Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 17 maj 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 Kommissionens beslut K(2006) 4798.

3 Rådets förordning av den 24 juni 1988 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet och om samordningen av deras verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet (EGT L 185, 1988, s. 9).

4 Rådets förordning av den 19 december 1988 om ändring av förordning (EEG) nr 2052/88 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet och om samordningen av deras verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet (EGT L 374, 1988, s. 1).

5 Rådets för förordning av den 19 december 1988 om bestämmelser för tillämpningen av förordning (EEG) nr 2052/88 i fråga om EUGFJ:s utvecklingssektion (EGT L 374, 1988, s. 25).

6 Se fotnot 2.

7 Enligt Dimos Zagoriou skriftliga yttrande skedde detta enligt en lag som antogs år 1997 (lag 2359/1997).

8 Enligt Dimos Zagoriou skriftliga yttrande skedde detta år 2005. Det framgår emellertid att förfarandet fortfarande pågick och att bolaget fortfarande fanns vid tidpunkten för beslutet om hänskjutande.

9 Enligt Dimos Zagoriou skriftliga yttrande skedde detta enligt en lag som antogs år 2010 (lag 3852/2010).

10 Dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl. ( C‑62/14, EU:C:2015:400, punkt 25).

11 Dom av den 13 juli 2006, Manfredi m.fl. ( C‑295/04–C‑298/04, EU:C:2006:461, punkt 70).

12 I realiteten hänför sig kommissionens beslut till artikel 256 EG och verkställighet begärdes enligt denna artikel. Bortsett från nödvändiga uppdateringar är denna bestämmelse identisk med artikel 299 FEUF (i den nya lydelsen av artikeln hänförs till akter i stället för beslut antagna av rådet, kommissionen eller Europeiska centralbanken). Således saknas det skäl att här behandla frågor avseende tillämpningsområde i tiden och jag kommer att hänföra till artikel 299 FEUF, liksom den hänskjutande domstolen har gjort i sin tolkningsfråga.

13 I betydelsen innovativ, snarare än ny, eftersom den har funnits i fördraget sedan 1957.

14 Utöver kontrollen av beslutets autenticitet.

15 Se i detta hänseende, beträffande valet av domstolar, dom av den 24 april 2008, Arcor ( C‑55/06, EU:C:2008:244, punkt 170), och dom av den 12 februari 2015, Baczó and Vizsnyiczai ( C‑567/13, EU:C:2015:88, punkterna 43–47).

16 Denna punkt behöver emellertid behandlas närmare i samband med den tredje och den fjärde tolkningsfrågan.

17 Prechal, S. och Cath, K., The European acquis of Civil Procedure: Constitutional aspects, Uniform Law Review, vol. 19, Oxford University Press, 2014, s. 182.

18 Dom av den 1 december 1998, Levez ( C‑326/96, EU:C:1998:577, punkt 43).

19 Dom av den 27 juni 2013, Agrokonsulting-04 ( C‑93/12, EU:C:2013:432, punkt 39), och av den 12 februari 2015, Baczó and Vizsnyiczai ( C‑567/13, EU:C:2015:88, punkt 44).

20 Dom av den 16 maj 2000, Preston m.fl. ( C‑78/98, EU:C:2000:247, punkt 63).

21 Dom av den 26 januari 2010, Transportes Urbanos y Servicios Generales ( C‑118/08, EU:C:2010:39, punkt 33), och dom av den 8 juli 2010, Bulicke ( C‑246/09, EU:C:2010:418, punkt 26).

22 Dom av den 12 februari 2015, Baczó and Vizsnyiczai ( C‑567/13, EU:C:2015:88, punkt 45).

23 Se ovan fotnoterna 18 och 19.

24 Jag återkommer till denna fråga nedan i punkterna 104–111.

25 Naturligtvis endast tillämpliga på skyldigheter av betalningskaraktär, såsom böter, eller exempelvis skyldighet för den dömda personen att betala skadestånd till offret för ett brott om denna skyldighet meddelats av en brottsdomstol.

26 Dom av den 1 december 1998, Levez ( C‑326/96, EU:C:1998:577, punkt 43).

27 Se beträffande denna fråga, exempelvis, Reich, N., The Public/Private Divide in European Law, in European Private Law after the Common Frame of Reference, Edward Elgar Publishing, Cheltenham 2010, sidorna 56–89.

28 För en jämförande diskussion avseende Frankrike och Förenade kungariket, se exempelvis The Public Law/Private Law Divide: une entente assez cordiale?, La distinction du droit public et du droit privé: regards français et britanniques, utgiven av Auby, J.B., och Freedland, M., Hart Publishing, 2006.

29 Se analogt domstolens praxis avseende begreppet stat för fastställandet av direktivs direkta effekt (dom av den 12 juli 1990, Foster m.fl., C‑188/89, EU:C:1990:313, punkt 20). Se även rättspraxis angående tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1), vilken inte ska tillämpas på skattefrågor, tullfrågor och förvaltningsrättsliga frågor eller på eller på statens ansvar för handlingar och underlåtenhet vid utövandet av statens myndighet (acta iure imperii). Se även dom av den 9 september 2015, Lito Maieftiko Gynaikologiko kai Cheirourgiko Kentro/kommissionen ( C‑506/13 P, EU:C:2015:562, punkt 20), i vilken domstolen gjorde skillnad mellan normala avtalsförhållanden som kommissionen ingått och dem som innebär utövande av offentliga maktbefogenheter som den avtalsslutande institutionen getts i egenskap av administrativ myndighet.

30 Dom av den 16 maj 2000, Preston m.fl. ( C‑78/98, EU:C:2000:247, punkt 63).

31 Dom av den 12 februari 2015, Baczó och Vizsnyiczai ( C‑567/13, EU:C:2015:88, punkt 46).

32 Den nationella domstolen har, i beslutet om hänskjutande, använt begreppet passiv saklegitimation för återbetalningsskyldiga personer. Jag uppfattar att vad som menas med återbetalningsskyldiga personer är personer gentemot vilka verkställighet har begärts, det vill säga kommunen, inte bolaget.

33 I kommissionens skriftliga yttrande har den emellertid gjort en analogi med de unionsrättsliga bestämmelserna om arv av statligt stöd och hänfört till principen om lojalt samarbete. Jag kommer att återkomma till dessa nedan i punkterna 99–103.

34 Kommissionen har i sitt skriftliga yttrande endast hänfört sig till Dimos Zagoriou, inte Kentriko Zagorio. Som anges ovan hade kommissionens beslut i realiteten redan verkställts gentemot Kentriko Zagoriou, men den sistnämnda hade integrerats i Dimos Zagoriou.

35 Se i detta hänseende, exempelvis, dom av den 24 april 2008, Arcor ( C‑55/06, EU:C:2008:244, punkt 170), i vilken domstolen hänförde till tillämpning av principerna på bestämmandet av vilka domstolar som är behöriga, vilka slags mål de får pröva och de närmare föreskrifterna för domstolsprövningen.

36 Se i detta hänseende, exempelvis, Prechal, S. Och Cath, K., The European acquis of Civil Procedure: Constitutional aspects, sidorna 180–181.

37 Dom av den 20 oktober 2011, Danfoss och Sauer-Danfoss ( C‑94/10, EU:C:2011:674).

38 Dom av den 6 juni 2002, Sapod Audic ( C‑159/00, EU:C:2002:343), och dom av den 30 maj 2013, Genil 48 och Comercial Hostelera de Grandes Vinos ( C‑604/11, EU:C:2013:344).

39 Se ovan i fotnot 15 nämnd rättspraxis avseende bestämmande av behöriga domstolar.

40 Analogt har domstolen också nyligen som exempel anför att, trots den mycket mer explicita bestämmelsen i artikel 8 i direktiv 2008/94/EG i vilken anges att [m]edlemsstaterna ska säkerställa att nödvändiga åtgärder vidtas för att skydda arbetstagarnas intressen … vid inträdet av arbetsgivarens insolvens (Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens (EUT L 283, 2008, s. 36)), kan inte denna bestämmelse sträcka sig så långt att den kräver ändringar i de nationella insolvens-bestämmelserna så att betalningar som arbetsgivaren ska erlägga skulle avskiljas fullständigt och uteslutas från insolvensförfarandet. Se dom av den 24 november 2016, Webb-Sämann ( C‑454/15, EU:C:2016:891).

41 Kommissionen har också jämfört behandling av den med behandlingen av socialförsäkringsorganismer.

42 Det finns specifika bestämmelser som kräver likabehandling av EU och medlemsstaternas myndigheter som borgenärer, men ingen av dem tycks vara relevant eller ha åberopats i förevarande mål. Som exempel kan anges artikel 82 i förordningen om finansiella regler i dess nuvarande lydelse, i vilken föreskrivs att [v]id insolvensförfaranden ska unionens fordringar ges samma förmånsbehandling som fordringar av samma art vid offentliga organ i den medlemsstat där förfarandet för att kräva in fordringarna äger rum. Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 2012, s. 1).

43 Det är kanske faktiskt den sekundära karaktären av successionsbestämmelserna och de därav följande svårigheterna med att jämföra förfarande som i detta fall ledde kommissionen att falla tillbaka på vad jag anser vara snarare en jämförelse av behandling av borgenärer än av talan. Se ovan, punkterna 85–87.

44 Det vill säga en rättslig korrigering enligt civilrätten som skyddar borgenärer mot avyttring av tillgångar som deras gäldenärer gör med bedrägligt uppsåt (se förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer, Deko Marty Belgium, C‑339/07, EU:C:2008:575, punkterna 23–29, vilket också erinrar om den ännu äldre, färgstarkare och mer praktiska actio per manus iniectio, vilken däremot inte har åberopats av kommissionen). Jag förutsätter att kommissionen, så långt som möjligt, allmänt hänför till ett juridiskt instrument i romersk rätt, utan att på något sätt antyda att den typ av scenario som gav upphov till detta rättsliga institut (nämligen bedrägeri till nackdel för borgenärerna) även föreligger i förevarande mål.

45 The Oxford Handbook of Roman Law and Society, publicerad av Du Plessis, P, J., Ando, C., och Tuori, Kaius., Oxford University Press, Oxford, 2016, sidorna 25–26.

46 Dom av den 9 juli 1981, Gondrand och Garancini ( 169/80, EU:C:1981:171, punkt 17), och av den 23 september 2003, BGL ( C‑78/01, EU:C:2003:490).

47 Kommissionen bekräftade också vid förhandlingen att den inte hade lämnat in sin svarsinlaga avseende Kentriko Zagoris invändningstalan inom utsatt tid.

48 Se, beträffande vikten av att parterna visar försiktighet i utövandet av sina lagstadgade rättigheter, dom av den 24 mars 2009, Danske Slagterier ( C‑445/06, EU:C:2009:178, punkterna 61–64).

49 Även om Kentriko Zagorio teoretisk sett skulle ha en ställning som tillåter det att ifrågasätta kommissionens beslut, yrkades verkställighet mot Kentriko Zagorio långt efter det att den utsatta fristen på två månader för att överklaga det enligt artikel 263 FEUF hade gått ut.

50 Exempelvis kan en arvinge av en kvarlåtenskap ärva skatt och andra skulder som har varit utestående under viss tid och inte längre kan överklagas.

51 Dom av den 22 oktober 1987, Foto-Frost ( 314/85, EU:C:1987:452).

52 Se, analogt, dom av den 18 februari 2016, Finanmadrid EFC ( C‑49/14, EU:C:2016:98, punkt 55), som också avsåg möjligheten att väcka talan i sak i samband om ett verkställighetsförfarande. Se mer allmänt beträffande användning av mekanismen för förhandsavgöranden för att bestrida lagenligheten av EU-åtgärder som ligger till grund för nationella akter, dom av den 15 juni 1976, Frecassetti ( 113/75, EU:C:1976:89, punkterna 8 och 9), dom av den 13 december 1989, Grimaldi ( C‑322/88, EU:C:1989:646, punkt 8), och dom av den 8 mars 2007, Roquette Frères ( C‑441/05, EU:C:2007:150, punkterna 39 och 40).