lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 27 januari 2011

CELEX
62009CC0401
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: italienska.

2 Beslut av den 2 juli 2009 i mål T-279/06, Evropaïki Dynamiki mot ECB (REG 2009, s. II-99*).

3 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, s. 1).

4 Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 357, s. 1).

5 EUT S 137, meddelande nr 2005/S 137-135354.

6 I rubriken till den ursprungliga engelska versionen av meddelandet står det provision of IT consultancy and IT development services.

7 EUT S 154, meddelande nr 2005/S 154-153356.

8 Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, s. 33; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 48).

9 Dom av den 8 september 2005 i mål C-129/04, Espace Trianon och Sofibail (REG 2005, s. I-7805), punkt 26.

10 Beslut av den 4 oktober 2007 i mål C-492/06, Consorzio Elisoccorso San Raffaele (REG 2007, s. I-8189), punkt 31.

11 Dom av den 27 februari 2003 i mål C-327/00, Santex (REG 2003, s. I-1877), punkt 47.

12 Dom av den 6 maj 2010 i de förenade målen C-145/08 och C-149/08, Club Hotel Loutraki m.fl. (REU 2010, s. I-4165), punkt 80.

13 Beträffande beskaffenheten av principen om rätt till ett effektivt domstolsskydd, se dom av den 13 mars 2007 i mål C-432/05, Unibet (REG 2007, s. I-2271), punkt 37 och där angiven rättspraxis. För ett exempel på tillämpning av de principer som slås fast i direktiv 89/665 på ett område där direktivet inte som sådant var tillämpligt, se domen i de förenade målen Club Hotel Loutraki m.fl. (ovan fotnot 12), punkterna 69–74.

14 Se exempelvis, för en tillämpning av stadgan i dess nya ställning, dom av den 9 november 2010 i de förenade målen C-92/09 och C-93/09, Volker und Markus Schecke (REU 2010, s. I-11063), punkt 45 och följande punkter.

15 Det ska noteras att i den italienska språkversionen av direktivet, efter de ändringar som infördes genom direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 (EUT L 335, s. 31), finns inte längre den inskjutna satsen per lo meno med i artikel 1.3. Det är dock helt uppenbart fråga om ett redaktionellt fel, vilket bekräftas vid en jämförelse med de andra språkversionerna, där den inskjutna satsen finns kvar. Angående tolkningen av unionens rättsakter när endast en språkversion avviker, se exempelvis dom av den 27 mars 1990 i mål C-372/88, Cricket St. Thomas (REG 1990, s. I-1345), punkt 18, och av den 19 april 2007 i mål C-455/05, Velvet & Steel Immobilien (REG 2007, s. I-3225), punkt 19.

16 Beslutet i målet Consorzio Elisoccorso San Raffaele (ovan fotnot 10), punkt 30.

17 Detta resonemang har tillämpats av tribunalen, vilken i ett liknande mål, som likaså avsåg det aktuella klagandebolaget, godtog en individuell rätt att väcka talan. Tribunalens dom av den 19 mars 2010 i mål T-50/05, Evropaïki Dynamiki mot kommissionen (REU 2010, s. II-1071), punkt 40.

18 Beslutet i målet Consorzio Elisoccorso San Raffaele (ovan fotnot 10), punkt 30. I det målet var det den cypriotiska regeringen som framställde invändningen.

19 Dom av den 21 januari 1999 i mål C-73/97 P, Frankrike mot Comafrica m.fl. (REG 1999, s. I-185). För en särskild diskussion av frågan, se generaladvokaten Mischos förslag till avgörande i det målet, vilket föredrogs den 25 juni 1998, punkterna 11–16.

20 Dom av den 26 februari 2002 i mål C-23/00 P, rådet mot Boehringer (REG 2002, s. I-1873), punkt 52, och av den 22 november 2007 i mål C-6/06 P, Cofradía de pescadores San Pedro de Bermeo m.fl. mot rådet (REG 2007, s. I-164*), punkt 21.

21 Möjligheten att på eget initiativ, efter att ha hört parterna, pröva om talan ska avvisas till följd av att det föreligger ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas föreskrivs i artikel 92.2 i domstolens rättegångsregler och i artikel 113 i tribunalens rättegångsregler. I rättspraxis har man därav dragit slutsatsen att det föreligger en möjlighet, vid överklagande av en dom av tribunalen, att på eget initiativ pröva om en part saknar berättigat intresse av att få saken prövad, även när denna avsaknad har uppstått senare. Se dom av den 19 oktober 1995 i mål C-19/93 P, Rendo m.fl. mot kommissionen (REG 1995, s. I-3319), punkt 13, och av den 3 september 2009 i mål C-535/06 P, Moser Baer India mot rådet (REG 2009, s. I-7051), punkt 24.

22 Se ovan fotnot 20. Se även dom av den 25 mars 2010 i mål C-414/08 P, Sviluppo Italia Basilicata mot kommissionen (REU 2010, s. I-2559), punkterna 51 och 52.

23 Förstainstansrätten har i det avseendet utarbetat en praxis, enligt vilken [g]emenskapens institutioner är..., med beaktande av principerna om god förvaltningssed och om samarbete mellan gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaterna, skyldiga att tillförsäkra att de villkor som har föreskrivits i anbudsinfordran inte driver potentiella anbudsgivare till att bryta mot den nationella lagstiftning som är tillämplig på deras verksamhet (förstainstansrättens dom av den 6 juli 2000 i mål T-139/99, AICS mot parlamentet (REG 2000, s. II-2849), punkt 41. Såvitt jag vet har domstolen hittills inte haft tillfälle att uttala sig i frågan.

24 Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 478/2007 av den 23 april 2007 om ändring av förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EUT L 111, s. 13).

25 Min kursivering. Det ska i förbigående erinras om att det i förevarande fall föreskrevs att kontraktet, när tilldelningen av kontraktet väl hade skett, i sin helhet skulle regleras av tysk rätt och de tyska domstolarna skulle vara behöriga i det avseendet.

26 Se, exempelvis, redan dom av den 15 juli 1960 i de förenade målen 36/59-38/59 och 40/59, Präsident m.fl. mot Höga myndigheten (REG 1960, s. 827), särskilt s. 859. Av uppenbara skäl har domstolen särskilt framhållit detta krav inom ramen för mål som avser tolkningsfrågor. Se, bland annat, dom av den 10 januari 2006 i mål C-222/04, Cassa di Risparmio di Firenze m.fl. (REG 2006, s. I-289), punkt 63 och där angiven rättspraxis.

27 Jag vill för övrigt påpeka att ett annat mål är anhängigt vid domstolen som skulle kunna bidra till att ge en klar bild av situationen i det avseendet: föremålet för tvisten i det målet rör huvudsakligen tolkningen av den italienska varumärkeslagstiftningen. Det rör sig om mål C-263/09 P, Edwin mot harmoniseringsbyrån (se meddelandet om talans väckande, publicerat i EUT den 12 september 2009, C 220, s. 25).

28 Förstainstansrättens dom i målet AICS mot parlamentet (ovan fotnot 23), punkterna 40–42.

29 Se, exempelvis, dom av den 26 november 1985 i mål 318/81, kommissionen mot CO.DE.MI. (REG 1985, s. 3693), punkt 24.

30 Se särskilt domen i det ovan i fotnot 29 nämnda målet.

31 Se även ovan punkt 35.

32 Se Bundesarbeitsgerichts dom av den 8 november 1978, 5 AZR 261/77.

33 Dom av den 17 december 1981 i mål 279/80, Webb (REG 1981, s. 3305; svensk specialutgåva, volym 6, s. 265), punkterna 18–21. Klagandebolaget har för övrigt i sitt yttrande uttryckligen förnekat att det har ifrågasatt att den tyska lagstiftningen om uthyrning av arbetskraft är förenlig med unionsrätten.

34 Detta argument har anförts av klagandebolaget inom ramen för den tredje grunden, men logiskt sett tycks det snarare ha samband med den andra grunden.

35 För ett liknande fall som det förevarande, där avsaknaden av ett berättigat intresse av att få saken prövad följde av att talan inte kunde bifallas såvitt avsåg en del av grunderna, se dom av den 20 maj 1987 i mål 432/85, Souna mot kommissionen (REG 1987, s. 2229), punkt 20.

36 Se dom av den 21 september 2000 i mål C-46/98 P, EFMA mot rådet (REG 2000, s. I-7079), punkt 38, och av den 30 september 2003 i mål C-76/01 P, Eurocoton m.fl. mot rådet (REG 2003, s. I-10091), punkt 52.

37 Dom av den 9 juni 1992 i mål C-30/91 P, Lestelle mot kommissionen (REG 1992, s. I-3755), punkt 28. Se även dom av den 15 december 1994 i mål C-320/92 P, Finsider mot kommissionen (REG 1994, s. I-5697), punkt 37.

38 Se, exempelvis, dom av den 8 juli 1999 i mål C-51/92 P, Hercules Chemicals mot kommissionen (REG 1999, s. I-4235), punkt 113.

39 Se ovan punkt 86.