Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 16 januari 2014

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 5 maj 2011 i mål C‑384/09, Prunus och Polonium (REU 2011, s. I‑3319).

3 EGT L 314, s. 1 (nedan kallat ULT‑beslutet). Observera att ULT‑beslutet upphävdes genom artikel 98 i rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 2013 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT‑beslutet). EUT L 344, s. 1. Rådets beslut 2013/755/EU trädde i kraft den 1 januari 2014. Således är det beslut nr 2001/822/EG som är tidsmässigt tillämpligt (ratione temporis).

4 Se punkt 26 i generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande i mål C-145/04, Spanien mot Förenade kungariket (REG 2006, s. I-7917), och mål C-300/04, Eman och Sevinger (REG 2006, s. I-8055), och hans diskussion under rubriken Konungariket Nederländernas konstitutionella organisation.

5 Nederländsk författningssamling 1954, nr 503, i dess lydelse enligt Konungariket Nederländernas lag av den 7 september 1998 (nederländsk författningssamling 1998, nr 579) (Rijkswet van 28 oktober 1954 (Stb. 503; PB 121) houdende aanvaarding van een Statuut voor het Koninkrijk der Nederlanden, zoals gewijzigd bij de rijkswet van 7 september 1998 (Stb. 597; PB 1999, 22)).

6 Nederländska Antillerna upplöstes den 10 oktober 2010 för att bilda två nya länder, Curaçao och Sint Maarten, medan öarna Bonaire, Saba och Sint Eustatius kom att lyda under Nederländernas direkta styre.

7 Dessa individuella åtgärder fick före den 1 januari 2002 – inbegripet år 1993 – eventuellt till följd att den faktiska skatt som skulle erläggas för utdelning som ett bolag i Nederländska Antillerna erhöll från ett dotterbolag med hemvist i Nederländerna var väsentligt lägre än 8,3 procent.

8 Enligt handlingarna i målet flyttade TBG Holding NV år 2009 från Curaçao till Malta och omvandlades till TBG Limited, ett bolag med begränsat ansvar som reglerades av maltesisk rätt. Därefter gick HAIC samman med sistnämnda bolag och upphörde att existera ur rättslig synvinkel. Följaktligen har TBG Limited övertagit både TBG BV:s och HAIC:s anspråk med avseende på den källskatt som betalats.

9 Numera upphävd.

10 Upprättad i Wien den 23 maj 1969, vilken trädde i kraft den 27 januari 1980. Förenta nationernas fördragssamling, volym 1155, s. 331.

11 Den förstnämnda tolkningen förespråkades av den finska regeringen under dess anslutningsförhandlingar, medan exempelvis Stapper (se Stapper, V., Europäische Mikrostaaten und Autonome Territorien im Rahmen im der EG, Nomos Verlag, Baden‑Baden 1999, s. 17 och 18) förespråkar det andra alternativet.

12 Dom av den 28 januari 1999 i mål C-181/97, van der Kooy (REG 1999, s. I-483), punkt 4.

13 Dom av den 12 februari 1992 i mål C-260/90, Leplat (REG 1992, s. I-643), punkt 10, och domen i det ovannämnda målet van der Kooy, punkt 37.

14 Domen i det ovannämnda målet Prunus och Polonium, punkt 29. Min kursivering.

15 Se, exempelvis, dom av den 21 september 1999 i mål C-106/97, DADI och Douane-Agenten (REG 1999, s. I-5983), och domen i det ovannämnda målet van der Kooy.

16 Domen i det ovannämnda målet van der Kooy, punkt 42.

17 EGT L 268, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 45, s. 3.

18 Domen i det ovannämnda målet DADI och Douane‑Agenten, punkt 46.

19 Ursprungligen fanns inte Nederländska Antillerna med i förteckningen över de utomeuropeiska länderna och territorierna för vilka medlemsstaterna godtog associering med gemenskapen. Nederländska Antillerna infördes genom avtal 64/533/EEG av den 13 november 1962 om ändring av fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen för att den ordning som har fastställts i den fjärde delen i det fördraget skall bli tillämplig på Nederländska Antillerna (EGT 150, 1964, s. 2414). Se domen i det ovannämnda målet DADI och Douane‑Agenten, punkt 13.

20 Se generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande i det ovannämnda målet Prunus och Polonium, punkterna 33–35.

21 Domarna i de ovannämnda målen van der Kooy, punkt 37, och Leplat, punkt 10.

22 Se generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande i det ovannämnda målet Prunus och Polonium, punkterna 33–35.

23 I punkterna 36–38 i hans förslag till avgörande i målet Prunus och Polonium. I punkterna 37 och 38 har generaladvokaten påpekat att domstolen, i dom av den 12 december 1990 i de förenade målen C-100/89 och C-101/89, Kaefer och Procacci (REG 1990, s. I-4647), domen i mål C-300/04, Eman och Sevinger (REG 2006, s. I-8055) och dom av den 7 september 2006 i mål C-470/04, N (REG 2006, s. I-7409), intog ett synsätt enligt vilket det aktuella ULT:t behandlades som att det tillhörde EU, medan domstolen i domarna i de ovannämnda målen van der Kooy samt DADI och Douane‑Agenten, och i yttrande 1/78 av den 4 oktober 1979 (REG 1979, s. 2871; svensk specialutgåva, volym 4, s. 527) och i yttrande 1/94 av den 15 november 1994 (REG 1994, s. I-5267; svensk specialutgåva, volym 16, s. I‑233), slog fast att ULT ska behandlas på samma sätt som ett tredjeland.

24 Yttrande 1/78 av den 4 oktober 1979 (REG 1979, s. 2871; svensk specialutgåva, volym 4, s. 527), punkterna 61, och yttrande 1/94 av den 15 november 1994 (REG 1994, s. I-5267; svensk specialutgåva, volym 16, s. I‑233), punkt 17.

25 Det finns dock omständigheter då tvister som rör rent inhemska situationer kan prövas av domstolen. Se, exempelvis, dom av den 8 maj 2013 i de förenade målen C‑197/11 och C‑203/11, Libert m.fl., punkterna 32–36.

26 Se även domen i det ovannämnda målet DADI och Douane‑Agenten.

27 Punkt 57 i hans förslag till avgörande i det ovannämnda målet Prunus och Polonium.

28 I artikel 47.1 i ULT‑beslutet föreskrivs följande under rubriken Löpande betalningar och kapitalrörelser: 1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 a) skall medlemsstaterna och myndigheterna i länderna och territorierna inte införa några restriktioner för betalningar i fritt konvertibel valuta som avser löpande transaktioner mellan medborgare i gemenskapen och ULT. b) När det gäller transaktioner rörande betalningsbalansens kapitalräkning, skall medlemsstaterna och myndigheterna i länderna och territorierna inte införa några restriktioner för den fria rörligheten för kapital som rör direktinvesteringar i företag som är bildade i enlighet med lagstiftningen i den mottagande medlemsstaten eller det mottagande landet eller territoriet, och säkerställa att tillgångar som härrör från en sådan investering, liksom varje vinst därav, kan realiseras och återföras. I artikel 55 i ULT‑beslutet anges följande under rubriken Undantagsbestämmelser på skatteområdet: 1. Utan att detta påverkar bestämmelserna i artikel 54, skall den mest gynnad nationsbehandling som ges enligt bestämmelserna i detta beslut inte tillämpas på skatteförmåner som medlemsstaterna eller myndigheterna i länderna och territorierna beviljat, eller i framtiden kan komma att bevilja på grundval av gällande avtal om undvikande av dubbelbeskattning, andra skatteöverenskommelser eller skattelagstiftning. 2. Ingen bestämmelse i detta beslut får tolkas så att den hindrar antagandet eller genomförandet av åtgärder som syftar till att förhindra skatteflykt eller skatteundandragande i enlighet med skatteregler i gällande avtal om undvikande av dubbelbeskattning, andra skatteöverenskommelser eller inhemsk skattelagstiftning. 3. Ingen bestämmelse i detta beslut får tolkas så att den hindrar de behöriga myndigheterna från att vid tillämpning av relevanta bestämmelser i deras skattelagstiftning skilja mellan skattebetalare med skilda omständigheter, särskilt vad gäller bosättningsort eller den plats där kapitalet är investerat.

29 Se särskilt punkt 50 i generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande i målet Prunus och Polonium.

30 Trots möjligheten att avvika från principen om mest gynnad nation i skattefrågor inom ramen för bilaterala skatteavtal, vilken föreskrivs i artikel 55.1 i ULT‑beslutet.

31 Se punkt 54 i generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande i det ovannämnda målet Prunus och Polonium.

32 Domen i det ovannämnda målet Prunus och Polonium, punkt 28.

33 Dom av den 27 september 1988 i de förenade målen 89/85, 104/85, 114/85, 116/85, 117/85 och 125/85-129/85, Ahlström Osakeyhtiö m.fl. mot kommissionen (REG 1988, s. 5193; svensk specialutgåva, volym 9, s. 651).

34 Se, exempelvis, de frågor som behandlas i mitt förslag till avgörande av den 25 juni 2013 i mål C‑131/12, Google Spain och Google.

35 I dom av den 1 april 2008 i mål C-212/06, Gouvernement de la Communauté française och Gouvernement wallon (REG 2008, s. I-1683), punkterna 37 och 38, slog domstolen fast att den omständigheten att belgiska medborgare som var yrkesverksamma inom den nederländskspråkiga regionens territorium eller inom territoriet för den tvåspråkiga huvudstadsregionen Bryssel, men som var bosatta i den franskspråkiga eller den tyskspråkiga regionen och aldrig hade utövat sin rätt att fritt röra sig inom Europeiska gemenskapen, uteslöts från ett vårdförsäkringssystem utgjorde en rent inhemsk situation som inte omfattades av unionsrättens tillämpningsområde (punkterna 37 och 38).

36 Ziller, J. The European Union and the Territorial Scope of European Territories (2007) 38 Victoria University of Wellington Law Review, 51, s. 56 och 57.

37 Domen i det ovannämnda målet Eman och Sevinger, punkt 29.

38 Dom av den 8 november 2007 i mål C-379/05, Amurta (REG 2007, s I-9569), punkt 24. Se även punkterna 49–51 i dom av den 19 januari 2006 i mål C-265/04, Bouanich (REG 2006, s. I-923).

39 Dom av den 12 december 2006 i mål C-446/04, Test Claimants in the FII Group Litigation (REG 2006, s. I-11753), punkt 192 och där angiven rättspraxis.

40 Dom av den 11 december 2008 i mål C-371/07, Danfoss och AstraZeneca (REG 2008, s. I-9549), punkt 42.

41 Dom av den 13 november 2012 i mål C‑35/11, Test Claimants in the FII Group Litigation.

42 I detta avseende vill jag påpeka att de faktiska omständigheterna i förevarande mål skiljer sig från dem som domstolen bedömde i dom av den 10 maj 2012 i de förenade målen C‑338/11–C‑347/11, Santander Asset Management m.fl., och i synnerhet domstolens slutsats i punkt 38 att en mildare administrativ praxis inte kunde motivera en i övrigt diskriminerande skattelagstiftning.