Förslag till avgörande av generaladvokat Pedro Cruz Villalón föredraget den 17 mars 2011

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets förordning av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 647/2005 av den 13 april 2005 (EUT L 117, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1408/71).

3 I dess lydelse enligt artikel 1.1 i 1994 års lag om social trygghet (arbetsoförmåga) (Social Security (Incapacity for Work) Act 1994) och artikel 64 i 1999 års lag om reform av välfärdssystemet och pensioner (Welfare Reform and Pensions Act 1999) (nedan kallad SSCBA).

4 Artikel 64 i 1999 års lag om reform av välfärdssystemet och pensioner (Welfare Reform and Pensions Act 1999).

5 Nedan kallad SSIBR.

6 Nedan kallad DLA.

7 I beslutet om att begära förhandsavgörande angav den nationella domstolen även att kommissionen har inlett ett fördragsbrottsförfarande mot Förenade kungariket avseende det villkor om tidigare vistelse som gäller för beviljande av förmåner vid arbetsoförmåga som klassificeras som förmåner vid sjukdom. Den nationella domstolen angav emellertid uttryckligen att den inte bedömde det vara nödvändigt att ändra tolkningsfrågorna för att ta hänsyn till ovan nämnda förfarande. I ett pressmeddelande (Sécurité sociale: l’UE prend des mesures pour garantir le versement de prestations aux Britanniques résidant à l’étranger, pressmeddelande IP/10/7999, 24 juni 2010) anges nämligen att kommissionen officiellt har ålagt Förenade kungariket att utge vissa sociala trygghetsförmåner till sina medborgare som är bosatta i andra medlemsstater. Kommissionen anser att det villkor om föregående vistelse som gäller för erhållande av invalidpension (disability living allowance), biståndsförmåner (attendance allowance) och vårdbidrag (carer’s allowance), vilka betraktas som kontantförmåner vid sjukdom avsedda att skydda personer som har behov av särskild omvårdnad samt de personer som tar hand om dem, strider mot unionsrätten, såväl förordningarna nr 1408/71 och nr 883/2004 som bestämmelserna om EU-medborgarskap och fri rörlighet för personer. Dessa tre förmåner klassificerades som särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner och omfattades således av bilaga IIa till förordning nr 1408/71 innan domstolen omklassificerade dem i sin dom av den 18 oktober 2007 i mål C-299/05, kommissionen mot parlamentet och rådet (REG 2007, s. I-8695).

8 Förmånen vid kortvarig arbetsoförmåga för ungdomar, vilken inrättades genom artikel 64 i 1999 års lag om reform av välfärdssystemet och pensioner avseende ändring av artikel 30A SSCBA, trädde i kraft den 6 april 2001.

9 Den betecknas dock som avgiftsfinansierad i Förenade kungarikets lagstiftning och följaktligen av den nationella domstolen. Den kan inte betraktas som en särskild icke avgiftsfinansierad förmån enligt artikel 10a i förordning nr 1408/71, eftersom den inte finns med i förteckningen i bilaga IIa till förordningen och inte heller kan utgöra en sådan förmån utan att unionslagstiftaren ändrar förordningen, i enlighet med artiklarna 5 och 97 i förordning nr 1408/71. Det förefaller dock som om frånvaron av inbetalade avgifter inte påverkar vare sig finansieringen av förmånen vid kortvarig arbetsoförmåga för ungdomar eller villkoren för utbetalning av den genom National Insurance Fund.

10 Med förbehåll för det som anges nedan.

11 I avsaknad av särskilda föreskrifter om tillämpning i den mening som avses i bilaga VI till förordning nr 1408/71, se, bland annat, dom av den 2 maj 1990 i mål C-293/88, Winter-Lutzins (REG 1990, s. I-1623), och av den 25 februari 1986 i mål 284/84, Spruyt (REG 1986, s. 685). I förevarande fall innehåller bilaga VI i nämnda förordning inga särskilda föreskrifter om den aktuella sociala förmånen eller den situation som klaganden i målet vid den nationella domstolen befinner sig i.

12 Detta gällde redan enligt rådets förordning nr 3 av den 25 september 1958 om social trygghet för migrerande arbetstagare (EGT 30, s. 561), se dom av den 7 november 1973 i mål 51/73, Smieja (REG 1973, s. 1213), punkterna 14 och 15, när det gäller förmåner vid ålderdom, av den 5 maj 1983 i mål 139/82, Piscitello (REG 1983, s. 1427; svensk specialutgåva, volym 7, s. 123), punkt 15, domen i det ovannämnda målet Winter-Lutzins, punkt 15, och dom av den 30 mars 1993 i mål C-282/91, de Wit (REG 1993, s. I-1221), punkt 18.

13 Detta gällde redan enligt förordning nr 3, se dom av den 10 juni 1982 i mål 92/81, Camera (REG 1982, s. 2213), punkt 14, när det gäller förmåner vid invaliditet, av den 23 oktober 1986 i mål 300/84, van Roosmalen (REG 1986, s. 3097), punkt 39, av den 20 juni 1991 i mål C-356/89, Stanton Newton (REG 1991, s. I-3017), punkterna 23 och 24, när det gäller en särskild förmån som är jämförbar med förmån vid ålderdom och förmån vid invaliditet, av den 24 februari 1987 i de förenade målen 379/85–381/85 och 93/86, Giletti m.fl. (REG 1987, s. 955), punkterna 14–16, av den 12 juli 1990 i mål C-236/88, kommissionen mot Frankrike (REG 1990, s. I-3163; svensk specialutgåva, volym 10, s. 469), punkt 11, och av den 6 juli 2000 i mål C-73/99, Movrin (REG 2000, s. I-5625), punkt 33.

14 Förslag till avgörande av den 5 mars 1991, punkt 23.

15 Dom av den 5 mars 1998 i mål C-160/96, Molenaar (REG 1998, s. I-843), punkterna 38 och 39, och av den 8 mars 2001 i mål C-215/99, Jauch (REG 2001, s. I-1901).

16 Dom av den 21 februari 2006 i mål C-286/03, Hosse (REG 2006, s. I-1771), punkterna 47–56.

17 Ibidem, punkt 55.

18 Domen i det ovannämnda målet Molenaar (punkterna 38 och 39). Se även generaladvokaten Bots förslag till avgörande i mål C-388/09, da Silva Martins, som ännu inte avgjorts av domstolen, punkt 69 och följande punkter.

19 Dom av den 23 november 1976 i mål 40/76, Kermaschek (REG 1976, s. 1669), punkterna 6–9, av den 20 juni 1985 i mål 94/84, Deak (REG 1985, s. 1873; svensk specialutgåva, volym 8, s. 243), punkterna 12–14, av den 16 juli 1992 i mål C-78/91, Hughes (REG 1992, s. I-4839), punkt 25, och av den 27 maj 1993 i mål C-310/91, Schmid (REG 1993, s. I-3011), punkterna 12–14. Avseende en medborgare från tredjeland som är make till en arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat, se dom av den 8 juli 1992 i mål C-243/91, Taghavi (REG 1992, s. I-4401).

20 Dom av den 30 april 1996 i mål C-308/93, Cabanis-Issarte (REG 1996, s. I-2097), och av den 10 oktober 1996 i de förenade målen C-245/94 och C-312/94, Hoever och Zachow (REG 1996, s. I-4895).

21 Denna distinktion gäller inte familjeförmåner. Se, förutom de båda ovannämnda domarna, dom av den 15 mars 2001 i mål C-85/99, Offermanns (REG 2001, s. I-2261), punkt 34. Den gäller inte heller förmåner vid sjukdom, se domen i det ovannämnda målet Hosse, punkt 53.

22 Se, bland annat, dom av den 28 april 1998 i mål C-158/96, Kohll (REG 1998, s. I-1931), punkterna 17–19, av den 28 april 1998 i mål C-120/95, Decker (REG 1998, s. I-1831), punkterna 21–23, av den 26 januari 1999 i mål C-18/95, Terhoeve (REG 1999, s. I-345), punkterna 34 och 35, av den 23 november 2000 i mål C-135/99, Elsen (REG 2000, s. I-10409), punkt 33, av den 7 juli 2005 i mål C-227/03, van Pommeren-Bourgondiën (REG 2005, s. I-6101), punkt 39, och av den 1 april 2008 i mål C-212/06, Gouvernement de la Communauté française och Gouvernement wallon (REG 2008, s. I-1683), punkt 43.

23 Domstolen har i detta sammanhang godkänt (se dom av den 4 november 1997 i mål C-20/96, Snares, REG 1997, s. I-6057) såväl som förbjudit, inom ramen för dels en begäran om förhandsavgörande (dom av den 31 maj 2001 i mål C-43/99, Leclere och Deaconescu, REG 2001, s. I-4265), dels en talan om ogiltigförklaring (dom av den 18 oktober 2007 i mål C-299/05, kommissionen mot parlamentet och rådet, REG 2007, s. I-8695), att förmåner betecknas som en särskild icke avgiftsfinansierad förmån.

24 Se, bland annat, dom av den 12 juli 1979 i mål 266/78, Brunori (REG 1979, s. 2705; svensk specialutgåva, volym 4, s. 499), av den 24 april 1980 i mål 110/79, Coonan (REG 1980, s. 1445), punkt 12, av den 24 september 1987 i mål 43/86, de Rijke (REG 1987, s. 3611), punkt 12, av den 18 maj 1989 i mål 368/87, Hartmann Troiani (REG 1989, s. 1333), punkt 21, av den 21 februari 1991 i mål C-245/88, Daalmeijer (REG 1991, s. I-555), punkt 15, av den 20 oktober 1993 i mål C-297/92, Baglieri (REG 1993, s. I-5211), punkt 13, och av den 9 mars 2006 i mål C-493/04, Piatkowski (REG 2006, s. I-2369), punkt 32.

25 Formuleringen anställnings- eller bosättningsperioder infogades genom ändring av denna bestämmelse redan i rådets förordning (EEG) nr 2864/72 av den 19 december 1972 om ändring av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda och deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT L 306, s. 1). Denna ändring var nödvändig för att följa de riktlinjer som fastställts i del VII i bilaga II till akten om anslutningsvillkoren och anpassningarna av fördragen, vilken bifogats handlingarna om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till Europeiska gemenskaperna (EGT L 73, 1972, s. 143).

26 Förutom de begränsningar och villkor som föreskrivs i … fördrag[et] och i bestämmelserna om genomförande av fördraget, för att använda formuleringen i artikel 18.1 EG.

27 Dom av den 18 juli 2006 i mål C-406/04, De Cuyper (REG 2006, s. I-6947), punkt 40, och av den 4 december 2008 i mål C-221/07, Zablocka-Weyhermüller (REG 2008, s. I-9029), punkt 37.

28 Dom av den 26 oktober 2006 i mål C-192/05, Tas-Hagen och Tas (REG 2006, s. I-10451), punkt 34.

29 Den brittiska regeringen har i detta hänseende i betydande grad stött sig på domen av den 21 februari 1991 i mål C-245/88, Daalmeijer (REG 1991, s. I-555).

30 Domen i det ovannämnda målet Tas-Hagen och Tas, punkt 38. Detta mål avsåg kravet att den som ansökte om den aktuella förmånen måste vara bosatt inom medlemsstatens territorium vid ansökningstillfället för att få rätt till förmånen, men detta krav ansågs inte kunna garantera att sökanden var integrerad i samhället i den nämnda medlemsstaten och att det således faktiskt förelåg en anknytning. Se, i detta hänseende, punkterna 66–68 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande.

31 Som det betonats ovan har jag svårt att föreställa mig detta, men det ankommer på den hänskjutande domstolen att i förekommande fall pröva denna fråga.

32 Det ska i detta hänseende betonas att det ankommer på medlemsstaterna att utforma sina sociala trygghetssystem och fastställa den allmänna inriktningen för de sociala mål som ska uppnås, bland annat genom att under iakttagande av unionsrätten besluta om hur solidaritetsåtgärderna ska fördelas mellan sociala förmåner, särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner och socialhjälp.