Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 18 maj 2000

1 Originalspråk: spanska.

2 Den nederländska regeringen har upplyst om att gränsen år 1997 var 60750 NLG.

3 Vård, som exempelvis på grund av sin långvarighet eller höga kostnad betraktas som extraordinär, som inte kan bekostas av de enskilda och inte heller på ett tillfredsställande sätt täcks av privata försäkringsbolag, omfattas av den allmänna lagen om särskilda sjukvårdskostnader (Algemene Wet Bijzondere Ziektekosten).

4 Enligt de uppgifter som den nederländska regeringen lämnade vid sammanträdet finns det totalt 30 sjukförsäkringskassor i landet.

5 Staatscourant 1988, nr 123.

6 Särskilda villkor har inte fastställts för att försäkrade skall få vård av personer eller inrättningar som är etablerade i utlandet, med vilka sjukförsäkringskassorna inte har ingått avtal om art tillhandahålla förmåner. En försäkrad som under dessa förhållanden vill få sjukvård måste inhämta förhandstillstand från sin sjukförsäkringskassa, på samma sätt som om han vill få sjukvård av en person eller en sjukvårdsinrättning som är etablerad i Nederländerna, och med vilken sjukförsäkringskassan inte heller har ingått avtal om tillhandahållande av förmåner.

7 I en dom av den 23 maj 1995 beslutade sagda domstol att tillstånd art få sjukvård i utlandet, på grund av artikel 9.4 i lagen om försäkringskassor, inte ges när vården inte kan anses som en förmån i den mening som avses i de nämnda bestämmelserna. I detta fall betraktades inte som förmån en behandling av experimentell karaktär i New York som inte kunde anses vara sedvanlig i yrkeskretsar. I en annan dom av den 19 december 1997 gav samma domstol sjukkassan rätt, av det skälet att den omtvistade behandlingen, som undergicks i Tyskland vilade på en vetenskaplig grundval som (ännu) inte var tillfredsställande och vilken enligt då rådande uppfattning i Nederländerna ansågs vara experimentell.

8 Det vill säga två dagar innan neurologen hos sjukförsäkringskassan ansökte om tillstånd för patienten att vårdas vid nämnda center.

9 Rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996 om ändring och uppdatering av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, samt av förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT L 28, 1997, s. 1).

10 C-120/95 (REG 1998, s. I-1831).

11 C-158/96(REG 1998, s. I-1931).

12 Hittills har över 40 författare kommenterat dessa tvä domar.

13 Nourissat, C.: Quand Panacée rejoint Europe ou comment la Cour de justice consacre la liberté des soins dans la Communauté, La Semaine Juridique, edition générale 1999 II 10002, anser: La paire de lunettes de Nicolas Decker et le traitmement orthodontique de Aline Kohll sont appelés à entrer dans la mythologie judiciaire communautaiere aux côtés de la facture d'électricité de M. Costa ou de la liqueur de cassis de Dijon; Gosseries, Ph.: Journal des Tribunaux du Travail, 1999 s. 446—449, särskilt s. 446, förklarar: Les deux arrêts du 28 avril 1998 de la C.J.C.E. ... ont eu l'effet d'une bombe dans l'organisation des régimes de l'assurance soins de santé des Etats membres de l'Union européenne. Certains ont dit que la C.J.C.E., par ces deux arrêts, a provoqué une belle panique chez tous les gestionnaires d'organismes sociaux de sécurité sociale dans les Etats membres de l'Union ...

14 I domen gjorde domstolen tolkningen att artiklarna 30 och 36 i EG-fördraget utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken ett organ för social trygghet i en medlemsstat nekar en försäkrad schablonersättning för ett par glasögon med korrektionsglas som köpts av en optiker etablerad i en annan medlemsstat, på grund av att förhandstillstånd krävs för köp av alla slags sjukvårdsprodukter.

15 Rättspraxis fastslagen genom dom av den 31 januari 1984 i de förenade målen 286/82 och 26/83, Luisi och Carbone (REG 1984, s. 377; svensk specialutgåva, volym 7, s. 473), punkt 16, och av den 28 januari 1992 i mål C-204/90, Bachmann (REG 1992, s. I-249; svensk specialutgåva, volym 12, s. 31), punkt 31.

16 Dom av den 7 maj 1986 i mål 131/85, Gül (REG 1986, s. 1573; svensk specialutgåva, volym 8, s. 569), punkt 17.

17 Domstolen nämner rådets direktiv 78/686/EEG av den 25 juli 1978 om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för tandläkare inklusive åtgärder rör att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (EGT L 233, s. 1; svensk specialutgåva, område 16, volym 1, s. 33), rådets direktiv 78/687/EEG av den 25 juli 1978 om samordning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om verksamhet som tandläkare (EGT L 233, s. 10; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 6) och rådets direktiv 93/16/EEG av den 5 april 1993 om underlänande av läkares fria rörlighet och ömsesidigt erkännande av deras utbildnings-, examens- ocn andra behörighetsbevis (EGT L 165, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 4, s. 102).

18 En avvikande uppfattning har dock González Vaqué, L.: Aplicación del principio fundamental de la libre circulación al ámbito de la seguridad social: la sentencia Decker, Revista de derecho comunitario europeo, 1999, s. 129—139, särskilt s. 139, som emellertid förklarar att denna rättspraxis innehåller tillräckliga uppgifter för att möjliggöra en avgränsning av dess eventuella (negativa) effekter på kort och medellång sikt för ekonomin inom denna känsliga sektor.

19 Mavridis, R: Libéralisation des soins de santé: un premier diagnostic, Revue du Marché Unique Européen, 1998, nr 3, s. 145—196, särskilt s. 195, menar: ... la jurisprudence d'hier sur les articles 30 et 59-60 contenait déjà celle d'aujourd'hui. Les arrêts Kohll et Decker ne sont donc ni big bang, ni révolution, ni explosion, ni autre catastrophe naturelle. Ils étaient tout simplement annoncés depuis longtemps. Lhernould, J.Ph.: Une caisse de sécurité estelle tenue de rembourser les frais médicaux engagés par un assuré dans un autre Etat Membre?, Revue de droit sanitaire et social, 1998, s. 616—623, särskilt s. 622, anser att en positiv aspekt av dessa två domar är att de satt igång en motkraft mot medlemsstaternas vana att nästan systematiskt vaerà att ge tillstånd till försäkrade att på sin sjukförsäkringskassas bekostnad erhålla sjukvård i en annan medlemsstat; Giesen, R., Common market Law review, 1999, s. 841—850, särskilt s. 850, uttalar sitt fillande av báda domarna, trots den förvåning de, särskilt i Tyskland, väckte när de avkunnades.

20 Cabral, P.: Cross-Border medical care in the European Union - bringing down a first wall, European Law Review, 1999, s. 387—395, särskilt s. 395, anser att denna utvidgning framgår indirekt av domarna.

21 Bosscher, A.: La seguridad social de los trabajadores migrantes en la perspectiva del establecimiento del mercado interior, Los sistemas de seguridad social y el Mercado único europeo, Madrid 1993, s. 23— 33, särskilt s. 32, ansåg att en obegränsad rätt att bege sig till en annan medlemsstat för att få sjukvård på den behöriga medlemsstatens bekostnad skulle stå i missförhållande till de ekonomiska ramarna för organen för social trygghet i de olika medlemsstaterna.

22 Dessa frågor berörs av van der Mei, A.P.: Cross-Border Access to Medicai Care within the European Union — Some Reflections on the Judgments in Decker and Kohll, Maastricht Journal of European and Comparative Law, 1998, s. 277—297, särskilt s. 293: But what are the implications of the judgments? For which types of foreign treatment are patients entitled to be reimbursed? In which cases can Member States refuse to pay the medical bill? Do Member States have the right to protect themselves against a possible large influx of patients coming from abroad? Någon författare, som Bonomo, A. i Giustizia Civile, 1998, I, s. 2391—2401, särskilt s. 2401, anser att förverkligandet av den gemensamma marknaden inte kan samexistera med nationella bestämmelser som är så restriktiva att de ålägger kravet på ett förhandstillstånd för att ersätta de sjukvårdskostnader som uppkommit i en annan medlemsstat och på en oberättigat sätt hämmar de sjukas fria rörlighet i gemenskapen.

23 Såsom Thill, M. förklarade: Decker et Kohll ou la libre circulation des patients á l'intérieur de l'Union européenne et ses limites, Feuillet de liaison de la Conférence Saint-Yves, 1999, nr 92/93, s. 57—89, särskilt s. 84.

24 Detta engagemang är inte förvånande med tanke på åsikter som den som uttryckts av Mavridis, P. i Libéralisation des soins de santé: un premier diagnostic, Revue du Marché Unique Européen, 1998, nr 3, s. 145—196, särskilt s. 171. som slår fast att rördelen med domarna i målen Kohll respektive Decker är att de försäkrade har tillerkänts en direkt rättighet, som är oberoende av den nationella lagstiftningen och av förordning nr 1408/71, som innebär att de nu Kan bege sig till en annan medlemsstat för att köpa siukvårdsprodukter och få den sjukvård som deras hälsotillstånd kräver och begära att deras kostnader ersätts enligt taxorna i den stat där den försäkrade är ansluten till ett system för social trygghet. Om sjukförsäkringskassan skulle neka de försäkrade ersättning för kostnaderna, påminner han sina läsare om domstolens rättspraxis i målen Brasserie du pêcheur och Factortame om principen att staten är ersättningsskyldig för de skador som vållas enskilda til] följd av brott mot gemenskapsrätten.

25 Just dessa försök nämns av van der Mei, A.P. a.a., s. 278—279: ... in a number of border regions health insurers and health providers have concluded agreements which are aimed at giving patients the right to obtain care on the other side of the border.

26 Enligt vad som har visats i det vid domstolen anhängigjorda mål C-411/98, Ferlini (EGT C 20, 1999, s. 18) måste de som i Luxemburg behöver sjukvård och som inte är anslutna till det nationella systemet för social trygghet betala betydligt mer än dem som är anslutna. Förhandlingsrapporten i detta mål uppger att vid tidpunkten för händelserna (1989), debiterades de som var anslutna till det luxemburgska systemet för social trygghet 36859 LUF för en förlossning, medan de som inte var försäkrade fick betala 59306 LUF (det vill säga 71,43 procent mer) för samma förmån, vid samma sjukhus. Generaladvokat Cosmas ansåg i det förslag till avgörande som han föredrog i målet den 21 september 1999, att denna skillnad i behandling står i strid med artikel 7.2 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33).

27 Dom av den 4 oktober 1991 i mål C-159/90 (REG 1991, s. I-4685), punkt 21.

28 Punkt 16 (ovan fotnot 14).

29 Dom av den 17 december 1981 i mål 279/80, Webb (REG 1981, s. 3305; svensk specialutgåva 1981, s. 265), punkterna 8 och 10, och i målet Kohll (ovan fotnot 11), punkt 20.

30 Dom av den 7 februari 1984 i mål C-238/82, Duphar m.fl. (REG 1984, s. 523), punkt 16, av den 17 juni 1997 i mål C-70/95, Sodemare m.fl. (REG 1997, s. I-3395), punkt 27, och i målet Kohll (ovan fotnot 11), punkt 17.

31 Det kan konstateras att den är gratis under i stort sett alla förutsättningar, men att vissa förmåner dock kan vara beroende av att förmånstagarna betalar en andel. Det föreskrivs dock att denna egenandel inte behöver vara lika stor för alla försäkrade personer.

32 Dom av den 26 april 1988 i mål 352/85 (REG 1988, s. 2085; svensk specialutgåva, volym 9, s. 449), punkt 16.

33 Uppgifterna om beräkningen av avgifterna är hämtade från broschyren Wat is het CTG [College Tarieven Gezondheidszorg], Utrecht, januari 2000, särskilt avsnitt 5. Hoe komen budgetten en tarieven tot stand (Rekenvoorbeeld A: ziekenhuisbudget) och (Rekenvoorbeeld B: Tarief voor huisartsbezoek). En del av denna broschyr har publicerats på engelska, under titeln What is the National Health Tariffs Authority, av COTG, Utrecht 1995.

34 Budgeten beräknas med utgångspunkt från fyra faktorer: Kostnaderna för infrastruktur, driftskostnaderna, som är fasta oberoende av i vilken omfattning anläggningarna utnyttjas, halvfasta kostnader som grundas pá kapaciteten i fraga om bäddplatser och specialistenheter, och rörliga kostnader, som beror pá verksamhetsvolymen vid varje sjukhus.

35 Detta är taxor på nationell nivå för vissa av sjukhusens verksamheter. De är omkring 1600 till antalet och avser alla slags behandlingar: Operationer, diagnostik, provtagning, etc.

36 Denna skiljer sig mellan olika sjukhus och varierar mycket från en sjukvårdsinrättning till en annan. Den bestäms på följande sätt med utgångspunkt från sjukhusets budget: Intäkterna från de kompletterande taxorna dras från budgeten och det erhållna beloppet delas med antalet sjukhusdagar, vilket är det antal dagar en patient utnyttjar en sjukhussäng. Den verkliga kostnaden för en sjukhusdag reflekteras inte, utan taxan används för att balansera finansieringen av de enskilda sjukhusen. I det exempel som återges i den ovannämnda broschyren var det beräknade antalet sjukhusdagar för sjukhus X 115000, vilket tillämpat på en budget omfattande 104940000 NLG, och ett beräknat belopp på 36355000 NLG i inkomster från den kompletterande taxan, resulterar i en vårdtaxa på 596 NLG.

37 Som omfattar lön, semesterersättning, försäkringar, bonus, premier och pensionsplaner. Lönen bestäms med utgångspunkt från för tjänstemän gällande löneskalor, som lusteras årligen.

38 Det finns allmänna riktlinjer för beräkning av driftskostnaderna för den utrustning som krävs för varje specialistgrupp. Här beaktas kostnader för lokal, bil, löner till anställda, telefon och materiel, med hänsyn till täckningsområde etc. De anpassas efter de behov som uppstår, exempelvis datorisering av mortagningarna.

39 Denna taxa ökas till 157 NLG för varje försäkrad över 64 år.

40 Systemet för ersättning till personer som har ingått avtal och som erbjuder vård inom ramen för den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen skiljer sig avsevärt från det system som gäller för privatpatienter, där det inte finns någon betalningstaxa, utan ersättning sker per besök.

41 Denna personal har tjänstemanna- eller tjänstemannaliknande status och deras förhållande till organen rör social trygghet är i vissa fall offentligrättsligt reglerat.

42 De franska och belgiska systemen fungerar enligt samma principer.

43 Denna bedömning kan utsträckas till att omfatta sjukhusvård, eftersom denna, även om det inte är den försäkrade som betalar räkningen, betalas per vårdåtgard med utgångspunkt från kostnaden för förmånerna.

44 För en utförlig granskning av gällande rättsliga system för social trygghet i de olika medlemsstaterna, se Langer, R.: Grenzüberschreitende Behandlungsleisrungen — Reformbedarf für die Verordnung 1408/71?, Neue Zeitschrift für Sozialrecht, 11/1999, s. 537—542, särskilt s. 537—539. Författaren skiljer mellan sogenannte reine Versicherungsmodelle, dit hon räknar de luxemburgska, belgiska och franska systemen, staatliche Gesundneitssysteme, dit hon räknar systemen i de flesta medlemsstaterna, och sogennanten Mischsysteme, dit hon räknar de ryska, österrikiska och nederländska systemen.

45 Dom av den 27 september 1988 i mål 263/86 (REG 1988, s. 5365), punkterna 15—19.

46 Dom av den 7 december 1993 i mål C-109/92 (REG 1993, s. I-6447), punkterna 16 och 17.

47 Dom av den 17 februari 1993 i de förenade målen C-159/91 och C-160/91 (REG 1993, s. I-637; svensk specialutgåva, volym 4, s. 27), punkterna 17 och 18.

48 Dom av den 23 april 1991 i mål C-41/90, Höfher och Elser (REG 1991, s. I-1979; svensk specialutgåva, volym 11, s. 135), punkt 21.

49 Dom av den 5 oktober 1994 i målet C-381/93, kommissionen mot Frankrike (REG 1994, s. I-5145), punkt 17, och domen i målet Kohl! (ovan fotnot 11), punkt 33.

50 Domen i målet Luisi och Carbone samt Bachmann (ovan fotnot 14), punkterna 16 respektive 31, och domen i målet Kohl) (ovan fotnot 11), punkt 35.

51 Dom av den 3 december 1974 i mål 33/74, Van Binsbergen (REG 1974, s. 1299), punkt 25. Se även dom av den 18 januari 1979 i de förenade målen 110/78 och 111/78, Van Wesemael m.fl. (REG 1979, s. 35), punkt 27 och i målet Webb (ovan fotnot 29), punkt 14.

52 Dom av den 5 december 1989 i mål C-3/88, kommissionen mot Italien (REG 1989, s. 4035; svensk specialutgåva 1989, s. 269), punkt 8, och av den 3 juni 1992 i mål I.

53 Domen i målet Bond van Adverteerders m.fl. (ovan fomot 32), punkt 32, och dom av den 18 juni 1991 i mål C-260/89, ERT (REG 1991, s. I-2925), punkt 24.

54 Domen i målet Bond van Adverteerders m.fl. (ovan fotnot 32), punkt 34.

55 Som exempel på skillnaderna kan jag nämna det spanska allmänna systemet för social trygghet som i fråga om stomatologi och odontologi, båcle avseende kostnad och lokaler, från sitt täckningsområde undantar fyllningar (utom för barn under 14 ar), rotbehandlingar, tandproteser, i käkbenet förankrade implantat och tandregleringar.

56 Således tycks den andalusiska hälsovårdsmyndigheten vara det första allmänna hälsovårdsorganet som inbegrep könsbyte bland sina förmåner.

57 Som ett exempel på dessa skillnader i fråga om täckning skulle Raymond Kohlls dotter ha kunnat få tandregleringen utförd hos en privatpraktiserande specialist i Spanien och begärt ersättning i Luxemburg, medan en person som är försäkrad i det spanska systemet för social trygghet inte kan få behandlingen utförd någonstans om han inte själv svarar för kostnaden.

58 Domen i målet Duphar m.fl. och i målet Sodemare m.fl. (ovan fotnot 30), punkt 16 respektive 27.

59 Dom av den 24 april 1980 i mål 110/79, Coonan (REG 1980, s. 1445), punkt 12 och av den 4 oktober 1991 i mål C-349/87, Paraschi (REG 1991, s. I-4501), punkt 15 och i målet Kohll (ovan fotnot 11), punkt 18.

60 Dom av den 30 januari 1997 i de förenade målen C-4/95 och C-5/95, Stöber och Piosa Pereira (REG 1997, s. I-511), punkt 36 och i målet Kohll (ovan fotnot 11), punkt 18.

61 Dom av den 24 april 1980 i målet Coonan (ovan fotnot 59), punkt 12, av den 18 maj 1989 i mål 368/87, Hartman Troiani (REG 1989, s. 1333), punkt 21, av den 21 februari 1991 i mål C-245/88, Daalmeijer (REG 1991, s. I-555), punkt 15, av den 20 oktober 1993 i mål C-297/92, Bagheri (REG 1993, s. I-5211), punkt 13 och av den 30 januari 1997 i mål C-340/94, De Jaeck (REG 1997, s. I-461), punkt 36.

62 Denna situation skiljer sig helt från den som var aktuell i måt C-353/89 och som ledde till domen av den 25 juli 1991, kommissionen mot Nederländerna (REG 1991, s. I-4069), där domstolen gjorde tolkningen att det inte var nödvändigt att alla företag i en medlemsstat gynnas i förhållande till utländska företag, utan att det räcker att den införda preferensordningen är till fördel för en av dem i det land som tillhandahåller tjänster. I detta mål kritiserade kommissionen Nederländerna för att ha ålagt rikstäckande programföretag som var etablerade i medlemsstaten att lata ett nederländskt företag producera samtliga eller en del av deras program.

63 EGT L 165, 1993, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 4, s. 102.

64 Dom av den 25 juli 1991 i mål C-76/90, Säger (REG 1991. s. I-4221), punkt 12, och av den 5 juni 1997 i mål C-398/95, SETTG (REG 1997, s. I-3098), punkt 16.

65 Dom av den 4 december 1986 i mål 205/84, kommissionen mot Tyskland (REG 1986, s. 3755; svensk specialutgåva, volym 8, s. 741), punkt 27, av den 26 februari 1991 i mål C-180/89, kommissionen mot Italien (REG 1991, s. I-709), punkterna 17 och 18, av den 20 maj 1992 i mål C-106/91, Ramrarh (REG 1992, s. I-3351; svensk specialutgåva, volym 12, s. 101), punkterna 29—31.

66 Dom av den 18 mars 1980 i mål 62/79, Coditei (REG 1980, s. 881; svensk specialutgåva, volym 5, s. 89), punkt 18.

67 Domen i målet Van Wesemael (ovan fotnot 51), punkt 28.

68 Domen i målet Webb (ovan fotnot 29), punkt 19, dom av den 3 februari 1982 i de förenade målen 62/81 och 63/81, Seco (REG 1982, s. 223; svensk specialutgåva, volym 6, s. 299), punkt 14, av den 27 mars 1990 i mål C-113/89, Rush Portuguesa (REG 1990, s. I-1417; svensk specialutgåva, volym 10, s. 389), punkt 18, av den 9 augusti 1994 i mål C-43/93, Vander Elst (REG 1994, s. I-3803; svensk specialutgåva, volym 16, s. 59), punkt 23 och av den 28 mars 1996 i mål C-272/94, Guiot (REG 1996, s. I-1905), punkt 16.

69 Dom av den 4 december 1986 i mål 220/83, kommissionen mot Frankrike (REG 1986, s. 3663), punkt 20, dom i mål 252/83, kommissionen mot Danmark (REG 1986, s. 3713), punkt 20, dom i målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 65), punkt 30, i mål 206/84, kommissionen mot Irland (REG 1986, s. 3817), punkt 20, av den 26 februari 1991 i mål C-198/89, kommissionen mot Grekland (REG 1991, s. I-727), punkt 21 och av den 9 juli 1997 i mål C-222/95, Parodi (REG 1997, s. I-3899), punkt 32.

70 Dom av den 9 juli 1997 i de förenade målen C-34/95—C-36/95, De Agostini och TV-Shop (REG 1997, s. I-3843), punkt 53.

71 Dom av den 25 juli 1991 i mål C-288/89, Collectieve Antennevoorziening Gouda (REG 1991, s. I-4007; svensk specialutgåva, volym 11, s. 331), punkterna 23 och 25, av den 25 juli 1991 i mål C-353789 (ovan fotnot 62), punkt 30 och av den 3 februari 1993 i mål C-148/91, Veronica Omroep Organisatie (REG 1993, s. I-487; svensk specialutgåva, volym 14, s. 17), punkt 15.

72 Dom av den 12 december 1996 i mål C-3/95, Reisebüro Broede (REG 1996, s. I-6511), punkt 36.

73 Dom av den 28 januari 1992 i mål C-300/90, kommissionen mot Belgien (REG 1992, s. I-305), punkt 21 och domen í malet Bachmann (ovan fotnot 14), punkt 28 och av den 14 november 1995 i mål C-484/93, Svensson och Gustavsson (REG 1995, s. I-3955), punkt 16.

74 Dom av den 10 maj 1995 i mål C-384/93, Alpine Investments (REG 1995, s. I-1141), punkt 44.

75 Dom av den 26 februari 1991 (ovan fotnot 65), punkt 20.

76 Dom av den 26 februari 1991 i mål C-154/89, kommissionen mot Frankrike (REG 1991, s. I-659; svensk specialutgåva, volym 11, s. 43), punkt 17 och i mål C-198/89, kommissionen mot Grekland (ovan fotnot 69), punkt 21.

77 Domen i målet Kohll (ovan fotnot 11), punkt 41.

78 Ovan fotnot 11, punkt 41.

79 Ibidem, punkterna 50 och 51.

80 Ovan fotnot 10.

81 Ovan fotnot 11.

82 Ibidem.

83 Förslag till rådets förordning (EG) om samordning av de sociala trygghetssystemen KOM(1998) 779 (EGT C 38, s. 10).

84 Den föreslagna texten lyder: Tillstånd att få lämplig vård utanför den behöriga staten. En person som av den behöriga institutionen fått tillstånd att resa till en annan medlemsstats territorium för att där få lämplig vård för sitt hälsotillstånd skall få de vårdförmåner som för den behöriga institutionens räkning utges av institutionen på vistelseorten enligt bestämmelserna i den lagstiftning som institutionen tillämpar, som om personen var försäkrad enligt denna lagstiftning. Tillstånd skall beviljas om den vård det gäller anges bland de förmåner som föreskrivs i lagstiftningen i den behöriga medlemsstaten eller inom vars territorium den berörda personen är bosatt och om, med beaktande av personens aktuella hälsotillstånd och prognos för sjukdomen, personen inte kan ges denna vård inom den tid som krävs.

85 Se härtill Cornelissen, R.: The principle of territoriality and the Community regulations on social security (Regulations 1408/71 and 574/72), Common Market Law Review, 1996, 33, s. 439—471, särskilt s. 456 och 466.

86 Ovan fotnot 10.

87 Ovan fotnot 11.

88 Van der Mei, a.a. s. 286 och 287, säger i detta avseende: In all other cases authorisation may be refused. The Regulation thus leaves it largely to the Member States to decide whether or not authorisation is given and in practice, authorisation is indeed usually refused. National laws and regulations limit the number or circumstances in which the health (insurance) institutions may grant authorisation, and within these limits the relevant institutions appear to follow rather strict authorisation policies.

89 Där fanns ligghalldamer av olika nationalitet ... monokelbärande sjuttonåringar, en glasögonprydd ung holländare med rosiga drag och en monoman lidelse för att byta frimärken, åtskilliga greker, pomaderade och mandelögda ... Den puckelryggige mexikanaren, som därför att han inte kunde något av de här talade språken fick samma ansiktsuttryck som en döv... Mann, T.: Bergtagen I, Forumbiblioteket nummer 111, Uddevalla 1959, s. 241, Översättning av Karin Boye.

90 Enligt Le Grand, J. i La asistencia sanitaria y la construcción del mercado único: perspectiva y problema-tica, Mercado único europeo y seguridad social, Madrid, 1993, s. 332 och 333, kan den sociala turismen påverka de stater som förlorar patienter till andra hälsovårdssystem att förbättra sin sjukvård. Författaren påpekar dock att möjligheten att detta verkligen blir fallet kommer att bero på systemet för ersättning av vården: Om det grundas på arvoden till följd av utförda tjänster, består incitamentet i att behandla sa många patienter som möjligt, om ersättningen beror på antalet personer som är registrerade hos vårdgivaren, kommer detta att locka till att få relativt friska patienter att registrera sig och att skicka patienter som behöver kostsamma behandlingar till systemen för social trygghet i andra länder, om ersättningen slutligen består i en lön, kommer incitamentet att ligga i att försöka behandla så fa patienter som möjligt. Enligt dennes uppfattning kan de två senare situationerna ge upphov till en social turism som drivs på av de personer som tillhandahåller tjänsterna, vilka Kommer försöka Övertyga sina patienter att vända sig till andra orter, och även till anda medlemsstater, för att få behandling.