Förslag till avgörande av generaladvokat L.A. Geelhoed föredraget den 10 september 2002

1 Originalspråk: nederländska.

2 EGT L 194, s. 26.

3 Dom av den 5 oktober 2000 i mål C-376/98 (REG 2000. s. I-8419).

4 EGT L 213, s. 9.

5 Mål C-406/01 Tyskland mot parlamentet och rådet (REG 2002, s. I-4561).

6 EGT L 237, s. 36.

7 Se punkterna 83, 84, 86, 88 och 100 i domen.

8 Uppgifter som är hämtade från klagandenas webbsida.

9 Japan Tobacco Inc. och JT International SA benämns hädanefter i detta förslag till avgörande Japan Tobacco.

10 Förslag till avgörande inför dom av den 13 juli 1995 i mål C-350792 (REG 1995, s. I-1985). Generaladvokaten anser för övrigt att samma princip gäller för det fall att inga dokument frän rättstjänsten har lagts fram, men där det i vissa delar har hänvisats till åsikter som rättstjänsten skulle ha intagit.

11 Beslut av den 3 mars 1998 i mål T-610/97, Carlsen m.fl. mot rådet (REG 1998, s. II-485). Se även dom av den 8 november 2000 i mål T-44/97 (REGP 2000, s. I.A-223 och s. II-1023).

12 Dom av den 5 oktober 2000 i mål C-74/99 (REG 2000, s. I-8599).

13 Mål C-376/98 (ovan fotnot 3).

14 Dom av den 13 december 1994 i mål C-306/93 (REG 1994, s. I-5555).

15 Dom av den 27 juni 2000 i de förenade målen T-172/98, T-175/98—T-177/98 (REG 2000, s. II-2487), punkt 54.

16 Se exempelvis dom av den 17 juli 1997 i mål C-130/95, Giloy (REG 1997, s. I-4291), punkt 20 m.fl.

17 Dom av den 3 mars 1994 i mål C-316/93 (REG 1994, s. I-763).

18 Dom av den 18 december 1997 i mål C-129/96, Inter-Environnement Wallonie (REG 1997, s. I-7411).

19 Domstolen använde detta kriterium i dom av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 65.

20 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Fennellys förslag till avgörande till domen i målet Imperial Tobacco m.fl., (ovan fotnot 12), punkt 32.

21 Se punkt 37 i detta förslag till avgörande.

22 Se punkt 36 i detta förslag till avgörande.

23 Se exempelvis domstolens dom av den 15 maj 1986 i mål C-222/84, Johnston (REG 1986, s. 1651; svensk specialutgåva, volym 8, s. 597).

24 I vissa fall även Europaparlamentet, revisionsrätten och ECB.

25 Se för en översikt av denna rättspraxis generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande av den 25 juli 2002 i mål C-50/00P, Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (REG 2002, s. I-6677).

26 Dom av den 2 april 1998 i mål C-321/95, Greenpeace Council m.fl. mot kommissionen (REG 1998, s. I-1651), punkt 7. Rättspraxis har nyligen bekräftats i domen i målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (ovan fotnot 25) punkt 44.

27 Såvitt avser motiveringen, se domen i det ovannämnda målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet, punkt 38 och följande punkter. Domstolen har antagit rakt motsatt ståndpunkt i förhållande till kommissionen, vilken har påstått att möjligheten att begära ett förhandsavgörande strider mot det system för väckande av talan som har införts genom fördraget.

28 Ovan fotnot 25. I domen av den 3 maj 2002 i mål T-177/01, Jégo-Quòré mot kommissionen (REG 2002, s. II-2365) nar förstainstansrätten för övrigt redan gjort en vidare tolkning.

29 Meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 18 december 1996 om gemenskapens nuvarande och dess planerade roll när det gäller bekämpning av tobak (KOM(96) 609 slutlig) grundar sig på det faktum att mer än 40 procent av den vuxna befolkningen i Europeiska unionen fortfarande rökte år 1996.

30 Av Eurostats siffror för 1999 framgår att handeln mellan medlemsstaterna inom Europeiska unionen har en betydande omfattning (värdet av exporten inom EU: 3626419070 ecu), att jämföra med det totala värdet av de cigaretter som säljs i Europeiska unionen som uppgår till 14275426293 ecu. Även exporten frän Europeiska unionen till tredje land representerar ett relativt högt belopp, nämligen 1667025670 ecu. Importen till Europeiska unionen från tredje land har däremot en betydligt mindre omfattning (10627240 ecu). Se ep 16 va, Annual value data (NACE 16: Manufacture of tobacco products), Eurostat, 1999.

31 Det framgår även av siffror från Eurostat att år 2000 fanns det 46 tillverkningsenheter i Europeiska unionen. Av dessa fanns 4 i Belgien, 7 i Tyskland, 61 Grekland, 6 i Spanien, 3 i Irland, 1 i Luxemburg, 4 i Nederländerna, 3 i Portugal och 4 i Förenade kungariket.

32 Curbing the epidemic, Governments and the Economics of Tobacco Control, Washington D.C., 1999, s. 63.

33 Rapport från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, Verksamhetsrapport för perioden den 1 juni 2000—den 31 maj 2001, s. 26—27.

34 Av verksamhetsrapporten för år 1998 framgår att Andorra sedan 1996 är det viktigaste landet för cigarettsmuggling till Europeiska unionen. Se Protecting the Communities' financial interests and the fight against fraud, Annual Report 1998, s. 19.

35 Ovan fotnot 29.

36 Resolution om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om gemenskapens nuvarande och dess planerade roll när det gäller bekämpning av tobak och rökning (EGT C 14, 1998, s. 197).

37 Rapport från kommissionen till rader, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Framsteg som har gjorts när det gäller skyddet mot tobakskonsumtionens skadliga inverkan pä folkhälsan, KOM(1999) 407 slutlig.

38 Rådets slutsatser av den 18 november 1999 om kampen mot tobakskonsumtionen (EGT C 86, 2000, s. 4).

39 Förslag till rådets rekommendation om förebyggande av rökning och om initiativ för en effektiv bekämpning av rökning och annat tobaksbruk, KOM(2002) 303 slutlig.

40 EGT C 184, s. 19.

41 Se WHO:s hemsida för mera omfattande information, www.who.int.

42 Finns på WH0:s hemsida.

43 EGT L 359, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 141. Detta direktiv har varit föremål för omfattande ändringar genom direktiv 92/41/EEG (EGT L 158, s. 30; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 47).

44 EGT L 298, s. 23. svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 3, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG av den 30 juni 1997 (EGT L 202, s. 60).

45 Klagandcna har pekat pä att skäl 22 nämner insyn som ett av direktivets mal.

46 Dom av den 9 oktober 2001 i mål C-377/98, Nederländerna mot parlamentet och rådet (REG 2001, s. I-7079), punkterna 27 och 28,

47 Nu artiklarna 157 EG och 163 EG.

48 Nu artikel 95 EG.

49 Förslag till avgörande inför dom av den 11 juni 1991 i mål C-300789, kommissionen mot rådet (REG 1991, s. I-2867; svensk specialutgåva, volym 11, s. 199).

50 Se punkterna 65—77.

51 Ovan fotnot 46.

52 Se punkt 223 och följande punkter.

53 I artikel 95 EG nämns dessutom den inre marknadens funktion. Denna del av artikel 95 EG kommer jag först att behandla senare (från och med punkt 133) i detta förslag ill avgörande i samband med behörigheten att även anta regler med stöd av artikel 95 EG som avser tillverkning av cigaretter.

54 Oklahoma ex. rel. Phillips mot Guy F. Atkinson CO., 313 U.S. 508, 533—34 (1941), citerad i Engdahl, David E., Constitutional Federalism, St. Paul, Minnesota 1987.

55 Se i detta hänseende även punkt 23 i domen i titandioxinmålet. i vilken domstolen pekade på de verkningar som nationella bestämmelser, antagna av hälso- och miljöskäl, har på den inre marknaden.

56 Jag stöder mig här på den argumentation som generaladvokaten Fennelly använde i sitt förslag till avgörande till dom i tobaksreklammålet (ovan fotnot 3), punkt 78.

57 Se bland annat punkt 23 i domen i titandioxinmålet (ovan fotnot 49).

58 Generaladvokaten Fennelly talar i detta sammanhang i punkt 65 i förslaget till avgörande i tobaksreklammåtet om substitution (ovan fotnot 3).

59 Se bland annat artiklarna 3.1 p EG och 152 EG.

60 Ett bra exempel i den sekundära gemenskapslagstiftningen är lagstiftningen om farliga ämnen i samband med rådets direktiv 76/769/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (EGT L 262, s. 201; svensk specialutgåva, område 13, volym 5, s. 229). I denna lagstiftning föreskrivs bland annat en obligatorisk periodisk och systematisk bedömning av vissa farliga ämnen och preparat och dessutom ett förenklat förfarande för att anpassa lagstiftningen till ändrade vetenskapliga rön.

61 Se förslag från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Framsteg som har gjorts när det gäller skyddet mot tobakskonsumtionens skadliga inverkan på folkhälsan (KOM(1999) 407 slutlig, sidan 22 och följande sidor.

62 Framförd av klagandena och regeringarna i Tyskland, Grekland och Luxemburg.

63 Se punkt 65 i detta förslag till avgörande.

64 Se Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel {EGT L 311, s. 67), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (EGT L 311, s. 1) och rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236). Men jag tänker även på varulagstiftning som avser helt andra varutyper, som — för att nämna ett godtyckligt exempel — rådets direktiv 88/378/EEG av den 3 maj 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om leksakers säkerhet (EGT L 187, s. 1), som enbart avser saluförande i gemenskapen.

65 Se artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 178/2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftningen, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, s. 1).

66 I detta sammanhang hänvisar jag även till rådets direktiv 89/107/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om livsmedelstillsatser som är godkända för användande i livsmedel (EGT L 40, s. 27; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 200). Direktivet ställer inga krav på själva tillverkningen (inte på tillsatserna och inte på livsmedlen i vilka dessa tillsatser används), men innebär ändå indirekt krav på tillverkningen av livsmedel.

67 Rådets direktiv 92/112/EEG av den 15 december 1992 om åtgärder för harmonisering av programmen för att minska och slutligen eliminera förorening genom avfall från titandioxidmdustrin (EGT L 409, s. 11; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 32).

68 Dom av den 11 juni 1991 (ovan fotnot 49).

69 KOM(91) 358 slutlig.

70 Se exempelvis rådets direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976 om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö (EGT L 129, s. 23; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 165). rådets direktiv 85/203/EEG av den 7 mars 1985 om luftskvalitetsnormer för kvävedioxid (EGT L 87, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 213) och rådets direktiv 87/217/EEG av den 19 mars 1987 om att hindra och minska asbestförorening i miljön (EGT L 85, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 211).

71 Rådets direktiv 80/1107/EEG av den 27 november 1980 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för kemiska, fysiska och biologiska agenser i arbetet (EGT L 327, s. 8; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 126).

72 Som exempel nämner jag även Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och med upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG (EGT L 106, s. 1). Direktivet reglerar inte enbart saluförande i gemenskapen av genetiskt modifierade organismer, såsom varor eller i varor, utan även en avsiktlig spridning av dessa organismer i miljön för andra syften än saluförande i EU. Syftet med detta tillägg är tydligt, nämligen att skydda miljön i EU. Likafullt utgör artikel 95 rättslig grund.

73 I praxis liar gemenskapslagstiftaren för övrigt inte strikt upprätthållit skillnaden mellan upprättande och funktion. Undanröjandet av handelshinder benämns i skälen för många gemenskapsåtgärder som marknadens funktion. Si även i det aktuella direktivet.

74 Se bland annat domen i tobaksreklammålet (ovan fotnot 3), punkt 106.

75 Ovan fotnot 49, se särskilt punkt 23 i domen.

76 Särskilt rådet har hävdat detta under förhandlingen i domstolen.

77 Yttrande 2/00 av den 6 december 2001 (REG 2001, s. I-9713), punkterna 22 och 23.

78 Domstolens dom av den 27 september 1988 i mål 165/87 (REG 1988, s. 5545; svensk specialutgåva, volym 9, s. 721) punkt 11.

79 Ovan fotnot 3.

80 Se punkt 191 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

81 Ett bra exempel i detta sammanhang är Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftningen, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, s. 1), ovan punkt 65. Denna förordning grundas pä artiklarna 37 EG, 95 EG och 133 EG samt artikel 152.4 b EG.

82 Ett sådant val motsvarar dessutom bättre vad som föreskrivs i det interinstitutionella avtalet av den 22 december 1998 om gemensamma riktlinjer för gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet (EGT C 73, 1999, s. 1).

83 Ovan fotnot 49, punkt 17 och följande punkter.

84 Klagandenas argument avseende artikel 300.3 EG är i viss mån jämförbart. Det har pekats på att det i denna bestämmelse enbart föreskrivs att parlamentet skall höras. Det skulle därför vara olämpligt ur konstitutionell synvinkel att utvidga parlamentets roll i lagstiftningsförfarandet. Jag lämnar detta argument utan avseende eftersom den ifrågavarande bestämmelsen enbart gäller ingåendet av internationella konventioner.

85 Ovan fotnot 49, punkterna 18—20 i domen.

86 Parentesen har tillagts av undertecknad.

87 Det medför att det förevarande fallet är jämförbart med titandioxinmälet. De i domen i titandioxinmålet nämnda bestämmelserna i EG-fördraget har antingen ändrats (särskilt artikel 130 s, nu artikel 175 EG) eller bortfallit (artikel 149.2).

88 Dom av den 29 mars 1990 i mål 62/88, Grekland mot rådet (REG 1990, s. 1527), punkterna 17—20.

89 Exempelvis rådets förordning (EEG) nr 990/93 av den 26 april 1993 om handel mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Federala republiken Jugoslavien (Serbien och Montenegro) (EGT L 102, s. 14; svensk specialutgåva, område 11, volym 22, s. 3), som behandlades i domen i målet Bosphorus (dom av den 30 juli 1996 i mål C-84/95, REG 1996, I-3953).

90 Rådets förordning (EEG) nr 3677/90 av den 13 december 1990 om åtgärder för att försvåra avledningar av vissa ämnen för olaglig framställning av narkotika och psykotropa ämnen (EGT L 357, s. 1;.svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 26). Även om de härmed reglerade varorna har verkningar som i viss mån är jämförbara med tobaksvaror är åtgärden såvitt avser innehållet långt från det aktuella direktivet. Se vidare rådets förordning nr 3295/94 av den 22 december 1994 om åtgärder för att förhindra övergång till fri omsättning, export, återexport eller hänförande till ett suspensivt arrangemang av varumärkesförfalskade och pirattillverkade varor (EGT L 341, s. 8: svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 77). Enligt denna förordning skall varor som är varumärkesförfalskade eller pirattihverkade inte övergå till fri omsättning, exporteras eller återexporteras.

91 Europaparlamentets och rådets förordning nr 178/2002 (ovan fotnot 65). Denna förordning har artiklarna 37 EG, 95 EG, 133 EG och 152.4 b EG som rättslig grund.

92 Kommissionens beslut 96/239/EG av den 27 mars 1996 om vissa nödåtgärder vad beträffar skydd mot bovin spongiform encefalopati (EGT L 78, s. 47).

93 Domstolen har ogillat talan om ogiltigförklaring av detta beslut i dom av den 5 maj 1998 i mål C-180/96, Förenade kungariket mot kommissionen (REG 1998, s. I-2265). Se vidare punkt 234 i detta förslag till avgörande. Se även lagstiftningen på miljöområdet som antagits med stöd av artikel 175 EG, såsom rådets förordning nr 2455/92 av den 23 juli 1992 om export och import av vissa farliga kemikalier (EGT L 251, s. 13: svensk specialutgåva, område 11, volym 20, s. 3). Syftet med förordningen i fråga är att skydda människor och miljö såväl i gemenskapen som i tredje land. Bestämmelserna härleds delvis från samarbetet med internationella organisationer, såsom Förenta nationernas miljöprogram (UNEP) och Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO).

94 EGT L 324, s. 25; svensk specialutgåva, område 11, volym 1, s. 37.

95 Ovan fotnot 65.

96 EGT L 179, s. 129; svensk specialutgåva, område 11, volym 19, s. 216.

97 Rådets direktiv 89/398/EEG av den 3 maj 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om specialdestinerade livsmedel (EGT L 186, s. 27; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 51) och kommissionens direktiv 91/321/EEG av den 14 maj 1991 om modersmjölksersättningar och tillskottsnäring (EGT L 175, s. 35; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 107).

98 Gemenskapslagstiftaren har använt en motsvarande teknik i lagstiftningen om radioaktivitet i livsmedel och djurfoder. I rådets förordning nr 2219/89 av den 18 juli 1989 om särskilda villkor för export av livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation (EGT L 211, s. 4; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 88), som grundas på artikel 133 EG, förbjuds export av livsmedel och djurfoder där radioaktiviteten överskrider de högsta tillåtna nivåerna som gäller för varor för inhemsk förbrukning. De högsta tillåtna nivåerna av radioaktivitet i livsmedel och djurfoder har fastställts i förordning (Euratom) nr 3954/87 av den 22 december 1987 om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation (EGT L 371, s. 11), i dess lydelse enligt förordning (Euratom) nr 2218/89 (EGT L 211, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 85).

99 Yttrande av den 4 oktober 1979 (REG 1979, s. 2871; svensk specialutgåva, volym 4, s. 527), punkterna 44 och 45.

100 Se även dom av den 26 mars 1987 i mål 45/86, kommissionen mot rådet (REG 1987, s. 1493; svensk specialutgåva, volym 9, s. 55).

101 Jag nämner som exempel generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet Werner, i vilket han hävdade att artikel 11 i förordning nr 2603/69 till största delen skall tolkas pä samma sätt som artikel 30 EG (dom av den 17 oktober 1995 i mål C-70/94, REG 1995, s. I-3189).

102 En GATT-panel har visserligen i två mål rörande tonfisk bedömt att import inte får förbjudas till skydd för miljön i andra länder. Se www.wto.int, Committee on Trade and Environment, GATT/WTO Dispute Settlement Practice relating to Article XX, Paragraphs (b), (d) and (g) of GATT, document symbol WT/CTE/W/53.

103 Dom av den 10 maj 1995 i mål C-384/93 (REG 1995, s. I-1141). I punkt 43 fastslog domstolen att skyddet för konsumenter i andra medlemsstater inte i sig ankommer på en medlemsstat. Skyddets utformning och räckvidd har likväl en direkt inverkan på handelns goda rykte.

104 Ovan fotnot 77, punkt 40.

105 I den meningen är yttrandet en förlängning av titandioxinmålet (ovan fotnot 49).

106 Dom av den 16 november 1989 i mål 131/87, kommissionen mot rådet (REG 1989, s. 3743), punkt 28.

107 Dom av den 29 mars 1990, Grekland mot rådet (ovan fotnot 88), punkterna 14—16.

108 Yttrande 1/94 (REG 1994, s. I-5267; svensk specialutgåva, volym 16, s. 233), punkt 57.

109 Detta avtal har som bilaga 1 C fogats till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen och godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 (EGT L 336, s. 1).

110 Se punkterna 190 och 191.

111 Se exempelvis dom av den 8 november 2001 i mål C-228/99, Silos (REG 2001, s. I-8401), punkt 27.

112 Ovan fotnot 46.

113 Förslag till avgörande av den 13 december 2001 i mål C-121700 REG 2002, s. I-9193, s. I-9195, punkt 34. Den nämnda rättspraxisen går tillbaka till dom av den 20 maj 1976 i mål 104/75, De Peijper (REG 1976, s. 613; svensk specialutgåva, volym 3, s. 91).

114 Dom av den 5 maj 1998 i mål C-180/96, Förenade kungariket mot kommissionen (ovan fotnot 93), punkt 120. Fördraget innehåller en motsvarande bestämmelse för miljöskydd (artikel 6 EG).

115 Se domen (ovan fotnot 114). Domstolen anförde i detta sammanhang att enligt artikel 174.1 EG är hälsoskydd en del av miljöpolitiken och att denna princip från miljöområdet följaktligen även gäller hälsoskydd.

116 Se även punkt 118 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

117 Ovan fotnot 93.

118 Se punkterna 159—163 i detta förslag till avgörande.

119 Ovan fotnot 109.

120 Vid förhandlingen har Japan Tobacco anfört att termen mild i Mild Seven i ett färskt beslut av den nederländska reklammyndigheten har betraktats som icke-förväxlingsbart.

121 Se i detta sammanhang dom av den 6 november 1984 i mål 182/83, Fearon (REG 1984, s. 3677; svensk specialutgåva, volym 8, s. 679), punkt 7. I denna dom fastslog domstolen att medlemsstaternas rätt att reglera äganderätten inte har någon betydelse för inskränkningar som följer av ickediskrimineringsprincipen, vilken skyddas i EG-fördraget.

122 Se bland annat dom av den 23 november 1999 i mål C-149/96, Portugal mot rådet (REG 1999, s. I-8395), punkt 47.

123 Dom av den 14 december 2000 i de förenade målen C-300/98 och C-392/98, Dior m.fl. (REG 2000, s. I-11307), punkt 44.

124 Se särskilt punkterna 47 och 48 i domen i målet (ovan fotnot 123).

125 Stadga om de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (EGT C 364, 2000, s. 1).

126 Bland annat i dom av den 13 december 1979 i mål 44/79, Hauer (REG 1979, s. 3727; svensk specialutgåva, volym 4, s. 621), punkt 17.

127 Denna rättspraxis har utvecklats inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Se dom av den 13 juli 1989 i mål 5/88, Wachauf (REG 1989, s. 2609), punkt 18, och senare i dom av den 13 april 2000 i mål C-292/97, Karlsson m.fl. (REG 2000, s. I-2737), punkt 45.

128 Såsom jag även har angivit i punkt 261 diskuteras inte detta intresse i detta sammanhang.

129 Såsom även kommissionen har hävdat under förhandlingen.

130 Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178).

131 EGTLll, s. 11; svensk specialutgåva, omrade 17, volym 2, s. 3).

132 Dom av den 13 januari 2000 i mål C-220/98 (REG 2000, s. I-117). Målet avsäg för övrigt inte varumärkesrätt.

133 Förslag till avgörande av den 3 april 2001 inför dom av den 8 november 2001 (ovan fotnot 111), punkt 46 och följande punkter.

134 Se punkt 67 i detta förslag till avgörande.

135 Ovan fotnot 46, punkt 30 och följande punkter.

136 Se skälen, i synnerhet skäl 33.

137 Protokoll om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, fogade till Amsterdamfördraget.