Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 24 maj 2012

1 Originalspråk: franska.

2 BGBl. 1998 II, s. 2745. Den tyska versionen av värdlandsavtalet som är den enda giltiga versionen finns även tillgänglig på ECB:s webbplats, samt en engelsk version.

3 Det rör sig om protokoll nr 4, som fogats till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT C 83, 2010, s. 230).

4 ECB-rådet antog, på grundval av artikel 36.1 i ECBS-stadgan, anställningsvillkoren för ECB:s personal den 9 juni 1998 (EGT L 125, 1999, s. 32), som har ändrats vid flera tillfällen. Anställningsvillkoren har inte offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. De finns emellertid tillgängliga för allmänheten på engelska på ECB:s webbplats.

5 För att skapa klarhet och trots att värdlandsavtalet ingåtts tidigare och de förmåner som det rör sig om i målet vid den nationella domstolen omfattar en period som föregår ikraftträdandet av Lissabonavtalet avser de tillämpliga bestämmelserna primärrätten i dess lydelse efter denna tidpunkt. Förutom stadgan, som till följd av ikraftträdandet av detta fördrag blev bindande, är de bestämmelser som är relevanta för min bedömning i stort sett identiska med de som gällde före nämnda tidpunkt.

6 Det rör sig om protokoll nr 7, som fogats till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT C 83, 2010, s. 266) (nedan kallat Protokoll om Europeiska unionens immunitet och privilegier).

7 Vid den tidpunkt då nämnda avtal undertecknades rörde det sig närmare bestämt om protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965 (EGT 1967, 152, s. 13), i den lydelse som fogats till EG-fördraget och Euratomfördraget.

8 Fri översättning av den engelska versionen, som finns tillgänglig på ECB:s webbplats.

9 Rådets direktiv 96/34/EG av den 3 juni 1996 om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS (EGT L 145, s. 4).

10 BGBl. 2006 I, s. 2748.

11 Dom av den 10 juli 2003 i mål C-11/00, kommissionen mot ECB (REG 2003, s. I-7147), punkt 135. För en bedömning av olika aspekter av ECB:s oberoende, se punkterna 150–155 i generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot ECB samt Gaitanides, C., Das Recht der Europäischen Zentralbank. Unabhängigkeit und Kooperation in der Europäischen Währungsunion. Mohr Siebeck, Tübingen, 2005, sidorna 55 och 56. Se även, analogt, dom av den 10 juli 2003 i mål C-15/00, kommissionen mot ECB (REG 2003, s. I-7281), punkterna 101 och 102 och där angiven rättspraxis.

12 I doktrinen har olika synsätt intagits avseende ECB-stadgan i den europeiska integrationen. För en sammanfattning av dessa olika synsätt se ovan sidorna 51–55.

13 Vid den tidpunkt då värdlandsavtalet ingicks, den 18 september 1998, återfanns inte ECB i den inre cirkeln av gemenskapsinstitutioner som anges i artikel 7 EG. Enligt EG-fördraget har ECBS och ECB en särskild ställning inom den institutionella strukturen.

14 Se generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i det ovannämnda målet kommissionen mot ECB, punkt 150.

15 Se Ott, A., EU Regulatory Agencies in EU External Relations: Trapped in a Legal Minefield between European and International Law, European Foreign Affairs Review, 2008, nr 13, s. 527.

16 Se, för ett liknande resonemang, Horng D.-C., The European Central Bank’s External Relations with Third Countries and the IMF, European Foreign Affairs Review, 2004, nr 3, s. 326.

17 Se beslut av den 17 december 1968 i mål 2/68, Ufficio Imposte di Consumo di Ispra mot kommissionen (REG 1968, s. 635). Det ska understrykas att domstolen i detta mål inte följt det synsätt som generaladvokaten Roemer föreslagit i sitt förslag till avgörande, nämligen att principerna för FN:s värdlandsavtal skulle tillämpas analogt på det avtal som undertecknades av kommissionen och den italienska regeringen avseende forskningscentret för kärnkraft i Ispra. Domstolen slog fast att även om kommissionen kunnat ingå ett värdlandsavtal med den berörda medlemsstaten för att säkerställa att protokollet om immunitet och privilegier verkställs och vid behov för att komplettera detta, kan detta avtal inte minska omfattningen av de rättigheter och garantier som tillkommer medlemsstaten och dess organ, gemenskapsinstitutioner och individer enligt detta protokoll. Vad gäller Europaskolorna se e contrario dom av den 15 januari 1986 i mål 44/84, Hurd (REG 1986, s. 29; svensk specialutgåva, volym 8, s. 369), punkterna 20–22, samt dom av den 30 september 2010 i mål C-132/09, kommissionen mot Belgien (REU 2010, s. I-8695), punkt 44.

18 Se dom av den 8 december 2005 i mål C-220/03, ECB mot Tyskland (REG 2005, s. I-10595), punkt24.

19 Se Schwarze, J., EU-Kommentar, artikel 238 CE, andra upplagan, Nomos, Baden-Baden, 2009, sidorna 1839–1843.

20 Domen i det ovannämnda målet ECB mot Tyskland, punkt 27. Jämför även punkt 29 i generaladvokaten Stix-Hackls förslag till avgörande i samma mål.

21 Domen i det ovannämnda målet målet ECB mot Tyskland, punkt 24.

22 Enligt doktrinen kan ett offentligrättsligt avtal i den mening som avses i artikel 272 FEUF, vars ordalydelse motsvarar den i artikel 35.4 i ECBS-stadgan, antingen omfattas av nationell lagstiftning eller av unionsrättslig lagstiftning. Vad gäller den förstnämnda möjligheten anknyter värdlandsavtalet enbart till det rättsliga systemet i Förbundsrepubliken Tyskland som emellertid inte är tillämpligt med avseende på syftet med nämnda avtal, nämligen att genomföra bestämmelserna i protokollet om immunitet och privilegier med avseende på ECB i Förbundsrepubliken Tyskland. Se, i detta avseende, Schwarze, J., EU-Kommentar, artikel 238 EG, andra upplagan, Nomos, Baden-Baden, 2009, s. 1842.

23 Vad gäller avsaknaden av rättsverkan erga omnes hos bestämmelser i ett värdlandsavtal, se domstolens ståndpunkt i det ovannämnda beslutet i målet Ufficio Imposte di Consumo di Ispra mot kommissionen, s. 640.

24 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 maj 1987 i mål 189/85, kommissionen mot Tyskland (REG 1987, s. 2061), punkt 14, och i mål 186/85, kommissionen mot Belgien (REG 1987, s. 2029), punkt 21. Domstolen slog uttryckligen fast att den relevanta versionen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda antogs i och med rådets förordning nr 259/68 av den 29 februari 1968 (EGT L 56, s. 1) och att denna förordning således hade allmän giltighet, till alla delar var bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat.

25 Se, i detta avseende, exempelvis dom av den 5 oktober 2004 i de förenade målen C-397/01- C-403/01, Pfeiffer m.fl. (REG 2004, s. I-8835), punkt 108 och där angiven rättspraxis.

26 Det kan inte uteslutas att en annan slutsats kan dras vid en prövning utifrån den tyska lagstiftningen av värdlandsavtalet, som ratificerades i Förbundsrepubliken Tyskland genom lagen om godkännande av den 19 december 1998 (BGBl. II, 1998, , s. 2996).

27 I den tyska versionen av artikel 36.1 i ECBS-stadgan används begreppet Beschäftigungsbedingungen (anställningsvillkor), som motsvarar den terminologi som används i artikel 15 i värdlandsavtalet.

28 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkt 30.

29 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Belgien, punkt 35.

30 Dom av den 14 oktober 2004 i mål C-409/02 P, Pflugradt mot ECB (REG 2004, s. I-9873), punkterna 31–33 och där angiven rättspraxis. Det kan emellertid preciseras att ECB i egenskap av institution har ett utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller organiseringen av dess olika avdelningar oberoende av om den rättsakt som utgör grunden för anställningsförhållandet mellan den sistnämnda och dess personal har avtalsmässig karaktär. Se, i detta avseende, generaladvokaten Légers förslag till avgörande i det ovannämnda målet Pflugradt mot ECB, punkt 36 och där angiven rättspraxis.

31 Se, analogt, förstainstansrättens beslut av den 18 april 2002 i mål T-238/00, IPSO och USE mot ECB (REG 2002, s. II-2237), punkterna 48–50 och där angiven rättspraxis. Se även dom av den 10 juni 1999 i mål C-430/97, Johannes (REG 1999, s. I-3475), punkt 19.

32 Förstainstansrättens dom av den 22 oktober 2002 i de förenade målen T-178/00 och T-341/00, Pflugradt mot ECB (REG 2002, s. II-4035), punkt 48. Se även beslutet i målet IPSO och USE mot ECB (ovan fotnot 31), punkterna 48 och 49. Om anställningsvillkoren eller föreskrifterna för ECB:s personal uppvisar brister, ska de tolkas mot bakgrund av rättspraxis avseende tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 november 2003 i mål T-63/02, Cerafogli och Poloni mot ECB (REG 2003, s. II-4929), punkt 51.

33 Domstolen slog fast att familjetillägg som ingår i ersättningen är knutet till anställningsförhållandet. Se, i detta avseende, domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot Tyskland, punkt 26, och kommissionen mot Belgien, punkt 29.

34 Domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot Tyskland och kommissionen mot Belgien samt förbindelselänkarna mellan olika system för social trygghet som är tillämpliga på anställda vid ECB grundar sig på antagandet att tjänstemän och anställda vid Europeiska unionen samt tjänstemän och anställda vid ECB även kan omfattas av andra system för social trygghet.

35 Samma princip stöder en tillämpning av det system som inrättats genom rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996 (EGT L 28, 1997, s. 1), i dess ändrade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1606/98 av den 29 juni 1998 (EGT L 209, s. 1), och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, s. 1). Se i synnerhet kapitlen 1?8 i nämnda förordningar avseende olika kategorier av förmåner.

36 Rådets förordning (Euratom, EKSG, EEG) nr 549/69 av den 25 mars 1969 om fastställande av de grupper av tjänstemän och övriga anställda i Europeiska gemenskaperna som skall omfattas av bestämmelserna i artiklarna 12, 13 andra stycket och 14 i protokollet om immunitet och privilegier för Europeiska gemenskaperna (EGT L 74, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 51), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG, EKSG, Euratom) nr 1198/98 av den 5 juni 1998 (EGT L 166, s. 3). På unionsrättens nuvarande stadium rör det sig om artiklarna 11, 12 andra stycket och artikel 13 i protokollet om immunitet och privilegier.

37 Det rör sig bland annat om förmåner som en anställd kan ha rätt till om han tidigare varit ansluten till ett system för social trygghet eller som rättighetshavare till en sådan person.

38 Se bland annat artiklarna 67 och 68 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna.

39 Se dom av den 16 december 1960 i mål 6/60, Humblet mot belgiska staten (REG 1960, s. 1125, 1157; svensk specialutgåva, volym 1, s. 47). Se även generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande i mål C-558/10, Bourges-Maunoury och Heintz (gift Bourges-Maunoury), punkt 30 och där angiven rättspraxis (under prövning vid domstolen).

40 Vad gäller handikappbidrag är bestämmelserna i anställningsvillkoren inte tydliga på denna punkt.

41 Som exempel kan nämnas att det av handlingarna i målet framgår att den omvårdnadsförsäkring som föreskrivs i den tyska lagstiftningen utgör ett sådant system som anställda vid ECB kan ansluta sig till frivilligt. Vad gäller det tyska omvårdnadsförsäkringssystemet, se närmare dom av den 8 juli 2004 i de förenade målen C-502/01 och C-31/02, Gaumann-Cerri och Barth (REG 2004, s. I-6483), punkterna 3–7.

42 Enligt artikel 51 i stadgan riktar sig bestämmelserna i denna stadga till unionen och medlemsstaterna när dessa tillämpar unionsrätten. Såsom framgår av ingressen till stadgan skapar den inte nya rättigheter, utan bekräftar de rättigheter som bland annat har sin grund särskilt i medlemsstaternas gemensamma författningstraditioner och internationella förpliktelser. I detta sammanhang ska således bestämmelserna i unionsrätten tolkas i enlighet med bestämmelserna i stadgan.

43 En sådan tolkning skulle skapa en otillfredsställande situation, eftersom anställda vid ECB som deltar i Graduate Programme vid arbetslöshet inte skulle ha rätt till arbetslöshetsersättning som beviljas med stöd av det berörda nationella systemet för social trygghet, medan de med tillämpning av bestämmelserna i bilaga IIa till anställningsvillkoren inte har rätt till förmåner av detta slag som utges av ECB.

44 Till skillnad från förevarande mål avsåg dom av den 16 december 2004 i mål C-293/03, My (REG 2004, s. I-12013), och dom av den 16 februari 2006 i mål C-185/04, Öberg (REG 2006, s. I-1453), som den hänskjutande domstolen hänvisat till, situationer i vilka den berörda parten hade avslutat sin tjänst vid en unionsinstitution.

45 Se domen i det ovannämnda målet Bosmann, punkt 31. Se även dom av den 12 juni 1986 i mål 302/84, Ten Holder (REG 1986, s. 1821), punkterna 19-21, av den 11 november 2004 i mål C-372/02, Adanez-Vega (REG 2004, s. I-10761), punkt 18 av den 16 juli 2009 i mål C-208/07, von Chamier-Glisczinski (REG 2009, s. I-6095), punkterna 55 och 56. Se även generaladvokaten Mazáks förslag till avgörande i de förenade målen C-611/10 och C-612/10, Hudzinski och Wawrzyniak, punkt 55, som är under prövning vid domstolen.

46 Anställningsvillkoren för tillfälligt anställda regleras i bilaga IIb i anställningsvillkoren, som enbart föreskriver en sådan begränsad täckning i den del som har rubriken Social trygghet i nämnda bilaga.