Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 16 december 2004

1 Originalspråk: franska.

2 Belgische Staatsblad av den 30 september 1993, s. 124. Lagen trädde i kraft den 13 juni 1995 efter antagandet av kunglig förordning av den 3 april 1995 om genomförande av lag av den 25 juni 1993 om utövande av ambulerande verksamhet och organisation av offentliga marknader [Belgische Staatsblad av den 8 juni 1995, s. 126, nedan kallad kunglig förordning).

3 I sina skriftliga svar på domstolens frågor har parterna i målet vid den nationella domstolen preciserat var de aktuella tidskrifterna kom ifrån. Det framgår att de erbjudna tidskrifterna klassificerades efter inriktning (dammode, familjens fritidsaktiviteter, familjerelaterad läsning, trädgårdsskötsel och natur, motorfordon).

4 lag återger här det uttryck som den nationella domstolen använt i punkt 4 i sin begäran om förhandsavgörande.

5 Nedan kallat bolaget Alpina.

6 EGT L 372, s. 31; svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 83

7 Till skillnad från vad kommissionen gjort gällande är direktiv 85/577 inte endast tillämpligt på hemforsäljning. I tredje skälet anges att överraskningsmomentet (vilket motiverar att lämpliga åtgärder vidtas för att skydda konsumenterna) i allmänhet inte bara föreligger vid avtal som ingås vid hemförsäljning utan också vid andra former av avtal som ingås med en näringsidkare utanför dennes fasta affärslokaler. Denna precisering av direktivets tillämpningsområde skall ses mot bakgrund av de olika typfall som tas upp i artikel 1 i direktivet. Enligt min mening omfattas ambulerande verksamhet av det första typfallet, eftersom den avser avtal där en näringsidkare tillhandahåller en konsument varor eller tjänster ... som ingås under en utflykt organiserad av näringsidkaren utanför dennes fasta affärslokaler. Det skall vidare preciseras att enligt artikel 2 i direktivet avses med näringsidkare en fysisk eller juridisk person som för transaktionen ifråga uppträder i sin affärseller yrkesmässiga roll, och varje person som handlar i näringsidkarens namn eller på hans vägnar, vilket var fallet med de tre tilltalade i målet vid den nationella domstolen vid tidpunkten för de handlingar som läggs dem till last.

8 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 oktober 2001 i mål C-510/99, Tridon (REG 2001, s. I-7777), punkt 53, av den 11 december 2003 i mål C-322/01, Deutscher Apothekerverband (REG 2003, s. I-14887), punkterna 63-65, och av den 25 mars 2004 i mål C-71/02, Karner (REG 2004, s. I-3025), punkterna 31-34.

9 Uppgift som lämnats av den belgiska regeringen som svar på domstolens skriftliga frågor. För att utöva ambulerande verksamhet i Belgien krävs grundläggande administrativa kunskaper som bland annat styrks av ett intyg, vilket den behöriga myndigheten fastställt vara likvärdigt. Kommissionen var ensam närvarande vid förhandlingen och har motsatt sig denna framställning av belgisk rätt

10 Behöriga nationella myndigheter (i värdmedlemsstaten) är skyldiga att göra en sådan jämförande bedömning enligt såväl den rättspraxis som följer av domen i målet Vlassopoulou (dom av den 7 mai 1991 i mål C-340/89, REG 1991, s. I-2357; svensk specialutgåva, volym 11, s. 189, punkt 16) som med tillämpning av direktiv om erkännande av kvalifikationer. Låt mig precisera att Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/42/EG av den 7 juni 1999 om införande av en ordning för erkännande av kvalifikationer för de former av yrkesverksamhet som omfattas av direktiven om liberalisering och övergångsåtgärder samt om komplettering av den allmänna ordningen för erkännande av kvalifikationer (EGT L 201, s. 77) är tillämpligt på viss ambulerande verksamhet, som till exempel inköps- och försäljningsverksamhet som utövas av ambulerande försäljare och handlare. Denna typ av verksamhet omfattar inte exakt den verksamhet som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, varför direktiv 1999/42 inte synes vara tillämpligt 1 förevarande fall.

11 Dom av den 22 januari 2002 I mål C-390/99, Canal Satelite Digital (REG 2002, s. I-607), punkt 27.

12 Ibidem, punkt 28. Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 10 juli 2003 i mål C-246/00, kommissionen mot Nederländerna (REG 2003, s. I-7485), punkt 66 (som bland annat hänvisar till punkterna 48 och 49 i mitt förslag till avgörande), domen i det ovannämnda målet Karner (punkterna 33 och 34), och av den 12 oktober 2004 i mål C-60/03, Wolff & Müller, (REG 2004, s. I-9553), punkt 30.

13 Dom av den 27 juni 1996 i mäl C-107/94, Asscher (REG 1996, s. I-3089), punkt 26 (mälet gällde en företagsledare som var ensam aktieägare i sitt företag). Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i detta mål (punkterna 28 och 29), och dom av den 8 juni 1999 i mài C-337/97, Meeusen (REG 1999. s. I-3289), punkterna 15-17.

14 Låt mig erinra om att de tilitalade vid tiden för de handlingar som läggs dem till last var bosatta i en annan medlemsstat (Konungariket Nederländerna) än den medlemsstat där de utövade ambulerande verksamhet (Konungariket Belgien).

15 Den provision de ambulerande försäljarna uppbär för sina prestationer utgör ersättning i den mening som avses i artikel 50 EG, även om den inte betalas av dem som köper tjänsten utan av bolaget Alpina. Enligt fast rättspraxis krävs enligt artikel 50 EG inte att tjänsten betalas av den som mottar den (se bland annat dom av den 26 april 1988 i mål 352/85, Bond van Adverteerders m.fl. (REG 1988, s. 2085; svensk specialutgåva, volym 9, s. 449), punkt 16, och av den 26 juni 2003 i mål C-422/01, Försäkringsaktiebolaget Skandia och Ramstedt (REG 2003, s. I-6817), punkt 24.

16 Se, för ett liknande synsätt, dom av den 24 mars 1994 i mål C-275/92, Schindler (REG 1994, s. I-1039), punkt 22, domen i de ovannämnda målen Canal Satélite Digital, punkt 31, och Karner, punkt 46, och dom av den 14 oktober 2004 i mål C-36/02, Omega (REG 2004, s. I-9609), punkt 26.

17 Den nationella domstolen och kommissionen har använt uttrycket försäljning av tidskriftsprenumerationer för att beskriva den omtvistade verksamheten, vilket för tankarna till försäljning av varor. Så är emellertid inte fallet. Det administrativa förhandstillstånd som enligt nationell lagstiftning krävs för att teckna tidskriftsprenumerationer är inte tillämpligt vid försäljning av tidskrifter och tidningar (se punkt 5 i detta förslag till avgörande). Av detta skäl föredrar jag att tala om verksamhet som består i att erbjuda och ingå avtal om prenumeration på tidskrifter.

18 Se punkterna 18-20 i detta förslag till avgörande.

19 Dom av den 16 ma) 1989 i mål 382/87, Buet (REG 1989, s. 1235), punkterna 7-9.

20 Dom av den 23 november 1989i mål C-145/88, B & Q (REG 1989, s. 3851; svensk specialutgåva, volym 10, s. 241).

21 Dom av den 28 februari 1991i mål C-332/89, Marchandise m.fl. (REG 1991, s. I-1027; svensk specialutgåva, volym 11, s. 87), punkterna 9 och 15.

22 Dom av den 30 april 1991 i mål C-239/90, Boscher (REG 1991, s. I-2023), punkterna 7-10.

23 Dom av den 26 juni 1997 i mål C-368/95, Familiapress (REG 1997, s. I-3689).

24 Dom av den 13 januari 2000 i mål C-254/98, TK-Heimdienst Sass (REG 2000, s. I-151), punkt 24.

25 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Albers förslag till avgörande i det ovannämnda målet Kärner (punkterna 90-99).

26 Se för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Omega (punkt 27). Även om resonemanget kan användas i fråga om nationell lagstiftning som förbjuder hemförsäljning är det riktigt att domstolen i domen i det ovannämnda målet Buet m.fl. slog fast att sådan lagstiftning omfattas av fördragets bestämmelser om fri rörlighet för varor. Jag finner emellertid inte denna rättspraxis avgörande. Frågan huruvida den aktuella nationella lagstiftningen skulle prövas utifrån bestämmelserna om fri rörlighet för varor eller friheten att tillhandahålla tjänster var nämligen inte aktuell. Domen meddelades flera år före domen i det ovannämnda målet Schindler. I och med denna dom gavs möjlighet att i större utsträckning beakta friheten att tillhandahålla tjänster om denna aspekt kunde anknytas till den nationella lagstiftningen.

27 Domstolen har till dags dato aldrig klart och uttryckligen uttalat sig i frågan huruvida den rättspraxis som följer av domen i målen Keek och Mithouard (dom av den 24 november 1993 i de förenade målen C-267/91 och C-268/91, REG 1993, s. I-6097: svensk specialutgåva, volym 14, s. 431), som gällde fri rörlighet för varor, även kan tillämpas i fråga om friheten att tillhandahålla tjänster. Se dom av den 10 maj 1995 i mål C-384/93, Alpine Investments (REG 1995, s. I-1141), punkterna 30-39, av den 8 mars 2001 i mål C-405/98, Gourmet International Products (REG 2001, s. I-1795), punkterna 36-39, där frågan uttryckligen ställdes. Se i detta sammanhang även Da Cruz Vilaça, J.L., On the Application of Keck in the Field of Free Provision of Services , Services and Free Movement in EU Law, utgiven av Mads Andenas och Wulf-Henning Roth, Oxford University Press. 2002, s. 25 och följande sidor, Poiares Maduro M, Harmony and Dissonance in Free Movement, ibidem, s. 41 och följande sidor. Eftersom frågan fortfarande är öppen finner jag det lämpligare att lämna den åt sidan och koncentrera min framställning på rättspraxis såsom den ser ut i dag.

28 Se bland annat dom av den 3 oktober 2000 i mål C-58/98, Corsten (REG 2000, s. I-7919), punkt 33, av den 24 januari 2002 i mål C-164/99, Portugaia Construções (REG 2002, s. I-787), punkt 16, och där angiven rättspraxis, och av den 21 oktober 2004 i mål C-445/03, kommissionen mot Luxemburg (REG 2004, s. I-10191), punkt 20. Se för ett liknande resonemang dom av den 25 juli 1991 i mål C-76/90, Säger (REG 1991, s. I-4221), punkt 12.

29 Se punkt 42 1 förevarande förslag till avgörande.

30 Denna möjlighet följer av artikel 14 i den kungliga förordningen (se punkt 14 i förevarande förslag üll avgörande).

31 Se bland annat domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Luxemburg, punkt 21 samt där angiven rättspraxis. Se för ett liknande resonemang, även dom av den 13 juli 2004 i mil C-262/02, kommissionen mot Frankrike (REG 2004, s. I-6569), punkterna 23 och 24 innehållande ett flertal hänvisningar till rättspraxis.

32 Se bland annat dom i de ovannämnda målen Buet m.fl.(punkt 10), Schindler (punkt 58) och Canal Satelite Digital (punkt 34).

33 Se punkt 13 i domen i det ovannämnda målet Buet

34 Ibidem, punkt 14.

35 Se punkt 31 och 32 i detta förslag till avgörande.

36 Se punkt 16.

37 Dom av den 11 juli 1974 i mål 8/74, Dassonville (REG 1974, s. 837; svensk specialutgåva, volym 2, s. 343).