Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 30 juni 2005

1 Originalspråk: franska.

2 Nedan kallad fru Van Hilten.

3 Därefter artikel 67.1 i EG-fördraget som sedan upphävts genom Amsterdamfördraget.

4 Direktiv av den 24 juni 1988 för genomförandet av artikel 67 i fördraget (EGT L 178, s. 5; svensk specialutgåva, område 10, volym 1 s. 44).

5 Nu artiklarna 56 EG–58 EG.

6 Fördraget om Europeiska unionen — Förklaring (nr 7) om artikel 73d i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, bilaga till slutakten om Europeiska unionen (EGT C 191, 1992, s. 99).

7 Stbl. 1956, s. 362 (nedan kallad SW).

8 Konvention mellan Schweiziska edsförbundet och Konungariket Nederländerna för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på kvarlåtenskap och dess protokoll, undertecknad i Haag den 12 november 1951 (Trb. 1951, 149, och 1952, 34).

9 Dom av den 14 december 1995 i de förenade målen C-163/94, C-165/94 och C-250/94, Sanz de Lera m.fl. (REG 1995, s. I-4821), punkt 44.

10 Dom av den 6 juni 2000 i mål C-35/98, Verkooijen (REG 2000, s. I-4071).

11 Den nederländska regeringen har i sitt skriftliga yttrande uppgett att Staatssecretaris van Financiën överklagade beslutet till Hoge Raad der Nederlanden och att den föreslog att denna domstol vid behov skulle begära förhandsavgörande (punkt 33 i det skriftliga yttrandet).

12 Dom av den 18 mars 1993 i mål C-280/91, Viessmann (REG 1993, s. I-971), punkt 17, och av den 8 februari 2001 i mål C-350/99, Lange (REG 2001, s. I-1061), punkterna 20–25.

13 Se för jämförbara tillämpningar, dom av den 6 maj 2003 i mål C-104/01, Libertel (REG 2003, s. I-3793), punkt 22, och av den 1 mars 2005 i mål C-281/02, Owusu (ännu ej offentliggjort i rättsfallssamlingen), punkt 23.

14 Kvarlåtenskapen består i förevarande mål av fast egendom belägen i Nederländerna, Belgien och Schweiz, placeringar i värdepapper noterade i medlemsstater och tredje land samt bankkonton i nederländska och belgiska filialer.

15 Den nederländska regeringens skriftliga yttrande, punkt 29, och kommissionens skriftliga yttrande, punkt 21.

16 Nu artikel 93 EG.

17 Se bland annat dom av den 14 februari 1995 i mål C-279/93, Schumacker (REG 1995 s. I-225), punkt 21, och domen i det ovannämnda målet Verkooijen, punkt 32 och där angiven rättspraxis. Se angående medlemsstaternas skyldighet att respektera gemenskapsrätten när de ingår konventioner för undvikande av dubbelbeskattning, dom av den 12 december 2002 i mål C-385/00, De Groot (REG 2002, s. I-11819), punkt 94.

18 EGT L 114, 2002, s. 6. Detta avtal ingicks den 21 juni 1999 och trädde sedan i kraft den 1 juni 2002. Det syftar till förverkligandet av fri rörlighet för personer mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, med stöd av de bestämmelser som är tillämpliga i Europeiska gemenskapen.

19 Jag erinrar här om att bestämmelserna i artikel 73b.1 har direkt effekt varvid inbegrips relationerna till tredje land (domen i det ovannämnda målet Sanz de Lera m.fl., punkt 48).

20 Se begäran om förhandsavgörande, punkt 4.7.

21 Dom av den 31 januari 1984 i de förenade målen 286/82 och 26/83, Luisi och Carbone (REG 1984, s. 377; svensk specialutgåva, volym 7, s. 473), punkt 21.

22 Dom av den 16 mars 1999 i mål C-222/97, Trummer et Mayer (REG 1999, s. I-1661), punkt 21, av den 11 januari 2001 i mål C-464/98, Stefan (REG 2001, s. I-173), punkt 5, och av den 5 mars 2002 i de förenade målen C-515/99, C-519/99–C-524/99 och C-526/99–C-540/99, Reisch m.fl. (REG 2002, s. I-2157), punkt 30.

23 Dom av den 11 december 2003 i mål C-364/01 (REG 2003, s. I-15013), punkt 58.

24 Det är min kursivering.

25 Begäran om förhandsavgörande, punkt 2.5.

26 Se, angående en nationell åtgärd om att erbjuda ett statsobligationslån och därvid utestänga personer bosatta i den berörda medlemsstaten från möjligheten att teckna ett sådant lån, dom av den 26 september 2000, i mål C-478/98, kommissionen mot Belgien (REG 2000, s. I-7587), punkt 19, och, vad gäller nationella åtgärder för privatisering genom vilka medborgare i andra medlemsstater förbjöds förvärva aktier i privatiserade företag över ett visst fastställt belopp, dom av den 4 juni 2002 i mål C-367/98, kommissionen mot Portugal (REG 2002, s. I-4731), punkterna 40–42.

27 Se, beträffande en nationell föreskrift som innehöll ett krav på förhandstillstånd för utländska direktinvesterare, dom av den 14 mars 2000 i mål C-54/99, Église de scientologie (REG 2000, s. I-1335), punkt 14, och vid förvärv av fast egendom, dom av den 1 juni 1999 i mål C-302/97, Konle (REG 1999, s. I-3099), punkt 39, och domen i det ovannämnda målet Reisch m.fl., punkt 32.

28 Se, angående en nationell bestämmelse i vilken en förmån i form av ett räntebidrag i samband med ett lån för att bygga eller reparera en bostad endast förbehölls låntagare som ingått avtal med ett kreditinstitut som hade beviljats tillstånd av medlemsstaten, dom av den 14 november 1995 i mål C-484/93, Svensson och Gustavsson (REG 1995, s. I-3955), punkt 10, och angående en bestämmelse i en medlemsstat enligt vilken låneavtal som ingicks utan att en skriftlig handling upprättades skulle beskattas endast när de ingicks utanför det nationella territoriet, dom av den 14 oktober 1999 i mål C-439/97, Sandoz (REG 1999, s. I-7041), punkt 31.

29 Se domen i det ovannämnda målet Konle, punkt 23, angående en medlemsstats lagstiftning i vilken enbart medborgarna i denna stat undantogs från skyldigheten att begära tillstånd för att köpa en byggnadstomt och, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juli 2000 i mål C-423/98, Albore (REG 2000, s. I-5965), punkt 16. Se även domarna i de ovannämnda målen Église de scientologie, punkt 14, och kommissionen mot Portugal, punkterna 40– 42.

30 Barbier som var nederländsk medborgare hade år 1970 lämnat Nederländerna för att slå sig ned i Belgien. Under åren 1970-1988, när han fortfarande var bosatt i Belgien, hade han köpt fastigheter i Nederländerna. År 1988 hade han överlåtit den så kallade ekonomiska äganderätten till privata nederländska bolag som han kontrollerade. Vid beräkningen av arvsskatten beaktade skatteförvaltningen det sammanlagda värdet på dessa fastigheter.

31 Nu, i ändrad lydelse, artikel 18 EG.

32 Vi har sett att en tillämpning av artikel 3 i SW i förening med den konvention som ingåtts mellan Konungariket Nederländerna och Schweiziska edsförbundet eller de nederländska bestämmelserna om dubbelbeskattning får till följd att det arvsskattebelopp som skall erläggas i Konungariket Nederländerna på arvet efter dessa nederländska medborgare blir exakt lika stort som det skulle ha blivit om de hade fortsatt att vara bosatta i denna medlemsstat.

33 Se, för ett nyligen bedömt exempel på utflyttningshinder på skatteområdet, dom av den 11 mars 2004 i mål C-9/02, De Lasteyrie du Saillant (REG 2004, s. I-2409), punkt 45, angående en nationell bestämmelse enligt vilken skattskyldiga som önskade flytta ut från den berörda medlemsstaten var skyldiga att betala skatt på vissa orealiserade värdepapper.

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 april 2004 i mål C-224/02, Pusa (REG 2004, s. I–5763), punkterna 18–20, och av den 15 juli 2004 i mål C-365/02, Lindfors (ännu ej offentliggjort i rättsfallssamlingen), punkt 35.

35 Genom detta påstående minskar på intet sätt etablerings- eller uppehållsstatens ansvar för att dessa medborgare beviljas samma förmåner som statens egna medborgare om de befinner sig i samma situation.

36 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 maj 1998 i mål C-336/96, Gilly (REG 1998, s. I-2793), punkt 47, och domen i det ovannämnda målet Lindfors, punkt 34.

37 Nu, i ändrad lydelse, artikel 12 EG.

38 Domen i det ovannämnda målet Gilly, punkt 30.

39 Ibidem.

40 Se bland annat dom av den 20 september 2001 i mål C-184/99 Grzelczyk (REG 2001, s. I-6193), punkt 31, av den 11 juli 2002 i mål C-224/98, D'Hoop (REG 2002, s. I-6191), punkt 28, av den 2 oktober 2003 i mål C-148/02, Garcia Avello (REG 2003, s. I-11613), punkterna 22 et 23, och domen i det ovannämnda målet Pusa, punkt 16.

41 Domen i det ovannämnda målet Gilly, punkt 31.

42 Det framgår av dessa kommentarer att det system, enligt vilket stater för att undvika att vissa av deras medborgare som en planeringsåtgärd inför sitt frånfälle överför sin hemvist till en annan stat med det enda syftet att undanhålla arvsskatt från sin ursprungsstat föreskriver att värdet på hela arvet efter deras medborgare skall beskattas även om de är bosatta i utlandet, förefaller motiverat för att förebygga skatteundandragande. Det är dock nödvändigt att ange en längsta tillåtna frist på tio år mellan utflyttningen till utlandet och dödsfallet. I ett sådant typexempel måste vidare den stat som tar ut skatt på grund av nationalitet tillåta avräkning för den skatt som betalas i den stat där den avlidne hade sitt fasta hemvist och för skatt som erläggs i de stater som beskattar egendom som befinner sig på dess territorium (Modell för dubbelbeskattningsavtal angående arv och gåva, OECD, Paris. 1983, kommentarer till artiklarna 4, 7, 9 A och 9 B).