Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 11 september 2008

1 Originalspråk: italienska.

2 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57).

3 Bestämmelserna i förordning nr 1408/71 kompletteras av rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 74, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 106).

4 EGT L 257, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 33.

5 Med verkan från och med den 30 april 2006.

6 EUT L 158, s. 77.

7 Dom av den 5 mars 1998 i mål C-160/96, Molenaar (REG 1998, s. I-843), punkt 24.

8 I fråga om vårdförmåner föreskrivs att längden av den period under vilken förmåner utges ska bestämmas enligt den behöriga statens lagstiftning, och inte enligt bosättningsstatens (eller vistelsestatens) lagstiftning, vilket däremot är fallet enligt artikel 19.

9 Dom av den 10 mars 1992 i mål C-215/90, Twomey (REG 1992, s. I-1823), punkterna 13–15 och 18.

10 Se punkt 15 i domen i det ovannämnda målet Twomey.

11 Enligt definitionen i artikel 1 h i förordning nr 1408/71 avses med bosättning stadigvarande bosättning.

12 Den tyska regeringen är dock av en annan uppfattning och anser att den nationella domstolen har gjort en felaktig tolkning av de relevanta bestämmelserna i österrikisk rätt.

13 Enligt vissa nationella regelverk betalar exempelvis den behöriga institutionen i regel kostnader för medicinsk vård som tillhandahållits vid offentliga vårdinrättningar och enligt andra regelverk gäller i stället ett ersättningssystem. Den procentandel av kostnaderna för medicinsk vård som täcks varierar dessutom från system till system.

14 Som framgått ovan ska, i fråga om de situationer som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 22.1, längden av den period under vilken förmåner utges bestämmas enligt den behöriga statens lagstiftning.

15 Se artiklarna 19.1 b och 22.1 i.

16 Se dom av den 30 juni 1966 i mål 61/65, Vaassen-Göbbels (REG 1966, s. 407; svensk specialutgåva, volym 1, s. 263), särskilt s. 429.

17 Punkt 32.

18 Punkt 37. Min kursivering.

19 Dom av den 10 januari 1980 i mål 69/79, Jordens-Vosters (REG 1980, s. 75), punkt 11.

20 Punkt 13. Min kursivering.

21 Dom av den 16 mars 1978 i mål 117/77, Pierik I (REG 1978, s. 825; svensk specialutgåva. volym 4, s. 85).

22 Punkt 14.

23 Punkt 21.

24 Punkterna 17 och 22.

25 Se i det avseendet även domstolens nyligen avkunnade dom i målet Bosmann, där det med avseende på artikel 13.2 a i förordning nr 1408/71, enligt vilken den som är anställd för arbete inom en medlemsstats territorium omfattas av denna medlemsstats lagstiftning trots att han är bosatt inom en annan medlemsstats territorium, slogs fast att bosättningsstaten [kan] inte med stöd av denna förordning förhindras att med tillämpning av nationell lagstiftning bevilja en sådan person familjebidrag (dom av den 20 maj 2008 i mål C-352/06, Bosmann, REG 2008, s. I-3827, punkt 31).

26 Se dom av den 9 december 1993 i de förenade målen C-45/92 och C-46/92, Lepore och Scamuffa (REG 1993, s. I-6497), punkt 21, av den 4 oktober 1991 i mål C-349/87, Paraschi (REG 1991, s. I-4501), punkt 22, av den 30 mars 1993 i mål C-282/91, de Wit (REG 1993, s. I-1221), punkterna 16 och 17, och av den 5 oktober 1994 i mål C-165/91, van Munster (REG 1994, s. I-4661), punkt 27. Se även dom av den 9 oktober 1997 i de förenade målen C-31/96–33/96, Naranjo Arjona m.fl. (REG 1997, s. I-5501), punkt 20, av den 17 december 1998 i mål C-153/97, Grajera Rodríguez (REG 1998, s. I-8645), punkt 17, och av den 9 november 2006 i mål C-205/05, Nemec (REG 2006, s. I-10745), punkterna 37 och 38.

27 Se dom av den 23 oktober 2003 i mål C-56/01, Inizan (REG 2003, s. I-12403), punkterna 32 och 34 samt där angiven rättspraxis.

28 Dom av den 5 oktober 1988 i mål 196/87, Steymann (REG 1988, s. 6159; svensk specialutgåva, volym 9, s. 751), punkt 17.

29 Dom av den 17 juni 1997 i mål C-70/95, Sodemare m.fl. (REG 1997, s. I-3395), punkt 38.

30 Se punkterna 51–56.

31 Dom av den 28 april 1998 i mål C-158/96, Kohll (REG 1998, s. I-1931).

32 Punkterna 26 och 27. I nämnda punkter bemötte domstolen en invändning, som framfördes av den luxemburgska regeringen och av den behöriga institutionen, med motsvarande innebörd som kommissionens invändning i förevarande mål. Se även dom av den 12 juli 2001 i mål C-368/98, Vanbrakel m.fl. (REG 2001, s. I-5363), punkt 36. I domen i målet Inizan (ovan fotnot 27) fann dessutom domstolen att artikel 22.1 c i i förordningen, i den del beviljandet av vårdförmåner som säkerställs i bestämmelsen villkoras däri av att förhandstillstånd lämnas, inte kan anses oförenlig med artiklarna 49 EG och 50 EG (dom av den 23 oktober 2003 i mål C-56/01, Inizan, REG 2003, s. I-12403, punkterna 15–36). Se slutligen mer nyligen dom av den 16 maj 2006 i mål C-372/04, Watts (REG 2006, s. I-4325), punkterna 46–48.

33 Enligt domstolen utgör dessa bestämmelser hinder för nationella bestämmelser enligt vilka ersättning, i enlighet med taxorna i den stat där den försäkrade är ansluten till ett system för social trygghet, för kostnader för medicinsk vård som tillhandahållits av en fri yrkesutövare som är etablerad i en annan medlemsstat helt utanför sjukhusstrukturen är underkastad villkoret att den försäkrades organ för social trygghet ger tillstånd till sådan behandling. Enligt domstolen avhåller sådana bestämmelser de försäkrade från att vända sig till personer som tillhandahåller sjukvård i en annan medlemsstat och utgör, såväl för läkarna som för deras patienter, ett hinder för friheten att tillhandahålla tjänster (punkterna 34 och 35 i domen).

34 Se särskilt dom av den 7 februari 1984 i mål 238/82, Duphar m.fl. (REG 1984, s. 523; svensk specialutgåva, volym 7, s. 505), punkt 16, och domen i det ovannämnda målet Sodemare m.fl., punkt 27.

35 Se särskilt dom av den 24 april 1980 i mål 110/79, Coonan (REG 1980, s. 1445), punkt 12, av den 4 oktober 1991 i mål C-349/87, Paraschi (REG 1991, s. I-4501), punkt 15, och av den 30 januari 1997 i de förenade målen C-4/95 och C-5/95, Stöber och Piosa Pereira (REG 1997, s. I-511), punkt 36.

36 Se dom av den 13 maj 2003 i mål C-385/99, Müller-Fauré och van Riet (REG 2003, s. I-4509), punkt 100, av den 28 april 1998 i mål C-120/95, Decker (REG 1998, s. I-1831), punkt 23, samt domarna i de ovannämnda målen Watts, punkt 92, och Kohll, punkt 19.

37 Se dom av den 23 november 2000 i mål C-135/99, Elsen (REG 2000, s. I-10409), punkt 33.

38 Se dom av den 9 november 2006 i mål C-520/04, Turpeinen (REG 2006, s. I-10685), punkt 20, av den 11 juli 2002 i mål C-224/98, D’Hoop (REG 2002, s. I-6191), punkt 30, och av den 29 april 2004 i mål C-224/02, Pusa (REG 2004, s. I-5763), punkt 18.

39 Se domarna i de i föregående fotnot nämnda målen Turpeinen, punkt 22, och Pusa, punkt 19.

40 Se domarna i de ovannämnda målen Turpeinen, punkt 22, och Pusa, punkt 19. Se även dom av den 18 juli 2006 i mål C-406/04, De Cuyper (REG 2006, s. I-6947), punkt 39, och domen i det ovannämnda målet Elsen.

41 Se dom av den 23 mars 2004 i mål C-138/02, Collins (REG 2004, s. I-2703), punkt 66, samt domarna i de ovannämnda målen Turpeinen, punkt 32, och De Cuyper, punkt 40.

42 Dom av den 12 juli 2001 i mål C-157/99, Smits och Peerbooms (REG 2001, s. I-5473).

43 Punkt 69 och följande punkter. Enligt rättspraxis får det däremot inte uppställas något krav på tillstånd i fråga om öppen vård som tillhandahålls i en annan medlemsstat (domen i det ovannämnda målet Kohll).

44 Se domen i målet Müller-Fauré och van Riet (ovan fotnot 36) och domen i målet Inizan (ovan fotnot 27). I domen i målet Leichtle slog domstolen exempelvis fast att de villkor som uppställdes i tyska bestämmelser om social trygghet för att bevilja landets egna försäkrade tillstånd att genomgå kurbehandlingar i en annan medlemsstat inte var förenliga med kraven på fri rörlighet för tjänster (dom av den 18 mars 2004 i mål C-8/02, Ludwig Leichtle mot Bundesanstalt für Arbeit, REG 2004, s. I-2641).

45 Det ska dock påpekas att i vissa fall kan denna rätt till ersättning sammanfalla med rätten till vårdförmåner som utges av bosättnings- eller vistelsestaten, vilken följer av en tillämpning av bestämmelserna i förordning nr 1408/71 Det står klart att det i sådana fall är nödvändigt att förhindra risken för kumulering av förmåner. Det målet kan uppnås genom ett administrativt samarbete mellan berörda organ, enligt det system som införts genom förordningen.