Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 11 juli 2000

1 Originalspråk: grekiska.

2 EGT L 336, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 216.

3 Se bland annat domarna av den 16 juni 1998 i mâl C-53/96, Hermès (REG 1998, s. I-3603) ocii av den 23 november 1999 i mål C-149/96, Portugal mot rådet (REG 1999, s. I-8395).

4 EGT L 289, s. 28.

5 Se ovan fotnot 2.

6 Byggnadsställningen Allroundsteiger bestar nv ett antal separata komponenter sont monteras med hjälp av ett särskilt koppliiiĘSsystem für sammansättning av de i byggnadsställningen ingående rören.

7 Se beträffande denna lag domstolens dom av den 14 september 1982 i mål 144/81, Keurkoop (REG 1982, s. 2853; svensk specialutgåva, volym 6, s. 491).

8 Se bland annat domarna av den 17 maj 1994 i mål C-18/93, Corsica Ferries (REG 1994, s. I-1783; svensk specialutgåva, volym 15, s. 113), punkt 14, av den 5 oktober 1995 i mål C-96/94, Centro Servizi Spediporto (REG 1995, s. I-2883), punkt 45, av den 18 juni 1998 i mål C-266/96, Corsica Ferries France (REG 1998, s. I-3949), punkt 27, och av den 9 oktober 1997 i mâl C-291/96, Grado och Bashir (REG 1997, s. I-5531), punkt 12.

9 Se bland annat beslut av den 20 mars 1996 i mål C-2/96, Sunino och Data (REG 1996, s. I-1543), punkt 4.

10 Yttrande av den 15 november 1994 avseende gemenskapens behörighet att inga internationella avtal pä området för tjänster och skydd av immaterialrätter (REG 1994, s. I-5267; svensk specialutgåva, volym 16, s. 233) punkt 105.

11 Punkt 71. Denna slutsats är giltig sä länge som rådet inte har utvidgat tillämpningen av gemenskapens handelspolitik på området rör internationella avtal ont tjänster och immateriella rättigheter med stöd av artikel 133.5 EG (detta stycke infördes i artikel 113 i EG-fördragct genom Amstcrdamfördraget).

12 Mer precist konstaterade domstolen: Det har exempelvis endast delvis genomförts en harmonisering i fråga om varumärken. Det framgår således av tredje övervägandet i rådets första direktiv 89/104/EEG... att direktivet begränsar sig till att tillnärma de nationella lagar som mest direkt påverkar den inre marknadens funktion. På andra områden som omfattas av TRIPs-avtalet har det inte utfärdats någon gemenskapsrättsakt om harmonisering. Så är fallet på området för skydd av hemlig teknisk information, på området för mönster, där det endast presenterats förslag samt på området för patent. I fråga om patent har kommissionen endast hänvisat till mcllanstatliga konventioner och inte till gemenskapsrättsaktcr

13 EGT L 375, s. 1, punkt 104 i yttrande 1/94.

14 Se ovan fotnot 3.

15 Se artikel 20 i direktivet.

16 Det bör dock erinras om att beslutet om hänskjutande antogs den 31 oktober 1998.

17 Se ovan punkt 5 i detta förslag till avgörande.

18 Se ovan punkt 6 i detta förslag till avgörande.

19 Se ovan punkt 7 i detta förslag till avgörande.

20 För denna slutsats talar dessutom, såsom generaladvokaten Tesauro hävdade i sitt förslag till avgörande i målet Hermès (ovan fotnot 2), artiklarna 1 och 2 i beslut 94/800 (ovan fotnot 1), enligt vilka avtalen skall godkännas på gemenskapens vägnar vad gäller den del som omfattas av dess behörighet (punkterna 12 och 13).

21 Se till exempel domen av den 30 april 1974 i mål 181/73, Haegeman (REG 1974, s. 245; svensk specialutgåva, 1974, volym 2, s. 281), där domstolen vid tolkningen av associeringsavtalet mellan EKG och Grekland i första hand stödde sig pä ett institutions- och funktionsorienterat kriterium, nämligen att avtal som ingåtts enligt artiklarna 228 och 238 i fördraget är att betrakta som rättsakter som beslutats av gemenskapens institutioner enligt vad som avses i artikel 177 första stycket b, i EEG-fördraget. Bestämmelserna i avtalet utgör en integrerad del av gemenskapens rättsordning, och domstolen är behörig att meddela förhandsavgörande om tolkningen av detta avtal (punkterna 3, 5 och 6). Se även domarna av den 5 februari 1976 i mål 87/75, Bresciani (REG 1976, s. 129; svensk specialutgåva, 1976, volym 3, s. 15), och av den 24 november 1977 i mål 65/77, Razanatsimba (REG 1977, s. 2229; svensk specialutgåva, 1977, volym 3, s. 487).

22 Domen av den 30 september 1987 i mål 12/86 (REG 1987, s. 3719; svensk specialutgåva, 1987, volym 9, s. 175).

23 Punkt 12.

24 Domstolen förklarade att ... här är fråga om ett associeringsavtal som ger upphov till särskilda band och privilegier i förhållande till ett tredje land som åtminstone tdl viss del skall delta i gemenskapens system... Frågan om domstolen är behörig att uttala sig om tolkningen av en bestämmelse i ett blandat avtal som innehåller ett åtagande som det faller inom medlemsstaternas behörighetsområde att göra, saknar därför relevans. Domstolens behörighet kan för övrigt inte påverkas av det förhållandet att det i fråga om den fria rörligheten för arbetstagare enligt gällande gemenskapsrätt skulle ankomma på medlemsstaterna att utfärda de regler som krävs för att inom dessas territorier säkerställa att avtalsbestämmelserna eller de beslut som skall fattas av associeringsrådet genomförs. Domstolen har nämligen i en dom av den 26 oktober 1982 i mål 104/81 Kupferberg (REG 1982, s. 3641; svensk specialutgåva; 1982, volym 6, s. 531) slagit fast att medlemsstaterna, genom att säkerställa att de förpliktelser som följer av ett avtal som ingåtts av gemenskapsinstitutionerna iakttas, fullgör en skyldighet de mom gemenskapens rättsordning har gentemot gemenskapen, som har åtagit sig ansvaret för att avtalet genomförs på vederbörligt sätt (punkterna 9—11). Se även domen av den 20 september 1990 i mål C-192/89, Sevince (REG 1990, s. I-3497; svensk specialutgåva, 1990, volym 10, s. 507), punkterna 8—12.

25 Ovan fotnot 21, punkt 14.

26 Såsom den nederländska regeringen träffande har påpekat i sitt skriftliga yttrande har TRIPs-avtalet inte undertecknats av gemenskapen med stöd av artikel 238 i EG-fördraget (nu artikel 310 EG). Beslut 94/800 är grundat på artiklarna 43, 54, 57 (nu artiklarna 37 EG, 44 EG och 47 EG), 66 (nu artikel 55 EG), 75, 84.2 (nu artiklarna 71 EG och 80.2 EG), 99 (nu artikel 93 EG), 100 (nu artikel 94 EG), 100a (nu artikel 95 EG i ändrad lydelse, 235 (nu artikel 308 EG), i förening med artikel 228.3 tredje stycket (nu artikel 300.3 andra stycket EG i ändrad lydelse) i EG fördraget. Se även målet Portugal mot rådet (ovan fotnot 2), punkt 42, beträffande skillnaden mellan WTO-avtalen och associeringsavtalen: Vad närmare bestämt beträffar tillämpningen av WTO-avtalen i gemenskapens rättsordning, påpekar domstolen att enligt ingressen till Avtalet om upprättande av WTO, inklusive bilagor, fortsätter detta avtal att i likhet med GATT 1947 vara grundat på principen om ömsesidiga och för alla parter fördelaktiga förhandlingar och skiljer sig därför, vad gemenskapen beträffar, från de avtal som denna har ingått med tredje land och som inför en viss asymmetri i fråga om avtalade skyldigheter eller skapar särskilda relationer i fråga om integration med gemenskapen, såsom fallet var med det avtal vars tolkning var föremål för domen i det ovannämnda målet Kupferberg.

27 Ovan fotnot 2. Se särskilt punkt 18 i generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande.

28 EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3.

29 Se domen i målet Hermès (ovan fotnot 2), punkt 27.

30 Se domen i målet Hermès (ovan fotnot 2), punkt 32.

31 Med hjälp av den rättspraxis till vilken det hänvisas i punkt 32 i domen í målet Hermes (se domarna av den 17 juli 1997 i mål C-130/95, Giloy (REG 1997, s. I-4291), punkt 28, och i mål C-28/95, Leur-Bloem (REG 1997, s. I-4161), punkt 34, kunde domstolen kringgå det faktum att gemenskapens behörighet i detta fall formellt sett inte hade utövats, då (se även punkt 30 i domen i målet Hermès) den gällande gemenskapslagstiftningen, det vill säga artikel 99 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken, visserligen var mycket närbesläktad, utan att helt sammanfalla, med föremålet för tvisten vid den nationella domstolen, nämligen interimistiska åtgärder i syfte att skydda, visserligen ej gemenskapsvarumärken men väl varumärken med stöd av internationella registreringar bestämda för Benelux. Efter att ha visat på det väsentliga släktskapet mellan gcmenskapsbestämmclserna och de nationella bestämmelserna (se punkt 28: Det är riktigt att de åtgärder som avses i sistnämnda bestämmelse (artikel 99 i förordning nr 40/94), på samma sätt som de förfarandcregler som hör till dessa, är de som föreskrivs i den berörda medlemsstatens nationella rätt, med avseende pä det nationella varumärket), hänvisade domstolen till det ovannämnda rättsfallet för att motivera gemenskapens intresse av en enhetlig tolkning av en bestämmelse i ett internationellt avtal som tillämpas på nationell nivå och på gemenskapsnivå, vilka är närbesläktade vad beträffar cstämmelsemas innehåll. Jag anser att domstolens rättspraxis i detta fall — även om den i målet Hermès uttryckligen åberopas på grund av de i detta mål redan nämnda speciella omständigheterna, enligt vilka tolkningsfrågor inom ramen för artikel 177 i fördraget som visserligen hänför sig till tolkningen av en gemcnskapsbcstämmelsc, men som har uppkommit i tvister som faller utom gemenskapsrättens tillämpningsområde, kan besvaras [se även domen av den 8 november 1990 i målet C-231/89, Dzodzi (REG 1990, s. I-4003) — och de övriga domarna som utgör en del av denna rättspraxis, sasom de omnämts i mitt förslag till avgörande i målet Anderson och Wåkerås, där dom meddelades den 15 juni 1999, C-321/97 (REG 1999, s. I-3551), punkterna 16 och följande punkter] — inte kan tillämpas i förevarandc mål. Det bör understrykas att medan utgångspunkten i domen i målet Dzodzi var att den nationella lagstiftaren ville behandla de nationella rättssubjekten på samma sätt som gemenskapernas rättsordning behandlar sina egna rättssubjekt (se i detta hänseende domen av den 28 mars 1995 i mål C-346/93, Kleinwort Benson (REG 1995, s. I-615), punkt 16, där domstolen undersökte huruvida en direkt och ovillkorlig hänvisning i den nationella rätten till gemenskapsrätten får till följd att denna rätt blir tillämplig inom ramen för den nationella rätten), utgör i förevarande mal nationella myndigheters acceptans av gemenskapslagstiftning, det vill säga harmoniseringen av tolkningen som gemenskapernas institutioner och de nationella myndigheterna gett denna, ett mål och inte en utgångspunkt. I förevarande mål utgör dessutom domstolens behörighet att tolka de omtvistade bestämmelserna i TRIPs-avtalet, såsom dessa i förevarande mål är tillämpliga, en fråga och inte en given omständighet. I domen i målet Dzodzi (se även domen i målet Hermes (ovan fotnot 2), punkt 31) var behörigheten en given omständighet. Dessutom bör det observeras att eftersom gemenskapens behörighet vad gäller interimistiska skyddsåtgärder för mönster i förevarande fall inte har vidtagits, kan det inte vara aktuellt att tillämpa artikel 50 i TRIPs-avtalet på situationer som faller inom ramen för gemenskapsrätten. Med andra ord fattas den grundläggande förutsättningen för att tillämpa denna rättspraxis, nämligen förutsättningen att den omtvistade bestämmelsen kan tillämpas både på situationer som faller under nationell rätt och på situationer som faller under gemenskapsrätten. Det skulle dessutom innebära ett logiskt fel och en alltför vidsträckt tolkning av domen i målet Hermes, om man i detta mål skulle godta, såsom kommissionen förordar i sitt skriftliga yttrande (punkt 20), att gemenskapslagstiftningen om gemenskapsvarumärken, som är det enda exempel där gemenskapen utövat sin behörighet i syfte att interimistiskt skydda immateriella rättigheter, genom ett åberopande av ovannämnda rättspraxis kan gottgöra det faktum att gemenskapen inte utövat sin benörighet vad avser interimistiskt skydd av monster. Till syvendeoch sist förevisar de situationer på gemenskapsnivå och på nationell nivå på vilka den omtvistade bestämmelsen i TRIPs-avtalet kan tillämpas på intet sätt samma nära samband, vad avser deras regler, som de situationer som det var fråga om í målet Hermès. Se även generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande i målet Hermès, vilket talar emot en tillämpning av ovannämnda rättspraxis i förevarande mål (punkt 29).

32 Se även förslaget till avgörande av generaladvokat Tesauro i målet Hermès (ovan fotnot 2), punkt 19.

33 Se yttrande 1/94 (ovan fotnot 9), punkterna 59 och 60 (författarens kursivering).

34 Bortsett från den formella rättsläran om att bestämma följderna av ett tolkningsbeslut från domstolen, vilken bestäms genom begrepp som laga kraft och allmän rättsverkan, står det utom tvivel att domen i ett sådant tolkningsbeslut i varje fall är likvärdig med en omformulering av den tolkade bestämmelsen, varigenom det ursprungliga tvivlet beträffande betydelsen av innehållet har undanröjts, så att domstolens tolkning formar en oupplöslig begreppsmässig helhet och således är bindande för varie senare tolkning som till sist kan föreläggas domstolens prövning.

35 I detta hänseende bör det understrykas att bedömningen av en institutions behörighet inte endast består i att bestämma innehållet i denna behörighet, men också att bedöma i vilken utsträckning tidpunkten för utövandet av behörigheten har betydelse. En och samma aktivitet kan ofta få en annan betydelse och spela en annan roll beroende på tidpunkten för utövandet.

36 Vad beträffar förbudet för gemenskapsinstitutionerna att agera i strid med internationella regler som är bindande för gemenskapen, se bland annat domen av den 12 december 1972 i de förenade målen 21/72—24/72, International Fruit Company m.fl. (RHG 1972, s. 1219; svensk specialutgåva, 1972, volym 2, s. 51) punkterna 6 ocb 7.

37 Att detta skulle vara otillåtet och paradoxalt blir ännu tydligare när nian tar i beaktande att, inom ramen för strukturen hos blandade internationella avtal, de omtvistade bestämmelserna i det internationella avtalet integreras i gemenskapsrätten, just genom utövandet av gemenskapens ifrågavarande behörighet, med beaktande av det konkreta tillämpningsområdet för detta avtal, och därmed faller inom domstolens behörighet att tolka.

38 Se i detta avseende domen i målet FIcrmès (ovan fotnot 2), punkt 35, och förslaget till avgörande av generaladvokaten lesauro i detta mal, punkt 38.

39 Se ovan punkt 46 i detta förslag till avgörande.

40 Punkt 20.

41 Kommissionen understryker att något liknande i dag skulle kunna hända på området för mönster vars skydd redan är harmoniserat inom gemenskapen genom direktiv 98/71 (ovan fotnot 3), som dock ej föreskriver interimistiska skyddsåtgärder.

42 För detta resonemang, se bland annat förslaget till avgörande av generaladvokaten Tesauro i målet Hermès, punkterna 14, 18 och 20.

43 Det är logiskt att tolkningen och tillämpningen av varje rättsregel, sålunda även en bestämmelse som artikel 50 i TRIPs-avtalet, skiljer sig åt beroende på inom vilket område bestämmelsen tillämpas, utan att detta nödvändigtvis betyder att denna bestämmelse inte är tolkad i förening med de till denna bestämmelse systematiskt sett besläktade bestämmelserna. För övrigt är denna skillnad a Íbrtiori förutsägbar, då förändringen i tolkningssammanlang även bestämmer behörigheten för en annan institution, såsom i förevarande mål.

44 Ovan fotnot 2, punkt 36.

45 Se yttrande 1/94, punkt 107 (ovan fotnot 9).

46 Se ovan, punkterna 49 och 50 i detta förslag till avgörande.

47 Se bland annat domen av den 16 mars 1983 i de förenade målen 267/81 —269/81, SI`I och SAMI (REG 1983, s. 801; svensk specialutgåva, volym 7, s. 81), punkterna 14 och 15, och målet Hennes, punkt 32 (ovan fotnot 2). Se även ovan, punkt 44 i detta förslag till avgörande.

48 Se bland annat yttrande 1/94, punkterna 106, 107 och 108 (ovan fotnot 9).

49 Se ovan, punkt 46 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

50 Se bland annat yttrande 1/94, punkterna 108 och 109 (ovan fotnot 9) och domen av den 19 mars 1996 i mål C-25/94, Kommissionen mot rådet (REG 1996, s. I-1469), punkt 48.

51 Se domen i målet Portugal mot rådet (ovan fotnot 2), punkt 42.

52 Inom ramen för den nuvarande institutionella ramen för dess behörighet kan domstolen endast bidra till den enhetliga internationella representationen i andra hand, det vill säga att antingen genom direkt domstolsprövning kontrollera om gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaternas myndigneter efterlever sin samarbetsförpliktelse i syfte att säkerställa den enhetliga representationen, eller. genom att tolka förhandsfrågor som hänför sig till tolkningen av denna förpliktelse inom ramen för sin behörighet enligt artikel 177 i fördraget (se nedan, punkterna 72 och följande punkter i detta förslag till avgörande). Det bör understrykas att denna behörighet inte får sammanblandas med behörigheten att direkt tolka bestämmelser i de blandade internationella avtalen som är i fråga. Inom ramen för denna första behörighet handlar det om gemenskapsinstitutionernas och de nationella myndigheternas attityd till deras förpliktelse att ömsesidigt samordna sina tolkningar av bestämmelser i blandade internationella avtal, och inte om att bestämma det exakta innehållet i dessa tolkningar, vilket är föremål för den andra behörigheten.

53 Ovan fotnot 30.

54 Punkt 24. Se även förslaget till avgörande av generaladvokaten Tesauro i detta mål, där han påpekade följande: Teknisk eller juridisk rådgivning är främmande för det system som 1971 års protokoll eller artikel 177 i fördraget innehåller (punkt 25).

55 Se ovan, punkt 66 i detta förslag till avgörande.

56 Se bland annat kommissionens meddelande 93/C 39/05 beträffande samarbetet mellan kommissionen ocli de nationella domstolarna för tillämpningen av artiklarna 85 och 86 i EEG-fördraget (EGT C 39, 1993, s. 6).

57 En sådan förpliktelse skulle inte kunna grundas på skyldigheten att följa tolkningsbesluten som antas med stöd av artikel 177 i fördraget. Så snart som man kan anta att domstolen inte är behörig att besvara en förhandsfråga från en nationell domstol avseende tolkningen av en bestämmelse i ett blandat internationellt avtal som hänför sig till ett område som fortfarande tillhör medlemsstaternas behörighet, skulle det stå i strid med den fasta rättspraxisen avseende den ändamålsenliga verkan av domstolens besvarande av tolkningsfrågor, om den hänskjutande domstolen hursomhelst skulle vara tvingad att enligt artikel 177 följa de befintliga tolkningsmeddelandena där den omtvistade eller en därmed besläktad bestämmelse har tolkats i ett annat sammanhang än det i vilket tvisten utspelar sig.

58 Det faktum att denna förpliktelse inte grundar sig på artikel 177 i fördraget utan på skyldigheten för gemenskapens institutioner och nationella myndigheter att nära samarbeta i syfte att säkerställa gemenskapens enhetliga internationella representation, har å ena sidan till följd att en överträdelse av denna förpliktelse utgör en undertåtenhet av denna medlemsstats förpliktelse att nära samarbeta, om även de andra förutsättningarna för en sådan underlåtenhet är uppfyllda, och därför måste fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 226 EG (tidigare artikel 169 i EG-fördraget). A andra sidan har det till följd att medborgarna i medlemsstaten inte kan åberopa denna överträdelse i syfte att ogiltigförklara det nationella rättsliga beslutet, eftersom det är tydligt att förpliktelsen att nära samarbeta är riktad till gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaterna och därför inte kan ha direkt effekt.

59 I detta fall måste det antas att domstolen, med hänsyn tagen till förslaget till förhandsavgörande i målet Hermès (ovan fotnot 2) och till förfarandet vid den nationella domstolen, och följaktligen till den eventuella tillämpligheten av artikel 50.6 i TRIPs-avtalet som hänför sig till skyddet av ett varumärke, i varje fall är behörig att undersöka om denna bestämmelse har direkt effekt {se ovan, punkt 40 i detta förslag till avgörande).

60 Ovan fotnot 2.

61 Se artikel 64 i TRIPs-avtalet och bilaga 1 i överenskommelsen om tvistlösning (bilaga 2 i WTO-avtalet).

62 Punkterna 34—52.

63 För de kriterier för direkt effekt vilka hänför sig till ett internationellt avtals natur och struktur, se bland annat domen i målet Kupferberg, punkt 23 (ovan fotnot 23), samt domen av den 5 oktober 1994 i mål C-280/93, Tyskland mot rådet (REG 1994, s. I-4973; svensk specialutgåva, volym 16, s. 171), punkterna 105—110.

64 Punkt 38.

65 Punkt 35. Se även punkt 28.

66 Ovan fotnot 2.

67 Ovan fotnot 2.

68 Se ovan, punkt 75 i detta förslag till avgörande.

69 Svaret ná den tredje frågan påverkas inte av svaret pä den andra frågan som rör problemet huruvida de omtvistade bestämmelserna bar direkt effekt. Se ovan, punkt SO i detta förslag till avgörande.

70 Se i detta avseende, Gervais, D., The TRIPs Agreement: Drafting History and Analysis, London, Sweet & Maxwell, 1998, s. 140.

71 Se Suthersanen, U., Design Law in Europe, London, Sweet & Maxwell, 2000, s. 437, där det dock påpekas att det är svårt att göra åtskillnad mellan ett särpräglat mönster och självständigt skapade mönster.

72 Se ingressen i TRIPs-avtalet där det sägs att medlemmarna är medvetna om att de minst utvecklade medlemsländerna har särskilda behov av största möjliga flexibilitet vid det nationella genomförandet av lagar och andra författningar sä att de kan skapa en sund och livskraftig teknisk grundval.

73 Dessa stycken i artikel 41 föreskriver följande: 1) Medlemmarna skall i sina respektive rättsordningar införa i denna del angivna förfaranden för att göra det möjligt att vidtaga effektiva åtgärder mot alla former av intrång i av detta avtal omfattade immaterialrätter, inbegripet ändamålsenliga förfaranden för att förebygga intrång samt sanktionsmöjligheter som avskräcker frän vidare intrång. Dessa förfaranden skall tillämpas på sätt som är ägnat att dels undvika uppkomsten av handelshinder, dels säkerställa att de inte missbrukas. 2) Förfarandena för säkerställandet av skydd för immaterialrätter skall vara rättvisa och skäliga. De skall inte vara onödigt komplicerade eller kostsamma eller medföra oskäliga tidsfrister eller omotiverade dröjsmål. 3) Slutliga avgöranden skall företrädesvis vara skriftliga och motiverade. De skall tillhandahållas åtminstone parterna i målet utan oskäligt dröjsmål. Slutliga avgöranden skall endast grundas på sådana bevis beträffande vilka parterna givits möjlighet att höras. 4) Parterna i ett mål skall beredas möjlighet till överprövning genom rättslig myndighets försorg av slutliga administrativa beslut och, med beaktande av bestämmelser i den berörda medlemmens rättsordning beträffande målets betydelse för rättskipningen, avseende åtminstone de juridiska aspekterna av de i första instans meddelade slutliga rättsliga avgörandena. Någon skyldighet att bereda möilighet för överprövning av frikännanden i brottmål skall emellertid inte finnas.

74 I detta sammanhang bör det understrykas att möjligheten att tillämpa bestämmelserna i TRIPs-avtalet genom allmänna bestämmelser om rättsskydd vilka gäller i medlemmarnas rättsordningar, inte utgör någon orimligt vid tolkning av avtalet, vilken på ett oproportioncllt sätt kan påverka rättssystemet i någon av de fördragsslutande staterna. För övrigt faller, när det är fråga om allmänna eller särskilda nationella bestämmelser, skydd som är besläktat med immateriella rättigheter endast inom tilllämpningsområdet för TRIPs-avtalet i den mån som det uppfyller de konkreta villkor och krav som ställs i avtalet.