels att det ska införas en ny paragraf, 12 §, av följande lydelse, dels att det närmast före 15 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Förfarandet”.

34 35

Författningens ingress

Exempel 33 Olika slag av ändringar i samma ingress

a) ... i fråga om lagen (2008:000) om ... dels att 39 kap., 25 kap. 20 § och 27 kap. 11–13 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 25 kap. 20 § och 27 kap. 12 § och rubriken närmast efter 28 kap. 4 § ska utgå, dels att nuvarande 22 kap. 2 § ska betecknas 22 kap. 3 §, dels att 1 kap. 1 och 7 §§, 2 kap. 26–30 §§, bilaga 1, rubrikerna till 25 och 27 kap., rubriken närmast före 3 kap. 1 § och rubriken närmast efter rubriken till 28 kap. ska ha följande lydelse, dels att punkt 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2010:000) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse, dels att rubrikerna närmast före 27 kap. 6 och 11 §§ ska sättas närmast före 27 kap. 5 respektive 7 §, dels att det ska införas ett nytt kapitel, 39 kap., tre nya paragrafer, 2 kap. 23 a § och 22 kap. 1 och 2 §§, tre nya bilagor, bilaga 3–5, och närmast före 22 kap. 1 och 2 §§ nya rubriker av följande lydelse, dels att det i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna ska införas en ny punkt, 5, av följande lydelse.

b) ... i fråga om lagen (2009:000) om ..., som gäller till utgången av 2012, dels att lagen ska fortsätta att gälla till och med den 30 juni 2014, dels att 8, 14–16 och 28–30 §§ ska upphöra att gälla, dels att 3–7, 8 a och 13 §§ ska ha följande lydelse.

Anm. Om det ska göras flera olika slags ändringar, delas ingressen upp i dels-satser med en ny rad för varje dels-sats. Om ändringarna är omfattande till antal eller innebörd, bör man överväga att i stället upphäva grundförfattningen och besluta en ny sådan.

Författningens ingress

5 Språk och redigering

Exempel 33 Olika slag av ändringar i samma ingress

a) ... i fråga om lagen (2008:000) om ... dels att 39 kap., 25 kap. 20 § och 27 kap. 11–13 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 25 kap. 20 § och 27 kap. 12 § och rubriken närmast efter 28 kap. 4 § ska utgå, dels att nuvarande 22 kap. 2 § ska betecknas 22 kap. 3 §, dels att 1 kap. 1 och 7 §§, 2 kap. 26–30 §§, bilaga 1, rubrikerna till 25 och 27 kap., rubriken närmast före 3 kap. 1 § och rubriken Språket i en författning ska vara så klart och enkelt som möjligt. närmast efter rubriken till 28 kap. ska ha följande lydelse, Ett klart och enkelt språk gör det lättare för alla som ska tillämpa dels att punkt 3 i ikraftträdande- och övergångsförfattningen att koncentrera sig på det sakliga innehållet. Lika bestämmelserna till lagen (2010:000) om ändring i den lagen ska viktigt är det att tillämparna får en god överblick över ha följande lydelse, författningen och förstår hur de olika paragraferna förhåller sig dels att rubrikerna närmast före 27 kap. 6 och 11 §§ ska sättas till varandra. närmast före 27 kap. 5 respektive 7 §, Tänk på att lagar och förordningar fungerar som förebilder dels att det ska införas ett nytt kapitel, 39 kap., tre nya och att språket i dem påverkar myndigheternas texter som når paragrafer, 2 kap. 23 a § och 22 kap. 1 och 2 §§, tre nya bilagor, allmänheten i form av beslut, blanketter och annat. bilaga 3–5, och närmast före 22 kap. 1 och 2 §§ nya rubriker av följande lydelse, dels att det i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

5.1 Riktlinjer för författningsspråket

ska införas en ny punkt, 5, av följande lydelse. Utöver Gröna bokens riktlinjer för författningsspråket gäller b) ... i fråga om lagen (2009:000) om ..., som gäller till utgången bl.a. följande skrivregler och riktlinjer för språket i författningar: av 2012, - Svarta listan. Ord och fraser som kan ersättas i författningsdels att lagen ska fortsätta att gälla till och med den 30 juni språk 2014, - Myndigheternas skrivregler dels att 8, 14–16 och 28–30 §§ ska upphöra att gälla, - Redaktionella och språkliga frågor i EU-arbetet dels att 3–7, 8 a och 13 §§ ska ha följande lydelse. - Myndigheternas föreskrifter. Handbok i författningsskrivning Anm. Om det ska göras flera olika slags ändringar, delas - Att styra genom regler? Checklista för regelgivare ingressen upp i dels-satser med en ny rad för varje dels-sats. Om ändringarna är omfattande till antal eller innebörd, bör man överväga att i stället upphäva grundförfattningen och besluta en ny sådan.

36 37

Språk och redigering

5.2 Hur författningar bör utformas redaktionellt

Det är viktigt att alla författningar så långt möjligt utformas enhetligt i redaktionellt hänseende. Enhetligheten gör att tillämparna känner igen sig. Den ökar också möjligheten att enkelt kunna hantera och söka data inom rättsinformationssystemet. De lagstiftningsmallar som finns i dokumenthanteringssystemet bör användas. I det följande beskrivs hur olika delar av författningar bör utformas.

5.2.1 Avdelningar

Författningar som är mycket omfattande kan ibland delas in i avdelningar. Kapitelnumreringen påverkas inte av indelningen i avdelningar, utan är löpande genom hela författningen. Utforma helst avdelningsrubriken enligt mönstret ”AVDELNING III”. Se bl.a. vallagen (2005:837), offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och skatteförfarandelagen (2011:1244). I äldre författningar är avdelningsrubrikerna utformade på olika sätt. Hänvisningar i lagtext görs inte till avdelningar.

5.2.2 Kapitel

En ny grundförfattning delas in i kapitel om det är lämpligt, vilket det ofta är om författningen är omfattande. Varje kapitel inleds alltid med 1 §. Vissa äldre författningar har löpande paragrafnumrering trots att de är indelade i kapitel. Sådan numrering bör utmönstras så snart som möjligt, om inte annat i samband med att författningen ersätts av en ny författning. Om nya kapitel behöver skjutas in, kan de numreras 5 a kap., 5 b kap. osv.

Språk och redigering Språk och redigering

5.2 Hur författningar bör utformas redaktionellt 5.2.3 Mellanrubriker

Det är viktigt att alla författningar så långt möjligt utformas Mellanrubriker bör finnas i varje författning som omfattar mer enhetligt i redaktionellt hänseende. än ett fåtal paragrafer. Mellanrubrikerna utformas så att de ger Enhetligheten gör att tillämparna känner igen sig. Den ökar god upplysning om vad som står i texten. Eftersom en rubrik också möjligheten att enkelt kunna hantera och söka data inom inte behöver vara uttömmande bör man inte använda rättsinformationssystemet. De lagstiftningsmallar som finns i förkortningen m.m. i en rubrik. Det finns inget som hindrar att dokumenthanteringssystemet bör användas. en rubrik avser endast en paragraf. Om det är lämpligt kan I det följande beskrivs hur olika delar av författningar bör rubriker utformas som frågor som avslutas med frågetecken. utformas. I en ny grundförfattning använder man lagstiftningsmallarna i dokumenthanteringssystemet. I en ändringsförfattning bör man följa den metod man använt i grundförfattningen för att markera 5.2.1 Avdelningar rubriker.

Författningar som är mycket omfattande kan ibland delas in i avdelningar. Kapitelnumreringen påverkas inte av indelningen i 5.2.4 Innehållsbeskrivning avdelningar, utan är löpande genom hela författningen. Utforma helst avdelningsrubriken enligt mönstret ”AVDELNING III”. För att läsaren snabbt ska kunna få en överblick över Se bl.a. vallagen (2005:837), offentlighets- och sekretesslagen omfångsrika författningar bör de inledas med en beskrivning av (2009:400) och skatteförfarandelagen (2011:1244). I äldre innehållet. författningar är avdelningsrubrikerna utformade på olika sätt. Man kan i en inledande paragraf i författningen redogöra för Hänvisningar i lagtext görs inte till avdelningar. författningens innehåll, se t.ex. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och aktiebolagslagen (2005:551). Ibland kan det finnas skäl att ha en innehållsbeskrivning i 5.2.2 Kapitel inledningen till olika kapitel. Vid varje ändring i en författning med en innehållsbeskrivning En ny grundförfattning delas in i kapitel om det är lämpligt, är det viktigt att kontrollera om även innehållsbeskrivningen vilket det ofta är om författningen är omfattande. Varje kapitel behöver ändras. inleds alltid med 1 §. Vissa äldre författningar har löpande paragrafnumrering trots att de är indelade i kapitel. Sådan numrering bör utmönstras så snart som möjligt, om inte annat i 5.2.5 Paragrafer och stycken samband med att författningen ersätts av en ny författning. Om nya kapitel behöver skjutas in, kan de numreras 5 a kap., I en ny grundförfattning 5 b kap. osv. En grundförfattning bör bestå av minst en paragraf. Dela gärna in paragraferna i stycken, om det underlättar läsningen. Varje paragraf bör dock bestå av högst tre stycken.

38 39

Språk och redigering

Det blir lättare för tillämparna om varje paragraf innehåller en enda sakfråga, med eventuella kompletteringar i andra och tredje styckena. Klargör också vem bestämmelsen riktar sig till. Blanda inte olika tillämpare hur som helst i en paragraf.

I en ändringsförfattning

Om det ska göras omfattande tillägg i en befintlig paragraf, bör man överväga att i stället dela upp den i flera paragrafer så att den inte får för många stycken. Om nya paragrafer behöver skjutas in, kan de numreras 5 a §, 5 b § osv. Likadant kan man, som framgår av avsnitt 5.2.2, göra vid inskjutna nya kapitel. Den tekniken bör däremot inte användas för inskjutna punkter i en punktuppställning (se avsnitt 5.2.6). När en paragraf upphävs kan man låta efterföljande paragrafer behålla sin tidigare numrering. Då behöver man inte ändra eventuella hänvisningar till dem i andra texter.

5.2.6 Punktuppställningar

Ett stycke kan delas in i punkter. En punktuppställning består av en inledning följd av flera led. Varje led inleds med en siffra och börjar på ny rad. Efter siffran skrivs punkttecken: 1., 2., 3. osv. Om ett sifferbetecknat led behöver delas upp ytterligare, kan man använda en bokstav som följs av halvparentes: a), b), c) osv. Ibland kan det emellertid räcka med att varje led i en uppställning får börja på ny rad, med tankstreck i stället för siffra eller bokstav. Metoden med tankstreck bör inte användas om man kommer att behöva hänvisa till de enskilda leden. Andra varianter på punktuppställningar med andra tecken och kombinationer, som 1 a., 1 b. osv., används inte.

Språk och redigering Språk och redigering

Det blir lättare för tillämparna om varje paragraf innehåller en Om en ny punkt ska skjutas in i en befintlig punktenda sakfråga, med eventuella kompletteringar i andra och tredje uppställning, bör de efterföljande punkterna numreras om. Det styckena. Klargör också vem bestämmelsen riktar sig till. Blanda är då viktigt att kontrollera eventuella hänvisningar till dem. inte olika tillämpare hur som helst i en paragraf.

Punktuppställning med en mening I en ändringsförfattning En punktuppställning kan utformas som en enda mening, som i Om det ska göras omfattande tillägg i en befintlig paragraf, bör exempel 1. Varje led utformas då som en fortsättning på den man överväga att i stället dela upp den i flera paragrafer så att den inledande delen av meningen och avslutas med kommatecken. inte får för många stycken. Före det sista ledet behöver det ofta stå och alternativt eller. Om nya paragrafer behöver skjutas in, kan de numreras 5 a §, 5 b § osv. Likadant kan man, som framgår av avsnitt 5.2.2, göra

Exempel 1

vid inskjutna nya kapitel. Den tekniken bör däremot inte användas för inskjutna punkter i en punktuppställning (se avsnitt Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta att upphäva 5.2.6). strandskyddet i ett område, om När en paragraf upphävs kan man låta efterföljande paragrafer 1. det är uppenbart att området saknar betydelse för att behålla sin tidigare numrering. Då behöver man inte ändra tillgodose strandskyddets syften, eller eventuella hänvisningar till dem i andra texter. 2. området enligt plan- och bygglagen (2010:900) avses att omfattas av en detaljplan och a) behövs för byggande av en försvarsanläggning, allmän väg 5.2.6 Punktuppställningar eller järnväg, eller b) skyddas enligt andra bestämmelser i detta kapitel och Ett stycke kan delas in i punkter. En punktuppställning består av skyddet har beslutats av någon annan än en kommun. en inledning följd av flera led. Varje led inleds med en siffra och börjar på ny rad. Efter siffran skrivs punkttecken: 1., 2., 3. osv. Anm. En punktuppställning som består av en enda mening bör Om ett sifferbetecknat led behöver delas upp ytterligare, kan inte utformas på så sätt att man efter sista ledet gör ett indrag man använda en bokstav som följs av halvparentes: a), b), c) osv. och lägger till något som är avsett att gälla för alla tidigare led, Ibland kan det emellertid räcka med att varje led i en s.k. påhäng. Sådana uppställningar är otydliga. uppställning får börja på ny rad, med tankstreck i stället för siffra eller bokstav. Metoden med tankstreck bör inte användas om man kommer att behöva hänvisa till de enskilda leden. Andra Punktuppställning med flera meningar varianter på punktuppställningar med andra tecken och kombinationer, som 1 a., 1 b. osv., används inte. En punktuppställning kan också bestå av flera meningar, som i exempel 2. Ett led i en sådan punktuppställning får dock inte delas upp i stycken, utan leden och inledningen ska behandlas

40 41

Språk och redigering

som ett enda stycke. Skälet är att det blir svårt att göra begripliga hänvisningar om man delar upp led i stycken.

Exempel 2

Vid beräkning av nettoinkomsten hos den utländska juridiska personen enligt 5 § tillämpas 10–12 §§ med följande undantag: 1. Avdrag får inte göras för avsättning till periodiseringsfond. 2. Avdrag får göras för underskott som uppkommit i verksamheten under de tre närmast föregående beskattningsåren och som tidigare inte har dragits av vid beräkning av nettoinkomsten. Detta gäller dock bara om delägaren var delägare vid utgången av respektive beskattningsår.

Punktuppställning med utbrutet led i ett nytt stycke

Ibland kan något av leden behöva byggas ut, t.ex. i samband med en ändring. Om punktuppställningen är utformad som en enda mening, som i exempel 1, kan meningsbyggnaden då bli alltför invecklad. Det går inte att lägga till en ny mening mitt i en sådan punktuppställning. I stället får man bryta ut den delen och lägga den i ett eget stycke efter punktuppställningen, som i exempel 3.

Exempel 3

Migrationsverket får efter ansökan besluta om statligt bidrag (återetableringsstöd) till en utlänning, om 1. utlänningen har fått avslag på en ansökan om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser, 2. utlänningen avser att självmant återvända till ett land eller en del av ett land som på grund av svåra motsättningar har mycket begränsade förutsättningar för återetablering av återvändande, och

Språk och redigering Språk och redigering

som ett enda stycke. Skälet är att det blir svårt att göra begripliga 3. det framstår som sannolikt att utlänningen kommer att tas hänvisningar om man delar upp led i stycken. emot i det land han eller hon avser att återvända till. Med avslag enligt första stycket 1 jämställs avskrivning efter det att utlänningen har återkallat sin ansökan om uppe-

Exempel 2

hållstillstånd. Vid beräkning av nettoinkomsten hos den utländska juridiska personen enligt 5 § tillämpas 10–12 §§ med följande undantag: 1. Avdrag får inte göras för avsättning till periodiseringsfond. 5.2.7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 2. Avdrag får göras för underskott som uppkommit i verksamheten under de tre närmast föregående beskattningsåren Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser delas inte in i och som tidigare inte har dragits av vid beräkning av netto- paragrafer, utom i sådana lagar där man samlat ikraftträdandeinkomsten. Detta gäller dock bara om delägaren var delägare vid och övergångsbestämmelserna till en egen lag (se avsnitt 10.5 om utgången av respektive beskattningsår. s.k. promulgationslagar). Däremot bör sådana bestämmelser delas in i numrerade punkter. Numreringen gör det bl.a. lättare att ändra bestämmelserna. Exempel på sådana punktupp- Punktuppställning med utbrutet led i ett nytt stycke ställningar, där varje bestämmelse eller slag av bestämmelse placeras i en egen punkt, finns i avsnitt 10.9. Ordningsföljden för Ibland kan något av leden behöva byggas ut, t.ex. i samband med de olika bestämmelserna framgår av avsnitt 12.1. en ändring. Om punktuppställningen är utformad som en enda Om det bara finns en enda ikraftträdandebestämmelse under mening, som i exempel 1, kan meningsbyggnaden då bli alltför det horisontella strecket, den s.k. bommen, numreras den inte. invecklad. Det går inte att lägga till en ny mening mitt i en sådan punktuppställning. I stället får man bryta ut den delen och lägga den i ett eget stycke efter punktuppställningen, som i exempel 3.

5.3 Hänvisningar

5.3.1 Skriv ut bestämmelsen i stället för att hänvisa Exempel 3

Migrationsverket får efter ansökan besluta om statligt bidrag Ofta är det tydligare att återge en bestämmelse än att hänvisa till (återetableringsstöd) till en utlänning, om motsvarande bestämmelse i en annan författning eller på en 1. utlänningen har fått avslag på en ansökan om uppehålls- annan plats i samma författning. Se exempelvis försäkringstillstånd enligt 5 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716) eller mot- avtalslagen (2005:104) där man för varje försäkringstyp upprepar svarande äldre bestämmelser, de bestämmelser som gäller för försäkringstypen i stället för att 2. utlänningen avser att självmant återvända till ett land eller hänvisa. Metoden underlättar för tillämparna, som kan finna alla en del av ett land som på grund av svåra motsättningar har relevanta bestämmelser i samma författning. mycket begränsade förutsättningar för återetablering av återvändande, och

42 43

Språk och redigering

Skriv inte Skriv i stället Föreskrifterna i 7 kap. 4 § En kopia av årsredovisningen lagen (0000:000) om … gäller ska ges in till Finansinspekför bankaktiebolag. Det som tionen. föreskrivs i den paragrafen om Bolagsverket ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse Finansinspektionen.

5.3.2 Hänvisningar till andra författningar

Hur utförligt anges författningen?

Om man behöver hänvisa till en annan författning, ska dess rubrik återges exakt. Dessutom ska författningens årtal och nummer anges inom parentes. För balkarna samt för grundlagarna och riksdagsordningen anges dock inte SFS-nummer. Första gången författningen anges i en paragraf återges hela namnet på författningen (rubriken samt årtalet och numret). Andra gången återges bara författningsrubriken. Är syftningen helt klar kan man i stället skriva ”samma lag” eller ”den lagen”. Använd dock inte ”nämnda lag”. Om man behöver ange en författning som har kungjorts i någon annan författningssamling än SFS, ska man inom parentes även ange den vedertagna förkortningen för författningssamlingen, alltså skriva t.ex. (SKOLFS 2010:261). En författning bör inte hänvisa till en författning på lägre nivå.

Språk och redigering Språk och redigering

Skriv inte Skriv i stället Undvik vaga och ålderdomliga hänvisningar Föreskrifterna i 7 kap. 4 § En kopia av årsredovisningen I äldre författningar kan det finnas skrivningar om att någon lagen (0000:000) om … gäller ska ges in till Finansinspekannan författning, helt eller delvis, ”äger motsvarande för bankaktiebolag. Det som tionen. tillämpning”. Sådana skrivningar bör bytas ut, t.ex. mot ”ska föreskrivs i den paragrafen om tillämpas”. Bolagsverket ska vid Hänvisningar bör vara så precisa som möjligt. Man bör alltså tillämpningen av denna lag i hänvisa till paragrafer och helst även stycken. Däremot bör man stället avse Finansinspekinte hänvisa till meningar. Hänvisningar av typen ”Om xx är tionen. särskilt föreskrivet” ger inte tillämparen någon ledning för att hitta de aktuella bestämmelserna och bör inte användas. Man bör också undvika hänvisningar som ”I fråga om ... gäller 2–10 §§ i

5.3.2 Hänvisningar till andra författningar

tillämpliga delar”. Sådana vaga hänvisningar försvårar förståelsen. Hur utförligt anges författningen? Vid hänvisningar bör man i möjligaste mån undvika onödiga ord som ”vad som sägs i” och ”föreskrifterna i”. Dessa fraser Om man behöver hänvisa till en annan författning, ska dess tillför i många fall inte något till texten. rubrik återges exakt. Dessutom ska författningens årtal och nummer anges inom parentes. För balkarna samt för grund- Skriv inte Skriv i stället lagarna och riksdagsordningen anges dock inte SFS-nummer. ... får bestämmelserna i 35 § … får 35 § inte tillämpas. Första gången författningen anges i en paragraf återges hela inte tillämpas. namnet på författningen (rubriken samt årtalet och numret). Andra gången återges bara författningsrubriken. Är syftningen Föreskrifterna i första stycket Första stycket … helt klar kan man i stället skriva ”samma lag” eller ”den lagen”. … Använd dock inte ”nämnda lag”. Om man behöver ange en författning som har kungjorts i Ibland kan man dock inte gå rakt på sak. En mening bör t.ex. någon annan författningssamling än SFS, ska man inom parentes inte börja med en siffra. Skriv i stället t.ex. även ange den vedertagna förkortningen för författnings- ”Föreskrifterna/Bestämmelserna i 1 § lagen (2005:000) om … samlingen, alltså skriva t.ex. (SKOLFS 2010:261). ska tillämpas…”. En författning bör inte hänvisa till en författning på lägre Om hänvisningen avser något specifikt i den aktuella nivå. paragrafen, är det lämpligt att använda sig av ”det som föreskrivs om …”, ”det som anges om …” eller ”det som sägs om …”, exempelvis ”Det som föreskrivs om bilar i 1 § x-lagen (2005:000) ska tillämpas också för …”.

44 45

Språk och redigering

Skriv informativa hänvisningar

När man hänvisar till bestämmelser i andra författningar bör hänvisningarna utformas så att de ger information om innehållet i de bestämmelser man hänvisar till. Bara den som behöver få mer detaljer behöver då leta fram de aktuella bestämmelserna.

Exempel 4

Följande bestämmelser i myndighetsförordningen (2007:515) ska inte tillämpas på Centrala etikprövningsnämnden: – 5 § om delegering, – 14 § om nämndens sammansättning, – 15 och 16 §§ om beslutförhet, och – 27 § om rätt att företräda staten vid domstol.

5.3.3 Hänvisningar till paragrafer, stycken och punkter

När man ska hänvisa till fler än två paragrafer i följd och alla ska gälla, skriver man t.ex. 1–8 §§. Eventuella a-, b- och c-paragrafer etc. ingår då i uppräkningen. När man ska hänvisa till flera på varandra följande paragrafer och bara någon av dem ska gälla, är det tydligare att skriva ut samtliga paragrafnummer, t.ex. ”uppfyller kraven i 2, 3 eller 4 §”. Ibland kan detta förtydligas på annat sätt: ”den som bryter mot någon av 1–5 §§ eller 7–10 §§”. Dessa principer gäller även för stycken och punkter. Man skriver alltså t.ex. 5 § andra och tredje styckena, 5 § andra–fjärde styckena eller 5 § andra eller tredje stycket eller – när det gäller punkter – ”den som enligt någon av bestämmelserna i 1 kap. 2 § första stycket 2–4 d är skattskyldig”. När man hänvisar till andra paragrafer inom samma kapitel, ska inte kapitlet anges utan endast paragrafen.

Språk och redigering Språk och redigering

Skriv informativa hänvisningar Om man undantagsvis behöver hänvisa till en viss mening i en paragraf, ska man skriva ”meningen”, inte ”punkten”. I vissa När man hänvisar till bestämmelser i andra författningar bör äldre författningar avser dock ”punkt” en mening. hänvisningarna utformas så att de ger information om innehållet Vid hänvisning till ett led i en punktuppställning i en paragraf i de bestämmelser man hänvisar till. Bara den som behöver få skrivs siffran eller bokstaven utan efterföljande punkttecken eller mer detaljer behöver då leta fram de aktuella bestämmelserna. halvparentes och utan att ”punkt” anges (t.ex. ”4 § 1 a”). Om man behöver hänvisa till punkter i ikraftträdande- och Exempel 4 övergångsbestämmelser, skrivs punkternas nummer med siffror och med ”punkt”, t.ex. punkt 2 och 3. Följande bestämmelser i myndighetsförordningen (2007:515) ska inte tillämpas på Centrala etikprövningsnämnden: – 5 § om delegering,

5.3.4 Hänvisningar i författningstext till EU-rättsakter

– 14 § om nämndens sammansättning, – 15 och 16 §§ om beslutförhet, och Första gången en EU-rättsakt nämns i en svensk grund- – 27 § om rätt att företräda staten vid domstol. författning skriver man ut rättsaktens fullständiga namn. I

omfattande författningar kan man behöva skriva ut rättsaktens fullständiga namn flera gånger, t.ex. i början av varje kapitel. Vid

5.3.3 Hänvisningar till paragrafer, stycken och punkter

upprepade hänvisningar kan förkortat namn av EU-rättsakten användas. Förkortningen EEG används när man nämner När man ska hänvisa till fler än två paragrafer i följd och alla ska rättsakter som tillkom före den 1 november 1993, dvs. innan gälla, skriver man t.ex. 1–8 §§. Eventuella a-, b- och c-paragrafer Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) bytte namn till etc. ingår då i uppräkningen. Europeiska gemenskapen (EG). Förkortningen EU används när När man ska hänvisa till flera på varandra följande paragrafer man nämner rättsakter som tillkommit från och med den och bara någon av dem ska gälla, är det tydligare att skriva ut 1 december 2009, dvs. när EU ersatte och efterträdde EG. Från samtliga paragrafnummer, t.ex. ”uppfyller kraven i 2, 3 eller 4 §”. och med den 1 januari 1999 skrivs årtalen i rättsaktsnamnen Ibland kan detta förtydligas på annat sätt: ”den som bryter alltid med fyra siffror. mot någon av 1–5 §§ eller 7–10 §§”. Dessa principer gäller även för stycken och punkter. Man skriver alltså t.ex. 5 § andra och tredje styckena, 5 § andra–fjärde Bestämmelser med materiellt innehåll styckena eller 5 § andra eller tredje stycket eller – när det gäller punkter – ”den som enligt någon av bestämmelserna i 1 kap. 2 § Man bör undvika att genomföra direktiv endast genom att första stycket 2–4 d är skattskyldig”. hänvisa till direktivtexten i författningstexten (inkorporering). I När man hänvisar till andra paragrafer inom samma kapitel, stället bör direktivtexten omvandlas (transformeras) till svensk ska inte kapitlet anges utan endast paragrafen. författningstext. Skälet för det är att regleringen ska bli mer

lättillgänglig och enklare att tillämpa. Trots detta kan man i undantagsfall använda sig av en hänvisningsteknik, exempelvis

46 47

Språk och redigering

när bestämmelsen riktar sig enbart till en myndighet. Hänvisningarna görs då till enskilda artiklar och inte till direktivet i dess helhet. När man hänvisar till direktiv ska man, när hänvisningen ger den svenska författningstexten materiellt innehåll, ange vilken lydelse av direktivet som införs i svensk rätt och därför ska tillämpas. När man vill hänvisa till en artikel eller en bilaga i ett direktiv i en ändrad lydelse, hänvisas till rättsaktens fullständiga namn med tillägg av ”, i lydelsen enligt …”. Det innebär att de ändringar omfattas som gjorts i artikeln respektive bilagan till direktivet fram till och med det ändringsdirektiv som anges. En sådan hänvisning brukar kallas statisk. Även när det gäller motsvarande hänvisningar till EUförordningar, t.ex. i fall då straffsanktioner krävs för överträdelse av bestämmelserna i förordningen, är utgångspunkten att en statisk hänvisningsteknik bör användas. I vissa fall kan det dock finnas skäl att använda sig av en annan hänvisningsteknik. Kontakt bör i sådana fall tas med Granskningskansliet.

Exempel 5 EU-direktiv

a) ... artikel xx i rådets direktiv 97/70/EG av den 11 december 1997 om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/84/EG.

b) ... artikel x i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, i den ursprungliga lydelsen.

Exempel 6 EU-förordningar

a) ... artikel xx i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till

Språk och redigering Språk och redigering

när bestämmelsen riktar sig enbart till en myndighet. naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning Hänvisningarna görs då till enskilda artiklar och inte till (EG) nr 1775/2005, i lydelsen enligt Europaparlamentets och direktivet i dess helhet. rådets förordning (EU) nr 347/2013. När man hänvisar till direktiv ska man, när hänvisningen ger den svenska författningstexten materiellt innehåll, ange vilken b) … artiklarna x–z i Europaparlamentets och rådets förordning lydelse av direktivet som införs i svensk rätt och därför ska (EU) nr 510/2011 av den 11 maj 2011 om fastställande av tillämpas. När man vill hänvisa till en artikel eller en bilaga i ett utsläppsnormer för nya lätta nyttofordon som ett led i unionens direktiv i en ändrad lydelse, hänvisas till rättsaktens fullständiga samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta namn med tillägg av ”, i lydelsen enligt …”. Det innebär att de fordon, i den ursprungliga lydelsen. ändringar omfattas som gjorts i artikeln respektive bilagan till direktivet fram till och med det ändringsdirektiv som anges. En sådan hänvisning brukar kallas statisk. Bestämmelser av upplysande karaktär Även när det gäller motsvarande hänvisningar till EU- I vissa fall kan det behövas en upplysningsbestämmelse i förordningar, t.ex. i fall då straffsanktioner krävs för överträdelse författningstexten som hänvisar till ett direktiv eller en av bestämmelserna i förordningen, är utgångspunkten att en förordning utan att hänvisningen ger den svenska författningsstatisk hänvisningsteknik bör användas. I vissa fall kan det dock texten något materiellt innehåll, t.ex. en bestämmelse om att finnas skäl att använda sig av en annan hänvisningsteknik. lagen syftar till att genomföra ett direktiv. För att en Kontakt bör i sådana fall tas med Granskningskansliet. bestämmelse ska räknas till denna kategori krävs att den kan tas bort ur författningstexten utan att det blir någon förändring av

Exempel 5 EU-direktiv

vad som annars skulle gälla. I sådana upplysningsbestämmelser a) ... artikel xx i rådets direktiv 97/70/EG av den 11 december behöver man endast ange EU-rättsaktens namn och inte vilken 1997 om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg lydelse av EU-rättsakten som man hänvisar till.

som har en längd av 24 meter och däröver, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/84/EG.

Exempel 7 EU-direktiv

Genom denna lag genomförs Europaparlamentets och rådets b) ... artikel x i Europaparlamentets och rådets direktiv direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patientstandardiserad produktinformation som anger energirelaterade rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, i den produkters användning av energi och andra resurser. ursprungliga lydelsen.

Exempel 8 EU-förordningar Exempel 6 EU-förordningar

I denna lag finns bestämmelser som kompletterar a) ... artikel xx i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgas-

48 49

Språk och redigering

försörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG.

5.4 Hur ändringar markeras

5.4.1 Markering av rubriker, paragrafer, stycken eller bilagor som förs in eller ändras

Rubriker, paragrafer eller stycken som förs in i en författning ska markeras i vänster marginal med ett kantstreck vid rubriken, paragrafen respektive stycket. Detsamma gäller rubriker, paragrafer och stycken som ändras. Nya bilagor kantstreckas inte. Däremot kantstreckas ändringar i befintliga bilagor. Innebär ändringen att ett stycke tas bort, anges detta i en not (se exempel 22–24 i avsnitt 14.1.9, med det undantag som anges i avsnittet). Om två stycken i en paragraf byter plats, görs kantstreck vid båda styckena. Om ett nytt stycke skjuts in före ett befintligt stycke, görs kantstreck endast vid det inskjutna stycket.

5.4.2 Markering av särskilda punkter i paragrafer som ändras

Om en paragraf som innehåller en punktuppställning ändras, görs ett kantstreck i marginalen endast vid den punkt som berörs av ändringen. Kantstreck görs också om själva siffer- eller bokstavsbeteckningen ändras. Om bara det avsnitt som inleder punktuppställningen ändras, räcker det att kantmarkera det inledande avsnittet. Innebär ändringen att en punkt tas bort, bör man i allmänhet kantmarkera hela stycket. Efterföljande punkter kan gärna numreras om.

Språk och redigering Språk och redigering

försörjningen och om upphävande av rådets direktiv 5.4.3 Markering av tabeller och andra förteckningar 2004/67/EG. som ändras

Vid ändringar i tabeller och andra förteckningar görs kantstreck endast vid de ord, beteckningar eller siffror som ändras. Innebär

5.4 Hur ändringar markeras

ändringen att något utgår ur förteckningen, kantmarkerar man 5.4.1 Markering av rubriker, paragrafer, stycken hela förteckningen. Är det som utgått ur förteckningen ett ord, eller bilagor som förs in eller ändras kan man i stället i en not upplysa om det ord som utgått (se avsnitt 14.1.10). Om ändringen innebär att t.ex. två ord byter Rubriker, paragrafer eller stycken som förs in i en författning ska plats, kan man kantmarkera antingen hela förteckningen eller markeras i vänster marginal med ett kantstreck vid rubriken, bara de ord som byter plats. paragrafen respektive stycket. Detsamma gäller rubriker, paragrafer och stycken som ändras. Nya bilagor kantstreckas inte. Däremot kantstreckas ändringar i befintliga bilagor.

5.5 Hur författningar bör utformas språkligt

Innebär ändringen att ett stycke tas bort, anges detta i en not (se exempel 22–24 i avsnitt 14.1.9, med det undantag som anges i Det finns vissa stildrag i det juridiska språket och kanslispråket avsnittet). som försvårar läsningen av författningar, bl.a. omständliga Om två stycken i en paragraf byter plats, görs kantstreck vid syftningar, invecklad meningsbyggnad, konstlad ordföljd och båda styckena. stela och ålderdomliga ord och fraser. I det följande ges råd om Om ett nytt stycke skjuts in före ett befintligt stycke, görs hur man undviker dessa stildrag och i stället främjar begripligkantstreck endast vid det inskjutna stycket. heten.

5.4.2 Markering av särskilda punkter i paragrafer 5.5.1 Syftningar som ändras

Försök att förenkla syftningarna mellan stycken och paragrafer Om en paragraf som innehåller en punktuppställning ändras, Tunga hänvisningar försvårar ofta läsningen i onödan, t.ex. görs ett kantstreck i marginalen endast vid den punkt som berörs ”enligt första stycket”, ”utan hinder av vad som sägs i första av ändringen. Kantstreck görs också om själva siffer- eller stycket” etc. Använd alltså de normala sätten att syfta tillbaka. bokstavsbeteckningen ändras. Ett sätt är att använda bestämd form av substantivet. Ett annat är Om bara det avsnitt som inleder punktuppställningen ändras, att använda pronomen och småord, som exempelvis detta, denna, räcker det att kantmarkera det inledande avsnittet. dessa, sådan, dock, då. Innebär ändringen att en punkt tas bort, bör man i allmänhet kantmarkera hela stycket. Efterföljande punkter kan gärna numreras om.

50 51

Språk och redigering

Exempel 9

Skriv inte Skriv i stället Om det finns anledning att Om det finns anledning att anta att en ekonomisk förmån anta att en ekonomisk förmån har beslutats eller betalats ut har beslutats eller betalats ut felaktigt eller med ett för högt felaktigt eller med ett för högt belopp, ska underrättelse om belopp, ska underrättelse om detta lämnas till den detta lämnas till den myndighet eller organisation myndighet eller organisation som har fattat beslutet. som har fattat beslutet. Underrättelseskyldigheten Underrättelseskyldigheten enligt första stycket gäller inte gäller inte om det finns om det finns särskilda skäl. särskilda skäl.

Exempel 10

Skriv inte Skriv i stället Om ett försäkringsföretag har Om ett försäkringsföretag har åsidosatt sina skyldigheter åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, ska med stöd av lagen, ska Finansinspektionen ingripa. Finansinspektionen ingripa. Ingripande enligt första Finansinspektionen ska då stycket sker genom utfärdande utfärda ett föreläggande att av föreläggande att vidta åtgärd vidta åtgärd inom viss tid, ett inom viss tid, ett förbud att förbud att verkställa beslut verkställa beslut eller en eller en anmärkning. anmärkning.

Exempel 11

1 § Ett kommunalt aktiebolag får ingå avtal med …

Språk och redigering Språk och redigering

Exempel 9 2 § Aktiebolaget ska bedriva uppdragsverksamheten på

affärsmässiga grunder. Skriv inte Skriv i stället Om det finns anledning att Om det finns anledning att Anm. Som framgår av exempel 11 kan syftningen även mellan anta att en ekonomisk förmån anta att en ekonomisk förmån paragrafer göras på detta enkla sätt. har beslutats eller betalats ut har beslutats eller betalats ut felaktigt eller med ett för högt felaktigt eller med ett för högt belopp, ska underrättelse om belopp, ska underrättelse om Undvik upprepningar genom att avgränsa ämnesområdet detta lämnas till den detta lämnas till den i en paragraf myndighet eller organisation myndighet eller organisation som har fattat beslutet. som har fattat beslutet. Ett sätt att undvika krångliga syftningar är att avgränsa ett Underrättelseskyldigheten Underrättelseskyldigheten avsnitt i en författning med en paragraf som anger att vissa enligt första stycket gäller inte gäller inte om det finns paragrafer som följer gäller exempelvis i vissa situationer eller för om det finns särskilda skäl. särskilda skäl. en viss företeelse. Man slipper då att upprepa begränsningen i varje paragraf. Exempelvis ”Bestämmelserna i 2–9 §§ gäller för betalningstransaktioner i Sverige som genomförs i euro eller i Exempel 10 svenska kronor”.

Skriv inte Skriv i stället Om ett försäkringsföretag har Om ett försäkringsföretag har

5.5.2 Meningsbyggnad

åsidosatt sina skyldigheter åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt denna lag eller Korta och enkelt byggda meningar är viktigt för att öka föreskrifter som har meddelats föreskrifter som har meddelats begripligheten. med stöd av lagen, ska med stöd av lagen, ska Finansinspektionen ingripa. Finansinspektionen ingripa. Ingripande enligt första Finansinspektionen ska då Räkna inte upp samtliga fall i samma mening stycket sker genom utfärdande utfärda ett föreläggande att Det finns många skäl till att meningarna blir långa och svårlästa. av föreläggande att vidta åtgärd vidta åtgärd inom viss tid, ett Ibland beror det på att en rad olika fall räknas upp i samma inom viss tid, ett förbud att förbud att verkställa beslut mening. Betydligt enklare blir meningen om man beskriver verkställa beslut eller en eller en anmärkning. förutsättningarna och följderna för ett fall och sedan säger att anmärkning. detsamma eller motsvarande gäller för de övriga fallen.

Exempel 11 Exempel 12

1 § Ett kommunalt aktiebolag får ingå avtal med …

Skriv inte Skriv i stället Trots 4 kap. 6 § körkorts- Trots 4 kap. 6 § körkorts-

52 53

Språk och redigering

förordningen (1998:980) får förordningen (1998:980) får övningskörning med bil i sam- övningskörning med bil i samband med utbildning enligt band med utbildning enligt första stycket äga rum inom första stycket äga rum inom ett avgränsat militärt område ett avgränsat militärt område och, efter genomgången utbild- utan att den som har uppsikt ning i den omfattning som …, över körningen följer med i biäven utanför sådant område len. Detsamma gäller utanför ett utan att den som har uppsikt sådant område, om den som övöver körningen medföljer ningskör har genomgått utbildbilen. ning i den omfattning som …

Dela upp olika slags förutsättningar

I stället för att ange förutsättningar av olika slag i samma mening, kan det vara fördelaktigt att dela upp förutsättningarna på flera meningar eller stycken.

Exempel 13

Skriv inte Skriv i stället Omfattar hyresavtalet minst Omfattar hyresavtalet minst tre bostadslägenheter, som tre bostadslägenheter som hyresgästen skall hyra ut i hyresgästen ska hyra ut i andra andra hand eller upplåta med hand eller upplåta med kooperativ hyresrätt, får kooperativ hyresrätt, får parterna avtala om förbehåll parterna avtala om hyresvillkor som strider mot vad som sägs i som strider mot … detta kapitel om sådana Ett sådant villkor får dock lägenheter, under förutsättning inte strida mot … Det får inte att förbehållet inte strider mot heller avse rätten till förbestämmelserna om lokaler längning av avtalet eller grundoch inte heller avser rätten till erna för hur hyresvillkoren ska förlängning av avtalet eller fastställas i samband med sådan grunderna för fastställande av förlängning.

Språk och redigering Språk och redigering

förordningen (1998:980) får förordningen (1998:980) får hyresvillkoren i samband med övningskörning med bil i sam- övningskörning med bil i sam- sådan förlängning. band med utbildning enligt band med utbildning enligt första stycket äga rum inom första stycket äga rum inom ett avgränsat militärt område ett avgränsat militärt område Utnyttja punktuppställningar och tabeller och, efter genomgången utbild- utan att den som har uppsikt Ett annat sätt att göra ett komplicerat innehåll mer överskådligt ning i den omfattning som …, över körningen följer med i biär att dela upp det i punkter (se avsnitt 5.2.6). Skulle någon av även utanför sådant område len. Detsamma gäller utanför ett punkterna inte passa in i strukturen, kan man låta den bilda ett utan att den som har uppsikt sådant område, om den som öveget stycke eller en egen paragraf (se exempel 3 i avsnitt 5.2.6). I över körningen medföljer ningskör har genomgått utbildkomplicerade fall är en uppställning i tabellform ofta den bästa bilen. ning i den omfattning som … lösningen.

Dela upp olika slags förutsättningar Håll ihop de delar av meningen som hör ihop I stället för att ange förutsättningar av olika slag i samma Läsningen underlättas också av att de delar av meningen som hör mening, kan det vara fördelaktigt att dela upp förutsättningarna ihop till sitt innehåll presenteras nära varandra. Tillägg, på flera meningar eller stycken. preciseringar och bestämningar passar bättre i slutet av meningen, eller i en egen mening.

Exempel 13

Skriv inte Skriv i stället

Exempel 14

Omfattar hyresavtalet minst Omfattar hyresavtalet minst Skriv inte Skriv i stället tre bostadslägenheter, som tre bostadslägenheter som Ett transporttillägg som Ett transporttillägg som hyresgästen skall hyra ut i hyresgästen ska hyra ut i andra beslutats enligt … ska undan- beslutats enligt … ska undanandra hand eller upplåta med hand eller upplåta med röjas, om den som beslutet röjas, om den som beslutet kooperativ hyresrätt, får kooperativ hyresrätt, får gäller inom en månad från gäller kommer in med föreparterna avtala om förbehåll parterna avtala om hyresvillkor dagen för beslutet kommer in skrivna dokument inom en som strider mot vad som sägs i som strider mot … med föreskrivna dokument. månad från dagen för beslutet. detta kapitel om sådana Ett sådant villkor får dock lägenheter, under förutsättning inte strida mot … Det får inte att förbehållet inte strider mot heller avse rätten till för-

5.5.3 Substantivens form

bestämmelserna om lokaler längning av avtalet eller grundoch inte heller avser rätten till erna för hur hyresvillkoren ska Undvik bruket av substantiv och singular utan artikel (s.k. nakna förlängning av avtalet eller fastställas i samband med sådan substantiv) i fall där det är möjligt att använda en hel rad olika grunderna för fastställande av förlängning.

54 55

Språk och redigering

former: en fastighet, fastigheten, fastigheter, fastigheterna, varje fastighet. Jämför följande exempel. Till vänster en version med nakna substantiv och till höger en version med substantivets normala former:

Exempel 15

Skriv inte Skriv i stället Drages säkerhetsanordning in Om en säkerhetsanordning dras utan att ersättas med annan in utan att ersättas med någon anordning, ska meddelande annan anordning, ska ett härom minst två veckor i meddelande om det anslås vid förväg anslås vid korsning. korsningen minst två veckor i förväg.

Anm. I de fall där nakna substantiv används i det allmänna språkbruket ska de naturligtvis användas också i författningstext, t.ex. i uttrycken köra bil, jaga älg, kalla till förhör, ge tillstånd, lämna bidrag.

5.5.4 Att skriva könsneutralt

Det är numera en självklarhet att författningar ska skrivas så att de är könsneutrala. Det vanligaste sättet är att skriva han eller hon (skriv inte han/hon). Denna lösning kan rekommenderas t.ex. när författningen är kort eller när kombinationen bara behöver användas några få gånger. Om han eller hon förekommer många gånger i texten, kan kombinationen bli störande. Ett annat och ofta bättre sätt är att använda pluralformer (de anställda – de, dem, deras) i stället för singularformer. Ett tredje sätt är att med hjälp av omskrivningar undvika personliga pronomen i texten. Man bör då se till att texten inte i onödan belastas med passivformer, upprepningar av substantiv eller abstrakta och opersonliga vändningar.

Språk och redigering Språk och redigering

former: en fastighet, fastigheten, fastigheter, fastigheterna, varje fastighet. Skriv inte Skriv i stället Jämför följande exempel. Till vänster en version med nakna En ledamot i fullmäktige får En ledamot får inte delta i substantiv och till höger en version med substantivets normala inte delta i handläggningen av handläggningen av ett ärende former: ett ärende som rör honom eller som rör ledamoten själv, henne själv eller dennes maka ledamotens make, sambo, eller make, föräldrar eller föräldrar, barn eller syskon

Exempel 15

syskon eller annan honom eller eller någon annan närstående. Skriv inte Skriv i stället henne närstående. Drages säkerhetsanordning in Om en säkerhetsanordning dras utan att ersättas med annan in utan att ersättas med någon anordning, ska meddelande annan anordning, ska ett 5.5.5 Att välja rätt verb i föreskrifter härom minst två veckor i meddelande om det anslås vid förväg anslås vid korsning. korsningen minst två veckor i Det är ibland svårt att välja rätt verb i föreskrifter. Som förväg. utgångspunkt gäller följande. I en mening som innebär en skyldighet för någon (påbud) Anm. I de fall där nakna substantiv används i det allmänna används helst ska. Är det fråga om ett förbud bör får inte språkbruket ska de naturligtvis användas också i författningstext, användas och är det en tillåtelse bör får användas. Ibland passar t.ex. i uttrycken köra bil, jaga älg, kalla till förhör, ge tillstånd, det också med är skyldig att och måste. I regler där någon får en lämna bidrag. rättslig kompetens används ofta är behörig att eller har rätt (köparen har rätt att häva köpet om ...). Däremot bör man undvika har att och liknande äldre uttryck. 5.5.4 Att skriva könsneutralt Det är ytterst sällan lämpligt att använda kan i föreskrifter (jämför dock exempel 4 i avsnitt 8.3). Det är numera en självklarhet att författningar ska skrivas så att Presensformen av verbet bör undvikas i påbud, s.k. bjudande de är könsneutrala. Det vanligaste sättet är att skriva han eller presens. Presens ska emellertid användas i definitioner (med x hon (skriv inte han/hon). Denna lösning kan rekommenderas avses y). Presens används också i regler där en egenskap eller t.ex. när författningen är kort eller när kombinationen bara rättslig kvalitet anges (fast egendom är jord). behöver användas några få gånger. Om han eller hon förekommer många gånger i texten, kan kombinationen bli störande. Skriv inte Skriv i stället Ett annat och ofta bättre sätt är att använda pluralformer (de Meddelas körförbud vid Om körförbud meddelas vid anställda – de, dem, deras) i stället för singularformer. flygande inspektion förser en flygande inspektion ska för- Ett tredje sätt är att med hjälp av omskrivningar undvika förrättningsmannen fordonet rättningsmannen förse fordopersonliga pronomen i texten. Man bör då se till att texten inte i med körförbudsmärke. net med ett körförbudsmärke. onödan belastas med passivformer, upprepningar av substantiv eller abstrakta och opersonliga vändningar.

56 57

Språk och redigering

5.5.6 Stela och ålderdomliga ord och fraser

Ålderdomliga eller ovanliga ord och fraser som har goda motsvarigheter i det allmänna språkbruket bör bytas ut. Särskilt uppmärksam måste man vara på uttryck som har två skilda betydelser och som därför är lätta att missförstå, t.ex. utgå och bestrida. Ord som enbart tillhör det juridiska språket, t.ex. jäv, kan det vara svårt att finna ersättningsord till som inte leder tankarna fel. Det skulle vara missledande att ersätta jäv med partiskhet. Använd inte långa och stela prepositioner när det finns en enkel preposition som fungerar lika bra. Skriv därför hellre om än beträffande, rörande eller angående, och när det gäller eller i fråga om i stället för såvitt avser eller vad gäller. I Svarta listan finns det exempel på ord och fraser som har bytts ut i författningar under senare år. Av listan framgår vilka ersättningar som kan vara lämpliga, beroende på sammanhanget.

5.5.7 Termfrågor

När man skapar nya termer och namn, bör man se till att de inte blir alltför långa och ohanterliga. Man bör också undvika ord eller uttryck som leder tankarna fel. Den som skapar en ny term bör därför alltid fråga sig hur den kommer att uppfattas. Vid genomförande eller kompletteringar av rättsakter från EU kan ibland de termer som används behöva bytas ut på ett sätt som passar bättre i svensk författningstext. Men även om en okritisk användning av termer från EU:s rättsakter kan leda till otydligheter, bör man inte utan skäl avvika från terminologin. Tänk på att samråda med Granskningskansliet i ärenden som innebär att nya termer införs eller gamla ersätts (se SB PM Samrådsformer i Regeringskansliet).

Språk och redigering Språk och redigering

5.5.6 Stela och ålderdomliga ord och fraser 5.5.8 Förkortningar

Ålderdomliga eller ovanliga ord och fraser som har goda Var sparsam med förkortningar i författningstexter. De som motsvarigheter i det allmänna språkbruket bör bytas ut. Särskilt trots allt används bör följa de rekommendationer som finns i uppmärksam måste man vara på uttryck som har två skilda Myndigheternas skrivregler. betydelser och som därför är lätta att missförstå, t.ex. utgå och bestrida.

Ord som enbart tillhör det juridiska språket, t.ex. jäv, kan det 5.6 Språkliga ändringar

vara svårt att finna ersättningsord till som inte leder tankarna fel.

5.6.1 När bör språkliga ändringar göras?

Det skulle vara missledande att ersätta jäv med partiskhet. Använd inte långa och stela prepositioner när det finns en När en författning ska ändras bör man alltid överväga att enkel preposition som fungerar lika bra. Skriv därför hellre om samtidigt modernisera eller förenkla språket. än beträffande, rörande eller angående, och när det gäller eller i Man ska alltid arbeta om de delar av en författning som fråga om i stället för såvitt avser eller vad gäller. berörs av ändringarna. Det innebär först och främst att ändrade I Svarta listan finns det exempel på ord och fraser som har eller nyskrivna partier ska följa de riktlinjer som gäller för nya bytts ut i författningar under senare år. Av listan framgår vilka författningar. ersättningar som kan vara lämpliga, beroende på sammanhanget. Om många ändringar görs i ett lätt urskiljbart avsnitt av en författning, t.ex. ett kapitel, bör man helst arbeta om hela avsnittet. Ett minimikrav är dock att de paragrafer som ändras

5.5.7 Termfrågor

arbetas om språkligt. Det gäller även om bara vissa stycken När man skapar nya termer och namn, bör man se till att de inte berörs av en ändring. blir alltför långa och ohanterliga. Man bör också undvika ord Om ändringen görs i bara ett stycke och de omgivande eller uttryck som leder tankarna fel. Den som skapar en ny term styckena är språkligt acceptabla, kan dock stycket vara den bör därför alltid fråga sig hur den kommer att uppfattas. Vid lämpliga avgränsningen. Ett stycke anses dock inte språkligt genomförande eller kompletteringar av rättsakter från EU kan acceptabelt om det innehåller skall eller andra äldre verbformer. ibland de termer som används behöva bytas ut på ett sätt som Det finns ofta skäl att ersätta gamla författningar med helt passar bättre i svensk författningstext. Men även om en okritisk nyskrivna. Detta är särskilt angeläget för grundförfattningar som användning av termer från EU:s rättsakter kan leda till är skrivna på ett utpräglat ålderdomligt språk eller som har blivit otydligheter, bör man inte utan skäl avvika från terminologin. oöverskådliga, t.ex. för att de har ändrats många gånger. Om de Tänk på att samråda med Granskningskansliet i ärenden som sakliga ändringarna är mycket omfattande, är det också ett starkt innebär att nya termer införs eller gamla ersätts (se SB PM skäl för att ta fram en ny grundförfattning i stället för att ändra i Samrådsformer i Regeringskansliet). den befintliga.

58 59

Språk och redigering

5.6.2 Vilka språkliga ändringar bör göras?

Den språkliga moderniseringen kan naturligtvis inte i detalj bindas vid bestämda regler. Den som skriver författningar kan utgå från vårdat nutida skriftspråk. Det finns dock vissa minimikrav som ska uppfyllas. I de paragrafer som ändras byts alltid skall ut mot ska. De passiva formerna på -es ersätts i presens med former på -s. Skriv alltså döms i stället för dömes, sägs i stället för säges osv. Kortformerna ta och dra, tar och drar, tas och dras används i stället för de längre formerna taga och draga, tager och drager, tagas och dragas, tages och drages. Detta gäller också sammansättningar, t.ex. godta, övertar, undantas. Men i stället för t.ex. utta och motta bör ta ut och ta emot användas. De ord som Svarta listan avråder från bör bytas ut. Tänk på att Svarta listan inte är heltäckande. Naturligtvis ska även ännu ålderdomligare ord och uttryck rensas ut. Att se över skrivningar som inte är könsneutrala ingår också i minimikraven (se avsnitt 5.5.4).

Språk och redigering

6 Bestämmelser

5.6.2 Vilka språkliga ändringar bör göras?

om straff, förverkande,

Den språkliga moderniseringen kan naturligtvis inte i detalj

bindas vid bestämda regler. Den som skriver författningar kan vite och tystnadsplikt

utgå från vårdat nutida skriftspråk. Det finns dock vissa minimikrav som ska uppfyllas. I de paragrafer som ändras byts alltid skall ut mot ska. De passiva formerna på -es ersätts i presens med former på -s. Skriv alltså döms i stället för dömes, sägs i stället för säges osv. Kortformerna ta och dra, tar och drar, tas och dras används i stället för de längre formerna taga och draga, tager och drager, tagas och dragas, tages och drages. Detta gäller också sammansättningar, t.ex. godta, övertar, undantas. Men i stället för t.ex. utta och motta bör ta ut och ta emot användas. De ord som Svarta listan avråder från bör bytas ut. Tänk på

6.1 Normgivningsmakten för dessa bestämmelser

att Svarta listan inte är heltäckande. Naturligtvis ska även ännu ålderdomligare ord och uttryck rensas ut. Föreskrifter om brott och rättsverkan av brott ska som Att se över skrivningar som inte är könsneutrala ingår också i huvudregel meddelas genom lag, se 8 kap. 2 § första stycket minimikraven (se avsnitt 5.5.4). 2 regeringsformen. Riksdagen kan dock ge regeringen ett bemyndigande att meddela föreskrifter på detta område, så länge föreskrifterna inte avser annan rättsverkan av brott än böter (8 kap. 3 § första stycket 1). I 8 kap. 3 § andra stycket lämnas en möjlighet för riksdagen att i lag föreskriva även annan rättsverkan av brott än böter för en överträdelse som efter bemyndigande preciseras genom föreskrift som regeringen meddelar (se avsnitt 6.2.1). Om riksdagen bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter i ett visst ämne, kan riksdagen, enligt 8 kap. 10 §, också medge att regeringen bemyndigar en förvaltningsmyndighet eller en kommun att meddela föreskrifter i ämnet.

60 61

Bestämmelser om straff, förverkande, vite och tystnadsplikt

6.2 Straffbestämmelser

6.2.1 Blankettstraffstadgande

Riksdagen kan, som beskrivs i avsnitt 6.1, i lag meddela föreskrifter om straff eller annan rättsverkan för överträdelse av handlingsregler som ges i förordning eller myndighetsföreskrifter (s.k. blankettstraffstadgande). Fängelse får dock inte ingå i straffskalan om stadgandet fylls ut så att den gärning som straffbeläggs helt eller i det väsentliga anges i myndighetsföreskrifter (NJA 2005 s. 33). Regeringsformen har även ansetts tillåta att förvaltningsmyndigheter med stöd av delegering fyller ut blankettstraffstadganden som läggs till grund för ett förverkande också då gärningen helt eller i det väsentliga straffbeläggs genom myndighetens föreskrifter (NJA 2007 s. 918). Det är oklart i vilken utsträckning andra typer av rättsverkningar av brott som anges i en lag får fyllas ut genom myndighetsföreskrifter. Man bör allmänt sett sträva efter att i största möjliga utsträckning i lag beskriva de gärningar som kan följas av straff, bl.a. för att göra det lättare för enskilda att kunna hitta och bedöma vad som är ett tillåtet respektive otillåtet handlande.

6.2.2 Uppsåt eller oaktsamhet

Enligt 1 kap. 2 § brottsbalken ska en gärning, om inte något annat är särskilt föreskrivet, anses som brott endast när den begås uppsåtligen (se exempel 1 b i avsnitt 6.3). Bestämmelsen gäller även gärningar beskrivna i specialstraffrätten. Övergångsbestämmelsen till paragrafen innebär att man för varje ändring som görs i en specialstraffrättslig bestämmelse måste ta ställning till vad som ska gälla i fråga om kravet på subjektivt rekvisit.

Bestämmelser om straff, förverkande, vite och tystnadsplikt Bestämmelser om straff, förverkande, vite och tystnadsplikt

6.2 Straffbestämmelser 6.2.3 Ansvar i andra hand

6.2.1 Blankettstraffstadgande Om ett brott mot en bestämmelse i den aktuella författningen kan utgöra ett brott även enligt brottsbalken eller en annan Riksdagen kan, som beskrivs i avsnitt 6.1, i lag meddela författning med ett mera vidsträckt tillämpningsområde, t.ex. föreskrifter om straff eller annan rättsverkan för överträdelse av skattebrottslagen (1971:69), bör straffbestämmelsen formuleras handlingsregler som ges i förordning eller myndighets- så att den kommer att tillämpas endast i andra hand. Man bör föreskrifter (s.k. blankettstraffstadgande). Fängelse får dock inte alltså i straffbestämmelsen ta in reservationen ”... om gärningen ingå i straffskalan om stadgandet fylls ut så att den gärning som inte är belagd med straff i ...” (se exempel 2 a och b i avsnitt 6.3). straffbeläggs helt eller i det väsentliga anges i myndighets- När det i brottsbalken finns en bestämmelse för normalfall och föreskrifter (NJA 2005 s. 33). Regeringsformen har även ansetts en för grova fall, kan det ibland finnas särskilda skäl som tillåta att förvaltningsmyndigheter med stöd av delegering fyller motiverar att specialförfattningens bestämmelse ska ”ta över” ut blankettstraffstadganden som läggs till grund för ett brottsbalkens i normalfallen. Om straffskalan för normalfallen förverkande också då gärningen helt eller i det väsentliga enligt brottsbalken är densamma som i specialförfattningen, kan straffbeläggs genom myndighetens föreskrifter (NJA 2007 man skriva ”... om gärningen inte är belagd med strängare straff i s. 918). Det är oklart i vilken utsträckning andra typer av brottsbalken”. Även i vissa andra situationer kan denna rättsverkningar av brott som anges i en lag får fyllas ut genom formulering behöva användas. Möjligheten bör dock utnyttjas myndighetsföreskrifter. endast undantagsvis (se exempel 2 c i avsnitt 6.3). Man bör allmänt sett sträva efter att i största möjliga Om en överträdelse av en bestämmelse i en författning helt utsträckning i lag beskriva de gärningar som kan följas av straff, täcks av en bestämmelse i brottsbalken eller någon annan bl.a. för att göra det lättare för enskilda att kunna hitta och författning och det inte finns skäl att avvika från vad som bedöma vad som är ett tillåtet respektive otillåtet handlande. föreskrivs i brottsbalken om exempelvis påföljd, ska man inte ta in någon straffbestämmelse i den aktuella författningen. Det kan dock vara lämpligt att upplysa om att ansvar kan komma i fråga

6.2.2 Uppsåt eller oaktsamhet

enligt brottsbalken eller någon annan författning (se exempel 5 i avsnitt 6.3). Enligt 1 kap. 2 § brottsbalken ska en gärning, om inte något annat är särskilt föreskrivet, anses som brott endast när den begås uppsåtligen (se exempel 1 b i avsnitt 6.3). Bestämmelsen

6.2.4 Försök

gäller även gärningar beskrivna i specialstraffrätten. Övergångsbestämmelsen till paragrafen innebär att man för varje ändring Försök kan straffas bara om det finns en uttrycklig föreskrift om som görs i en specialstraffrättslig bestämmelse måste ta ställning det i författningen. I de flesta fall saknas det skäl att föra in en till vad som ska gälla i fråga om kravet på subjektivt rekvisit. bestämmelse om straff för försök i en straffbestämmelse utanför brottsbalken. Vill man straffbelägga försök, bör det göras på så sätt att brottsbalkens försöksbestämmelser görs tillämpliga (se exempel 6 i avsnitt 6.3).

62 63

Bestämmelser om straff, förverkande, vite och tystnadsplikt

6.2.5 Medverkan

Om det ingår fängelse i straffskalan för brott mot en bestämmelse utanför brottsbalken, tillämpas enligt praxis brottsbalkens regler om medverkan analogt. Det kan dock finnas speciella omständigheter i fråga om brottets konstruktion som förhindrar detta. Ingår fängelse i skalan bör det alltså inte föras in någon uttrycklig bestämmelse om medverkan. Vill man å andra sidan begränsa ansvaret till vissa medverkande eller straffbelägga endast en viss typ av medverkan, måste man ha en bestämmelse om sådan begränsning i den aktuella författningen. Om maximistraffet för brottet är böter och brottet är sådant att medverkan ska straffbeläggas, ska den aktuella författningen innehålla en regel om medverkan. Föreskriften bör utformas så att brottsbalkens bestämmelser om medverkan görs tillämpliga (se exempel 7 i avsnitt 6.3). Kan endast penningböter följa på brottet, bör det inte komma i fråga att straffbelägga medverkan.

6.3 Exempel på straffbestämmelser

Exempel 1 Uppsåt eller oaktsamhet

a) Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot … ska dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

b) Till böter eller fängelse i högst sex månader döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, den som 1. lämnar osann uppgift …, 2. …

c) För jaktbrott döms till böter eller fängelse i högst ett år den som 1. med uppsåt eller av grov oaktsamhet … 2. med uppsåt eller av oaktsamhet …

Bestämmelser om straff, förverkande, vite och tystnadsplikt Bestämmelser om straff, förverkande, vite och tystnadsplikt

6.2.5 Medverkan d) Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 § ska dömas till böter. Om det ingår fängelse i straffskalan för brott mot en bestämmelse utanför brottsbalken, tillämpas enligt praxis e) Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 § eller brottsbalkens regler om medverkan analogt. Det kan dock finnas mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 1 § ska dömas speciella omständigheter i fråga om brottets konstruktion som till böter, högst ettusen kronor. förhindrar detta. Ingår fängelse i skalan bör det alltså inte föras in någon uttrycklig bestämmelse om medverkan. Vill man å Anm. Ordet ”böter” används för såväl dagsböter som andra sidan begränsa ansvaret till vissa medverkande eller penningböter. När penningböter avses, ska detta framgå genom straffbelägga endast en viss typ av medverkan, måste man ha en att ett bötesbelopp anges. bestämmelse om sådan begränsning i den aktuella författningen. Om maximistraffet för brottet är böter och brottet är sådant f) Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sina att medverkan ska straffbeläggas, ska den aktuella författningen skyldigheter enligt 11 § eller sin anmälningsskyldighet enligt 16 § innehålla en regel om medverkan. Föreskriften bör utformas så andra stycket eller 19 § första stycket ska dömas till böter, högst att brottsbalkens bestämmelser om medverkan görs tillämpliga ettusen kronor. Till samma straff ska den dömas som uppsåtligen (se exempel 7 i avsnitt 6.3). Kan endast penningböter följa på eller av oaktsamhet bryter mot 19 § tredje stycket. brottet, bör det inte komma i fråga att straffbelägga medverkan.

g) Till böter ska den dömas som 1. uppsåtligen eller av oaktsamhet utan tillstånd driver en

6.3 Exempel på straffbestämmelser

sådan rörelse som avses i 2 §, eller 2. uppsåtligen eller av oaktsamhet driver en rörelse utan

Exempel 1 Uppsåt eller oaktsamhet

godkänd föreståndare, när sådan ska finnas, eller utan godkänd a) Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot … ska ersättare. dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Anm. Det är vanligt att verbformerna i straffbestämmelser b) Till böter eller fängelse i högst sex månader döms, om varierar, med eller utan hjälpverb: ska dömas eller döms. åtgärden innebär fara i bevishänseende, den som 1. lämnar osann uppgift …,

Exempel 2 Ansvar i andra hand

2. … a) Den som i försäkran enligt 8 § andra stycket uppsåtligen eller c) För jaktbrott döms till böter eller fängelse i högst ett år den av oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter ska dömas till böter, om som gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken.

1. med uppsåt eller av grov oaktsamhet … 2. med uppsåt eller av oaktsamhet …

64 65

Bestämmelser om straff, förverkande, vite och tystnadsplikt

b) Den som i en deklaration eller annars uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter till X-myndigheten om ... ska dömas till böter, om gärningen inte är belagd med straff i skattebrottslagen (1971:69). c) Till ansvar enligt första stycket döms det inte om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken.

Exempel 3 Krav på åtalsmedgivande

Allmänt åtal för brott som avses i 8–11 §§ får väckas endast efter medgivande av ...

Exempel 4 Ringa fall

a) I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

b) Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar.

Exempel 5 Upplysning om ansvar

I skattebrottslagen (1971:69) finns bestämmelser om ansvar i vissa fall för den som lämnar oriktiga uppgifter i deklaration.

Exempel 6 Försök

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 8 eller 16 § ska dömas till böter eller fängelse i högst två år. För försök döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Exempel 7 Medverkan

Har flera medverkat till en gärning som avses i första stycket, ska 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken tillämpas.

Bestämmelser om straff, förverkande, vite och tystnadsplikt Bestämmelser om straff, förverkande, vite och tystnadsplikt

b) Den som i en deklaration eller annars uppsåtligen eller av 6.4 Förverkandebestämmelser

oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter till X-myndigheten om ... ska dömas till böter, om gärningen inte är belagd med straff i De väsentliga delarna av förverkandereglerna i 36 kap. skattebrottslagen (1971:69). brottsbalken gäller automatiskt även för specialstraffrätten för brott som har fängelse i mer än ett år i straffskalan. Man bör c) Till ansvar enligt första stycket döms det inte om gärningen är därför inte införa materiella bestämmelser om förverkande på belagd med strängare straff i brottsbalken. annat håll som innebär ett dubbelreglerande. Är det så att man önskar att det ska vara möjligt att förverka inom specialstraffrätten även i sådana fall då straffskalan är lägre, måste

Exempel 3 Krav på åtalsmedgivande

sådana bestämmelser skapas i den aktuella författningen. Allmänt åtal för brott som avses i 8–11 §§ får väckas endast efter Föreskrifterna bör utformas med aktuella bestämmelser i medgivande av ... 36 kap. brottsbalken som förebild. De materiella bestämmelser som i övrigt kan behövas är bestämmelser som motsvarar dem i 36 kap. 1 § första stycket och

Exempel 4 Ringa fall

2 § första och tredje styckena brottsbalken. Dessa är inte a) I ringa fall ska det inte dömas till ansvar. tillämpliga utanför brottsbalken. I anslutning till materiella förverkandebestämmelser behövs b) Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar. upplysning om vem förverkandet får riktas mot. Vilken krets som är lämplig beror på de materiella frågor som lagen tar sikte på. Ska kretsen vara densamma som i 36 kap. 5 § brottsbalken,

Exempel 5 Upplysning om ansvar

görs en hänvisning till denna paragraf. Endast om förverkande I skattebrottslagen (1971:69) finns bestämmelser om ansvar i ska vara möjligt hos en vidare eller en snävare krets än vad som vissa fall för den som lämnar oriktiga uppgifter i deklaration. föreskrivs i den paragrafen införs en särskild bestämmelse.

Exempel 6 Försök Exempel 8

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 8 eller 16 § a) Om det inte är uppenbart oskäligt, ska följande egendom ska dömas till böter eller fängelse i högst två år. För försök döms förklaras förverkad: det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. 1. vara som varit föremål för brott enligt denna lag eller en sådan varas värde, Exempel 7 Medverkan 2. utbyte av brott enligt denna lag, och 3. vad någon tagit emot som ersättning för kostnader i Har flera medverkat till en gärning som avses i första stycket, ska samband med ett brott enligt denna lag, eller värdet av det 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken tillämpas. mottagna, om mottagandet utgör brott enligt denna lag. En vara som avses i första stycket 1 eller en särskild rätt till varan får inte förklaras förverkad, om varan eller rättigheten efter

66 67

Bestämmelser om straff, förverkande, vite och tystnadsplikt

brottet förvärvats av någon som inte haft vetskap om eller skälig anledning till antagande om egendomens samband med brottet. Vid förverkande enligt första stycket 1 av en vara gäller inte bestämmelserna i 36 kap. 5 § brottsbalken om hos vem förverkande får ske.

b) Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag får förklaras förverkad, om förverkandet behövs för att förebygga brott enligt denna lag eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott enligt denna lag, om brottet har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse eller stämpling. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat. I 36 kap. 5 och 5 b §§ brottsbalken finns bestämmelser om hos vem förverkande får ske och om särskild rätt till förverkad egendom.

6.5 Vitesbestämmelser

6.5.1 Vitesförelägganden

En myndighet kan med stöd i lag eller en annan författning besluta att rikta ett vitesföreläggande till en fysisk eller juridisk person, i syfte att mottagaren ska rätta sig efter föreläggandet. Ett föreläggande kan innebära en skyldighet för mottagaren att göra något, t.ex. att lämna uppgifter till myndigheten. Det kan också innebära att mottagaren ska låta bli att göra något (förbud). Om mottagaren inte följer föreläggandet kan vitet, dvs. ett i förväg individuellt bestämt belopp, dömas ut. Ett vitesföreläggande kan som huvudregel inte riktas mot staten. Undantag förekommer dock i några få fall när staten uppträder i en speciell egenskap, t.ex. som arbetsgivare eller forskningshuvudman. Sådana undantag förutsätter som regel att det finns ett särskilt författningsstöd.

Bestämmelser om straff, förverkande, vite och tystnadsplikt Bestämmelser om straff, förverkande, vite och tystnadsplikt

brottet förvärvats av någon som inte haft vetskap om eller skälig Föreskrifter om vite meddelas enligt 8 kap. 2 § första anledning till antagande om egendomens samband med brottet. stycket 2 regeringsformen i lag. Även om det enligt 8 kap. 3 § Vid förverkande enligt första stycket 1 av en vara gäller inte första stycket regeringsformen är möjligt för riksdagen att bestämmelserna i 36 kap. 5 § brottsbalken om hos vem för- bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter i fråga om vite, är verkande får ske. det vanligaste ändå att sådana föreskrifter ges i lag. Vissa allmänna bestämmelser om viten finns i lagen (1985:206) om b) Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt viten. I övrigt regleras frågor som rör vitesföreläggande i olika denna lag får förklaras förverkad, om förverkandet behövs för att specialförfattningar. förebygga brott enligt denna lag eller om det annars finns Vitesbestämmelser är vanliga i anslutning till bl.a. tillsynssärskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att reglering. Normalt regleras myndighetens befogenhet att besluta användas som hjälpmedel vid brott enligt denna lag, om brottet förelägganden först och befogenheten att förena ett föreläggande har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart med vite därefter. Uttrycken ”förelägga vite” och ”sätta ut vite”, försök eller en straffbar förberedelse eller stämpling. I stället för som förekommer i vissa äldre bestämmelser, är missvisande och egendomen får dess värde förklaras förverkat. I 36 kap. 5 och bör inte användas. 5 b §§ brottsbalken finns bestämmelser om hos vem förverkande får ske och om särskild rätt till förverkad egendom.

Exempel 9

a) Tillsynsmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs för tillsynen.

6.5 Vitesbestämmelser

Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

6.5.1 Vitesförelägganden

b) X-myndigheten har rätt att göra inspektion hos närings- En myndighet kan med stöd i lag eller en annan författning idkaren och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. besluta att rikta ett vitesföreläggande till en fysisk eller juridisk Näringsidkaren ska lämna de upplysningar om verksamheten person, i syfte att mottagaren ska rätta sig efter föreläggandet. som begärs för tillsynen. Ett föreläggande kan innebära en skyldighet för mottagaren att Om näringsidkaren inte tillhandahåller handlingarna eller göra något, t.ex. att lämna uppgifter till myndigheten. Det kan lämnar upplysningarna, får X-myndigheten förelägga näringsockså innebära att mottagaren ska låta bli att göra något idkaren att fullgöra sin skyldighet. (förbud). Om mottagaren inte följer föreläggandet kan vitet, Ett beslut om föreläggande får förenas med vite. dvs. ett i förväg individuellt bestämt belopp, dömas ut. Ett vitesföreläggande kan som huvudregel inte riktas mot

c ) Inskrivningsmyndigheten får förelägga den skattskyldige att

staten. Undantag förekommer dock i några få fall när staten lämna de uppgifter som behövs för att fastställa skatten. uppträder i en speciell egenskap, t.ex. som arbetsgivare eller Föreläggandet får förenas med vite. Vitet ska bestämmas med forskningshuvudman. Sådana undantag förutsätter som regel att hänsyn till den skattskyldiges ekonomiska förhållanden och det finns ett särskilt författningsstöd. omständigheterna i övrigt, dock inte till lägre belopp än femhundra kronor.

68 69

Bestämmelser om straff, förverkande, vite och tystnadsplikt

Frågor om utdömande av vite prövas av inskrivningsmyndigheten.

6.5.2 Passivitetsrätten

Av artikel 6.1 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) följer bl.a. att den som är anklagad för brott har rätt att inte belasta sig själv vid utredningen av anklagelsen (s.k. passivitetsrätt). Artikeln omfattar även administrativa sanktioner, t.ex. vite. Den som är misstänkt för en gärning som kan föranleda straff eller sanktionsavgift får alltså inte vid vite föreläggas att medverka i utredningen av gärningen. Om t.ex. en tillsynsmyndighet ges möjlighet att besluta både om straffliknande sanktionsavgifter och vitesförelägganden på ett område, kan en bestämmelse som uttryckligen utesluter ett föreläggande i strid med rätten att inte belasta sig själv tas in i regleringen.

Exempel 10

Kontrollmyndigheten får inte vid vite förelägga någon att medverka i en utredning av en gärning som kan föranleda straff eller sanktionsavgift för honom eller henne.

6.5.3 Viten och dubbelbestraffningsförbudet

Rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma gärning (ne bis in idem) regleras i artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Bestämmelsen innebär bl.a. att vite som huvudregel inte får kombineras med någon annan sanktion. Detta kan behöva tydliggöras, t.ex. i sådan lagstiftning som innehåller föreskrifter om vitesföreläggande och straff som överlappar varandra.

Bestämmelser om straff, förverkande, vite och tystnadsplikt Bestämmelser om straff, förverkande, vite och tystnadsplikt

Frågor om utdömande av vite prövas av inskrivnings- Exempel 11

myndigheten. Om en fråga om straff för en gärning har prövats genom ett

avgörande som har fått laga kraft, får en fråga om utdömande av

vite för samma gärning inte prövas.

6.5.2 Passivitetsrätten

Om en fråga om utdömande av vite enligt ett föreläggande

har prövats och avgörandet har fått laga kraft, får en fråga om Av artikel 6.1 i den europeiska konventionen om skydd för de straff för en gärning som omfattas av föreläggandet inte prövas. mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

(Europakonventionen) följer bl.a. att den som är anklagad för

brott har rätt att inte belasta sig själv vid utredningen av

anklagelsen (s.k. passivitetsrätt). Artikeln omfattar även 6.6 Bestämmelser om tystnadsplikt

administrativa sanktioner, t.ex. vite. Den som är misstänkt för en Tystnadsplikt, liksom andra inskränkningar i de medborgerliga gärning som kan föranleda straff eller sanktionsavgift får alltså fri- och rättigheterna, kan göras gällande av det allmänna endast inte vid vite föreläggas att medverka i utredningen av gärningen. med författningsstöd. I första hand ligger kompetensen att Om t.ex. en tillsynsmyndighet ges möjlighet att besluta både om meddela föreskrifter om tystnadsplikt hos riksdagen. Med stöd straffliknande sanktionsavgifter och vitesförelägganden på ett av bemyndigande i lag får dock regeringen meddela föreskrifter område, kan en bestämmelse som uttryckligen utesluter ett om tystnadsplikt för offentliga funktionärer (2 kap. 20 § föreläggande i strid med rätten att inte belasta sig själv tas in i regeringsformen). regleringen.

Exempel 10 6.6.1 Tystnadsplikt för offentliga funktionärer

Kontrollmyndigheten får inte vid vite förelägga någon att Föreskrifter om tystnadsplikt för offentliga funktionärer finns medverka i en utredning av en gärning som kan föranleda straff med få undantag samlade i offentlighets- och sekretesslagen eller sanktionsavgift för honom eller henne. (2009:400) och offentlighets- och sekretessförordningen

(2009:641). Dessa författningar reglerar emellertid inte bara när

tystnadsplikt gäller för offentliga funktionärer. Av författ-

6.5.3 Viten och dubbelbestraffningsförbudet

ningarna framgår också i vilken utsträckning allmänhetens rätt

att ta del av allmänna handlingar hos myndigheterna och vissa Rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma andra organ begränsas. Som samlat begrepp för föreskrifternas gärning (ne bis in idem) regleras i artikel 4 i sjunde tilläggsfunktion – att reglera både inskränkningar i handlingsoffentligprotokollet till Europakonventionen. Bestämmelsen innebär bl.a. heten och tystnadsplikten – används uttrycket sekretess. att vite som huvudregel inte får kombineras med någon annan Som en konsekvens av att reglerna om inskränkningar i sanktion. Detta kan behöva tydliggöras, t.ex. i sådan lagstiftning allmänhetens rätt att ta del av allmänna handlingar och tystnadssom innehåller föreskrifter om vitesföreläggande och straff som plikt har förts samman har riksdagen endast i förhållandevis överlappar varandra. begränsad utsträckning bemyndigat regeringen att meddela

70 71

Bestämmelser om straff, förverkande, vite och tystnadsplikt

föreskrifter om tystnadsplikt för offentliga funktionärer. Detta hänger samman med att tryckfrihetsförordningen i fråga om föreskrifter som inskränker allmänhetens rätt att ta del av allmänna handlingar ställer större krav på reglering i lagform än vad regeringsformen gör i fråga om föreskrifter om tystnadsplikt. Enligt tryckfrihetsförordningen kan regeringen nämligen endast få befogenhet att besluta om verkställighetsföreskrifter på området (2 kap. 2 § andra stycket). Sammanfattningsvis är principen alltså den att föreskrifterna om tystnadsplikt för offentliga funktionärer ska finnas i offentlighets- och sekretesslagen. I viss utsträckning kan dock dessa föreskrifter kompletteras med föreskrifter av regeringen. Dessa kompletterande föreskrifter finns i offentlighets- och sekretessförordningen.

6.6.2 Tystnadsplikt för enskilda

Föreskrifter om tystnadsplikt för enskilda får enligt 2 kap. 20 § regeringsformen meddelas enbart i lag. Sådana föreskrifter finns på åtskilliga håll. I dessa föreskrifter beskrivs tystnadsplikten normalt som ett förbud mot att röja och utnyttja vissa uppgifter. För att begränsa tystnadsplikten används vanligen ett obehörighetsrekvisit (se exempel 12). En sådan regel om tystnadsplikt kan ibland i och för sig vara tillämplig på offentliga funktionärer. Som nämnts ska emellertid föreskrifter om tystnadsplikt för offentliga funktionärer finnas i sekretessförfattningarna. För att tystnadsplikt som ska gälla för enskilda inte ska omfatta även offentliga funktionärer kan man tydliggöra detta (se exempel 13).

Exempel 12

Den som ... får inte obehörigen röja eller utnyttja vad ...

Bestämmelser om straff, förverkande, vite och tystnadsplikt Bestämmelser om straff, förverkande, vite och tystnadsplikt

föreskrifter om tystnadsplikt för offentliga funktionärer. Detta Exempel 13

hänger samman med att tryckfrihetsförordningen i fråga om I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i föreskrifter som inskränker allmänhetens rätt att ta del av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). allmänna handlingar ställer större krav på reglering i lagform än

vad regeringsformen gör i fråga om föreskrifter om tystnads-

plikt. Enligt tryckfrihetsförordningen kan regeringen nämligen

6.6.3 Meddelarfrihet

endast få befogenhet att besluta om verkställighetsföreskrifter på

området (2 kap. 2 § andra stycket). De grundläggande föreskrifterna om meddelarfrihet finns i

Sammanfattningsvis är principen alltså den att föreskrifterna 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §

om tystnadsplikt för offentliga funktionärer ska finnas i yttrandefrihetsgrundlagen. Regler om undantag från meddelar-

offentlighets- och sekretesslagen. I viss utsträckning kan dock friheten finns i 7 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen och 5 kap. 3 §

dessa föreskrifter kompletteras med föreskrifter av regeringen. yttrandefrihetsgrundlagen. Ett av undantagen avser uppsåtligt

Dessa kompletterande föreskrifter finns i offentlighets- och åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i en särskild

sekretessförordningen. lag. Denna särskilda lag är offentlighets- och sekretesslagen.

I 13 kap. offentlighets- och sekretesslagen behandlas rätten

att meddela och offentliggöra uppgifter och vissa inskränkningar

6.6.2 Tystnadsplikt för enskilda

i denna rätt. I 13 kap. 5 § hänvisas till ytterligare bestämmelser

om inskränkningar av meddelarfriheten, dvs. sådana Föreskrifter om tystnadsplikt för enskilda får enligt 2 kap. 20 § bestämmelser som innebär att tystnadsplikten har företräde regeringsformen meddelas enbart i lag. Sådana föreskrifter finns framför principen om meddelarfrihet. När sådana regler följer av på åtskilliga håll. I dessa föreskrifter beskrivs tystnadsplikten sekretessbestämmelserna i 15–43 kap. offentlighets- och normalt som ett förbud mot att röja och utnyttja vissa uppgifter. sekretesslagen eller av förbehåll som har uppställts med stöd av För att begränsa tystnadsplikten används vanligen ett obehörigdessa bestämmelser, finns de intagna sist i varje kapitel i lagen. hetsrekvisit (se exempel 12). En sådan regel om tystnadsplikt När reglerna i stället har sin grund i andra författningar än kan ibland i och för sig vara tillämplig på offentliga funktionärer. offentlighets- och sekretesslagen, t.ex. regeringsformen eller Som nämnts ska emellertid föreskrifter om tystnadsplikt för riksdagsordningen, finns de uppräknade i 44 kap. i offentlighetsoffentliga funktionärer finnas i sekretessförfattningarna. För att och sekretesslagen. tystnadsplikt som ska gälla för enskilda inte ska omfatta även För många av föreskrifterna gäller att inskränkningen i offentliga funktionärer kan man tydliggöra detta (se exempel meddelarfriheten är begränsad till vissa slags uppgifter inom 13). bestämmelsens tillämpningsområde. Som ett exempel kan

nämnas att meddelarfriheten i fråga om utrikessekretessen

Exempel 12 omfattar alla uppgifter utom dem vars röjande kan antas sätta

rikets säkerhet i fara eller annars skada landet allvarligt Den som ... får inte obehörigen röja eller utnyttja vad ... (15 kap. 6 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen).

72 73

7 Överklagandebestämmelser

7.1 Allmänt om överklagande

7.1.1 Rätt till domstolsprövning enligt Europakonventionen

Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) ger var och en rätt till domstolsprövning av bl.a. civila rättigheter och skyldigheter (artikel 6.1). Vad som avses med begreppet civila rättigheter och skyldigheter förändras successivt genom utvecklingen av Europadomstolens praxis. En redovisning av hur begreppet tolkats av Europadomstolen finns bl.a. i promemorian En moderniserad rättsprövning, m.m. (Ds 2005:9). Europakonventionen gäller som svensk lag sedan 1995. Om ett beslut innefattar en prövning av någons civila rättigheter eller skyldigheter, följer alltså enligt konventionen en rätt till domstolsprövning av beslutet. När man ska ta fram en reglering som innebär att enskilda kan ges rättigheter eller skyldigheter, måste man ta hänsyn till denna rätt till domstolsprövning. Rätten till domstolsprövning kan även tillgodoses genom s.k. domstolsliknande nämnder. Även om en viss reglering i sig inte skapar några direkta rättigheter för enskilda, kan förvaltningsbeslut som fattas med stöd av regleringen ge upphov till sådana rättigheter. I sådana fall måste eventuella senare förvaltningsbeslut, som innebär en ändring av det beslut varigenom rättigheten ges, kunna överprövas av en domstol.

Överklagandebestämmelser

7.1.2 Förvaltningslagens regler om överklagande

I förvaltningslagen (1986:223) finns dels en bestämmelse om vem som får överklaga beslut (22 §), dels en bestämmelse om till vem överklagande ska ske (22 a §). Dessutom finns bestämmelser om hur beslut överklagas (23–25 §§). Någon bestämmelse som reglerar vilka beslut som får överklagas finns däremot inte. Överklagbarheten regleras i stället i olika specialförfattningar eller följer av praxis. En genomgång av rättsläget när det gäller besluts överklagbarhet finns bl.a. i 32 kap. i Förvaltningslagsutredningens betänkande En ny förvaltningslag (SOU 2010:29). För att någon ska ha rätt att överklaga, måste beslutet angå den personen (22 §). De närmare gränserna för denna rätt belyses bl.a. i 33 kap. i samma betänkande. Förvaltningsbeslut överklagas enligt huvudregeln i 22 a § till allmän förvaltningsdomstol. Undantagna från huvudregeln är beslut i anställningsärenden och beslut om föreskrifter.

7.1.3 Andra allmänna bestämmelser om överklagande

En allmän bestämmelse om överklagande av beslut i anställningsärenden finns i 21 § första stycket anställningsförordningen (1994:373). Enligt bestämmelsen får en myndighets beslut i ett sådant ärende överklagas hos Statens överklagandenämnd, vars beslut inte får överklagas. En myndighets beslut i ärenden om meddelande av sådana föreskrifter som avses i 8 kap. regeringsformen får enligt 30 § myndighetsförordningen (2007:515) inte överklagas.

7.1.4 Överklagande till en annan myndighet än domstol

Förvaltningsbeslut överklagas enligt huvudregeln i 22 a § förvaltningslagen till allmän förvaltningsdomstol, dvs. till förvaltnings-

Överklagandebestämmelser Överklagandebestämmelser

7.1.2 Förvaltningslagens regler om överklagande rätt som första instans. I specialförfattningar finns det ibland avvikande bestämmelser som i stället hänvisar till t.ex. regeringen I förvaltningslagen (1986:223) finns dels en bestämmelse om eller en förvaltningsmyndighet för överklagande. Tidigare var vem som får överklaga beslut (22 §), dels en bestämmelse om till huvudregeln att förvaltningsbeslut överklagades till närmast vem överklagande ska ske (22 a §). Dessutom finns högre förvaltningsmyndighet och i sista hand till regeringen. bestämmelser om hur beslut överklagas (23–25 §§). Någon Man talade då om rätten att ”gå till kungs”. Denna ordning för bestämmelse som reglerar vilka beslut som får överklagas finns överklagande ersattes med den nuvarande när 22 a § däremot inte. Överklagbarheten regleras i stället i olika specialförvaltningslagen infördes 1998. författningar eller följer av praxis. En genomgång av rättsläget Målsättningen har sedan länge varit att regeringen i minsta när det gäller besluts överklagbarhet finns bl.a. i 32 kap. i möjliga utsträckning ska handlägga ärenden som inte kräver ett Förvaltningslagsutredningens betänkande En ny förvaltningslag ställningstagande av regeringen som politiskt organ (se bl.a. (SOU 2010:29). prop. 1983/84:120). För att någon ska ha rätt att överklaga, måste beslutet angå den personen (22 §). De närmare gränserna för denna rätt belyses bl.a. i 33 kap. i samma betänkande.

7.1.5 Laglighetsprövning enligt kommunallagen

Förvaltningsbeslut överklagas enligt huvudregeln i 22 a § till allmän förvaltningsdomstol. Undantagna från huvudregeln är Beslut av myndigheter i kommuner och landsting kan prövas beslut i anställningsärenden och beslut om föreskrifter. genom det rättsmedel i 10 kap. kommunallagen (1991:900) som kallas laglighetsprövning, om något annat inte är särskilt föreskrivet. Varje kommunmedlem har rätt att begära en sådan 7.1.3 Andra allmänna bestämmelser om överklagande prövning.

En allmän bestämmelse om överklagande av beslut i anställningsärenden finns i 21 § första stycket anställningsförordningen

7.1.6 Rättsprövning

(1994:373). Enligt bestämmelsen får en myndighets beslut i ett sådant ärende överklagas hos Statens överklagandenämnd, vars Beslut av regeringen kan inte överklagas. I de fall besluten beslut inte får överklagas. innefattar en sådan prövning av någon enskilds civila rättigheter En myndighets beslut i ärenden om meddelande av sådana eller skyldigheter som avses i artikel i 6.1 Europakonventionen, föreskrifter som avses i 8 kap. regeringsformen får enligt 30 § finns det dock en möjlighet att ansöka om rättsprövning av myndighetsförordningen (2007:515) inte överklagas. regeringens beslut. En sådan möjlighet finns också i fråga om vissa tillståndsbeslut och utvisningsbeslut. Ansökan om rättsprövning prövas av Högsta förvaltningsdomstolen. Bestämmel- 7.1.4 Överklagande till en annan myndighet än domstol serna om rättsprövning finns i lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut. Förvaltningsbeslut överklagas enligt huvudregeln i 22 a § förvaltningslagen till allmän förvaltningsdomstol, dvs. till förvaltnings-

76 77

Överklagandebestämmelser

7.2 Överklagandebestämmelser

7.2.1 Vad ska få överklagas och till vem?

Vissa överklagandebestämmelser reglerar besluts överklagbarhet, dvs. vilka beslut som får eller inte får överklagas. En bestämmelse om att vissa beslut inte får överklagas (överklagandeförbud) får inte införas i fråga om beslut som innefattar en prövning av någon enskilds civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen (se avsnitt 7.1.1, jämför även 3 § andra stycket förvaltningslagen). Andra överklagandebestämmelser reglerar till vem man får överklaga, dvs. att överklagbara beslut överklagas till en viss domstol eller annan myndighet. Sådana bestämmelser brukar kallas för forumregler. Ofta regleras såväl överklagbarheten som forum för överklagande i en och samma paragraf (se exempel 1 i avsnitt 7.2.5). Som utgångspunkt bör det av en överklagandebestämmelse framgå vilka typer av beslut som är överklagbara och enligt vilka paragrafer dessa beslut fattas. I bestämmelsen kan det t.ex. anges att ”beslut enligt 9 § om återkallelse av tillstånd får överklagas …”. Då minimeras risken för missförstånd. En uppräkning av de typer av beslut enligt lagen eller förordningen som är överklagbara anses uttömmande, vilket innebär att andra beslut enligt lagen eller förordningen inte får överklagas. Detta bör dock tydliggöras genom en uttrycklig bestämmelse om att andra beslut enligt lagen eller förordningen inte får överklagas (se exempel 1 i avsnitt 7.2.5). Ibland innehåller överklagandebestämmelsen inte någon uppräkning av överklagbara beslut. I stället anges allmänt t.ex. att ”beslut enligt denna lag” får överklagas. När uttrycket beslut enligt denna lag används i detta sammanhang avses enbart förvaltningsbeslut, dvs. beslut i enskilda fall. Även om beslut om föreskrifter med stöd av bemyndigande i lagen skulle kunna

Överklagandebestämmelser Överklagandebestämmelser

7.2 Överklagandebestämmelser hävdas vara beslut enligt lagen anses sådana beslut inte omfattas

av rätten att överklaga. Ett beslut om föreskrifter är nämligen 7.2.1 Vad ska få överklagas och till vem? generellt och anses därför inte angå någon på ett sådant sätt att han eller hon har rätt att överklaga det (jämför även 30 § Vissa överklagandebestämmelser reglerar besluts överklagbarhet, myndighetsförordningen). dvs. vilka beslut som får eller inte får överklagas. En bestämmelse om att vissa beslut inte får överklagas (överklagandeförbud) får inte införas i fråga om beslut som innefattar

7.2.2 Vem får överklaga?

en prövning av någon enskilds civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen (se Rätt att överklaga förvaltningsbeslut har normalt den som avsnitt 7.1.1, jämför även 3 § andra stycket förvaltningslagen). beslutet angår om det har gått honom eller henne emot (22 § Andra överklagandebestämmelser reglerar till vem man får förvaltningslagen). Vid laglighetsprövning enligt kommunallagen överklaga, dvs. att överklagbara beslut överklagas till en viss gäller i stället att varje kommunmedlem har rätt att få till stånd domstol eller annan myndighet. Sådana bestämmelser brukar en sådan prövning. kallas för forumregler. En bestämmelse om vem som får överklaga ska enbart tas in i Ofta regleras såväl överklagbarheten som forum för en författning om det finns skäl att avvika från dessa överklagande i en och samma paragraf (se exempel 1 i avsnitt huvudregler. I vissa fall kan det t.ex. finnas anledning att ge 7.2.5). någon talerätt som annars inte skulle ha haft det. För att statliga Som utgångspunkt bör det av en överklagandebestämmelse förvaltningsmyndigheter ska ha rätt att överklaga krävs normalt framgå vilka typer av beslut som är överklagbara och enligt vilka en särskild bestämmelse om det. paragrafer dessa beslut fattas. I bestämmelsen kan det t.ex. anges att ”beslut enligt 9 § om återkallelse av tillstånd får överklagas …”. Då minimeras risken för missförstånd. En uppräkning av de 7.2.3 Överklagandetid typer av beslut enligt lagen eller förordningen som är överklagbara anses uttömmande, vilket innebär att andra beslut En skrivelse med överklagande av en förvaltningsmyndighets enligt lagen eller förordningen inte får överklagas. Detta bör eller en förvaltningsdomstols beslut ska enligt huvudregeln ha dock tydliggöras genom en uttrycklig bestämmelse om att andra kommit in till den myndighet som meddelat det överklagade beslut enligt lagen eller förordningen inte får överklagas (se beslutet inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av exempel 1 i avsnitt 7.2.5). beslutet (23 § andra stycket förvaltningslagen och 6 a § första Ibland innehåller överklagandebestämmelsen inte någon stycket förvaltningsprocesslagen [1971:291]). Om klaganden är uppräkning av överklagbara beslut. I stället anges allmänt t.ex. en part som företräder det allmänna, är klagotiden tre veckor att ”beslut enligt denna lag” får överklagas. När uttrycket beslut från den dag då beslutet meddelades. enligt denna lag används i detta sammanhang avses enbart Endast om det finns starka skäl att frångå dessa bestämmelser förvaltningsbeslut, dvs. beslut i enskilda fall. Även om beslut om i förvaltningslagen eller förvaltningsprocesslagen bör man i en ny föreskrifter med stöd av bemyndigande i lagen skulle kunna författning ta in avvikande bestämmelser om tiden för

78 79

Överklagandebestämmelser

överklagande eller om utgångspunkten för hur denna tid ska beräknas.

7.2.4 Vem ska ha överklagandet?

Om inte något annat följer av lag eller förordning ska skrivelsen med överklagandet ges in till beslutsmyndigheten (23 § andra stycket förvaltningslagen och 6 a § första stycket förvaltningsprocesslagen). Enligt 2 § andra stycket lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter gäller i stället att överklagandeskrivelsen – i de fall lagen är tillämplig – ska ges in till den myndighet som ska pröva överklagandet. Detsamma gäller vid laglighetsprövning enligt kommunallagen.

7.2.5 Överklagandebestämmelser i lag

Enligt 11 kap. 2 § regeringsformen meddelas bestämmelser om rättegången i lag. Till dessa hör bl.a. bestämmelser enligt vilka beslut får överklagas till domstol. Detta innebär att t.ex. en bestämmelse om att beslut av en förvaltningsmyndighet får överklagas till allmän förvaltningsdomstol inte kan tas in i en förordning. Det är inte heller möjligt att genom en bestämmelse i förordning sträcka ut tillämpligheten för en sådan överklagandebestämmelse i lag till att omfatta även beslut som fattas enligt en förordning. Det är däremot möjligt att i en förordning upplysa om den allmänna bestämmelsen om överklagande i 22 a § förvaltningslagen (se exempel 4 i avsnitt 7.2.6). Även om den allmänna bestämmelsen om överklagande i 22 a § förvaltningslagen skulle kunna vara tillämplig, bör man i en lag på ett specialområde ta in en särskild överklagandebestämmelse. Det har ett värde från informationssynpunkt att

Överklagandebestämmelser Överklagandebestämmelser

överklagande eller om utgångspunkten för hur denna tid ska det av en lag som ger beslutanderätt i vissa frågor till en beräknas. myndighet också framgår om besluten kan överklagas och i så fall till vem.

7.2.4 Vem ska ha överklagandet? Exempel 1 Överklagande till domstol

Om inte något annat följer av lag eller förordning ska skrivelsen Beslut enligt 3 och 4 §§ denna lag får överklagas till allmän med överklagandet ges in till beslutsmyndigheten (23 § andra förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt denna lag får inte stycket förvaltningslagen och 6 a § första stycket förvaltnings- överklagas. processlagen). Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Enligt 2 § andra stycket lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter

Exempel 2 Förbud mot att överklaga

gäller i stället att överklagandeskrivelsen – i de fall lagen är tillämplig – ska ges in till den myndighet som ska pröva a) Beslut enligt denna lag får inte överklagas. överklagandet. Detsamma gäller vid laglighetsprövning enligt kommunallagen. b) X-myndighetens beslut enligt 5 § får inte överklagas.

Exempel 3 Utvidgning av den krets som får överklaga

7.2.5 Överklagandebestämmelser i lag

Beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltnings- Enligt 11 kap. 2 § regeringsformen meddelas bestämmelser om domstol. Beslut enligt 6 § får överklagas även av en kommun. rättegången i lag. Till dessa hör bl.a. bestämmelser enligt vilka Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. beslut får överklagas till domstol. Detta innebär att t.ex. en bestämmelse om att beslut av en förvaltningsmyndighet får överklagas till allmän förvaltningsdomstol inte kan tas in i en 7.2.6 Överklagandebestämmelser i förordning förordning. Det är inte heller möjligt att genom en bestämmelse i förordning sträcka ut tillämpligheten för en sådan över- En överklagandebestämmelse enligt vilken regeringen eller en klagandebestämmelse i lag till att omfatta även beslut som fattas förvaltningsmyndighet är överinstans kan tas in i förordning. enligt en förordning. Sådana bestämmelser anses inte höra till bestämmelserna om Det är däremot möjligt att i en förordning upplysa om den rättegången och omfattas därför inte av något lagkrav (11 kap. allmänna bestämmelsen om överklagande i 22 a § förvaltnings- 2 § regeringsformen). Att det är möjligt att i förordning göra lagen (se exempel 4 i avsnitt 7.2.6). undantag från förvaltningslagens överklagandebestämmelser Även om den allmänna bestämmelsen om överklagande i följer av 3 § förvaltningslagen. Även bestämmelser om att beslut 22 a § förvaltningslagen skulle kunna vara tillämplig, bör man i inte får överklagas (överklagandeförbud) kan tas in i förordning. en lag på ett specialområde ta in en särskild överklagande- Om beslut som fattas med stöd av en förordning ska bestämmelse. Det har ett värde från informationssynpunkt att överklagas till allmän förvaltningsdomstol, går det inte att

80 81

Överklagandebestämmelser

använda en materiell överklagandebestämmelse. I stället får en upplysningsbestämmelse som hänvisar till 22 a § förvaltningslagen tas in i förordningen.

Exempel 4 Hänvisning i förordning till förvaltningslagen

a) I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.

Anm. Formuleringen används när alla beslut enligt förordningen som enligt praxis är överklagbara också ska få överklagas.

b) I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut enligt 2, 5 och 7 §§ får dock inte överklagas.

Anm. Formuleringen används när bara vissa beslut enligt förordningen ska få överklagas.

c) I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Y-myndighetens beslut får dock inte överklagas.

Anm. Formuleringen används när beslut enligt förordningen fattas av flera myndigheter och beslut av vissa myndigheter ska få överklagas men beslut av en viss myndighet inte ska få överklagas.

Exempel 5 Överklagande till en annan myndighet än domstol

a) X-myndighetens beslut enligt denna förordning får överklagas till regeringen.

b) Beslut enligt 5 och 7 §§ får överklagas till Y-myndigheten.

Överklagandebestämmelser Överklagandebestämmelser

använda en materiell överklagandebestämmelse. I stället får en 7.3 När blir beslut gällande?

upplysningsbestämmelse som hänvisar till 22 a § förvaltningslagen tas in i förordningen. Ett förvaltningsbeslut som inte är överklagbart börjar normalt gälla när beslutet fattas. Om särskilda föreskrifter saknas i fråga om ett överklagbart förvaltningsbeslut, är det mer oklart när det

Exempel 4 Hänvisning i förordning till förvaltningslagen

börjar gälla. Om avsikten är att ett sådant beslut ska gälla a) I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om omedelbart, bör därför en föreskrift om detta tas in i den överklagande till allmän förvaltningsdomstol. författning som reglerar beslutsfattandet. Ibland kan det också finnas anledning att ge en myndighet möjlighet att i enskilda fall Anm. Formuleringen används när alla beslut enligt förordningen besluta att ett avgörande ska gälla omedelbart eller besluta om som enligt praxis är överklagbara också ska få överklagas. undantag från en bestämmelse om detta.

b) I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om

Exempel 6 Besluts giltighet

överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut enligt 2, 5 och 7 §§ får dock inte överklagas. a) Beslut enligt denna lag gäller omedelbart.

Anm. Formuleringen används när bara vissa beslut enligt Anm. Formuleringen används när ett beslut ska gälla omedelbart, förordningen ska få överklagas. även om det överklagas, och det inte finns någon möjlighet till undantag. c) I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Y-myndighetens b) X-myndighetens beslut enligt 4 § gäller omedelbart, om inte beslut får dock inte överklagas. myndigheten beslutar något annat.

Anm. Formuleringen används när beslut enligt förordningen Anm. Formuleringen används när ett beslut ska gälla omedelbart, fattas av flera myndigheter och beslut av vissa myndigheter ska men myndigheten ska ha möjlighet att i ett enskilt fall besluta få överklagas men beslut av en viss myndighet inte ska få något annat. överklagas. c) X-myndigheten får, när den fattar beslut enligt 3 §, bestämma att beslutet ska gälla omedelbart.

Exempel 5 Överklagande till en annan myndighet än domstol

Anm. Formuleringen används när man vill överlåta åt en a) X-myndighetens beslut enligt denna förordning får överklagas myndighet att besluta om omedelbart ikraftträdande. till regeringen.

b) Beslut enligt 5 och 7 §§ får överklagas till Y-myndigheten.

82 83

8 Normgivningsbemyndiganden, upplysningsbestämmelser och förvaltningsbeslut

8.1 Tydliga och enhetliga formuleringar klargör skillnaden

I avsnitt 1 finns en kortfattad redogörelse för regeringsformens bestämmelser om normgivning. Det är viktigt att kunna utläsa om en viss bestämmelse är ett normgivningsbemyndigande eller om bestämmelsen endast upplyser om att det i anslutning till en lag kan finnas kompletterande bestämmelser i en förordning eller i myndighetsföreskrifter, eller om bestämmelsen ger en befogenhet att fatta förvaltningsbeslut. De uttryckssätt som har använts för detta har dock varierat på ett sätt som inte tillräckligt tydligt gjort åtskillnad mellan de olika kategorierna av bestämmelser. Det har därför ibland varit svårt att veta om en myndighet har fått rätt att meddela föreskrifter eller att fatta förvaltningsbeslut. Det har inte sällan också varit komplicerat att följa en kedja av normgivning på ett visst område. I detta avsnitt ges riktlinjer för en mer tydlig och enhetlig utformning av dessa bestämmelser. Om man ändrar i en paragraf som innehåller äldre uttryck för bemyndiganden, för upplysningar om normgivning eller för

Normgivningsbemyndiganden, upplysningsbestämmelser och förvaltningsbeslut

rätten att fatta förvaltningsbeslut, bör uttrycken formuleras om enligt de gällande riktlinjerna (se även avsnitt 5.6). I linje med de nya riktlinjerna gäller att uttryck som ”regeringen fastställer” och ”regeringen medger” bör undvikas i författningstext eftersom det inte framgår på vilket sätt regeringen får fastställa eller medge något. Detta gäller naturligtvis också om uttrycken läggs sist i meningen, genom exempelvis tillägget ”… som fastställs av regeringen”.

8.2 Normgivningsbemyndiganden

Genom ett normgivningsbemyndigande ges ett annat organ rätt att meddela föreskrifter. Regeringsformens reglering ger, med vissa undantag, riksdagen möjlighet att bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter. Riksdagen får också tillåta att regeringen överlåter åt förvaltningsmyndigheter och kommuner att meddela föreskrifter i ämnet.

8.2.1 Utformningen av normgivningsbemyndiganden

Eftersom en delegering av normgivning innebär att det aktuella organet får en rätt att meddela föreskrifter uttrycks ett normgivningsbemyndigande med användning av ordet ”får”, genom skrivningen ”får meddela föreskrifter om …”. Man använder alltså inte i bemyndiganden uttryck som ”meddelar föreskrifter om” eller ”beslutar föreskrifter om”. Man bör undvika att i en lag styra till vilken myndighet en vidaredelegering av normgivning får ske genom att ange myndighetsnamnet i lagen. Man bör också undvika att förena ett bemyndigande med villkor, dvs. låta ett annat organ få meddela föreskrifter endast om vissa villkor är uppfyllda. Ett normgivningsbemyndigande bör vara så precist utformat som möjligt.

Normgivningsbemyndiganden, upplysningsbestämmelser och förvaltningsbeslut Normgivningsbemyndiganden, upplysningsbestämmelser och förvaltningsbeslut

rätten att fatta förvaltningsbeslut, bör uttrycken formuleras om Exempel 1 Bemyndiganden i lag

enligt de gällande riktlinjerna (se även avsnitt 5.6). a) Regeringen får meddela föreskrifter om ... I linje med de nya riktlinjerna gäller att uttryck som

”regeringen fastställer” och ”regeringen medger” bör undvikas i Anm. Används om det är regeringen som ska meddela författningstext eftersom det inte framgår på vilket sätt föreskrifterna. regeringen får fastställa eller medge något. Detta gäller

naturligtvis också om uttrycken läggs sist i meningen, genom b) Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer exempelvis tillägget ”… som fastställs av regeringen”. får meddela föreskrifter om ...

c) Regeringen eller den kommun som regeringen bestämmer får

8.2 Normgivningsbemyndiganden

meddela föreskrifter om …

Genom ett normgivningsbemyndigande ges ett annat organ rätt Anm. Används om regeringen ska kunna vidaredelegera att meddela föreskrifter. Regeringsformens reglering ger, med föreskriftsrätten till en myndighet, som i exempel 1 b, eller till en vissa undantag, riksdagen möjlighet att bemyndiga regeringen att kommun, som i exempel 1 c. Skrivningen hindrar inte att fler än meddela föreskrifter. Riksdagen får också tillåta att regeringen en myndighet eller en kommun bemyndigas att meddela överlåter åt förvaltningsmyndigheter och kommuner att meddela föreskrifter. föreskrifter i ämnet.

Exempel 2 Bemyndiganden i förordning

8.2.1 Utformningen av normgivningsbemyndiganden

a) X-myndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om ...

Eftersom en delegering av normgivning innebär att det aktuella b) X kommun får meddela föreskrifter om … organet får en rätt att meddela föreskrifter uttrycks ett

normgivningsbemyndigande med användning av ordet ”får”, Anm. Används när regeringen ger en myndighet eller en genom skrivningen ”får meddela föreskrifter om …”. kommun ett bemyndigande att meddela föreskrifter. Skrivningen Man använder alltså inte i bemyndiganden uttryck som hindrar inte att fler än en myndighet eller en kommun ges ”meddelar föreskrifter om” eller ”beslutar föreskrifter om”. föreskriftsrätt. Uttrycket ”ytterligare föreskrifter” används i Man bör undvika att i en lag styra till vilken myndighet en exempel 2 a för att tydliggöra att det är fråga om föreskrifter vidaredelegering av normgivning får ske genom att ange myndigsom kompletterar förordningens bestämmelser i en viss fråga. hetsnamnet i lagen. Man bör också undvika att förena ett

bemyndigande med villkor, dvs. låta ett annat organ få meddela c) X-myndigheten får, efter att ha gett Y-myndigheten tillfälle föreskrifter endast om vissa villkor är uppfyllda. att yttra sig, meddela föreskrifter om … Ett normgivningsbemyndigande bör vara så precist utformat

som möjligt.

87787

87

Normgivningsbemyndiganden, upplysningsbestämmelser och förvaltningsbeslut

Anm. Används när en myndighet ska ge en annan myndighet tillfälle att yttra sig innan den meddelar föreskrifter. Uttrycket ”samråd” är oklart och bör undvikas helt i dessa sammanhang.

d) X-myndigheten får meddela föreskrifter om verkställigheten av lagen (0000:00)…

e) X-myndigheten får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning.

f) X-myndigheten får meddela närmare föreskrifter om …

Anm. Används när en myndighet ska få meddela verkställighetsföreskrifter till en lag, som i exempel 2 d, eller en förordning, som i exempel 2 e och 2 f. Eftersom regeringsformen talar om föreskrifter om verkställighet av lag bör man använda uttrycket ”verkställigheten av” och inte ”tillämpningen av”. Uttrycket ”närmare föreskrifter” tar sikte på just verkställighetsföreskrifter och kan därmed också användas i lag. Det är dock inte möjligt att ge ett bemyndigande att meddela verkställighetsföreskrifter (normgivningsbemyndigande) i lag eftersom regeringens rätt att meddela verkställighetsföreskrifter följer direkt av regeringsformen.

8.2.2 Upplysning om lagstödet för en förordning

När en helt ny förordning tas fram (en grundförfattning) bör det övervägas om förordningen bör innehålla en upplysning om vilket bemyndigande eller annat lagstöd som har utnyttjats för bestämmelserna i förordningen. En sådan upplysning tydliggör kopplingen mellan olika författningar. Konstitutionsutskottet har understrukit värdet av att det framgår av en förordning vilket eller vilka bemyndiganden som utnyttjats (bet. 2012/13:KU10 s. 78). En upplysning om lagstödet för förordningen tas in i

Normgivningsbemyndiganden, upplysningsbestämmelser och förvaltningsbeslut Normgivningsbemyndiganden, upplysningsbestämmelser och förvaltningsbeslut

Anm. Används när en myndighet ska ge en annan myndighet någon av de första paragraferna och kan utformas enligt något av tillfälle att yttra sig innan den meddelar föreskrifter. Uttrycket exemplen nedan. ”samråd” är oklart och bör undvikas helt i dessa sammanhang.

Exempel 3

d) X-myndigheten får meddela föreskrifter om verkställigheten av lagen (0000:00)… a) Denna förordning är meddelad med stöd av 6 kap. 4 § lagen (0000:000) om … e) X-myndigheten får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning. Anm. Förordningen är meddelad med stöd av ett normgivningsbemyndigande i en viss lag. f) X-myndigheten får meddela närmare föreskrifter om … b) Denna förordning är meddelad med stöd av 6 kap. 4 § lagen Anm. Används när en myndighet ska få meddela verkställighets- (0000:000) om ... i fråga om 10, 12–15 och 17 §§ samt med stöd föreskrifter till en lag, som i exempel 2 d, eller en förordning, av 6 kap. 6 § samma lag i fråga om övriga bestämmelser. som i exempel 2 e och 2 f. Eftersom regeringsformen talar om föreskrifter om verkställighet av lag bör man använda uttrycket Anm. Förordningen är meddelad med stöd av fler än ett ”verkställigheten av” och inte ”tillämpningen av”. Uttrycket normgivningsbemyndigande i en viss lag. ”närmare föreskrifter” tar sikte på just verkställighetsföreskrifter och kan därmed också användas i lag. Det är dock inte möjligt c) Denna förordning är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § att ge ett bemyndigande att meddela verkställighetsföreskrifter regeringsformen. (normgivningsbemyndigande) i lag eftersom regeringens rätt att meddela verkställighetsföreskrifter följer direkt av regerings- Anm. Förordningen är meddelad med stöd av regeringens egen formen. kompetens enligt regeringsformen, dvs. restkompetensen eller rätten att meddela verkställighetsföreskrifter.

8.2.2 Upplysning om lagstödet för en förordning d) Denna förordning är meddelad med stöd av – 15 kap. 6 § miljöbalken i fråga om 6 och 7 §§, När en helt ny förordning tas fram (en grundförfattning) bör det – 15 kap. 7 § miljöbalken i fråga om 7–9 §§, övervägas om förordningen bör innehålla en upplysning om – 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 10 §, vilket bemyndigande eller annat lagstöd som har utnyttjats för – 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. bestämmelserna i förordningen. En sådan upplysning tydliggör kopplingen mellan olika författningar. Konstitutionsutskottet Anm. Förordningen är meddelad med stöd av både specifika har understrukit värdet av att det framgår av en förordning vilket normgivningsbemyndiganden i en viss lag och regeringens egen eller vilka bemyndiganden som utnyttjats (bet. 2012/13:KU10 kompetens enligt regeringsformen, dvs. restkompetensen, rätten s. 78). En upplysning om lagstödet för förordningen tas in i att meddela verkställighetsföreskrifter och möjligheten att enligt

89

89

Normgivningsbemyndiganden, upplysningsbestämmelser och förvaltningsbeslut

8 kap. 11 § regeringsformen delegera föreskriftsrätt till en myndighet.

8.2.3 Hänvisningar till föreskrifter som har meddelats ”med stöd av lagen”

I författningar hänvisas det ibland till föreskrifter som har meddelats ”med stöd av” eller ”i anslutning till” en viss lag. Skrivningarna förekommer i bestämmelser om t.ex. straff eller tillsyn. Uttrycket ”med stöd av lagen” används dels i fråga om föreskrifter som har meddelats av regeringen med direkt stöd av ett bemyndigande i lagen, dels i fråga om föreskrifter som har meddelats av en förvaltningsmyndighet eller kommun efter regeringens vidaredelegation, dvs. med indirekt stöd i lagen. Uttrycket ”i anslutning till lagen” används när hänvisningen avser att träffa såväl föreskrifter som har meddelats med direkt eller indirekt stöd av lagen som föreskrifter som har meddelats med stöd av restkompetensen eller rätten att meddela verkställighetsföreskrifter. Detta uttryck är alltså vidare än uttrycket ”med stöd av lagen”. Uttrycket bör därför inte användas i straffbestämmelser, eftersom det straffbara området då riskerar att bli alltför stort och oprecist.

8.3 Upplysningsbestämmelser

Det kan ibland finnas anledning att i en lag upplysa om att regleringen av en viss fråga inte är uttömmande utan förutsätts bli kompletterad med föreskrifter på lägre nivå. En sådan information kan vara särskilt angelägen om en tillämpare får en felaktig uppfattning genom att bara läsa lagbestämmelserna i ämnet och man därigenom riskerar att bestämmelserna tillämpas fel.

Normgivningsbemyndiganden, upplysningsbestämmelser och förvaltningsbeslut Normgivningsbemyndiganden, upplysningsbestämmelser och förvaltningsbeslut

8 kap. 11 § regeringsformen delegera föreskriftsrätt till en Det finns också situationer då en upplysningsbestämmelse är myndighet. nödvändig i en lag. Så kan vara fallet om riksdagen har ”tagit över” föreskriftsrätten genom att reglera en fråga som tillhör regeringens kompetensområde. Det saknas i en sådan situation 8.2.3 Hänvisningar till föreskrifter som har meddelats möjlighet för riksdagen att lämna ett bemyndigande till ”med stöd av lagen” regeringen att meddela föreskrifter som t.ex. avviker från lagregleringen. Om avsikten är att regeringen ska kunna meddela I författningar hänvisas det ibland till föreskrifter som har sådana föreskrifter, måste det i lagen i stället tas in en upplysmeddelats ”med stöd av” eller ”i anslutning till” en viss lag. ningsbestämmelse som anger vilken kompetens som har lämnats Skrivningarna förekommer i bestämmelser om t.ex. straff eller kvar hos regeringen. En sådan bestämmelse utformas på samma tillsyn. sätt som andra upplysningsbestämmelser om normgivning. Det Uttrycket ”med stöd av lagen” används dels i fråga om är dock i dessa fall särskilt viktigt att bestämmelsen är så precis föreskrifter som har meddelats av regeringen med direkt stöd av som möjligt. ett bemyndigande i lagen, dels i fråga om föreskrifter som har Observera att man i en lag inte bör ange vilken förordning det meddelats av en förvaltningsmyndighet eller kommun efter handlar om (se avsnitt 5.3.2). regeringens vidaredelegation, dvs. med indirekt stöd i lagen. Uttrycket ”i anslutning till lagen” används när hänvisningen

Exempel 4

avser att träffa såväl föreskrifter som har meddelats med direkt eller indirekt stöd av lagen som föreskrifter som har meddelats a) Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd av restkompetensen eller rätten att meddela verk- kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter ställighetsföreskrifter. Detta uttryck är alltså vidare än uttrycket om … ”med stöd av lagen”. Uttrycket bör därför inte användas i straffbestämmelser, eftersom det straffbara området då riskerar Anm. Används om kompletterande bestämmelser kommer att att bli alltför stort och oprecist. finnas i förordning eller i myndighetsföreskrifter.

b) Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen

8.3 Upplysningsbestämmelser meddela föreskrifter om …

Det kan ibland finnas anledning att i en lag upplysa om att Anm. Används om de kompletterande bestämmelserna kommer regleringen av en viss fråga inte är uttömmande utan förutsätts att finnas enbart i förordning. bli kompletterad med föreskrifter på lägre nivå. En sådan information kan vara särskilt angelägen om en tillämpare får en c) Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer felaktig uppfattning genom att bara läsa lagbestämmelserna i kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare ämnet och man därigenom riskerar att bestämmelserna tillämpas föreskrifter om … fel.

91

91

Normgivningsbemyndiganden, upplysningsbestämmelser och förvaltningsbeslut

Anm. Uttrycket ”närmare föreskrifter” används när det är verkställighetsföreskrifter som avses.

8.4 Förvaltningsbeslut

Det är viktigt att skilja på å ena sidan beslut om föreskrifter och å andra sidan förvaltningsbeslut (beslut i enskilda fall). Huvudregeln är att föreskrifter används när regeringens beslut riktas till en obestämd krets, medan förvaltningsbeslut används när beslutet riktas till en eller ett fåtal namngivna personer eller myndigheter. För befogenheten att fatta förvaltningsbeslut i olika avseenden används uttrycken ”i enskilda fall besluta” eller ”i det enskilda fallet besluta”.

Exempel 5 Befogenheter som ges i lag

a) Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall besluta om …

b) Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Xmyndigheten får i det enskilda fallet besluta om undantag från …

c) X-myndigheten får i enskilda fall besluta om …

Anm. Till skillnad från vad som gäller i fråga om normgivningsbemyndiganden har riksdagen möjlighet att direkt i lag peka ut den förvaltningsmyndighet eller kommun som ges rätt att fatta förvaltningsbeslut.

Exempel 6 Befogenheter som ges i förordning

X-myndigheten får i enskilda fall besluta om undantag från …

Normgivningsbemyndiganden, upplysningsbestämmelser och förvaltningsbeslut Normgivningsbemyndiganden, upplysningsbestämmelser och förvaltningsbeslut

Anm. Uttrycket ”närmare föreskrifter” används när det är verk- Anm. Används när det är en förvaltningsmyndighet som ska fatta ställighetsföreskrifter som avses. besluten.

8.4 Förvaltningsbeslut

Det är viktigt att skilja på å ena sidan beslut om föreskrifter och å andra sidan förvaltningsbeslut (beslut i enskilda fall). Huvudregeln är att föreskrifter används när regeringens beslut riktas till en obestämd krets, medan förvaltningsbeslut används när beslutet riktas till en eller ett fåtal namngivna personer eller myndigheter. För befogenheten att fatta förvaltningsbeslut i olika avseenden används uttrycken ”i enskilda fall besluta” eller ”i det enskilda fallet besluta”.

Exempel 5 Befogenheter som ges i lag

a) Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall besluta om …

b) Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Xmyndigheten får i det enskilda fallet besluta om undantag från …

c) X-myndigheten får i enskilda fall besluta om …

Anm. Till skillnad från vad som gäller i fråga om normgivningsbemyndiganden har riksdagen möjlighet att direkt i lag peka ut den förvaltningsmyndighet eller kommun som ges rätt att fatta förvaltningsbeslut.

Exempel 6 Befogenheter som ges i förordning

X-myndigheten får i enskilda fall besluta om undantag från …

92 93

9 Transumering

En paragraf som ändras ska återges i sin helhet. Detta gäller även tabeller och andra uppställningar. Är dessa mycket omfattande kan det dock i vissa fall finnas anledning att endast återge den del av tabellen eller uppställningen som ändras, s.k. transumering. Man bör dock vara försiktig med transumeringar eftersom de inte sällan leder till fel. För att det klart ska framgå var ändringen görs ska man som huvudregel återge ordet eller ordgruppen närmast före och närmast efter ändringen. Den överhoppade texten markeras med tankstreck, – – –, s.k. transumeringstecken. Om texten som ändras ingår i ett större komplex med olika rubriker, återges också rubriken till det avsnitt som ska ändras. Man bör med jämna mellanrum överväga att trycka om hela tabellen eller uppställningen. Det blir annars så småningom mycket svårt att få fram gällande lydelse.

Exempel 1

Förordning om ändring i författningssamlingsförordningen (1976:725);

utfärdad den ...

Regeringen föreskriver att bilaga 1 till författningssamlingsförordningen (1976:725) ska ha följande lydelse.

Transumering

Denna förordning träder i kraft den ...

Bilaga 1

Författningssamlingar för centrala myndigheter

Utgivande Benämning För- Särskild föreskrift myndighet kortning

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Inspektionen Inspektionen IAFFS för arbets- för arbetslöshetsför- löshetsförsäkringen säkringens författningssamling

Kammar- Kammar- KAMFS Utnyttjas också kollegiet kollegiets av Fastighetsförfattnings- mäklarinspeksamling tionen

Kemikalie- Kemikalie- KIFS inspektionen inspektionens författningssamling – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Statens energi- Statens energi- STEMFS myndighet myndighets författnings-

Transumering Transumering

Denna förordning träder i kraft den ... samling

Statens institu- Statens institu- SiSFS Bilaga 1 tionsstyrelse tionsstyrelses författnings- Författningssamlingar för centrala myndigheter samling

Statens jord- Statens jord- SJVFS Utnyttjas bruksverk bruksverks också av Utgivande Benämning För- Särskild föreskrift författnings- Centrala myndighet kortning samling försöksdjursnämnden

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Inspektionen Inspektionen IAFFS för arbets- för arbetslöshetsför- löshetsförsäkringen säkringens författningssamling

Kammar- Kammar- KAMFS Utnyttjas också kollegiet kollegiets av Fastighetsförfattnings- mäklarinspeksamling tionen

Kemikalie- Kemikalie- KIFS inspektionen inspektionens författningssamling – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Statens energi- Statens energi- STEMFS myndighet myndighets författnings-

96 97

10 Ikraftträdandebestämmelser

10.1 En särskild ikraftträdandebestämmelse

Det ska framgå av en författning när den träder i kraft, se 13 § lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar. Normalt sätts författningen i kraft genom en särskild bestämmelse som placeras efter den egentliga författningstexten och skiljs från den genom ett horisontellt streck, en s.k. bom. Om regleringen under bommen innehåller endast en bestämmelse om ikraftträdande, numreras inte bestämmelsen. Om det däremot finns även andra bestämmelser, görs en punktuppställning där varje bestämmelse eller slag av bestämmelse placeras i en egen punkt. Se avsnitt 12.1 om vilka uttryck som används i bestämmelser av det aktuella slaget.

10.2 Ikraftträdande som framgår av författningstexten

Om en ändringsförfattning enbart innehåller en bestämmelse om fortsatt giltighet av grundförfattningen eller om ikraftträdande av grundförfattningen, behöver man inte ha någon särskild ikraftträdandebestämmelse. Ikraftträdandet framgår då av själva författningstexten.

Ikraftträdandebestämmelser

Inte heller för författningar som bara innebär ett upphävande av grundförfattningen behöver man vanligtvis någon särskild ikraftträdandebestämmelse. I de fall en grundförfattning ska gälla endast till en viss tidpunkt eller under en viss tidrymd bör detta anges under bommen. Ibland kan det vara lämpligt att även utforma rubriken så att tidsbegränsningen framgår av den. Det är däremot inte lämpligt att i den egentliga författningstexten ange under vilken tid författningen eller delar av den gäller. Detta ska i stället regleras genom bestämmelser om ikraftträdande och upphävande.

10.3 Författningar om upphävande

I en författning som endast innebär att en annan författning helt upphävs eller att paragrafer upphävs bör ingressen och författningens text i övrigt bilda en enda mening, som inkluderar uppgift om när författningen eller författningsdelen ska upphöra att gälla. Någon särskild ikraftträdandebestämmelse behövs då inte (se exempel 4 och 9 i avsnitt 4.8).

10.4 Ändring i en ändringsförfattning

Om man måste ändra en författning som ännu inte trätt i kraft eller en paragraf som tidigare ändrats men där ändringen ännu inte trätt i kraft, ska man inte ha någon ikraftträdandebestämmelse. Ikraftträdandebestämmelsen till den författning som ännu inte trätt i kraft eller till den första ändringsförfattningen omfattar även den senare författningen. Detta gäller dock bara om tidpunkten för ikraftträdande ska vara densamma. Annars bör man kontakta Granskningskansliet. Nu beskrivna ändringar bör undvikas om det är möjligt. (Se avsnitt 3.2.2.)

Ikraftträdandebestämmelser Ikraftträdandebestämmelser

Inte heller för författningar som bara innebär ett upphävande 10.5 Promulgationslag

av grundförfattningen behöver man vanligtvis någon särskild ikraftträdandebestämmelse. Om en lag kräver omfattande övergångsbestämmelser kan det I de fall en grundförfattning ska gälla endast till en viss ibland vara lämpligt att samla ikraftträdande- och övergångstidpunkt eller under en viss tidrymd bör detta anges under bestämmelserna i en särskild lag (promulgationslag). En bommen. Ibland kan det vara lämpligt att även utforma rubriken hänvisning till denna lag ska då finnas i huvudlagen. Se t.ex. så att tidsbegränsningen framgår av den. Det är däremot inte skollagen (2010:800) och lagen (2010:801) om införande av lämpligt att i den egentliga författningstexten ange under vilken skollagen (2010:800). I promulgationslagen sätts sedan såväl tid författningen eller delar av den gäller. Detta ska i stället huvudlagen som promulgationslagen i kraft genom en regleras genom bestämmelser om ikraftträdande och upp- bestämmelse i den inledande paragrafen. En promulgationslag är hävande. att se som en grundförfattning.

10.3 Författningar om upphävande 10.6 Ikraftträdandedag

I en författning som endast innebär att en annan författning helt En författning bör träda i kraft ett bestämt datum. Datumet bör upphävs eller att paragrafer upphävs bör ingressen och normalt sättas så att författningen kan komma ut från trycket i författningens text i övrigt bilda en enda mening, som inkluderar SFS minst fyra veckor före ikraftträdandet. En författning bör uppgift om när författningen eller författningsdelen ska upphöra endast i speciella undantagsfall komma ut från trycket senare än att gälla. Någon särskild ikraftträdandebestämmelse behövs då två veckor före ikraftträdandet. inte (se exempel 4 och 9 i avsnitt 4.8). Man bör undvika att låta skilda delar av en författning, t.ex. olika paragrafer, träda i kraft olika datum. Om det trots allt behövs, utformas ikraftträdandebestämmelsen som i exempel 3 i avsnitt 10.9. Ikraftträdandet för en författning får dock aldrig

10.4 Ändring i en ändringsförfattning

bestämmas så att olika delar av en och samma paragraf träder i Om man måste ändra en författning som ännu inte trätt i kraft kraft olika datum. eller en paragraf som tidigare ändrats men där ändringen ännu Om en författning inte ska tillämpas redan vid ikraftträdandet inte trätt i kraft, ska man inte ha någon ikraftträdande- utan först i och med att en viss händelse inträffar, knyter man bestämmelse. Ikraftträdandebestämmelsen till den författning inte själva ikraftträdandet till denna händelse utan föreskriver i som ännu inte trätt i kraft eller till den första ändrings- stället att författningen träder i kraft en viss dag men tillämpas författningen omfattar även den senare författningen. första gången när händelsen inträffar. Ibland kan det vara bara Detta gäller dock bara om tidpunkten för ikraftträdande ska vissa bestämmelser i en författning som ska tillämpas först när vara densamma. Annars bör man kontakta Granskningskansliet. en viss händelse inträffar (se exempel 4 i avsnitt 10.9). Nu beskrivna ändringar bör undvikas om det är möjligt. (Se avsnitt 3.2.2.)

100 101

Ikraftträdandebestämmelser

10.7 Ikraftträdande efter regeringens bestämmande

Förhållandena kan undantagsvis vara sådana att tidpunkten när en lag ska träda i kraft inte går att bestämma när lagen stiftas. Detta kan t.ex. vara fallet när ikraftträdandet är beroende av att en konvention träder i kraft. I sådana fall kan riksdagen i lagen överlämna åt regeringen att bestämma tidpunkten för ikraftträdandet (se exempel 7 i avsnitt 10.9). Inom det obligatoriska lagområdet måste det framgå av propositionen vilka förutsättningar som ska finnas för att lagen ska kunna träda i kraft.

10.8 Åtgärder före ikraftträdandet

Trots föreskriften om att en författning ska träda i kraft ett visst datum kan man utan några särskilda övergångsbestämmelser redan innan dess vidta vissa administrativa åtgärder som behövs för att författningen ska kunna tillämpas i sin helhet från och med ikraftträdandet. Några särskilda övergångsbestämmelser om detta behövs alltså inte. Det är även möjligt att meddela föreskrifter med stöd av ett bemyndigande i en lag som inte har trätt i kraft, under förutsättning att föreskrifterna träder i kraft tidigast samma dag som lagen träder i kraft.

10.9 Exempel på ikraftträdandebestämmelser

Exempel 1 Normalfall

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

Ikraftträdandebestämmelser Ikraftträdandebestämmelser

10.7 Ikraftträdande efter regeringens bestämmande Anm. Ikraftträdandebestämmelsen ska alltid föregås av en bom.

Om det inte finns någon ikraftträdandebestämmelse eller Förhållandena kan undantagsvis vara sådana att tidpunkten när övergångsbestämmelse, ska det inte vara någon bom före en lag ska träda i kraft inte går att bestämma när lagen stiftas. underskrifterna. Detta kan t.ex. vara fallet när ikraftträdandet är beroende av att en konvention träder i kraft. I sådana fall kan riksdagen i lagen

Exempel 2 Ikraftträdande genom en särskild

överlämna åt regeringen att bestämma tidpunkten för ikraft-

promulgationslag

trädandet (se exempel 7 i avsnitt 10.9). Inom det obligatoriska lagområdet måste det framgå av propositionen vilka förutsättningar som ska finnas för att lagen Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen ska kunna träda i kraft. (2004:298) om införande av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

10.8 Åtgärder före ikraftträdandet

Anm. Exempel 2 avser hänvisningen i huvudlagen (se avsnitt 10.5). Trots föreskriften om att en författning ska träda i kraft ett visst datum kan man utan några särskilda övergångsbestämmelser redan innan dess vidta vissa administrativa åtgärder som behövs Exempel 3 Olika ikraftträdandedagar för att författningen ska kunna tillämpas i sin helhet från och med ikraftträdandet. Några särskilda övergångsbestämmelser om detta behövs alltså inte. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2014 i fråga om Det är även möjligt att meddela föreskrifter med stöd av ett 15 § och i övrigt den 1 december 2013. bemyndigande i en lag som inte har trätt i kraft, under förutsättning att föreskrifterna träder i kraft tidigast samma dag Anm. Det avvikande ikraftträdandedatumet anges före det datum som lagen träder i kraft. som gället för författningen i övrigt.

Exempel 4 Ikraftträdande och uppgift om tillämpning

10.9 Exempel på ikraftträdandebestämmelser

första gången

a)

Exempel 1 Normalfall

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2009. 2. Lagen tillämpas första gången för beskattningsåret 2014. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

102 103

Ikraftträdandebestämmelser

b)

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2009. 2. Förordningen tillämpas första gången i fråga om statsbidrag för redovisningsåret 2010/11.

c)

1. Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2012. 2. Bestämmelserna i 5 kap. 24 § i den nya lydelsen tillämpas första gången i fråga om ... för läsåret 2012/13.

d)

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2012. 2. Bestämmelserna i 12–15 §§ tillämpas första gången vid antagningen av elever för höstterminen 2013. 3. Bestämmelsen i 16 § tillämpas första gången vid antagning av ... för höstterminen 2014.

Exempel 5 Ikraftträdande och uppgift om tillämplighet innan dess

a)

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2014. 2. Förordningen tillämpas även på arbete som har påbörjats före ikraftträdandet.

Ikraftträdandebestämmelser Ikraftträdandebestämmelser

b) b)

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2009. 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2014. 2. Förordningen tillämpas första gången i fråga om stats- 2. De nya bestämmelserna ska dock tillämpas för tid från och bidrag för redovisningsåret 2010/11. med den 1 april 2014.

c) c)

1. Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2012. 1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2014. 2. Bestämmelserna i 5 kap. 24 § i den nya lydelsen tillämpas 2. Bestämmelserna i 1 och 4 §§ i den nya lydelsen tillämpas första gången i fråga om ... för läsåret 2012/13. dock för tid från och med den 1 januari 2014.

d) d)

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2012. 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2014. 2. Bestämmelserna i 12–15 §§ tillämpas första gången vid 2. Bidrag enligt förordningen lämnas dock för tid från och antagningen av elever för höstterminen 2013. med den 1 januari 2014. 3. Bestämmelsen i 16 § tillämpas första gången vid antagning av ... för höstterminen 2014.

Exempel 6 Ikraftträdande och inskränkning i tillämpningen Exempel 5 Ikraftträdande och uppgift om tillämplighet innan dess

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. a) 2. Lagen tillämpas inte på köp eller byte som skett före ikraftträdandet. 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2014. 2. Förordningen tillämpas även på arbete som har påbörjats före ikraftträdandet.

104 105

Ikraftträdandebestämmelser

Exempel 7 Ikraftträdande efter regeringens bestämmande

a)

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

b)

1. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer. 2. Lagen får sättas i kraft i förhållande till två eller tre av de länder som anges i 1 §.

c)

1. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer. 2. De nya bestämmelserna får sättas i kraft vid olika tidpunkter. 3. Regeringen får meddela de övergångsbestämmelser som behövs.

Exempel 8 Ikraftträdandeförordning

Regeringen föreskriver att lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt m.m. ska träda i kraft i förhållande till Island den 1 juli 1998. Anm. Se också exempel 6 i avsnitt 4.8.

Exempel 9 Ikraftträdande och tidsbegränsad giltighet

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. 2. Lagen upphör att gälla vid utgången av 2014.

Ikraftträdandebestämmelser

11 Hur författningar upphävs

Exempel 7 Ikraftträdande efter regeringens bestämmande

a)

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

b)

1. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer. 2. Lagen får sättas i kraft i förhållande till två eller tre av de

11.1 En författning som inte längre ska gälla

länder som anges i 1 §.

måste normalt upphävas

c)

En grundförfattning gäller i regel tills den uttryckligen upphävs. Ska författningen gälla endast till en viss tidpunkt eller under en 1. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen be- viss tidrymd, bör detta framgå av en bestämmelse under stämmer. bommen (det horisontella strecket). Framgår tidsbegränsningen 2. De nya bestämmelserna får sättas i kraft vid olika tid- inte på detta sätt, behöver författningen uttryckligen upphävas. punkter. Detsamma gäller en författning som ersätts av en annan 3. Regeringen får meddela de övergångsbestämmelser som be- författning eller som av andra skäl inte längre bör eller kan hövs. tillämpas. Som framgår av avsnitt 3.2.1 får man inte upphäva flera författningar genom en enda särskild ändringsförfattning, utan

Exempel 8 Ikraftträdandeförordning

en författning om upphävande får upphäva bara en annan Regeringen föreskriver att lagen (1974:752) om nordisk författning. vittnesplikt m.m. ska träda i kraft i förhållande till Island den 1 juli 1998.

11.2 Olika metoder att upphäva en författning

Anm. Se också exempel 6 i avsnitt 4.8. En författning upphävs antingen genom en bestämmelse i anslutning till ikraftträdandebestämmelsen till en ny grund-

Exempel 9 Ikraftträdande och tidsbegränsad giltighet

författning (se exempel 1 a och b i avsnitt 11.3) eller genom en särskild ändringsförfattning (se exempel 7 i avsnitt 3.2.3 och exempel 4 i avsnitt 4.8). En författning upphävs däremot inte 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. genom en bestämmelse under bommen i en ändringsförfattning. 2. Lagen upphör att gälla vid utgången av 2014.

106 107

Hur författningar upphävs

Metoden att upphäva en författning i anslutning till en annan grundförfattnings ikraftträdandebestämmelse får tillämpas endast om författningarna gäller samma ämne eller på annat sätt har nära samband med varandra. En sådan bestämmelse om upphävande som finns under bommen ska numera alltid finnas som en självständig punkt i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna (se avsnitt 10.1). Den får alltså inte läggas samman med ikraftträdandebestämmelsen. Om det är fråga om att upphäva delar av en annan författning, t.ex. paragrafer, får metoden aldrig tillämpas. Då ska i stället en särskild ändringsförfattning beslutas till den författning som delvis ska upphävas. Om en förordning ska upphävas på grund av att nya bestämmelser i ämnet ska föras in i en lag, bör förordningen normalt upphävas genom en förordning. I detta sammanhang måste det dock beaktas att författningar som har beslutats av Kungl. Maj:t kan ha sådant innehåll att frågan om deras upphävande till följd av reglerna i regeringsformen numera kan behöva underställas riksdagen (se punkt 6 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till regeringsformen och bet. 1973:KU26 s. 73 f.). Regeringen måste ha kvar ett bemyndigande att meddela föreskrifter i ämnet för att kunna upphäva en förordning, om förordningen har meddelats med stöd av ett bemyndigande i lag. Detsamma gäller förvaltningsmyndigheter som en gång bemyndigats att meddela föreskrifter på ett visst område. Om myndigheten inte har kvar sitt bemyndigande och inte heller någon annan myndighet har fått motsvarande bemyndigande, kan bara regeringen eller riksdagen upphäva myndighetsföreskrifterna. Föreskrifterna fortsätter dock att gälla tills de uttryckligen upphävs. Föreskrifter som saknar stöd i lag respektive förordning kan dock inte tillämpas (jfr 12 kap. 10 § regeringsformen). Den författning som upphävs ska anges med sitt fullständiga namn. Det är olämpligt att använda sig av metoden att i generella

Hur författningar upphävs Hur författningar upphävs

Metoden att upphäva en författning i anslutning till en annan termer i en föreskrift ange att vissa opreciserade författningar grundförfattnings ikraftträdandebestämmelse får tillämpas ska upphöra att gälla vid ett visst datum. Detsamma gäller endast om författningarna gäller samma ämne eller på annat sätt bestämmelser som innebär att vissa opreciserade författningar har nära samband med varandra. En sådan bestämmelse om som inte förts upp på en särskild lista eller liknande automatiskt upphävande som finns under bommen ska numera alltid finnas upphör att gälla vid en viss tidpunkt. som en självständig punkt i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna (se avsnitt 10.1). Den får alltså inte läggas

samman med ikraftträdandebestämmelsen. Om det är fråga om 11.3 Exempel på hur man upphäver författningar

att upphäva delar av en annan författning, t.ex. paragrafer, får metoden aldrig tillämpas. Då ska i stället en särskild ändrings-

Exempel 1 Upphävande av författningar

författning beslutas till den författning som delvis ska upphävas. Om en förordning ska upphävas på grund av att nya be- a) stämmelser i ämnet ska föras in i en lag, bör förordningen normalt upphävas genom en förordning. I detta sammanhang måste 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2009. det dock beaktas att författningar som har beslutats av Kungl. 2. Genom lagen upphävs lagen (1994:000) om ... Maj:t kan ha sådant innehåll att frågan om deras upphävande till följd av reglerna i regeringsformen numera kan behöva underb) ställas riksdagen (se punkt 6 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till regeringsformen och bet. 1973:KU26 s. 73 f.). 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2014. Regeringen måste ha kvar ett bemyndigande att meddela 2. Genom förordningen upphävs föreskrifter i ämnet för att kunna upphäva en förordning, om a) förordningen (0000:000) om …, förordningen har meddelats med stöd av ett bemyndigande i lag. b) x-förordningen (0000:000). Detsamma gäller förvaltningsmyndigheter som en gång bemyndigats att meddela föreskrifter på ett visst område. Om c) myndigheten inte har kvar sitt bemyndigande och inte heller någon annan myndighet har fått motsvarande bemyndigande, Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (2005:696) om kan bara regeringen eller riksdagen upphäva myndighetsändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister ska föreskrifterna. Föreskrifterna fortsätter dock att gälla tills de utgå. uttryckligen upphävs. Föreskrifter som saknar stöd i lag respektive förordning kan dock inte tillämpas (jfr 12 kap. 10 § Anm. Om en författning som aldrig trätt i kraft upphävs, bör regeringsformen). man skriva ”ska utgå” i stället för ”upphävs”, vilket görs i Den författning som upphävs ska anges med sitt fullständiga ingressen (se SFS 2008:301). namn. Det är olämpligt att använda sig av metoden att i generella

108 109

Hur författningar upphävs

11.4 Tillkännagivanden

Som framgår av avsnitt 2.2 kan ett tillkännagivande inte upphävas. Om det ska ha ett annat innehåll måste det ersättas av ett nytt tillkännagivande. Om informationen i ett tillkännagivande är inaktuell och inte ska ersättas med någon annan information, går det att i ett nytt tillkännagivande låta det gamla tillkännagivandet utgå.

Exempel 2 Tillkännagivande som ska ersättas

Detta tillkännagivande ersätter tillkännagivandet (2007:150) av andra staters anslutning till vissa konventioner om civilrättsligt samarbete.

Exempel 3 Tillkännagivande som ska utgå

Regeringen tillkännager att tillkännagivandet (2012:000) om … ska utgå.

Hur författningar upphävs

12 Övergångsbestämmelser

11.4 Tillkännagivanden

Som framgår av avsnitt 2.2 kan ett tillkännagivande inte upphävas. Om det ska ha ett annat innehåll måste det ersättas av ett nytt tillkännagivande. Om informationen i ett tillkännagivande är inaktuell och inte ska ersättas med någon annan information, går det att i ett nytt tillkännagivande låta det gamla tillkännagivandet utgå.

Exempel 2 Tillkännagivande som ska ersättas

Detta tillkännagivande ersätter tillkännagivandet (2007:150) 12.1 Övergångsbestämmelsers placering

av andra staters anslutning till vissa konventioner om

och struktur

civilrättsligt samarbete.

Som framgår av avsnitt 10 gäller att ikraftträdande-, upphävande-

Exempel 3 Tillkännagivande som ska utgå

och övergångsbestämmelser alltid delas in i skilda punkter. Regeringen tillkännager att tillkännagivandet (2012:000) om Övergångsbestämmelserna placeras efter ikraftträdande- … ska utgå. bestämmelsen och även efter en eventuell bestämmelse om upphävande. Man bör i övergångsbestämmelser använda uttryck som ”den nya förordningen” och ”den gamla lagen” endast när en helt ny lag eller förordning har beslutats. Är det fråga om ändringar i en bestående författning, skriver man ”äldre föreskrifter”, ”de nya föreskrifterna”, ”1 § i den äldre lydelsen” etc. Uttrycken bör också användas i ikraftträdandebestämmelser. Orden bestämmelser och föreskrifter kan användas synonymt.

12.2 Trolleribestämmelser och andra delvis liknande bestämmelser

Vid en reform som berör ett flertal författningar ska man ändra i varje författning som berörs av reformen. Tidigare förekom det att man i stället använde sig av s.k. trolleribestämmelser. De kunde vara utformade t.ex. enligt

110 111

Övergångsbestämmelser

följande: ”Om det i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya föreskriften”. Sådana bestämmelser bör numera helt undvikas. Ibland konstrueras bestämmelser på följande sätt. ”Föreskrifterna i 7 kap. 4 § lagen (0000:000) om … gäller för … Det som föreskrivs i den paragrafen om X-verket ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse Y-inspektionen”. Den hänvisningstekniken bör undvikas och de nya bestämmelserna i stället konstrueras så att de kan läsas självständigt (se avsnitt 5.3.1).

12.3 Handläggningsordning för vissa ärenden

När handläggningsordningen för vissa ärenden ändras så att någon annan myndighet ska handlägga dem i fortsättningen, ska som huvudregel den nya myndigheten ta emot alla de ärenden som hade inletts vid den gamla myndigheten innan ändringen trädde i kraft men ännu inte har avgjorts av den. Vill man ha det på ett annat sätt måste det finnas en uttrycklig bestämmelse om detta (se exempel 4 a i avsnitt 12.4). Samma principer gäller vid överklagande. Om ett beslut överklagas ska det alltså överlämnas till den nya myndighet som ska pröva överklagandet. Vill man ha en annan ordning måste det finnas en bestämmelse om detta (se exempel 1 c i avsnitt 12.4, jämför RÅ 1991 ref. 1). Det kan ibland finnas anledning att införa en övergångsbestämmelse som klargör den ordning som ändå gäller (se exempel 4 b i avsnitt 12.4).

Övergångsbestämmelser Övergångsbestämmelser

följande: ”Om det i en lag eller annan författning hänvisas till en 12.4 Exempel på övergångsbestämmelser

föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya föreskriften”. Sådana bestämmelser bör Exempel 1 Fortsatt giltighet av äldre föreskrifter

numera helt undvikas. a) Äldre föreskrifter gäller fortfarande för tillstånd som har Ibland konstrueras bestämmelser på följande sätt. beviljats före den 1 juli 2012. ”Föreskrifterna i 7 kap. 4 § lagen (0000:000) om … gäller för … Det som föreskrivs i den paragrafen om X-verket ska vid b) Äldre föreskrifter gäller fortfarande för statsbidrag som avser tillämpningen av denna lag i stället avse Y-inspektionen”. Den tid före ikraftträdandet. hänvisningstekniken bör undvikas och de nya bestämmelserna i stället konstrueras så att de kan läsas självständigt (se avsnitt c) Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överklagande av beslut 5.3.1). som har meddelats före den 1 januari 2009.

d) Äldre föreskrifter gäller för förrättningar som har påbörjats

12.3 Handläggningsordning för vissa ärenden

före ikraftträdandet.

När handläggningsordningen för vissa ärenden ändras så att e) För lån som har beviljats före ikraftträdandet gäller 4–6 §§ i någon annan myndighet ska handlägga dem i fortsättningen, ska den äldre lydelsen. som huvudregel den nya myndigheten ta emot alla de ärenden som hade inletts vid den gamla myndigheten innan ändringen f) Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för försäkringsträdde i kraft men ännu inte har avgjorts av den. Vill man ha det avtal som har ingåtts före ikraftträdandet. på ett annat sätt måste det finnas en uttrycklig bestämmelse om detta (se exempel 4 a i avsnitt 12.4). g) Den upphävda paragrafen gäller dock för sådan avyttring av Samma principer gäller vid överklagande. Om ett beslut fastighet som har genomförts före ikraftträdandet. överklagas ska det alltså överlämnas till den nya myndighet som ska pröva överklagandet. Vill man ha en annan ordning måste det finnas en bestämmelse om detta (se exempel 1 c i avsnitt 12.4, Exempel 2 Tillstånd och behörighet

jämför RÅ 1991 ref. 1). a) Tillstånd som har beslutats enligt den äldre förordningen Det kan ibland finnas anledning att införa en övergångsgäller fortfarande. bestämmelse som klargör den ordning som ändå gäller (se exempel 4 b i avsnitt 12.4). b) Den som enligt äldre föreskrifter är behörig till en anställning som ... ska även i fortsättningen anses vara behörig till motsvarande anställning enligt de nya föreskrifterna.

112 113

Övergångsbestämmelser

c) Vid tillämpningen av 25 § ska med kammaråklagare jämställas den som har varit anställd som distriktsåklagare enligt äldre föreskrifter.

Exempel 3 Dispens

Ett fordon som användes innan förordningen trädde i kraft får användas t.o.m. den 31 mars 2009 trots 1 och 4 §§ i den nya lydelsen.

Exempel 4 Handläggningsordning för vissa ärenden

a) Ärenden som har inletts hos X-myndigheten före ikraftträdandet men ännu inte har avgjorts handläggs enligt äldre föreskrifter.

b) X-myndigheten ska efter ikraftträdandet handlägga ärenden om … enligt 12 § som har inletts hos Y-myndigheten. Ymyndigheten ska överlämna handlingarna till X-myndigheten.

Exempel 5 Fortsatt ledamotskap

En ledamot som har utsetts med stöd av äldre föreskrifter kvarstår som ledamot i nämnden under den tid som han eller hon har utsetts för.

Exempel 6 Avvikelse från en författning under ett övergångsskede

X-styrelsen får meddela föreskrifter om avvikelser från denna förordning som behövs för 2014 med hänsyn till ...

Övergångsbestämmelser

13 Omtryck av författningar

c) Vid tillämpningen av 25 § ska med kammaråklagare jämställas den som har varit anställd som distriktsåklagare enligt äldre föreskrifter.

Exempel 3 Dispens

Ett fordon som användes innan förordningen trädde i kraft får användas t.o.m. den 31 mars 2009 trots 1 och 4 §§ i den nya lydelsen.

Exempel 4 Handläggningsordning för vissa ärenden

13.1 Att tänka på vid omtryck

a) Ärenden som har inletts hos X-myndigheten före ikraftträdandet men ännu inte har avgjorts handläggs enligt äldre Av 21 § författningssamlingsförordningen (1976:725) framgår föreskrifter. att en författning bör tryckas om när den på grund av ändringar blir svåröverskådlig. b) X-myndigheten ska efter ikraftträdandet handlägga ärenden Ett omtryck kan göras antingen i samband med att om … enligt 12 § som har inletts hos Y-myndigheten. Y- författningen ändras eller vid något annat lämpligt tillfälle myndigheten ska överlämna handlingarna till X-myndigheten. (fristående omtryck). Omtrycket får bara avse författningen i dess helhet, dvs. inte exempelvis endast en bilaga.

Exempel 5 Fortsatt ledamotskap

Omtryck i samband med ändringar beslutas av regeringen. En ledamot som har utsetts med stöd av äldre föreskrifter Fristående omtryck beslutas formellt av utgivaren av SFS. kvarstår som ledamot i nämnden under den tid som han eller hon Vid omtrycket sätts paragrafnumret ut även vid upphävda har utsetts för. paragrafer, både sådana som upphävs genom den aktuella ändringsförfattningen och sådana som har upphävts tidigare. De ändringar som beslutas i samband med ett omtryck får inte träda

Exempel 6 Avvikelse från en författning under ett

i kraft vid olika tidpunkter.

övergångsskede

Det bör särskilt uppmärksammas att man vid omtrycket ska X-styrelsen får meddela föreskrifter om avvikelser från denna ta med alla ikraftträdande- och övergångsbestämmelser med förordning som behövs för 2014 med hänsyn till ... undantag för dem som endast innehåller en ren ikraftträdandebestämmelse.

114 115

Omtryck av författningar

13.2 Omtryck i samband med ändringsförfattningar

13.2.1 Upplysning i ingressen

När omtryck görs i samband med att författningen ändras, ska en upplysning om omtrycket lämnas i författningens ingress som ett sista stycke.

Exempel 1

Lagen kommer därför att ha följande lydelse från och med den dag då denna lag träder i kraft.

13.2.2 Upplysning i författningstexten

Efter varje paragraf som tidigare har ändrats eller upphävts anger man med kursiverad stil den författning genom vilken paragrafen fått sin nuvarande lydelse respektive upphävts. Detsamma gäller när en paragraf ändras, upphävs eller införs i samband med omtrycket. Detta gäller dock inte rubriker.

Exempel 2

a) 2 § Har upphävts genom förordning (2002:000).

b) 5 § Den som har gått igenom sådan uppdragsutbildning som

avses i 4 § har rätt att tillgodoräkna sig utbildningen som högskoleutbildning på grundnivå eller avancerad nivå. Förordning (2009:281).

c) 19 d § Kriminalvårdens beslut enligt 19 § överklagas till den

förvaltningsrätt inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt, det häkte eller den polisarrest är belägen där patienten var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades. Lag (2009:810).

Omtryck av författningar Omtryck av författningar

13.2 Omtryck i samband med ändringsförfattningar 13.2.3 Upplysning i noter

13.2.1 Upplysning i ingressen Om paragrafer som ändras i samband med omtrycket tidigare är

ändrade, ska de förses med en not som anger senaste lydelse.

När omtryck görs i samband med att författningen ändras, ska Uppgiften med kursiverad stil (se avsnitt 13.2.2) redovisar då

en upplysning om omtrycket lämnas i författningens ingress som den aktuella ändringsförfattningen medan noten avser den

ett sista stycke. närmast föregående ändringen, dvs. paragrafens lydelse före den

ändring som görs i samband med omtrycket (se avsnitt 14.2.3).

De paragrafer som ändras i samband med omtrycket ska

Exempel 1

dessutom kantstreckas på vanligt sätt. Lagen kommer därför att ha följande lydelse från och med

den dag då denna lag träder i kraft.

Exempel 3

18 §

1 Strålsäkerhetsmyndigheten prövar frågor om tillstånd

13.2.2 Upplysning i författningstexten att transportera eller till Sverige föra in eller genom Sverige

transitera kärnämnen eller kärnavfall samt tillstånd att föra ut Efter varje paragraf som tidigare har ändrats eller upphävts anger kärnavfall från Sverige. Förordning (2008:456). man med kursiverad stil den författning genom vilken paragrafen

fått sin nuvarande lydelse respektive upphävts. Detsamma gäller

när en paragraf ändras, upphävs eller införs i samband med 1 Senaste lydelse 1993:142. omtrycket. Detta gäller dock inte rubriker.

Exempel 2 13.3 Fristående omtryck

a) 2 § Har upphävts genom förordning (2002:000).

Ett fristående omtryck ska inte ha något utfärdandedatum och

inte någon ingress (beslutet om införande i SFS är inte något

b) 5 § Den som har gått igenom sådan uppdragsutbildning som

regeringsbeslut utan ett beslut av utgivaren av SFS). I en not till avses i 4 § har rätt att tillgodoräkna sig utbildningen som rubriken anger man senaste ändringen av lagen (se exempel 5 i högskoleutbildning på grundnivå eller avancerad nivå. avsnitt 13.4). Förordning (2009:281). Efter varje paragraf som ändrats någon gång och efter

upphävda paragrafer ska man med kursiverad stil ange den

c) 19 d § Kriminalvårdens beslut enligt 19 § överklagas till den

författning genom vilken paragrafen fått sin lydelse (se exempel förvaltningsrätt inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt, 2 i avsnitt 13.2.2). Efter rubriken ska detta inte anges. det häkte eller den polisarrest är belägen där patienten var Författningen ska inte ha några underskrifter, utan det ansvariga inskriven när det första beslutet i ärendet fattades. Lag departementet anges inom parentes. (2009:810).

116 117

Omtryck av författningar

13.4 Den typografiska utformningen

Den typografiska utformningen av rubriken och ingressen till ett omtryck i samband med en ändringsförfattning och till ett fristående omtryck ska ha följande utseende i SFS.

Exempel 4 Omtryck i samband med en författningsändring

Förordning SFS 2012:000

om ändring i x-förordningen Utkom från (2005:000) trycket den ... 2012 Omtryck utfärdad den … 2012.

Regeringen föreskriver i fråga om x-förordningen (2005:000) 1 dels att 1 och 3–16 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse. Förordningen kommer därför att ha följande lydelse från och med den dag då denna förordning träder i kraft.

1 Förordningen omtryckt 2009:000 .

Omtryck av författningar Omtryck av författningar

13.4 Den typografiska utformningen Exempel 5 Fristående omtryck

1

Kommunallag (1991:900) ; SFS 2004:93

Den typografiska utformningen av rubriken och ingressen till ett Omtryck omtryck i samband med en ändringsförfattning och till ett fristående omtryck ska ha följande utseende i SFS.

1 kap. Indelning, medlemskap

Exempel 4 Omtryck i samband med en författningsändring

Indelning i kommuner och landsting m.m.

Förordning SFS 2012:000

1 § …

om ändring i x-förordningen Utkom från – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – (2005:000) trycket den ... 2012 Omtryck utfärdad den … 2012. (Finansdepartementet)

Regeringen föreskriver i fråga om x-förordningen (2005:000) 1 dels att 1 och 3–16 §§ ska ha följande lydelse, 1 Lagen omtryckt 2000:277. dels att det ska införas en ny paragraf, 2 a §, av följande Lagen senast ändrad 2003:519. lydelse. Förordningen kommer därför att ha följande lydelse från och Anm. Den dag författningen kom ut från trycket anges inte vid med den dag då denna förordning träder i kraft. fristående omtryck.

1 Förordningen omtryckt 2009:000 .

118 119

14 Noter

Anmärkningar till författningar görs i noter. Noterna är inte en del av författningen utan SFS-utgivarens anmärkningar. Av detta följer att noterna endast kan ge upplysningar av teknisk natur. Någon tolkning av författningens innehåll får inte förekomma i en not. Noternas innehåll regleras uttömmande i detta avsnitt. Avvikande formuleringar får alltså inte förekomma. Om detta ändå skulle behövas i något speciellt undantagsfall, ska man ta kontakt med Granskningskansliet för godkännande. Noterna numreras i löpande följd för varje författning och placeras längst ned på den sida dit noten hör.

14.1 Noter när en författning inte trycks om

14.1.1 Noter till rubriken

En periodisk författning ska förses med en not som anger närmast föregående författning i ämnet. Om en förordning ersätter en förordning som tidigare har kungjorts i någon annan författningssamling, ska den nya förordningens rubrik förses med en not om detta. Om en förordning upphävs och ersätts av en ny förordning som ska kungöras i någon annan författningssamling, ska upphävandeförordningens rubrik förses med en not om detta.

Noter

Exempel 1

Förordning om ränta på studielån för 2013

1

;

1 Senaste förordning i ämnet 2011:1566.

Exempel 2

1 Tidigare bestämmelser i ämnet, se x-förordningen (SKOLFS 2014:000). Anm. Nottecknet placeras efter författningens rubrik.

Exempel 3

1 Nya bestämmelser i ämnet har utfärdats i x-förordningen, som kungörs i Försvarets författningssamling. Anm. Nottecknet placeras efter författningens rubrik.

14.1.2 Noter till ingressen som anger riksdagens medverkan

En lag ska förses med en not som anger proposition, utskottsbetänkande och riksdagsskrivelse. Observera att riksmötesbeteckning ska anges för varje dokument. Utgiftsområde anges bara i fråga om budgetpropositionen.

Exempel 4

a) 1 Prop. 2011/12:125, bet. 2011/12:MJU25, rskr. 2011/12:254. 1 b) Prop. 2011/12:1, utg.omr. 9, bet. 2011/12:SoU1, rskr. 2011/12:97.

Noter Noter

Exempel 1 Anm. Nottecknet placeras efter ordet ”beslut”.

Förordning

En förordning ska förses med en not som anger proposition,

om ränta på studielån för 2013

1

;

utskottsbetänkande och riksdagsskrivelse om förordningen rör

en fråga som prövats av riksdagen i sak, dvs. om frågan omfattas

1 av förslaget till riksdagsbeslut. Detta är vanligt i fråga om Senaste förordning i ämnet 2011:1566. budgetpropositionen. Om frågan prövats av riksdagen efter

förslag i två propositioner, skrivs de i kronologisk ordning och

Exempel 2 ställs upp efter varandra (se exempel 5 b).

1 Tidigare bestämmelser i ämnet, se x-förordningen (SKOLFS

2014:000). Exempel 5

a )

1 Jfr prop. 2011/12:1, utg.omr. 6, bet. 2011/12:FöU1, rskr. Anm. Nottecknet placeras efter författningens rubrik. 2011/12:92.

Exempel 3

1 b) Jfr prop. 2010/11:1, utg.omr. 17, bet. 2010/11:KrU1, rskr.

1 2010/11:113 och prop. 2010/11:100, bet. 2010/11:FiU21, rskr. Nya bestämmelser i ämnet har utfärdats i x-förordningen, som 2010/11:321. kungörs i Försvarets författningssamling.

Anm. Nottecknet placeras efter ordet ”föreskriver”. Anm. Nottecknet placeras efter författningens rubrik.

14.1.3 Noter till ingressen – EU-direktiv

14.1.2 Noter till ingressen som anger riksdagens medverkan

Om en grund- eller ändringsförfattning genomför ett EU- En lag ska förses med en not som anger proposition, direktiv helt eller delvis, ska en hänvisning till direktivet göras i utskottsbetänkande och riksdagsskrivelse. Observera att den författningssamling där författningen kungörs, se 18 a § riksmötesbeteckning ska anges för varje dokument. författningssamlingsförordningen (1976:725). I vissa fall finns Utgiftsområde anges bara i fråga om budgetpropositionen. det anledning att upprepa hänvisningen till direktivet även efter

genomförandet, t.ex. när en ny grundförfattning ersätter en Exempel 4 tidigare grundförfattning.

När nya eller ändrade tekniska regler kungörs i en a) 1 Prop. 2011/12:125, bet. 2011/12:MJU25, rskr. 2011/12:254. författningssamling, ska en hänvisning göras till Europa-

1 parlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 b) Prop. 2011/12:1, utg.omr. 9, bet. 2011/12:SoU1, om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder rskr. 2011/12:97.

122 123

Noter

och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster, se 18 a § författningssamlingsförordningen. Nottecknet placeras direkt efter ordet ”föreskrivs” eller ”föreskriver” och i noten anges direktivets fullständiga namn. Det är dessutom ofta lämpligt att ange direktivets fullständiga namn i första paragrafen.

Exempel 6 När direktivet inte är ändrat

a) 1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, i den ursprungliga lydelsen.

1 b) Jfr kommissionens direktiv 2003/111/EG av den 26 november 2003 om ändring av bilaga II till direktiv 92/34/EEG om saluföring av fruktplantsförökningsmaterial och fruktplantor avsedda för fruktproduktion, i den ursprungliga lydelsen samt kommissionens direktiv 2004/55/EG av den 20 april 2004 om ändring av rådets direktiv 66/401/EEG om saluföring av utsäde av foderväxter, i den ursprungliga lydelsen.

Anm. Om mer än ett direktiv genomförs genom författningen

ska alla, som i exempel 6 b, anges i noten.

Noter Noter

och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informations- Exempel 7 När direktivet har ändrats en eller flera gånger

samhällets tjänster, se 18 a § författningssamlingsförordningen. 1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv ..., i lydelsen enligt Nottecknet placeras direkt efter ordet ”föreskrivs” eller kommisionens direktiv 2011/90/EU. ”föreskriver” och i noten anges direktivets fullständiga namn.

Det är dessutom ofta lämpligt att ange direktivets fullständiga Anm. Även om direktivet är ändrat flera gånger anges bara den namn i första paragrafen. aktuella ändringen.

Exempel 6 När direktivet inte är ändrat Exempel 8 När tekniska regler kungörs

a) 1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av 1 Se Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska gränsöverskridande hälso- och sjukvård, i den ursprungliga standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för lydelsen. informationssamhällets tjänster.

1 b) Jfr kommissionens direktiv 2003/111/EG av den 26 Anm. När det gäller tekniska regler görs hänvisningen alltid bara november 2003 om ändring av bilaga II till direktiv 92/34/EEG till grunddirektivet eftersom noten i det fallet endast är av om saluföring av fruktplantsförökningsmaterial och fruktplantor upplysande karaktär (jämför avsnitt 5.3.4 om hänvisningar i avsedda för fruktproduktion, i den ursprungliga lydelsen samt författningstext till EU-rättsakter.) kommissionens direktiv 2004/55/EG av den 20 april 2004 om

ändring av rådets direktiv 66/401/EEG om saluföring av utsäde av foderväxter, i den ursprungliga lydelsen. Exempel 9 När tekniska regler kungörs och man samtidigt

genomför ett direktiv

Anm. Om mer än ett direktiv genomförs genom författningen 1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv ..., i den ur-

ska alla, som i exempel 6 b, anges i noten.

sprungliga lydelsen. Se även Europaparlamentets och rådets

direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informations-

förfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och

beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster.

14.1.4 Noter till ingressen som anger förordningsmotiv

När regeringen har beslutat om förordningsmotiv till en

förordning, ska ingressen förses med en not om detta.

124 125

Noter

Exempel 10

1 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 00 december 2010 (regeringens förordningsmotiv 2010:000).

Anm. Nottecknet placeras efter ordet ”föreskriver”.

14.1.5 Noter till ingressen i samband med förlängning av en tidsbegränsad författning

Vissa tidsbegränsade författningar förlängs mer eller mindre regelbundet med ett eller flera år i taget. En not ska ge upplysning om den författning som senast förlängde giltighetstiden.

Exempel 11

1 Lagens giltighetstid senast förlängd 2010:000.

Anm. För nottecknets placering se exempel 5 i avsnitt 4.8. Observera att det bara är grundförfattningar som kan vara

tidsbegränsade .

14.1.6 Noter till ingressen som anger senaste lydelse

Om en paragraf, en rubrik eller en bilaga som nämns i ingressen men inte återges någon annanstans i författningen har ändrats efter den ursprungliga författningens tillkomst, ska en anmärkning om senaste lydelse göras i en not till ingressen (se exempel 12). Senaste lydelse anges även för paragrafer, rubriker och bilagor som har införts efter den ursprungliga författningens tillkomst men som inte tidigare har ändrats. Även i dessa fall skriver man ”senaste lydelse av”. Se också avsnitt 14.1.7. Om den ursprungliga författningens rubrik tidigare har ändrats, ska man alltid ange den författning genom vilken rubriken fick sin senaste lydelse (se exempel 14).

Noter Noter

Exempel 10 Om det är flera paragrafer, rubriker eller bilagor som bara 1 nämns i ingressen, ska alla tas upp i samma not (se exempel 13). Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den Nottecknet placeras i samtliga fall efter sista ordet i 00 december 2010 (regeringens förordningsmotiv 2010:000). författningens namn i ingressen. Om namnet består av endast ett ord, och parentesen med författningens årtal och nummer alltså Anm. Nottecknet placeras efter ordet ”föreskriver”. skrivs efter namnet, sätts nottecknet efter parentesen. Om fler än en paragraf, rubrik eller bilaga ska anges, ställs noten upp som en tabell. I den tas paragraferna upp i

14.1.5 Noter till ingressen i samband med förlängning av en

nummerföljd med endast en paragraf på varje rad. Författningens

tidsbegränsad författning

rubrik anges alltid först. Kapitelrubriker, mellanrubriker och Vissa tidsbegränsade författningar förlängs mer eller mindre bilagor tas upp på särskilda rader efter paragrafer (se exempel regelbundet med ett eller flera år i taget. En not ska ge upp- 15). lysning om den författning som senast förlängde giltighetstiden. Paragrafer, rubriker och bilagor ska alltså inte föras samman i grupper. Om tabellen har fler än fem rader, bör man ställa upp den i

Exempel 11

två kolumner. 1 Lagens giltighetstid senast förlängd 2010:000. När en paragraf, rubrik eller bilaga tidigare har ändrats men ändringen trätt i kraft först genom en senare författning, ska Anm. För nottecknets placering se exempel 5 i avsnitt 4.8. ikraftträdandeförfattningen anges inom parentes (se Observera att det bara är grundförfattningar som kan vara exempel 14).

tidsbegränsade .

Exempel 12

1 14.1.6 Noter till ingressen som anger senaste lydelse Senaste lydelse av 1 § 1999:000.

Om en paragraf, en rubrik eller en bilaga som nämns i ingressen

Exempel 13

men inte återges någon annanstans i författningen har ändrats efter den ursprungliga författningens tillkomst, ska en 1 Senaste lydelse av anmärkning om senaste lydelse göras i en not till ingressen (se 4 § 2001:000 exempel 12). Senaste lydelse anges även för paragrafer, rubriker 10 § 2009:000 och bilagor som har införts efter den ursprungliga författningens 24 § 2007:000 tillkomst men som inte tidigare har ändrats. Även i dessa fall 26 § 2011:000 skriver man ”senaste lydelse av”. Se också avsnitt 14.1.7. 27 § 2008:000. Om den ursprungliga författningens rubrik tidigare har ändrats, ska man alltid ange den författning genom vilken rubriken fick sin senaste lydelse (se exempel 14).

126 127

Noter

Exempel 14

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1995:000 2 § 2001:000 (jfr 2002:000) 4 § 2000:000 (jfr 2001:000).

Exempel 15

1 Senaste lydelse av 3 kap. 5 § 2001:000 rubriken till 3 kap. 2009:000 3 kap. 6 § 2012:000 rubriken närmast före 3 kap. 3 kap. 7 § 2009:000 18 § 2008:000 3 kap. 18 § 2009:000 bilagan 2010:000. 3 kap. 18 a § 2009:000

14.1.7 Noter till ingressen som anger omtryck

Om en författning tidigare har tryckts om, ska ingressen alltid förses med en not där det senaste omtrycket anges. I övrigt ska de regler som angetts i avsnitt 14.1.6 tillämpas. Notanmärkning ska dock göras bara om ändringen, införandet eller upphävandet har genomförts efter omtrycket. Om lydelsen av författningens rubrik har ändrats, ska en anmärkning om detta alltid göras. Upplysning om senaste lydelse enligt reglerna i avsnitt 14.1.6 och om omtrycket ska tas in i samma not.

Noter Noter

Exempel 14 Exempel 16

1 1 Senaste lydelse av Förordningen omtryckt 2007:000. lagens rubrik 1995:000 Senaste lydelse av 2 § 2001:000 (jfr 2002:000) förordningens rubrik 1999:000 4 § 2000:000 (jfr 2001:000). 12 kap. 3 § 2008:000 15 kap. 1 § 2008:000.

Exempel 15

Anm. Nottecknet placeras efter sista ordet i författningens namn 1 Senaste lydelse av i ingressen. Om namnet består av endast ett ord, och parentesen 3 kap. 5 § 2001:000 rubriken till 3 kap. 2009:000 med årtal och nummer alltså skrivs efter namnet, sätts 3 kap. 6 § 2012:000 rubriken närmast före 3 kap. nottecknet efter parentesen. 3 kap. 7 § 2009:000 18 § 2008:000 3 kap. 18 § 2009:000 bilagan 2010:000. 3 kap. 18 a § 2009:000 14.1.8 Noter till författningstexten – ändringar

Det normala vid ändringar är att en paragraf, en rubrik eller en 14.1.7 Noter till ingressen som anger omtryck bilaga förekommer i författningstexten efter ingressen. I dessa fall ska anmärkningen om senaste lydelse göras i en särskild not Om en författning tidigare har tryckts om, ska ingressen alltid för varje paragraf, rubrik eller bilaga. Nottecknet placeras vid förses med en not där det senaste omtrycket anges. I övrigt ska paragrafens, rubrikens eller bilagans plats i författningstexten. de regler som angetts i avsnitt 14.1.6 tillämpas. Notanmärkning Senaste lydelse av t.ex. en paragraf som förekommer i ska dock göras bara om ändringen, införandet eller upphävandet författningstexten anges alltså inte i en not vid ingressen. Varje har genomförts efter omtrycket. Om lydelsen av författningens paragraf ska förses med en särskild not även om paragraferna rubrik har ändrats, ska en anmärkning om detta alltid göras. förekommer på samma sida och ska förses med samma Upplysning om senaste lydelse enligt reglerna i avsnitt 14.1.6 anmärkning. Om en författning tidigare har tryckts om, ska och om omtrycket ska tas in i samma not. anmärkning om senaste lydelse göras endast om paragrafen, rubriken eller bilagan har ändrats efter omtrycket.

Exempel 17

1 Senaste lydelse 2005:000.

Anm. Nottecknet placeras efter beteckningen på den aktuella paragrafen, efter den aktuella rubriken eller efter ”bilaga”.

128 129

Noter

Exempel 18

1 Senaste lydelse 2006:000 (jfr 2007:000). Anm. När en paragraf tidigare har ändrats men ändringen har trätt i kraft först genom en senare författning, ska ikraftträdandeförfattningen anges inom parentes.

Exempel 19

1 Senaste lydelse av tidigare 3 § 1998:000. Anm. Formuleringen används när en paragrafs beteckning ändras och paragrafen samtidigt får ändrad lydelse.

Exempel 20

1 Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2009:000. Anm. Formuleringen används när t.ex. en paragraf som tidigare ändrat beteckning ändras på nytt.

Exempel 21

1 Tidigare 3 § upphävd genom 2002:000. Anm. Formuleringen används när man inför en ny paragraf och utnyttjar beteckningen på en tidigare upphävd paragraf.

14.1.9 Noter till författningstexten – stycken som tas bort

Om ett eller flera stycken upphävs i en paragraf, ska detta anges i en not till paragrafen. Om det finns en not med uppgift om senaste lydelse, tas anmärkningen in i den. Man ska inte ange att ett stycke har tagits bort, om innehållet i två stycken förs samman till ett stycke eller om ett stycke

Noter Noter

Exempel 18 flyttas till en annan paragraf eller om paragrafen ändras på något 1 annat mer genomgripande sätt. Senaste lydelse 2006:000 (jfr 2007:000).

Anm. När en paragraf tidigare har ändrats men ändringen har Exempel 22 trätt i kraft först genom en senare författning, ska ikraft- 1 Ändringen innebär att andra och fjärde–sjätte styckena tas bort. trädandeförfattningen anges inom parentes. Anm. Formuleringen används när en paragraf ändras endast på så Exempel 19 sätt att ett eller flera stycken tas bort. 1 Senaste lydelse av tidigare 3 § 1998:000.

Exempel 23

Anm. Formuleringen används när en paragrafs beteckning ändras 1 Ändringen innebär bl.a. att andra och tredje styckena tas bort. och paragrafen samtidigt får ändrad lydelse. Anm. Formuleringen används när ett eller flera stycken tas bort Exempel 20 samtidigt som paragrafen ändras i övrigt. 1 Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2009:000.

Exempel 24

Anm. Formuleringen används när t.ex. en paragraf som tidigare 1 Senaste lydelse 2012:000. Ändringen innebär bl.a. att tredje ändrat beteckning ändras på nytt. stycket tas bort.

Exempel 21 Anm. Formuleringen används när en anmärkning även ska göras 1 om senaste lydelse av paragrafen. Denna anmärkning tas då upp Tidigare 3 § upphävd genom 2002:000. som en första mening i noten. Anm. Formuleringen används när man inför en ny paragraf och utnyttjar beteckningen på en tidigare upphävd paragraf.

14.1.10 Noter till författningstexten – ord som tas bort

14.1.9 Noter till författningstexten – stycken som tas bort Exempel 25

Om ett eller flera stycken upphävs i en paragraf, ska detta anges i a) 1 Ändringen innebär att ”kemistlinjen” tas bort ur fören not till paragrafen. Om det finns en not med uppgift om teckningen. senaste lydelse, tas anmärkningen in i den. Man ska inte ange att ett stycke har tagits bort, om innehållet i två stycken förs samman till ett stycke eller om ett stycke

130 131

Noter

1 b) Ändringen innebär att ”Myndigheten för samhällsskydd och beredskap” tas bort ur förteckningen. teför samhällsskydd och beredskap Anm. Se avsnitt 5.4.3.

14.2 Noter när en författning trycks om

14.2.1 Noter till rubriken

Ett fristående omtryck ska förses med en not med upplysning om när författningen senast ändrades (se exempel 5 i avsnitt 13.4).

14.2.2 Noter till ingressen

De noter som anger riksdagens medverkan (se exempel 4 och 5 i avsnitt 14.1.2) ska även användas vid omtryck. Även noter till ingressen som anger omtryck ska användas (se avsnitt 14.1.7). Däremot behövs inte någon upplysning om senaste lydelse av t.ex. en paragraf i ingressen eftersom samtliga paragrafer (även numren för upphävda paragrafer) finns med i den efterföljande texten.

14.2.3 Noter till författningstexten

Om paragrafer, rubriker eller bilagor ändras eller upphävs i samband med omtryck, måste de ha en not som anger senaste lydelse. Noten ska då ange den lydelse som t.ex. paragrafen hade före den ändring som görs i samband med omtrycket. Om författningen tidigare har tryckts om, ska en notanmärkning om senaste lydelse av en paragraf dock göras endast om paragrafen har ändrats eller upphävts efter omtrycket. (Se exempel 3 i avsnitt 13.2.3).

Noter Noter

1 b) Ändringen innebär att ”Myndigheten för samhällsskydd och 14.2.4 Noter till ikraftträdandeberedskap” tas bort ur förteckningen. teför samhällsskydd och och övergångsbestämmelser beredskap Vid omtrycket ska alla ikraftträdande- och övergångs- Anm. Se avsnitt 5.4.3. bestämmelser tas med utom de som endast innehåller en ren ikraftträdandebestämmelse. I en not ska man ange till vilken författning ikraftträdande-

14.2 Noter när en författning trycks om

och övergångsbestämmelsen hör.

14.2.1 Noter till rubriken Exempel 26

Ett fristående omtryck ska förses med en not med upplysning om när författningen senast ändrades (se exempel 5 i avsnitt 13.4). 1 1. Denna förordning … 2. …

14.2.2 Noter till ingressen

1. Denna förordning 2 … De noter som anger riksdagens medverkan (se exempel 4 och 5 i 2. … avsnitt 14.1.2) ska även användas vid omtryck. Även noter till ingressen som anger omtryck ska användas (se avsnitt 14.1.7). Denna förordning 3 träder i kraft den … Däremot behövs inte någon upplysning om senaste lydelse av t.ex. en paragraf i ingressen eftersom samtliga paragrafer (även numren för upphävda paragrafer) finns med i den efterföljande 1 1995:000. texten. 2 2012:000. 3 2014:000.

14.2.3 Noter till författningstexten

Anm. Nottecknet placeras i de tidigare författningarnas och den Om paragrafer, rubriker eller bilagor ändras eller upphävs i aktuella författningens ikraftträdande- och övergångssamband med omtryck, måste de ha en not som anger senaste bestämmelser efter ”Denna lag” eller ”Denna förordning”. lydelse. Noten ska då ange den lydelse som t.ex. paragrafen hade Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser som hör till olika före den ändring som görs i samband med omtrycket. Om ändringsförfattningar skiljs åt genom en s.k. bom. författningen tidigare har tryckts om, ska en notanmärkning om senaste lydelse av en paragraf dock göras endast om paragrafen har ändrats eller upphävts efter omtrycket. (Se exempel 3 i avsnitt 13.2.3).

132 133

15 Bilagor

Om en författning innehåller bilagor ska dessa placeras efter ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna och namnunderskrifterna. Beteckningen ”Bilaga” ska kursiveras och placeras längst upp i högra hörnet. Finns det fler än en bilaga ska de betecknas Bilaga 1, Bilaga 2 osv. Om texten i en bilaga blir lång är det bättre att dela upp bilagan i flera bilagor.

16 Underskrifter

Lagar och förordningar ska enligt 7 kap. 7 § regeringsformen skrivas under av statsministern eller något annat statsråd på regeringens vägnar för att gälla. Närmare regler om underskrifter finns i förordningen (2007:725) om beslut och protokoll hos regeringen.

16.1 Huvudregler om vem som skriver under författningar

Grundförfattningar som är lagar skrivs under av ordföranden vid regeringssammanträdet – i regel statsministern – och det statsråd som varit föredragande (se exempel 1 i avsnitt 16.7). Lagar om ändring i en grundlag eller riksdagsordningen skrivs också under på detta sätt. Andra lagar om ändring (se avsnitt 3.2) skrivs under av det statsråd som varit föredragande vid regeringssammanträdet och av en huvudman eller någon annan som berett ärendet (se exempel 2 i avsnitt 16.7). Detsamma gäller förordningar. En chefstjänsteman kan dock bestämma att själv skriva under författningen tillsammans med statsrådet.

Underskrifter

16.2 Vem som skriver under när ordföranden har förhinder

Om ordföranden vid regeringssammanträdet är förhindrad att skriva under, ska ett annat statsråd som deltagit i regeringssammanträdet skriva under i ordförandens ställe. Den turordning som anges i 6 kap. 10 § regeringsformen ska användas.

16.3 Vem som skriver under när ordföranden är föredragande

När ordföranden är föredragande ska författningen skrivas under av ordföranden och ett annat statsråd som har deltagit i regeringssammanträdet. Ordföranden eller den som skriver under i ordförandens ställe bestämmer vem av de andra statsråden som ska göra detta.

16.4 Vem som skriver under när den som varit föredragande har förhinder

Om det statsråd som har varit föredragande är förhindrad att skriva under en författning, ska ett annat statsråd som deltagit i regeringssammanträdet skriva under författningen i den föredragandes ställe. Ordföranden eller den som skriver under i ordförandens ställe bestämmer vem av de andra statsråden som ska göra detta.

16.5 Underskrifternas placering

Att skriva under tillsammans med någon annan, snett nedanför till höger om den andres namnteckning, har gamla anor och har länge kallats för att kontrasignera. Detta sätt att placera

Underskrifter Underskrifter

16.2 Vem som skriver under underskrifterna saknar rättslig betydelse men används

fortfarande.

när ordföranden har förhinder

Om författningen innehåller bilagor ska underskrifterna Om ordföranden vid regeringssammanträdet är förhindrad att placeras före bilagorna (se avsnitt 15). skriva under, ska ett annat statsråd som deltagit i regeringssammanträdet skriva under i ordförandens ställe. Den

turordning som anges i 6 kap. 10 § regeringsformen ska 16.6 Framställning av underskriftsexemplar

användas. En handling som innehåller författningens slutliga lydelse (underskriftsexemplar) ska skrivas under senast den dag när författningen kommer ut från trycket. Ett tryckkorrektur på

16.3 Vem som skriver under

arkivbeständigt papper används som underskriftsexemplar. Den

när ordföranden är föredragande

underskrivna handlingen tas in i regeringsprotokollet. När ordföranden är föredragande ska författningen skrivas under I de tryckta författningarna återges statsrådens underskrifter av ordföranden och ett annat statsråd som har deltagit i med versaler och tjänstemännens med gemener. Under den regeringssammanträdet. Ordföranden eller den som skriver nedersta underskriften anges inom parentes namnet på det under i ordförandens ställe bestämmer vem av de andra stats- departement som författningen hör till. Det förekom tidigare att råden som ska göra detta. namnen ströks över i det tryckkorrektur som används som underskriftsexemplar. Det behöver dock inte göras.

16.4 Vem som skriver under

16.7 Exempel på underskrifter när den som varit föredragande har förhinder

Exempel 1 Ny lag (grundförfattning)

Om det statsråd som har varit föredragande är förhindrad att skriva under en författning, ska ett annat statsråd som deltagit i På regeringens vägnar regeringssammanträdet skriva under författningen i den föredragandes ställe. Ordföranden eller den som skriver under i ordförandens ställe bestämmer vem av de andra statsråden som ANNA A–SON ska göra detta. BERTIL B-SON (X-departementet)

16.5 Underskrifternas placering

Att skriva under tillsammans med någon annan, snett nedanför till höger om den andres namnteckning, har gamla anor och har länge kallats för att kontrasignera. Detta sätt att placera

138 139

Underskrifter

Exempel 2 Lag om ändring i lag

På regeringens vägnar BERTIL B–SON Anna Aman (X-departementet)

Underskrifter Register

administrativa åtgärder, 102 cirkulär, 15 allmän förvaltningsdomstol, 76,

Exempel 2 Lag om ändring i lag

80, 81 dagsböter, 65

På regeringens vägnar ansvar, 63–66 delegering,

a-paragraf, 24, 34, 40, 46 av normgivningsmakten, 10, avdelning, 25, 38 11, 85–90

BERTIL B–SON avvikelse från författning under med stöd av restkompetensen,

ett övergångsskede, 114 89 dels-satser, 36 balk, 12, 13, 20, 44 dispens,

Anna Aman

bemyndigande, 10, 61, 69, 71, 78, övergångsbestämmelser, 114

(X-departementet)

85, 102, 108 dubbelbestraffningsförbud, 70 besluts giltighet, 83 beteckning, 13, 122, 129, 130 EEG, 47, 124 bokstav, 24, 40, 50 EU-not, siffra, 40, 50 till ingressen, 123 ändrad, 23–25, 27, 29, 36 EU-rättsakt, 17, 47–50 bilaga, 25, 139 EU-direktiv, allmänt, 135 genomförande, 47, 123 direktiv, 48 ändringsdirektiv, 48, 125 införande, 35, 36 EU-förordning, 48 kantstreck, 50 lydelse, 48 not, 126–129, 132 Europakonventionen, 70, 75, 77, upphävande, 23, 28, 132 78 ändring, 19, 31, 36 omtryck, 115 formella lagkraftens princip, 11 bjudande presens, 57 fortsatt giltighet, blankettstraffstadgande, 62 författning, 25, 27 bokstavsbeteckning, 24 ikraftträdande, 99 i paragraf, 40 ingress, 23 i punktuppställning, 40 rubrik, 22 bom, 43, 99, 103, 107, 108, 133 tillstånd, 113 brev, 14 äldre föreskrifter, 113 brottsbalken, 62–68 fortsatt ledamotskap, böter, 10, 61, 64–66, övergångsbestämmelser, 114 forumregler, 78

140 141

Register

fristående omtryck, 117, 119 not, 126 noter, 132 ändrad, 14, 19, 20 förarbeten, noter om, 24, 122, fortsatt giltighet, 19 125, 132 rubrik, 24 föreskrifter, 9 ändring i, 20, 100 definition, 9 om upphävande, 19, 21, 22 äldre, 14, 113 100, 108 se även upphävande av, 26, 107 tillämpningsföreskrifter, del, 108 verkställighetsföreskrifter, flera, 19, 107 författning, i grundförfattning, 107 avvikelse från, under ett i ändringsförfattning, 107 övergångsskede, 114, opreciserade, 109 fortsatt giltighet, 25, 27 som inte trätt i kraft, 109 hänvisning, 17, 44 tillkännagivande, 110 ikraftträdande, författningssamling, 123 en författning, 21, 27 SFS, 12 ikraftträdandedag för, andra, 12, 44, 121, 122 allmänt, 101 förkortningar, 59 olika, 103 förordning, kort, 24 definition, 13, 14 ingress, 23–25 lagstöd, 88 kapitelindelning, 30, 38 förordningsmotiv, not till, 125 försök, 63, 66 kungörande, 12 förteckningar, 51, 131, 132 kungörs i en författningsförvaltningsbeslut, 75–83, 85, 86, samling, 12 92, 93 ny, 38, 39 förvaltningslagen, 76–82 rubrik, 17 förvaltningsprocesslagen, 79, 80 periodisk, not till, 121 förverkande, 67, 68 rubrik, 17–22 förverkandebestämmelser, 67, 68 ändrad, 24, 25, 30 genomförande av EU-direktiv, 47 ingress, 25, 30 grundförfattning, 13, 17, 24, 26, not, 121, 126, 128 27, 38, 39, 59, 88, 99, 101, 123, som ska utgå, 109 126, 137, 139 sätts i kraft, 99

ingress, 23, 24, 26, 32

tidsbegränsad, 27, 106, 107

Register Register

fristående omtryck, 117, 119 not, 126 upphävande, 19, 100, 107 fortsatt giltighet, 23, 25, 27,

noter, 132 ändrad, 14, 19, 20 ändring, 19, 23, 32, 36 36

förarbeten, noter om, 24, 122, fortsatt giltighet, 19 författningsrubrik, ändrad, 24,

125, 132 handlingssekretess, 71 25, 30 rubrik, 24 föreskrifter, 9 handläggningsordning, 112, 114 förordning, 24, 26 ändring i, 20, 100 horisontellt streck, 107 grundförfattning, 23, 24, 26, definition, 9 om upphävande, 19, 21, 22 hänvisning, 32 äldre, 14, 113 100, 108 till 22 a förvaltningslagen, 80– ikraftträdande, 23, 25, 27, 28, se även upphävande av, 26, 107 82 31–33, 35, 36 tillämpningsföreskrifter, del, 108 till annan författning, 44 kapitel, verkställighetsföreskrifter, flera, 19, 107 till annan paragraf, 46 införande, 25, 27, 28, 33 författning, i grundförfattning, 107 till del av paragraf, 47 kapitelrubrik, 24, 30, 31 avvikelse från, under ett i ändringsförfattning, 107 till EU-rättsakter, 47 upphävande, 23, 25, 27, 28, övergångsskede, 114, opreciserade, 109 statisk, 48 36 fortsatt giltighet, 25, 27 som inte trätt i kraft, 109 informativ, 46 ändrat, 25, 27, 30, 36 hänvisning, 17, 44 tillkännagivande, 110 vag, 45 kort författning, 23

ikraftträdande, författningssamling, 123 lag, 24, 26

en författning, 21, 27 SFS, 12 ”i anslutning till”, 90 mellanrubrik,

ikraftträdandedag för, andra, 12, 44, 121, 122 ikraftträdande, 99–102 införande, 24, 25, 36

allmänt, 101 förkortningar, 59 en författning, 19, 21, 27 placering, 23, 25, 30–33, 36

olika, 103 förordning, omedelbart, 83 utgår, 23, 36

kort, 24 definition, 13, 14 åtgärder före, 102 ändrad, 24, 25, 36

ingress, 23–25 lagstöd, 88 ikraftträdandebestämmelser, 99– not, 24, 26, 27, 122–129, 132

förordningsmotiv, not till, 125 102 omtryck, 26, 116–118, 132 kapitelindelning, 30, 38 försök, 63, 66 separata, 27, 28 paragraf kungörande, 12 förteckningar, 51, 131, 132 ikraftträdandedag, 101 införande, 25, 33–36 kungörs i en författningsförvaltningsbeslut, 75–83, 85, 86, allmänt, 101 med kapitelangivelse, 34 samling, 12 92, 93 ”den dag som regeringen placering, 34, 35 ny, 38, 39 förvaltningslagen, 76–82 bestämmer”, 102, 106 upphävande, 23–25, 28 rubrik, 17 förvaltningsprocesslagen, 79, 80 olika, 103 ändring, periodisk, not till, 121 förverkande, 67, 68 ingress, 23 beteckning, 23–25, 27, rubrik, 17–22 förverkandebestämmelser, 67, 68 beteckning, ändrad, 23–25, 27, 29 ändrad, 24, 25, 30 genomförande av EU-direktiv, 47 29, 36 lydelse, 25, 29, 30–33, ingress, 25, 30 grundförfattning, 13, 17, 24, 26, bilaga, 36 not, 121, 126, 128 flera, 24 27, 38, 39, 59, 88, 99, 101, 123, införande, 25, 35, 36 som ska utgå, 109 upphävande, 23, 25, 28 punkt, 25, 28, 31–33, 35, 36 126, 137, 139 sätts i kraft, 99 ändrad, 25, 31, 36 tillkännagivande, 26

ingress, 23, 24, 26, 32

tidsbegränsad, 27, 106, 107 dels-satser, flera, 36 utbyte av ord, 23, 29

142 143

Register

ändringarnas ordning, 25 laglighetsprövning, 77, 79, 80 ändringsförfattning, 23, 26, 32, 33 ”m.m.” eller ”m.fl.”, 18, 39 övergångsbestämmelser, 23, markering av ändringar, 50, 51 25, 27, 28, 31–33, 35, 36 ”med stöd av”, 90 inkorporering, 47 meddelarfrihet, 73 inledning, medverkan, 64, 66 till förordning, 26 mellanrubrik, 39 kantstreck, 50 införande, 25, 34, 50 till lag, 26 ingress, 23–25, 30, 31, 33, 35, innehållsbeskrivning, 39 36 instruktion, 14, 18 kantstrecksmarkering, 50 not, 126, 127 kammarrätten, 81 som ska utgå, 28, 29 kantstreck, 50 utformning, 39 förteckning, 51 ändrad plats, 25, 33 tabell, 51 ändring, 25, 30, 50 kapitel, 38 meningsbyggnad, 51, 53–55 förkortning, 25 modernisering, 59, 60 indelning, 38 ”motsvarande tillämpning”, 45 införande, 25, 27, 28, 33 Myndighetsföreskrifter, 12, 85, inskjutet, 38, 40 87, 88, 91 upphävande, 23, 25, 27, 28, 36 myndighetsförordningen, 79 ändring, 25, 30, 36 myndighetsinstruktion, 18 kapitelrubrik, ingress, 24, 30, 31 namnbyte, 29 kantstreck, 50 normgivning, 9, 11, 85, 91 not, 127 normgivningsbemyndiganden, 10, kontrasignering, 138 61, 85–89 kort författning, 23 normgivningskompetens, 9, 10 Kungl. Maj:t, 14, 108 normgivningsmakten, 9, 11, 61 kungörande, 12, 44, 121, 123 delegering av, 10, 11 kungörelse, 14, 21 not, 121 könsneutrala formuleringar, 56 anger riksdagens medverkan, lag, 122, 123 definition, 13, 14 anger senaste lydelse, 126 inledning, 26 bilaga, 126–129, 132 som aldrig trätt i kraft, 109 EU-rättsakt, 123–125

Register Register

ändringarnas ordning, 25 laglighetsprövning, 77, 79, 80 fristående omtryck, 117 fristående, 115, 117 ändringsförfattning, 23, 26, till författning som inte trycks ingress vid, 26, 116–118 32, 33 ”m.m.” eller ”m.fl.”, 18, 39 om, 121 not, 117, 132 övergångsbestämmelser, 23, markering av ändringar, 50, 51 till författningstexten, 129– i samband med 25, 27, 28, 31–33, 35, 36 ”med stöd av”, 90 132 ändringsförfattning, 115–117 inkorporering, 47 meddelarfrihet, 73 till förordningsmotiv, 125, 126 övergångsbestämmelse, 115 inledning, medverkan, 64, 66 till förteckning, när ord tas paragraf, 39 till förordning, 26 mellanrubrik, 39 bort, 131 a-paragraf, 34, 40, 46 kantstreck, 50 införande, 25, 34, 50 till ikraftträdande- beteckning, ändrad, 23, 25, 27, till lag, 26 ingress, 23–25, 30, 31, 33, 35, bestämmelser, 133 29 innehållsbeskrivning, 39 36 till ingressen, 24, 26, 27, 122– beteckning och lydelse, saminstruktion, 14, 18 kantstrecksmarkering, 50 129, 132 tidig ändring av, 29, 130 not, 126, 127 till nya bestämmelser i ämnet, bokstavsbeteckning, 24, 40, 46 kammarrätten, 81 som ska utgå, 28, 29 122 byte av beteckning, 130 kantstreck, 50 utformning, 39 omtryck, 117 efterföljande, 40 förteckning, 51 ändrad plats, 25, 33 till periodisk författning, 121 hänvisning till, 40, 45, 46 tabell, 51 ändring, 25, 30, 50 till rubriken, 121, 129 ikraftträdande, 100, 101, 103 kapitel, 38 meningsbyggnad, 51, 53–55 till stycken, upphävda, 50, 130 indelning, 24, 39 förkortning, 25 modernisering, 59, 60 särskild, till varje paragraf, 129 införande, 25, 33 indelning, 38 ”motsvarande tillämpning”, 45 tidigare bestämmelser i ämnet, inskjuten, 40 införande, 25, 27, 28, 33 Myndighetsföreskrifter, 12, 85, 122 kantstrecksmarkering, 50 inskjutet, 38, 40 87, 88, 91 tidsbegränsad författning, 126 syftning mellan, 51–53 upphävande, 23, 25, 27, 28, 36 myndighetsförordningen, 79 utnyttjande av tidigare särskild not för varje, 129 ändring, 25, 30, 36 myndighetsinstruktion, 18 upphävd paragraf, 130 tidigare upphävd, utnyttjande kapitelrubrik, till övergångsbestämmelser, av, 35, 130 ingress, 24, 30, 31 namnbyte, 29 133 upphävande, 23, 25, 28, 40, kantstreck, 50 normgivning, 9, 11, 85, 91 numrerade led i uppställning, 40, 100, 108 not, 127 normgivningsbemyndiganden, 10, 47 upphävd, 35, 115 kontrasignering, 138 61, 85–89 utformning, 39–44 kort författning, 23 normgivningskompetens, 9, 10 oaktsamhet, 62 ändring, 25, 29, 31–33, 50 Kungl. Maj:t, 14, 108 normgivningsmakten, 9, 11, 61 obehörighetsrekvisit, 72 ändring i ändring, 20, 30, 33, kungörande, 12, 44, 121, 123 delegering av, 10, 11 obligatoriska lagområdet, 10, 102 100, 130 kungörelse, 14, 21 not, 121 offentliga funktionärer, 71, 72 paragrafserie, 24 könsneutrala formuleringar, 56 anger riksdagens medverkan, offentlighets- och paragraftecknet, 25 lag, 122, 123 sekretessförordningen, 71, 72 passivitetsrätt, 70 definition, 13, 14 anger senaste lydelse, 126 offentlighets- och sekretesslagen, penningböter, 64, 65 inledning, 26 bilaga, 126–129, 132 39, 71–73 primära lagområdet, 9, 10 som aldrig trätt i kraft, 109 EU-rättsakt, 123–125 omtryck, 115 promulgationslag, 43, 101, 103

144 145

Register

promulgeras, 12 ”samråd”, 88 proposition, 24, 102, 122, 123 samtidig ändring av en paragrafs prövningstillstånd, 81 beteckning och lydelse, 29 punkt, 40, 41, 46, 47, 55 sanktionsavgift, 70 ändring, 50 sekretessförfattningarna, 71–73 övergångsbestämmelser, 25, separat ikraftträdande- 28, 31–33, 35, 36, 43, 99, 108, bestämmelse, 27, 28 111 SFS-registret, 17 punktuppställning, 40–43, 55, 99 SFS-utgivarens anmärkningar, bokstavsbeteckning, 40, 47, 50 121 hänvisning till, 46, 47 siffer- eller bokstavsbeteckning, kantstreck, 50 40 sifferbeteckning, 40, 47, 50 ändras, 50 specialförfattning, 63, 69, 76, 77 regeringens primärområde, 11 språk, 37, 51–60 reglemente, 14 språkliga ändringar, 59, 60 restkompetens, 11 stadga, 14 delegering med stöd av, 89 straff, 61, 90 riksdagsordningen, 44, 73, 137 straffbestämmelser, 62–66, 90 riksdagsskrivelse, 24, 122, 123 stycke, riksmötesbeteckning, 122 allmänt, 39, 40, 45, 46, 54, 55, ringa fall, 66 59 riktlinjer, språkliga, 37, 51–60 kantstrecksmarkering, 50 rubrik, syftning mellan, 51, 52 allmänt, 17, 39 upphävt, not till, 130, 131 exempel, 18–22, 36 subdelegering, 10, 86, 87, 90 flyttad, 23, 25, 33, 36 subjektivt rekvisit, 62 till författning, ändrad, 24, 30, substantivens form, 51, 55, 56 126–129 Svarta listan, 37, 58, 60 författningsrubrik, 17–19, 44, Svensk författningssamling, 12 118 syftning, 44, 51–53 mellanrubrik, 24, 25, 28–31, särskild not för varje paragraf, 33–36, 39, 50, 116 129 not, 121, 132 ny författning, 17, 18, 100 tabell, ändring, 51, 95 ändringsförfattning, 19 tankstreck, 24, 40, 95 rättsprövning, 75, 77 tekniska regler, 123, 125 termer, 58

Register Register

promulgeras, 12 ”samråd”, 88 tidigare upphävd paragraf, 35, övergångsbestämmelse, 28 proposition, 24, 102, 122, 123 samtidig ändring av en paragrafs 115, 130 prövningstillstånd, 81 beteckning och lydelse, 29 tidsbegränsad författning, 27, upplysning om lagstöd, 88 punkt, 40, 41, 46, 47, 55 sanktionsavgift, 70 100, 106, 107, 126 upplysningsbestämmelser, 66, 82, ändring, 50 sekretessförfattningarna, 71–73 tillkännagivande, 90–92 övergångsbestämmelser, 25, separat ikraftträdande- allmänt, 12, 14 uppräkning, längre, 53, 55 28, 31–33, 35, 36, 43, 99, 108, bestämmelse, 27, 28 ersättande av, 14, 110 uppställning, 40, 55, 95 111 SFS-registret, 17 exempel, 19 numrerade led i, 40 punktuppställning, 40–43, 55, 99 SFS-utgivarens anmärkningar, ingress, 26 uppsåt, 62, 64–66, 73 bokstavsbeteckning, 40, 47, 50 121 tillstånd, fortsatt giltighet, 113 utfärdande, 12, 24, 117 hänvisning till, 46, 47 siffer- eller bokstavsbeteckning, tillämpare, 37–40, 43, 45 utskottsbetänkande, 24, 122, 123 kantstreck, 50 40 tillämpningsföreskrifter, 11, 21 sifferbeteckning, 40, 47, 50 ändras, 50 transformering, 47 verb, val av, 57, 59, 65 specialförfattning, 63, 69, 76, 77 transumering, 95–97 verkställighetsföreskrifter, 11, 17, regeringens primärområde, 11 språk, 37, 51–60 transumeringstecken, 95 72, 88–90, 92 reglemente, 14 språkliga ändringar, 59, 60 trolleribestämmelse, 111 vite, 68–71 restkompetens, 11 stadga, 14 tryckfrihetsförordningen, 72, 73 vitesbestämmelser, 68–71 delegering med stöd av, 89 straff, 61, 90 typografisk utformning, 38, 118 vitesförelägganden, 68–71 riksdagsordningen, 44, 73, 137 straffbestämmelser, 62–66, 90 tystnadsplikt, 71–73 riksdagsskrivelse, 24, 122, 123 stycke, ålderdomliga ord, 45, 51, 57–60 riksmötesbeteckning, 122 allmänt, 39, 40, 45, 46, 54, 55, underskrifter, 103, 117, 137–140 åtal, 66 ringa fall, 66 59 före bilaga, 135 åtalsmedgivande, 66 riktlinjer, språkliga, 37, 51–60 kantstrecksmarkering, 50 underskriftsexemplar, 139 rubrik, syftning mellan, 51, 52 upphäva, 13, 19, 21, 23, 26, 36, äldre föreskrifter och allmänt, 17, 39 upphävt, not till, 130, 131 100, 107–110 bestämmelser, 14, 21, 30, 38, 45, exempel, 18–22, 36 subdelegering, 10, 86, 87, 90 bilaga, 23, 28, 132 47, 69, 85, 111, 113, 114 flyttad, 23, 25, 33, 36 subjektivt rekvisit, 62 del av en annan författning, ändring, till författning, ändrad, 24, 30, substantivens form, 51, 55, 56 108 beteckning, 14, 23–25, 27–29, 126–129 Svarta listan, 37, 58, 60 flera författningar, 19, 107 50, 51, 130 författningsrubrik, 17–19, 44, Svensk författningssamling, 12 författning som inte trätt i bilaga, 19, 25, 31, 36, 50, 95, 118 syftning, 44, 51–53 kraft, 109 126, 129, 132 mellanrubrik, 24, 25, 28–31, särskild not för varje paragraf, förordning, 108, 109, 121 författningsrubrik, 24, 25, 30, 33–36, 39, 50, 116 129 kapitel, 23, 25, 27 126, 128 not, 121, 132 myndighetsföreskrifter, 22, kapitel, 25, 30, 36, 59 ny författning, 17, 18, 100 tabell, ändring, 51, 95 108 markering av, 50, 51 ändringsförfattning, 19 tankstreck, 24, 40, 95 paragraf, 23–25, 28, 35, 40, mellanrubrik, 24, 25, 30, 31 rättsprövning, 75, 77 tekniska regler, 123, 125 132 termer, 58 stycke, 50, 130

146 147

Register

paragraf, 19, 24, 25, 27, 29–33, införande, 25, 35, 36 36, 40, 50, 60, 85, 95, 116, 117, ingress, 25, 28, 31–33, 35, 36 126, 129, 132 not, 133 där en tidigare ändring not vid omtryck, 133 ännu inte trätt i kraft, 20, numrering, 43, 47 100 omtryck, 115, 133 plats för mellanrubrik, 33 promulgationslag, 101 punkt, 31–33, 36, 40, 50 punkter i, 25, 43, 47, 108 i samband med omtryck, 115– trolleribestämmelse, 111 118, 132 upphävande, 19, 23, 25, 28 samtidig, av en paragrafs ändring, 19, 20, 25, 31–33 beteckning och lydelse, 29 överklagande, 75–77 i ändringsförfattning, 20, 100 överklagandebestämmelser, övergångsbestämmelser, 20, allmänt, 76–80 25, 27, 31–33, 36, 43 exempel, 81, 82 ändringsdirektiv, 48, 125 i förordning, 81 ändringsförfattning, 13, 19–23, i lag, 80 26, 32, 39, 40, 99, 100, 107, 116, överklagandetid, 79 118, 133 definition, 13 som inte trätt i kraft, 20, 28, 30, 32, 33 ändra, allmänt, 20–22, 100 ingress, 23, 26, 32 rubrik, 20, 21

övergångsbestämmelser, 111–114 avvikelse från författning, 114 dispens, 114 fortsatt giltighet av tillstånd, 113 fortsatt giltighet av äldre föreskrifter, 113 fortsatt ledamotskap, 114 handläggningsordning, 112, 114 hänvisning till, 47

G

röna boken riktar sig i första hand till dem i Regeringskansliet som sysslar med författningsskrivning. Den kan dock vara av intresse även för dem vid förvaltningsmyndigheterna som har sådana arbetsuppgifter. Här fi nns riktlinjer för såväl författningsteknik som redaktionell och språklig utformning. Vissa sakliga frågor behandlas också. Riktlinjerna kompletteras med exempel.

landers Sverige AB E 106 47 Stockholm Tel 08-598 191 90 Fax 08-598 191 91 order.fritzes@nj.se www.fritzes.se Omslag: Omslagsfoto: Milous Chab © ISBN 978-91-38-24063-2 ISSN 0284-6012 ISBN xxx-xx-xx-xxxxx-x ISSN xxxx-xxxx