Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 11 april 2019
1 Originalspråk: engelska.
2 Den 14 och 15 februari 2015 ägde tre olika skjutningar rum i Köpenhamn. Två offer och gärningsmannen omkom och fem poliser skadades. Den 13 november 2015 dog 120 personer i en serie samordnade terroristattacker i Paris.
3 COM(2015) 750 final: Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen av den 18 november 2015 (nedan kallat COM(2015) 750).
4 Rådets direktiv 91/477/EEG av den 18 juni 1991 (EGT L 256, 1991, s. 51; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 145) i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/51/EG av den 21 maj 2008 (EUT L 179, 2008, s. 5).
5 Samtidigt ingav Republiken Tjeckien en ansökan om interimistiska åtgärder med stöd av artikel 278 FEUF med yrkande om uppskov med verkställigheten av direktiv 2017/853. Ansökan avslogs genom beslut av EU-domstolens viceordförande den 27 februari 2018, Republiken Tjeckien/parlamentet och rådet ( C‑482/17 R, ej publicerat, EU:C:2018:119).
6 Direktiv om kontroll av förvärv och innehåll av vapen (EUT L 137, 2017, s. 22, och rättelse EUT L 160, 2018, s. 22).
7 EUT C 83, 2010, s. 391.
8 Skälen till direktiv 2008/51 (skälen 2 och 3) innehåller också en uttrycklig hänvisning till direktiv 91/477, som ändrades efter Europeiska unionens beslut att underteckna Förenta nationernas protokoll mot olaglig tillverkning av och handel med eldvapen, delar till eldvapen och ammunition, enligt rådets beslut 2001/748/EG av den 16 oktober 2001 (EGT L 280, 2001, s. 5) (nedan kallat FN:s vapenprotokoll), se artikel 1 i direktiv 2008/51 och fotnot 2 ovan.
9 Första till tredje skälen i direktiv 91/477.
10 Femte skälet i direktiv 91/477.
11 Dessa bestämmelser utgörs huvudsakligen av följande: Artikel 4 (bestämmelser rörande utsläppande av skjutvapen på marknaden), artikel 5 (bestämmelser angående tillstånd att förvärva och inneha skjutvapen), artikel 6 (förbudet mot förvärv och innehav av skjutvapen i kategori A), artikel 7 (regler rörande förvärv av skjutvapen i kategori B) och artikel 8 (regler rörande innehav av skjutvapen i kategori C). Skjutvapen i kategori D nämns i artikel 4.5 (innan den ändring som införts genom direktiv 2017/853, se punkt 24 nedan), vari anges att medlemsstaterna från och med den 28 juli 2010 ska införa lämpliga åtgärder för spårning som gör det möjligt att vid varje givet tillfälle koppla dessa till ägaren.
12 Artikel 2.1.
13 Artikel 2.2.
14 Skäl 1.
15 Skäl 2, se även fotnot 2 ovan.
16 Skäl 6.
17 Skäl 9.
18 Skäl 15.
19 Skäl 20.
20 Skäl 21.
21 Skäl 23.
22 Skäl 31.
23 Skäl 36. Se, vidare, avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av de områden som avses i artikel 1 i rådets beslut 1999/437/EG (EGT L 176, 1999, s. 31) jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (EUT L 53, 2008, s. 1). Liechtenstein, Island och Norge ingår också (tillsammans med Schweiz) i Schengenregelverket enligt bilaterala avtal med unionen (nedan kallade de fyra Schengenländerna).
24 I detta förslag till avgörande kallar jag artikel 6.6 andra stycket det schweiziska undantaget.
25 Se ovan fotnot 11.
26 Se, vidare, artikel 1.15, artikel 13a i ny lydelse och den nya artikeln 13b.
27 Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2403 av den 15 december 2015 om fastställande av gemensamma riktlinjer om standarder och metoder för deaktivering i syfte att se till att deaktiverade skjutvapen görs irreversibelt funktionsodugliga (EUT L 233, 2015, s. 62).
28 EUT L 123, 2016, s. 1 (nedan kallat det interinstitutionella avtalet).
29 Skäl 1.
30 Skäl 3.
31 Punkt 1 respektive punkt 2.
32 De tre unionsinstitutionernas (parlamentets, rådets och kommissionens) respektive roller anges i punkterna 13–17.
33 Se domstolens rättspraxis om tobaksprodukter och marknadsföring av sådana produkter. I dom av den 5 oktober 2000, Tyskland/parlamentet och rådet ( C‑376/98, EU:C:2000:544, punkt 82), fann domstolen att den inre marknaden är ett område utan inre gränser där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs i enlighet med bestämmelserna i fördraget och att den kännetecknas av att hindren för fri rörlighet för dessa faktorer avskaffas mellan medlemsstaterna.
34 Se ovan fotnot 2.
35 Se, vidare, dom av den 23 januari 2018, Buhagiar m.fl. ( C‑267/16, EU:C:2018:26, punkt 60).
36 Se artikel 3 i direktiv 91/477 samt punkt 13 ovan.
37 Se, analogt, dom av den 10 december 2002, British American Tobacco (Investments) och Imperial Tobacco ( C‑491/01, EU:C:2002:741, punkt 66).
38 Dom av den 4 maj 2016, Philip Morris Brands m.fl. ( C‑547/14, EU:C:2016:325, punkterna 57–60 och där angiven rättspraxis).
39 Se, analogt, dom av den 12 december 2006, Tyskland/parlamentet och rådet ( C‑380/03, EU:C:2006:772, punkterna 42 och 43), och dom av den 4 maj 2016, Polen/parlamentet och rådet ( C‑358/14, EU:C:2016:323, punkterna 37 och 38).
40 Denna lagstiftning utgjordes av cirka 22 unionsåtgärder som antogs i syfte att förbättra den inre marknaden och stärka förutsättningarna för att släppa ut en stor mängd produkter av olika slag på unionsmarknaden. Unionen antar, i huvudsak, lagstiftning som lägger fast de väsentliga kraven i förhållande till säkerhet och andra faktorer som har att göra med allmänintresset, vilka ska uppfyllas av de produkter som marknadsförs i på den inre marknaden. Se exempelvis KOM(2003) 240 slutlig Förbättrat genomförande av direktiven enligt den nya metoden. Dessa direktiv omfattas numera av den nya lagstiftningsramen som, bland annat, regleras av Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EU av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG (EUT L 218, 2008, s. 82).
41 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/48/EG av den 18 juni 2009 om leksakers säkerhet (EUT L 170, 2009, s. 1).
42 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/28/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk (EUT L 96, 2014, s. 1).
43 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/425 av den 9 mars 2016 om personlig skyddsutrustning och om upphävande av rådets direktiv 89/686/EEG (EUT L 81, 2016, s. 51).
44 Dom av den 4 maj 2016, Philip Morris Brands m.fl. ( C‑547/14, EU:C:2016:325, punkt 61). De rättsprinciper som avses med detta citat är bland annat proportionalitetsprincipen, rättssäkerhetsprincipen och principen om icke-diskriminering.
45 Se ovan fotnot 38.
46 Dom av den 5 oktober 2000, C‑376/98, EU:C:2000:544.
47 Domstolen tillämpade ett annat synsätt i sin dom av den 14 december 2004, Swedish Match ( C‑210/03, EU:C:2004:802). I detta mål underkände domstolen argumentet att ett förbud mot all tobak för användning i munnen vilket inbegrep snus (en form av tobak som placeras mellan tandköttet och läppen och är populär i Sverige) inte bidrog till den inre marknaden. Domstolen fastställde att nationell lagstiftning rörande sådana tobaksprodukter utvecklades i olika riktningar vilket skapade hinder för handeln. Under dessa omständigheter var det i princip lagligt att tillämpa artikel 95 EG (föregångaren till artikel 114 FEUF) som rättslig grund (se punkterna 37–42).
48 Dom av den 5 oktober 2000, Tyskland/parlamentet och rådet ( C‑376/98, EU:C:2000:544, punkterna 99–105).
49 Se punkterna18–21 ovan.
50 Dom av den 23 januari 2018, Buhagiar m.fl. ( C‑267/16, EU:C:2018:26, punkt 42 och där angiven rättspraxis).
51 Se dom av den 21 juni 2018, Polen/parlamentet och rådet ( C‑5/16, EU:C:2018:483, punkt 49).
52 Republiken Tjeckien har hänvisat till flera handlingar som upprättades före antagandet av direktiv 2017/853, i vilka brottsförebyggande och säkerhet angavs som syften. Dessa handlingar omfattar bland annat Utvärdering av vapendirektivet som Technopolis upprättade för kommissionen den 11 december 2014 och kommissionens förslag COM(2015) 750.
53 Dom av den 27 januari 2000, DIR International Film m.fl./kommissionen ( C‑164/98 P, EU:C:2000:48, punkt 26).
54 Ett antal rapporter har upprättats, bland annat COM(2013) 716 final, meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet Skjutvapen och EU:s inre säkerhet: skydda medborgarna och försvåra olaglig handel av den 21 oktober 2013, Study to support an Impact Assessment on a possible initiative related to improving rules on deactivation, destruction and marking procedures of firearms in the EU as well as alarm weapons and replicas från juni 2014 som upprättats för Europeiska kommissionen, och COM(2015) 751 final, rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet Refit-utvärdering av rådets direktiv 91/477/EG av den 18 juni 1991, ändrad genom direktiv 2008/51/EG av den 21 maj 2008, om kontroll av förvärv och innehav av vapen (nedan kallad COM(2015) 751) av den 18 november 2015.
55 Se artikel 1.1,1.6, 1.8, 1.9, 1.10 respektive 1.11 i direktiv 2017/853.
56 Artikel 4.2a i direktiv 91/477, i dess lydelse enligt direktiv 2017/853.
57 Dessa villkor omfattar bland annat att vederbörandes relevanta medicinska och psykologiska tillstånd ska ha bedömts i enlighet med artikel 5.2 i direktiv 91/477 samt bevis för att den berörda målskytten aktivt tränar inför eller deltar i skyttetävlingar som erkänns av en officiellt erkänd skyttesportorganisation, är medlem i en skytteklubb, har bedrivit målskytte vid denna klubb under minst tolv månader och att skjutvapnet i fråga uppfyller nödvändiga specifikationer.
58 Se punkt 22 ovan.
59 I andra bestämmelser i direktiv 2017/853 görs formella ändringar. Således föreskrivs till exempel att kommissionen kan anta delegerad lagstiftning (artikel 1.14) och att ordet gemenskapens ska ersättas med ordet unionens (artikel 1.17).
60 Se punkt 24 ovan.
61 Dom av den 8 april 2014, Digital Rights Ireland m.fl. ( C‑293/12 och C‑594/12, EU:C:2014:238, punkt 42 och där angiven rättspraxis).
62 Dom av den 23 januari 2018, Buhagiar m.fl. ( C‑267/16, EU:C:2018:26, punkt 54).
63 Se punkterna 60 och 61 ovan.
64 Se vitboken om fullgörandet av den inre marknaden, White Paper on the completion of the internal market, av den 14 juni 1985 KOM(85) 310, punkt 10 och följande punkter.
65 COM(2015) 185 final, meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Europeiska säkerhetsagendan av den 28 april 2015.
66 Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 2016, s. 1) kan medlemsstaterna tillfälligt återinföra inre gränskontroller vid exceptionella omständigheter om ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten har fastställts. Även om det inte har angetts i skälen till direktiv 2017/853, är det också möjligt att unionslagstiftaren kände till att vissa medlemsstater (Frankrike och Malta) hade återinfört gränskontroller år 2015 med hänvisning till att det, på grund av risken för ytterligare terroristattacker i Frankrike, respektive hotet om terroristattacker mot Malta (se Member States’ notifications of the temporary reintroduction of border control at internal borders pursuant to Article 25 et seq. of the Schengen Borders Code, punkterna 54 och 48), förelåg ett hot mot den inre säkerheten i dessa länder.
67 Se punkt 11 ovan och femte skälet i direktiv 91/477 samt artikel 1.14 i direktiv 2017/853.
68 Se vitboken om fullgörandet av den inre marknaden, White Paper on the completion of the internal market, av den 14 juni 1985 KOM(85) 310, punkterna 57–59.
69 Se artikel 1.6 i direktiv 2017/853 varigenom en ny bestämmelse, artikel 5b, infördes i direktiv 91/477.
70 Se ovan punkt 62.
71 Se Gemensam praktisk handledning från Europaparlamentet, rådet och kommissionen för personer som deltar i utformningen av Europeiska unionens lagtexter, särskilt punkt 18.12.
72 Se dom av den 10 februari 2009, Irland/parlamentet och rådet ( C‑301/06, EU:C:2009:68, punkterna 65–72).
73 Se punkt 26 ovan.
74 Dom av den 8 juni 2010, Vodafone m.fl. ( C‑58/08, EU:C:2010:321, punkterna 51 och 52 och där angiven rättspraxis).
75 Dom av den 21 juni 2018, Polen/parlamentet och rådet ( C‑5/16, EU:C:2018:483, punkt 150).
76 Dom av den 8 juni 2010, Vodafone m.fl. ( C‑58/08, EU:C:2010:321, punkt 53 och där angiven rättspraxis).
77 Se punkterna 75 och 76 ovan.
78 COM(2015) 750, s. 2.
79 Se, exempelvis, det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (EUT C 373, 2013, s. 1).
80 Se, analogt, dom av den 19 mars 1996, kommissionen/rådet ( C‑25/94, EU:C:1996:114, punkt 49). I förhållande till fall där överenskommelser om interinstitutionellt samarbete eventuellt inte är bindande, se mitt förslag till avgörande i de förenade målen VG Wort ( C‑457/11–C‑460/11, EU:C:2013:34, punkt 32), angående det interinstitutionella avtalet om gemensamma riktlinjer för gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet (av den 22 december 1998 (EGT C 73, 1999, s. 1)).
81 Se skälen 1 och 2 och punkterna 1 och 2 som har återgetts i punkt 25 ovan.
82 Ordalydelsen i det interinstitutionella avtalet från 2016 ersatte det tidigare avtalet från 2003 och unionsinstitutionernas gemensamma överenskommelse från 2005. Det sistnämnda hade inte heller uttryckts i tvingande termer.
83 Se, analogt, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Pillbox 38 ( C‑477/14, EU:C:2015:854, punkt 72).
84 Dom av den 21 juni 2018, Polen/parlamentet och rådet ( C‑5/16, EU:C:2018:483, punkt 159).
85 Utan en konsekvensbedömning kan institutionerna naturligtvis inte hänvisa till ett sådant dokument för att ge domstolen ett utvärderingsunderlag för en omtvistad rättsakt såsom föreskrivs i punkt 18 i det interinstitutionella avtalet.
86 COM(2015) 750, s. 7. Betydelsen av en konsekvensbedömning har nämnts i parlamentets betänkande om kommissionens förslag. I detta har föredraganden beklagat förhållandet att någon konsekvensbedömning inte gjorts och angett (helt rimligt, ska det tilläggas) att parlamentets uppgift skulle ha varit mycket enklare om det hade gjorts en konsekvensbedömning.
87 Se, exempelvis, COM(2015) 750, s. 5.
88 Se punkt 16 ovan.
89 Se, exempelvis, COM(2015) 751 och rapporten Utvärdering av vapendirektivet som Technopolis upprättade för kommissionen den 11 december 2014, som nämnts ovan i punkt52.
90 Se skälen 1, 2 och 9.
91 Se COM(2015) 751, särskilt punkterna 20, 27 och 34.
92 Dom av den 13 juni 2017, Florescu m.fl. ( C‑258/14, EU:C:2017:448, punkterna 49–51 och där angiven rättspraxis). Rätten till egendom i artikel 17 i stadgan motsvarar den rätt som skyddas genom artikel 1 i tilläggsprotokollet till Europakonventionen.
93 Se punkt 106 och följande punkter nedan.
94 Se ovan punkterna 18, 19, 20 och 23.
95 Se interinstitutionellt ärende 2015/0269 (COD) av den 8 juni 2016 9841/16.
96 Se COM(751) 2015, s. 11 och 13.
97 Se punkt 17 och fotnot 23 ovan.
98 Se interinstitutionellt ärende 2015/0269 (COD) av den 8 juni 2016 9841/16.
99 Se interinstitutionellt ärende 2015/0269 (COD) av den 8 juni 2016 9841/16.
100 Se punkt 24 ovan.
101 Se COM(2015) 751, s. 13.
102 Se interinstitutionellt ärende 2015/0269 (COD) av den 8 juni 2016 9841/16. Se även COM(2012) 415, rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet Eventuella fördelar och nackdelar med en begränsning till två kategorier av skjutvapen (förbjudna eller tillåtna) i syfte att uppnå en bättre fungerande inre marknad för dessa vapen tack vare en eventuell förenkling av den 26 juli 2012 (nedan kallad COM(2012) 415).
103 Se COM(2015) 751, punkt 22, och, även, föredragandens anmärkningar i Europaparlamentets betänkande A8–0251/2016 av den 2 augusti 2016, s. 65.
104 Se COM(2015) 751, punkterna 28 och 30.
105 Jag kallar dessa artiklar i direktiv 2017/853 för de omtvistade bestämmelserna, se punkterna 19, 20 och 24.
106 Dom av den 5 maj 2015, Spanien/rådet ( C‑147/13, EU:C:2015:299, punkt 79).
107 Se punkt 17 ovan.
108 Artikel 5.3 gäller såvida inte personen i fråga har beviljats tillstånd enligt artikel 6 eller tillstånd som har bekräftats, förnyats eller förlängts enligt artikel 7.4a i direktiv 91/477 i dess lydelse enligt artikel 2017/853.
109 Dom av den 14 mars 2013, Agrargenossenschaft Neuzelle ( C‑545/11, EU:C:2013:169, punkt 23 och där angiven rättspraxis).
110 Dom av den 14 mars 2013, Agrargenossenschaft Neuzelle ( C‑545/11, EU:C:2013:169, punkterna 24 och 25 och där angiven rättspraxis).
111 Se COM(2012) 415.
112 Se punkt 20 ovan, särskilt med avseende på undantagen i artikel 6.2–6.6.
113 Dom av den 18 april 2002, Duchon ( C‑290/00, EU:C:2002:234, punkt 21), och dom av den 11 december 2008, kommissionen/Freistaat Sachsen ( C‑334/07 P, EU:C:2008:709, punkt 43 och där angiven rättspraxis).
114 Dom av den 16 december 2008, Arcelor Atlantique et Lorraine m.fl. ( C‑127/07, EU:C:2008:728, punkt 23).
115 Se punkt 24 ovan.