Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 12 november 2014
1 Originalspråk: franska.
2 T–434/11, (Utdrag), EU:T:2013:405).
3 EUT L 195, s. 39.
4 EUT L 281, s. 1.
5 EUT L 136, s. 65.
6 EUT L 136, s. 26.
7 Rådets beslut 2011/783/Gusp av den 1 december 2011 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 319, s. 71).
8 EUT L 319, s. 11.
9 Se punkt 167 i den överklagade domen.
10 Punkt 51 i den överklagade domen.
11 En första gång efter antagandet av rättsakterna av den 1 december 2011 (se punkt 9 i förevarande förslag till avgörande) och en andra gång efter antagandet av rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, s. 1). I artikel 23.2 a och b i förordning nr 267/2012 föreskrivs att tillgångar ska frysas för de personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga IX, där klagandens namn anges.
12 I dessa bestämmelser fastställs de kriterier som en person eller en enhet ska uppfylla för att dess tillgångar ska frysas. I dessa föreskrivs bland annat att tillgångar ska frysas för dem som hjälper en förtecknad enhet att bryta mot de restriktiva åtgärder som vidtagits mot enheten.
13 Se punkt 163 och följande punkter i den överklagade domen.
14 Bland de angripna rättsakterna är det endast förordning nr 267/2012 som uttryckligen återger de skäl som angavs vid det ursprungliga införandet i förteckningarna (det vill säga i rättsakterna av den 23 maj 2011). Eftersom beslut 2011/783 och genomförandeförordning nr 1245/2011 framstår som rättsakter som bekräftar rättsakterna från den 23 maj 2011, kommer jag dock i det följande att betrakta dessa som att de underförstått har återgett de skäl som angavs i rättsakterna av den 23 maj 2011 och jag kommer således att tala om skälen i de angripna rättsakterna.
15 Det vill säga den omständigheten att EIH i augusti 2010 inrättade ett system för möjliggörande av rutinbetalningar till Bank Saderat London och Future Bank Bahrain och kringgående av unionens sanktioner.
16 Det vill säga den omständigheten att EIH i början av augusti 2010 först spärrade kontona för Bank Saderat Iran och Bank Mellat, innan den återupptog affärsverksamhet i euro med dessa båda förtecknade enheter genom EIH-konton med en icke förtecknad iransk bank.
17 Det vill säga den omständigheten att EIH år 2009 användes av Post Bank för systematiskt kringgående av sanktionerna som omfattade hantering av transaktioner för den av Förenta nationerna angivna Bank Sepah.
18 Klaganden har i det avseendet nämnt dom Fulmen/rådet (T-439/10 och T‑440/10, EU:T:2012:142, punkterna 95–104) och kommissionen m.fl./Kadi (C-584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518, punkterna 119–121).
19 Dom Trubowest Handel och Makarov/rådet och kommissionen (C‑419/08 P, EU:C:2010:147, punkt 31 och där angiven rättspraxis).
20 Dom Trubowest Handel och Makarov/rådet och kommissionen (EU:C:2010:147, punkt 32 och där angiven rättspraxis.)
21 Se punkt 53 och där angiven rättspraxis i mitt förslag till avgörande Trubowest Handel och Makarov/rådet och kommissionen (C‑419/08 P, EU:C:2009:678).
22 Det vill säga den period som det hänvisas till i skälen i de angripna rättsakterna (med undantag av det fjärde exemplet som hänför sig till år 2009).
23 Se punkterna 114–118 i den överklagade domen.
24 EUT L 103, s. 1.
25 Eftersom de transaktioner som omnämns i skälen i de angripna rättsakterna skedde under åren 2009 och 2010, ska frågan huruvida de var tillåtna prövas ena gången mot bakgrund av förordning nr 423/2007 och andra gången mot bakgrund av förordning nr 961/2010, vilken trädde i kraft den 27 oktober 2010.
26 Se punkt 129 i den överklagade domen.
27 Se punkt 156 i den överklagade domen.
28 Klaganden stöder sig i det avseendet på punkt 151 i den rapport som den 23 december 2010 utarbetades av en konsultbyrå (se punkt 85 i överklagandet).
29 Dom Frankrike/kommissionen (C‑559/12 P, EU:C:2014:217, punkterna 38 och 39).
30 Dom Rousse Industry/kommissionen (C‑271/13 P, EU:C:2014:175, punkt 18).
31 Se fotnoterna 6 och 37 i den ansökan genom vilken talan väcktes.
32 Det framgår i huvudsak av artikel 11 i förordning nr 423/2007 och artikel 20 i förordning nr 961/2010 att skyldigheten att frysa förtecknade personers och enheters tillgångar inte ska hindra att finansinstitut som tar emot tillgångar från tredje man krediterar frysta konton, under förutsättning att de krediterade beloppen också fryses. Samma sak gäller kreditering av frysta konton med ränta, intäkter på sådana konton eller betalningar till förmån för de förtecknade personerna eller enheterna som skett enligt avtal, överenskommelser eller förpliktelser som ingåtts eller uppkommit före den dag då personerna eller enheterna förtecknades. När en betalning ska göras av en förtecknad person eller enhet i samband med ett avtal eller en överenskommelse som ingåtts, eller en förpliktelse som uppkommit, innan den berörda personen eller enheten förtecknades, får det däremot ges tillstånd till att tillgångar frigörs om de strikta villkoren i artikel 9 i förordning nr 423/2007 och i artikel 18 i förordning nr 961/2010 är uppfyllda.
33 Se punkt 15 i nämnda ansökan.
34 För att vara helt uttömmande, ska det påpekas att det hänvisas till detta även i punkt 7 i nämnda ansökan, vilken punkt endast innehåller en presentation av rubriken till de olika grunderna för talan.
35 Se punkt 29 i förevarande förslag till avgörande.
36 Se punkt 29 i förevarande förslag till avgörande.
37 Beträffande denna artikel, se punkt 61 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.
38 Se punkterna 25 och 27 i förevarande förslag till avgörande.
39 Se punkt 147 i den överklagade domen.
40 Se punkt 129 i den överklagade domen. Klaganden anser för övrigt att det är uppenbart att detta påstående i den överklagade domen är korrekt (se punkt 44 i överklagandet).
41 Artikel 7 i förordning nr 423/2007 och artikel 16 i förordning nr 961/2010.
42 Artiklarna 8–10 i förordning nr 423/2007 och artiklarna 17–19 i förordning nr 961/2010.
43 Artiklarna 8, 9 och 10.1 i förordning nr 423/2007 och artiklarna 17–19.1 och 19.2 i förordning nr 961/2010.
44 I bilaga III till förordning nr 423/2007 upprättades förteckningen över de nationella webbplatser där information om de behöriga myndigheter som bland annat avsågs i artiklarna 8–10 i nämnda förordning fanns tillgänglig. Bilaga V till förordning nr 961/2010 gav samma information om de myndigheter som ansvarade för att bevilja de tillstånd som krävs bland annat enligt artiklarna 17–19 och 21 i nämnda förordning.
45 Artikel 8 i förordning nr 423/2007 och artikel 17 i förordning nr 961/2010.
46 Artikel 9 i förordning nr 423/2007 och artikel 18 i förordning nr 961/2010.
47 Artikel 10 i förordning nr 423/2007 och artikel 19 i förordning nr 961/2010.
48 Artikel 9 inledningsfrasen och 9 a leden i och iii i förordning nr 423/2007 samt artikel 18 inledningsfrasen och 18 a leden i och iii i förordning nr 961/2010.
49 Artikel 10.1 b, 10.2 a och 10.2 a och b i förordning nr 423/2007 samt artikel 19.1 b, 19.2 a och b i förordning nr 961/2010.
50 Se punkt 52 i förevarande förslag till avgörande.
51 Se punkt 129 i den överklagade domen.
52 Punkt 150 i den överklagade domen (min kursivering). Se även den definition av den tredje formen av förfarande som klaganden gav i punkt 51 i den överklagade domen och som har angetts ovan i punkt 10 i förevarande förslag till avgörande.
53 Se punkt 150 i den överklagade domen.
54 Dom Afrasiabi m.fl. (C‑72/11, EU:C:2011:874, punkt 62).
55 Se punkt 58 i förevarande förslag till avgörande.
56 Se punkt 78 i generaladvokaten Bots förslag till avgörande Afrasiabi m.fl. (C‑72/11, EU:C:2011:737).
57 Dom Afrasiabi m.fl. (EU:C:2011:874, punkt 63).
58 Se punkt 140 i den överklagade domen.
59 Punkt 150 i den överklagade domen.
60 Dom Afrasiabi m.fl. (EU:C:2011:874, punkt 66).
61 Dom Afrasiabi m.fl. (EU:C:2011:874, punkt 67).
62 Jag vill även tillägga att EIH:s hållning skulle kunna ligga till grund för vidtagandet av restriktiva åtgärder enligt artikel 16.2 b i förordning nr 961/2010, i vilken det föreskrivs att de personer eller enheter som har hjälpt förtecknade personer, enheter eller organ att kringgå eller bryta mot bestämmelserna i denna förordning … också kan bli föremål för en åtgärd för frysning av tillgångar. I ett sådant fall framstår det klandrade beteendets medvetna och avsiktliga karaktär som underordnad, eftersom det räcker att hjälpen för att kringgå eller bryta mot förordningen är tydlig.
63 Punkt 154 i den överklagade domen.
64 Se punkt 155 i den överklagade domen.
65 Se punkt 57 i förevarande förslag till avgörande.
66 Det har erinrats om dessa i punkterna 25 och 27 i förevarande förslag till avgörande.
67 Punkt 156 i den överklagade domen.
68 Se punkt 85.5 i överklagandet.
69 Se punkt 85.5 i överklagandet.
70 Se punkterna 176 och 177 i den överklagade domen.
71 Klaganden har i det avseendet åberopat dom Maizena (5/82, EU:C:1982:439, punkt 22), dom Sony Supply Chain Solutions (Europe) (C‑153/10, EU:C:2011:224, punkt 47), och dom Regione autonoma della Sardegna m.fl./kommissionen (T–394/08, T–408/08, T–453/08 och T‑454/08, EU:T:2011:493, punkt 273).
72 Klaganden har i det avseendet nämnt dom Regione autonoma della Sardegna m.fl./kommissionen (EU:T:2011:493, punkt 274).
73 Klaganden har här åberopat dom Schenker & Co. m.fl. (C‑681/11, EU:C:2013:404, punkterna 40 och 41).
74 Klaganden har i det avseendet hänvisat till punkt 87 i generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande Schenker & Co. m.fl. (C‑681/11, EU:C:2013:126).
75 Se punkt 174 i den överklagade domen.
76 Dom HGA m.fl./kommissionen (C–630/11 P–C‑633/11 P, EU:C:2013:387, punkt 132 och där angiven rättspraxis).
77 Se dom Schenker & Co. m.fl. (EU:C:2013:404, punkt 40 och följande punkter).
78 Se punkt 54 och följande punkter samt punkt 64 i förevarande förslag till avgörande.
79 Dom HGA m.fl./kommissionen (EU:C:2013:387, punkt 134).
80 Se, bland en omfattande rättspraxis, dom Nuova Agricast och Cofra/kommissionen (C‑67/09 P, EU:C:2010:607, punkt 77 och där angiven rättspraxis) och dom Alcoa Trasformazioni/kommissionen (C‑194/09 P, EU:C:2011:497, punkt 71).
81 Se, å ena sidan, artikel 7.4 i förordning nr 423/2007 och, å andra sidan, artiklarna 8–10, å andra sidan, i samma förordning, samt, å ena sidan, artikel 16.4 i förordning nr 961/2010 och, å andra sidan, artiklarna 17–19 och 21 i samma förordning.
82 Enligt artiklarna 8–10 i förordning nr 423/2007 och artiklarna 17–19 i förordning nr 961/2010.
83 Enligt artikel 11 i förordning nr 423/2007 och artikel 21 i förordning nr 961/2010.
84 Det argument som avser de olika tolkningar som de nationella myndigheterna och vissa unionsinstitutioner valde blir således verkningslöst, eftersom frågeställningen till sist inte så mycket avser huruvida transaktionerna som genomförts enligt den tredje formen av förfarande i princip var förenliga med unionsrätten utan snarare huruvida en nationell myndighet, med stöd av förordningarna nr 423/2007 och nr 961/2010, kunde bevilja ett tillstånd med allmän giltighet för de planerade transaktionerna utan en bedömning i varje enskilt fall.
85 Se punkt 39 i förevarande förslag till avgörande.
86 Det ska erinras om att dessa godkännanden eller tillstånd under alla omständigheter beviljas av de nationella myndigheterna enbart på grundval av de uppgifter som lämnats av den person eller enhet som ansöker om godkännande eller tillstånd, om det inte görs någon utredning, och att dessa uppgifter kan vara sådana att de vilseleder myndigheterna.
87 Vad beträffar denna skrivelse och de slutsatser som kan dras av detta vad gäller rådets ståndpunkt i förhållande till den tredje formen av förfarande, hänvisar jag till punkt 71 i förevarande förslag till avgörande.
88 Dom Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen (C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkt 358), dom Afrasiabi m.fl. (EU:C:2011:874, punkt 45), och dom kommissionen m.fl./Kadi (EU:C:2013:518, punkterna 130 och 132).
89 Dom Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen (EU:C:2008:461, punkt 361).
90 Dom Melli Bank/rådet (C–380/09 P, EU:C:2012:137, punkt 52).
91 Dom rådet/Manufacturing Support & Procurement Kala Naft (C‑348/12 P, EU:C:2013:776, punkt 120).
92 Dom Bank Melli Iran/rådet (C‑548/09 P, EU:C:2011:735, punkt 115) och dom rådet/Manufacturing Support & Procurement Kala Naft (EU:C:2013:776, punkt 124). Se även skäl 15 i förordning nr 961/2010.