Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 20 oktober 2009
1 Originalspråk: spanska.
2 Dessa uttryck myntades av Forsthoff i hans teori om så kallad existentiell fullmakt (Daseinvortorge) (Forsthoff, E., Sociedad Industrial y Administración Pública, Escuela Nacional de Administración Pública, Madrid, 1967 (1958)).
3 Fernández, T.R. har beskrivit detta på ett mästerligt sätt i Del servicio público a la liberalización desde 1950 hasta hoy, Revista de Administración Pública, nr 150, september–december 1999, sidorna 57–73.
4 Alexandre Dumas beskriver 1846 i sin roman La mujer del collar de terciopelo (La Femme au Collier de Velours), Mil y un fantasmas, Editorial Valdemar, Madrid, 1996, s. 20, hur Nodier kände skräck inför alla uppfinningar. Gasen fick honom att tappa fattningen och ångan gjorde honom ursinnig. Skövlingen av skogarna och de sinande kolgruvorna var för honom tecken på att världen snart skulle gå under.
5 Fransmannen Montgolfier kom på ett av de första användningsområdena för gasen då han sände upp sina berömda ballonger genom att utnyttja vätgasens lätthet: Mariano José de Larra skrev 1833 tre artiklar med en och samma titel, Ascensión aerostática, Artículos completos, Ed. RBA och Instituto Cervantes. I den första av dessa beskriver han på sidan 482 och följande sidor hur spanjoren García Rozo försökte få en ballong att lyfta i parterren i Retiroparken i Madrid den 28 april 1833, inför kungaparet och en synnerligen förväntansfull folkmassa. Försöket misslyckades av olika skäl, bland annat på grund av att det regnade. På sidan 546 och följande sidor i den andra artikeln beskriver han ett annat försök som García Rozo gjorde på Orientetorget några dagar senare, då han inte lyckades fylla ballongen. Detta påminner om scenen med Don Quijote och Sancho som sittande på Vinghästen tror sig färdas i eldens sfär fläktade av hertigparets blåsbälgar. I den tredje artikeln, som inte finns med i ovannämnda verk, beskriver han åter, mer kortfattat, fiaskot på Orientetorget. Senare kom gasen att beskrivas som ett av den moderna tidens framsteg: José Maria Eça de Queirós lägger i La Reliquia, Obras Completas, översättning av Julio Gómez de la Serna, Ed. Aguilar, Madrid, 1954, vol. I, s. 179 och följande sidor, följande ord i huvudpersonens mun: Hade jag ohjälpligt förlorat min identitet som Raposo, katolik och akademiker, samtida med Times och gasen, och förvandlats till en antik man, samtida med Tiberius? Så småningom blir gasen en del av vardagslivet och lyser upp gator och bostäder: Irène Némirovsky, beskriver i Balen (översättning av Dagmar Olsson, Albert Bonniers Förlag, Stockholm, 2007, s. 12) hur huvudpersonen Antoinettes mor läste romaner under en taklampa med en glob av mattslipat glas som omslöt den skarpa gaslågan. På sidan 40 skildrar hon också hur Antoinette en kväll i skymningen i Paris träffade på en lykttändare, som tände den ena gaslyktan efter den andra med sin långa stång. På senare tid har Ana María Matute, som belönats med priserna Planeta, Nadal och Café de Gijón och varit Nobelpriskandidat, i Paraíso inhabitado (Ed. Destino, Barcelona, 2008, s. 11) berättat hur lykttändaren under åren före den andra spanska republiken i skymningen gick runt och tände små blåaktiga darrande lågor i gaslyktorna med en lång stång.
6 M. del C. Simón Palmer återger i El gas en la obra de Galdós, Actas del IV Congreso internacional de estudios galdosianos de 1990, utgivna av Cabildo Insular de Gran Canaria, Las Palmas, 1993, vol II, s. 565 och följande sidor, ett antal olika partier ur Episodios Nacionales, Fortunata y Jacinta, Tormento, La desheredada och Doña Perfecta.
7 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG (EUT L 176, s. 57).
8 Rapport public du Conseil d’État, 1994, Considérations générales: Service public, services publics: déclin ou renouveau, Etudes et Documents nr 46, Paris, 1995.
9 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/30/EG av den 22 juni 1998 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas (EGT L 204, s. 1).
10 Enligt punkt g i denna bilaga A ska kunder som är anslutna till gassystemet [informeras] om [sina] rättigheter att, enligt tillämplig nationell lagstiftning, få tillgång till naturgas av en bestämd kvalitet till rimliga priser.
11 Lydelsen av artikel 1.3 i lagdekretet skiljde sig något från lydelsen av samma artikel i den lag som lagdekretet omvandlades till. I lagen preciserades det att energimyndighetens behörighet gällde under en övergångsperiod.
12 Mål R.G. 1276/07, R.G. 1279/07, R.G. 1285/07, R.G. 1359/07 och R.G. 1490/07.
13 Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el (EGT L 27, s. 20).
14 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 96/92/EG (EUT L 176, s. 37).
15 Artikel 21 i direktiv 2003/54 och artikel 23 i direktiv 2003/55.
16 Meddelande om utsikterna för den inre el- och gasmarknaden (KOM(2006) 841 slutlig).
17 Peter D. Cameron konstaterar dessutom att fördelarna med avregleringen av energimarknaderna … hittills inte [har] varit så uppenbara som det var tänkt: avregleringen leder inte nödvändigtvis till prissänkningar och inte heller till minskad statlig inblandning. De redan etablerade företagens kommersiella styrka har ökat och inträdet av nya aktörer på el- och gasmarknaden påminner om I väntan på Godot (Cameron, P., Legal aspects of EU energy regulation. Implementing the New Directives on Electricity and Gas Across Europe, Oxford University Press, 2005, s. 36).
18 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/55/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas (KOM(2007) 529 slutlig).
19 Det ovannämnda meddelandet av den 10 januari 2007, punkt 1.3.
20 Det ovannämnda meddelandet av den 10 januari 2007, punkt 1.4.
21 Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om framstegen i arbetet med att upprätta den inre el- och gasmarknaden (KOM(2008) 192 slutlig).
22 Skriftligt yttrande från Federutility av den 31 juli 2009, punkterna 7–9, och från Sorgenia av den 31 juli 2009, punkt 1.
23 Se Sorgenias skriftliga yttrande, sidorna 5 och 6.
24 Yttrande från Federutility av den 31 juli 2009, punkterna 12 och 13, och från Sorgenia av den 31 juli 2009, punkt 2.
25 Det rörde sig inte sällan om offentligägda monopol.
26 I den mening som avses i artikel 2 i direktivet.
27 Vilka enligt Jones, C.W., EU Energy Law, Volume I, The Internal Energy Market, andra upplagan, Leuven: Caléis & Castells, 2006, s. 223, förutsattes alltid handla i det allmänna intresset.
28 I den mening som avses i artikel 87.1 EG.
29 Dom av den 24 juli 2003 i mål C-280/00, Altmark (REG 2003, s. I-7747), punkterna 84–95. I dom av den 27 november 2003 i målen C-34/01–C-38/01, Enirisorse (REG 2003, s. I-14243) tillämpade domstolen de villkor som hade slagits fast i ovanstående mål på ett mål som handlade om hur en hamnavgift som ett offentligt företag hade erhållit en del av skulle karaktäriseras. Redan före domen i målet Altmark hade domstolen i dom av den 22 november 2001 i mål C-53/00, Ferring (REG 2001, s. I-9067), preciserat vad som krävs för att en skattebefrielse som har beviljats företag som fullgör allmännyttiga uppgifter ska vara förenlig med fördraget.
30 I direktivet anges endast att förpliktelserna att tillhandahålla allmännyttiga tjänster syftar till att främja ett sådant intresse. De kan avse tillförlitlighet, inbegripet försörjningstrygghet, leveransernas regelbundenhet, kvalitet och pris samt miljöskydd, inbegripet energieffektivitet och klimatskydd. Denna uppräkning av grunder av allmänt ekonomiskt intresse som kan legitimera statliga ingrepp har av vissa betraktats som uttömmande (Geldhof, W., och Vandendriessche, F., Chapter 1: European Electricity and Gas Market Liberalisation. Background, Statuos, Developments, EU Energy Law and Policy Issues, red. Delvaux, B., Hunt, M. och Talus, K., Euroconfidentiel, s. 48, som i sin tur citerar Jones, C.W., a.a. s. 230). Jag anser emellertid att denna bestämmelse anger de typer av verksamhet då sådana förpliktelser att tillhandahålla allmännyttiga tjänster kan komma i fråga och inte en lista över de omständigheter som måste motivera dem, även om det finns ett nära samband mellan dessa båda aspekter. Av artikel 3.2 i direktivet följer att medlemsstaterna får ålägga företag att tillhandahålla allmännyttiga tjänster beträffande priset på försäljning av gas, men denna formulering är inte tillräcklig. Det måste i varje enskilt fall klargöras huruvida det föreligger ett allmänt ekonomiskt intresse.
31 Kommissionen har försökt att precisera kraven i direktivet i en icke-bindande not, som kommissionen delvis tillämpar då den förhandsgranskar de förpliktelser att tillhandahålla allmännyttiga tjänster som medlemsstaterna har underrättat kommissionen om (Note de la DG Energie et Transports sur les Directives 2003/54/CE et 2003/55/CE du marché interieur de l’électricité et du gaz natural. Document n’engageant pas la Commission, vilken finns på http://ec.europa.eu/energy/electricity/legislation/doc/notes_for_implementation_2004/public_service_obligations_fr.pdf). För att stärka kommissionens ställning i denna kontrollverksamhet föreslås i det tredje energipaketet att kommissionen antar riktlinjer för att genomföra artikel 3 i direktivet (artikel 3.4 i det ovannämnda förslaget till direktiv om ändring av direktiv 2003/55, enligt vilken en ny punkt 7 ska läggas till i artikel 3 i direktiv 2003/55).
32 Enligt artikel 3.6 i direktivet ska kommissionen underrättas om dessa åtgärder, vilket den italienska regeringen gjorde efter att ha anmodats att göra det (kommissionens skriftliga yttrande, punkt 42).
33 Punkt 38.
34 Uttrycket tjänster av allmänt ekonomiskt intresse syftar på tjänster av ekonomisk karaktär som en medlemsstat underkastar skyldigheter med hänsyn till ett visst allmänintresse (Szyszczak, E., The Regulation of the State in Competitive Markets in the EU, Hart, 2007, s. 211). Formuleringen i artikel 3.2 i direktivet är enligt Laget-Annamayer en korsning mellan det franska begreppet allmännyttig tjänst och gemenskapsbegreppet tjänst av allmänt ekonomiskt intresse (Laget-Annamayer, A., La régulation des services publics en réseaux. Télécommunications et électricité, Bruylant, Bryssel, 2002, s. 98).
35 Dom av den 8 november 1983 i de förenade målen C-96/82–102/82, 104/82, 105/82, 108/82 och 110/82, IAZ m.fl. (REG 1983, s. 3369).
36 Dom av den 23 oktober 1997 i mål C-159/94, kommissionen mot Frankrike (REG 1997, s. I-5815).
37 Dom av den 27 april 1994 i mål C-393/92, Commune d’Almelo m.fl. (REG 1994, s. I-1477; svensk specialutgåva, volym 15, s. I-89).
38 Dom av den 19 maj 1993 i mål C-320/91, Corbeau (REG 1993, s. I-2533; svensk specialutgåva, tillägg, s. 77), av den 10 februari 2000 i mål C-147/97, Deutsche Post (REG 2000, s. I-825), och av den 17 maj 2001 i mål C-340/99, TNT Traco (REG 2001, s. I-4109).
39 Dom av den 11 april 1989 i mål 66/86, Ahmed Saeed Flugreisen och Silver Line Reisebüro (REG 1989, s. 803; svensk specialutgåva, volym 10, s. 9).
40 Dom av den 25 oktober 2001 i mål C-475/99, Firma Ambulanz Glöckner (REG 2001, s. I-8089).
41 Domen i det ovannämnda målet Ferring.
42 Samtliga domar rörde för övrigt företag med exklusiva eller särskilda rättigheter och inte företag som var verksamma på avreglerade marknader eller som var ålagda att tillhandahålla allmännyttiga tjänster. För att tillämpa dem i förevarande mål måste man således beakta detta särskilda sammanhang, vilket ännu inte har behandlats i rättspraxis.
43 Denna tanke ligger även bakom artikel 16 EG, där följande föreskrivs: Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 73, 86 och 87 och med beaktande av den betydelse som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har för unionens gemensamma värderingar och den roll som dessa tjänster spelar när det gäller att främja social och territoriell sammanhållning, skall gemenskapen och medlemsstaterna, var och en inom ramen för sina respektive befogenheter och inom detta fördrags tillämpningsområde, sörja för att sådana tjänster utförs på grundval av principer och villkor som gör det möjligt för dem att fullgöra sina uppgifter. Bestämmelsen fördes in i Amsterdamfördraget medan avregleringen av energimarknaderna pågick för fullt, som en följd av en djup oro inom vissa samhällssektorer för de liberala strömningarna på europeisk nivå (Sarmiento, D., La recepción en el derecho de la Unión Europea y en su jurisprudencia de las técnicas de regulación económica, Derecho de la regulación económica. I. Fundamentos e instituciones de la regulación, red. Muñoz Machado, S. och Esteve Pardo, J.,Ed. Iustel, Fundación Ortega y Gasset, 2009, s. 259).
44 Domen i det ovannämnda målet Corbeau, punkt 15.
45 Domen i det ovannämnda målet Commune d’Almelo m.fl., punkt 48. Se även dom av den 23 oktober 1997 i mål C-159/94, kommissionen mot Frankrike (REG 1997, s. I-5815), punkt 57.
46 Uppräkningen av skyldigheter i artikel 3.2 och möjligheten att utse en anvisad gasleverantör (artikel 3.3) bekräftar detta.
47 Dom av den 19 mars 1991 i mål C-202/88, Frankrike mot kommissionen (REG 1991, s. I-1223; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-97), punkt 12.
48 Dom av den 30 april 1974 i mål 155/73, Sacchi (REG 1974, s. 409; svensk specialutgåva, volym 2, s. 269). Se även domen målet Ahmed Saeed Flugreisen och Silver Line Reisebüro (ovan fotnot 39).
49 Dom av den 23 april 1991 i mål C-41/90, Höfner och Elser (REG 1991, s. 1979; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-135), punkt 25.
50 Dom av den 23 oktober 1997 i mål C-157/94, kommissionen mot Nederländerna (REG 1997, s. I-5699), i mål C-158/94, kommissionen mot Italien (REG 1997, s. I-5789), och i mål C-159/94, kommissionen mot Frankrike (REG 1997, s. I-5815). En fjärde talan om fördragsbrott mot Spanien ogillades (dom av den 23 oktober 1997 i mål C-160/94, kommissionen mot Spanien (REG 1997, s. I-5851)).
51 Domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot Nederländerna, punkt 32, kommissionen mot Italien, punkt 43, och kommissionen mot Frankrike, punkt 49.
52 Domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot Nederländerna, punkt 43, och kommissionen mot Frankrike, punkt 59. Se även domen i det ovannämnda målet TNT Traco, punkt 54, och dom av den 15 november 2007 i mål C-162/06, International Mail Spain (REG 2007, s. I-9911), punkt 35.
53 Domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot Nederländerna, punkt 58, kommissionen mot Italien, punkt 54, och kommissionen mot Frankrike, punkt 101.
54 Punkt 2.6.2.
55 Detta är sannolikt orsaken till att det under den parlamentariska godkännandeprocessen betonades att energimyndighetens befogenhet var av tillfällig karaktär.
56 Enligt den italienska regeringen sker det varje kvartal (punkt 60 i det skriftliga yttrandet).
57 Kommissionen (punkt 56) hävdar att så är fallet i Italien. Denna fråga måste liksom de övriga prövas av den nationella domstolen.
58 Domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot Nederländerna, punkt 58, kommissionen mot Italien, punkt 54, och kommissionen mot Frankrike, punkt 101.
59 Dom av den 21 september 1999 i mål C-67/96 (REG 1999, s. I-5751), punkterna 99 och 104.
60 Domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot Nederländerna, punkt 69, kommissionen mot Italien, punkt 65, och kommissionen mot Frankrike, punkt 113.
61 Förslag till avgörande av den 10 juli 2001 i mål C-309/99, Wouters m.fl., där domstolen meddelade dom den 19 februari 2002 (REG 2002, s. I-1577)).
62 Federutilitys skriftliga yttrande, punkt 62.
63 Beslut nr 2006–543 av den 30 november 2006. Conseil constitutionnel fastslog att dessa taxor för de traditionella aktörerna var uppenbart oförenliga med gemenskapsdirektivens avregleringssyften och att de inte på något sätt var motiverade för den allmännyttiga tjänsten. Beträffande detta beslut, se Schoettl, E., Les problèmes constitutionnels soulevés par la loi relative au secteur de l’énergie, Petites affiches, 395e année (2006), nr 244, sidorna 3–23.
64 Sorgenias skriftliga yttrande, s. 6. Åtgärderna innebär ekonomiska incitament för omförhandling och de infördes genom energimyndighetens beslut nr 79/07, vilket tas upp i punkterna 22 och 23 i den italienska regeringens skriftliga yttrande.