Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 12 november 2015

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 149, 1971, s. 2; svensk specialutgåva: område 5, volym 1, s. 57. Fotnot 2 har en helt annan lydelse i det franska

3 EUT L 166, 2004, s. 1 och ändring EUT L 200, 2004, s. 1.

4 Rådets direktiv 98/49/EG av den 29 juni 1998 om skydd av kompletterande pensionsrättigheter för anställda och egenföretagare som flyttar inom gemenskapen (EGT L 209, 1998, s. 46).

5 Nedan kallade de aktuella systemen.

6 Se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Grekland ( C‑351/13, EU:C:2014:2150, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

7 Se, för ett liknande resonemang, dom kommission/Polen ( C‑311/09, EU:C:2010:257, punkt 19 och där angiven rättspraxis) och dom kommissionen/Tyskland ( C‑591/13, EU:C:2015:230, punkt 14).

8 Se dom kommissionen/Belgien ( C‑395/13, EU:C:2014:2347, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

9 Se dom kommissionen/Spanien ( C‑48/10, EU:C:2010:704, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

10 Se dom kommissionen/Italien ( C‑531/06, EU:C:2009:315, punkt 24).

11 Se dom kommissionen/Frankrike ( C‑1/00, EU:C:2001:687, punkt 75).

12 Se dom kommissionen/Italien ( C‑68/11, EU:C:2012:815, punkterna 62 och 63).

13 Se dom kommissionen/Spanien ( C‑196/07, EU:C:2008:146, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

14 Se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Spanien ( C‑562/07, EU:C:2009:614, punkt 25).

15 Se bland annat, för ett liknande resonemang, dom Eau de Cologne & Parfümerie-Fabrik 4711 ( C‑150/88, EU:C:1989:594, punkt 12).

16 Enligt Republiken Malta samlas i den andra kategorin de personer som var anställda av den brittiska förvaltningen på Malta före den 31 mars 1979 och som fortsatte att arbeta i Förenade kungariket efter detta datum eller som tidigare hade arbetat inom Förenade kungarikets offentliga förvaltning och sedan arbetade på Malta.

17 Se, för ett liknande resonemang, beslut El Youssfi ( C‑276/06, EU:C:2007:215, punkt 39 och där angiven rättspraxis) och dom Gouvernement de la Communauté française och gouvernement wallon ( C‑212/06, EU:C:2008:178, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

18 Se, för ett liknande resonemang, dom Keller ( C‑145/03, EU:C:2005:211, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

19 35/77, EU:C:1977:194.

20 Punkt 9. Domstolen hade redan, angående rådets förordning nr 3 av den 25 september 1958 (EGT 30, 1958, s. 561), som föregick förordning nr 1408/71 och också föreskrev att nationell lagstiftning om social trygghet skulle meddelas, angett att tillämpningen av förordning nr 3 på en viss lagstiftning inte var utesluten enbart på grund av att denna, som trätt i kraft efter nämnda förordning, inte hade anmälts. (Se, för ett liknande resonemang, dom van der Veen ( 100/63, EU:C:1964:65, s. 1122) och Dingemans ( 24/64, EU:C:1964:86, s. 1274)).

21 C‑225/10, EU:C:2011:678, punkt 36 och där angiven rättspraxis. Se även dom Snares ( C‑20/96, EU:C:1997:518, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

22 Se dom Lachheb ( C‑177/12, EU:C:2013:689, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

23 Se kapitel II i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning nr 883/2004 (EUT L 284, 2009, s. 1).

24 Se artikel 72 a i förordning nr 883/2004.

25 Se dom kommissionen/Belgien ( 150/79, EU:C:1980:201, punkt 4 och där angiven rättspraxis) och dom Ruyter ( C‑623/13, EU:C:2015:123, punkt 32).

26 Se dom kommissionen/Slovakien ( C‑361/13, EU:C:2015:601, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

27 Ibidem, punkt 55 och där angiven rättspraxis.

28 EUT L 128, 2014, s. 1.

29 Klassificeringar har utarbetats av Världsbanken, vilken urskiljer en första pelare bestående av ett system som styrs av staten med obligatoriskt deltagande och vars avgränsade syfte är att minska fattigdomen bland äldre, en andra pelare bestående av ett system med obligatoriskt sparande som styrs av den privata sektorn och en tredje pelare som utgörs av frivilligt sparande (se Världsbankens rapport med titeln Averting the old age crisis: policies to protect the old and promote growth, Oxford University Press, 1994, s. 16) av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), vilken åtskiljer en första pelare som omfattar omfördelningspensioner och en andra pelare som består av obligatorisk pensionsförsäkring (se OECD (2006), Typologie des régimes de retraite, i Les pensions dans les pays de l’OCDE 2005: Panorama des politiques publiques, Éditions OCDE) och av Eurostat (se Classification of funded pension schemes and impact on government finance, Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, Luxemburg, 2004).

30 Se sidan 2 i kommissionens meddelande av den 11 maj 1999, med titeln Att skapa en inre marknad för kompletterande pensionsskydd – Resultaten av samrådet om grönboken om kompletterande pensionsskydd på den inre marknaden (KOM(1999) 134 slutlig).

31 Såvida inte den berörda medlemsstaten har gjort en förklaring om detta.

32 Min kursivering.

33 I kommissionens arbetsdokument av den 20 oktober 2005 (SEK(2005) 1293), som bilagts till Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om bättre möjligheter att överföra kompletterande pensionsrättigheter (KOM(2005) 507 slutlig), påpekade kommissionen särskilt svårigheten med att tillämpa reglerna för sammanläggning på de kompletterande pensionssystemen (punkt 4.4 i detta dokument) (Se även beträffande problem knutna till samordningen av denna typ av system, Leppik, L., Co-ordination of pensions in the European Union: the case of mandatory defined-contribution schemes in the Central and Eastern European countries, European Journal of Social Security, volym 8, 1 (2006), s. 35).

34 Det ska påpekas att skäl 4 i direktiv 98/49, i vilket anges att de tillämpliga reglerna för sammanläggning inte passar för kompletterande pensionssystem, med undantag för system som täcks av begreppet lagstiftning, tydligt visar att rådet, även om det var medvetet om de praktiska svårigheter som kunde följa av detta, ansåg att dessa inte skulle utgöra hinder för tillämpningen av samordningssystemet på rättsliga system.

35 C‑262/88, EU:C:1990:209.

36 Punkterna 12, 16 och 17.

37 C‑7/93, EU:C:1994:350.

38 Punkt 46.

39 Se dom Maruko ( C‑267/06, EU:C:2008:179, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

40 Se dom kommissionen/Grekland ( C‑559/07, EU:C:2009:198, punkt 42).

41 C‑351/00, EU:C:2002:480.

42 Punkt 45.

43 Rådets förordning (EG) nr 1606/98 av den 29 juni 1998 om ändring av förordning nr 1408/71 och förordning nr 574/72 om tillämpningen av förordning nr 1408/71 i syfte att utvidga denna till att omfatta särskilda system för offentligt anställda (EGT L 209, 1998, s. 1).

44 Se bland annat, beträffande pensionssystemet för franska offentliganställda, dom Griesmar ( C‑366/99, EU:C:2001:648) och, beträffande pensionssystemet för finländska tjänstemän, dom Niemi ( C‑351/00, EU:C:2002:480).

45 Min kursivering.

46 Se, för ett liknande resonemang, dom Öztürk ( C‑373/02, EU:C:2004:232, punkt 67).