EU-förordning

Rådets förordning (EEG) nr 1637/91 av den 13 juni 1991 om fastställande av ersättning i samband med den minskning av referenskvantiteterna som avses i artikel 5c i förordning (EEG) nr 804/68 och om ersättning för definitiv nedläggning av mjölkproduktion

CELEX: 31991R1637
Typ: EU-förordning

Avis juridique important

Rådets förordning (EEG) nr 1637/91 av den 13 juni 1991 om fastställande av ersättning i samband med den minskning av referenskvantiteterna som avses i artikel 5c i förordning (EEG) nr 804/68 och om ersättning för definitiv nedläggning av mjölkproduktion Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 150 , 15/06/1991 s. 0030 - 0033 Finsk specialutgåva Område 3 Volym 38 s. 0010 Svensk specialutgåva Område 3 Volym 38 s. 0010

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1637/91 av den 13 juni 1991 om fastställande av ersättning i samband med den minskning av referenskvantiteterna som avses i artikel 5c i förordning (EEG) nr 804/68 och om ersättning för definitiv nedläggning av mjölkproduktion EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 804/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter(1), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1630/91(2), särskilt artikel 5c.6 i denna, med beaktande av kommissionens förslag, och med beaktande av följande: Utvecklingen på marknaden för mjölk har medfört att det är nödvändigt att med 2 % minska de totala garantikvantiteter som avses i artikel 5c i förordning (EEG) nr 804/68 och i bilagan till förordning (EEG) nr 857/84(3) om allmänna bestämmelser om tillämpningen av tilläggsavgiftssystemet inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter, senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1635/91(4). Nämnda minskning beslutades med verkan från och med den åttonde tolvmånadersperioden. Förordning (EEG) nr 857/84, ändrad genom förordning (EEG) nr 1635/91, innebär dessutom att nya referenskvantiteter kortfristigt beviljas producenter som har åtagit sig att inte saluföra eller att genomföra en omställning och därigenom en ökning av de nationella reserverna. Med hänsyn till marknadssituationen bör de referenskvantiteter, som tilldelats de övriga producenterna i de berörda medlemsstaterna, omedelbart bli föremål för en minskning, som skall läggas till minskningen på 2 % av de totala garantikvantiteterna. Följaktligen förefaller det nödvändigt att införa en ersättning på 10 ecu per 100 kg som står i proportion till den anpassning som krävs av producenter under den åttonde tolvmånadersperioden. Den högsta ersättningen begränsas emellertid till 3 % av den disponibla referenskvantiteten, utan att detta påverkar medlemsstaternas möjlighet att bidra till finansieringen genom att betala samma ersättning för en minskning på över 3 %. För att underlätta, dels den minskning av leveranser och direktförsäljning, som blir följden av att de totala garantikvantiteterna minskas, dels uppbringandet av de nödvändiga kvantiteterna för de producenter som har åtagit sig att inte saluföra eller att genomföra en omställning, eller, i de enskilda medlemsstaterna, för producenter vars förhållanden fortfarande ger upphov till bekymmer, bör ett gemenskapssystem införas för att finansiera nedläggningen av mjölkproduktionen genom att producenter på begäran, och förutsatt att de uppfyller vissa villkor, beviljas ersättning som betalas ut efter definitiv nedläggning av mjölkproduktionen. Medlemsstaterna måste ta hänsyn till förekomsten av jordbruksarrenden. Medlemsstaterna bör dessutom ha befogenhet att bestämma om, eller i vilket område, de skall genomföra detta program beroende på behovet att främja strukturutveckling och strukturanpassning, kraven på regional utveckling, möjligheten att under de marknadsvillkor som råder inom den eller de berörda regionerna frigöra betydande referenskvantiteter, eller beroende på att det finns tvingande administrativa krav. Mot bakgrund av erfarenheten kan ersättningen för nedläggning av mjölkproduktion fastställas till 10 ecu per 100 kg och år, att utbetalas i fem år, förutsatt att tillämpningsperioden för tilläggsavgiftssystemet förlängs med en sådan period. Det mål som medlemsstaten fastställt för produktionsbegränsningen kan uppnås med användning av en lägre ersättning. Å andra sidan kan det bli nödvändigt att höja ersättningsnivån för att uppnå nämnda mål. Följaktligen bör medlemsstaterna ges befogenhet att bidra med ytterligare finansiering med ett belopp som kan anpassas med hänsyn till särskilda regionala förhållanden. För att säkerställa att programmet för nedläggning av mjölkproduktion genomförs effektivare i vissa medlemsstater och att gemenskapens medel används så kostnadseffektivt som möjligt, är det lämpligt att medge en nationell förskottering av bidragen för nedläggning. Ersättningen för nedläggning av mjölkproduktionen skall i princip beviljas för hela referenskvantiteten. Denna rättighet bör dock i vissa fall begränsas genom att producenter som dragit fördel av artikel 3c i förordning (EEG) nr 857/84 utesluts från ersättningen. De således frigjorda referenskvantiteterna förstärker de nationella reserver som kan omfördelas till de producenter vars referenskvantitet har minskats för den åttonde tolvmånadersperioden och de producenter som avses i artikel 3 a i förordning (EEG) nr 857/84, och, i förekommande fall efter kommissionens medgivande, de prioriterade producenter som utsetts av medlemsstaten för att lösa vissa varaktiga problem. Gemenskapens finansiering av den i bilagan fastställda ersättningen för nedläggning av mjölkproduktion är begränsad till 3 % av de totala garantikvantiteterna, leveranserna och direktförsäljningen. Om det visar sig att de belopp som anges i bilagan inte förbrukas i sin helhet till ersättning för nedläggningen av mjölkproduktion, bör möjligheten införas att fördela de belopp som årligen finns tillgängliga till producenter i den utsträckning som deras disponibla referenskvantitet har minskat, förutsatt att tillämpningsperioden för tilläggsavgiftssystemet förlängs. Syftet med gemenskapsersättningen är att återställa marknadsbalansen och denna ersättning kan därför betraktas som en interventionsåtgärd i den mening som avses i artikel 3 i rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken(5), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2048/88(6). HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 För den åttonde tolvmånadersperioden för tillämpningen av det tilläggsavgiftssystem som avses i artikel 5c i förordning (EEG) nr 804/68 skall ersättning beviljas de producenter vars referenskvantitet har minskats i enlighet med artikel 2.3 och/eller artiklarna 6.3 och 6.4 i förordning (EEG) nr 857/84. Ersättningen skall fastställas till 10 ecu per 100 kg och skall utbetalas för den del med vilken den enskilda referenskvantiteten för den åttonde perioden faktiskt har minskats, men den får inte överstiga ett högsta belopp motsvarande 3 % av den referenskvantitet som är disponibel innan denna förordning träder i kraft. Medlemsstaterna får emellertid bidra till finansieringen genom att betala ersättning för den del som överstiger 3 % av referenskvantiteten. Ersättningen skall utbetalas under det sista kvartalet av kalenderåret 1992. Kommissionen får emellertid fastställa ett tidigare datum. Vidare kan medlemsstaterna betala ersättningen från och med ikraftträdandet av denna förordning om de själva står för förskotteringen. Artikel 2 1. Medlemsstaterna skall, på begäran av den berörda parten och på de villkor som anges i denna förordning, bevilja producenter enligt artikel 12 c första stycket i förordning (EEG) nr 857/84, eller, vid tillämpning av artikel 12 c andra stycket i nämnda förordning, varje producent som är medlem i en sammanslutning, som åtar sig att definitivt lägga ned all mjölkproduktion före ett datum som skall fastställas, en ersättning som skall utbetalas i fem årliga delbetalningar under det sista kvartalet av vart och ett av kalenderåren 1992, 1993, 1994, 1995 och 1996, utan att detta påverkar medlemsstaternas möjlighet att betala ersättningen vid en tidigare tidpunkt eller i en klumpsumma om de själva står för förskotteringen. Varje medlemsstat får besluta att inte införa det system som avses i föregående stycke i en, flera eller samtliga av sina regioner enligt artikel 1.2 första stycket i förordning (EEG) nr 857/84 på grundval av en eller flera av följande kriterier: - Behovet att främja strukturutveckling och strukturanpassning. - Kraven på regional utveckling, särskilt för att undvika avfolkningen i vissa områden. - Möjligheten att under de marknadsvillkor som råder inom den eller de berörda regionerna frigöra betydande referenskvantiteter. - Tvingande administrativa behov. I sådana fall skall punkt 5 i denna artikel tillämpas. 2. a) Ersättning får beviljas de producenter som har tilldelats en referenskvantitet i kraft av artikel 5c i förordning (EEG) nr 804/68 i samband med antingen metod A eller B eller i samband med direktförsäljning, med uteslutande av de producenter som har dragit fördel av kvantiteter enligt artikel 3c i förordning (EEG) nr 857/84. Dock gäller att medlemsstaterna - får besluta att producenter, som innehar färre än sex mjölkkor eller vars faktiska disponibla enskilda referenskvantitet är mindre än 25 000 kg, inte skall beviljas ersättning, - skall ha befogenhet att anta de bestämmelser som är nödvändiga för att säkerställa att den minskning av kvantiteterna som genomförs enligt denna förordning i möjligaste mån fördelas harmoniskt mellan regionerna och upptagningsområdena. b) Ersättning skall beviljas för den referenskvantitet som är disponibel före ikraftträdandet av denna förordning, med undantag för - kvantiteter som tills vidare dragits in i enlighet med förordning (EEG) nr 775/87(7), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 3643/90(8), - kvantiteter som tilldelats i enlighet med artiklarna 3.1, 3.2, 3a, 3b, 4.1 b och 4.1 c i förordning (EEG) nr 857/84, och - kvantiteter som överförts under den åttonde perioden. c) Ersättningen skall minskas med de totala belopp som utbetalats enligt artikel 1. d) När det gäller jordbruksarrenden skall ansökan om ersättning inges av arrendatorn. Medlemsstaterna skall fastställa de villkor på vilka arrendatorn får inge ansökan om ersättning och de villkor på vilka ersättningen skall beviljas. 3. Under förutsättning att tillämpningsperioden för tilläggsavgiftssystemet förlängs, skall gemenskapens finansiering av den ersättning som avses i punkt 1 begränsas till de belopp som anges i bilagan. Inom ramarna för dessa belopp skall medlemsstaterna ha befogenhet att betala en högsta ersättning med 10 ecu per 100 kg och år. Medlemsstaterna får a) betala ersättning med ett lägre belopp än 10 ecu per 100 kg och år och använda restbeloppet till att frigöra ytterligare kvantiteter, b) bidra till gemenskapens finansiering genom att höja ersättningsbeloppet. Varje medlemsstat får justera nivån på höjningen inom sitt territorium för att ta hänsyn till olika lokala förhållanden när det gäller - utvecklingen av mjölkproduktionen, - den genomsnittliga leveranskvantiteten per producent, - behovet att undvika störningar av omstruktureringen av mjölkproduktionen, - möjligheten till omställning till andra produktiva verksamheter, - det faktum att mjölkproduktionen äger rum i en av de zoner som definieras i artiklarna 3.3 3.5 i rådets direktiv 75/268/EEG av den 28 april 1975 om jordbruk i bergsområden och i vissa mindre gynnade områden(9), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 797/85(10). För de producenter som i kraft av sina leveranser och direktförsäljningen förfogar över två referenskvantiteter, skall ersättningen beviljas för båda referenskvantiteterna. 4. Under förutsättning att tillämpningsperioden för tilläggsavgiftssystemet förlängs, skall de referenskvantiteter som frigjorts med stöd av denna artikel tillföras den reserv som avses i artikel 5 eller i artikel 6.3 i förordning (EEG) nr 857/84 och som skall a) omfördelas till de producenter som avses i artikel 1 i denna förordning, b) tilldelas de producenter som avses i artikel 3a i förordning (EEG) nr 857/84, c) med avseende på en eventuell restkvantitet, tilldelas de prioriterade producenter som medlemsstaten med kommissionens medgivande utsett efter objektiva kriterier, särskilt mindre producenter och producenter i områden av den typ som definieras i artiklarna 3.3 3.5 i direktiv 75/268/EEG. 5. Under förutsättning att tillämpningsperioden för tilläggsavgiftssystemet förlängs, skall de berörda medlemsstaterna använda de tillgängliga resterande beloppen till att betala ersättning till de producenter som avses i artikel 1 i de fall då de belopp som anges i bilagan inte förbrukas i sin helhet i samband med det system som avses i punkt 1. Denna ersättning, som inte får överstiga 10 ecu per 100 kg och år, skall utbetalas för den del med vilken den enskilda referenskvantiteten har minskats i förhållande till den referenskvantitet som är disponibel för den sjunde perioden, eller, när det gäller Portugal och det territorium som tidigare utgjorde Tyska demokratiska republiken, i förhållande till den referenskvantitet som var disponibel före ikraftträdandet av denna förordning. Ersättning skall utbetalas senast under det sista kvartalet av vart och ett av kalenderåren 1993, 1994, 1995 och 1996. Artikel 3 Finansieringen av den gemenskapsersättning som avses i artiklarna 1 och 2 skall betraktas som en interventionsåtgärd i den mening som avses i artikel 3 i förordning (EEG) nr 729/70. Artikel 4 Medlemsstaterna skall före den 1 april 1992 tillställa kommissionen alla uppgifter som behövs för att utvärdera effektiviteten av de åtgärder som avses i denna förordning. Artikel 5 Kommissionen skall besluta om tillämpningsföreskrifter för denna förordning i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 30 i förordning (EEG) nr 804/68. Artikel 6 Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Luxemburg den 13 juni 1991. På rådets vägnar A. BODRY Ordförande (1) EGT nr L 148, 28.6.1968, s. 13. (2) EGT nr L 150, 15.6.1991, s. 19. (3) EGT nr L 90, 1.4.1984, s. 13. (4) EGT nr L 150, 15.6.1991, s. 28. (5) EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 13. (6) EGT nr L 185, 15.7.1988, s. 1. (7) EGT nr L 78, 20.3.1987, s. 5. (8) EGT nr L 362, 27.12.1990, s. 9. (9) EGT nr L 128, 19.5.1975, s. 1. (10) EGT nr L 93, 30.3.1985, s. 1. BILAGA Årliga belopp (1992-1996) i miljoner ecu enligt artikel 2.3 >Plats för tabell>

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 804/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter(1), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1630/91(2), särskilt artikel 5c.6 i denna,

med beaktande av kommissionens förslag, och

med beaktande av följande:

Utvecklingen på marknaden för mjölk har medfört att det är nödvändigt att med 2 % minska de totala garantikvantiteter som avses i artikel 5c i förordning (EEG) nr 804/68 och i bilagan till förordning (EEG) nr 857/84(3) om allmänna bestämmelser om tillämpningen av tilläggsavgiftssystemet inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter, senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1635/91(4). Nämnda minskning beslutades med verkan från och med den åttonde tolvmånadersperioden.

Förordning (EEG) nr 857/84, ändrad genom förordning (EEG) nr 1635/91, innebär dessutom att nya referenskvantiteter kortfristigt beviljas producenter som har åtagit sig att inte saluföra eller att genomföra en omställning och därigenom en ökning av de nationella reserverna. Med hänsyn till marknadssituationen bör de referenskvantiteter, som tilldelats de övriga producenterna i de berörda medlemsstaterna, omedelbart bli föremål för en minskning, som skall läggas till minskningen på 2 % av de totala garantikvantiteterna.

Följaktligen förefaller det nödvändigt att införa en ersättning på 10 ecu per 100 kg som står i proportion till den anpassning som krävs av producenter under den åttonde tolvmånadersperioden. Den högsta ersättningen begränsas emellertid till 3 % av den disponibla referenskvantiteten, utan att detta påverkar medlemsstaternas möjlighet att bidra till finansieringen genom att betala samma ersättning för en minskning på över 3 %.

För att underlätta, dels den minskning av leveranser och direktförsäljning, som blir följden av att de totala garantikvantiteterna minskas, dels uppbringandet av de nödvändiga kvantiteterna för de producenter som har åtagit sig att inte saluföra eller att genomföra en omställning, eller, i de enskilda medlemsstaterna, för producenter vars förhållanden fortfarande ger upphov till bekymmer, bör ett gemenskapssystem införas för att finansiera nedläggningen av mjölkproduktionen genom att producenter på begäran, och förutsatt att de uppfyller vissa villkor, beviljas ersättning som betalas ut efter definitiv nedläggning av mjölkproduktionen. Medlemsstaterna måste ta hänsyn till förekomsten av jordbruksarrenden.

Medlemsstaterna bör dessutom ha befogenhet att bestämma om, eller i vilket område, de skall genomföra detta program beroende på behovet att främja strukturutveckling och strukturanpassning, kraven på regional utveckling, möjligheten att under de marknadsvillkor som råder inom den eller de berörda regionerna frigöra betydande referenskvantiteter, eller beroende på att det finns tvingande administrativa krav.

Mot bakgrund av erfarenheten kan ersättningen för nedläggning av mjölkproduktion fastställas till 10 ecu per 100 kg och år, att utbetalas i fem år, förutsatt att tillämpningsperioden för tilläggsavgiftssystemet förlängs med en sådan period. Det mål som medlemsstaten fastställt för produktionsbegränsningen kan uppnås med användning av en lägre ersättning. Å andra sidan kan det bli nödvändigt att höja ersättningsnivån för att uppnå nämnda mål. Följaktligen bör medlemsstaterna ges befogenhet att bidra med ytterligare finansiering med ett belopp som kan anpassas med hänsyn till särskilda regionala förhållanden.

För att säkerställa att programmet för nedläggning av mjölkproduktion genomförs effektivare i vissa medlemsstater och att gemenskapens medel används så kostnadseffektivt som möjligt, är det lämpligt att medge en nationell förskottering av bidragen för nedläggning.

Ersättningen för nedläggning av mjölkproduktionen skall i princip beviljas för hela referenskvantiteten. Denna rättighet bör dock i vissa fall begränsas genom att producenter som dragit fördel av artikel 3c i förordning (EEG) nr 857/84 utesluts från ersättningen.

De således frigjorda referenskvantiteterna förstärker de nationella reserver som kan omfördelas till de producenter vars referenskvantitet har minskats för den åttonde tolvmånadersperioden och de producenter som avses i artikel 3 a i förordning (EEG) nr 857/84, och, i förekommande fall efter kommissionens medgivande, de prioriterade producenter som utsetts av medlemsstaten för att lösa vissa varaktiga problem.

Gemenskapens finansiering av den i bilagan fastställda ersättningen för nedläggning av mjölkproduktion är begränsad till 3 % av de totala garantikvantiteterna, leveranserna och direktförsäljningen. Om det visar sig att de belopp som anges i bilagan inte förbrukas i sin helhet till ersättning för nedläggningen av mjölkproduktion, bör möjligheten införas att fördela de belopp som årligen finns tillgängliga till producenter i den utsträckning som deras disponibla referenskvantitet har minskat, förutsatt att tillämpningsperioden för tilläggsavgiftssystemet förlängs.

Syftet med gemenskapsersättningen är att återställa marknadsbalansen och denna ersättning kan därför betraktas som en interventionsåtgärd i den mening som avses i artikel 3 i rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken(5), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2048/88(6).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

För den åttonde tolvmånadersperioden för tillämpningen av det tilläggsavgiftssystem som avses i artikel 5c i förordning (EEG) nr 804/68 skall ersättning beviljas de producenter vars referenskvantitet har minskats i enlighet med artikel 2.3 och/eller artiklarna 6.3 och 6.4 i förordning (EEG) nr 857/84.

Ersättningen skall fastställas till 10 ecu per 100 kg och skall utbetalas för den del med vilken den enskilda referenskvantiteten för den åttonde perioden faktiskt har minskats, men den får inte överstiga ett högsta belopp motsvarande 3 % av den referenskvantitet som är disponibel innan denna förordning träder i kraft. Medlemsstaterna får emellertid bidra till finansieringen genom att betala ersättning för den del som överstiger 3 % av referenskvantiteten.

Ersättningen skall utbetalas under det sista kvartalet av kalenderåret 1992. Kommissionen får emellertid fastställa ett tidigare datum. Vidare kan medlemsstaterna betala ersättningen från och med ikraftträdandet av denna förordning om de själva står för förskotteringen.

Artikel 2

1. Medlemsstaterna skall, på begäran av den berörda parten och på de villkor som anges i denna förordning, bevilja producenter enligt artikel 12 c första stycket i förordning (EEG) nr 857/84, eller, vid tillämpning av artikel 12 c andra stycket i nämnda förordning, varje producent som är medlem i en sammanslutning, som åtar sig att definitivt lägga ned all mjölkproduktion före ett datum som skall fastställas, en ersättning som skall utbetalas i fem årliga delbetalningar under det sista kvartalet av vart och ett av kalenderåren 1992, 1993, 1994, 1995 och 1996, utan att detta påverkar medlemsstaternas möjlighet att betala ersättningen vid en tidigare tidpunkt eller i en klumpsumma om de själva står för förskotteringen.

Varje medlemsstat får besluta att inte införa det system som avses i föregående stycke i en, flera eller samtliga av sina regioner enligt artikel 1.2 första stycket i förordning (EEG) nr 857/84 på grundval av en eller flera av följande kriterier:

- Behovet att främja strukturutveckling och strukturanpassning.

- Kraven på regional utveckling, särskilt för att undvika avfolkningen i vissa områden.

- Möjligheten att under de marknadsvillkor som råder inom den eller de berörda regionerna frigöra betydande referenskvantiteter.

- Tvingande administrativa behov.

I sådana fall skall punkt 5 i denna artikel tillämpas.

2. a) Ersättning får beviljas de producenter som har tilldelats en referenskvantitet i kraft av artikel 5c i förordning (EEG) nr 804/68 i samband med antingen metod A eller B eller i samband med direktförsäljning, med uteslutande av de producenter som har dragit fördel av kvantiteter enligt artikel 3c i förordning (EEG) nr 857/84.

Dock gäller att medlemsstaterna

- får besluta att producenter, som innehar färre än sex mjölkkor eller vars faktiska disponibla enskilda referenskvantitet är mindre än 25 000 kg, inte skall beviljas ersättning,

- skall ha befogenhet att anta de bestämmelser som är nödvändiga för att säkerställa att den minskning av kvantiteterna som genomförs enligt denna förordning i möjligaste mån fördelas harmoniskt mellan regionerna och upptagningsområdena.

b) Ersättning skall beviljas för den referenskvantitet som är disponibel före ikraftträdandet av denna förordning, med undantag för

- kvantiteter som tills vidare dragits in i enlighet med förordning (EEG) nr 775/87(7), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 3643/90(8),

- kvantiteter som tilldelats i enlighet med artiklarna 3.1, 3.2, 3a, 3b, 4.1 b och 4.1 c i förordning (EEG) nr 857/84, och

- kvantiteter som överförts under den åttonde perioden.

c) Ersättningen skall minskas med de totala belopp som utbetalats enligt artikel 1.

d) När det gäller jordbruksarrenden skall ansökan om ersättning inges av arrendatorn.

Medlemsstaterna skall fastställa de villkor på vilka arrendatorn får inge ansökan om ersättning och de villkor på vilka ersättningen skall beviljas.

3. Under förutsättning att tillämpningsperioden för tilläggsavgiftssystemet förlängs, skall gemenskapens finansiering av den ersättning som avses i punkt 1 begränsas till de belopp som anges i bilagan.

Inom ramarna för dessa belopp skall medlemsstaterna ha befogenhet att betala en högsta ersättning med 10 ecu per 100 kg och år.

Medlemsstaterna får

a) betala ersättning med ett lägre belopp än 10 ecu per 100 kg och år och använda restbeloppet till att frigöra ytterligare kvantiteter,

b) bidra till gemenskapens finansiering genom att höja ersättningsbeloppet.

Varje medlemsstat får justera nivån på höjningen inom sitt territorium för att ta hänsyn till olika lokala förhållanden när det gäller

- utvecklingen av mjölkproduktionen,

- den genomsnittliga leveranskvantiteten per producent,

- behovet att undvika störningar av omstruktureringen av mjölkproduktionen,

- möjligheten till omställning till andra produktiva verksamheter,

- det faktum att mjölkproduktionen äger rum i en av de zoner som definieras i artiklarna 3.3 3.5 i rådets direktiv 75/268/EEG av den 28 april 1975 om jordbruk i bergsområden och i vissa mindre gynnade områden(9), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 797/85(10).

För de producenter som i kraft av sina leveranser och direktförsäljningen förfogar över två referenskvantiteter, skall ersättningen beviljas för båda referenskvantiteterna.

4. Under förutsättning att tillämpningsperioden för tilläggsavgiftssystemet förlängs, skall de referenskvantiteter som frigjorts med stöd av denna artikel tillföras den reserv som avses i artikel 5 eller i artikel 6.3 i förordning (EEG) nr 857/84 och som skall

a) omfördelas till de producenter som avses i artikel 1 i denna förordning,

b) tilldelas de producenter som avses i artikel 3a i förordning (EEG) nr 857/84,

c) med avseende på en eventuell restkvantitet, tilldelas de prioriterade producenter som medlemsstaten med kommissionens medgivande utsett efter objektiva kriterier, särskilt mindre producenter och producenter i områden av den typ som definieras i artiklarna 3.3 3.5 i direktiv 75/268/EEG.

5. Under förutsättning att tillämpningsperioden för tilläggsavgiftssystemet förlängs, skall de berörda medlemsstaterna använda de tillgängliga resterande beloppen till att betala ersättning till de producenter som avses i artikel 1 i de fall då de belopp som anges i bilagan inte förbrukas i sin helhet i samband med det system som avses i punkt 1. Denna ersättning, som inte får överstiga 10 ecu per 100 kg och år, skall utbetalas för den del med vilken den enskilda referenskvantiteten har minskats i förhållande till den referenskvantitet som är disponibel för den sjunde perioden, eller, när det gäller Portugal och det territorium som tidigare utgjorde Tyska demokratiska republiken, i förhållande till den referenskvantitet som var disponibel före ikraftträdandet av denna förordning. Ersättning skall utbetalas senast under det sista kvartalet av vart och ett av kalenderåren 1993, 1994, 1995 och 1996.

Artikel 3

Finansieringen av den gemenskapsersättning som avses i artiklarna 1 och 2 skall betraktas som en interventionsåtgärd i den mening som avses i artikel 3 i förordning (EEG) nr 729/70.

Artikel 4

Medlemsstaterna skall före den 1 april 1992 tillställa kommissionen alla uppgifter som behövs för att utvärdera effektiviteten av de åtgärder som avses i denna förordning.

Artikel 5

Kommissionen skall besluta om tillämpningsföreskrifter för denna förordning i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 30 i förordning (EEG) nr 804/68.

Artikel 6

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 13 juni 1991.

På rådets vägnar

A. BODRY

Ordförande

(1) EGT nr L 148, 28.6.1968, s. 13.

(2) EGT nr L 150, 15.6.1991, s. 19.

(3) EGT nr L 90, 1.4.1984, s. 13.

(4) EGT nr L 150, 15.6.1991, s. 28.

(5) EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 13.

(6) EGT nr L 185, 15.7.1988, s. 1.

(7) EGT nr L 78, 20.3.1987, s. 5.

(8) EGT nr L 362, 27.12.1990, s. 9.

(9) EGT nr L 128, 19.5.1975, s. 1.

(10) EGT nr L 93, 30.3.1985, s. 1.

BILAGA

Årliga belopp (1992-1996) i miljoner ecu enligt artikel 2.3

>Plats för tabell>

Hänvisat till av