Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott av den 20 juli 2017

1 Originalspråk: tyska.

2 Se i denna fråga, exempelvis, handlingsplanen för att stärka EU:s insatser mot bedrägerier med resedokument, som Europeiska kommission presenterade ett utkast till i sitt meddelande av den 8 december 2016 till Europaparlamentet och rådet (COM(2016) 790 final).

3 Rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster (EGT L 209, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s.139).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 2004, s. 114).

5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (EUT L 216, 2009, s. 76).

6 Rådets förordning (EG) nr 2252/2004 av den 13 december 2004 om standarder för säkerhetsdetaljer och biometriska kännetecken i pass och resehandlingar som utfärdas av medlemsstaterna (EUT L 385, 2004, s. 1).

7 Det rör sig om ett kommittéförfarande enligt artiklarna 5 och 7 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, 1999, s. 23).

8 Här avses tekniska specifikationer beträffande ytterligare säkerhetsdetaljer och säkerhetskrav på lagringsmediet för biometriska uppgifter och dess säkerhet och beträffande kvalitetskrav och gemensamma standarder för ansiktsbild och fingeravtryck.

9 Nedan också kallat Staatsdruckerei.

10 Den frist som kommissionen hade satt i sitt motiverade yttrande i den mening som avses i artikel 258 första stycket FEUF löpte ut den 12 september 2014.

11 BGBl. I nr 1/1997.

12 När det gäller pass med chip, nödpass och nationella id-kort framgår detta dessutom av förbundsinrikesministerns förordning om utformning av pass och dokument som ersätter pass, när det gäller intyg om uppehållstillstånd av förbundsinrikesministerns förordning om tillämpning av Niederlassungs- und Aufenthaltsgesetz (lagen om etablering och uppehåll), när det gäller körkort i kreditkortsformat av förordningen som utfärdats av förbundsministern för vetenskap och trafik om tillämpning av körkortslagen, när det gäller registreringsbevis för motorfordon i kreditkortsformat av förordningen som utfärdats av förbundsministern för vetenskap och trafik om inrättande av inregistreringskontor och när det gäller tillståndsbevis för pyroteknik av förbundsinrikesministerns förordning om tillämpning av Pyrotechnikgesetz 2010 (2010 års lag om pyroteknik). Om det inte uttryckligen föreskrivs i dessa förordningar att det är obligatoriskt att tilldela Staatsdruckerei kontrakt framgår detta av kravet på skydd mot förfalskning av nämnda dokument och 2 § stycke 3 i 1996 års lag om det statliga tryckeriet.

13 Såsom framgår av handlingarna i målet hade Österrike den 17 juli 2012 ställt i utsikt att mopedkörkorten skulle avskaffas och att ett öppet upphandlingsförfarande skulle genomföras för tillståndsbevis för pyroteknik, registreringsbevis i pappersformat, båtförarbevis, formulär till säkerhetsdokument och etiketter för narkotikaklassade läkemedel. Den 28 mars 2013 bekräftade slutligen Österrike för kommissionen att mopedkörkorten faktiskt hade avskaffats och att den aviserade ändringen beträffande formulären till säkerhetsdokument och etiketterna för narkotikaklassade läkemedel hade genomförts. Också när det gäller båtförarbevis hade kommissionens klagomål åtgärdats, vilket denna uttryckligen konstaterade i ansökan.

14 Se, i detta avseende, bland annat dom av den 18 november 1999, Teckal ( C‑107/98, EU:C:1999:562, punkt 50), dom av den 8 april 2008, kommissionen/Italien ( C‑337/05, EU:C:2008:203, punkt 36), och dom av den 8 december 2016, Undis Servizi ( C‑553/15, EU:C:2016:935, punkt 31). Undantaget för interna upphandlingar utan anbudsinfordran gäller både i de fall som omfattas av direktiven om offentlig upphandling och i de fall som endast ska bedömas utifrån de grundläggande friheterna på unionens inre marknad: dom av den 13 oktober 2005, Parking Brixen ( C‑458/03, EU:C:2005:605, punkterna 60–62), dom av den 29 november 2012, Econord ( C‑182/11 och C‑183/11, EU:C:2012:758, punkt 26), och dom av den 8 december 2016, Undis Servizi ( C‑553/15, EU:C:2016:935, punkt 24).

15 Se nedan punkterna 38–67 i detta förslag till avgörande.

16 Dom av den 7 december 2000, Telaustria och Telefonadress ( C‑324/98, EU:C:2000:669, punkterna 60–62), dom av den 18 juni 2002, HI ( C‑92/00, EU:C:2002:379, punkterna 42, 45 och 46), dom av den 13 november 2007, kommissionen/Irland ( C‑507/03, EU:C:2007:676, punkterna 29–31), dom av den 17 december 2015, UNIS och Beaudout Père et Fils ( C‑25/14 och C‑26/14, EU:C:2015:821, punkterna 27, 38 och 39), och dom av den 6 oktober 2016, Tecnoedi Costruzioni ( C‑318/15, EU:C:2016:747, punkt 19).

17 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2016, Tecnoedi Costruzioni ( C‑318/15, EU:C:2016:747, punkt 20).

18 Se, beträffande kommissionens bevisbörda, exempelvis dom av den 13 november 2007, kommissionen/Irland ( C‑507/03, EU:C:2007:676, punkt 32).

19 Endast när det gäller de ovan undersökta tillståndsbevisen för pyroteknik har Österrike åberopat artikel 346.1 a FEUF.

20 Se, för ett liknande resonemang, kommissionens tolkningsmeddelande av den 7 december 2006 om tillämpningen av artikel 296 i fördraget på området för försvarsupphandlingar (KOM(2006) 779 slutlig, nedan också kallat 2006 års meddelande). Enligt detta går artikel 296.1 a EG (i dag artikel 346.1 a FEUF) utöver försvar och syftar i allmänhet till att skydda information som medlemsstaterna inte kan avslöja för någon utan att äventyra sina väsentliga säkerhetsintressen (avsnitt 1 i meddelandet). Generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer tycks ha en liknande uppfattning i sitt förslag till avgörande i målen kommissionen/Finland m.fl. ( C‑284/05, C‑294/05, C‑372/05, C‑387/05, C‑409/05, C‑461/05 och C‑239/06, EU:C:2009:67, punkt 106).

21 Dom av den 26 oktober 1999, Sirdar ( C‑273/97, EU:C:1999:523, punkt 17), och dom av den 11 januari 2000, Kreil ( C‑285/98, EU:C:2000:2, punkt 17); se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juli 1984, Campus Oil m.fl. ( 72/83, EU:C:1984:256, punkterna 34–36), dom av den 4 oktober 1991, Richardt och Les Accessoires Scientifiques ( C‑367/89, EU:C:1991:376, punkt 22), och dom av den 15 december 2009, kommissionen/Danmark ( C‑461/05, EU:C:2009:783, punkt 51, första meningen).

22 Dom av den 30 september 2003, Fiocchi munizioni/kommissionen ( T-26/01, EU:T:2003:248, punkt 58); se även 2006 års meddelande (ovan fotnot 20), enligt vilket artikel 296 EG (i dag artikel 346 FEUF) har erkänts ge medlemsstaterna stor handlingsfrihet när det gäller beslut om skyddet av väsentliga säkerhetsintressen (avsnitt 4 i meddelandet), och medlemsstaterna har en företrädesrätt att identifiera sina väsentliga säkerhetsintressen (avsnitt 5 i meddelandet).

23 Dom av den 16 september 1999, kommissionen/Spanien ( C‑414/97, EU:C:1999:417, punkterna 22 och 24), dom av den 15 december 2009, kommissionen/Finland ( C‑284/05, EU:C:2009:778, punkt 47), dom av den 7 juni 2012, Insinööritoimisto InsTiimi ( C‑615/10, EU:C:2012:324, punkt 35), och dom av den 4 september 2014, Schiebel Aircraft ( C‑474/12, EU:C:2014:2139, punkt 34).

24 Se för ett liknande resonemang, beträffande de uppgifter som Staatsdruckerei utför, domstolens redogörelser i dom av den 15 januari 1998, Mannesmann Anlagenbau Austria m.fl. ( C‑44/96, EU:C:1998:4, punkt 24).

25 Kommissionen har understrukit att uppgiftsskydd visserligen är ett viktigt allmänintresse, men inte en fråga om nationell säkerhet.

26 Dom av den 15 december 2009, kommissionen/Finland ( C‑284/05, EU:C:2009:778, punkt 48), och dom kommissionen/Danmark ( C‑461/05, EU:C:2009:783, punkt 52), samt dom av den 7 juni 2012, Insinööritoimisto InsTiimi ( C‑615/10, EU:C:2012:324, punkt 35).

27 Se för ett liknande resonemang, beträffande artikel 10 i direktiv 2004/18, dom av den 7 juni 2012, Insinööritoimisto InsTiimi ( C‑615/10, EU:C:2012:324, punkt 35).

28 Dom av den 16 september 1999, kommissionen/Spanien ( C‑414/97, EU:C:1999:417, punkterna 22 och 24), dom av den 15 december 2009, kommissionen/Finland ( C‑284/05, EU:C:2009:778, punkterna 48 och 49), dom av den 8 april 2008, kommissionen/Italien ( C‑337/05, EU:C:2008:203, särskilt punkt 53), dom av den 2 oktober 2008, kommissionen/Italien ( C‑157/06, EU:C:2008:530, punkt 31), och dom av den 7 juni 2012, Insinööritoimisto InsTiimi ( C‑615/10, EU:C:2012:324, punkt 45); se, för ett liknande resonemang, 2006 års meddelande (ovan fotnot 20, avsnitt 5), enligt vilket det måste bevisas varför en icke‑tillämpning av bestämmelserna om offentlig upphandling i ett speciellt fall är nödvändig för att skydda ett väsentligt säkerhetsintresse.

29 Ett sådant krav på driftställe i Österrike utgör visserligen i praktiken ett verkligt uttryck för förnekande av friheten att tillhandahålla tjänster, men medlemsstaterna kan ändå i sällsynta undantagsfall ställa sådana krav, om de bevisar att detta är oundgängligt med hänsyn till de nödvändiga myndighetskontrollerna (se dom av den 4 december 1986, kommissionen/Tyskland, 205/84, EU:C:1986:463, punkt 52 jämförd med punkt 54 sista meningen).

30 Enligt fast rättspraxis är huvudsyftet med de unionsrättsliga bestämmelserna om offentlig upphandling att förverkliga etableringsfriheten och den fria rörligheten för varor och tjänster och att öppna upp för icke snedvriden konkurrens i alla medlemsstater, se, exempelvis, dom av den 16 december 2008, Michaniki ( C‑213/07, EU:C:2008:731, punkterna 39 och 53), och dom av den 8 december 2016, Undis Servizi ( C‑553/15, EU:C:2016:935, punkt 28).

31 Se, angående denna frågeställning, artikel 10 i direktiv 2004/18 och, generellt, direktiv 2009/81.

32 Dom av den 8 april 2008, kommissionen/Italien ( C‑337/05, EU:C:2008:203, punkt 52), och dom av den 2 oktober 2008, kommissionen/Italien ( C‑157/06, EU:C:2008:530, punkt 30); se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juni 2012, Insinööritoimisto InsTiimi ( C‑615/10, EU:C:2012:324, slutet av punkt 45).

33 Se mitt förslag till avgörande i målet Insinööritoimisto InsTiimi ( C‑615/10, EU:C:2012:26, punkt 66).

34 Dom av den 10 mars 2009, Hartlauer ( C‑169/07, EU:C:2009:141, punkt 55), dom av den 17 november 2009, Presidente del Consiglio dei Ministri ( C‑169/08, EU:C:2009:709, punkt 42), och dom av den 13 juli 2016, Pöpperl ( C‑187/15, EU:C:2016:550, punkt 33). Denna rättspraxis beträffande de grundläggande friheterna måste också gälla för de sekundärrättsliga reglerna om offentlig upphandling, särskilt med tanke på att de har i syfte att förverkliga de grundläggande friheterna (se också mitt förslag till avgörande i målet Persidera, C‑112/16, EU:C:2017:250, punkt 66 med fotnot 46).

35 Se, exempelvis, dom av den 4 juni 2002, kommissionen/Belgien ( C‑503/99, EU:C:2002:328).