Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 5 februari 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 Monitorul Oficial al României, del I, nr 485 av den 15 juli 2010, senare ändrad.

3 Monitorul Oficial al României, del I, nr 1154 av den 7 december 2004.

4 Monitorul Oficial al României, del I, nr 70 av den 27 januari 2011.

5 Monitorul Oficial al României, del I, nr 916 av den 22 december 2011.

6 Monitorul Oficial al României, del I, nr 61 av den 29 januari 2013.

7 Monitorul Oficial al României, del I, nr 386 av den 23 maj 2017.

8 Monitorul Oficial al României, del I, nr 119 av den 4 mars 2013.

9 Se punkterna 12 och 13 ovan.

10 Se, för ett aktuellt exempel, dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkt 16).

11 Dom av den 6 oktober 2015, Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkt 13).

12 Punkterna 7–13 ovan.

13 Se, till exempel, Europadomstolens dom av den 13 februari 2003, Refah Partisi (Välfärdspartiet) m.fl. mot Turkiet, (CE:ECHR:2003:0213JUD004134098, punkt 57), Europadomstolens dom av den 9 juli 2009, Mooren mot Tyskland (CE:ECHR:2009:0709JUD001136403, punkt 76), och Europadomstolens dom av den 21 oktober 2013, Del Río Prada mot Spanien, CE:ECHR:2013:1021JUD004275009, punkt 125).

14 Se nyligen, exempelvis, dom av den 15 mars 2017, Al Chodor ( C‑528/15, EU:C:2017:213, punkterna 42–44).

15 Även om det kan diskuteras i vilken utsträckning den hänskjutande domstolen var bunden av ICCJ:s tolkningsuttalande när den beslutade om den andra ansökan om resning i januari 2017, råder det ingen tvekan om att samma domstol är bunden av detta avgörande när den nu beslutar om den tredje ansökan. Jag antar att detsamma skulle gälla också för alla andra rumänska domstolar för närvarande.

16 Dom av den 6 oktober 2015 ( C‑69/14, EU:C:2015:662).

17 Principen om lojalt samarbete tycks faktiskt vara en övergripande princip som särskilt tar sig uttryck i kraven på likvärdighet och effektivitet. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 juni 2013, Agrokonsulting-04 ( C‑93/12, EU:C:2013:432, punkt 36), dom av den 19 oktober 2017, Raimund ( C‑425/16, EU:C:2017:776, punkt 41), och dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkt 22).

18 Dom av den 6 oktober 2015 ( C‑69/14, EU:C:2015:662).

19 Närmare bestämt artiklarna 17, 20, 21 och 47 i stadgan, artikel 6 FEU, artikel 110 FEUF och rättssäkerhetsprincipen.

20 Dom av den 6 oktober 2015, Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkt 41).

21 Dom av den 6 oktober 2015, Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkterna 24 och 25 och där angiven rättspraxis).

22 Dom av den 6 oktober 2015, Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkterna 26 och 27 och där angiven rättspraxis).

23 Dom av den 1 juni 1999, Eco Swiss ( C‑126/97, EU:C:1999:269, punkt 46).

24 Dom av den 10 juli 2014, Impresa Pizzarotti ( C‑213/13, EU:C:2014:2067, punkt 54), och dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkt 21).

25 Dom av den 6 oktober 2015, Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkterna 28 och 29). Se även dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 38), dom av den 16 mars 2006, Kapferer ( C‑234/04, EU:C:2006:178, punkterna 20 och 21), och dom av den 10 juli 2014, Impresa Pizzarotti ( C‑213/13, EU:C:2014:2067, punkterna 58 och 59).

26 Dom av den 10 juli 2014, Impresa Pizzarotti ( C‑213/13, EU:C:2014:2067, punkt 60), och dom av den 6 oktober 2015, Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkt 38).

27 Dom av den 10 juli 2014, Impresa Pizzarotti ( C‑213/13, EU:C:2014:2067, punkt 62), och dom av den 6 oktober 2015, Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkt 30).

28 Dom av den 6 oktober 2015, Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

29 Se, för ett aktuellt exempel, dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkt 27).

30 Av den rumänska regeringens skriftliga yttrande framgår det att bestämmelserna i lag nr 554/2004 enligt dess artikel 28.1 kompletteras av bland annat bestämmelserna i civilprocesslagen. Jag konstaterar dessutom att det i själva texten i artikel 21.2 i lag nr 554/2004 anges att den grund för resning som föreskrivs där gäller utöver bestämmelserna i Codul de procedură civilă (civilprocesslagen).

31 Se punkt 7 ovan.

32 Se dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkt 27).

33 Punkterna 85–95 nedan.

34 Varvid det, åtminstone så som jag ser det, inte har getts svar på frågan huruvida det faktiskt krävs en hänvisning till en dom från domstolen (vilket i praktiken krävs enligt ICCJ:s tolkning av andra meningen i artikel 21.2 i lag nr 554/2004), eller om det räcker att göra gällande ett åsidosättande av unionsrättens företräde, vilket föreskrivs i artikel 148.2 i Rumäniens författning (vilket krävs enligt första meningen i samma bestämmelse). Så som det ser ut är resning enligt artikel 21.2 inte begränsad till en dom från domstolen. Med stöd av första meningen kan också andra skäl åberopas (såsom åsidosättande av ett direktiv eller en förordning som domstolen ännu inte har tolkat, men med vilka den nationella dom som ansökan avser påstås vara oförenlig).

35 Punkt 51 ovan och även punkterna 80–83 nedan.

36 Se, analogt, dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkt 46), som avsåg en nationell talan där en brottmålsprocess som avslutats genom ett rättsligt avgörande som vunnit laga kraft skulle återupptas på grund av att det i ett senare skede hade fastställts att Europakonventionen hade åsidosatts.

37 Dom av den 6 oktober 2015, Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkt 38). Se även dom av den 10 juli 2014, Impresa Pizzarotti ( C‑213/13, EU:C:2014:2067, punkt 60).

38 Dom av den 13 januari 2004, Kühne & Heitz ( C‑453/00, EU:C:2004:17, punkt 28).

39 Dom av den 18 juli 2007, Lucchini ( C‑119/05, EU:C:2007:434, punkt 63).

40 Dom av den 3 september 2009, Fallimento Olimpiclub ( C‑2/08, EU:C:2009:506, punkt 25), och dom av den 10 juli 2014, Impresa Pizzarotti ( C‑213/13, EU:C:2014:2067, punkt 61).

41 Dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkt 51).

42 Dom av den 10 juli 2014, Impresa Pizzarotti ( C‑213/13, EU:C:2014:2067, punkt 62), och dom av den 6 oktober 2015, Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkt 30).

43 Dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 38), dom av den 16 mars 2006, Kapferer ( C‑234/04, EU:C:2006:178, punkt 20), dom av den 10 juli 2014, Impresa Pizzarotti ( C‑213/13, EU:C:2014:2067, punkt 58), eller dom av den 6 oktober 2015, Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkt 28). Min kursivering.

44 Punkterna 49, 50 och 80 ovan.

45 Det bör understrykas att det visserligen normalt är möjligt med en första omprövning av det egna avgörande (auto-remedy) om målet tas upp i en annan högre domstol eller åtminstone av en annan domare i samma instans i händelse av ett negativt avgörande. Om alla omständigheter som rådde i den tidigare rättegången emellertid i praktiken fortfarande är desamma, kan man inte låta bli att upprepa den spetsfyndighet som tidigare har använts i ett annat sammanhang: Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat (se mitt förslag till avgörande i målet El Hassani ( C‑403/16, EU:C:2017:659, punkt 66 och fotnot 17)).

46 Se, till exempel, dom av den 12 februari 2008, Kempter ( C‑2/06, EU:C:2008:78, punkterna 58 och 59), eller dom av den 19 september 2006, i-21 Tyskland och Arcor ( C‑392/04 och C‑422/04, EU:C:2006:586, punkterna 58 and 59).

47 Se punkt 8 ovan.

48 Punkterna 35 och 37 ovan.

49 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 16 november 2010, Internationale Fruchtimport Gesellschaft Weichert/kommissionen ( C‑73/10 P, EU:C:2010:684, punkt 56).

50 Se dom av den 6 november 2012, Otis m.fl. ( C‑199/11, EU:C:2012:684, punkt 48).

51 Dom av den 6 oktober 2015, Orizzonte Salute ( C‑61/14, EU:C:2015:655, punkt 48).

52 Dom av den 16 maj 2017, Berlioz Investment Fund ( C‑682/15, EU:C:2017:373, punkt 54).

53 Dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 38), dom av den 16 mars 2006, Kapferer ( C‑234/04, EU:C:2006:178, punkt 20), dom av den 10 juli 2014, Impresa Pizzarotti ( C‑213/13, EU:C:2014:2067, punkt 58), eller dom av den 6 oktober 2015, Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkt 28).

54 Med början i och med domen av den 7 april 2011, Tatu ( C‑402/09, EU:C:2011:219).

55 Se, till exempel, dom av den 5 oktober 2006, Nádasdi och Németh ( C‑290/05 och C‑333/05, EU:C:2006:652) (beträffande Ungern), eller dom av den 18 januari 2007, Brzeziński ( C‑313/05, EU:C:2007:33) (beträffande Polen).

56 Dom av den 13 januari 2004 ( C‑453/00, EU:C:2004:17, punkt 28).

57 Dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, punkt 58).

58 Det krävs inte heller något föregående förhandsavgörande från domstolen, i vilket det har slagits fast en överträdelse av unionsrätten i detta speciella fall, se dom av den 26 januari 2010, Transportes Urbanos y Servicios Generales ( C‑118/08, EU:C:2010:39, punkt 38).

59 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Tomášová ( C‑168/15, EU:C:2016:260, punkterna 37–48), och dom av den 28 juli 2016, Tomášová ( C‑168/15, EU:C:2016:602, punkterna 20 och 21).

60 Dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkterna 35 och 36).

61 Se dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513), dom av den 13 juni 2006, Traghetti del Mediterraneo ( C‑173/03, EU:C:2006:391), och dom av den 6 oktober 2015, Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkt 40).

62 Eftersom den lagstridiga handlingen i vanliga fall är kopplad till en annan överträdelse av tillämpliga unionsbestämmelser, vilket i huvudsak innebär att den nationella domstolen gjort sig skyldig till en (tillräckligt allvarlig) överträdelse av unionsrätten genom att den kommit fram till en viss tolkning av unionsrätten samtidigt som den inte begärt ett förhandsavgörande från domstolen trots sin egenskap av domstol i sista instans.

63 Det kan helt enkelt noteras att ett antal nationella system för statens skadeståndsansvar för domstolars överträdelser kräver att överträdelserna ska vara av en viss svårighetsgrad, men inte att alla rättsmedel samtidigt alltid ska vara uttömda. Det kan finnas fall där rättsmedlen av någon anledning inte varit uttömda, men åsidosättandet av lagen ändå är tillräckligt allvarligt för att staten ska vara skadeståndsansvarig. Man skulle till exempel kunna tänka sig en dom från en domstol i första instans som erhållits genom bedrägeri eller korruption och som den skadelidande parten inte har överklagat, eftersom han eller hon vid den tidpunkten inte kände till denna omständighet. Om denna part emellertid senare får kännedom om korruptionen, och detta kanske också efter det att den objektiva fristen för förnyad prövning löpt ut, skulle statens skadeståndsansvar då vara uteslutet, om en sådan dom också stred mot unionsrätten? Och hur förhåller det sig med ett lagakraftvunnet förvaltningsbeslut som inte har angripits vid domstol, men som grundat sig på nationell lagstiftning som senare har visat sig vara oförenlig med unionsrätten? Kan personer som gör gällande att de har lidit skada till följd av nämnda förvaltningsbeslut hindras från att väcka skadeståndstalan mot staten med motiveringen att de inte överklagade beslutet vid domstol, om beslutet som sådant hade vunnit laga kraft?

64 Alla villkor för statligt skadeståndsansvar är naturligtvis fortfarande desamma. Se, till exempel, dom av den 5 mars 1996, Brasserie du pêcheur och Factortame ( C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkt 51), eller dom av den 30 september 2003, Köbler ( C‑224/01, EU:C:2003:513, punkt 51).