Förslag till avgörande av generaladvokat Giuseppe Tesauro föredraget den 13 mars 1997

1 Originalspråk: italienska.

2 Det är fråga om lagen nr 1992/147 om avreglering av konkurrensen.

3 Artikel 9 a, som infogades i UWG genom ovan nämnda lag nr 1992/147, ändrades året efter genom lag nr 1993/227, just på så sätt att den uteslöt varje möjlighet att ge priser utan motprestation, det vill säga att anordna pristävlingar i samband med försäljning av tidskrifter.

4 Närmare bestämt är artikel 9 a första stycket inte tillämplig om priset består i möjligheten att delta i en tävling (lotteri) i vilken värdet av det samlade värdet av priserna i förhållande till antalet deltagare inte överstiger 5 schilling per deltagare och det totala värdet av priserna inte överstiger 300000 schilling. Pristävlingar är alltså tillåtna inom ovan angivna gränser både vid försäljning av tjänster och vid försäljning av produkter som inte är tidskrifter.

5 Det är fråga om nummer 9 av den 22 februari 1995. Även därefter följande nummer av tidskriften innehåller tävlingar som motsvarar den ovan nämnda såväl vad gäller typen av spel som priserna som kan vinnas.

6 Enligt den tyska lagstiftningen om illojal konkurrens är försäljning av tidskrifter som innehåller priser förbjuden endast om priserna i ett konkret fall står i strid mot god sed. Däremot är pristävlingar tillåtna om de, som i förevarande fall, utgör en del av publikationens rekreativa syfte.

7 Dom av den 11 juli 1974 i mål 8/74, Dassonville (Rec. 1974, s. 837, punkt 5).

8 Dom av den 24 november 1993 i förenade målen C-267/91 och C-268/91, Keck och Mithouard (Rec. 1993, s. I-6097). I samma riktning, se senast dom av den 20 juni 1996 i förenade målen C-418/93, C-419/93, C-420/93, C-421/93, C-460/93, C-461/93, C-462/93, C-464/93, C-9/94, C-10/94, C-11/94, C-14/94, C-15/94, C-23/94, C-24/94 och C-332/94, Casa Uno m. fl. (REG 1996, s. I-2975).

9 Dom av den 20 februari 1979 i mål 120/78, Rewe-Zentral (Rec. 1979, s. 649).

10 Ovan nämnd dom i målet Keck (fotnot 7), punkt 16; min kursivering.

11 Dom av den 6 juli 1995 i mål C-470/93, Mars (REG 1995, s. I-1923, punkt 13).

12 I mitt förslag till dom i målet Hünermund m. fl. framhöll jag för övrigt att bland åtgärder angående försäljningssätt de åtgärder som gäller metoder för försäljning och främjande av försäljning förtjänar en särskild bedömning, eftersom de under vissa omständigheter på ett bestämt och specifikt sätt kan inverka på importen och således utgöra hinder för varornas rörlighet inom gemenskapen (mål C-292/92, Rec. 1993, s. I-6787, punkt 16— 18 och särskilt punkt 22).

13 Hänvisningen gäller de rekvisit som uppställs för att en nationell bestämmelse om försäljningssätt skall falla utanför det tillämpningsområde för artikel 30 som uttalats i ovan nämnda punkt 16 i domen i målet Keck (fotnot 8 ovan).

14 Ovan nämnd dom i målet Keck (fotnot 7), punkt 17; min kursivering.

15 Dom av den 10 maj 1995 i mil C-384/93 (REG 1995, s. I-1141, punkt 38). Domen av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921, punkt 92— 104) skall läsas på samma sätt. Jag vill erinra om att domstolen i den domen har ansett att bestämmelser som de om övergång från en förening till en annan står i strid med bestämmelserna om fri rörlighet för personer och direkt villkorar spelarnas tillträde till arbetsmarknaden i de andra medlemsstaterna (punkt 103).

16 Dom av den 11 augusti 1995 i mål C-63/94 (REG 1995, s. I-2467, punkt 12 och 15).

17 Dom av den 2 juni 1994 i förenade målen C-69/93 och C-258/93, Punto Casa och PPV (Rec. 1994, s. I-2355, punkterna 12 och 15), samt dom av den 20 juni (nämnd ovan i fotnot 7), punkterna 12 och 13.

18 Dom av den 2 juni 1994 i förenade målen C-401/92 och 402/92, Tankstation (Rcc. 1994, s. I-2199, punkt 12, 15 och 18).

19 Dom av den 29 juni 1995 i mål C-391/92, kommissionen mot Grekland (REG 1995, s. I-1621, punkt 13— 18).

20 Dom av den 14 december 1995 i mål C-387/93, Banchero (REG 1995, s. I-4663, punkterna 36 och 37).

21 Dom av den 15 december 1993 i mål C-292/92, Hiincrmund m. fl. (Rcc. 1993, s I-6787, punkt 20—23).

22 Dom av den 9 februari 1995 i mål C-412/93, Leclere-Siplee(REG 1995, s. I-179, punkt 21 emdash;24).

23 Dom i målet Casa Uno m. fl. (nämnd i fotnot 7), punkt 24. Se i samma hänseende domen i målet Keek (nämnd i fotnot 7), punkt 13.

24 Se särskilt domen Cassis de Dijon (nämnd ovan i fotnot 8), punkt 8, samt senast dom av den 26 november 1996 i mål C-313/94, F. Ili Graffione (REG 1996, s. I-6039, punkt 17).

25 Jag vill för övrigt erinra om att den österrikiska författningsdomstolen har ansett att artikel 9 a i UWG slår i överensstämmelse med författningen just med motiveringen att förbudet är nödvändigt för att upprätthålla pressens mångfald (dom av den 1 mars 1994, ÖBÏ 1994, s. 151).

26 Dom av den 24 mars 1994 i mål C-275/92 (Ree. 1994, s. I-1039).

27 Domstolen har vidare tillagt att anmärkningen att lotterierna kan vara ett viktigt sätt att finansiera välgörenhet eller verksamhet av allmänt intresse som socialt arbete, sport och kultur inte saknar intresse, även om den i sig inte kan anses som en objektiv motivering (punkt 60, min kursivering)

28 Det skulle förhålla sig på annat sätt om tidskriften baserades endast på lotteriet, det vill säga om tidskriften var en ursäkt för att anordna ett lotteri i stor skala och i stor omfattning, särskilt vad gäller storleken på de summor varom spelas. Uppenbarligen är detta inte fallet.

29 Även om man som den store filosofen Benedetto Croce anser att spelet är en skatt på de dumma förefaller mig den tveklösa nyttan för staten med en sådan skatt inte kunna motivera att den bekämpas när det inte är spelarens ursprungsland som har nytta av inkomsterna utan en annan stat eller som i förevarande fall en annan person.

30 Domen i målet Schindler (nämnd i fotnot 25, punkt 61).

31 Dom av den 15 december 1982 i mål 286/81 (Rec. 1981, s. 4575, punkt 18).

32 Se ovan i punkt 2, särskilt fotnot 3.

33 Detta är det uttryck som används i domen i målet Mars (nämnd i fotnot 10), punkt 24. Ur denna synvinkel anser jag inte att ytterligare kommentarer är påkallade i fråga om den portugisiska regeringens ståndpunkt att konsumenten skulle kunna ledas att köpa hundratals exemplar av samma tidskrift för att öka sina möjligheter att vara den lyckligt lottade. En person som köper hundratals exemplar av samma tidskrift och löser hundratals gånger samma korsord har, tillåt mig att säga detta, behov av annat skydd. Bortsett härifrån kan samma person lätt köpa hundratals biljetter till samma lotteri eller dagligen flera kuponger till skrapa och vinnlotter eller liknande spel som inte alls är förbjudna.

34 Se till exempel dom av den 25 juli 1991 i mål C-353/89, kommissionen mot Nederländerna (Ree. 1991, s. I-4069), i vilken domstolen har fastslagit atť'bcvarandet av mångfalden.är förbundet med yttrandefriheten som är skyddad i artikel 10 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och hör till de grundläggande rättigheter som garanteras av gemenskapens rättsordning(punkt 30). Se av samma innebörd dom av den 14 maj 1974 i mål 4/73, Nold (Rec. 1974, s. 491, punkt 13).

35 I detta hänseende vill jag anföra att om det, som kommissionen har anfört, är på det sättet att det inte är möjligt att göra någon distinktion mellan opinionsbildande tidningar och nöjestidningar och att pressens mångfald inte skall skyddas bara beträffande de förstnämnda, är det likaledes så, att en veckotidning som Laura i princip bara kan konkurrera med tidskrifter av sammma typ och absolut inte med den lokala pressen, med opinionsbildande tidningar eller med sporttidningar.

36 Den österrikiska regeringen har under förhandlingen begränsat sig till att anföra att det föreligger ett problem med koncentration av pressen i Österrike tul ett fåtal ägare och att i början av 90-talet den största utgivargruppen i Österrike hade en marknadsandel på 50 procent, en andel som sedan har sjunkit till 40 procent. Det är emellertid inte säkert om denna minskning beror på att de små nationella företagen har höjt sin andel eller på närvaron av tidskrifter med ursprung i andra medlemsstater.

37 Det gäller alltså att avgöra huruvida det faktum att det finns pristävlingar utgör en avgörande omständighet för att köpa en viss tidskrift oberoende av dennas egenskaper, i förevarande fall cnundcrhållningstidskrift. Med andra ord, skulle konsumenten som väljer att köpa en veckotidning som Laura lika gärna köpa en sporttidning, en nyhetstidning, en litteraturtidning eller en vetenskaplig tidskrift om dessa erbjöd möjligheten att vinna ett pris? Eller skulle han i vilket fall som fielst köpa cnnöjcstidskriftoch välja bland dessa efter sina önskemål, som visserligen kan påverkas av att det finns pristävlingar men även av ett särskilt stimulerande omslag eller av något annat?

38 Till exempel erbjuder tidskriften Täglich Alles, som ges ut av sökanden, möjligheten att vinna CD-skivor till den som gissar titeln på en film (se numret av den 25 januari 1996). Tidskriften News gör i sin tur reklam för möjligheten att delta i lotterier där den som fyller i och skickar in en kupong som finns i tidningen kan vinna en bil av märket Nissan (se till exempel nummer 1 av den 4 januari 1996).

39 Se till exempel domarna i Oberster Gerichtshof (OGH) av den 9 maj 1995, gratisflyg (WBl. 1995, s. 466) och av den 22 mars 1994, gratis dag (Obi. 1994, s.166).

40 Se i detta hänseende dom av den 18 juni 1991 i mil C-260/89, ERT (Rcc. 1991, s. I-2925). I den domen preciserade domstolen att när en medlemsstat åberopar de kombinerade bestämmelserna i artiklarna 56 och 66 för att motivera en lagstiftning som kan hindra utövningen av den fria rörligheten för tjänster, måste denna motivering, som föreskrivs i gemenskapsrätten, tolkas i ljuset av allmänna rättsprinciper och särskilt av grundläggande rättigheter, På detta sätt kan den nationella lagstiftningen åtnjuta de undantag som föreskrivs i de bestämmelserna i artikel 56 och 66 ι förening, endast om dessa står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter som domstolen säkerställer respekten for (punkt 43). Domstolen bestämde därför att det i ett sådant fall ankommer på den nationella domstolen och eventuellt på domstolen att bedöma tillämpningen av dessa bestämmelser med hänsyn till alla gcmcnskapsrättsliga normer, däribland yttrandefriheten, som är stadfäst i artikel 10 i konventionen om de mänskliga rättigheterna såsom allmän rättsgrundsats som domstolen säkerställer respekten för (punkt 44). Samma överväganden gäller uppenbarligen även beträffande de krav som anförts för att berättiga nationella åtgärder som hindrar handeln med varor.

41 Se ovan i fotnot 33.

42 Se i detta hänseende den redan nämnda domen från den österrikiska författningsdomstolen (fotnot 24), där det understryks att media inte bara är varor men även en nödvändig del av opinionsbildningen. En lagstiftare, som med åtgärder som förbjuder vissa former av reklam försöker säkerställa att de små utgivningsföretagen överlever, säkerställer, utöver den österrikiska författningen, även åtlydnaden av artikel 10 i konventionen om de mänskliga rättigheterna.

43 Se i detta hänseende rapporten från Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter i målet De Geïllustreerde Pers NV mot Nederländerna, DR 8, s. 5.

44 Se domarna i målen Sunday Times I (26 april 1979, A nr 30), Barthold mot Förbundsrepubliken Tyskland (25 mars 1985, A nr 90) och Lingens mot Österrike (8 juli 1986, A nr 103).

45 Det behöver knappast sägas att det i denna bestämmelse föreskrivs att utövandet av friheterna som garanteras i denna kan underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder, som är angivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den territoriella integriteten, den allmänna säkerheten, förebyggandet av oordning eller brott, skyddandet av hälsa eller moral eller av annans goda namn ocn rykte eller rättigheter, förhindrandet av att förtroliga underrättelser sprids eller upprätthållandet av domstolarnas auktoritet och opartiskhet.

46 Se i denna riktning till exempel dom av den 28 mars 1990, Groppera Radio Ag mot Schweiz, A nr 173. Svaranderegeringens argumentation bestod i tvivel angående möjligheten att åberopa artikel 10 beträffande program som huvudsakligen består av popmusik och reklam, och domstolen i Strasbourg har preciserat att artikel 10 punkt 1 är tillämplig utan att det behöver göras någon åtskillnad beroende på programmens innehåll (se särskilt punkterna 54 och 55). Se i samma riktning även dom av den 20 november 1989, Markt Int. Verlag och Klaaus Beerman mot Förbundsrepubliken Tyskland, A nr 165, där domstolen inte har gett bifall till principen enligt vilken tillämpningen av artikel 10 skulle vara begränsad till uttalanden av Konstnärlig, religiös, vetenskaplig, politisk och ekonomisk-politisk art ocn inte avse kommersiella uttalanden och attityder ägnade att främja ekonomiska intressen.

47 Se ovan nämnd dom i mål Markt Int. Verlag och Klaus Beermann mot Förbundsrepubliken Tyskland, nämnd i fotnot 45.

48 Se i detta hänseende dom av den 24 november 1993, Informationsverein Lentia m. fl. mot Österrike, A nr 276. I den domen fastslog domstolen att mångfalden i informationen är ett essentiellt värde i ett demokratiskt samhälle och därför kan leda till en begränsning av yttrandefriheten. Domstolen gav emellertid inte bifall till svaranderegeringens åsikt alt TV-monopolct var ett lämpligt och nödvändigt sätt att säkerställa mångfalden, särskilt beträffande programmens och opinionens kvalitet och jämvikt. Tvärtom ansåg domstolen att mångfalden i informationen normalt säkerställs genom konkurrens och att ett så stelt monopol som det då aktuella monopolet i vilket fall som helst inte var tillåtet.

49 Se ovan, punkt 21-25.