Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 8 maj 2001
1 Originalspråk: italienska.
2 Journal officiel de la République française av den 23 december 1997,s. 18635.
3 Arrêté (förordning) av den 3 oktober 1962, Journal officiel de la République française av den 12 oktober 1962, s. 9999.
4 Journal officiel de la République française av den 13 februari 1998, s. 2287.
5 Journal officiel de la République française av den 5 mars 1999, s. 3294.
6 EGT L 113, 13.4.1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 22, s. 29.
7 I det fallet handlar läkemedelslaboratorierna i egenskap av rörelseidkare (se artikel R. 5106-3 i code de la santé publique).
8 De kallas konsignatarier och deras verksamhet beskrivs i artikel R. 5106 i code de la santé publique.
9 Den procentsats som därefter har föreskrivits i lagen av den 19 december 1997 är, såsom har framgått, 2,5 procent.
10 Dom av den 3 maj 2000, Laboratoires Boiron mot ACOSS.
11 Dom av den 13 juli 2000 i mål C-36/99, Idéal Tourisme (REG 2000, s. I-6049), punkt 20. Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 9 mars 2000 i mal C-437/97, EKW och Wein & Co (REG 2000, s. I-1157), punkt 52, av den 15 juni 1999 i mal C-421/97, Tarantik (REG 1999. s. I-3633), punkt 33, och av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 59.
12 Se domstolens dom av den 21 november 1991 i mål C-354/90, Fédération nationale du commerce extérieur des produits alimentaires et syndicat national des negociants et transformateurs de saumon, nedan kallad lax-domen (REG 1991, s. I-5505; svensk specialutgåva, volym 11, s. 463), punkt 12.
13 Se dom av den 20 mars 1997 i mål C-24/95, Alean Deutschland (REG 1997, s. I-1591), punkt 23, och av den 4 april 1995 i mål C-348/93, kommissionen mot Italien (REG 1995, s. I-673), punkt 26.
14 Se domstolens dom av den 9 december 1997 i mål C-353/95 P, Tiercé Ladbroke (REG 1997, s. I-7007), punkt 33, och förstainstansrättens dom av den 18 september 1995 i mål T-471/93, Tiercé Ladbroke (REG 1995, s. II-2537), punkterna 61—63.
15 Se domstolens dom av den 29 februari 1996 i mål C-56/93, Belgien mot kommissionen (REG 1996, s. I-723]. punkt 79, och av den 26 september 1996 i mal C-241/94, Frankrike mot kommissionen (REG 1996, s. I-4551), punkt 20.
16 Se dom av den 7 maj 1998 i de förenade målen C-52/97—C-54/97, Viscido m.fl. (REG 1998. s. I-2629), punkt 13, av den 1 december 1998 i mål C-200/97, Ecotrade (REG 1998, s. I-7907), punkt 35, av den 17 juni 1999 i mål C-295/97, Piaggio (REG 1999. s. I-3735), punkt 35, och av den 13 mars 2001 i mål C-379/98, Preussen Elektra (REG 2001, s. I-2099), punkt 58.
17 Det skall erinras om att generaladvokaten Roemer i sitt förslag till avgörande i målet Grad av just detta skäl hade uteslutit att en skatt på vägtransporter kunde utgöra ett statligt stöd till förnian för järnvägarna. Generaladvokat Roemer hade nämligen noterat att även om lagen syftar till att gynna Bundesbahn kan det inte vara fråga om stöd i den mening som avses i artikel 92. Begreppet stöd... innebär att belopp tas från offentliga medel för att tilldelas en förmånstagare eller att vissa skatter reduceras som ett företag vanligen skall betala. I förevarande fall avser staten dock att indirekt gynna en transportform genom att lägga skatt på konkurrerande transportformer. Dessa åtgärder av styrande karaktär omfattas inte av tillämpningsområdet för artikel 92 (mål 9/70, REG 1970, s. 825 och särskilt s. 856), punkt 6.
18 Förstainstansrättens dom av den 30 april 1998 i mål T-214/95, Vlaams Gewest (REG 1998, s. II-717), punkt 49. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 mars 1990 i mål C-142/87, Belgien mot kommissionen (REG 1990, s. I-959; svensk specialutgåva, volym 10, s. 369), punkt 43, av den 14 september 1994 i de förenade målen C-278/92— C-280/92, Spanien mot kommissionen (REG 1994, s. I-4103), punkt 42, av den 15 juni 2000 i de förenade målen T-298/97, T-312/97, T-313/97, T-315/97, T-600/97—T-607/97, T-1/98, T-3/98—T-6/98 och T-23/98, Alzetta (REG 2000, s. II-2319), punkt 84.
19 Domen i det ovannämnda målet Alzetta, punkterna 76—80.
20 Se generaladvokaten Saggios förslag till avgörande i mål C-254/97, Baxter (REG 1999, s. I-4809), punkt 22.
21 Konsignatarierna enligt artikel R. 5106 i code de la santé publique.
22 Förstainstansrättens dom av den 27 februari 1997 i mål T-106/95, FFSA m.fl. (REG 1997, s. II-229), punkt 108.
23 EGT C 17, s. 4.
24 I punkt 22 i meddelandet har kommissionen särskilt angett att det huvudsakligen ankommer pä medlemsstaterna att fastställa vad de anser vara tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i förhållande till verksamhetens specifika karaktär. En sådan definition kan endast bli föremål för kontroll vid en uppenbart oriktig bedömning.
25 Se övervägandena i direktivet och ovannämnda artikel 1.
26 EGT C 205, 5.7.1997, s. 5.
27 Punkt 9 i riktlinjerna, i vilka det preciseras att det följaktligen inte är nödvändigt att enligt artikel 93.3 i fördraget meddela genom vilka åtgärder ersättningen — för en lämplig period — beviljas utvalda företag på grundval av ett öppet och icke diskriminerande anbudsförfarande, och detta eftersom, efter vad jag tycker mig förstå, ett sådant förfarande förhindrar att de företag som har anförtrotts ett uppdrag av allmänt intresse överkompenseras.
28 Ovannämnda dom, punkt 172.
29 Dom av den 10 maj 2000 i mäl T-46/97, SIC (REG 2000, s. II-2125).
30 Punkt 84.
31 Domen i det ovannämnda målet SIC, punkt 83.
32 Dessa parter har i det avseendet understrukit att överklagandet av domen i målet FFSA ogillades genom beslut av den 25 mars 1998 (mål C-174/97 P, REG 1998, s. I-1303), utan att domstolen uttryckligen uttalat sig på den punkten.
33 Dom av den 7 februari 1985 i mål 240/83, ADBHU (REG 1985, s. 531).
34 Rådets direktiv 75/439/EG av den 16 juni 1975 (EGT L 194, s. 23; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 229).
35 Punkt 18.
36 Punkt 178.
37 Domen i det ovannämnda lax-målet, punkterna 12 och 16.
38 Dom av den 22 juni 2000 i mål C-332/98, Frankrike mot kommissionen (REG 2000, s. I-4833).
39 Domen i det ovannämnda målet, punkt 12. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juli 1996 i mål C-39/94, SFEI (REG 1996, s. I-3547), punkt 67. Till stöd för det nämnda påståendet har kommissionen även angett generaladvokaten La Pergolas förslag till avgörande i målet CELF, i vilket det fastställs att undantaget i artikel 90.2 inte i något fall med rätta kan åberopas av en medlemsstat avseende ett stöd som kommissionen inte har underrättats om — även om det slutligen har förklarats förenligt med den gemensamma marknaden — för undanröjande av den bristfälliga rättsenligheten hos genomförandet av åtgärden och de verkningar som har direkt samband med åsidosättandet av artikel 93.3 i EG-fördraget i de nationella rättsordningarna. Det behöver inte erinras om att inget stöd kan anses vara formenligt infört om det inte har varit föremål för det inledande granskningsförfarandet, som omfattas av kommissionens exklusiva behörighet och som föreskrivs i artikel 93 (punkt 19).
40 Domstolen har nämligen understrukit att den centrala och exklusiva roll som artiklarna 92 och 93 i fördraget tilldelar kommissionen när det gäller att avgöra en stödåtgärds eventuella oförenlighet med den gemensamma marknaden är något helt annat än den roll som de nationella domstolarna har när det gäller att säkerställa de rättigheter som enskilda har till följd av den direkta effekten av förbudet i artikel 93.3 sista meningen i fördraget. Medan kommissionen är skyldig att pröva des planerade stödets förenlighet med den gemensamma marknaden, även i sådana fall då medlemsstaten har åsidosatt förbudet mot att genomföra stödåtgärder, skall de nationella domstolarna endast — fram till kommissionens slutgiltiga beslut — säkerställa de enskildas rättigheter om statliga myndigheter skulle åsidosätta förbudet i artikel 93.3 sista meningen i fördraget. När de nationella domstolarna fattar beslut i ett sådant fall uttalar de sig därmed inte om huruvida stödåtgärderna är förenliga med den gemensamma marknaden, eftersom kommissionen ensam är behörig att, under domstolens kontroll, göra denna slutgiltiga bedömning (punkt 14).
41 Punkt 16.
42 Se beträffande denna punkt generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande i mål C-19/93 P, Rendo (REG 1995. s. I-3319), punkt 38, i vilket anges att domstolen... vid upprepade tillfällen (har) uttalat att de nationella domstolarna är behöriga att bedöma om konkutrensbegränsande förfaranden av ett företag som har anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är motiverade med hänsyn till de särskilda uppgifter som detta företag har anförtrotts.
43 Se ex3empelvis dom av den 18 juni 1991 i mål C-260/89, ERT (REG 1991, s. I-2925; svensk specialutgåva, volym 11, s. 209), av den 19 maj 1993 i mål C-320/91, Corbeau (REG 1993, s. I-2533; svensk specialutgåva, volym 14, Tillägg, s. 77), och av den 18 juni 1998 i mål C-266/96, Corsica Ferries France (REG 1998, s. I-3949) samt av den 10 februari 2000 i de förenade målen C-147/97 och C-148/97, Deutsche Post (REG 2000, s. I-825).
44 Se domarna i de ovannämnda målen Corsica Ferries France, punkt 59, och Deutsche Post, punkterna 54 och.
45 Naturligtvis utan att det påverkar kommissionens behörighet att i särskilda fall utesluta en tillämpning av undantaget, med stöd av artikel 90.2 sista meningen, i vilken stadgas att [u]tvecklingen av handeln får inte påverkas i en omfattning som strider mot gemenskapens intresse. Denna behörighet föreligger dock även i fall då undantaget i fråga åberopas för att rättfärdiga ett åsidosättande av artiklarna 86 och 90.1 i fördraget, vilket, såsom har framgått, inte har hindrat domstolen från att fastställa den direkta effekten av detta undantag.
46 Den ovannämnda domen, punkt 178.
47 Dom av den 14 februari 1990 i mål 301/87, Frankrike mot kommissionen (REG 1990, s. I-307; svensk specialutgåva, volym 10, s. 303), punkterna 18—20.
48 Kommissionen anser i synnerhet att bestämmelserna om den fria rörligheten för varor inte utgör hinder för en nationell åtgärd som den som här är i fråga. Detsamma gäller enligt kommissionen gemenskapens bestämmelser om etableringsrätten.