Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 22 juni 2016

1 Originalspråk: engelska.

2 Förslag Kotnik m.fl., C‑526/14, EU:C:2016:102.

3 Rådets andra direktiv 77/91/EEG av den 13 december 1976 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga (EGT L 26, 1977, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 7), i ändrad lydelse.

4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut (EGT L 125, 2001, s. 15).

5 Rådets genomförandebeslut av den 7 december 2010 om beviljande av ekonomiskt bistånd från unionen till Irland (EUT L 30, 2011, s. 34), i dess lydelse enligt rådets genomförandebeslut 2011/326/EU av den 30 maj 2011 om ändring av genomförandebeslut 2011/77/EU om beviljande av ekonomiskt bistånd från unionen till Irland (EUT L 147, 2011, s. 17).

6 Rådets förordning (EU) nr 407/2010 av den 11 maj 2010 om inrättandet av en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism (EUT L 118, 2010, s, 1), som antogs på grund av artikel 122.2 FEUF.

7 Det framgår av en handling rörande den rekonstruktionen som finns i den akt som domstolen tagit emot att dessförinnan hade ILP varit både holdingbolag i koncernen och ett kreditinstitut med tillstånd som handhaft koncernens bankverksamhet. I syfte att åstadkomma en mer passande koncernstruktur föreslog ILP:s styrelse aktieägarna den 20 november 2009 att låta ett nytt holdingbolag som var noterat på de relevanta börserna fungera som ensamt holdingbolag för koncernen. Det föreslogs därför att det bolag som skulle bli ILPGH skulle äga samtliga aktier i ILP och att de dåvarande aktieägarna i ILP i stället skulle bli aktieägare i det blivande ILPGH i förhållandet 1:1.

8 Kommissionens beslut C(2011) 5258 slutlig av den 20 juli 2011 om statligt stöd SA.33311 (2011/N) – Irland – Rescue recapitalisation in favour of ILPGH (sammanfattning i EUT C 268, 2011, s.4 och 5 och kommissionens beslut C(2015) 2353 slutlig av den 9 april 2015 om statligt stöd SA.33442 (2011/N) – Irland – Restructuring of ILPGH (sammanfattning i EUT C 210, 2015, s. 1 och 2).

9 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden (EUT L 142, 2004, s. 12). Godkännandet var villkorat bland annat av att inte någon ansökan om upphävande av ett föreläggande meddelat av High Court gjordes därefter.

10 Se dom av den 27 november 2012, Pringle, C‑370/12, EU:C:2012:756 och dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl., C‑62/14, EU:C:2015:400.

11 Se, bland annat, beslut av den 24 mars 2011, Abt m.fl., C‑194/10, EU:C:2011:182, dom av den 3 april 2014, kommissionen/Nederländerna och ING Groep, C‑224/12 P, EU:C:2014:213, Efta Surveillance Authority/Island, E-16/11, [2013] Efta Ct. Rep. 4, av den 5 mars 2015, Banco Privado Português och Massa Insolvente do Banco Privado Português, C‑667/13, EU:C:2015:151, beslut av den 15 oktober 2015, Banco Privado Português och Massa Insolvente do Banco Privado Português/kommissionen, C‑93/15 P, EU:C:2015:703, dom av den 12 november 2015, HSH Investment Holdings Coinvest-C och HSH Investment Holdings FSO/kommissionen, T‑499/12, EU:T:2015:840 och av den 28 januari 2016, Österrike/kommissionen, T‑427/12, ännu ej publicerad, EU:T:2016:41. Se också Fih Holding och Fih Erhvervsbank/kommissionen, T‑386/14, Ledra Advertising m.fl./kommissionen och ECB, C‑8/15 P, C‑9/15 P och C‑10/15 P och Mallis och Malli/kommissionen och ECB, C‑105/15 P–C‑109/15 P, samtliga pågående.

12 C‑526/14, EU:C:2016:102.

13 Se också första skälet i andra bolagsdirektivet enligt vilket aktiebolagen spelar en framträdande roll i medlemsstaternas näringsliv och deras verksamhet ofta sträcker sig utöver de nationella gränserna.

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 maj 1998, Kefalas m.fl., C‑367/96, EU:C:1998:222, punkt 25.

15 Artikel 17.1 i andra bolagsdirektivet föreskriver att vid betydande förlust av det tecknade kapitalet skall kallelse inom den tid som anges i medlemsstaternas lagstiftning ske till en bolagsstämma, som skall pröva om bolaget skall upplösas eller om andra åtgärder skall vidtas. Se även dom av den 12 maj 1998, Kefalas m.fl. C‑367/96, EU:C:1998:222, punkt 25.

16 Se dom av den 10 maj 1995, Alpine Investments, C‑384/93, EU:C:1995:126, punkterna 42–44.

17 Se, bland annat, dom av den 9 mars 2006, Matratzen Concord, C‑421/04, EU:C:2006:164, punkt 20 och där angiven rättspraxis. Se också särskilt, analogt, dom av den 16 juni 2015, Rina Services och Rina, C‑593/13, EU:C:2015:399, punkterna 37–40.

18 Dom av den 12 mars 1996, Pafitis m.fl., C‑441/93, EU:C:1996:92, punkterna 49 och 50.

19 C‑526/14, EU:C:2016:102.

20 Se målet Dowling m.fl. mot The Minister for Finance [2014] IEHC 595, punkt 74 (avseende en ansökan om interimistisk åtgärd).

21 Se dom av den 24 mars 1992, Syndesmos Melon Tis Eleftheras Evangelikis Ekklisias m.fl., C‑381/89, EU:C:1992:142, dom av den 30 maj 1991, Karella och Karellas, C‑19/90 och C‑20/90, EU:C:1991:229, dom av den 12 november 1992, Kerafina-Keramische und Finanz-Holding och Vioktimatiki, C‑134/91 och C‑135/91, EU:C:1992:434, dom av den 12 mars 1996, Pafitis m.fl., C‑441/93, EU:C:1996:92, dom av den 12 maj 1998, Kefalas m.fl., C‑367/96, EU:C:1998:222 och dom av den 23 mars 2000, Diamantis, C‑373/97, EU:C:2000:150.

22 Dom av den 12 mars 1996, C‑441/93, EU:C:1996:92, punkt 57.

23 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 maj 1998, Kefalas m.fl., C‑367/96, EU:C:1998:222, punkt 28.

24 Se, exempelvis, artikel 19.2 i andra bolagsdirektivet som föreskriver att lagstiftningen i en medlemsstat får medge undantag från [kravet att rätten att förvärva egna aktier ska beslutas av bolagsstämman] om ett förvärv av egna aktier är nödvändigt för att bolaget skall undgå en betydande och nära förestående skada.

25 Se avdelning VIII i tredje delen i FEUF om ekonomisk och monetär politik samt artikel 3.3 i protokoll nr 4 om stadgan för Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska centralbanken (ECB).

26 Mot bakgrund av domen av den 12 mars 1996 i målet Pafitis m.fl., C‑441/93, EU:C:1996:92, punkterna 43 och 51 hänvisar jag först och främst till direktiv 2001/24 och Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar (EGT L 135, 1994, s. 5; svensk specialutgåva, område 6, volym 4, s, 227) i lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009 om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, vad gäller täckningsnivån och utbetalningsfristen (EUT L 68, 2009, s. 3). Även om de inte var tillämpliga vid den i målet aktuella tiden bekräftar andra direktiv den utvecklingen såsom exempelvis Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (omarbetning) (EUT L 173, 2014, s. 149) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190, se i synnerhet artikel 123 däri).

27 Till skillnad kanske från mer typiska exempel på rekapitalisering som innebär antingen expropriation (uteslutning) av aktieägarna eller överföring av tillgångar från en gammal eller dålig bank till en ny bank (ofta följt av ett konkursförfarande beträffande den dåliga banken) innebar den förevarande rekapitaliseringen en form av samboende mellan ministern och de andra aktieägarna i ILGPH. Det framgår av domstolsakten att en ökning av kapitalet valdes på grund av irländsk konstitutionell rätt.

28 Meddelande från kommissionen om tillämpning, från och med den 1 augusti 2013, av reglerna om statligt stöd på stödåtgärder till förmån för banker i samband med finanskrisen (EUT C 216, 2013, s. 1).

29 Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/30/EU av den 25 oktober 2012 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 54 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dess kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga (EUT L 315, 2012, s. 74).

30 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 mars 2000, Diamantis, C‑373/97, EU:C:2000:150, punkt 32 och där anförd rättspraxis.

31 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 november 2012, Pringle, C‑370/12, EU:C:2012:756, punkt 65.

32 Se artiklarna 5.2, 20.1 d och g och 32.2 i andra bolagsdirektivet.

33 Se, vad gäller Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna, artikel 7 i protokoll nr 4 om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken.

34 Dom meddelad av High Court av den 2 mars 2012 i målet Irish Life and Permanent Group Holdings plc mot Credit Institutions Stabilisation Act 2010 [2012] IEHC 89, punkt 31, dom meddelad av Supreme Court (Irland) av den 19 december 2013 i målet Dowling m.fl. mot Minister for Finance [2013] IESC 58, punkt 41 och dom meddelad av High Court av den 15 augusti 2014 i målet Dowling m.fl. mot The Minister for Finance [2014] IEHC 418, punkterna 38.34 och 38.36.

35 C‑526/14, EU:C:2016:102, punkterna 131–144.

36 Vad gäller det första kravet är föreläggandet en åtgärd som antagits av den irländska behöriga rättsliga myndigheten, se section 2.1 i lagen, som anger att begreppet domstol som det används i lagen betyder High Court. Det andra kravet är också uppfyllt. High Court gjorde faktiskt i punkt E i föreläggandet ett uttalande av den innebörden enligt section 9.3 i lagen, jämför även section 52 i lagen. Slutligen framgår det av punkt E i föreläggandet att det ska ha verkan inom alla jurisdiktionsområden i enlighet med direktiv 2001/24 och lagen. Det kan därför påverka tredje mans rättigheter enligt section 53 och section 61 i lagen.

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juni 2010, kommissionen/Bavarian Lager, C‑28/08 P, EU:C:2010:378, punkt 56.

38 Direktiv 2001/24 antogs på grund av artikel 47.2 i EG-fördraget (nu artikel 53.1 FEUF) medan andra direktivet antogs på grund av artikel 53.3 g i EEG-fördraget (nu artikel 50.2 g FEUF).

39 Se det andra skälet i andra direktivet. Se också dom av den 12 mars 1996, Pafitis m.fl., C‑441/93, EU:C:1996:92, punkt 38.

40 Dom av den 24 oktober 2013, LBI, C‑85/12, EU:C:2013:697, punkt 39.

41 Dom av den 12 mars 1996, Pafitis m.fl., C‑441/93, EU:C:1996:92.

42 Se, exempelvis, dom av den 17 oktober 1990, HAG GF, C‑10/89, EU:C:1990:359, punkt 10, dom av den 24 november 1993, Keck och Mithouard, C‑267/91 och C‑268/91, EU:C:1993:905, punkt 16 och dom av den 25 juli 2008, Metock m.fl., C‑127/08, EU:C:2008:449, punkt 58.

43 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 april 2016, DI, C‑441/14, EU:C:2016:278, punkterna 39 och 40 och där angiven rättspraxis.

44 Se, som ett exempel på de betydande krav som ska uppfyllas, dom av den 23 november 2014, Schulz och Egbringhoff, C‑359/11 och C‑400/11, EU:C:2014:2317, punkterna 54–64 mot bakrund av mitt förslag till avgörande i det målet, EU:C:2014:319, punkterna 69–77.

45 Såsom klarläggs i punkt 23 i Rekommendationer till nationella domstolar om begäran om förhandsavgörande (EUT C 338, 2012, s. 1) [bör] de unionsrättsliga bestämmelser som är relevanta i det nationella målet … identifieras på ett så exakt sätt som möjligt i begäran om förhandsavgörande.

46 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 september 2011, Patriciello, C‑163/10, EU:C:2011:543, punkt 21 och där angiven rättspraxis.

47 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 mars 2012, Ascafor och Asidac, C‑484/10, EU:C:2012:113, punkt 33 och där angiven rättspraxis.

48 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 september 2011, Patriciello, C‑163/10, EU:C:2011:543, punkt 21 och där angiven rättspraxis.

49 Dom av den 13 juli 1989, Wachauf, 5/88, EU:C:1989:321, punkt 19, och artkel 51.1 i stadgan.

50 Det har inte undgått mig att ECB på begäran om samråd ansåg att de brådskande befogenheterna [enligt lagen] i betydande utsträckning åsidosätter institutitutionella aktieägares rätt till egendom, se yttrande av den 17 december 2010 om brådskande stabilisering av kreditinstitut (CON/2010/92), punkt 2.4. Beträffande aktieägares rättigheter till respekt för sin egendom enligt artikel 1 i protokoll nr 1 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna avseende statens övertagande av ett kreditinstitut hänvisar jag bland annat till Europadomstolens dom av den 21 juli 2015, Cıngıllı Holding A.Ş. och Cıngıllıoğlu mot Turkiet, ECLI:CE:ECHR:2015:0721JUD003183306, §§ 49–51 och där anförd rättspraxis. Se också mitt förslag till avgörande i målet Kotnik m.fl., C‑526/14, EU:C:2016:102, fotnoterna 55 och 57.

51 Se, bland annat, dom av den 11 januari 2000, Kreil, C‑285/98, EU:C:2000:2, punkt 23.

52 Se dom av den 18 december 1997, Molenheide m.fl., C‑286/94, C‑340/95, C‑401/95 och C‑47/96, EU:C:1997:623, punkt 46.

53 Jag tillägger att ombuden för ILP och ILPGH vid förhandlingen uppgav att 453 miljoner euro fanns på ett överkurskonto och var det belopp som översteg det nominella beloppet för aktierna i en tidigare emission. Detta kapital hade emellertid förlorats och/eller förbrukats.