lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 18 november 2008

CELEX
62007CC0421
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: spanska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, s. 67).

3 I februari 2008, den tidpunkt då nämnda TV-programledare gjorde dessa uttalanden, var försäljning av melatonin förbjudet i Spanien men såldes fritt i andra medlemsstater såsom kosttillskott (meddelandet återfinns på http://actualidad.terra.es/sociedad/articulo/abogacia_estado_sdrago_2268719.htm). Likheten med Frede Damgaards fall slutar här, eftersom jag inte har hittat någon uppgift om att den utredning som abogacía del Estado gjorde för det spanska hälsoministeriet ledde till något rättsligt förfarande, kanske eftersom det då redan var planerat att godkänna detta hormon.

4 Viagře už odzvonilo, teď je tady Cialis. Både författaren till och utgivaren av dessa noveller förelades böter om 200000 tjeckiska kronor år 2004.

5 I Europeiska gemenskapernas kommission nyligen påbörjade undersökning, som återfinns på kommissionens webbplats: http://ec.europa.eu/enterprise/pharmaceuticals/patients/patients_key.htm, återges den rådande uppfattningen.

6 Rådets direktiv 92/28/EEG av den 31 mars 1992 om marknadsföring av humanläkemedel (EGT L 113, s. 13; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 40), upphävt genom direktiv 2001/83.

7 Rådets direktiv 84/450/EEG av den 10 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om vilseledande reklam (EGT L 250, s. 17; svensk specialutgåva, område 15, volym 4, s. 211).

8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/27/EG av den 31 mars 2004 om ändring av direktiv 2001/83/EG om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EUT L 136, s. 34).

9 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (EUT L 136, s. 1). När artikel 88a i direktiv 2001/83 infördes genom direktiv 2004/27 hänvisades felaktigt till direktiv 2004/726/EG.

10 Lov nr 280 af. 6. maj 1993 om ændring af lov om lægemidler m.v.

11 Vid förhandlingen svarade Frede Damgaards ombud på mina frågor om webbplatsen och förklarade att det där informerades om åtskilliga produkter och att priset på Hyben-Total uppgavs.

12 Dom av den 8 november 2007 i mål C-374/05, Gintec International (REG 2007, s. I-9517).

13 Dom av den 28 oktober 1992 i mål C-219/91, Ter Voort (REG 1992, s. I-5485), punkt 31.

14 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om rapport om nupraxis för patientinformation om läkemedel enligt artikel 88a i direktiv 2001/83/EG i dess ändrade lydelse enligt direktiv 2004/27/EG om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (KOM(2007) 862 slutlig).

15 Med hänsyn till definitionen i direktivet kan det till exempel inte förnekas att de kampanjer som offentliga myndigheter driver för att stimulera konsumtionen och förskrivningen av generiska läkemedel är av marknadsföringskaraktär. För att lugna Förenade kungariket är det emellertid tillräckligt att hänvisa till att den omständigheten att dessa kampanjer har karaktären av marknadsföring inte leder till att de förbjuds i samtliga fall. Marknadsföring av generiska läkemedel, som inte gäller bestämda aktiva substanser, är inte förbjuden, eftersom den i enlighet med artikel 86.2 i direktiv 83/2001 faller utanför avdelning VIII i detta direktiv. Kampanjer som riktar sig till personer som är behöriga att förskriva läkemedel är inte heller olagliga även om det gäller generiska läkemedel för vilka det krävs recept, eftersom marknadsföring av denna typ av produkter endast är förbjuden enligt direktivet när den riktar sig till allmänheten. När det gäller läkemedel för vilka kostnadsersättning kan lämnas har medlemsstaterna möjlighet enligt artikel 88.3 i direktivet att förbjuda marknadsföring, varför vissa undantag skulle kunna tolereras.

16 Jag drar denna slutsats från omständigheten att uttrycket begreppet avser särskilt, som förekommer i artikeln.

17 Varje företag som tillverkar eller importerar läkemedel bör införa metoder för att säkerställa att all information som ges om ett läkemedel överensstämmer med de godkända användningsvillkoren.

18 Dom av den 11 december 2003 i mål C-322/01, Deutscher Apothekerverband (REG 2003, s. I-14887).

19 Enligt den gemenskapsrättsliga definitionen av läkemedel anges det inte att framställningen ska härröra från vare sig tillverkaren eller säljaren.

20 Det här direktivet får inte påverka tillämpningen av åtgärder som antagits enligt rådets direktiv 84/450/EEG av den 10 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om vilseledande reklam.

21 I vilket upprepas ordagrant artikel 2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (EUT L 376, s. 21), genom vilket direktiv 84/450 och ändringarna i detta kodifieras.

22 Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EGT L 298, s. 23; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 3).

23 I dom av den 11 december 2003 i mål C-322/01, Doc Morris (REG 2003, s. I-4887), i vilken det klargjordes huruvida en nätsida för försäljning av läkemedel innehöll reklam som riktade sig till allmänheten, ansåg generaladvokaten Stix-Hackl på liknande sätt att det var lämpligt att göra en bedömning i det enskilda fallet, då hon angav att det för bedömningen är … väsentligt att beakta det objektiva intryck som en konsument får på grund av nätsidans allmänna utformning (förslag till avgörande av den 11 mars 2003, punkt 211).

24 Se, avseende principen att speciallag har företräde framför allmän lag, dom av den 16 juli 1998 i mål C-136/96, Scotch Whisky Association (REG 1998, s. I-4571).

25 Dom av den 6 november 2003 i mål C-101/01, Lindqvist (REG 2003, s. I-12971), punkt 87.

26 Bland annat dom av den 11 juli 1985 i de förenade målen 60/84 och 61/84, ERT (REG 1985, s. 2605; svensk specialutgåva, volym 8, s. 295 ).

27 Se, för en komparativ studie av yttrandefrihetsbestämmelser i olika europeiska konstitutioner, W. Skouris, Advertising and constitutional rights in Europe, Nomos Verlagsgesellschaft, Baden-Baden, 1994.

28 Högtidligen proklamerad av Europaparlamentet, rådet och kommissionen i Nice den 7 december 2000 (EGT C 364, s. 1) och antagen den 12 december 2007 i Strasbourg. I Lissabonfördraget, under ratificering vid den tidpunkt då detta förslag till avgörande skrivs, föreslås en ändring av ordalydelsen i denna artikel 6 EU. Punkt 1 i artikeln kommer att få följande lydelse: Unionen ska erkänna de rättigheter, friheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna … som ska ha samma rättsliga värde som fördragen.

29 Dom av den 25 juli 1991 i mål C-288/89, Stichting Collectieve Antennevoorziening Gorda, ( 1991, s. I-4007; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-331), punkterna 22 och 23, av den 8 juli 1999 i mål C-235/92 P, Montecatini mot kommissionen (REG 1999, s. I-4539), punkt 137, av den 26 juni 1997 i mål C-368/95, Familiapress (REG 1997, s. I-3689), punkterna 24–26, av den 6 mars 2001 i de förenade målen C-273/99 och C-274/99, Connolly (REG 2001, s. I-1575), av den 13 december 2001 i mål C-340/00 P, Cwik (REG 2001, s. I-10269), och av den 12 juni 2003 i mål C-112/00, Schmidberger (REG 2003, s. I-5659). I punkt 101 i sitt förslag till avgörande av den 11 juli 2002 i detta sistnämnda mål Schmidberger hänvisade generaladvokaten Jacobs uttryckligen till artikel 11 i stadgan.

30 Se Europadomstolens dom av den 7 december 1976 i målet Handyside mot Förenade kungariket, serie A nr 24, 49 §, av den 6 maj 2003 i målet Appleby m.fl. mot Förenade kungariket, Recueil des arrêts et décisions 2003-VI, av den 24 maj 1988 i målet Müller m.fl., serie A nr 133, 33 §, och av den 26 september 1995 i målet Vogt mot Tyskland, serie A nr 323, 52 §.

31 Europadomstolens dom i det ovannämnda målet Handyside mot Förenade kungariket, 49 §.

32 Domen i det ovannämnda målet Cwik, punkt 58.

33 Se även dom av den 13 juli 1989 i mål 5/88, Wachauf (REG 1989, s. 2609), av den 10 januari 1992 i mål C-177/90, Kühn (REG 1992, s. I-35), av den 15 april 1997 i mål C-22/94, Irish Farmers Association m.fl. (REG 1997, s. I-1809), och av den 10 juli 2003 i de förenade målen C-20/00 och C-64/00, Hydro Seafood GSP Ltd (REG 2003, s. I-7411). Se, avseende Europadomstolens rättspraxis, domen i det ovannämnda målet Vogt mot Tyskland, 52 §, och domen av den 28 oktober 1999 i målet Wille mot Liechtenstein, Recueil des arrêts et décisions 1999-VI, 61–63 §§.

34 Dom av den 25 mars 2004 i mål C-71/02, Karner (REG 2004, s. I-3025).

35 Se, avseende yttrandefrihet i kommersiellt syfte i Europa, Twomey, P.M., Freedom of expression for commercial actors, i Neuwahl, N.A., och Rosas, A., The European Union and human rights, Martines Nijhoff Publishers, 1995.

36 Europadomstolens dom av den 24 februari 1994 i målet Casado Coca mot Spanien, serie A nr 285-A, 35 §.

37 Europadomstolens dom av den 20 november 1989 i målet Marka Intern Verlag GmbH och Klaus Beermann mot Tyskland, serie A nr 165, 34 §. Supreme Court i Förenta staterna har också efter många års vacklande rättspraxis fastslagit att the first amendment till den amerikanska konstitutionen också omfattar marknadsföring även om den amerikanska konstitutionen skyddar yttrandefriheten i kommersiella syften i mindre utsträckning än andra former av yttrandefrihet som skyddas enligt kontitutionen (Bolger v. Young Products Corp., 463 U.S., sidorna 64 och 65 (1983)).

38 Vid förhandlingen hänvisade Frede Damgaards ombud åter till sin klients erfarenhet som journalist med hälsa, dietetik och näring som specialområden.

39 Europadomstolens dom av den 26 november 1991 i målet The Observer och The Guardian mot Förenade kungariket, serie A nr 216, 59 §.

40 Sarmiento, D., Mieres, L.J. och Presno, M., Las sentencias básicas del Tribunal Europeo de Derechos Humanos, Thomson-Civitas, Madrid, 2007, s. 81.