Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 20 oktober 2011

1 Originalspråk: engelska.

2 Associeringsrådets beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 om utveckling av associeringen. Associeringsrådet inrättades genom avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet. Beslutet har, i likhet med tilläggsprotokollet, vartill hänvisning görs i fotnot 3 och fotnot 5 nedan, inte publicerats i rättsfallssamlingen men det finns tillgängligt i EEC-Turkey Association Agreement and Protocols and Other Basic Texts, Byrån för Europeiska unionens officiella publikationer, Bryssel, 1992.

3 Avtal om upprättandet av en associering mellan EEG och Turkiet, undertecknat i Ankara den 12 september 1963 (EGT L 361, 1977, s. 29).

4 Den första fasen avslutades den 1 januari 1973, då tilläggsprotokollet, som omnämns i fotnot 5 nedan, trädde i kraft och den andra fasen den 31 december 1995, då beslut nr 1/95 fattat av associeringsrådet för EG och Turkiet av den 22 december 1995 om genomförande av den slutgiltiga fasen av tullunionen (EGT L 35, 1996, s. 1) trädde i kraft.

5 Tilläggsprotokollet undertecknades i Bryssel den 23 november 1970. Det ingicks, godkändes och bekräftades i gemenskapens namn genom rådets förordning (EEG) nr 2760/72 av den 19 december 1972 (EGT L 361, 1977, s. 29).

6 Associeringsrådets beslut nr 2/76 av den 20 december 1976 om genomförandet av artikel 12 i associeringsavtalet.

7 Se dom av den 8 maj 2003 i mål C-171/01, Wählergruppe Gemeinsam (REG 2003, s. I-4301), punkt 64.

8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, s. 77, med rättelse i EUT L 229, s. 35).

9 Se vidare punkt 40 nedan.

10 Se vidare punkt 40 nedan.

11 Se, för ett liknande resonemang, beträffande artikel 6.1 bland annat dom av den 20 september 1990 i mål C-192/89, Sevince (REG 1990, s. I-3461; svensk specialutgåva, volym 10, s. 507), punkt 29, och beträffande artikel 7 bland annat dom av den 22 december 2010 i mål C-303/08, Bozkurt (REU 2010, s. I-13445), punkt 31.

12 Se, vad gäller Tayfun Kahveci, punkt 16, och, vad gäller Osman Inan, punkt 24.

13 Åtminstone vid den i de nationella målen aktuella tidpunkten. Begäran om förhandsavgörande är daterad den 31 december 2009 i båda målen.

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 februari 2000 i mål C-340/97, Nazli (REG 2000, s. I-957), punkt 37.

15 Se vidare punkt 50 nedan.

16 Se vidare punkt 51 nedan.

17 Domstolen fastslog visserligen i dom av den 7 juli 2005 i mål C-373/03, Aydinli (REG 2005, s. I-6181), punkt 39, att artikel 7 första och andra strecksatserna ålägger [familjemedlemmarna] inte någon som helst skyldighet att utöva ... avlönad verksamhet och konstaterade vidare i dom av den 18 juli 2007 i mål C-325/05, Derin (REG 2007, s. I-6495), punkt 56, att familjemedlemmar ... innehar ... en ställning som är oberoende av huruvida de utövar en avlönad verksamhet. Jag anser dock inte att dessa uttalanden löser problemet.

18 Jag vill tillägga att det framgår av domstolens rättspraxis att fängelseperioder i värdmedlemsstaten inte i sig, inte ens om fängelsestraffet är på flera år, leder till förlust av rättigheter enligt artikel 7 (se, för ett liknande resonemang, domen i målet Derin (ovan fotnot 17), punkt 56 och där angiven rättspraxis. Frågan är emellertid om en familjemedlem för att omfattas av artikel 7 helt enkelt ska vara bosatt i värdmedlemsstaten som ett led i familjeåterföreningen, vilket förutsätts i bestämmelsen, eller om det krävs något tecken på avsikt att delta på arbetsmarknaden i den staten (i förekommande fall efter frigivning från fängelse och då samtliga övriga relevanta omständigheter är uppfyllda).

19 Domstolen har uttalat att det måste för att en nationell domstol skall kunna hänvisa till begreppet allmän ordning, utöver den störning av ordningen i samhället som varje lagöverträdelse innebär, under alla omständigheter föreligga ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett av samhällets grundläggande intressen (se bland annat dom av den 4 oktober 2007 i mål C-349/06, Polat (REG 2007, s. I-8167), punkt 34).

20 Se domen i målet Polat (ovan fotnot 19), punkterna 30–32.

21 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Wählergruppe Gemeinsam (ovan fotnot 7), punkt 62.

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 april 1997 i mål C-351/95, Kadiman (REG 1997, s. I-2133), punkt 34.

23 Se domen i målet Kadiman (ovan fotnot 22), punkt 35.

24 Se domen i målet Kadiman (ovan fotnot 22), punkt 36.

25 Se även, beträffande beslut nr 1/80 i allmänhet, dom av den 21 oktober 2003 i de förenade målen C-317/01 och C-369/01, Abatay m.fl. (REG 2003, s. I-12301), punkt 90, där domstolen angående beslutet uttalar att syftet i huvudsak är att turkiska arbetstagare gradvis skall integreras i [värdmedlemsstaten].

26 Dom av den 15 mars 2005 i mål C-209/03 (REG 2005, s. I-2119).

27 Domen i målet Bidar gällde giltigheten av nationella regler, enligt vilka bistånd beviljades till studerande, som lagligt uppehöll sig i värdmedlemsstaten, för att täcka deras kostnader för uppehälle, förutsatt att de studerandena hade sin hemvist i den staten. Domstolen uttalade att det var legitimt för en medlemsstat att bevilja sådant bistånd endast till studerande som kunde påvisa en viss grad av samhällsintegration i denna stat. Ett sådant krav kunde vara motiverat av medlemsstatens behov att förvissa sig om att biståndet till uppehälle för studerande från andra medlemsstater inte blev en orimlig börda, som kunde få betydelse för nivån på det bistånd som staten totalt kunde ge. Den aktuella graden av integration kunde anses uppnådd när den berörda studenten bedömdes ha haft sin hemvist i värdmedlemsstaten under en viss tid. Se, i detta avseende, i huvudsak punkterna 48, 57–59 och 63 i domen.

28 Se, bland annat, förklaring nr 2 angående medborgarskap i en medlemsstat, som fogats till slutakten till Fördraget om Europeiska unionen (EGT C 191, 1992, s. 98), beslut fattat av stats- och regeringscheferna församlade i Europeiska rådet, Edinburgh, den 11 och 12 december 1992, om vissa problem som Danmark tagit upp såvitt avser fördraget om Europeiska unionen (EGT C 348, s. 1) och artikel 3 i Europeiska konventionen om medborgarskap som antogs den 6 november 1997 och trädde i kraft den 1 mars 2000.

29 Se dom av den 7 juli 1992 i mål C-369/90, Micheletti m.fl. (REG 1992, s. I-4239; svensk specialutgåva, volym 13, s. 11), punkt 10, av den 11 november 1999 i mål C-179/98, Mesbah (REG 1999, s. I-7955), punkt 29, av den 19 oktober 2004 i mål C-200/02, Zhu och Chen (REG 2004, s. I-9925), punkt 39, och av den 2 mars 2010 i mål C-135/08, Rottmann (REU 2010, s. I-1449), punkterna 39 och 41. Den underliggande principen har naturligtvis ett mycket större tillämpningsområde – se allmänt till exempel, beträffande etableringsfrihet, dom av den 19 juni 1990 i mål C-213/89, Factortame m.fl. (REG 1990, s. I-2433; svensk specialutgåva, volym 10, s. 435) och, beträffande beskattning, dom av den 9 mars 1978 i mål 106/77, Simmenthal (REG 1978, s. 629; svensk specialutgåva, volym 4, s. 75).

30 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Sevince (ovan fotnot 11), punkt 9.

31 Se, beträffande artikel 6.1, domen i målet Sevince (ovan fotnot 11), punkt 26, och, beträffande artikel 7, domen i målet Kadiman (ovan fotnot 22), punkt 28, och dom av den 22 juni 2000 i mål C-65/98, Eyüp (REG 2000, s. I-4747), punkt 25.

32 Ovan fotnot 29.

33 Samarbetsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Konungariket Marocko, undertecknat i Rabat den 27 april 1976 på gemenskapens vägnar genom rådets förordning (EEG) nr 2211/78 av den 26 september 1978 (EGT L 264, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 5, s. 181). Enligt artikel 41.1 skall arbetare med marockanskt medborgarskap, och de familjemedlemmar som bor tillsammans med dem, i fråga om social trygghet åtnjuta en behandling som är fri från diskriminering på grund av nationalitet jämfört med medborgarna i de medlemsstater där de är bosatta.

34 Se domen i detta mål, punkterna 34–36 och 39.

35 Se, i detta avseende, dom av den 30 september 2004 i mål C-275/02, Ayaz (REG 2004, s. I-8765), där domstolen anförde att associeringsavtalet hade en ambitiösare målsättning än samarbetsavtalet (punkt 47).

36 Artikel 40.

37 Artikel 41.

38 Se, bland annat, domen i målet Wählergruppe Gemeinsam (ovan fotnot 7), punkt 64.

39 Se, bland annat, domen i målet Nazli (ovan fotnot 14), punkt 55.

40 Se, till exempel, dom av den 2 oktober 2003 i mål C-148/02, Garcia Avello (REG 2003, s. I-11613), domen i målet Rottmann (ovan fotnot 29), dom av den 8 mars 2011 i mål C-34/09, Ruiz Zambrano (REU 2011, s. I-1177) och av den 5 maj 2011 i mål C-434/09, McCarthy (REU 2011, s. I-3375).

41 Se, i detta avseende, White, R.M., i Stair Memorial Encyclopaedia, Reissue 9, Nationality and Citizenship, punkt 5.

42 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Albers förslag till avgörande i målet Mesbah (ovan fotnot 29), punkt 49. Domstolen följde visserligen inte förslaget när den beslutade sin dom, men förklarade sig inte oenig med generaladvokaten på den ifrågavarande punkten.

43 Haagkonventionen av den 12 april 1930 för lösande av konflikter mellan medborgarskapslagar (Nationernas förbunds fördragssamling, nr 179, s. 89). Den trädde i kraft den 1 juli 1937. Den har ratificerats av en rad stater, däribland Nederländerna. I artikel 3 i konventionen föreskrivs följande: den, som är medborgare i två eller flera stater, [må] av envar av dessa stater anses som medborgare i denna stat.

44 Ovan fotnot 40. Se punkt 28 i domen i detta mål.

45 Se, bland andra, dom av den 11 november 2004 i mål C-467/02, Cetinkaya (REG 2004, s. I-10895), punkterna 36 och 38, av den 25 september 2008 i mål C-453/07, Er (REG 2008, s. I-7299), punkt 30, och av den 18 december 2008 i mål C-337/07, Altun (REG 2008, s. I-10323), punkt 62. För en diskussion angående artikel 6, se punkt 36 ovan.