Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 15 maj 2008

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva område 5, volym 1, s. 57 ).

3 Tanken att det inte finns en absolut sanning utan bara en relativ härrör från sofisterna, som menade att det var omöjligt att uppfatta verkligheten med sinnena eftersom varje sinne tolkar världen på sitt eget sätt. Det var denna besvikelse över sanningen som gav upphov till prins Hamlets berömda monolog, där han hävdar att skillnaden mellan att vara och att inte vara ligger i vars och ens fantasi. (Rosenberg M., The Masks of Hamlet, Associated University Presses, London, 1992, sidorna 65–82).

4 Denna förordning har ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, s. 1).

5 Dom av den 12 maj 1998 i mål C-85/96, Martínez Sala (REG 1998, s. I-2691).

6 Det finns en intressant historisk analys av de förhandlingar som ledde fram till att unionsmedborgarskapet infördes i Fördraget om Europeiska unionen i O’Leary, S., The Evolving Concept of Community Citizenship. From the Free Movement of Persons to Union Citizenship, Kluwer Law International, Haag, 1996, sidorna 23–30.

7 Dom av den 15 mars 2005 i mål C-209/03, Bidar (REG 2005, s. I-2119), och av den 23 oktober 2007 i de förenade målen C-11/06 och C-12/06, Morgan och Bucher (REG 2007, s. I-9161).

8 Dom av den 20 september 2001 i mål C-184/99, Grzelczyk (REG 2001, s. I-6193), och av den 26 oktober 2006 i mål C-192/05, Tas-Hagen och Tas (REG 2006, s. I-10451).

9 Dom av den 11 juli 2002 i mål C-60/00, Carpenter (REG 2002, s. I-6279), och av den 17 september 2002 i mål C-413/99, Baumbast och R (REG 2002, s. I-7091).

10 Redaktörerna för tidskriften Common Market Law Review granskar i nummer 1, vol. 45, 2008, sidorna 2 och 3 hur domarna har utvecklat sig på det här området och konstaterar att skillnaderna mellan ekonomiskt aktiva och inaktiva personer eller mellan rent inhemska förhållanden och gemenskapsförhållanden, liksom diskrimineringslogiken i artikel 12 EG har förlorat i betydelse. Gradvis har medborgarskapsbegreppet, som regleras i artiklarna 17 EG och 18 EG, växt fram som en ny motor för integrationen.

11 Förslag till avgörande i de förenade målen C-65/95 och C-111/95, Shingara och Radiom, där domstolen meddelade dom den 17 juni 1997 (REG 1997, s. I-3343), punkt 34, och i mål C-386/02, Baldinger, där domstolen meddelade dom den 16 september 2004 (REG 2004, s. I-8411), punkt 25. Vidare punkterna 56–74 i mitt förslag till avgörande i mål C-138/02, Collins, där domstolen meddelade dom den 23 mars 2004 (REG 2004, s. I-2703)), samt punkterna 37–68 i mitt förslag till avgörande i de förenade målen Morgan och Bucher (ovan fotnot 7).

12 Förslag till avgörande av den 9 december 1992 i mål C-168/91, Konstantinidis, där domstolen meddelade dom den 30 mars 1993 (REG 1993, s I-1191; svensk specialutgåva, volym 14, s. I-97), punkt 46.

13 Domstolen har inte anammat det specifika förslag som generaladvokaten formulerat men däremot den filosofi som förslaget bygger på, eftersom man har försökt att bygga vidare på alla de tankar som Jacobs framfört i generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande av den 12 september 2007 i mål C-380/05, Centro Europa 7, där domstolen meddelade dom den 31 januari 2008 (REG 2008, s. I-349), punkterna 16–22.

14 Domen i målet Carpenter (ovan fotnot 9).

15 Domen i målet Baumbast (ovan fotnot 9).

16 Domen i målet Bidar (ovan fotnot 7).

17 Domen i målet Tas-Hagen (ovan fotnot 8).

18 Domen i målet Morgan (ovan fotnot 7).

19 Spaventa, E. har i Seeing the wood despite the trees? On the scope of Union citizenship and its constitutional effects, i Common Market Law Review, 45, 2008, s. 40, beskrivit detta sätt att se på medborgarskapsfrågorna och menar att the national authorities must take into due consideration the personal situation of the claimant so that even when the rule in the abstract is compatible with Community law, its application to that particular claimant might be contrary to the requirements of proportionality or fundamental rights protection. … This qualitative change is of constitutional relevance both in relation to the Community’s own system, and in relation to the domestic constitutional systems.

20 Dom av den 17 januari 2008 i mål C-152/05, kommissionen mot Tyskland (REG 2008, s. I-39).

21 Domen i målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 20), punkterna 29 och 30.

22 Förslag till avgörande av den 28 juni 2007 i målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 20).

23 Dom av den 8 juli 2004 i de förenade målen C-502/01 och C-31/02, Gaumain-Cerri (REG 2004, s. I-6483).

24 Domen i målet Gaumain-Cerri (ovan fotnot 23), punkterna 32 och 33.

25 Generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande av den 2 december 2003 i målet Gaumain-Cerri (ovan fotnot 23).

26 Domen i målet Baumbast (ovan fotnot 9).

27 Dom av den 7 september 2004 i mål C-456/02, Trojani (REG 2004, s. I-7573).

28 Dom av den 11 september 2007 i mål C-76/05, Schwarz och Gootjes-Schwarz (REG 2007, s. I-6849).

29 Closa, C., The Concept of Citizenship in the Treaty on European Union, Common Market Law Review nr 29, 1992, sidorna 1140–1146.

30 Besselink, L., Dynamics of European and national citizenship: inclusive or exclusive?, European Constitutional Law Review, nr 3, vol. I, 2007, sidorna 1 och 2; Castro Oliveira, Á., Workers and other persons: step-by-step from movement to citizenship — Case Law 1995–2001 Common Market Law Review nr 39, 2002; Dougan, M. & Spaventa, E., Educating Rudy and the (nin-) English patient: A double-bill on residency rights under Article 18 EC, nr 28, European Law Review, 2003, sidorna 700–704; Martin, D. A Big Step Forward for Union Citizens, but a Step Backwards for Legal Coherence European Journal of Migration and Law 2002, volym 4, sidorna 136–144; O’Leary, S., Putting flesh on the bones of European Union citizenship, nr 24 European Law Review, 1999, sidorna 75–79; Shaw, J. & Fries, S., Citizenship of the Union: First Steps in the European Court of Justice, nr 4 European Public Law, 1998, s. 533.

31 I Spanventa, E., a.a., sidorna 37 och 38 analyseras domstolens rättspraxis rörande medborgarskap under rent interna förhållanden och där konstateras att either one argues that the Court has gone too far in say Baumbast, Bidar, and also Carpenter, or there is a challenging argument to be made as to why crossing a border should make such a difference to claimants’ rights. Mycket riktigt kan diskrimineringslogiken paradoxalt nog få orimliga konsekvenser. Det är just detta som domstolen har försökt att undvika i sin nyaste rättspraxis.

32 En dimension som avspeglar sig med en egen profil i socialpolitiken, som en egenartad drivkraft för människors integrering. Hantrais, L. Social policy in the European Union, St. Martin's Press, New York, 1995, sidorna 34–42, och Majone, G., The EC Between Social Policy and Social Regulation, Journal of Common Market Studies 31, nr 2, 1993. Ett särskilt omnämnande förtjänar den berömda Pintasilgorapporten, som lades fram 1996 av en visemannakommitté och bar titeln För ett Europa med medborgerliga och sociala rättigheter. Även där framhålls socialpolitikens betydelse som medel för integration.

33 Det mest representativa exemplet på denna brytning med de statliga inslagen av demokratiska samband utgörs av domstolens dom av den 12 september 2006 i mål C-145/04, Spanien mot Förenade kungariket (REG 2006, s. I-7917), där det prövades huruvida en brittisk vallagstiftning som gör det möjligt för tredjelandsmedborgare med anknytning till Förenade kungariket att delta i valen till Europaparlamentet var laglig. Domstolen fastställde i vaga ordalag att denna åtgärd var laglig och menade att en persons anknytning till den stat där hon eller han är medborgare inte utesluter andra yttringar av demokratisk delaktighet i andra politiska gemenskaper. I punkt 78 i domen klargjorde domstolen tveklöst sin ståndpunkt att … varje medlemsstat… är behörig att fastställa vem som har rösträtt och är valbar vid val till Europaparlamentet – varvid medlemsstaterna dock är skyldiga att iaktta gemenskapsrätten – och att artiklarna 189 EG, 190 EG, 17 EG och 19 EG inte utgör hinder för att medlemsstaterna tillerkänner vissa personer som har nära anknytning till dessa stater, utöver statens egna medborgare och unionsmedborgare som är bosatta inom dess territorium, sådan rösträtt och valbarhet. När det gäller läget på nationell nivå i denna fråga, där den demokratiska processen kan innefatta personer som inte bör få representation och tvärtom, se Presno Linera, M.A., El derecho de voto, Tecnos, Madrid, 2003, sidorna 155–172.

34 Det kan vara på sin plats att påpeka att Förenta staternas högsta domstol har följt denna linje i sin rättspraxis sedan mycket lång tid tillbaka, särskilt efter det att det fjortonde tillägget antogs, vars innehåll som bekant bygger på domen i målet Dred Scott mot Sandford (60 U.S. [19 How.] 393 [1856]) och det påföljande inbördeskriget mellan 1861 och 1865, som dränkte den unga federationen i blod. Detta tillägg föreskriver att alla människor som är födda eller naturaliserade i Förenta staterna och som lyder under dess domsrätt, är medborgare i Förenta staterna och i den delstat där de har hemvist. Ingen delstat får stifta eller upprätthålla en lag som inskränker de privilegier och de fri- och rättigheter som tillkommer Förenta staternas medborgare. Det är talande att denna högsta domstol än idag, nästan etthundrafemtio år efter det att tillägget antogs, fortsätter att bekämpa de delstatliga bestämmelser som uppställer bosättningsvillkor för dem som vill komma i åtnjutande av en rätt. I den nyligen meddelade domen i målet Saenz mot Roe, 526 U.S. 489 (1999) fastställde Högsta domstolen att en kalifornisk lag som föreskrev att den som inte hade bott i denna delstat i mer än tolv månader inte var berättigad till en viss social förmån stred mot författningen. Med två skiljaktiga röster fann Högsta domstolen att denna åtgärd var oförenlig med den fria rörligheten för alla medborgare i unionen. När det gäller detta, även om han skrev det före ovannämnda dom, se Warren, E., Fourteenth Amendment: Retrospect and Prospect, i Schwartz, B. (ed.), The Fourteenth Amendment, New York University Press, New York, 1970, s. 216 och följande sidor.

35 Domen i målet Grzelczyk (ovan fotnot 8).

36 Domen i målet Bidar (ovan fotnot 7).

37 Dom av den 19 oktober 2004 i mål C-200/02, Zhu och Chen (REG 2004, s. I-9925).

38 Detta utesluter, e contrario, tillhörighet för den som försöker utnyttja medborgarskapsbestämmelserna utan att styrka någon anknytning till den politiska gemenskapen, som i målet Collins (dom av den 23 mars 2004 i mål C-138/02, Collins (REG 2004, s. I-2703).

39 Baldwin mot G.A.F. Seelig, Inc., 294 U.S. 522, 523 (1935).

40 Jag har hämtat uttrycket rättsunion från Rideau, J., L’incertaine montée vers l’Union de droit, De la Communauté de droit à l’Union de droit. Continuités et avatars européens, LGDJ, Paris, 2000, s. 1.

41 Samtliga villkor enligt denna förordning och enligt rättspraxis är uppfyllda, eftersom en förmån kan betraktas som en social trygghetsförmån om den för det första beviljas, utan att någon skönsmässig bedömning av personliga behov görs i enskilda fall, till mottagare på grundval av förhållanden som definieras i lag, och för det andra hänför sig till en av de situationer som uttryckligen räknas upp i artikel 4.1 i förordning nr 1408/71 (dom av den 27 mars 1985 i mål 249/83, Hoeckx (REG 1985, s. 973), punkterna 12–14, och av den 16 juli 1992 i mål C-78/91, Hughes (REG 1992, s. I-4839), punkt 15).

42 Artikel 10 i förordning nr 1408/71.

43 Artikel 69 i förordning nr 1408/71.

44 Dom av den 18 juli 2006 i mål C-406/04, De Cuyper (REG 2006, s. I-6947).

45 Domen i målet De Cuyper (ovan fotnot 44), punkt 25: … förmåner, för att anses utgöra sociala trygghetsförmåner – oberoende av särdrag som är utmärkande i olika nationella lagstiftningar – skall anses vara av samma slag när deras föremål och syfte liksom deras beräkningsgrund och villkor för beviljande är desamma. Rent formella särdrag skall däremot inte anses vara väsentliga uppgifter för klassificering av förmåner.

46 Domen i målet De Cuyper (ovan fotnot 44), punkt 27.

47 Dom av den 8 mars 2001 i mål C-215/99, Jauch (REG 2001, s. I-1901).

48 Dom av den 15 mars 2001 i mål C-85/99, Offermanns (REG 2001, s. I-2261).

49 23 § andra stycket punkt 1 AIVG.

50 En logisk följd av ovannämnda undantag.

51 23 § femte stycket AIVG.

52 Domen i målet De Cuyper (ovan fotnot 44), punkt 27.

53 23 § fjärde stycket AIVG.

54 23 § femte och sjätte styckena AIVG.

55 Domen i målet De Cuyper (ovan fotnot 44), punkt 30.

56 Enligt 23 § andra stycket punkt 3 AIVG krävs det för att förskott ska beviljas den som ansöker om ersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga att det finns ett intyg från pensionsförsäkringsinstitutionen om att en skyldighet att utbetala förmånen sannolikt inte kan fastställas inom två månader efter den utsatta tidpunkten för rätt till pension, vilket visar att förskottet beviljas för att kompensera för den eftersläpning som det utdragna administrativa förfarandet ger upphov till.

57 Domen i målet De Cuyper (ovan fotnot 44), punkt 25.

58 Domen i målet Martínez Sala (ovan fotnot 5), punkt 32, samt dom av den 27 november 1997 i mål C-57/96, Meints (REG 1997, s. I-6689), punkterna 16 och 17, och av den 6 november 2003 i mål C-413/01, Ninni-Orasche (REG 2003, s. I-13187), punkt 34.

59 Punkterna 12–14 i den österrikiska regeringens skriftliga yttrande innehåller bara en upprepning av innehållet i artikel 39 EG och artiklarna 10 och 67 i förordning nr 1408/71. Där redovisas inga bärande skäl för att inte låta Jörn Petersen behålla sitt förskott då han flyttar till en annan medlemsstat.

60 Punkt 27 i detta förslag till avgörande.

61 Artikel 10 i förordning nr 1408/71.

62 Att Jörn Petersen först fick avslag på sin ansökan om förmånen anser jag inte är avgörande. Den österrikiska regeringens expert förklarade i samband med förhandlingen att 60 procent av alla ansökningar om ersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga avslås, vilket visar att det råder en restriktiv inställning från myndigheternas sida när de bedömer om en person uppfyller villkoren för rätt till sådan ersättning. Jag menar därför att det faktum att Jörn Petersen fick avslag på sin första ansökan inte innebär prima facie att han inte kunde förväntas få förmånen beviljad.