Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 28 juni 2018

1 Originalspråk: franska.

2 Det rör sig bland annat om nominering av ledamöter i författningsdomstolen och underlåtenheten av den domstolen att publicera vissa av sina avgöranden. Det rör sig även om nya pensionsregler för domare i högsta instans och domare i allmän domstol, nya förfaranden för extraordinära överklaganden till högsta instans, liksom upphörande av uppdragen för domare som är ledamöter av domstolarnas nationella råd och förfaranden för dessa ledamöters utnämning.

3 Förslag till rådets beslut om fastslående av att det finns en klar risk för att Republiken Polen allvarligt åsidosätter rättsstatsprincipen av den 20 december 2017, COM(2017) 835 final.

4 EGT L 190, 2002, s. 1.

5 EUT L 81, 2009, s. 24

6 Se skäl 6 och artikel 1.2 i rambeslutet.

7 Dom av den 16 juli 2015, Lanigan ( C‑237/15 PPU, EU:C:2015:474, punkt 36) och dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkt 80).

8 Dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkterna 82–88).

9 Den omänskliga eller förnedrande behandlingen följde i målet Aranyosi och Căldăraru av villkoren för frihetsberövande i Ungern och Rumänien.

10 Dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkt 89).

11 Dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkt 93) (min kursivering).

12 Yttrande från Venedigkommissionen nr 904/2017 av den 11 december 2017 om förslag till lag om ändring i nationella rättsliga rådet, förslag till lag om ändring i lagen om Högsta domstolen, som lämnats av presidenten i Republiken Polen, och lagen om upprättande av allmänna domstolar, samt yttrande från Venedigkommissionen nr 892/2017 av den 11 december 2017 om lagen om inrikesministeriet, i dess senaste lydelse (nedan kallade yttrandena från Venedigkommissionen). Dessa handlingar finns tillgängliga på Venedigkommissionens webbplats på följande adress: http://www.venice.coe.int/webforms/events/.

13 European Arrest Warrant Act 2003.

14 I förfarande 2013/295 EXT.

15 I förfarande 2014/8 EXT.

16 I förfarande 2017/291 EXT.

17 Dom av den 6 september 2016, Petruhhin ( C‑182/15, EU:C:2016:630, punkt 20).

18 Dom av den 8 september 2010, Winner Wetten ( C‑409/06, EU:C:2010:503, punkt 38) och dom av den 27 februari 2014, Pohotovosť ( C‑470/12, EU:C:2014:101, punkterna 28 och 29).

19 Såsom den som är föremål för domstolens prövning i mål C‑192/18, kommissionen/Polen.

20 Min kursivering.

21 Se punkterna 171–186 i redogörelsen för skälen i kommissionens motiverade förslag.

22 Se i detta avseende punkt 106 i detta förslag till avgörande.

23 Av fullständighetsskäl ska jag framhålla att det politiska sammanhang i vilket denna begäran om förhandsavgörande framställts vid första anblicken kan synas innebära att domstolen inte ska besvara den. I till exempel amerikansk doktrin om political questions anses allmänt att domstolar ska avstå från att göra bedömningar när den anser att frågan bör bedömas av den lagstiftande eller verkställande makten. Domstolen har emellertid inte godtagit några sådana begränsningar av sin behörighet. I alla händelser är de frågor som ställts i förevarande mål inte politiska eftersom prövningen av dem sker inom ramen för det första steg för bedömningen som angivits i domen i målet Aranyosi och Căldăraru, vilken som anförts skiljer sig från den som rådet gör inom ramen för artikel 7.1 FEU.

24 Dom av den 15 februari 2016, N. ( C‑601/15 PPU, EU:C:2016:84, punkt 45) och dom av den 6 oktober 2016, Paoletti m.fl. ( C‑218/15, EU:C:2016:748, punkt 21).

25 Förklaringar avseende stadgan om grundläggande rättigheter (EUT C 303, 2007, s. 17). Enligt dessa förklaringar motsvarar artikel 47 första stycket i stadgan artikel 13 i Europakonventionen, som har rubriken Rätten till ett effektivt rättsmedel. Artikel 47 tredje stycket i stadgan är för sin del ett utflöde av praxis från Europadomstolen.

26 Dom av den 8 december 2011, Chalkor/kommissionen ( C‑386/10 P, EU:C:2011:815, punkt 51) och dom av den 6 november 2012, Otis m.fl. ( C‑199/11, EU:C:2012:684, punkterna 46 och 47).

27 Domstolen har i domen av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198) slagit fast att den verkställande rättsliga myndigheten är skyldig att skjuta upp verkställigheten av en europeisk arresteringsorder när den konstaterat att det finns en verklig risk för omänsklig eller förnedrande behandling i den utfärdande medlemsstaten, inte att det sker en överträdelse av förbudet mot sådan behandling (och att den berörda personen är utsatt för en sådan risk). Se i detta avseende punkt 43 i detta förslag till avgörande.

28 Enligt skriftliga yttranden från den polska regeringen innebär den omständigheten att domen i målet Aranyosi och Căldăraru rörde artikel 4 i stadgan inte att de begränsningar som gäller för principerna om ömsesidigt erkännande och ömsesidigt förtroende inte kan tillämpas för att skydda andra grundläggande rättigheter som inte är absoluta, såsom rätten till en rättvis rättegång.

29 Den ungerska regeringen har inte direkt uttalat sig om detta.

30 Se skäl 6 i rambeslutet.

31 Se punkt 5 i detta förslag till avgörande.

32 Förslag till avgörande av generaladvokat Bobek i mål Ardic ( C‑571/17 PPU, EU:C:2017:1013, punkt 74). Se i detta avseende Lenaerts, K., La vie après l’avis: Exploring the principle of mutual (yet not blind) trust, Common Market Law Review 2017, nr 3, s. 805.

33 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 2013, s. 31) (nedan kallad Dublin III-förordningen).

34 När det i den medlemsstat som ursprungligen utpekats som ansvarig för prövningen av asylansökan på grundval av de villkor som anges i Dublin III-förordningen finns en risk för omänsklig eller förnedrande behandling kan asylsökanden inte överföras till den staten. Den medlemsstat som prövar frågan om vilken medlemsstat som ansvarar för prövningen ska göra det utifrån dessa villkor för att avgöra om någon annan medlemsstat ska anses ansvarig. Om så inte kan ske ska den själv ansvara för prövningen. Ske artikel 3.2 i Dublin III-förordningen, som utgör en kodifiering av domen av den 21 december 2011, N. S. m.fl. ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkt 94). Se även dom av den 16 februari 2017, C. K. m.fl. ( C‑578/16 PPU, EU:C:2017:127, punkt 65), dom av den 26 juli 2017, A.S. ( C‑490/16, EU:C:2017:585, punkt 41) och dom av den 26 juli 2017, Jafari ( C‑646/16, EU:C:2017:586, punkt 101).

35 Dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkt 85), dom av den 6 september 2016, Petruhhin ( C‑182/15, EU:C:2016:630, punkt 56), dom av den 16 februari 2017, C. K. m.fl. ( C‑578/16 PPU, EU:C:2017:127, punkt 59) och dom av den 24 april 2018, MP (Skydd för ett offer för tortyr) ( C‑353/16, EU:C:2018:276, punkt 36).

36 Enligt fast rättspraxis får rätten till en rättvis rättegång begränsas när denna begränsning i enlighet med artikel 52.1 i stadgan föreskrivs i lag och respekterar det väsentliga innehållet i denna rätt samt, i enlighet med proportionalitetsprincipen är nödvändig och faktiskt svarar mot allmänna intressen som erkänns av den europeiska unionen eller för skyddet av fri- och rättigheter för utomstående (dom av den 4 juni 2013, ZZ, C‑300/11, EU:C:2013:363, punkt 51, dom av den 17 september 2014, Liivimaa Lihaveis, C‑562/12, EU:C:2014:2229, punkt 72, dom av den 6 oktober 2015, Schrems, C‑362/14, EU:C:2015:650, punkt 95, dom av den 15 september 2016, Star Storage m.fl., C‑439/14 och C‑488/14, EU:C:2016:688, punkt 49, dom av den 27 september 2017, Puškár, C‑73/16, EU:C:2017:725, punkt 62 och dom av den 20 december 2017, Protect Natur-, Arten- und Landschaftsschutz Umweltorganisation, C‑664/15, EU:C:2017:987, punkt 90).

37 Förslag till avgörande av generaladvokat Sharpston i målet Radu ( C‑396/11, EU:C:2012:648, punkt 97).

38 Se skäl 5 i rambeslutet och dom av den 10 november 2016, Kovalkovas ( C‑477/16 PPU, EU:C:2016:861, punkt 41).

39 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1) (nedan kallad Bryssel Ia-förordningen).

40 Min kursivering.

41 Förslag till avgörande av generaladvokat Bobek i målet Zdziaszek ( C‑271/17 PPU, EU:C:2017:612, punkt 86 och fotnot 16) (min kursivering).

42 Domstolen har i dom av den 26 april 2018, Donnellan ( C‑34/17, EU:C:2018:282, punkt 61), slagit fast att eftersom det bistånd för indrivning av fordringar som inrättats genom direktiv 2010/24/EU (rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder (EUT L 84, 2010, s. 1)) ska vara ömsesidigt innebär det att det ankommer på den sökande myndigheten att skapa förutsättningar för att den anmodade myndigheten på ett ändamålsenligt sätt och i förenlighet med unionsrättens grundläggande principer ska kunna lämna bistånd (min kursivering) (Rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder, EUT L 84, s. 1).

43 Europadomstolens dom av den 4 november 2014, Tarakhel mot Schweiz (CE:ECHR:2014:1104JUD002921712, § 93).

44 Europadomstolens dom av den 24 juli 2014, Al Nashiri mot Polen (CE:ECHR:2014:0724JUD002876111, § 576–579).

45 Protokoll nr 13 till Europakonventionen, om upphävande av dödsstraffet, undertecknat i Vilnius den 3 maj 2002.

46 Europadomstolens dom av den 17 januari 2012, Othman (Abu Qatada) mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2012:0117JUD000813909, § 258).

47 I begäran om förhandsavgörande anförs att det kriterium enligt vilket det ska prövas om artikel 6 i Europakonventionen medför hinder mot överlämnande framgår av fast rättspraxis. Enligt fast nationell sådan praxis ska den berörda personen utsättas för en verklig risk för uppenbar rättsvägran. I domen i målet Minister for Justice, Equality and Law Reform v. Brennan [2007] IESC 24, slog Supreme Court (Högsta domstolen, Irland) fast att det bara är i undantagsfall såsom vid klart påvisade grundläggande brister i den sökande medlemsstatens domstolsväsende som ett åsidosättande av de värden som skyddas i artikel 6 i Europakonventionen motiverar ett uppskjutande enligt 2003 års lag om europeisk arresteringsorder.

48 Europadomstolens dom av den 7 juli 1989, Soering mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1989:0707JUD001403888, § 113).

49 Dom av den 26 april 2018, Donnellan ( C‑34/17, EU:C:2018:282, punkt 50).

50 Dom av den 23 januari 2018, Piotrowski ( C‑367/16, EU:C:2018:27, punkt 48).

51 Se punkt 57 och fotnot 36 i detta förslag till avgörande.

52 Se punkt 70 i detta förslag till avgörande.

53 Europadomstolens dom av den 7 juli 1989, Soering mot Förenade kungariket (CE:ECHR:1989:0707JUD001403888, § 113), dom av den 2 mars 2010, Al-Saadoon och Mufdhi mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2010:0302JUD006149808, § 149), dom av den 17 januari 2012, Othman (Abu Qatada) mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2012:0117JUD000813909, § 258), dom av den 24 juli 2014, Al Nashiri mot Polen (CE:ECHR:2014:0724JUD002876111, § 456 och 562–564) och Europadomstolens beslut av den 15 juni 2017, Harkins mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2017:0615DEC007153714, § 62).

54 Europadomstolens dom av den 28 februari 2008, Saadi mot Italien (CE:ECHR:2008:0228JUD003720106, § 125).

55 Europadomstolens dom av den 17 januari 2012, Othman (Abu Qatada) mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2012:0117JUD000813909, § 260) och dom av den 24 juli 2014, Al Nashiri mot Polen (CE:ECHR:2014:0724JUD002876111, § 563).

56 Europadomstolens beslut av den 16 oktober 2001, Einhorn mot Frankrike (CE:ECHR:2001:1016DEC007155501, § 33 och 34). I det målet ansåg Europadomstolen att det inte förelåg någon uppenbar rättsvägran eftersom sökanden, som en domstol i Pennsylvania dömt för mord i sin utevaro, kunde få en ny rättegång efter återvändande till Pennsylvania om han begärde det.

57 Europadomstolens dom av den 8 november 2005, Bader och Kanbor mot Sverige (CE:ECHR:2005:1108JUD001328404, § 47). Ett förfarande där inga vittnen hörts vid förhandlingen, där alla bevis lagts fram av åklagaren och där varken den tilltalade eller hans försvarare närvarat i ett summariskt förfarande med total frånvaro av rätten till försvar.

58 Europadomstolens beslut av den 20 februari 2007, Al-Moayad mot Tyskland (CE:ECHR:2007:0220DEC003586503, § 100–108). I det målet slog Europadomstolen fast att det inte skett någon uppenbar rättsvägran eftersom sökanden, som åtalats för att ha tillhört två terroristorganisationer och var föremål för en begäran om utlämning från Förenta staternas myndigheter inte överfördes till ett av de centra för frihetsberövande utanför Förenta staterna där han inte skulle ha haft tillgång till någon försvarare och dömts av en militärdomstol eller annan extraordinär domstol.

59 Europadomstolens dom av den 12 maj 2005, Öcalan mot Turkiet (CE:ECHR:2005:0512JUD004622199, § 112) och dom av den 24 juli 2014, Al Nashiri mot Polen (CE:ECHR:2014:0724JUD002876111, § 562).

60 Europadomstolens dom av den 17 januari 2012, Othman (Abu Qatada) mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2012:0117JUD000813909, § 263–287), dom av den 24 juli 2014, Husayn (Abu Zubaydah) mot Polen (CE:ECHR:2014:0724JUD000751113, § 559), dom av den 24 juli 2014, Al Nashiri mot Polen (CE:ECHR:2014:0724JUD002876111, § 565–569) och dom av den 31 maj 2018, Al Nashiri mot Rumänien (CE:ECHR:2018:0531JUD003323412, § 719–722).

61 Europadomstolens dom av den 24 juli 2014, Al Nashiri mot Polen (CE:ECHR:2014:0724JUD002876111).

62 Europadomstolen anförde nämligen, i punkt 567 (ii) i sin dom, följande: [the military commission] did not have legitimacy under US and international law resulting in, as the Supreme Court found, its lacking the power to proceed and …, consequently, it was not established by law for the purposes of Article 6§1.

63 Europadomstolens dom av den 24 juli 2014, Al Nashiri mot Polen (CE:ECHR:2014:0724JUD002876111, § 565–569). Ett liknade resonemang finns i punkterna 719–722 i Europadomstolens dom av den 31 maj 2018, Al Nashiri mot Rumänien (CE:ECHR:2018:0531JUD003323412).

64 Dom av den 19 september 2006, Wilson ( C‑506/04, EU:C:2006:587, punkterna 51 och 52), dom av den 16 februari 2017, Margarit Panicello ( C‑503/15, EU:C:2017:126, punkterna 37 och 38) och dom av den 14 juni 2017, Online Games m.fl. ( C‑685/15, EU:C:2017:452, punkterna 60 och 61).

65 Dom av den 19 september 2006, Wilson ( C‑506/04, EU:C:2006:587, punkt 53), beslut av den 14 maj 2008, Pilato ( C‑109/07, EU:C:2008:274, punkt 24), och dom av den 31 januari 2013, D. och A. ( C‑175/11, EU:C:2013:45, punkt 97).

66 Se även dom av den 19 september 2006, Wilson ( C‑506/04, EU:C:2006:587, punkt 49), dom av den 14 juni 2017, Online Games m.fl. ( C‑685/15, EU:C:2017:452, punkt 60) och dom av den 13 december 2017, El Hassani ( C‑403/16, EU:C:2017:960, punkt 40).

67 Dom av den 1 juli 2008, Chronopost och La Poste/UFEX m.fl. ( C‑341/06 P och C‑342/06 P, EU:C:2008:375, punkt 46), dom av den 19 februari 2009, Gorostiaga Atxalandabaso/parlamentet ( C‑308/07 P, EU:C:2009:103, punkt 42) och dom av den 31 januari 2018, Gyarmathy/FRA ( T-196/15 P, ej publicerad, EU:T:2018:47, punkt 97).

68 Europadomstolens dom av den 24 juli 2014, Al Nashiri mot Polen (CE:ECHR:2014:0724JUD002876111), och av den 31 maj 2018, Al Nashiri mot Rumänien (CE:ECHR:2018:0531JUD003323412).

69 Se punkt 84 i detta förslag till avgörande.

70 Europadomstolens dom av den 17 januari 2012, Othman (Abu Qatada) mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2012:0117JUD000813909, § 265).

71 Europadomstolens dom av den 24 juli 2014, Al Nashiri mot Polen (CE:ECHR:2014:0724JUD002876111), och dom av den 31 maj 2018, Al Nashiri mot Rumänien (CE:ECHR:2018:0531JUD003323412).

72 Dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkt 89). Se även dom av den 21 december 2011, N. S. m.fl. ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkt 91).

73 Se även dom av den 6 september 2016, Petruhhin ( C‑182/15, EU:C:2016:630, punkt 58) och beslut av den 6 september 2017, Peter Schotthöfer & Florian Steiner (C‑473/15, EU:C:2017:633, punkterna 24–26).

74 Se punkt 24 i detta förslag till avgörande.

75 Rambeslutet antogs nämligen den 13 juni 2002, det vill säga före ikraftträdandet den 1 februari 2003 av Nice-fördraget (EUT C 80, 2001, s. 1). Det var genom artikel 1.1 i Nice-fördraget som punkten 1 i artikel 7 infördes. Hänvisningen i skäl 10 i rambeslutet till artikel 7.1 FEU ska således numera förstås som en hänvisning till artikel 7.2 FEU. Se i detta avseende punkt 38 i detta förslag till avgörande.

76 En bedömning som, såsom anförts i punkterna 35 och 95 i detta förslag till avgörande, den hänskjutande domstolen ska göra.

77 Europadomstolens dom av den 30 oktober 1991, Vilvarajah m.fl. mot Förenade kungariket (E:ECHR:1991:1030JUD001316387, § 108, dom av den 28 februari 2008, Saadi mot Italien (CE:ECHR:2008:0228JUD003720106, § 130), dom av den 17 januari 2012, Othman (Abu Qatada) mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2012:0117JUD000813909, § 187) och dom av den 23 mars 2016, F. G. mot Sverige (CE:ECHR:2016:0323JUD004361111, § 120) (min kursivering).

78 Europadomstolens dom av den 28 februari 2008, Saadi mot Italien (CE:ECHR:2008:0228JUD003720106, § 131), dom av den 25 april 2013, Savriddin Dzhurayev mot Ryssland (CE:ECHR:2013:0425JUD007138610, § 153 och 169) och dom av den 25 mars 2014, M. G. mot Bulgarien (CE:ECHR:2014:0325JUD005929712, § 79).

79 Europadomstolens dom av den 17 januari 2012, Othman (Abu Qatada) mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2012:0117JUD000813909, § 272 och 277–279). Se även punkt 112 i detta förslag till avgörande.

80 Europadomstolens dom av den 18 april 2013, Mo. M. mot Frankrike (CE:ECHR:2013:0418JUD001837210, § 38–43).

81 Europadomstolens dom av den 25 mars 2014, M. G. mot Bulgarien (CE:ECHR:2014:0325JUD005929712, § 87–91).

82 Europadomstolens dom av den 27 oktober 2011, Ahorugeze mot Sverige (CE:ECHR:2011:1027JUD003707509, § 125–129).

83 Europadomstolens dom av den 27 oktober 2011, Ahorugeze mot Sverige (CE:ECHR:2011:1027JUD003707509, § 116), dom av den 17 januari 2012, Othman (Abu Qatada) mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2012:0117JUD000813909, § 261) och dom av den 19 februari 2013, Yefimova mot Ryssland (CE:ECHR:2013:0219JUD003978609, § 220).

84 Det framgår av domen från High Court (Överdomstolen i brottmål) av den 12 mars 2018, som nämnts ovan i punkt 22, att L. M:s försvarare har försökt erhålla bevis rörande domstolsväsendets ställning i Polen. Han har bland annat, vid den hänskjutande domstolen, lagt fram handlingar från ett polskt offentligt organ vars exakta identitet inte är känd för den hänskjutande domstolen. Enligt denna handling är polska domstolar oberoende av annan offentlig makt. Justitieministern övervakning av vanliga domstolar är rent administrativ och justitieministern inkräktar inte på domarnas oberoende.

85 Se punkt 109 i detta förslag till avgörande. Se även Europadomstolens dom av den 10 februari 2011, Dzhaksybergenov mot Ukraina (CE:ECHR:2011:0210JUD001234310, § 37 och 44).

86 Europadomstolens dom av den 19 februari 2013, Yefimova mot Ryssland (CE:ECHR:2013:0219JUD003978609, § 221 à 225). Se även Europadomstolens dom av den 17 januari 2012, Othman (Abu Qatada) mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2012:0117JUD000813909, § 284 och 285).

87 Dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkterna 95–98).

88 Den polska regeringen har i sitt skriftliga yttrande klandrat den hänskjutande domstolen för att inte ha beaktat de lagstiftningsreformer som skett efter antagandet av kommissionens motiverade förslag.

89 Dom av den 16 juli 2015, Lanigan ( C‑237/15 PPU, EU:C:2015:474, punkt 38); och dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkt 98).

90 Dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkt 104).