Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 6 oktober 2021

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning av den 14 november 2018 om ändring av förordning (EG) nr 726/2004 vad gäller Europeiska läkemedelsmyndighetens säte (EUT L 291, 2018, s. 3).

3 Förslag till avgörande i Republiken Italien och Comune di Milano/rådet och parlamentet (nedan kallade EMA 2-målen) (de förenade målen C‑106/19 och C‑232/19).

4 EGT C 341, 1992, s. 1.

5 EGT L 214, 1993, s. 1.

6 Beslut fattat genom gemensam överenskommelse mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade på stats- eller regeringschefsnivå om lokaliseringen av vissa av Europeiska gemenskapernas organ och avdelningar samt av Europol (EGT C 323, 1993, s. 1).

7 EUT L 136, 2004, s. 1.

8 Rådets dokument XT 21045/17 – Förfarande som ligger till grund för ett beslut om omlokalisering av Europeiska läkemedelsmyndigheten och Europeiska bankmyndigheten inom ramen för Förenade kungarikets utträde ur unionen.

9 Rådets dokument 11450/12 – Endorsement of the Joint Statement and Common Approach.

10 Se punkt 2 i urvalsreglerna.

11 Kommissionens bedömning av de 27 erbjudanden som lämnats av medlemsstaterna enligt det förfarande som ledde till ett beslut om omlokalisering av Europeiska läkemedelsmyndigheten och Europeiska bankmyndigheten inom ramen för Förenade kungarikets utträde ur unionen.

12 Rådets dokument XT 21092/17 – Förfarande som ligger till grund för ett beslut om omlokalisering av Europeiska läkemedelsmyndigheten och Europeiska bankmyndigheten inom ramen för Förenade kungarikets utträde ur unionen.

13 Rådets dokument 14559/17 – Outcome of the Council meeting (3579th Council Meeting, General Affairs (Article 50)).

14 Pressmeddelande av den 20 november 2017, Europeiska läkemedelsmyndigheten flyttar till Amsterdam – https://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2017/11/20/european-medicines-agency-to-be-relocated-to-city-country/.

15 EUT L 291, 2018, s. 3.

16 Se artikel 71a i förordning nr 726/2004.

17 Comune di Milano anhängiggjorde ursprungligen detta mål vid tribunalen (mål T-46/18). Den 8 mars 2018 beslutade tribunalen, i enlighet med artikel 54 tredje stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 128 i tribunalens rättegångsregler, att avstå från fortsatt handläggning till förmån för domstolen för att denna skulle kunna avgöra målet, med hänsyn till att frågan om giltigheten av samma rättsakt hade tagits upp i mål C‑59/18 som i mål T‑46/18.

18 Beslut av domstolens vice ordförande av den 2 juli 2018, Comune di Milano/rådet ( C‑182/18 R, ej publicerat, EU:C:2018:524).

19 COM(2018) 131 final.

20 Se noten från rådets ordförande, som innehåller urvalsreglerna i en bilaga (rådets dokument 7491/19 – Förfarande för val av Europeiska arbetsmyndighetens säte).

21 Se ovan, fotnot 9 i förevarande förslag till avgörande.

22 I fotnot 2 i det dokument som innehåller urvalsreglerna definierades gemensam överenskommelse och samförstånd som är likvärdiga begrepp som innebär att det krävs att alla regeringsföreträdare kan uttala sig för den valda lösningen (ingen lägger ned sin röst).

23 P8 TA(2019)0380 – Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska arbetsmyndigheten (COM(2018) 0131 – C8–0118/2018 – 2018/0064(COD)).

24 Punkt 32 i förevarande förslag till avgörande.

25 Detta uttalande offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (EUT L 188, 2019, s. 131) efter att förordningen om inrättande antagits.

26 Se rådets dokument 10360/19 – Utkast till protokoll, Europeiska unionens råd (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor), s. 5. Se även pressmeddelandet av den 13 juni från Europeiska unionens råd.

27 Beslut (EU) 2019/1199 som fattats i samförstånd av företrädarna för medlemsstaternas regeringar av den 13 juni 2019 om Europeiska arbetsmyndighetens säte (EUT L 189, 2019, s. 68).

28 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1149 av den 20 juni 2019 om inrättande av Europeiska arbetsmyndigheten, om ändring av förordningarna (EG) nr 883/2004, (EU) nr 492/2011 och (EU) 2016/589 och om upphävande av beslut (EU) 2016/344 (EUT L 186, 2019, s. 21).

29 Se, exempelvis, dom av den 23 april 1986, Les Verts/parlamentet ( 294/83, EU:C:1986:166, punkt 23), dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 66 och där angiven rättspraxis) och dom av den 3 juni 2021, Ungern/parlamentet ( C‑650/18, EU:C:2021:426, punkt 34).

30 Se, exempelvis, dom av den 26 mars 2019, kommissionen/Italien ( C‑621/16 P, EU:C:2019:251, punkt 44), dom av den 9 juli 2020, Republiken Tjeckien/kommissionen ( C‑575/18 P, EU:C:2020:530, punkt 46 och där angiven rättspraxis) och dom av den 3 juni 2021, Ungern/parlamentet ( C‑650/18, EU:C:2021:426, punkt 37).

31 Se, exempelvis, när domstolen har funnit att den inte hade behörighet, dom av den 19 mars 1996, kommissionen/rådet ( C‑25/94, EU:C:1996:114, punkterna 24 till 28), gällande en åtgärd antagen av organ som biträder en EU-institution, såsom Coreper, dom av den 17 september 2014, Liivimaa Lihaveis ( C‑562/12, EU:C:2014:2229, punkt 51), gällande en åtgärd antagen av företrädare för de nationella myndigheterna i flera medlemsstater inom ramen för en kommitté som avses i en EU-förordning och dom av den 28 april 1988, LAISA och CPC España/rådet ( 31/86 och 35/86, ej offentliggjord, EU:C:1988:211, punkterna 17 till 18), gällande bestämmelserna i en anslutningsakt.

32 Se, exempelvis, dom av den 31 mars 1971, kommissionen/rådet ( 22/70, EU:C:1971:32, punkterna 40 till 42), dom av den 4 september 2014, kommissionen/rådet ( C‑114/12, EU:C:2014:2151, punkt 39) och dom av den 20 februari 2018, Belgien/kommissionen ( C‑16/16 P, EU:C:2018:79, punkt 31).

33 Se, exempelvis, dom av den 19 december 2018, Berlusconi och Fininvest ( C‑219/17, EU:C:2018:1023, punkterna 42 till 50).

34 Se, exempelvis, med domstolens behörighet enligt artikel 14.2 andra stycket i stadgan för ECBS och ECB, dom av den 26 februari 2019, Rimšēvičs och ECB/Lettland ( C‑202/18 och C‑238/18, EU:C:2019:139, punkt 55).

35 Se, exempelvis, dom av den 3 december 1992, Oleificio Borelli/kommissionen ( C‑97/91, EU:C:1992:491, punkt 9), beslut av den 16 maj 2008, Raulin/Frankrike ( C‑49/08, ej publicerat, EU:C:2008:286, punkt 7) och dom av den 21 februari 2013, Gassiat/Ordre des avocats de Paris ( C‑467/12, ej publicerad, EU:C:2013:104, punkt 8 och där angiven rättspraxis).

36 Se, exempelvis, Bebr, G., ”Acts of representatives of the governments of the Member States taken within the Council of Ministers of the European Communities’, Sociaal-Economische Wetgeving, vol. 14, 1966, s. 528, Pescatore, P., Remarques sur la nature juridique des decisions des représentants des États membres réunis au sein du Conseil, Sociaal-Economische Wetgeving, vol. 14, 1966, s. 579, Mortelmans, K. J., The Extramural Meetings of the Ministers of the Member States of the Community, Common Market Law Review, vol. 11, 1974, s. 62.

37 Dom av den 30 juni 1993, parlamentet/rådet och kommissionen ( C‑181/91 och C‑248/91, EU:C:1993:271, punkt 12) (nedan kallad domen parlamentet/rådet). Min kursivering.

38 Se domstolens beslut av den 16 juni 2021, Sharpston/rådet och Konferensen mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar ( C‑684/20 P, ej publicerat, EU:C:2021:486, punkt 39) och Sharpston/rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar ( C‑685/20 P, EU:C:2021:485, punkt 39). Se även beslut av domstolens vice ordförande av den 10 september 2020, rådet/Sharpston ( C‑423/20 P(R), ej publicerat, EU:C:2020:700, punkt 26) och rådet/Sharpston ( C‑424/20 P(R), ej publicerat, EU:C:2020:705, punkt 26).

39 Se domstolens beslut av den 16 juni 2021, Sharpston/rådet och Konferensen mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar ( C‑684/20 P, ej publicerat, EU:C:2021:486, punkt 40).

40 I dessa beslut preciseras vilken typ av behörighet domstolen har. Se, exempelvis, analogt när det gäller avtal mellan medlemsstaterna, skäl 16 och artikel 37.3 i fördraget om inrättande av Europeiska stabilitetsmekanismen och dom av den 27 november 2012, Pringle ( C‑370/12, EU:C:2012:756, punkterna 170 till 176).

41 Se, för ett liknande resonemang, domstolens beslut av den 16 juni 2021, Sharpston/rådet och Konferensen mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar ( C‑684/20 P, ej publicerat, EU:C:2021:486, punkterna 41 och 42).

42 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2010, Melki och Abdeli ( C‑188/10 och C‑189/10, EU:C:2010:363, punkterna 45 till 47 och 54 till 55) och dom av den 19 december 2018, Berlusconi och Fininvest ( C‑219/17, EU:C:2018:1023, punkt 46).

43 Dom av den 22 oktober 1987, Foto-Frost ( 314/85, EU:C:1987:452, punkt 15).

44 Parlamentet/rådet (punkt 14). Min kursivering.

45 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i de förenade målen parlamentet/rådet och kommissionen ( C‑181/91 och C‑248/91, ej publicerat, EU:C:1992:520, punkterna 17–22).

46 Beslut av den 28 februari 2017, NG/Europeiska rådet ( T-193/16, EU:T:2017:129, punkt 67).

47 Se tribunalens beslut av den 28 februari 2017, NF/Europeiska rådet ( T-192/16, EU:T:2017:128), NG/Europeiska rådet ( T-193/16, EU:T:2017:129) och NM/Europeiska rådet ( T-257/16, EU:T:2017:130).

48 Tribunalens beslut av den 28 februari 2017, NF/Europeiska rådet ( T-192/16, EU:T:2017:128, punkt 62), NG/Europeiska rådet ( T‑193/16, EU:T:2017:129, punkt 63), och NM/Europeiska rådet ( T‑257/16, EU:T:2017:130, punkt 61).

49 Se, exempelvis, beslut av domstolens vice ordförande den 10 september 2020, rådet/Sharpston ( C‑423/20 P(R), ej publicerat, EU:C:2020:700) och beslut av domstolens ordförande den 10 september 2020, rådet/Sharpston ( C‑424/20 P(R), ej publicerat, EU:C:2020:705) där samma personer både företrädde rådet och var företrädare för medlemsstaternas regeringar.

50 Jag medger dock att allt detta kanske helt enkelt kan förklaras av en tämligen snäv syn och eventuellt förlegad uppfattning om domstolarnas funktion, som kräver att domstolsprövningen av rättsakter endast kan ske med avseende på rättsakter som man faktiskt har sett. Klärvoajans skulle förvisso kunna frigöra en från sådana banala fysiska begränsningar. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 10 mars 2009, Heinrich ( C‑345/06, EU:C:2009:140), med beaktande av förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Heinrich ( C‑345/06, EU:C:2008:212, punkterna 70 till 77).

51 För att ge ett anmärkningsvärt exempel från senare tid: det var först i domen av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkterna 43 till 47), som domstolen drog denna slutsats på grund av att skyddet för unionens ekonomiska intressen genom straffrättsliga påföljder omfattas av delad befogenhet mellan unionen och medlemsstaterna och av att unionslagstiftaren, liksom i domen av den 8 september 2015, Taricco m.fl. ( C‑105/14, EU:C:2015:555), [v]id tidpunkten för de faktiska omständigheterna i det nationella målet [inte] hade [harmoniserat] den tillämpliga preskriptionsordningen för mervärdesskattebrott.

52 Se domstolens två beslut av den 16 juni 2021, Sharpston/rådet och Konferensen mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar ( C‑684/20 P, ej publicerad, EU:C:2021:486) och Sharpston/rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar ( C‑685/20 P, ej publicerat, EU:C:2021:485).

53 Se, exempelvis, domen parlamentet/rådet (punkt 15).

54 Se artikel 263 första stycket sista meningen i FEUF, artikel 265 andra stycket i FEUF och artikel 267 FEUF.

55 Se artikel 123 FEUF. Se även, fortfarande med avseende på ECB, artikel 282.3 FEUF.

56 Se artikel 228 FEUF. Se även, vad gäller förvaltningen mer allmänt, artikel 298.1 FEUF.

57 Enligt artikel 342 FEUF gäller att Reglerna i fråga om språk för unionens institutioner ska, med förbehåll för bestämmelserna i stadgan för Europeiska unionens domstol, enhälligt fastställas av rådet genom förordningar.

58 Rådets förordning om vilka språk som ska användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT L 17, 1958, s. 385; svensk specialutgåva, område 12, volym 1, s. 11). Se, exempelvis, artikel 35 i förordning 2019/1149.

59 Se, exempelvis, artikel 25.2 i rådets förordning (EG) nr 168/2007 av den 15 februari 2007 om inrättande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (EUT 2007 L 53, s. 1).

60 Se, med avseende på Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster), föregångaren till Europeiska immaterialrättsmyndigheten (EUIPO), dom av den 9 september 2003, harmoniseringskontoret ( C‑361/01 P, EU:C:2003:434, punkt 92 till 94).

61 Se, exempelvis, dom av den 16 december 2020, rådet m.fl./K. Chrysostomides & Co. m.fl. ( C‑597/18 P, C‑598/18 P, C‑603/18 P och C‑604/18 P, EU:C:2020:1028, punkt 80).

62 Se, exempelvis, när det gäller inrättandet av Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (nedan kallad Eurofound), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/127 av den 16 januari 2019 om inrättande av Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1365/75 (EUT L 30, 2019, s. 74), som nämns i artikel 153.2 FEUF (unionens kompletterande befogenhet på området arbetsförhållanden), när det gäller Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet (nedan kallad Easa), Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2018/1139 av den 4 juli 2018 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 2111/2005, (EG) nr 1008/2008, (EU) nr 996/2010, (EU) nr 376/2014 och direktiv 2014/30/EU och 2014/53/EU, samt om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 552/2004 och (EG) nr 216/2008 och rådets förordning (EEG) nr 3922/91 (EUT L 212, 2018, s. 1), antagna på grundval av artikel 100.2 FEUF som gäller sjöfart och luftfart.

63 När det gäller beslutets art och förmågan att fatta beslutet vill jag åter understryka att det sagda avser det begreppsmässiga planet. Med avseende på det specifika beslutet och dess resultat är jag givetvis ense om att ett politiskt beslut av parlamentet, eller för den delen liksom av varje annan institution eller aktör, potentiellt kan skilja sig från medlemsstaternas beslut. Möjligheten att komma till ett annat beslut kan emellertid inte likställas med att det är omöjligt att fatta ett politiskt beslut.

64 Förklaras i detalj ovan, i punkterna 14 respektive 33 i detta förslag till avgörande.

65 Föregångarna till artikel 341 FEUF är i omvänd kronologisk ordning artikel 289 FEG, artikel 216 FEEG och artikel 77 i EKSG-fördraget.

66 Se ovan, punkt 91 i detta förslag till avgörande.

67 Min kursivering.

68 När en sådan typ av beslut fattas med stöd av en specifik unionsbestämmelse utgör det en del av unionsrätten. Se, för ett liknande resonemang, när det gäller sätet för unionens institutioner enligt föregångaren till artikel 341 FEUF, dom av den 1 oktober 1997, Frankrike/parlamentet ( C‑345/95, EU:C:1997:450, punkt 34), där domstolen prövade huruvida den aktuella omröstningen i parlamentet var förenlig med Edinburghbeslutet.

69 Protokoll nr 22 antogs till följd av stats- eller regeringschefernas beslut, församlade i Europeiska rådet i Edinburgh den 12 december 1992, angående vissa problem som Danmark hade tagit upp angående fördraget om Europeiska unionen, till vilka det uttryckligen hänvisas i protokollet.

70 Sedan det irländska folket för första gången röstat nej Lissabonfördraget, antog Europeiska unionens medlemsstaters stats- eller regeringschefer, församlade i Europeiska rådet, i juni 2009 ett beslut angående det irländska folkets oro över Lissabonfördraget. I det beslutet föreskrevs att ett protokoll skulle antas vid följande anslutningsfördrag. Ett protokoll om det irländska folkets oro över Lissabonfördraget antogs således och fogades till fördragen i samband med Kroatiens anslutning (EUT L 60, 2013, s. 131).

71 Enligt Lissabonfördraget, genom upprättandet av Europeiska rådet som EU-institution, kommer beslut som fattas av stats- eller regeringscheferna troligen gradvis att ersättas av Europeiska rådets beslut (mot vilka talan kan väckas). Som en följd av detta torde situationer som eventuellt kan leda till rättsliga tomrum i unionsrätten på grund av icke införlivade beslut av stats- eller regeringscheferna försvinna.

72 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 mars 2010, Rottmann ( C‑135/08, EU:C:2010:104, punkt 40), som rör den del av Edinburghbeslutet som avsåg Danmark och även en tolkningsförklaring som är fogad till fördragen.

73 Se fotnot 5 i förevarande förslag till avgörande.

74 Beslut antaget i samförstånd mellan medlemsstaternas företrädare, församlade på stats- eller regeringschefsnivå av den 13 december 2003 om lokaliseringen av sätena för vissa av Europeiska unionens myndigheter och byråer (EUT L 29, 2004 s. 15), gällande Europeiska polisakademin (Cepol), Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust), Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa), Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa), Europeiska järnvägsbyrån (Era), Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa), Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDPC) och Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa).

75 Beslut fattat i samförstånd mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar av den 7 december 2009 om plats för sätet för byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (EUT L 322, 2009, s. 39), fattat med beaktande av artikel 341 [FEUF] och undertecknat av rådets ordförande. Inrättandet av den byrån beslutades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (EUT L 211, 2009, s. 1).

76 Beslut (EU) 2021/4 som fattats i samförstånd av företrädarna för medlemsstaternas regeringar den 9 december 2020 om plats för sätet för Europeiska kompetenscentrumet för cybersäkerhet inom näringsliv, teknik och forskning (EUT L 4, 2020, s. 7).

77 Se, exempelvis, artikel 94.3 i förordning 2018/1139, artikel 79.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1727 av den 14 november 2018 om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust), och om ersättning och upphävande av rådets beslut 2002/187/RIF (EUT L L 295, 2018, s. 138) och artikel 25 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2219 av den 25 november 2015 om Europeiska unionens byrå för utbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning (Cepol) och om ersättning och upphävande av rådets beslut 2005/681/RIF (EUT L 319, 2015, s. 1).

78 Sätet för Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning (nedan kallat Cedefop) beslutades i inrättandeakten (artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 337/75 av den 10 februari 1975 om uppbyggnaden av ett europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (EGT L 1975, 39, s. 1), utan att artikel 341 FEUF nämndes. Den förordningen upphävdes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/128 av den 16 januari 2019 om inrättande av ett europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 337/75 (EUT L 30, 2019, s. 90). I artikel 20.3 däri anges att Cedefop ska ha sitt säte i Thessaloniki.

79 Se rådets förordning (EEG) nr 1365/75 av den 26 maj 1975 om bildande av en europeisk fond för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (EGT L 139, 1975, s. 1) (OJ 1975 L 139, p. 1). Enligt artikel 4.2 gäller att fonden skall ha sitt säte i Irland. Enligt i förordning 2019/127 föreskrivs i artikel 21.3 att Eurofound ska ha sitt säte i Dublin.

80 Se rådets beslut 2005/358/EG av den 26 april 2005 om utseende av sätet för den Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (EUT L 114, 2005, s. 13). Det beslutet antogs med beaktande av artikel 15 femte stycket i rådets förordning (EG) nr 2007/2004/EG av den 26 oktober 2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (EUT L 349, 2004, s. 1). Artikel 341 FEUF nämndes inte där.

81 I artikel 18.4 i rådets förordning (EG) nr 768/2005 av den 26 april 2005 om inrättande av Gemenskapens kontrollorgan för fiske och om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (EUT L 128, 2005, s. 1).

82 Se, exempelvis, artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 2010, s. 12). Se även, när det gäller bankunionen, sätet för den gemensamma resolutionsnämnden (artikel 48 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1)).

83 Se, exempelvis, artikel 1.3 i rådets beslut 2014/401/Gusp av den 26 juni 2014 om Europeiska unionens satellitcentrum och om upphävande av gemensam åtgärd 2001/555/Gusp om inrättade av Europeiska unionens satellitcentrum (EUT L 188, 2014, s. 73). Specifikt med stöd av artikel 45.2 FEU, se även artikel 1.5 i rådets beslut (Gusp) 2015/1835 av den 12 oktober 2015 om Europeiska försvarsbyråns stadga, säte och verksamhetsregler (EUT L 266, 2015, s. 55).

84 Till att börja med fattade rådet beslutet om sätet i sitt beslut av den 22 december 2000 om inrättande av en europeisk polisakademi (Cepol) (EUT L 336, 2000, s. 1). Detta säte beslutades sedan på nytt genom det beslut som fattades av företrädarna för medlemsstaterna den 13 december 2003 (se fotnot 77 i förevarande förslag till avgörande). Därefter beslutade rådet den 8 oktober 2013 att ändra Cepols säte inför Europaparlamentet. Följaktligen antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 543/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av rådets beslut 2005/681/RIF om inrättande av Europeiska polisakademin (Cepol) (EUT L 163, 2014, s. 5). För närvarande nämns Cepols säte i artikel 25 i förordning nr 2015/2219.

85 Se, exempelvis, mitt förslag till avgörande i Confédération paysanne m.fl. ( C‑528/16, EU:C:2018:20, punkterna 138 till 142).

86 Så är inte fallet, såsom redan har förklarats i punkt 106 i förevarande förslag till avgörande, men vi gör det antagandet för resonemangets skull.

87 Se, exempelvis, dom av den 19 juli 2016, H mot rådet m.fl. ( C‑455/14 P, EU:C:2016:569, punkt 41), och dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkterna 72 och 73).

88 För övrigt förefaller det fortfarande inte finnas något formellt säte för Europeiska rådet trots att detta genom Lissabonfördraget omvandlas från en mellanstatlig praxis till en EU-institution.

89 Frågan huruvida artikel 341 FEUF är tillräcklig i detta avseende eller om den ska åberopas tillsammans med artikel 48 FEU, såsom rådet har hävdat, behöver inte avgöras i förevarande mål.

90 Punkterna 72 till 81 i förevarande förslag till avgörande.

91 Se punkterna 38 och 40 i förevarande förslag till avgörande.

92 Som snarare gäller handlingens art och bindande karaktär och inte nödvändigtvis till upphovsmannen. Domstolen har emellertid även i fråga om det förstnämnda gång på gång slagit fast att offentliggörandet i EUT inte är relevant. Se, exempelvis, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 1987, Demouche m.fl. ( 152/83, EU:C:1987:421, punkt 19) och dom av den 15 juni 2017, Lietuvos Respublikos transporto priemonių draudikų biuras ( C‑587/15, EU:C:2017:463, punkt 38).

93 Punkt 19 i förevarande förslag till avgörande.

94 Se punkt 6 i urvalsreglerna.

95 Principen om tilldelade befogenheter har återverkningar även på upphovsmannaskapet: om det faktiskt (verkligen) hände inom kommissionen, och om kommissionen endast får agera som just den institutionen, måste upphovsmannen därför vara kommissionen – se ovan, punkt 58 av förevarande förslag till avgörande.

96 Se, exempelvis, dom av den 27 november 2012, Pringle ( C‑370/12, EU:C:2012:756, punkt 158 och där angiven rättspraxis).

97 Se punkterna 104 till 108 ovan i förevarande förslag till avgörande.

98 Se punkterna 121 till 125 ovan i förevarande förslag till avgörande.

99 Såsom föreslås ovan, i punkterna 80 och 81 i förevarande förslag till avgörande.

100 Punkt 6 i den gemensamma ansats som bifogas det gemensamma uttalandet om decentraliserade byråer (se fotnot 9). Min kursivering.

101 Kommissions förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 726/2004 vad gäller Europeiska läkemedelsmyndighetens säte (COM/2017/0735 slutlig). Min kursivering.

102 Punkt 32 i förevarande förslag till avgörande.

103 Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av det gemensamma uttalandet och den gemensamma ansatsen om lokalisering av säten för decentraliserade byråer (COM/2019/187 slutlig).

104 Indirekt även bevittnat genom yttranden från i princip alla parter i förevarande mål: samtidigt som alla parter (institutionerna) har mycket olika ståndpunkter i de rättsfrågor som behandlas i förevarande mål, ibland diametralt motsatta, var de helt eniga om att det är avgörande att domstolen klargör reglerna inför framtiden.

105 Domstolens beslut av den 16 juni 2021, Sharpston/rådet och Konferensen mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar ( C‑684/20 P, ej publicerat, EU:C:2021:486, punkt 44) och Sharpston/rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar ( C‑685/20 P, EU:C:2021:485, punkt 50).

106 Se punkterna 115 till 117 av förevarande förslag till avgörande.

107 Se det parallella förslaget till avgörande i Republiken Italien och Comune di Milano/rådet och parlamentet (nedan kallade EMA 2-målen) (de förenade målen C‑106/19 och C‑232/19).

108 Se, exempelvis, dom av den 20 februari 2018, Belgien/kommissionen ( C‑16/16 P, EU:C:2018:79, punkt 26).

109 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 januari 2006, kommissionen/Spanien ( C‑503/03, EU:C:2006:74, punkterna 33 till 35). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i kommissionen/rådet ( C‑13/07, EU:C:2009:190, punkterna 37 till 41).

110 Se, exempelvis, för ett liknande resonemang, dom av den 27 november 2012, Pringle ( C‑370/12, EU:C:2012:756, punkterna 163 och 164), när det gäller fördraget om inrättandet av Europeiska stabilitetsmekanismen, bland annat med tanke på EU:s befogenheter, och dom av den 20 september 2016, Ledra Advertising m.fl./kommissionen och ECB ( C‑8/15 P till C‑10/15 P, EU:C:2016:701, punkt 67), gällande samförståndsavtal mellan en medlemsstat och Europeiska stabilitetsmekanismen.